Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående grunder för förvaltningen av vissa kronoskogar

1935-03-01 · 15 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:151, Med förslag till förordning angående grunder för förvaltningen av vissa kronoskogar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts •proposition nr 151.

1

Nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående grunder för förvaltningen av vissa kronoskogar;

given Stockholms slott den 1 mars 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till förordning angående grunder för

förvaltningen av vissa kronoskogar.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1935.

1 sami.

Nr 151.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition nr 151.

Förslag

till

förordning angående grunder för förvaltningen av vissa

kronoskogar.

Härigenom förordnas som följer:

1 $.

Kronan tillhöriga skogar under domänstyrelsens förvaltning skola,

därest icke i författning eller eljest i vederbörlig ordning annorlunda finnes

föreskrivet, förvaltas enligt bestämmelserna i denna förordning.

2 *.

Skogar, som här avses, skola vårdas efter regler, vilka med tillgodoseende

av fordringarna på ett uthålligt skogsbruk och en i möjligaste mån

jämn avverkning åsyfta högsta möjliga avkastning i penningar.

3 $.

Innan avverkning av virke äger rum, skall utsyning företagas i den

ordning domänstyrelsen bestämmer.

Virket skall, i den mån så kan ske och detsamma icke är erforderligt för

domänverkets eget behov eller till husbehovsvirke åt arrendatorer av kronans

jordbruksegendomar under domänstyrelsens förvaltning eller åt

andra, som må vara berättigade till sådant virke, försäljas på sätt för

vinnande av bästa ekonomiska utbyte finnes lämpligt. Domänstyrelsen

må dock icke utan Kungl. Maj:ts medgivande träffa avtal örn upplåtelse

av avverkningsrätt eller leverans av virke för längre tid än fem år.

4 *.

Där så prövas lämpligt må domänstyrelsen eller, efter styrelsens förordnande,

densamma underställd tjänsteman å skog, som avses i denna förordning,

upplåta rätt till bete eller slåtter eller till sten-, kalk-, sand-,

grus- eller torvtäkt eller annan dylik rättighet. Vad sålunda stadgats

skall även gälla angående upplåtelse med nyttjanderätt av för skogsproduktion

mindre tjänlig mark till tomt, upplagsplats eller annat dylikt

ändamål samt av fiske, som hör till skogen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151. 3

5 §.

Virke eller annat, som försålts genom domänstyrelsen underställd tjänsteman,

må icke utlämnas, förrän köpeskillingen blivit betald eller säkerhet

därför blivit ställd. Uppgår köpeskillingen till mindre belopp, må

domänstyrelsen dock medgiva undantag härifrån. Har försäljningen

skett genom domänstyrelsen, äger styrelsen förfara på sätt den för varje

särskilt fall finner lämpligast.

6 §.

Domänstyrelsen skall äga meddela de närmare föreskrifter, som finnas

erforderliga för tillämpningen av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1935.

Härigenom upphäves förordningen den 26 januari 1894 (nr 17) angående

hushållningen med de allmänna skogarna i riket, i vad densamma har avseende

å kronoparker, flygsandsfält, skogar till kronans utarrenderade

jordhruksdomäner samt kronoöverloppsmarker.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Utdrag av protokollet över jordbruks^enden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 1 mars 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Med skrivelse den 10 december 1934 har domänstyrelsen framlagt förslag

till ny skogsordning beträffande domänfonden tillhörande skogar.

Över förslaget har kammarkollegium efter remiss den 28 januari 1935 avgivit

utlåtande. Jag torde nu få underställa Kungl. Majit detta ärende.

Historik och gällande bestämmelser.

Jämlikt § 77 regeringsformen skola kronans skogar förvaltas efter de

grunder riksdagen därom föreskriver. I enlighet med detta stadgande

framlade riksdagen med skrivelse till Kungl. Majit den 16 februari 1858

och den 30 november 1863 de grunder, enligt vilka riksdagen ansåge, att

kronoskogarna borde förvaltas. I överensstämmelse därmed utfärdade

Kungl. Majit förordningen den 29 juni 1866 (nr 62) angående hushållningen

med de allmänna skogarna i riket. Denna förordning ersattes sedermera

av den nu gällande förordningen den 26 januari 1S94 (nr 17) angående hushållningen

med de allmänna skogarna i riket. I sistberörda förordning

hava upptagits enahanda grunder för hushållningen med skogarna som

de förut gällande men därutöver inarbetats vissa administrativa bestämmelser,

vilka tidigare varit upptagna i förordningen den 1 augusti 1805 om

skogarna i riket och förordningen den 18 september 1874 (nr 79) angående

utsyning av skogsalster från kronans skogar i Stora Kopparbergs län och

de norrländska länen. 1894 års skogsordning har vid upprepade tillfällen

ändrats och i flera väsentliga delar upphört att gälla. Frågan örn en fullständig

omarbetning av skogsordningen har ock flera gånger varit under

övervägande. Sålunda uppdrog Kungl. Majit den 5 juni 1907 åt en kommitté,

den s. k. norrländska skogsvårdskommittén, att verkställa utredning

angående de åtgärder, som borde vidtagas för att åstadkomma en rätt

vård av kronans och de under skogsstatens tillsyn ställda skogarna i Norr
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition nr 151.

land och Dalarna. Ett liknande uppdrag beträffande de under domänstyrelsen

ställda skogarna i övriga delar av riket överlämnades den 16 juni

1911 till för ändamålet särskilt tillkallade sakkunniga. Sedan norrländska

skogsvårdskommittén den 16 mars 1912 och de skogssakkunniga för södra

Sverige den 17 december 1915 avlämnat betänkanden, avgav domänstyrelsen

den 25 april 1917 däröver yttrande. Vid sitt yttrande fogade styrelsen

ett av densamma uppgjort förslag till ny förordning angående hushållningen

med de allmänna skogarna i riket. Sedermera har domänstyrelsen

i skrivelse den 24 april 1933 hemställt, att 1894 års skogsordning måtte i

vissa avseenden upphävas.

Innan jag närmare ingår på domänstyrelscns med skrivelsen den 10 december

1934 framlagda förslag till ny skogsordning, torde jag få lämna

en redogörelse för bestämmelserna i 1894 års skogsordning i den män de i

detta sammanhang äro av betydelse. I 1894 års skogsordning, såvitt densamma

nu gäller, lämnas bestämmelser angående förvaltningen av följande

kategorier av de allmänna skogarna, nämligen kronoparker, statens

flygsandsfält, skogar till statens utarrenderade jordbruksdomäner,

civila boställens skogar, skogar å allmänna inrättningars hemman, som

icke innehavas med stadgad åborätt, skogar å krono- och allmänna inrättningars

hemman, vilka innehavas med stadgad åborätt, skogar a kronohemman

och krononybygget områden, kronoöverloppsmarker, oavvittrade

skogar samt sågverkens mot skogsränta utbrutna områden i de sex

norra länen.

Ika p. I av skogsordningen behandlas hushållningen med kronoparkerna

samt skogarna å flygsandsfälten. I kapitlet stadgas, att dessa, som

skola stå under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, skola bibehållas

oförminskade samt behandlas efter sådana på vetenskapliga

regler grundade och för olika ortsförhållanden lämpade hushållningsplauer,

som avse skogens framtida bestånd och högsta avkastning. Såsom

ledande principer hava alltså angivits uthållighet i skogsbruket och eftersträvande

av högsta möjliga avkastning.

I detta kapitel har ock upptagits en erinran, att beträffande de till vissa

ändamål, verk eller inrättningar upplåtna, kronan tillhöriga allmänningar

finnes särskilt stadgat. Skogar å dessa allmänningar falla sålunda

icke under skogsordningens tillämplighetsområde. Skogar, som här avses,

äro sådana som renbetesfjällens skogar i Jämtland, rörande vilkas

förvaltning stadgas i Kungl. Maj:ts brev den 13 juli 1887 och den 22 maj

1891, samt statens till bergshanteringens understöd anslagna skogar, beträffande

vilkas förvaltning föreskrifter meddelats i förordningen den 27

maj 1898 (nr 55), ävensom till lotsverket, krigsskolan å Karlberg, Bona

uppfostringsanstalt med flera verk och inrättningar upplåtna skogar.

I kap. III lämnas föreskrifter rörande skogarna till kronans utarrenderade

jordbruksdomäner. Å dessa skogar skall regelbunden hushållning

efter av domänstyrelsen fastställda indelningsplaner införas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts ■proposition nr 151.

Fordringen på uthållighet i skogsskötseln finnes sålunda även beträffande

ifrågavarande skogar, varemot kravet på högsta möjliga avkastning

icke uppehållits. Detta sammanhänger med att dessa skogar enligt de

grunder, som vid 1894 års skogsordnings tillkomst gällde för utarrendering

ay jordbruksdomänerna, i stor utsträckning skulle lämna husbehovsvirke

åt arrendatorer och även kunde ingå i arrendet. Enligt bestämmelser

i kap. VII äro storverksträd samt i viss utsträckning även ek

och bok å jordbruksdomänernas skogar förbehållna kronan.

De närmare bestämmelserna rörande utsyning och försäljning av skogsalster

från de skogar, som stå under domänstyrelsens vård och förvaltning,

finnas upptagna i skogsordningens kap. VIII och innebära i huvudsak

följande. Avverkning skall i regel ske efter utsyning. Denna

verkställes antingen av jägmästare eller i undantagsfall av kronojägare

eller kronoskogvaktare. Jägmästaren har att årligen med ledning av hushållsplan

eller eljest uppgjorda avverkningsberäkningar upprätta utsyningsförslag

avseende det virke, som bör försäljas. Utsyningsförrättningarna

skola i regel vara avslutade i de sex norra länen före den 1 oktober

och i övriga delar av riket före den 1 november. Närmare bestämmelser

finnas ock upptagna angående kungörande av utsyningsförrättning och

klagan däröver. Domänstyrelsen skall pröva utsyningsförslag samt i samband

därmed bestämma huruvida flera års avverkningsbelopp höra försäljas

på en gång, huruvida utsyning och stämpling böra föregå försäljningen

ävensom huruvida försäljningen bör ske annorledes än å offentlig

auktion. I regel skall försäljningen av skogsalster ske å sådan auktion.

Emellertid må försäljning äga rum i annan ordning, då fråga är örn

mindre virkesbelopp eller domänstyrelsen med hänsyn till särskilda förhållanden

finner så böra ske.

Då virke skall försäljas å auktion, ankommer det på domänstyrelsen att

besluta örn tid och ort för auktionen ävensom angående auktions- och betalningsvillkoren.

Bland dessa skall dock alltid upptagas en bestämmelse

örn att det sålda icke må avverkas eller utlämnas, förrän köpeskillingen

blivit gulden eller säkerhet för densamma blivit ställd. Kungörelse örn

auktion skall utfärdas av överjägmästaren. I regel skall auktionen förrattas

av honom eller annan skogstjänsteman, som han förordnar. Prövning

av de vid auktionen avgivna anbudens antaglighet och köparens

vederhäftighet skall verkställas av auktionsförrättaren. Domänstyrelsen

må dock förbehålla sig prövningsrätten beträffande anbuds antaglighet.

Auktionsförrättaren skall snarast möjligt efter verkställd prövning lämna

anbudsgivare besked örn anbuds antagande. Vid auktionen skall föras

protokoll, däri skola intagas anteckningar om auktions- och betalningsvillkoren

ävensom angående de anbud, som vid auktionen antagits, och de

belopp, som därvid kontant influtit. Har antagligt anbud icke erhållits,

må domänstyrelsen förordna örn ny auktion, försäljning genom vederbörande

skogstjänsteman eller uppskov med försäljningen till ett kommande

år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj-.ts proposition nr 151.

Beträffande försäljning annorledes än å auktion stadgas, att, i de fall

försäljningen verkställes av skogstjänsteman, det sålda icke får avverkas

eller utlämnas, med mindre köpeskillingen guldits eller säkerhet därför

ställts. Domänstyrelsen må dock kunna medgiva undantag härifrån, då

köpeskillingen eller, vid försäljning i olika poster till samma köpare, summan

av de oguldna köpeskillingarna understiger 500 kronor. Verkställes

försäljning av domänstyrelsen, äger styrelsen förfara på sätt densamma i

varje särskilt fall finner lämpligt. Utgöres erbjuden säkerhet av borgen

skall, då köpeskillingen överstiger 100 kronor, borgensmännens vederhäftighet

styrkas på visst angivet sätt; i andra fall ankommer prövningen av

borgensmännens vederhäftighet på vederbörande skogstjänsteman. Beträffande

sättet för erläggande av betalning äger domänstyrelsen bestämma

såväl då försäljningen skett å auktion som då densamma ägt rum i annan

ordning. Domänstyrelsen må medgiva upplåtelse av avverkningsrätt

för tid intill fem år.

Angående avverkning och bortförande av försålt virke stadgas, att

virke som försålts från skog i de sex norra länen skall i regel vara avverkat

och bortfört ur skogen före den 1 juli året näst efter det, då försäljningen

ägt rum. Har virket försålts innan ^stämpling företagits,

skall dess avverkande och bortförande hava ägt rum före den 1 juli året

näst efter det, då utstämplingen skett. Uppskov kan dock av jägmästaren

medgivas på ett år. I fråga örn tiden för avverkning och avforsling av

virke från skog i övriga delar av riket, skall gälla vad därom i auktionsvillkoren

eller eljest i vederbörlig ordning blivit bestämt. Domänstyrelsen

äger medgiva förlängning av avverknings- och avforslingstiden intill

fem år från virkets utstämpling eller försäljning. Försummar köpare

vad som föreskrivits i nu förevarande hänseenden, har han forlorat

sin rätt till virket. Det åligger utsyningstagare och köpare av virke eller

alster å allmän skog att iakttaga de föreskrifter ifråga örn avverkning

och avforsling, som vederbörande jägmästare meddelar. Underlåtenhet

härutinnan straffas med böter från och med 5 till och med 100 kronor.

I § 53 av kap. VIII finnas upptagna bestämmelser, varigenom vissa

åbor och hemmansägare samt ägare av sågverk i de sex nordligaste länen

tillförsäkrats uteslutande rätt till utsyning å vissa områden. Dylik

rätt tillkommer sålunda kronohemmans och nybygges åbor å de områden,

som blivit åt dem genom avvittring bestämda och anvisade, samt

kronohemmans och nybygges åbor ävensom skatte- och frälsehemmansägare,

som icke hava avvittrade områden, med avseende å viss trakt av

angränsande skogsmark, som i allmänhet beräknas till ett visst avstånd

från lägenheten eller byn. Slutligen har samma rätt tillförsäkrats ägare

av sågverk å de områden, som blivit åt dem upplåtna i ersättning för

privilegierad skogsfångst. Närmare bestämmelser angående utsyning åt

dem, som enligt § 53 äro berättigade därtill, finnas meddelade i de följande

paragraferna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kap. IX innehåller stadganden rörande upplåtande av rätt till mulbete,

grässlätter och odling samt örn sand-, sten- och torvtäkt. Betning

och grässlätter å skog, som här avses, må icke äga rum annorledes än

i hushållningsplanen är föreskrivet eller domänstyrelsen för varje särskilt

fall medgiver. Jägmästaren skall årligen upprätta förslag å sådana

rättigheter, som kunna upplåtas från kronoparker och flygsandsfält. Har

rätt till mulbete eller slåtter å allmän skog blivit tillagd vissa hemman

eller menigheter genom särskilda resolutioner eller överenskommelser

eller av dem åtnjutits på grund av urminnes hävd, skola de bibehållas

vid sådan rätt, intill dess i laga ordning annorledes förordnas.

För den händelse innehavare av jordbruksdomän önskar å domänen tillhörig

skog verkställa nyodling, anlägga torp eller uppröja beteshage,

tillkommer det domänstyrelsen att efter ansökan bestämma därom.

Å de allmänna skogarna må upplåtas mark till odling av säd eller rotfrukter

i ändamål av markens beredning för skogsodling ävensom nödig

plats å för skogshöjd mindre tjänligt område för uppförande av nödiga

uthusbyggnader. Likaledes må å skogen upplåtas täkt av mossa, bränntorv

samt grus och sten. Upplåtelserna må ske på enahanda tid som gäller

för upplåtelse av jordbruksdomänerna. Nyssnämnda ämnen må ock

avyttras i den ordning, som är föreskriven för skogsalsters försäljning.

I kap. X upptagas vissa allmänna bestämmelser. Sålunda föreskrives

örn gäldandet av kostnaderna för skogsindelning i vissa fall, örn straffpåföljd,

åtalsrätt och fördelning av böter, förverkat gods och skadeersättning

ävensom örn klagan över domänstyrelsens och över jägmästares beslut.

Vid sidan av 1894 års skogsordning finnas även andra författningar,

däri bestämmelser lämnas, som hava avseende å förvaltningen av kronoparker

och skogar hörande till statens jordbruksdomäner. Sådana bestämmelser

finnas upptagna i förordningen den 22 juni 1934 (nr 321) angående

grunder för förvaltningen av viss kronoegendom samt kungörelsen

den 25 november 1927 (nr 437) angående grunder för tillgodogörande

av kronans jakträtt. Vidare finnas dylika stadganden i författningarna

rörande upplåtelse till enskilda av kronojord i de nordligare delarna av

landet. Sådana författningar äro kungörelserna den 26 juni 1925 (nr 291)

angående allmänna grunder för upplåtande av kolonat i Norrland och

Dalarna, den 18 juli 1928 (nr 314) angående grunder för upplåtelse åt

lappar av lägenheter å kronomark samt den 14 juni 1929 (nr 170) angående

upplåtande av kronotorp å vissa kronoparker m. m. — Angående försäljning

av staten tillhörig fast egendom under domänstyrelsens förvaltning

äro bestämmelser meddelade i förordningen den 6 juni 1929 (nr 176)

angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 151.

9

Domänstyrelsens förslag jämte yttrande däröver.

Bomänstyrélsens förslag till ny skogsordning avser såsom nämnt allenast

domänfondens skogar. I motiveringen till sitt förslag har styrelsen

uttalat, att styrelsen med skogar tillhörande domänfonden avsåge alla de

kronans skogsfastigheter, som enligt Kungl. Maj:ts hrev den 31 januari

1913 ställts under domänstyrelsens förvaltning och inginge i domänfonden

ävensom all den fasta egendom, som för kronans räkning och under

styrelsens förvaltning sedermera förvärvats eller komme att förvärvas.

Enligt 1 § i förslaget skola nämnda skogar vårdas efter regler, som,

med tillgodoseende av en i möjligaste mån jämn och uthållig avverkning,

åsyfta högsta möjliga avkastning i penningar av ett, med hänsyn till

markens produktionsförmåga, härför avvägt virkesförråd.

I motiveringen till paragrafen har domänstyrelsen uttalat, att de i § 1

av 1894 års skogsordning för den statliga skogshushållningen fastslagna

principerna örn uthålligt skogsbruk och högsta avkastning fortfarande

borde vinna tillämpning. Formuleringen av dessa principer har styrelsen

emellertid funnit böra ändras i enlighet med vad i förslaget upptagits.

Styrelsen bär därjämte framhållit, att det vore lämpligt att beträffande

principen örn högsta avkastning framhäva dess beroende av ett

med hänsyn till markens produktionsförmåga härför avvägt virkesförråd.

I 2 § av förslaget har stadgats, att det skall ankomma på domänstyrelsen

att låta utsyna och försälja det virke, som skall avverkas och icke åtgår

till husbehov. I paragrafen föreskrives vidare, att domänstyrelsen

därvid skall äga förfara på sätt som för erhållande av hästa ekonomiska

utbyte befinnes lämpligt, vare sig virket försäljes å rot, upphugget eller

förädlat.

I förslagets 3 § har medgivits rätt för domänstyrelsen att, där så prövas

förmånligt, träffa avtal för flera år örn rätt till avverkning, eller leverans

av virke. Sådana avtal skola dock icke utan Kungl. Maj.ts med.- givande få avse längre tid än fem år.

Förslagets 4 § innehåller bestämmelser örn att domänstyrelsen skall

äga att själv eller genom underlydande förvaltning verkställa upplåtelser,

vilka avse ifrågavarande fastigheters utnyttjande för annat ändamål

än skogsproduktion, såsom rätt till fiske, bete, slåtter, täkt av sten,

kalk, sand, grus och torv m. m.

Slutligen har i 5 § förordnats, att virke och andra ämnen icke må utlämnas,

förrän köpeskillingen blivit betald eller säkerhet därför blivit

ställd. Det har emellertid lämnats domänstyrelsen rätt att, då fråga är

om försäljning eller upplåtelse till mindre belopp genom förvaltningspersonalen,

medgiva undantag därifrån, ävensom att vid försäljning eller

upplåtelse genom styrelsen själv förfara på sätt för varje särskilt fall

finnes lämpligt.

I motiveringen till 2—5 §§ har domänstyrelsen anfört i huvudsak följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

. 1 nuvarande skogsordning hade i kap. VIII och IX synnerligen detaljerade

bestämmelser lämnats örn utsyning och försäljning av skogsalster

från kronoparker och andra allmänna skogar. Med den utveckling statens

skogsbruk numera fått kunde det icke anses lämpligt att i en författning

binda ett affärsdrivande verk vid detaljerade bestämmelser,

vilka mnebure hinder för en saklig och affärsmässig prövning av förvaltnings-

och försäljningsfrågor. Det måste förutsättas, att domänstyrelsen

som hade ansvaret för verkets ledning, utöver vad som stadgades i

författningar och instruktioner, genom tjänstgöringsreglementen eller

eljest komme att tillgodose kraven på en allsidig prövning av samtliga

de frågor, som avsåge att ur domänverkets värdefulla förvaltningsobjekt

utvinna hogsta möjliga avkastning. Det hade därför ansetts tillräckligt,

att den nya författningen endast innehölle huvudreglerna för verkets befogenhet

i avseende å utsyning och försäljning av virke samt tillgodogörande

av andra nyttigheter å domänfondens fastigheter.

Med bestämmelserna i 4 § hade styrelsen avsett att fastslå den rätt

som givetvis borde tillkomma styrelsen beträffande fastigheternas utnyttjande

för annat ändamål än skogsproduktion. I paragrafen endast

exemplifierades de olika slag av upplåtelser, som avsåges. Även andra

slag av upplåtelser än de särskilt nämnda kunde ifrågakomma såsom

upplåtelse av tomtplats, upplagsplats för virke och dylikt. Styrelsen erinrade,

att styrelsen vad anginge jordbruksegendomarna under styrelsens

förvaltning genom förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående förvaltning

av viss kronoegendom erhållit rätt att från dylika egendomar

upplåta rättigheter, varom nu vore fråga.

Inom domänstyrelsen bär domänfiskalen Lilliesköld anmält en i viss

mån avvikande mening från styrelsens förslag. Domänfiskalen har ansett,

att i den blivande skogsordningen endast borde upptagas de i 1 § i förslaget

intagna bestämmelserna angående grunderna för vården av ifrågavarande

skogar samt ett bemyndigande för styrelsen att i enlighet därmed

och vad i övrigt voro särskilt stadgat meddela erforderliga föreskrifter

rörande skogarnas förvaltning. Såsom motivering har domänfiskalen anfört,

att de i 2—5 §§ av domänstyrelsens förslag upptagna detaljbestämmelserna

icke hade sin plats i allmän författning, utan att det borde ankomma

på domänstyrelsen att utfärda sådana bestämmelser, vilka borde

upptagas i tjänstgöringsreglementet för den förvaltande personalen.

Kammarlwllegium har i sitt yttrande förklarat sig icke hava något annat

att erinra mot domänstyrelsens förslag, än att — då enligt 56 § renhem

teslagen den 18 juli 1928 (nr 309) länsstyrelsen hade att meddela upplåtelse

av bete, slåtter m. m. å de områden, som blivit till lapparnas uteslutande

begagnande anvisade — i 4 § av förslaget borde intagas ett tillägg angående

det undantag, som sålunda förelåge. I sitt yttrande har kollegiet

vidare ifragasatt örn icke en omarbetning av 1894 års skogsordning i dess

helhet borde komma till stånd.

I samband med framläggandet för förra årets riksdag av förslaget till

omorganisation av domänverket (prop. nr 148) framhöll jag önskvärdheten

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition nr 151.

av att, sedan organisationsfrågan övervägts, 1894 års skogsordning med

det snaraste bleve föremål för omarbetning, såvitt densamma berörde, förvaltningen

av kronoparker oell skogar till kronans utarrenderade jordbruksdomäner.

Sedan omorganisationen av domänverket nu i huvudsak

genomförts, bar frågan örn nya bestämmelser för förvaltningen av kronoskogarna

ytterligare aktualiserats. 1894 års skogsordning tillkom under en

tid, då domänstyrelsen framstod mera såsom ett förvaltande än affärsdrivande

verk, och är till följd därav tyngd av en mängd detaljbestämmelser.

Numera torde man vara ense därom, att dessa bestämmelser, vilka i

flera hänseenden äro föråldrade, på ett olämpligt sätt ingripa hindrande

i domänstyrelsens förvaltning av de styrelsen underställda skogarna. Behovet

av en omarbetning av skogsordningen torde framstå såsom trängande.

Att framlägga förslag till helt ny skogsordning för de allmänna skogarna

torde dock icke för närvarande låta sig göra. En dylik åtgärd

torde behöva föregås av en ganska omfattande utredning i ämnet. Det

är min avsikt att i annat sammanhang föreslå, att en sådan utredning

igångsättes. Emellertid lärer intet hinder finnas för att ur 1894 års skogsordning

såsom domänstyrelsen föreslagit utbryta bestämmelserna beträffande

vissa till domänstyrelsen hörande skogar och i fråga örn dem genomföra

en modernare lagstiftning. De skogar, vilka härvid uärmast

åsyftas äro, kronoparkerna och kronans flygsandsfält, skogar till kronans

utarrenderade jordbruksdomäner samt skogar å kronoöverloppsmarkerna.

Behovet av en ny skogsordning torde ock vara mest framträdande

vidkommande dessa skogar, vilka utgöra den betydelsefullaste

delen av skogarna under domänstyrelsens förvaltning.

I den nya författning, vilken sålunda bör utfärdas, torde på sätt domänstyrelsen

föreslagit endast böra upptagas de grundläggande bestämmelserna

för skogarnas förvaltning. Att lämna mera ingående föreskrifter

lärer icke vara lämpligt med hänsyn till de skiftande förhållandena på

skogsbrukets område och den där rådande snabba utvecklingen. Denna

ståndpunkt torde också bäst överensstämma med vad nyss anförts angående

det olämpliga i att domänstyrelsens rörelsefrihet i utövningen av »dess

af färsdrivande uppgift hämmas genom alltför många reglerande bestämmelser.

Domänstyrelsen torde böra lämnas frihet att själv avgöra detaljfrågorna

i förvaltningen.

Som ledande grundsatser för skogarnas skötsel torde i överensstämmelse

med vad domänstyrelsen härutinnan föreslagit böra, liksom nu är fallet

beträffande kronoparkerna och flygsandsfälten, gälla principerna örn uthålligt

skogsbruk och största möjliga avkastning. Såsom förut påpekats

upptager 1894 års skogsordning med avseende å de till jordbruksdomänerna

hörande skogarna icke kravet på högsta möjliga avkastning med

hänsyn till att dessa skogar enligt de vid tiden för förordningens tillkomst

gällande grunderna för förvaltningen av domänerna skulle tillgodose do
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

mänarrendatorernas behov av husbehovsvirke och även understundom

kunde omfattas av arrendet. Sedan i de nu gällande, vid 1934 års riksdag

godkända förvaltningsgrunderna föreskrivits, att skog, som hör till den

utarrenderade egendomen, aldrig skall omfattas av arrendet och att husbehovsvirke

även må tillerkännas arrendatorerna från annan kronoskog

under domänstyrelsens förvaltning än den till egendomen hörande, finnes

icke längre någon anledning att fastställa olika regler för skötseln av de

ifrågavarande kategorierna kronoskogar.

Pa grundval av det av domänstyrelsen upprättade förslaget har inom

jordbruksdepartementet utarbetats förslag till förordning angående grunder

för förvaltningen av vissa kronoskogar. För de närmare bestämmelserna

häri torde jag nu få redogöra.

1 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser rörande förordningens tillämpningsområde.

Domänstyrelsen har i sitt förslag angivit förordningen såsom avseende

domänfondens skogar och föreslagit, att 1894 års skogsordning skall upphävas,

såvitt densamma avser nämnda skogar. Det torde emellertid vara

lämpligare att — i anslutning till de i 1934 års förvaltningsgrunder för

jordbiuksegendomarna upptagna bestämmelserna rörande dessa grunders

tillämplighetsområde och egendomarnas förvaltning — avgränsa förordningens

tillämpningsområde sålunda, att kronan tillhöriga skogar under

domänstyrelsens förvaltning skola, därest icke i författning eller eljest i

vederbörlig ordning annorlunda finnes föreskrivet, förvaltas i enlighet

med den nya förordningens bestämmelser. I samband med förordningens

ikraf uträdande bör 1894 års skogsordning, såvitt densamma har avseende å

kronoparker, flygsandsfält, skogar tillhörande kronans utarrenderade jordbruksdomäner

och kronoöverloppsmarkerna, upphöra att gälla. Den nya

förordningen kommer alltså att omfatta samtliga nämnda skogar och övriga

skogar, vilka icke på grund av särskilda stadganden eller beslut

skola förvaltas eller disponeras i annan ordning. Skogar, som sålunda

jämväl komma att falla under förordningen, äro skogar å efter avvittringens

slutförande odisponerade marker, vilka icke förklarats för överloppsmarker,

samt vissa mindre skogar, vilka icke kunna hänföras till

någon av de i 1894 års skogsordning upptagna kategorier och vilkas avkastning

ingår till domänfonden. Till särskilda stadganden, enligt vilka

kronoskogar kunna komma att disponeras på annat sätt än i den nya förordningen

föreskrives, äro att hänföra, förutom 1894 års skogsordning i

den. mån den alltjämt blir gällande, förut berörda kungörelser den 26

juni 1925 angående upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och

Dalarna, den 18 juli 1928 angående upplåtelse åt lappar av lägenheter å

kronomark samt den 14 juni 1929 angående upplåtande av kronotorp å

vissa kronoparker m. m. ävensom förordningen den 22 juni 1934 angåen
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition nr 151.

de grunder för förvaltningen av viss kronoegendom. Jämväl de skogar,

som pä grund av 4 § skogsordningen äro uteslutna från dennas tillamplighetsområde,

komma att falla utanför den nya förordningen, i den man

rörande deras förvaltning eller disponering blivit särskilt stadgat. I sa

torde den av mig förordade avfattningen av 1 § icke innebära någon avvikelse

från vad domänstyrelsen föreslagit.

2 §.

I denna paragraf hava upptagits de grundläggande bestämmelserna rörande

skogarnas förvaltning i anslutning till vad härutinnan förut anförts.

Paragrafen överensstämmer, efter vissa jämkningar av redaktionell

natur, med motsvarande stadgande i 1 § av domänstyrelsens förslag.

Bestämmelsen, att skogarna skola vårdas efter regler, som åsyfta högsta

möjliga avkastning i penningar, innehar givetvis icke något hinder tor

upplåtande av rätt till husbehovsvirke, då därom finnes särskilt stadgat.

Något uttryckligt angivande härav har icke ansetts erforderligt med hänsyn

till den avfattning första paragrafen erhållit. Författningar, däri

särskilt finnes föreskrivet örn upplåtelse av husbehovsvirke å ifrågavarande

slag av skogar, äro de förut nämnda kolonisationsförfattningarna

och förvaltningsgrunderna för jordbruksegendomarna.

3 §.

Denna paragraf innehåller 1 öreskrifter örn utsyning och försäljning.

Vad härutinnan föreslagits ansluter sig till bestämmelserna i 2 och 3 §§

av domänstyrelsens förslag och innebär i förhållande till vad för närvarande

tillämpas i huvudsak icke något nytt.

Enligt 1894 års skogsordning må domänstyrelsen icke upplåta avverkningsrätt

på längre tid än fem år. Finnes i något fall önskvärt att kunna

avsluta avverkningskontrakt för längre tid, torde hinder häremot dock ej

böra möta. Ett avhändande från kronan av så lång tids avverkningsrätt

torde emellertid vara av den betydelse, att före kontraktets ingående

Kungl. Maj:ts medgivande bör inhämtas. Det är att märka, att enligt nyttjanderättslagen

må avverkningsrätt på tid över fem år endast upplåtas

av kronan. .....

I 1894 års skogsordning lämnas bestämmelser jämväl rörande den ordning

i vilken utsyning och försäljning skola äga rum. Föreskrifterna i

dessa hänseenden äro, såsom framgår av vad förut anförts, synnerligen

detaljerade. Att upptaga motsvarande bestämmelser i den nya förordningen

torde, med hänsyn till önskvärdheten av att avgörandet i detaljfrågor

rörande förvaltningen av skogarna lägges i domänstyrelsens hand,

icke böra ifrågakomma.

4 §.

I denna paragraf har lämnats ett generellt tillstånd att från skogarna

verkställa upplåtelse av rätt till bete eller slåtter eller till sten-, kalk-,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

sand-, grus- eller torvtäkt eller av annan dylik rättighet ävensom att med

nyttjanderätt upplåta för skogsproduktion mindre lämplig mark samt till

skogen hörande rätt till fiske. Föreskrifterna överensstämma i sak med

vad domänstyrelsen under 4 § i sitt förslag förordat. Enligt 1894 års

skogsordning gälla angående sättet för upplåtelsen och vem som äger

verkställa desamma olika bestämmelser allteftersom upplåtelsen avser

rätt till bete och slåtter eller rättigheter av övriga förenämnda slag. Någon

anledning att upprätthålla denna skillnad finnes numera icke. Ifrågavarande

upplåtelser böra kunna göras av domänstyrelsen eller efter

dess förordnande av densamma underställd tjänsteman och verkställas på

sätt och i den ordning i varje fall prövas ändamålsenligast.

Med hänsyn till innehållet i 1 § torde kammarkollegiets erinran rörande

stadgandet i 56 § renbeteslagen icke behöva påverka avfattningen av nu

förevarande paragraf.

5 §.

I förevarande paragraf lämnas föreskrifter rörande erläggandet av betalning

för virke och andra ämnen, som försålts från ifrågavarande skogar.

Bestämmelserna överensstämma i sak med de av domänstyrelsen i

5} av.de“ förslug upptagna och ansluta sig i princip till vad redan nu

galler i fråga örn försäljning annorledes än å auktion enligt 1894 års skogsordning.

6 $.

De tillämpningsföreskrifter, som erfordras till ifrågavarande förordning,

torde det böra ankomma på domänstyrelsen att utfärda. Bemyndigande

för styrelsen härutinnan har upptagits under denna paragraf.

Övergångsbestämmelser.

Förordningen torde böra träda i kraft den 1 juli 1935. Genom densamma

torde såsom förut angivits böra upphävas samtliga bestämmelser

i 1894 års skogsordning i vad de hava avseende å kronoparker, flygsandsfalt,

skogar till kronans utarrenderade jordbruksdomäner samt kronoöverloppsnmrker.

Sådana bestämmelser finnas upptagna i kap. I och III samt

Beträffande vissa av dessa bestämmelser må här anföras följande. Föreskrifterna

i kap. VII örn storverksträd samt örn ek och bok å kronans utarrenderade

jordbruksdomäner sakna numera all praktisk betydelse. Vidare

lara bestämmelserna i § 53 och därmed sammanhängande föreskrifter,

sedan avvittringarna avslutats, sakna tillämplighet med avseende å de

skogar, som innefattas i den föreslagna nya författningen. Ett sådant stadgande

sorn det i § 63 sista stycket upptagna, att då rätt till mulbete eller

s ter å allman skog blivit vissa hemman eller menigheter genom särskilda

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

resolutioner eller överenskommelser tillagd eller då sådan rätt av dem på

grund av urminnes hävd åtnjutits, de därvid skola bibehållas intill dess i

laga ordning kan varda annorlunda förordnat, torde icke erfordras för att

de grundsatser, vilka därigenom kommit till uttryck, skola vinna beaktande.

Bestämmelserna i § 64 andra stycket angående odling sakna efter

ikraftträdandet av 1934 års förvaltningsgrunder för kronans jordbruksegendomar

betydelse, eftersom skog icke vidare skall ingå i arrendet.

Beträffande äldre arrendeupplåtelser äro stadganden örn odling intagna

i arrendekontrakten. Vad angår § 70, vilken avhandlar tjänstemännens

vid skogsförvaltningen verksamhet såsom åklagare i mål angående

olovlig avverkning, bar det länge ansetts önskvärt, att sagda tjänstemän

befriades från denna för dem främmande uppgift. I den nya instruktionen

för domänverket den 1 mars 1935 har också detta önskemål beaktats

och de i tidigare instruktion intagna åtalsbestämmelserna uteslutits.

Departementschefen hemställer härefter, att det i enlighet med vad sålunda

anförts utarbetade förslaget till förordning angående grunder för

förvaltningen av vissa kronoskogar måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenEegenten

bifall, samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:180 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående grunder för förvaltningen av vissa kronoskogar. a1 i texten
  2. JoU 1935:62 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående grunder för förvaltningen av vissa kronoskogar. s. 4 i texten