Med förslag till förordning angående grunder för förvaltningen av vissa kronoskogar
1935-03-01 · 15 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 11 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1935:151, Med förslag till förordning angående grunder för förvaltningen av vissa kronoskogar
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts •proposition nr 151.
1
Nr 151.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående grunder för förvaltningen av vissa kronoskogar;
given Stockholms slott den 1 mars 1935.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till förordning angående grunder för
förvaltningen av vissa kronoskogar.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Bihang till riksdagens protokoll 1935.
1 sami.
Nr 151.
1
2
Kungl. May.ts proposition nr 151.
Förslag
till
förordning angående grunder för förvaltningen av vissa
kronoskogar.
Härigenom förordnas som följer:
1 $.
Kronan tillhöriga skogar under domänstyrelsens förvaltning skola,
därest icke i författning eller eljest i vederbörlig ordning annorlunda finnes
föreskrivet, förvaltas enligt bestämmelserna i denna förordning.
2 *.
Skogar, som här avses, skola vårdas efter regler, vilka med tillgodoseende
av fordringarna på ett uthålligt skogsbruk och en i möjligaste mån
jämn avverkning åsyfta högsta möjliga avkastning i penningar.
3 $.
Innan avverkning av virke äger rum, skall utsyning företagas i den
ordning domänstyrelsen bestämmer.
Virket skall, i den mån så kan ske och detsamma icke är erforderligt för
domänverkets eget behov eller till husbehovsvirke åt arrendatorer av kronans
jordbruksegendomar under domänstyrelsens förvaltning eller åt
andra, som må vara berättigade till sådant virke, försäljas på sätt för
vinnande av bästa ekonomiska utbyte finnes lämpligt. Domänstyrelsen
må dock icke utan Kungl. Maj:ts medgivande träffa avtal örn upplåtelse
av avverkningsrätt eller leverans av virke för längre tid än fem år.
4 *.
Där så prövas lämpligt må domänstyrelsen eller, efter styrelsens förordnande,
densamma underställd tjänsteman å skog, som avses i denna förordning,
upplåta rätt till bete eller slåtter eller till sten-, kalk-, sand-,
grus- eller torvtäkt eller annan dylik rättighet. Vad sålunda stadgats
skall även gälla angående upplåtelse med nyttjanderätt av för skogsproduktion
mindre tjänlig mark till tomt, upplagsplats eller annat dylikt
ändamål samt av fiske, som hör till skogen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 151. 3
5 §.
Virke eller annat, som försålts genom domänstyrelsen underställd tjänsteman,
må icke utlämnas, förrän köpeskillingen blivit betald eller säkerhet
därför blivit ställd. Uppgår köpeskillingen till mindre belopp, må
domänstyrelsen dock medgiva undantag härifrån. Har försäljningen
skett genom domänstyrelsen, äger styrelsen förfara på sätt den för varje
särskilt fall finner lämpligast.
6 §.
Domänstyrelsen skall äga meddela de närmare föreskrifter, som finnas
erforderliga för tillämpningen av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1935.
Härigenom upphäves förordningen den 26 januari 1894 (nr 17) angående
hushållningen med de allmänna skogarna i riket, i vad densamma har avseende
å kronoparker, flygsandsfält, skogar till kronans utarrenderade
jordhruksdomäner samt kronoöverloppsmarker.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 151.
Utdrag av protokollet över jordbruks^enden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 1 mars 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:
Med skrivelse den 10 december 1934 har domänstyrelsen framlagt förslag
till ny skogsordning beträffande domänfonden tillhörande skogar.
Över förslaget har kammarkollegium efter remiss den 28 januari 1935 avgivit
utlåtande. Jag torde nu få underställa Kungl. Majit detta ärende.
Historik och gällande bestämmelser.
Jämlikt § 77 regeringsformen skola kronans skogar förvaltas efter de
grunder riksdagen därom föreskriver. I enlighet med detta stadgande
framlade riksdagen med skrivelse till Kungl. Majit den 16 februari 1858
och den 30 november 1863 de grunder, enligt vilka riksdagen ansåge, att
kronoskogarna borde förvaltas. I överensstämmelse därmed utfärdade
Kungl. Majit förordningen den 29 juni 1866 (nr 62) angående hushållningen
med de allmänna skogarna i riket. Denna förordning ersattes sedermera
av den nu gällande förordningen den 26 januari 1S94 (nr 17) angående hushållningen
med de allmänna skogarna i riket. I sistberörda förordning
hava upptagits enahanda grunder för hushållningen med skogarna som
de förut gällande men därutöver inarbetats vissa administrativa bestämmelser,
vilka tidigare varit upptagna i förordningen den 1 augusti 1805 om
skogarna i riket och förordningen den 18 september 1874 (nr 79) angående
utsyning av skogsalster från kronans skogar i Stora Kopparbergs län och
de norrländska länen. 1894 års skogsordning har vid upprepade tillfällen
ändrats och i flera väsentliga delar upphört att gälla. Frågan örn en fullständig
omarbetning av skogsordningen har ock flera gånger varit under
övervägande. Sålunda uppdrog Kungl. Majit den 5 juni 1907 åt en kommitté,
den s. k. norrländska skogsvårdskommittén, att verkställa utredning
angående de åtgärder, som borde vidtagas för att åstadkomma en rätt
vård av kronans och de under skogsstatens tillsyn ställda skogarna i Norr
-
5
Kungl. May.ts proposition nr 151.
land och Dalarna. Ett liknande uppdrag beträffande de under domänstyrelsen
ställda skogarna i övriga delar av riket överlämnades den 16 juni
1911 till för ändamålet särskilt tillkallade sakkunniga. Sedan norrländska
skogsvårdskommittén den 16 mars 1912 och de skogssakkunniga för södra
Sverige den 17 december 1915 avlämnat betänkanden, avgav domänstyrelsen
den 25 april 1917 däröver yttrande. Vid sitt yttrande fogade styrelsen
ett av densamma uppgjort förslag till ny förordning angående hushållningen
med de allmänna skogarna i riket. Sedermera har domänstyrelsen
i skrivelse den 24 april 1933 hemställt, att 1894 års skogsordning måtte i
vissa avseenden upphävas.
Innan jag närmare ingår på domänstyrelscns med skrivelsen den 10 december
1934 framlagda förslag till ny skogsordning, torde jag få lämna
en redogörelse för bestämmelserna i 1894 års skogsordning i den män de i
detta sammanhang äro av betydelse. I 1894 års skogsordning, såvitt densamma
nu gäller, lämnas bestämmelser angående förvaltningen av följande
kategorier av de allmänna skogarna, nämligen kronoparker, statens
flygsandsfält, skogar till statens utarrenderade jordbruksdomäner,
civila boställens skogar, skogar å allmänna inrättningars hemman, som
icke innehavas med stadgad åborätt, skogar å krono- och allmänna inrättningars
hemman, vilka innehavas med stadgad åborätt, skogar a kronohemman
och krononybygget områden, kronoöverloppsmarker, oavvittrade
skogar samt sågverkens mot skogsränta utbrutna områden i de sex
norra länen.
Ika p. I av skogsordningen behandlas hushållningen med kronoparkerna
samt skogarna å flygsandsfälten. I kapitlet stadgas, att dessa, som
skola stå under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, skola bibehållas
oförminskade samt behandlas efter sådana på vetenskapliga
regler grundade och för olika ortsförhållanden lämpade hushållningsplauer,
som avse skogens framtida bestånd och högsta avkastning. Såsom
ledande principer hava alltså angivits uthållighet i skogsbruket och eftersträvande
av högsta möjliga avkastning.
I detta kapitel har ock upptagits en erinran, att beträffande de till vissa
ändamål, verk eller inrättningar upplåtna, kronan tillhöriga allmänningar
finnes särskilt stadgat. Skogar å dessa allmänningar falla sålunda
icke under skogsordningens tillämplighetsområde. Skogar, som här avses,
äro sådana som renbetesfjällens skogar i Jämtland, rörande vilkas
förvaltning stadgas i Kungl. Maj:ts brev den 13 juli 1887 och den 22 maj
1891, samt statens till bergshanteringens understöd anslagna skogar, beträffande
vilkas förvaltning föreskrifter meddelats i förordningen den 27
maj 1898 (nr 55), ävensom till lotsverket, krigsskolan å Karlberg, Bona
uppfostringsanstalt med flera verk och inrättningar upplåtna skogar.
I kap. III lämnas föreskrifter rörande skogarna till kronans utarrenderade
jordbruksdomäner. Å dessa skogar skall regelbunden hushållning
efter av domänstyrelsen fastställda indelningsplaner införas.
6 Kungl. Maj:ts ■proposition nr 151.
Fordringen på uthållighet i skogsskötseln finnes sålunda även beträffande
ifrågavarande skogar, varemot kravet på högsta möjliga avkastning
icke uppehållits. Detta sammanhänger med att dessa skogar enligt de
grunder, som vid 1894 års skogsordnings tillkomst gällde för utarrendering
ay jordbruksdomänerna, i stor utsträckning skulle lämna husbehovsvirke
åt arrendatorer och även kunde ingå i arrendet. Enligt bestämmelser
i kap. VII äro storverksträd samt i viss utsträckning även ek
och bok å jordbruksdomänernas skogar förbehållna kronan.
De närmare bestämmelserna rörande utsyning och försäljning av skogsalster
från de skogar, som stå under domänstyrelsens vård och förvaltning,
finnas upptagna i skogsordningens kap. VIII och innebära i huvudsak
följande. Avverkning skall i regel ske efter utsyning. Denna
verkställes antingen av jägmästare eller i undantagsfall av kronojägare
eller kronoskogvaktare. Jägmästaren har att årligen med ledning av hushållsplan
eller eljest uppgjorda avverkningsberäkningar upprätta utsyningsförslag
avseende det virke, som bör försäljas. Utsyningsförrättningarna
skola i regel vara avslutade i de sex norra länen före den 1 oktober
och i övriga delar av riket före den 1 november. Närmare bestämmelser
finnas ock upptagna angående kungörande av utsyningsförrättning och
klagan däröver. Domänstyrelsen skall pröva utsyningsförslag samt i samband
därmed bestämma huruvida flera års avverkningsbelopp höra försäljas
på en gång, huruvida utsyning och stämpling böra föregå försäljningen
ävensom huruvida försäljningen bör ske annorledes än å offentlig
auktion. I regel skall försäljningen av skogsalster ske å sådan auktion.
Emellertid må försäljning äga rum i annan ordning, då fråga är örn
mindre virkesbelopp eller domänstyrelsen med hänsyn till särskilda förhållanden
finner så böra ske.
Då virke skall försäljas å auktion, ankommer det på domänstyrelsen att
besluta örn tid och ort för auktionen ävensom angående auktions- och betalningsvillkoren.
Bland dessa skall dock alltid upptagas en bestämmelse
örn att det sålda icke må avverkas eller utlämnas, förrän köpeskillingen
blivit gulden eller säkerhet för densamma blivit ställd. Kungörelse örn
auktion skall utfärdas av överjägmästaren. I regel skall auktionen förrattas
av honom eller annan skogstjänsteman, som han förordnar. Prövning
av de vid auktionen avgivna anbudens antaglighet och köparens
vederhäftighet skall verkställas av auktionsförrättaren. Domänstyrelsen
må dock förbehålla sig prövningsrätten beträffande anbuds antaglighet.
Auktionsförrättaren skall snarast möjligt efter verkställd prövning lämna
anbudsgivare besked örn anbuds antagande. Vid auktionen skall föras
protokoll, däri skola intagas anteckningar om auktions- och betalningsvillkoren
ävensom angående de anbud, som vid auktionen antagits, och de
belopp, som därvid kontant influtit. Har antagligt anbud icke erhållits,
må domänstyrelsen förordna örn ny auktion, försäljning genom vederbörande
skogstjänsteman eller uppskov med försäljningen till ett kommande
år.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7
Kungl. Maj-.ts proposition nr 151.
Beträffande försäljning annorledes än å auktion stadgas, att, i de fall
försäljningen verkställes av skogstjänsteman, det sålda icke får avverkas
eller utlämnas, med mindre köpeskillingen guldits eller säkerhet därför
ställts. Domänstyrelsen må dock kunna medgiva undantag härifrån, då
köpeskillingen eller, vid försäljning i olika poster till samma köpare, summan
av de oguldna köpeskillingarna understiger 500 kronor. Verkställes
försäljning av domänstyrelsen, äger styrelsen förfara på sätt densamma i
varje särskilt fall finner lämpligt. Utgöres erbjuden säkerhet av borgen
skall, då köpeskillingen överstiger 100 kronor, borgensmännens vederhäftighet
styrkas på visst angivet sätt; i andra fall ankommer prövningen av
borgensmännens vederhäftighet på vederbörande skogstjänsteman. Beträffande
sättet för erläggande av betalning äger domänstyrelsen bestämma
såväl då försäljningen skett å auktion som då densamma ägt rum i annan
ordning. Domänstyrelsen må medgiva upplåtelse av avverkningsrätt
för tid intill fem år.
Angående avverkning och bortförande av försålt virke stadgas, att
virke som försålts från skog i de sex norra länen skall i regel vara avverkat
och bortfört ur skogen före den 1 juli året näst efter det, då försäljningen
ägt rum. Har virket försålts innan ^stämpling företagits,
skall dess avverkande och bortförande hava ägt rum före den 1 juli året
näst efter det, då utstämplingen skett. Uppskov kan dock av jägmästaren
medgivas på ett år. I fråga örn tiden för avverkning och avforsling av
virke från skog i övriga delar av riket, skall gälla vad därom i auktionsvillkoren
eller eljest i vederbörlig ordning blivit bestämt. Domänstyrelsen
äger medgiva förlängning av avverknings- och avforslingstiden intill
fem år från virkets utstämpling eller försäljning. Försummar köpare
vad som föreskrivits i nu förevarande hänseenden, har han forlorat
sin rätt till virket. Det åligger utsyningstagare och köpare av virke eller
alster å allmän skog att iakttaga de föreskrifter ifråga örn avverkning
och avforsling, som vederbörande jägmästare meddelar. Underlåtenhet
härutinnan straffas med böter från och med 5 till och med 100 kronor.
I § 53 av kap. VIII finnas upptagna bestämmelser, varigenom vissa
åbor och hemmansägare samt ägare av sågverk i de sex nordligaste länen
tillförsäkrats uteslutande rätt till utsyning å vissa områden. Dylik
rätt tillkommer sålunda kronohemmans och nybygges åbor å de områden,
som blivit åt dem genom avvittring bestämda och anvisade, samt
kronohemmans och nybygges åbor ävensom skatte- och frälsehemmansägare,
som icke hava avvittrade områden, med avseende å viss trakt av
angränsande skogsmark, som i allmänhet beräknas till ett visst avstånd
från lägenheten eller byn. Slutligen har samma rätt tillförsäkrats ägare
av sågverk å de områden, som blivit åt dem upplåtna i ersättning för
privilegierad skogsfångst. Närmare bestämmelser angående utsyning åt
dem, som enligt § 53 äro berättigade därtill, finnas meddelade i de följande
paragraferna.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 151.
Kap. IX innehåller stadganden rörande upplåtande av rätt till mulbete,
grässlätter och odling samt örn sand-, sten- och torvtäkt. Betning
och grässlätter å skog, som här avses, må icke äga rum annorledes än
i hushållningsplanen är föreskrivet eller domänstyrelsen för varje särskilt
fall medgiver. Jägmästaren skall årligen upprätta förslag å sådana
rättigheter, som kunna upplåtas från kronoparker och flygsandsfält. Har
rätt till mulbete eller slåtter å allmän skog blivit tillagd vissa hemman
eller menigheter genom särskilda resolutioner eller överenskommelser
eller av dem åtnjutits på grund av urminnes hävd, skola de bibehållas
vid sådan rätt, intill dess i laga ordning annorledes förordnas.
För den händelse innehavare av jordbruksdomän önskar å domänen tillhörig
skog verkställa nyodling, anlägga torp eller uppröja beteshage,
tillkommer det domänstyrelsen att efter ansökan bestämma därom.
Å de allmänna skogarna må upplåtas mark till odling av säd eller rotfrukter
i ändamål av markens beredning för skogsodling ävensom nödig
plats å för skogshöjd mindre tjänligt område för uppförande av nödiga
uthusbyggnader. Likaledes må å skogen upplåtas täkt av mossa, bränntorv
samt grus och sten. Upplåtelserna må ske på enahanda tid som gäller
för upplåtelse av jordbruksdomänerna. Nyssnämnda ämnen må ock
avyttras i den ordning, som är föreskriven för skogsalsters försäljning.
I kap. X upptagas vissa allmänna bestämmelser. Sålunda föreskrives
örn gäldandet av kostnaderna för skogsindelning i vissa fall, örn straffpåföljd,
åtalsrätt och fördelning av böter, förverkat gods och skadeersättning
ävensom örn klagan över domänstyrelsens och över jägmästares beslut.
Vid sidan av 1894 års skogsordning finnas även andra författningar,
däri bestämmelser lämnas, som hava avseende å förvaltningen av kronoparker
och skogar hörande till statens jordbruksdomäner. Sådana bestämmelser
finnas upptagna i förordningen den 22 juni 1934 (nr 321) angående
grunder för förvaltningen av viss kronoegendom samt kungörelsen
den 25 november 1927 (nr 437) angående grunder för tillgodogörande
av kronans jakträtt. Vidare finnas dylika stadganden i författningarna
rörande upplåtelse till enskilda av kronojord i de nordligare delarna av
landet. Sådana författningar äro kungörelserna den 26 juni 1925 (nr 291)
angående allmänna grunder för upplåtande av kolonat i Norrland och
Dalarna, den 18 juli 1928 (nr 314) angående grunder för upplåtelse åt
lappar av lägenheter å kronomark samt den 14 juni 1929 (nr 170) angående
upplåtande av kronotorp å vissa kronoparker m. m. — Angående försäljning
av staten tillhörig fast egendom under domänstyrelsens förvaltning
äro bestämmelser meddelade i förordningen den 6 juni 1929 (nr 176)
angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. May.ts proposition nr 151.
9
Domänstyrelsens förslag jämte yttrande däröver.
Bomänstyrélsens förslag till ny skogsordning avser såsom nämnt allenast
domänfondens skogar. I motiveringen till sitt förslag har styrelsen
uttalat, att styrelsen med skogar tillhörande domänfonden avsåge alla de
kronans skogsfastigheter, som enligt Kungl. Maj:ts hrev den 31 januari
1913 ställts under domänstyrelsens förvaltning och inginge i domänfonden
ävensom all den fasta egendom, som för kronans räkning och under
styrelsens förvaltning sedermera förvärvats eller komme att förvärvas.
Enligt 1 § i förslaget skola nämnda skogar vårdas efter regler, som,
med tillgodoseende av en i möjligaste mån jämn och uthållig avverkning,
åsyfta högsta möjliga avkastning i penningar av ett, med hänsyn till
markens produktionsförmåga, härför avvägt virkesförråd.
I motiveringen till paragrafen har domänstyrelsen uttalat, att de i § 1
av 1894 års skogsordning för den statliga skogshushållningen fastslagna
principerna örn uthålligt skogsbruk och högsta avkastning fortfarande
borde vinna tillämpning. Formuleringen av dessa principer har styrelsen
emellertid funnit böra ändras i enlighet med vad i förslaget upptagits.
Styrelsen bär därjämte framhållit, att det vore lämpligt att beträffande
principen örn högsta avkastning framhäva dess beroende av ett
med hänsyn till markens produktionsförmåga härför avvägt virkesförråd.
I 2 § av förslaget har stadgats, att det skall ankomma på domänstyrelsen
att låta utsyna och försälja det virke, som skall avverkas och icke åtgår
till husbehov. I paragrafen föreskrives vidare, att domänstyrelsen
därvid skall äga förfara på sätt som för erhållande av hästa ekonomiska
utbyte befinnes lämpligt, vare sig virket försäljes å rot, upphugget eller
förädlat.
I förslagets 3 § har medgivits rätt för domänstyrelsen att, där så prövas
förmånligt, träffa avtal för flera år örn rätt till avverkning, eller leverans
av virke. Sådana avtal skola dock icke utan Kungl. Maj.ts med.- givande få avse längre tid än fem år.
Förslagets 4 § innehåller bestämmelser örn att domänstyrelsen skall
äga att själv eller genom underlydande förvaltning verkställa upplåtelser,
vilka avse ifrågavarande fastigheters utnyttjande för annat ändamål
än skogsproduktion, såsom rätt till fiske, bete, slåtter, täkt av sten,
kalk, sand, grus och torv m. m.
Slutligen har i 5 § förordnats, att virke och andra ämnen icke må utlämnas,
förrän köpeskillingen blivit betald eller säkerhet därför blivit
ställd. Det har emellertid lämnats domänstyrelsen rätt att, då fråga är
om försäljning eller upplåtelse till mindre belopp genom förvaltningspersonalen,
medgiva undantag därifrån, ävensom att vid försäljning eller
upplåtelse genom styrelsen själv förfara på sätt för varje särskilt fall
finnes lämpligt.
I motiveringen till 2—5 §§ har domänstyrelsen anfört i huvudsak följande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 151.
. 1 nuvarande skogsordning hade i kap. VIII och IX synnerligen detaljerade
bestämmelser lämnats örn utsyning och försäljning av skogsalster
från kronoparker och andra allmänna skogar. Med den utveckling statens
skogsbruk numera fått kunde det icke anses lämpligt att i en författning
binda ett affärsdrivande verk vid detaljerade bestämmelser,
vilka mnebure hinder för en saklig och affärsmässig prövning av förvaltnings-
och försäljningsfrågor. Det måste förutsättas, att domänstyrelsen
som hade ansvaret för verkets ledning, utöver vad som stadgades i
författningar och instruktioner, genom tjänstgöringsreglementen eller
eljest komme att tillgodose kraven på en allsidig prövning av samtliga
de frågor, som avsåge att ur domänverkets värdefulla förvaltningsobjekt
utvinna hogsta möjliga avkastning. Det hade därför ansetts tillräckligt,
att den nya författningen endast innehölle huvudreglerna för verkets befogenhet
i avseende å utsyning och försäljning av virke samt tillgodogörande
av andra nyttigheter å domänfondens fastigheter.
Med bestämmelserna i 4 § hade styrelsen avsett att fastslå den rätt
som givetvis borde tillkomma styrelsen beträffande fastigheternas utnyttjande
för annat ändamål än skogsproduktion. I paragrafen endast
exemplifierades de olika slag av upplåtelser, som avsåges. Även andra
slag av upplåtelser än de särskilt nämnda kunde ifrågakomma såsom
upplåtelse av tomtplats, upplagsplats för virke och dylikt. Styrelsen erinrade,
att styrelsen vad anginge jordbruksegendomarna under styrelsens
förvaltning genom förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående förvaltning
av viss kronoegendom erhållit rätt att från dylika egendomar
upplåta rättigheter, varom nu vore fråga.
Inom domänstyrelsen bär domänfiskalen Lilliesköld anmält en i viss
mån avvikande mening från styrelsens förslag. Domänfiskalen har ansett,
att i den blivande skogsordningen endast borde upptagas de i 1 § i förslaget
intagna bestämmelserna angående grunderna för vården av ifrågavarande
skogar samt ett bemyndigande för styrelsen att i enlighet därmed
och vad i övrigt voro särskilt stadgat meddela erforderliga föreskrifter
rörande skogarnas förvaltning. Såsom motivering har domänfiskalen anfört,
att de i 2—5 §§ av domänstyrelsens förslag upptagna detaljbestämmelserna
icke hade sin plats i allmän författning, utan att det borde ankomma
på domänstyrelsen att utfärda sådana bestämmelser, vilka borde
upptagas i tjänstgöringsreglementet för den förvaltande personalen.
Kammarlwllegium har i sitt yttrande förklarat sig icke hava något annat
att erinra mot domänstyrelsens förslag, än att — då enligt 56 § renhem
teslagen den 18 juli 1928 (nr 309) länsstyrelsen hade att meddela upplåtelse
av bete, slåtter m. m. å de områden, som blivit till lapparnas uteslutande
begagnande anvisade — i 4 § av förslaget borde intagas ett tillägg angående
det undantag, som sålunda förelåge. I sitt yttrande har kollegiet
vidare ifragasatt örn icke en omarbetning av 1894 års skogsordning i dess
helhet borde komma till stånd.
I samband med framläggandet för förra årets riksdag av förslaget till
omorganisation av domänverket (prop. nr 148) framhöll jag önskvärdheten
11
Kungl. May.ts proposition nr 151.
av att, sedan organisationsfrågan övervägts, 1894 års skogsordning med
det snaraste bleve föremål för omarbetning, såvitt densamma berörde, förvaltningen
av kronoparker oell skogar till kronans utarrenderade jordbruksdomäner.
Sedan omorganisationen av domänverket nu i huvudsak
genomförts, bar frågan örn nya bestämmelser för förvaltningen av kronoskogarna
ytterligare aktualiserats. 1894 års skogsordning tillkom under en
tid, då domänstyrelsen framstod mera såsom ett förvaltande än affärsdrivande
verk, och är till följd därav tyngd av en mängd detaljbestämmelser.
Numera torde man vara ense därom, att dessa bestämmelser, vilka i
flera hänseenden äro föråldrade, på ett olämpligt sätt ingripa hindrande
i domänstyrelsens förvaltning av de styrelsen underställda skogarna. Behovet
av en omarbetning av skogsordningen torde framstå såsom trängande.
Att framlägga förslag till helt ny skogsordning för de allmänna skogarna
torde dock icke för närvarande låta sig göra. En dylik åtgärd
torde behöva föregås av en ganska omfattande utredning i ämnet. Det
är min avsikt att i annat sammanhang föreslå, att en sådan utredning
igångsättes. Emellertid lärer intet hinder finnas för att ur 1894 års skogsordning
såsom domänstyrelsen föreslagit utbryta bestämmelserna beträffande
vissa till domänstyrelsen hörande skogar och i fråga örn dem genomföra
en modernare lagstiftning. De skogar, vilka härvid uärmast
åsyftas äro, kronoparkerna och kronans flygsandsfält, skogar till kronans
utarrenderade jordbruksdomäner samt skogar å kronoöverloppsmarkerna.
Behovet av en ny skogsordning torde ock vara mest framträdande
vidkommande dessa skogar, vilka utgöra den betydelsefullaste
delen av skogarna under domänstyrelsens förvaltning.
I den nya författning, vilken sålunda bör utfärdas, torde på sätt domänstyrelsen
föreslagit endast böra upptagas de grundläggande bestämmelserna
för skogarnas förvaltning. Att lämna mera ingående föreskrifter
lärer icke vara lämpligt med hänsyn till de skiftande förhållandena på
skogsbrukets område och den där rådande snabba utvecklingen. Denna
ståndpunkt torde också bäst överensstämma med vad nyss anförts angående
det olämpliga i att domänstyrelsens rörelsefrihet i utövningen av »dess
af färsdrivande uppgift hämmas genom alltför många reglerande bestämmelser.
Domänstyrelsen torde böra lämnas frihet att själv avgöra detaljfrågorna
i förvaltningen.
Som ledande grundsatser för skogarnas skötsel torde i överensstämmelse
med vad domänstyrelsen härutinnan föreslagit böra, liksom nu är fallet
beträffande kronoparkerna och flygsandsfälten, gälla principerna örn uthålligt
skogsbruk och största möjliga avkastning. Såsom förut påpekats
upptager 1894 års skogsordning med avseende å de till jordbruksdomänerna
hörande skogarna icke kravet på högsta möjliga avkastning med
hänsyn till att dessa skogar enligt de vid tiden för förordningens tillkomst
gällande grunderna för förvaltningen av domänerna skulle tillgodose do
-
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 151.
mänarrendatorernas behov av husbehovsvirke och även understundom
kunde omfattas av arrendet. Sedan i de nu gällande, vid 1934 års riksdag
godkända förvaltningsgrunderna föreskrivits, att skog, som hör till den
utarrenderade egendomen, aldrig skall omfattas av arrendet och att husbehovsvirke
även må tillerkännas arrendatorerna från annan kronoskog
under domänstyrelsens förvaltning än den till egendomen hörande, finnes
icke längre någon anledning att fastställa olika regler för skötseln av de
ifrågavarande kategorierna kronoskogar.
Pa grundval av det av domänstyrelsen upprättade förslaget har inom
jordbruksdepartementet utarbetats förslag till förordning angående grunder
för förvaltningen av vissa kronoskogar. För de närmare bestämmelserna
häri torde jag nu få redogöra.
1 §.
Denna paragraf innehåller bestämmelser rörande förordningens tillämpningsområde.
Domänstyrelsen har i sitt förslag angivit förordningen såsom avseende
domänfondens skogar och föreslagit, att 1894 års skogsordning skall upphävas,
såvitt densamma avser nämnda skogar. Det torde emellertid vara
lämpligare att — i anslutning till de i 1934 års förvaltningsgrunder för
jordbiuksegendomarna upptagna bestämmelserna rörande dessa grunders
tillämplighetsområde och egendomarnas förvaltning — avgränsa förordningens
tillämpningsområde sålunda, att kronan tillhöriga skogar under
domänstyrelsens förvaltning skola, därest icke i författning eller eljest i
vederbörlig ordning annorlunda finnes föreskrivet, förvaltas i enlighet
med den nya förordningens bestämmelser. I samband med förordningens
ikraf uträdande bör 1894 års skogsordning, såvitt densamma har avseende å
kronoparker, flygsandsfält, skogar tillhörande kronans utarrenderade jordbruksdomäner
och kronoöverloppsmarkerna, upphöra att gälla. Den nya
förordningen kommer alltså att omfatta samtliga nämnda skogar och övriga
skogar, vilka icke på grund av särskilda stadganden eller beslut
skola förvaltas eller disponeras i annan ordning. Skogar, som sålunda
jämväl komma att falla under förordningen, äro skogar å efter avvittringens
slutförande odisponerade marker, vilka icke förklarats för överloppsmarker,
samt vissa mindre skogar, vilka icke kunna hänföras till
någon av de i 1894 års skogsordning upptagna kategorier och vilkas avkastning
ingår till domänfonden. Till särskilda stadganden, enligt vilka
kronoskogar kunna komma att disponeras på annat sätt än i den nya förordningen
föreskrives, äro att hänföra, förutom 1894 års skogsordning i
den. mån den alltjämt blir gällande, förut berörda kungörelser den 26
juni 1925 angående upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och
Dalarna, den 18 juli 1928 angående upplåtelse åt lappar av lägenheter å
kronomark samt den 14 juni 1929 angående upplåtande av kronotorp å
vissa kronoparker m. m. ävensom förordningen den 22 juni 1934 angåen
-
13
Kungl. May.ts proposition nr 151.
de grunder för förvaltningen av viss kronoegendom. Jämväl de skogar,
som pä grund av 4 § skogsordningen äro uteslutna från dennas tillamplighetsområde,
komma att falla utanför den nya förordningen, i den man
rörande deras förvaltning eller disponering blivit särskilt stadgat. I sa
torde den av mig förordade avfattningen av 1 § icke innebära någon avvikelse
från vad domänstyrelsen föreslagit.
2 §.
I denna paragraf hava upptagits de grundläggande bestämmelserna rörande
skogarnas förvaltning i anslutning till vad härutinnan förut anförts.
Paragrafen överensstämmer, efter vissa jämkningar av redaktionell
natur, med motsvarande stadgande i 1 § av domänstyrelsens förslag.
Bestämmelsen, att skogarna skola vårdas efter regler, som åsyfta högsta
möjliga avkastning i penningar, innehar givetvis icke något hinder tor
upplåtande av rätt till husbehovsvirke, då därom finnes särskilt stadgat.
Något uttryckligt angivande härav har icke ansetts erforderligt med hänsyn
till den avfattning första paragrafen erhållit. Författningar, däri
särskilt finnes föreskrivet örn upplåtelse av husbehovsvirke å ifrågavarande
slag av skogar, äro de förut nämnda kolonisationsförfattningarna
och förvaltningsgrunderna för jordbruksegendomarna.
3 §.
Denna paragraf innehåller 1 öreskrifter örn utsyning och försäljning.
Vad härutinnan föreslagits ansluter sig till bestämmelserna i 2 och 3 §§
av domänstyrelsens förslag och innebär i förhållande till vad för närvarande
tillämpas i huvudsak icke något nytt.
Enligt 1894 års skogsordning må domänstyrelsen icke upplåta avverkningsrätt
på längre tid än fem år. Finnes i något fall önskvärt att kunna
avsluta avverkningskontrakt för längre tid, torde hinder häremot dock ej
böra möta. Ett avhändande från kronan av så lång tids avverkningsrätt
torde emellertid vara av den betydelse, att före kontraktets ingående
Kungl. Maj:ts medgivande bör inhämtas. Det är att märka, att enligt nyttjanderättslagen
må avverkningsrätt på tid över fem år endast upplåtas
av kronan. .....
I 1894 års skogsordning lämnas bestämmelser jämväl rörande den ordning
i vilken utsyning och försäljning skola äga rum. Föreskrifterna i
dessa hänseenden äro, såsom framgår av vad förut anförts, synnerligen
detaljerade. Att upptaga motsvarande bestämmelser i den nya förordningen
torde, med hänsyn till önskvärdheten av att avgörandet i detaljfrågor
rörande förvaltningen av skogarna lägges i domänstyrelsens hand,
icke böra ifrågakomma.
4 §.
I denna paragraf har lämnats ett generellt tillstånd att från skogarna
verkställa upplåtelse av rätt till bete eller slåtter eller till sten-, kalk-,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 151.
sand-, grus- eller torvtäkt eller av annan dylik rättighet ävensom att med
nyttjanderätt upplåta för skogsproduktion mindre lämplig mark samt till
skogen hörande rätt till fiske. Föreskrifterna överensstämma i sak med
vad domänstyrelsen under 4 § i sitt förslag förordat. Enligt 1894 års
skogsordning gälla angående sättet för upplåtelsen och vem som äger
verkställa desamma olika bestämmelser allteftersom upplåtelsen avser
rätt till bete och slåtter eller rättigheter av övriga förenämnda slag. Någon
anledning att upprätthålla denna skillnad finnes numera icke. Ifrågavarande
upplåtelser böra kunna göras av domänstyrelsen eller efter
dess förordnande av densamma underställd tjänsteman och verkställas på
sätt och i den ordning i varje fall prövas ändamålsenligast.
Med hänsyn till innehållet i 1 § torde kammarkollegiets erinran rörande
stadgandet i 56 § renbeteslagen icke behöva påverka avfattningen av nu
förevarande paragraf.
5 §.
I förevarande paragraf lämnas föreskrifter rörande erläggandet av betalning
för virke och andra ämnen, som försålts från ifrågavarande skogar.
Bestämmelserna överensstämma i sak med de av domänstyrelsen i
5} av.de“ förslug upptagna och ansluta sig i princip till vad redan nu
galler i fråga örn försäljning annorledes än å auktion enligt 1894 års skogsordning.
6 $.
De tillämpningsföreskrifter, som erfordras till ifrågavarande förordning,
torde det böra ankomma på domänstyrelsen att utfärda. Bemyndigande
för styrelsen härutinnan har upptagits under denna paragraf.
Övergångsbestämmelser.
Förordningen torde böra träda i kraft den 1 juli 1935. Genom densamma
torde såsom förut angivits böra upphävas samtliga bestämmelser
i 1894 års skogsordning i vad de hava avseende å kronoparker, flygsandsfalt,
skogar till kronans utarrenderade jordbruksdomäner samt kronoöverloppsnmrker.
Sådana bestämmelser finnas upptagna i kap. I och III samt
Beträffande vissa av dessa bestämmelser må här anföras följande. Föreskrifterna
i kap. VII örn storverksträd samt örn ek och bok å kronans utarrenderade
jordbruksdomäner sakna numera all praktisk betydelse. Vidare
lara bestämmelserna i § 53 och därmed sammanhängande föreskrifter,
sedan avvittringarna avslutats, sakna tillämplighet med avseende å de
skogar, som innefattas i den föreslagna nya författningen. Ett sådant stadgande
sorn det i § 63 sista stycket upptagna, att då rätt till mulbete eller
s ter å allman skog blivit vissa hemman eller menigheter genom särskilda
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 151.
resolutioner eller överenskommelser tillagd eller då sådan rätt av dem på
grund av urminnes hävd åtnjutits, de därvid skola bibehållas intill dess i
laga ordning kan varda annorlunda förordnat, torde icke erfordras för att
de grundsatser, vilka därigenom kommit till uttryck, skola vinna beaktande.
Bestämmelserna i § 64 andra stycket angående odling sakna efter
ikraftträdandet av 1934 års förvaltningsgrunder för kronans jordbruksegendomar
betydelse, eftersom skog icke vidare skall ingå i arrendet.
Beträffande äldre arrendeupplåtelser äro stadganden örn odling intagna
i arrendekontrakten. Vad angår § 70, vilken avhandlar tjänstemännens
vid skogsförvaltningen verksamhet såsom åklagare i mål angående
olovlig avverkning, bar det länge ansetts önskvärt, att sagda tjänstemän
befriades från denna för dem främmande uppgift. I den nya instruktionen
för domänverket den 1 mars 1935 har också detta önskemål beaktats
och de i tidigare instruktion intagna åtalsbestämmelserna uteslutits.
Departementschefen hemställer härefter, att det i enlighet med vad sålunda
anförts utarbetade förslaget till förordning angående grunder för
förvaltningen av vissa kronoskogar måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenEegenten
bifall, samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hugo Nordlander.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1935:180 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående grunder för förvaltningen av vissa kronoskogar. a1 i texten
- JoU 1935:62 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående grunder för förvaltningen av vissa kronoskogar. s. 4 i texten