Sök i Ratio Lex

Angående skyldighet för tjänsteman, tillhörande den civila statsförvaltningen, att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning, m. m

1935-02-22 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:153, Angående skyldighet för tjänsteman, tillhörande den civila statsförvaltningen, att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

1

Nr 153.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående skyldighet för

tjänsteman, tillhörande den civila statsförvaltningen, att i

vissa fall underkasta sig läkarundersökning, m. m.; given

Stockholms slott den 22 februari 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majlis

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss,

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 22 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför departementschefen,

statsrådet Wigforss:

Med skrivelse den 8 april 1932 framlade skolöverstyrelsen förslag angående

skyldighet för lärare att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning.

över förslaget, som var begränsat till att avse under skolöverstyrelsen

lydande statliga och kommunala läroanstalter, inhämtades yttranden

från medicinalstyrelsen, statskontoret och justitiekanslersämbetet.

I anslutning till den sålunda verkställda utredningen föreslog

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 153-

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. May.ts proposition nr 153.

Kungl. Maj:t efter hemställan av cliefen för ecklesiastikdepartemeentet

i proposition nr 48 till 1934 års riksdag, att riksdagen skulle besluta

att, därest lärare vid någon av nyss avsedda undervisningsanstalter

vägrade underkasta sig i vederbörlig ordning anbefalld läkarundersökning

för utrönande av huruvida lian lede av sjukdom eller lyte, som

gjorde honom oförmögen att behörigen sköta sin tjänst, och därest han i

anledning därav bleve i vederbörlig ordning avstängd från utövande av

sin lärarbefattning, det skulle ankomma på Kungl. Majit eller, där Kungl.

Majit så funne lämpligt förordna, på skolöverstyrelsen att pröva och avgöra,

huruvida läraren under tiden för avstängningen skulle av sina avlöningsförmåner

avstå mer än vad sorn vore stadgat i fall av ledighet på

grund av sjukdom. Tillika föreslog Kungl. Majit, att riksdagen måtte

medgiva, att kostnad för läkarundersökning, som nyss sagts, samt ersättning,

som prövades böra utgå till från tjänstgöring avstängd lärare för

mistade avlöningsförmåner, finge gäldas från för vederbörande skolform

i riksstaten uppfört anslag, i den mån detta därtill lämnade tillgång. I

propositionen lämnades en närmare redogörelse för vad i frågan tidigare

förekommit, till vilken här torde få hänvisas.

I skrivelse den 14 mars 1934, nr 90, anmälde riksdagen, att riksdagen

bifallit Kungl. Majits förslag.

Sedermera har skolöverstyrelsen enligt uppdrag av Kungl. Majit den 20

juni 1934 till ecklesiastikdepartementet inkommit med förslag till erforderliga

författningsbestämmelser i ämnet. Häröver hava infordrade utlåtanden

avgivits av medicinalstyrelsen, statskontoret och justitiekanslersämbetet.

Chefen xör ecklesiastikdepartementet torde senare i dag komma

att framlägga iörslag till kungörelse i ämnet.

I förenämnda proposition nr 48 till 1934 års riksdag anförde chefen för

ecklesiastikdepartementet, att behov av liknande bestämmelser, som för
ordats

i fråga örn lärarpersonalen, tvivelsutan förelåge beträffande andra

tjänstemannagrupper. Kiksdagen, som anslöt sig till detta uttalande,

framhöll i sin nyssnämnda skrivelse önskvärdheten av att utredning i

frågan snarast möjligt igångsattes. Sadan utredning har nu verkställts,

och jag anhåller att få anmäla detta ärende för Kungl. Majit.

Det i omförmälda proposition till fjolårets riksdag framlagda förslaget

rörande skyldighet för lärare att underkasta sig läkarundersökning tog

närmast sikte på angelägenheten av att kunna från tjänstgöring avstänga

lärare, som pa grund avI * * * * * 7 sjukdom eller lyte vore oförmögen att behörigen

sköta sin tjänst. Vid den nu verkställda utredningen har jämväl beaktats

det behov av föreskrifter rörande tvångsundersökning av tjänsteman,

som sammanhänger med bestämmelser i pensionslagstiftningen örn skyldighet

för tjänsteman att till följd av sjukdom eller av liknande anledning

avgå från tjänsten före uppnådd pensionsålder. Detta behov har genom

antagandet av det nya civila tjänstepensionsreglementet vunnit ökad

styrka. I förhållande till vad som gäller enligt 1907 års civila pensions
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

lag Lava nämligen i detta reglemente bestämmelserna angående tjänstemans

avgångsplikt i vissa hänseenden blivit skärpta. I de avseenden,

vilka bär äro av betydelse, innehåller civila tjänstepensionsreglementet

bestämmelser av följande innebörd.

Enligt 12 § av nämnda reglemente inträder för innehavare av domarämbete,

med undantag av vattenrättsingenjör, skyldighet att avgå från

tjänsten bland annat, då vederbörande under tre på varandra följande år

till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra och

det behörigen styrkes, att han för framtiden är oförmögen att sköta sin

tjänst. För annan ordinarie tjänsteman, vilken tillsatts genom fullmakt

eller konstitutorial, inträder avgångsskyldighet bland annat, då det behörigen

styrkes, att tjänstemannen till följd av sjukdom, vanförhet, lyte

eller nedsatt arbetsförmåga är för framtiden oförmögen att på tillfredsställande

sätt sköta sin tjänst, samt han prövas icke lämpligen kunna

tjänstgöra i sådan annan befattning, till vilken han må vara pliktig att

låta förflytta sig.

I samma paragraf av tjänstepensionsreglementet äro jämväl bestämmelser

meddelade angående s. k. tvångspensionering av ordinarie tjänstemän,

vilka tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial. Örn ordinarie

tjänsteman, vilken uppnått en levnadsålder, som med högst fem år understiger

den för hans tjänst stadgade pensionsåldern, belinnes urståndsatt

att på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden, må Kungl.

Majit — även örn arbetsoförmågan icke visats vara för framtiden bestående

— på därom av vederbörande myndighet gjord framställning förklara

honom skyldig att avgå från tjänsten och entlediga honom.

Den, som innehar ordinarie tjänst, vilken tillsättes genom förordnande

på viss tid, är enligt 23 § tjänstepensionsreglementet skyldig att efter

beslut av Kungl. Majit frånträda förordnandet, därest lian till följd av

sjukdom befinnes oförmögen att i fortsättningen på tillfredsställande sätt

sköta sin tjänst.

I 26 § av reglementet äro slutligen bestämmelser meddelade angående

de fall, då rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande

av pension tillkommer icke-ordinario tjänsteman, å vilken reglementet

äger tillämpning. Sådan rätt skall bland annat tillkomma. ieke-ordinarie

tjänsteman, som entledigas på grund därav, att han till följd av sjukdom,

vanförhet, lyte eller nedsatt arbetsförmåga blivit oförmögen till fortsatt

tillfredsställande tjänstgöring, dock under förutsättning att han vid avgången

kan räkna minst tio tjänstår.

Även enligt 1907 års pensionslag gälla vissa bestämmelser örn förtidspensionering.

Enligt denna lag inträder emellertid avgångsskyldighet

på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte först efter det befattningshavaren

under fem på varandra följande år varit ur stånd att tjänstgöra,

under förutsättning tillika att han finnes för framtiden oförmögen

till tjänstgöring. Vidare är att märka, att enligt civila pensionslagen

nedsatt arbetsförmåga icke i och för sig konstituerar avgångsskyldighet.

För tillämpningen av nu berörda bestämmelser i den civila pensionslagstiftningen

är uppenbarligen av betydelse, att möjlighet förefinnes att på

ett tillförlitligt sätt få frågan örn tjänstemans arbetsförmåga prövad.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj-.ts proposition nr 153.

Genom beslut den 7 juni 1934 uppdrog Kungl. Maj:t åt allmänna civilförvaltningens

och kommunikationsverkens lönenämnder att gemensamt

verkställa utredning och inkomma med förslag rörande bestämmelser örn

skyldighet för tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, med

undantag av lärarpersonal, att underkasta sig undersökning genom av

staten anvisad läkare i de fall, då vederbörande myndighet funne sådan

undersökning påkallad för utrönande av huruvida tjänstemannen lede av

sjukdom, vanförhet eller lyte eller av nedsatt arbetsförmåga och på grund

härav vöre oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst.

1 anledning av det salunda givna uppdraget hava lönenärilnderna med

skrivelse den 27 oktober 1934 överlämnat utkast till bestämmelser angående

skyldighet för befattningshavare vid den civila statsförvaltningen

att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning, m. m. De i utkastet intagna

bestämmelserna äro av följande lydelse:

1. Därest vederbörande myndighet finner, att underlydande ordinarie

tjänstemän icke pa tillfredsställande sätt sköter sin tjänst, och är san
u

i catt oanIedni.^gen härtl11 är sjukdom, vanförhet, lyte eller nedsatt

arbetsförmåga, vilken härrör från föregående sjukdomstillstånd, äger

myndigheten föreskriva, att befattningshavaren skall underkastas undersökning

av verkställare eller annan läkare, som myndigheten bestämmer.

, “ sa ,fmones erforderligt, må myndigheten meddela befattningshavaren

ledighet såsom på grund, av sjukdom, intill dess att läkarundersökningen

sludord och myndigheten erhållit del av resultatet.

Omedelbart efter det undersökningen blivit slutförd, skall läkaren tillställa

myndigheten intyg angående undersökningens resultat. För den

händelse läkaren därvid vitsordar, att befattningshavaren av sådan antednmg,

som ovan angivits, är oförmögen att på ett tillfredsställande sätt

skota sm tjänst, skall tillika angivas, huru lång tid erforderlig ledighet

bfr a i* elIer om arbetsoförmågan är för framtiden bestående.

Med stod av sagda intyg skall myndigheten fatta beslut angående ledigtiet

tor befattningshavaren eller, i förekommande fall och i härför

stadgad ordning, vidtaga åtgärd för meddelande av avsked.

2 jJärest befattningshavare gentemot läkarintyg, som i mom. 1 här

ovan sagts, vill åberopa intyg av annan läkare, skall saken underställas

medicinalstyrelsens prövning. Dock må vederbörande myndighet med

stöd av det förra intyget kunna meddela befattningshavaren ledighet såsom

på grund av sjukdom, intill dess att myndigheten erhållit del av medicinalstyrelsens

beslut i ärendet.

.3. Örn befattningshavare vägrar underkasta sig sådan läkarundersökning,

som av vederbörande myndighet anbefallts, äger myndigheten tillsvidare

avstänga honom från utövandet av befattningen. Där det ej ankommer

på myndigheten att för dylikt fall fatta beslut, skall vid sådan

avstängning på Kungl. Maj:ts prövning bero, huruvida befattningshavaren

av sina avlöningsförmåner skall avstå mer än vad som är stadgat i

fall av ledighet på grund av sjukdom.

4. Da befattningshavare pa grund av läkarundersökning, örn vilken förordnats

av vederbörande myndighet, meddelats tjänstledighet för viss tid,

ager myndigheten, om skäl därtill föreligga, föreskriva, att befattningshavaren

inom viss tid före tjänstledighetens utlöpande skall till myndigheten

insända intyg, som är utfärdat av samme läkare, på grund av vars

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

intyg ledigheten blivit meddelad, eller vid förfall för denne av annan på

i mom. 1 angivet sätt anvisad läkare, och som utvisar, huruvida befattningshavaren

återvunnit förmågan att på ett tillfredsställande sätt sköta

sin tjänst. Om dylikt intyg icke inom utsatt tid inkommit, äger myndigheten

allt efter omständigheterna antingen meddela befattningshavaren

fortsatt ledighet såsom på grund av sjukdom eller förfara på sätt här

ovan i mom. 3 säges.

5. Kostnader, som förorsakas av läkarundersökning, som verkställts i

enlighet med här ovan givna bestämmelser, skola utgå av statsmedel.

Därest befattningshavare, som enligt de under 1, 2 och 4. intagna, bestämmelserna

varit meddelad ledighet såsom på grund av sjukdom,, icke

befunnits vara oförmögen att på ett tillfredsställande sätt sköta sin tjänst,

skall han äga att för den tid han åtnjutit sådan ledighet, uppbära oavkortade

avlöningsförmåner.

6. Med vederbörande myndighet enligt dessa bestämmelser förstås ämbetsverk,

myndighet, anstalt eller styrelse, varunder befattningshavaren

lyder, dock att i fråga örn ämbetsverk med lokalförvaltning på beslut av

Kungl. Majit skall bero, i vad mån befogenhet att anbefalla läkarundersökning

må överlåtas på lokalt förvaltningsorgan.

7. Här ovan meddelade bestämmelser gälla icke i fråga om sådana

grupper av befattningshavare, beträffande vilka Kungl. Majit föreskrivit,

att särskilda regler skola gälla i avseende a skyldighet att underkasta sig

läkarundersökning.

I anslutning till de sålunda föreslagna bestämmelserna hava lönenämnderna

i nyssnämnda skrivelse framhållit, att lönenämnderna utgått fran

att verkställare i regel komme att finnas anställda samt att at dessa i allmänhet

komme att uppdragas att utföra ifrågavarande undersökningar.

Lönenämnderna anföra vidare bland annat följande.

I fråga om lärarna hade det praktiska syftet med de föreslagna bestämmelserna

angivits vara att vid behov kunna fa en lärare avstängd fran

tjänstgöring. Vad däremot anginge nu ifrågavarande befattningshavare,

syntes det med hänsyn till ordalydelsen av Kungl. Majits beslut,

nom åt nämnderna uppdragits att verkställa utredning och inkomma med

förslag i ämnet, vara avsett, att skyldighet att underkasta sig läkarundersökning

skulle föreligga även i sådana fall, då dylik undersökning befunnes

vara erforderlig för bedömande av frågan, huruvida de förutsättningar

förelåge, som stadgats för förtidspensionering av befattningshavare.

I enlighet med denna uppfattning hade även nämnderna ansett sig

böra avfatta de i utkastet intagna bestämmelserna. Härvid hade dock

nämnderna ansett det vara angeläget, att bestämmelserna finge ett sådant

innehåll, att största möjliga garantier vunnes mot missbruk av den befogenhet

i förevarande avseende, som vore avsedd att tilläggas verksledningarna.

Vad den icke-ordinarie personalen anginge, syntes det pa grund av föreskrifterna

i det av 1934 års riksdag antagna tjänstepensionsreglementet

icke vara nödvändigt att införa bestämmelser örn skyldighet för icke-ordinarie

befattningshavare att underkasta sig läkarundersökning. I värjo

fall ansåge nämnderna, att någon tids erfarejihet borde avvaktas såväl

av tjänstepensionsreglementets bestämmelser som av de blivande föreskrifterna

örn här avsedda skyldighet för ordinarie befattningshavare,

innan frågan örn införandet av samma skyldighet för den icke-ordinarie

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

personalen upptoges till avgörande. Skulle dessförinnan i något fall myndigket

anse sig böra ålägga icke-ordinarie befattningshavare att inkomma

läkarintyg angående sitt hälsotillstånd, syntes Kungl. Majit kunna

stalla erforderliga medel till vederbörande myndighets förfogande för ersättande

av de kostnader, som kunde uppstå till följd av dylikt föreläg
-

^ Slutligen hava lönenämnderna jämväl berört frågan, huruvida icke

skyldighet för befattningshavare att underkasta sig läkarundersökningborde

föreskrivas även i sådana fall, då verksledningen funne skälig anledning

antaga, att vederbörande vore smittofarlig för sin omgivning,

oaktat hail själv vore i stånd att på ett tillfredsställande sätt sköta sin

tjänst. Visserligen funnes redan nu bestämmelser i sådant avseende i

fråga örn de epidemiska sjukdomarna, men även i fråga örn vissa andra

smittsamma sjukdomar, i främsta rummet lungtuberkulos, syntes föreskrifter

om skyldighet för tjänsteman att underkasta sig läkarundersökning

vara erforderliga.

Över lönenäinndernas förslag hava utlåtanden avgivits av justitiekanslersämbetet,

medicinalstyrelsen och statskontoret.

Justitiekansler sämbetet har i utlåtande den 7 januari 1935 anfört bland

annat följande.

utlåtande den 22 juni 1933 i ärende angående förslag till bestämmelser

tor jamte andra läroverkslärare att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning

uttalade sig justitiekanslersämbetet rörande frågan, huruvida

utan hinder av innehållet i § 36 regeringsformen föreskrift i föreslagen

riktning kunde med förbindande verkan meddelas i avsedd ordning. Ämbetet

anförde härvid bland annat: Intet syntes vara att erinra mot att,

?m, s“. uusåges erforderligt, genom allmän författning föreskriva skyldigj

0r ambetsman att avhålla sig från tjänsten vid sjukdom, som medlorde

oförmåga till tjänstens behöriga utövande. Och det torde då ock

“Nara nmligt att en sådan föreskrift kunde kompletteras med bestämmelse

som under erforderliga garantier för ämbetsmannen beredde vederbörande.

myndighet möjlighet att konstatera dylik oförmåga. Bestämmelse

härutinnan borde kunna göras omedelbart tillämplig även på redan anställda

utan samband med antagande av ändrade löne- eller andra anställningsvillkor.

Av vad ämbetet sålunda tidigare anfört framgår, att ämbetet icke bär

någon principiell invändning att framställa mot att föreskrifter i förevarande

i iktning meddelas även för andra ämbetsmän än läroverkslärare

om så anses erforderligt.

Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 11 januari 1935 förklarat, att

styrelsen funnit de föreslagna bestämmelserna vara väl avvägda.

Statskontoret slutligen har i utlåtande den 15 februari 1935 yttrat huvudsakligen

följande.

Statskontoret hade icke’ något att erinra mot förslaget att utsträcka

skyldigheten att. underkasta sig läkarundersökning även till andra befattningshavare

inom den civila statsförvaltningen än lärare.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 153.

7

Såsom lönenämnderna framhållit, hade det praktiska syftet med de för

lärarpersonalen föreslagna bestämmelserna angivits vara att vid behov

kunna få en lärare avstängd från tjänstgöring. Beträffande de i författr

ningsutkastet avsedda befattningshavarna hade därjämte åsyftats, att

skyldighet att underkasta sig läkarundersökning skulle föreskrivas även

för sådana fall, då dylik undersökning befunnes vara erforderlig för bedömande

av frågan, huruvida de förutsättningar förelåge, som stadgats

för förtidspensionering av befattningshavare. Med hänsyn till de olägenheter,

som visat sig kunna uppstå till följd av avsaknaden av bestämmelser

i nämnda avseende, hade statskontoret ingen erinran att göra mot förslaget

i denna del.

Likaledes ville statskontoret uttala sin anslutning till vad nämnderna

anfört örn utsträckande av här avsedda skyldighet till att omfatta även

sådana fall, då verksledningen funné skälig anledning antaga, att vederbörande

vore smittofarlig lör sin omgivning, oaktat han själv vore i stånd

att på ett tillfredsställande sätt sköta sin tjänst.

Såsom nyss nämnts, hava lönenämnderna i sitt utkast till bestämmelser

angående skyldighet för befattningshavare vid den civila statsförvaltningen

att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning utgått från att

verkställare i regel skulle komma att finnas att tillgå för ifrågavarande

undersökningars verkställande. Frågan örn anställande av verksläkare

vid vissa verk, tillhörande den civila statsförvaltning

en, har jämsides med beredningen av det nu behandlade

spörsmålet örn tvångsundersökning av vissa tjänstemän varit föremål för

utredning. En redogörelse för vad i berörda fråga förekommit torde här

få lämnas.

Genom civila tjänstepensionsreglementet hava vissa grupper av ickeordinarie

befattningshavare vid nyreglerade verk fått sig tillerkänd rätt

icke blott till ålderspension vid uppnådd pensionsålder och till invalidpension

vid avgång på grund av olycksfall i tjänsten, utan även under viss

förutsättning till sjukpension, där befattningshavaren före uppnådd pensionsålder

entledigas till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra

fall, än då fråga är örn olycksfall i tjänsten, eller till följd av nedsatt arbetsförmåga.

Med hänsyn särskilt till den rätt till sjukpension, som sålunda tillerkänts

icke-ordinarie tjänstemän, har fråga uppkommit, huruvida icke såsom

villkor för antagande i sådan anställning i statstjänst, som skulle

medföra pensionsrätt, borde krävas företeende av läkarintyg, utvisande

vederbörandes hälsotillstånd. Denna fråga —- som berördes i propositionen

nr 222 till 1934 års riksdag (sid. 181) — sammanhänger i sin ordning

med ett annat spörsmål, nämligen örn ej verkställandet av den läkarundersökning

och utfärdandet av de läkarintyg, som för anställningen skulle

erfordras, borde ske genom läkare, vilken för sådant ändamål anställts

eller eljest anvisats av staten. Härigenom skulle nämligen garantier

skapas för att läkarens bedömande av fallet byggde på kännedom örn

tjänsteverksamheten ifråga ävensom för att statens intressen bleve vid

undersökningen tillbörligt beaktade.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Martts proposition nr 153.

På grund härav och då behov av verksläkare framträdde jämväl i fall,

då läkarundersökning erfordrades för bedömande av frågor örn förtidspensionering,

anbefallde Kungl. Majit den 7 juni 1934, på min hemställan,

medicinalstyrelsen att i samråd med allmänna civilförvaltningens lönenämnd

verkställa utredning och avgiva förslag i fråga örn anställande av

verksläkare vid nyreglerade verk, tillhörande den allmänna civilförvaltningen.

Till åtlydnad härav har medicinalstyrelsen i skrivelse den 13 november

1934 framlagt förslag i ämnet.

Medicinalstyrelsen framhåller i nämnda skrivelse, att inom allmänna

civilförvaltningen behov av läkares medverkan förefunnes för erhållande

av lriskintyg dels för befattningshavares första, mera fasta anställning,

dels ock för vinnande av med pensionsrätt förenad anställning som extra

ordinarie tjänsteman eller såsom arbetare. I sist avsedda fall borde intyget

enligt medicinalstyrelsens uppfattning utfärdas av verksläkare. Av

sådan läkare borde jämväl verkställas kontrollundersökning vid ifrågasatt

sjukpension eller ledighet för sjukdom m. m. Därjämte borde på

verksläkare ankomma att utfärda av ämbetsverk infordrat intyg för befattningshavare,

som erhållit tjänstledighet under viss tid på grund av

sjukdom. Andra för befattningshavarna erforderliga läkarintyg såsom

för sjukledighet, ledighet för svag hälsas vårdande, havandeskap m. m.

liksom även vanligt friskintyg för första, mera fasta anställning (utan

pensionsrätt) i statens tjänst behövdo enligt medicinalstyrelsens mening

ej vara utfärdade av verksläkare.

Medicinalstyrelsen föreslår, att för allmänna civilförvaltningen i Stockholm

anställas fyra verksläkare för verkställande av allmän kroppsundersökning,

där sådan erfordras; därjämte borde 6—10 specialister vara anställda

såsom verksläkare. Å de större orter utom Stockholm, varest

verksläkare funnes förordnade för kommunikationsverken, skulle sådan

läkare enligt av medicinalstyrelsen meddelat förordnande i allmänhet

vara verksläkare även för verk, tillhörande allmänna civilförvaltningen.

Å övriga orter skulle på landsbygden vederbörande tjänsteläkare och i

stad läkare, med vilken medicinalstyrelsen träffat särskilt avtal, vara

verksläkare.

Undersökning örn allmän kroppsbeskaffenhet för anställning såsom

extra ordinarie tjänsteman eller såsom arbetare skulle verkställas enligt

av medicinalstyrelsen givna föreskrifter, och intyg skulle utfärdas enligt

av styrelsen fastställt formulär. Ersättning för dylik undersökning borde

utgå med visst angivet belopp samt ersättas till hälften av den sökande

själv, till hälften av staten. Kontrollundersökning och av ämbetsverk påfordrad

undersökning för friskintyg borde helt ersättas av staten.

Medicinalstyrelsen har slutligen föreslagit, att vid vissa ämbetsverk —

samtliga ämbetsverk i Stockholm, länsstyrelserna och domkapitlen -_

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153. 9

skulle anställas konsultationsläkare för meddelande av medicinska råd i

befattningshavarfrågor m. m.

Över medicinalstyrelsens förslag hava infordrade yttranden avgivits av

ett stort antal myndigheter, som beröras av förslaget. I allmänhet har

förslaget därvid tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Såsom i propositionen nr 48 till fjolårets riksdag uttalades av chefen

för ecklesiastikdepartementet, torde behov av bestämmelser, vilka bereda

möjlighet för vederbörande myndigheter att i vissa fall införskaffa läkarintyg

angående tjänstemans hälsotillstånd oberoende av dennes egen

•önskan, föreligga även beträffande andra tjänstemannagrupper inom den

civila statsförvaltningen än lärare. I anslutning till denna uppfattning,

som riksdagen vid behandlingen av nyssnämnda proposition biträdde,

torde förslag nu böra framläggas för riksdagen i syfte att möjliggöra

utfärdande av dylika bestämmelser.

Beträffande innehållet av dessa bestämmelser anser jag mig i stort sett

kunna förorda lönenämndernas förslag, vilket nära överensstämmer med

<let förslag till författningsbestämmelser i fråga örn tvångsundersökning

av lärare, som utarbetats av skolöverstyrelsen och vilket lagts till grund

för den författning i ämnet, örn vars utfärdande chefen för ecklesiastikdepartementet

senare i dag gör framställning.

Då behov av tvångsundersökning även av icke-ordinarie tjänsteman

lärer kunna uppkomma, i varje fall örn denne antagits i pensionsberättigande

anställning, anser jag emellertid sådan komplettering av lönenämndernas

förslag böra ske, att bestämmelserna göras tillämpliga ej blott på

ordinarie tjänstemän utan även på tjänstemän å extra stat saint extra

ordinarie tjänstemän.

Även i ett annat avseende finner jag mig böra tillstyrka avvikelse

från lönenämndernas förslag. Därest tjänsteman vägrar underkasta sig

sådan läkarundersökning, som av vederbörande myndighet anbefallts,

och till följd därav avstänges från tjänstgöring, skulle enligt förslaget

Kungl. Majit eller vederbörande myndighet kunna förordna, att tjänstemannen

skall av sina avlöningsförmåner avstå mer än vad som är stadgat

rörande ledighet på grund av sjukdom. I anslutning till vad som

enligt stadgande i avlöningsreglementena för civilförvaltningens nyreglerade

verk gäller örn avlöningsförmånerna till tjänsteman, som avstängts

från tjänstgöring, synes det mig riktigare, att tjänsteman även

vid avstängning av anledning, som nyss sagts, i regel skall avstå samtliga

honom eljest tillkommande avlöningsförmåner; dock bör Kungl.

Majit, örn särskilda skäl tala därför, kunna medgiva att lian må uppbära

någon del av avlöningen. I fall, då tjänsteman avstänges från

tjänstgöring på den grund, att läkarintyg, som avses i fjärde punkten

av lönenämndernas författningsutkast, icke inkommit inom utsatt lid,

torde däremot — där Kungl. Majit ej annorlunda förordnar — tjänste
Bihang

till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 153. -

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

mannell vid avstängningen icke böra förpliktas att av sina avlöningsförmåner

avstå iner än vad som är stadgat för fall av ledighet på grund

av sjukdom.

Tjänsteman, vilken jämlikt det föreliggande förslaget meddelats ledighet

såsom på grund av sjukdom, torde under tiden för sådan ledighet

böra åtnjuta enahanda avlöningsförmåner, som skulle tillkommit honom

vid ledighet på grund av sjukdom. Befi unés emellertid sedermera tjänstemannen

icke under nämnda tid hava varit oförmögen att på tillfredsställande

sätt sköta sin tjänst, bör han för samma tid äga åtnjuta ersättning

för de avlöningsförmåner, örn vilka han gått miste.

Beträffande bestridandet av de kostnader, som uppkomma i samband;

med tvångsundersökning, får jag i huvudsaklig anslutning till lönenämndernas

förslag förorda följande. Kostnaderna för själva läkarundersökningen

böra utgå av det anslag, varifrån tjänstemannens lön bestrides,

Avlöningskostnaderna vid ledighet såsom på grund av sjukdom böra gäldas

från de anslag, å vilka samma avlöningsförmåner eljest avföras. Från

samma anslag böra även utgå dels ersättning för mistade avlöningsförmåner

till befattningshavare, vilken i samband med läkarundersökning

erhållit ledighet såsom på grund av sjukdom men sedermera icke befunnits

hava varit oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst,

dels ock i förekommande fall avlöningskostnader till tjänsteman, vilken

avstängts från tjänstgöring.

Vad angår kostnadernas fördelning å olika poster å avlöningsstaten

torde utgifterna för själva läkarundersökningen böra avföras, såvitt

angår ordinarie tjänstemän och tjänstemän å extra stat från den i regel

förslagsvis beräknade anslagspost, av vilken vederbörande befattningshavares

lön utgår, och beträffande extra ordinarie tjänstemän från anslagsposten

till avlöningsförhöjningar m. m. till icke-ordinarie personal,

Örn vederbörande avlöningsanslag är begränsat och anslaget icke lämnar

tillgång till ifrågavarande utgifters bestridande, torde Kungl. Maj:t

få vid behov anvisa erforderligt belopp av till Kungl. Maj:ts förfogande

stående medel.

Då fråga örn tvångsundersökning endast jämförelsevis sällan torde uppkomma,

lära de kostnader för dylika undersökningar, som årligen skulle

bestridas av statsmedel, komma att sammanlagt uppgå till ett relativt

ringa belopp.

De här angivna grunderna för bestridandet av de med tvångsundersökningarna

förenade kostnaderna äro av beskaffenhet att böra underställas

riksdagens godkännande.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen hava lönenämnderna

ifrågasatt, att tvångsundersökning skulle kunna föreskrivas även

för det fall, att vederbörande kan antagas vara smittofarlig för sin omgivning.

Statskontoret har i sitt i ärendet avgivna utlåtande uttalat sin

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

anslutning till detta uppslag. Myndigheterna hava emellertid icke framlagt

förslag i ämnet. Innan ytterligare utredning verkställts, synes det

mig icke möjligt att taga ståndpunkt till denna fråga. Skulle fortsatt

utredning av frågan giva vid handen, att bestämmelserna örn tvångsundersökning

av civila tjänstemän höra utsträckas att avse även nu

ifrågavarande fall, torde det få ankomma på Kungl. Majit att meddela

föreskrifter i ämnet.

Med beaktande av de synpunkter, som sålunda framhållits, samt av

vad i övrigt i ärendet förekommit har en överarbetning av lönenämndernas

utkast verkställts inom finansdepartementet. Därvid har upprättats

ett författningsutkast, vilket torde få såsom bilaga fogas till protokollet

i detta ärende.

I fråga örn anställande av ver k släkare vill jag framhålla

följande.

Såsom uttalades i propositionen nr 222 år 1934, måste det med hänsyn

till den beslutade utsträckningen av tjänstepensioneringen till icke-ordinarie

personal med den rätt till sjukpension, som därav följer, anses

påkallat, att föreskrifter meddelas örn skyldighet att förete läkarinty g

före anställning i pensionsberättigande tjänst. Av olika skäl är det önskvärt,

att dylika intyg utfärdas av särskilt anställda verksläkare.

I anslutning till nu föreliggande utredning i denna fråga vill jag förorda,

att en föreskrift — avseende allmänna civilförvaltningen, men däremot

icke affärsverken, för vilka särskilda föreskrifter böra gälla —

utfärdas av innebörd, att för första antagande i befattning, som är förenad

med pensionsrätt enligt civila tjänstepensionsreglementet, eller i

anställning, som är avsedd att tjäna såsom rekrytering till dylik befattning,

skall fordras läkarintyg angående befattningshavarens hälsotillstånd.

Dylikt läkarintyg torde dock icke böra fordras i fråga örn tjänster,

som utan ansökning tillsättas av Kungl. Majit.

Det bör måhända här särskilt framhållas, att det icke synes vara behövligt

att i detta sammanhang generellt reglera frågan örn de krav beträffande

hälsotillståndets beskaffenhet, vilka böra uppställas såsom villkor

för vinnande av anställning. I den mån särskilda bestämmelser i detta

avseende finnas meddelade för olika förvaltningsgrenar, skulle alltså derutinnan

icke vidtagas någon ändring. Där sådana bestämmelser icke finnas

utfärdade, ankommer det självfallet på vederbörande myndighet att

med ledning av läkarintyget bedöma, huruvida den sökande fyller de krav,

som med hänsyn till tjänsten böra uppställas på anställningshavarens

kropps- och sinnesbeskaffenhet. Såsom allmän norm för en sådan prövning

lärer få anses gälla, att den som vinner anställning bör vara fri från

sjuklighet, svaghet och lyte, som är till men för fullgörande av de med

befattningen förenade arbetsuppgifterna eller som innebär risk för framtida

nedsättning av tjänsteduglighetcn.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Kostnad för läkarundersökning i och för anställning bär bestridas av

sökanden själv.

Såsom förut antytts böra i regel ifrågavarande intyg utfärdas av en

för vederbörande verk anställd verksläkare. I enlighet med medicinalstyrelsens

förslag böra dylika läkare av medicinalstyrelsen anställas vid

nyreglerado verk, tillhörande den allmänna civilförvaltningen. Verksläkares

åligganden böra i allmänhet utgöra dels att i förekommande fall

utföra sådan tvångsundersökning av befattningshavare, varom vederbörande

myndighet i enlighet med vad i det föregående anförts förordnar,

dels att verkställa undersökning i och för anställning vid ifrågavarande

verk, dels ock att på framställning av tjänsteman verkställa undersökning

för sjukpensionering enligt civila tjänstepensionsreglementet. För

undersökningar, utförda av verksläkare, bör taxa fastställas av Kungl.

Majit. Den av medicinalstyrelsen ifrågasatta anordningen med anställande

av s. 1c. konsultationsläkare synes åtminstone för närvarande ej

böra genomföras.

Förslag till närmare föreskrifter beträffande anställningsintyg och

verksläkares anställande m. m. torde jag efter den ytterligare beredning

av ärendet, som kan finnas erforderlig, längre fram få underställa Kungl.

Majit.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig

överensstämmelse med bär förut angivna grunder,

utfärda bestämmelser rörande avlöningsförmåner under

tjänstledighet eller avstängning från tjänsten i

samband med läkarundersökning, som i det föregående

avses, ävensom rörande bestridande av avlöningskostnader

samt utgifter för läkarundersökning

och läkarintyg i dylika fall.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Borgström.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

13

Bilaga.

Utkast

till

kungörelse angående skyldighet för tjänsteman, tillhörande

den civila statsförvaltningen, att i vissa fall underkasta

sig läkarundersökning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §-

Finner myndighet, tillhörande den civila statsförvaltningen, att hos

myndigheten anställd eller myndigheten underlydande ordinarie tjänsteman,

tjänsteman å extra stat eller extra ordinarie tjänsteman icke pa

tillfredsställande sätt sköter sin tjänst, och är sannolikt, att anledningen

härtill är sjukdom, vanförhet, lyte eller nedsatt arbetsförmåga, äger myndigheten

föreskriva, att tjänstemannen skall underkastas undersökning

av verksläkare eller annan läkare, som myndigheten bestämmer, ävensom

i avvaktan på utgången härav, då så finnes erforderligt, meddela tjänstemannen

ledighet såsom på grund av sjukdom.

När skäl därtill äro, må, ändå att tjänstemannen åtnjuter ledighet på

grund av sjukdom, läkarundersökning föreskrivas för att utröna, huruvida

tjänstemannen av anledning, sorn i första stycket sägs, är oförmögen

att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst.

Är tjänstemannen anställd vid lokal förvaltning, som lyder under central

chefsmyndighet, skall det, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar,

ankomma på nämnda myndighet att förordna om undersökning, som ovan

sagts.

2. §.

Efter verkställd undersökning skall läkaren omedelbart tillställa myndigheten

intyg angående i’esultatet. Vitsordar läkaren, att tjänstemannen

av anledning, som i 1 § första stycket sägs, är oförmögen att på tillfredsställande

sätt sköta sin tjänst, skall i intyget angivas, huru lång tid

erforderlig ledighet bör omfatta eller örn arbetsoförmågan är för framtiden

bestående.

Åberopar tjänstemannen gent emot nämnda läkarintyg intyg av annan

läkare, skall medicinalstyrelsens utlåtande inhämtas i ärendet.

3 $.

Sedan läkarintyg och, i förekommande fall, medicinalstyrelsens utlåtande

inkommit, skall den myndighet, som förordnat örn läkarundersökningen,

utan dröjsmål upptaga ärendet till prövning; och har myndigheten

att, örn anledning därtill gives, vidtaga eller, där beslutanderätt i sådant

avseende ej tillkommer myndigheten, föreslå erforderlig åtgärd för

meddelande av ledighet eller avsked.

Erhåller tjänstemannen ledighet för viss tid, må, örn skäl därtill anses

föreligga, tillika föreskrivas, att tjänstemannen inom viss tid före ledig
Itihang

till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 153. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

hetens utlöpande skall till den myndighet, som förordnat örn läkarundersökningen,

insända intyg, utvisande huruvida tjänstemannen återvunnit

förmågan att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst. Undersökning

för utfärdande av dylikt intyg skall verkställas av samme läkare, på

grund av vilkens intyg ledigheten blivit meddelad, eller vid förfall för honom

av annan läkare, som myndigheten bestämmer.

4 §.

Därest läkarintyg eller, då medicinalstyrelsens utlåtande inhämtats i

ärendet, nämnda utlåtande icke utvisar, att tjänstemannen under den tid,

han åtnjutit ledighet såsom på grund av sjukdom, varit oförmögen att

på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, skall han åtnjuta ersättning

för de avlöningsförmåner, örn vilka han gått miste under ledigheten.

5 §.

Kostnaderna för läkarundersökning, som avses i 1 § och 3 § andra

stycket, bestridas av statsmedel.

6 §.

Vägrar tjänstemannen underkasta sig läkarundersökning, som avses i

1 §» äger myndigheten tills vidare avstänga tjänstemannen från utövandet

av befattningen. Vid dylik avstängning skall tjänstemannen förpliktas

avstå samtliga honom tillkommande avlöningsförmåner, så framt

ej Kungl. Majit efter därom gjord framställning finner skäligt annorlunda

förordna.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, då intyg, som

i 3 § andra stycket sägs, icke inom utsatt tid inkommit; dock skall för

sådant fall, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, tjänstemannen av

sina avlöningsförmåner icke avstå mer än vad som är stadgat för fall av

ledighet på grund av sjukdom.

7 §.

Beslut, som meddelats enligt bestämmelserna i denna kungörelse, går

i verkställighet utan hinder av besvärs anförande.

8 §.

Fråga örn undersökning, som i denna kungörelse avses, beträffande

tjänsteman, vilken är chef för eller ledamot av verk eller verksstyrelse

eller som eljest ej är underställd viss myndighet, så ock beträffande

tjänsteman i statsdepartement, prövas av Kungl. Majit.

9 §.

Vad i denna kungörelse stadgas skall icke äga tillämpning å tjänsteman,

för vilken gälla särskilda, av Kungl. Majit eller med stöd av Kungl.

Majits bemyndigande utfärdade föreskrifter angående läkarundersökning

i sådana fall, som i kungörelsen avses.

Denna kungörelse träder i kraft den

8 50668. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:185 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående skyldighet för tjänsteman, tillhörande den civila statsförvaltningen, att i vissa fall a1 i texten
  2. SU 1935:76 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående skyldighet för tjänsteman, tillhörande den civila statsförvaltningen, att i vissa fall underkasta si s. 4 i texten