Angående pension åt förre banoch byggnadsarbetaren vid statens järnvägar F. A. Svensson
1935-03-01 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1935:161, Angående pension åt förre banoch byggnadsarbetaren vid statens järnvägar F. A. Svensson
Dokumentets text
Kungl. Mnj:ts proposition nr 161.
5
Sr 161.
Kungl Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt förre
ban- och byggnadsarbetaren vid statens järnvägar F. A. Svensson;
given, Stockholms slott den 1 mars 1935.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 1 mars 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss. Möller. Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg,” Ekman, Sköld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler en av
järnvägsstyrelsen gjord framställning örn beredande ät forre ban- oc i
byggnadsarbetaren vid statens järnvägar Frans Allred Svensson av pension
jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 8 november 1918 (m 8
angående pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbygge
under samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning och anfor därvid
För rätt till erhållande av pension enligt denna kungörelse, vilken enligt
övergångsbestämmelserna till kungörelsen den 7 december 1934 (nr
585) nied föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i sta
-
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
tens tjänst fortfarande äger tillämpning beträffande anställningshavare,
som före utgången av år 1934 avgått från sin senaste anställning i statens
tjänst, erfordras — förutom att hava varit anställd vid statens järnvägsbyggnader,
statens vattenfallsverks byggnadsavdelning eller liknande
statens arbetsföretag under minst 25 år — att vid avgången hava uppnått
en levnadsålder av 55 år. Pensionen bestämmes efter antalet levnads-
och tjänstår samt utgör vid 55 levnadsår och 25—29 tjänstår 450 kronor
för år. Härå utgå pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922
(nr 360) och pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr
280) med sådana belopp, att sammanlagda pensionsförmånen, bortsett från
dyrtidstillägg, utgör 852 kronor för år. Pensionen utbetalas från ett för
ändamålet a riksstatens elfte huvudtitel uppfört anslag.
Av handlingarna i nu förevarande ärende inhämtas,
att Svensson är född den 1 januari 1880;
att han den 30 september 1932, alltså före uppnåendet av 55 års ålder,
lamnat sm anställning vid statens järnvägar på grund av skada, ådragen
genom olycksfall i arbete;
att han vid avgången ur tjänst enligt järnvägsstyrelsens beräkning innehaft
sådan anställning, som avses i förut omförmälda kungörelse, under
en tid av mellan 25 och 29 år;
att järnvägsstyrelsen, ehuru Svensson alltså i fråga örn anställningstidens
längd uppfyllt villkoren för erhållande av pension enligt förenämnda
kungörelse, funnit sig förhindrad tillerkänna Svensson dylik pension
med hänsyn till att han vid avgången ur tjänst ej uppnått 55 års ålder;
att Svensson genom särskilda beslut av järnvägsstyrelsen under vart
och ett av åren 1932, 1933 och 1935 tillerkänts gratifikation till belopp av
000 kronor;
samt att Svensson i anledning av förut omförmälda skada under tiden
1 oktober 1932—30 september 1933 från riksförsäkringsanstalten uppburit
livränta till belopp av 400 kronor ävensom av riksförsäkringsanstalten
torklarats berättigad att på grund av samma skada under tiden 1 oktober
1933—30 september 1935 åtnjuta livränta med 300 kronor för år.
I sin forberörda framställning har järnvägsstyrelsen framhållit, bland
annat, att då Svensson nödgats lämna sin anställning på grund av skada,
a rågen genom olycksfall i arbete, den omständigheten, att han vid avgången
icke uppnått föreskriven levnadsålder, icke syntes böra utgöra
hinder för beredande av pension åt honom.
Statskontoret har i avgivet utlåtande förklarat sig icke hava något att
erinra emot den av järnvägsstyrelsen gjorda framställningen.
Da Svensson avgått ur statens järnvägars tjänst på grund av arbets
0
örmåga, som föranletts av olycksfall i tjänsten, anser jag skäligt, att —
1 överensstämmelse med vad som medgivits i vissa tidigare liknande fall
pension enligt förenämnda kungörelse den 8 november 1918 (nr 859)
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
Kungl. Maj:ts proposition nr 161.
tillerkännes honom, utan hinder av att han vid avgången icke uppnått den
såsom villkor för pension stadgade levnadsåldern av 55 år. Pensionen bör,
såsom järnvägsstyrelsen föreslagit, tillkomma Svensson från dagen för
uppnåendet av sistnämnda ålder. Svensson torde, jämväl i överensstämmelse
med järnvägsstyrelsens förslag, böra förklaras skyldig att å honom
sålunda tillkommande pensionsförmåner vidkännas avdrag dels med gratifikationsbelopp,
som tillerkänts honom av järnvägsstyrelsen, och dels
med livräntebelopp, som av honom uppburits och framdeles kunna komma
att uppbäras från riksförsäkringsanstalten, allt i den mån dessa belopp
avse tid, för vilken pension utgår.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels förklara, att förre ban- och byggnadsarbetaren
vid statens järnvägar Frans Alfred Svensson må, utan
hinder därav att han vid avgången från sin anställning
icke uppnått 55 levnadsår, från dagen för uppnåendet
av sistnämnda ålder åtnjuta en årlig pension av
450 kronor, att utgå i enlighet med bestämmelserna
i kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859) angående
pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader
samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning,
dels medgiva, att den Svensson sålunda tillkommande
pensionen skall i avseende å tilläggsförmåner så anses,
som hade den i vanlig ordning beviljats av järnvägsstyrelsen
enligt föreskrifterna i förenämnda kungörelse,
dels ock föreskriva, att Svensson skall vara skyldig
att å honom sålunda tillkommande pensionsförmåner
vidkännas avdrag dels med gratifikationsbelopp, som
tillerkänts honom av järnvägsstyrelsen, dels ock med
beloppet av den livränta, som av honom uppburits eller
framdeles kommer att uppbäras från riksförsäkringsanstalten,
allt i den mån nämnda belopp avse tid,
för vilken pension utgår.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans
» Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att pro
position
av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet.
Bernt Nilsson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.