Sök i Ratio Lex

Angående anslag till vissa byggnadsarbeten vid, statens sinnessjukhus m. m

1935-01-04 · 68 sidor, varav 67 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 67 av 68 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:163, Angående anslag till vissa byggnadsarbeten vid, statens sinnessjukhus m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 163.

1

''Sr 163.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till vissa byggnadsarbeten vid, statens sinnessjukhus

m. m.; given Stockholms slott den 1 mars 1935.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag ur protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kr onprmsen-Tieg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 1 mars 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström,

Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Möller anför:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t dels bland utgifter för

kapitalökning, bilaga 2, under rubriken »Statens allmänna fastighetsfond»,

punkt 2, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus för budgetåret 1935/1936

beräkna ett reservationsanslag av 4,525,000 kronor, vilket anslag förutsattes

skola täckas av lånemedel, dels och under femte huvudtiteln, punkt 89, föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till inlösen

av vårdplatser vid sinnessjukhusen m. m. för samma budgetår beräkna ett

reservationsanslag av 81,000 kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga dessa frågor till förnyad behandling.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 163. 44» 85

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 163.

Inledning.

I proposition nr 165 till 1928 års riksdag framlades en plan för anskaffande

av nya platser för den statliga sinnessjukvården, enligt vilken plan

den rådande bristen på vårdplatser å de statliga sinnessjukanstalterna skulle

fyllas medelst genomförande av ett i planen ingående byggnadsprogram.

Enligt detta program skulle genom uppförande av nya sinnessjukhus samt

vissa omändrings- och utvidgningsarbeten vid äldre hospital antalet vårdplatser

ökas med omkring 4,800 för sinnessjuka och omkring 1,000 för sinnesslöa.

Byggnadsarbetena skulle utföras under en tid av tio år och medföra

en totalkostnad av i runt tal 39,500,000 kronor.

Den sålunda framlagda planen blev i sina huvuddrag godkänd av riksdagen

(skrivelse nr 287).

I proposition nr 150 till 1930 års riksdag föreslogos vissa ändringar i

planen. Ändringarna, som närmare framgingo av en vid propositionen fogad

översikt över beräknade kostnader för nyanskaffning av hospitalsplatser m. m.

under budgetåren 1928/1929—1937/1938, inneburo framförallt en ökning av

antalet vårdplatser för sinnesslöa till omkring 1,900 samt en höjning av

totala kostnaderna till i runt tal 48,200,000 kronor.

Mot de föreslagna ändringarna i 1928 års plan gjorde riksdagen icke någon

erinran. Ej heller föranledde den vid propositionen fogade översikten annan

anmärkning än den, som följde av riksdagens beslut att den i översikten

upptagna sinnesslöanstalten i Lund skulle påbörjas tidigare än i propositionen

avsetts (skrivelse nr 361),

Alltsedan budgetåret 1928/1929 har riksdagen för fullföljande i huvudsak

av omförmälda plan årligen beviljat betydande anslag. De anslagsbelopp,

som sålunda anvisats, framgå av följande tablå.

1928/1929.............................. 3,500,000 1932/1933.............................. 6,250,000

1929/1930............................ 4,100,000 1933/1934.............................. 7,187,800

1930/1931.............................. 4,700,000 1934/1935............................. 2,905.500

1931/1932 ............................. 6,400,000

De för budgetåren 1928/1929—1932/1933 anvisade beloppen hava beviljats

under femte huvudtiteln såsom extra reservationsanslag till hospitalsbyggnader.

Av de för budgetåren 1933/1934 och 1934/1935 anvisade beloppen, 7,187,800

kronor respektive 2,905,500 kronor, har större delen eller 6,592,800 kronor

respektive 2,660,500 kronor beviljats såsom ett reservationsanslag till vissa

byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus, medan en mindre del eller

595,000 kronor respektive 245,000 kronor anvisats såsom extra reservationsanslag

till inlösen av vårdplatser vid sinnessjukhusen m. m. Det förra av

dessa anslag har uppförts bland utgifter för kapitalökning under rubrik

»Fonden för förlag till statsverket», att täckas av lånemedel. Det senare

av anslagen har däremot uppförts under femte huvudtiteln.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 163.

Efter denna inledning anhåller jag att få övergå till behandling av de

olika frågor rörande byggnadsarbeten vid sinnessjukhusen m. m., vilka äro

av beskaffenhet att nu böra underställas Kungl. Majlis prövning.

Ny- och ombyggnader vid S:t Sigfrids sjukhus vid Yasjö.

Frågan har senast behandlats i propositionen nr 170/1934 s. 3—6, statsutskottets

utlåtande nr 147/1934 s. 18 och riksdagens skrivelse nr 419/1934.

Den 27 juni 1930 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen att låta i

huvudsaklig överensstämmelse med ett i propositionen nr 150 till 1930 års

riksdag förordat förslag för en beräknad kostnad av högst 3,807,600 kronor

utföra vissa ny- och ombyggnadsarbeten vid S:t Sigfrids sjukhus vid Växjö,

omfattande bland annat örn- och tillbyggnad av den vid sjukhuset befintliga

köksbyggnaden samt nyinredning av de sålunda utvidgade kökslokalerna

ävensom utvidgning av tvättinrättningens lokaler.

Kungl. Majit föreskrev vidare den 30 juni 1933 att nyssnämnda köksbyggnad

skulle i huvudsaklig överensstämmelse med ett av byggnadsstyrelsen

i skrivelse den 4 maj 1933 framlagt, av riksdagen godkänt förslag förses

med elektriska spislar och stekapparater, i stället för, såsom ursprungligen

avsetts, koleldade sådana. Samtidigt anbefallde Kungl. Majit byggnadsstyrelsen

att tillse att, därest även med sträng sparsamhet ifrågavarande köksbyggnads

förseende med elektrisk utrustning icke skulle kunna genomföras

inom ramen för de ursprungligen beräknade totalkostnaderna för samtliga

år 1930 beslutade arbeten vid sjukhuset, den uppkommande merkostnaden

i varje fall komme att hållas så låg, som förhållandena medgåve. Enligt

sedermera av byggnadsstyrelsen gjord anmälan komme köksbyggnadens

elektriska utrustning att medföra en merkostnad av 18,650 kronor.

Den 30 juni 1934 föreskrev Kungl. Majit, att sjukhusets tvättinrättning

m. m. skulle anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med ett av byggnadsstyrelsen

i skrivelse den 7 september 1933 framlagt, av mig tillstyrkt ändringsförslag,

varemot riksdagen icke haft något att erinra. Förslagets genomförande

beräknades medföra en merkostnad av 45,000 kronor.

För utförande av arbetena har Kungl. Majit genom särskilda beslut ställt

till byggnadsstyrelsens förfogande ett belopp av högst 3,672,000 kronor.

I skrivelse den 30 augusti 1934 har byggnadsstyrelsen gjort framställning

om beredande av medel för nästa budgetår för byggnadsarbetenas slutförande.

Byggnadsstyrelsen har däri till en början behandlat frågan om utförande

av vägar och stängsel för den nyuppförda byggnadsgruppen

m. m. Härom har styrelsen anfört följande.

I det byggnadsstyrelsen den 27 juni 1930 lämnade uppdraget att låta

utföra ny- och ombyggnadsarbeten vid S:t Sigfrids sjukhus inginge icke

utförandet av vägar och stängsel för den nyuppförda byggnadsgruppen. De

vägar till och inom byggnadsplatsen, vilka skulle särskilt underberedas och

hårdgöras, syntes lämpligen böra utföras i samband med de nu pågående

byggnadsarbetena. Liknande vore förhållandet med vissa gårdsplaner invid

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

byggnaderna. Däremot syntes planerings- och planteringsarbeten, anläggandet

av gångvägar och dylikt inom området böra utföras genom medicinalstyrelsens

försorg med användande av vid sjukhuset tillgänglig arbetskraft. Kostnaderna

för de vägar och gårdsplaner samt stängsel, vilka byggnadsstyrelsen

avsåge att utföra, beräknades sålunda:

Tagar och gårdsplaner.................................................................. kronor 38,500

Stängsel kring byggnadsgruppen ............................................... » 12,000

Stängsel vid och inom reningsverket......................................... » 5,000

Summa kronor 55,500

Byggnadsstyrelsen uppskattar totalkostnaderna för ny- och ombyggnadsarbetena

vid sjukhuset till (3,807,600 + 18,650 + 45,000 + 55,500) 3,926,750.

Då för arbetena hittills anvisats sammanlagt 3,672,000 kronor, hemställer

styrelsen alltså för arbetenas fullbordande under nästa budgetår örn ett

belopp av 254,750 kronor.

Medicinalstyrelsen har förklarat sig icke hava något att erinra mot vad

byggnadsstyrelsen i sin skrivelse anfört.

För att undvika avskedande av ett flertal grovarbetare vid byggnadsföretaget

och med hänsyn till att i Växjö med omnejd rådde icke obetydlig

arbetslöshet inom grovarbetarfacket har byggnadsstyrelsen sedermera i skrivelser

den 27 september och den 6 december 1934 gjort framställningar hos

Kungl. Maj:t i fråga örn omedelbart utförande av arbetena med anordnande

av vägar och gårdsplaner vid sjukhuset.

Med anledning härav har Kungl. Maj:t den 21 december 1934 bemyndigat

styrelsen dels att omedelbart låta utföra nämnda arbeten dels ock att för

bestridande av kostnaderna för desamma taga i anspråk ett belopp av högst

38,500 kronor av de medel, som för budgetåret 1934/1935 ställts till byggnadsstyrelsens

förfogande för verkställande av ny- och ombyggnadsarbeten

vid sjukhuset.

Bemyndigandet för byggnadsstyrelsen att för tillgängliga medel anordna

vägar och gårdsplaner vid sjukhuset har lämnats under förutsättning, att

arbeten av mindre trängande natur i motsvarande utsträckning Ängö anstå,

och inverkar således icke på det totala medelsbehovet.

Det av byggnadsstyrelsen framlagda förslaget beträffande utförande av

stängsel för den nyuppförda byggnadsgruppen m. m. tillstyrker jag.

Med hänsyn härtill torde de totala kostnaderna för byggnadsarbetena i

överensstämmelse med byggnadsstyrelsens uppskattning för närvarande böra

beräknas till 3,926,750 kronor. Det för nästa budgetår erforderliga beloppet

för arbetenas slutförande skulle alltså utgöra (3,926,750 — 3,672,000) 254,750

kronor.

Yipeliolms sjukhus i Lund.

Frågan har senast behandlats i propositionen nr 170/1934 s. 6—7, statsutskottets

utlåtande nr 147/1934 s. 18 och riksdagens skrivelse nr 419/1934.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 163.

Den 26 juni 1931 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen att låta i

huvudsaklig överensstämmelse med ett i proposition nr 140 till 1931 års

riksdag framlagt förslag för en beräknad kostnad av högst 4,140,000 kronor

anordna en anstalt för 600 svårskötta obildbara sinnesslöa av mankön i det

för södra skånska infanteriregementet påbörjade men ofullbordade kasernetablissementet

i Lund, Yipeholms sjukhus.

Den 30 juni 1933 föreskrev Kungl. Majit — med ändring av vad därutinnan

bestämts den 26 juni 1931 — att vid sjukhuset skulle i stället för den tidigare

beslutade köks- och tvättbyggnaden uppföras en köks- och matsalsbyggnad

i huvudsaklig överensstämmelse med ett av byggnadsstyrelsen i skrivelse

den 24 oktober 1932 framlagt och i proposition nr 156 år 1933 förordat

förslag. Den sålunda beslutade ändringen beräknades medföra en minskning

av totalkostnaderna för byggnadsföretaget med 110,000 kronor eller alltså till

4.030.000 kronor.

För utförande av byggnadsarbetena har hittills anvisats ett belopp av

högst 3,680,000 kronor.

I skrivelse den 30 augusti 1934 har byggnadsstyrelsen hemställt, att för

byggnadsföretagets fullbordande under nästa budgetår måtte anvisas (4,030,000

—3,680,000) 350,000 kronor.

Medicinalstyrelsen har förklarat sig icke hava något att erinra häremot.

För byggnadsföretagets slutförande under nästa budgetår torde beräknas

350.000 kronor.

S:t Olofs sjukhus i Tisby.

Frågan har senast behandlats i propositionen nr 170/1934 s. 7, statsutskottets

utlåtande nr 147/1934 s. 16 och riksdagens skrivelse nr 419/1934.

Den 17 juni 1932 föreskrev Kungl. Majit, att ett för 216 vårdplatser avsett

nytt sinnessjukhus skulle uppföras i Tisby.

Den 24 februari 1933 uppdrog därefter Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen

att låta i huvudsaklig överensstämmelse med ett av medicinalstyrelsen med

skrivelse den 3 februari 1933 överlämnat förslag uppföra sjukhuset för en

kostnad av högst 2,380,000 kronor.

För uppförande av sjukhuset har Kungl. Majit ställt till byggnadsstyrelsens

förfogande sammanlagt högst 1,000,000 kronor.

I skrivelse den 30 augusti 1934 har byggnadsstyrelsen anfört, att byggnadsföretaget

numera vore igångsatt och att vissa grundläggningsarbeten m. m.

vore verkställda. Såsom skälig byggnadstid beräknade styrelsen en tidrymd

av två och ett halvt år. Byggnadsföretaget skulle alltså kunna fullbordas

under senare delen av år 1936. Med dessa utgångspunkter har styrelsen beräknat

återstående medelsbehov för företaget till 950,000 kronor för budgetåret

1935/1936 och 430,000 kronor för budgetåret 1936/1937. I enlighet härmed

har styrelsen hemställt, att för fortsättande av sjukhusbygget måtte för

nästa budgetår anvisas ett belopp av 950,000 kronor.

Medicinalstyrelsen har förklarat sig icke hava något att erinra häremot.

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

För arbetets fortsättande under budgetåret 1935/1936 torde beräknas

950,000 kronor.

Vissa omändringsarbeten vid S:t Lars sjukhus i Lund.

Frågan har senast behandlats i propositionen nr 170/1934 s. 8, statsutskottets

utlåtande nr 147/1934 s. 16 och riksdagens skrivelse nr 419/1934.

Den 30 juni 1933 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen att låta i

huvudsaklig överensstämmelse med ett i propositionen nr 156 till 1933 års

riksdag förordat förslag verkställa vissa omändringsarbeten vid S:t Lars sjukhus

i Lund för en beräknad kostnad av högst 1,010,000 kronor, därvid det

dels skulle åligga byggnadsstyrelsen att, i samråd med medicinalstyrelsen,

planlägga och bedriva arbetena på sådant sätt att —- i den mån så kunde

ske utan väsentlig ökning av byggnadskostnaderna •— vården och driften vid

anstalten under byggnadstiden så litet som möjligt försvårades, dels och

skulle tillkomma byggnadsstyrelsen att, efter samråd med medicinalstyrelsen,

vidtaga de smärre omläggningar och ändringar i förslaget, som kunde

visa sig behövliga eller lämpliga och vilka av medicinalstyrelsen godkändes

samt icke medförde ökning i kostnaden för arbetena. Kungl. Maj:t anbefallde

vidare byggnadsstyrelsen att tillse, att alla möjligheter till sådana

beskärningar i kostnaderna, som läte sig förena med upprätthållande av

kravet på anordningarnas lämplighet och ändamålsenlighet, bleve tillvaratagna.

För utförande av arbetena har Kungl. Maj:t ställt till byggnadsstyrelsens

förfogande sammanlagt högst 800,000 kronor.

Innan jag går in på frågan örn medelsbehovet för nästa budgetår ber jag

att här få redogöra för en under 1934 uppkommen fråga angående uppförande

av ny köksbyggnad vid sjukhuset ävensom för i samband därmed

stående spörsmål.

I skrivelse den 12 juni 1934 erinrade byggnadsstyrelsen, att i omändringsarbetena

vid sjukhuset inginge ombyggnad av köksbyggnaden för en beräknad

kostnad av 585,000 kronor. Byggnadsstyrelsen meddelade, att styrelsen

i samråd med medicinalstyrelsen till förnyad prövning upptagit frågan örn

det ändamålsenligaste sättet för den nya köksavdelningens planläggning. Av

i ämnet verkställda utredningar hade framgått, att en ombyggnad av köksbyggnaden

icke skulle bliva ekonomiskt fördelaktig, utan att en nybyggnad

för köksavdelningen skulle kunna utföras för en kostnad, som i varje fall

icke överstege kostnaden för den gamla köksbyggnadens ombyggnad. Kostnaden

för nybyggnaden hade inom byggnadsstyrelsen beräknats till 540,000

kronor. A det för köksbyggnadens ombyggnad beräknade beloppet av 585,000

kronor skulle alltså uppstå en besparing av 45,000 kronor. Kostnadsberäkningen

förutsatte emellertid, att grundförhållandena vore fullt gynnsamma

över hela den ifrågasatta byggnadsplatsen. Tiss risk kunde förefinnas, att

för någon del av byggnaden en vidlyftigare grundläggning behövdes, dock

icke i sådan utsträckning, att ej de tillgängliga medlen av 585,000 kronor

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj-.ts proposition nr 163.

väl för sloge till byggnadens färdigställande. Byggnadsstyrelsen hemställde

örn bemyndigande att, i stället för att verkställa ombyggnaden av den befintliga

köksbyggnaden, låta i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten

SÖ Markelius i juni 1934 uppgjort förslag uppföra en ny köksbyggnad vid

sjukhuset. Vidare anhöll styrelsen örn bemyndigande att använda den del

av det för ombyggnad av den gamla köksbyggnaden avsedda beloppet, som

ej åtginge till den nya köksbyggnadens uppförande, till förändringsarbeten

inom den nuvarande köksbyggnaden i syfte att sistnämnda byggnad kunde

tagas i bruk för vissa sjukhusets, för styrelsen under hand uppgivna allmänna

lokalbehov, såsom laboratorier, centralapotek, lokaler för tandvård samt

biblioteks- och förrådsutrymmen m. m.

Medicinalstyrelsen meddelade, att styrelsen anslöte sig till förslaget örn

uppförande av en helt ny köksbyggnad och att styrelsen godkände detsamma

med avseende på dess allmänna planlösning.

Kungl. Majit bemyndigade den 3 augusti 1934 byggnadsstyrelsen att låta

uppföra en ny köksbyggnad vid sjukhuset i huvudsaklig överensstämmelse

med nyssnämnda förslag, dock under villkor, att kostnaderna för byggnadens

uppförande icke överstege 585,000 kronor. Beträffande byggnadsstyrelsens

framställning örn användande av den del av nämnda belopp å 585,000 kronor,

som ej åtginge till den nya köksbyggnadens uppförande, till omändringsarbeten

inom den nuvarande köksbyggnaden förklarade sig Kungl. Maj:t

vilja framdeles meddela beslut.

I skrivelse den 30 augusti 1934 har byggnadsstyrelsen gjort framställning

örn beredande av medel för nästa budgetår för byggnadsarbetenas fortsättande.

Styrelsen har därvid meddelat, att omändringsarbetena beräknades

bliva slutförda under loppet av innevarande budgetår. Den nya köksbyggnaden

beräknades kunna färdigställas under budgetåret 1935/1936. Byggnadsstyrelsen

hemställde alltså att för nästa budgetar matte anvisas återstoden

av de beräknade totalkostnaderna eller (1,010,000 — 800,000) 210,000

kronor.

Medicinalstyrelsen har förklarat sig icke hava något att erinra häremot.

Frågan örn hur den nuvarande köksbyggnaden lämpligen bör utnyttjas,

sedan den nya köksbyggnaden färdigställts och kan tagas i anspråk, torde

tarva närmare utredning. Byggnadsstyrelsens framställning örn utförande

av ändringsarbeten inom den förstnämnda byggnaden för dess iordningställande

för nya ändamål lär därför icke för närvarande påkalla någon

åtgärd.

Enligt vad jag inhämtat hava grundundersökningarna för den nya köksbyggnaden

ännu icke slutförts och frågan örn eventuell kostnadsbesparing

står således fortfarande öppen. Under sådana förhållanden torde, i enlighet

med byggnadsstyrelsens hemställan, för de beslutade arbetena för budgetaret

1935/1936 böra beräknas 210,000 kronor.

Departements

chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 163.

Departementschefen.

Reningsverk för avloppsvatten och w. c.-anläggning vid

Säters sjukhus.

Frågorna hava behandlats i propositionen nr 170/1934 s. 20—25 28—29

f±l8,k°ttets båtande nr 147/1934 s. 17—18 och riksdagens skrivelse nr

4iy/iyo4.

Den 30 juni 1934 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen dels att —

sedan mellan medicinalstyrelsen och Säters stad träffats sådan överenskommelse

som förutsattes i proposition nr 170 till 1934 års riksdag - låta

vid Säters sjukhus i huvudsaklig överensstämmelse med i nämnda proposition

förordat förslag anlägga ett reningsverk för avloppsvatten för en beräknad

kostnad av högst 380,000 kronor, dels ock vid sjukhuset låta i huvudsaklig

överensstämmelse med i samma proposition förordat förslag inrätta

vattenklosetter för en beräknad kostnad av högst 175,000 kronor. Tillika

meddelade Kungl. Majit enahanda föreskrifter rörande arbetenas planläggning

och bedrivande samt vidtagande av ändringar i förslagen som beträffande

S:t Lars sjukhus i Lund.

Samtidigt ställde Kungl. Majit för verkställande av respektive arbeten

till byggnadsstyrelsens förfogande 200,000 kronor och 55,000 kronor.

I skrivelse den 30 augusti 1934 har byggnadsstyrelsen anmält, att arbetena

beräknades komma att avslutas under budgetåret 1935/1936. På grund härav

har styrelsen hemställt, att för nästa budgetår måtte anvisas återstoderna

av de uppskattade totalkostnaderna för arbetena respektive (380,000 — 200,000)

180,000 kronor och (175,000 — 55,000) 120,000 kronor.

Medicinalstyrelsen har förklarat sig icke hava något att erinra häremot.

För arbetenas slutförande under budgetåret 1935/1936 torde beräknas

respektive 180,000 kronor och 120,000 kronor.

Renoveringsarbeten vid Sif Sigfrids sjukhus vid Växjö.

Frågan har behandlats i propositionen nr 170/1934 s. 29-35, statsutskottets

utlåtande nr 147/1934 s. 18 och riksdagens skrivelse nr 419/1934.

I propositionen nr 170 till 1934 års riksdag hemställde Kungl. Majit, att

riksdagen måtte besluta, att vid S:t Sigfrids sjukhus vid Växjö skulle i

huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordat förslag verkställas vissa

renoveringsarbeten för en beräknad kostnad av högst 1,077,000 kronor, varav

för budgetåret 1934/1935 skulle anvisas 450,000 kronor.

Angående renoveringsförslaget och den därom förebragta utredningen

innehöll propositionen följande.

I skrivelse den 15 januari 1934 hade medicinalstyrelsen med överlämnande

av därtill hörande handlingar framlagt förslag till renoveringsarbeten vid S:t

Sigfrids sjukhus vid Växjö, avsedda att utföras i samband med pågående

ny- och ombyggnadsarbeten vid sjukhuset.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 163.

Styrelsen meddelade, att sjukhusets direktion, som på uppdrag av styrelsen

låtit verkställa utredning rörande vid sjukhuset erforderliga renoveringsarbeten,

med skrivelse den 21 november 1933 till styrelsen överlämnat förslag

i ämnet. Förslaget hade utarbetats av arkitekten A. Wiman, i samråd med

sjukhuschefen, överläkaren S. Jarl och efter upprepade överläggningar på

platsen och inom styrelsen med chefen för styrelsens sinnessjukvårdsbyrå

och med styrelsens dåvarande arkitekt C. Westman.

Förslaget omfattade av arkitekten Wiman uppgjorda ritningar och kostnadsberäkningar

över byggnadsarbetena jämte utförlig redogörelse och motivering.

Överläkaren Jarl hade i särskild skrivelse angivit huvudprinciperna för förslaget

och plan för den tilltänkta patientbeläggningen m. m. Särskilda utredningar

och kostnadsberäkningar hade utarbetats beträffande vatten- och avloppsledningar

samt sanitära anordningar av ingenjören J. Bergström, beträffande

värmeledningsanläggningen av ingenjören H. Theorell och beträffande

den elektriska utrustningen av överingenjören T. Holmgren.

Medicinalstyrelsen, som beträffande förslagets detaljutformning hänvisade

till omförmälda redogörelser m. m., anförde till motivering av förslaget och

till belysande av dess väsentliga innebörd i huvudsak följande.

Enligt planen för pågående ny- och ombyggnadsarbeten vid sjukhuset

(proposition nr 150 till 1930 års riksdag s. 36—56) skulle samtliga befintliga

sjukvårdsbyggnader, i vilka för närvarande avdelningar för båda könen vore

inrymda, efter sjukhusets utvidgning användas endast för män. För organisationen

av den sålunda utökade manssidan med hänsyn till de olika avdelningarnas

lämpligaste utnyttjande för skilda patientkategorier krävdes vissa

ändringar i dispositionen av lokalerna m. m. Det hade därjämte under utredningen

framstått som synnerligen önskvärt att i samband därmed kunna

ernå mera genomgripande omdaningar av åtskilliga avdelningar till avhjälpande

av betydande olägenheter av olika slag, som vidlådde avdelningarna i deras

nuvarande skick, såsom otillfredsställande förbindelser mellan i sjukvården

samhöriga lokaler, otillräckligt antal enkelrum, avsaknaden av sköljrum,

undersöknings- och expeditionsrum, personalklosetter m. m.

Genomförandet utan uppskov av en mera omfattande renovering påkallades

jämväl av vissa särskilda omständigheter.

I de år 1930 beslutade arbetena vid sjukhuset inginge bland annat inrättandet

av ett reningsverk för avloppsvattnet från hela sjukhuset jämte

framdragande av en huvudledning från det gamla sjukhusområdet, till vilken

befintliga avloppsledningar från där belägna byggnader skulle anslutas.

Genom dessa anordningar hade möjlighet skapats att förse sistnämnda byggnader

med iv. c.-system. Tidigare hade de i hög grad otillfredsställande avloppsförhållandena

vid sjukhuset lagt hinder i vägen för en dylik förbättring,

varav givetvis förelåge ett trängande behov. Dessutom behövde vattenledningarna

i stor utsträckning förnyas på grund av igenrostning.

De befintliga sjukvårdsbyggnaderna med undantag av den avlägset liggande

»Brände Udde »-paviljongen uppvärmdes med varmluft från ångvärmda varmkamrar.

Ångan erhölles från sjukhusets värmecentral. Denna uppvärmning

vore mycket oekonomisk och föråldrad samt ledningar och apparater förslitna.

De år 1930 beslutade nybyggnaderna vid sjukhuset komme att förses med

modern varmvattenvärmeledning. Huvudledningarna för denna vore dimensionerade

för anslutning av ledningar till samtliga för närvarande ånguppvärmda

byggnader. Anordnandet av varmvattenuppvärmning även i dessa

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

vöre påkallat framför allt av ekonomiska skäl och borde med hänsyn till

ångvärmeapparaturens förslitna skick komma till stånd utan längre tids

irppskov.

Då de förut omförmälda ändringar inom avdelningarna, som funnits ändamålsenliga,

till stor del hade avseende å nyanordnande eller ändrad förläggning

av rum med vattenlednings- eller sanitär utrustning, såsom klosetter,

sköljrum, toalettrum, badrum och kök, och då sagda ändringar jämväl vore

av väsentlig betydelse för den nya värmeledningens anordnande, vore det

givetvis angeläget, att ändringarna, i den mån de ansåges böra komma till

utförande, lomme till stånd i samband med de omfattande och kostbara

ledningsarbetena.

Därvid hade det synts lämpligt, att jämväl en del övriga för sjukhusets

sättande i tidsenligt skick erforderliga arbeten samtidigt komme till utförande.

Sålunda föreslagna arbeten avsåge dels i och för sig behövliga restaureringar

—• såsom insättandet av nya fönsterbågar eller tjockt glas i befintliga, inläggandet

av linoleummattor, uppförandet av nya inhägnader vid en del promenadgårdar

i stället för uppruttnade plank, uppförandet av nytt växthus

till ersättning för det nuvarande, som vore förfallet, m. fl. — dels vissa nyanordningar,

som visat sig synnerligen önskvärda.

Sålunda rådde vid sjukhuset brist på arbetslokaler för manliga patienter,

vilken än mera komme att göra sig gällande efter sjukhusets utvidgning.

För användning härtill lämpade sig synnerligen väl det nuvarande verkstadshuset.

Då detta erbjöde otillfredsställande lokaler för anstaltens centralverkstäder

för snickeri och måleri, föresloges uppförandet av en nybyggnad härför.

— Maskinmästarens nuvarande bostad vore förlagd till ångpanne- och

maskincentralen ovanför maskinsalen. Efter maskinsalens utvidgning och

installerandet därstädes av flera maskiner med hög hastighet bleve denna

förläggning mera än dittills störande för bostadens innehavare på grund av

besvärande buller. Utrymmet i bostaden vore jämväl litet i jämförelse med

vad fallet vore vid andra sinnessjukhus av motsvarande storlek, och rummen

komme till god användning för den trångt inredda maskincentralen.

Jämväl trädgårdsmästaren hade en otillfredsställande bostad i ett mycket

gammalt hus, som svårligen kunde förbättras, och ytterligare bostäder folden

manliga ekonomipersonalen vore väl behövliga. I förslaget hade därför

upptagits uppförandet av ett personalhus med två lägenheter örn tre rum och

kök för maskinmästare och trädgårdsmästare (ett rum i sistnämnda lägenhet

avsett för expedition och förvaring av frö), två lägenheter örn två rum och

kök. samt två rum för ogift personal.

Aven sedan anstalten numera erhållit anslutning till Växjö stads vattenverk,

hade det ansetts förmånligt att dels av ekonomiska skäl dels såsom

reserv fortfarande utnyttja anstaltens grundvattentillgång. Härför vore anläggning

av ett järnfilter och insättande av nya pumpar erforderliga.

Förslaget upptoge vidare anordnande av vatten- oell avloppsledningar i en

del inom sjukhusområdet belägna bostadshus, vilka dittills saknat dylika ledningar.

Slutligen innebure förslaget en mindre ändring i den för utvidgningen av

sjukhuset tidigare godkända planen, i det att den på något avstånd från det

egentliga sjukhusområdet liggande sjukvårdspaviljongén »Brände Udde», som

enligt nämnda plan skulle tillhöra mansavdelningen, föresloges inrättad till

tuberkulospaviljong för båda könen, med en avdelning örn 13 platser för vartdera.

Fördelarna härav, med hänsyn till möjligheterna att därigenom kunna

avskilja ett antal smittofarliga tuberkulösa från övriga patienter, vore påtagliga,

och den av anordningen betingade ändringen i beläggningssiffrorna

för de båda könsavdelningarna, 441 män och 443 kvinnor mot i planen upp
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 163.

tagna 454 män och 430 kvinnor, syntes icke böra lägga hinder i vägen för

densamma, oaktat proportionen mellan mans- och kvinnoplatser genom ändringen

skulle komma att något försämras. Vid bedömande av nämnda proportion

vore nämligen att märka, att de 100 mansplatserna å sjukhusets

kriminalavdelning i motsats till övriga platser å sjukhuset vore avsedda för

riket i dess helhet och icke för sjukhusets upptagningsområde.

Beträffande de beräknade kostnaderna för förslagets genomförande hade

medicinalstyrelsen gjort en sammanställning av i huvudsak följande utseende.

Byggnadsarbeten.

Stora Byggnaden ....................................................................

Lilla _ » ..................................................................

Kriminalbyggnaden ................................................................

Länspavil jongén ......................................................................

Brände Udde-paviljongen ......................................................

Gamla verkstadshuset..............................................................

Nytt personalhus ...................................................................

» verkstadshus.................................................................

__» växthus.............................................................................

Ändringsarbeten m. m. i 12 bostadshus ................_.............

Arvoden för ritningar, beskrivningar, arbetsledning och

kontroll .................................................................................

Kronor

157,000

95.000

59.000

42.000

25,500

3,500

66.000

53.000

30,300

13,600

60.000

Kronor

604,900

Vatten, avlopp och sanitära anläggningar.

Anslutning av äldre byggnader till det nya avloppssystemet

och i samband därmed ny- och omläggningar av vatten
och

avloppsledningar för dessa byggnader....................

In- och utvändiga ledningar för föreslagna nybyggnader

Nya pumpar m. m. för vattenledningsverket.................•_

Vär meli

äldre byggnader ..............

I föreslagna nybyggnader...

och ventilationsanläggningar.

Elektrisk utrustning.

I äldre byggnader....................................................

I föreslagna nybyggnader........................................

Tillägg för oförutsedda utgifter ............................

... 194,500

... 23,500

... 25,000

243,000

... 169,000

... 23,100

192,100

... 16,600

... 14,400

... 6,000

37,000

Summa kronor 1,077,000

Direktionen för sjukhuset tillstyrkte i sin förenämnda skrivelse det av direktionen

överlämnade förslaget.

Byggnadsstyrelsen, som yttrat sig över förslaget den 28 december 1933,

anförde i huvudsak följande.

Styrelsen hade för sin del intet att erinra med avseende a de föreslagna

örn- och nybyggnadsarbetena eller de värme- och sanitetstekniska samt elektriska

anläggningarna, frånsett vissa mindre väsentliga detaljer, vilka sedermera

kunde bliva föremål för närmare omprövning i samband med arbetenas

utförande. _ . ..

Däremot hade styrelsen funnit, att åtskilliga utgiftsposter upptagits tor

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

lågt oell att kostnaderna för vissa oundgängliga arbeten icke medräknats. Sållin

da syntes kostnaderna för rivning av murverk, bjälklag och tak, igenmurning

av dörröppningar o. dyl., bilning i murverk m. m., vissa murnings-, putsnings-,

liåltagnings- och efterlagningsarbeten samt målningsarbeten böra höjas,

varjämte kostnader för invändiga socklar och foder m. in., för skyddsanordningar

vid pågående omändringsarbeten samt rengörings- och diverse arbeten

borde medtagas i kostnadsberäkningen. Visserligen hade i denna upptagits

rätt avsevärda poster för oförutsedda arbeten, men torde försiktigheten bjuda,

att dessa poster helt och hållet reserverades för mötande av kostnader för

de extra arbeten, som kunde bliva erforderliga i samband med de nu föreslagna,

ganska omfattande ingreppen i de äldre byggnaderna vid sjukhuset.

Vidare borde enligt styrelsens mening posterna för byggnadsledning på

platsen samt för övriga administrationskostnader något ökas. Med hänsyn

till vad sålunda anförts torde, enligt vad en av styrelsen verkställd överslagsberäkning

givit vid handen, den angivna slutsumman av 1,077,000 kronor

böra höjas med 88,000 kronor till 1,165,000 kronor.

Enligt styrelsens mening borde de här ifrågakomna arbetena igångsättas,

så snart ske kunde, och samordnas med de nu under styrelsens egen arbetsledning

pågående örn- och nybyggnadsarbetena vid sjukhuset, varigenom det

bästa ekonomiska resultatet syntes vara att förvänta.

Med anledning av byggnadsstyrelsens utlåtande hade medicinalstyrelsen

infordrat yttrande av arkitekten Wiman, som i skrivelse den 3 januari 1934

anförde följande.

Kostnadsberäkningarna vore upprättade med synnerlig stor noggrannhet,

särskilt beträffande ombyggnadsarbetena, enär dylika arbeten alltid visat sig

svåra att på förhand beräkna exakt. Prissättningar vore gjorda med stöd av

erfarenheter från renoveringar och ombyggnader i Växjö samt å sjukhuset

ifråga under de sista åren. Dessa hade dock i allmänhet utförts på entreprenad,

varvid konkurrensen möjligen kunnat inverka nedpressande på priserna.

Emellertid hade vid ifrågavarande kostnadsberäkningar i allmänhet

räknats med högre ä-priser än dem, som plägade tillämpas av de lokala entreprenörerna.

Beräkningarna hade dessutom granskats av en av Växjö stads

vederhäftigaste byggmästare.

I de till sammanlagt cirka 90,000 kronor upptagna posterna för oförutsedda

arbeten inkluderades icke endast sådana, som kunde uppkomma under

byggnadstiden, utan även sådana kostnader, som på detta tidiga stadium av

byggnadsfrågan, innan detaljerade ritningar och arbetsbeskrivning upprättats,

svårligen exakt läte sig bedöma. Kostnader för rengöringar, skyddsåtgärder

o. dyl. läge fördelade i de olika posterna för de beräknade byggnadsarbetena,

enligt gängse sätt vid dylika, för entreprenad beräknade arbeten.

Kostnaderna för arbetsledning hade beräknats till cirka 15,000 kronor, avseende

i huvudsak dagkontroll under byggnadstiden, under förutsättning av

att arbetena utfördes på entreprenad.

Vid uppgörande av kalkylerna hade på vanligt sätt gjorts ett tillägg till

byggnadskostnaderna av omkring 10 procent för s. k. byggmästarearvode.

För egen del uttalade sig medicinalstyrelsen på följande sätt:

Styrelsen hyste den uppfattningen, att anordnandet av ifrågavarande arbeten,

som vore avsedda att utföras under ständig hänsyn till att anstaltsdriften

och särskilt patientbeläggningen så litet som möjligt rubbades, lämpligast

omhänderhades av medicinalstyrelsen och anstaltsledningen. Påbörjandet

av arbetena borde visserligen ske snarast möjligt, men en stor del ar
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majda proposition nr 163.

beten inom sjukpaviljongerna kunde icke företagas utan att dessa evakuerades,

vilket icke syntes kunna ske utan utnyttjande för sådant ändamål av

utrymmen inom de nybyggda paviljongerna, sedan dessa i samband med det

av byggnadsstyrelsen omhänderhavda arbetet vid sjukhuset färdigställts.

Därest arbetena omhänderhades av medicinalstyrelsen och anstaltsledningen,

delvis i egen regi, kunde även de möjligheter, som förelåge för utnyttjandet

av anstaltens verkstadsdrift och särskilt av patienternas arbetskraft,

bäst tillvaratagas, varigenom kostnadsbesparingar kunde vinnas.

Under sådana omständigheter ansåge sig styrelsen kunna förorda, att anslaget

till arbetena begränsades till det i förslaget angivna beloppet. Därav

syntes för budgetåret 1934/1935 erfordras ett belopp av 450,000 kronor.

Medicinalstyrelsen hemställde på grund av det anförda, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen dels medgiva, att renoveringsarbeten vid sjukhuset

finge för en beräknad kostnad av högst 1,077,000 kronor utföras i huvudsaklig

överensstämmelse med det av styrelsen överlämnade förslaget, dels

ock för budgetåret 1934/1935 för ändamålet bevilja ett belopp av 450,000

kronor.

I en den 9 februari 1934 dagtecknad promemoria förklarades från byggnadsstyrelsens

sida, att vad arkitekten Wiman anfört i skrivelsen den 3 januari

1934 icke utgjorde anledning till förändring av styrelsens kostnadsberäkningar.

I promemorian anfördes emellertid att, därest — såsom medicinalstyrelsen

uppgåve — sjukhusets verkstadsdrift och patienternas arbetskraft

kunde utnyttjas för ifrågavarande arbeten, icke oväsentliga besparingar syntes

kunna vinnas. Vidare framhölls i promemorian, att en lösning av konflikten

inom byggnadsfacket i överensstämmelse med det senast framlagda medlingsförslaget

kunde beräknas medföra en besparing i arbetskostnaderna av

i runt tal 45,000 kronor. Under angivna förutsättningar, vilka tidigare icke

kunnat tagas i beräkning, kunde den av medicinalstyrelsen angivna totalkostnaden

för arbetena tillsvidare godtagas.

Med skrivelse den 27 december 1933 överlämnade sjukhusdirektionen en

av sinn essjukvårdsp er sonat ens förbundsavdelning vid sjukhuset gjord framställning

om ändring av viss detalj i förslaget. Enligt förslaget skulle en inom

kriminalpaviljongen nu befintlig personalmatsal införlivas med därintill

liggande sjukavdelnings lokaler. Framställningen avsåge matsalens bibehållande

för sitt nuvarande ändamål. Till stöd härför anfördes, att den

säkerhet för ordningen inom avdelningarna, som vunnes därigenom, att även

under måltiderna hela personalen befunne sig inom paviljongen, genom den

föreslagna förändringen skulle äventyras och att måltiderna, för att tillräcklig

personal skulle finnas på avdelningarna, finge intagas i tre matlag i stället

för, såsom för närvarande, i två med ty åtföljande inskränkning av patienternas

arbetstid.

Direktionen ansåg sig icke för det dåvarande kunna taga ställning till

frågan, enär det ännu icke kunde avgöras, huruvida för denna personal avsett

matsalsutrymme i centralkökets matsalsavdelning vid den förestående

personalökningen kunde komma att visa sig otillräckligt. Skulle så bliva

fallet, syntes framställningen vara värd allt beaktande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majis proposition nr 163.

Medicinalstyrelsen anförde med anledning av berörda framställning följande.

Syftet med förslaget i förevarande del bade väsentligen varit att kunna

minska måltidsplatserna för personalen oell att därigenom förenkla såväl

mattransporten som serveringen. Matsalsutrymmet i eentralköksbyggnaden

vore tillräckligt för den personal, som för närvarande beräknades för den utvidgade

anstalten.

Styrelsen hade utgått ifrån att personalen under sina måltidstimmar, som

icke inräknades i den föreskrivna arbetstiden, borde vara fri från all såväl

aktiv som passiv tjänstgöring. Styrelsen ansåge för övrigt, att den föreliggande

frågan icke vore av större betydelse, än att den, i händelse av förslagets

huvudsakliga godkännande, syntes kunna överlämnas till styrelsen

för dess avgörande efter ytterligare omprövning, innan arbetet bomme till

utförande.

Vid min anmälan av förslaget till renoveringsarbeten anförde jag i huvudsak

följande.

Den utredning, som i ärendet verkställts, ådagalade tydligt, att de i bruk

varande delarna av S:t Sigfrids sjukhus i åtskilliga hänseenden icke uppfyllde

nutida krav på en sjukhusanläggning av förevarande slag, och en

genomgripande modernisering av sjukhuset framstode fördenskull såsom i

hög grad önskvärd. Det förslag till örn- och nybyggnadsarbeten, som medicinalstyrelsen

framlagt, kunde jag i allt väsentligt biträda. Till stor del

avsåge förslaget att i samband med de ändringsarbeten inom den äldre delen

av sjukhuset, vilka direkt påkallades av sjukhusets utvidgning, förse vissa

sjukhusbyggnader med mera tidsenliga — i vissa avseenden även mera ekonomiska

— anordningar än de nuvarande.

I fråga örn förslagets detaljer påpekade jag, att jag funne mig böra förorda

förslaget örn inrättande av en särskild tuberkulosavdelning i paviljongen

»Brände Udde», vilken paviljong med hänsyn till sitt fria och avskilda läge

väl syntes lämpa sig för det avsedda ändamålet.

Beträffande totalkostnaderna för arbetena, anslöt jag mig till byggnadsstyrelsens

beräkningar i ämnet. Med hänsyn till att byggnadskonflikten

blivit löst på sätt som förutsatts i den tidigare omförmälda promemorian

den 9 februari 1934, ansåg jag mig böra uppskatta ifrågavarande kostnader

till 1,077,000 kronor.

I skrivelse den 16 juni 1934, nr 419, anmälde riksdagen sitt beslut. Riksdagen

anförde däri bland annat följande.

Departementschefen hade framhållit, att de i bruk varande delarna av S:t

Sigfrids sjukhus i åtskilliga hänseenden icke uppfyllde nutida krav på en

sjukhusanläggning. Riksdagen delade den uppfattningen, att en modernisering

av sjukhuset borde vidtagas. Emellertid hade riksdagen, med hänsyn till

bland annat vad byggnadsstyrelsen anfört, funnit det framlagda förslaget

till örn- och nybyggnadsarbeten böra underkastas en överarbetning, därvid

en omräkning av kostnaderna borde äga rum. Riksdagen erinrade, att medicinalstyrelsen

i en den 13 februari 1933 framlagd fullständig plan rörande

de renoveringsarbeten av större betydelse, som ansåges böra under tiden till

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majlis proposition nr 163.

och med utgången av budgetåret 1937/1938 vidtagas vid statens sinnessjukhus,

ifrågasatt utförandet av renoveringsarbeten Aud S:t Sigfrids sjukhus för

ett belopp av omkring 250,000 kronor. Riksdagen hade på grund härav ansett

sig nu icke kunna taga slutgiltig ståndpunkt till förslaget ifråga, utan förväntade

riksdagen, att nytt förslag förelädes 1935 års riksdag. Då emellertid

vissa arbeten syntes Amra av beskaffenhet att böra utföras på ett tidigare stadium,

hade riksdagen ansett sig böra för budgetåret 1934/1935 för vissa renoveringsarbeten

anvisa ett belopp av 100,000 kronor.

Den 30 juni 1934 uppdrog Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen att — med

beaktande vad i omförmälda proposition och riksdagsskrivelse anförts — i

samråd med byggnadsstyrelsen underkasta det av medicinalstyrelsen med

skrivelse den 15 januari 1934 framlagda förslaget till renoveringsarbeten

vid S:t Sigfrids sjukhus en överarbetning, därvid tillika en omräkning av

kostnaderna för arbetena borde äga rum, ävensom att inkomma med nytt

förslag i frågan.

Sådant förslag har — efter föreskrivet samråd med byggnadsstyrelsen —

framlagts av medicinalstyrelsen med skrivelse den 28 november 1934.

I nämnda skrivelse upptager medicinalstyrelsen först till bemötande riksdagens

erinran, att styrelsen i en den 13 februari 1933 framlagd fullständig

plan rörande de renoveringsarbeten av större betydelse, som ansåges böra

under tiden till och med utgången av budgetåret 1937/1938 Audtagas vid

statens sinnessjukhus, ifrågasatt utförandet av renoveringsarbeten vid

S:t Sigfrids sjukhus för ett belopp av omkring 250,000 kronor.

Styrelsen hänvisar härvid till en början till följande av styrelsen gjorda uttalande

vid framläggandet av omförmälda plan.

I anslutning till 1930 års riksdags beslut hade Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen

uppdragit att låta utföra dels nybyggnader för utvidgning av anstalten

dels ock anläggning av reningsverk för spillvatten jämte en huvudavloppsledning,

båda avsedda jämväl för det nuvarande sjukhuset, vilket

efter utvidgningen skulle i sin helhet beläggas med manliga sjuka.

För denna äldre del av sjukhuset komme Anssa renoveringsarbeten att

erfordras, i första hand avseende anslutning av dess avloppsledningar till

den nya huvudledningen och reningsverket och i samband därmed införandet

av av. c.-system. Därjämte syntes i propositionen angående utvidgningen

(nr 150/1930) avhandlat avtal med Växjö stad örn sjukhusets partiella förseende

med vatten från stadens ATattenledning inom kort komma till stånd,

varigenom vissa ändrade anordningar beträffande sjukhusets eget vattenverk

bleve erforderliga.

Utredning och förslag i nyssnämnda hänseenden vore att förvänta under

år 1933. Kostnaderna för arbetena syntes, enligt tillsvidare mycket ungefärliga

beräkningar, belöpa sig till omkring 250,000 kronor. Arbetena borde

lämpligen komma till utförande i samband med beläggningen av nybyggnaderna

vid sjukhuset, vilken beräknades kunna ske under år 1936.

Härav framginge, påpekar medicinalstyrelsen, att styrelsen tidigare haft

för avsikt att begränsa sitt förslag att omfatta allenast anslutning av det

äldre sjukhusets avloppsledningar till den nya huvudledningen, av. c.-anläggning

samt vissa anordningar vid sjukhusets vattenverk. Till belysning av

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Magita proposition nr 163.

orsakerna till det framlagda renoveringsförslagets starkt ökade

omfattning i jämförelse med vad sålunda i 1933 års plan angivits

anför medicinalstyrelsen följande.

Styrelsen hade ursprungligen tänkt sig att de förändringar inom sjukvårdsbyggnaderna,

som vore erforderliga för den avsedda beläggningen av de

äldre sjukvårdsbyggnaderna med enbart manliga patienter, skulle kunna

tillsvidare inskränkas till det oundgängligen nödvändiga och bestridas ur

ordinarie förslagsanslaget till statens sinnessjukhus. Vid utredningen visade

det sig emellertid synnerligen önskvärt att mera genomgripande anordningar

vidtoges för avhjälpande av en del i styrelsens skrivelse den 15 januari

1934 närmare angivna olägenheter, som vidlådde sjukavdelningarna i dess

nuvarande skick.

Vidare befunnos ledningarna för vatten i stor utsträckning på grund av

igenrostning vara så bristfälliga att en förnyelse av desamma var nödvändig.

Inrättandet av pumpvarm vatten uppvärmning i stället för det befintliga föråldrade

och oekonomiska ånguppvärmningssystemet var redan förut planerat,

och den i samband med anstaltens utvidgning inrättade centralen för nybyggnadernas

uppvärmning medelst pumpvarmvatten dimensionerades jämväl

för de äldre byggnadernas anslutning, vilket dock vid uppgörande av

förslaget till utvidgningen ansågs kunna uppskjutas.

Då nu omfattande ledningsarbeten för vatten och sanitär utrustning i allt

fall skulle utföras och därtill kom, att ett genomförande av ovannämnda

önskvärda ändringar inom sjukavdelningarna skulle betinga omläggningar i

lokaldispositionerna, av vilka anordningarna för både vatten- och värmeledningar

vore beroende, ansågs det riktigast att på en gång utföra såväl

byggnadsändringar som ledningsarbeten på sådant sätt att en fullständig

och ändamålsenlig modernisering av de gamla sjukvårdsbyggnaderna ernåddes.

I sådant syfte upptogos jämväl i förslaget dels reparationsarbeten, såsom

inläggning av linoleummattor, uppförandet av nytt växthus, och nya promenadgårdsinhägnader

m. m., arbeten som eljest kommit att belasta underliållsanslaget,

dels tvenne nybyggnader, ett verkstadshus och ett bostadshus för

personal, för vilkas behövlighet styrelsen i berörda skrivelse närmare redogjort.

I en del bostadshus inom sjukhusområdet, vilka saknade vatten- och avloppsledningar,

föreslogs införandet härav jämte anordnandet av vattenklosetter,

då detta numera, sedan sjukhusets huvudledningar iordningställts,

utan större kostnad kunde ske.

Slutligen medtogs i förslaget inrättandet av en befintlig paviljong för

enbart manliga patienter till tuberkulospaviljong för båda könen med en

avdelning för vartdera.

Yad angår renoveringsförslagets överarbetning meddelar medicinalstyrelsen,

att styrelsen och byggnadsstyrelsen med anledning av det

givna uppdraget ånyo genomgått förslaget såväl med avseende å dess planlagda

omfattning som beträffande dess detaljer och icke funnit sig böra förorda

några inskränkningar eller väsentliga ändringar i detsamma. En omarbetning

i vissa avseenden beträffande arbetena inom den s. k. Lilla Byggnaden

hade dock ansetts påkallad och ändrad ritning i enlighet härmed av

arkitekten uppgjorts. Därjämte hade en omarbetning av förslaget till växthus,

efter ytterligare undersökningar framdeles på platsen, ifrågasatts, var
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163. 17

igenom i allt fall romen för de beräknade kostnaderna icke skulle behöva

överskridas.

I fråga örn kostnaderna för förslagets genomförande hade, anför

medicinalstyrelsen vidare, inom byggnadsstyrelsen en kontrollräkning ägt

rum, varvid beaktats de betydande prisstegringarna å maten alier, vilka visat

sig högre än den sänkning av arbetspriserna, som ägt rum, sedan de tidigare

kostnadsberäkningarna verkställdes. Byggnadsstyrelsen hade därför ansett,

att de egentliga byggnadskostnaderna alltjämt betingade den av styrelsen i

skrivelse den 28 december 1933 föreslagna ökningen med 88,000 kronor utöver

det av medicinalstyrelsen härför beräknade beloppet samt att de beräknade

kostnaderna för ledningar av olika slag, där även prishöjningar inträffat,

icke kunde sänkas.

Med anledning av sjukhuspersonalens framställning örn bibehållande

inom kriminalavdelningen av den därstädes befintliga personalmatsalen

framhåller medicinalstyrelsen, att behovet av matsalen syntes

bero på i vad mån en ifrågasatt ökning av personalantalet komme till stånd.

Då ändringsarbetena inom denna byggnad utan olägenhet kunde uppskjutas

till ett sista skede i föreslagna renoveringsarbetens genomföraude, ansåge

styrelsen ett avgörande i matsalsfrågan icke heller erforderligt för närvarande.

Medicinalstyrelsen har under åberopande av det nu anförda hemställt,

att styrelsens den 15 januari 1934 överlämnade förslag till ifrågavarande

renoveringsarbeten, med de ändringar, som föranleddes av det omarbetade

förslaget rörande Lilla Byggnaden, måtte föreläggas riksdagen till förnyad

prövning, samt att av de till (1,077,000 + 88,000) 1,165,000 kronor för ändamålet

beräknade kostnaderna ett belopp av 350,000 kronor måtte äskas beviljat

för budgetåret 1935/1936.

I särskild skrivelse den 28 november 1934 anhöll medicinalstyrelsen —

under hänvisning till omförmälda förnyade förslag — att det av 1934 års

riksdag för renoveringsarbeten vid S:t Sigfrids sjukhus anvisade beloppet

av 100,000 kronor måtte få disponeras för de arbeten, som enligt det omarbetade

förslaget skulle komma till utförande vid den s. k. Lilla Byggnaden.

Med anledning härav uppdrog Kungl. Magd den 25 januari 1935 åt bygg

nadsstyrelsen att låta i huvudsaklig överensstämmelse med det av medicinalstyrelsen

senast ingivna förslaget verkställa ombyggnad av ifrågavarande

byggnad samt ställde för ändamålet till byggnadsstyrelsens förfogande högst

100,000 kronor.

Vid den föreliggande frågans behandling förlidet år uttalade jag, att den

verkställda utredningen tydligt ådagalagt, att de i bruk varande delarna av

S:t Sigfrids sjukhus i åtskilliga hänseenden icke uppfylla rimliga krav på

en sjukhusanläggning av förevarande slag. En genomgripande modernisering

av sjukhuset framstår fördenskull — yttrade jag vidare — såsom i hög

grad önskvärd. Denna min uppfattning delades jämväl av riksdagen, ehuru

riksdagen fann det framlagda förslaget böra underkastas en överarbetning,

därvid en omräkning av kostnaderna borde äga rum.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 163.

Dopartemonts
chefon.

413 35 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 163.

På grund av denna riksdagens ståndpunkt till frågan om renoveringsarbetenas

omfattning har jag ansett mig genom besök å ort och ställe

böra skaffa mig säkrare hållpunkter för ett bedömande av de föreliggande

planerna.

Såsom av medicinalstyrelsens utlåtande inhämtas, avsågs från början att

med särskilt anslag av riksdagen utföra allenast vissa oundgängliga arbeten,

hänförliga väsentligen till ledningar och sanitetsanordningar, medan iståndsättandet

av byggnader och promenadgårdar m. m. tänktes försiggå successivt

med anlitande av underhållsanslaget. En mera ingående prövning ådagalade

emellertid, att med en dylik planläggning kostnaderna för sjukhusets iståndsättande

skulle ökas, och avgörande skäl funnos därför tala för att arbetena

kommo till utförande i ett sammanhang. Uppenbarligen måste det också

innebära en fördel, att renoveringsarbetena kunna verkställas i omedelbar

anslutning till de nybyggnadsarbeten, som i byggnadsstyrelsens regi bedrivas

vid sjukhuset.

Dessa omständigheter hava övertygat mig örn det ändamålsenliga uti att

renoveringsarbetena i den utsträckning, som befinnes av förhållandena oundgängligen

påkallad, utan dröjsmål och i ett sammanhang komma till utförande.

De medel, som av 1934 års riksdag ställdes till Kungl. Maj:ts förfogande

för arbetenas påbörjande, lia disponerats för den ur olika synpunkter

mest trängande uppgiften att sätta i stånd den s. k. Lilla Byggnaden, vilken

befinner sig i ett synnerligen otillfredsställande skick. För moderniseringsarbetena

inom byggnaden i fråga torde nämnda belopp vara tillräckligt,

ehuru det icke lär medgiva bestridande av kostnaderna för jämväl promenadgårdens

iståndsättande. Beträffande övriga föreslagna arbeten har jag

funnit, att anstånd med upprustningen utan stora olägenheter kan tänkas

ske endast vad angår länspaviljongen och byggnaden å Brände Udde. Den

kostnadsminskning, som genom uteslutande av dessa arbeten skulle kunna

uppnås, är emellertid så ringa — det beräknade beloppet understiger 100,000

kronor — att jag icke kan finna välbetänkt att till en senare tidpunkt uppskjuta

ifrågavarande ändringsarbeten, vilka ändock äro att anse såsom ofrånkomliga

inom en näraliggande framtid.

Med anledning av den av personalen vid sjukhuset gjorda framställningen

örn bibehållande inom kriminalavdelningen av den därstädes befintliga personalmatsalen,

får jag upprepa vad jag förlidet år i enahanda sammanhang

uttalade, att jag anser frågan örn behovet av denna matsal böra tagas under

övervägande, innan de definitiva byggnadsritningarna fastställas, samt att

jag utgår ifrån att, därest personalens önskemål i ämnet befinnas befogade,

desamma komma att på lämpligt sätt tillgodoses.

Då sjukhusets bekymmersamma lokalfråga efter min mening snarast möjligt

måste erhålla en tillfredsställande lösning, nödgas jag sålunda efter förnyat

övervägande vidhålla den uppfattning, åt vilken jag i fjol gav uttryck, rörande

moderniseringsarbetenas omfattning. Jag har icke heller någon erinran

att framställa mot de beräknade kostnaderna. För budgetåret 1935/1936

torde i enlighet med medicinalstyrelsens hemställan få beräknas 350,000 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 163.

19

Vid uppskattningen av kostnaderna Ilar jag i likhet med byggnadsstyrelsen

utgått från att de möjligheter till besparingar genom anlitande av

sjukhusets verkstadsdrift och patienternas arbetskraft, varmed medicinalstyrelsen

kalkylerat, i den utsträckning förhållandena medgiva, skola tillvaratagas.

Paviljong för svårskötta obildbara sinnesslöa kvinnor vid Vipeholms

sjukhus i Lund m. m.

I skrivelse den 16 februari 1935 har medicinalstyrelsen efter samråd med

byggnadsstyrelsen avgivit förslag rörande anordnande vid Yipeholms sjukhus

i Lund av en ny paviljong för svårskötta obildbara sinnesslöa kvinnor.

Innan jag ingår på detta förslag, vill jag beträffande de utredningar och

förslag, som tidigare framlagts i fråga örn beredande av anstaltsvård genom

statens försorg åt förevarande kategori sinnesslöa, hänvisa till propositionen

nr 170 till 1934 års riksdag. Här må blott i korthet erinras örn huvuddragen

av denna frågas behandling.

Med skrivelse den 27 februari 1929 framlade kasernkommittén förslag till

omändring av ett kasernetablissement å Yaxön till anstalt för kvinnliga

sinnesslöa, tillhörande de svårskötta obildbaras kategori. Anstalten skulle

enligt förslaget erhålla omkring 300 vårdplatser, vilket ungefär motsvarade

det av medicinalstyrelsen år 1928 till minst 329 beräknade behovet för hela

riket.

Häröver avgav medicinalstyrelsen utlåtande den 29 november 1929. Däri

riktade styrelsen åtskilliga anmärkningar mot förslaget. Styrelsen framhöll

även, att uppförandet för det nämnda ändamålet av särskilda paviljonger,

förslagsvis en paviljong örn ett 100-tal platser vid tre av statens sinnessjukhus,

syntes erbjuda en i flera avseenden lämpligare lösning av vårdfrågan

än den av kasernkommittén föreslagna.

På därom av medicinalstyrelsen sedermera gjord framställning uppdrog

Kungl. Maj:t den 30 januari 1931 åt styrelsen att verkställa utredning rörande

uppförande av särskilda paviljonger för vård av kvinnliga vuxna obildbara

sinnesslöa vid vissa av statens sinnessjukhus samt att till Kungl. Maj:t

inkomma med det förslag och de kostnadsberäkningar, som kunde därav

föranledas.

Sedan kasernkommittén i infordrat yttrande angående ifrågavarande kasernetablissements

användning den 31 maj 1931 vidhållit sitt tidigare förslag,

avgav medicinalstyrelsen förnyat utlåtande i ärendet den 19 januari 1932, i

vilket styrelsen bemötte av kasernkommittén framförda erinringar mot den

av styrelsen ifrågasatta lösningen av vårdspörsmålet och på grund av en

jämförande utredning framhöll denna lösnings företräden även ur ekonomisk

synpunkt. Styrelsen bifogade ritningar och kostnadsberäkningar till en av

de ifrågasatta paviljongerna, avsedd att förläggas till S:ta Maria sjukhus i

Hälsingborg. Styrelsen hade tänkt sig dels att en andra paviljong skulle

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

förläggas antingen till Sundby sjukhus i Strängnäs eller till Västra Marks

sjukhus i örebro, dels ock att en tredje paviljong skulle förläggas till det

planerade sinnessjukhuset i Gävleborgs län. Enligt de uppgjorda ritningarna

skulle paviljongen vid S:ta Maria sjukhus erhålla 105 vårdplatser, och styrelsen

räknade med att de övriga paviljongerna skulle bliva av samma storlek.

Föreliggande frågor blevo föremål för behandling i propositionen nr 129 till

1932 års riksdag. Föredragande departementschefen anförde därvid, att han

icke kunde tillstyrka kasernkommitténs förslag örn anordnande av en sinnesslöanstalt

i Vaxöetablissementet. Departementschefen uttalade vidare sin principiella

anslutning till det av medicinalstyrelsen framlagda förslaget om anordnande

vid sinnessjukhus av särskilda paviljonger för svårskötta obildbara

sinnesslöa av kvinnkön men ansåg, att i frågans dåvarande läge slutlig ståndpunkt

icke borde tagas till spörsmålet, vid vilka sjukhus och efter vilken plan

paviljonger för kvinnliga obildbara sinnesslöa borde uppföras eller vilket belopp,

som för anordnande av dylika paviljonger borde beräknas. För ställningstagande

därutinnan syntes —• yttrade departementschefen ■—- böra avvaktas den

närmare utredning, som medicinalstyrelsen på grund av Kungl. Maj:ts uppdrag

den 30 januari 1931 torde komma att framlägga.

Departementschefen framhöll ytterligare bland annat följande.

Medicinalstyrelsen hade räknat med att en paviljong för obildbara sinnesslöa

kvinnor skulle anordnas vid S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg, vilken anstalt

ursprungligen planlagts att omfatta två paviljonger å vardera 100 platser för

sinnesslöa. I 1928 års hospitalsbyggnadsplan hade emellertid förutsatts, att de

paviljonger örn tillhopa 200 platser vid denna anstalt, som sålunda ursprungligen

planerats men ej blivit uppförda, skulle anordnas för sinnessjuka, vilket

man ansett kunna ske, eftersom ett stort antal vårdplatser för sinnesslöa beräknats

kunna vinnas genom användande av lediga kasernetablissement. Örn i enlighet

med styrelsens senaste förslag en av dessa paviljonger foges i anspråk för

obildbara sinnesslöa, måste detta medföra jämkning i hospitalsbyggnadsplanen

såtillvida, som ersättning för de härigenom förlorade platserna för sinnessjuka

finge beredas på annat sätt. Enligt vad från styrelsens sida under hand upplysts,

hade styrelsen tänkt sig, att detta skulle ske genom beredande av 100

platser i en upptagningspaviljong vid ett annat sinnessjukhus; även de 100 sinnessjukplatser,

som fortfarande skulle kunna beredas vid Hälsingborgsanstalten,

skulle anordnas i en upptagningspaviljong. Denna tanke anslöte sig till vad styrelsen

i skrivelse den 28 november 1930 angående vissa omständigheter, som

borde beaktas vid beräkningen av platsantalet för en blivande sinnessjukanstalt

i Gävleborgs län, ifrågasatt beträffande anordnande vid de större sinnessjukhusen

av upptagningspaviljonger för lugna och ömtåliga akut sjuka och överensstämde

jämväl med den princip, som kommit till uttryck i statsmakternas

beslut örn anordnande av dylika paviljonger vid de då under uppförande varande

sinnessjukhusen vid Umeå och i Jönköping samt vid sinnessjukhuset i Växjö i

samband med den pågående utvidgningen av denna anstalt.

Riksdagen yttrade sig beträffande ifrågavarande spörsmål i skrivelse den 7

juni 1932, nr 284. Riksdagen anförde däri i huvirdsak följande.

Riksdagen hade, utan att vilja bestrida, att vissa skäl talade för det av

kasernkommittén framlagda förslaget, kommit till den uppfattningen, att anordnandet

av anstaltsplatser för ifrågavarande vårdbehövande i enlighet med

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

medicinalstyrelsens, av departementschefen förordade förslag måste anses medföra

sådana fördelar, att planen på användande av Vaxöetablissementet för detta

ändamål borde övergivas. Riksdagen ville särskilt framhålla, att vid genomförande

av sistnämnda förslag driftkostnaderna syntes, såsom i propositionen

antytts, komma att ställa sig lägre än vid en enda för ändamålet inrättad specialanstalt,

bland annat med hänsyn därtill, att kontorspersonal och viss ekonomipersonal

vid vederbörande sjukvårdsanstalter icke torde behöva utökas vid

förläggning dit av paviljonger, varom fråga vore. Lika med departementschefen

ansåge riksdagen emellertid, att slutlig ståndpunkt nu icke borde tagas till

frågan, vid vilka sjukvårdsanstalter och efter vilken plan paviljonger för svårskötta

obildbara sinnesslöa av kvinnkön borde uppföras. Riksdagen ville dock

ifrågasätta, huruvida icke det större antalet eller omkring 200 vårdplatser

lämpligen borde förläggas till Västra Marks sjukhus i örebro, och syntes fördenskull

möjligheterna därutinnan böra i första hand undersökas. Sedan definitiv

ståndpunkt tagits därtill, torde frågan om platsen för beredande av ytterligare

utrymme åt dessa vårdbehövande böra tagas under omprövning.

Den 17 juni 1932 anbefallde Kungl. Mcij:t därefter medicinalstyrelsen att vid

fullgörande av det styrelsen den 30 januari 1931 lämnade uppdraget att verkställa

utredning rörande uppförande av särskilda paviljonger för vård av kvinnliga

vuxna obildbara sinnesslöa vid vissa statens sinnessjukhus beakta, vad som

i förevarande fråga anförts ej mindre av föredragande departementschefen i omförmälda

proposition nr 129 än även av riksdagen i dess skrivelse nr 284.

I skrivelse den 2 februari 1934 meddelade medicinalstyrelsen, att styrelsen

ännu icke varit i tillfälle att fullgöra det styrelsen den 30 januari 1931 lämnade

uppdraget. Med anledning av den av riksdagen ifrågasatta förläggningen till

Västra Marks sjukhus av en paviljong för 200 sinnesslöa kvinnor uttalade emellertid

styrelsen, att redan då vissa omständigheter kunde åberopas, som försvårade

en så omfattande utvidgning av sjukhuset. Styrelsen anförde härom närmare

följande.

Det av sjukhuset disponerade området vöre, såsom, framginge av en skrivelsen

bifogad karta, rektangulärt med längdriktning i öster och väster. Östra

kortsidan begränsades av gata, från vilken gator vöre planerade och delvis utlagda

jämväl längs båda långsidorna. Västra kortsidan vette mot obebyggd

mark. Områdets bredd vore allenast 247 meter. Dess östra del vore till en längd

av 270 meter upptagen av anstaltsbyggnaderna. Marken väster örn denna del,

nu använd för trädgårdsodling, vöre den enda plats, som torde kunna ifrågakomma

för ifrågavarande nya paviljong. Dess storlek vore i norr-söder, motsvarande

områdets bredd, 247 meter och i öster-väster 110 .meter. Den för S.ta

Maria sjukhus planerade två-våningspaviljongen för omkring 100 vårdplatser

upptoge med promenadgårdar en yta av 82 X! 50 meter.. Da byggnad och promenadgårdar

— med hänsyn till att ifrågavarande patienter ofta vöre genom

skrik och oljud störande för omgivningen — måste erhålla ett avskilt läge icke

blott från gatorna i norr och söder utan även fran sjukhusbyggnaderna i öster,

svntes det disponibla byggnadsområdet något så när tillräckligt för en paviljong

med omkring 100 vårdplatser men alltför litet för en byggnad med dubbla platsantalet.

Att uppföra ett för denna vård avsett hus i flera än två våningar för att

därigenom minska byggytan syntes icke. vara att tillråda.

För en utvidgning av Västra Marks sjukhus även för 100 vårdplatser erfordrades

enligt en utredning, som omnämnts i propositionen nr 129 år 1932, utökning

av anstaltens ekonomicentraler. Sannolikt skulle sådan utökning för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

dubbla antalet vårdplatser, särskilt vad anginge tvättinrättningen, vars kapacitet

genom vården av dessa till stor del osnygga patienter komme att tagas starkt

i anspråk, stöta på betydande svårigheter och draga avsevärda kostnader.

På grund av det anförda och under hänvisning till att under inga omständigheter

hela behovet av vårdplatser för här ifrågavarande kategori kunde bliva

tillgodosett vid sjukhuset i örebro framlade styrelsen icke förslag örn uppförande

vid nämnda sjukhus av paviljong för svårskötta obildbara sinnesslöa

kvinnor. I stället hade styrelsen beslutit att — med framhållande av att det

syntes angeläget att, därest statsfinansiella skäl ej lade hinder i vägen, inrättandet

av åtminstone en mindre del av de behövliga platserna snarast möjligt

komme till stånd — underställa Kungl. Maj:ts prövning förut nämnda förslag

till paviljong för sinnesslöa kvinnor vid S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg, vilket

på uppdrag av styrelsen utarbetats år 1931 och för vilket styrelsen nu närmare

redogjorde.

I yttrande över förslaget åberopade sjukhus direktionen ett av överläkaren

vid sjukhuset F. G. Ii. Velander den 20 december 1933 avgivet yttrande i

ärendet.

överläkaren Velander framhöll vikten av en gynnsam miljö för behandlingen

av nyinsjuknade känsliga sinnessjuka, samt uttalade, att störande inflytande

från oroliga patienter borde i möjligaste mån minskas. På grund därav hade

han ansett ett förläggande till sjukhuset av de ifrågavarande sinnesslöa mindre

lämpligt. Han ifrågasatte, huruvida icke den av medicinalstyrelsen föreslagna

paviljongen för sinnesslöa kvinnor kunde förläggas till det för sinnesslöa av

mankön avsedda, under byggnad varande Vipeholms sjukhus vid Lund.

Byggnadsstyrelsen, som yttrade sig i ärendet den 25 januari 1934, förklarade

sig icke hava något att erinra mot det av medicinalstyrelsen framlagda förslaget.

Styrelsen hade emellertid funnit de beräknade byggnadskostnaderna väl

höga och ansett, att desamma borde kunna nedbringas till 560,000 kronor.

Medicinalstyrelsen anförde med anledning av överläkaren Velanders och

sjukhusdirektionens yttranden bland annat, att den föreslagna avlägset belägna

paviljongen för sinnesslöa kvinnor icke syntes böra tillmätas större betydelse

för anstaltsmiljön, enär det under alla förhållanden vore oundgängligt, att

oroliga sinnessjuka till stort antal måste beredas vård å anstalten. Styrelsen

framhöll, att en utvidgning av Vipeholms sjukhus för ifrågavarande ändamål

icke syntes erbjuda en lämpligare lösning av föreliggande vårdproblem.

Med anledning av vad byggnadsstyrelsen anfört förklarade medicinalstyrelsen,

att styrelsen icke ville ifrågasätta hållbarheten av de kalkyler, som

föranlett byggnadsstyrelsen att föreslå nedsättning av kostnadsbeloppet, samt

att medicinalstyrelsen därför anslöte sig till byggnadsstyrelsens beräkning. Av

det erforderliga beloppet hade medicinalstyrelsen ansett 300,000 kronor böra

anvisas för budgetåret 1934/1935.

I enlighet härmed hemställde medicinalstyrelsen, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen dels medgiva, att en paviljong för 105 svårskötta obildbara

sinnesslöa av kvinnkön finge uppföras vid sjukhuset i huvudsaklig överensstämmelse

med det av styrelsen framlagda förslaget för en beräknad kostnad av

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

560,000 kronor, dels ock för sådant ändamål för budgetåret 1934/1935 bevilja

ett anslag av 300,000 kronor.

Vid anmälan av denna fråga i propositionen nr 170 till 1934 års riksdag

erinrade jag till en början, att statsmakterna år 1932 i princip uttalat sig för

att anstultsvården för svårskötta obildbara sinnesslöa kvinnor borde tillgodoses

icke genom uppförande av en specialanstalt utan genom anordnande av paviljonger

vid sinnessjukhus. Däremot hade statsmakterna icke tagit ställning till

spörsmålet, vid vilka sinnessjukhus och efter vilken plan dylika paviljonger

borde uppföras. Riksdagen hade emellertid ifrågasatt, huruvida icke det större

antalet erforderliga vårdplatser eller omkring 200 lämpligen borde förläggas

till Västra Marks sjukhus.

Vad anginge förläggningen av en dylik paviljong, påpekade jag, framginge

av medicinalstyrelsens utredning, att ur olika synpunkter svårigheter

mötte mot ett realiserande av projektet att uppföra en paviljong för 200

sjuka vid Västra Marks sjukhus. Med hänsyn härtill syntes frågan, huruvida

en paviljong av här avsett slag borde uppföras vid nämnda sjukhus samt, därest

så befunnes ändamålsenligt, vilken storlek en dylik paviljong borde erhålla,

kräva ytterligare övervägande. Däremot syntes medicinalstyrelsens förslag att

förlägga en paviljong om 105 vårdplatser till S:ta Maria sjukhus, framhöll jag,

vara av beskaffenhet att kunna tillstyrkas. Förhållandena vid nämnda sjukhus

syntes väl lämpade för en dylik förläggning, och ett beslut örn uppförande av

en paviljong av denna storleksordning skulle lämna statsmakterna tillräcklig

handlingsfrihet med avseende å det framtida ordnandet av förevarande vardfråga.

Slutligen förklarade jag mig icke ha någon anmärkning att framställa mot

den utformning, som det framlagda förslaget erhållit. Kostnaderna för byggnadsföretaget

ansåge jag böra i överensstämmelse med byggnadsstyrelsens

kalkyler uppskattas till 560,000 kronor. För arbetenas påbörjande syntes härav

för budgetåret 1934/1935 böra beräknas ett belopp av 300,000 kronor.

Riksdagen anmälde i skrivelse den 16 juni 1934, nr 419, att riksdagen lämnat

förslaget utan bifall. Riksdagen anförde därvid i huvudsak följande.

Riksdagen ville till en början erinra, att Kungl. Maj:t den 30 januari 1931

uppdragit åt medicinalstyrelsen att verkställa utredning rörande uppförande

av särskilda paviljonger för vård av kvinnliga vuxna obildbara sinnesslöa vid

vissa av statens sinnessjukhus. Kungl. Maj:t hade vidare den 17 juni 1932 anbefallt

medicinalstyrelsen att vid fullgörande av nyssnämnda uppdrag beakta

bland annat vad som anförts av riksdagen i dess skrivelse nr 284 år 1932. I

nämnda skrivelse hade riksdagen ifrågasatt, huruvida icke omkring 200 vårdplatser

lämpligen borde förläggas till Västra Marks sjukhus i Orebro, hördenskull

syntes möjligheterna härutinnan böra i första hand undersökas. Sedan

definitiv ståndpunkt tagits därtill, syntes frågan örn platser för beredande av

ytterligare utrymme åt dessa vårdbehövande böra tagas under omprövning.

De medicinalstyrelsen sålunda lämnade uppdragen hade ännu icke fullgjorts.

Föreliggande förslag örn uppförande av en paviljong vid S:ta Maria sjukhus

hade därför framlagts såsom en partiell lösning av frågan örn ordnandet av

anstaltsvården för här ifrågavarande sjuka.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majus proposition nr 163.

Av statsrådsprotokollet framginge, att medicinalstyrelsen ur olika syn.- punkter ansett svårigheter möta mot ett realiserande av projektet att uppföra

en paviljong för 200 sjuka vid Västra Marks sjukhus. Med hänsyn härtill syntes

enligt departementschefens mening frågan, huruvida en paviljong av här avsett

slag borde uppföras vid nämnda sjukhus samt, därest så befunnes ändamålsenligt,

vilken storlek en dylik paviljong borde erhålla, kräva ytterligare utredning.

Riksdagen delade departementschefens sålunda uttalade uppfattning. Dock

-sage riksdagen, att uppförandet av den föreslagna paviljongen vid S:ta Maria

sjukhus icke bolde beslutas, förrän resultatet av nämnda utredning* förelåge,

därvid riksdagen förutsatte, att utredningen komme att bedrivas med all skyndsamhet.

Det syntes i samband därmed böra undersökas, huruvida icke en av

paviljongerna vid det under byggnad varande Vipeholms sjukhus vid Lund

skulle kunna i första hand såsom ett provisorium disponeras för här avsedda

kvinnliga klientel.

Den 30 juni 1934 anbefallde Kungl. Maj:t medicinalstyrelsen att, under

beaktande jämväl av vad riksdagen i dess skrivelse nr 419 anfört, skyndsamt

fullfölja uppdraget att verkställa utredning rörande uppförande av särskilda

paviljonger för vård av kvinnliga vuxna obildbara sinnesslöa vid vissa av

statens sinnessjukhus samt att i samband därmed undersöka, huruvida icke en

av paviljongerna vid det under byggnad varande Vipeholms sjukhus i Lund

kunde i första hand såsom ett provisorium disponeras för här avsedda kvinnliga

klientel.

Med anledning härav har medicinalstyrelsen i skrivelse den 14 december

1934 framlagt utredning och förslag i förevarande ämne.

Medicinalstyrelsen behandlar i sin skrivelse först frågan örn inrättande

av vårdplatser för svårskötta obildbara sinnesslöa

kvinnor vid Västra Marks sjukhus i örebro. Styrelsen anför

härom i huvudsak följande.

Då styrelsen i sitt ftirenämnda utlåtande den 19 januari 1932 ifrågasatte,

att en av de tre i utlåtandet avsedda paviljongerna örn ett hundratal platser

vardera förlädes till Västra Marks sjukhus, inrättat för vård av asociala imbecilla

kvinnor, tog styrelsen i betraktande dels att sjukhusområdet syntes tillräcklig^

för en nytillkommen paviljong av denna storlek, dels att en sådan

utvidgning av sjukhuset icke skulle göra ökning av dess läkar- och kontorspersonal

behövlig, dels ock att utvidgningsmöjligheten icke lämpligen kunde

utnyttjas för den egentliga sinnessjukvårdens behov.

De skäl mot en av 1932 års riksdag ifrågasatt förläggning av större delen

eller omkring 200 av de erforderliga vårdplatserna till nämnda sjukhus, vilka

av styrelsen i dess förut omförmälda skrivelse den 2 februari 1934 framförts,

ville styrelsen ånyo åberopa, i främsta rummet sjukhusområdets otillräcklighet

för en så omfattande nybyggnad.

Men även mot förläggandet av ett hundratal vårdplatser till sjukhuset i fråga

hade de erfarenheter, som numera förelåge beträffande den allenast sedan år

1931 fungerande specialanstaltsvården av asociala imbecilla, givit anledning till

tungt vägande betänkligheter.

Detta klientel,_ särskilt de mera svårskötta fallen, hade visat sig kräva en

behandling, som i viss mån skilde sig från den vid de egentliga sinnessjukhusen

tillämpade, varför det syntes ändamålsenligt, att ett ytterligare behov

av vårdplatser för ifrågavarande klientel tillgodosåges genom utvidgning av

specialanstalt.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 163.

25

Den utvidgningsmöjlighet, som beträffande Västra Marks sjukhus förelåge,

syntes därför böra hållas öppen för sådant ändamål, i det att nyssnämnda behov

i själva verket gjorde sig alltmera gällande. Exspektantsiffran vid sjukhuset

hade sedan juli månad 1934 stigit från ett 20-tal till dubbla antalet.

önskvärdheten av flera anstaltsplatser för de asociala imbecilla hade med

styrka framhållits av inspektören för sinnesslövården, professorn A. Petrén i

skrivelse till medicinalstyrelsen den 18 september 1934. I denna uttalade Petrén

vidare bland annat, att det torde bliva nödvändigt, att tillbygga Västra Marks

sjukhus med ny paviljong för asociala imbecilla av, kvinnokön. Med hänsyn

till det begränsade område denna anstalt hade, måste givetvis, ansåge Petrén,

tanken på att dit förlägga även paviljonger för svårskötta obildbara sinnesslöa

av kvinnokön helt uppgivas.

Med hänsyn till lämpligheten av att reservera Västra Marks sjukhusområde

för en utvidgning av sjukhuset med nya platser för dess nuvarande vårdklientel,

hade styrelsen sålunda funnit sig böra avråda från uppförandet vid detta sjukhus

av någon av de paviljonger för sinnesslöa, som den styrelsen anbefallda utredningen

avsåge.

Styrelsen upptager härefter till prövning frågan örn Sundby sjukhus

vid Strängnäs såsom förläggningsplats för en av paviljongerna.

Härom yttrar styrelsen i huvudsak följande.

I sitt utlåtande den 19 januari 1932 omnämnde styrelsen, såsom alternativt

påtänkt förläggningsplats för en av paviljongerna, Sundby sjukhus, där såväl

sjukhusområdets storlek som ekonomicentralernas kapacitet skulle medgiva förläggningen.

Styrelsen erinrade emellertid nu örn önskvärdheten av vissa jämkningar i

hospitalsbyggnadsplanen, avseende förläggandet av en del av de planerade

sinnessjukhusplatserna till upptagningspaviljonger för lugna och ömtåliga akut

sjuka vid de större sinnessjukhusen. Styrelsen komme framdeles i samband med

anbefalld utredning beträffande ny sinnessjukanstalt i sydöstra Norrland att

upptaga denna fråga till närmare behandling. Redan nu kunde emellertid sägas,

att Sundby sjukhus i första hand torde böra ifrågakomma för utvidgning

medelst en upptagningspaviljong av ifrågavarande slag.

På grund av det sålunda anförda, yttrar medicinalstyrelsen, kunde styrelsen,

innan frågan örn ett fortsatt uppförande av upptagningspaviljonger för lugna

och ömtåliga akut sjuka blivit föremål för statsmakternas avgörande, icke förorda

att den möjlighet, som förelåge för förläggningen av en sådan paviljong

till Sundby sjukhus, avskures genom uppförandet därstädes av en av paviljongerna

för sinnesslöa.

Medicinalstyrelsen understryker sambandet mellan utredningen

örn paviljonger för ifrågavarande sinnesslöa och utredningen

angående en sinnessjukanstalt i sydöstra

Norrland. Styrelsen framhåller härvid följande.

Utredningen beträffande sinnessjukanstalten i sydöstra Norrland hade, såsom

av medicinalstyrelsen vid upprepade tillfällen framhållits, icke kunnat

slutföras, bland annat därför att anstaltens lämpliga storlek vore beroende på

flera ännu icke klargjorda förhållanden. I sådant avseende kunde erinras om

ifrågasatt nedläggande av Gådeå sjukhus i Härnösand i samband med anordnandet

av den nya anstalten. Vidare hade de sista årens erfarenheter givit anledning

att förmoda, att i och med det förestående beläggandet av Umedalens sjuk
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majda proposition nr 163.

hus behövligt antal statsanstaltsplatser i Norrland för sinnessjuka av kvinnokön

bomme att bliva fyllt. Att jämväl upprättandet av upptagningspaviljonger vid

befintliga sinnessjukhus skulle få inflytande på bestämmandet av den nya

anstaltens platsantal vore påtagligt.

Det läge därför nära tillhands att taga sikte på möjligheten av att för

erhållande av en driftsekonomiskt lämplig storlek av den nya anstalten dit förlägga

en större eller mindre del av de erforderliga platserna för ifrågavarande

sinnesslöa av kvinnokön.

Närmast av geografiska skäl hade medicinalstyrelsen redan tidigare ifrågasatt

uppförandet därstädes av en paviljong med ett hundratal platser för ändamålet,

men en fördubbling av detta antal syntes styrelsen väl kunna ifrågakomma,

därest det med hånsson till eljest önskvärda ändringar i den allenast

principiellt beslutade hospitalsbyggnadsplanen skulle befinnas ändamålsenligt.

Rörande den av riksdagen ifrågasatta åtgärden att i

första hand såsom ett provisorium disponera en av

paviljongerna vid Vipeholms sjukhus för ifrågavarande kvinnliga

klientel anför styrelsen i huvudsak följande.

Professorn Petrén hade i sin förut omförmälda skrivelse till medicinalstyrelsen

den 18 september 1934 under hänvisning till det trängande behovet av

vårdplatser uttalat sig för att den ena av paviljongerna vid Vipeholms sjukhus

åtminstone provisoriskt måtte tagas i anspråk för svårskötta obildbara sinnesslöa

av kvinnokön. Med hänsyn till paviljongernas läge borde detta enligt

Petréns uppfattning icke möta några som helst svårigheter. Vid besök å Vipeholms

sjukhus hade Petrén nämligen funnit, att den östligaste av de tre nya

paviljongerna väl skulle lämpa sig härför, då promenadgårdarna till denna

byggnad bleve anordnade bakom desamma på områdets östligaste del och de

sinnesslöa, som här komme att vistas, sålunda icke bleve synliga från de övriga

paviljongerna.

Medicinalstyrelsen ansåge sig böra framhålla, att Vipeholms sjukhus vore

organiserat med fyra ungefär lika stora vårdpaviljonger, av vilka en vore avsedd

för de lugnare patienterna, en för de oroligaste och två för de medelsvåra. Med

hänsyn härtill vore paviljongerna planlagda och utrustade. Den av professorn

Petrén åsyftade östligast belägna paviljongen vore den, vilken vore avsedd tolde

oroligaste. Genom eliminerandet av denna paviljong bleve anstalten berövad

sina för en nöjaktig funktion oumbärligaste avdelningar. Paviljongen för de

lugnare skulle provisoriskt kunna avstås, men den vore så inrättad — exempelvis

försedd med endast ett fåtal enkelrum — att den icke vore användbar för annat

än de lugnare även med kvinnlig beläggning, och därmed vore föga vunnet.

Även en av paviljongerna för de mellansvåra fallen kunde möjligen undvaras,

men dessa båda paviljonger läge mitt i komplexet, med promenadgårdarna

vettande mot och nära intill andra paviljonger, samt kunde därför icke lämpligen

användas för patienter av olika kön, ens för en kortare tid.

Inläggandet av kvinnliga patienter i en av de befintliga paviljongerna kunde

på anförda grunder icke av styrelsen förordas. Yad angår uppförandet av en

ny för kvinnor avsedd paviljong vid anstalten, anför styrelsen, syntes visserligen

såväl områdets storlek som ekonomicentralernas kapacitet vara tillräckliga,

men den förhandenvarande möjligheten till utvidgning av anstalten syntes vida

lämpligare kunna utnyttjas för av professorn Petrén i skrivelsen den 18 september

1934 ifrågasatt utökande av statens vårdplatser för asociala imbecilla av

mankön, vilket däremot icke vore att förorda, därest jämväl kvinnor skulle

vårdas å anstalten.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Medicinalstyrelsen framhåller, att, ehuru det sålunda, såsom av det anförda

framginge, icke varit styrelsen möjligt att framlägga ett fullständigt förslag

beträffande anordnandet av de ifrågavarande paviljongerna, styrelsen hyste den

bestämda uppfattningen, att en partiell lösning av frågan genom uppförande av

en paviljong om ett hundratal platser i södra delen av landet vore ägnad att

icke föregripa förläggningsspörsmålets lämpliga lösning i dess helhet och måste,

oavsett de övriga platsernas förläggning, anses stå i överensstämmelse med de

riktlinjer, som genom statsmakternas principiellt intagna ståndpunkt i ärendet

vore angivna. Sitt tidigare förslag om uppförande snarast möjligt av en paviljong

vid S:ta Maria sjukhus ansåge sig styrelsen hava all anledning att vidhålla.

Styrelsen hade under förevarande förhållanden ansett sig icke böra underlåta

att ånyo framlägga nämnda förslag.

Rörande förslagets utformning hänvisade styrelsen till sin den 2 februari

1934 avgivna, i propositionen nr 170 till 1934 års riksdag refererade redogörelse.

Den i nämnda proposition förordade beräkningen av kostnaderna för

byggnaden, 560,000 kronor, ansåge sig styrelsen nu böra upptaga till oförändrat

belopp.

På grund av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen hemställt, att

Kungl. Majit måtte dels medgiva, att med fullständigt förslag till anordnande

av vårdplatser för svårskötta obildbara sinnesslöa av kvinnokön finge tillsvidare

anstå, att framläggas i samband med förslag till uppförandet av den

planerade nya anstalten för sinnessjuka i sydöstra Norrland, dels föreslå riksdagen

besluta, att en paviljong för 105 svårskötta obildbara sinnesslöa av

kvinnokön finge uppföras vid S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg i huvudsaklig

överensstämmelse med i propositionen nr 170 till 1934 års riksdag förordat

förslag för en beräknad kostnad av 560,000 kronor samt att för sådant ändamål

för budgetåret 1935/1936 bevilja ett anslag av 300,000 kronor.

Den 25 januari 1935 föreskrev Kungl. Maj:t med anledning av medicinalstyrelsens

förevarande framställning, att fullständigt förslag till anordnande

av vårdplatser för svårskötta obildbara kvinnor skulle av styrelsen framläggas

i samband med avgivande av förslag rörande nytt sinnessjukhus i Norrland.

Därjämte anbefallde Kungl. Majit medicinalstyrelsen att i samråd med byggnadsstyrelsen

skyndsamt verkställa utredning rörande lämpligaste sättet för

anordnande vid Yipeholms sjukhus i Lund av en ny paviljong för vård av obildbara

sinnesslöa kvinnor.

Med skrivelse den 16 februari 1935 har medicinalstyrelsen, såsom inledningsvis

framhållits, efter samråd med byggnadsstyrelsen avgivit förslag i

ämnet.

Medicinalstyrelsen anför, att lämplig förläggningsplats för en paviljong för

obildbara sinnesslöa kvinnor funnes å sjukhusets område öster örn köks- och

ångpannebyggnaderna samt lik- och obduktionsbyggnaden. På närmare utredning

framdeles finge bero, örn byggnaden borde förläggas längre at öster - - med hänsyn till närbelägenheten av lik- och obduktionsbyggnaden — oaktat

ledningarna för värme, vatten och avlopp därigenom bleve något dyrare. En

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majus proposition nr 163.

flyttning av lik- och obduktionshuset till annan plats syntes jämväl kunna

ifrågasättas.

Styrelsen meddelar, att arkitekten C. Westman uppgjort ritningar till den

ifrågasatta paviljongen. I plan anslöte sig desamma nära till det av Westman

uppgjorda, av styrelsen överlämnade förslaget till paviljong för samma ändamål

med 105 vårdplatser vid S:ta Maria sjukhus.

Genom utökning medelst en sjuksal med tillhörande enkelrum till en var av

de fyra vårdavdelningarna hade, yttrar styrelsen vidare, den förevarande byggnaden

anordnats för 150 vårdplatser. Från sjukvårdssynpunkt syntes härmed

inga olägenheter uppstå och kapaciteten hos sjukhusets ekonomicentraler syntes

utan avsevärd utvidgning räcka till för en byggnad av denna storlek. Ett förbilligande

för vårdplats räknat i anläggning och drift skulle genom det högre

platsantalet otvivelaktigt vinnas, i synnerhet som en ökning av antalet vårdpersonal

utöver det för den mindre paviljongen beräknade sannolikt icke skulle

därav föranledas.

Styrelsen framhåller emellertid, att anordnandet av det större vårdplatsantalet

kunde innebära olägenheter för en lämplig disposition av det planerade

nya sinnessjukhuset i nedre Norrland, varom styrelsen hade att verkställa utredning,

till vilken styrelsen skulle anknyta jämväl fullständigt förslag till

anordnande av vårdplatser för här ifrågavarande sinnesslöa kvinnor.

I förslaget till paviljongen vid S:ta Maria sjukhus hade, erinrar styrelsen,

icke upptagits inrättandet av bostadsrum för sköterskor utöver de till paviljongen

förlagda. Man hade ansett sig kunna avvakta närmare erfarenheter örn

behövligheten av nytt utrymme för ändamålet och taga upp frågan i samband

med planerad nybyggnad vid sjukhuset för ytterligare ett hundratal vårdplatser.

Vid förläggning av paviljongen till Vipeholms sjukhus däremot måste ovillkorligen

ett bostadshus för sköterskor uppföras med, förutom en dubblett för en

förestånderska, ett 10-tal rum för 1 å 2 sköterskor. Det hade icke ansetts erforderligt

att låta utarbeta ritning till denna byggnad, då kostnaderna för densamma,

inrättad efter vid de nyare sinnessjukhusen övlig typ, ändock kunde

approximativt beräknas.

En fullständig kostnadsberäkning beträffande sjukvårdspaviljongen hade ej

medhunnits, meddelar medicinalstyrelsen. Vid en summarisk utredning, som

utförts inom byggnadsstyrelsen, hade kostnaderna för paviljongen, erforderlig

utökning av anstaltens kök m. m. samt förutnämnda personalbostad beräknats

uppgå till följande belopp.

Paviljongen: Kronor

Grundförstärkningsarbeten ............................ 30,000

Byggnadskostnad .................................... 425,000

Kulvert. soltält och stängsel............................ 25,000

Värmeledning........................................ 45,000

Vatten och avlopp .................................... 79,000

Elektrisk anläggning.................................. 21,000

Ritningar, administration och kontrollantarvoden, planering

och oförutsett ...................................... 70,000

Utökning av köket m. rn

Personalbostad, innehållande en dubblett och 10 bostadsrum

695,000

15.000

60.000

Kronor 770,000

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

I syfte att närmare undersöka de olika möjligheter till ordnande av den före- Do>™^“ent8''

liggande förläggningsfrågan, vilka varit under övervägande, har jag besökt såväl

S:ta Maria som Västra Marks och Vipeholms sjukhus. Jag har därvid kommit

till den uppfattningen, att de betänkligheter, som av överläkaren vid och

direktionen för förstnämnda sjukhus anförts mot den föreslagna paviljongens

anknytning till detsamma, måste anses så vägande, att jag icke finner mig böra

framlägga förnyat förslag av denna innebörd. Vad Västra Marks-alternativet

angår, torde det icke kunna bestridas, att möjlighet föreligger, att till området

för sagda sjukhus, eventuellt utvidgat med viss del av den tidigare kaserntomten,

förlägga en paviljong av den storlek 1934 års riksdag ifrågasatt. Emellertid

förutsätter en sådan förläggning nödvändigtvis en förhållandevis omfattande

och dyrbar utbyggnad av nuvarande ekonomicentraler. Beträffande slutligen

Vipeholms-alternativet vill jag framhålla, att starka skäl tala emot ett provisoriskt

apterande av någon av de redan uppförda paviljongerna för nu åsyftade

ändamål. Örn därvid den för det oroliga klientelet avsedda paviljongen disponerades

för de kvinnliga patienterna, skulle detta vara ägnat att sönderbryta

den uppgjorda vårdplanen. Och mot förläggning av dessa senare patienter till

någon av övriga paviljonger talar med styrka såväl planläggningen av desamma

som ock promenadgårdarnas för en sådan anordning olämpliga förläggning.

Däremot lär det få anses ostridigt, att disponibla tomtutrymmen medgiva uppförande

inom området av en ny paviljong, avsedd för vård av kvinnliga patienter.

Då medicinalstyrelsen upplyst, att ekonomicentralerna äro tillräckliga

även vid en dylik utbyggnad och ur synpunkten av sjukhusets omfattning

och karaktär avgörande betänkligheter icke möta mot en dylik åtgärd,

torde det trängande behovet av vårdplatser för denna kategori sinnesslöa

för närvarande bäst tillgodoses genom en utbyggnad av Vipeholmssjukhuset.

Den utredning, som av medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen senast

framlagts rörande en dylik lösning av frågan, har ådagalagt, att en paviljong,

avsedd för 150 patienter kan uppföras inom sjukhusområdets östra del för

en preliminärt beräknad kostnad av 695,000 kronor, vilket för vårdplats ej

oväsentligt understiger kostnaderna för paviljongen vid S:ta Maria. Även örn

härvid tages i betraktande, att en såsom nödvändig ansedd komplettering av

köksinredningen samt uppförande av personalbostäder föranleda en kostnad

av sammanlagt 75,000 kronor, skulle kostnaden för vårdplats med omkring 200

kronor understiga vad som beräknats för Hälsingborgsalternativet. Därtill

kommer, ait jämväl driftkostnaderna, enligt vad medicinalstyrelsen framhållit,

skulle ställa sig förhållandevis lägre, i det att en ökning av vårdpersonalen

utöver det för den mindre paviljongen beräknade sannolikt icke bomme att visa

sig behövlig. De av medicinalstyrelsen antydda olägenheter, som här ifrågavarande

förläggning skulle kunna innebära för en lämplig disposition av det planerade

nya sinnessjukhuset i nedre Norrland, synas mig icke kunna uppväga de

fördelar, som i övrigt vinnas. Jag anser mig alltså böra förorda, att Vipeholmssjukhuset

utökas med en paviljong av föreslagen storlek. Likaledes finner jag

mig böra tillstyrka, att medel anvisas för uppförande av de föreslagna personalbostäderna

samt för komplettering av köksinredningen. Mot kostnadsberäkningarna

har jag ingen erinran att framställa. För ett rationellt bedrivande av

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majda proposition nr 163.

byggnadsarbetet skulle, efter vad jag inhämtat, för nästa budgetår erfordras

500,000 kronor. Tor budgetaret 1935/1936 torde alltså böra beräknas sagda

belopp.

Personalbostäder vid Salberga sjukhus i Sala.

I skrivelse den 9 februari 1935 har medicinalstyrelsen gjort framställning

örn anvisande av medel för uppförande vid Salberga sjukhus i Sala av två

byggnader för personalbostäder.

Medicinalstyrelsen hänvisar i sin skrivelse inledningsvis till att i kasern - kommitténs förslag till omändring av Västmanlands trängkårs kasernetablissement

i Sala till anstalt för manliga asociala imbecilla, numera Salberga sjukhus

i Sala, upptogos familjebostäder, utom för läkare och syssloman, allenast

för sammanlagt 12 befattningshavare tillhörande sjukvårds- och ekonomipersonalen.

Samtliga lägenheter skulle inredas i befintliga byggnader utom två,

avsedda att anordnas i en ny portvaktsstuga. Det anmärktes i förslaget, att

tillgång till bostäder, inberäknat jämväl bostadsrum för ogift personal, icke

bomme att täcka det erforderliga behovet, utan att en del av personalen bleve

hänvisad att hyra bostäder i staden. Förslaget blev i denna del godkänt av

statsmakterna.

Styrelsen erinrar vidare örn att vid sjukhuset, som öppnades hösten 1930,

antalet manliga befattningshavare, frånsett läkare och syssloman, vore fastställt

till 94, av vilka 75 tillhörde sjukvårds- och 19 ekonomipersonalen.

I skrivelser till medicinalstyrelsen den 4 juni 1931 och den 13 juni 1933

hade, meddelar styrelsen, personalföreningarna vid sjukhuset gjort framställningar

örn anordnande av ytterligare personalbostäder

vid sjukhuset. Beträffande dessa framställningar och med anledning

av dem verkställd utredning anför medicinalstyrelsen följande.

I personalföreningarnas skrivelse till medicinalstyrelsen den 4 juni 1931

uttalades bekymmer över bostadsbristen och framhölls, att de lägenheter, som

bleve lediga till uthyrning, ej vore av sådan beskaffenhet, att personalen kunde

använda sig av desamma, ävensom att de fyra bostadslägenheterna, som vore

förlagda i den sjukhuset tillhöriga Väsby Kungsgård, befunne sig i dåligt

skick. Då behovet av lämpliga bostäder för den gifta personalen vore stort

och någon som helst hjälp från Sala stad ej vore att påräkna, samt då vidare

sjukhuset förfogade över lämplig mark för bostäder åt nämnda personal, hemställde

föreningarna, att styrelsen ville vidtaga nödiga åtgärder för uppförande

vid sjukhuset av fyra bostadshus med omkring sexton lägenheter örn ett och

två rum med kök.

Sjukhusdirektionen anförde i yttrande häröver, att av sjukhusets sjukvårdspersonal

19 och av ekonomipersonalen 11 befattningshavare förhyrde i staden

och dess omgivning lägenheter, av vilka en stor del måste — med tanke på

nutida krav — anses mycket bristfälliga. Bättre lägenheter av samma storlek

funnes icke eller betingade för högt hyrespris. De fyra lägenheterna i Väsby

Kungsgård ansåges kunna med så småningom skeende renovering komma att

bliva ganska goda. Det faktum kvarstode emellertid, att stor brist på någorlunda

trivsamma mindre familjebostäder till ordinärt pris förefunnes i staden. Med

hänsyn därtill ävensom till det faktum, att ganska stora olägenheter vore förknippade

med att många av såväl sjukvårds- som ekonomipersonalen vore nödtvungna

att bo långt från sjukhuset, tillstyrkte direktionen personalens hemställan

örn byggande av en del bostadshus å lämplig plats å sjukhusets mark.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163. , 31

Medicinalstyrelsen ansåg framställningen icke för det dåvarande böra föranleda

någon dess åtgärd.

I skrivelsen den 13 juni 1933 hade sjukvårdspersonalens förbundsavdelning

vid sjukhuset hos medicinalstyrelsen gjort ny framställning i samma syfte. Avdelningen

hade däri framhållit, att genom inflyttningen av sjukvårdspersonal

i Sala stad och sjukhusets närmare omgivningar brist uppstått på goda familjebostäder

för den gifta sjukvårdspersonalen vid sjukhuset, och att denna brist

icke kunde antagas under de närmaste åren komma att minskas utan i stället

ytterligare ökas. Även framhölls ånyo att bostadslägenheterna i Väsby Kungsgård

till följd av byggnadens höga ålder icke kunde betecknas som goda bostäder.

Det fåtal goda bostäder, som funnes till uthyrning i Sala stad och

sjukhusets omgivningar, betingade hyror, som ej stöde i rimlig proportion till

sjukvårdspersonalens löneinkomster.

Sjukhusdirektionen anförde i yttrande den 27 juni 1933, bland annat, att

avdelningens uttalande örn förefintlig brist på goda bostäder i staden och dess

närmare omgivningar för den gifta personalen vore överdrivet, ehuru det vore

givet, att fullt moderna lägenheter måste ställa sig högre i pris än äldre sådana.

De i Väsby Kungsgård befintliga fyra bostäderna vore nog på grund

av byggnadens höga ålder i viss mån bristfälliga, men bristerna vore icke större

än att de åtminstone delvis kunde botas genom reparationer, så att lägenheterna

bleve fullt beboeliga. Direktionen ansåge visserligen, att det för det dåvarande

icke funnes samma svårigheter för uppbringande av lämpliga bostäder som vid

tiden för framställningen år 1931, men i anseende därtill att förbundsavdelningens

framställning ändock i huvudsak icke kunde anses sakna fog samt då

vid de flesta övriga sinnessjukhus personalhus vore uppförda, ävensom på grund

av de ökade arbetstillfällen, som ett beslut om byggande av dylika bostäder

skulle medföra, samt till sist med hänsyn till fördelen av att personalen i så

fall finge sina bostäder i närheten av sjukhuset, ville direktionen tillstyrka

framställningen.

Efter anmodan av medicinalstyrelsen att inkomma med uppgifter om antalet

gifta utom sjukhuset boende befattningshavare samt om läge, storlek och hyrespris

för av dem innehavda lägenheter, överlämnade direktionen med skrivelse

den 2 september 1933 ifrågavarande uppgifter rörande envar av lägenheterna.

Ur dessa uppgifter inhämtades bland annat följande.

Antalet manliga utom sjukhuset boende gifta befattningshavare hade ökats

till 46, av vilka 32 tillhörde sjukvårds- och 14 ekonomipersonalen. 6 befattningshavare

bebodde egna lägenheter, 40 förhyrde dylika. Av dessa senare omfattade

1 tre rum och kök, 16 två rum och kök och 23 ett rum och kök. Tvårumslägenheternas

utrymme var 30—66, i medeltal 45.7 kvm., enrumslägenheternas

21—76, i medeltal 32.5 kvm. Årshyran för de förra utgjorde i medeltal

435 kronor, för de senare i medeltal 340 kronor. Anteckningar örn lägenheternas

värme- och sanitärutrustning utvisade, att endast 7 voro försedda med värmeledning

och ett tiotal med vattenklosetter; likaledes ett tiotal saknade vattenledning.

Avståndet till sjukhuset var i 6 fall under 1,000 m., i 3 fall 1,000

intill 1,500 m., i 3 fall 1,500 intill 2,000 m., i 16 fall 2,000 intill 2,500 m., i 5

fall 2,500 intill 3,000 m. och i 7 fall 3,000 m. och därutöver.

Medicinalstyrelsen förklarar, att styrelsen funne bostadsförhållandena för

den gifta personalen vid sjukhuset vara sådana, att ett ingripande från

statens sida till deras förbättrande måste anses påkallat. Sjukhuset tillhandahölle,

framhåller styrelsen, för gifta befattningshavare tillhörande .sjukvårds-

och ekonomipersonalen, vilkas antal för närvarande vore 63, allenast

12 lägenheter, av vilka 4, belägna i Väsby Kungsgård, icke vore tillfreds
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

ställande. Icke mindre än 51 av dessa befattningshavare vore sålunda hänvisade

att skaffa sig lägenheter utom sjukhuset. Svårigheten att erhålla

lämpliga lägenheter till överkomligt pris hade av personalen, anför styrelsen

vidare, såväl kort efter sjukhusets öppnande som även två år senare i framställningar

till styrelsen framhållits och av direktionen, örn ock med en

anmärkning örn att förhållandena i nämnda avseende förbättrats, vitsordats.

De uppgifter, som vid den nyss berörda detaljerade utredningen framkommit,

syntes styrelsen ägnade att bekräfta, att de förhyrda bostäderna i många

fall icke motsvarade den bostadsstandard, som sinnessjukhusens personal

på andra håll i regel kunde ernå. Påtagligt vore vidare, anser styrelsen,

att bostädernas avstånd från sjukhuset i ett stort antal fall vore större än

vad som kunde anses såväl för personalen som även för sjukhuset lägligt.

Under hänvisning till det nu anförda har medicinalstyrelsen underställt

Kungl. Maj:ts prövning förslag till uppförande vid sjukhuset av två bostadshus,

vardera med 8 lägenheter örn två rum och kök.

I samband härmed har styrelsen framhållit, att styrelsen den 9 februari

1935, under förutsättning att dessa bostadshus komme till stånd, hos Kungl.

Majit tillstyrkt en av Salabygdens fornminnesförening gjord framställning

örn överlåtelse till föreningen av Väsby Kungsgård, varigenom de förut

nämnda fyra i denna byggnad inrymda lägenheterna icke vidare bleve av

sjukhuset disponerade.

Styrelsen meddelar, att förslaget uppgjorts av arkitekten H. Ahlberg beträffande

byggnadsarbetena, av ingenjören H. Theorell i fråga örn värmeoch

sanitetsanläggning samt av Elektriska prövningsanstalten beträffande

elektrisk utrustning.

Med avseende å utformningen av förslaget har styrelsen lämnat i huvudsak

följande redogörelse.

Byggnaderna hade ansetts lämpligast böra förläggas mittemot sjukhuskomplexet

på andra sidan örn den förbi sjukhuset löpande landsvägen,

parallellt med och på c:a 50 meters avstånd från denna. Marken vore här

odlad och sålunda lämplig för plantering och trädgårdsland.

Byggnaderna avsåges uppförda i trä med utvändig panel och invändig

puts under tak av tegel, i två våningar jämte källare och vind.

Bostadslägenheterna vore sinsemellan lika och innehölle ett rum örn c:a

20 kvm., ett rum örn c:a 12.5 kvm., kök örn c:a 11.5 kvm. samt tambur, skafferi,

två garderober och w. c.; sammanlagda ytan c:a 55 kvm. I källarvåningen

mat- och vedkällare för varje familj samt i vartdera huset ett badrum, dessutom

i det ena tvättstuga med torkrum. Vindskontor anordnades för varje

familj. Vartdera huset hade två trappuppgångar, envar gemensam för två

lägenheter i nedre och två i övre våningen.

Lägenheternas utrustning motsvarade vad vid nyare bostäder av denna

art vid sinnessjukhusen tillämpats.

För uppvärmningen hade tvenne alternativ undersökts, det ena med anslutning

till sjukhusets värmecentral, det andra med lokalpanna i ena byggnadens

källare. Anläggningskostnaden bleve i förra fallet 9,200 kronor större

än i det senare.

Kostnaderna för förslagets genomförande har styrelsen beräknat till följande

belopp.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 163.

33

* Alt. I Alt. II

Byggnadsarbeten (enligt ingenjör Öhman) ...................■••• 135,000 136,200

Värme-, vatten- och avloppsledningar (enligt ingenjör

Theorell) ........................................................................... 54,800 44,400

Elektriska installationer (enligt Elektriska prövningsan
stalten)

........................................................................... 7,400 7,400

Oförutsedda utgifter, ritningar, administration och kontroll

............. 10,000 10,000

Summa kronor 207,200 198,000

Byggnadsstyrelsen har i utlåtande den 5 november 1934 förklarat sig icke

hava något att erinra vare sig beträffande förslaget till byggnaderna eller

de därför beräknade kostnaderna.

Sjukhusdirektionen har i yttrande den 8 november 1934 uttalat vissa önskemål

beträffande bostadshusens storlek, placering, byggnadsmaterial

och värmeledning. Direktionen anför bland annat följande.

Direktionen hade beslutit uttala sig för det önskemålet, att i stället för

två bostadshus med 8 lägenheter i varje örn 2 rum och kök fyra mindre

bostadshus med 4 lägenheter i varje om. två rum och leoh måtte uppföras, örn

emellertid denna förändring ej läte sig göra, ville direktionen framhålla, att

placeringen av de båda bostadshusen borde ändras så till vida, att de båda

byggnaderna uppfördes å var sin sida örn den biväg, som från stora landsvägen

ledde till maskinmästarens bostad, örn byggnaderna finge det av arkitekten

Ahlberg planerade läget, skulle det komma att verka alltför koncentrerat

och trångt på det lilla avgränsade område, där byggnaderna nu vore

avsedda att uppföras. Värme- och vattenledningar, särskilt värmeledningen,

komme visserligen att bliva längre vid den av direktionen förordade placeringen

av bostadshusen, men kostnaderna skulle med all sannolikhet icke

bliva avsevärt ökade, örn ock helt nya ledningar i ny kulvert måste dragas

från värmecentralen till den ena av byggnaderna, enär om ledningarna, såsom

i förslaget omnämnts, skulle dragas från panncentralen till sjukhuspaviljongens

sydvästra flygel, ledningen i detta fall från värmecentralen till flygeln måste

helt omläggas i den gamla kulverten och sedan ny ledning i ny kulvert

dragas från sydvästra flygeln förbi den nordöstra till en av byggnaderna.

Vid den av direktionen föreslagna placeringen av byggnaderna på var sin

sida örn den lilla bivägen skulle den stora magasinsbyggnaden av plåt komma

att ligga mellan järnvägen till Krylbo och det ena bostadshuset. Någon

rivning av ifrågavarande spannmålsmagasin skulle icke behöva företagas, då

avståndet från magasinsbyggnaden till bostadshuset komme att bliva tillräckligt

stort. Enligt arkitekten Ählbergs förslag skulle bostadshusen placeras

omkring 50 meter från stora landsvägen, och örn byggnaderna placerades

på var sin sida örn bivägen, syntes deras läge komma att bliva i rät linje

med varandra i samma riktning som den av arkitekten föreslagna samt avståndet

till stora landsvägen från byggnaden på andra sidan örn bivägen

även komma att utgöra omkring 50 meter. Avståndet från magasinsbyggnaden

till det ena bostadshuset komme då att bliva så pass stort, att någon plantering

säkerligen kunde göras bakom bostadshuset för att i någon mån isolera

byggnaden från magasinet.

Direktionen hade dessutom beslutit uttala sig för det önskemålet, att

byggnaderna måtte uppföras av högporöst tegel i stiillet för trä, på den grund

att direktionen genom noggranna underrrättelser på platsen erfarit, att merkostnaden

för detta byggnadsmaterial i sämsta fall syntes komma att belöpa

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 163. 44335 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majus proposition nr 163.

sig till endast några få procent, i bästa fall bliva billigare än hus av trä.

Dessutom syntes byggnaderna härigenom beträffande kommande reparationskostnader

sannolikt ej bliva så dyrbara, som örn husen uppfördes av

trävirke, vilket genom hoptorkning troligtvis skulle kräva större reparationer

än de av tegel uppförda. Ännu en sak, som talade för att kostnaden

för uppförandet av tegelbyggnader ej skulle bliva så särskilt mycket dyrbarare,

vore den, att tegelmaterialet tillverkades på platsen.

Enligt byggnadsförslaget vore två alternativ föreslagna beträffande värmeledningen,

nämligen alt. I med huvudvärmeledning från panncentralen och

alt. II med pannrum i ettdera av bostadshusen. Enligt kostnadsberäkningen

skulle alt. I ställa sig några tusen kronor dyrare. Arkitekten uttalade

som sin mening, att ur värmeekonomisk synpunkt någon skillnad icke syntes

föreligga mellan de båda alternativen, men att ur personalsynpunkt alt. I

vore att föredraga. Mot detta hade direktionen ingenting att invända särskilt

med tanke på att örn alt. II komme till utförande, detta med all sannolikhet

med tiden bleve dyrbarare på den grund, att det i så fall erfordrades

extra arbete med skötandet av värmepannan, vilket helt och hållet bortfölle,

om värmen komme direkt från stora panncentralen.

Tre medlemmar av direktionen hade reserverat sig med yrkande på bestämt

avstyrkande av förslaget till byggande av åttafamiljshus.

Medicinalstyrelsen har med anledning av sjukhusdirektionens yttrande anfört

följande.

Invändningarna mot åttafamiljshus funne styrelsen icke böra godtagas.

Med sitt läge i nära grannskap till sjukhusets stora byggnader och med

den yttre och inre utformning som föreslagits syntes det styrelsen vara väl

sörjt för såväl estetiska som trevnadskrav. De ökade byggnads- och ledningskostnader,

som uppdelningen i fyrafamiljsims skulle medföra, borde

enligt styrelsens mening vara avgörande i denna fråga. Dessutom vore

sjukhusets område på denna sidan landsvägen icke större än att man hade

anledning fara varligt fram med utrymmet, med tanke på eventuellt framtida

behov av tomter för personalbostäder, vartill detta område vore synnerligen

lämpligt. Av sistnämnda skäl kunde styrelsen ej heller förorda att området

norr om vägen till maskinmästarebostaden toges i anspråk för den ena av de

nu föreslagna byggnaderna, från vilken med det av direktionen föreslagna

läget utsikten dessutom skulle skymmas av det stora plåtmagasinet. Även

skulle uppvärmningen från en gemensam i ena byggnaden förlagd panna

försvåras och fördyras på grund av det större avståndet mellan byggnaderna.

Även ledningskostnaderna vid alternativt ifrågasatt anslutning till sjukhusets

värmecentral måste bliva ökade i jämförelse med ifrågavarande kostnader

vid byggnadernas av styrelsen föreslagna läge, oavsett örn anslutningen ordnades

på annat sätt än det av ingenjör Theorell ifrågasatta.

För värmeledningsanläggningen ansåge styrelsen, att alternativet II (lokal

pannanläggning i ett av husen) borde komma till utförande med hänsyn till

den avsevärda besparingen i anläggningskostnader, vilken näppeligen kunde

komma att uppvägas av extra kostnader för eldningen, då denna väl kunde

tänkas ombesörjd, såsom i patienternas sysselsättning ingående handräckningsarbete

samt av yttre nattvakten.

Beträffande byggnadernas av direktionen ifrågasatta uppförande av högporöst

tegel i stallet för trä ville styrelsen hemställa, att denna fråga måtte

få bli beroende av närmare utredning i samband med byggnadsarbetets utförande,

med rätt för den myndighet, som komme att omhänderhava

detsamma, att inom ramen för det beviljade anslaget använda det av de

ifrågavarande byggnadsämnena, som befunnes fördelaktigast.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majus proposition nr 163.

Medicinalstyrelsen har slutligen anfört, att anslag till byggnadsarbetet

lämpligen syntes böra fördelas på två år med ett belopp av 100,000 kronor

för budgetåret 1935/1936 samt hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen besluta att tvenne byggnader för personalbostäder vid sjukhuset

finge uppföras i huvudsaklig överensstämmelse med det av styrelsen

överlämnade förslaget för en beräknad kostnad av 198,000 kronor samt för

ändamålet bevilja för budgetåret 1935/1936 ett anslag av 100,000 kronor.

Den föreliggande utredningen har övertygat mig örn att kravet på uppförande

av ytterligare personalbostäder vid sjukhuset är berättigat i den

utsträckning, medicinalstyrelsen funnit påkallat. Jag biträder alltså förslaget

att nu vidtaga åtgärder för anordnande av 16 nya sådana bostäder örn vardera

2 rum och kök. I fråga örn anordningen av desamma har viss meningsskiljaktighet

yppat sig såtillvida, att direktionens majoritet betonat önskemålet

örn uppförande av 4 bostadshus —- tre ledamöter hava dock härutinnan

framställt ett uttryckligt krav — medan medicinalstyrelsen fasthållit

vid det av arkitekt Ahlberg ursprungligen framlagda förslaget örn bostädernas

fördelning på allenast 2 byggnader. "Vidare har direktionen dels uttalat

sig för visst ändrat läge å tomten för de ifrågavarande bostäderna, dels

gjort gällande en avvikande åsikt rörande byggnadsmaterialet och sättet för

uppvärmningens anordnande.

För min del håller jag före, att direktionen i själva huvudfrågan, bostadslägenheternas

fördelning på olika enheter, anfört goda skäl för sin ståndpunkt.

Jag har från arkitekten Ahlberg infordrat en p. m. med utredning rörande

den kostnadsökning, som skulle uppkomma vid den avvikelsen från den

framlagda planen, att i stället 4 hus med vartdera 4 lägenheter uppfördes,

så utrustade att varje lägenhet försåges med särskild ingång. Utredningen,

som varit föremål för prövning å byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå, har givit

vid handen, att kostnadsökningen skulle utgöra 12,000 kronor. Denna merkostnad

finner jag väl uppvägas av den större trevnad för lägenheternas innehavare,

som genom ett dylikt byggnadssätt vinnes. Chefen för byggnadsstyrelsens

byggnadsbyrå har i detta sammanhang fäst min uppmärksamhet

på att varje lägenhet skulle kunna förses med badrum — enligt förslaget

skulle anordnas gemensamma badrum i källarna — för en merkostnad,

som endast uppginge till sammanlagt 7,000 kronor, vilket efter 6 procent

ränta m. m. motsvarade en hyresökning per år av tillsammans 420 kronor

eller omkring 26 kronor per lägenhet. En dylik förbättring av bostäderna

finner jag i hög grad önskvärd. Staten bör i sina bostadspolitiska åtgöranden

låta sig angeläget vara att handla föredömligt. Den beräknade merkostnaden

lär till fullo motsvaras av de fördelar, som på detta sätt inredda

bostäder erbjuda. Vad angår förslaget att använda tegel i stället för

trä såsom byggnadsmaterial, föranleder detta ingen erinran från min sida,

därest byggnadsstyrelsen vid den slutliga prövningen skulle finna, att så kan

ske, utan att den beräknade kostnadsramen därigenom överskrides. I fråga

örn sättet för lägenheternas uppvärmning kan jag däremot icke finna några

Departements
chefen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majas proposition nr 163.

egentliga olägenheter av att i detta avseende det billigare alternativet väljes.

Yad slutligen beträffar bostadshusens förläggning å tomten, torde ett definitivt

ståndpunktstagande i denna fråga kräva ytterligare övervägande.

Enligt föreliggande beräkningar skulle byggnadskostnaderna belöpa sig

till 198,000 kronor. Med de jämkningar i planen, som jag nyss förordat,

inträder en ökning med 19,000 kronor och det erforderliga beloppet skulle

sålunda utgöra 217,000 kronor. För budgetåret 1935/1936 torde böra beräknas

110,000 kronor.

Anslutning av avloppsledning för S:t Lars sjukhus i Lund till Lunds

stads avloppsledning och reningsverk.

I skrivelse den 15 februari 1935 har medicinalstyrelsen gjort framställning

örn anvisande av medel för anslutning av avloppsledning för S:t Lars sjukhus

i Lund till Lunds stads avloppsledning och reningsverk.

I skrivelsen yttrar sig styrelsen inledningsvis angående de förhållanden

som givit anledning till styrelsens framställning. Styrelsen anför

härom i huvudsak följande.

Sjukhuset avledde för närvarande sitt avloppsvatten utan föregående rening

till den genom sjukhusområdet flytande Höjeå. Länsstyrelsen i Malmöhus

län hade emellertid förständigat sjukhuset att vidtaga sådana åtgärder,

att sjukhusets spillvatten antingen underkastades tillräcklig rening, innan

det utsläpptes i ån eller ock avleddes till havet i lämplig ledning. Lunds

stad, som tidigare också utsläppt avloppsvatten i ån, hade ävenledes ålagts

att anlägga antingen reningsverk, varigenom kloakvattnet från staden på ett

tillfredsställande sätt renades, innan det utsläpptes i ån eller ock lämplig

ledning,_ varigenom kloakvattnet avleddes till havet. Medicinalstyrelsen hade

hållit sig underkunnig om av staden vidtagna utredningar och åtgärder i

denna angelägenhet, enär styrelsen från början ansett sannolikt, att en anslutning

fran sjukhusets sida till den anordning, som staden beslöte sig för,

borde innebära den för sjukhuset lämpligaste lösningen av avloppsfrågan

för sjukhusets del. Staden hade numera anordnat en reningsanläggning invid

Höjeå nedströms örn sjukhusets område, till vilken stadens avloppsvatten

leddes genom en huvudledning, som passerade sjukhusområdet nära

dess gräns.

Sedan våren 1929, då staden beslöt anlägga sitt reningsverk, hade förhandlingar

pågått mellan stadens drätselkammare och ingenjören John

Bergström såsom ombud för styrelsen angående villkoren för anslutning.

Styrelsen anför härom följande.

En överenskommelse på grundval av ett proportionellt deltagande från

sjukhusets sida i stadens kostnader för reningsverkets anläggning och drift

hade visat sig vansklig att få till stånd, därvid det från styrelsens sida ansetts

betänkligt att göra bestämda utfästelser, enär styrelsen icke kunde

förväntas komma att öva inflytande på anläggningens art, dess utbyggande

i händelse av mindre tillfredsställande effektivitet och kostnaderna för dess

drift.

Styrelsen hade därför inriktat sig på att söka träffa ett avtal av sådan

innebörd, att sjukhuset mot viss anslutningsavgift och viss driftkostnads
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Majus proposition nr 163.

ersättning finge avbörda sitt avloppsvatten till stadens huvudledning att

ingå som tillskott till stadens avloppsvatten, varigenom sjukhuset befriades

från befattning med och ansvar för reningsförfarandet.

Förhandlingarna hade lett till, meddelar medicinalstyrelsen, att styrelsen

och Lunds stads drätselkammare, som därtill erhållit bemyndigande av stadsfullmäktige,

under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande, den 17 december

1934 och den 4 januari 1935 träffat ett avtal örn anslutning.

Avskrift av detta avtal torde få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende.

Beträffande huvudpunkterna i avtalet må anföras, att staden förbinder

sig att såsom eget avloppsvatten mottaga spill-, dränerings- och nederbördsvatten

från sjukhusområdet till viss kvantitet, som enligt vad medicinalstyrelsen

uppgiver motsvarar sjukhusets beräknade behov. Såsom gottgörelse

härför skall staten erlägga dels anslutningsavgift dels ock driftkostnadsersättning.

Anslutningsavgiften utgår med ett engångsbelopp av 60,000

kronor, driftkostnadsersättningen med ett årligt belopp av 1,000 kronor.

Under särskilt angivna omständigheter skola vissa förhöjda belopp utgå.

Yad angår bestämmelserna i fråga örn avtalets giltighetstid och

uppsägning anför medicinalstyrelsen följande.

Med hänsyn till att stadens kostnader för eventuellt erforderlig utbyggnad

av reningsanordningarna och för driften av desamma ännu icke kunde med

någon säkerhet överblickas, hade avtalets giltighetstid begränsats till tio år,

varefter det kunde uppsägas med från styrelsens sida ett års, från stadens

sida tre års uppsägningstid. Uppsades avtalet av staden, skulle staden

ersätta styrelsen för havda utgifter för anslutningen, nämligen anslutningsavgiften

och visst belopp för anslutningsledningskostnader, dock med avräkning

enligt en till 20 år fastställd amorteringstid. Enär från styrelsens

sida anledning till rrppsägning näppeligen syntes ifrågakomma, hade en i

avtalet intagen, från stadens sida påyrkad bestämmelse, att medicinalstyrelsen

i händelse av uppsägning från dess sida icke skulle äga återbekomma

anslutningsavgiften eller del därav, av styrelsen ansetts godtagbar.

Medicinalstyrelsen framhåller, att de kostnader, för vilka sjukhuset genom

denna överenskommelse under avsevärd tid framåt skulle få frågan örn

rening av sitt avloppsvatten ordnad, vore synnerligen måttliga i jämförelse

med vad en i eget verk anordnad fullständig rening — den enda lösning

som enligt styrelsens mening eljest kunde ifrågakomma — skulle kosta i

anläggning och drift. Avtalet innebure icke ett mindre gynnsamt utgångsläge

för sjukhuset vid nya förhandlingar efter eventuell uppsägning av avtalet,

enär sjukhuset därvid skulle få skälig ersättning för sina havda engångskostnader.

Det kunde även anmärkas, att anordnandet av pumpstation

med tillhörande ledningar, vilket erfordrades för anslutning, även vore ett

nödvändigt led i en egen reningsanläggning för sjukhuset.

Styrelsen erinrar i detta sammanhang om att för avtalets giltighet erfordrades,

att det av Kungl. Majit godkiints före utgången av år 1935 och att anslutningen

trätt i funktion senast inom utgången av år 1936.

Beträffande de anordningar, som måste från sjukhusets sida vid
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

tagas för ifrågavarande anslutning och kostnaderna för dessa anordningar,

vilka uppskattades till 98,500 kronor, anför medicinalstyrelsen

i huvudsak följande.

Styrelsen hade genom ingenjören Bergström låtit uppgöra ett vid styrelsens

skrivelse fogat, den 31 januari 1935 dagtecknat förslag till de anordningar,

som måste från sjukhusets sida vidtagas för ifrågavarande anslutning.

På grund av höjdförhållandena måste avloppsvattnet från sjukhuset

genom pumpning överföras till stadens ledning. Till pumpstationen samlades

vattnet genom tvenne huvudledningar, en för vart och ett av de å ömse

sidor örn ån belägna sjukhuskomplexen. Härtill komme anslutningsledningar

från pumparna till stadens ledning.

Kostnaderna beräknades av Bergström bliva följande.

Avloppsledningar på västra sidan. Kronor

57 m. 300 mm. betongrör och 38 m. 300 mm. stålrör med nedstigningsbrunn,

schaktning, muddring, återfyllning, spåntning m. m. 6,800

Avloppsledningar på östra sidan.

170 m. 450 mm., 55 m. 300 mm., 100 m. 225 mm. betongrör med

nedstigningsbrunnar, schaktning, återfyllning, spåntning m. m. ... 12,000

Pumphus med pumpverk, transformator m. m.

Pumphus av tegel med källare och behållare av armerad betong ... 26,800

Tre elektromotordrivna pumpverk för avloppsvatten med vertikala

axlar samt anordnade för automatisk drift medelst flottörströmbrytare,

elektriska ledningar, rörledningar och ventiler m. m....... 19,000

Transformator med instrumentering, elektrisk utvändig ledning samt

belysningsanläggning m. m. ............................................................ 4,500

220 m. 51 mm. vattenledning av galvaniserade smidesjärnsrör, lägges

i samma rörgrav som avloppsledningen på östra sidan ................ 1,800

Tryckledningar från pumphuset till stadens avloppsledning.

425 m. 300 mm. och 425 m. 250 mm. asfalterade gjutjärnsrör med

schaktning och återfyllning, nedstigningsbrunnar, förbindelse med

stadens avloppsledning m. m............................................................. 27,600

Summa kronor 98,500

I de beräknade kostnaderna inginge ritningar, kontroll, diverse och oförutsedda

kostnader.

Byggnadsstyrelsen har, efter remiss från medicinalstyrelsen, den 7 februari

1935 såsom yttrande över förslaget till anslutning och därmed sammanhängande

pumpanläggning åberopat innehållet i en inom styrelsen upprättad

promemoria, vari anfördes följande.

Örn avloppsvattnet såsom av handlingarna framginge måste renas, syntes

den föreslagna anslutningen till stadens avloppsledning vara avgjort att föredraga

framför alternativet med egen reningsanläggning.

De angivna anläggningskostnaderna förefölle normalt beräknade.

_ Vid förslagets utarbetande och sedan priset på den för pumpverket disponibla

elektriska energin fastställts, borde det givetvis närmare undersökas,

huruvida de för tryckledningarna föreslagna dimensionerna vore de mest

ekonomiska eller örn någon jämkning borde företagas.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majus proposition nr 163.

Medicinalstyrelsen framhåller, att pumpstationen syntes kunna utföras åtminstone

i allt väsentligt inom tiden intill den 1 juli 1936. Anslag för

budgetåret 1935/1936 vore således erforderligt till hela det för anläggningen

beräknade beloppet, 98,500 kronor. Anslutningens trädande i funktion kunde

beräknas äga rum först efter sagda dag, varför medel för täckande av anslutningsavgiften,

60,000 kronor, icke syntes behövas dessförinnan.

Styrelsen har på grund härav hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen dels besluta, att anslutning av avloppsledning for S:t Lars sjukhus

i Lund till Lunds stads avloppsledning och reningsverk finge anordnas

i enlighet med det mellan medicinalstyrelsen och staden den 17 december

1934 och den 4 januari 1935 träffade avtalet samt i huvudsaklig överensstämmelse

med det av ingenjören John Bergström den 31 januari 1935 upprättade

förslaget för en beräknad kostnad av 158,500 kronor, dels för sagda

ändamål bevilja för budgetåret 1935/1936 ett anslag av 98,500 kronor.

Av den föreliggande utredningen framgår, att sjukhuset av länsstyrelsen

i Malmöhus län förständigats att vidtaga sådana åtgärder, att sjukhusets

spillvatten antingen underkastas tillräcklig rening, innan det utsläppes i

Höjeå, eller ock avledes till havet i lämplig ledning. Medicinalstyrelsens

med anledning härav framlagda förslag, att sjukhusets avloppsfråga skulle

lösas genom anslutning av sjukhusets avloppsledning till Lunds stads avloppsledning

och reningsverk, anser jag mig böra tillstyrka. Det med

staden preliminärt ingångna avtalet, enligt vilket staten förbinder sig att

såsom gottgörelse för anslutningen erlägga bland annat en anslutningsavgift

av 60,000 kronor, torde böra godkännas. Mot det av medicinalstyrelsen förordade

förslaget till pumpanläggning för anslutningens genomforande bär

jag icke något att erinra. Kostnaderna för denna anläggning synas böra

uppskattas i överensstämmelse med medicinalstyrelsens av byggnadsstyrelsen

godkända kalkyler till 98,500 kronor.

Då pumpanläggningen, såsom medicinalstyrelsen uppgivit, åtminstone i

allt väsentligt skulle kunna färdigställas under budgetåret 1935/1936, tillstyrker

jag, att för ändamålet för nämnda budgetår beräknas ett belopp av

98,500 kronor. Med hänsyn till att anslutningen torde träda i funktion först

efter den 1 juli 1936 synas medel för täckande av anslutningsavgiften icke

behöva beräknas för nästa budgetår.

Psykiatrisk klinik vid universitetet i Uppsala.

Den 28 februari 1930 anbefallde Kungl. Majit medicinska fakulteten vid

Uppsala universitet samt medicinalstyrelsen att vardera utse en representant

nied uppdrag att dels överväga möjligheterna för inrättande och upprätthållande

av en i samband nied akademiska sjukhuset i Uppsala förlagd

psykiatrisk klinik, dels ock till Kungl. Majit inkomma med de förslag av

såväl ekonomisk som organisatorisk innebörd, som därav kunde påkallas.

Den 30 juni 1933 anbefallde Kungl. Majit direktionen för akademiska sjuk
-

Departements
chcfen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

huset i Uppsala att utse en representant att tillsammans med de förenämnda

fullgöra ifrågavarande uppdrag, med bemyndigande för dem att därvid låta

upprätta fullständigt av ritningar och kostnadsberäkningar åtföljt förslag till

uppförande av omförmälda klinik.

Till delegerade utsågos av medicinska fakulteten professorn Alfred Petrén

och, sedan denne år 1932 avgått från sin befattning, professorn B. Jacobowsky,

av medicinalstyrelsen överinspektören för sinnessjukvården Ernst Göransson

och, sedan denne likaledes år 1932 avgått från sin befattning, medicinalrådet

E. Lauritzen samt av direktionen för akademiska sjukhuset professorn

Gunnar Nyström.

Med skrivelse den 10 januari 1935 hava de delegerade överlämnat utredning

och förslag i ämnet.

Innan jag gar in på detta förslag, ber jag att till en början få erinra örn

att i den i propositionen nr 165 till 1928 års riksdag framlagda planen för

anskaffande av nya platser för den statliga sinnessjukvården bland annat

ingick anordnande av en psykiatrisk klinik med 100 platser för var och en

av rikets medicinska högskolor. I skrivelse den 1 juni 1928, nr 287, uttalade

riksdagen, att vad anginge grunddragen i det framlagda förslaget rörande

sattet för platsanskaffningen riksdagen, såvitt då kunde bedömas, icke funnit

anledning till erinran däremot.

Beti äflande uppkomsten och den tidigare utvecklingen av frågan örn inrättande

av en psykiatrisk klinik vid universitetet i Uppsala vill jag hänvisa

till den redogörelse härvidlag, som lämnats i den till 1928 års riksdag avlåtna

propositionen, nr 205, angående inrättande av en psykiatrisk klinik

vid universitetet i Lund. Till belysning av de huvudprinciper, som vid

frågans behandling då företräddes av föredragande departementschefen vill

jag här endast erinra örn att denne bland annat uttalade följande:

Av såväl medicinalstyrelsen som universitetsmyndigheterna hade med enstämmighet

uttalats, att den nuvarande sammankopplingen av professurer i

psykiatri och överläkartjänster innebure mycket allvarliga olägenheter både

tor den _ psykiatriska undervisningen och för administrationen av vederödrande

sjukvårdsanstalter. På grund av den stora omfattning, som statens

sinness] ukvårdsan stal ter vid Uppsala och Lund under årens lopp erhållit

hade dessa olägenheter gjort sig mest kännbara i fråga örn överläkarbefattnmgarna

vid nämnda anstalter. Antalet vårdplatser uppginge för det dåvarande

vid Uppsala hospital och asyl till 1,246 samt vid Lunds hospital

?CjLa8yA’ s?..,an . e s'' k'' ^-paviljongerna därstädes blivit omändrade, till

1,30b. Uverlakartjansterna vid dessa anstalter vore således i och för sig

synnerligen krävande och kunde beräknas väsentligen taga sina innehavares

^ i. arbetsförmåga i anspråk. Samtidigt hade den starka utvecklingen

och den alltjämt ökade betydelse, som psykiatrin såsom vetenskap under de

senare årtiondena vunnit, i så avsevärd grad stegrat de anspråk, som måste

staffas på de medicinska högskolornas professorer i nämnda ämne, att det

uppenbarligen bleve allt svårare för dessa professorer att utöva den undervismng

och den vetenskapliga forskning, som i nämnda egenskap ålåge dem

71(* smål1 av vederbörande överläkarbefattning. Det måste därför anses vara

1 hog grad önskvärt, att professorerna i psykiatri befriades från den stora

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

arbetsbörda, som den administrativa ledningen av omfattande sjukvårdsanstalter

oell ansvaret för sjukvården därstädes innebure. Den lämpligaste

lösningen syntes vara, att professorernas sjukvårdsverksamhet inskränktes

till att omfatta kliniker för vård av allenast så stort antal psykiskt sjuka,

som erfordrades för att vid undervisningen bereda studiematerial i fråga örn

de olika psykiska sjukdomsformerna.

Riksdagen anförde i skrivelse i ämnet den 1 juni 1928, nr 302, bland annat

följande.

Riksdagen delade den av departementschefen och de i ärendet hörda myndigheterna

uttalade uppfattningen, att den psykiatriska undervisningen och

forskningen skulle vinna på, örn någon avlastning kunde åvägabringas i de

arbetskrävande ekonomiska administrativa uppgifter, som vore knutna till de

med professur i ämnet förbundna överläkaretjänsterna vid de till universitetsstäderna

förlagda hospitalen. Jämväl syntes kunna göras gällande, att den

omedelbara ledningen av det praktiska sjukvårdsarbetet vid ett sjukhus av

den storlek, varom nu vore fråga, måste verka splittrande och därmed utöva

en menlig inverkan på arbetsresultatet beträffande såväl professuren som

överläkartjänsten. Enligt riksdagens mening förelåge därför goda skäl för

en ändring i nu berörda förhållanden.

Riksdagen vore jämväl i princip ense med departementschefen därom, att

anordnandet av en klinisk institution av mindre omfång skulle vara till fördel

för den psykiatriska undervisningen och forskningen vid respektive

universitet. Yad beträffade läget för den nu vid Lunds universitet föreslagna

psykiatriska kliniken, funne riksdagen fullgoda skäl anförda för förslaget

att anordna densamma i anslutning till universitetets övriga kliniker å

Malmöhus läns sjukvårdsanstalter i Lund. Med sådan förläggning, som stöde

i överensstämmelse med den princip, vilken i andra länder blivit tillämpad

vid upprättandet av psykiatriska kliniker, vunnes nämligen den enligt riksdagens

mening stora fördelen, att ett intimt samarbete kunde upprätthållas

mellan den psykiatriska forskningens representanter och de andra medicinska

vetenskapsgrenarnas utövare. Vidare syntes det i propositionen uttalade

önskemålet om tillämpandet av friare intagningsformer i sådan omfattning,

att den psykiatriska kliniken erhölle tillräckligt omväxlande undervisningsmaterial,

bliva bäst tillgodosett, därest densamma bleve förlagd till ett vanligt

sjukvårdsetablissement.

Medicinska fakulteten vid universitet i Uppsala, som tidigare tagit upprepade

initiativ i frågan örn anordnande av en psykiatrisk klinik vid universitetet,

gjorde den 21 oktober 1929 en förnyad framställning i ämnet hos större

akademiska konsistoriet. Fakulteten hänvisade till den år 1928 av statsmakterna

i princip godkända planen för sinnessjukvårdens utbyggande, i

vilken inginge uppförandet av psykiatriska kliniker örn 100 platser vid universiteten

i Uppsala och Lund samt Karolinska institutet, ävensom till beslutet

om inrättandet av en dylik universitetsklinik vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar

i Lund. Under framhållande av de fördelar, vilka vore

förenade med en anslutning till universitetets övriga kliniker, anhöll fakulteten

om åtgärder för utseende av representanter för såväl medicinalstyrelsen

som fakulteten i och för uppgörande av förslag till anordnande av

en psykiatrisk klinik vid universitetet.

Den 9 november 1929 gjorde det större akademiska konsistoriet vid universitetet

framställning hos Kungl. Majit i berörda hänseende.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majus proposition nr 163.

I utlåtande häröver den 31 januari 1930 uttalade medicinalstyrelsen sin

anslutning till framställningen, vilken den 15 februari 1930 tillstyrktes även

av kanslern för rikets universitet.

Med anledning härav föranstaltade Kungl. Maj:t på sätt inledningsvis anförts

om utredning i ämnet genom delegerade för medicinska fakulteten,

medicinalstyrelsen och direktionen för akademiska sjukhuset.

Be delegerade hava nu, såsom tidigare nämnts, den 10 januari 1935 överlämnat

utredning och förslag angående en psykiatrisk klinik vid akademiska sjukhuset

i Uppsala. De delegerade meddela, att byggnadsförslaget uppgjorts

av arkitekten G. Birch-Lindgren, förslaget till anordningar för uppvärmning,

vatten, gas, avlopp och sanitär utrustning av ingenjören H. Theorell samt

förslaget till den elektriska utrustningen av Elektriska prövningsanstalten.

Över de delegerades utredning och förslag har medicinalstyrelsen efter

byggnadsstyrelsens hörande avgivit utlåtande den 8 februari 1935.

De delegerade understryka i sin utredning till en början behovet av

ifrågavarande klinik. De anföra härom följande.

Angelägenheten av inrättande av särskilda psykiatriska kliniker vid landets

medicinska högskolor hade genom tidigare utredningar tillfullo klarlagts och

av statsmakterna bekräftats.

Lunds universitet hade fått sin klinik. För Karolinska institutet hade

en provisorisk lösning av frågan kommit till stånd, i det att ett hundratal

platser vid det allenast 250 platser omfattande Psykiatriska sjukhuset i

Stockholm ställts till klinikens disposition med rätt till intagning efter

samma regler som vid vanliga sjukhus, och samarbetet med övriga kliniker

underlättades genom sjukhusets belägenhet inom staden; klinikens förläggning

vid det under byggnad varande undervisningssjukhuset vore i princip

beslutad. I Uppsala vore anordnandet av ett liknande provisorium uteslutet

enbart genom det för den kliniska undervisningen därstädes tillgängliga

Ulleråkers sjukhus’ storlek och avlägsenhet.

Uppsalauniversitetets i jämförelse med de övriga medicinska högskolornas

underlägsna utrustning för psykiatrisk undervisning och vetenskapsutövning

vore särskilt menlig på den grund, att universitetet hade att tillgodose

samma för landets läkare obligatoriska utbildning i psykiatri som de övriga

högskolorna. Och till belysning av angelägenheten av att denna universitetets

funktion bibeliölles ville de delegerade anföra, att linder tioårsperioden

1925—1934 i allt 382 medicine kandidater, genomsnittligt sålunda 19.i per

lästermin, deltagit i ifrågavarande utbildningskurser. I detta sammanhang

kunde ock nämnas, att under samma tioårsperiod ett stort antal vetenskapliga

undersökningar angående olika psykiatriska ämnen vid universitetet utförts,

däribland fyra avhandlingar för vinnande av medicinsk doktorsgrad.

Beträffande förläggningen av kliniken anföra de delegerade, att uppförande

av densamma inom akademiska sjukhusets nuvarande område befunnits

utesluten. Såsom byggnadsplats föreslå de delegerade ett område

av stadsägorna 690 och 367, som vore beläget sydost om sjukhusområdet

och avskuret från detta genom infartsvägen till staden söderifrån, den s. k.

sjukhusvägen. De delegerade anföra härom följande.

Ifrågavarande stadsägor läge naturligt till för en utvidgning av sjukhuset.

örn förvärv av norra (nordöstra) delen för sjukhusets räkning förelåge redan

tidigare framställning från medicinska fakulteten; denna frågas lösning sam
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

KuncfL Majlis proposition nr 163.

manhängde emellertid med pågående förhandlingar mellan vederbörande

myndigheter örn ny sträckning för infartsvägen till staden söderifrån och

sjukhusvägens införlivande med sjukhusområdet. Den södra (sydvästra)

delen av de nämnda stadsägorna erbjöde, enligt vad de delegerade i samråd

med arkitekten funnit, lämpligaste platsen för klinikens förläggning.

Detta område tillhörde arméns underofficersskola och upptoges av parkanläggning

och planteringsland för skolans personal. Det hade en mot norr

utskjutande ungefär rätvinklig spets och raka gränslinjer i nordväst mot

sjukhusvägen och på andra sidan örn denna det blivande centralsanatoriets

område, i nordost mot den nyss omförmälda för akademiska sjukhusets utvidgning

avsedda delen av stadsägorna. Mot söder föresloges en rak gränslinje

mot underofficersskolans kvarvarande område. Den psykiatriska klinikens

område skulle därigenom i stort sett få formen av en rätvinklig triangel

med en baslinje i söder av omkring 270 meters längd och en höjd av omkring

170 meter. Dess storlek bleve fullt tillräcklig för föreslagna byggnader

samt park och jordområde för patienternas sysselsättning utomhus.

Klinikens läge bleve på lämpligt sätt avskilt från övriga delar av sjukhuset

och dock så närbeläget, att anslutning till sjukhusets transportkulvertsystem

kunde ernås medelst en kulvert av omkring 250 meters längd.

Av underofficersskolans byggnader skulle, anföra de delegerade, blott en

mindre träbyggnad, den s. k. paviljongen, tidigare använd som sjukhus,

komma att ligga inom det föreslagna klinikområdet. Vid förhandlingar hade

från de militära myndigheternas sida uttalats önskemål örn provisoriskt bibehållande

för skolans disposition av paviljongen jämte ett mindre parkområde

därinvid, upptagande västra triangelspetsen av den föreslagna tomten.

De delegerade hade icke velat motsätta sig denna anordning, men funne sig

böra bestämt hävda nödvändigheten av att kliniken framdeles — och så

snart vissa av militärmyndigheterna ifrågasatta kompensationer, såsom ordnandet

av nytt park- och planteringsområde, bragts till utförande, samt de

berörda vägfrågorna vunnit sin lösning — finge disponera området i dess

helhet.

Införlivandet av sjukhusvägen i akademiska sjukhusets område vore, anföra

de delegerade vidare, givetvis för kliniken med föreslagen förläggning

av synnerligen stor betydelse. Då dittills förda förhandlingar därom givit

all anledning antaga, att så komme att ske, och då en lämpligare förläggning

av kliniken, även för den händelse sjukhusvägen för längre tid framåt

komme att bibehållas som allmän väg, enligt de delegerades förmenande i

allt fall icke stöde att ernå, hade de ansett, att klinikanläggningen icke

borde fördröjas i avvaktan på denna vägfrågas lösning samt hos vederbörande

universitetsmyndigheter gjort framställning om åtgärder för områdets

förvärvande för ändamålet.

Med anledning av de delegerades framställning hemställde medicinska

fakulteten den 3 oktober 1934 hos det större konsistoriet vid universitetet

örn utverkande, att det av de delegerade föreslagna området måtte upplåtas

till universitetet såsom tomt för en blivande psykiatrisk klinik. Fakulteten

anförde därvid bland annat följande.

Enligt fakultetens mening skulle detta område väl lämpa sig för det avsedda

ändamålet, då det å ena sidan skulle giva möjlighet till tillgodoseendet

av det viktiga kravet på en jämförelsevis nära och bekväm administrativ

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majis proposition nr 163.

såväl som medicinsk-teknisk anslutning till sjukhuset och å andra sidan

lämna dels ett tillräckligt utrymme, dels — under förutsättning att den

föreslagna omläggningen av infartsvägen söderifrån till Uppsala komma till

stånd — den relativa avskildhet som en specialavdelning av detta slag vore

i behov av.

Fakulteten ville därför i princip biträda det av de delegerade framlagda

förslaget angående den blivande psykiatriska klinikens förläggning och ville

i överensstämmelse med de delegerades uppfattning betona önskvärdheten av

en snabb lösning av klinikens tomtfråga. De av de delegerade föreslagna gränserna

för det blivande klinikområdet hade vunnit fakultetens fulla gillande.

Fakulteten hade emellertid under hand inhämtat, att de militära myndigheterna,

vilka ställt sig förstående och tillmötesgående inför fakultetens

krav, betonat önskvärdheten av att vid en överlåtelse av ifrågavarande område

den västra delen av detsamma, vilket icke omedelbart syntes bliva

erforderligt för klinikens behov, inklusive det område, som nu upptoges av

den s. k. paviljongen, tillsvidare måtte få disponeras av arméns underofficersskola.

Fakulteten ansåge sig kiruna biträda de militära myndigheternas i

detta avseende uttalade önskan. Fakulteten föresloge, att mellan det område,

vilket redan nu måste disponeras för klinikbyggnaden och det område,

som tillsvidare måste disponeras av de militära myndigheterna, droges den

gränslinje örn vilken de delegerade och de militära myndigheterna överenskommit.

Ett oeftergivligt villkor för att den ifrågavarande tomten skulle kunna

nyttjas som område för den psykiatriska kliniken vore emellertid, framhåller

fakulteten, att den föreslagna omläggningen av infartsvägen söderifrån till

Uppsala komme till stånd, då givetvis förefintligheten av en starkt trafikerad

huvudväg alldeles inpå knutarna till den nya kliniken måste bliva i hög

grad störande för dennas verksamhet.

Efter tillstyrkan av universitetets drätselnämnd hemställde det större akademiska

konsistoriet den 20 oktober 1934 hos kanslern för rikets universitet

örn utverkande, att det för kliniken föreslagna området måtte upplåtas till

universitetet. Konsistoriet anförde därvid följande.

Upplåtelsen borde ske med skyldighet för universitetet att tills vidare,

intill dess hela markområdet erfordrades för kliniken, till arméns underofficersskola

avstå dispositionsrätten till den del av det ifrågavarande området,

varom överenskommelse träffats mellan de militära myndigheterna

och de delegerade och vilket område funnes utmärkt å en handlingarna i

ärendet bifogad karta.

Beträffande den av de militära myndigheterna ifrågasatta kompensationen

för i framtiden förlorat parkområde ville konsistoriet, som funne det fullt

rimligt, att sådan tillerkändes arméns underofficersskola, föreslå, att föreskrift

lämnades, att i kostnadsförslagen för den ifrågasatta nybyggnaden för den

psykiatriska kliniken vid akademiska sjukhuset upptoges kostnader för

plantering och inhägnad av ett område, som till storleken motsvarade det

förutnämnda område, som enligt konsistoriets förslag skulle tillsvidare

disponeras av arméns underofficersskola.

I skrivelse den 29 oktober 1934 har kanslern för rikets universitet hemställt,

att Kungl. Majit måtte meddela beslut i enlighet med den av konsistoriet

gjorda framställningen.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majus proposition nr 163.

Arméförvaltningens fortifikations departement har den 8 december 1934 avgivit

utlåtande i fråga örn upplåtelse av det för kliniken föreslagna området.

Fortifikationsdepartementet meddelar till en början, att departementet inhämtat

yttranden från chefen för östra arméfördelningen, chefen för Upplands

regemente och chefen för arméns underofficersskola, till vilka yttranden

fortifikationsdepartementet hänvisade.

Chefen för Upplands regemente framhåller, att frågan örn upplåtande av

stadsägorna 690 och 367 icke direkt berörde regementet. Det hörn av regementets

område, som skulle komma att ingå i parkanläggningen för arméns

underofficersskola vore icke av någon betydelse för regementets övningar.

Cliefen för arméns underofficersskola anför, att han med hänsyn till svårigheten

att finna annan lämplig plats för kliniken ansåge sig böra tillstyrka

avstående av ett område, beläget mellan körvägen till skolan — sjukhusvägen—Stockholmsvägen

och en vinkelrätt mot denna senare väg söder örn

den s. k. paviljongen dragen linje — å yttrandet bifogad skiss intecknat

med rött och blått — enligt nedan angivna närmare villkor.

1) Det med rött betecknade området — D — överlämnades till och disponerades

av universitetet omedelbart efter det Kungl. Maj:t avgjort ärendet.

2) Det med blått betecknade området — E — överlämnades likaledes omedelbart

till universitetet, men disponerades tillsvidare av skolan (se nedan

punkt 5). Gränsen mellan områdena D och E sammanfölle med den av

medicinska fakulteten föreslagna.

3) Den inom området E belägna paviljongen kvarbleve i skolans ägo och

överlämnades till universitetet samtidigt med att skolans dispositionsrätt till

området E upphörde.

4) Innan universitetet erhölle dispositionsrätt till området E skulle

a) för skolans räkning en ny byggnad av minst samma storlek som paviljongen

vara uppförd i närheten av skolans etablissement och försedd med

erforderliga anordningar för avlopp, belysning, w. c. m. m. Byggnadens uppförande

skulle ske utan kostnad för lantförsvaret samt

b) ett område, till storlek ungefär motsvarande E, beläget öster örn skolans

etablissement, vara inhägnat och ordnat såsom skolan tillhörig park

å bifogad skiss betecknat med grönt och littererat A, B och C.

Kostnaden för parkens ordnande skulle bestridas av annan myndighet än

lantförsvaret och anläggandet påbörjas samtidigt som området D toges i

anspråk för byggnadsändamål. Anläggningskostnaderna beräknades till cirka

5,000 kronor.

Av det tilltänkta parkområdet tillhörde endast det med A betecknade

skolan. Det med B betecknade tillhörde I 8, men hade chefen för I 8 förklarat

hinder icke möta för områdets överlämnande till skolan. Området C

tillhörde Kronan, men syntes vara ställt under domänstyrelsens förvaltning

— handlingar utvisande gränsen i öster för skolans område saknades.

5) Den tidpunkt, då området E finge disponeras av universitetet borde

icke sättas tidigare än att den nya planteringen erhållit karaktär av verklig

park - d. v. s. tidigast 10 år efter planteringens utförande.

Chefen för östra arméfördelningen tillstyrker överlämnande av det för kliniken

föreslagna området. I fråga om dispositionsrätten tills vidare beträffande

områdets västra del, uppförande av en ny paviljong och anordnande av visst

parkområde anslöte sig arméfördelningschefen till vad chefen för arméns

underofficersskola anfört. Härutöver ville arméfördelningschefen framhålla

önskvärdheten av att såväl paviljongens uppförande som parkområdets anordnande

måtte tillkomma arméförvaltningens fortifikationsdepartement

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majis proposition nr 163.

Chefen för Upplands regemente, chefen för arméns underofficersskola och

chefen för östra arméfördelningen, hava alla avgivit sina yttranden under

den uttryckliga förutsättningen, att med marköverlämnandet icke sammanhängde

frågan örn sjukhusvägens omläggning enligt visst alternativ, som

angåves å en handlingarna i ärendet vidfogad karta och som för lantförsvarets

del ansågs icke kunna godtagas.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement understryker, att nämnda

alternativ för sjukhusvägens omläggning icke vore förenligt med lantförsvarets

intressen. Vöre en vägomläggning enligt detta alternativ ett oeftergivligt

villkor för områdets användande såsom kliniktomt, ansåge sig departementet

icke kunna tillstyrka bifall till framställningen. Under förutsättning åter,

att man från universitetets sida förklarade sig vid en eventuell omläggning

av den nuvarande vägen kunna godtaga en ur lantförsvarets synpunkt

nöjaktig lösning av vägfrågan, hade departementet intet att i princip

erinra mot ett avstående av ifrågavarande markområden, på villkor i övrigt,

som av de militära myndigheterna föreslagits. Departementet anför vidare

följande.

På ärendets nuvarande stadium hade departementet ansett sig sakna

anledning att närmare beröra de särskilda detaljspörsmål, som stöde i samband

med den ifrågasatta markupplåtelsen och vilka delvis syntes tarva

närmare överenskommelse mellan departementet och Uppsala universitet.

I detta ärende syntes emellertid även böra upptagas till behandling frågan

om ersättning till lantförsvaret för den till avstående ifrågasatta, synnerligen

värdefulla marken, utöver den mindre kompensation, som innefattades i

universitetets åtagande att iordningställa ett nytt parkområde för underofficersskolans

räkning samt de universitetets prestationer i övrigt, vilka

föreslagits av chefen för östra arméfördelningen och chefen för arméns underofficersskola.

Med beaktande av det stora allmänna intresse, som den ifrågasatta

markupplåtelsen avsåge att tillgodose, ville emellertid departementet,

som icke vore i tillfälle att i ärendets nuvarande läge framlägga något närmare

utformat förslag i fråga örn ersättning till lantförsvaret, icke ifrågasätta,

att markupplåtelsen skulle fördröjas i avvaktan å en utredning i sådant

avseende, utan föresloge allenast, att Kungl. Maji måtte hänskjuta frågan

härom till förhandlingar mellan departementet och universitetet för att densamma

sedermera måtte underställas Kungl. Majis avgörande.

Med anledning av fortifikationsdepartementets uttalande beträffande omläggningen

av sjukhusvägen har medicinska fakulteten i skrivelse den 17

december 1934 framhållit, att å den vid fakultetens framställning fogade

kartan funnes inlagt ett av de alternativa förslag, som uppgjorts för omläggning

av infartsvägen, men att fakulteten därmed ingalunda tagit ställning

till detta alternativ, som sedermera borde bliva föremål för ingående prövning.

Fakulteten hade endast sett sig nödsakad angiva som en oavvislig

förutsättning för det ifrågasatta markområdets användning som tomt för

kliniken, att den nuvarande sjukhus vägen erhölle en annan sträckning.

Byggnadsstyrelsen framhåller, att det vid förberedande undersökningar,

varav styrelsen tidigare tagit del, framgått, att någon fullt lämplig mark icke

funnes tillgänglig för utvidgning av sjukhusområdet. Sålunda medförde

terrängförhållandena även inom det för kliniken föreslagna området vissa

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 168.

47

svårigheter oell vore grundens beskaffenhet åtminstone delvis mindre god,

vilket allt vore ägnat att öka byggnadskostnaderna. Då emellertid, såsom

de delegerade framhållit, någon lämpligare förläggning icke kunde ernås,

därest kliniken skulle anslutas till akademiska sjukhuset, funne även byggnadsstyrelsen,

att den föreslagna förläggningen av kliniken borde godtagas,

oavsett berörda olägenheter.

Frågan örn sjukhusvägens införlivande med sjukhusområdet syntes emellertid

byggnadsstyrelsen ännu vara alltför outredd för att man med någon

säkerhet skulle kunna bedöma möjligheterna för en tillfredsställande lösning

av densamma och i varje fall, när en dylik lösning kunde komma att genomföras.

Med den av de delegerade föreslagna placeringen av klinikbyggnaden,

vilken placering valts med hänsyn till rådande grundförhållanden, skulle

byggnaden, framhåller styrelsen, komma på endast sex meters avstånd från

ifrågavarande starkt trafikerade infartsväg med såväl spårvägs- som omnibuslinjer.

Denna omständighet måste anses innebära så stor olägenhet för

kliniken, att byggnadsstyrelsen icke kunde finna det välbetänkt, att frågan

örn en förläggning av kliniken till det föreslagna området företoges till slutligt

avgörande, förrän garantier från stadens sida erhållits för att den s. k.

sjukhusvägen inom viss, icke alltför lång tid komme att införlivas med sjukhusområdet.

Medicinalstyrelsen anför, att styrelsen i likhet med de delegerade ville

framhålla, att den föreslagna byggnadsplatsen, som enligt styrelsens förmenande

i och för sig vore fullt tillräcklig med avseende på sin storlek, dock

måste inom icke allt för avlägsen framtid kunna påräknas vara disponibel i

sin helhet för klinikens behov, även om områdets västligaste del under en

kortare övergångsperiod allt fortfarande kunde få disponeras av arméns

underofficersskola.

Ehuru icke något annat område för den föreslagna kliniken syntes kunna

påräknas och klinikens tillkomst skulle fylla ett i flera avseenden trängande

behov, hyste emellertid medicinalstyrelsen i likhet med byggnadsstyrelsen

betänkligheter mot ett godtagande av den föreslagna byggnadsplatsen, innan

frågan örn dess omedelbara anslutning till det nuvarande sjukhusområdet

genom sjukhusvägens omläggning erhållit en tillfredsställande lösning. Enligt

vad numera framkommit ansåge styrelsen möjligheterna härför allt fortfarande

vara något osäkra.

I skrivelse den 11 februari 1935 har medicinska fakulteten gjort ytterligare

följande uttalande i frågan örn klinikens förläggning.

Fakulteten, som redan i skrivelse den 3 oktober 1934 till det större akademiska

konsistoriet förklarat sig i princip biträda det av de delegerade då

framlagda förslaget angående den blivande psykiatriska klinikens förläggning,

vore alltjämt av den meningen att den föreslagna byggnadstomten på grund

av de topografiska förhållandena vore den enda, som kunde tänkas komma

ifråga, därest man ville följa den enligt fakultetens mening fullt riktiga principen

att förlägga den psykiatriska kliniken i anslutning till sjukhusets

övriga kliniker. Då emellertid ej blott den nu föreslagna byggnadstomten

utan även det angränsande området, örn vars införlivande med sjukhus
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majus proposition nr 163.

området fakulteten tidigare gjort framställning, vöre skild från det nuvarande

sjukkusområdet genom en sträcka av infartsvägen från Stockholm med tillhörande

spår vägslinje, den s. k. sjukhusvägen, hade fakulteten tidigare gjort

framställning örn omläggning av ifrågavarande vägsträcka med tillhörande

spårvägslinje. Denna vägomläggningsfråga hade också varit föremål för upprepade

överläggningar mellan de intresserade parterna, Uppsala stad, länsstyrelsen

i Uppsala län, Upplands regemente, arméns underofficersskola,

akademiska sjukhuset, Ulleråkers sjukhus och Ulleråkers vägdistrikt och hade

gjorts till föremål för olika utredningar, men någon för alla de intresserade

parterna godtagbar lösning hade ännu icke ernåtts. För att icke onödigtvis

fördröja klinikfrågans lösning hemställde därför fakulteten i skrivelse den

3 oktober 1934 hos det större akademiska konsistoriet örn vidtagande av åtgärder

för förvärvande av den föreslagna kliniktomten utan hinder därav att

vägomläggningsfrågan icke syntes kunna erhålla en omedelbar lösning.

Fakulteten betraktade alltjämt omläggningen av sjukhusvägen såsom en

viktig förutsättning för att den föreslagna tomten skulle kunna på ett fullt tillfredsställande

sätt motsvara de krav, som borde ställas på den såsom plats

för en psykiatrisk klinik. Men då av de nu föreliggande ritningarna framginge,

att inga sjukrum eller sovrum vette mot landsvägen, och då av planritningen

vidare framginge, att möjlighet funnes att genom byggnadskroppens

förskjutning åt söder öka avståndet till landsvägen med åtminstone 10—15 meter,

syntes olägenheterna kunna reduceras så långt, att enligt fakultetens mening

vägens kvarliggande under någon tid framåt ej borde utgöra hinder för klinikens

omedelbara uppförande och ibruktagande. Denna fakultetens ståndpunkt

bestämdes ej minst av de försäkringar fakulteten fått mottaga av Uppsala

_ stads drätselkammare angående dess medverkan till vägfrågans snara

lösning, och fakulteten hade grundad anledning antaga, att därvid en även från

militär synpunkt acceptabel lösning skulle kunna ernås.

Beträffande drätselkammarens ställning till vägfrågan åberopade fakulteten

en skrivelse den 1 juni 1934 från drätselkammaren. I denna anfördes

bland annat följande.

I drätselkammaren hade de olika förslagen till vägens sträckning den 1

juni 1934 varit under behandling, varvid kammaren beslutat inhämta kompletterande

uppgifter angående vissa kostnader m. m. Drätselkammaren ville

emellertid redan meddela fakulteten, att kammaren vore beredd att snarast

möjligt hos stadsfullmäktige framlägga förslag örn den nuvarande sjukhusvägens

slopande och — i huvudsaklig överensstämmelse med något av de

alternativ, som framginge av kammarens skrivelse bifogade kartor — sådant

förslag till ny sträckning av Stockholmsvägen, att fakultetens önskemål beträffande

ytterligare mark för akademiska sjukhusets och psykiatriska klinikens

behov kunde tillgodoses i enlighet med de synpunkter, som från fakultetens

sida genom dess representanter vid hållna överläggningar framkommit.

Yad angår klinikens omfattning hava de delegerade beräknat, att den

skulle rymma 122 vårdplatser. Denna avvikelse från den av statsmakterna

år 1928 i princip godkända planen för sinnessjukvårdens utbyggande beror

i huvudsak på att de delegerade föreslå, att vid kliniken jämväl anordnas en

barnavdelning örn 18 platser. I fråga örn barnavdelningen anföra de delegerade

följande.

De synpunkter, som varit bestämmande för de delegerade vid framläggandet

av förslag örn en särskild barnavdelning funnes angivna i följande av

professorn Jacobowsky gjorda uttalande i en uppsats i Nordisk medicinsk

tidskrift 1933, sid. 531.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Majlis proposition nr 163.

En vetenskaplig bearbetning av barnaålderns psykopatologi vore en av

de vägar den nutida psykiatrin måste gå fram vid lösandet av några av

sina viktigaste och mest aktuella problem: Erågan örn den s. k. schizoidiens

eventuella processgenes i barnaåren, uppkomstmekanismen av vissa former

av intellektuell efterblivenhet, vilka kunde misstänkas vara defekttillstånd

efter juvenila processer av schizofren eller liknande art, den psykopatologiska

analysen av de ungdomliga psykopaternas aktuella tillstånd och av

deras vidare utveckling in i vuxen ålder, betydelsen av våra psykoterapeutiska

åtgöranden för de ungdomliga psykopaternas vidare utveckling såsom

totalpersonligheter och för utvecklingen av personlighetens enskilda komponenter,

för att nu nämna några av de mest aktuella frågorna. För psykiatrien

i dess helhet vore därför en systematisk bearbetning av även barnaålderns

psykopatiska tillstånd av synnerlig betydelse, och psykiatriens behov

av studiematerial på detta område måste därför vid undervisningens ordnande

vinna tillbörligt beaktande. För en rationell lösning av denna undervisningsfråga

syntes inrättandet av psykiatriska barnavdelningar vara den

enda riktiga vägen.

Medicinalstyrelsen uttalar, att klinikens utbyggande jämväl med en barnavdelning

örn 18 platser vore en komplettering, som styrelsen funne ur flera

synpunkter mycket önskvärd.

Med avseende å utformningen av byggnadsförslaget, som omfattar

en klinikbyggnad och två bostadshus för personal, lämna de delegerade i

huvudsak följande redogörelse.

Klinikens fördelning på olika vårdavdelningar framginge av följande översikt.

Avdelningar. Pl atser.

För högre betalande (»rumspatienter»)

Män.

4

Kvinnor.

4

Barn.

Summa.

8

» lugna ............................................

15

15

—

30

» halvlugna .......................................

16

16

—

32

» malariabehandling ........................

2

2

—

4

» halvoroliga och oroliga ...............

15

15

—

30

Barnavdelning......................................

—

—

16 (+ 2 isol.

rum) 18

52

52

18

122

Därjämte upptog förslaget en rymlig poliklinik samt erforderliga undervisnings-

och laboratorielokaler.

Personalbostäder hade föreslagits inrättade dels för tvenne ogifta läkare,

dels för kvinnlig sjukvårds- och städerskepersonal till det antal, som efter

vid akademiska sjukhuset tillämpade normer ansetts behövligt. Erforderlig

manlig sjukvårdspersonal ansåges lämpligen böra hänvisas att förhyra bostäder

utom sjukhuset.

För personalens måltider vore sjukhusets härför inrättade matsalar tillfyllest.

Samtliga patientlokaler jämte poliklinik, undervisnings- och laboratorielokaler

samt bostäder för läkarna och ett fåtal personalrum — för polikliniksköterska

och några städerskor — vore inrymda i en enda byggnad med fyra

våningar samt källarvåning. Vind saknades däremot, och det plana takutrymmet,

jämte terrasser invid den icke i husets hela längd utbyggda

fjärde våningen, avsåge att bereda utrymmen för patienternas vistelse i

det fria.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 163.

443 36 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majlis proposition nr 163.

Särskild byggnad för oroliga sjuka hade sålunda icke föreslagits. För att

undvika störande inverkan av dessa patienter på de lugnare sjuka vore avdelningarna

för oroliga förlagda längst ut i ena ändan av byggnaden.

För bedömande av utrymmena i den föreslagna klinikbyggnaden i jämförelse

med motsvarande utrymmen i ett för en psykiatrisk klinik i Stockholm

uppgjort förslag och i den för kort tid sedan uppförda psykiatriska

kliniken i Köpenhamn hänvisade de delegerade till följande av arkitekten

Bircli-Lindgren uppgjorda sammanställning.

Lokalgrupp

Allmänna vårdavdelningen för

vuxna samt privatavdelningen

104 sängar ....................

Barnavdelningen 18 sängar......

Poliklinik...................................

Laboratorier, undervisnings
samt

behandlingslokaler......

Bostäder (exkl. tillhörande korridor).

.....................................

Summa yta

Uppsala

Stockholm

Köpenhamn

122 sängar

(104 vuxna +

102 sängar

110 sängar

18 barn)

2,655 kvm.

2,540 kvm.4)

2,680 kvm.

345 »

—

390 »

—

—

575 » ’)

890 kvm.2)

1,200 kvm.1)

205 »

200 »

265 »

4,170 kvm.3) 3,630 kvm. 4,145 kvm.

För personalen hade tvenne bostadshus föreslagits, ett för översköterskor

och ett för den övriga personalen. Arkitekten hade funnit, att denna lösning

med hänsyn till olikheten i de båda rumskategoriernas storlek och

plananordning varit byggnadstekniskt ändamålsenlig och ekonomiskt ingalunda

ofördelaktig.

De delegerade föreslå anordnande av en gångbar kulvert för anslutning

till sjukhusets täckta förbindelsegångar. Sådan anslutning för patientoch

personaltrafik och för transporter av mat, tvätt m. m. samt för placering

av huvudledningar av skilda slag hava de delegerade ansett nödvändig, anföra

de, dels för att tillförsäkra kliniken den omedelbara och intima anslutning

till sjukhusets övriga kliniker, som varit en av de ledande principerna

vid dess planläggning, dels på den grund att införlivandet i sjukhusets område

av den mellan sjukhuset och kliniktomten framgående starkt trafikerade

landsvägen, den förut omtalade sjukhusvägen, icke kunde anses säkerställt.

De delegerade förorda vidare klinikens anslutning till akademiska

sjukhusets ekonomicentraler samt föreslå, att universitetet erhåller en

engångsersättning härför med 140,000 kronor. Denna ersättning borde enligt

de delegerades mening upptagas i anläggningskostnaderna för kliniken.

De delegerade anföra härom närmare följande.

1) Laboratorierna belägna huvudsakligen i bottenvåningen.

2) Laboratorierna belägna huvudsakligen i källarvåningen utmed en enkelkorridor. Sistnämnda

förhållande bidrager till att giva relativt stor yta. Fotografirum med mörkrum

samt ämnesomsättningsrum saknas.

ä) Exklusive i källaren inrymda förbindelsegång till kulvert, djurstall, rum för smutskläder,

intagningsbad, förråd för patienternas kläder m. m. samt disponibla utrymmen

vilka utelämnats, då de saknades i Stoekholmsförslagets klinikbyggnad.

4) Yarav c:a 170 kvm. arbetssalar inom vårdavdelningarna.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Kliniken hade såvitt möjligt tänkts ansluten till akademiska sjukhusets

ekonomicentraler, sedan det av vederbörande sakkunniga påvisats, att anläggning

och drift av egen köks- och tvättinrättning, lokaluppvärmning etc.

skulle draga väsentligt större kostnader än de av anslutningen betingade.

Förhållandena läge emellertid här icke lika gynnsamt till som för förläggningen

av psykiatriska kliniken i Lund vid därvarande sjukhusinrättningar,

vilkas ekonomicentraler hade tillräcklig kapacitet för att utan nyanläggningar

eller utvidgningar tillgodose den nya klinikens behov. Så vore

här icke fallet. Redan den av statsmakterna år 1934 beslutade merbelastningen

med det nya centralsanatoriets försörjning i nämnda hänseenden betingade

utvidgningar av sjukhusets ekonomicentraler, för vilka universitetet

av landstinget skulle ersättas med ett engångsbelopp av 140,000 kronor.

Ytterligare utvidgningar bleve nödvändiga genom anslutning jämväl av

psykiatriska kliniken. Med ledning av de beräkningar, som lagts till grund

för nämnda ersättning för centralsanatoriet, vilket i avseende på byggnadskropp,

patientantal och personal kunde anses nära jämförligt med den föreslagna

psykiatriska kliniken, hade det ansetts skäligt att samma belopp,

140,000 kronor, beräknades som ersättning till universitetet för klinikens

anslutning. Möjligheten hade diskuterats att kalkylera detta belopp som

driftkostnader, men då universitetet saknade medel för det erforderliga kapitalutlägget

och då förräntning och amortering icke ansetts kunna täckas

inom den driftskostnadsersättning, som de delegerade ämnade föreslå, syntes

det ifrågavarande beloppet böra upptagas i anläggningskostnaderna för

kliniken.

Beträffande de beräknade anläggningskostnaderna åberopa de delege
-

rade följande sammanställning.

I. Klinilcbyggnaden. Kronor,

al Byggnadskostnad................................................................. 655,000

b) Elektriska installationer enligt beräkningar av Elektriska

prövningsan stalten.......................................................... 67,300

c) Värme, ventilations- och sanitära anordningar enligt be
räkningar

av Hugo Theorells ingenjörsbyrå ............... 187,200

d) Linoleummattor.................................................................... 16,800

II. Bostadshus för assistentsköterskor, elever och städerskor.

a) Byggnadskostnad .................................................................. 92,000

b) Elektriska installationer enligt beräkningar av Elektriska

prövningsanstalten............................................................ 12,000

c) Värme, ventilations- och sanitära anordningar enligt be
ningar

av Hugo Theorells ingenjörsbyrå ..................... 25,500

d) Linoleummattor................................................................... 3,000

lil. Bostadshus för översköterskor.

a) Byggnadskostnad ................................................................. 47,000

b) Elektriska installationer enligt beräkningar av Elektriska

prövningsanstalten........................................................... 5,600

c) Värme, ventilations- och sanitära anordningar enligt be
räkningar

av Hugo Theorells ingenjörsbyrå ............... 12,700

d) Linoleummattor................................................................... 2,000

IV. Huvudledningar och schanning till bostadshusen..................... 10,000

V. Ruhert (gångbar)...................................................................... 72,000

VI. Börkulvert till bostadshusen ...................................................... 3,000

VII. Kostnad för oförutsett, arvoden etc.......................................... 118,900

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majus proposition nr 163.

Kronor.

VIII.

Vägarbeten .................................................................................

10,000

Planering, plantering och yttre rörgravar.............................

11,000

Inhägnader .................................................................................

6,000

IX.

Kostnad för anslutning till akademiska sjukhusets ekonomi- centraler .......................................................................................

140,000

Summa kronor 1,497,000

Byggnadsstyrelsen har i huvudsak icke något att erinra mot byggnadsförslaget

men finner det välbetänkt, att den beräknade kostnadssumman ökas

med 100,000 kronor till 1,597,000 kronor. Styrelsen anför närmare följande.

Beträffande den föreslagna poliklinikbyggnaden hade byggnadsstyrelsen

vid den granskning, som den korta remisstiden medgivit, icke funnit något

i huvudsak att erinra. Vid förslagets vidare utarbetande syntes dock böra

beaktas önskvärdheten av att föreläsningssal och tillhörande kapprum erhölle

bättre belysningsförhållanden, att åtgärder för fullt tillfredsställande

ljudisolering vidtoges i bjälklag över och under de avdelningar för oroliga

patienter, som enligt förslaget skulle förläggas mellan bostadsutrymmen och

barnavdelningen, samt att tillträdet till stora hissen förbättrades i vissa våningar.

Ifråga örn de båda bostadsbyggnaderna hade byggnadsstyrelsen icke

något att erinra.

Byggnadsstyrelsen hade visserligen icke varit i tillfälle att verkställa en

ingående granskning av föreslagna konstruktioner och kostnadsuppgifter,

då några detaljerade kostnadsutredningar rörande arbetena icke förelågo

och den knappt tilltagna tiden för avgivande av yttrande i ärendet icke medgivit

en grundligare genomgång av de olika, i den framlagda kostnadsuppställningen

upptagna posterna. Emellertid ville det synas styrelsen, att de

angivna kostnaderna för själva byggnadsarbetena vore väl knappt beräknade,

varför styrelsen, som förutsatte att detaljerade kostnadsberäkningar uppgjordes

före byggnadsföretagets igångsättande, under förliandenvarande förhållanden

funne det välbetänkt, att den beräknade kostnadssumman ökades

med 100,000 kronor till 1,597,000 kronor.

Medicinalstyrelsen anför beträffande byggnadsförslaget följande.

Med avseende på den föreslagna klinikbyggnadens plandisponering hade

medicinalstyrelsen vid genomgående av skissritningarna visserligen funnit,

att vissa erinringar kunde göras i fråga örn mindre väsentliga detaljer, men

hade styrelsen icke funnit anledning i frågans nuvarande läge närmare utveckla

sina synpunkter i nämnda hänseende, då styrelsen förutsatte, att tillfälle

skulle beredas styrelsen, innan huvudritningar definitivt fastställdes,

taga del av desamma och då framlägga de taljgranskning. Styrelsen ville

dock redan nu i likhet med byggnadsstyrelsen understryka vikten av att

åtgärder för fullt tillfredsställande ljudisolering vidtoges i bjälklag över och

under de avdelningar för oroliga patienter, som enligt förslaget skulle förläggas

mellan läkarbostäder och barnavdelning.

Jag övergår härefter till frågan örn de riktlinjer, som lämpligen böra

läggas till grund för klinikens upprättande och drift.

De delegerade föreslå, att staten ombesörjer byggnadernas uppförande och

bekostar första uppsättningen av erforderliga inventarier. Kliniken borde

enligt de delegerades mening upplåtas utan vederlag för avsett ändamål till

akademiska sjukhuset och anknytas till dess administrations- och ekonomilokaler

samt ställas under förvaltning av sjukhusets direktion. Professorn

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

i psykiatri vid Uppsala universitet skulle vara chef för kliniken. Övrig för

kliniken erforderlig personal skulle, i den mån avlöning icke utginge från

universitetet, avlönas av sjukhuset, som för därav föranledda kostnader samt

för övriga utgifter för klinikens drift skulle äga uppbära driftkostnadsersättning

av statsverket.

De delegerade anföra beträffande detta förslag följande.

I princip överensstämde de av de delegerade angivna riktlinjerna med dem,

som läge till grund för det mellan Kungl. Majit och kronan och Malmöhus

läns landsting den 24 oktober och den 5 september 1928 träffade avtalet

angående anordnande och upprätthållande av en psykiatrisk klinik vid landstingets

sjukvårdsinrättningar i Lund (Lunds lasarett).

Akademiska sjukhuset hade emellertid i förhållande till universitetet och

Uppsala läns landsting en helt annan ställning än vad Lunds lasarett hade

till Lunds universitet och Malmöhus läns landsting, vilket betingade vissa

avvikelser från nyss nämnda avtal.

Akademiska sjukhuset ägdes av Uppsala universitet, under det att Lunds

lasarett ägdes av Malmöhus läns landsting. Uppsala läns landsting hade

för fullgörande av sina skyldigheter beträffande den slutna kroppsvården för

länet träffat avtal med universitetet örn vård å allmän sal av till länet hörande

sjuka mot en för varje år fastställd avgift för varje undei-hållsdag,

under de senare åren uppgående till 4 kronor per dag. I avräkning återbures

till landstinget de för de sjuka å allmän sal från länet av sjukhuset

uppburna legosängsavgifterna. Förlust å sjukhusets driftkostnader täcktes

till lika delar av staten och landstinget. Universitetet bekostade yttre reparationer

av sjukhusbyggnaderna med bidrag från landstinget av 7,500 kronor

per år, men övriga underhållskostnader fördes på sjukhusets stat. Landstingets

förvaltningsutskott skulle äga tillfälle att yttra sig över förslag till

stat för sjukhuset, innan detta förslag stadfästes av det mindre akademiska

konsistoriet.

Då sjukhuset ägdes av universitetet, framhålla de delegerade, syntes avtal

beträffande den nya psykiatriska klinikens uppförande och drift böra

träffas mellan Kungl. Majit och Uppsala universitet. Men då Uppsala läns

landsting i vissa avseenden vore ekonomiskt ansvarigt för sjukhusets driftkostnader

och det förutsattes, att den nya kliniken administrativt skulle äga

samma ställning som övriga avdelningar av sjukhuset, måste detta avtal vara

godkänt av landstinget.

I anslutning till det nu anförda hava delegerade uppgjort utkast till »Avtal

mellan Kungl. Majit, och kronan och Uppsala universitet såsom huvudman

för akademiska sjukhuset i Uppsala angående anordnande och upprätthållande

av en psykiatrisk klinik vid sjukhuset.»

Yid förslagets uppgörande hade de delegerade, anföra de, sökt anpassa

avtalsbestämmelserna så nära som möjligt efter det förut nämnda avtalet

angående inrättandet av kliniken i Lund. Enär den nu föreslagna kliniken

såsom ägd av staten och driven av en statlig institution måste anses vara

ett statens sjukhus och — i den mån sinnessjuklagens bestämmelser bleve

å kliniken tillämpliga — ett statens sinnessjukhus, hade dock en del administrativa

bestämmelser måst givas en från nämnda avtal avvikande formulering,

varvid de delegerade i tillämpliga delar tagit hänsyn jämväl till de

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majus proposition nr 163.

av Kungl. Majit genom brev den 23 januari 1931 fastställda bestämmelserna

angående anordnande av klinisk undervisning i psykiatri vid psykiatriska

sjukhuset i Stockholm.

De delegerades utkast till avtal är av den lydelse, som i det följande angles.

Av de delegerade lämnade kommentarer till de särskilda bestämmelserna

i avtalet hava anförts i samband med respektive bestämmelser.

Utkast

till

Avtal

mellan Kungl. Majit och kronan och Uppsala universitet såsom huvudman

för akademiska sjukhuset i Uppsala angående anordnande och

upprätthållande av en psykiatrisk klinik vid sjukhuset.

§ 1.

Kungl. Majit och kronan åtager sig att på ett åt universitetet upplåtet,

tidigare av arméns underofficersskola disponerat område, omfattande i areal

omkring 25,000 kvm. — av vilka dock arméns underofficersskola tillsvidare

äger disponera visst område av omkring 8,000 kvmis storlek — och beläget

vid sydvästra hörnet av det för akademiska sjukhuset disponerade tomtområdet,

uppföra en sjukhusbyggnad, rymmande minst 120 vårdplatser och

avsedd till psykiatrisk klinik, samt bostadshus för vid kliniken anställd personal.

Områdets planering och inhägnad ombesörjes av Kungl. Majit och kronan.

Kungl. Majit och kronan ombesörjer därjämte anordnandet av transportkulvert

mellan klinikbyggnaden och akademiska sjukhusets kulvertsystem

av denna art samt anslutning av för kliniken erforderliga ledningar för värme,

gas, vatten, avlopp och elektrisk energi till sjukhusets respektive Uppsala

stads ledningar. Tillika ersätter Kungl. Majit och kronan universitetet kostnaderna

för de utvidgningar av sjukhusets ekonomicentraler, som på grund

av klinikens anslutning till sjukhuset bleve erforderliga, med ett belopp av

högst 140,000 kronor.

Kungl. Majit och kronan bestrider ävenledes kostnaderna för anskaffande

genom universitetets försorg av första uppsättningen nödiga inventarier för

kliniken. Förslag till dylik uppsättning uppgöres av akademiska sjukhusets

direktion i samråd med klinikchefen och underställes Kungl. Maj its prövning.

De delegerade. Då kliniken såväl i sin egenskap av sinnessjukhus som

i sin egenskap av medicinsk undervisningsanstalt avsåge att tillgodose intressen,

för vilka staten vore målsman, borde samtliga kostnader för dess

uppförande, däri inbegripet jämväl det behövliga tomtområdets iordningställande

och inhägnad, bestridas av statsverket, så ock kostnaderna för

anskaffande av den första inventarieutrustningen. För den föreslagna ersättningen

med 140,000 kronor för anslutningen till sjukhusets ekonomicentraler

hade delegerade tidigare redogjort.

§ 2.

Nyfitjanderätten till nämnda område samt de därå uppförda byggnaderna

med inventarier upplåtes efter avsyning till universitetet med skyldighet för

detta att där anordna sjukvård för det ändamål och i den utsträckning,

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Majds proposition nr 163.

som nedan sägs, och att upplåta kliniken i dess hela omfattning för den

medicinska undervisningen vid universitetet.

De delegerade. Bestämmelserna vore lika med motsvarande i Lundaavtalet.

§ 3.

Kliniken skall i administrativ! hänseende utgöra en avdelning av akademiska

sjukhuset och anslutos i enlighet härmed till sjukhuskontoret och

övriga för sjukhusets avdelningar gemensamma anordningar

Förvaltningen av kliniken ankommer å akademiska sjukhusets direktion,

som vid behandling av frågor rörande kliniken utökas med en av Kungl.

Majit utsedd ledamot.

De delegerade. Sjukhusets direktion vore sammansatt av tre representanter

för universitetet och tre för landstinget. Till likhet med förhållandena

i Lund hade adjungerandet av särskild av Kungl. Majit utsedd ledamot

vid behandling av klinikens angelägenheter föreslagits.

§ 4-

Professorn i psykiatri vid Uppsala universitet skall vara självskriven

överläkare vid kliniken och ansvarig för sjukvården därstädes. I sina befogenheter

såsom överläkare och sin ställning till universitetet och direktionen

skall han vara jämställd med övriga såsom överläkare vid sjukhuset

tjänstgörande universitetsprofessorer.

Vid kliniken skola därjämte anställas underordnade läkare och sjukvårdspersonal

till erforderligt antal. Beträffande dessa befattningshavare skall

gälla vad som finnes bestämt örn motsvarande befattningshavare vid sjukhuset

i övrigt. De underordnade läkarne skola av sjukhuset åtnjuta samma

förmåner som vid sjukhuset anställda biträdande läkare.

De delegerade. Professorn i psykiatri borde givetvis vara klinikens chef.

Han borde ifråga örn kontanta löneförmåner vara jämställd med övriga universitetsprofessorer,

och hela lönen syntes böra utgå fran universitetets stat.

Beträffande befogenheter som överläkare borde han intaga samma ställning

som övriga överläkare vid sjukhuset. _ ......

Av 1934 års riksdag beviljades lön åt en amanuens vid psykiatriska kliniken

med ett belopp av 3,000 kronor örn året jämte dyrtidstillägg såsom

för reglerade statstjänster samt fri bostad och kost. Jämte denne amanuens,

som givetvis borde tillhöra den nya kliniken, behövdes emellertid ytterligare

minst en läkare. Denne borde äga en mognad och erfarenhet, som gjorde

honom skickad att vid behov inträda i chefens ställe. I likhet med den

vid akademiska sjukhusets övriga avdelningar genomförda anordningen

borde denna läkare ha högre lön än amanuensen och kallas underläkare.

De delegerade föresloge för honom samma lön som för övriga underläkare

vid sjukhuset, för närvarande 3,600 kronor om året med dyrtidstillägg såsom

för reglerad statstjänst. Av denna lön skulle enligt de delegerades

förslag hälften utgå av statsmedel och den andra hälften uppföras på akademiska

sjukhusets stat. Såväl underläkare som amanuens skulle tillförsäkras

samina förmåner som övriga underläkare och amanuenser vid sjukhuset.

§ 5.

Kliniken skall vara avsedd för undersökning, behandling och vård av

alla former av sinnessjukdom.

De delegerade. Lika med bestämmelserna för klinikerna i Lund och

Stockholm.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majlis proposition nr 163.

§6.

På det att intagning å kliniken i visst fall må kunna medföra den särskilda

befogenhet, som avses i 4 § 1 mom. 2 stycket sinnessjuklagen, skall

kliniken vara sinnessjukhus.

Intagning å kliniken skall kunna ske jämväl utan att medföra nämnda

befogenhet och utan iakttagande av de former, som i’sinnessjuklagen finnas

föreskrivna i fråga örn intagning å sinnessjukhus. I sådant fall skall det

ankomma på överläkaren vid kliniken att, på anmälan eller skriftlig ansökan

av den sjuke själv eller annan, besluta om intagning med hänsyn till den

sjukes behov av vård å kliniken och till den psykiatriska undervisningens

intressen, och skall utskrivning ske, då den intagne därom gör framställning

eller han befinnes icke lida av sjukdom, som berättigar till vård å

kliniken.

De delegerade. Intagnings- och utskrivningsbestämmelser, som i sak överensstämde

med motsvarande föreskrifter beträffande Lundakliniken, men på

förut angivna grunder formulerats till likhet med bestämmelserna för kliniken

å psykiatriska sjukhuset i Stockholm.

Föreskrifter angående patienters förflyttning mellan kliniken och andra

statens sinnessjukhus, meddelade i § 7 av avtalet angående kliniken i Lund

och närmast avseende beredande av evakueringsmöjligheter för kliniken,

vöre här icke behövliga, då medicinalstyrelsen jämlikt sinnessjukstadgan

ägde att i fråga om statens sinnessjukhus överhuvudtaget bestämma örn

sådan förflyttning.

§ 7.

Kliniken må, i dess egenskap av statens sinnessjukhus, kunna anlitas

för sådan observation och undersökning, som i 4 och 6 kapitlen sinnessjuklagen

avses.

De delegerade. Bestämmelsen avsåge att uttryckligen angiva klinikens

befogenhet i fråga örn observations- och undersökningsfall, vilka, enär kliniken

i Lund vore att anse som kommunalt sinnessjukhus, jämlikt sinnessjuklagens

bestämmelser icke finge intagas därstädes.

§ 8.

Vad i reglementet för akademiska sjukhuset är föreskrivet skall i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse i avseende å kliniken; dock skall därvid

följande iakttagas:

1) Kliniken skall stå under tillsyn av överinspektören för sinnessjukvården

i riket i enlighet med vad i instruktionen för honom finnes stadgat.

2) Överläkaren vid kliniken åligger att, örn vid kliniken inträffat händelse,

som är av mera anmärkningsvärd art och har betydelse för sjukvården, därom

ofördröjligen underrätta överinspektören för sinnessjukvården i riket.

3) Beträffande å kliniken enligt sinnessjuklagens bestämmelser intagen

skall vad i 36 §, 37 § 1 mom. under 1), 2), 3), 7), 8), 10) och 11), 73 §, 74 §,

82 § och 85 § i stadgan angående sinnessjukvården i riket är stadgat i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse. Därjämte skola i nämnda stadga intagna

särskilda bestämmelser angående hjälpverksamhet äga tillämpning

vid kliniken, varvid ifrågavarande hjälpverksamhet skall anknytas till motsvarande

verksamhet vid Ulleråkers sjukhus i enlighet med närmare bestämmelser,

som utfärdas av medicinalstyrelsen.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Majus proposition nr 163.

De delegerade. Här upptoges bestämmelser som med hänsyn till klinikens

karaktär av sinnessjukhus borde iakttagas jämte det för sjukhuset fastställda

reglementet. En särskild bestämmelse hade införts angående tillförsäkrandet

åt kliniken av den kontakt med utskrivna patienter m. m., som

en enligt sinnessjukstadgans bestämmelser anordnad hjälpverksamhet innebur

e.

§9.

Lego sängsavgifter för de på kliniken intagna sjuka fastställas av Kungl.

Maj:t och uppbäras av sjukhuset på enahanda sätt, som gäller beträffande

övriga legosängsavgifter därstädes.

De delegerade. Lika med motsvarande bestämmelse i Lundaavtalet.

§ 10.

Vid ombesörjande av klinikens drift bestrider akademiska sjukhuset kostnaderna

för byggnadernas, tomtens och inventariernas underhåll, erforderlig

nyanskaffning av inventarier utöver den första uppsättningen, avlöning åt

personalen (med undantag för avlöningar som utgå på Uppsala universitets

stat) och övriga driftkostnader, inklusive kostnad för brandförsäkring av

byggnad och inventarier till belopp, motsvarande desammas värde, allt mot

ersättning av staten enligt de under § 11 angivna grunderna.

§ 11-

Kungl. Majit och kronan skall erlägga driftkostnadsersättning för varje

underhållsdag för på kliniken vårdade sjuka med ett belopp, motsvarande

kostnaden per underhållsdag på akademiska sjukhuset enligt dess räkenskaper

för det år ersättningen avser, beräknad såsom kvoten av sjukhusets

totala driftkostnader för året, dividerade med totala antalet underliållsdagar

för året, vid vilka beräkningar de för Uppsala läns landstings centralsanatorium

gällande siffrorna ej medtagas. Dock må driftkostnadsersättningen

ej utgå med högre belopp för underhållsdag, än som motsvarar medelkostnaden

per dag för samma år enligt föreliggande officiella uppgifter för

samtliga lasarett i riket, förhöjd med 20 %. Från det enligt nämnda regler

beräknade ersättningsbeloppet skola avräknas de vårdavgifter, som under

året i fråga skolat gäldas för de på kliniken vårdade sjuka. Keglering av

driftkostnadsersättningen i förhållande till lasarettets medelkostnad verkställes

i förekommande fall, sedan officiella uppgifter därom blivit tillgängliga. I

avbidan härå må dylik ersättning preliminärt utgå enligt akademiska sjukhusets

dagskostnad.

De delegerade. I fråga örn sjukhusets skyldigheter beträffande bestridandet

av driftkostnaderna för kliniken och grunderna för den härför från statsverket

utgående ersättningen hade de delegerade icke funnit anledning till

avvikelse från vad i dessa hänseenden vore avtalat angående kliniken i Lund.

Dock hade en särskild bestämmelse erfordrats örn att vid beräkningen av

sjukhusets driftkostnader hänsyn icke skulle tagas till den av sjukhuset

ombesörjda driften av centralsanatoriet, för vilken kostnaderna fördes å särskild

stat.

§ 12.

Avtalet skall gälla tillsvidare. Skulle någondera parten önska ändring i

avtalet skola, efter anmälan härom till andra parten, underhandlingar utan

dröjsmål upptagas mellan parterna härom. Uppnås härvid enighet, skall

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

den ändrade bestämmelsen, där ej annat överenskommes, omedelbart träda

i tillämpning. Part, som önskar avtalets upphörande i dess helhet, må

uppsäga detsamma, och upphör avtalet i så fall att gälla fem år efter utgången

av det år, då uppsägning ägt rum. Avtalet skall dock gälla under

minst tjugu år från avtalstidens början.

De delegerade. I Lundaavtalet intagna bestämmelser örn inlösen och disposition

av tomt och byggnader efter eventuell uppsägning av avtalet hade

icke ansetts kräva någon motsvarighet i fråga örn avtal med universitetet.

De delegerade meddela, att de hos större akademiska konsistoriet anhållit

örn dess uttalande rörande avtalsförslaget. Sedan konsistoriet inhämtat yttranden

över förslaget från direktionen för akademiska sjukhuset och universitetets

drätselnämnd, hade konsistoriet i skrivelse den 1 december 1934

förklarat sig icke hava något att i princip erinra mot förslaget. Konsistoriet

ville dock framhålla att — såsom av direktionen för akademiska sjukhuset

påpekats — föreskrift borde utfärdas, att preliminär avräkning mellan universitetet

och kliniken skulle ske successivt under budgetårets lopp med

åtföljande utbetalningar av på statsverket belöpande kostnader samt att

slutlikvid för budgetåret verkställdes efter det att räkenskaperna för året

blivit avslutade.

Mot ett tillmötesgående av denna konsistoriets hemställan, anföra de delo

gerade, hade de intet att erinra.

Vidare hade, meddela de delegerade, Uppsala läns landstings förvaltningsutskott.

, med anledning av en av de delegerade gjord anhållan örn ett uttalande

rörande avtalsförslaget, i skrivelse den 23 november 1934 tillstyrkt

förslaget samt därvid anfört följande.

Enligt de av de delegerade framlagda riktlinjerna för klinikens upprättande

och anslutning till akademiska sjukhuset samt drift skulle kostnaderna

för byggnadernas uppförande och utrustning bestridas av staten samt akademiska

sjukhusets samtliga kostnader för klinikens drift till fullo täckas

genom en driftkostnadsersättning från statsverket. Emot denna grundprincip

för det av de delegerade framlagda avtalsförslaget, vilken princip avsåge,

att inga kostnader av någotdera slaget slutligen skulle belasta sjukhuset

och därmed eventuellt kunna drabba landstinget, hade förvaltningsutskottet

givetvis intet att erinra.

Huruvida den i avtalet upptagna formen för driftkostnadsersättningens

beräknande vore eller under alla förhållanden bleve för landstinget be^r)’4rSalK^e)

vöre däremot vanskligare att avgöra. Förvaltningsutskottet intoge

i denna fråga samma ståndpunkt som dåvarande chefen för socialdepartementet

vid framläggande av proposition till 1928 års riksdag i motsvarande

fråga rörande den psykiatriska kliniken i Lund, nämligen att den

i avtalets § 12 intagna föreskriften örn möjlighet till förhandlingar under

avtalstiden hade betydelse särskilt för det fall, att de förordade reglerna

för driftkostnadsersättningens bestämmande skulle anses leda till olämpligt

resultat.

Med hänvisning till att möjlighet till rättelse, örn anledning därtill skulle

givas, sålunda förelåge, funne sig förvaltningsutskottet oförhindrat att tillstyrka

ifrågavarande avtalsbestämmelser och därmed avtalsförslaget i dess

helhet. b

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Medicinalstyrelsen framhåller beträffande avtalsförslaget, att styrelsen endast

ville ifrågasätta lämpligheten av en omredigering av den i § 1 första

stycket intagna bestämmelsen örn bostadshus för personal. Enligt styrelsens

förmenande skulle full klarhet om Kungl. Maj:ts och kronans åtagande

vinnas, genom förslagsvis följande lydelse: — — — »samt två bostadshus

avsedda för vid kliniken anställd personal.» Styrelsen förutsatte, att avtalet

innebure rätt för staten att utan ersättning till kliniken draga erforderliga

ledningar över sjukhuset tillhörig mark.

Under hänvisning till vad de delegerade i sin utredning anfört föreslå

de dels att avtal i huvudsaklig överensstämmelse med av de delegerade

föreslagna grunder och i övrigt på av Kungl. Maj:t fastställda villkor träffades

med vederbörande huvudmän för akademiska sjukhuset i Uppsala angående

anordnande och upprätthållande av en invid sjukhuset förlagd psykiatrisk

klinik, dels att, under förutsättning att sådant avtal träffades, byggnader

för kliniken uppfördes för en beräknad kostnad av högst 1,497,000

kronor i huvudsaklig överensstämmelse med delegerades förslag, dels ock

att för budgetåret 1935/1936 ett anslag av 100,000 kronor för ändamålet anvisades.

De delegerade räknade med att under nämnda budgetår väsentligen

allenast ordnandet av marköverlåtelse, upprättandet av erforderliga

avtal samt uppgörandet av ritningar komme att medhinnas.

För egen del får jag efter samråd med cheferna för försvars- och ecklesiastikdepartementen

anföra följande.

Ur synpunkten av läkarutbildningens vid Uppsala universitet behov kan

någon tvekan icke råda därom, att kravet på en psykiatrisk klinik, nära

ansluten till universitetets övriga sjukvårdsanstalter, är i hög grad behjärtansvärt.

De erfarenheter, som i detta avseende föreligga från Lund och

på sätt och vis även från Stockholm (psykiatriska sjukhuset), utgöra ett

bestämt stöd för denna uppfattning. Jag anser mig därför i princip böra

biträda det förslag till frågans lösning, som från vederbörande myndigheter

framställts och som närmare utformats av särskilda delegerade.

Det föreslagna tomtområdet synes mig lämpligt valt och besitta erforderlig

storlek. Beträffande upplåtelsen av detsamma torde Kungl. Hajd framdeles

fatta beslut.

Vid remissbehandlingen lia visserligen inga erinringar framställts mot byggnadsförslag^

såsom sådant. Däremot har såväl byggnadsstyrelsen som medicinalstyrelsen

uttalat betänkligheter emot omedelbara åtgärder för planens

realiserande. Motivet för denna ståndpunkt är att söka i det ovissa läge,

vari frågan om en ur den psykiatriska klinikens synpunkt nödvändig omläggning

av den södra infartsvägen till Uppsala befinner sig. Efter vad jag

inhämtat torde det emellertid numera kunna förväntas, att en tillfredsställande

lösning av denna vägfråga utan alltför stort dröjsmål skall kunna uppnås.

Huvudsaken är uppenbarligen, att i denna sak ett avtal med staden kan

komma till stånd, som garanterar att vägomläggningen verkställts, då klinikbyggnaden

står färdig att tagas i bruk.

Departementschefen

.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Då denna förutsättning, som nämnts, torde föreligga, saknas anledning

att uppskjuta avgörandet i huvudfrågan. Jag utgår givetvis ifrån att åtgärder

för byggnadsarbetenas påbörjande få anstå, tills de förhållanden, som

sammanhänga med klinikens förläggning, på ett betryggande sätt ordnats.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har ett utkast till avtal

uppgjorts, avsett att träffas mellan Kungl. Maj:t och kronan och Uppsala

universitet, såsom huvudman för akademiska sjukhuset, angående anordnandet

och upprätthållandet av den blivande psykiatriska kliniken. Anledningen

till att en sådan form valts för de bestämmelser, som skulle gälla i

avseende å förhållandet mellan den nya kliniken och akademiska sjukhuset,

lärer vara hänsyn till landstingets ekonomiska intressen i sjukhuset. På

grund av det mellan universitetet och landstinget träffade avtalet angående

akademiska sjukhuset är det från landstingets synpunkt av vikt, att den

psykiatriska klinikens anslutning till sjukhuset sker enligt på förhand fastställda

grunder, innebärande garantier för att icke någon del av driftkostnaderna

för kliniken skall kunna framträda såsom brist å akademiska sjukhusets

stat och därmed delvis drabba landstinget.

Ehuru jag icke har något i sak att erinra mot de i avtalsutkastet upptagna

principerna, torde ett avtal mellan kronan och universitetet angående

psykiatriska klinikens upprättande och drift icke vara en lämplig form för

åsyftade bestämmelser. Jag föreslår därför, att riksdagens godkännande inhämtas

rörande de i avtalsutkastet upptagna grunderna för anordnande och

upprätthållande av kliniken såsom avdelning av akademiska sjukhuset, såvitt

dessa grunder äro av natur att inverka på landstingets ekonomiska intressen

(§§ 1, 3, 9, 10 och 11). Därest förslaget örn klinikens uppförande vinner

riksdagens bifall, torde Kungl. Majit böra i sinom tid utfärda erforderliga

bestämmelser i överenstämmelse med dessa grunder. Prågan örn utfärdande

av föreskrifter även rörande andra i avtalsutkastet behandlade ämnen torde

få upptagas till särskild prövning i annat sammanhang.

I fråga örn den allmänna planläggningen av kliniken, har jag i huvudsak

ingen erinran att framställa. Man kan visserligen känna en viss tvekan,

huruvida icke densamma beräknats för ett större antal patienter än som synes

oundgängligen erforderligt. Men å andra sidan finner jag särskilt välbetänkt,

att speciella barnplatser beretts inom densamma, vadan en eventuell reduktion

icke lär böra gå ut över dessa. Jämväl lär det få anses erforderligt, att

särskilda bostäder uppföras för klinikens personal i den utsträckning förslaget

avser.

Kostnaderna anser jag böra uppskattas till det av byggnadsstyrelsen angivna

beloppet, 1,597,000 kronor. - För nästa budgetår torde därav böra beräknas

100,000 kronor.

Renovering av Ulleråkers sjukhus vid Uppsala.

Vid anmälan den 4 januari 1935 av under socialdepartementets handläggning

hörande ärenden angående utgifter för kapitalökning under budgetåret

1935/1936 anförde jag vid punkten 2, bland annat, att medicinalstyrelsen

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

anmält, att styrelsen hade för avsikt att för nästa budgetår äska 1,560,000

kronor för renovering av Ulleråkers sjukhus vid Uppsala. Jag ansåg mig

då preliminärt böra räkna med ett utgiftsbehov motsvarande nämnda summa

och beräknade anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus

i anslutning härtill.

Med skrivelse den 12 februari 1935 har medicinalstyrelsen avlämnat slutlig

utredning i ärendet och därvid hemställt örn förslag till riksdagen rörande

renovering av sjukhuset för en beräknad totalkostnad av 5,850,000 kronor.

Vid den prövning, jag varit i tillfälle att ägna ärendet, sådant det numera Departementsföreligger,

har jag funnit förslag däri icke lämpligen böra föreläggas årets

riksdag. Jag har förvissat mig örn att ett uppskov på något år med renoveringsplanens

förverkligande icke medför alltför stora olägenheter.

Inlösen av vårdplatser vid sinnessjukhusen.

Enligt såväl 1901 års sinnessjuk- och lasarettsstadgor som dessförinnan

gällande bestämmelser ålåg det landsting samt städer, som ej deltaga i landsting,

att bereda tillfällig vård av sinnessjuka. Denna skyldighet har ett

flertal landsting fullgjort därigenom, att upptagningsanstalt upprättats i samband

med något statens hospital.

I förevarande hänseende gäller numera 22 § i lagen den 22 juni 1928

(nr 302) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus. Enligt detta

lagrum kunna landsting och städer, som ej deltaga i landsting, av Kungl.

Majit erhålla befrielse från skyldigheten att bereda tillfällig vård av sinnessjuka.

Vid upprättandet av upptagningsanstalter vid statens hospital har tillgått

så, att efter medgivande av riksdagen mellan statlig myndighet och vederbörande

landsting träffats avtal med innehåll bland annat, att landstinget

skulle uppföra och underhålla viss sjukvårdsbyggnad vid hospitalet och mot

en av Kungl. Majit fastställd dagavgift erhålla vård för visst antal patienter,

samt att staten och landstinget skulle äga rätt att uppsäga avtalet med

viss uppsägningstid, varefter staten skulle vara skyldig ersätta landstingets

kostnad för byggnaden med visst belopp.

I 1928 års plan för anskaffande av nya vårdplatser vid sinnessjukhusen

ingick, att staten skulle övertaga ifrågavarande upptagningsanstalter. Samtliga

vid statens sinnessjukhus förlagda länsupptagningsanstalter hava också

numera övertagits av staten.

På grund av uppsägning från Uppsala läns landstings sida av avtal rörande

landstingets upptagningsanstalt för sinnessjuka vid Ulleråkers sjukhus

vid Uppsala inträder under budgetåret 1935/1936 skyldighet för staten att

inlösa anstalten.

I skrivelse den 21 september 1934 har medicinalstyrelsen ■— under hänvisning

till avtalsuppsägningen — anfört, dels att det belopp, som statsverket

hade att erlägga för inlösen av anstalten kunde på grund av bestämmelserna

i det uppsagda avtalet uppskattas till 55,917 kronor 5 öre, dels ock att er
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

sättningen skulle gäldas under budgetåret 1935/1936. På grund härav har

styrelsen hemställt, att för ifrågavarande ändamål måtte anvisas ett belopp

av i runt tal 55,920 kronor.

Medicinalstyrelsen meddelar i detta sammanhang tillika, att utöver det

sålunda begärda anslaget ytterligare medel icke syntes erfordras för inlösen

av län supptagningsan stal ter vid statens sinnessjukhus.

Emot medicinalstyrelsens hemställan har jag icke något att erinra. Eör

nästa budgetår torde alltså för inlösen av ifrågavarande upptagningsanstalt

böra beräknas 55,920 kronor.

Ersättning till staden Lund.

Den 4 september 1930 har Kungl. Maj:t godkänt ett mellan fortifikationsdepartementet,

å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, samt Lunds stads drätselkammare,

å stadens vägnar, den 28 juli och den 23 augusti 1930 upprättat

avtal avseende reglering av vissa ersättningsanspråk i anledning därav,

att Södra skånska infanteriregementet i samband med genomförandet av

1925 års härordning förflyttats från Lund. Enligt nämnda avtal har kronan

förbundit sig att för tiden från och med den 1 juli 1930 och intill dess Yipeholms

sjukhus i Lund blivit färdigt och tagits i bruk, till staden betala ersättning,

som skulle utgå för tiden till och med den 30 september 1934 med

belopp, beräknat efter 12,000 kronor för helt år, samt för tiden efter den 30

september 1934 med belopp, beräknat efter 20,000 kronor för helt år.

Den staden Lund enligt ifrågavarande avtal tillkommande ersättningen

för tiden till och med den 30 september 1934 bestreds av ett för ändamålet

å riksstaten uppfört extra anslag under fjärde huvudtiteln. Staden tillkommande

ersättning för tiden efter sistnämnda dag till och med utgången av

detta budgetår utgår av det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till

inlösen av vårdplatser vid sinnessjukhusen m. m.

Enligt vad jag inhämtat, kan Vipeholms sjukhus icke beräknas bliva färdigt

att tagas i bruk förrän under första kvartalet av budgetåret 1935/1936.

Med hänsyn därtill föreslår jag, i anslutning till statsverkspropositionens

kalkyler beträffande det under femte huvudtiteln (punkt 89) preliminärt upptagna

anslaget till inlösen av vårdplatser vid sinnessjukhusen m. m. (jfr utgifter

för kapitalökning, bilaga 2 s. 3), att i nu förevarande sammanhangmedel

beräknas för gäldande av statsverkets ersättning till staden Lund för

tiden 1 juli—30 september 1935. Då enligt avtalet ersättning numera skall

utgå efter 20,000 kronor för år, utgör det för angivna tid erforderliga beloppet

5,000 kronor.

Sammanfattning.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört skulle för nästa budgetår

medel behöva anvisas till arbeten vid följande anstalter med här angivna

belopp.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 165. 63

S:t Sigfrids sjukhus: Kronor

a) ny- och ombyggnader ................................................................ 254,750

b) renoveringsarbeten....................................................................... 350,000

Vipeholms sjukhus:

a) sjukhusets fullbordande enligt fastställd plan........................... 350,000

b) paviljong för sinnesslöa kvinnor m. m................................... 500,000

S:t Olofs sjukhus.................................................................................. 950,000

S:t Lars » :

a) omändringsarbeten ..................................................................... 210,000

b) avloppsanordning.......................................................................... 98,500

Säters sjukhus:

a) reningsverk ................................................................................... 180,000

b) w. c.-anläggning............................................................................. 120,000

Salberga sjukhus .............................. 110,000

Psykiatrisk klinik vid universitetet i Uppsala................................... 100,000

Summa kronor 3,223,250

Vidare erfordras under nästa budgetår dels för inlösen av vårdplatser vid

sinnessjukhusen ett belopp av 55,920 kronor, dels för ersättning till staden

Lund ett belopp av 5,000 kronor, dels och för vissa utredningar m. m. ett

belopp av 18,000 kronor.

I detta sammanhang vill jag meddela, att å de för anordnandet av Kybo vs

sjukhus i Jönköping anvisade anslagen uppkommit vissa besparingar, men

att jag efter samråd med chefen för finansdepartementet funnit dessa icke

böra tagas i anspråk för nu ifrågavarande byggnadsändamål. Beträffande

dessa besparingar ber jag få hänvisa till en av byggnadsstyrelsen i skrivelse

den 20 december 1934 gjord anmälan i ämnet. Byggnadsstyrelsen

framhåller däri i huvudsak följande.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut finge sammanlagda kostnaderna för byggnadsföretaget

utgöra högst 6,860,000 kronor. Kostnaderna hittills för byggnadsföretaget

samt vissa ännu icke verkställda likvider uppginge tillhopa till

6,106,494 kronor 52 öre. Vissa arbeten återstode emellertid att utföra, såsom

vissa mindre kompletteringsarbeten inom de olika byggnaderna, vägoch

stängselarbeten samt komplettering av ytterbelysningen, för vilka arbeten

styrelsen beräknade 93,000 kronor. I denna summa inginge ett beräknat

belopp av 3,000 kronor för det fall att anordnandet av utfartsväg från Smålands

arméartilleriregementes övningsfält till den genom sjukhusområdet

glanerade nya vägen Jönköping—Ljungarum skulle bekostas av statsmedel.

ammanlagda kostnaderna för byggnadsföretaget belöpte sig således till

(6,106,494: 52 + 93,000) 6,199,494 kronor 52 öre. Då do genom försäljning

av äldre, överblivna materialier influtna medlen uppginge till 29,214 kronor

68 öre, utgjorde utgifterna (6,199,494: 52 — 29,214:68) 6,170,279 kronor 84 öre.

Å de anvisade anslagsmedlen kunde således för närvarande beräknas en

besparing av (6,860,000 — 6,170,279:84) 689,720 kronor 16 öre. Under byggnadstiden

hade härjämte i hyres- och arrendemedel influtit sammanlagt 29,106

kronor 97 öre. Av de besparade anslagsmedlen anhölle emellertid byggnadsstyrelsen

att få använda dels i mån av behov ett belopp av högst 75,000

kronor för bestridande av kostnader för erforderliga kompletterings- och justeringsarbeten

under åren 1935 och 1936, vilken period syntes kunna jämföras

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 163-

med en byggnadsentreprenörs ansvarstid, dels ock högst 36,000 kronor för

utförande av värmeledningsanläggningar samt varmvattenledningar till tvättstugor

inom förutvarande underoffieersbyggnaden samt de s. k. bageribyggnaderna

vid sjukhuset. Vid bifall härtill skulle alltså, framhölle byggnadsstyrelsen,

av de för byggnadsföretaget anvisade anslagsmedlen återstå odisponerat

omkring 579,000 kronor, vartill komme de till 29,106 kronor 97 öre

uppgående hyres- och arrendemedlen.

Med anledning av byggnadsstyrelsens anmälan har medicinalstyrelsen i

utlåtande den 9 februari 1935 anfört i huvudsak följande.

Styrelsen vore icke för närvarande i tillfälle att bedöma, huruvida de

av byggnadsstyrelsen reserverade beloppen för bestridande av kostnader

dels för vissa angivna återstående arbeten, dels ock för eventuella kompletterings-

och reparationsarbeten under åren 1935 och 1936 komme att visa

sig tillräckliga. Av byggnadsstyrelsen ifrågasatta värmeledningsanläggningar

samt vissa kompletteringsarbeten i de förutvarande underofficersbyggnaderna

för en beräknad kostnad av 36,000 kronor ansåge styrelsen synnerligen

önskvärda och ville därför livligt förorda dessa arbetens utförande. I övrigt

hade medicinalstyrelsen icke funnit något att erinra.

Till denna framställning vill jag endast knyta den erinran, att det ifrågavarande

förslaget synes mig välbetänkt. Jag har också för avsikt att, därest

riksdagen ej däremot har något att erinra, av den betydande anslagsreservationen

ställa de begärda beloppen, tillhopa 111,000 kronor, till förfogande

för ändamålet.

Jämväl torde, därest så vid en närmare prövning skulle visa sig påkallat,

för anläggande av utfartsväg från Smålands arméartilleriregementes övningsfält

till nya Ljungarumsvägen kunna tagas i anspråk det därför av byggnadsstyrelsen

beräknade beloppet av 3,000 kronor.

Den i förut angivna tablå upptagna summan av 3,223,250 kronor torde

få utgå från ett bland utgifter för kapitalökning under rubrik »Statens

allmänna fastighetsfond» anvisat reservationsanslag till vissa byggnadsarbeten

vid statens sinnessjukhus, medan de återstående kostnaderna synas böra

gäldas från ett under femte huvudtiteln uppfört reservationsanslag till inlösen

av vårdplatser vid sinnessjukhusen m. m. å 79,000 kronor, vilket preliminärt

beräknats till 81,000 kronor.

Med avseende å fördelningen av medlen under först omförmälda anslag

torde få nämnas, att den angivna beräkningen självfallet icke avser att vara

i detalj bindande för medlens disposition. I den mån så med hänsyn till

sättet för byggnadsarbetenas bedrivande eller eljest kan befinnas lämpligt,

torde en ökning av beräknad medelsdisposition för ett visst ändamål kunna

ske mot det att motsvarande minskning vidtages i de anvisade medlen för

ett annat ändamål.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Majus proposition nr 168.

I) besluta, att vid S:t Sigfrids sjukhus vid Växjö skola i

huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordat förslag

verkställas vissa renoveringsarbeten för en beräknad kostnad

av högst 1,165,000 kronor;

II) besluta, att vid Vipeliolms sjukhus i Lund skall i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig förordat förslag uppföras

en paviljong för svårskötta obildbara sinnesslöa kvinnor jämte

ett bostadshus för personal för en beräknad kostnad av tillhopa

högst 770,000 kronor;

III) besluta, att vid Salberga sjukhus i Sala skall i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig förordat förslag uppföras

fyra bostadshus för personal för en beräknad kostnad av tillhopa

högst 217,000 kronor;

IV) besluta, att anslutning av avloppsledning för S:t Lars

sjukhus i Lund till Lunds stads avloppsledning och reningsverk

skall i huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordat

förslag anordnas för en beräknad kostnad av högst

158,500 kronor;

V) besluta, att vid akademiska sjukhuset i Uppsala skall i

huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordat förslag upprättas

en psykiatrisk klinik, förlagd å det för densamma föreslagna

området av stadsägorna 690 och 367, dock under förutsättning

att sådan omläggning av södra infartsvägen till Uppsala beslutas,

att det för kliniken avsedda området ej av nämnda väg

skiljes från akademiska sjukhusets område, samt Uppsala stad

förbinder sig att hava fullbordat vägomläggningen till dess

kliniken är färdig att tagas i bruk,

besluta, att klinikens anslutning till akademiska sjukhuset

och dess upprätthållande såsom avdelning av sjukhuset sker

enligt av mig förordade grunder,

ävensom besluta, att byggnader för kliniken och till densamma

hörande personalbostäder skola i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig förordat förslag uppföras för en beräknad

kostnad av högst 1,597,000 kronor;

VI) bland utgifter för kapitalökning under rubrik »Statens

allmänna fastighetsfond» till Vissa byggnadsarbeten vid statens

sinnessjukhus för budgetåret 1935/1936 anvisa ett reservationsanslag

av 3,223,250 kronor, att utgå av lånemedel samt

VII) under femte huvudtiteln, avdelningen medicinalstaten

samt hälso- och sjukvården, underavdelningen sjukvårdsanstalterna,

till Inlösen av vårdplatser vid sinnessjukhusen m. m.

för budgetåret 1935/1936 anvisa ett reservationsanslag av 79,000

kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 163.

413 33 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Majus proposition nr 163.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Bertil Wirseen.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

67

Avskrift. Bilaga.

Avtal.

Sedan stadsfullmäktige i Lund genom beslut den 14 innevarande december

uppdragit åt drätselkammaren att träffa avtal rörande anslutning för

Sankt Lars sjukhus i Lund till stadens avloppsledning, har under förutsättning

av Kungl. Maj:ts godkännande mellan Kungl. Medicinalstyrelsen,

här nedan kallad Kronan, och drätselkammaren i Lund, här nedan kallad

staden, ingåtts följande avtal rörande sagda anslutning.

Lo) Lunds stad förbinder sig att på i det följande närmare angivna villkor

vid en å bifogad karta utmärkt punkt i sin avloppsledning såsom eget

avloppsvatten från sjukhusets nuvarande område mottaga spillvatten och

dräneringsvatten intill en mängd, i medeltal för år räknat av 400 liter per

dygn och person, bosatt inom området, samt nederbördsvatten intill en

myckenhet, som tillsammans med spill- och dräneringsvattnet ej överstiger

360 liter per sekund.

2:o) Det ankommer på staden att besluta örn och bekosta de åtgärder,

som erfordras för avlopploppsvattnets rening.

3:o) Såsom gottgörelse härför skall Kronan erlägga dels anslutningsavgift

dels ock driftkostnadsersättning.

Anslutningsavgift erlägges, då anslutningen trätt i funktion, vilket skall

ske senast inom 1936 års utgång, i den mån force majeure icke föranleder

försening, med ett engångsbelopp av sextiotusen (60,000) kronor, driftkostnadsersättning

från och med samma tid med ett årligt belopp av ettusen (1,000)

kronor att utgå i efterskott, så länge avtalet är gällande.

Skulle mängden av sjukhusets avloppsvatten för visst år överstiga vad

här ovan under l:o) sägs, skall driftkostnadsersättningen för sagda år ökas

i proportion härtill.

Skulle antalet personer, som äro bosatta inom sjukhusets område, sjukhusets

patienter häri inbegripna, komma att överstiga tvåtusen (2,000), skall

för ökning utöver nämnda tal med intill 200 personer och därefter för varje

ytterligare ökning med intill sistnämnda tal dels särskild anslutningsavgift

erläggas med ett årligt belopp av 300: — kronor att utgå i efterskott, dels

ock driftkostnadsersättningen ökas med 100: — kronor för år, allt så länge

avtalet är gällande. För bestämmandet av dessa årliga belopp skall personantalet

vid driftsårets början ligga till grund.

4:o) Inkopplingen av sjukhusets avloppsledning på stadens skall utföras

på av staden godkänt sätt och på Kronans bekostnad.

Den pumpbrunn, som sjukhuset anordnar för magasinering av avloppsvatten,

avsett att medelst pumpning tillföras stadens ledning, må rymma

högst 10 kbm.

_ 5:o) Staden medgiver Kronan rätt att utan ersättning till staden nedlägga,

bibehålla och underhålla anslutningsledningen från sjukhusets gräns till

stadens avloppsledning.

6:o) Avtalet är gällande för en tid av tio (10) år från ikraftträdandet och

därefter till dess uppsägning från någondera parten sker i enlighet med

vad nedan sägs.

Har uppsägning skett från Kronans sida, varvid en uppsägningstid av

minst ett år skall iakttagas, äger Kronan icke återfå någon del av erlagda

ersättningsbelopp, vare sig dessa utgjorts av anslutningsavgifter eller driftkostnadsersättningar.

Har uppsägningen skett från stadens sida, varvid en uppsägningstid av

minst tre år skall iakttagas, skall staden vid tidpunkten för avtalets upp
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

hörande till Kronan erlägga dels det under 3:o) här ovan omförmälda engångsbeloppet

å 60,000 kronor, dels, såsom ersättning för Kronans kostnad för

sjukhusets anslutningsledning, ett belopp av 23,000 kronor, dock med avdrag

av fem procent för år å det sammanlagda beloppet, 83,000 kronor, för tiden

från det anslutningen trätt i funktion intill dess avtalet upphört att gälla.

Staden berättigas att, därest ersättning för nämnda anslutningsledning

sålunda av staden erlagts, upptaga och tillgodogöra sig densamma, med

skyldighet att återställa den mark inom sjukhusets område, där ledningen

varit förlagd, i före upptagandet befintligt skick.

7:o) För avtalets giltighet förutsättes, att det godkänts av Kungl. Majit

före utgången av år 1935.

Stockholm den 4 januari 1935.

För Kungl. Medicinalstyrelsen:

EINAE EDÉN.

E. Lauritzen.

/ J. Hedqvist.

Bevittnas:

M. Adler. M. Andersson.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

Daniel Heilborn.

Lund den 17 december 1934.

För Lunds stad

å dess drätselkammares vägnar:

SVANTE HOLMGKEN

/ Gösta Wetterlöf.

Stockholm 1935. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:259 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. s. 1 i texten
  2. SU 1935:123 Utlåtande i anledning av Kungl. ftlaj:ts proposition angående anslag till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus ni. m. s. 1 i texten