Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för stationskarlen N. H. Pettersson och banarbetaren G. Persson från viss ersättningsskyldighet gentemot statens järnvägar

1935-03-08 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:165, Angående befrielse för stationskarlen N. H. Pettersson och banarbetaren G. Persson från viss ersättningsskyldighet gentemot statens järnvägar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 165.

1

Nr 165.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse

för stationskarlen N. H. Pettersson och banarbetaren

G. Persson från viss ersättningsskyldighet

gentemot statens järnvägar; given Stockholms slott

den 8 mars 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Reg euten i

statsrådet å Stockholms slott den 8 mars 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Leo anför:

Den 12 september 1933 inträffade å bangården vid Vartofta station en

olycka, därvid banarbetaren B. Hallberg skadades så svårt genom inverkan

av elektrisk ström, att han avled. Såsom ansvariga för olyckan ställdes

banarbetaren Gustaf Persson i Finnerödja och stationskarlen Nils Heribert

Pettersson i Vartofta under åtal vid Vartofta och Frökinds häradsrätt.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 165.

595 35

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S5.

Häradsrätten fann genom sitt härutinnan lagakraftvunna utslag den 12 juli

1934 Persson och Pettersson hava genom vårdslöshet och försummelse

varit vållande till Hallbergs död och prövade förty lagligt döma dem jämlikt

14 kap. 9 § strafflagen att utgiva Persson sextio dagsböter ä 2 kronor

och Pettersson 40 dagsböter ä 3 kronor. I målet yrkade Hallbergs änka

Ruth Hallberg, som av riksförsäkringsanstalten tillerkänts 245 kronor i begravningshjälp

samt årlig livränta till belopp av 612 kronor 50 öre, därutöver

ersättning av Persson och Pettersson med dels 529 kronor 44 öre

för begravningskostnader, dels 2,000 kronor för visst lidande, som åsamkats

henne i anledning av mannens frånfälle, dels ock en årlig livränta

av 1,387 kronor 50 öre. Ruth Hallberg yrkade tillika efter stämning å

Kungl. Majit och kronan åläggande för statens järnvägar i egenskap av

arbetsgivare att såsom ansvariga för det vållande, som läge Persson och

Pettersson till last, solidariskt med Persson och Pettersson utgiva de av

Ruth Hallberg yrkade ersättningarna. Järnvägsstyrelsen för Kungl. Majit

och kronan yrkade, att Persson och Pettersson måtte förpliktas att solidariskt

till Kungl. Majit och kronan återgälda vad i anledning av Ruth

Hallbergs talan kunde komma att utgivas till henne. I sitt nyssberörda

utslag ogillade häradsrätten den mot Kungl. Majit och kronan förda talan,

enär den omständigheten, att i statens järnvägars tjänst anställda arbetare

vållat en annan där anställd arbetares död, icke i och för sig föranledde

skadeståndsskyldighet för Kungl. Majit och kronan samt i målet icke ådagalagts

något förhållande, som eljest kunde för Kungl. Majit och kronan medföra

sådan skadeståndsskyldighet. Persson och Pettersson ålades att solidariskt

till Ruth Hallberg utgiva 305 kronor i ersättning för begravningskostnader.

Häradsrätten fann däremot Ruth Hallberg icke hava styrkt befogenheten

av sitt yrkande örn livränta utöver vad hon i sådant hänseende

av riksförsäkringsanstalten tillerkänts eller örn ersättning för lidande i samband

med mannens frånfälle. Sedan Ruth Hallberg hos Göta hovrätt fullföljt

sin ersättningstalan, har hovrätten genom utslag den 21 januari 1935

icke funnit skäl göra annan ändring i häradsrättens utslag, än att hovrätten

ålagt Persson och Pettersson att ersätta Ruth Hallberg för begravningskostnaderna

med yrkade 529 kronor 44 öre. Efter besvär av Ruth Hallberg

är målet för närvarande beroende på Högsta domstolens prövning.

I skrivelse den 22 februari 1935 har järnvägsstyrelsen anfört:

För den händelse målet i Högsta domstolen skulle gå statens järnvägar

emot, äro statens järnvägar givetvis berättigade att av Persson och Pettersson

såsom vållande till olyckan uttaga vad statens järnvägar kunna bliva

dömda att utgiva till Ruth Hallberg.

Därjämte äro statens järnvägar, som jämlikt av riksförsäkringsanstalten

meddelat beslut till Ruth Hallberg dels utgivit begravningshjälp med 245

kronor dels ock hava att erlägga en årlig livränta av 612 kronor 50 öre

från och med den 13 september 1933, berättigade till ersättning härför av

Persson och Pettersson.

Hos järnvägsstyrelsen hava Persson och Pettersson gjort framställning

örn styrelsens medverkan för deras befriande från berörda ersättningsskyldig
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 165. 3

het; och har vederbörande distriktschef tillstyrkt åtgärder i sådan riktning.

Persson är född den G februari 1912, är ogift och har sedan den 8 augusti

1927 haft arbete vid ledningsavdelningen inom åttonde bansektionen. Under

år 1934 hade han en inkomst från statens järnvägar av 1,896 kronor 38 öre.

Han saknar andra tillgångar än de inkomster, lian genom sitt arbete kan

förvärva. Yederbörande baningenjör vitsordar, att Persson under sin arbetstid

uppfört sig på ett nyktert och hedrande sätt samt visat stort intresse

för sitt arbete. Enligt intyg av polisman å Perssons bostadsort är Persson

ansedd såsom en synnerligen skötsam, nykter och pålitlig person.

Pettersson är född den 16 mars 1894, är ogift och har sedan den 1 januari

1918 varit stationskarl vid statens järnvägar. Under år 1934 hade han en

inkomst från statens järnvägar av 2,655 kronor. Han har eget hushåll tillsammans

med en syster, vilken saknar egen inkomst. Han äger tillsammans

med henne en mindre fastighet, taxerad till 3,500 kronor. Förutom denna

fastighet, vilken lärer vara intecknad till ungefär halva värdet, samt hälften

av inventarierna i fastigheten lärer han icke äga andra tillgångar än sin lön

såsom stationskarl vid statens järnvägar. Enligt vitsord av vederbörande

trafikinspektör har Pettersson under sin tjänstgöringstid visat sig dugande,

villig och skötsam.

Åv det anförda torde framgå, att statens järnvägars möjligheter att av

Persson och Pettersson uttaga ersättning för vad statens järnvägar fått och

framdeles kunna ytterligare få i anledning av berörda olyckshändelse utgiva

till Ruth Hallberg äro synnerligen små. Perssons och Petterssons tjänstgöring

hade, frånsett nu ifrågakomna försummelse, icke lämnat rum för någon

anmärkning, utan de hade tvärtom enligt befälets omdömen skött sitt arbete

på ett förtjänstfullt sätt. Härtill kommer, att ett formellt kvarstående av

statens järnvägars fordringsanspråk icke skulle kunna undgå att verka nedtryckande

på dem och förty kan befaras komma att menligt påverka jämväl

deras arbete.

Järnvägsstyrelsen hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

— i likhet med vad i åtskilliga dylika fall tidigare skett — medgiva att

statens järnvägars ifrågavarande fordringsanspråk må efterskänkas.

I utlåtande häröver den 28 februari 1935 har statskontoret anfört:

Ehuru slutlig dom i förevarande ersättningsmål ännu icke fallit och det

följaktligen icke är avgjort, huruvida ersättningsskyldighet kan komma att

åläggas Kungl. Majit och kronan, vill statskontoret dock icke motsätta sig,

att ärendet i föreliggande skick upptages till prövning. Förutom de ersättningsbelopp,

rörande vilka process pågår, hava Persson och Pettersson skyldighet

att till statens järnvägar betala gottgörelse för änkan Hallberg av

riksförsäkringsanstalten tillerkänd livränta och begravningshjälp. Då såväl

Persson som Pettersson icke synas hava andra tillgångar av betydelse än

sin arbetsförtjänst, anser sig statskontoret böra tillstyrka, att riksdagens

medgivande inhämtas till efterskänkande av statens järnvägars fordringsanspråk

mot dem.

Med hänsyn till vad som upplysts örn Petterssons och Perssons ekonomiska

ställning och då det i betraktande härav synes bliva resultatlöst att

av dem söka åter, vad järnvägsstyrelsen redan utgivit eller kan komma att

utgiva till änkan Hallberg på grund av ifrågavarande olycksfall, anser jag

mig böra tillstyrka järnvägsstyrelsens förevarande framställning.

Departements
chefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 165.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att stationskarlen Nils Heribert Pettersson och banarbetaren

Gustaf Persson må befrias från den ersättningsskyldighet gentemot

statens järnvägar, som må åvila dem på grund av ifrågavarande

den 12 september 1933 i Vartofta inträffade olycksfall,

samt

att ifrågavarande fordran hos Pettersson och Persson må ur

statens järnvägars räkenskaper avskrivas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Stockholm 1935. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:136 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för stationskarlen N. H. Pettersson och banarbetaren G. Pärson från viss ers a1 i texten
  2. SU 1935:59 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för stationskarlen N. H. Pettersson och banarbetaren G. Persson från viss ersättningsskyld s. 3 i texten