Sök i Ratio Lex

Angående fortsatt statlig exportkreditgaranti

1935-03-08 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:169, Angående fortsatt statlig exportkreditgaranti

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 169.

1

Nr 169.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fortsatt statlig

exportkreditgaranti; given Stockholms slott den 8 mars 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Fritjof Ekman.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 8 mars 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt chefen

för finansdepartementet anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet

Ekman:

I anledning av Kungl. Maj:ts i proposition den 17 mars 1933, nr 245,

framställda förslag medgav samma års riksdag, att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad av mig i statsrådsprotokollet över handelsärenden för

nämnda dag anförts och med iakttagande av de synpunkter, vilka av särskilda

utskottet i dess utlåtande nr 4 framhållits, samt enligt de närmare

bestämmelser, som kunde bliva av Kungl. Majit meddelade, svenska staten

Bihang till riksdagens protokoll /9.V5. 1 sami. Nr 169-

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

finge under tiden till och med utgången av budgetåret 1933/1934 till belopp

av högst 75 miljoner kronor iklädas betalningsansvar för exportkrediter för

till utlandet levererade inhemska alster av industri, jordbruk och fiske.

Riksdagen medgav vidare, att av nyssberörda belopp av 75 miljoner kronor

högst 6 miljoner kronor finge tagas i anspråk för finansiering av export av

inhemska alster av jordbruk och fiske i enlighet med de särskilda riktlinjer,

vilka av utskottet i förenämnda utlåtande därutinnan angivits. Än vidare

beslöt riksdagen, att de premier, som enligt vad i utskottets utlåtande anförts

borde erläggas, skulle överföras till en av riksgäldskontoret förvaltad

fond, från vilken skulle täckas såväl de förluster, som kunde uppkomma å

ifrågavarande verksamhet, som ock administrationskostnader för det organ,

som jämlikt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande kunde komma att inrättas

för verksamhetens handhavande.

Genom förordning den 26 juni 1933 (nr 429) lämnades sedermera i enlighet

med riksdagens direktiv föreskrifter angående statsgaranti för exportkredit

m. m., därvid bland annat stadgades, att prövning och avgörande av

fråga örn statsgaranti för exportkredit m. m. skulle ankomma på en av

Kungl. Majit utsedd nämnd, exportkreditnämnden. Instruktion för denna

nämnd utfärdades ävenledes den 26 juni 1933 (nr 430).

Sedan Kungl. Majit i proposition den 16 mars 1934, nr 256, väckt förslag

om fortsatt bemyndigande för beviljande av statlig exportkreditgaranti under

budgetåret 1934/1935, medgav 1934 års riksdag enligt dess skrivelse nr 309,

att svenska staten Hnge under tiden till och med utgången av sistnämnda

budgetår till belopp av högst 35 miljoner kronor — däri inberäknade de belopp,

vartill garantier beviljats eller kunde komma att före utgången av

budgetåret 1933/1934 beviljas — iklädas betalningsansvar för till utlandet levererade

inhemska alster av industri, jordbruk och fiske; tillika beslöt riksdagen,

att de för ifrågavarande exportkreditgarantier givna bestämmelserna skulle

i huvudsak oförändrade gälla, med beaktande dock av visst av riksdagen

gjort uttalande rörande garantis maximibegränsning.

I anledning härav har Kungl. Majit den 22 juni 1934 1 förordnat, att förordningen

den 26 juni 1933 (nr 429) angående statsgaranti för exportkredit

m. m. — vilken förordning gällde till och med den 30 juni 1934 — skulle,

med viss ändrad lydelse av 4 och 5 §.§, äga fortsatt giltighet efter sistnämnda

dag till och med den 30 juni 1935.

Enligt de sålunda meddelade föreskrifterna har exportkreditnämnden att,

till den svenska exportens främjande, bevilja statsgaranti för den kredit,

som av exportör lämnas vid försäljning till utlandet av inhemska alster

av industri, jordbruk eller fiske. I särskilda fall kan statsgaranti även

beviljas för entreprenadarbeten, som utföras i utlandet i förening med industrileveranser,

ävensom för till utlandet levererade alster av svensk teknisk

konsulterande verksamhet, särskilt då dylik verksamhet kan bliva av betydelse

för svensk export. Statsgarantin må i allmänhet högst avse, att ett

1 Se Svensk författningssamling 1934:345.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 169.

belopp, uppgående till 60 procent av den av exportören lämnade krediten,

kommer att inflyta. Detta innebär, att garantin upphör, så snart den procentuella

andel av kreditbeloppet, som omfattas av garantin, influtit. I

undantagsfall, då synnerligen starka skäl föreligga för att staten övertager

en ökad risk, må dock procentsatsen höjas till 75 procent. Då fråga är örn

export av alster av jordbruk eller av fisk och fiskprodukter kan garantin

utsträckas intill hela kreditbeloppet. I fall av denna art äger exportkreditnämnden

även att helt eller delvis finansiera exporten genom köpesummans

förskotterande.

Statsgarantin kan avse utebliven betalning av två olika huvudorsaker,

nämligen dels i anledning av köparens insolvens, dels ock på grund av

hinder för säljaren att erhålla betalning till följd av allmänt moratorium,

valutaspärr, andra valutarestriktioner eller liknande statliga åtgärder utomlands.

Sammanlagda beloppet av samtidigt utelöpande exportkreditgarantier,

däri inberäknat vad staten — utan att återbetalning ägt runi — kan hava

fått utgiva på grund av förskott eller beviljad garanti, får ej överstiga 35

miljoner kronor. Inom ramen härför kunna nyssnämnda utvidgade garantier

respektive förskott till förmån för jordbruk och fiske uppgå till 6 miljoner

kronor tillhopa.

Under åberopande av den tidsbegränsning, som givits åt förordningen den

26 juni 1934 (nr 345), anmodade jag genom skrivelse den 10 januari 1935

exportkreditnämnden att avgiva yttrande, dels huruvida efter utgången av

budgetåret 1934/1935 fortsatt bemyndigande för beviljande av statsgaranti

för exportkredit kunde anses vara av behovet påkallat, dels ock, därest

nämnden funne behov av dylikt bemyndigande föreligga, huruvida och i

vad mån en höjning av det medgivna kreditgarantibeloppet av högst 35

miljoner kronor kunde anses vara erforderlig samt huruvida ändringar i

gällande författningsbestämmelser i övrigt med hänsyn till vunna erfarenheter

av nämndens verksamhet kunde vara att förorda.

I skrivelse den 1 februari 1935 har exportkreditnämnden avgivit det

begärda yttrandet. Nämnden har däri till en början rörande sin hittillsvarande

verksamhet meddelat bland annat följande: Intill utgången av år

1934 hade ansökningar örn exportkreditgaranti beviljats för ett kreditbelopp

å inalles 25.3 miljoner kronor. Inom detta belopp hade garantiförbindelser

utställts för 19.3 miljoner kronor, därav statsgarantin omfattade 11.i miljoner

kronor. Garantierna avsåge ett 20-tal olika länder, varav huvudparten

Ryssland. I intet fall hade förekommit sådan utsträckt garanti eller

sådant förskott, som nymnden vore bemyndigad lämna för produkter av

jordbruk och fiske.

I fråga örn behovet av fortsatt bemyndigande för beviljande av .statlig

exportkreditgaranti har nämnden därefter uttalat följande:

Vad anginge spörsmålet, huruvida fortsatt bemyndigande för beviljande

av exportkreditgaranti efter utgången av innevarande budgetår borde lämnas,

ville exportkreditnämnden framhålla, att, ehuru exportindustriens allmänna

ställning otvivelaktigt undergått en väsentlig förbättring under det

senaste året, likväl synnerligen brydsamma förhållanden alltjämt fortbe
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

stöde på ett flertal exportmarknader. Därvid vore särskilt att marka, att i

många länder valutarestriktionerna, utan att vara direkt prohibitiva för

importen, dock beredde de utländska exportörerna stora och svåröverskådliga

vanskligheter samt att detta restriktionssystem hittills ingalunda visat

tecken att minska, än mindre försvinna. En annan omständighet, värd

beaktande, vore den tydliga tendens till ytterligare utsträckning av kredittiderna,

som flerstädes framträtt, i synnerhet beträffande leveranser av mera

betydande omfattning, en tendens som syntes vara att sätta i samband med

den alltmer utbredda användningen av statlig exportkreditgaranti och andra

liknande åtgärder från statens sida. I detta sammanhang Ange nämnas,

att i med Sverige konkurrerande länder vidtagna exportfrämjande anordningar

av nu angivet slag, såvitt nämnden bekant, i intet fall avvecklats,

utan att tvärtom systemet under det senaste året ytterligare utbyggts. På

grund av vad sålunda anförts och under framhållande av att ett bortfallande

vid utgången av innevarande budgetår av den statliga exportkreditgarantin

i vårt land säkerligen skulle medföra betydande olägenheter förvissa

delar av den svenska exporten, ville exportkreditnämnden för sin del

förorda, att nämndens verksamhet utsträcktes att omfatta även nästkommande

budgetår.

Vad beträffar spörsmålet om kreditgarantibeloppets storlek har nämnden

anfört följande:

Vidkommande frågan, huruvida en höjning av det nu medgivna kreditgarantibeloppet

av högst 35 miljoner kronor kunde anses erforderlig, tilläte

sig nämnden i första hand hänvisa till de i det föregående lämnade siffrorna

rörande omfattningen av nämndens dittillsvarande verksamhet. Framhållas

finge emellertid, att det givetvis vore svårt att på förhand beräkna vilken

efterfrågan exportkreditgarantierna kunde komma att erhålla, samt att på

senare tid otvetydiga tendenser på vissa områden framkommit till ökning

av de individuella garantiernas storlek. Då å andra sidan den tid nu

vore inne, då giltighetstiden av utställda garantier började att i större utsträckning

utgå, varigenom på sådant sätt frigjorda garantibelopp efterhand

kunde ånyo tagas i anspråk, ansåge sig nämnden icke hava skäl att

ifrågasätta ökning av nyssberörda maximum för den sammanlagda garantisumman,

35 miljoner kronor.

Beträffande slutligen frågan, huruvida ändringar .i gällande författningsbestämmelser

i övrigt med hänsyn till vunna erfarenheter av nämndens

verksamhet kunde vara att förorda, har nämnden till en början erinrat,

hurusom nämnden i ett den 7 december 1934 till statsrådet och chefen för

handelsdepartementet avgivet yttrande över en av enskilt företag gjord

framställning utlåtit sig angående tolkningen i visst hänseende av den i

7 § av förordningen örn exportkreditgaranti förekommande bestämmelsen,

att av nämnden beviljad garanti icke finge »avse utebliven betalning av

annan anledning än köparens insolvens eller sådana statliga åtgärder utomlands

som allmänt moratorium, valutaspärr och dylikt».

Spörsmålet gällde, huruvida, då fråga vöre örn utländsk stat såsom köpare

av varor eller beställare av entreprenadarbete, en av nämnden beviljad

garanti skulle träda in, så snart den utländska staten vägrat att inlösa en

klar och förfallen skuld, alltså oberoende av frågan, örn i dylikt fall in
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

selvens förelåge eller ej. Nämnden uttalade därvid tvivelsmål, huru långt

nämndens befogenhet i fall av sagda art sträckte sig. Genom beslut den

14 december 1934 förklarade Kungl. Ma:jt hinder icke möta för nämnden

att, då utländsk stat eller statsmyndighet vore köpare av varor eller beställare

av entreprenadarbete, medgiva exportkreditgaranti, vilken beträffande

klar och förfallen fordran avsåge betalningsvägran jämväl i fall, då

insolvens icke kunde anses föreligga.

Nämnden har vidare anfört, att det även på en annan punkt förefallit

nämnden, att tveksamhet rörande förefintliga bestämmelsers innebörd kunde

råda. Nämnden har därom yttrat:

Enligt 4 § 1 mom. av förordningen örn exportkreditgaranti finge statsgarantin

»högst avse, att ett belopp uppgående till 60 procent av den av

exportören lämnade krediten kommer att inflyta». Vad frågan här gällde

vöre, huruvida i fall av successiva leveranser garantin måste räknas å den

för affärstransaktionen lämnade krediten i dess helhet, eller örn garantin

skulle kunna uppdelas på de för de särskilda leveranserna lämnade krediterna.

Den förra tolkningen, som närmast syntes överensstämma med författningsbestämmelsens

ordalag, hade hittills tillämpats av nämnden. Erfarenheten

hade emellertid visat önskvärdheten av att även en enligt det

senare alternativet konstruerad garanti skulle kunna utställas, för att i

vissa fall förekommande exportintressen bättre skulle kunna tillgodoses.

Författningsbestämmelsens avfattning syntes ej heller direkt hindra en

garantigivning i nämnda mera vidsträckta form.

Nämnden har slutligen uttalat, att under förutsättning att nu angivna

önskemål ansåges kunna tillgodoses med nuvarande författningsbestämmelser,

nämnden funne sig för närvarande sakna anledning att påkalla någon

ändring i gällande föreskrifter.

Över exportkreditnämndens framställning hava infordrade yttranden avgivits

av statskontoret den 5 och av kommerskollegium den 25 februari

1935. Kommerskollegium har vid sitt yttrande fogat ett av kollegium

införskaffat, den 14 februari 1935 dagtecknat yttrande från styrelsen för

Sveriges allmänna exportförening.

Statskontoret har förklarat sig icke hava något att erinra mot den av

exportkreditnämnden gjorda framställningen.

Styrelsen för Sveriges allmänna exportförening förklarar sig till alla

delar ansluta sig till de synpunkter, som framförts i exportkreditnämnuens

förenämnda skrivelse av den 1 februari 1935, samt anför härutinnan följande:
Det

syntes styrelsen, att det fortfarande funnes ett stort behov av dylik

statsgaranti vid försäljning till marknader, där på grund av kredittidens

längd eller eventuellt föreliggande risker för valutarestriktioner de enskilda

exportörerna ej skulle kunna inlåta sig på affärer, örn de ej erhölle samma

statliga stöd, som erbjödes exportörer i en hel del andra med Sverige konkurrerande

länder, ty ännu hade, föreningen veterligt, ingen avveckling i

utlandet skett av vare sig statlig exportkreditgaranti eller statlig exportkreditförsäkring.

Styrelsen finge därför föreslå, att exportkreditgarantisystemet

förlängdes att gälla åtminstone ännu ett år framåt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 16!/.

Departements
chefen.

I sitt yttrandé ilar styrelsen vidare understrukit vikten av att vid, beviljande

av exportkreditgaranti noga tillses, att under garantin fallande

varuleveranser i görligaste mån befraktas på svenska fartyg samt försäkras

hos svenska försäkringsbolag.

Kommerskollegium tillstyrker, att exportkreditnämndens kreditgarantiverksamhet

fortsattes jämväl under budgetåret 1935/1936.

I avseende å frågan örn behov av ändring av gällande författningsbestämmelser

i ämnet uttalar kollegium, att kollegium icke funnit skäl till

dylika ändringar föreligga. Kollegium förutsätter därvid, att nämnda bestämmelser

beträffande exportavtal, där utländsk stat är köpare, samt ifråga

om avtal om successiva leveranser givas den tolkning, som angivits i exportkreditnämndens

skrivelse.

I fråga örn det av Sveriges allmänna exportförening framförda önskemålet

örn befraktning av svenska fartyg och försäkring i svenska försäkringsbolag

yttrar kollegium slutligen:

I likhet med exportföreningen måste kollegium linna önskvärt, att de

kreditgaranterade varupartierna i möjligaste mån fraktades på svenska fartyg

och försäkrades i svenska assuransföretag. Denna synpunkt syntes dock utan

någon ny särskild författningsbestämmelse kunna vinna beaktande vid exportkreditnämndens

prövning av föreliggande kreditfrågor.

När exportkreditgarantisystemet år 1933 infördes i vårt land, motiverades

detta närmast av det brydsamma tidsläget och av behovet att i nämnda läge

från statens sida åtgärder vidtoges till stödjande av vår export. Särskilt

framhölls därvid att snart sagt alla med Sverige konkurrerande länder i

Europa infört ett sådant system i syfte att underlätta avsättningen på utlandet.

Ehuru såsom exportkreditnämnden framhållit exportindustriens allmänna

ställning under det senaste året otvivelaktigt undergått en väsentlig förbättring,

förelinnas dock fortfarande på skilda områden stora vanskligheter

för vår export, särskilt på grund av de i åtskilliga länder ännu gällande

valutarestriktionerna. Då härtill kommer, att exportbefrämjande anordningar

av nu ifrågavarande slag alltjämt vidmakthållas i med Sverige konkurrerande

länder samt ett upphävande av den statliga exportkreditgarantiverksamheten

i vårt land därför säkerligen skulle medföra betydande svårigheter

för vissa delar av den svenska exporten, anser jag mig böra, i likhet

med dem som yttrat sig i ärendet, tillstyrka, att riksdagens bemyndigande

utverkas till denna stödverksamhets fortsatta bedrivande jämväl efter innevarande

budgetårs utgång. Ett dylikt förnyat bemyndigande torde dock

böra inskränkas till att omfatta nästkommande budgetår. På de av export

kreditnämnden anförda skälen förordar jag, att maximum för den sammanlagda

kreditgarantisumman, däri inräknat de belopp, vartill garantier beviljats

eller kunna komma att före utgången av nu löpande budgetår beviljas,

bestämmes till nu gällande belopp av 35 miljoner kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition nr 169.

Vidkommande härefter frågan, huruvida ändringar i gällande författningsföreskrifter

erfordras, får jag till en början erinra örn det av exportkreditnämnden

upptagna spörsmålet om tolkning av författningsbestämmelserna

i visst fall, då utländsk stat är köpare. Nämnda spörsmål har, såsom förut

omnämnts, i anledning av enskild framställning varit föremål för Kungl.

Maj:ts prövning, varvid Kungl. Majit funnit hinder icke möta för exportkreditnämnden

att, då utländsk stat eller statsmyndighet är köpare av varor

eller beställare av entreprenadarbete, medgiva exportkreditgaranti, vilken

beträffande klar och förfallen fordran avser betalningsvägran jämväl i

fall, då insolvens icke kan anses föreligga.

Vad vidare angår den av exportkreditnämnden berörda frågan, huruvida

i fall av successiva leveranser garantin måste räknas å den för affärstransaktionen

lämnade krediten i dess helhet, eller örn garantin skall kunna

uppdelas på de för de särskilda leveranserna lämnade krediterna, finner jag,

i likhet med exportkreditnämnden, gällande författningsbestämmelsers avfattning

icke hindra garanti givning i enlighet med det senare mera vidsträckta

alternativet. Jag förutsätter dock, att nämnda tillämpning av bestämmelserna

begagnas med varsamhet.

Beträffande slutligen det av Sveriges allmänna exportförening framförda,

av kommerskollegium biträdda önskemålet, att vid beviljande av exportkreditgaranti

måtte tillses, att de kreditgaranterade varupartierna i möjligaste

mån fraktas på svenska fartyg och försäkras i svenska assuransföretag,

finner jag samma önskemål värt beaktande och därför böra tillgodoses

i den utsträckning, sådant med hänsyn till ifrågavarande exportintressen

anses kunna ske. I likhet med kollegium anser jag dock nämnda spörsmål

icke påkalla någon ändring i gällande författningsbestämmelser.

Då sålunda de av exportkreditnämnden och Sveriges allmänna exportförening

framförda önskemålen i avseende å tillämpningen av garantisystemet

torde kunna tillgodoses inom ramen för nuvarande författningsbestämmelser

samt behov av ändrade bestämmelser ej heller i övrigt gjort sig gällande,

synes de nuvarande bestämmelserna böra förlänas förlängd giltighet i huvudsakligen

oförändrat skick.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att svenska staten må, i huvudsaklig överensstämmelse

med nu gällande bestämmelser, under tiden till

och med utgången av budgetåret 1935/1936 till belopp

av högst 35 miljoner kronor — däri inberäknade de

belopp, vartill garantier beviljats eller må komma att

före utgången av nu löpande budgetår beviljas — iklädas

betalningsansvar för till utlandet levererade inhemska

alster av industri, jordbruk och fiske.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten bifall samt förordnar, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Sehlberg.

350749. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:137 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt statlig exportkreditgaranti. a1 i texten
  2. SU 1935:60 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt statlig exportkreditgaranti. s. 5 i texten