Sök i Ratio Lex

Angående vissa frågor rörande folkundervisningen i rikets nordligaste gränsorter

1935-01-09 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:17, Angående vissa frågor rörande folkundervisningen i rikets nordligaste gränsorter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17.

1

Nr 17.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående vissa frågor rörande

folkundervisningen i rikets nordligaste gränsorter;

given Stockholms slott den 9 januari 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

MajU Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9

januari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Engberg anför härefter:

Sedan av Kungl. Majit tillkallade sakkunniga framlagt betänkande och

förslag rörande folkskoleväsendet i de finsktalande delarna av Norrbottens

län, framlade Kungl. Majit för 1924 års riksdag proposition (nr 170) angående

folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste gränsorter. Häri

berörde vederbörande departementschef bland annat frågan örn en särskild

undervisningsplan för denna del av landet samt framhöll, att närmare utredning

i detta ämne borde förebringas, innan förslag till lämpliga åtgärder

kunde föreläggas Kungl. Majit. Riksdagen (riksdagens skrivelse den 23 maj

1924, nr 184) hade häremot intet att erinra men framhöll, att en dylik

undervisningsplan givetvis borde så utarbetas, att densamma kunde anses

Bihang till riksdagens protokoll 1935 1 sami. Nr 17. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr .17.

vid den avslutade folkskolekursen giva samma resultat som den för riket

i övrigt gällande undervisningsplanen. På grund av vad sålunda i ärendet

förekommit anbefallde Kungl. Majit den 5 november 1924 skolöverstyrelsen

att efter samråd med domkapitlet i Luleå uppgöra och till Kungl. Majit

inkomma med förslag till särskild undervisningsplan för folkskolorna inom

skoldistrikten i rikets nordligaste gränsorter.

Med skrivelse den 6 november 1931 överlämnade skolöverstyrelsen utred

ning och förslag i ämnet och anförde därvid bland annat följande:

Under tiden efter 1924 hade på grund av från liera håll gjorda framställningar

frågan örn en allmän revision av 1919 års undervisningsplan för

rikets folkskolor stått på dagordningen. Det hade synts överstyrelsen själv

fallet, att ifrågasatt förslag till särskild undervisningsplan för rikets nordligaste

gränsorter icke gärna kunde utarbetas, förrän det bleve klart, vartill

utredningen i fråga om en revision av den allmänna undervisningsplanen

komme att föranleda. Efter ett omfattande utredningsarbete rörande detta

ärende hade överstyrelsen i november 1929 överlämnat utlåtande och förslag

i ämnet, i anledning varav Kungl. Majit sedermera vidtagit viss ändring

i undervisningsplanen.

Dröjsmålet kunde emellertid anses motiverat även av den anledningen,

att en särskild undervisningsplan för folkskolorna i finnbygden givetvis icke

borde komma förhastat till stånd utan grundas på en ingående praktisk

erfarenhet av arbetet i skolorna.

Då tiden sålunda kunde anses vara inne att till slutligt avgörande upptaga

de aktuella undervisningsfrågorna beträffande rikets nordligaste gränsorter,

hade överstyrelsen den 24 januari 1930 hemställt, att Kungl. Majit

täcktes ställa erforderliga medel till förfogande för utredningsarbetet. Denna

framställning hade av Kungl. Majit bifallits i enlighet med föreskrifterna i

brev till statskontoret den 4 april 1930 angående anslag för utredning rö

rande särskild undervisningsplan för folkskolorna i rikets nordligaste

gränsorter.

Utredningen hade därefter inom skolöverstyrelsen slutförts under höstterminen

1930, varvid såsom särskilda sakkunniga tillkallats folkskolinspektörerna

i Tornedalens samt Norrbottens norra inspektionsområden K. R. Sahl

ström och B. Karnell. 1 enlighet med av Kungl. Majit givet direktiv hade

samråd jämväl ägt rum med domkapitlet i Luleå.

Då överstyrelsen härmed till Kungl. Majit överlämnade de förslag till

författningsbestämmelser m. m., vilka framgått såsom resultat av utredningen,

ville överstyrelsen även i korthet närmare angiva de synpunkter

som läge till grund för ifrågavarande förslag.

Vad först beträffade undervisningen i folkskolan, som givetvis närmast

avsetts, då fråga varit örn eventuell revision av undervisningsplanen, avpas

säd efter förhållandena i dessa bygder, erinrades örn att det snart vore femtio

år sedan undervisningsspråket började att övergå från finska till svenska.

I enlighet med befolkningens egen önskan hade denna utveckling alltjämt

fortgått, och sedan åtskilliga tiotal år tillbaka hade svenskan varit undervisningsspråk,

dock hade särskilt på begynnelsestadiet nödiga förklaringar

givits på finska. Så hade kunnat ske tack vare att lärarinnorna i allmänhet

behärskat båda språken. Något yrkande på ändring i nuvarande förhållan

den beträffande undervisningsspråket i folkskolan hade icke från något håll

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts proposition Nr 17. 3

framkommit. Erfarenhetens vittnesbörd såväl från föräldrahåll som från

lärarpersonalen och skolans myndigheter gåve också vid handen, att resultatet

av folkskolans undervisning måste anses i stort sett tillfredsställande.

Det vore uppenbart att detta resultat skulle högst avsevärt försvagas, därest,

såsom från något håll yrkats, folkskolans arbetsprogram belastades med ännu

ett ämne, nämligen finska. På grund härav och med hänsyn till riksdagens

bestämt uttalade förväntan, att den avslutade folkskolekursen i skoldistrikten

inom rikets nordligaste gränsorter bomme att giva samma resultat som i

den allmänna undervisningsplanen avses, hade överstyrelsen icke funnit sig

kunna föreslå finska språkets upptagande såsom ämne på folkskolans läroplan.

Vad i övrigt beträffade undervisningen i folkskolan inom nu ifrågavarande

orter hade överstyrelsen efter en ingående undersökning väl funnit, att vid

fastställelse av tim- och kursplanerna för de särskilda skoldistriktens folkskolor

det i åtskilliga fall måste krävas vissa avvikelser från nu gällande timplaner

och därav föranledda jämkningar av kursplanerna. Men behovet av dylika

ändringar vore dock icke så stort, att det kunde anses motivera en helt ny

undervisningsplan vid sidan av den för hela riket gällande undervisningsplanen.

Den anpassning av undervisningen, som med hänsyn till rådande

särskilda förhållanden vore erforderlig, borde tillgodoses i främsta rummel

genom lämpliga anvisningar, vilka tillika med exempel på timplaner och

arbetsordningar borde kunna efter av Kungl. Majit givet bemyndigande utfärdas

av skolöverstyrelsen. Med hänsyn till tvåspråkigheten borde därvid

de särskilda anvisningarna i främsta rummet avse de ämnen, som mötte

barnen redan vid deras inträde i skolan.

I anslutning till nu anförda synpunkter hade överstyrelsen utarbetat ett

skrivelsen bilaga förslag till kungörelse.

För att bereda en stärkt undervisning särskilt för nybörjare i vissa svagare

skolformer (tredje B-formcn och första D-formen) hade överstyrelsen funnit

det önskvärt, att den årliga lästiden i sådana skolor kunde något utsträckas.

Enligt överstyrelsens uppfattning borde en dylik utsträckning av lärotiden

vara beroende på skoldistriktets eget beslut. Dock syntes det nödvändigt,

att detta slag av övertidsläsning bekostades med statsmedel, i vilket avseende

överstyrelsen utarbetat ett dess skrivelse bilagt förslag till närmare bestämmelser.

Vad åter beträffade den numera obligatoriska fortsättningsskolan, vore det

uppenbart, att undervisningen där kunde ordnas med långt större frihet

och att möjlighet här förefunnes att tillmötesgå eventuella önskemål från

föräldrars och målsmäns sida om undervisning i finska språket. Enligt

överstyrelsens mening talade också starka skäl för att denna möjlighet nu

mera utnyttjades, sedan fortsättningsskolan blivit allmänt genomförd och

därmed förutsättningar skapats för att utan ett försvagande av skolans undervisningsresultat

i det hela i denna skolform upptaga fakultativt ett nytt

ämne. Överstyrelsen hade därför i likhet med 1919 års sakkunniga ansett

sig böra föreslå, att i ifrågavarande skoldistrikt tillfälle till undervisning i

finsk läsning och skrivning måtte beredas i fortsättningsskolan. Därvid hade

emellertid överstyrelsen funnit, att med hänsyn till den nyligen genomförda

utökningen av skolplikten och utsträckningen av den sammanlagda skoltiden

denna undervisning borde inordnas inom ramen av den för fortsätt

ningsskolan lagstadgade minimitiden. Överstyrelsen hade i detta hänseende

utarbetat ett skrivelsen bilagt författningsförslag i ämnet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17.

I och för främjandet av en ändamålsenlig undervisning av detta slag i

fortsättningsskolan torde det vara erforderligt, att en härför lämpad läsebok

utarbetades. Plan och kostnadsberäkning för åstadkommande av en dylik

läsebok hava fogats vid överstyrelsens framställning.

Ävenledes kunde det, framhåller överstyrelsen vidare, tänkas, att behov

av särskilda utbildningskurser för lärare, som skulle .meddela här ifrågavarande

undervisning, kunde komma att yppa sig. Överstyrelsen ansåge

sig dock icke nu böra framlägga förslag i detta hänseende, utan torde någon

tids erfarenhet först böra inväntas.

Vad beträffade kostnaderna för de sålunda av överstyrelsen föreslagna

anordningarna, syntes dessa böra i sin helhet bestridas ur förslagsanslaget

för folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste gränsorter.

Att nu göra någon kostnadsberäkning beträffande de utgifter, som den

givna möjligheten för fortsättningsskolornas elever att erhålla undervisning

i finska språkets läsning och skrivning skulle komma att medföra, vore

uppenbarligen icke möjligt. Då elevernas deltagande i sådan undervisning

skulle bliva beroende av vederbörande målsmäns önskan, undandroge del

sig för närvarande varje bedömande, i vilken utsträckning undervisning av

detta slag kunde komma till stånd inom de olika skoldistrikten. Endast

vunnen erfarenhet kunde i sådant hänseende vara vägledande. I varje fall

vore det uppenbart, att nu åsyftade undervisningsanordningar icke kunde

föranleda någon anslagsökning för budgetåret 1932/1933. Vad som däremot

omedelbart erfordrades vore medel till bestridande av kostnaderna för den

föreslagna läseboken, vilka kostnader vore beräknade till 6,900 kronor.

Överstyrelsen hemställde slutligen, att Kungl. Majit mätte dels utfärda

kungörelser i enlighet med av överstyrelsen framlagda författningsförslag,

dels medgiva, att de kostnader, som kunde föranledas av ifrågavarande förslag,

finge bestridas ur förslagsanslaget till folkundervisningens befrämjande

i rikets nordligaste gränsorter, dels ock ställa till överstyrelsens förfogande

för utgivande av en läsebok i finska ett belopp av 7,000 kronor.

För fullständighetens skull återger jag i det följande de vid överstyrelsens

.skrivelse fogade författningsförslagen.

1 fråga om medgivande av rätt till avvikelse fran timplaner och jämkningar

i kursplaner skulle enligt överstyrelsens förslag föreskrivas följande:

»Beträffande Nedertorneå, Karl Gustavs, Hietaniemi, Övertorneå, Korpilombolo,

Tärendö, Pajala, Junosuando och Karesuando skoldistrikt ävensom

de finsktalande skolområdena i Jukkasjärvi och Gällivare skoldistrikt må

vid fastställelse av tira- och kursplaner för distriktens folkskolor utan hinder

av vad som stadgas i kungörelserna den 31 oktober 1919 och den 29 juni

1921 angående undervisningsplan för rikets folkskolor sådana avvikelser

från nu gällande timplaner och därav föranledda jämkningar av kursplanerna

kunna göras, vilka betingas av de särskilda förhållandena i dessa

orter, och äger skolöverstyrelsen att utfärda de närmare anvisningar angående

undervisningen i de olika ämnena, som av samma anledning må anses

påkallade ävensom exempel på timplaner och arbetsordningar.»

Ifråga om statsbidrag till övertidsläsning vid ifrågavarande skoldistrikt har

skolöverstyrelsen föreslagit följande författningsbestämmelser:

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Magd* prof option Nr 17.

»Införes i vederbörlig ordning inom Nedertorneå, Karl Gustavs, Hietaniemi,

Övertorneå, Korpilombolo, Tärendö, Pajala, Junosuando, Karesuando,

Jukkasjärvi eller Gällivare skoldistrikt före den ordinarie lästidens början

särskild undervisning för nybörjare vid skolor av tredje B formen och första

D-formen utgår statsbidrag för högst en månad — oavsett bestämmelsen i

§ 14 av kungörelsen den 16 september 1918 angående avlöning åt lärare

vid folk- och småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning — med det

belopp, som lärare enligt § 4 mom. 1 i nämnda kungörelse skall erhålla

såsom särskild gottgörelse i de fall, då undervisningen pågår mera än åtta

månader om året.

Skolöverstyrelsen utfärdar särskilda exempel på timplaner för sådan överläsningstid.

»

Beträffande slutligen undervisning i finska språket i fortsättningsskolan har

överstyrelsen framlagt efterföljande författningsförslag.

§ 1

I Nedertorneå, Karl Gustavs, Hietaniemi, Övertorneå, Korpilombolo, Tärendö,

Pajala, Junosuando, Karesuando, Jukkasjärvi samt Gällivare skoldistrikt

skall, där fortsättningsskolpliktiga av vederbörande målsmän anmälas till

erhållande av undervisning i finsk läsning och skrivning i fortsättningsskolan,

möjlighet till sådan undervisning för dem beredas.

§ 2-

1. Är i ett eller dera fortsättningsskolområden inom samma skoldistrikt

antalet till erhållande av undervisning i finsk läsning och skrivning anmälda

lärjungar ringa, verkställes centralisering på lämpligt sätt.

2. Är i ett skoldistrikt det antal lärjungar, som skall åtnjuta i § 1 omförmäld

undervisning, synnerligen ringa, skall skoldistriktet söka bereda

dessa möjlighet att besöka fortsättningsskola med dylik undervisning inom

annat skoldistrikt.

3. Till fortsättningsskola med undervisning i dusk läsning och skrivning

sammanföras lärjungarna oberoende av, om de genomgått egentlig folkskola

eller mindre folkskola,

4. Fortsättningsskolstyrelsen skall årligen i god tid före undervisningens

början, dock senast den 20 augusti, till vederbörande statens folkskolinspektör

för prövning och godkännande insända en plan för den fortsatta

undervisningens ordnande med hänsyn till de lärjungar, som under läsåret

skola erhålla undervisning i finsk läsning och skrivning.

§ 3.

Anmälan örn deltagande i undervisning i finsk läsning och skrivning i

fortsättningsskolan skall av vederbörande lärjunges målsman insändas till

fortsättningsskolstyrelsen senast den 30 juni det år, då lärjungen erhållit

avgångsbetyg från folkskolan.

§ 4-

1. Läroämnena i fortsättningsskola med undervisning i finsk läsning och

skrivning äro utom det nu nämnda ämnet de i fortsättningsskolstadgan angivna;

dock att ämnet naturkunnighet må kunna uteslutas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition Kr 17.

2. At finsk läsning och skrivning anslås lägst Ve högst 1n av undervisningstiden.

På grund härav må erforderlig jämkning i den fördelning av

undervisningstiden mellan läroämnena, som i § 18 fortsättningsskolstadgan

föreskrives, äga rum.

§ 6.

Behörighet att undervisa i finsk läsning och skrivning i fortsättnings

skolan meddelas av skolöverstyrelsen efter särskild ansökan.

§ 6.

Bestämmelser angående fortsättningsskolor med undervisning i finsk läsning

och skrivning införas i det för distriktet gällande reglementet, och

skall härvid iakttagas vad angående prövning och godkännande av reglemente

är föreskrivet i fortsättningsskolstadgan.

§ 7-

För undervisningen i finsk läsning och skrivning erforderliga läro- och

läseböcker tillhandahållas kostnadsfritt genom skolöverstyrelsen.

§ 8.

För undervisning i finsk läsning och skrivning utgår arvode till lärarens

avlöning samt statsbidrag härtill med tre kronor för undervisningstimme.

§ 9-

1. Då inackordering eller skolskjutsar måste anordnas på grund av skolvägarnas

längd eller på grund av genomförd centralisering, utgår statsbidrag

med verkliga kostnaden dock högst med 1 krona 25 öre för lärjunge

och dag. Pågår undervisningen i här avsedd skola kortare tid än 30 timmar

i veckan, beräknas statsbidrag till inackordering och skolskjutsar endast

för det antal dagar, som erfordrats, om undervisningen fortgått 30 timmar

i veckan.

2. Till länsstyrelsen ställd rekvisition av statsbidrag till inackordering och

skolskjutsar enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär insändes efter

undervisningstidens avslutande — dock senast den 15 juli varje år — i två

exemplar till statens vederbörande folkskolinspektör.

Sedan folkskolinspektören granskat de inkomna rekvisitionerna, skall han

med eget yttrande överlämna ett exemplar av desamma till länsstyrelsen,

som efter verkställd prövning skall utbetala medlen, så snart ske kan.

§ 10.

För fortsättningsskolor med undervisning i finsk läsning och skrivning

gäller för övrigt i tillämpliga delar vad som föreskrives i fortsättningsskolstadgan

och i kungörelserna angående anslag för avlönande av lärare vid

fortsättningsskolor.»

Över skolöverstyrelsens framställning avgav statskontoret utlåtande den

19 november 1931 och anförde därvid följande:

Statskontorets yttrande torde förväntas endast rörande den ekonomiska

innebörden av skolöverstyrelsens föreliggande förslag. I sådant avseende

ville statskontoret till en början såsom ett allmänt omdöme uttala, att, därest

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:!* proposition Nr 17. i

man överhuvudtaget ans åge önskvärt att förslagen beträffande såväl utsträckning

av lästiden vid vissa folkskolor som ock införande av undervisning i

iinska vid fortsättningsskolan genomfördes, den nödvändiga förutsättningen

härför otvivelaktigt vore, att statsverket åtoge sig alla härmed förenade

kostnader. Att de ifrågavarande, i allmänhet mycket fattiga skoldistrikten

skulle för berörda ändamål åtaga sig kostnader utöver deni, som för de

vanliga s. k. församlingsskolorna ålåge distrikten, finge anses uteslutet.

Vad då först beträffade utsträckningen av den årliga lästiden vid vissa

svagare skolformer (tredje B-formen och första D-formen) framginge icke av

förslaget, huruvida härmed avsåges enbart församlingsskolor, d. v. s. icke

statsskolor, eller örn även vissa skolor av det sistnämnda slaget vore att

hänföra till berörda typer. Man torde emellertid kunna utgå från att det

endast gällde församlingsskolor. Under denna förutsättning och då lärår

avlöningarna vid dessa skolor bestredes på vanligt sätt med 10 procent

av grundlönen för kvinnlig lärare av skoldistriktet och med återstående

belopp av förslagsanslaget till avlöning åt lärare vid folkskolor, syntes det

vara principiellt riktigast att, om statsverket skulle åtaga sig kostnaden för

övertidsläsning, vartill statsbidrag eljest icke utginge, sistnämnda anslag anlitades

jämväl för denna utgift. Då en sådan anordning stöde i strid med

kungörelsen den 18 .september 1918 (nr 760) angående avlöning åt lärare

vid folk- och småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning, erfordrades

riksdagens medgivande härtill. Emellertid syntes hinder icke möta för Kungl.

Majit att, på sätt skolöverstyrelsen föreslagit, anlita förslagsanslaget till folkundervisningens

befrämjande i rikets nordligaste gränsorter. Någon beräkning

av kostnaderna vore icke av överstyrelsen lämnad och syntes för när

varande svårligen kunna göras, då införandet av övertidsläsningen vore

avsedd att vara beroende på skoldistriktens egna beslut.

Beträffande förslaget örn införande i fortsättningsskolan av undervisning

i finsk läsning och skrivning skulle statsverkets därav betingade utgifter

utgöras av dels bidrag till lärares avlönande med hela arvodesbeloppet, 6

kronor för uudervisningstimme, dels i förekommande fall inackorderings

och skjutsbidrag med högst 1 krona 25 öre för lärjunge och dag, dels och

kostnaden för utgivande och tillhandahållande kostnadsfritt vid undervisningen

av en finsk läsebok, beräknad till 6,900 kronor.

Vad anginge det föreslagna lärararvodet, 3 kronor för undervisningstimme,

vore detta högre än det arvode, som utginge enligt § 1 mom. 1 av kungörelsen

den 16 september 1918 (nr 762) angående statsbidrag till avlönande av

lärare vid fortsättningsskolor, sådant detta mom. lyder enligt kungörelsen

den 22 maj 1925 (nr 286) eller 2 kronor 50 öre för undervisningstimme.

Något skäl för förhöjningen vore icke anfört. Man torde kunna stanna

vid ett arvode av sistnämnda belopp. Övriga ovan angivna poster syntes,

så vitt det vore för .statskontoret möjligt att bedöma desamma, icke

giva rum för erinran. Någon kostnadsberäkning, frånsett den finska läse

boken, hade med hänsyn till den frivillighet, som beträffande ifrågavarande

undervisning skulle råda, ej heller här ansetts kunna lämnas. Att samtliga

statsutgifter för ändamålet borde bestridas från det s. k. finska anslaget

syntes självfallet.

Överstyrelsen hemställde, att Kungl. Majit, täcktes dels i överensstämmelse

med framlagda förslag utfärda tre särskilda kungörelser i förevarande ämnen,

dels medgiva, att därav betingade kostnader finge utgå frän finska anslaget,

dels ock ställa ett belopp av 7,000 kronor till förfogande för utgivande av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

* Kungl. Maj:ts proposition Nr T?.

förenämnda läsebok. Av motiveringen franninge, att sistberörda anvisning

ansåges vara av omedelbart behov påkallad.

Statskontoret föreställde sig, att Kungl. Maj:t icke ville vare sig utfärda

några stadganden i förevarande ämnen eller meddela några föreskrifter angående

dispositionen av medel för genomförande av de föreslagna åtgär

derna, förr än riksdagen blivit satt i tillfälle att pröva medelsbehovet under

det finska anslaget för budgetåret 1932/1933. Grunderna för användningen

av detta anslag hade visserligen endast i mycket allmänna drag varit underställda

riksdagens prövning, och Kungl. Majit hade också sedan gammalt

ansetts äga stor frihet i dispositionen av detsamma. Då emellertid de ifrågasatta

åtgärderna kunde väntas medföra en måhända icke så oväsentligt

ökad belastning av anslaget, vilket redan vid utgången av budgetåret 1930/

1931 utvisade en betydande brist — ett förhållande, vilket närmare berördes

i statskontorets samtidigt härmed avgivna utlåtande angående beräkningen

av anslaget för budgetåret 1932/1933 — syntes Kungl. Majit, ehuru

hinder icke torde möta för Kungl. Majit att med anlitande av finska anslaget

utan riksdagens hörande vidtaga de föreslagna anordningarna beträffande

undervisningen, finna sig böra i sammanhang med äskande av den

anslagshöjning, som under alla omständigheter syntes vara ofrånkomlig,

giva riksdagen tillkänna vad i nu förevarande ämne förekommit.

Jag vill bär erinra, att dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet i

statsverkspropositionen till 1932 års riksdag refererade skolöverstyrelsens

ovannämnda förslag jämte statskontorets yttrande i samband med förslaget

örn fixerande av anslaget till folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste

gränsorter för budgetåret 1932/1933 (punkt 185 i åttonde huvudtiteln).

Departementschefen gjorde härvid icke något uttalande i ämnet.

I sin skrivelse nr 246 anförde riksdagen, att det icke syntes riksdagen vara

ådagalagt, att det under ifrågavarande punkt i huvudtiteln omförmälda, avsk

olöversty reisen framlagda förslaget ifråga örn fortsättningsskolans anordning

i förevarande skoldistrikt och härmed sammanhängande åtgärder vore

behövliga eller lämpliga.

Då jag nu tar upp förevarande spörsmål till ny omprövning, så gör jag

det i känslan av att den utgång, ärendet fick vid 1932 års riksdag, icke

var tillfredsställande. Det synes mig vara en riktig grundsats, att bland

en tvåspråkig befolkning skolans undervisning så ordnas, att var och en

får möjlighet att lära sig läsa och skriva sitt modersmål. Vid sådant förhållande

bör det vara en naturlig uppgift för skolan i denna bygd att bereda vår

finsktalande befolkning tillfälle till undervisning i finska språket genom skolans

egen försorg. Det finns så mycket mindre anledning till erinran mot en

dylik anordning, som den icke på något sätt inkräktar på undervisningen

i svenska språket. På de skäl, skolöverstyrelsen anfört, finner jag det ändamålsenligt

att förlägga undervisningen i finska till fortsättningsskolan och

organisera den på frivillighetens grund.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17. 9

Beträffande detaljerna i skolöverstyrelsens föreliggande förslag vill jag här

allenast anföra följande.

Vad skolöverstyrelsen föreslagit i fråga om statsbidrag till övertidsläsning

ger mig icke anledning till erinran.

I fråga örn statsbidrag till avlönande av lärare vid den förutnämnda fortsättningsundervisningen

har skolöverstyrelsen föreslagit, att statsbidraget per

undervisningstimme skulle bestämmas till tre kronor, under det statskontoret

förordat ett bidrag av två kronor femtio öre per undervisningstimme.

Då statsbidragen till fortsättningsundervisningen, sedan överstyrelsens och

statskontorets utlåtanden avgåvos, reducerats, synes det lämpligt att beräkna

statsbidraget till förevarande ändamål efter de nya grunderna, d. v. s. i

detta fall till två kronor per undervisningstimme.

Vad överstyrelsen i övrigt föreslagit föranleder ingen annan erinran från

min sida än att de ifrågasatta bidragsgrunderna till olika ändamål böra

jämkas dels med hänsyn till vad för motsvarande ändamål plägar i andra fall

utgå, dels med vederbörligt beaktande av de för förevarande frågas bedömande

föreliggande särskilda förhållanden. Kungl. Maj:t torde, efter skolöverstyrelsens

hörande, utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet.

Under punkt 174 i 1935 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att i avbidan på den proposition angående vissa folkskoleväsendet

berörande frågor, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna

för budgetåret 1935/1936 ett förslagsanslag av 230,000 kronor till folkundervisningens

befrämjande i rikets nordligaste gränsorter. Kostnaderna för de

av mig här ovan ifrågasatta åtgärderna hänföra sig till ett för folkskoleväsendet

i rikets nordligaste gränsorter speciellt ändamål och de torde därför

böra utgå ur nyssnämnda förslagsanslag. Det synes vara att antaga,

att anslaget under nästkommande budgetår icke kommer att för ändamålet

belastas i sådan utsträckning, att anslaget av denna anledning måste höjas

utöver det av mig i huvudtiteln beräknade beloppet. På grund härav kan

den föreliggande frågan bedömas såsom ett fristående spörsmål utan samband

med de definitiva beräkningarna av ifrågavarande anslag.

Beträffande dispositionen av ifrågavarande anslag har sedan dess tillkomst

gällt, att det stått till Kungl. Majits fria förfogande att på sätt Kungl.

Majit funne lämpligt användas till olika åtgärder, som kunde anses gagna

det ändamål, som finnes angivet i anslagets beteckning. Detta har utan

tvivel varit till fördel för den sak, det här gäller att främja. Jag ifrågasätter

därför härutinnan ingen förändring.

Under åberopande härav hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen

att medgiva, att Kungl. Majit må — utan hinder av utav

riksdagen givna bestämmelser rörande statsbidrag för längre

undervisningstid vid folk- och småskolor än åtta månader

Bihatig till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 17. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17.

om året ävensom rörande fortsättningsskolans organisation

— utfärda föreskrifter i nämnda hänseenden i huvudsaklig

anslutning till vad jag i det föregående anfört.

Vad föredragande departementschefen sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt, behagar

Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Einar Sprinchorn.

Stockholm 1935, Ivar Hagaströms Boktryckeri A. B.

350050

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1935:15 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor rörande folkundervisningen i rikets nordligaste gränsorter jämte i ämnet väckta motione s. 1 i texten