Angående vissa frågor rörande folkundervisningen i rikets nordligaste gränsorter
1935-01-09 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1935:17, Angående vissa frågor rörande folkundervisningen i rikets nordligaste gränsorter
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 17.
1
Nr 17.
Kungl. Majus proposition till riksdagen angående vissa frågor rörande
folkundervisningen i rikets nordligaste gränsorter;
given Stockholms slott den 9 januari 1935.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Arthur Engberg.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
MajU Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9
januari 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Engberg anför härefter:
Sedan av Kungl. Majit tillkallade sakkunniga framlagt betänkande och
förslag rörande folkskoleväsendet i de finsktalande delarna av Norrbottens
län, framlade Kungl. Majit för 1924 års riksdag proposition (nr 170) angående
folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste gränsorter. Häri
berörde vederbörande departementschef bland annat frågan örn en särskild
undervisningsplan för denna del av landet samt framhöll, att närmare utredning
i detta ämne borde förebringas, innan förslag till lämpliga åtgärder
kunde föreläggas Kungl. Majit. Riksdagen (riksdagens skrivelse den 23 maj
1924, nr 184) hade häremot intet att erinra men framhöll, att en dylik
undervisningsplan givetvis borde så utarbetas, att densamma kunde anses
Bihang till riksdagens protokoll 1935 1 sami. Nr 17. 1
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr .17.
vid den avslutade folkskolekursen giva samma resultat som den för riket
i övrigt gällande undervisningsplanen. På grund av vad sålunda i ärendet
förekommit anbefallde Kungl. Majit den 5 november 1924 skolöverstyrelsen
att efter samråd med domkapitlet i Luleå uppgöra och till Kungl. Majit
inkomma med förslag till särskild undervisningsplan för folkskolorna inom
skoldistrikten i rikets nordligaste gränsorter.
Med skrivelse den 6 november 1931 överlämnade skolöverstyrelsen utred
ning och förslag i ämnet och anförde därvid bland annat följande:
Under tiden efter 1924 hade på grund av från liera håll gjorda framställningar
frågan örn en allmän revision av 1919 års undervisningsplan för
rikets folkskolor stått på dagordningen. Det hade synts överstyrelsen själv
fallet, att ifrågasatt förslag till särskild undervisningsplan för rikets nordligaste
gränsorter icke gärna kunde utarbetas, förrän det bleve klart, vartill
utredningen i fråga om en revision av den allmänna undervisningsplanen
komme att föranleda. Efter ett omfattande utredningsarbete rörande detta
ärende hade överstyrelsen i november 1929 överlämnat utlåtande och förslag
i ämnet, i anledning varav Kungl. Majit sedermera vidtagit viss ändring
i undervisningsplanen.
Dröjsmålet kunde emellertid anses motiverat även av den anledningen,
att en särskild undervisningsplan för folkskolorna i finnbygden givetvis icke
borde komma förhastat till stånd utan grundas på en ingående praktisk
erfarenhet av arbetet i skolorna.
Då tiden sålunda kunde anses vara inne att till slutligt avgörande upptaga
de aktuella undervisningsfrågorna beträffande rikets nordligaste gränsorter,
hade överstyrelsen den 24 januari 1930 hemställt, att Kungl. Majit
täcktes ställa erforderliga medel till förfogande för utredningsarbetet. Denna
framställning hade av Kungl. Majit bifallits i enlighet med föreskrifterna i
brev till statskontoret den 4 april 1930 angående anslag för utredning rö
rande särskild undervisningsplan för folkskolorna i rikets nordligaste
gränsorter.
Utredningen hade därefter inom skolöverstyrelsen slutförts under höstterminen
1930, varvid såsom särskilda sakkunniga tillkallats folkskolinspektörerna
i Tornedalens samt Norrbottens norra inspektionsområden K. R. Sahl
ström och B. Karnell. 1 enlighet med av Kungl. Majit givet direktiv hade
samråd jämväl ägt rum med domkapitlet i Luleå.
Då överstyrelsen härmed till Kungl. Majit överlämnade de förslag till
författningsbestämmelser m. m., vilka framgått såsom resultat av utredningen,
ville överstyrelsen även i korthet närmare angiva de synpunkter
som läge till grund för ifrågavarande förslag.
Vad först beträffade undervisningen i folkskolan, som givetvis närmast
avsetts, då fråga varit örn eventuell revision av undervisningsplanen, avpas
säd efter förhållandena i dessa bygder, erinrades örn att det snart vore femtio
år sedan undervisningsspråket började att övergå från finska till svenska.
I enlighet med befolkningens egen önskan hade denna utveckling alltjämt
fortgått, och sedan åtskilliga tiotal år tillbaka hade svenskan varit undervisningsspråk,
dock hade särskilt på begynnelsestadiet nödiga förklaringar
givits på finska. Så hade kunnat ske tack vare att lärarinnorna i allmänhet
behärskat båda språken. Något yrkande på ändring i nuvarande förhållan
den beträffande undervisningsspråket i folkskolan hade icke från något håll
Kungl. Martts proposition Nr 17. 3
framkommit. Erfarenhetens vittnesbörd såväl från föräldrahåll som från
lärarpersonalen och skolans myndigheter gåve också vid handen, att resultatet
av folkskolans undervisning måste anses i stort sett tillfredsställande.
Det vore uppenbart att detta resultat skulle högst avsevärt försvagas, därest,
såsom från något håll yrkats, folkskolans arbetsprogram belastades med ännu
ett ämne, nämligen finska. På grund härav och med hänsyn till riksdagens
bestämt uttalade förväntan, att den avslutade folkskolekursen i skoldistrikten
inom rikets nordligaste gränsorter bomme att giva samma resultat som i
den allmänna undervisningsplanen avses, hade överstyrelsen icke funnit sig
kunna föreslå finska språkets upptagande såsom ämne på folkskolans läroplan.
Vad i övrigt beträffade undervisningen i folkskolan inom nu ifrågavarande
orter hade överstyrelsen efter en ingående undersökning väl funnit, att vid
fastställelse av tim- och kursplanerna för de särskilda skoldistriktens folkskolor
det i åtskilliga fall måste krävas vissa avvikelser från nu gällande timplaner
och därav föranledda jämkningar av kursplanerna. Men behovet av dylika
ändringar vore dock icke så stort, att det kunde anses motivera en helt ny
undervisningsplan vid sidan av den för hela riket gällande undervisningsplanen.
Den anpassning av undervisningen, som med hänsyn till rådande
särskilda förhållanden vore erforderlig, borde tillgodoses i främsta rummel
genom lämpliga anvisningar, vilka tillika med exempel på timplaner och
arbetsordningar borde kunna efter av Kungl. Majit givet bemyndigande utfärdas
av skolöverstyrelsen. Med hänsyn till tvåspråkigheten borde därvid
de särskilda anvisningarna i främsta rummet avse de ämnen, som mötte
barnen redan vid deras inträde i skolan.
I anslutning till nu anförda synpunkter hade överstyrelsen utarbetat ett
skrivelsen bilaga förslag till kungörelse.
För att bereda en stärkt undervisning särskilt för nybörjare i vissa svagare
skolformer (tredje B-formcn och första D-formen) hade överstyrelsen funnit
det önskvärt, att den årliga lästiden i sådana skolor kunde något utsträckas.
Enligt överstyrelsens uppfattning borde en dylik utsträckning av lärotiden
vara beroende på skoldistriktets eget beslut. Dock syntes det nödvändigt,
att detta slag av övertidsläsning bekostades med statsmedel, i vilket avseende
överstyrelsen utarbetat ett dess skrivelse bilagt förslag till närmare bestämmelser.
Vad åter beträffade den numera obligatoriska fortsättningsskolan, vore det
uppenbart, att undervisningen där kunde ordnas med långt större frihet
och att möjlighet här förefunnes att tillmötesgå eventuella önskemål från
föräldrars och målsmäns sida om undervisning i finska språket. Enligt
överstyrelsens mening talade också starka skäl för att denna möjlighet nu
mera utnyttjades, sedan fortsättningsskolan blivit allmänt genomförd och
därmed förutsättningar skapats för att utan ett försvagande av skolans undervisningsresultat
i det hela i denna skolform upptaga fakultativt ett nytt
ämne. Överstyrelsen hade därför i likhet med 1919 års sakkunniga ansett
sig böra föreslå, att i ifrågavarande skoldistrikt tillfälle till undervisning i
finsk läsning och skrivning måtte beredas i fortsättningsskolan. Därvid hade
emellertid överstyrelsen funnit, att med hänsyn till den nyligen genomförda
utökningen av skolplikten och utsträckningen av den sammanlagda skoltiden
denna undervisning borde inordnas inom ramen av den för fortsätt
ningsskolan lagstadgade minimitiden. Överstyrelsen hade i detta hänseende
utarbetat ett skrivelsen bilagt författningsförslag i ämnet
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 17.
I och för främjandet av en ändamålsenlig undervisning av detta slag i
fortsättningsskolan torde det vara erforderligt, att en härför lämpad läsebok
utarbetades. Plan och kostnadsberäkning för åstadkommande av en dylik
läsebok hava fogats vid överstyrelsens framställning.
Ävenledes kunde det, framhåller överstyrelsen vidare, tänkas, att behov
av särskilda utbildningskurser för lärare, som skulle .meddela här ifrågavarande
undervisning, kunde komma att yppa sig. Överstyrelsen ansåge
sig dock icke nu böra framlägga förslag i detta hänseende, utan torde någon
tids erfarenhet först böra inväntas.
Vad beträffade kostnaderna för de sålunda av överstyrelsen föreslagna
anordningarna, syntes dessa böra i sin helhet bestridas ur förslagsanslaget
för folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste gränsorter.
Att nu göra någon kostnadsberäkning beträffande de utgifter, som den
givna möjligheten för fortsättningsskolornas elever att erhålla undervisning
i finska språkets läsning och skrivning skulle komma att medföra, vore
uppenbarligen icke möjligt. Då elevernas deltagande i sådan undervisning
skulle bliva beroende av vederbörande målsmäns önskan, undandroge del
sig för närvarande varje bedömande, i vilken utsträckning undervisning av
detta slag kunde komma till stånd inom de olika skoldistrikten. Endast
vunnen erfarenhet kunde i sådant hänseende vara vägledande. I varje fall
vore det uppenbart, att nu åsyftade undervisningsanordningar icke kunde
föranleda någon anslagsökning för budgetåret 1932/1933. Vad som däremot
omedelbart erfordrades vore medel till bestridande av kostnaderna för den
föreslagna läseboken, vilka kostnader vore beräknade till 6,900 kronor.
Överstyrelsen hemställde slutligen, att Kungl. Majit mätte dels utfärda
kungörelser i enlighet med av överstyrelsen framlagda författningsförslag,
dels medgiva, att de kostnader, som kunde föranledas av ifrågavarande förslag,
finge bestridas ur förslagsanslaget till folkundervisningens befrämjande
i rikets nordligaste gränsorter, dels ock ställa till överstyrelsens förfogande
för utgivande av en läsebok i finska ett belopp av 7,000 kronor.
För fullständighetens skull återger jag i det följande de vid överstyrelsens
.skrivelse fogade författningsförslagen.
1 fråga om medgivande av rätt till avvikelse fran timplaner och jämkningar
i kursplaner skulle enligt överstyrelsens förslag föreskrivas följande:
»Beträffande Nedertorneå, Karl Gustavs, Hietaniemi, Övertorneå, Korpilombolo,
Tärendö, Pajala, Junosuando och Karesuando skoldistrikt ävensom
de finsktalande skolområdena i Jukkasjärvi och Gällivare skoldistrikt må
vid fastställelse av tira- och kursplaner för distriktens folkskolor utan hinder
av vad som stadgas i kungörelserna den 31 oktober 1919 och den 29 juni
1921 angående undervisningsplan för rikets folkskolor sådana avvikelser
från nu gällande timplaner och därav föranledda jämkningar av kursplanerna
kunna göras, vilka betingas av de särskilda förhållandena i dessa
orter, och äger skolöverstyrelsen att utfärda de närmare anvisningar angående
undervisningen i de olika ämnena, som av samma anledning må anses
påkallade ävensom exempel på timplaner och arbetsordningar.»
Ifråga om statsbidrag till övertidsläsning vid ifrågavarande skoldistrikt har
skolöverstyrelsen föreslagit följande författningsbestämmelser:
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Magd* prof option Nr 17.
»Införes i vederbörlig ordning inom Nedertorneå, Karl Gustavs, Hietaniemi,
Övertorneå, Korpilombolo, Tärendö, Pajala, Junosuando, Karesuando,
Jukkasjärvi eller Gällivare skoldistrikt före den ordinarie lästidens början
särskild undervisning för nybörjare vid skolor av tredje B formen och första
D-formen utgår statsbidrag för högst en månad — oavsett bestämmelsen i
§ 14 av kungörelsen den 16 september 1918 angående avlöning åt lärare
vid folk- och småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning — med det
belopp, som lärare enligt § 4 mom. 1 i nämnda kungörelse skall erhålla
såsom särskild gottgörelse i de fall, då undervisningen pågår mera än åtta
månader om året.
Skolöverstyrelsen utfärdar särskilda exempel på timplaner för sådan överläsningstid.
»
Beträffande slutligen undervisning i finska språket i fortsättningsskolan har
överstyrelsen framlagt efterföljande författningsförslag.
§ 1
I Nedertorneå, Karl Gustavs, Hietaniemi, Övertorneå, Korpilombolo, Tärendö,
Pajala, Junosuando, Karesuando, Jukkasjärvi samt Gällivare skoldistrikt
skall, där fortsättningsskolpliktiga av vederbörande målsmän anmälas till
erhållande av undervisning i finsk läsning och skrivning i fortsättningsskolan,
möjlighet till sådan undervisning för dem beredas.
§ 2-
1. Är i ett eller dera fortsättningsskolområden inom samma skoldistrikt
antalet till erhållande av undervisning i finsk läsning och skrivning anmälda
lärjungar ringa, verkställes centralisering på lämpligt sätt.
2. Är i ett skoldistrikt det antal lärjungar, som skall åtnjuta i § 1 omförmäld
undervisning, synnerligen ringa, skall skoldistriktet söka bereda
dessa möjlighet att besöka fortsättningsskola med dylik undervisning inom
annat skoldistrikt.
3. Till fortsättningsskola med undervisning i dusk läsning och skrivning
sammanföras lärjungarna oberoende av, om de genomgått egentlig folkskola
eller mindre folkskola,
4. Fortsättningsskolstyrelsen skall årligen i god tid före undervisningens
början, dock senast den 20 augusti, till vederbörande statens folkskolinspektör
för prövning och godkännande insända en plan för den fortsatta
undervisningens ordnande med hänsyn till de lärjungar, som under läsåret
skola erhålla undervisning i finsk läsning och skrivning.
§ 3.
Anmälan örn deltagande i undervisning i finsk läsning och skrivning i
fortsättningsskolan skall av vederbörande lärjunges målsman insändas till
fortsättningsskolstyrelsen senast den 30 juni det år, då lärjungen erhållit
avgångsbetyg från folkskolan.
§ 4-
1. Läroämnena i fortsättningsskola med undervisning i finsk läsning och
skrivning äro utom det nu nämnda ämnet de i fortsättningsskolstadgan angivna;
dock att ämnet naturkunnighet må kunna uteslutas.
6
Kungl. Majlis proposition Kr 17.
2. At finsk läsning och skrivning anslås lägst Ve högst 1n av undervisningstiden.
På grund härav må erforderlig jämkning i den fördelning av
undervisningstiden mellan läroämnena, som i § 18 fortsättningsskolstadgan
föreskrives, äga rum.
§ 6.
Behörighet att undervisa i finsk läsning och skrivning i fortsättnings
skolan meddelas av skolöverstyrelsen efter särskild ansökan.
§ 6.
Bestämmelser angående fortsättningsskolor med undervisning i finsk läsning
och skrivning införas i det för distriktet gällande reglementet, och
skall härvid iakttagas vad angående prövning och godkännande av reglemente
är föreskrivet i fortsättningsskolstadgan.
§ 7-
För undervisningen i finsk läsning och skrivning erforderliga läro- och
läseböcker tillhandahållas kostnadsfritt genom skolöverstyrelsen.
§ 8.
För undervisning i finsk läsning och skrivning utgår arvode till lärarens
avlöning samt statsbidrag härtill med tre kronor för undervisningstimme.
§ 9-
1. Då inackordering eller skolskjutsar måste anordnas på grund av skolvägarnas
längd eller på grund av genomförd centralisering, utgår statsbidrag
med verkliga kostnaden dock högst med 1 krona 25 öre för lärjunge
och dag. Pågår undervisningen i här avsedd skola kortare tid än 30 timmar
i veckan, beräknas statsbidrag till inackordering och skolskjutsar endast
för det antal dagar, som erfordrats, om undervisningen fortgått 30 timmar
i veckan.
2. Till länsstyrelsen ställd rekvisition av statsbidrag till inackordering och
skolskjutsar enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär insändes efter
undervisningstidens avslutande — dock senast den 15 juli varje år — i två
exemplar till statens vederbörande folkskolinspektör.
Sedan folkskolinspektören granskat de inkomna rekvisitionerna, skall han
med eget yttrande överlämna ett exemplar av desamma till länsstyrelsen,
som efter verkställd prövning skall utbetala medlen, så snart ske kan.
§ 10.
För fortsättningsskolor med undervisning i finsk läsning och skrivning
gäller för övrigt i tillämpliga delar vad som föreskrives i fortsättningsskolstadgan
och i kungörelserna angående anslag för avlönande av lärare vid
fortsättningsskolor.»
Över skolöverstyrelsens framställning avgav statskontoret utlåtande den
19 november 1931 och anförde därvid följande:
Statskontorets yttrande torde förväntas endast rörande den ekonomiska
innebörden av skolöverstyrelsens föreliggande förslag. I sådant avseende
ville statskontoret till en början såsom ett allmänt omdöme uttala, att, därest
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kunyl. Maj:!* proposition Nr 17. i
man överhuvudtaget ans åge önskvärt att förslagen beträffande såväl utsträckning
av lästiden vid vissa folkskolor som ock införande av undervisning i
iinska vid fortsättningsskolan genomfördes, den nödvändiga förutsättningen
härför otvivelaktigt vore, att statsverket åtoge sig alla härmed förenade
kostnader. Att de ifrågavarande, i allmänhet mycket fattiga skoldistrikten
skulle för berörda ändamål åtaga sig kostnader utöver deni, som för de
vanliga s. k. församlingsskolorna ålåge distrikten, finge anses uteslutet.
Vad då först beträffade utsträckningen av den årliga lästiden vid vissa
svagare skolformer (tredje B-formen och första D-formen) framginge icke av
förslaget, huruvida härmed avsåges enbart församlingsskolor, d. v. s. icke
statsskolor, eller örn även vissa skolor av det sistnämnda slaget vore att
hänföra till berörda typer. Man torde emellertid kunna utgå från att det
endast gällde församlingsskolor. Under denna förutsättning och då lärår
avlöningarna vid dessa skolor bestredes på vanligt sätt med 10 procent
av grundlönen för kvinnlig lärare av skoldistriktet och med återstående
belopp av förslagsanslaget till avlöning åt lärare vid folkskolor, syntes det
vara principiellt riktigast att, om statsverket skulle åtaga sig kostnaden för
övertidsläsning, vartill statsbidrag eljest icke utginge, sistnämnda anslag anlitades
jämväl för denna utgift. Då en sådan anordning stöde i strid med
kungörelsen den 18 .september 1918 (nr 760) angående avlöning åt lärare
vid folk- och småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning, erfordrades
riksdagens medgivande härtill. Emellertid syntes hinder icke möta för Kungl.
Majit att, på sätt skolöverstyrelsen föreslagit, anlita förslagsanslaget till folkundervisningens
befrämjande i rikets nordligaste gränsorter. Någon beräkning
av kostnaderna vore icke av överstyrelsen lämnad och syntes för när
varande svårligen kunna göras, då införandet av övertidsläsningen vore
avsedd att vara beroende på skoldistriktens egna beslut.
Beträffande förslaget örn införande i fortsättningsskolan av undervisning
i finsk läsning och skrivning skulle statsverkets därav betingade utgifter
utgöras av dels bidrag till lärares avlönande med hela arvodesbeloppet, 6
kronor för uudervisningstimme, dels i förekommande fall inackorderings
och skjutsbidrag med högst 1 krona 25 öre för lärjunge och dag, dels och
kostnaden för utgivande och tillhandahållande kostnadsfritt vid undervisningen
av en finsk läsebok, beräknad till 6,900 kronor.
Vad anginge det föreslagna lärararvodet, 3 kronor för undervisningstimme,
vore detta högre än det arvode, som utginge enligt § 1 mom. 1 av kungörelsen
den 16 september 1918 (nr 762) angående statsbidrag till avlönande av
lärare vid fortsättningsskolor, sådant detta mom. lyder enligt kungörelsen
den 22 maj 1925 (nr 286) eller 2 kronor 50 öre för undervisningstimme.
Något skäl för förhöjningen vore icke anfört. Man torde kunna stanna
vid ett arvode av sistnämnda belopp. Övriga ovan angivna poster syntes,
så vitt det vore för .statskontoret möjligt att bedöma desamma, icke
giva rum för erinran. Någon kostnadsberäkning, frånsett den finska läse
boken, hade med hänsyn till den frivillighet, som beträffande ifrågavarande
undervisning skulle råda, ej heller här ansetts kunna lämnas. Att samtliga
statsutgifter för ändamålet borde bestridas från det s. k. finska anslaget
syntes självfallet.
Överstyrelsen hemställde, att Kungl. Majit, täcktes dels i överensstämmelse
med framlagda förslag utfärda tre särskilda kungörelser i förevarande ämnen,
dels medgiva, att därav betingade kostnader finge utgå frän finska anslaget,
dels ock ställa ett belopp av 7,000 kronor till förfogande för utgivande av
opaginerad Kontrollera mot PDF
Departe
mentschefen.
* Kungl. Maj:ts proposition Nr T?.
förenämnda läsebok. Av motiveringen franninge, att sistberörda anvisning
ansåges vara av omedelbart behov påkallad.
Statskontoret föreställde sig, att Kungl. Maj:t icke ville vare sig utfärda
några stadganden i förevarande ämnen eller meddela några föreskrifter angående
dispositionen av medel för genomförande av de föreslagna åtgär
derna, förr än riksdagen blivit satt i tillfälle att pröva medelsbehovet under
det finska anslaget för budgetåret 1932/1933. Grunderna för användningen
av detta anslag hade visserligen endast i mycket allmänna drag varit underställda
riksdagens prövning, och Kungl. Majit hade också sedan gammalt
ansetts äga stor frihet i dispositionen av detsamma. Då emellertid de ifrågasatta
åtgärderna kunde väntas medföra en måhända icke så oväsentligt
ökad belastning av anslaget, vilket redan vid utgången av budgetåret 1930/
1931 utvisade en betydande brist — ett förhållande, vilket närmare berördes
i statskontorets samtidigt härmed avgivna utlåtande angående beräkningen
av anslaget för budgetåret 1932/1933 — syntes Kungl. Majit, ehuru
hinder icke torde möta för Kungl. Majit att med anlitande av finska anslaget
utan riksdagens hörande vidtaga de föreslagna anordningarna beträffande
undervisningen, finna sig böra i sammanhang med äskande av den
anslagshöjning, som under alla omständigheter syntes vara ofrånkomlig,
giva riksdagen tillkänna vad i nu förevarande ämne förekommit.
Jag vill bär erinra, att dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet i
statsverkspropositionen till 1932 års riksdag refererade skolöverstyrelsens
ovannämnda förslag jämte statskontorets yttrande i samband med förslaget
örn fixerande av anslaget till folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste
gränsorter för budgetåret 1932/1933 (punkt 185 i åttonde huvudtiteln).
Departementschefen gjorde härvid icke något uttalande i ämnet.
I sin skrivelse nr 246 anförde riksdagen, att det icke syntes riksdagen vara
ådagalagt, att det under ifrågavarande punkt i huvudtiteln omförmälda, avsk
olöversty reisen framlagda förslaget ifråga örn fortsättningsskolans anordning
i förevarande skoldistrikt och härmed sammanhängande åtgärder vore
behövliga eller lämpliga.
Då jag nu tar upp förevarande spörsmål till ny omprövning, så gör jag
det i känslan av att den utgång, ärendet fick vid 1932 års riksdag, icke
var tillfredsställande. Det synes mig vara en riktig grundsats, att bland
en tvåspråkig befolkning skolans undervisning så ordnas, att var och en
får möjlighet att lära sig läsa och skriva sitt modersmål. Vid sådant förhållande
bör det vara en naturlig uppgift för skolan i denna bygd att bereda vår
finsktalande befolkning tillfälle till undervisning i finska språket genom skolans
egen försorg. Det finns så mycket mindre anledning till erinran mot en
dylik anordning, som den icke på något sätt inkräktar på undervisningen
i svenska språket. På de skäl, skolöverstyrelsen anfört, finner jag det ändamålsenligt
att förlägga undervisningen i finska till fortsättningsskolan och
organisera den på frivillighetens grund.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 17. 9
Beträffande detaljerna i skolöverstyrelsens föreliggande förslag vill jag här
allenast anföra följande.
Vad skolöverstyrelsen föreslagit i fråga om statsbidrag till övertidsläsning
ger mig icke anledning till erinran.
I fråga örn statsbidrag till avlönande av lärare vid den förutnämnda fortsättningsundervisningen
har skolöverstyrelsen föreslagit, att statsbidraget per
undervisningstimme skulle bestämmas till tre kronor, under det statskontoret
förordat ett bidrag av två kronor femtio öre per undervisningstimme.
Då statsbidragen till fortsättningsundervisningen, sedan överstyrelsens och
statskontorets utlåtanden avgåvos, reducerats, synes det lämpligt att beräkna
statsbidraget till förevarande ändamål efter de nya grunderna, d. v. s. i
detta fall till två kronor per undervisningstimme.
Vad överstyrelsen i övrigt föreslagit föranleder ingen annan erinran från
min sida än att de ifrågasatta bidragsgrunderna till olika ändamål böra
jämkas dels med hänsyn till vad för motsvarande ändamål plägar i andra fall
utgå, dels med vederbörligt beaktande av de för förevarande frågas bedömande
föreliggande särskilda förhållanden. Kungl. Maj:t torde, efter skolöverstyrelsens
hörande, utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet.
Under punkt 174 i 1935 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att i avbidan på den proposition angående vissa folkskoleväsendet
berörande frågor, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna
för budgetåret 1935/1936 ett förslagsanslag av 230,000 kronor till folkundervisningens
befrämjande i rikets nordligaste gränsorter. Kostnaderna för de
av mig här ovan ifrågasatta åtgärderna hänföra sig till ett för folkskoleväsendet
i rikets nordligaste gränsorter speciellt ändamål och de torde därför
böra utgå ur nyssnämnda förslagsanslag. Det synes vara att antaga,
att anslaget under nästkommande budgetår icke kommer att för ändamålet
belastas i sådan utsträckning, att anslaget av denna anledning måste höjas
utöver det av mig i huvudtiteln beräknade beloppet. På grund härav kan
den föreliggande frågan bedömas såsom ett fristående spörsmål utan samband
med de definitiva beräkningarna av ifrågavarande anslag.
Beträffande dispositionen av ifrågavarande anslag har sedan dess tillkomst
gällt, att det stått till Kungl. Majits fria förfogande att på sätt Kungl.
Majit funne lämpligt användas till olika åtgärder, som kunde anses gagna
det ändamål, som finnes angivet i anslagets beteckning. Detta har utan
tvivel varit till fördel för den sak, det här gäller att främja. Jag ifrågasätter
därför härutinnan ingen förändring.
Under åberopande härav hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen
att medgiva, att Kungl. Majit må — utan hinder av utav
riksdagen givna bestämmelser rörande statsbidrag för längre
undervisningstid vid folk- och småskolor än åtta månader
Bihatig till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 17. 2
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 17.
om året ävensom rörande fortsättningsskolans organisation
— utfärda föreskrifter i nämnda hänseenden i huvudsaklig
anslutning till vad jag i det föregående anfört.
Vad föredragande departementschefen sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt, behagar
Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Einar Sprinchorn.
Stockholm 1935, Ivar Hagaströms Boktryckeri A. B.
350050
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1935:15 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor rörande folkundervisningen i rikets nordligaste gränsorter jämte i ämnet väckta motione s. 1 i texten