Sök i Ratio Lex

Angående rensning sarbeten i Göta älv för huvudreglering av Vänern

1935-03-08 · 14 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:178, Angående rensning sarbeten i Göta älv för huvudreglering av Vänern

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

1

Nr 178.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående rensning sarbeten

i Göta älv för huvudreglering av Vänern; given Stockholms

slott den 8 mars 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 8 mars 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Leo anför:

I årets statsverksproposition (utgifter för kapitalökning, bil. 3, punkt 38)

har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet,

som kunde varda riksdagen förelagd, till rensningsarbeten i Göta älv för

huvudreglering av Vänern för budgetåret 1935/1936 beräkna ett reservationsanslag

av 500,000 kronor. Sedan utredningen i ämnet slutförts, torde jag

nu ånyo få anmäla ärendet.

Såsom närmare kommer att framgå av den följande redogörelsen, står här

förevarande fråga i nära samband med det omfattande och svårlösta problemet

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 178. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

om Vänerns reglering. Jag anser mig därför, innan jag ingår på en redogörelse

för vattenfallsstyrelsens i ärendet nu gjorda framställningar, böra i korthet

erinra örn vad från statsmakternas sida hittills i nyssberörda hänseende

åtgjorts.

För utförande av förberedande åtgärder för Vänerns reglering anvisade

riksdagen för åren 1918—1922, tiden 1 januari—30 juni 1923 samt budgetåret

1923/1924 anslag å tillhopa 2,550,000 kronor, fördelade på följande sätt:

Budgetperiod

Riksstat

Kronor

Tilläggsstat

Kronor

Summa

Kronor

1918.......

_

100,000

100,000

1919.......

. . 200,000

—

200,000

1920 .......

. . 200,000

—

200,000

1921........

800,000

800,000

1922 ........

. . 250,000

300,000

550,000

Vi—3% 1923 . . .

. . 200,000

_

200,000

1923/1924 .....

. . 500,000

—

500,000

Summa kronor 2,550,000

I skrivelse den 22 maj 1922, nr 164, framhöll riksdagen, i sammanhang

med anmälan att riksdagen till förberedande åtgärder för Vänerns reglering

för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisat ett reservationsanslag av 200,000

kronor, att riksdagen i likhet med chefen för kommunikationsdepartementet

förutsatte, att preliminära planer och kostnadsberäkningar beträffande regleringsföretaget

framlades för statsmakternas prövning, innan ansökan hos vederbörande

vattendomstol gjordes örn tillstånd till regleringens genomförande.

Till 1924 års riksdag avlät härefter Kungl. Maj:t — i anslutning till av

vattenfallsstyrelsen utarbetade planer och kostnadsberäkningar -—- proposition,

nr 178, angående anslag till bestridande av kostnader i samband med domstolsbehandling

av frågan örn tillstånd till Vänerns reglering.

Föredragande departementschefen anförde därvid huvudsakligen följande:

Av de planer och kostnadsberäkningar rörande regleringsföretaget, som

numera av vattenfallsstyrelsen utarbetats, inhämtas, att med användande av

1924 års prisnivå sammanlagda kostnaderna för Vänerns reglering beräknats

uppgå till 14,300,000 kronor. I detta belopp ingå 2,550,000 kronor, som förut

av riksdagen beviljats för utförande av förberedande åtgärder för Vänerns reglering,

samt de till 800,000 kronor beräknade utgifterna för domstolsbehandlingen.

Läggas härtill beräknade ränteförluster å 2,500,000 kronor för tiden

intill regleringens tagande i bruk, uppgå sammanlagda kostnaderna till

16,800,000 kronor. Genom jämförelsevis enkla förändringar i den befintliga

kraftstationen vid Trollhättan, beräknade att kosta högst 2,000,000 kronor,

skulle efter Vänerns reglering vinnas en ökning av kraft, tillgänglig året örn,

som motsvarar en årlig merinkomst från kraftstationen efter avdrag för driftkostnader

m. m. av minst omkring 1,100,000 kronor. Denna summa utgör 5.9

procent ränta å sammanlagda kostnaderna för Vänerns reglering och omändringen

av kraftstationen vid Trollhättan. Såsom vattenfallsstyrelsen framhållit,

uppstår emellertid den verkligt betydande vinsten av Vänerns reglering

först sedan nya kraftstationer utbyggts vid Göta älv för att tillgodogöra

den ökade vattenmängd, som efter regleringen vid behov kan framsläppas i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

3

älven. Jag torde icke behöva närmare framhålla vikten av att vattenfallen i

Göta älv i största möjliga omfattning må kunna utnyttjas för att förse industrien,

jordbruket och samhällen med elektrisk energi. För att belysa betydelsen

av regleringen kan exempelvis anföras, att ett inbesparat magasin av

0.2 meters höjd i Vänern, utnyttjat i Götaälvsverken för att under lågvattenperioder

fylla kraftbrist vid andra kraftverk, motsvarar den energimängd, som

alstras av landets samtliga ångdrivna elektricitetsverk vid nuvarande årsförbrukning

av omkring 100,000 ton stenkol. Av stor betydelse är ock, att genom

den redan utförda sammanbindningsledningen mellan Trollhätte och Älvkarleby

kraftnät Vänerns stora regleringsmagasin skulle kunna i ökad utsträckning

användas för tillgodoseende av mellersta Sveriges kraftbehov.

Starka skäl tala sålunda för att, örn tillstånd vinnes till Vänerns reglering,

företaget skall befinnas värt att genomföra. Någon avgörande ställning till

själva regleringsfrågan behöver dock icke nu tagas. Vattenfallsstyrelsen har

säkerligen på goda grunder beräknat, att domstolsbehandlingen kräver en tid

av 6—8 år, och vid slutet av denna tid har man att med hänsyn till de ekonomiska

förhållanden, som då råda i vårt land, fatta beslut, huruvida regleringen

skall utföras eller ej.

För vidtagande av förberedande åtgärder för Vänerns reglering hava inom

kort nedlagts redan anvisade 2,550,000 kronor, och goda skäl synas tala för

att under de närmaste åren fullfölja utredningen genom domstolsbehandlingens

slutförande. Skulle man dröja härmed, kan man riskera, att det bevismaterial

och den personliga erfarenhet som nu med stora kostnader samlats för ådagaläggande

av regleringens verkningar, föråldras eller förloras. Jag anser därför,

att av riksdagen böra begäras erforderliga medel till bestridande av kostnaderna

i samband med domstolsbehandling av frågan örn tillstånd till Vänerns

reglering. Av hela den beräknade kostnaden, 800,000 kronor, erfordras för

budgetåret 1924/1925 300,000 kronor.

Därest nämnda anslag av riksdagen beviljas, kommer sedermera frågan om

bemyndigande för vattenfallsstyrelsen att vidtaga åtgärder för erhållande av

laga tillstånd till reglering av Vänern att underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Den av vattenfallsstyrelsen framlagda planen finner jag vara i huvudsak

lämplig att lägga till grund för framställning till domstolen. Det säger sig

självt, att ändringar sedermera kunna ifrågakomma med hänsyn till vad som

under ärendets fortsatta handläggning framkommer.

I skrivelse den 10 maj 1924, nr 152, i anledning av Kungl. Maj:ts nyss

omförmälda proposition, anmälde riksdagen, att riksdagen för bestridande av

kostnader i samband med domstolsbehandling av frågan örn tillstånd till

Vänerns reglering för budgetåret 1924/1925 anvisat ett reservationsanslag av

300,000 kronor. I samband därmed anförde riksdagen huvudsakligen följande:

Som bekant erbjuder Vänern genom sin storlek och belägenhet i övrigt möjligheter

till magasinering av vattenkraft, som måste betraktas såsom enastående.

Att dessas tillvaratagande bör ingå såsom ett led i ett framtidsprogram

för den rationella användningen av landets energitillgångar, därom synes

riksdagen någon tvekan knappast råda.

Visserligen kan icke för närvarande bedömas den lämpliga tidpunkten, då

företaget bör igångsättas. Något dylikt avgörande behöver, emellertid nu ej

ske. Bestämmande härvid bliver givetvis kraftbehovens stegring, i första hand

under den närmaste framtiden, och de åtgärder, som krävas för att möta

dessa.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 178.

De hittills vidtagna förberedande åtgärderna hava bestått i en del till omfattningen

mycket betydande undersökningsarbeten med kartläggning av sjöns

stränder och uppskattningar av den mark m. m., som av företaget kan komma

att skadas. Kostnaderna för dessa arbeten, som pågått under de senaste åren

och nu äro i det närmaste slutförda, hava sammanlagt uppgått till omkring

2,500,000 kronor.

De åtgärder, till vilka anslag nu av Kungl. Maj :t begärts, avse utverkandet

av rättens tillstånd till företagets genomförande. Totalkostnaderna härför

hava uppskattats till i runt tal 800,000 kronor, ett belopp som otvivelaktigt

framstår som högst avsevärt. Nämnda domstolsbehandling torde dock böra

betraktas såsom en naturlig fortsättning av de redan verkställda förberedande

arbetena, utan vilken dessa lära bliva utan egentlig nytta. Det får också

anses ligga i öppen dag, att denna rättsliga behandling av ärendet lämpligen

bör följa i ett omedelbart sammanhang med de redan utförda undersökningarna,

vilka eljest bliva föråldrade och sannolikt i stora delar med ytterligare

kostnader måste framdeles ånyo företagas.

Riksdagen har därför ansett äig böra bifalla Kungl. Maj:ts i ämnet nu

framlagda förslag. Genom ett bifall till detta torde avgörandet av själva

huvudfrågan örn företagets genomförande på intet sätt föregripas. Därmed

kan och måste anstå ännu en avsevärd tid, i det ensamt själva domstolsbehandlingen

beräknats komma att taga en tid av omkring 6—8 år.

Härefter anhöll vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 28 mars 1925 hos Västerbygdens

vattendomstol örn tillstånd att, i huvudsaklig överensstämmelse med

av styrelsen framlagt förslag i och för åstadkommande av bättre hushållning

med vattnet och för beredande av ökad möjlighet att utnyttja vattenkraften i

kronan tillhöriga, i Göta älv belägna strömfall, nämligen vattenfallen vid Vargön,

Trollhättan och Lilla Edet, verkställa reglering av vattnets avrinning

ur sjön Vänern samt för dylikt ändamål utföra närmare angivna arbeten, ävensom

vidtaga de övriga åtgärder och anläggningar, som för företagets genomförande

kunde finnas lämpliga och erforderliga.

För kostnader i samband med domstolsbehandling av frågan örn Vänerns

reglering anvisade härefter riksdagen för budgetåren 1925/1926—1931/1932

ytterligare tillhopa 1,000,000 kronor. De medel, som ställts till förfogande för

här ifrågavarande ändamål, uppgå sålunda sammanlagt till 1,300,000 kronor.

Beträffande den sålunda uppkomna ökningen av kostnaderna i förhållande

till vad ursprungligen beräknats, vill jag erinra, hurusom vattenfallsstyrelsen i

samband med framställning örn medelsanvisning till ändamålet för budgetåret

1928/1929 anförde, att på grund av målets synnerligen omfattande och komplicerade

beskaffenhet, de ytterligare utredningar, som föranletts av motpartens invändningar,

samt de utlåtanden från sakkunniga, som vattendomstolen måst inhämta,

målets handläggning vid vattendomstolen blivit avsevärt mera tidsödande

och kostsam än som vid avfattandet av vattenfallsstyrelsens skrivelse år 1924

kunnat antagas.

I detta sammanhang vill jag slutligen erinra, att domstolsbehandlingen av

frågan örn Vänerns reglering medfört ytterligare avsevärda kostnader för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 178.

5

statsverket, i det att vid Västerbygdens vattendomstol måst inrättas en särskild

avdelning för behandling av målet örn Vänerns reglering. För budgetåret

1932/1933 anvisades, i samband med genomförandet av den nya organisationen

av de fasta vattendomstolarna, ett särskilt anslag för ändamålet å 60,000

kronor. Samma belopp har sedermera anvisats jämväl för vartdera av budgetåren

1933/1934 och 1934/1935. I förslaget till riksstat för nästkommande

budgetår har för ändamålet beräknats tillhopa 63,000 kronor (se punkterna

23 och 24 av 1935 års andra huvudtitel).

Jag övergår nu till en redogörelse för vattenfallsstyrelsens i ärendet gjorda

framställningar.

I skrivelse den 2 oktober 1933 hemställde vattenfallsstyrelsen, att Kungl.

Majit måtte av 1934 års riksdag äska ett anslag å 500,000 kronor för påbörjande

av arbeten med upprensningar i Göta älv.

Styrelsen meddelade därvid till en början, att i planen för genomförandet

av Vänerns reglering förutsattes en ökning av högvattentappningen utöver den

naturliga framrinningen i älven vid högvattenstånd i Vänern. Denna ökning

av högvattentappningen vore behövlig för att förebygga att under regnrika år

vattenståndet i Vänern skulle bliva alltför högt, men å andra sidan kunde

olägenheter till följd av densamma komma att uppstå för kanal trafiken på

sådana platser, där vattenhastigheten redan nu vore relativt stor. Dessutom

skulle genom ökad fallförlust på älvsträckorna en viss minskning uppkomma

i fallhöjden vid Trollhätte och Lilla Edets kraftstationer. Vattenfallsstyrelsen

hade därför i sin framställning till vattendomstolen örn tillstånd till

regleringen föreslagit rensningar på fyra platser i Göta älv, där olägenheter

annars skulle uppkomma för kanaltrafiken. Därjämte hade styrelsen hos domstolen

anhållit om tillstånd att utföra rensningar i Flottbergsströmmen, på

vilken plats vid ökad högvattentappning, utan att kanaltrafiken därav berördes,

olägenheter eljest skulle uppstå genom minskning av fallhöjden vid Trollhätte

kraftstation. Den sammanlagda kostnaden för dessa arbeten beräknade

styrelsen bliva 2.4 miljoner kronor i enlighet med en vid skrivelsen fogad kostnadstablå.

I och med att detta arbete påbörjats vore man, framhöll vattenfallsstyrelsen

härefter, inne på utförande av sådana arbeten, som förutsatte, att Vänerns

huvudreglering bomme till stånd. Denna förutsättning hade ej förelegat

för de arbeten, som erfordrats för den redan till väsentlig del med beviljade

anslag utförda s. k. dygns- och veckoregleringen av Göta älv.

Vattenfallsstyrelsen erinrade vidare om riksdagens i förutnämnda skrivelse

den 10 maj 1924, nr 152, gjorda uttalande, att genom ett beviljande av nämnda

anslag avgörandet av själva huvudfrågan örn företagets genomförande på intet

sätt torde föregripas. I anslutning härtill anförde styrelsen:

Sedan dess hade behandlingen i vattendomstolen fortsatt och påginge alltjämt.

Sammanlagt hade på utredningar och domstolsbehandling för Vänerns

reglering nedlagts ett belopp av ej mindre än cirka 3,975,000 kronor. Härav

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

komme enbart på domstolsbehandlingen 1,255,000 kronor. Det syntes ännu

dröja ett eller annat år, innan vattendomstolen slutbehandlat målet. I vad

mån behandling i högre instanser komme att verka fördröjande på rätt att taga

regleringen i bruk, kunde ej^med noggrannhet bedömas, men man borde kunna

räkna med att inom 3 ä 4 år hava sådant tillstånd. Att behandlingen inför

domstol tagit så oberäknat lång tid, vore väsentligen beroende på målets

ovanligt vidlyftiga och invecklade beskaffenhet samt i viss mån av i vattendomstolen

inträffade dödsfall. Emellertid hade tiden verkat därhän, att — om

hänsyn toges till dels kostnaden för genomförandet, dels vunnen nytta, dels ur

olika synpunkter förorsakad skada -— ingen tvekan torde råda, att Vänerns

huvudreglering borde komma till stånd. Ej minst gåve förhållandena under

dåvarande vattenbrist bevis för vilket gagn Vänerns reglering skulle medföra

i landets krafthushållning. Styrelsen kunde dock ej framlägga någon på domstolsutslag

grundad bevisning härom, men hade i målet lämnat alla för bedömandet

erforderliga ekonomiska utredningar.

Det vore, anförde härefter styrelsen, två skäl, som trots frågans läge i vattendomstolen

föranledde styrelsen att i frågans dåvarande skick framlägga förevarande

förslag till utförande av rensningsarbeten i Göta älv, nämligen dels

att de föreslagna rensningsarbetena erfordrade en arbetstid av 3 å 4 år och

därför måste påbörjas nu, örn de utan fördyrande forcering skulle bliva färdiga

till den tidpunkt, då Vänerns reglering ur rättssynpunkt kunde tagas i

bruk, dels önskvärdheten att efter avslutande av arbetena med kraftstationen

vid Vargön erhålla möjlighet att sysselsätta så stor del som möjligt av den

arbetsstyrka, som bleve ledig, då Vargöarbetena år 1934 komme att slutföras.

De arbeten på ifrågavarande platser, vattenfallsstyrelsen ansåge böra komma

till utförande under budgetåret 1934/1935, betingade en kostnad av i runt tal

500,000 kronor.

Vid min anmälan inför Kungl. Majit den 3 januari 1934 av vattenfallsstyrelsens

berörda framställning (utgifter för kapitalökning, bil. 4, sid. 62—

64) anförde jag, att de av vattenfallsstyrelsen till påbörjande förordade rensningsarbetena

kunde, såsom av det av styrelsen anförda framginge, komma till

avsedd nytta endast under förutsättning att Vänerns huvudreglering genomfördes.

I det läge, vari behandlingen av denna synnerligen omfattande fråga

ännu befunne sig, syntes det därför knappast vara lämpligt att ifrågavarande

arbeten redan igångsattes. Jag ansåg mig fördenskull ej kunna förorda vattenfallsstyrelsens

då föreliggande framställning.

Vad jag sålunda anfört föranledde intet uttalande från riksdagens sida.

I skrivelse den 29 september 1934 om beredande av anslag för budgetåret

1935/1936 till kraftstations- och vattenregleringsföretag anförde vattenfallsstyrelsen

— under erinran om sin tidigare framställning i ämnet — bland

annat:

Vattenfallsstyrelsen hade vid avlåtandet av berörda framställning anledning

förvänta, att vederbörande domstol skulle hava hunnit så långt vid behandlingen

av Vänernmålet, att Kungl. Majit på grund härav skulle kunnat göra

framställning till riksdagen. Då emellertid domstolens behandling visat sig

bliva mera tidsödande än man kunnat beräkna, hade denna styrelsens framställning

icke föranlett någon proposition till 1934 års riksdag. Enligt vad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

7

styrelsen erfarit, komme emellertid vattendomstolen att under loppet av hösten

framlägga sådana utredningar, att frågan nu torde vara mogen för behandling.

Närmare beskrivning av dessa arbeten och motivering för deras utförande

borde emellertid lämpligen anstå till en särskild framställning, med vilken

styrelsen ämnade inkomma, sedan nyss angivna utredningar inkommit från

domstolen.

I anslutning härtill hemställde vattenfallsstyrelsen, att Kungl. Maj:t för

här ifrågavarande ändamål måtte för budgetåret 1935/1936 äska ett reservationsanslag

av 500,000 kronor.

I skrivelse den 19 januari 1935 har nu vattenfallsstyrelsen inkommit med

förnyad framställning i ämnet.

Vattenfallsstyrelsen har därvid meddelat, att det vid Västerbygdens vattendomstol

anhängiga målet örn Vänerns reglering fortskridit så långt, att vattendomstolen,

efter nödig utredning, jämlikt bestämmelserna uti 4 kap. 13 §

vattenlagen, uti skrivelse den 17 december 1934 underställt frågan örn regleringen

Kungl. Maj:ts prövning. Vattenfallsstyrelsen har i detta sammanhang

erinrat örn följande:

Den handläggning, som i detta lagrum avsåges, vore en prövning, huruvida

hinder mötte mot regleringen eller särskilda villkor borde föreskrivas för

dess utförande av militära skäl eller av hänsyn till viss orts allmänna ekonomiska

intressen eller på grund av att regleringen skulle hava till följd, att

ett avsevärt antal bofasta personer skulle berövas sina bostäder, att större

fabrik eller annan anläggning, varav många hade uppehälle, måste nedläggas

eller dess drift väsentligt minskas eller av den omständigheten, att odlad jord

till en efter ortsförhållandena betydande omfattning skulle sättas under vatten

eller eljest väsentligt skadas eller att fiskerinäring av större betydenhet skulle

lida väsentligt förfång eller att regleringen skulle förorsaka sådan bestående

ändring av naturförhållandena, varigenom väsentligt minskad trevnad för närboende

eller betydande förlust för landets djur- eller växtvärld vöre att befara,

eller av hänsyn till allmän farled eller allmän flottled eller på grund av

att regleringen vållade menlig inverkan på klimatet eller pa allmänna hälsotillståndet

eller eljest allmänna intressen i avsevärd mån förnärmades.

Vattendomstolens ifrågavarande skrivelse återfinnes bland handlingarna i

ärendet. Den kortfattade redogörelse för det huvudsakliga innehållet i densamma,

som jag nu avser att lämna, stöder sig i allt väsentligt på ett av vattenfallsstyrelsen

i dess skrivelse den 19 januari 1935 gjort sammandrag.

Vattendomstolen har först meddelat en geografisk och hydrografisk översikt

rörande Vänerns och Göta älvs nederbördsområden samt därefter avhandlat

förslaget till regleringen, verkningarna av en reglering i huvudsaklig överensstämmelse

därmed, de mindre jämkningar, vattendomstolen ansett böra vidtagas

i förslaget, samt nyttan och skadan av det ifrågasatta företaget m. m.

Vid den prövning, vattendomstolen verkställt jämlikt 2 kap. 3 § 1 stycket

vattenlagen rörande förhållandet mellan nyttan och skadan av regleringen,

har vattendomstolen ansett att, därest man räknade med ett kraftvärde av

88 kronor pr kW och år kontinuerligt levererad årskraft, regleringsvinsten

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

icke skulle underskrida cirka 31 miljoner kronor och att man vid uppskattning

av nyttan av en reglering av Vänern borde stanna vid detta värde. Företagets

byggnadskostnader, van jämväl inräknades skada och intrång å kronans

egendom samt alla kostnader, som skulle erfordras för ändring av tekniska

föremål m. m. till förekommande av skada, har vattendomstolen beräknat

uppgå till högst cirka 5 miljoner kronor. Med tekniska föremål har vattendomstolen

i detta sammanhang avsett byggnader, vägar, kajer och bryggor

m. m. Vidkommande omfattningen av skada och intrång å enskild tillhörig

egendom genom regleringen har vattendomstolen vid beräkning enligt nämnda

lagrum tre gånger av skada och intrång, som skulle uppstå å åker och äng,

samt två gånger av skada och intrång, som skulle tillskyndas annan egendom,

kommit till ett belopp av högst 11 miljoner kronor. Skillnaden mellan 31

miljoner och 5 miljoner, eller 26 miljoner kronor, skulle således jämföras med

11 miljoner kronor. Vattenfallsstyrelsen anför, att härav uppenbart framginge,

såsom vattendomstolen också konstaterat, att jämlikt 2 kap. 3 § 1 stycket

vattenlagen förhållandet mellan nytta och skada av företaget icke utgjorde

hinder mot regleringens genomförande.

Vattenfallsstyrelsen har i anslutning härtill anfört, att de kostnader respektive

skadebelopp, varmed domstolen sålunda räknat, gåve vid handen, att vissa

ökningar förutsatts i de av vattenfallsstyrelsen tidigare vid domstolen angivna

beloppen, men hade domstolen icke exakt angivit beloppen för de olika

kostnaderna och skadorna utan inskränkt sig till att angiva vissa maximala

summor. Det torde därför finnas anledning förmoda, att de kostnader och

skadeersättningar, som av vattendomstolen komme att angivas i slutlig dom,

komme att hålla sig under de sålunda angivna maximibeloppen. Vattenfallsstyrelsen

ansåge sig icke nu kunna lämna någon detaljerad redogörelse för,

hur de olika byggnadskostnaderna och skadeersättningarna sannolikt komme

att fördela sig, utan torde detta kunna ske först sedan vattendomstolen, efter

det Kungl. Maj :t meddelat beslut i anledning av vattendomstolens berörda hemställan

den 17 december 1934, upptagit målet till slutligt avgörande samt meddelat

dom. Rörande denna tidpunkt hade, meddelar vattenfallsstyrelsen vidare,

vattenrättsdomaren vid Västerbygdens vattendomstol i en till vattenöverdomstolen

ingiven skrivelse av den 17 december 1934, vari han redogjort för arbetet

vid vattendomstolens avdelning för Vänerns reglering, framhållit, att

det vore vanskligt att kunna med någorlunda säkerhet angiva, när arbetet med

Vänermålet kunde var avslutat, men att, såvitt man då kunde bedöma, slutlig

dom vid vattendomstolen kunde föreligga någon gång under år 1936.

Vattendomstolen har vidare vid sin utredning rörande regleringsföretagets

inverkan pa strömförhållandena för sjöfarten i Göta älv och de åtgärder, vilka

lämpligast borde utföras till förebyggande av försämrade sådana, utgått från

att de av vattenfallsstyrelsen föreslagna rensningarna skola komma till utförande

samt förklarat, att det syntes vattendomstolen som örn de av styrelsen

föreslagna arbetena måste vara ägnade att verka gynnsamt till förebyggande

av försämrade strömförhållanden.

Ur de synpunkter, som omförmälas i 4 kap. 13 § vattenlagen, dock med bort
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

9

seende från militära förhållanden, har vattendomstolen i sin berörda hemställan

den 17 december 1934 gjort följande sammanfattande uttalande, därvid vattendomstolen

utgått från att de av vattendomstolen tidigare förordade regleringsbestämmelserna

skulle komma att vinna tillämpning vid en reglering av

Vänern:

Vad angår frågan, huruvida av hänsyn till viss orts allmänna ekonomiska

intressen hinder skulle kunna möta mot företaget eller särskilda villkor böra

föreskrivas för dess utförande, vill vattendomstolen framhålla, att man i detta

hänseende synes hava att huvudsakligast fästa avseende vid de verkningar,

som företaget skulle utöva å jordbruket inom regleringsområdet. Skador å

tekniska föremål skulle nämligen i de flesta fall avhjälpas genom åtgärder,

ledande till att någon skada ej konime att kvarstå. Vad angår jordbruksskadorna

skulle dessa onekligen uppgå till betydande belopp, sammanlagt till

omkring ett par miljoner kronor. Det är dock att märka, att det här är fråga

örn ett mycket stort område, varpå dessa skador skulle fördelas. Vad angår

Vänerområdet ingår i sagda belopp ifrågavarande skadors högsta tänkbara

värde, beroende på att de beräknats under antagande av att Vänermagasinet

efter genomförd reglering icke skulle komma att utnyttjas. Vidare är att

taga i beaktande, att en reglering vid Vänern ej skulle komma att beröra några

marker, som under naturliga förhållanden icke skadats av Vänerns vatten.

Vid antagande av outnyttjat magasin har man att räkna med ungefär en halv

meters höjning av medel vattenstån det i Vänern med därav föranledda betydande

skador å marker, som nu under avsevärda tider burit god avkastning.

Även enligt nyssnämnda förutsättning skulle emellertid de högsta naturliga

vattenstånden i Vänern bliva sänkta genom en reglering. Vid Göta älv skulle

ej heller uppstå sådana jordskador, att de komme att mera betydligt inverka

på ortens allmänna ekonomiska intressen. Det kan icke anses, att odlad jord

vid Göta älv skulle sättas under vatten till en efter ortsförhållandena betydande

omfattning eller eljest väsentligt skadas.

Regleringsföretaget skulle icke hava till följd, att något avsevärt antal bofasta

personer komme att berövas sina bostäder. Endast i något enstaka fall

skulle skador av sådan omfattning uppstå, att det kan bli fråga om inlösen

av fastigheter.

Icke i något fall skulle det inträffa, att på grund av en reglering av Vänern

större fabrik eller annan anläggning, varav många hava uppehälle, måste

nedläggas eller dess drift väsentligt minskas.

Beträffande en reglerings inverkan å odlad jord hänvisas till det föregående.

Fiskerinäring av större betydenhet skulle ej komma att lida väsentligt förfång

genom regleringsföretaget.

Den tillämnade regleringen skulle icke komma att förorsaka någon sådan

bestående ändring av naturförhållandena, varigenom väsentligt minskad trevnad

för närboende eller betydande förlust för landets djur- eller växtvärld vore

att befara.

Sjöfarten inom regleringsområdet skulle efter en reglering icke få försämrade

utan i stort sett förbättrade förhållanden, och regleringen skulle, örn

överhuvud någon som helst skadlig inverkan därigenom komme att ske å flottning

i allmän flottled, i varje fall icke medföra olägenhet av någon betydelse

i sistnämnda hänseende.

Det är icke att befara, att genom regleringsföretaget menlig inverkan skulle

vållas på klimatet eller på allmänna hälsotillståndet eller att eljest allmänna

intressen därigenom skulle i avsevärd mån förnärmas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Vattendomstolen tillstyrker därefter, att Kungl. Maj:t, därest militära förhållanden

ej annat föranleda, måtte förklara, att i de uti 4 kap. 13 § vattenlagen

angivna hänseenden hinder icke möter mot en reglering av Vänern i

huvudsaklig överensstämmelse med vattenfallsstyrelsens för Kungl. Maj:t och

kronan avgivna förslag.

I anslutning till vattendomstolens sålunda gjorda framställning har vattenfallsstyrelsen

i sin skrivelse den 19 januari 1935 angivit att, enär nu även genom

vattendomstolens framställning blivit klarlagt, att Vänerns reglering vore

ekonomiskt berättigad och att alla de frågor, som hade samband med regleringens

genomförande, kunde lösas genom föreskrifter, som vattendomstolen

hade för avsikt att lämna, ingen tvekan torde råda därom, att Vänerns huvudreglering

borde komma till stånd. Vattenfallsstyrelsen hade också i sin kraftpolitik

under senare tid utgått från att huvudregleringen bör genomföras i

slutet av 1930-talet. En förutsättning härför vore dock, att de arbeten, som

måste vara fullbordade, innan regleringen kunde tagas i bruk, kunde bliva

utförda före denna tid.

Vattenfallsstyrelsen har härefter övergått till en redogörelse för berörda

arbeten och inledningsvis meddelat, att de tekniska anordningar, som sammanhängde

med Vänerns reglering samt måste vara färdiga, innan den nu ifrågavarande

huvudregleringen foges i bruk, vore följande:

1) Uppsprängning av sänkningskanal vid Sjöboda jämte kompletterande

rensning i Vänerutloppet;

2) Uppsprängning av kanal genom Huvudnäsön;

3) Regleringsdamm vid Vargön;

4) Rensningar i Göta älv till förebyggande av försämrade strömförhållanden

för kanaltrafiken samt för minskad fallförlust mellan kraftstationerna;

5) Skärmanordning i Nordre älv.

Av de angivna arbetena vore åtgärderna enligt 1), 3) och 5) i huvudsak

utförda i samband med genomförandet av Göta älvs veckoreglering och byggandet

av kraftstationen vid Vargön. Kostnaderna för åtgärder enligt 2) och 4)

beräknades bliva för kanalen genom Huvudnäsön 1.2 miljoner kronor samt för

rensningarna i Göta älv 2.4 miljoner kronor.

Beträffande sistberörda kostnader har vattenfallsstyrelsen hänvisat till

följande

Kostnadstablå för rensningar i Göta älv.

I. Vid Stallbackaön: Kronor

Muddring av 15,000 m3 grus och sten...........110,000

II. Vid Åkerström:

Jordschaktning 3,000 m8, bergsprängning, delvis under vatten,

15,500 m3, muddring av grus och sten 13,500 m3 jämte erforderliga

fångdammar och länshållning m. m....... 645,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 178. 11

III. Vid Präststenarna: Kronor

Muddring av grus och sten samt lera 19,000 m3 ...... 140,000

IV. Vid Haneström:

Jordschaktning 5,000 m3, bergsprängning, delvis under vatten,

31,800 m3, muddring av lera 6,000 m8 samt fångdammar,

länshållning m. m.................... 930,000

V. Vid Flottbergsströmmen:

Schanning av sten 2,000 m8, bergsprängning, delvis under

vatten, 16,000 m3, muddring av sten 3,000 ms samt fångdammar

och länshållning m. m...... 575,000

Summa kronor 2,400,000

Härefter har vattenfallsstyrelsen anfört: Då dessa arbeten, som måste genomföras

innan huvudregleringen kunde tagas i bruk, vore av tidsödande natur,

enär de i stor utsträckning bestode av undervattensarbeten, borde de icke koncentreras

till alltför få år. De beräknades nämligen draga en arbetstid av

omkring fyra år och måste därför snarast möjligt påbörjas för att de utan

fördyrande forcering skulle bliva färdiga till slutet av 1930-talet.

Ett ytterligare skäl för dessa arbetens snara igångsättning vore önskvärdheten

att erhålla möjlighet att sysselsätta något större del av den arbetsstyrka,

som blivit ledig från de nu avslutade kraftstationsarbetena i Vargön, än som

kunde sysselsättas med de arbeten i Trollhättan, vilka beslutats av 1934 års

riksdag. Såsom framginge av kostnadstablån, vore det, förutom å Huvudnäsön,

på fem olika platser i Göta älv, som arbeten vore avsedda att företagas.

Det vore styrelsens avsikt att till en början igångsätta sådana arbeten, som

toge relativt lång tid, nämligen borttagning med hjälp av mudderverk av grus

och sten jämte påbörjande av tidsödande undervattenssprängningar samt byggande

av fångdammar omkring sådana bergpartier, vars borttagning borde

ske efter torrläggning av arbetsplatsen.

Beträffande anslagsbehovet för rensningarna i Göta älv, totalt beräknat

till 2.4 miljoner kronor, har vattenfallsstyrelsen meddelat, att den tänkt sig

följande fördelning:

Budgetåret 1935/1936 ............ 500,000 kronor

» 1936/1937 500,000 »

» 1937/1938 600,000 »

» 1938/1939 800,000 >

Summa 2,400,000 kronor

Beträffande uppsprängningen av kanal genom Huvudnäsön för en beräknad

kostnad av 1.2 miljoner kronor, har vattenfallsstyrelsen slutligen meddelat,

att den hade för avsikt att i framställning rörande anslag för budgetåret 1936/

1937 inkomma med förslag till påbörjande av detta arbete, för vilket anslag

skulle erfordras under nämnda budgetår samt under följande tvenne år.

Vattenfallsstyrelsen har i anslutning till vad sålunda anförts hemställt, att

Kungl. Majit genom proposition till 1935 års riksdag ville föreslå riksdagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Departe
ments
chefen.

besluta, att arbeten med rensningar i Göta älv i samband med Vänerns reglering

för en kostnad av 2,400,000 kronor måtte få påbörjas och att härför anvisa

ett belopp av 500,000 kronor å budgetåret 1935/1936.

Slutligen torde jag få erinra örn följande:

Över Västerbygdens vattendomstols ovanberörda skrivelse den 17 december

1934 hava utlåtanden avgivits den 21 januari 1935 av chefen för marinstaben,

den 31 i samma månad av kommerskollegium, den 9 februari 1935 av chefen

för generalstaben, den 12 i sistnämnda månad av lantbruksstyrelsen samt den

15 i samma månad av medicinalstyrelsen.

Kommerskollegium har i sitt nämnda utlåtande förklarat sig förutsätta, att

vattendomstolen i sin slutliga dom i målet, jämlikt 2 kap. 24 § vattenlagen,

fastställde den i detta lagrum angivna tid, varinom de i lagrummet avsedda

anspråk finge framställas, till den högsta medgivna, nämligen tolv år.

Chefen för generalstaben har i sitt utlåtande bland annat anfört, att de

vidgade möjligheter för tillvaratagande av inom landet befintliga tillgångar

för alstrande av elektrisk energi, som genom reglering av Vänern kunde erhållas,

syntes erbjuda stora fördelar för kraftförsörjningen i händelse av krig.

Genom beslut den 1 mars 1935 har Kungl. Maj :t förklarat hinder i de

uti 4 kap. 13 § vattenlagen angivna hänseenden icke möta mot en reglering

av, Vänern i huvudsaklig överensstämmelse med vattenfallsstyrelsens förslag,

dock att

1) dämningsrätten skall fastställas på sätt, som föreslagits i en av vattenrättsdomaren

i regleringsmålet den 9 juli 1929 meddelad resolution,

2) den lägsta sänkningsgränsen skall förläggas till höjden + 43.16 meter,

samt

3) för beräkning av decimeterdygn erforderlig jämförelsetid (seglationstid)

skall omfatta tiden från och med den 1 april till och med den 31 december

och samtliga de i sökandens slutliga förslag till regleringsbestämmelser angivna

antalen decimeterdygn skola ökas med 20 procent med avrundning i

förekommande fall till närmaste femtal.

Tillika har Kungl. Maj:t förordnat, att det skall åligga statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt att utöva tillsyn å regleringsföretagets skötsel och

handhavandet i övrigt av de med företaget förenade angelägenheter enligt de

närmare föreskrifter, som vattendomstolen må finna erforderliga, samt att

kostnader, som föranledas härav, skola bestridas av regleringsrättshavaren.

Under en följd av år har riksdagen anvisat betydande belopp — för närvarande

sammanlagt uppgående till omkring 4,000,000 kronor — till förberedande

åtgärder för Vänerns reglering ävensom till bestridande av kostnader i

samband med domstolsbehandling av frågan örn tillstånd till sagda reglering.

Därvid har emellertid vid intet tillfälle från Kungl. Maj:ts eller riksdagens

sida tagits slutlig ståndpunkt till själva huvudfrågan örn företagets genomförande,

något som upprepade gånger betonats både av riksdagen och av vederbörande

departementschefer.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

13

De arbeten, för vilka vattenfallsstyrelsen i sin här förevarande framställning

äskat medel, äro emellertid av den art, att de, för att komma till avsedd

nytta, förutsätta, att Vänerns huvudreglering kommer till stånd. På grund

härav fann jag mig också, såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen

framgår, vid min anmälan inför Kungl. Majit den 3 januari 1934 av vattenfallsstyrelsens

då gjorda framställning rörande utförandet av ifrågavarande

arbeten icke kunna förorda, att i dåvarande läge en på densamma grundad

proposition framlades för riksdagen.

Genom Västerbygdens vattendomstols i det föregående omförmälda skrivelse

den 17 december 1934 ävensom Kungl. Maj:ts beslut i anledning härav den

1 mars 1935 har emellertid frågan örn Vänerns huvudreglering nu fortskridit

till den punkt, då ett slutligt ståndpunkttagande från statsmakternas sida påkallas

och möjliggöres.

Såsom 1924 års riksdag framhållit, erbjuder Vänern genom sin storlek och

belägenhet enastående möjligheter till magasinering av vattenkraft, vilka möjligheter

böra tillvaratagas och ingå såsom ett led i programmet för den rationella

användningen av landets energitillgångar. De för varje år ökade anspråken

på kraftleveranser från södra och mellersta Sverige hava aktualiserat

frågan örn ett utnyttjande av berörda möjligheter inom en icke alltför avlägsen

framtid. Visserligen kommer vid ett bifall till Kungl. Maj :ts för 1935

års riksdag framlagda förslag örn stamlinjesystem Porjus—Västerås m. m.

att öppnas utväg för ett tillvaratagande av det nuvarande stora kraftöverskottet

i Porjus genom dess överförande till landets sydligare belägna delar.

Men även vid ett medräknande av nu berörda krafttillskott — vilket för övrigt

vid en ökad kraftåtgång i Norrland kan beräknas icke i samma utsträckning

stå till förfogande — har det s. k. centralblockets kraftbehov visat sådana

tendenser till stegring, att åtgärder i god tid synas böra vidtagas för att

tillgodose detsamma. Sedan länge har därvid räknats med att en reglering

av Vänern skulle möjliggöra, att tillgängliga kraftresurser kunna bliva på

bättre sätt utnyttjade, då Vänerns stora energireserv framför allt kan komma

till användning när kraftbehovet är stort och vattentillgången knapp i andra

vattendrag. Den ekonomiska nyttan av ett sådant företag synes mig nu

också vara väl bestyrkt genom vattenfallsstyrelsens och vattendomstolens i

det närmaste slutförda utredningar, för vilka i det föregående redogjorts.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig böra förorda, att statsmakterna

nu besluta sig för ett fullföljande av Vänerns reglering genom anvisande

av byggnadsanslag för påbörjande av de arbeten, som bliva erforderliga

för densamma.

De arbeten, som nu närmast ifrågakomma, avse rensningar i Göta älv vid

Stallbackaön, Åkerström, Präststenarna, Haneström och Flottbergsströmmen

till förebyggande av försämrade strömförhållanden för kanaltrafiken samt för

minskad fallförlust mellan kraftstationerna. Dessa arbeten hava beräknats

erfordra en arbetstid av 3 ä 4 år, örn fördyrande forcering undvikes, samt

draga en kostnad av tillhopa 2,400,000 kronor, varav för budgetåret 1935/

1936 ett belopp av 500,000 kronor beräknats bliva erforderligt. Mot vad så
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

lunda föreslagits har jag icke funnit något att erinra, vadan jag tillstyrker

förslag till riksdagen i enlighet med vad vattenfallsstyrelsen hemställt. Ett

ytterligare skäl för påbörjande av dessa arbeten nu finner jag ligga däri, att

härigenom möjlighet beredes för vattenfallsstyrelsen att sysselsätta delar av

den arbetsstyrka, som blivit ledig efter avslutandet av arbetena med kraftstationen

vid Vargön.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att till rensning sarbeten i Göta älv för huvudreglering av

Vänern för budgetåret 1935/1936 anvisa ett reservationsanslag,

att utgå av lånemedel, av .......... kronor 500,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenHegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

350948

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:138 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående re nsn ing sarl) et e n i Göta älv för huvudreglering av Vänern. s. 1 i texten