Sök i Ratio Lex

Med förslag till militärt tjänstepensionsreglemente m. m

1935-03-08 · 143 sidor, varav 135 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 135 av 143 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:192, Med förslag till militärt tjänstepensionsreglemente m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

1

Nr 192.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till militärt

tjänstepensionsreglemente m. m.; given Stockholms slott den 8

mars 1935.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels godkänna härvid fogade förslag till reglemente angående tjänstepension

för befattningshavare vid försvarsväsendet (militära tjänstepensionsreglementet);
dels

ock bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1935.

1 sami. Nr 192.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Förslag

till

reglemente angående tjänstepension för befattningshavare vid

försvarsväsendet (militära tjänstepensionsreglementet).

1 kap.

Allmänna bestämmelser.

1 $.

1. Detta reglemente skall äga tillämpning å följande beställningshavare:
a)

ordinarie innehavare av beställning, vid vilken utgår lön enligt löneplan

i avlöningsreglementet den 20 maj 1927 (nr 170) för officerare och

underofficerare samt civilmilitära beställningsbavare på aktiv stat m. fl.

vid försvarsväsendet;

b) marinöverdirektören;

c) beställningshavare vid flottans poliskår; samt

d) innehavare av beställning såsom flaggkorpral eller högbåtsman.

2. Reglementet skall jämväl tillämpas å extra ordinarie tjänsteman

samt kvinnlig ekonomipersonal med lön enligt av Kungl. Majit fastställd

löneplan för civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare vid

försvarsväsendet.

3. Kungl. Majit äger, när särskilda skäl därtill äro, besluta, att reglementet

skall i tillämpliga delar bliva gällande jämväl för icke-ordinarie

anställningshavare vid försvarsväsendet, som icke avses i 2 mom.

4. Där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, är från reglementets

tillämpning undantagen befattningshavare, vilken vid statens övertagande

av enskilt företag övergått till befattning, som avses i reglementet.

2 $.

Från och med den dag, befattningshavare erhåller pensionsrätt enligt

detta reglemente, och intill dess han inträder i pensionsåldern, skall honom

tillkommande lön (arvode) minskas med pensionsavdrag i enlighet

med bestämmelserna i detta reglemente.

3 i

1. Pension till belopp för år räknat, som framgår av detta reglemente,

utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och med dagen näst

efter den, då avgång från tjänsten ägt rum, till och med den dag, då en

månad förflutit efter pensionstagarens frånfälle.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Vid tillämpning av detta stadgande iakttages, att det för tiden efter

pensionstagarens frånfälle utgående pensionsbeloppet icke må överstiga

femhundra kronor.

2. Utbetalning av pension sker månadsvis i efterskott enligt de närmare

bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit; vederbörande myndighet

likväl obetaget att efter pensionstagarens frånfälle förskottsvis utbetala

återstående pensionsbelopp.

4 §.

1. Varder befattningshavare dömd till avsättning eller till följd av

tjänstefel skild från tjänsten, må han ej komma i åtnjutande av pension.

2. Har pensionstagare blivit för förbrytelse i sin tidigare innehavda

tjänst dömd, i stället för till avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 §

strafflagen, må han från och med månaden näst efter den, under vilken

utslaget vunnit laga kraft, åtnjuta allenast en tredjedel av pensionen,

där ej Kungl. Majit finner skäl tillerkänna pensionstagaren större del,

dock ej mera än två tredjedelar av pensionen.

3. Pensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller är

föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sadant straff,

eller ock avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden uppbära allenast

en tredjedel av pensionen.

Har pensionstagaren anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av

honom, må den myndighet, som beviljat pensionen, kunna medgiva sådan

anhörig rätt att uppbära det förverkade pensionsbeloppet eller del därav.

5 §.

1. Örn befattningshavare, vilken kommer i åtnjutande av pension för i

detta reglemente avsedd tjänst, vid avgång från den tjänsten åtnjuter

eller sedermera erhåller lön eller arvode för annan statstjänst eller ock

pension för annan tjänst, som avses i detta reglemente, eller pension

för annan statsanställning, å vilken civila tjänstepensionsreglementet

eller lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension icke äger tillämpning, och de sammanlagda

förmånerna uppgå till sådant belopp, att de för år räknat överstiga femtusenfyra

kronor, må befattningshavaren, så länge sådan annan förmån

åtnjutes, av pensionen enligt detta reglemente uppbära allenast en tredjedel,

med iakttagande likväl dels att i förekommande fall därutöver må

utgå så mycket av den återstående delen, att vad vederbörande äger behålla

ej understiger summan av den större förmånen och en tredjedel av

den mindre eller, örn båda äro lika/ den ena av dem ökad med en tredjedel,

dels ock att minskning skall ske endast i den mån så erfordras för

att förmånernas sammanlagda belopp ej må överstiga femtusenfyra

kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Vad nu stadgats skall äga motsvarande tillämpning vid förening av

pension enligt detta reglemente med lön eller pension för ieke-statlig

anställning, med vilken är förenad delaktighet i statens pensionsanstalt.

2. Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. skall i förekommande

fall iakttagas, att hänsyn icke tages till lön för gymnastiklärarbefattning,

som tillträtts före avgången från den tjänst, för vilken pension enligt

detta reglemente åtnjutes, eller till pension, som utgår enligt gällande

bestämmelser angående pensionering av försvarsväsendets reserver av

befäl och civilmilitär personal, och ej heller, där icke Kungl. Majit annorlunda

förordnar, till i stat upptaget eller av Kungl. Majit fastställt

arvode för icke-ordinarie befattning vid försvarsväsendet eller vid sjökarteverket.

6 §.

1. Fråga örn rätt till pension enligt detta reglemente prövas

a) beträffande befattningshavare, som avses i 11 § 3 morn., av Kungl.

Majit; samt

b) beträffande annan befattningshavare av statskontoret.

2. Avsked må ej meddelas befattningshavare, innan frågan örn bans

rätt till pension, där sådan fråga förekommer, blivit vederbörligen avgjord.

Vad nu sagts har dock icke avseende å innehavare av förtroendesyssla

enligt § 35 regeringsformen.

3. Då pension beviljas, skall den pensionsberättigade erhålla skriftligt

bevis därom.

7 §.

Till ledning vid prövning av befattningshavares pensionsrätt skall bos

vederbörande myndigheter föras tjänstematrikel enligt de närmare föreskrifter,

som utfärdas av Kungl. Majit.

8 §.

Därest beloppet av pension, som beräknats enligt bestämmelserna i

detta reglemente, icke är i belt krontal jämnt delbart med tolv, skall detsamma

jämkas till närmast högre sålunda delbara tal.

2 kap.

Ordinarie beställningshavare i allmänhet.

9 §.

Bestämmelserna i detta kapitel skola äga tillämpning å beställningshavare,

som avses i 1 § 1 mom. a), c) och d).

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

10 $.

1. I fråga om beställningshavare, som avses i detta kapitel, beräknas

tjänstår för tid, under vilken beställningshavaren

a) före uppnående av den för hans tjänst stadgade pensionsåldern varit

innehavare av beställning, på vilken detta reglemente äger tillämpning;

b) innehaft med pensionsrätt förenad icke-ordinarie befattning vid försvarsväsendet;
c)

varit surnumerär officer eller marinintendent; eller

d) efter fyllda 21 år innehaft med pensionsrätt icke förenad fast anställning

såsom manskap vid försvarsväsendet; dock att annan beställningshavare

än officer (musikdirektör), underofficer (musikunderofficer),

flaggkorpral eller högbåtsman må av sådan tid tillgodoräkna endast två

tredjedelar.

2. Beställningshavare, som från reservstat övergått till beställning på

aktiv stat, må av tid, varunder han tillhört reservstaten, såsom tjänstår

tillgodoräkna därunder fullgjord tjänstgöring ävensom så stor del i

övrigt, som Kungl. Majit bestämmer.

3. Beställningshavare, som innehaft anställning i reserv vid försvarsväsendet

eller såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren, marinläkare av

andra graden eller marinläkarstipendiat, må såsom tjänstår tillgodoräkna

tid, varunder han fullgjort tjänstgöring i sådan anställning.

Beställningshavare, som haft avsked med tillstånd att under viss tid

såsom lönlös kvarstå över stat, må såsom tjänstår tillgodoräkna därunder

fullgjord tjänstgöring vid försvarsväsendet.

4. Såsom tjänstår må vidare tillgodoräknas tid, under vilken beställningshavare

innehaft med pensionsrätt förenad befattning vid den civila

statsförvaltningen eller för vilken avgift för tjänstepensionering i civil

statlig eller icke-statlig tjänst erlagts till av staten upprättad eller

understödd pensionsanstalt eller pensionskassa eller under vilken beställningshavare

haft att vidkännas pensionsavdrag enligt bestämmelserna i

tjänstepensionsreglementet för arbetare, allt i den mån sådan tid ej tillgodoräknas

jämlikt bestämmelserna i 1—3 mom.

5. Har beställningshavare eljest i eller utom statens tjänst förrättat

arbete eller uppdrag, som finnes vara av beskaffenhet, att tid, varunder

sådant arbete eller uppdrag förrättats, skäligen bör helt eller delvis tillgodoräknas

honom såsom tjänstår, beror på prövning i den ordning

Kungl. Maj:t föreskriver, örn och i vad mån dylikt tillgodoräknande må

äga rum.

6. Vid tjänstårsberäkning skall iakttagas, att avdrag göres för tid, under

vilken beställningshavare undergått straffarbete eller fängelse eller

hållits häktad för brott eller varit avstängd från tjänstgöring eller utan

giltigt förfall avhållit sig från tjänstgöring. Vid tillämpning av bestämmelserna

i 1 mom. a)—c) samt 4 mom. skall avdrag vidare göras för tid

omfattande minst 15 dagar i följd, under vilken beställningshavare åt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

njutit tjänstledighet för svag hälsas vårdande eller för enskild angelägenhet.

7. Tid, som tagits i beräkning såsom tjänstår för grundläggande av

rätt till pension, må sedermera icke i något avseende ånyo tillgodoräknas

såsom tjänstår, såframt icke under nämnda tid fullgjorts annan tjänstgöring

än den, på vilken den tidigare tjänstårsberäkningen grundats.

8. Därest vid beräkning av tjänstår den uppkomna slutsumman utvisar

del av dag, skall avrundning ske till närmast högre hela dagantal.

11 $.

1. Skyldighet att avgå från tjänsten inträder för beställningshavare:

a) då han uppnått den för hans beställning stadgade pensionsåldern,

den myndighet, som äger att från tjänsten avskeda, likväl obetaget att,

då särskilda omständigheter därtill föranleda, låta med avskedet anstå,

så länge heställningshavaren är fullt tjänstduglig, dock icke i något fall

längre tid än sammanlagt två år;

b) då han träffats av olycksfall eller skada i tjänsten och det behörigen

styrkes, att han på grund härav är för framtiden oförmögen att på

tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, samt han prövas icke lämpligen

kunna tjänstgöra i annan befattning vid försvarsväsendet, till vilken

han må vara pliktig att låta förflytta sig;

c) då det behörigen styrkes, att han till följd av sjukdom, vanförhet

eller lyte i andra fall än under b) sägs eller till följd av nedsatt arbetsförmåga

är för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta

sin tjänst, samt han prövas icke lämpligen kunna tjänstgöra i annan

befattning vid försvarsväsendet, till vilken han må vara pliktig att låta

förflytta sig.

2. Har beställningshavare, för vilken enligt 1 mom. inträtt skyldighet

att avgå från tjänsten, underlåtit att söka avsked, ankommer det på

den myndighet, som äger att från tjänsten avskeda, att entlediga beställningsha

varén.

3. Befinnes beställningshavare urståndsatt att på tillfredsställande sätt

fullgöra sina tjänståligganden och är ej sådant fall för handen, varom

i 1 mom. h) eller c) sägs, må Kungl. Majit, därest heställningshavaren

uppnått en levnadsålder, som med högst fem år understiger den för hans

beställning stadgade pensionsåldern, på därom av vederbörande myndighet

gjord framställning, förklara honom skyldig att avgå från tjänsten

och entlediga honom.

Framställning, som nyss sagts, må icke avlåtas, utan att beställningshavaren

erhållit tillfälle att inkomma med yttrande i ärendet. Avgives

yttrande, skall detsamma åtfölja framställningen till Kungl. Majit.

12 §.

Rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av pension tillkommen
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

a) beställningshavare, som uppnått den för hans beställning stadgade

pensionsåldern (ålderspension);

b) beställningshavare, som enligt bestämmelsen i 11 § 1 morn. b) ar

skyldig att avgå (invalidpension);

c) beställningshavare, som enligt bestämmelsen i 11 § 1 morn. c) ar

skyldig att avgå eller som med tillämpning av bestämmelsen i 11 § 3

mom. förklarats skyldig att avgå (sjukpension).

13 $.

1. Ålderspension bestämmes i förhållande till antalet tjänstår enligt

följande grunder. Kan beställningshavare räkna minst trettio eller, örn

han är innehavare av i bilaga A till detta reglemente omförmäld beställning,

minst tjugufem tjänstår, utgår hel pension. Är tjänstårens antal

mindre än nu sagts, utgår avkortad pension. .

2. Hel pension sammanfaller till beloppet med det för beställningen

stadgade pensionsunderlaget; dock att för beställningshavare, som under

kortare tid än tre år innehaft den beställning, från vilken avgång äger

rum, beloppet av hel pension skall utgöra medeltalet av de högsta pensionsunderlag,

vilka varit gällande för honom under vart och ett av de

före avgången senast förflutna tre år, under vilka han innehaft med pensionsrätt

förenad beställning. För beställningshavare, som inom loppet

av de senast förflutna tre åren före avgången haft avsked med tillstånd

att kvarstå lönlös över stat, må dock beloppet av hel pension icke överstiga

pensionsunderlaget för den beställning, från vilken avgången ager

3. Avkortad pension motsvarar beloppet av hel pension, minskat med

‘/iso eller, där för hel pension erfordras allenast tjugufem tjänstår, med

Vice för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger

trettio respektive tjugufem.

14 $.

Invalidpension fastställes till ett belopp, motsvarande det för beställningshavaren

vid avgången gällande pensionsunderlaget.

15 $.

Sjukpension bestämmes enligt de i 13 § angivna grunderna men utgår

med lägst sjuttiofem procent av hel pension. Beloppet av sjukpension

må dock icke överstiga den ålderspension, som skulle hava tillkommit

beställningshavaren, därest han med oförändrat pensionsunderlag kvarstått

i sin beställning till pensionsålderns inträde.

16 $.

1. Beställningshavare, som tidigast fem år före uppnåendet av pensionsåldern

frivilligt avgår ur tjänst, må kunna av Kungl. Majit medgivas

rätt att komma i åtnjutande av förtidspension, därest avgången

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

finnes icke vara stridande mot statens intressen samt under förutsättning

tillika

a) beträffande beställningshavare, för vilken pensionsåldern bestämts

till femtio år, att han innehar minst tjugu tjänstår;

b) beträffande officer (musikdirektör) eller underofficer, för vilken

pensionsåldern bestämts till femtiofem år, att han innehar minst tjugufem

tjänstår; och

c) beträffande annan beställningshavare att han innehar minst det

antal tjänstår, som erfordras för erhållande av hel pension.

2. För beställningshavare, som avses i 1 mom. a), motsvarar förtidspension

beloppet av hel ålderspension, minskat med dels Vioo för varje

full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger tjugufem, och

dels för tiden intill dess beställningshavaren uppnår pensionsåldern med

''/iso för varje full fjärdedel av år, varmed beställningshavarens levnadsålder

vid avgången understiger pensionsåldern.

För beställningshavare, som avses i 1 mom. b), motsvarar förtidspension

beloppet av hel ålderspension, minskat med dels V«o för varje full

fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger trettio, och dels för

tiden intill dess beställningshavaren uppnår pensionsåldern med Vibo för

varje full fjärdedel av år, varmed beställningshavarens levnadsålder vid

avgången understiger pensionsåldern.

Förtidspension för annan beställningshavare motsvarar hel ålderspension

men skall, för tiden intill dess beställningshavaren uppnår pensionsåldern,

för varje full fjärdedel av år, varmed beställningshavarens levnadsålder

vid avgången understiger pensionsåldern, vara minskad med Vibo,

där för hel pension erfordras trettio tjänstår, och med Viro, där för hel

pension erfordras tjugufem tjänstår.

3. Varder beställningshavare, vilken innehar förtroendesyssla enligt

§ 35 regeringsformen, entledigad utan egen ansökning och utan att på

grund av bestämmelse i 11 § detta reglemente skyldighet att avgå från

tjänsten föreligger, ma han kunna efter Kungl. Maj:ts beprövande komma

i åtnjutande av förtidspension. Förtidspension till sådan beställningshavare

bestämmes enligt de i 13 § angivna grunderna men utgår

med lägst sjuttiofem procent av hel pension.

17 %.

1. Beträffande de i detta kapitel avsedda beställningar, vid vilka utgår

lön eller arvode motsvarande lön enligt viss lönegrad i avlöningsreglementet,

skola tillämpas de pensionsunderlag och pensionsavdrag, som här

nedan för de särskilda lönegraderna angivas:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192. 9

a) Beställningar, vid vilka lön utgår enligt löneplanen för officerare (O).

Lönegrad

Pensions-

underlag

kr.

Pensions- avdrag för år

kr.

Lönegrad

Pensions-

underlag

kr.

Pensions- avdrag för år

kr.

1

1,800

57

5........................

6,036

354

2

3,038

129

6........................

7,296

438

3 .............

4,644

246

7........................

7,896

474

4........................

5,640

324

8........................

8,496

510

b) Beställningar, vid vilka lön utgår enligt löneplanen för underofficerare (Uo).

Pensions-

Pensions-

Pensions-

Pensions-

Lönegrad

underlag

kr.

avdrag för år

kr.

Lönegrad

underlag

kr.

avdrag för år

kr.

1

1,836

2,196

57

3........................

2,604

99

2........................

78

4........................

3,000

126

c) Beställningar, vid vilka lön eller arvode utgår enligt löneplanen för civilmilitär personal

m. fl. (C).

Lönegrad

Pensions-

underlag

kr.

Pensions- avdrag för år

kr.

Lönegrad

Pensions-

underlag

kr.

Pensions- avdrag för år

kr.

1..

1,824

57

9 .....................

4,476

234

2...

2,160

75

10 .....................

5,076

279

3

2,436

90

11 .....................

5,724

330

4................

2,844

114

12 .....................

6,036

354

5...

3,036

129

13 .....................

6,360

378

6........................

3,444

156

14 .....................

6,996

420

7...

3,684

174

15 .....................

7,296

438

8........................

3,924

192

16 .....................

8,496

510

2. För högbåtsman och flaggkorpral skola tillämpas följande pensionsunderlag

och pensionsavdrag:

för högbåtsman: pensionsunderlag 1,764 kronor och pensionsavdrag 54

kronor, samt

för flaggkorpral: pensionsunderlag 1,776 kronor och pensionsavdrag 54

kronor.

18 $.

1. Där ej för viss beställning annan pensionsålder angives i den såsom

bilaga B till detta reglemente fogade åldersförteckningen, skall såsom

pensionsålder gälla nedan angivna levnadsålder:

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

För beställning shav are med lön enligt löneplanen för officerare (O):

beställningshavare, tillhörande lönegraderna 1—3 ................ 50 år

» » »4 och 5 ................ 55 »

» » »6 och 7 ................ 60 »

» » lönegraden 8 ................ 65 » .

För beställningshavare med lön enligt löneplanen för underofficerare

(Vo):

beställningshavare, tillhörande lönegraderna 1—3 ................ 50 år

» » lönegraden 4 ................ 60 ».

För beställningshavare med lön eller arvode enligt löneplanen för civil
-

militär personal m. fl. (C):

beställningshavare, tillhörande lönegraderna 1—3 ............ 60 år

» » » 4—14 ............ 63 »

» » » 15 och 16 ............ 65 ».

För högbåtsman .................................................. 55 år.

För flaggkorpral ................................................ 50 år.

2. Pensionsåldern inträder vid utgången av mars månad, där stadgad

levnadsålder uppnås under förra halvåret, men eljest vid utgången av

september månad.

19 $.

Nedflyttas beställning till lägre lönegrad och sänkes till följd därav

det för tjänsten dittills gällande pensionsunderlaget, skall i pensionshänseende

icke inträda någon förändring för den, som vid nedflyttningen innehade

beställningen.

20 $.

För ordinarie befattningshavare, som är förordnad att innehava sådan

i reglementet avsedd icke-ordinarie befattning, för vilken gäller ett högre

pensionsunderlag än det för hans ordinarie tjänst fastställda, skola tilllämpas

de för icke-ordinarie befattningshavare i reglementet givna bestämmelserna,

under iakttagande likväl att han härigenom icke må lida

inskränkning i de pensionsförmåner, som tillkomma honom i hans egenskap

av ordinarie tjänsteman.

21 $.

1. Beställningshavare, som avgår från tjänsten utan rätt att komma

i åtnjutande av pension, är från och med avgången försäkrad till er
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

hållande av uppskjuten livränta till det belopp för år räknat, som enligt

försäkringsteknisk beräkning svarar mot den invänta pensionen.

Vid beräkning av intjänt pension tillämpas en tjänstålder för hel pension

av trettio år och en pensionsålder, utgörande 63 år för beställning,

beträffande vilken pensionsunderlaget ej överstiger 2,436 kronor, samt

65 år för annan beställning. Därest antalet tjänstår vid avgången understiger

trettio, minskas den intjänta pensionen med två procent för

varje felande belt tjänstår. För beställningshavare, vilken blivit dömd till

avsättning på grund av förbrytelse i tjänsten eller som till följd av

tjänstefel skilts från tjänsten, skall emellertid den intjänta pensionen

minskas med två tredjedelar, där ej Kungl. Majit finner skäl tillerkänna

beställningsbavaren större del, dock ej mera än två tredjedelar av

den intjänta pensionen.

2. Beställningshavare skall erhålla skriftligt bevis över honom vid avgång

ur statens tjänst tillkommande rätt till uppskjuten livränta.

3. Därest livränteförsäkrad person ånyo tillträder med pensionsrätt

förenad befattning i statens tjänst eller erhåller sådan befattning med

pensionsrätt i av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt eller

pensionskassa, i vilken tjänstår för pension må räknas för statstjänsten,

eller kommer i åtnjutande av pension enligt gällande bestämmelser i

fråga örn pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och eivilmilitär

personal, upphör hans rätt till livränta. Är jämväl den nya befattningen

underkastad bestämmelserna i detta reglemente, skall — där

ej föreskrifterna i 1 mom. ånyo träda i tillämpning — vid bestämmande

av pension för befattningen hänsyn tagas till den tid, under vilken beställningshavaren

förut innehaft sådan anställning, som enligt bestämmelserna

i detta reglemente må räknas honom till godo såsom tjänstår

för pension.

4. Livränta utbetalas enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl.

Majit, från och med månaden näst efter den, under vilken vederbörande

uppnått den ålder, som tillämpats såsom pensionsålder vid beräkning av

intjänt pension, till och med den månad, varunder livräntetagaren avlider.

22 §.

1. Den, som är att hänföra till militär eller civilmilitär personal, är

efter avgång från tjänsten med ålderspension eller förtidspension pliktig

att inträda i vederbörlig reserv och kvarstå i reserven intill fyllda 70 år,

örn han innehaft beställning, för vilken gäller en pensionsålder av 65 år,

och i annat fall intill fyllda 65 år, med skyldighet att tjänstgöra i krig

och då värnpliktiga eljest inkallas för rikets försvar eller säkerhet ävensom

vid sådan övning eller större rustning, som till utrönande av arméns,

marinens eller flygvapnets krigsberedskap eller för utbildning av beväringens

andra uppbåd eller landstormen eller eljest kan bliva anbefalld.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

2. Har pensionstagare, som i 1 mom. avses, under den tid, då han är

skyldig kvarstå i reserv, upphört att vara svensk medborgare eller utan

vederbörligt tillstånd ingått i främmande makts krigstjänst, är rätten till

pension förverkad från och med månaden näst efter den, varunder han

förlorat svenskt medborgarskap eller gått i främmande tjänst.

3 kap.

Ordinarie bestäliningshavarc, som tillsättes genom förordnande på

viss tid.

23 §.

1. Marinöverdirektören är skyldig att efter beslut av Kungl. Majit

frånträda sitt förordnande, därest han till följd av sjukdom befinnes oförmögen

att i fortsättningen på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst.

2. I sammanhang med beslut örn förordnandes upphörande, så ock då

meddelat förordnande utlöper utan att efterföljas av förnyat förordnande,

skall frågan örn marinöverdirektörens rätt till pension, där sådan fråga

förekommer, avgöras.

24 §.

1. Har marinöverdirektören under minst tolv år innehaft förordnande

å sin beställning eller har han, oavsett tjänstetidens längd, befunnits på

grund av olycksfall i tjänsten vara oförmögen att i fortsättningen på

tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, är han berättigad att vid avgång

ur statens tjänst komma i åtnjutande av hel pension, vilken till beloppet

motsvarar det för befattningen gällande pensionsunderlaget.

2. Därest marinöverdirektören, innan han under tolv år innehaft förordnande

å beställningen, avgår ur statens tjänst antingen på grund av

att förordnandet utlöper utan att efterföljas av förnyat förordnande eller

på grund därav, att han befunnits vara till följd av sjukdom, som ej

föranletts av olycksfall i tjänsten, oförmögen att i fortsättningen på tillfredsställande

sätt sköta sin tjänst, så ock därest han eljest dessförinnan

utan egen begäran nödgas avgå ur statens tjänst, äger han uppbära avkortad

pension till belopp, som med ettusen kronor understiger det för

befattningen gällande pensionsunderlaget.

3. Vid tillämpning av vad i 1 och 2 mom. stadgas iakttages, att pensionen

för marinöverdirektör, som vid tillträdande av förordnandet innehade

tjänst, vilken tillsättes genom fullmakt, konstitutorial eller förordnande

på viss tid, icke må beräknas till lägre belopp än den pension, som

skulle hava tillkommit honom, örn han intill tiden för avgången kvarstått

i sin förra tjänst.

4. Övergår marinöverdirektören vid förordnandes upphörande till an
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition nr 192.

nan beställning med pensionsrätt enligt detta reglemente, skall i pensionshänseende

gälla vad för den beställningen finnes stadgat. Har förordnandet

fortgått under minst tolv år, må dock med avseende å pensionsunderlag

och pensionsavdrag kunna för honom allt fortfarande tillämpas de

stadganden, som gällde vid tiden för frånträdande av förordnandet.

25 $.

För marinöverdirektör skola tillämpas ett pensionsunderlag av 7,500

kronor och ett pensionsavdrag av 450 kronor.

4 kap.

Icke-ordinarie befattningshavare.

26 $.

Icke-ordinarie befattningshavare må såsom tjänstår tillgodoräkna tid,

under vilken befattningshavaren före uppnående av den för hans tjänst

stadgade pensionsåldern innehaft annan med pensionsrätt förenad befattning

i statens tjänst än beställning å reservstat vid försvarsväsendet eller

haft att vidkännas pensionsavdrag enligt bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet

för arbetare eller för vilken erlagts avgift för tjänstepensionering

till av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt

eller pensionskassa.

Såsom tjänstår må jämväl tillgodoräknas två tredjedelar av den tid,

under vilken befattningshavare efter fyllda 21 år innehaft med pensionsrätt

icke förenad fast anställning såsom manskap vid försvarsväsendet.

Vid tjänstårsberäkningen skall avdrag göras för tid, under vilken befattningshavare

undergått straffarbete eller fängelse eller hållits häktad

för brott eller varit avstängd från tjänstgöring eller utan giltigt förfall

avhållit sig från tjänstgöring. Vid tjänstårsberäkning enligt bestämmelserna

i första stycket skall vidare avdrag göras för tid, omfattande

minst 15 dagar i följd, under vilken befattningshavare åtnjutit tjänstledighet

för svag hälsas vårdande, för havandeskap eller barnsbörd eller

för enskild angelägenhet.

I övrigt skola i fråga örn tjänstårsberäkningen för icke-ordinarie befattningshavare

bestämmelserna i 10 § 5, 7 och 8 mom. äga motsvarande

tillämpning.

27 $.

Rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av pension tillkommer

icke-ordinarie befattningshavare:

a) då befattningshavaren entledigas vid eller efter uppnådd pensionsålder

(ålderspension);

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

b) då befattningshavaren entledigas på grund därav, att han till följd

av olycksfall i tjänsten blivit oförmögen till fortsatt tillfredsställande

tjänstgöring (invalidpension);

c) då befattningshavaren entledigas på grund därav, att han till följd

av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs eller till

följd av nedsatt arbetsförmåga blivit oförmögen till fortsatt tillfredsställande

tjänstgöring, dock under förutsättning att han vid avgången kan

räkna minst tio tjänstår (sjukpension).

28 §.

I fråga örn beräkning av pension för icke-ordinarie befattningshavare

gäller, att

a) ålderspension bestämmes enligt de grunder, som angivas i 13 §, dock

att för hel pension alltid erfordras minst trettio tjänstår;

b) invalidpension fastställes till ett belopp, motsvarande det för befattningshavaren

vid avgången gällande pensionsunderlaget;

c) sjukpension bestämmes enligt de grunder, som angivas i 13 §, varvid

emellertid iakttages, å ena sidan, att pensionen utgår med lägst sjuttiofem

procent av hel pension samt, å andra sidan, att sjukpensionen icke

må överstiga den ålderspension, som skulle hava tillkommit befattningshavaren,

därest han med oförändrat pensionsunderlag kvarstått i sin befattning

till pensionsålderns inträde.

29 $.

Icke-ordinarie befattningshavare, som tidigast fem år före uppnåendet

av pensionsåldern frivilligt avgår ur tjänst, må kunna av Kungl. Majit

medgivas rätt att komma i åtnjutande av förtidspension, under förutsättning

att han innehar minst trettio tjänstår samt att avgången finnes

icke vara stridande mot statens intressen.

Förtidspension motsvarar hel ålderspension men skall för tiden intill

dess befattningshavaren uppnår pensionsåldern vara minskad med Viso

för varje full fjärdedel av år, varmed befattningshavarens levnadsålder

vid avgången understiger pensionsåldern.

30 §.

1. För sådana extra ordinarie befattningar, vid vilka lön utgår enligt

av Kungl. Majit fastställd löneplan, skola tillämpas de pensionsunderlag

och pensionsavdrag, som här nedan för de särskilda lönegraderna angi
-

vas:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

15

Lönegrad

Pensionsunderlag

Pensions- avdrag

för år

kr.

Lönegrad

Pensionsunderlag

Pensions

avdrag

för år

kr.

man

kr.

kvinna

kr.

man

kr.

kvinna

kr.

1,236

1,164

33

16.....................

3,036

2,844

129

1,320

1,236

36

17.....................

3,240

3,036

141

1,404

1,320

39

18.....................

3,444

3,240

156

1,476

1,404

42

19.....................

3,684

3,444

174

1,560

1,476

45

20.....................

3,684

3,444

174

1,644

1,560

48

21.....................

3,924

3,684

192

1,716

1,644

51

22.....................

4,200

3,924

213

1,824

1,716

57

23.....................

4,476

4,200

234

1,920

1,824

63

24.....................

4,764

4,476

255

2,040

1,920

69

25.....................

5,076

4,764

279

2,160

2,040

75

26.....................

5,400

5,076

303

2,304

2,160

84

27.....................

5,724

5,400

330

2,436

2,304

90

28.....................

6,036

5,724

354

2,640

2,436

102

29.....................

6,360

6,036

378

2,844

2,640

114

30....................

6,684

6,360

399

1''...

2...

3.. .

4.. .

5.. .

6.. ..

7.. .

8.. .

9...

lo
ll.

..

12...

13.. .

14.. .

13 ...

2. För kvinnlig ekonomipersonal med lön enligt av Kungl. Majit fastställd

löneplan skola tillämpas de pensionsunderlag och pensionsavdrag,

som här nedan för de särskilda lönegraderna angivas:

Lönegrad

Pensions-

underlag

kr.

Pensions- avdrag för år

kr.

Lönegrad

Pensions-

underlag

kr.

Pensions- avdrag för år

kr.

1........................

1,056

30

5......................

1,560

48

2

1,236

36

6........................

1,644

51

3 .

1,320

39

7........................

1,716

57

4.......................

1,404

42

3. I fråga örn annan icke-ordinarie befattning än i 1 och 2 mom. sägs

äger Kungl. Majit bestämma den lönegrad, till vilken befattningen är

att i pensionshänseende hänföra, eller ock fastställa särskilt pensionsunderlag

och pensionsavdrag för densamma.

31 §.

1. Där ej Kungl. Majit för viss icke-ordinarie befattning fastställer

annan pensionsålder, inträder pensionsåldern vid utgången av den månad,

under vilken befattningshavare uppnår nedan angivna levnadsålder:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

för extra ordinarie befattningshavare, tillhörande lönegraderna

1—12 ........................................................ 60 år

» extra ordinarie befattningshavare, tillhörande lönegraderna

13—30 ...................................................... 65 »

» kvinnlig ekonomipersonal .................................... 60 » .

2. Befattningshavare må icke i något fall bibehållas i tjänst längre tid

än två år utöver pensionsåldern.

32 §.

Icke-ordinarie befattningshavare, som avgår från tjänsten utan rätt att

komma i åtnjutande av pension, är från och med avgången försäkrad

till erhållande av uppskjuten livränta till det belopp för år räknat, som

enligt försäkringsteknisk beräkning svarar mot den intjänta pensionen.

Vid beräkning av intjänt pension tillämpas en tjänstålder för hel pension

av trettio år och en pensionsålder, utgörande 63 år för befattning,

beträffande vilken pensionsunderlaget ej överstiger 2,436 kronor för man

och 2,304 kronor för kvinna, samt 65 år för annan befattning. Därest antalet

tjänstår vid avgången understiger trettio, minskas den intjänta

pensionen med två procent för varje felande helt tjänstår. För befattningshavare,

vilken blivit dömd till avsättning på grund av förbrytelse i

tjänsten eller som till följd av tjänstefel skilts från tjänsten, skall emellertid

den intjänta pensionen minskas med två tredjedelar.

I övrigt skola beträffande icke-ordinarie befattningshavares rätt till

uppskjuten livränta bestämmelserna i 21 § 2—4 mom. äga motsvarande

tillämpning, dock att rätt till uppskjuten livränta icke skall upphöra,

därest befattningshavare kommer i åtnjutande av pension enligt gällande

bestämmelser i fråga örn pensionering av försvarsväsendets reserver av

befäl och civilmilitär personal.

5 kap.

Reglementets tillämplighet m. m.

33 §.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1935, dock med iakttagande

av följande begränsningar, nämligen

att i fråga örn skyldighet för ordinarie beställningshavare att med

ålderspension avgå från tjänsten äldre bestämmelser skola äga tillämpning

intill utgången av mars månad 1936,

att reglementets stadganden beträffande icke-ordinarie befattningshavare

skola träda i kraft först från och med dag, som Kungl. Maj:t bestämmer,

samt att för den, som den 30 juni 1935 innehar beställning såsom flagg
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

korpral eller högbåtsman, så ock för icke-ordinarie befattningshavare,

vilken viel nämnda tidpunkt är delägare i flottans pensionskassa, äldre

pensionsföreskrifter skola lända till efterrättelse, där befattningshavaren

inom viss av Kungl. Majit bestämd tid bos den myndighet, som äger att

från tjänsten avskeda, anmäler, att han icke vill vara underkastad reglementets

bestämmelser.

I och med reglementets ikraftträdande för befattningshavare, som blir

underkastad reglementet, skall vad i författning eller annan av Kungl.

Majit utfärdad föreskrift finnes stridande mot reglementets bestämmelser

upphöra att gälla, såvitt angår sådan befattningshavare.

34 $.

De närmare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga för tillämpningen

av reglementet, meddelas av Kungl. Majit.

Övergångsbestämmelser.

1. I detta reglemente givna stadganden skola jämväl äga tillämpning

å beställningshavare, vilken är underkastad föreskrifterna i kungörelsen

den 23 oktober 1925 (nr 429) med vissa bestämmelser rörande arméns

och marinens övergångsstater. Härvid skall dock iakttagas följande.

a) För beställningshavare, vilken frivilligt överförts till övergångsstat,

skall, där det för motsvarande beställning på aktiv stat fastställda pensionsunderlaget

överstiger det belopp, som jämlikt 7 § 1 mom. nämnda

kungörelse skulle hava utgått till beställningshavaren såsom lön vid hans

avgång från beställningen, tillämpas ett pensionsunderlag, som är lika

med sagda belopp.

b) För löjtnant, underlöjtnant, sergeant eller underofficer av andra

eller tredje graden, som vid tiden för överföringen till övergångsstat uppnått

högsta löneklassen inom vederbörlig lönegrad och som jämlikt bestämmelserna

i 17 eller 28 § nämnda kungörelse den 23 oktober 1925 (nr

429) vunnit uppflyttning till närmast högre löneklass inom vederbörlig

löneplan, skola tillämpas följande pensionsunderlag och pensionsavdragi

för löjtnant i pensionsunderlag 3,444 kronor och pensionsavdrag 108

kronor;

för underlöjtnant i pensionsunderlag 2,076 kronor och pensionsavdrag 54

kronor;

för sergeant och underofficer av andra gradeni pensionsunderlag 2,400

kronor och pensionsavdrag 66 kronor; samt

för underofficer av tredje graden i pensionsunderlag 2,016 kronor och

pensionsavdrag 51 kronor.

c) För marinläkare av första graden å övergångsstat utgör pensionsåldern

55 år.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 192-

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

2. Har ordinarie beställningshavare genom reglementets bestämmelser

fått den för honom omedelbart före reglementets ikraftträdande gällande

pensionsåldern nedsatt med två år eller mera och är han enligt reglementet

skyldig att avgå från tjänsten före den 1 juli 1938, skall för honom

gälla en pensionsålder, som med följande antal år överstiger den

i reglementet stadgade pensionsåldern, nämligen

med ett år, örn den förutvarande pensionsåldern nedsatts med två år,

. med två år, örn pensionsåldern nedsatts med tre år,

med tre år, örn pensionsåldern nedsatts med fyra år, samt

med fyra år, örn pensionsåldern nedsatts med fem år eller mera.

Har beställningshavare, som i denna punkt avses, fått pensionsåldern

nedsatt med tre år eller mera och är han skyldig att avgå från tjänsten

under tiden 1 juli 1938—31 december 1939, skall för honom gälla en pensionsålder,

som överstiger den i reglementet stadgade med ett år örn

nedsättningen uppgår till tre år, med två år örn nedsättningen uppgår till

fyra år samt med tre år örn nedsättningen uppgår till fem år eller mera.

Har beställningshavare fått pensionsåldern nedsatt med fyra år eller

mera och är han skyldig att avgå från tjänsten under tiden 1 januari 1940

—30 juni 1941, skall lör honom gälla en pensionsålder, som överstiger den

i reglementet stadgade med ett år örn nedsättningen utgör fyra år och

med två år örn nedsättningen utgör fem år eller mera.

Har beställningshavare fått pensionsåldern sänkt med fem år eller

mera och är han skyldig att avgå från tjänsten under tiden 1 juli 1941—

31 december 1942, skall för honom gälla en pensionsålder, som med ett år

överstiger den i reglementet stadgade.

För beställningshavare, som enligt äldre bestämmelser varit berättigad

att kvarstå i tjänst utöver den för honom enligt nämnda bestämmelser

gällande pensionsåldern, skola föreskrifterna i denna punkt äga motsvarande

tillämpning. Därvid skall den levnadsålder, vid vilken enligt

de äldre bestämmelserna avgångsskyldighet skolat inträda, anses såsom

för honom omedelbart före reglementets ikraftträdande gällande pensionsålder.

Därest vid uträkning av skillnaden mellan å ena sidan den ålder, vid

vilken avgångsskyldighet enligt de äldre bestämmelserna skolat inträda,

samt å andra sidan den i reglementet bestämda pensionsåldern uppkommer

del av år, skall del, som uppgår till sex månader eller mera, räknas

såsom helt år men mindre del bortfalla.

Såsom förutsättning för tillämpning av vad i denna punkt stadgas

gäller, att beställningshavare före den 1 januari 1936 hos vederbörande

myndighet anmält sin önskan att kvarstå i tjänst efter uppnåendet av

den i reglementet stadgade pensionsåldern.

3. Beställningshavare, å vilken reglementet med ikraftträdandet erhåller

tillämpning, må såsom tjänstår för pension eller uppskjuten livränta

tillgodoräkna, förutom tid som i 10 § angives, jämväl två tredjedelar av

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majlis proposition nr 192.

den tid, varunder iian eljest före reglementets ikraftträdande men efter

fyllda 21 år innehaft icke-ordinarie befattning eller arbetaranställning

1 statens tjänst. Motsvarande tillgodoräkningsrätt tillkommer icke-ordinarie

befattningshavare, som med reglementets ikraftträdande för sådana

befattningshavare blir underkastad reglementets bestämmelser.

Icke-ordinarie befattningshavare, som nu sagts, må, örn han avgår med

rätt till pension före den 1 juli 1945 och därvid med tillämpning av de i

26 § och första stycket av denna punkt innefattade bestämmelserna icke

kan räkna tjugufem tjänstår, av tid, varunder han innan reglementet

blivit å honom tillämpligt men efter fyllda 21 år innehaft icke-ordinarie

befattning eller annan statsanställning, såsom tjänstår för pension tillgodoräkna,

i den mån så erfordras för att uppbringa antalet tjänstår till

tjugufem, fyra femtedelar örn avgången äger rum före den 1 juli 1940

samt tre fjärdedelar örn avgången äger rum under tiden 1 juli 1940—30

juni 1945.

4. För beställningshavare, vilken vid reglementets ikraftträdande till
hör

någon av nedannämnda lönegrader, skall, så länge han kvarstår i

samma lönegrad, tillämpas det pensionsunderlag, som här nedan angives:

för lönegraden O 1 .......................................................................... 1 872 kronor

» » Uo 1............................................................................ 1 884 »

» » Cl............v.............................................................. 1 872 »

» » C 9.......................................................................... 4 512 »

För den, som den 30 juni 1935 är innehavare av beställningen såsom

marinöverdirektör, skall tillämpas ett pensionsunderlag av 7,896 kronor.

5. För den, som omedelbart före reglementets ikraftträdande innehar

med pensionsrätt och avgiftsplikt förenad beställning, å vilken reglementet

erhåller tillämpning, skall, så länge han kvarstår i den beställningen

eller innehar annan beställning i samma eller lägre lönegrad, såsom pensionsavdrag

tillämpas det belopp, vilket enligt äldre föreskrifter skulle

hava gällt såsom pensionsavgift för honom.

6. Har beställningshavare, för vilken till följd av reglementets bestämmelser

skyldighet att med ålderspension avgå från tjänst, som innehafts

före reglementets ikraftträdande, inträder tidigare än enligt de omedelbart

före ikraftträdandet gällande stadgandena, under kortare tid än tre

år innehaft beställningen, skall för honom, utan hinder av vad i 13 §

2 mom. föreskrives, beloppet av hel pension vara lika med det för beställningen

stadgade pensionsunderlaget.

Vad i denna punkt stadgas skall dock icke äga tillämpning i fall, där

den tidigare avgångsskyldigheten föranletts allenast av vad i 18 § 2 mom.

föreskrives angående tidpunkten för pensionsålderns inträde.

7. Därest vid tillämpning av stadgandet i 13 § 2 mom. hänsyn skall

tagas till befattningshavares pensionsunderlag eller pension för tid innan

reglementet blivit gällande för honom, skall därvid så anses, som örn

för befattningshavaren gällt det pensionsunderlag, som vid pensionerings
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts proposition nr 192.

tillfället är fastställt såsom pensionsunderlag för den tjänst, lian under

nämnda tid innehaft, eller för därmed närmast jämförlig tjänst.

8. Örn den, som är berättigad till pension enligt detta reglemente, tilllika

är berättigad till pension från pensionsförsäkringsfonden på grund

av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt stadgande i tidigare gällande

författning rörande pensionering av i statens tjänst anställd personal,

räknas sistnämnda pension såsom del av den honom enligt detta reglemente

tillkommande pensionen, vilken alltså skall minskas med det belopp,

som pensionstagaren sålunda äger utbekomma från pensionsförsäkringsfonden.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

21

Bilaga A.

Förteckning

angivande de i 13 § 1 moni. militära tjänstepensionsreglementet avsedda

beställningar, beträffande vilka det för hel pension erforderliga

antalet tjänstår utgör tjugufem.

Beställningar

1. Armén.

Kapten, annan än vid intendenturkåren

Ryttmästare

Löjtnant, annan än vid intendenturkåren

Underlöjtnant

Fänrik

Fanjunkare (styckjunkare)

Musikfanjunkare (musikstyckjunkarei

Sergeant

Musiksergeant

Överfältläkaren

Fältläkare

Regementsläkare

Överläkare vid garnisonssjukhuset i Stockholm
Bataljonsläkare
2.

Marinen.

Kapten

Löjtnant

Underlöjtnant

Fänrik

Beställningar

Flaggkorpral

Marindirektör av 1. graden

Marindirektör av 2. graden

Mariningenjör av 1. graden 1. löneklassen

Mariningenjör av 1. graden 2. löneklassen

Mariningenjör av 2. graden

Specialingenjör av 1. graden

Specialingenjör av 2. graden

Specialingenjör av 3. graden

Förste marinläkare

Marinläkare av 1. graden

3. Flygvapnet.

Kapten, annan än i intendenturbefattning

Löjtnant, annan än i intendenturbefattning

Underlöjtnant

Fänrik

Fanjunkare

Sergeant

Förste flygläkare

Flygläkare av 1. graden

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Marits proposition nr 192.

Bilaga B

Åldersförtecknäng, tillhörande 18 § 1 moni. militära tjänstepensions
reglementet.

För innehavare av följande beställningar skall såsom pensionsålder gälla

nedan angivna levnadsålder:

Beställningar

Lev-

nadsår

Beställningar

Lev-

nadsår

1. Armén.

Underofficer av 2. graden...............

55

Fälttygmäs tarén ...........................

60

Underofficer av 3. graden..............

55

Styresman vid artilleriets fabriker •••

60

Marindirektör av 1. graden ............

60

Tygmästare av 1. klassen ...............

60

Marindirektör av 2. graden ............

60

Tygmästare av 2. klassen ...............

60

Mariningenjör av 1. graden 1. löne-

Kapten vid intendenturkåren .........

55

klassen ....................................

60

Löjtnant vid intendenturkåren.........

55

Mariningenjör av 1. graden 2. löne-

klassen ....................................

60

Musikdirektör ..............................

Överfältläkaren..............................

60

Mariningenjör av 2. graden ............

60

Fältläkare ..................................

60

Specialingenjör av 1. graden............

60

Regementsläkare ...........................

60

Specialingenjör av 2. graden............

60

60

Specialingenjör av 3. graden............

60

Bataljonsläkare ..............................

Överfältveterinären .......................

60

Marinläkare av 1. graden, annan än

sjukhusläkare.............................

60

Fältveterinär.................................

60

Överkonstapel, tillika poliskommis-

Regementsveterinär........................

60

sane.........................................

60

Bataljonsveterinär ........................

Poliskommissarie...........................

60

60

3. Flygvapnet.

Polisöverkonstapel .......................

Överstelöjtnant i intendenturbefatt-

55

ning--.......................................

60

Poliskonstapel .............................

55

Major i intendenturbefattning .........

60

2. Marinen.

Kapten i intendenturbefattning.........

55

Marinöverintendenten .....................

65

Löjtnant i intendenturbefattning......

55

Förste marinintendent av 1. löne-

Flygöveringenjören ........................

60

klassen ....................................

60

Förste flygingenjör ........................

60

Förste marinintendent av 2. löne-

Flygingenjör av 1. graden...............

60

klassen............ ..........................

60

Flygingenjör av 2. graden ...............

60

Marinintendent av 1. graden............

60

Flygingenjör av 3. graden...............

60

Marinintendent av 2. graden..........

60

Förste flygläkare ...........................

60

Marinunderintendent .....................

60

Flygläkare av 1. graden..................

60

Musikdirektör ..............................

55

60

60

Flaggunderofficer ...........................

55

Verkmästare av 2. klassen...............

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 192.

23

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 8 mars 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för försvarsdepartementet fråga örn nya

pensionsbestämmelser för personal vid försvarsväsendet och anför därvid.

Inledning.

Behovet av ny pensionslagstiftning. Frågans förberedande behandling.

De grundläggande bestämmelserna örn rätt till pension för militär och

civilmilitär personal vid försvarsväsendet innefattas i reglementet för

arméns pensionskassa den 26 februari 1904 (nr 9) och reglementet för

flottans pensionskassa den 17 november 1899 (nr 92) ävensom i cirkuläret

angående grunder för pensioneringen av arméns befäl och underbefäl

den 22 juni 1877 (nr 22) samt kungörelsen angående meddelad fastställelse

av grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl med

vederlikar den 24 november 1876 (nr 51).

Enligt dessa bestämmelser handhaves den militära pensioneringen av

två särskilda pensionskassor. I fråga om pensionsvillkoren gälla för vardera

kassan särskilda, från varandra delvis avvikande föreskrifter.

De i nämnda bestämmelser innefattade huvudgrunderna för den militära

pensioneringen hava sedan länge med avseende å sin sakliga innebörd

ansetts otidsenliga och mindre tillfredsställande. Till sin formella

uppställning äro bestämmelserna svåröverskådliga och av invecklad beskaffenhet.

Ur båda dessa synpunkter hava bestämmelserna vid skilda

tillfällen blivit föremål för kritik. Det har framhållits, bland annat,

att föreskrifterna örn den militära pensioneringen borde sammanföras

i en gemensam författning för personal vid försvarsväsendets olika

grenar, att en utjämning därvid borde ske av olikheterna i pensionsbestämmelser

för å ena sidan arméns och å andra sidan flottans personal,

att stadgandena borde med avseende å sin principiella innebörd närmare

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

anpassas efter huvudgrunderna i de senare tillkomna pensionsföreskrifterna

för civila befattningshavare samt att pensioneringens liandhavande

borde avskiljas från de militära pensionskassorna — vilka alltså, såvitt

angår tjänstepensioneringen, borde avvecklas, på sätt skett med tidigare

befintliga civila pensionskassor — och överföras till en för pensioneringens

administration lämpad central statsmyndighet.

Till de brister med avseende å pensioneringsgrundernas innebörd och

utformning, som sålunda och i övrigt anmärkts, har sedermera kommit,

att pensionsbestämmelserna blivit föråldrade jämväl i förhållande till

genomförda organisatoriska ändringar av försvarsväsendet och till beslutade

nya avlöningsbestämmelser. Dessa olägenheter hava i avvaktan

på en ny pensionslagstiftning för militär personal nödtorftigt avhjälpts

genom provisoriska bestämmelser örn pensioneringsgrunder för nytillkomna

beställningar samt örn pensionsbeloppens och pensionsavgifternas

storlek såväl för dessa beställningar som för tidigare befintliga befattningar.

Nu gällande provisoriska föreskrifter i dessa hänseenden innefattas

i kungörelsen aen 15 juni 1922 (nr 336) med grunder för pensionsförbättring

åt officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare

vid armén och marinen och kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 253)

med vissa bestämmelser i avseende å den militära pensioneringens provisoriska

ordnande. Tillkomsten av dessa provisoriska bestämmelser har

dock icke bidragit till förenkling av stadgandena örn den militära pensioneringen

utan snarare varit ägnad att ytterligare inveckla pensioneringssystemet

samt komplicera det administrativa arbetet med pensioneringens

handhavande.

Pa grund av de bristfälligheter beträffande den militära pensioneringens

ordnande, som här i korthet antytts, har frågan örn en nyreglering

av det militära pensionsväsendet länge stått på dagordningen Olika sakkunnigberedningar

hava föreslagit genomgripande omläggningar såväl

av pensioneringsgrundernas innebörd som av pensioneringens administration.

Bland sådana förslag må här nämnas betänkande den 31 maj 1912

angående förändrat ordnande av det militära pensionsväsendet, avgivet

av en för ändamålet den 6 maj 1910 tillsatt kommitté, samt 1921 års pensionskommittés

betänkanden den 22 maj 1925 med förslag till militär tjänstepensionslag

(statens offentliga utredningar 1925: 24) och den 11 januari

1926 med nytt förslag till militär tjänstepensionslag (statens offentliga

utredningar 1926: 3).

Att sistnämnda förslag icke blivit föremål för slutlig prövning från

statsmakternas sida har närmast haft sin grund däri, att jämväl ett nyordnande

av det civila pensionsväsendet sedan åtskillig tid varit aktuellt

och ansetts böra gå före en revision av de militära pensionsbestämmelserna

samt att lösningen av den civila pensionsfrågan i sin tur på grund

av olika omständigheter blivit uppskjuten.

Sedan förslag till civilt tjänstepensionsreglemente framlagts för 1934

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majlis proposition nr 192.

års riksdag (prop. nr 222), bemyndigade Kungl. Majit den 23 mars 1934

chefen för finansdepartementet att tillkalla sakkunniga för att verkställa

utredning och avgiva förslag rörande nya bestämmelser i

fråga örn pension för personal vid försvarsväsendet. Med stöd av detta

bemyndigande tillkallade jag den 12 april 1934 häradshövdingen A. W.

Rundqvist, fanjunkaren vid Svea livgarde A. Almroos, varvschefen i

Stockholm, kommendören E. H. Bergmark och dåvarande förste kanslisekreteraren,

numera expeditionschefen i finansdepartementet E. A. Westling

för att såsom sakkunniga verkställa ifrågavarande utredning. Tillika

uppdrogs åt häradshövdingen Rundqvist att såsom ordförande leda

de sakkunnigas arbete. Sedermera förordnades förste aktuarien i försäkringsinspektionen,

filosofie doktorn E. T. Jansson att biträda de sakkunniga

med vissa försäkringstekniska utredningar.

Till fullgörande av sitt uppdrag hava de sakkunniga, vilka antagit benämningen

1934 års militärpensionssakkunniga, den 5 december 1934 avgivit

betänkande med förslag till reglemente angående tjänstepension för

befattningshavare vid försvarsväsendet (militära tjänstepensionsreglementet).

1

I årets statsverksproposition (elfte huvudtiteln, punkten 32) anmälde

jag nämnda betänkande och framhöll därvid, att man syntes kunna hysa

förhoppning örn att förslag i ämnet skulle kunna föreläggas årets riksdag.

Anslagen till det militära pensionsväsendet hava i statsverkspropositionen

beräknats med hänsyn tagen till den inverkan i budgetavseende,

som ett genomförande av sakkunnigförslaget skulle medföra.

Utlåtanden över betänkandet hava sedermera avgivits av arméns fullmäktige

och fullmäktige i flottans pensionskassa, arméförvaltningen, marinförvaltningen,

cheferna för generalstaben och marinstaben, chefen för

flygvapnet och flygstyrelsen, cheferna för samtliga arméfördelningar,

militärbefälhavarna för övre Norrland och på Gotland, inspektörerna för

infanteriet, kavalleriet, artilleriet, trängen och militärläroverken, cheferna

för fortifikationen och intendenturkåren, generalfältläkaren, stationsbefälhavarna

vid Karlskrona och Stockholms orlo g sstationer, chefen för

kustartilleriet, marinöverdirektören, marinöverintendenten och marinöverläkaren,

styrelsen för sjoharteverket ävensom av försvarsväsendets lönenämnd,

statskontoret, riksräkenskapsverket och statens pensionsanstalt.

Vidare hava direktionen över flottans pensionskassa, socialstyrelsen, pensionsstyrelsen

och försäkringsinspektionen yttrat sig beträffande vissa

delar av sakkunnigförslaget. Cheferna för södra, västra och norra

arméfördelningarna hava vid sina utlåtanden fogat yttranden från

underlydande truppförbandschefer. Marinförvaltningen har överlämnat

yttranden från chefen för kustflottan, kommendanterna i kustfästningarna,

varvscheferna vid Karlskrona och Stockholms örlogsvarv,

cheferna för Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen med

1 Statens offentliga utredningar 1934:49.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

flera underlydande myndigheter. Även stationsbefälhavarna vid Karlskrona

och Stockholms örlogsstationer hava bilagt yttranden från vissa

underordnade myndigheter.

Slutligen hava yttranden avgivits av vissa personalsammanslutningar,

nämligen av svenska officers- och underofficersförbunden gemensamt, av

försvarsväsendets underbefälsförbund och av marinens civila tjänstemannaförbund.

Sedan myndigheternas utlåtanden sålunda avgivits och ärendets beredning

inom finansdepartementet slutförts, anhåller jag nu att få anmäla

ärendet i och för avlåtande av proposition till riksdagen.

Nu gällande militära pensionsbestämmelser. I de sakkunnigas betänkande

(sid. 8—13) har lämnats en summarisk översikt över innehållet i

nu gällande bestämmelser rörande det militära pensionsväsendet. Till

denna redogörelse ber jag här att få hänvisa. I det följande komma emellertid

att i vederbörligt sammanhang lämnas de redogörelser för innebörden

av nu gällande pensioneringsbestämmelser, som på olika punkter

kunna erfordras för ståndpunktstagande till föreliggande spörsmål.

De nya pensionsbestämmelserna för civilförvaltningen. Genom det av

1934 års riksdag antagna civila tjänstepensionsreglementet, vilket av

Kungl. Majit utfärdats den 30 juni 1934 (Sv. förf.-sami. nr 442), har frågan

örn nya pensionsbestämmelser för den civila personalen fått en lösning,

vilken innebär fastställande av enhetliga föreskrifter för den del

av den civila statsförvaltningen, som inordnats under det från

oell med år 1920 införda nya lönesystemet. Pensionsbestämmelserna

äro direkt anpassade efter detta lönesystem och medföra därför icke någon

förändring av den egentliga pensionsförmånen utan äro väsentligen

att betrakta såsom ett ordnande av pensionsvillkoren efter enhetliga

grunder, mera rationellt avvägda än tidigare stadganden.

I många betydelsefulla avseenden innebära emellertid de nya föreskrifterna

en väsentlig omläggning av det äldre civila pensionssystemet.

I jämförelse med de ännu gällande militära pensioneringsbestämmelserna,

vilka voro föråldrade redan i förhållande till de äldre pensioneringsgrunderna

för civilförvaltningen, förete därför de nya civila tjänstepensionsbestämmelserna

snart sagt på varje punkt väsentliga avvikelser.

En kortfattad redogörelse torde här böra lämnas för det huvudsakliga

innehållet i civila tjänstepensionsreglementet.

Reglementet skall erhålla tillämpning på all den ordinarie personal

vid civilförvaltningen, som åtnjuter avlöning enligt det nya lönesystemet.

Därjämte har införts pensionsrätt för vissa icke-ordinarie befattningshavare.

Sålunda skall reglementet tillämpas på extra ordinarie

tjänstemän, och vidare har åt Kungl. Majit lämnats befogenhet att besluta

örn reglementets tillämpning dels å andra icke-ordinarie tjänstemän

vid nyreglerade verk, dels oek, när särskilda skäl därtill äro, jämväl

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192. 27

å anställningshavare vid verk, som icke äro inordnade under det nya lönesystemet.

I fråga örn t jäns får sberäkning för pension Ilar genom reglementet införts

den huvudregeln, att tjänstår räknas för tid, varunder tjänstemannen

innehaft med pensionsrätt förenad befattning i statens tjänst eller

haft att vidkännas pensionsavdrag enligt bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet

för arbetare eller för vilken erlagts avgift för tjänstepensionering

till av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt

eller pensionskassa. Tjänstårsberäkningen bär sålunda regelmässigt sammankopplats

med avgiftsplikten för egen pensionering, vilket möjliggjorts

genom den icke-ordinarie personalens medtagande i pensioneringen. Även

i vissa andra avseenden innehåller reglementet nyheter i fråga örn tjänstårsberäkningen.

Sålunda ma såsom tjänstar icke medräknas tjänstgöringstid

efter uppnåendet av pensionsåldern. Däremot hava föreskrifter

meddelats, som möjliggöra tillgodoräknande av tid, varunder tjänsteman

i eller utom statens tjänst förrättat arbete eller uppdrag, som icke faller

under reglementets generella tjänstårsbestämmelser.

Tjänstemännens bidrag till pensionskostnaderna skola enligt reglementet

uttagas i form av pensionsavdrag å lönen från och med den dag, då

pensionsrätt enligt reglementet vinnes, och intill utgången av den månad,

då tjänstemannen uppnår trettio tjänstår eller dessförinnan inträder i

pensionsåldern. Pensionsavgift i tidigare bemärkelse förekommer sålunda

icke, utan lönerna skola enligt det nya systemet i lönestater och avlöningslistor

upptagas med de nettobelopp, som tjänstemännen äga uppbära.

Nu återgivna föreskrifter äro av allmän natur och gälla alla de kategorier

av befattningshavare, för vilka tjänstepensionsreglementet blir gällande.

Den redogörelse beträffande de speciella bestämmelserna, som i det

följande lämnas, kan i huvudsak inskränkas till att omfatta de föreskrifter,

vilka avse ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom fullmakt eller

konstitutorial.

För dessa tjänstemän inträder avgångsskyldighel vid uppnådd pensionsålder.

Befogenhet är likväl given den myndighet, som äger att från

tjänsten avskeda, att medgiva anstånd med avskedet, därest och så lange

tjänstemannen prövas kunna på tillfredsställande sätt gagna det allmänna,

dock icke i något fall längre tid än sammanlagt två år. Vidare

är tjänstemannen skyldig avgå, då han träffas av olycksfall i tjänsten

eller eljest drabbas av sjukdom, vanförhet eller lyte, under förutsättning

att det behörigen styrkes, att tjänstemannen är för framtiden oförmögen

att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst. Med sjukdom såsom avgångsanledning

har även likställts nedsatt arbetsförmåga. Någon minimitid,

under vilken oförmågan att sköta tjänsten skall hava fortvarit,

innan avgångsskyldighet inträder, är — i olikhet mot vad nu är fallet —

icke stadgad i reglementet. Vidare kan tjänsteman, som av annan anledning

än nu sagts befinnes urståndsatt att på tillfredsställande sätt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

fullgöra sina tjänståligganden, av Kungl. Maj:t förklaras skyldig att avgå

från tjänsten, därest lian uppnått en levnadsålder, som med högst fem

år understiger pensionsåldern.

Reglerna för beräkning av pensionsförmånen (ålderspension, invalidpension,

sjukpension) hava utformats i nära anslutning till de tidigare pensionsbestämmelserna

för civilförvaltningen. Antalet tjänstår för hel pension

har dock därvid såsom regel bestämts till trettio. För ett fåtal tjänster,

vilka upptagits i Bilaga A till reglementet — huvudsakligen sådana, för

vilka antingen stadgats en särskilt låg pensionsålder eller utbildningstiden

regelmässigt är så lång, att en lägre tjänstålder än den normala ansetts

påkallad — gäller emellertid en tjänstålder för hel pension av 25 år.

Innehar tjänstemannen fullt antal tjänstår, utgår vid ålders- och sjukpensionering

hel pension (motsvarande pensionsunderlagets belopp); är

tjänstårens antal mindre, sker proportionell avkortning av pensionen på

sadant sätt, att pensionsbeloppet minskas med 1/i2o eller, där för hel pension

erfordras allenast tjugufem tjänstår, med Vigo för varje full fjärdedel

av år, varmed antalet tjänstår understiger trettio respektive tjugufem.

Beträffande sjukpensionen skall emellertid iakttagas, att denna, oberoende

av antalet tjänstår, utgår med lägst 75 procent av hel pension. Invalidpensionen

är alltid lika med pensionsunderlaget.

Pensionsunderlagen hava i reglementet bestämts till samma belopp

som enligt nu gällande pensionsbestämmelser och utgöra alltså 2U av

slutlönen på A-ort för vederbörande befattning; för befattningar i de

högsta lönegraderna har viss begränsning ägt rum. Pen stons av dr a g en

hava satts till samma belopp som de pensionsavgifter, vilka fastställdes i

samband med den nya löneregleringen.

Med avseende å pensionsåldern innebär det civila tjänstepensionsreglementet

en fördelning av befattningarna allt efter löneställningen på två

pensionsåldersgrupper. Därvid hava tjänster i lönegraderna 1_12 hän
förts

till en lägre åldersgrupp nied en pensionsålder av 60 år och befattningar

i högre löneställning till en högre åldersgrupp med en pensionsålder

av 65 år. Denna fördelning på åldersgrupper innebär tillika i stort

sett en genomgående sänkning av tidigare gällande pensionsåldrar. Från

huvudreglerna för fördelningen å åldersgrupper hava emellertid beträffande

åtskilliga befattningar eller befattningsgrupper stadgats undantag

i såväl sänkande som höjande riktning. För ett stort antal befattningar,

som enligt huvudregeln tillhöra den lägre pensionsåldersgruppen,

har därvid pensionsåldern fastställts till 63 år.

För tjänsteman, som genom reglementet får sin tidigare pensionsålder

nedsatt med två år eller mera och som blir avgångsskyldig under tiden

närmast efter reglementets ikraftträdande, hava införts vissa övergångsbestämmelser,

som möjliggöra ett kvarstående i tjänst i viss utsträckning

efter den nya pensionsålderns inträde. Bestämmelserna hava konstruerats

på sådant sätt, att för ifrågavarande befattningshavare skall,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

om vederbörande anmäler sin önskan att kvarstå i tjänst efter uppnående

av den i reglementet stadgade pensionsåldern, gälla en högre pensionsålder

än den i reglementet fastställda, och vid avvägningen av denna

pensionsålder har man förfarit så, att den i tidigare bestämmelser

stadgade pensionsåldern nedsättes efter en glidande skala, intill dess avgångsåldern

sammanfaller med den i reglementet stadgade pensionsåldern.

I fråga örn möjlighet för befattningshavare, som avgår innan rätt till

pension inträtt, att erhålla gottgörelse för erlagda pensionsbidrag och

fullgjord tjänstgöring innehåller civila tjänstepensionsreglementet vissa

betydelsefulla nyheter, nämligen bestämmelserna örn förtidspension och

örn uppskjuten livränta.

Förtidspension må efter prövning av Kungl. Maj:t utgå dels till

tjänsteman i allmänhet vid frivillig avgång under vissa förutsättningar,

dels ock till innehavare av förtroendeämbete, som entledigas utan egen

ansökning. Förtidspension av det förstnämnda slaget må utgå tidigast

fem år före pensionsåldern under förutsättning att tjänstemannen innehar

minst trettio tjänstår. Denna pension motsvarar hel ålderspension

men skall för tiden intill pensionsåldern vara minskad med ‘/iso för varje

full fjärdedel av år, varmed tjänstemannens levnadsålder vid avgången

understiger pensionsåldern. Förtidspension till förtroendeämbetsman

bestämmes vid minst tolv tjänstår i befattningen till ett belopp motsvarande

pensionsunderlaget men eljest till ett belopp, som med 1,000 kronor

understiger pensionsunderlaget.

Kätt till uppskjuten livränta tillkommer envar tjänsteman, som avgår

utan rätt till pension, vare sig avgången är frivillig eller tjänstemannen

blivit dömd till avsättning eller till följd av tjänstefel skilts från

tjänsten. Livränteförmånen, som beräknas försäkringstekniskt, är i

princip så avvägd, att den motsvarar icke blott tjänstemannens egna bidrag

till pensionskostnaden utan även den del av pensionen, som intjänats

enbart genom tjänstgöringen.

För icke-ordinarie tjänstemän gälla enligt reglementet bestämmelser

av i huvudsak samma innebörd, som för ordinarie befattningshavare,

vilka tillsättas medelst fullmakt eller konstitutorial. Pensionsunderlag

och pensionsavdrag äro för extra ordinarie befattningar bestämda i samma

relation till slutlönen, som gäller för ordinarie tjänsteman, och alltså

i de olika lönegraderna lika med pensionsunderlag och pensionsavdrag

för ordinarie tjänsteman i lönegrad med närmast lägre ordningsnummer.

Huvudgrunderna för en revision av de militära pensionsbestämmelserna.

I de direktiv, som lämnades 1934 års militärpensionssakkunniga,

framhölls bland annat, att utredningen borde bygga på nu rådande organisation

av försvarsväsendet samt på gällande avlöningsbestämmelser

för personalen. Pensioneringsgrunderna borde anpassas till de be
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

stämmelser, som kunde framgå ur riksdagsbehandlingen av förslaget till

civilt tjänstepensionsreglemente. Härvid borde dock iakttagas de avvikelser

beträffande pensionsålder och i övrigt, som kunde betingas av

särskilda förhållanden med avseende å försvarsväsendets organisation

och den militära pensioneringens uppgift. Under de blivande bestämmelserna

borde även inordnas den civila och civilmilitära icke-ordinarie

tjänstemannapersonal vid försvarsväsendet, som med hänsyn till anställningsformer

och avlöningsförhållanden skäligen kunde anses böra erhålla

pensionsrätt enligt de grunder, vilka funnes böra gälla för ordinarie

tjänstemän.

De sakkunniga. Militärpensionssakkunniga hava — enligt dem sålunda

givna direktiv — strävat efter att i möjligaste mån anpassa det militära

pensioneringssystemet efter det civila tjänstepensionsreglementets bestämmelser.

Enligt vad de sakkunniga framhålla, har också en dylik anpassning

i flertalet hänseenden befunnits möjlig och väl förenlig med ett rationellt

ordnande av militärpensioneringen. På vissa betydelsefulla punkter hava

de sakkunniga dock ansett avvikelser påkallade. Dessa avvikelser

hava i främsta rummet sin grund i de krav, som med hänsyn till tjänstgöringens

art och försvarsväsendets organisation göra sig gällande beträffande

tiden för de ordinarie beställningshavarnas avgång ur aktiv

tjänst. Nämnda förhållanden hava föranlett de sakkunniga att föreslå, att

pensionsåldern för flertalet militära och civilmilitära beställningar skulle,

liksom hittills varit fallet, sättas lägre, i åtskilliga fall väsentligt lägre,

än för civila tjänstemän i allmänhet. Pensionsåldrarnas avvägning har

självfallet inverkat även på bestämmandet av antalet tjänstår för hel

pension (tjänståldern), vilken för åtskilliga personalgrupper — bland

dem de talrikaste personalgrupperna i lägre och mellangrader — måst

bestämmas lägre än för det övervägande flertalet befattningshavare, som

avses i civila tjänstepensionsreglementet. Bland annat för att kunna

uppehålla en undre gräns av tjugufem tjänstår för hel pension hava

de sakkunniga vidare varit nödsakade att i sitt förslag i viss mån jämka

på civila tjänstepensionsreglementets grunder för tjänstårsberäkningen.

De särskilda förhållandena med avseende å pensions- och tjänståldrar

hava även ansetts ägnade att beträffande ordinarie beställningshavare

inverka på frågan örn tiden för uttagande av pensionsavdrag. Även beträffande

pensionsavdragens storlek hava de sakkunniga föreslagit avvikelse

från grunderna i civila tjänstepensionsreglementet. Slutligen

hava de sakkunniga ansett de i civila tjänstepensionsreglementet innefattade

bestämmelserna örn förtidspension icke lämpligen kunna utan jämkning

överflyttas till det militära pensioneringsområdet.

Avgivna yttranden. De myndigheter, som yttrat sig över de sakkunnigas

betänkande, hava nära nog undantagslöst uttalat sin anslutning

till huvudgrunderna i de sakkunnigas förslag samt framhållit, att förslaget

vore i stort sett väl lämpat att läggas till grund för ett ordnande

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 192. 31

av den militära pensioneringen. Ett par myndigheter, nämligen chefen

lör intendenturkåren samt chefen för flygvapnet och flygstyrelsen, hava

lämnat förslaget i dess helhet utan erinran. Endast tre myndigheter,

nämligen chefen för södra arméfördelningen, inspektören för trängen och

stationsbefälhavaren vid Stockholms örlogsstation, hava ansett, att förslaget

icke kunde godtagas utan en mera genomgripande omarbetning.

De militära myndigheter, som framställt erinringar mot de sakkunnigas

förslag, hava i allmänhet ansett, att de skiljaktigheter, som förefinna»

mellan de civila och de militära befattningshavarnas ställning med avseende

å avgångsålder m. m., hort i större utsträckning än de sakkunniga

föreslagit betinga avvikelser från civila tjänstepensionsreglementets

bestämmelser. Försvarsväsendets lönenämnd, riksräkenskapsverket

och statskontoret hava däremot såsom sin uppfattning uttalat, att bestämmelserna

i militära tjänstepensionsreglementet borde i vissa avseenden

närmare anpassas till grunderna i civila tjänstepensionsreglementet

än som skett i de sakkunnigas förslag.

Ur de avgivna utlåtandena torde följande allmänna uttalanden här få

återgivas:

Chefen för generalstaben: Mot de allmänna principer, på vilka de sakkunniga

grundat sitt förslag, har jag i huvudsak intet att erinra. Ett

godkännande av detsamma skulle i många avseenden medföra förbättringar

icke blott för den enskilde befattningshavaren utan även i avseende

på försvarets effektivitet.

Militärbefälhavaren för övre Norrland: Det föreliggande förslaget,

vid vars upprättande de militära kraven på tjänsteduglighetens tillgodoseende

i erkännansvärd omfattning beaktats, innebär otvivelaktigt betydelsefulla

förbättringar av nuvarande omoderna pensioneringsbestämmelser.

Bland dessa förbättringar må särskilt framhållas,. att icke

obetydliga fördelar för såväl försvarsväsendet som den enskilde torde

vara att förvänta genom de föreslagna bestämmelserna i fråga om förtidspension,

att pensionerna blivit något höjda samt att pensionsåldrarna

i vissa fall sänkts. Vidare torde rätten att vid avgång utan pension

erhålla fördel av uppskjuten livränta få anses tillgodose ett sedan länge

föreliggande önskemål. Emellertid utgör förslaget otvivelaktigt en kompromiss

mellan önskemålen å ena sidan att tillvarataga de synpunkter,

som från militärt håll göra sig gällande för bevarandet av den militära

pensioneringens egenart och å andra sidan att söka följa det givna direktivet

örn anpassning till det på väsentligt olikartad grundval tillkomna

civila pensionsreglementet. Förslaget kännetecknas därför

också i stort sett av en viss försiktighet. Härav följer, att förslaget även

medför bestämda olägenheter.

Chefen för intendenturkåren: De i förslaget tillämpade, efter civila

tjänstepensionsreglementet anpassade grunderna synas ändamålsenliga

och riktiga samt väl lämpade jämväl för försvarets del. Därest förslaget

vinner statsmakternas godkännande, torde större enkelhet, klarhet och

överskådlighet i fråga örn det militära pensionsväsendet komma att vinnas

samtidigt som både statens och beställningshavarnas intressen bliva på

lämpligt sätt avvägda.

Chefen för marinstaben: I sitt förslag hava de sakkunniga följt enkla

s. 32 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

och raka linjer och därigenom åstadkommit reda och likformighet inom

det militära pensionssystemet, ett område där i såväl sakliga som formella

hänseenden åtskilliga brister gjort sig gällande.

Chefen för södra arméfördelningen: Det är icke oberättigat antaga, att

en lönereglering för försvarsväsendets personal skall komma till stånd,

varför det synes föga lämpligt att för tillfället binda pensionerna vid

^e„ Provisoriska lönerna. Då dessutom en ny härordning inom en överskådlig

framtid torde antagas, föreligger häruti en ytterligare anledning

att låta frågan örn ett tjänstepensionsreglemente för försvarsväsendets

personal tills vidare anstå.

Statskontoret: Genom det vid 1934 års riksdag godkända civila tjänsteppnsionsreglernentet

har frågan örn tidsenliga regler för tjänstepensioneringen

vid civilförvaltningen, i vad angår nyreglerade verk, funnit sin

lösning. Pensionsbestämmelserna hava därvid anpassats efter det nya

lönesystemet, vilket numera gäller även för beställningshavarna vid försvarsväsendet.

Det måste under sådana omständigheter vara av vikt, att

jämväl pensionsbestämmelserna göras enhetliga, där ej de särskilda förhållanden,

under vilka försvarsväsendets personal arbetar, finnas böra

föranleda avvikelse från denna regel. Från dessa utgångspunkter har

statskontoret funnit det föreliggande förslaget utgöra en i stort sett lycklig

lösning av den militära tjänstepensioneringen. Endast beträffande

vissa särskilda spörsmål har ämbetsverket ansett anledning föreligga att

framställa erinringar mot vad de sakkunniga föreslagit.

De nuvarande pensionsbestämmelserna för försvarsväsendets ordinarie

personal äro, såsom den föregående översikten visar, formellt komplicerade,

otidsenliga samt till sitt sakliga innehåll i många avseenden

otillfredsställande. Ett rationellt nyordnande av det militära pensionsväsendet

har också länge framstått såsom ett viktigt önskemål, för vars

realiserande omfattande förarbeten verkställts. Sedan den civila tjänstepensioneringen

numera ordnats efter nya principer, bör därför en omdaning

av den militära tjänstepensioneringen utan dröjsmål ske. Detta synes

angeläget icke blott med hänsyn till behovet i och för sig av en moderniserad

tjänstepensionering för försvarsväsendets ordinarie personal

utan jämväl för att härigenom skapa grundval för en önskvärd förbättring

av familjepensioneringen för denna personal. Att pensionsrätt

beredes försvarsväsendets icke-ordinarie befattningshavare med stadigvarande

anställning måste även betraktas såsom en angelägen reform.

Att vid ett nyordnande av tjänstepensioneringen för försvarsväsendets

personal de för civilförvaltningen fastslagna nya grundsatserna i möjligaste

mån vinna tillämpning, synes önskvärt och naturligt med hänsyn

till att löneförhållandena för nämnda personal äro ordnade efter samma

system som för befattningshavare vid civilförvaltningens nyreglerade

verk. Militärpensionssakkunniga hava också uppbyggt sitt förslag med

detta mål för ögonen. Ehuru i vissa avseenden avvikelser ansetts påkallade

med hänsyn till de särskilda förhållanden, som råda beträffande

militärpersonalen, hava också de sakkunniga, i väsentliga delar

lyckats vinna en nära anpassning till de civila pensioneringsgrunderna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Av de avgivna yttrandena över sakkunnigbetänkandet framgår, att de

hörda myndigheterna i allmänhet funnit förslaget lämpligt såsom grundval

för den avsedda lagstiftningen. Även jag anser, att sakkunnigförslaget

i stort sett innefattar en rationell och tillfredsställande revision av

de militära pensionsbestämmelserna. Givetvis kunna dock olika meningar

göra sig gällande på vissa särskilda punkter av mer eller mindre

principiell betydelse. Jag skall i det följande återkomma till de erinringar,

som gjorts mot olika delar av förslaget, och därvid även angiva

vissa ändringar, som jag för egen del anser mig böra förorda. I det hela

synes mig emellertid de sakkunnigas förslag vara väl ägnat att läggas

till grund för en lösning av frågan.

Jag övergår nu till att behandla vissa med förslaget sammanhängande

huvudfrågor av allmän innebörd.

Vissa allmänna frågor.

Pensioneringens omfattning.

Ordinarie beställningshavare. Enligt gällande pensioneringsgrunder

åtnjuter all ordinarie personal vid försvarsväsendet pensionsrätt i arméns

pensionskassa eller flottans pensionskassa. Personalens avlöningsförhållanden

äro reglerade genom avlöningsreglementet den 20 maj

1927 (nr 170) för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare

på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet. Till innehavare

av beställningar å aktiv stat, vilka tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial,

utgår lön enligt särskilda i reglementet införda löneplaner

för officerare (O), underofficerare (Uo) och civilmilitär personal m. fl.

(C). I en vid reglementet fogad tjänsteförteckning angivas de beställningar,

vid vilka lön utgår enligt vederbörlig löneplan. Avlöningsreglementet

innefattar emellertid bestämmelser jämväl för viss annan ordinarie

personal, nämligen bataljonsläkare vid fältläkarkåren, marinläkare

av andra graden, beställningshavare vid flottans poliskår ävensom

marinöverdirektören.

Till flottans polispersonal, vilken tillsättes genom förordnande, utgår

arvode motsvarande lön enligt lönegraderna 2—4 i löneplan C. Ifrågavarande

personal åtnjuter för närvarande pensionsrätt i flottans pensionskassa

efter frivillig anmälan.

Bataljonsläkare vid fältläkarkåren, vilka tillsättas genom fullmakt,

åtnjuta årlig lön av 2,400 kronor jämte två ålderstillägg samt härutöver

visst dagarvode vid tjänstgöring. Deras tjänstgöringsskyldighet är

emellertid begränsad till 75 dagar örn året. Ehuru något beslut örn pensionsrätt

icke meddelats, hava ifrågavarande beställningshavare ansetts

skyldiga att vara delägare i arméns pensionskassa och berättigade till

viss årlig pension.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr l!P>. ‘5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. May.ts proposition nr 192.

Marinläkare av andra graden tillsättas av Kungl. Majit genom förordnande

på tio år och äro pliktiga att tjänstgöra i medeltal 90 dagar för

år. Avlöning utgår i form av arvode med 2,700 kronor för år räknat

jämte förhöjning med 300 kronor efter en tjänstetid av tre år. Beställningshavarna

äga efter skriftlig framställning vinna delaktighet i flottans

pensionskassa. Hittills har emellertid ingen marinläkare av andra

graden begagnat sig av denna rätt.

Marinöverdirektören tillsättes genom förordnande tills vidare samt

åtnjuter årligt arvode av 16,000 kronor. Hittills har till marinöverdirektör

undantagslöst förordnats innehavare av beställning vid mariningenjörkåren.

Enligt gällande bestämmelser äger marinöverdirektören i denna

sin egenskap delaktighet i flottans pensionskassa. Någon pensionsförbättring

för beställningen är emellertid icke bestämd.

De sakkunniga. Militärpensionssakkunniga hava föreslagit, att samtliga

ordinarie innehavare av beställning med lön enligt löneplan skola

erhålla pensionsrätt enligt det nya reglementet. Med hänsyn till vad

som förutsatts i samband med 1925 års omorganisation av försvarsväsendet

har pensionsrätten ansetts böra omfatta även den motsvarande

personal, som enligt den nya försvarsorganisationen överförts till övergångsstat.

Även de med arvode förenade ordinarie befattningarna såsom polispersonal

vid flottan skulle enligt förslaget omfattas av pensionsrätten.

Däremot hava de sakkunniga föreslagit, att bataljonsläkare vid fältläkarkåren,

marinläkare av andra graden samt marinöverdirektören

skulle undantagas från reglementets tillämpningsområde.

Till stöd för detta ståndpunktstagande hava de sakkunniga, såvitt angår

bataljonsläkare vid fältläkarkåren och marinläkare

av andra graden, anfört följande:

En utsträckning ,av reglementets giltighetsområde till ifrågavarande

beställningar — vilka, ehuru formellt ordinarie, äro att betrakta såsom

bisysslor — skulle icke stå i överensstämmelse med numera vedertagna

pensioneringsgrundsatser. För anställningshavarna själva synes frågan

för övrigt icke äga större betydelse, eftersom de så gott som undantagslöst

antingen övergå till annan, med pensionsrätt förenad befattning

eller vinna inträde i reserven. I sistnämnda fall bliva de jämlikt förordningarna

den 23 september 1927 (nr 364) angående befäl och civilmilitär

personal i arméns reserver och den 9 juni 1933 (nr 362) angående

marinläkarkåren i flottans reserv berättigade att komma i åtnjutande

av en årlig pension av 900 kronor. De bataljonsläkare vid fältläkarkåren,

som vid reglementets ikraftträdande åtnjuta pensionsrätt, böra

däremot givetvis bibehållas vid denna rätt på oförändrade villkor.

Beträffande marinöverdirektörens pensionsförhållanden hava

de sakkunniga anfört bland annat följande:

Ordinarie befattningar inom civilförvaltningen, vilka tillsättas medelst

förordnande tillsvidare, äro jämlikt 2 § 1 mom. civila tjänstepensionsreglementet

undantagna från reglementets tillämpning. Så länge

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kunni. Majds proposition nr 192.

35

nuvarande anställningsform bibehålles, synes därför marinöverdirektörsbeställningen

böra uteslutas från reglementets tillämpningsområde.

Vid bifall härtill uppkommer frågan, huruvida icke anstalter borde

vidtagas för ändring av formen för tillsättande av ifrågavarande beställning.

Detta spörsmål har betydelse även ur andra synpunkter än

de nu berörda. Den, som i succession efter marinöverdirektören uppehåller

beställning vid mariningenjörkåren, äger för närvarande åtnjuta

pensionsrätt för beställningen under förutsättning att föreskrivna pensionsavgifter

erläggas. Att vid nyordnande av den militära pensioneringen

bibehålla en sådan rätt torde emellertid icke böra ifrågakomma,

Mariningenjörkårens pensionsfråga blir följaktligen i hög grad beroende

av, huruvida formen för återbesättande av marin överdirektörsbeställningen

ändras eller icke.

De sakkunniga hava omnämnt, att frågan om ändrad anställningsform

för marinöverdirektören tidigare vid skilda tillfällen varit föremål för

behandling samt att därvid statskontoret, 1921 års pensionskommitté, försvarsväsendets

lönenämnd och chefen för marinstaben givit uttryck åt

den uppfattningen, att marinöverdirektörsbeställningen borde tillsättas

genom förordnande på viss tid med hänsyn till svårigheten att eljest tillfredsställande

lösa mariningenjörkårens pensionsfråga. De sakkunniga

yttra vidare:

Enligt de sakkunnigas uppfattning måste de från flera håll framförda

önskemålen rörande ordnande av pensionsfrågan för mariningenjörkårens

personal anses värda beaktande. Otvivelaktigt skulle den enklaste

och ur pensionssynpunkt mest tillfredsställande lösningen av frågan

stå att vinna, därest formen för tillsättande av marinöverdirektörsbeställningen

ändrades. I likhet med 1921 års pensionskommitté hava de

sakkunniga emellertid icke ansett sig böra framlägga direkt förslag i sådant

avseende, då sättet för anställningen till övervägande grad måste

anses såsom en organisatorisk och löneteknisk fråga, på vilken de sakkunniga

icke kunna närmare ingå. De sakkunniga vilja endast framhålla

att, örn den ifrågasatta ändringen av anställningsformen genomföres,

pensionsfrågan bör, i enlighet med vad chefen för marinstaben föreslagit,

lösas efter samma grunder, som i 3 kap. civila tjänstepensionsreglementet

stadgats för ordinarie tjänstemän, vilka tillsättas medelst

förordnande på viss tid. Skulle emellertid ändrade bestämmelser rörande

tillsättande av beställningen icke komma till stånd före militära tjänstepensionsreglementets

ikraftträdande, torde pensionsfrågan för den nuvarande

marinöverdirektören och i succession efter denne för närvarande

förordnade beställningsliavare böra provisoriskt ordnas genom särskilda

bestämmelser vid sidan av reglementet.

De sakkunniga hava slutligen i detta sammanhang berört frågan örn

pensionsrätt för cheferna för rikets allmänna kartverk

och för sjökarteverket samt därvid anfört:

Enligt gällande instruktion för sjökarteverket förordnar Kungl. Maj:t

till chef för verket en officer vid flottan av kommendörs eller kommendörkaptens

grad. Befattningen såsom chef för rikets allmänna kartverk

bestrides av avdelningschefen vid generalstabens topografiska avdelning.

Jämlikt medgivande av 1923 års riksdag utgår till kartverksche
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

ferna, då dessa vid generalstaben eller flottan inneliava lägre beställning

än såsom överste, respektive kommendör — förutom avlöning å den.

militära beställningen —. ett å staten för vederbörande kartverk uppfört

arvode av 2,520 kronor. Sammanlagda avlöningsförmånerna till överstelöjtnant

eller kommendörkapten av första graden, vilken uppehåller befattningen

såsom kartverkschef, uppgå härigenom till samma belopp,

som i lön tillkommer överste (kommendör) ävensom överdirektör av

lägre grad. Särskilt pensionsunderlag har emellertid icke blivit fastställt

för ifrågavarande befattningar.

Till grund för 1923 års riksdags beslut låg ett av försvarsväsendets

lönenämnd avgivet yttrande rörande de avlöningsförmåner, som borde

tillkomma kartverkscheferna. I yttrandet framhölls, bland annat, hurusom

kartverken med hänsyn till organisation, personaluppsättning och

arbetsuppgifter syntes kunna jämställas med de civila ämbetsverk, vilkas

chefer vore hänförda till den s. k. lägre överdirektörsgraden. Lönenämnden

holle före, att det måste anses anmärkningsvärt, att då till

chef för rikets allmänna kartverk eller sjökarteverket förordnades officer

i lägre ställning än såsom överste respektive kommendör, denne bleve

i lönehänseende väsentligt sämre ställd än cheferna för nyssberörda

verk.

1921 års pensionskommitté fann de skäl, som av lönenämnden anförts

till stöd för att kartverkscheferna i avlöningshänseende borde vara likställda

med överdirektör i lägre lönegrad, innebära tillräckliga motiv för

att ifrågavarande chefer jämväl i avseende å pensionsunderlagets storlek

borde vara likställda med sådan överdirektör.

Med den ståndpunkt, som av de sakkunniga intagits till spörsmålet

örn pensionsrätt för marinöverdirektören, lärer det icke böra ifrågakomma,

att i förslaget till militärt tjänstepensionsreglemente inrymmas

några särbestämmelser vare sig beträffande kartverkscheferna eller

för andra beställningshavare, vilka för bestridande av viss befattning

äga uppbära särskilt arvode utöver lönen. Härtill kommer, vad angår

chefen för rikets allmänna kartverk, att frågan örn en omorganisation

av detta verk för närvarande är aktuell.

Avgivna yttranden. De sakkunnigas förslag beträffande reglementets

tillämpningsområde med avseende å den ordinarie personalen vid försvarsväsendet

har i huvudsak lämnats utan erinran av de hörda myndigheterna.

Vissa myndigheter hava emellertid ansett, att pensionsrätt

enligt reglementet borde tillkomma bataljonsläkare vid fältläkarkåren,

att de provisoriska bestämmelser vid sidan av reglementet, som föreslagits

i fråga örn nuvarande befattningshavare vid mariningenjörkåren,

borde erhålla tillämpning även för nytillträdande personal samt att

pensionsfrågan för kartverkscheferna borde särskilt regleras i reglementet.

Sålunda har arméförvaltningen gjort gällande, att ett uteslutande av

batalj onsläkarna vid fältläkarkåren från pensionsrätt skulle försvåra

rekryteringen av fältläkarkåren. Ämbetsverket har vidare erinrat, att

pensionsrätt förelåge för personal i arméns reserver, bland andra läkare,

med i jämförelse med bataljonsläkare vid fältläkarkåren avsevärt mindre

tjänstgöringsskyldighet. Även generalfältläkaren har uttalat sig till för
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

man för pensionsrätt åt bataljonsläkare vid fältläkarkåren. Statskontoret

har icke velat förneka, att vissa skäl kunna anföras för beredande av

pensionsrätt åt ifrågavarande befattningshavare. Ämbetsverket har

dock — trots formen för anställningen — funnit sig icke kunna tillstyrka,

att reglementets bestämmelser utsträckas till att avse även beställningar,

vilka uppenbarligen äro att hänföra till bisysslor. En dylik

utvidgning skulle med all sannolikhet komma att åberopas såsom prejudicerande

i andra liknande fall. Icke minst med hänsyn till dessa befarade

konsekvenser har statskontoret därför biträtt de sakkunnigas

mening i förevarande avseende.

Fullmäktige i flottans pensionskassa hava tillstyrkt, att den ifrågasatta

omorganisation, genom vilken marinöverdirektören skulle tillsättas

genom förordnande på viss tid, snarast möjligt måtte vidtagas.

Styrelsen för sjökarteverket har framhållit, att det syntes styrelsen

vara med rättvisa och billighet överensstämmande att, enär det med befattningen

såsom chef för kartverket förenade arvodet utginge såsom

lönefyllnad, vid pensionsrättens bestämmande hänsyn jämväl toge? till

nämnda arvode. Styrelsen tillägger, att chefen för sjökarteverket varken

i fred eller krig uppehölle någon militär befattning samt att han

följaktligen beträffande pensioneringsförhållandena icke borde göras

beroende av innehavande militär tjänstegrad. Samma uppfattning har

uttalats av fullmäktige i flottans pensionskassa och av chefen för marinstaben.

I

I likhet med de sakkunniga anser jag, att samtliga ordinarie innehavare Departerrunaiav

beställning med lön enligt löneplan i avlöningsreglementet för officerare

m. fl. böra erhålla pensionsrätt enligt militära tjänstepensionsreglementet.

Av skäl, som de sakkunniga anfört, torde pensionsrätten böra

omfatta även personal å övergångsstat,

I fråga örn flottans polispersonal skulle ett bifall till de sakkunnigas

förslag såtillvida avvika från de i den civila pensioneringen tillämpade

principerna, som polispersonalen, ehuru den tillsättes genom förordnande,

skulle erhålla pensionsrätt lika med ordinarie personal, tillsatt medelst

fullmakt eller konstitutorial. Av den lämnade redogörelsen framgår emellertid,

att ifrågavarande beställningshavare för närvarande liksom övrig

ordinarie personal åtnjuta pensionsrätt i flottans pensionskassa — ehuru

härför beträffande polispersonalen erfordras ansökning till kassan — och

att de i avseende å sin ställning torde vara reellt jämförliga med beställningshavare,

tillsatta medelst fullmakt eller konstitutorial. Vid sådant

förhållande vill jag icke motsätta mig, att de sakkunnigas förslag på

denna punkt godkännes. Det avsteg från eljest vedertagna principer, som

förslaget innebär, torde emellertid böra betraktas endast såsom ett provisorium.

En förändrad anställningsform för polispersonalen kan nämligen

ifrågasättas, och därvid ligger det närmast till hands, att befatt
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. May.ts proposition nr 192.

ningarna tillsättas medelst konstitutorial eller, om denna anställningsform

icke anses lämplig, omändras till extra ordinarie. Enligt vad chefen

för försvarsdepartementet meddelat, bär han för avsikt att föranstalta

örn närmare utredning av denna fråga.

I likhet med de sakkunniga kan jag icke tillstyrka, att pensionsrätt enligt

reglementet herodes för bataljonsläkare vid fältläkarkåren eller marinläkare

av andra graden, vilka befattningar, ehuru formellt ordinarie,

uppenbarligen äro att anse såsom bisysslor.

Vad marinöverdirektörens pensionsförhållanden angår, innebär de sakkunnigas

förslag, att denne beställningshavare, så länge nuvarande anställningsform

bibehålies, icke skulle i sådan egenskap erhålla pensionsrätt

enligt reglementet. Den av de sakkunniga i detta hänseende uttalade

uppfattningen, som överensstämmer med de förutsättningar på vilka avgränsningen

av pensionsrätten för förordnade civila chefstjänstemän

grundats (jfr propositionen nr 222/1934 sid. 67), kan jag helt biträda. Emellertid

må nämnas, att frågan örn förändrad anställningsform för marinöverdirektören

numera ånyo bragts under Kungl. Maj:ts prövning genom

framställning av chefen för marinstaben, som därvid i anslutning till militärpensionssakkunnigas

uttalanden i ämnet hemställt örn befattningens

omändring till en beställning, som tillsättes medelst förordnande på viss

tid. I anledning av denna framställning, varöver försvarsväsendets

lönenämnd avgivit utlåtande, har Kungl. Majit tidigare i dag på föredragning

av chefen för försvarsdepartementet beslutat avlåta proposition

till innevarande års riksdag angående ändrad anställningsform för marinöverdirektören.

Det inom finansdepartementet utarbetade förslaget

till militärt tjänstepensionsreglemente har uppgjorts under antagande att

denna omläggning kommer till stånd, och i förslaget hava alltså — på

sätt militärpensionssakkunniga under förutsättning av en dylik omläggning

ifrågasatt — under ett särskilt kapitel intagits pensionsbestämmelser

för marinöverdirektören av samma innebörd som de i 3 kap. av civila

tjänstepensionsreglementet meddelade föreskrifterna för ordinarie tjärn

steman, vilka tillsättas medelst förordnande på viss tid.

Mot den ståndpunkt, som militärpensionssakkunniga intagit i fråga örn

pensionsrätten för cheferna för rikets allmänna kartverk oell för sjökarteverket,

har jag intet att erinra.

Manskap. De sakkunniga hava vidare föreslagit, att under militära

tjänstepensionsreglementet borde inordnas jämväl vissa beställningshavare,

vilkas avlöningsförhållanden reglerats genom avlöningsreglementet

för fast anställt manskap vid försvarsväsendet den 11 maj 1928 (nr 128),

nämligen flaggkorpraler och högbåtsmän. Efter att hava erinrat,

att till dessa beställningshavare jämlikt berörda avlöningsreglemente

utgår dels lön enligt fastställd löneplan, som ej upptager ortsgrupperade

lönebelopp, dels ock vissa naturaförmåner, yttra de sakkunniga:

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. May.ts proposition nr 192.

Flaggkorpraler oell högbåtsman åtnjuta för närvarande endast en mera

summariskt ordnad pensionsrätt enligt bestämmelserna rörande pensionering

av flottans gemenskap. I proposition nr 50 till 1925 års riksdag angående

försvarsväsendets ordnande framhöll emellertid föredragande departementschefen,

att flaggkorpralernas möjlighet att grundlägga pensionsoch

gratialrätt borde ordnas på ett för dem tillfredsställande sätt, varför

denna fråga borde göras till föremål för särskild utredning, ävensom att

högbåtsmännen syntes böra bliva delägare i flottans pensionskassa. Med

hänsyn till berörda uttalande föreslog 1921 års pensionskommitté i

sitt år 1926 avgivna betänkande med nytt förslag till militär tjänstepensionslag,

att pensionsrätt skulle beredas nämnda personalgrupper. Sedermera

hava jämlikt beslut av 1929 års riksdag (prop. nr 208, R. skr. nr 149,

kung. nr 112), i avvaktan på en allmän omdaning av det militära pensioneringssystemet,

meddelats bestämmelser angående en provisorisk reglering

av pensionsförhållandena för dessa personalgrupper.

Gällande försvarsorganisation förutsätter, att flaggkorpraler och högbåtsmän

skola vara berättigade kvarstå i tjänst till en ålder, som motsvarar

pensionsåldern för underofficerare. Med hänsyn härtill torde det

vara lämpligt att — i anslutning till den uppfattning, som kom till uttryck

i nyssnämnda proposition till 1925 års riksdag — flaggkorpralernas och

högbåtsmännens pensionsfråga löses enligt samma grunder, som föreslås

beträffande övrig personal på aktiv stat.

Erinras må, att ifrågavarande beställningshavare numera erhållit gratialrätt

i flottans pensionskassa.

Däremot hava de sakkunniga ansett det vara uteslutet att bereda det

fast anställda manskapet i övrigt pensionsrätt enligt militära

tjänstepensionsreglementet. Orsaken härtill är visserligen, framhålla

de sakkunniga, icke att söka i anställningens art. Manskapets anställning

kan näppeligen i och för sig anses vara av lösligare beskaffenhet

än t. ex. i statens tjänst anställda arbetares. Att det fast anställda manskapet

— bortsett från flaggkorpraler och högbåtsmän — måste uteslutas

från tjänstepensioneringen, betingas av rent organisatoriska skäl. Organisationen

förutsätter nämligen, att det övervägande flertalet ar ifrågavarande

manskap lämnar anställningen vid en levnadsålder, då pensionering

icke kan ifrågakomma; endast ett synnerligen ringa fåtal, närmare

bestämt omkring 4 procent, når sådan beställning, att vederbörande

blir berättigad kvarstå i tjänst intill uppnådd pensionsålder.

Avgivna yttranden. De myndigheter, som yttrat sig över de sakkunnigas

betänkande, hava icke haft något att erinra mot att pensionsrätt enligt

reglementet beredes flaggkorpraler och högbåtsmän.

Statskontoret har emellertid funnit tveksamt, huruvida dessa beställningshavare

äro skyldiga att underkasta sig reglementets bestämmelser.

Ämbetsverket erinrar örn att ifrågavarande personal är berättigad till

pension enligt förenämnda kungörelse nr 112/1929 utan skyldighet för dem

att härför erlägga några avgifter samt att någon föreskrift icke torde

vara meddelad, enligt vilken de skulle vara pliktiga att underkasta sig

ändrade bestämmelser rörande pension. . Statskontoret har därför ifrå
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Departements
chefen.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 192.

gasatt, huruvida icke möjlighet borde stå öppen för flaggkorpral och högbåtsman,

som vid reglementets ikraftträdande innehar sådan anställning,

att bibehålla nuvarande pensionsrätt. Enahanda uppfattning bär uttalats

av försvarsväsendets lönenämnd.

Även försvarsväsendets underbefälsförbund anser, att reglementet bör

göras tillämpligt endast å sådana flaggkorpraler och högbåtsmän, suni

vilja underkasta sig de nya pensioneringsbestämmelserna. Underbefälsförbundet

har vidare uttalat att — även örn tjänstepensionsrätt icke lämpligen

kunde beredas allt fast anställt manskap vid försvarsväsendet_det

i varje fall borde övervägas, örn icke tjänstepensionsrätt kunde ordnas för,

förutom flaggkorpraler och högbåtsmän, övrigt äldre manskap, förslagsvis

underbefäl vid armén, marinen och flygvapnet, som räknade en tjänstetid

av över fyra år och uppnått 21 års ålder. Dessa beställningshavare innehade

som regel förlängd anställning och hade nästan utan undantag genomgått

fullständig underbefälsutbildning, varför de enligt förbundets

uppfattning måste anses vara att jämställa med åtminstone extra ordinarie

befattningshavare i statens tjänst.

I anslutning till vad statsmakterna i samband med 1925 års försvarsorganisation

förutsatt beträffande tjänstepensioneringen för flaggkorpraler

och höghåtsmän tillstyrker jag att, såsom militärpensionssakkunniga

föreslagit, dessa beställningshavare erhålla pensionsrätt enligt reglementet.

Då emellertid tvekan kan råda, huruvida nuvarande innehavare

av dylika beställningar enligt gällande bestämmelser äro skyldiga att underkasta

sig ändrade föreskrifter rörande pension, torde, i enlighet med

vad statskontoret och försvarsväsendets lönenämnd ifrågasatt, reglementet

icke höra göras obligatoriskt tillämpligt för den, som tillträtt sådan

beställning före reglementets ikraftträdande. Dessa beställningshavare

torde höra erhålla rätt att efter anmälan bibehållas vid den summariska

tjänstepensionsförmån, som enligt gällande stadganden för närvarande

tillkommer dem. Jag återkommer under detaljmotiveringen till denna

fråga.

_1 likhet med de sakkunniga finner jag klart, att pensionsrätt icke kan

tillerkännas andra anställningshavare tillhörande det fast anställda manskapet

än de nu nämnda.

Icke-ordinarie befattningshavare. Den icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet,

som kan ifrågakomma till omedelbart inordnande under

militära tjänstepensionsreglementet, utgöres av extra ordinarie tjänstemän

samt kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal.

Avlöningsförhållandena för dessa personalgrupper blevo enhetligt reglerade

genom kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser

för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare

vid försvarsväsendet. Jämlikt denna kungörelse utgår till extra ordinarie

tjänstemän lön enligt en i kungörelsen intagen löneplan (Eo), vilken över
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

ensstämmer med löneplanen för extra ordinarie tjänstemän vid den civila

statsförvaltningen. Kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal åtnjuter

fria naturaförmåner — kost, hostad med möbler och sängservis ävensom

bränsle, lyse och tvätt — samt, vid sidan därav, icke dyrortsgrupperad

kontant lön enligt i kungörelsen likaledes införd löneplan (löneplan K).

De personalgrupper, till vilka lön utgår enligt nämnda löneplaner Eo och

K, framgå närmare av två vid kungörelsen fogade tjänsteförteckningar (A

och B); efter kungörelsens utfärdande hava emellertid vissa befattningar

genom särskilda beslut hänförts till tjänsteförteckningarna. Den personal,

som finnes uppförd å tjänsteförteckning A eller dit hänförts, utgöres

i stort sett av verkmästare, mästare, konstruktörer, laboranter och

ritare (ritarhiträden), kontorsskrivare, kontorister, kansli- och kontorsbiträden

samt skrivbiträden, kontorsvakter, vaktmästare och portvakter,

viss betjäningspersonal, hästskötare och fodermarskar, icke-ordinarie eldare,

förrådsman, vissa förmän samt extra poliskonstaplar. Å tjänsteförteckning

B, som avser personal med lön enligt löneplanen K, finnas

uppförda husmödrar och sjuksköterskor ävensom kokerskor, tvättförestånderskor,

vissa köksförestånderskor samt hushållerska vid krigsskolan.

De sakkunniga omnämna inledningsvis, att arméförvaltningen, marinförvaltningen

och flygstyrelsen i avgivna yttranden till de sakkunniga

föreslagit, att militära tjänstepensionsreglementet skulle erhålla tillämpning

— förutom å befattningshavare, som uppförts å förenämnda tjänsteförteckningar

eller genom särskilda beslut dit hänförts — jämväl beträffande

åtskilliga icke-ordinarie befattningshavare, vilka icke fått sina anställnings-

och avlöningsförhållanden enhetligt reglerade. Då det kunde

ifrågasättas, huruvida icke vissa av dessa grupper lämpligen borde uppföras

å någon av omförmälda tjänsteförteckningar och därmed omedelbart

erhålla pensionsrätt enligt reglementet, hade de sakkunniga i skrivelse

till chefen för försvarsdepartementet ifrågasatt en revision av berörda

tjänsteförteckningar. Genom beslut den 20 juli 1934 anbefallde

Kungl. Majit arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygstyrelsen

att, såvitt anginge respektive förvaltningsområden, efter erforderlig utredning

till Kungl. Majit, så snart ske kunde, inkomma med yttrande och

förslag rörande den revision av ifrågavarande tjänsteförteckningar, som

kunde finnas påkallad.

Efter att vidare hava omförmält, att myndigheternas yttranden och förslag

i anledning av berörda beslut sedermera inkommit till försvarsdepartementet

och för utlåtande remitterats till försvarsväsendets lönenämnd,

som hade ärendet under behandling, hava de sakkunniga framhållit, att

pensionsrätt borde beredas endast icke-ordinarie tjänstemannapersonal,

som har mera stadigvarande anställning och avses för fullgörande av arbetsuppgifter

av fortlöpande natur. Att de extra ordinarie tjänstemännen

i stort sett fylla nämnda förutsättningar, hava de sakkun
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

niga funnit vara obestridligt. Beträffande denna personalgrupp yttra de

sakkunniga huvudsakligen följande:

I avseende å anställningens varaktighet och arbetsuppgifternas fortlöpande

natur torde i själva verket åtskilliga av dessa befattningshavare

intaga en ställning, som gör dem mer än civilförvaltningens extra ordinarie

tjänstemän jämförliga med ordinarie personal. Arbetsuppgifterna

äro nämligen i stor utsträckning sådana, för vilkas fullgörande inom civilförvaltningen

åtminstone delvis finnas ordinarie befattningar. Då endast

ett ringa fåtal extra ordinarie tjänstemän kan påräkna befordran till

ordinarie tjänst, kommer också pensionsfrågans lösning för denna personal

att bliva av än större betydelse för befattningshavarna än vad fallet

ar beträffande stora grupper av civilförvaltningens extra ordinarie tjänstemän.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hava de sakkunniga ansett sig böra

förorda, att pensionsrätt enligt militära tjänstepensionsreglementet beredes

extra ordinarie tjänstemän med avlöning enligt kungörelsen nr 215/

1928. En och annan i nämnda författning upptagen extra ordinarie

befattning kan visserligen med avseende å göromålens art måhända enligt

den inom statsförvaltningen i allmänhet vedertagna uppfattningen närmast

betraktas såsom arbetaranställning, och ett avförande av dylika befattningar

från tjänsteförteckningen kan därför ifrågasättas. Ett sådant

förfaringssätt skulle i pensionshänseende medföra, att anställningshavaren

bleve pensionsberättigad enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare,

vilket _i fråga örn pensionsförmånens storlek i regel skulle innebära

en förbättring. Skulle emellertid av organisatoriska eller lönetekniska

skäl även dylika befattningar anses böra bibehållas å tjänsteförteckningen,

böra även dessa befattningar inordnas under militära tjänstepensionsreglementet,

varvid pensionsunderlaget måste avvägas i samma

relation till slutlönen, som gäller för andra tjänstemän.

Vederbörande militära förvaltningsmyndigheter hava i yttranden till de

sakkunniga föreslagit, att under pensionsreglementet borde inordnas även

ett antal befattningshavare, vilka icke för närvarande hava ställning av

extra ordinarie befattningshavare. Frågan örn dessa anställningshavares

pensionsrätt enligt reglementet bör enligt de sakkunnigas mening i regel

bliva beroende av, huruvida deras befattningar vid den nu pågående revisionen

av de vid kungörelsen nr 215/1928 fogade tjänsteförteckningarna

komma att uppföras å tjänsteförteckning A. För att säkerställa nödig

reda och konsekvens i fråga örn beviljande av pensionsrätt lärer det nämligen

bliva erforderligt att regelmässigt göra pensionsrätten beroende av

anställningsform och avlöningsnormer på sådant sätt, att med en viss anställnings-

och avlöningsform följer pensionsrätt och att denna form icke

heller kommer till användning i andra fall än då pensionsrätt skäligen

bör ifrågakomma. Då i princip samma förutsättningar gälla för erhållande

av pensionsrätt som för vinnande av extra ordinarie anställning, synas

befattningshavare, som falla utom avlöningskungörelsen, icke heller böra

inbegripas under pensionsreglementet, där ej undantagsvis särskilda förhållanden

till annat föranleda. Det kommer följaktligen att ligga i Kungl.

Maj:ts hand att vid meddelande av beslut i anledning av den igångsatta

revisionen av tjänsteförteckningarna skapa grundval för en tillfredsställande

avgränsning av reglementets omedelbara tillämpningsområde i

fråga örn icke-ordinarie personal. Det torde därför kunna förutsättas, att

tjänsteförteckningen efter revisionen kommer att omfatta flertalet mera

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

betydande personalgrupper — däri inbegripet arbetsledande förmän —

som med hänsyn till anställnings- och avlöningsförhållanden böra tillerkännas

pensionsrätt. .

Tänkbart är emellertid, att en eller annan icke-ordinarie anstallmngshavare

eller grupp av sådana anställningshavare av organisatoriska eller

andra skäl ej kommer att få sina avlöningsförhållanden författningsenligt

ordnade i överensstämmelse med vad som gäller för extra ordinarie

tjänstemän, oaktat de i fråga örn arbetsuppgifter och anställningens varaktighet

äro fullt jämförliga med dylika tjänstemän. Möjlighet torde

böra öppnas att bereda pensionsrätt även för sådana anställningshavare.

Att i reglementet närmare reglera pensionsfrågan för dessa personalgrupper

lärer icke vara möjligt. I likhet med vad som skett i civila

tjänstepensionsreglementet torde därför Kungl. Majit böra erhålla, belogenhet

att utsträcka tillämpningen av reglementet till icke-ordinarie anställningshavare,

som här avses. Ett utnyttjande av denna befogenhet

synes dock icke böra ifrågakomma annat än i undantagsfall och i fråga

örn arbetsledande förmanspersonal endast då vederbörande intager en loneställning,

som mera avsevärt avviker från yrkesarbetarnas lönevillkor.

Såsom förut nämnts finnes, utom extra ordinarie tjänstemän, ett par

personalgrupper, som fått sina anställnings- och avlöningsförhållanden

reglerade genom kungörelsen nr 215/1928, nämligen kvinnlig sjukvårdspersonal

och kvinnlig ekonomipersonal. De skäl, som tala för att extra

ordinarie tjänstemän erhålla pensionsrätt enligt reglementet, hava de sakkunniga

ansett i stort sett kunna åberopas även till stöd för att den

kvinnliga ekono mi perso nålens pensionsfråga vinner sin lösning

i förevarande sammanhang. Aven i fråga örn ekonomipersonalen

bör emellertid pensionsrätten regelmässigt begränsas till befattningshavare,

som efter avlöningsrevisionens genomförande finnas upptagna å den

vid avlöningsförfattningen fogade tjänstelörteckningen B.

Frågan örn den kvinnliga sjukvårdspersonalens inordnande

under militära tjänstepensionsreglementet hava de sakkunniga

däremot funnit mera tveksam. Denna personal är redan tillförsäkrad pensionsrätt

genom statens pensionsanstalt, och de sakkunniga hava därför

beträffande denna personal haft att taga ställning till spörsmålet, huruvida

personalen lämpligen bör bibehållas vid den nuvarande pensioneringen

eller överföras på de föreslagna pensioneringsbestämmelserna för

icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet.

De sakkunniga omnämna, att de i denna fråga överlagt med representanter

för de militära sjukvårdsmyndigheterna. Därvid hade av generalfältläkaren

framhållits bland annat, att det måste anses såsom ett livsvillkor

för den militära sjukvården, att sambandet med den civila sjukvården

i största möjliga utsträckning vidmakthålles. Så långt sig göra läte.

måste därför eftersträvas, att anställning och förmåner följde ensartade

linjer men kanske framför allt att pensionsförhållandena vore desamma

för alla sjuksköterskor, oberoende av örn de vore anställda i statlig eller

kommunal tjänst. Någon ändring av hittillsvarande organisation för pen
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

sioneringen av försvarsväsendets sjuksköterskor borde därför icke ske,

i varje fall icke om man inom dess ram kunde nå en åsyftad förbättring

av sjuksköterskornas pensionsvilikor. Liknande synpunkter bade framförts

av tjänstförrättande marinöverläkaren.

För egen del anföra de sakkunniga i denna fråga huvudsakligen följande:
Några

större svårigheter torde icke behöva möta att inordna ifrågavarande

sjukvårdspersonal i den militära pensioneringen. Den såsom önskvard

betecknade cirkulationen mellan militär och civil anställning torde

harvid icke medföra några olägenheter, enär tjänstår, som för pension

moanäs enligt det militära pensionsreglementet, skulle få tillgodoräknas

enligt reglementet för statens pensionsanstalt och omvänt. Jämför man

ole i statens pensionsanstalt gällande pensionsbestämmelserna med de sakkunnigas

förslag, finner man, att i vissa grundläggande avseenden huvudsaklig

överensstämmelse råder eller kan åvägabringas. Vissa ändringar

i pensionsvillkoren skulle dock för sjukvårdspersonalen förorsakas genom

en övergång på de militära pensionsbestämmelserna. Rätten att komma i

åtnjutande av pension vid avgång på grund av sjukdom skulle sålunda i

allmänhet något utvidgas. Pensionsbeloppen skulle i allmänhet bliva något

högre än enligt nu gällande bestämmelser, beroende framför allt på att

pensionsunderlagen bomme att ställas i mera direkt förhållande till lönerna.

Slutligen bomme den årliga pensionsavgiften procentuellt att bliva

något lägre än den nuvarande.

De sakkunniga hava visserligen ur rena pensioneringssynpunkter funnit

övervägande skäl tala för att de här avhandlade befattningshavarna överflyttas

till den militära pensioneringen. Befattningshavarna åtnjuta lön

enligt avlöningsbestämmelserna för icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet,

och det kunde då ligga närmast till hands att å dem tillämpa

jämväl de militära pensionsbestämmelserna. Med hänsyn till vad representanterna

för de militära sjukvårdsmyndigheterna anfört och då, enligt

vad de sakkunniga inhämtat, Kungl. Majit genom beslut den 9 november

1934 anbefallt statens pensionsanstalt att verkställa utredning i fråga örn

åtgärder för beredande av möjlighet till högre pension för de med pensionsrätt

i anstalten förenade sjuksköterskebefattningarna, hava de sakkunniga

ansett sig böra föreslå, att den inom försvarsväsendets sjukvård

anställda personalen med delaktighet i statens pensionsanstalt åtminstone

tills vidare bibehålies vid denna delaktighet och således undantages från

pensionsrätt enligt det militära tjänstepensionsreglementet.

Avgivna yttranden. Vad de sakkunniga anfört och föreslagit i fråga

örn reglementets tillämpning å försvarsväsendets icke-ordinarie personal

har i huvudsak lämnats utan erinran av de hörda myndigheterna.

Försvarsväsendets lönenämnd har meddelat, att nämnden ännu icke

slutligt behandlat de förut omnämnda remisserna angående revision av

de vid kungörelsen nr 215/1928 fogade tjänsteförteckningarna och att

nämnden fördenskull icke i förevarande sammanhang kunde taga ståndpunkt

till frågan örn den personal, som efter revisionens fullbordande

kunde komma att i avlöningshänseende lyda under nyssnämnda kungörelse

och därigenom även bliva berättigad till pension. Lönenämnden

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

vöre emellertid fullt ense med de sakkunniga därutinnan, att de blivande

pensionsbestämmelserna i allmänhet borde vinna tillämpning å den personal,

som komme att lyda under berörda kungörelse.

Statskontoret har framhållit, att frågan, i vilken utsträckning icke-ordinarie

personal inom försvarsväsendet komme att erhålla pensionsrätt

enligt förevarande pensionsreglemente, väsentligen måste bliva beroende

av den omfattning, som komme att givas åt kategorien extra ordinarie

tjänstemän vid försvarsväsendet. I fråga örn den kvinnliga sjukvårdspersonalen

ansåge statskontoret i likhet med de sakkunniga, att ifrågavarande

personal — i avvaktan på resultatet av den genom Kungl. Maj:ts

nyss omförmälda beslut den 20 juli 1934 föranstaltade utredningen —

tillsvidare borde bibehållas vid delaktighet i statens pensionsanstalt och

alltså ej medtagas i reglementet.

I likhet med de sakkunniga och på av dem anförda skäl anser jag, att DeparU.mu>tåden

icke-ordinarie militära sjukvårdspersonalen åtminstone tills vidare

bör undantagas från reglementets tillämpning och bibehållas vid den pensionsrätt

i statens pensionsanstalt, som för närvarande tillkommer denna

personal.

Yad den övriga icke-ordinarie personalen angår, bör såsom allmän

grundsats uppställas, att pensionsrätt bör tillkomma befattningshavare

med full sysselsättning och i mera fast anställning för arbetsuppgifter av

fortlöpande natur. Såsom de sakkunniga framhållit, torde det emellertid

för att säkerställa reda och konsekvens i fråga örn beviljande av pensionsrätt

bliva nödvändigt att — på sätt förutsatts beträffande pensioneringen

av icke-ordinarie personal vid civilförvaltningen (jfr propositionen

nr 222/1934 sid. 92) — i regel göra pensionsrätten beroende av anställningsform

och avlöningsnormer. Pensionsrätten bör sålunda regelmässigt

knytas till en viss anställnings- och avlöningsform, som icke bör komma

till användning i andra fall än då sådan rätt skäligen bör beredas. Ur

nu angivna synpunkter ansluter jag mig till de sakkunnigas uppfattning,

att pensionsrätten i allmänhet bör begränsas till den personal — extra

ordinarie tjänstemän samt kvinnlig ekonomipersonal — som efter den pågående

revisionen av tjänsteförteckningarna till kungörelsen nr 215/1928

kan komma att uppbära avlöning enligt bestämmelserna i denna kungörelse.

Då i princip samma förutsättningar gälla för erhållande av pensionsrätt

som för befattningens hänförande under den anställningsform,

som avses i nämnda kungörelse, lärer man kunna utgå från att tjänsteförteckningarna

efter revisionens avslutande komma att i stort sett omfatta

de personalgrupper, däribland även arbetsledande förmansporsonal,

som med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsförhållanden böra

tilldelas pensionsrätt. På sätt de sakkunniga föreslagit bör emellertid, i

överensstämmelse med vad som skett i civila tjänstepensionsreglementet,

befogenhet lämnas Kungl. Maj:t att genom särskilt beslut göra det mili
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

tära tjänstepensionsreglementet tillämpligt även å andra anställningshavare

än de nyss angivna. Denna befogenhet bör dock begagnas endast

i fall, då anställningshavaren av organisatoriska eller andra skäl anses

ej lämpligen kunna erhålla den anställnings- och löneform, som i förberörda

kungörelse avses, oaktat han i fråga örn arbetsuppgifter och anställningens

varaktighet är jämförlig med befattningshavare, som är underkastad

kungörelsens bestämmelser.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, har den igångsatta revisionen

av tjänsteförteckningarna vid kungörelsen nr 215/1928 ännu icke

avslutats. Med hänsyn bland annat till att revisionsarbetet innefattar

prövning av frågor ej blott örn hänförande under tjänsteförteckningarna

av nya icke-ordinarie befattningar utan även örn avförande frän förteckningarna

av befattningar, som närmast äro att betrakta såsom arbetaranställningar,

synes det icke vara möjligt att låta pensionsreglementets bestämmelser

rörande icke-ordinarie befattningshavare träda i kraft förrän

gränserna för reglementets tillämplighet beträffande icke-ordinarie personal

efter revisionens slutförande kunna fastställas. På grund härav

har jag ansett mig böra föreslå, att pensionsbestämmelserna för icke-ordinarie

befattningshavare sättas i kraft först å dag, som Kungl. Maj:t

bestämmer.

Pensionsunderlag och pensionsavdrag.

Gällande bestämmelser. Tidigare förslag. De sakkunniga hava i sitt

betänkande lämnat en ingående redogörelse för tillkomsten av gällande

bestämmelser i fråga örn pensionsunderlag och pensionsavgifter ävensom

rörande tidigare i ämnet avgivna förslag. Då en översikt över hithörande

förhållanden torde vara av betydelse för ståndpunktstagande till frågan

örn pensionsavdragens storlek, torde vissa delar av redogörelsen här få i

sina huvuddrag återgivas.

De militära pensionsförmånerna utgöras av dels pension från arméns

pensionskassa respektive flottans pensionskassa — s. k. kassapensityn —

dels fyllnadspension, pensionsförbättring och pensionsförhöjning av statsmedel.

Pensionskassornas medel äro emellertid otillräckliga för bestridande

av kassapensioneringen, varför även den brist, som härigenom

uppkommer, måste täckas av statsmedel.

För arméns vidkommande återfinnas bestämmelserna örn kassapension

och fyllnadspension i 1877 års cirkulär (nr 22) angående grunder för

pensioneringen av arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt i

1904 års reglemente (nr 9) för arméns pensionskassa.

Enligt berörda bestämmelser utgår kassapension jämte fyllnadspension

till den, som innehar fast lön på stat, med följande belopp, nämligen:

till innehavare av lön, ej överstigande 1,000 kronor, med lönens hela

belopp,

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 192.

47

till innehavare av lön, överstigande 1,000 kronor men ej uppgående

till 6,000 kronor, med 80 procent av lönen, dock lägst 1,000 kronor; samt

till innehavare av lön till belopp av 6,000 kronor eller däröver med 75

procent av lönen.

Vid marinen utgår enligt 1876 års brev (nr 51) angående meddelad

fastställelse av grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl

med vederlikar och 1899 års reglemente (nr 92) för flottans pensionskassa

kassapension och fyllnadspension med i huvudsak samma belopp som för

motsvarande personal vid armén.

Nu angivna bestämmelser tillämpades i huvudsak oförändrade till år

1919. Genom de löneförhöjningar, som kristiden nödvändiggjorde, kommo

emellertid de utgående pensionerna att framstå såsom tillfredsställande.

Frågan örn beredande av högre pensionsförmåner upptogs i de till 1919

års lagtima riksdag avlåtna propositionerna nr 276 och 302 angående

pensionsförbättring för viss personal vid armén respektive marinen. Sedan

propositionerna bifallits av riksdagen, utfärdades den 20 och 29

augusti 1919 kungörelser (nr 538 och 569) angående grunder för pensionsförbättring

för viss personal vid armén, respektive marinen.

Vid bestämmande av 1919 års pensionsförbättring utgick man från ett

pensionsunderlag, som motsvarade den vederbörande beställningshavare

tillkommande lönen enligt ett av särskilda sakkunniga framlagt förslag

till definitivt avlöningsreglemente för armén och marinen. För att emellertid

icke en definitiv pensionsreglering skulle föregripas, blevo härvid

de enligt den civila pensionslagens grunder beräknade pensionsbeloppen

minskade med 10 procent. Denna jämkning nedåt motiverades även med

att pensionsförbättringen icke motsvarades av ökade pensionsavgifter

samt att utgående avgifter vore förhållandevis låga. Den sammanlagda

pensionen bestämdes sålunda i regel till 90 procent av den del av avlöningen,

som i berörda löneregleringsförslag hänförts till lön. Då emellertid

i vissa fall nämnda del översteg den i regel gällande proportionen av

70 procent av totalavlöningen, vidtogs tillika den ytterligare begränsningen,

att den sammanlagda pensionen i intet fall finge överstiga 63 procent

av totalavlöningen, sådan den angivits i omförmälda förslag. Till storleken

växlade pensionsförbättringen högst väsentligt inom olika grader.

Sedan 1921 års riksdag beslutat provisorisk lönereglering för ordinarie

personal vid armén och marinen samt Kungl. Majit i anslutning därtill

den 29 juni 1921 utfijrdat avlöningsreglemente (nr 388) för ifrågavarande

personal, framlade Kungl. Majit vid 1922 års riksdag proposition (nr 171)

angående pensionsförbättring åt beställningshavare, vilka vid avgången

ur tjänst åtnjöte avlöning jämlikt berörda reglemente. Enligt detta förslag

skulle den totala pensionsförmånen (kassapension + fyllnadspension

+ pensionsförbättring) utgå med lika belopp för varje lönegrad, oberoende

av vilken löneklass vederbörande tillhörde. Med hänsyn till dels

att man icke ville föregripa en definitiv löne- och pensionsreglering för

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

ifrågavarande personal och dels att några pensionsavgifter icke erlades ä

pensionsförbättringen, ansågs det — enligt vad föredragande departementschefen

framhöll — icke möjligt att höja de till den militära personalen

utgående pensionerna till samma nivå, som i allmänhet gällde för de

civila tjänstinnehavarna.

Efter det propositionen blivit av riksdagen bifallen, utfärdade Kungl,

Maj:t den 15 juni 1922 kungörelse i ämnet (nr 336). Denna såsom provisorisk

avsedda författning äger fortfarande giltighet och utgör den huvudsakliga

grunden för pensionernas bestämmande.

Alltsedan år 1919 har dyrtidstillägg efter glidande skala utgått å pensionsförmånerna.

Dyrtidstilläggen beräknades till den 1 juli 1925 efter de

grunder, som gällde för f. d. befattningshavare vid oreglerade verk. 1925

års riksdag beslöt emellertid, i samband med förbättring av pensioner

enligt äldre bestämmelser, jämväl ändrade grunder för beräkningen av

dyrtidstillägg å oreglerade pensioner. Enligt beslutet skulle dyrtidstillägg

utgå till samtliga pensionärer enligt de för nyreglerade pensioner''

gällande grunderna. För att pensionärer med pension av äldre (oreglerad)

typ icke skulle bliva lidande på en sådan anordning beslöts, att dessa

skulle erhålla kompensation i form av sådan förhöjning av pensionsförmånerna,

att summan av pension och dyrtidstillägg skulle uppgå till

samma belopp som enligt förut gällande grunder. Denna kompensation,

betecknad förhöjning I, skulle tillkomma icke endast redan dittills pensionerade

beställningshavare utan även sedermera avgående personal vid

försvarsväsendet.

De pensionsbelopp, som efter pensionsförböjningens bestämmande utgå

till avskedade militära befattningshavare med rätt till pensionsförbättring

enligt 1922 års bestämmelser, hava angivits i en å sid. 58 intagen

sammanställning.

Jämlikt reglementet för arméns pensionskassa bar varje delägare

att i årsavgift till pensionskassan utgiva ett belopp svarande mot 4 procent

av summan utav pension och fyllnadspension. Därjämte förekomma

retroaktivavgifter i vissa fall.

Enligt reglementet för flottans pensionskassa erlägges pensionsavgift

med ett belopp, motsvarande 4 procent av summan utav pension och

fyllnadspension, från och med den månad, under vilken beställningshavaren

tillträtt lön på stat. Även bär förekomma vissa retroaktivavgifter.

Genom 1922 och 1925 års förberörda kungörelser reglerades pensionsförmånerna

efter enhetliga, provisoriska grunder. Däremot skedde icke

i samband härmed någon reglering av pensionsavgifterna, utan dessa

utgingo alltjämt efter de i pensionskassornas reglementen avgivna grunderna,

d. v. s. med 4 procent av summan av kassapension och fyllnadspension.

För beräkningen av dessa avgifter hade man att utgå från den vid

tiden för ikraftträdandet av 1921 års provisoriska lönereglering tillämpa
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

de lönestaten (1921 års lönestat). Delta nödvändiggjorde i sin tur uppgörande

av fiktiva personalstater, avseende vissa beställningars förmodade

uppdelning på de enligt lönestaten befintliga löneklasserna. Pensionsavgifterna

kommo enligt detta system att förete stora olikbeter inom

samma lönegrad, oaktat pensionsförmånen icke varierade inom lönegraden.

Efter 1925 års härordning kunde en uppdelning av beställningarna

på olika löneklasser enligt tidigare grunder icke vidare verkställas. Detta

föranledde beslut år 1926 örn vissa smärre jämkningar i grunderna för

pensionsavgifternas beräknande. I anslutning härtill utfärdades den

18 juni 1926 kungörelse (nr 253) med vissa bestämmelser i avseende å den

militära pensioneringens provisoriska ordnande. De avgifter, som stadgades

genom denna kungörelse, framgå av förut omförmälda sammanställning.

Till grund för beslutet örn jämkningar i pensionsavgifterna låg ett förslag

av 1921 års pensionskommitté. Kommittén framhöll, att eftersom

pensionsförmånerna enligt 1922 års kungörelse örn pensionsförbättring utginge

med lika belopp, anledning saknades att fortfarande hava olika pensionsavgifter

för olika beställningar inom samma lönegrader, då omständigheterna

nödvändiggjorde en ändxdng i sättet för avgifternas beräknande.

Avgiftsbeloppens bestämmande efter lönegrad medförde visserligen i

allmänhet någon ökning i tidigare utgående avgifter, särskilt för yngre

innehavare av beställningar, som i 1921 års stater varit uppdelade i två

löneklasser eller som där varit förenade med ålderstillägg. Kommittén

bade emellertid ej funnit den årliga avgiftsökning, som härigenom skulle

drabba dessa beställningshavare, vara av den betydelse, att man ej därför

skulle kunna genomföra den förenkling, som ett sådant beräkningssätt

medförde, desto hellre som detsamma innebure större rättvisa med hänsyn

till att pensionsförmånerna fastställts till lika belopp för samma lönegrad.

Att däremot vid ett provisoriskt ordnande av frågan böja avgifterna

i vidsträcktare mån bade kommittén ej ansett vara lämpligt, utan

den böjning av avgifterna, som erfordrades för att bringa dessa i full

överensstämmelse med vad civila befattningshavare i motsvarande löneställning

erlade, syntes böra genomföras först i samband med en mera definitiv

pensionsreglering.

1921 års pensionskommitté föreslog i sitt betänkande år 1925, att pensionsavdragen

för försvarsväsendets personal skulle beräknas efter samma

grunder, som tillämpades i de civila pensionslagarna. Då man för såväl

avlöningarnas som pensionernas storlek valt samma utgångspunkt,

som använts vid beräknande av motsvarande förmåner för de civila befattningshavarna,

syntes det nämligen kommittén, som om man även beträffande

pensionsavgifternas belopp borde följa samma grunder. Enahanda

ståndpunkt intog pensionskommittén i sitt förnyade betänkande av

år 1926.

4

Bihang till riksdagens protokoll 19,15. 1 sami. Nr 192.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Pensionskommitténs förslag i förevarande del avstyrktes av de flesta

militära myndigheter, som hördes i ärendet (se 1934 års militärpensionssakkunnigas

betänkande, sid. 47—49). Allmänt framhölls, att den löneminskning,

som förslagets genomförande skulle medföra, icke borde genomföras

utan kompensation genom löneförhöjning.

Enligt vad av de sakkunnigas betänkande vidare framgår, hava cheferna

för generalstaben och marinstaben i yttranden till de sakkunniga beträffande

frågan örn pensionsavdragens storlek anslutit sig till den mening,

som från de militära myndigheternas sida uttalades i anledning a\r

pensionskommitténs förslag. Chefen för generalstaben har sålunda framställt

det bestämda kravet, att den militära personalen icke genom höjning

av nu gällande pensionsavgifter skulle erhålla lägre nettolön än vad för

närvarande vore fallet. Chefen för marinstaben har betonat, att pensionsavdragen

icke borde bestämmas till högre belopp än nuvarande pensionsavgifter;

därest frågan örn förhöjning av pensionsunderlagen för den

militära och civilmilitära personalen skulle göras beroende av en förhöjning

av pensionsavdragen till samma belopp, som gällde för civila

tjänstemän, kunde chefen för marinstaben icke tillstyrka, att en pensionsreglering

för ifrågavarande personal genomfördes förrän i samband med.

lönereglering.

Vid överläggningar, som de sakkunniga hållit med olika personalorganisationer

bland försvarsväsendets befattningshavare, hava i allmänhet

enahanda synpunkter framförts.

De sakkunnigas förslag. Militärpensionssakkunniga hava i fråga örn

pensionsunderlagen ansett, att dessa — såsom även 1921 års pensionskommitté

föreslagit — böra för de militära beställningshavarna beräknas på.

samma sätt som för civila tjänstemän, d. v. s. till två tredjedelar av slutlönen

å A-ort, dock med samma jämkning för beställningshavare i de

högsta lönegraderna inom löneplanerna O och C, som gäller för civila

tjänstemän med samma löneförmåner. Till motivering av sin ståndpunkt

härutinnan anföra de sakkunniga:

Såsom chefen för finansdepartementet i propositionen nr 222 år 1934

framhållit, kunna visserligen i fråga örn statstjänstemän i allmänhet skäl

anföras till stöd för 1930 års pensionssakkunnigas förslag örn sådan ändring

i sättet för pensionsunderlagens beräknande, att lönen för någon

högre ortsgrupp än den lägsta skulle tjäna såsom grundval för beräkningen.

Beträffande den militära personalen kunde måhända såsom ett

särskilt skäl för en dylik gynnsammare beräkningsgrund åberopas den i

allmänhet tidigare avgångsåldern. Tillräcklig anledning till avvikelse

från de civila pensioneringsgrunderna i förevarande avseende synes dock

icke föreligga.

Vidkommande beställningshavarnas bidrag till pensionskostnaderna,,

hava de sakkunniga funnit uppenbart, att man härutinnan bör, såsom

beslutats för civila tjänstemän, övergå från den nuvarande anordningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

31

med uppbörd oell redovisning av pensionsavgifter till ett system nied pensionsavdrag,

vilket innebär, att beställningshavarnas pensionsbidrag direkt

avdragas från lönen, som på detta sätt i viss mån får karaktär av

nettolön. Vid avlöningslistornas upprättande oell vid avlön ingsanslagens

beräknande skulle alltså hänsyn behöva tagas endast till lönernas nettobelopp.

Att däremot övergå till ett verkligt nettolönesystem genom löneplanernas

omarbetning hava de sakkunniga ansett icke i detta sammanhang

kunna ifrågakomma.

Vad härefter angår storleken av de militära beställningshavarnas

pensionsavdrag, utvisar den föregående redogörelsen, att någon höjning

av de på grundval av äldre pensionsbelopp beräknade pensionsavgifterna

icke i samband med vidtagna provisoriska pensionsförhöjningar ägt

rum i annan mån än att avgiftsskalan av pensionstekniska skäl jämkats

genom 1926 års riksdags beslut örn vissa åtgärder i avseende å den militära

pensioneringens provisoriska ordnande. I samband med de skedda

pensionsförhöjningarna har man emellertid, såsom framgår av redogörelsen,

förutsatt, att en höjning av pensionsavgifterna framdeles skulle

äga rum vid en mera definitiv pensionsreglering. Att en viss höjning

riu kommer till stånd, hava de sakkunniga funnit ofrånkomligt.

Efter att hava framhållit, att man med hänsyn till de militära beställningshavarnas

lägre pensionsålder uppenbarligen icke kan för dessa bebeställningshavare

ifrågasätta samma täckningskvot, som antagits för civila

tjänstemän — för dessa hava pensionsavdragen beräknats genomsnittligt

täcka en tredjedel av pensionskostnaden — och att därmed i själva

verket varje tillfredsställande teoretisk grundval för pensionsavdragens

fixerande i viss relation till pensionskostnaderna är undanryckt, hava de

sakkunniga beträffande pensionsavdragens storlek vidare anfört bland

annat:

Enligt de sakkunnigas mening gäller det främst vid avvägande av pensionsavdragen

för den militära personalen att söka bestämma dessa till

sådana belopp, att de med hänsyn till föreliggande omständigheter kunna

ur skilda synpunkter anses lämpliga och skäliga. Härvid bör hänsyn

tagas till behandlingen av den militära personalens avlönings- och pensionsfrågor

och vad därvid förekommit samt de särskilda förhållanden i

övrigt, som föreligga med avseende å denna personal.

Bortser man alltså från täckningsprocenten, kunde det måhända vid

pensionsavdragens avvägande synas ligga närmast till hands att bestämma

dessa avdrag efter samma grunder som för civila tjänstemän.

lin sådan lösning, vilken överensstämmer med vad 1921 års pensionskommitté

föreslog, skulle innebära, att de militära beställningshavarna

finge uppbära samma nettolön som civila befattningshavare i motsvarande

löneställning. Enligt de sakkunnigas uppfattning synes det emellertid

kunna ifrågasättas, huruvida en fullständig överensstämmelse mellan de

civila och de militära avdragsreglerna kan anses motiverad eller örn

icke snarare i detta avseende avvikelse kan finnas påkallad med hänsyn

till militära beställningshavares nödtvungna tidiga avgång från aktiv

stat och skyldighet att därefter fortfarande stå till statens förfogande så
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

som reservpersonal. Det synes de sakkunniga ingalunda självfallet att

— även vid tillämpning av samma lönesystem •—- samma nettolön bör tilllämpas

för å ena sidan en tjänsteman, för vilken avgångsåldern är bestämd

till 50 år, och å andra sidan en tjänsteman i motsvarande löneställning,

för vilken gäller en pensionsålder av 60 eller 65 år. Uppenbart

torde nämligen vara, att vid jämförlig befordringsgång samma ärliga

lönebelopp för den sistnämnde tjänstemannen bär ett väsentligt högre

värde för bela tjänstetiden än för den förre. De nu berörda särskilda förhållandena

för den militära personalen synas giva ett visst stöd för att

—■ åtminstone när det gäller en pensionsreglering utan samband med lönereglering

— fastställa pensionsavdrag, som ligga under de civila pensionsavdragen.

Oavsett vilken ställning man må intaga till den senast berörda

frågan, te sig i varje fall de förhållanden i övrigt, till vilka man enligt

de sakkunnigas uppfattning bör taga hänsyn vid pensionsavdragens bestämmande,

nu annorlunda än vid tiden för avgivandet av 1921 års pensionskommittés

förslag.

Till en början är i sådant hänseende att märka, att en fullständig överensstämmelse

mellan de civila och de militära avdragsreglerna överhuvudtaget

näppeligen kan erhållas, även örn avdragsheloppen bestämdes

efter samma grunder som i civila tjänstepensionsreglementet. Den i

detta reglemente genomförda, från kommunikationsverkens pensionslag

av år 1920 hämtade regeln örn avdragspliktens begränsning till 30 avdragsår

synes nämligen icke lämpligen kunna genomföras beträffande militära

beställningshavare. En sådan regel skulle i ett militärt tjänstepensionsreglemente

te sig synnerligen irrationell. Flertalet beställningshavare

kan nämligen på grund av de låga avgångsåldrarna aldrig nå 30 tjänstår

i pensionsberättigande tjänst, och regeln skulle därför, örn man bortser

från vissa civilmilitära beställningar, erhålla praktisk betydelse endast

för personal i de högsta beställningarna, för vilka gälla högre pensionsåldrar,

medan däremot praktiskt taget alla lägre beställningshavare finge

vidkännas pensionsavdrag under hela tjänstetiden. Vid nu angivna förhållanden

och då regeln örn avdragstidens begränsning bland annat med

hänsyn till sina lönetekniska konsekvenser torde kunna anses såsom i och

för sig mindre tillfredsställande — de sakkunniga hänvisa härutinnan tili

vad chefen för finansdepartementet i propositionen nr 222 år 1934 (sid. 55—

56) uttalat i ämnet — hava de sakkunniga ansett sig icke kunna förorda,

att denna regel införes. Att emellertid utan denna begränsningsregel bestämma

samma pensionsavdrag för en militär beställningshavare med samma

lön och samma pensionsunderlag som en civil tjänsteman, vilken efter

30 avdragsår blir befriad från vidare bidragsskyldigket, skulle innebära

att den militäre beställningshavaren finge i regel gälda väsentligt större

bidrag till pensionskostnaden än den civile tjänstinnehavaren, något som

knappast torde kunna anses skäligt.

Jämväl i ett annat avseende gestalta sig förhållandena för närvarande

annorlunda än vid tiden för avgivandet av 1921 års pensionskommittés

förslag. Löneregleringen för försvarsväsendets personal var då tämligen

ny och ägde blott provisorisk giltighet. Det är därför förklarligt, att

det för kommittén icke kom att framstå såsom någon obillighet gentemot

personalen att genomföra avgiftsförhöjningar, som skulle medföra

avsevärd minskning av den blott kort tid uppburna högre nettolönen.

Revisionen av den militära pensionslagstiftningen har emellertid år

efter år uppskjutits, och 13 år hava nu förflutit efter löneregleringens

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

ikraftträdande, utan att ännu någon reglering av pensionsavgifterna ägt

rum. Under tiden har löneregleringen erhållit definitiv karaktär utan att

— såvitt av tillgängliga handlingar kunnat utrönas — uttalanden i

samband med löneregleringen gjorts örn att de vid lönesättningen bestämda

avlöningsbeloppen förutsattes komma att framdeles minskas genom

avsevärt förhöjda pensionsavgifter. Personalen är visserligen på grund

av förbehåll i avlöningsreglementet skyldig att underkasta sig den ökning

i pensionsavgifter, som statsmakterna kunna komma att bestämma.

Men uppenbart torde vara, att beställningshavarna under de många år,

som gått efter löneregleringens genomförande, alltmera kommit att betrakta

de utgående lönebeloppen såsom dem tillkommande nettolöner.

Tages därjämte hänsyn till att efter utarbetandet av 1921 års pensionskommittés

förslag beträffande pensionsunderlag och pensionsavgifter

tillkommit en ny provisorisk pensionsförbättring genom 1925 års bestämmelser

örn pensionsförhöjning och att de totala pensionsförmånerna genom

denna förbättring bringats upp till belopp, som endast obetydligt

understiga do civila tjänstemännens pensionsunderlag, synes det de sakkunniga

förklarligt, örn en avgiftsförliöjning av den storleksordning,

som pensionskommitténs förslag avsåg, nu skulle av personalen betraktas

såsom alltför hög i förhållande till den förbättring av pensionsförmånen,

som genom den nya lagstiftningen skulle vinnas.

Av här anförda skäl hava de sakkunniga ansett sig icke böra föreslå,

att pensionsavdragen för militära beställningshavare nu skulle bestämmas

efter samma grunder som för civila tjänstemän.

Även örn de sakkunniga alltså icke vilja, tillstyrka en tillämpning av

de civila avdragsgrunderna, lärer, såsom redan förut framhållits, en viss

böjning av beställningsbavarnas pensionsbidrag i samband med pensionsregleringen

likväl böra äga ruin. Detta synes påkallat såväl med hänsyn

till att de nu gällande avgifterna äro mycket låga även i förhållande

till nuvarande pensionsförmåner och förutsatts böra böjas vid en definitiv

pensionsreglering, som ock på grund av den visserligen i allmänhet

ej särdeles betydande ökning i pensionsunderlagen samt den förbättring

i pensionsvillkoren i övrigt, som de sakkunnigas förslag skulle medföra.

Såsom i det föregående berörts, saknas en tillfredsställande teoretisk

grundval för pensionsavdragens fixerande i förhållande till pensionskostnaderna.

Med hänsyn härtill hava de sakkunniga vid de beräkningar,

som ansetts böra verkställas till ledning vid pensionsavdragens fastställande,

funnit sig böra undersöka, vilken ökning av personalens bidrag

till pensionskostnaden som skulle bliva erforderlig för att dessa bidrag

i fråga örn nytillkommande personal skulle helt täcka kostnadsökningen

i anledning av föreslagna böjningar av pensionsunderlagen; däremot

skulle hänsyn icke tagas till ifrågasatt sänkning av vissa pensionsåldrar.

På de sakkunnigas uppdrag har förste aktuarien dr Tim Jansson med

dessa utgångspunkter verkställt försäkringstekniska beräkningar rörande

pensionsavdragens storlek.

Dessa beräkningar (se bil. 5 vid betänkandet) hava givit vid handen, att

för det angivna ändamålet skulle erfordras en genomsnittlig böjning av

nuvarande pensionsavgifter med 58.7 procent. Till jämförelse nämna de

sakkunniga, att en övergång till de civila avdragsgrunderna skulle innebära

en ökning av i genomsnitt omkring 128 procent. De sakkunniga tilllägga,

att en böjning av pensionsavdragen av den storleksordning, som

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

de verkställda beräkningarna utvisa, synts vara ur olika synpunkter skälig.

De sakkunniga, som alltså tillstyrkt höjning av pensionsavdragen i

enlighet med resultatet av de verkställda beräkningarna, hava i den i

betänkandet intagna reglementstexten framlagt förslag till en på dessa

beräkningar grundad utjämnad pensionsavdragsskala. De föreslagna avdragsbeloppen

finnas intagna i förut omförmälda sammanställning (sid.

58).

Vad i det föregående anförts har avseende å ordinarie beställning

s h a v a r e, vilka redan äga pensionsrätt med pensionsbelopp, som

närma sig do pensionsunderlag, vilka innefattas i reglementsförslaget.

För den ieke-ordinarie personal, som enligt de sakkunnigas förslag

nu skulle erhålla pensionsrätt, hava de förut anförda skälen för avvikelse

från de civila avdragsgrunderna ansetts ej äga giltighet. Anledning

saknas enligt de sakkunnigas mening att för den extra ordinarie

personal vid försvarsväsendet, som i lönehänseende intager och beträffande

pensionsålder kommer att erhålla samma ställning som den civila extra

ordinarie personalen, förfara på annat sätt beträffande pensionsunderlag

och pensionsavdrag än som skett med sistnämnda personal. För de

extra ordinarie tjänstemännen vid försvarsväsendet böra alltså enligt de

sakkunnigas uppfattning pensionsunderlag och pensionsavdrag genomgående

bestämmas till samma belopp, som enligt civila tjänstepensionsreglementet;

likaledes anse de sakkunniga skyldigheten att vidkännas

pensionsavdrag för denna personal böra begränsas till 30 år.

En av de sakkunniga, expeditionschefen Westling, har i förevarande

hänseende uttalat avvikande mening. Reservanten förordar, dels att

pensionsavdragen i militära tjänstepensionsreglementet måtte genomgående

beräknas efter samma grunder som i civila tjänstepensionsreglementet,

dels ock att bestämmelse örn begränsning av avdragstidens längd icke

måtte införas för någon personalgrupp. Till motivering av sin uppfattning

anför reservanten i huvudsak följande:

I likhet med majoriteten finner reservanten en höjning av beställningshavarnas

pensionsavdrag till att motsvara den täckningsprocent, som beräknats

för civila tjänstemän, rimligen ej kunna ifrågakomma. Ej heller

är det nödvändigt eller lämpligt att för den militära personalen utgå från

någon viss schablon för pensionsavdragens fixerande i relation till pensionskostnaderna.

Men örn man anser sig kunna frånfalla krav på en täckningskvot,

som skulle medföra en högre avdragsskala än den civila, följer

därav ej att man har anledning att gå så långt i avvikelse från de civila

avdragsgrunderna, att man stannar vid en lägre avdragsskala än de civila

tjänstemännens. Kan ej samma täckningskvot upprätthållas — och för

övrigt även oavsett täckningskvoten — synes det naturliga vara, att pensionsavdragen

bestämmas i förhållande till lönerna på sådant sätt, att

tjänstemän i samma bruttolöneställning också få uppbära samma nettolön.

Då lönerna för försvarsväsendets personal reglerats efter samma

system och pensionsunderlagen nu skulle fastställas i samma relation till

lönerna som för civilförvaltningens tjänstemän, bör konsekvensen bliva,

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192. 55

sitt iiveu pensions»vdragen bestämmas på samma satt som iöi dc civila

tjänstemännen. . ...

I likhet med de sakkunnigas majoritet linner reservanten ej möjligt

•eller lämpligt att för militära beställningsliavare stadga begränsning av

bidragsskyldigheten till 30 avdragsår. Nämnda begränsningsregel är för

övrigt även på det civila området föga rationell. Att döma av propositionen

nr 222 till 1934 års riksdag synes regeln hava medtagits i civila

tjänstepensionsreglementet väsentligen av den anledningen, att den för

stora personalgrupper inneburit en redan tidigare medgiven ekonomisk

förmån. För försvarsväsendets vidkommande kunna liknande skäl till

förmån för begränsningsregeln icke anföras. Det är uppenbart, att en

dylik regel icke är förenlig med ett verkligt nettolönesystem. Då ett

sådant system är önskvärt för hela statsförvaltningen och sannolikt måste

komma att genomföras vid en kommande lönereglering, bör man snarare

räkna med att begränsningsregeln kommer att borttagas för nyreglerade

civila verk än med att den införes vid andra förvaltningsgrenar. Det bör

för övrigt icke förbises, att bestämmelsen örn en till viss tid begränsad

avdragsplikt för civila tjänstemän intimt sammanhänger med den antagna

förutsättningen, att dessa tjänstemän genomsnittligt täcka en tredjedel

av pensionskostnaden, och avser att under denna förutsättning

åstadkomma en viss utjämning av avdragsskyldigheten olika personalgrupper

emellan. Där en sådan täckningskvot ej kan upprätthållas, saknar

begränsningsregeln varje berättigande.

Av nu antydda skäl kan reservanten ej heller tillstyrka att, såsom

majoriteten föreslår, bestämmelse örn bidragsskyldiglietens begränsning

införes för icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet.

Att bestämmelsen örn bi dragspliktens begränsning till 30 år ej medtages

kan enligt reservantens mening icke utgöra något hinder lör att

pensionsavdragens belopp både för militära beställningsliavare och öviig

i militära tjänstepensionsreglementet avsedd personal bestämmas efter

samma grunder som för civil personal. Att bestämma pensionsavdragen

olika för skilda grupper av den personal, som avses i militära tjänstepensionsreglementet,

synes ej tillfredsställande.

De skäl i övrigt, som av majoriteten anförts till stöd för lägre pensionsavdrag

för den militära än för den civila personalen, äro av övervägande

psykologisk innebörd. Till följd av det långa uppskovet med en reglering

av pensionsavgifterna har personalen vant sig vid att betrakta de nu uppburna

lönerna såsom dem tillkommande nettolönebelopp. Under tiden hava

också genom provisoriska pensionsregleringar pensionsförmånerna ökats

så att de nu ligga endast obetydligt under de nyreglerade civila pensionsunderlagen.

Sistnämnda förhållande har icke varit åsyftat; tvärtom har

man vid de provisoriska pensionsregleringarna avsett att skapa tillräckliga

marginaler för en framtida definitiv reglering. Genom det sätt, varpå

de provisoriska förbättringarna genomförts, hava emellertid marginalerna

väsentligen försvunnit. Dessa förhållanden göra utgångsläget för

en definitiv pensionsreglering ur psykologisk synpunkt sämre än som

varit avsett. Att den militära personalen under åtskilliga år fått åtnjuta

högre nettolön än som enligt grunderna för löneregleringen bort utgå,

kan dock icke få förhindra, att man i samband med en definitiv reglering

av pensionsförmånen avväger även pensionsavdragen på samma sätt

som för civila tjänstemän skett redan i samband med löneregleringen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Nämnda omständighet kan däremot tänkas föranleda, att av billighetsskäl

vissa övergångsbestämmelser meddelas för att förebygga minskning

i utgående nettolöner.

Reservanten framhåller även, att majoritetens förslag synes medföra

vissa mindre tilltalande inkonsekvenser, som kunna undvikas, örn avdragen

genomgående fastställas på samma sätt som för civila befattningshavaie.

Jfajoritetsförsiaget innebär t. ex., att en general med samma

avlöning och samma pensionsålder som en med fullmakt tillsatt generaldirektör

vid civilförvaltningen skulle fortfarande få uppbära högre nettolön

än sistnämnde befattningshavare, ehuru befattningarna vid själva

lönesättningen värderats lika. Enahanda förhållande skulle bliva gällande

i fråga om de i den civilmilitära löneplanen (löneplan C) inplacerade,

beställningshavarna, vilkas bruttolöner sammanfalla med och vilkas

pensionsåldrar ej väsentligen avvika från vad som gäller inom civilförvaltningen.

Vidare skulle majoritetsförslaget medföra en olikhet i avdragsskalorna

för extra ordinarie och ordinarie befattningshavare, sorn,

icke har någon grund i löneskalornas konstruktion.

Reservanten Ilar ansett, att utöver här andragna skäl vid avdragsfrågans

behandling även en annan omständighet borde beaktas, nämligen

sambandet mellan fanste- och familjepensionsvillkoren. Härom anföres

i reservationen:

.Sa länge, i anslutning till hittills gängse uppfattning, familjepensioneringen

betraktas som en tjänstemännens ensak, vilken staten i princip oj

befattar sig med, är det visserligen förklarligt att familjepensionsrätten

hålles åtskild från andra med statsanställningen förknippade förmåner,

lönen och tjänstepensionen. I själva verket härrör sig dock även familjepensionsiatten

ytterst från den med statstjänsten förenade avlöningen,

som måste vara avvägd så, att den kan täcka familjepensionskostnadenj

även familjepensionen torde därför, liksom tjänstepensionen, i grund och

botten kunna betraktas såsom en form av indirekt ersättning vid tjänsten.

Örn, såsom redan föreslagits för civilförvaltningens vidkommande, staten

skulle övertaga handhavandet av familjepensioneringen och täcka

kostnaden Ilai för genom enhetligt bestämda avdrag* å lönerna, bleve

nämnda förhållande ytterligare framhävt. Det vore då rimligt, att icke

blott tjänstepensionsvillkoren utan även familjepensionsvillkoren i sina

huv udd] ag och därvid främst såvitt angår beloppen av pensioner och

pensionsavdrag — bestämdes på samma sätt för all personal inom statsförvaltningen,

vars löner reglerats elter samma system. Först då kunde

* s*n helhet sägas vara enhetligt och likformigt verkställd.

hör den militära personalens vidkommande skulle ett fullföljande av

denna tanke innebära att, sedan tjänstepensioneringen ordnats i huvudsaklig

överensstämmelse med civila tjänstepensionsreglementet och med

avvagmng av pensioner och pensionsavdrag efter samma grunder som i

nämnda reglemente, jämväl familjepensioneringen därefter ordnades på

samma satt som för civilförvaltningen och med fastställande av samma

pensionsbelopp och pensionsavdrag, som bliva bestämda för den civila

familjepensioneringen. Familjepensionsavdragen borde därvid såväl för

civila som för militära befattningshavare avvägas på sådant sätt, att de

genomsnittligt for hela den nyreglerade statsförvaltningen täcka familjepensionskostnaden.

Örn tjänstepensionsfrågan för försvarsväsendets personal

rinnér sm lösning vid 1935 års riksdag, finnes möjlighet att ordna

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Martts proposition nr 192.

familjepensioneringen för delina personal samtidigt som civilförvaltningens

famil jepensionering, eventuellt genom ett gemensamt familjepensionsreglemente

för samtliga nyreglerade verk både vid civilförvaltningen

och vid försvarsväsendet.

Den anordning, som här antytts, skulle enligt reservantens mening ur

statens synpunkt medföra konsekvens och reda i löneförhållandena samt

enkelhet i administrativt hänseende. För försvarsväsendets personal

skulle den sannolikt innebära fördelar framför en isolerad lösning^ av

familjepensionsfrågan. En förutsättning för denna anordning måste

emellertid självfallet vara, att tjänstepensionsavdragen bestämmas på

samma sätt som skett för civila tjänstemän. Skulle försvarsväsendets

personal med avseende å finansieringen av tjänstepensionen behandlas

såsom en särgrupp med annan nettolöneställning än de civila befattningshavarna,

måste konsekvensen bliva, att även finansieringen av

familjepensionen för den militära personalen ordnas isolerat utan de

utjämningsmöjligheter, som ett samgående med övriga nyreglerade personalgrupper

kan medföra.

Reservanten framhåller slutligen, att det med hänsyn till den icke obetydliga

ökning av pensionsavdragen, som förslaget innebär, och i betraktande

av den långa tid under vilken avlöningsreglementet varit gällande

utan att reglering av pensionsavgifterna ägt rum, synes vara billigt,

att de nya avdragsbeloppen icke omedelbart genomföras. I anslutning

till de övergångsbestämmelser, som vid avgiftspliktens införande för

civilförvaltningens tjänstemän meddelades i 1907 års civila pensionslag,

förordar reservanten, att för beställningshavare, som vid reglementets

ikraftträdande innehar med pensionsrätt och avgiftsplikt förenad beställning,

de nya avdragsbeloppen bliva gällande först då vederbörande vinner

befordran eller löneklassuppflyttning.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

De av reservanten föreslagna avdragsbeloppen äro angivna i förut omförmälda

sammanställning, som är av följande utseende:

Lönegrad

Pensionsförmånerna

utgöra

Ök-

ning

Minsk-

ning

Pensionsavgifterna (pensions- avdragen) utgöra

Ökning

enligt gäl- lande be- stämmel- ser (utom

dyrtid6- tillägg)

kronor

enligt

de sak- kunnigas

förslag

kronor

kol, 3 i för- hållande till

kol. 2

enligt

gällande

bestäm-

melser

kronor

enligt de sak- kunnigas förslag

(kol. 7

i för- hållande

tili

kol. 6)

kronor

(kol. 8

i för- ! hållande

tm

kol. 6)

kronor

kronor

kronor

majori-

teten

kronor

reservan-

ten

kronor

1

2

a

4

5

6

7

8

9

10

0 1

1,872

1,800

72

30

45

57

15

27

2

2,916

3,036

120

54

90

129

36

75

. 3

4,512

4,644

132

108

159

246

51

138

4

5,424

5,640

216

132

210

324

78

192

5

5,712

6,036

324

144

234

354

90

210

6

7,008

7,296

288

192

309

438

117

246

7

7,644

7,896

252

216

348

474

132

258

8

8,268

8,496

228

240

390

510

150

270

Uo 1

1,884

1,836

48

30

45

57

15

27

2

2,160

2,196

36

36

57

78

21

42

3

2,544

2,604

60

45

72

99

27

54

4

2,916

3,000

84

54

90

126

36

72

C 1

1,872

1,824

48

30

45

57

15

27

2

2,124

2,160

36

36

57

75

21

39

3

2,268

2,436

168

39

66

90

27

51

4

2,604

2,844

240

48

81

114

33

66

5

2,772

3,036

264

51

90

129

39

78

6

3,396

3,444

48

72

108

156

36

84

7

3,444

3,684

240

75

117

174

42

99

8

3,504

3,924

420

78

126

192

48

114

9

4,512

4,476

36

108

150

234

42

126

10

4,752

5,076

324

120

180

279

60

159

11

5,424

5,724

300

132

216

330

84

198

12

5,760

6,036

276

144

234

354

90

210

13

6,060

6,360

300

156

252

378

96

222

14

6,768

6,996

228

180

291

420

lil

240

15

7,008

7,296

288

192

309

438

117

246

16

8,268

8,496

228

240

390

510

150

270

Avgivna yttranden. Vidkommande de sakkunnigas förslag i fråga örn

pensions underlagens beräknande hava åtskilliga militära myndigheter

— bland dem cheferna för generalstaben och marinstaben —

ävensom arméns fullmäktige, fullmäktige i flottans pensionskassa samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192. T>9

svenska officers- och nnderofficersförbunden framhållit, att den föreslagna,

i allmänhet relativt obetydliga höjningen av pensionsbeloppen

icke finge betraktas såsom en definitiv pensionsreglering. Vissa andra

militära myndigheter hava gjort direkt framställning om höjning av pensionsunderlagen.

Några myndigheter hava därvid yrkat, att pensionsun<lerlagen

måtte beräknas efter B ort, andra hava gjort framställning örn

att lönen å D-ort måtte läggas till grund för pensionsunderlagens bestämmande;

slutligen har yrkats, att underlagen måtte uträknas efter lönen

på E-ort.

Försvarsväsendets lönenämnd bär förklarat sig intet hava att erinra

mot de sakkunnigas förslag i fråga örn pensionsunderlagens storlek.

Statskontoret har framhållit, att enligt ämbetsverkets mening tillräcklig

anledning icke förelåge att tillämpa andra grunder för beräkning av pensionsunderlag

för militär personal än för civila befattningshavare; statskontoret

har därför funnit sig böra biträda de sakkunnigas förslag.

I fråga örn storleken av de militära beställningshavarnas pensionsa

vära g hava arméns fullmäktige och fullmäktige i flottans pensionskassa,

arméförvaltningen, cheferna för generalstaben och marinstaben,

chefen för flygvapnet och flygstyrelsen, chefen för östra arméfördelningen,

inspektörerna för infanteriet, artilleriet och kavalleriet, chefen för intendenturkåren

och sju regementschefer (kårchefer) lämnat utan erinran

eller icke velat motsätta sig de sakkunnigas förslag. Ur nämnda myndigheters

utlåtanden i ämnet må följande uttalanden här återgivas:

Arméns fullmäktige framhålla, att de skäl, som de sakkunniga anfört

till stöd för att föreslå andra avdragsgrunder än för civila tjänstinnehavare,

synts fullmäktige synnerligen beaktansvärda. Fullmäktige ansåge

emellertid den höjning, som av de sakkunniga föreslagits, utgöra ett

maximum, vilket icke borde överskridas idan en höjning av lönernas

storlek. För ordinarie beställningshavare föresloge de sakkunniga ingen

begränsning av avgiftstiden. Även detta förhållande talade starkt för skäligheten

av lägre avdragsgrunder än för civila tjänstemän. Förslaget i

denna del hade förefallit fullmäktige godtagbart endast under denna

förutsättning.

Fullmäktige i flottans pensionskassa uttala, att pensionsavdragen i och

för sig måste betraktas såsom för personalen fördelaktiga. Trots detta

hade det på grund av de låga lönerna varit önskvärt, att pensionsregleringen

kunnat genomföras utan minskning av personalens nettolöner.

Hedan med de föreslagna pensionsavdragen kornme nettolönerna ner på

en nivå, som egentligen icke medgåve någon ytterligare minskning. En

sådan minskning bleve emellertid ofrånkomlig, därest den länge uppskjutna

och högst nödvändiga regleringen av familjepensionerna skulle

kunna genomföras. Härav syntes framgå, att de nu föreslagna pensionsavdragen

måste betraktas såsom liggande vid maximigränsen av personalens

betalningsförmåga och att en ytterligare höjning av denna anledning

icke borde komma i fråga utan samtidig lönereglering.

övriga militära myndigheter, som yttrat sig i frågan, nämligen cheferna

för södra, västra och norra arméfördelningarna, militärbefälhavar
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

na för övre Norrland och på Gotland, chefen för fortifikationen, inspektören

för trängen, inspektören för militärläroverken samt stationsbefälhavarna

vid Karlskrona och Stockholms örlogs st a t loner ävensom åtskilliga

regementschefer (kårchefer), hava avstyrkt varje höjning av nu utgående

pensionsavgifter, under åberopande av att detta skulle medföra

en sänkning av de redan nu alltför låga nettolönerna.

Även marinförvaltningen anser de sakkunnigas förslag i förevarande

hänseende mindre tillfredsställande. Ämbetsverket anför:

Vid upprepade tillfällen hade marinförvaltningen framhållit synpunktei,

vilka enligt ämbetsverkets asikt påkallade en förhöjning av personalens

avlöningsförmåner. Någon lönereglering hade dock icke ännu

genomforts. Då nu de sakkunniga föreslagit en väsentlig ökning av pensionsavgifterna,

skulle detta medföra en ytterligare sänkning av lönenivån,

vilket vöre synnerligen betänkligt. Ämbetsverket ville därför

ånyo framhålla vikten av att den väntade löneregleringen genomfördes

i omedelbar anslutning till utfärdandet av tjänstepensionsreglementet.

husom de sakkunniga anfört, vore den militära pensionen att betrakta

mera som beredskapsavlöning än som pension i egentlig mening enär

d® ™“ltara heställningshavarna efter pensionsåldern måste i reserven

stå till statens förfogande upp till liög ålder. Någon förändring av pensionens

belopp före och efter utträdet ur reserven ägde dock icke rum.

De militära bestallmngshavarna borde emellertid på något sätt utöver

pensionen kompenseras för skyldigheten att efter pensionsåldern stå i

beredskap Detta borde lämpligen ske på sådant sätt, att en större del

av kostnaderna for pensioneringen än de sakkunniga föreslagit folie å

statsverket Med hänsyn härtill borde en förnyad beräkning nedåt av

pensionsavdragens storlek vidtagas.

Marinförvaltningen har vidare framhållit, att de sakkunnigas motivering

för att ej tillstyrka den i civila tjänstepensionsreglementet genomförda

regeln örn avdragspliktens begränsning till 30 avgiftsår icke syntes

hållbar. Liknande uttalanden hava gjorts av chefen för marinstaben, inspektören

för militärläroverken och marinöverläkaren.

Samtliga militära myndigheter, som i sina utlåtanden berört den av

expeditionschefen Westling avgivna reservationen, hava avstyrkt densamma.

Svenska officers- och underofficersförbunden hava förklarat, att

örn förbunden, ehuru med tvekan, kunde godkänna den ganska betydande

avgiftshöjning, som de. sakkunniga förordat, förbunden på det bestämdaste

mäste motsätta sig den reservationsvis föreslagna ytterligare höjningen

av pensionsavdragen.

Försvar sväsendets lönenämnd har tillstyrkt de sakkunnigas förevarande

förslag, såvitt angår den personal, som tillhör de i avlöningsreglementet

intagna löneplanerna för officerare och underofficerare. Däremot

ar nämnden föreslagit, att övrig ordinarie personal vid försvarsväsendet

skulle i fråga örn pensionsavdragens storlek likställas med ordinarie

tjänstemän vid allmänna civilförvaltningen. Till motivering av sin uppfattning

i ämnet har lönenämnden anfört följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 192.

Bl.

Ur principiell synpunkt skulle givetvis det följdriktigaste vara, att då

pensionsunderlagen nu föreslagits skola för försvarsväsendets personal

fastställas i samma förhållande till utgående löner som för civilförvaltningens

tjänstemän, jämväl pensionsavdragen bestämdes på samma sätt

som för de civila tjänstemännen. Detta skulle emellertid innebära, bland

annat, att även för de militära beställningshavarna skulle stadgas en begränsning

av bidragsskyldigheten till 30 år. Med hänsyn till den tidiga

levnadsålder, då vissa militära beställningshavare kunna vinna ordinarie

anställning, skulle emellertid en sådan bestämmelse stundom komma att

medföra egendomliga konsekvenser. De officerare, som uppnå de högsta

lönegraderna, skulle nämligen i många fall vara befriade från pensionsavdrag

under hela den tid de tillhöra den lönegrad, från vilken de avgå

med pension. Å andra sidan skulle, örn de för civila tjänstemän gällande

pensionsavdragen tillämpades utan begränsning av avdragstiden till 30

år, en beställningshavare i den högsta militära lönegraden komma att

bidraga till sin egen pension i avsevärt högre grad än vad som för civila

tjänstemän ansetts skäligt. Med hänsyn till vad sålunda anförts samt med

beaktande jämväl av den för militärpersonalen i allmänhet gällande låga

pensionsåldern och personalens skyldighet att inträda i reserv för att tillgodose

föreliggande mobiliseringsbekov, ville lönenämnden ansluta sig

till den av de sakkunnigas majoritet uttalade uppfattningen, att en reglering

av pensionsavdragen för de militära beställningshavarna icke lämpligen

nu borde genomföras efter samma grunder som de för civila tjänstemän

gällande. Lönenämnden hade därför ansett sig kunna tillstyrka, att

de sakkunnigas förslag härutinnan måtte godtagas i fråga örn den personal,

som tillhörde löneplanerna för officerare och underofficerare.

Beträffande försvarsväsendets ordinarie civilmilitära och civila personal

syntes en viss tvekan kunna råda, huruvida densamma, såsom de

sakkunniga föreslagit, borde likställas med den rent militära personalen.

Bland försvarsväsendets icke-ordinarie personal funnes nämligen ett antal

befattningar, t. ex. för ingenjörer, verkmästare, maskinister och eldare,

vilkas arbetsuppgifter i huvudsak överensstämde med arbetsuppgifterna

för vissa beställningar, avsedda för ordinarie personal. En extra ordinarie

befattningshavare, tillhörande någon av dessa kategorier, skulle enligt

de sakkunnigas förslag efter befordran till ordinarie beställning få vidkännas

lägre pensionsavdrag än såsom extra ordinarie, något som syntes

desto mera oegentligt som de för den ordinarie personalen gällande lönebeloppen

helt överensstämde med lönerna för ordinarie tjänstemän inom

allmänna civilförvaltningen och alltså lönebeloppen för den extra ordinarie

personalen genomgående läge lägre än för motsvarande ordinarie

befattningshavare. Med hänsyn till vad sålunda anförts hade lönenämnden

ansett sig böra föreslå, att den ordinarie personal vid försvarsväsendet,

som tillhör nämnda löneplan, i avseende å pensionsavdragens belopp

och tiden för deras utgående måtte likställas med ordinarie tjänstemän

inom den allmänna civilförvaltningen. Det syntes dock vara billigt, att

viss övergångsbestämmelse meddelades för den tid, de nuvarande beställningshavarna

kvarstode i innehavande beställningar. Under denna tid

syntes de därför böra vidkännas pensionsavdrag enligt de sakkunnigas

förslag.

Två ledamöter av nämnden, kommendörkaptenen Giron och sekreteraren

Gartman, hava anmält avvikande mening och tillstyrkt de sakkunni
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

gas förslag oförändrat. Reservanterna hava anfort, att pensionsavdragen

syntes böra beräknas på samma sätt för alla enligt officersavlöningsreglementet

avlönade beställningshavare.

Riksrökenskapsverket har beträffande pensionsavdragens storlek förordat

det i reservationen till sakkunnigbetänkandet intagna förslaget.

Med hänsyn till den icke obetydliga ökning av pensionsavdragen, reservantens

förslag skulle medföra, tillstyrker ämbetsverket jämväl de av honom

föreslagna övergångsbestämmelserna.

Statskontoret anför i denna fråga:

Från den allmänna utgångspunkt, statskontoret anser böra anläggas

vid bedömande av det föreliggande förslaget till pensionsreglemente,

mäste ämbetsverket finna det i och för sig önskvärt, att även på nu föreliggande

område i möjligaste mån enhetliga bestämmelser bliva gällande

för olika grupper av statens befattningshavare. Ämbetsverket är

för den skull av den uppfattningen, att de militära beställningshavarna

— vilka kommit i åtnjutande av de under 1920-talet genomförda pensionsförbättringarna

utan motsvarande höjning av pensionsavgifterna —

hädanefter böra vidkännas pensionsavdrag enligt samma grunder som

civila tjänstemän i enahanda löneställning, därvid det dock genom övergångsbestämmelse

bör sörjas för att ingen beställningshavare skall lida

minskning i till honom vid tiden för pensionsreglementets ikraftträdande

utgående avlöning. Genom ett dylikt bestämmande av pensionsavdragen

skulle otvivelaktigt vinnas större reda och konsekvens beträffande tjänstepensioneringen

samt ökad enkelhet i administrativt hänseende. Erinras

må i detta sammanhang, att i det militära avlöningsreglementet särskilt

förbehåll blivit gjort angående skyldighet för personalen att underkasta

sig de ändrade bestämmelser i pensionshänseende — och alltså även den

ökning i pensionsavgifter — som statsmakterna kunna komma att bestämma.

I anledning av att statskontoret förordar en övergångsbestämmelse av

innebörd, att de nya pensionsavdragen skola bliva gällande först då vederbörande

vinner befordran eller löneklassuppflyttning, må erinras örn

att en dylik övergångsföreskrift skulle överensstämma med vad som vid

utfärdandet av 1907 års civila pensionslag föreskrevs beträffande befattningshavare,

vilka åtnjöto avlöning enligt lönestat, som fastställts efter

den 1 april 1900 men före den 1 januari 1907. Dessa befriades nämligen

från i lagen föreskriven avgiftsplikt, intill dess vederbörande genom intjänande

av ålderstillägg eller genom befordran erhöll inkomst till högre

belopp än som åtnjutits före den 1 januari 1907.

Skulle det anses, att en övergångsbestämmelse av här ifrågasatt inne - börd icke är tillfyllest, förmenar statskontoret, att enhetligheten i fråga

om pensionsavdragen är så betydelsefull, att det i så fall — hellre än

att kravet på denna enhetlighet frånträdes — bär tagas under övervägande

att än ytterligare mildra övergången till de högre pensionsavdragen

genom att medgiva, att vederbörande beställningshavare icke skall

behöva vidkännas högre avdrag förr än efter vunnen befordran.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle den i det civila tjänstepensionsreglementet

stadgade, regeln om avdragspliktens begränsning till 30 avdragsår

icke införas i den militära pensionslagstiftningen. Statskontoret

vill erinra, att ämbetsverket i sitt utlåtande över 1930 års pensionssak
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Majlis proposition nr 192.

kunnigas förslag till civilt tjänstepensionsreglemente uttalade sig för ett

borttagande av nämnda begränsning. Ämbetsverket håller alltjämt före,

att lämpligheten av denna begränsningsregel kan ifrågasättas. Å andra

sidan låter det sig icke förneka att, sedan regeln numera godtagits förcivilförvaltningens

del, dess utelämnande på det militära pensionsväsendets

område komme att medföra ett mindre rättvist resultat för personal

inom försvarsväsendet med hög pensionsålder i förhållande till motsvarande

befattningshavare, å vilka civila pensionsreglemcntet äger tillämpning.

Det synes därför statskontoret böra tagas under övervägande, om

icke jämväl på denna punkt enhetlighet mellan de båda reglementena

bör upprätthållas.

Inom statskontoret har avvikande mening uttalats av en av ämbetsverkets

ledamöter, statskommissarien Tottie, tillika ledamot av försvarsväsendets

lönenämnd. Reservanten har anfört, att han ansåge sig icke

böra tillstyrka, att beträffande den personal, som uppbär avlöning enligt

de för officerare och underofficerare gällande löneplanerna, fastställes

högre pensionsavdrag iin som föreslagits i det av försvarsväsendets

lönenämnd avgivna utlåtandet.

Beträffande pensionsunderlagens storlek torde, såsom de sakkunniga

framhållit, anledning icke föreligga till avvikelse från de grunder, som

innefattas i civila tjänstepensionsreglementet. Jag tillstyrker därför, att

pensionsunderlagen bestämmas i överensstämmelse med de sakkunnigas

av flertalet myndigheter biträdda förslag.

Med avseende å tjänstemännens bidrag till pensionskostnaderna böra,

på sätt de sakkunniga föreslagit, hittillsvarande pensionsavgifter utbytas

mot pensionsavdrag å lönerna. Till frågan om de konsekvenser beträffande

avlöningsanslagens beräkning m. m„ som denna anordning för

framtiden kommer att medföra, återkommer jag i det följande.

Vad härefter angår frågan örn pensionsavdragens storlek, framgår av

den lämnade redogörelsen, att militärpensionssakkunniga sökt att på sådant

sätt bestämma den ökning av pensionsbidragen, som enligt deras

mening måste komma till stånd i saraband med pensionsregleringen, att

någon kostnadsökning för statsverket icke skulle uppkomma i anledning

av do förhöjda pensionsunderlagens tillämpning på nytillkommande personal.

Vid de beräkningar, som de sakkunniga med denna utgångspunkt

låtit verkställa, har framkommit en pensionsavdragsskala, vilken genomsnittligt

innebär en höjning med 58.7 procent av nuvarande pensionsavgifter.

Denna höjning uppgår icke till fullt hälften av den ökning, som

skulle erfordras för pensionsavdragens bestämmande i samma relation

till lönen som för civilförvaltningens personal.

Den pensionsavdragsskala, som sålunda förordats av de sakkunniga och

som skulle tillämpas utan någon begränsning av avdragstiden, skulle emellertid

icke gälla alla de befattningshavare, vilka bliva inordnade under

pensionsreglemcntet. Skalan skulle tillämpas endast för deri ordinarie

Departements
chefen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 192.

personal, vilken hittills haft pensionsrätt och vilken efter de nuvarande

militära pensioneringsgrundernas fastställande kommit i åtnjutande av

upprepade provisoriska pensionsförhöjningar utan motsvarande ökning

av pensionsavgiften. För den icke-ordinarie personal, som nu skulle beredas

pensionsrätt, skulle däremot pensionsavdragen såväl till beloppen

som till avdragstidens längd bestämmas helt efter de civila grunderna.

Den anordning, som sålunda föreslagits av de sakkunnigas majoritet,

kan jag i likhet med statskontoret och riksräkenskapsverket icke finna

tillfredsställande. Anordningen skulle medföra, att — ehuru den militära

personalens löner reglerats efter samma system, som gäller för civilförvaltningens

befattningshavare, och oaktat att pensionsunderlagen nu

skulle fastställas i samma relation till lönerna, som gäller för civilförvaltningen

— beställningskavarna vid försvarsväsendet likväl skulle få

vidkännas lägre pensionsavdrag och alltså, komma att uppbära högre

nettolöner än personal i motsvarande löneställning vid civilförvaltningen.

Enligt min mening skulle detta innebära en oegentlighet. Denna bleve

särskilt framträdande beträffande beställningar i de lönegrader vid försvarsväsendet,

för vilka — såsom fallet är med de högsta lönegraderna

inom löneplanen O samt med alla lönegrader inom löneplanen C — lönebeloppen

exakt sammanfalla med vissa lönegrader i civilförvaltningens

löneplan. Vidare skulle sakkunnigförslaget medföra, att en extra

ordinarie befattningshavare, som vinner befordran till motsvarande ordinarie

befattning, efter befordringen finge vidkännas pensionsavdrag enligt

en lägre avdragsskala än förut. Då bruttolöneskalorna för ordinarie

och extra ordinarie personal äro uppbyggda efter samma system,

måste det framstå såsom irrationellt att på detta sätt genom tillämpning

av olika pensionsavdragsskalor för ordinarie och extra ordinarie befattningshavare

åstadkomma ojämnhet i nettolönerna.

Med hänsyn till de invändningar av principiell och praktisk natur, som

sålunda kunna riktas mot majoritetsförslaget och som utvecklats i den

vid betänkandet fogade reservationen, anser jag mig icke kunna biträda

majoritetens förslag. I likhet med reservanten anser jag att, då beträffande

försvarsväsendets personal såväl för avlöningarnas som för pensionernas

storlek valts samma utgångspunkt, som använts vid beräknande

av motsvarande förmåner för de civila befattningshavarna, konsekvensen

måste bjuda, att samma grunder följas även vid bestämmande av pensionsavdragens

belopp. Endast på detta sätt kan vinnas, att militär och

civil personal i samma bruttolöneställning också får uppbära samma

nettolön. Vid frågans bedömande kan man för övrigt enligt min mening

ej bortse från att, även örn pensionsavdragen bestämmas till samma storlek

som för civila tjänstemän, statsverkets kostnader för försvarsväsendets

pensionering likväl på grund av de låga militära avgångsåldrarna

bliva avsevärt större än för den civila pensioneringen. Ej heller bör förbises,

att sakkunnigförslaget, förutom höjning av pensionsunderlagen,

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

65

även i vissa andra hänseenden -— icke minst möjligheten till frivillig förtidspension

och rätten till uppskjuten livränta — innebär en allmän förbättring

av pensionsvillkoren, tili vilken sakkunnigmajoriteten vid sin

avvägning av pensionsavdragen icke tagit hänsyn.

En avvägning av pensionsavdragen på det i reservationen angivna sättet

skulle överensstämma med vad 1921 års pensionskommitté utan meningsskiljaktighet

föreslog i sina år 1925 och 1926 avgivna betänkanden.

Mot förslaget att nu genomföra en dylik avvägning har av 1934 års militärpensionssakkunniga

och i yttranden från militära myndigheter framhållits

bland annat, att den militära personalen under den avsevärda tid,

som nu förflutit efter löneregleringens genomförande utan att höjning av

pensionsavgifterna ägt rum, hunnit vänja sig vid att betrakta de faktiskt

utgående högre lönebeloppen såsom dem tillkommande nettolönebelopp.

Ender förutsättning att, såsom reservanten inom militärpensionssakkunniga

föreslår, särskilda övergångsbestämmelser beträffande pensionsavdragen

meddelas för nuvarande beställningshavare, synes denna invändning

emellertid icke böra tillmätas betydelse. Genom dylika övergångsbestämmelser

kan och bör enligt min mening — på sätt som skedde, då avgiftsplikt

år 1907 infördes för civila befattningshavare — den nuvarande

ordinarie personalen vid försvarsväsendet skyddas från minskning av

utgående nettolöner, och jag har för avsikt att, såsom jag senare skall

angiva, på denna punkt gå ett steg längre i tillgodoseende av personalens

intressen än vad reservanten föreslagit. Däremot synes den omständigheten

att den nuvarande militära personalen, i avvaktan på en definitiv

pensionsreglering, under avsevärd tid fått uppbära högre nettolöner än

som enligt grunderna för löneregleringen bort utgå, icke rimligen böra

förhindra ett genomförande för framtiden av den ovedersägligen riktiga

principen att för militär och civil personal med samma bruttolöneställning

och samma pensionsförmåner även nettolönerna böra sammanfalla.

Vad nytillträdande beställningshavare angår är det tydligt, att det anförda

argumentet över huvud ej är tillämpligt.

Det förslag i förevarande fråga, som framställts av försvarsväsendets

lönenämnd, följer en mellanlinje mellan sakkunnigmajoritetens förslag

och reservationen. Nämndens förslag innebär, att de av majoriteten ifrågasatta

lägre pensionsavdragen skulle gälla för personal tillhörande

löneplanerna O och Uo, medan för övrig ordinarie personal samt för ickeordinarie

befattningshavare skulle tillämpas de av reservanten föreslagna

civila avdragsgrunderna. Detta förslag kan jag icke biträda. Jag

delar den uppfattning, som uttalats såväl av reservanten inom militärpensionssakkunniga

som av reservanterna inom lönenämnden, att det icke

kan anses lämpligt att bestämma pensionsavdragen på olika sätt för

olika grupper av personal, lydande under samma avlöningsreglemente.

Gränserna mellan militära och civilmilitära beställuingshavare äro för

övrigt icke dragna på sådant sätt, att en uppdelning, som följer beställ
-

II i Iron g till riksdagars protokoll Ultin. 1 sami. Ar 192-

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

ningshavarnas fördelning å avlöningsreglementets olika iöneplaner, skulle

medföra rimligt resultat ens beträffande personal med likartade arbetsuppgifter

och sammanfallande eller näraliggande avgångsåldrar.

Örn alltså, i enlighet med vad jag här tillstyrkt, pensionsavdragens

storlek för försvarsväsendets personal bestämmes i överensstämmelse med

de i civila tjänstepensionsreglementet fastslagna grunderna, skulle det givetvis,

såsom statskontoret antytt, ligga närmast till hands att jämväl

med avseende å avdragstidens längd följa samma princip som i civila

tjänstepensionsreglementet och alltså även för försvarsväsendets personal

införa den i civila tjänstepensionsreglementet innefattade regeln, att

pensionsavdragen skola upphöra efter 30 avdragsår. Av flera skäl torde

dock detta, i varje fall för ordinarie personal, knappast kunna eller böra

ske. Jag bortser här från att nämnda begränsningsregel med hänsyn till

sina lönetekniska konsekvenser måste anses mindre tillfredsställande även

beträffande den civila personalen och att de skäl, som föranledde dess

medtagande i civila tjänstepensionsreglementet — nämligen att regeln

för huvuddelen av den personal, som avsågs i reglementet, innebar en

sedan länge medgiven ekonomisk förmån, som man ej ansåg sig böra

borttaga — sakna motsvarighet inom försvarsväsendet. Viktigare är ur

principiell synpunkt, att regeln på det civila pensionsområdet intimt

sammanhänger med antagandet av en viss täckningskvot för tjänstemännens

pensionsbidrag. Den har nämligen tillkommit i samband med

att pensionsavgifterna beräknats så, att de genomsnittligt för hela personalbeståndet

skulle täcka en tredjedel av pensionskostnaden, och den

har avsett att rinder denna förutsättning åstadkomma en begränsning

av de enskilda tjänstemännens eller de särskilda befattningshavargruppernas

bidragsplikt. Där, såsom beträffande det militära pensionsområdet

är fallet, en dylik täckningskvot ej alls kan upprätthållas, synes

regeln principiellt icke hava något berättigande. Det må i detta sammanhang

nämnas, att enligt 1921 års pensionskommittés beräkningar

försvarsväsendets personal med samma pensionsavgifter, som gälla för

civilförvaltningen, genomsnittligt skulle täcka 13.r> procent av pensions

kostnaden; beträffande särskilda grupper av beställningshavare beräknades,

att en fanjunkare skulle täcka 8 procent, en kapten 13.6 procent och en

general 44 procent av kostnaden. För en genomsnittlig täckning av

samma andel i pensionskostnaden som vid civilförvaltningen beräknade

kommittén en höjning av militärpersonalens pensionsavgifter till 2.5 gånger

de civila avgifterna vara erforderlig. Dessa beräkningar utgingo från att

avgiftsbetalning skulle förekomma under hela tjänstetiden utan begränsning,

och vidare förutsatte procentsiffrorna, att de förhöjda avgifterna

verkligen erlagts under hela anställningen; de angivna procenttalen

skulle alltså kunna uppnås först efter det de höjda avgiftsbeloppen tilllämpats

under en personalgeneration.

Undersöker man vidare huru den ifrågasatta begränsningsregeln skulle

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr 192. 67

verka i ett militärt tjänstepensionsreglemente, kan man svårligen undgå

att finna att — såsom både 1921 års pensionskommitté och 1934 års militärpensionssakkunniga

utan meningsskiljaktighet framhållit — regeln

skulle beträffande den militära personalen te sig irrationell. Flertalet beställningshavare

kan nämligen på grund av de låga avgångsåldrarna

aldrig nå 30 tjänstår i pensionsberättigande tjänst, och regelu skulle därför,

om man bortser från vissa civilmilitära beställningar, erhålla praktisk

betydelse endast för personal i de högsta beställningarna, för vilka

gälla högre pensionsåldrar. Med nuvarande inträdes- och befordringsåldrar

skulle bestämmelsen innebära, att samtliga generaler, flaggmän,

brigadchefer och likställda samt praktiskt taget samtliga överstar och

kommendörer bleve helt befriade från pensionsavdrag i nämnda grader.

Även de, som pensioneras såsom överstelöjtnanter, skulle bliva fria

från avdrag under största delen av tjänstetiden i denna grad. Majorerna

finge visserligen vidkännas avdrag under en avsevärd del av tjänstetiden

i graden men bleve befriade från avdrag under de senare åren av

tjänstetiden. Praktiskt taget alia lägre beställningshavare finge däremot

vidkännas avdrag under hela sin tjänstetid.

För den militära personalen skulle alltså begränsningsregeln i stort

sett verka så, att alla befattningshavare i de högsta graderna bleve helt

befriade från avdragsplikt i dessa grader, medan ingen befattningshavare

i de lägsta graderna någonsin under tjänstetiden kunde uppnå avdragsbefnelse.

I civila tjänstepensionsreglementet verkar regeln däremot i

stort sett så, att de flesta befattningshavarna både i högre och lägre

löneställning få vidkännas avdrag under någon del av tjänstetiden i slutgraden

men vinna avdragsbefrielse under en del av tjänstetiden i denna

grad.

Nu angivna verkningar av ifrågavarande begränsningsregel skulle enligt

min mening göra det mindre tilltalande att medtaga denna i militära

tjänstepensionsreglementet. Mot densammas uteslutande ur reglementet

synes i själva verket endast kunna anföras ett godtagbart skäl, nämligen

att det ur den individuella rättvisans synpunkt ter sig såsom icke fullt

tillfredsställande, att en militär beställningshavare, som på grund av

pensionsålderns höjd haft tillfälle att erlägga pensionsbidrag under melån

30 år och därigenom —- sedan de nya avdragsbestämmelserna tillräckligt

länge varit i tillämpning — personligen täckt en lika stor andel av

pensionskostnaden som en motsvarande tjänsteman vid civilförvaltningen,

icke kan komma i åtnjutande av den löneförhöjning, som pensionsavdragets

bortfallande skulle medföra, medan däremot den civile tjänstemannen

erhåller denna faktiska löneökning. Detta skäl är onekligen beaktansvärt,

icke minst ur psykologisk synpunkt, och det kan ej nekas att

även en sådan lösning av frågan, som innebär begränsningsregelns uteslutande,

framstår såsom icke fullt tillfredsställande. Örn man väger

argumenten för och emot, synes det mig emellertid kunna ifrågasättas,

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

huruvida dea uyss berörda individuella ojämnheten kan, mot förut anförda

principiella och praktiska betänkligheter, tillmätas avgörande betydelse

i betraktande av den omständigheten, att iörsvarsväsendets personal

kollektivt sett alls icke kan täcka samma andel av pensionskostnaden,

som de civila tjänstemännen få bestrida. Det vill därför förefalla,

som örn ur olika synpunkter regelns uteslutande skulle vara att föredraga

framför dess medtagande.

Till vad nu anlörts kommer, att ett införande av den avsedda begränsningsregeln

skulle, vad ordinarie personal beträffar, medföra vissa författningstekniska

svårigheter samt administrativa olägenheter i tillämpningen.

Utan att närmare ingå på dessa förhållanden vill jag framhålla,

att i den militära tjänstepensioneringen för närvarande förekomma retroaktivavgifter

i avsevärd utsträckning och att, örn hänsyn skulle tagas

till dessa avgifter vid tjänstårsberäkning för avdragstidens längd, detta

skulle kunna medföra behov av en omarbetning över huvud taget av

grunderna för tjänstårsberäkningen, vilken sannolikt skulle påverka

även andra delar av pensionssystemet, ävensom att vid begränsningsregelns

införande vissa svårigheter skulle uppstå att tillfredsställande

ordna övergången till de nya bestämmelserna örn avdragsbeloppens

storlek.

De skäl. som i det föregående andragits mot införandet av en begränsningsregel

beträffande avdragstidens längd, hava väsentligen giltighet

med avseende å ordinarie beställningshavare. För den ieke-ordinarie personalens

vidkommande äga de principiella betänkligheterna mot en sådan

regel icke samma berättigande, och ej heller behöva här uppkomma

samma författningstekniska och administrativa olägenheter. De sakkunnigas

majoritet har också med hänsyn härtill föreslagit, att för den ickeordinarie

personalen skulle såväl beträffande avdragens belopp som i

fråga örn avdragstidens längd meddelas samma regler som i civila tjänstepensionsreglementet.

Reservanten inom de sakkunniga har däremot ansett,

att begränsningsregeln ej heller bör införas för denna personal. I

denna fråga kan givetvis tvekan råda örn den lämpligaste lösningen. Jag

finner dock för min del övervägande skäl tala för att även i denna

punkt biträda reservantens förslag. Det synes nämligen vara mindre

lämpligt, att i förevarande avseende olika bestämmelser meddelas för

olika grupper av den personal, som blir underkastad reglementet.

Av skäl, som här åberopats, vill jag tillstyrka, att pensionsavdragen för

försvarsväsendets personal till storleken genomgående bestämmas efter

samma grunder som i civila tjänstepensionsreglementet samt att bestämmelse

örn begränsning av avdragstidens längd i militära pensionsreglementet

icke införes för någon personalgrupp.

Med den ståndpunkt, jag här intagit och som innebär, att enligt min

mening såväl nettolönens som tjänstepensionsförmånens storlek bör avvägas

på samma sätt för försvarsväsendets som för civilförvaltningens

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. May.ts proposition nr 192.

personal, är det naturligt att jag i likhet med reservanten inom militärpensionssakkunniga

anser, att även familjepensioneringen för försvarsväsendets

personal vid en blivande lösning av sistnämnda fråga såvitt möjligt

bör ordnas efter samma grunder som för befattningshavare vid civilförvaltningens

nyreglerade verk. Endast på så sätt kan för i lönehänseende

likställda tjänstemän åstadkommas en fullt enhetlig avvägning

av de med statstjänsten direkt och indirekt förenade förmånerna. Fråf

gan örn ett generellt ordnande av familjepensioneringen för statstjänstemännen

har länge varit aktuell, och som bekant föreligger för civilförvaltningens

vidkommande för närvarande ett av särskilda sakkunniga

utarbetat förslag, enligt vilket staten skulle ombesörja en likformig

familjepensionering och för bestridande av kostnaden härför uttaga

enhetligt bestämda avdrag å lönerna. Därest en lösning av familjepensionsfrågan

efter dylika riktlinjer kommer till stånd, är det enligt mm

uppfattning önskvärt, att denna lösning kommer att omfatta även försvarsväsendets

personal. Örn löner och tjänstepensioner avvägas efter

enhetligt system, böra nämligen enligt min mening såväl familjepensionsförmånerna

som tjänstemännens vederlag för dessa förmåner, i den mån

detta befinnes möjligt, bestämmas på samma sätt för militärpersonalen

som för civilförvaltningens nyreglerade befattningshavare. Örn de utgångspunkter

godtagas, från vilka sakkunnigförslaget örn familjepensioneringen

uppgjorts, böra i detta syfte familjepensionsavdragen för såväl

civila som militära befattningshavare avvägas på sådant sätt, att de genomsnittligt

för hela den nyreglerade statsförvaltningen täcka familjepensionskostnaden.

Det må framhållas, att familjepensioneringens ordnande

enligt nu angivna riktlinjer icke blott skulle medföra reda och konsekvens

ur ståtens synpunkt utan sannolikt för den militära personalen

skulle innebära fördelar framför en isolerad lösning av frågan.

I det föregående har jag framhållit att, örn pensionsavdragen för försvarsväsendets

personal i enlighet med mitt förslag bestämmas med tilliämpning

av de civila avdragsprinciperna, övergångsbestämmelser till förhindrande

av löneminskning böra meddelas för den nuvarande ordinarie

personalen. Enligt det förslag, som framlagts i reservationen vid sakkunuigbetänkandet,

skulle dessa övergångsbestämmelser avfattas så, att förhöjda

pensionsavdrag komme att uttagas först när en beställningshavare

genom befordran eller genom löneklassuppflyttning i samma beställning

erhölle ökad avlöning. Statskontoret har i sitt utlåtande anfört att, örn

dylika övergångsregler ansåges icke i tillräcklig omfattning tillgodose

personalens intressen, det för bevarande av den önskvärda enhetligheten

i fråga örn pensionsavdragens storlek borde övervägas att än ytterligare

mildra övergången till de högre pensionsavdragen genom att medgiva,

att beställningshavarna icke skulle behöva vidkännas högre avdrag förr

än efter vunnen befordran till högre beställning. Då jag med hänsyn

till föreliggande förhållanden finner önskvärt, att den tillstyrkta för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

''(i Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

hörningen av beställningshavarnas pensionsbidrag icke medför minskning

av dea nettolön i innehavande beställning, varmed beställningshavarna

enligt nuvarande pensioneringsgrunder kunnat räkna, har jag ansett

mig bora förorda vad statskontoret sålunda ifrågasatt.

I detta sammanhang må framhållas att, då de pensioner, som komma

att beviljas med tillämpning av militära tjänstepensionsreglementet, äro

att betrakta såsom nyreglerade, föreskrift bör utfärdas därom, att pensionstillägg

icke ma utgå å desamma. Beträffande undantag från rätten

till pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) torde

med kungörelsens avfattning särskild föreskrift ej vara erforderlig Däremm

bor i samband med övergång till systemet med pension vdrag meddelas

föreskrift av innebord, att med avlöningsbelopp, varå enligt gällande

bestämmelser dyrtidstillägg utgår, skall för befattningshavare, som

mentPt r t"f P^ionsavdrag enligt militära tjänstepensionsregle?!

J®1’. fofstas lönebeloppet minskat med pensionsavdraget. Jag gör i

det följande hemställan i nu berörda hänseenden.

I

Detaljmotivering till reglementsförslaget.

Det förslag till militärt tjänstepensionsreglemente, som jag framläe
r?’

?I!1r.enS?ämmer på de flesta Punkter med de sakkunnigas förslag

i det följande ingår jag på närmare behandling av de sakkunnigas detaijmotivermg

endast i den mån gjorda erinringar det föranleda eller

Seli skilt uttalande fran min sida eljest ansetts påkallat. I övrigt hänvi

rd fö—154) den 1 sakklmnigbetänkandet ingående detaljmotiveringen

1 §.

Såsom i den allmänna motiveringen närmare utvecklats, är reglementet

avsett att utan särskild prövning av myndighet erhålla tillämpning

dels å ordinarie beställningshavare med lön enligt löneplan i militära avlomngsreglementet

ävensom å marinöverdirektören, beställningshavare

vid flottans poliskår samt flaggkorpraler och högbåtsmän, dels ock å

extra ordinarie tjänstemän samt kvinnlig ekonomipersonal med lön enligt

av Kungl. Majit fastställd löneplan.

De sakkunniga hava framhållit, att med den avgränsning av reglementets

giltighetsområde, som av dem föreslagits, från reglementets tillämpning

skulle komma att uteslutas vissa befattningshavare, vilka icke äro

att anse såsom vare sig ordinarie eller extra ordinarie, nämligen förordnade

innehavare av beställningar, vilka skola uppehållas

medelst förordnande, innan fullmakt å beställningen utfärdas.

Detta är fallet exempelvis med beställningar såsom speeialingenjör vid

mariningenjörkåren, fabriksingenjör och flygingenjör. Enligt gällande

bestämmelser erhålla ifrågavarande befattningshavare vid sin första an
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Majus proposition nr 192.

ställning förordnande tills vidare, oell först efter två eller tre års tjänstgöring

tilldelas de fullmakt å beställningen. De sakkunniga kava föreslagit,

att för dessa befattningshavare, vilka, oavsett den angivna anställningsformen,

äro innehavare av på stat uppförda beställningar, pensionsförhållandena

ordnas så att pensionsrätt beredes befattningshavarna redan

under tiden för förordnandet.

De sakkunnigas förslag på denna punkt har föranlett särskilt yttrande

endast av statskontoret, som uttalat viss tvekan örn lämpligheten av

att i reglementet intaga en föreskrift örn pensionsrätt för befattningshavare,

vilka allenast på förordnande av nämnda art uppehålla en befattning.

En dylik regel syntes nämligen kunna medföra konsekvenser

beträffande andra befattningshavare med likartad anställning. Då emellertid

bestämmelsen i fråga allenast avsåge vissa säregna fall, vilka

näppeligen torde hava motsvarighet inom andra grenar av statsförvaltningen.

ville statskontoret icke motsätta sig förslaget.

Ehuru vissa skäl kunna tala för att nu ifrågavarande befattningsha- Deva£°^nt8''

vare erhålla pensionsrätt enligt militära tjänstepensionsreglementet redan

från och med det förordnande, som föregår ordinarieblivandet, anser

jag mig dock icke böra tillstyrka förslaget i denna del. Det avsteg

från eljest tillämpade principer beträffande tjänstepensioneringen, som

ett bifall till förslaget skulle innebära, skulle nämligen kunna åberopas

till stöd för en icke avsedd utvidgning av pensionsrätten i liknande fall

inom andra förvaltningsområden. I departementsförslaget har därför

nn berörda bestämmelse uteslutits.

Vad jag i det föregående förordat beträffande marinöverdirektörens

pensionsförhållanden föranleder visst tillägg till 1 mom. i de sakkunnigas

förslag.

I övrigt avviker departementsförslaget i denna paragraf fran de sakkunnigas

förslag endast så till vida, att den under 2 mom. b) av sakkunnigförslaget

intagna befogenheten för Kungl. Maj:t att besluta örn reglementets

tillämpning å annan icke-ordinarie anställningshavare än extra

ordinarie tjänsteman och kvinnlig ekonomipersonal hänförts till ett särskilt

moment (3 morn.), avfattat i nära överensstämmelse med 1 § 4 inom.

civila tjänstepensionsreglementet.

Av ett par militära myndigheter framställda yrkanden örn pensionsrätt

för surnumerär officer och för beställningshavare, som erhållit

avsked med tillstånd att kvarstå lönlös över stat, har jag ansett icke böra

föranleda ändring i de sakkunnigas förslag.

2 §.

Bestämmelser rörande befattningshavarnas skyldighet att vidkännas

pensionsavdrag hava i sakkunnigförslaget intagits dels under 9 § beträffande

ordinarie beställningshavare och dels under 22 § i fråga örn

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

den ieke-ordinarie personal, som blir underkastad reglementet. Ett bifall

till mitt under den allmänna motiveringen framlagda förslag beträffande

pensionsavdragens bestämmande medför, att föreskrifterna härom

kunna sammanföras under en gemensam paragraf i 1 kap. Dessa föreskrifter

hava upptagits under 2 §.

I anledning härav hava sakkunnigförslagets 2—7 §§ i departementsförslaget

erhållit numreringen 3—8 §§.

3 %.

1 mom.

Enligt detta moment, som överensstämmer med 2 § 1 mom. i de sakkunnigas

förslag och med 5 § 1 mom. civila tjänstepensionsreglementet,

utgår pension till och med den dag, då en månad förflutit från pensionstagarens

frånfälle, dock att det för tiden efter frånfället utgående pensionsbeloppet

icke må överstiga 500 kronor. Ett av vissa militära myndigheter

framfört yrkande, att den, som vid militära tjänstepensionsreglementets

ikraftträdande är enligt nu gällande bestämmelser berättigad

till begravningshjälp från arméns pensionskassa med större belopp än

som enligt förevarande moment skulle utgå såsom pension för tiden efter

dödsfallet, genom övergångsbestämmelse skulle bibehållas vid denna rätt,

Ilar jag ansett mig icke kunna biträda.

2 mom.

Detta moment inrymmer bestämmelser i fråga örn utbetalning av pension

och är av samma lydelse som 2 § 2 mom. i de sakkunnigas förslag

samt 5 § 2 mom. civila tjänstepensionsreglementet.

Åtskilliga militära myndigheter hava hemställt örn sådan ändring av

ifrågavarande bestämmelse, att efter pensionstagare^ frånfälle återstående

pensionsbelopp alltid skulle utbetalas i förskott. Statskontoret har

i anledning härav uttalat, att det även med den föreslagna avfattningen

av bestämmelsen torde bliva regel, att innestående pensionsbelopp utbetalas,

så snart meddelande ingår örn befattningshavarens frånfälle och

i varje fall då begäran örn utbetalning framställes.

I likhet med statskontoret finner jag anledning icke förefinnas att i

militära tjänstepensionsreglementet meddela annan föreskrift i förevarande

avseende än den, som civila tjänstepensionsreglementet innehåller.

5*.

I 4 § av de sakkunnigas förslag hava föreslagits bestämmelser rörande

minskning av pensionsbelopp vid förening av pension för i militära

tjänstepensionsreglementet avsedd tjänst med lön, arvode eller pension

för annan statstjänst. Dessa bestämmelser äro i allt väsentligt av samma

innehåll som motsvarande föreskrifter i 7 § civila tjänstepensionsreglementet.

Vissa avvikelser hava dock av de sakkunniga ansetts påkallade.

Sålunda har reduktionsregeln icke gjorts tillämplig i fråga örn

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Marits proposition nr 192.

sammanträffande pensioner, när den ena av dessa utgår jämlikt bestämmelserna

i civila tjänstepensionsreglementet eller i 1907 års civila pensionslag,

eftersom minskning sker redan enligt stadgandena i dessa författningar.

Ej heller har reduktionsregeln gjorts tillämplig vid förening

av militär pension med avlöning för gymnastiklärarbefattning

eller med arvode för befattning, som är avsedd att uppehållas av pensionerad

personal.

Beträffande anledningen till att avlöning för gymnastiklärarbefattning

undantagits anföra de sakkunniga bland annat:

I 3 % militära avlöningsreglementet stadgas såsom generell regel, att

med ordinarie beställning icke må förenas civil statstjänst. Från denna

regel medgives dock det undantaget, att befattningshavare må efter

Kungl. Maj:ts medgivande vid sidan av sin beställning på stat innehava

gymnastiklärarbefattning. Då vederbörande, så länge han innehar

sin militära tjänst, följaktligen är berättigad att uppbära full avlöning

för båda befattningarna, måste det för honom framstå såsom obilligt,

örn pensionen skulle reduceras, när han efter uppnådd pensionsålder

erhåller avsked från sin beställning på stat.

De sakkunniga tillägga, att den föreslagna undantagsbestämmelsen icke

kan beräknas erhålla nämnvärd betydelse ur kostnadssynpunkt, alldenstund

endast ett ringa fåtal beställningshavare innehava befattning såsom

gymnastiklärare.

Avgivna yttranden. Riksräkenskapsverket ifrågasätter, huruvida icke

reduktion av pensionen jämväl borde äga rum, då pensionär uppbär avlöning

från anställning vid statsunderstödd institution, exempelvis hushållningssällskap

och skogsvårdsstyrelse, eller statligt monopolföretag,

såsom tobaksmonopolet, vin- och spritcentralen, eller från dem underlydande

företag, varjämte det borde tagas under övervägande, huruvida

icke reduktion av pensionen borde ske, då vederbörande pensionär uppbud

avlöning från statsanställning i form av taxeavgifter såsom automobilbesiktningsman

och justerare av mått och vikter.

Statskontoret anser de av riksräkenskapsverket anförda synpunkterna

böra tagas under övervägande. Avvikande mening har dock på denna

punkt uttalats av en av ämbetsverkets ledamöter, nämligen statskommissarien

Spilhammar.

Statskontoret finner det vidare knappast motiverat, att icke en beställningshavare,

som efter avgången från sin militära tjänst med förtidspension

erhållit anställning som gymnastiklärare, i likhet med övriga

pensionärer, vilka efter avskcdstagandet komma att uppbära avlöning

från annan statsanställning, skall behöva vidkännas viss minskning av

sina pensionsförmåner.

Styrelsen för s idkar teverket yrkar, att arvode för befattning vid sjökarteverket

måtte undantagas från reduktionsregeln.

Statens pensionsanstalt föreslår inskjutande under 1 mom. av ett tillägg,

avseende pension för anställning, å vilken reglementet för ponsiorisanstal
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

Depui-tement stfiefen.

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

ten äger tillämpning; det förekommer nämligen, att t. ex. lasarettsläkare

tillika innehava militär läkartjänst, och även i sådana fall måste det

anses befogat att använda den föreslagna reduktionsregeln.

Vad riksräkenskapsverket ifrågasatt kan visserligen i och för sig anses

värt beaktande. Tillräckliga skäl synas dock icke föreligga till avvikelse

från vad i motsvarande hänseende gäller för tjänstemän vid civilförvaltningen.

Däremot anser jag den av statens pensionsanstalt föreslagna

kompletteringen motiverad. Vidare delar jag statskontorets uppfattning,

att det icke bör ifrågakomma, att en beställningshavare, som efter

avskedstagandet erhåller gymnastiklärartjänst, skall få uppbära den militära

pensionen oavkortad. Avfattningen av paragrafen har jämkats

med hänsyn till vad statens pensionsanstalt och statskontoret sålunda

ifrågasatt. Enär tvekan synes kunna råda, huruvida uttrycket »försvarsväsendet»

i förevarande sammanhang kan anses inbegripa även sjökarteverket,

har vidare 2 mom. kompletterats i syfte att tillgodose önskemålet

att jämväl arvode för sådan icke-ordinarie befattning vid detta

verk, som är avsedd att innehavas av pensionerad personal, må undanta

gas från reduktionsregeln. I samband därmed har undantagsbestämmelsen

ansetts böra jämkas så, att det lagts i Kungl. Maj:ts hand att besluta,

huruvida reduktion skall äga rum vid förening av pension med arvode

för icke-ordinarie befattning.

Såsom en följd av den av statens pensionsanstalt föreslagna ändringen av

förevarande paragraf bör — i enlighet med vad pensionsanstalten i sitt yttrande

ifrågasatt — sådan ändring vidtagas av § 23 mom. 3 i det för anstalten

gällande reglementet, att vad i nämnda moment stadgas örn reduk

tion av pensionsunderlag vid förening av befattning, som är förbunden

med pensionsrätt i anstalten, med befattning som är förenad med pensionsrätt

i annan av staten inrättad eller understödd pensionsanstalt eller

pensionsfond, icke skall äga tillämpning i sådana fall, där tjänstepensionen

för den senare befattningen regleras med hänsyn till pensionen från statens

pensionsanstalt. I detta avseende bör riksdagens beslut inhämtas,

varefter bestämmelser i ämnet torde få utfärdas av Kungl. Majit.

I detta sammanhang må omnämnas, att framställning hos Kungl. Majit

gjorts örn att redan pensionerad officer och underofficer, som innehar

gymnastiklärarbefattning, måtte — i anslutning till vad militärpensionssakkunniga

föreslagit för beställningshavare, som avgå efter reglementets

ikraftträdande — från och med den 1 juli 1935 befrias från den pensionsminskning,

som drabbar dem enligt nuvarande bestämmelser. I överensstämmelse

med vad arméförvaltningens civila departement och statskontoret

i avgivna utlåtanden uttalat anser jag mig icke kunna biträda detta

yrkande örn retroaktiv tillämpning av reglementets stadganden.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192. 75

6 $.

Denna paragraf innefattar föreskrifter rörande prövning av frågor

om rätt till pension och motsvarar 5 § av de sakkunnigas förslag.

Vid sin behandling av frågan om den militära pensioneringens handhavande

(betänkandet, sid. 57—62) hava de sakkunniga uttalat att, sedan

pensioneringen ordnats enhetligt och efter i huvudsak enahanda grunder,

som tillämpas för övrig statlig pensionering, handhavandet av pensioneringen

borde anförtros åt en central statsmyndighet. I likhet med

1921 års pensionskommitté hava de sakkunniga i sådant avseende föreslagit,

att bestyret med pensioneringen skulle överflyttas till statskontoret.

De sakkunniga omnämna i samband därmed, att statskontoret i yttrande

till dc sakkunniga förklarat sig icke hava något att erinra mot en

överflyttning till ämbetsverket av den militära tjänstepensioneringen.

Vid sådant förhållande hava de sakkunniga icke funnit anledning att

närmare ingå på framförda förslag örn inrättande av en för försvarsväsendet

gemensam pensionsstyrelse eller på andra tidigare ifrågasatta

alternativ, av vilka intet synts de sakkunniga tillfredsställande.

Avgivna yttranden. Från åtskilliga militära myndigheters sida hava

uttalats farhågor, att de säregna organisations- och personalförhållanden,

som äro rådande inom försvarsväsendet, icke skulle bliva vederbörligen

beaktade, därest den militära tjänstepensioneringen handhades av statskontoret.

I varje fall vore det, enligt vad i dessa yttranden framhållits,

nödvändigt med sådan förstärkning av ämbetsverkets arbetskrafter, att

de militära intressena bleve tillgodosedda vid pensioneringens ombestyrande.

Statskontoret har i anledning härav framhållit, att det, såvitt ämbetsverket

kunde bedöma, knappast borde vara förenat med större svårighet att

fastställa författningsenligt utgående pensionsbelopp till militära befattningshavare

än vad fallet är i fråga örn pension till civila tjänstemän.

Statskontoret har i avseende härå fäst uppmärksamheten vid att

ämbetsverkets blivande beslut i dessa frågor komma att grunda sig på

utlåtanden, som avgivas av militära myndigheter över de olika framställningarna

örn pension i samband med dessa framställningars överlämnande

till statskontoret för prövning och avgörande. Statskontoret förutsätter,

att nämnda myndigheter därvid komma att ej blott förebringa

all erforderlig utredning i de särskilda fallen utan därjämte framföra de

enligt deras mening betydelsefulla synpunkter i övrigt, som författningsenligt

kunna beaktas.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att handhavandet av den militära

tjänstepensioneringen hör överflyttas till statskontoret. Såsom de

sakkunniga föreslagit, torde detta lämpligen böra komma till direkt uttryck

i författningstexten. Av skäl, som statskontoret utvecklat, synes

tillräcklig anledning icke föreligga att tillmötesgå de från militärt håll

Depa rttmenhj
chtikn
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

uttalade önskemålen, att statskontoret för prövning av hithörande frågor

skulle tillföras militär sakkunskap.

Ett bifall till de sakkunnigas av mig tillstyrkta förslag beträffande

pensioneringens hamlhavande innebär, att arméns och flottans pensionskassors

bestyr med tjänstepensionering skulle upphöra. Vid genomförande

av detta förslag måste ståndpunkt tagas till frågan örn handhavandet

av pensionering enligt äldre bestämmelser av viss personal,

som icke blir underkastad reglementets stadganden. Till denna fråga

jämte de övriga spörsmål, som stå i samband med avvecklingen av de nuvarande

militära pensionskassorna, återkommer jag i annat sammanhang.

9 §.

Denna paragraf saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag men

har blivit erforderlig med hänsyn till den ändrade uppställning av reglementet,

som föranledes av mitt förslag rörande marinöverdirektörens pensionsförhållanden

och som jämväl påkallar viss ändring av rubriken till

reglementets 2 kap.

10 §.

Förevarande paragraf innehåller bestämmelser angående beräkning av

tjänstår beträffande ordinarie beställningshavare, som avses i 2 kap.,

samt motsvarar 8 § av de sakkunnigas förslag och 3 § civila tjänstepensi

onsreglementet.

10 § 1 mom.

Enligt 3 § civila tjänstepensionsregleinentet gäller såsom allmän regel,

att tjänstår må beräknas endast för tid, under vilken tjänsteman före

uppnående av den för hans tjänst stadgade pensionsåldern innehaft med

pensionsrätt förenad befattning i statens tjänst eller haft att vidkännas

pensionsavdrag jämlikt bestämmelserna i tjänstepensionsregleinentet förarbetare

eller för vilken erlagts avgift för tjänstepensionering till av staten

upprättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionskassa.

De sakkunniga framhålla, att de för att kunna uppehålla ett såsom

önskvärt befunnet krav på minst tjugufem tjänstår för hel pension varit

nödsakade att beträffande den ordinarie personalen i viss mån jämka

de allmänna principer för tjänstårsberäkningen, som kommit till uttryck

i civila tjänstepensionsreglementet. Vid bestämmelsernas utformning

hava de sakkunniga i stället sökt anknytning till 1921 års pensionskommittés

förslag i fråga om tjänstårsberäkning för militära beställningshavare.

De sakkunniga hava till en början funnit självfallet, att tjänstår bör

lå beräknas för tid, under vilken befattningshavaren före uppnående av

den för hans tjänst stadgade pensionsåldern varit innehavare av beställning,

varå militära tjänstepensionsreglementet äger tillämpning,

eller innehaft med pensionsrätt förenad icke-ordinarie befattning vid försvarsväsendet.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

77

. Vidare kava de sakkunniga ansett, att innehavare av officers- eller marinintendentsbeställning

kör få tillgodoräkna viss tid innan han erhållit befattning

såsom fänrik, respektive niarinunderintendent. I överensstämmelse

med vad som föreslagits av 1921 års pensionskommitté och marinstabschefen

hava de sakkunniga emellertid ansett sig böra begränsa tillgodoräknandet

att avse den tid, under vilken beställningshavaren varit

surnumerär fänrik, underlöjtnant eller niarinunderintendent och sålunda,

efter den grundläggande militärutbildningens avslutande, haft full

tjänstgöringsskyldighet. Att — såsom enligt nuvarande militära pensionsbestämmelser

är fallet — låta tillgodoräknandet omfatta hela den

tid, vederbörande varit i krigstjänst, har synts de sakkunniga icke böra

ifrågakomma.

Med hänsyn till att underofficerare (musikunderofficerare), flaggkorpraler

och högbåtsmän i allmänhet först efter lång tids tjänstgöring

såsom manskap erhålla med pensionsrätt förenad befattning bör vidare

enligt de sakkunnigas uppfattning vid tjänstårsberäkningen hänsyn

delvis tagas till manskapstiden. Att denna tid skulle, såsom enligt nuvarande

bestämmelser, i sin helhet få tillgodoräknas, har likväl synts

de sakkunniga principiellt oriktigt, då anställningstiden i sig innefattar

förberedande utbildningstid. Efter att hava övervägt olika möjligheter

till vinnande av en tillfredsställande avgränsning hava de sakkunniga

stannat vid att föreslå bestämmandet av en åldersgräns av 21 år, under

vilken tjänstårsberäkning icke må ifrågakomma. Ovan denna gräns

skulle anställningstiden i dess helhet få tillgodoräknas. Genom en sådan

avgränsning vinnes, framhålla de sakkunniga, förutom enkelhet vid

tjänstårsberäkningen, att i allmänhet förberedande utbildningstid icke

tillgodoföres vederbörande såsom tjänstår. Även sådan officer, som före

anställningen såsom sådan varit underofficer eller underbefäl, ävensom

musikdirektör hava ansetts böra erhålla enahanda rätt att tillgodoräkna

tjänstgöring i manskapsbeställning. Civilmilitära och civila beställningshavare

skulle däremot enligt de sakkunnigas förslag äga tillgodoräkna

endast två tredjedelar av anställningstiden i manskapsbeställning

efter fyllda 21 år.

Den omständigheten, att extra mariningenjör och marinunderingenjör

hava full tjänstgöringsskyldighet, har slutligen föranlett de sakkunniga

föreslå, att vid tjänstårsberäkningen hänsyn skulle tagas även till anställningstiden

i sådan egenskap. Tillräcklig anledning att ifrågasätta

reducering av denna tid har icke synts de sakkunniga föreligga.

Avgivna yttranden. Chefen för generalstaben har förklarat sig icke

kunna tillstyrka den av de sakkunniga föreslagna utgångspunkten för officerarnas

tjänstårsberäkning. Till närmare utveckling av skälen härför

anför generalstabscliefen bland annat följande:

Antagning till officersaspirant äger i regel rum under det tjugonde levnadsåret.

Gällande författningar medgiva dock anställning t. o. m. tjugu
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

tredje året. Enär den normala utbildningstiden utgör i runt tal 3 ar,

kunna således fall inträffa, då utnämning till officer icke kan ske förrän

under det tjugusjätte levnadsåret, varigenom möjligheten att vid 50 år

uppnå 25 tjänstår är utesluten. Det synes icke förenligt med rättvisa och

billighet att i ett militärt tjänstepensionsreglemente införa så snäva bestämmelser

för tjänstårsberäkningen, att beställningshavare med författningsenlig

anställning icke kan intjäna hel ålderspension. Lägges härtill,

att frågan örn en förlängning av utbildningen till officer är aktuell, synes

det vara nödvändigt att för ifrågavarande beställningshavare införa andra

beräkningsgrunder än de föreslagna. Att föreliggande fråga är av

vital betydelse framgår av det faktum, att för närvarande å officerskurserna

1912—1934 finnas icke mindre än 55 officerare, vilka vid 50 levnadsår

komma att innehava mindre än 25 tjänstår och vilka således skulle bliva

skyldiga att avgå med avkortad pension.

Enligt generalstabschefens mening kunde en ändamålsenlig lösning av

frågan ernås genom att även vid officerarnas tjänstårsberäkning hänsyn

foges till tid efter fyllda 21 år, varunder vederbörande före utnämning till

officer på stat innehaft anställning såsom officers- (reservofficers-)aspirant

eller —- beträffande officer, som utbildats enligt före 1914 års härordning

gällande bestämmelser — såsom officers- (reservofficers-)volontär.

Liknande uppfattning har kommit till uttryck i de yttranden, som avgivits

av arméns fullmäktige, fullmäktige i flottans pensionskassa, marinförvaltningen,

chefen för marinstaben och åtskilliga andra militära myndigheter.

Arméns fullmäktige anse, att örn ifrågavarande förslag till

gynnsammare tjänstårsberäkning icke vinner beaktande, de beställningshavare,

som genom erläggande av retroaktivavgifter förvärvat rätt att

tillgodoräkna viss tid, borde bibehållas vid denna rätt. Arméförvaltningen,

tre arméfördelning schefer samt vissa andra av försvarsväsendets

myndigheter hava däremot lämnat förslaget i denna del utan erinran.

Statskontoret framhåller, hurusom det med fog synes kunna göras gällande,

att förmånen att tillgodoräkna tidigare militärtjänstgöring, i den

mån den infaller efter fyllda 21 år, borde tillerkännas jämväl annan officer

än sådan, som tidigare haft anställning såsom manskap. Enligt statskontorets

uppfattning torde en dylik utvidgning av rätten till tjänstårsberäkning

knappast medföra några mera avsevärda statsfinansiella konsekvenser.

Statskontoret förordar alltså att förslaget kompletteras med

föreskrift i nu angiven riktning.

Slutligen må nämnas, att chefen för generalstaben framhållit önskvärdheten

av att överkonstapel och konstapel vid fästningspolisen skulle

få tillgodoräkna hela anställningstiden i manskapsbeställning efter fyllda

21 år, då risk eljest skulle förefinnas, att de icke kunde uppnå för hel pension

erforderligt antal tjänstår.

Såsom de sakkunniga framhållit, torde det icke vara möjligt att helt ansluta

tjänstårsberäkningsbestämmelserna i militära tjänstepensionsreglementet

till motsvarande bestämmelser i civila tjänstepensionsreglementet.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 192.

79

Det sätt, varpå de för militärpersonalen erforderliga särskilda reglerna örn

tjänstårsberäkning i de sakkunnigas förslag utformats, synes mig i stort

sett lämpligt. Att, såsom från militärt håll påyrkats och jämväl statskontoret

ifrågasatt, gynnsammare stadganden örn tjänstårsberäkning skulle

meddelas för officerare och för marinintendenturkårens personal anser

jag mig icke böra tillstyrka. De sakkunnigas förslag synes mig nämligen

i detta avseende liksom i övrigt väl motsvara de krav, som böra uppställas

på avvägningen av tjänstårsberäkningsbestämmelserna, nämligen att

en beställningshavare vid normala rekryterings- och tjänstgöringsförhållanden

skall kunna vid avgången erhålla hel ålderspension. Den omständigheten,

att ett i förhållande till kadrernas storlek relativt obetydligt

antal officerare kan komma att vid uppnådd pensionsålder brista i

det för hel pension erforderliga antalet tjänstår, innebär ingalunda, att

den militära personalen blir sämre ställd i pensionshänseende än civila

befattningshavare, för vilka gäller att den, som vunnit sin anställning

senare än normalt, får vidkännas avkortning i pensionen. Det alldeles

övervägande flertalet innehavare av kaptensbeställning kommer med

nuvarande förhållanden att kunna räkna mer än 25 tjänstår, och i de undantagsfall,

där nämnda antal tjänstår icke uppnås, kommer avkortningen

av pensionen att bliva ytterst obetydlig.

Icke heller i övrigt synas i yttrandena gjorda yrkanden örn förbättring

i de under 1 mom. avsedda tjänstårsberäkningsreglerna böra vinna

beaktande i annan män än att momentet bör erhålla sådan lydelse, att

även tjänstetid såsom surnumerär löjtnant och marinintendent får tillgodoräknas

såsom tjänstår.

Bortsett från denna jämkning har jag endast i ett avseende ansett mig

böra avvika från de sakkunnigas förslag under detta moment. Enligt förslaget

skulle såsom tjänstår utan avkortning få tillgodoräknas tid, under

vilken beställningshavare innehaft anställning såsom extra mariningenjör

eller marinunderingenjör. Då ett dylikt oavkortat tillgodoräknande

av rekryteringstjänstgöring i icke pensionsberättigande civilmilitär anställning

ej synes väl förenligt med grunderna för den civila tjänstårsberäkningen,

har jag ansett mig icke böra biträda förslaget i denna del.

Framhållas må, att tillgodoräknande i viss omfattning av tjänstetid i här

ifrågavarande anställning lärer kunna efter prövning av Kungl. Majit

äga rum nied stöd av de under 10 § 5 mom. föreslagna bestämmelserna.

Jag vill vidare^här förutskicka, att jag i det följande kommer att föreslå,

att tjänståldern för hel pension för här avsedda beställningshavare inom

mariningenjörkåren skall bestämmas till 25 i stället för, såsom de sakkunniga

föreslagit, 30 år.

Beträffande innebörden av stadgandet i 1 mom. a) må framhållas, att

med orden »beställning, på vilken detta reglemente äger tillämpning» givetvis

avses jämväl motsvarande beställningar enligt äldre organisa
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Departements

ehefen.

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

tionsformer, även om benämningen å en dylik beställning ej överensstämmer

med nuvarande benämning.

10 § 2 och 3 mom.

I 8 § 2 mom. av de sakkunnigas förslag bar intagits stadgande örn att beställningskavare,

som innehaft anställning såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren,

marinläkare av andra graden eller marinläkarstipendiat på

stat, må såsom tjänstår tillgodoräkna tid, varunder han fullgjort tjänstgöring

i sådan egenskap, ävensom av anställningstiden i övrigt så stor del,

som Kungl. Majit bestämmer. Av de sakkunnigas motivering för detta

stadgande (se betänkandet, sid. 75) framgår, att bestämmelsen införts i

förslaget i syfte att för militärläkarna — i första hand för bataljonsläkare,

beträffande vilka de sakkunniga föreslagit en pensionsålder av 55 år —

göra det möjligt att vid uppnådd pensionsålder regelmässigt räkna för

hel pension erforderligt antal tjänstår.

Enligt 8 § 3 mom. sakkunnigförslaget skulle enahanda bestämmelse

gälla beträffande beställningshavare, som från reservstat eller reserv

övergått till beställning på aktiv stat.

Vidare har under 8 § 4 mom. sakkunnigförslaget upptagits ett stadgande,

enligt vilket beställningshavare, som haft avsked med tillstånd att under

viss tid såsom lönlös kvarstå över stat, må såsom tjänstår tillgodoräkna

därunder fullgjord tjänstgöring.

Avgivna yttranden. Riksräkenskapsverket erinrar, att enligt förslaget

beställningshavare skulle kunna såsom tjänstår få tillgodoräkna anställningstid,

varunder han icke fullgjort tjänstgöring, och framhåller det enligt

ämbetsverkets mening betänkliga i att för vissa grupper av beställningshavare

meddela dylika från de allmänna principerna för tjänstårsberäkningen

avvikande särbestämmelser.

Även statskontoret har uttalat sig i samma riktning samt tillagt, att

syftet med de sakkunnigas förslag, vad bataljonsläkarna anginge, syntes

kunna vinnas genom en höjning av pensionsåldern för dessa beställningshavare

från av de sakkunniga föreslagna 55 till 60 år. Med anledning av

att från vissa militära myndigheter framställts förslag örn att tjänstgöring

såsom marinläkarstipendiat över stat och som fältläkarstipendiat

borde få tillgodoräknas, har statskontoret vidare ansett det böra tagas

under övervägande, huruvida icke i pensionsavseende hänsyn borde kunna

tagas även till sådan tjänstgöring.

Beställning å reservstat är för närvarande förenad med en på avgiftsplikt

grundad pensionsrätt enligt särskilda bestämmelser. Vid sådant

förhållande och med hänsyn till syftet med reservstatsinstitutionen synes

mig befogad erinran icke kunna riktas mot de sakkunnigas förslag, att för

pension i militär beställning på aktiv stat anställningstid å reservstat må

kunna efter prövning av Kungl. Majit tillgodoräknas även i den mån därunder

ej fullgjorts militär tjänstgöring.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

I detta sammanhang må erinras, att enligt 3 § 1 mom. civila tjänstepensionsreglementet

tjänstår för pension enligt detta reglemente må beräknas

för tid, under vilken tjänsteman innehaft med pensionsrätt förenad befattning

i statens tjänst. Efter ordalagen torde denna bestämmelse medgiva

oavkortad tjänstårsberäkning för civil pension beträffande anställningstid

i beställning å reservstat, oavsett huruvida därunder fullgjorts tjänstgöring

eller ej. En sådan tillgodoräkningsrätt lärer icke hava varit avsedd,

och sakligt sett torde skäl ej föreligga att för pension enligt civila

tjänstepensionsreglementet i allmänhet medgiva tjänstårsberäkning för

anställningstid å reservstat, i varje fall icke örn under anställningstiden

ej fullgjorts tjänstgöring i statens tjänst. Ehuru med reservstatens nuvarande

omfattning det påpekade förhållandet icke torde hava större

praktisk betydelse, synes ifrågavarande stadgande i civila tjänstepensionsreglementet

böra undergå ändring i syfte att undanröja nuvarande

generella rätt till tjänstårsberäkning för omförmäld anställning. Härom

gör jag framställning i annat sammanhang. Motsvarande ändring lärer

böra vidtagas i sakkunnigförslaget beträffande 26 § militära tjänstepensionsreglementet,

vilken paragraf innehåller regler örn tjänstårsberäkning

för icke-ordinarie befattningshavare.

Örn jag sålunda ansett mig böra biträda de sakkunnigas förslag beträffande

tjänstårsberäkning för pension enligt militära tjänstepensionsreglementet,

såvitt angår anställningstid i beställning å reservstat, kan jag

däremot i likhet med riksräkenskapsverket och statskontoret icke finna

det förenligt med de principer, som eljest tillämpas i fråga örn tjänstårsberäkning

för pension, att även anställningstid i reserven eller såsom

bataljonsläkare vid fältläkarkåren, marinläkare av andra graden eller

marinläkarstipendiat skulle få tillgodoräknas, i den mån därunder ej

fullgjorts tjänstgöring vid försvarsväsendet. Tilläggas må, att några

sakliga skäl att för anställningstid i militärläkartjänst, som icke är

förenad med pensionsrätt, ifrågasätta en längre gående tillgodoräkningsrätt

än för annan anställning knappast förefinnes, därest — såsom jag

i annat sammanhang föreslår — pensionsåldern för bataljonsläkare och

flygläkare av första graden höjes till 60 år.

I enlighet med den ståndpunkt, som jag sålunda intagit, hava 2 och 3

mom. av sakkunnigförslaget jämkats. Därvid har anledning icke synts

föreligga att beträffande tjänstårsberäkningen upprätthålla skillnad mellan

marinläkarstipendiat på stat och marinläkarstipendiat över stat. I

samband med den vidtagna jämkningen har den av de sakkunniga under

4 mom. upptagna bestämmelsen, mot vilken jag icke har något att erinra,

inarbetats i 3 mom. De följande momenten 5—9 i sakkunnigförslaget hava

med anledning härav i departementsförslaget betecknats såsom 4—8 mom.

Såsom arméförvaltningen och statskontoret föreslagit torde även befattningshavare,

vilken innehaft anställning som fältläkarstipendiat, böra få

tillgodoräkna därunder fullgjord tjänstgöring. Det kunde ifrågasättas att

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 192-

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. May.ts proposition nr 192.

i reglementet intaga en övergångsbestämmelse beträffande tjänstårsberäkning

för tjänstgöringstid i denna numera upphörda anställningsform. Med

hänsyn till den Kungl. Majit enligt 5 mom. tillerkända allmänna tillgodoräkningsrätten

lärer särskilt stadgande i detta avseende dock icke vara

erforderligt.

10 § i mom.

I detta moment hava vidtagits vissa förtydligande jämkningar i sakkunnigförslaget

(5 morn.), avseende bland annat att klargöra, att tillgodoräkningsrätten

omfattar även tjänstetid i icke-statlig anställning, för vilken

erlagts tjänstepensionsavgift till av staten upprättad eller understödd

pensionsinrättning.

10 § 6 mom.

8 § 7 mom. av sakkunnigförslaget innehåller, att vid tjänstårsberäkningen

avdrag skall göras bland annat för tid, under vilken beställningsbavare

undergått frihetsstraff eller hållits häktad för brott, så ock — med

visst undantag — för tid omfattande minst 15 dagar i följd, under vilken

beställningshavare åtnjutit tjänstledighet för svag hälsas vårdande eller

för enskild angelägenhet. Bestämmelsen äger sin motsvarighet i 3 §

1 mom. civila tjänstepensionsreglementet.

Åtskilliga militära myndigheter ävensom statskontoret hava förordat

att, till förekommande av misstolkning, uttrycket »frihetsstraff» måtte

med hänsyn till inom försvarsväsendet förekommande former av disciplinstraff

utbytas mot orden »straffarbete eller fängelse». Arméns fullmäktige,

fullmäktige i flottans pensionskassa m. fl. hava ansett bestämmelserna

i förevarande moment böra så avfattas, att därav framgår, att avdrag

icke skall göras för tid, varunder beställningshavare hållits häktad

för brott, för vilket han senare blivit frikänd. Slutligen hava arméns

fullmäktige och vissa av arméns myndigheter yrkat, att i författningstexten

måtte utsägas, att för tid, varunder befattningshavaren utan att

tjänstgöra ägt uppbära oavkortad lön, avdrag icke skall göras för tjänstårsberäkningen.

Myndigheternas erinringar hava synts mig icke böra föranleda annan

ändring av de i förevarande moment innefattade, med civila tjänstepensionsreglementet

överensstämmande föreskrifterna än att uttrycket »frihetsstraff»

utbytes mot »straffarbete eller fängelse».

13 i

13 § innefattar bestämmelser angående beräkning av ålderspension samt

motsvarar 12 § sakkunnigförslaget och 14 § civila tjänstepensionsreglementet.

Under 2 mom. hava de sakkunniga, i överensstämmelse med vad civila

tjänstepensionsreglementet innehåller, föreslagit, att för beställningshavare,

som under kortare tid än tre år innehaft den beställning, från vilken

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

83

avgång med ålderspension äger rum, beloppet av hel pension skall utgöra

medeltalet av de högsta pensionsunderlag, vilka under vart och ett av de

senast förflutna tre åren före avgången varit gällande för honom. Med anledning

av vissa från militärt håll framställda ändringsyrkanden, vilka

synas grundade på en missuppfattning av denna bestämmelses innebörd,

må påpekas, att det enligt ifrågavarande stadgande icke för erhållande

av ålderspension, beräknad efter det för tjänsten gällande pensionsunderlaget,

är erforderligt, att beställningshavaren under tre hela år varit

innehavare av beställningen, utan att nämnda beräkningsgrund kommer

i tillämpning, så snart tjänstetiden i beställningen överstiger två år.

Viss jämkning av ifrågavarande moment har däremot synts påkallad

för att reglera beräkningen av ålderspension i fall, då beställningshavare

inom de tre sista åren före avgången haft avsked med tillstånd att kvarstå

lönlös över stat. Därvid har det ansetts lämpligt föreskriva, att beloppet

av hel pension i dylikt fall icke må överstiga pensionsunderlaget för den

beställning, från vilken avgång med pension äger rum.

16 §.

16 § 1 och 2 mom.

Enligt 17 § civila tjänstepensionsreglementet — vilken motsvarar förevarande

paragraf — må tjänsteman, som tidigast fem år före uppnåendet

av pensionsåldern frivilligt avgår ur tjänst, kunna av Kungl. Majit medgivas

rätt att komma i åtnjutande av förtidspension, under förutsättning

att han innehar minst 30 tjänstår samt att avgången finnes icke vara stridande

mot statens intressen.

De sakkunniga hava föreslagit en i förhållande till berörda bestämmelse

utvidgad möjlighet för försvarsväsendets personal att erhålla förtidspension.

Enligt sakkunnigförslaget skulle Kungl. Majit kunna medgiva beställningshavare,

som tidigast fem år före uppnåendet av pensionsåldern

frivilligt avgår ur tjänst, förtidspension, därest avgången finnes icke vara

stridande mot statens intressen samt under förutsättning tillika beträffande

beställningshavare, för vilken pensionsåldern bestämts till 50 år,

att han innehar minst 20 tjänstår, beträffande officer (musikdirektör)

eller underofficer, för vilken pensionsåldern bestämts till 55 år, att han

innehar minst 25 tjänstår och beträffande annan beställningshavare att

han innehar minst det antal tjänstår, som erfordras för erhållande av hel

pension.

Till stöd för de avvikelser i förhållande till motsvarande bestämmelse

i civila tjänstepensionsreglementet, som sålunda föreslagits, hava de sakkunniga

åberopat dels uttalanden i ämnet av cheferna för generalstaben,

marinstaben och flygvapnet, dels ock av de sakkunniga för egen del anförd

utförlig motivering (betänkandet sid. 80—85).

I detta sammanhang hava de sakkunniga erinrat örn att enligt gällande

pensioneringsgrunder beställningshavare, som icke uppnått den levnads
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

84 Kungl. May.ts proposition nr 192.

ålder och tjänstetid, som erfordras för erhållande av fyllnadspension i

hans innehavande grad, må kunna avgå med sådan pension i den högsta

grad, inom vilken han uppfyllt villkoren för erhållande av pension. På

anförda skäl (betänkandet sid. 86) hava de sakkunniga avvisat framkommet

förslag örn att en motsvarande bestämmelse skulle inflyta i militära

tjänstepensionsreglementet.

Avgivna yttranden. Några principiella invändningar mot de av de sakkunniga

föreslagna bestämmelserna örn förtidspension hava icke framställts.

Vissa myndigheter hava emellertid föreslagit smärre jämkningar,

i allmänhet åsyftande lättnader i villkoren för förtidspension. Sålunda

hava arméns fullmäktige och arméförvaltningen ansett, att möjligheterna

till förtidsavgång borde ökas för vissa civilmilitära beställningshavare,

— t. ex. läkare och veterinärer — av vilka kräves högre teoretisk utbildning

och vilka därför i regel ej kunna före pensionsåldern uppnå det antal

tjänstår, som av de sakkunniga uppställts såsom förutsättning för möjlighet

till förtidspension.

Åtskilliga militära myndigheter hava funnit det vara otillfredsställande,

att i reglementsförslaget icke inrymts någon bestämmelse, som medger beställningshavare

rätt att avgå med pension i en lägre grad, då han uppfyllt

de för pension i denna grad stadgade ålders- och tjänstårsvillkoren.

Chefen för generalstaben framhåller sålunda, att de sakkunnigas förslag

i detta avseende innebär en väsentlig försämring av nuvarande pensionsvillkor

för vissa personalgrupper. Fullmäktige i flottans pensionskassa

hava funnit en rätt för beställningshavarna att avgå med pension i lägre

grad alltjämt vara för beställningshavarna värdefull utan att några olägenheter

för staten därav kunna påvisas. Arméns fullmäktige, arméförvaltningen

m. fl. militära myndigheter hava däremot lämnat förslaget i

denna del utan erinran.

Såsom de sakkunniga erinrat, hava militära myndigheter och personalorganisationer

inom försvarsväsendet vid upprepade tillfällen tidigare

gjort framställningar hos Kungl. Majit örn anordnande av en tillfredsställande

frivillig förtidspensionering för försvarsväsendets ordinarie beställningshavare.

De sakkunniga hava för egen del funnit ett tillgodoseende

i skälig omfattning av önskemålen härom vara motiverat av statliga

intressen. Då emellertid till följd av de för de största militära personalgrupperna

gällande låga avgångsåldrarna ett oförändrat överflyttande

till det militära pensionsområdet av det civila tjänstepensionsreglementets

bestämmelser örn förtidspension skulle medföra, att frivillig förtidsavgång

icke skulle kunna ifrågakomma för nämnda personalgrupper,

hava de sakkunniga ansett sig böra förorda vissa ej oväsentliga avvikelser

från civila tjänstepensionsreglementets regler beträffande förutsättningarna

för förtidspension. Enligt sakkunnigförslaget skulle visserligen,

liksom enligt civila tjänstepensionsreglementet, förtidspension icke

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

kunna ifrågakomma tidigare än fem år före pensionsåldern, men för militära

beställningar, för vilka pensionsåldern fastställts till 55 eller 50

år, skulle enligt förslaget förtidspension kunna beviljas under förutsättning

att beställningshavaren innehar en tjänstetid, som med högst fem

år understiger det för hel ålderspension stadgade antalet tjänstår —

d. v. s. 25 respektive 20 tjänstår — under det att enligt civila tjänstepensionsreglementet.

för möjlighet till förtidspension alltid fordras 30 tjänstår.

Med hänsyn till de skäl, som anförts till stöd för sakkunnigförslaget —

vilket, såsom nämnts, i de avgivna yttrandena lämnats utan principiell

erinran — har jag icke velat motsätta mig bifall till förslaget. Icke minst

med hänsyn till den ståndpunkt, som jag — på sätt i det följande skall

angivas — ansett mig böra intaga till de sakkunnigas förslag beträffande

pensionsåldrarna, har jag emellertid i detta sammanhang ansett mig böra

särskilt framhålla, att ett genomförande av det tillstyrkta förslaget beträffande

förtidspension torde med avseende å den aktiva personalens

tjänstbarhet och tillgångarna på reservpersonal kunna medföra en

förbättring av försvarsberedskapen, som är ägnad att verka i samma riktning

som de av de sakkunniga föreslagna sänkningarna av pensionsåldrarna.

Samtidigt kunna de lättnader i fråga örn förutsättningarna för

förtidspension, som förslaget innebär i jämförelse med bestämmelserna i

civila tjänstepensionsreglementet, medföra personliga fördelar för den

militära personalen.

De förslag örn ytterligare utökade möjligheter till förtidspension, som

framkommit i vissa militära myndigheters yttranden, kan jag icke biträda.

Jag vill i detta sammanhang understryka, att med bestämmelsernas

avfattning åsyftas, att förtidspension icke bör medgivas annat än då

förtidsavgång påtagligen icke är stridande mot statens intressen. Frågor

örn beviljande av förtidspension för beställningshavare vid försvarsväsendet

böra av Kungl. Majit avgöras efter gemensam beredning mellan

försvars- och finansdepartementen.

Med avseende å frågan örn rätt för beställningshavare att avgå med

pension i lägre grad delar jag de sakkunnigas uppfattning, att en dylik

rätt, som icke är förenlig med moderna pensioneringsprinciper, ej vidare

bör ifrågakomma. Gentemot vad i vissa yttranden anförts örn önskvärdheten

av att bibehålla denna rätt till förtidsavgång vill jag framhålla,

att det vid införande av möjlighet till förtidspension efter prövning

av Kungl. Majit skulle vara en uppenbar inkonsekvens, örn en beställningshavare,

vars avgång med förtidspension i innehavande beställning

av Kungl. Majit befunnits strida mot statens intressen, skulle äga

möjlighet att detta oaktat efter eget bestämmande avgå med pension i en

lägre grad, från vilken han tidigare mottagit befordran till högre beställning.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

16 § 3 mom.

Detta moment överensstämmer med 15 § 3 mom. i de sakkunnigas förslag

men företer viss avvikelse i förhållande till motsvarande stadgande

i civila tjänstepensionsreglementet (17 § 2 morn.). Beträffande de sakkunnigas

motivering till denna avvikelse, mot vilken jag intet har att erinra,

torde få hänvisas till betänkandet (sid. 86 och 87).

17 $.

Denna paragraf innehåller bestämmelser örn pensionsunderlag och pensionsavdrag

för den personal, som avses i 2 kap.

17 § 1 mom.

Beträffande detta moment torde jag få åberopa vad jag i den allmänna

motiveringen anfört i fråga örn pensionsunderlag och pensionsavdrag.

Ett av arméförvaltningen framställt förslag örn bestämmande av särskilda

förhöjda pensionsunderlag för vissa beställningshavare, till vilka utöver

lönen utgå i militära avlöningsreglementet fastställda tilläggsarvoden,

nämligen fälttygmästaren och styresmännen vid artilleriets fabriker,

kan jag med hänsyn till de konsekvenser inom andra delar av statsförvaltningen,

som en dylik bestämmelse skulle kunna medföra, icke biträda.

17 § 2 mom.

Detta moment innehåller bestämmelser örn pensionsunderlag och pensionsavdrag

för flaggkorpraler och högbåtsmän. I detta hänseende föreslog

1921 års pensionskommitté, att pensionsunderlagen skulle bestämmas

till 1,776 kronor respektive 1,704 kronor. Pensionskommittén grundade

sitt förslag på vissa beräkningar rörande storleken av de löneförmåner,

som enligt 1921 års manskapsavlöningsreglemente tillkommo

flaggkorpraler och högbåtsmän. Dessa beräkningar gåvo till resultat,

att sammanlagda värdet av de till nämnda beställningshavare utgående

löneförmånerna kunde uppskattas till 2,782 kronor för flaggkorpral och

2,686 kronor för högbåtsman.

De sakkunniga hava erinrat, att avlöningsförmånerna sedermera genom

1928 års manskapsavlöningsreglemente höjts i förhållande till de

av pensionskommittén beräknade beloppen. I anledning härav hava de

sakkunniga uppskattat värdet av dessa förmåner å E-ort (Karlskrona)

till 2,965 kronor för flaggkorpral och 2,941 kronor för högbåtsman eller

alltså till 183, respektive 255 kronor mera än enligt pensionskommitténs

beräkningar.

Med hänsyn härtill hava de sakkunniga övervägt, huruvida icke pensionsunderlagen

för ifrågavarande beställningshavare borde något höjas.

De sakkunniga hava emellertid stannat vid att för flaggkorpral föreslå

samma pensionsunderlag, 1,776 kronor, som ifrågasattes av 1921 års pen
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Martts proposition nr 192.

sionskommitté, men förordat ökning av underlaget för högbåtsman till

1,764 kronor. Beträffande skälen för sitt ståndpunktstagande härutinnan

hava de sakkunniga anfört bland annat följande:

En jämförelse med de pensionsunderlag, som fastställts för befattningshavare

i motsvarande löneställning vid den civila statsförvaltningen, giver

visserligen icke stöd för en höjning av pensionsunderlagen för någondera

av beställningarna. För innehavare av civil befattning, tillhörande

lönegraden B 5 — vilken i högsta löneklassen å E-ort uppbär en årlig avlöning

av 2,916 kronor — är pensionsunderlaget bestämt till 1,644 kronor;

för lönegraden B 6 med slutlön å E-ort av 3,060 kronor utgör pensionsunderlaget

1,716 kronor. Vid en avvägning av pensionsunderlagen i motsvarande

relation till löneförmånerna borde dessa underlag bestämmas

för flaggkorpral till omkring 1,700 kronor och för högbåtsman till obetydligt

lägre belopp. Med hänsyn till den låga uppskattning av naturaförmånernas

värde, som ligger till grund för de sakkunnigas beräkningar,

synes emellertid, så länge nuvarande avlöningsform för beställningshavarna

bibehålies, skäl tala för sådan avvikelse från nämnda relation

till avlöningsförmånerna, varigenom något högre underlag kunna

åstadkommas. Härvidlag torde man dock beträffande flaggkorpral icke

kunna gå högre än till det av 1921 års pensionskommitté förordade beloppet

av 1,776 kronor. Erinras må, att det för lönegraden Uo 1 — till

vilken för närvarande hör underofficer av tredje graden - föreslagna pensionsunderlaget

av 1,836 kronor med endast 60 kronor överstiger det som

sålunda förordats för flaggkorpral, oaktat att skillnaden i den å E-ort

utgående högsta avlöningen beräknats utgöra 299 kronor. Vad däremot

angår högbåtsman hava de sakkunniga, med hänsyn till att de sådan beställningshavare

tillkommande högsta avlöningsförmånerna i angiven

ortsgrupp beräknats med endast 24 kronor understiga vad som utgår till

flaggkorpral, ansett sig böra föreslå en höjning av pensionsunderlaget till

1,764 kronor.

De sakkunniga hava vidare föreslagit, att flaggkorpraler och högbåtsmän

— vilka för närvarande äro befriade från skyldighet att erlägga pensionsavgifter

— skola vara skyldiga att vidkännas pensionsavdrag till

belopp, som avvägts i anslutning till vad av de sakkunniga förordats i

fråga örn övriga beställningshavare.

Avgivna yttranden. De sakkunnigas förslag med avseende å pensionsunderlag

för flaggkorpraler och högbatsmän hava lämnats utan erinran

av samtliga myndigheter med undantag av chefen för kustartilleriet, som

ansett underlagen vara för låga. För svar sväsendets underbefälsförbund

föreslår en höjning av pensionsunderlagen till 1,956 kronor för flaggkorpral

och 1,944 kronor för högbåtsman. Förbundet anser nämligen, att

de naturaförmåner, som tillkomma beställningshavarna ifråga, bort beräknas

till högre värde än enligt de sakkunnigas förslag samt att den

kontanta lönen måste anses hänförlig till A-ort.

Fullmäktige i flottans pensionskassa, marinstabschefen m. fl. militära

myndigheter ävensom försvarsväsendets underbefäls förbund hava framhållit,

att det icke syntes vara möjligt att utan samband med en lönereglering

belasta flaggkorpraler och liögbåtsmän — vilka från och med

s. 88 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

den 1 juli 1934 i familjepensionshänseende anslutits till flottans pensionskassa

och därigenom blivit skyldiga att erlägga gratialavgift — med de

föreslagna bidragen till tjänstepensioneringen.

De pensionsunderlag, som av de sakkunniga föreslagits för flaggkorpraler

och bögbåtsmän, synas mig väl avvägda. Jag kan följaktligen icke

biträda underbefälsförbundets yrkande örn böjning av dessa underlag.

Vad därefter angar fragan örn flaggkorpralernas och bögbåtsmännens

bidrag till pensioneringskostnaderna anser jag anledning saknas att tillerkänna

denna personal pensionsrätt enligt reglementet på andra villkor

än övrig personal. Jag tillåter mig erinra att — enligt vad som framgår

"äv propositionen nr 50 till 1925 års riksdag — vid behandling av frågan

örn försvarsväsendets personalorganisation förutsattes att, därest flaggkorpraler

och bögbåtsmän erbölle pensionsrätt enligt samma grunder

som marinens personal i övrigt, därmed borde följa skyldighet att erlägga

pensionsavgifter. Vidkommande frågan örn pensionsavdragens storlek

följer av vad jag under den allmänna motiveringen anfört beträffande

pensionsavdragens avvägning, att jag anser dessa avdrag även för ifrågavarande

beställningshavare böra bestämmas i enlighet med vad som

föreslagits i den vid betänkandet fogade reservationen eller till 54 kronor

för såväl flaggkorpraler som högbåtsmän. Detta pensionsavdrag synes

blygsamt i förhållande till den betydande ökning av pensionsförmånen,

som förslaget innebär. Enligt de för närvarande gällande summariska

pensioneringsgrunderna uppgår pensionsbeloppet till 1,404 kronor för

flaggkorpral och 1,368 kronor för högbåtsman. Erinras må vidare, att

nuvarande innehavare av ifrågavarande beställningar enligt mitt förslag

skulle äga frihet att välja, huruvida de vilja underkasta sig reglementets

bestämmelser eller kvarbliva vid nuvarande pensioneringsgrunder.

18 §.

Denna paragraf innehåller huvudstadgandena örn pensionsålder för de

i 2 kap. avsedda beställningarna.

Gällande bestämmelser. Enligt nuvarande bestämmelser växla pensionsåldrarna

för den ordinarie personalen vid försvarsväsendet högst

väsentligt.

Vad den militära personalen — utom flygvapnet — angår, utgör pensionsåldern

50 år för de största personalgrupperna, nämligen kompaniofficerare

och underofficerare vid armén, med undantag av kaptener vid

intendenturkåren, vilka hava en pensionsålder av 55 år, och förvaltare

vid intendenturkåren, för vilka pensionsåldern utgör 60 år. En pensionsålder

av 50 år gäller även för flaggkorpraler. För regementsofficerare av

överstelöjtnants eller majors tjänstegrad ävensom för kaptener, subalternofficerare

och underofficerare vid marinen gäller i allmänhet en pen
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

sionsålder av 55 år; dock är pensionsåldern fastställd till 60 år för överstelöjtnanter

och majorer vid intendenturkåren. En avgångsålder av 55 år

är vidare fastställd för högbåtsman. För överstar (kommendörer) är pensionsåldern

med visst undantag bestämd till 60 år. För brigadchefer utgör

pensionsåldern 62 år. Förrådsförvaltare vid marinen hava för närvarande

en pensionsålder av 63 år. För kavalleriinspektören, kommendanten

i Bodens fästning och militärbefälhavaren på Gotland gäller en

pensionsålder av 65 år. Även för generalspersoner och flaggmän utgör

pensionsåldern 65 år.

I fråga örn den civilmilitära personalen äro pensionsåldrarna icke fullt

så skiftande. För det övervägande antalet av dessa beställningshavare

gäller en pensionsålder av 60 år. Lägre pensionsålder (55 år) bar bestämts

endast för bataljonsläkare och bataljonsveterinär. En högre pensionsålder

tillämpas dels för all personal vid marinintendenturkåren och vid

flottans poliskår ävensom för förrådsvaktmästare (65 år), dels ock för

vissa marinläkare (63 år).

Beträffande de civila beställningsbavarna gäller en pensionsålder av

63 år för de största personalgrupperna, nämligen maskinister och eldare

av första klassen.

För flertalet beställningar vid flygvapnet bar någon särskild pensionsålder

ännu icke blivit fastställd. I kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 253)

med vissa bestämmelser i avseende å den militära pensioneringens provisoriska

ordnande stadgas, att personal, som från armén eller marinen

övergår till flygvapnet, skall kvarstå såsom delägare i arméns pensionskassa

respektive flottans pensionskassa, ävensom att för annan personal

vid flygvapnet skola tillämpas arméns pensioneringsgrunder. Dessa bestämmelser

medföra, att för skilda innehavare av en och samma beställning

olika pensionsåldrar bliva gällande, allteftersom beställningsbavarna

övergått från armén eller marinen eller tillträtt första anställning

vid flygvapnet. Sålunda gäller för närvarande för kaptener, subalternofficerare

och underofficerare vid flygvapnet, som tidigare varit

anställda vid marinen, en pensionsålder av 55 år, medan för motsvarande

beställningshavare, som erhållit transport från armén eller vunnit

sin första anställning vid flygvapnet, gäller en pensionsålder av 50 år.

För vissa beställningar, vilka vid olika försvarsgrenar tillkommit genom

1925 års försvarsorganisation, har pensionsålder ännu ej fastställts.

Enligt civila tjänstepensionsreglementet utgör, såsom förut nämnts,

pensionsåldern för flertalet tjänstemän tillhörande lönegraderna 1—12 60

år, medan för befattningshavare i högre löneställning pensionsåldern i allmänhet

bestämts till 65 år.

De sakkunnigas förslag. Militärpensionssakkunniga hava till ingående

behandling upptagit frågan om lämplig pensionsålder för de olika befattningarna.

Inledningsvis framhålla de sakkunniga, att särskilda till den

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

militära pensioneringens uppgift hänförliga förhållanden, som sakna motsvarighet

inom den civila statsförvaltningen, i förevarande avseende ansetts

påkalla avvikelser från det civila tjänstepensionsreglementets bestämmelser.

För vissa allmänna synpunkter härutinnan har i betänkandet givits

följande uttryck:

Den militära tjänstgöringen ställer redan i fredstid nästan genomgående

större krav på rörlighet och fysisk spänstighet än vad fallet i allmänhet

är beträffande arbetsuppgifterna inom civilförvaltningen, och ett tillfredsställande

fullgörande av denna tjänstgöring förutsätter därför en

tidigare avgångsålder för flertalet beställningshavare. Men det är icke

enbart, och måhända icke främst, kraven på tjänstbarhet under fredsförhållanden,

som föranlett och alltjämt påkalla en tidigare avkoppling av

den aktiva personalen vid försvarsväsendet än av civilförvaltningens

tjänstemän. Otvivelaktigt skulle man åtminstone i vissa fall kunna fixera

en högre avgångsålder än som nu anses tillrådlig, örn enhart tjänstgöringsförhållandena

i fredstid vore avgörande. Hänsyn måste emellertid

även tagas till nödvändigheten av en kontinuerlig föryngring av befälskadrerna

med tanke dels på den å aktiv stat befintliga personalens uppgifter

vid mobilisering och dels på behovet av att vid mobilisering äga

tillgång till en någorlunda tjänstduglig reserv.

De sakkunniga omnämna, att i nära nog samtliga till de sakkunniga

avgivna yttrandena den uppfattningen kommit till synes, att under

de senare åren fordringarna på tjänstbarhet skärpts samtidigt som

behovet av reservpersonal ökats. Chefen för generalstaben har framhållit,

att utom nyss angivna synpunkter även andra förhållanden borde inverka

på pensionsåldrarnas bestämmande. Sålunda vore minsta möjliga differentiering

av pensionsåldrarna eftersträvansvärd. I den mån tjänstens

natur eller militära krav icke till annat föranledde, borde därför samma

pensionsålder bestämmas för samtliga beställningshavare i en och samma

lönegrad.

Med utgångspunkt från nu antydda allmänna synpunkter hava cheferna

för generalstaben, marinstaben och flygvapnet samt flygstyrelsen i yttranden

till de sakkunniga framlagt förslag till pensionsåldrar för samtliga

beställningar vid försvarsväsendet. Cheferna för generalstaben och

marinstaben hava därvid givit uttryck åt den uppfattningen, att de nuvarande

pensionsåldrarna i stort sett finge anses väl avvägda; de jämkningar,

som av dem föreslagits, åsyfta av nyss angivna skäl en sänkning

av dessa åldrar. Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava förordat

en sänkning av pensionsåldrarna för nära nog samtliga beställningshavare

vid flygvapnet.

De sakkunniga hava, utom beträffande flygvapnets personal, i det övervägande

antalet fall följt myndigheternas ifrågavarande förslag samt

därvid utförligt motiverat sitt ståndpunktstagande (betänkandet sid. 91—

125).

Sakkunnigförslaget innebär en sänkning av pensionsåldern för följande

beställningar, nämligen:

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

91

vid armén:

för brigadchef från 62 till 60 år;

för inspektören för kavalleriet, kommendanten i Bodens fästning och

militärbefälhavarén på Gotland från 65 till 60 år;

för vissa till lönegraderna O 5 eller O 4 hänförda chefer för militära skolor

eller för särskilt för sig bestående kårer (cheferna för Gotlands och

Norrbottens artillerikårer samt cheferna för krigshögskolan, krigsskolan,

artilleri- och ingenjörhögskolan samt arméns underofficersskola) från 60

till 55 år;

för överstelöjtnant och major vid intendenturkåren från 60 till 55 år;

för kapten vid intendenturkåren från 55 till 50 år;

för överkonstapel och konstapel vid fästningspolisen från 60 till 55 år;

vid marinen:

för kapten, löjtnant, underlöjtnant och fänrik från 55 till 50 år;

för förrådsförvaltare från 63 till 60 år;

för underofficerare av andra och tredje graden fran 55 till 50 ar;

för förste marinintendent från 65 till 60 år;

för marinintendenter av första och andra graden samt marinunderintendent

från 65 till 55 år;

för förste marinläkare och marinläkare av första graden, sjukhusläkare

från 63 till 60 år;

för överkonstapel och konstapel vid flottans poliskår fran 65 till 60 år;

för vissa för flera försvarsgrenar gemensamma befattningar:
för

musikdirektörer från 60 till 55 år;

för förrådsvaktmästare från 65 till 60 år;

för maskinist och eldare av första klassen från 63 till 60 år.

Höjd pensionsålder har föreslagits endast för redogöraren vid ridskolan,

nämligen från 50 till 60 år.

För flygvapnets personal skulle enligt de sakkunnigas förslag fastställas

enhetliga pensionsåldrar, i huvudsak överensstämmande med pensionsåldrarna

vid armén.

En sammanställning av nu gällande pensionsåldrar, av 1921 års pensionskommitté

framlagda förslag, i ämnet hos de sakkunniga framställda yrkanden

samt de sakkunnigas eget förslag återfinnes i betänkandet å sid.

224—229.

Under hänvisning till betänkandets mera utförliga redogörelse torde jag

i det följande få lämna en kort översikt över de skäl, som föranlett de sakkunnigas

förslag till ändringar beträffande vissa pensionsåldrar samt

till fastställande av pensionsålder i de fall, då sådan hittills ej bestämts.

Armén. Kavalleriinspektören, kommendanten i Bodens

fästning, brigad chefer. Samtliga dessa beställningar tillböra lö
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

negraden 0 7. För förstnämnda båda beställningar har pensionsåldern tidigare

utgjort 60 år; först genom beslut av 1923 års riksdag höjdes den till

65 år. Nu gällande pensionsålder för brigadchef fastställdes genom beslut

av 1928 års riksdag.

Chefen för generalstaben har i sitt till de sakkunniga avgivna yttrande

föreslagit en pensionsålder av 60 år för samtliga dessa beställningar. Därvid

har framhållits, att denna sänkning beträffande brigadcheferna vore

nödvändig ur befordrings- och placeringssynpunkt. Brigadcheferna utgjorde

rekryteringskällan för fördelningschefsbeställningarna. Örn pensionsåldern

för brigadchef sattes till 62 år, kunde det inträffa, att fördelningschefen

finge innehava sin beställning under endast tre år, något

som med hänsyn till fördelningschefens uppgifter icke kunde anses lämpligt.

Förhållandet mellan fördelningschef, brigadchef och regementschef

vore principiellt detsamma som mellan regementschef, överstelöjtnant

och bataljonschef. Nommendanten i Bodens fästning intoge numera

samma ställning som brigadchef. De höga krav, som måste ställas

å denne beställningshavare liksom å inspektören för kavalleriet, gjorde

en återgång till en pensionsålder av 60 år önskvärd.

För egen del anföra de sakkunniga, att den omständigheten, att nu gällande

pensionsålder för brigadchefer så sent som år 1928 fastställts till 62

år, måhända kunde tala för att denna ålder för avgångsskyldighetens inträde

icke nu rubbades. De sakkunniga hava emellertid funnit vägande

skäl vara anförda för en sänkning av pensionsåldern till 60 år och alltså

förordat den jämkning nedåt av nuvarande pensionsålder, som föreslagits

av generalstabschefen. I fråga örn övriga till lönegraden O 7 hänförda beställningshavare

förklara sig de sakkunniga dela de militära myndigheternas

uppfattning örn att avgångsåldern hör vara densamma som för brigadchefer.

Militärbefälhavaren på Gotland. De sakkunniga anföra till

motivering av sitt förslag örn sänkning av pensionsåldern till 60 år, att

militärbefälhavaren numera tillhör samma lönegrad som överste (O 6)

och även i fråga örn ställning och åligganden närmast är jämställd

med regementschef, i det han för det direkta befälet över Gotlands infanterikår,

samt att skäl icke synas föreligga att för denne beställningshavare

bestämma annan pensionsålder än för regementschef.

Vissa skol- och kårchefer. För chefen för arméns underofficersskola

har pensionsåldern, i avbidan på en definitiv pensionsreglering, år

1931 fastställts till 60 år. För övriga här ifrågavarande beställningar såsom

skolchefer (cheferna för krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan

samt krigsskolan) har pensionsåldern bestämts före genomförandet av

192o års härordning. I sitt till de sakkunniga avgivna utlåtande har chefen

för generalstaben framhållit, att pensionsåldern för omförmälda skolchefer

borde bestämmas till vad som eljest gällde för officerare, tillhörande

samma lönegrad; härigenom skulle överensstämmelse vinnas med

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

vad som för närvarande gäller beträffande cheferna för övriga militära

skolor, nämligen chefen för skjutskolan för infanteriet och kavalleriet

samt chefen för ridskolan. Beträffande förenämnda kårchefer (cheferna

för Norrbottens och Gotlands artillerikårer) har generalstahschefen föreslagit

sänkning av pensionsåldern till 55 år, vilken pensionsålder i allmänhet

gäller för lönegraderna O 4 och O 5 och som jämväl är fastställd

för övriga chefer för särskilt för sig bestående kårer (kårcheferna vid

fortifikationen och trängen).

De sakkunniga ansluta sig till vad chefen för generalstaben föreslagit

beträffande pensionsålder för ifrågavarande skolchefer och kårchefer.

I likhet med generalstahschefen anse de sakkunniga att, därest icke särskilda

skäl till annat föranleda, lika pensionsålder bör gälla för samtliga

befattningshavare, tillhörande samma lönegrad.

Överstelöjtnanter, majorer och kaptener vid intendenturkåren.

Intill år 1907 utgjorde pensionsåldern för intendenturpersonal

av överstes, överstelöjtnants eller majors tjänsteställning 65 år samt

för sådan personal av kaptens eller löjtnants tjänsteställning 60 respektive

55 år. 1907 års riksdag beslöt emellertid (prop. nr 62; R. skr. nr 10)

en sänkning av pensionsåldern med fem år för samtliga dessa personalkategorier.

Redan i detta sammanhang förelåg förslag örn fastställande av

samma pensionsåldrar för intendenturkårens personal som för arméns

motsvarande befäl i övrigt.

I yttrande till de sakkunniga har generalintendenten instämt i tidigare

vid olika tillfällen framförda önskemål örn sänkning av nuvarande pensionsåldrar

för intendenturkårens personal samt anfört bland annat följande;
Nödvändigheten

av en dylik sänkning gjorde sig särskilt gällande med

hänsyn till behovet av att erhålla ökad mobiliseringstillgång å väl kvalificerad

f. d. aktiv personal. Önskvärt vore också att vinna ökad tjänstbarhet

genom den aktiva personalens föryngring.

Behovet av lägre pensionsålder framträdde med särskild styrka i fråga

örn intendenturkårens överstelöjtnants- och majorsbeställningar. De befattningar,

i vilka det stora flertalet innehavare av sådana beställningar

vid mobilisering skulle utnyttjas, ställde mycket stora krav på vederbörandes

såväl fysiska som andliga spänstighet. Vid bestämmandet av pensionsåldern

för dessa officerare vore det emellertid även nödvändigt tillse, att

befordringarna till regementsofficersgraderna bleve på lämpligt sätt reglerade.

Enligt de riktlinjer, som jämlikt statsrådsprotokollet den 12 februari

1926 skulle tjäna till ledning vid uppgörandet av de på 1925 års härordning

grundade nya personalstaterna, borde medelbefordringsåldern i

regel utgöra för överstelöjtnant 46 år och för major 44 år, motsvarande en

medelålder i dessa grader av 50, respektive 48 år. Dessa medelbefordringsåldrar

och medelåldrar, vilka utan tvekan måste anses synnerligen lämpliga

och eftersträvansvärda, vore icke möjliga att genomföra. Medelåldern

för intendenturkårens överstelöjtnanter och majorer hade nämligen redan

förskjutits avsevärt uppåt och utgjorde för närvarande 55 år för överstelöjtnanterna

samt 50 år för majorerna. Dessa medelåldrar komme att

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

under de närmaste åren undergå ytterligare höjning, om ingen sänkning

av pensionsåldrarna komme till stånd. Strävandet att tillämpa de ovannämnda

befordringsdirektiven medförde med nuvarande pensionsbestämmelser

synnerligen ojämna befordringskonjunkturer inom intendenturkåren.

De nuvarande pensionsbestämmelserna för intendenturkårens överstelöjtnanter

och majorer vore sålunda ohållbara.

_ Med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena kunde det icke vara lyckligt

att, såsom nu vore fallet, för samtliga tre regementsofficersgrader

vid intendenturkåren samma pensionsålder vore fastställd. De skäl, som

föranlett att inom övriga truppslag pensionsåldern för överstelöjtnanter

och majorer satts lägre än för överstar, gällde även beträffande överstelöjtnanter

och majorer vid intendenturkåren.

Vad frågan örn pensionsåldern för intendenturkårens kaptener anginge,

vore av förut anförda skäl önskvärt, att en sänkning av pensionsåldern

skedde till den för övriga kaptener gällande, d. v. s. 50 år.

Chefen för generalstaben har i sitt yttrande till alla delar anslutit sig

till vad generalintendenten sålunda anfort.

De sakkunniga anföra för egen del:

Sedan lång tid tillbaka har det varit ett militärt önskemål, att för överstelöjtnanter,

majorer och kaptener vid intendenturkåren skulle bestämmas

samma pensionsåldrar som för motsvarande beställningshavare vid

armén i övrigt. De skäl härför, som vid olika tillfällen anförts, hava synts

de sakkunniga övertygande. Det torde vara obestridligt, att intendenturtjänsten

numera icke ställer mindre krav på sina utövare än den militära

tjänsten i övrigt. De sakkunniga hava med hänsyn härtill funnit sig böra

föreslå, att pensionsåldrarna för arméns intendenturoffieerare bestämmas

på samma sätt som för övriga officerare i motsvarande grader vid armén.

Redogöraren vid ridskolan, för vilken särskild pensionsålder

ännu icke blivit bestämd, åtnjuter lön enligt lönegraden Uo 4 och bör

enligt de sakkunnigas förslag i fråga örn pensionsålder vara likställd med

förvaltarna vid intendenturkåren, vilka tillhöra samma lönegrad och

för vilka gäller en pensionsålder av 60 år.

Musikdirektörer (även vid marinen). Pensionsåldern för musikdirektörer

utgjorde enligt pensioneringsgrunderna ursprungligen 50

år vid armén och 55 år vid marinen. Genom beslut av 1931 års riksdag

(prop. nr 116, punkt 2:o; R. skr. nr 100) höjdes emellertid pensionsåldern

för dessa beställningshavare, vilka numera i lönehänseende äro

jämställda med löjtnant (O 2), till 60 år.

Chefen för generalstaben har i sitt yttrande till de sakkunniga på anförda

skäl framhållit, att nu gällande pensionsålder för musikdirektörer

vore för hög, samt uttalat önskvärdheten av att återgå till en pensionsålder

av 50 år eller att åtminstone sänka densamma till 55 år. Chefen

för marinstahen har ansett, att något militärt skäl knappast kunde anföras

för nödvändigheten av en sänkning av pensionsåldern i fråga örn

musikdirektör vid marinen; chefen för kustartilleriet har däremot uttalat

sig för en pensionsålder av 55 år. Även musikaliska akademien har

i yttrande till de sakkunniga förordat, att pensionsåldern måtte för ifrå
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

gavarande beställningshavare sänkas till förslagsvis 55 år. Styrelsen för

svenska militärmusikdirektörsföreningen har yrkat, att pensionsåldern

för musikdirektör måtte bibehållas vid 60 år.

För egen del anföra de sakkunniga bland annat:

Frågan, huruvida ändring bör ske i den nyligen provisoriskt fastställda

pensionsåldern för musikdirektörer, kan givetvis vara föremål för tvekan.

Enligt de sakkunnigas uppfattning hava emellertid av chefen för

generalstaben och musikaliska akademien vägande skäl anförts för en

sänkning av denna pensionsålder. Ifrågavarande befattningshavare utöva

befälsrätt över och leda undervisningen av musikpersonalen. Det torde

i allmänhet icke kunna förutsättas, att de egenskaper, som måste anses

önskvärda för fyllande av berörda uppgifter, äro till finnandes intill en

ålder av 60 år. Ur flera synpunkter måste det vidare anses mindre tillfredsställande

att för framtiden bibehålla en så stor skillnad i avgångsålder,

som för närvarande förefinnes mellan å ena sidan musikdirektör

och å andra sidan musikunderofficer. Ett dylikt förhållande måste medföra

en ojämnhet i befordringsförhållandena, som är ägnad att menligt

inverka på rekryteringen. Vad nu sagts har i första hand avseende å

musikdirektörer vid armén men äger i huvudsak tillämpning även beträffande

motsvarande befattningshavare vid marinen.

På grund av vad sålunda anförts och då, enligt de sakkunnigas mening,

den år 1931 vidtagna provisoriska höjningen av pensionsåldern för musikdirektörer

från 50 till 60 år varit alltför betydande, hava de sakkunniga

stannat vid att föreslå en pensionsålder för musikdirektörer såväl vid

armén som vid marinen av 55 år.

Förrådsvaktmästare (även vid flygvapnet). Efter omnämnande,

att chefen för generalstaben föreslagit en sänkning av nuvarande

pensionsålder — 65 år — till 63 år, hava de sakkunniga beträffande dessa

befattningshavares pensionsålder anfört:

En jämförelse med vad i förevarande hänseende gäller för befattningshavare

vid den civila statsförvaltningen giver närmast vid handen, att

pensionsåldern för förrådsvaktmästare bör bestämmas till 60 år. Avlöningsförmånerna

motsvara nämligen vad som utgår till tjänsteman i lönegraden

B 7, för vilken avgångsåldern enligt de allmänna bestämmelserna i

civila tjänstepensionsreglementet utgör 60 år. Visserligen har för förrådsförman

vid statens järnvägar eller statens vattenfallsverk, vilken i lönehänseende

är jämställd med ifrågavarande beställningshavare, genom civila

tjänstepensionsreglementets undantagsbestämmelser fastställts en

pensionsålder av 63 år. Det vill dock synas, som örn förrådsvaktmästarnas

göromål åtminstone i vissa avseenden vore mera påfrestande, särskilt som

deras arbete till största delen är förlagt till dragig^ och kalla, även vintertiden

ouppvärmda förrådslokaler. I skrivelse till de sakkunniga har

av denna anledning från personalens sida framställts önskemål örn en nedsättning

av pensionsåldern med 5 år.

De sakkunniga hava av dessa skäl funnit sig böra föreslå sänkning av

den nuvarande pensionsåldern för förrådsvaktmästare till 60 år. Denna

avgångsålder skulle gälla även för förrådsvaktmästare vid flygvapnet.

Maskinister och eldare; Övermontör, förste montör och

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

montör vid Bodens fästning (även vid marinen och flygvapnet).

De sakkunniga hava erinrat, att för maskinister och eldare av första

klassen vid armén och flygvapnet sedan år 1932 gällt en pensionsålder

av 63 år; för övriga av nämnda beställningshavare har däremot särskild

pensionsålder ännu icke bestämts. Chefen för generalstaben har i sitt

yttrande föreslagit, att pensionsåldern måtte bestämmas till 63 år för

samtliga ifrågavarande beställningshavare. Även chefen för flygvapnet

har förordat denna pensionsålder för maskinister och eldare. Andra

militära myndigheter åter, såsom chefen för marinstaben, cheferna för

östra, västra och norra arméfördelningarna samt inspektören för trängen,

hava ansett, att avgångsskyldigheten för maskinister och eldare borde

inträda redan vid 60 års ålder. Sistnämnda pensionsålder har av arméförvaltningens

fortifikationsdepartement tillstyrkts för samtliga nu förevarande

beställningar med hänsyn till deras krävande natur. Lantförsvarets

maskinistförening och arméns eldarförening hava gjort framställning

om att avgångsåldern för maskinister och eldare måtte sänkas

till 60 år.

För egen del anföra de sakkunniga:

Samtliga ifrågavarande befattningshavare, utom övermaskinisten i

Boden, intaga sådan löneställning, att för dem med tillämpning av civila

tjänstepensionsreglementets allmänna bestämmelser borde gälla en pensionsålder

av 60 år. För eldare vid vissa smärre anstalter har visserligen

genom reglementets undantagsbestämmelser fastställts en pensionsålder

av 63 år; för eldare av första klass vid statens sinnessjukhus, vilken

närmare torde vara att i tjänstgöringsavseende jämställa med eldare

av första klass vid truppförband eller sjukhus, är emellertid pensionsåldern

enligt reglementet 60 år. Med avseende å montörer har i civila

tjänstepensionsreglementet intet undantag stadgats från den normala

avgångsåldern. I fråga örn maskinister vid verk eller inrättningar, tillhörande

den civila statsförvaltningen, hava fastställts pensionsåldrar av

63 eller 60 år allt efter tjänstgöringens art.

Med stöd av vad sålunda fastställts beträffande jämförlig personal vid

civilförvaltningen och i betraktande av de göromål, som åligga eldare och

montörer, finna de sakkunniga någon tvekan icke kunna råda därom, att

pensionsåldern för dessa befattningshavare bör fastställas till 60 år. Jämväl

beträffande övermaskinisten i Boden och maskinisterna hava de sakkunniga

— med hänsyn till vad från arméförvaltningens sida och av personalsammanslutningarna

anförts rörande tjänstgöringens beskaffenhet —

ansett sig böra förorda en pensionsålder av 60 år.

Fä stningspolispersonalen. De sakkunniga omnämna, att den

för denna personal gällande pensionsåldern, 60 år, vilken fastställts av 1917

års riksdag, av militära myndigheter länge ansetts vara för hög samt att

förslag till sänkning vid flera tillfällen framlagts. Även 1921 års pensionskommitté

hade, vad poliskonstapel anginge, funnit en sänkning av

pensionsåldern med 5 år påkallad med hänsyn till den rörlighet, som tjänsten

krävde. Kommendanten i Bodens fästning hade år 1928 hemställt örn

nedsättning av pensionsåldern för all fästningspolispersonal i Boden till 55

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. May.ts proposition nr 192.

år och såsom skäl härför anfört, att övervakningen av skyddsområdet, vars

ytvidd uppginge till ungefär 16 kvadratmil, krävde förflyttning — vintertid

på skidor — icke endast å vägar utan även genom svårframkomlig

terräng, ävensom att spanings- och övervakningsarbetet med hänsyn till

i Boden rådande klimat ställde stora krav på personalens fysik.

De sakkunniga hava funnit vad i denna fråga förekommit böra föranleda

sänkning av pensionsåldern för överkonstapel och konstapel till 55

år. För poliskommissarie däremot anse de sakkunniga en pensionsålder

av 60 år utan olägenhet kunna fastställas.

Marinen. Kaptener och subalternofficerare. Under hänvisning

till därom av chefen för marinstaben framställt yrkande och under

erinran att 1910 års militära pensionskommitté framlagt förslag i samma

riktning föreslog 1921 års pensionskommitté, att pensionsåldern för dessa

beställningshavare skulle sänkas från 55 till 50 år.

Chefen för marinstaben har i sitt till de sakkunniga avgivna yttrande

vidhållit sin mening, att pensionsåldern för officerare av kaptens och lägre

grad borde bestämmas till 50 år. Till stöd härför har marinstabschefen

anfört huvudsakligen följande:

Av beräkningar, som utförts inom marinstaben, framginge, att en ej

oväsentlig brist i mobiliseringsbehovet förefunnes, varför enbart av detta

skäl en sänkning av pensionsåldern vore bestämt påkallad. Även andra

omständigheter påkallade en sådan sänkning, främst nödvändigheten att

genom de särskilda tjänstegraderna emellan väl avvägda bestämmelser rörande

avgångsskyldighet vidmakthålla en för den aktiva tjänsten vid marinen

nödvändig fysisk och andlig spänstighet inom officerskåren. Erfarenheten

visade, att befordran till regementsofficer helst ej borde ske vid

högre levnadsålder än 45 år. Med nuvarande avvägning av antalet beställningshavare

inom graderna samt en pensionsålder av 55 år komma

därvid en alltför stor del av kaptensgradens beställningar (25—30 procent

av hela antalet) att utgöras av i följd av ålders- eller andra hänsyn ej befordrade.

Då man ej kunde förvänta samma aktivitet och vilja att taga

ansvar av dessa senare, syntes det vara uppenbart, att nämnda beställningshavare

i regel icke vore lämpliga för de viktiga befälsposter, för

vilka kaptener i aktiv tjänst vore avsedda. Även efter den föreslagna

sänkningen komme antalet vid befordran förbigångna kaptener att utgöra

omkring en femtedel av hela antalet kaptensbeställningar.

De sakkunniga. Med biträdande av den uppfattning, åt vilken marinstabschefen

givit uttryck, hava de sakkunniga i likhet med båda de kommittéer,

som senast sysslat med den militära pensioneringen, funnit sig

böra förorda en sänkning av pensionsåldern för kaptener och subalternofficerare

vid marinen till 50 år eller samma avgångsålder som för motsvarande

personal vid armén.

Förrådsförvaltare. För denna genom 1925 års härordning nytillkomna

beställning har pensionsåldern jämlikt beslut av 1929 års riksdag

i avbidan på en allmän omreglering av det militära pensionsväsendet

bestämts till 63 år.

Bihang lill riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 192.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S2.

Då nu ifrågavarande befattningshavare i tjänstgöringsavseende kunna

anses fullt jämställda med arméns förvaltare, hava de sakkunniga — som

för arméns förvaltare föreslagit bibehållande av nuvarande pensionsålder,

60 år — i överensstämmelse med av marinstabschefen uttalad uppfattning

ansett sig böra förorda en sänkning av den provisoriskt fastställda pensionsåldern

för förrådsförvaltare vid marinen till 60 år.

Flaggunderofficerare samt underofficerare av andra

och tredje graden. För dessa beställningar utgör pensionsåldern enligt

gällande bestämmelser 55 år. Med hänsyn till vad chefen för marinstaben

anfört och under erinran att även 1910 års militära pensionskommitté

framlagt enahanda förslag, förordade 1921 års pensionskommitté en

sänkning av pensionsåldern till 50 år för underofficerare av andra och

tredje graden.

Marinstabschefen har i sitt till de sakkunniga avgivna yttrande framhållit

nödvändigheten av att pensionsåldern för de två lägsta underofficersgraderna

fastställes till 50 år. I en till de sakkunniga avgiven promemoria,

vilken återgivits å sid. 112—113 i de sakkunnigas betänkande, har

marinstabschefen närmare utvecklat skälen härför och därvid framhållit,

bland annat, att en bestämd skillnad i tjänstgöringsförhållandena funnes

mellan å ena sidan underofficerare av andra graden och å andra sidan

flaggunderofficerare.

Svenska underofficer sförbundet har i en till de sakkunniga inkommen

skrivelse framhållit vissa olägenheter ur personalens synpunkt, som

skulle bliva förknippade med en sänkning av pensionsåldern för underofficerare

av andra och tredje graden till 50 år.

De sakkunniga. Med hänsyn till vad chefen för marinstaben anfört angående

underofficerarnas av andra och tredje graden tjänståligganden

hava de sakkunniga, i likhet med militära pensionskommittén och 1921 års

pensionskommitté, funnit sig böra föreslå en sänkning av pensionsåldern

för dessa underofficerare till 50 år. En dylik sänkning torde, framhålla de

sakkunniga, på grund av de nu rådande befordringsförhållandena komma

att medföra, att åtskilliga underofficerare av andra graden icke kunna

vinna befordran till flaggunderofficersbeställning. Enligt de sakkunnigas

uppfattning är det emellertid icke möjligt att vid bedömande av

frågan örn lämplig pensionsålder för beställningshavarna tillmäta de för

närvarande ogynnsamma befordringsförhållandena avgörande betydelse.

En av de sakkunniga, fanjunkaren Almroos, har under åberopande av

utförlig motivering (se betänkandet sid. 208—213) reservationsvis förordat

bibehållande av nu gällande pensionsåldrar för underofficerare av andra

och tredje graden vid marinen. Reservanten anför bland annat, att enligt

hans mening de militära skäl, som kunde föreligga för bifall till de sakkunnigas

förslag i fråga örn pensionsålder för ifrågavarande underofficerare,

icke vore tillräckligt bärande för att motivera en ur personalens

synpunkt så obillig åtgärd, som en sänkning av pensionsåldern skulle inne
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. May.ts proposition nr 192.

bära. Med nuvarande och säkerligen för rätt lång tid framåt rådande

ogynnsamma befordringsförhållanden komme ett stort antal underofficerare

av andra graden icke i tur till flaggunderofficersbefordran före fyllda

50 år. Dessa underofficerare, vilka hittills normalt kunnat räkna med

att erhålla flaggunderofficersbeställning före uppnådd pensionsålder och

komma i åtnjutande av för denna beställning utgående pension, skulle sålunda

— utan att hava blivit förbigångna vid befordran — på grund av

förhållanden, över vilka de själva icke kunnat råda, i icke obetydlig utsträckning

nödgas avgå med lägre pension än de tidigare haft anledning

påräkna.

Marinintendenturkårens personal. För denna personal

gäller för närvarande en pensionsålder av 65 år för samtliga beställningar.

I sitt till 1921 års pensionskommitté avgivna yttrande förordade chefen för

marinstaben, efter hörande av dåvarande chefen för kåren, bibehållande

av nämnda pensionsålder för kårens personal. Detta blev även kommitténs

förslag.

Chefen för marinintendenturkåren har nu hos de sakkunniga föreslagit

en betydande sänkning av pensionsåldern för kårens befattningshavare

och till stöd härför anfört bland annat:

Den nuvarande pensionsåldern vore ett arv från den gamla »flottans

civilstat», varav marinintendenturkåren lör 30 år sedan bildats. Tvivelsutan

hade det varit riktigt, örn redan vid detta tillfälle — då det gällde att

skapa en kår, skickad att utföra jämväl militära uppgifter — pensionsåldern

hade sänkts. Delade meningar syntes nu knappast råda örn lämpligheten

av en dylik sänkning. Allt eftersom utvecklingen medlört en väsentlig

förändring av kårens arbetsuppgifter, hade den nuvarande pensionsåldern

visat sig vara alltför hög. De inträdda förändringarna vore

huvudsakligen av två slag. Det ena vore, att kåren allt mer tagits i anspråk

för rent intendenturella uppgifter, det andra att vissa kamerala

uppgifter, vilka tidigare fullgjorts av intendenter, nu utfördes av annan

personal.

För fyllande av personalbehovet vid mobilisering vore det av största

vikt att hava tillgång till en högt kvalificerad reservpersonal. På grund

härav vore en sänkning av pensionsåldern synnerligen önskvärd.

De i stort sett likartade förhållandena inom arméns och marinens intendenturväsenden

talade för att pensionsåldern för marinintendenterna

sattes lika med pensionsåldern för arméns intendenter. Då emellertid

marinintendenterna ännu alltjämt uppehölle en del befattningar av mera

civil natur, borde åtminstone för marinintendent av första graden pensionsåldern

kunna sättas något högre, förslagsvis till 58 år; för förste

marinintendenter borde gälla en pensionsålder av 60 år.

Chefen för marinstaben har i sitt till de sakkunniga avgivna yttrande

i allt väsentligt anslutit sig till de av marinöverintendenten uttalade synpunkterna.

Be sakkunniga hava funnit den gällande pensionsåldern med hänsyn

till marinintendenturkårens nuvarande organisation och tjänstgörings
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

förhållanden vara alltför hög. En sänkning av denna pensionsålder har

synts påkallad jämväl med hänsyn till behovet av reservpersonal.

Beträffande omfattningen av en nedsättning i pensionsåldern för marinintendenturkåren

hava de sakkunniga — med framhållande att marinöverintendenten

i sitt yttrande närmast uttalat sig för samma avgångsåldrar,

som komme att bestämmas för arméns intendenturkår — anfört att,

enligt vad de sakkunniga inhämtat, de göromål, som åvila marinens intendentur,

i viss mån skilde sig från arméintendenturens uppgifter och

vore av sådan art, att — såsom även antytts av marinöverintendenten —

för marinens intendenturpersonal kunde ifrågasättas något högre pensionsålder

än för motsvarande personal vid armén. Skillnaden syntes emellertid

icke böra överstiga fem år.

Vid övervägande av antydda synpunkter hava de sakkunniga ansett sig

böra föreslå en sänkning av pensionsåldern till 60 år för förste marinintendenter

samt till 55 år för lägre befattningshavare vid kåren.

Marinläkarkåren. Chefen för marinstahen har, i likhet med

marinöverläkaren, icke funnit skäl föreligga till frångående av nuvarande

pensionsåldrar, utgörande för marinöverläkaren 65 år, för förste marinläkare

och marinläkare av första graden, som är sjukhusläkare, 63 år samt

för annan marinläkare av första graden 60 år.

De sakkunniga erinra, att innan dessa pensionsåldrar — vilka överensstämma

med vad 1921 års pensionskommitté föreslagit — fastställts genom

beslut av 1931 års riksdag, gällt betydligt lägre avgångsåldrar för ifrågavarande

personal, nämligen för marinöverläkare och förste marinläkare

60 år och för marinläkare av första graden 55 år. Höjningen föranleddes

närmast av en framställning från marinöverläkaren, däri denne bland

annat erinrade örn att på grund av de låga pensionsåldrarna vissa svårigheter

uppkommit att på ett tillfredsställande sätt rekrytera kåren.

De sakkunniga hava icke funnit skäl till annan ändring av nuvarande

bestämmelser än att pensionsåldern för förste marinläkare och marinläkare

av första graden, sjukhusläkare, synts böra sänkas från 63 till

60 år. Tillräcklig anledning har nämligen icke ansetts föreligga att beträffande

marinens sjukhusläkare bibehålla högre pensionsålder än som

gäller och av de sakkunniga föreslagits att gälla för regementsläkare,

som är sjukhusläkare. Beträffande förste marinläkare giver, yttra de

sakkunniga, en jämförelse med vad som i ifrågavarande hänseende förordats

i fråga örn fältläkarkårens personal vid handen, att pensionsåldern

för förste marinläkare skulle, därest densamma bibehölles oförändrad,

komma att bliva tre år högre än för överfältläkaren och fältläkare. Enligt

de sakkunnigas uppfattning föreligger ej anledning att för framtiden

uppehålla en dylik skillnad.

Flottans poliskår. Med erinran, att för överkonstapel och konstapel

vid arméns fästningspolis föreslagits en pensionsålder av 55 år, hava

de sakkunniga anfört, att för flottans polispersonal tjänstgöringsförhål
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

101

landena vore mindre påfrestande samt att en något högre pensionsålder

därför utan olägenhet syntes kunna fastställas för denna personal. En

sänkning av nu gällande pensionsålder, 65 år, måste emellertid anses påkallad.

Med hänsyn härtill hava de sakkunniga ansett sig böra i likhet

med 1921 års pensionskommitté och marinförvaltningen förorda, att pensionsåldern

för ifrågavarande beställningshavare bestämmes till 60 år.

Flygvapnet. Officerare och underofficerare (med undantag

av intendenturpersonal). I sitt till de sakkunniga avgivna yttrande hava

chefen för flygvapnet och flygstyrelsen avgivit förslag till enhetliga

pensionsåldrar för vapnets beställningar. Såsom förut omnämnts, har

i yttrandet tillika på anförda skäl (betänkandet sid. 119) förordats en betydande

sänkning av pensionsåldrarna för nära nog samtliga beställningar.

Avgångsåldern har sålunda föreslagits till 60 år för chefen för flygvapnet,

till 55 år för överste, till 50 år för överstelöjtnant, major och fanjunkare

samt till 45 år för kapten, subalternofficer och sergeant.

Med hänsyn till att flygvapnets officers- och underofficerskårer till huvudsaklig

del rekryteras från övriga försvarsgrenar samt att möjlighet

till återtransport medgivits under vissa förutsättningar, hava de sakkunniga

från cheferna för generalstaben och marinstaben inhämtat yttranden

över chefens för flygvapnet och flygstyrelsens berörda förslag. Generalstabschefen

har därvid anfört bland annat, hurusom det otvivelaktigt

vöre önskvärt att i ett gemensamt militärt pensionsreglemente pensionsåldrarna

— såvida ovederläggliga militära skäl ej till annat föranledde

— vore överensstämmande för motsvarande lönegrader inom de skilda

försvarsgrenarna, ett behov som alldeles särskilt framträdde för flygvapnet,

som i mycket stor utsträckning rekryterades från övriga försvarsgrenar.

Mot sänkningen av pensionsåldrarna talade även det förhållandet,

att försvarsväsendet hade att förvänta avsevärda förändringar i en

kommande försvarsordning, varför så genomgripande ändringar som de

föreslagna i varje fall borde anstå till dess utvecklingen på grund av nya

bestämmelser kunde skönjas. Marinstabschefen har framhållit i huvudsak

enahanda synpunkter.

De sakkunniga anföra i denna fråga bland annat:

Det torde vara obestridligt, att flygtjänsten är av mera påfrestande

och slitande beskaffenhet och i allmänhet ställer större krav på beställningshavarna

i olika avseenden än den normalt förekommande tjänstgöringen

vid armén och marinen. Det kunde därför — även örn man i

detta sammanhang bortser från den vid flygvapnet nu rådande ogynnsamma

åldersfördelningen med ty åtföljande olägenheter ur befordringssynpunkt

— finnas anledning att ifrågasätta fastställande av lägre avgångsåldrar

åtminstone för vissa officerare och underofficerare vid flygvapnet

än för motsvarande personal vid övriga försvarsgrenar. Att de

sakkunniga det oaktat icke ansett sig böra föreslå dylik åtgärd, beror

huvudsakligen på de skäl, som utvecklats av cheferna för generalstaben och

marinstaben, och främst därpå, att det torde kunna förväntas, att en ny

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

försvarsordning kommer att medföra avsevärda förändringar beträffande

flygvapnet. Då spörsmålet örn pensionsåldrarnas avvägning för flygvapnets

personal bör ses i samband med frågan örn vapnets organisation,

har det synts de sakkunniga icke vara lämpligt att nu taga ståndpunkt

till frågan örn en genomgripande ändring av avgångsåldrarna för vapnets

personal.

De sakkunniga hava under föreliggande förhållanden ansett sig böra

föreslå, att för de officerare och underofficerare vid flygvapnet, som icke

tillhöra intendenturpersonalen, bestämmas samma pensionsåldrar som för

motsvarande beställningshavare vid armén. I anslutning till en blivande

omorganisation av flygvapnet synes frågan örn lämpliga pensionsåldrar

för vapnets personal böra upptagas till förnyat övervägande.

Intendenturpersonalen. Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen

hava på anförda skäl föreslagit, att för denna personal skulle fastställas

samma pensionsålder, som av de sakkunniga föreslagits för befattningshavare

vid arméns intendenturkår i motsvarande tjänstegrader. Mot

detta förslag har generalstabschefen icke haft något att invända. Marinstabschefen

har däremot ifrågasatt, örn icke förhållandena för intendenterna

vid flygvapnet mera liknade motsvarande förhållanden vid marinen,

vilket i så fall skulle medföra, att pensionsåldern borde fastställas

till vad som föreslagits för marinens vidkommande.

De sakkunniga. På grund av vad marinstabschefen anfört och införskaffad

ytterligare utredning utvisat, hava de sakkunniga kommit till

den uppfattningen, att de arbetsuppgifter, som för närvarande åvila intendenturpersonalen

vid flygvapnet, äro närmare jämförliga med de göromål,

som ankomma på beställninghavare i motsvarande tjänsteställning

vid marinintendenturkåren, än med vad som kräves av personal vid arméns

intendenturkår. De sakkunniga hava därför ansett sig böra förorda,

att de för beställningshavare vid marinintendenturkåren föreslagna

pensionsåldrarna tillämpas jämväl för officerare i intendenturbefattning

vid flygvapnet och att sålunda pensionsåldern för ifrågavarande personal

bestämmes till 60 år för överstelöjtnant och major samt 55 år för kapten

och löjtnant.

Övrig personal. För flygvapnets ingenjörspersonal, beträffande

vilken pensionsålder ännu icke blivit fastställd, skulle enligt de sakkunnigas

förslag tillämpas följande pensionsåldrar, nämligen för flygöveringenjör,

förste flygingenjör och flygingenjör av första graden 60 år samt för

flygingenjörer av andra och tredje graden 55 år. Beträffande skälen härför

torde få hänvisas till de sakkunnigas betänkande, sid. 123 och 124. För

förste flygläkare och flygläkare av första graden — vilka beställningshavare

före den 1 juli 1934 benämndes regementsläkare, respektive bataljonsläkare

och alltjämt tillhöra samma lönegrader som dessa — hava de sakkunniga

föreslagit samma pensionsålder som för sistnämnda beställningshavare

eller alltså 60, respektive 55 år.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Vid den behandling, de sakkunniga ägnat frågan om lämplig pensionsålder

för personal vid fältläkar- och fältveterinärkårerna samt vid fabriks-,

förråds- och tygstaten, hava de sakkunniga stannat vid att icke föreslå

ändring i nu gällande pensionsåldrar. Med hänsyn till vad jag i det

följande föreslår beträffande den civilmilitära personalens pensionsålder

torde en redogörelse här böra lämnas för de sakkunnigas ståndpunkt i

ämnet.

Fältläkarkårens och fältveterinärkårens personal.

Generalfältläkaren har föreslagit en höjning av pensionsåldern för överläkare

vid garnisonssjukhuset i Stockholm från 60 till 63 år och för bataljonsläkare

från 55 till 60 år. Chefen för generalstaben har däremot framhållit,

att nuvarande bestämmelser i fråga örn pensionsålder för fältläkarkårens

personal borde oförändrade ingå i ett blivande militärt pensionsreglemente.

Skäl syntes icke vara för handen att för överläkaren vid garnisonssjukhuset

i Stockholm, vilken åtnjöte lön i lönegraden C 11, fastställa

högre pensionsålder än för regementsläkare, som tillhörde samma

lönegrad, eller för i lönegraden C 14 upptagen Överfältläkare. Generalstabschefen

har ej heller kunnat biträda förslaget örn höjd pensionsålder

för bataljonsläkare.

De sakkunniga hava i likhet med generalstabschefen ansett nu gällande

pensionsåldrar för fältläkarkårens personal böra bibehållas oförändrade.

Även beträffande fältveterinärkårens personal hava de sakkunniga ansett

nuvarande pensionsåldrar väl avvägda.

För flertalet heställningshavare, tillhörande fabriks-, förråds- och

tygstaten — nämligen tyg- och fabriksingenjörer, tyg- och fabriksförvaltare,

fortifikationskassörer, departementsskrivare, besiktningsrustmästare,

tygverkmästare, verkmästare, tygskrivare, fabriksskrivare, tyghantverkare,

vapenhantverkare, hantverkare och fortmaskinister — gäller nu

en pensionsålder av 60 år.

1921 års pensionskommitté förordade för nu nämnda personalkategorier

en höjning av pensionsåldern till 65 år beträffande fortifikationskassörer

och departementsskrivare samt till 63 år i fråga örn övriga beställningshavare

med undantag av fortmaskinister, för vilka nuvarande pensionsålder

skulle bibehållas. I utlåtande över pensionskommitténs förslag

framhöll arméförvaltningen beträffande den å artilleriets fabriker och

tyganstalter tjänstgörande personalen, att denna personals ordinarie fredstjänstgöring

i verkstäder samt i stora, ofta långt från varandra belägna

förråd krävde en rörlighet och en vigor, som i regel icke kunde förutsättas

hos en person, som överskridit 60-årsåldern. Vid mobilisering komme

den å stat anställda personalen på grund av sin tjänstevana att i första

hand tagas i anspråk för de mest krävande platserna inom den då i hög

grad utvidgade förvaltningsorganisationen. Behovet av en tillräcklig re
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Martts proposition nr 192.

sery av personal vid artilleriets fabriker och tyganstalter talade snarare

för en sänkning än för en höjning av pensionsåldern.

Chefen för generalstaben har i sin skrivelse till de sakkunniga — i överensstämmelse

med förslag av generalfälttygmästaren, chefen för fortifikationen

och inspektören för trängen — förordat bibehållande av gällande

pensionsåldrar för nu ifrågavarande personal.

De sakkunniga hava för sin del anfört bland annat:

De särskilda skäl, som föranlett, att beträffande övriga personalkategorier

vid försvarsväsendet nära nog genomgående föreslagits lägre pensionsåldrar

än som bestämts för befattningshavare i annan statstjänst, äga

i väsentlig mån giltighet även med avseende å personal vid artilleriets fabriker

och tyganstalter samt å fortmaskinister. Även beträffande fortifikationskassörer

tala goda skäl mot en höjning av nuvarande pensionsålder.

. Endast beträffande departementsskrivare förefaller frågan tveksam,

tillräckliga skäl synas dock knappast föreligga att enbart för denna

befattning ifrågasätta höjning av nu gällande pensionsålder.

Då beställningarna såsom elektroingenjör av första eller andra

graden, för vilka pensionsåldern ännu icke blivit bestämd, närmast ansetts

kunna jämställas med övriga ingenjörsbefattningar vid fabriks- och tygstaten,

hava de sakkunniga ansett, att även för dem bör tillämpas den för

sistnämnda befattningar gällande och av de sakkunniga föreslagna pensionsåldern

av 60 år.

Avgivna yttranden. De sakkunnigas förslag i fråga örn pensionsålder

för försvarsväsendets ordinarie personal har i huvudsak tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av de militära myndigheterna. Endast beträffande

en grupp av beställningshavare, nämligen underofficerare av andra och

tredje graden vid marinen, har sakkunnigförslaget mera allmänt framkallat

betänkligheter hos dessa myndigheter.

Försvarsväsendets lönenämnd, riksräkenskapsverket och statskontoret

hava däremot ställt sig tveksamma till de föreslagna sänkningarna av nuvarande

pensionsåldrar samt såsom skäl härför anfört bland annat följande:
_

Försvarsväsendets lönenämnd: Lönenämnden måste ställa sig synner
ligen

tveksam, huruvida de skäl, uteslutande av rent militär art, vilka anförts

till stöd för de föreslagna sänkningarna av de för vissa grupper beställningshavare

nu gällande pensionsåldrarna, i alla förekommande fall

äro tillräckligt bärande för att i förevarande sammanhang motivera bifall

till de sakkunnigas förslag. Redan de avsevärda kostnader, förslagets

genomförande måste medföra för statsverket, synas böra mana till

en viss försiktighet, då det gäller att nedsätta pensionsåldrar, som redan

nu i många fall ej obetydligt understiga de för civila befattningshavare i

allmänhet gällande. I vissa fall, där de föreslagna sänkningarna med

hänsyn till den militära tjänsten befunnits motiverade, har lönenämnden

emellertid icke velat ställa sig avvisande mot desamma.

En reservant inom lönenämnden, sekreteraren Curtman, har förklarat

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

sig biträda de sakkunnigas förslag utom beträffande underofficerare av

andra och tredje graden vid marinen.

Riksräkenskapsverket: I anledning av de åt de sakkunniga givna di
rektiven

att anpassa föreskrifterna i det militära pensionsreglementet efter

bestämmelserna i motsvarande reglemente för civilförvaltningen vill riksräkenskapsverket

framhålla, att i sådana fall, då behovet av reservpersonal

icke är ofrånkomligt eller kravet på tjänstbarliet i fysiskt hänseende

nödvändiggör tidigare avgång, pensionsåldern i möjligaste mån bör anpassas

efter vad som i sådant avseende gäller för civilförvaltningen.

Statskontoret: I anledning av förslaget örn sänkning av pensionsåldrarna

vill statskontoret ej underlåta att fästa uppmärksamheten vid den kostnadsökning,

vartill en dylik sänkning måste föranleda för statsverket.

Tillika kan det vara förtjänt av beaktande, att på detta sätt kostnaderna

för upprätthållandet av en mobiliseringsduglig reserv till avsevärd

del komma att överföras å elfte huvudtiteln i stället för att belasta

fjärde huvudtiteln, varigenom överblicken över totalkostnaderna för^ försvarsväsendet

försvåras. Emellertid ligger det i sakens natur, att frågan

örn lämpligheten ur militär synpunkt av en sänkning av pensionsåldrarna

för försvarsväsendets personal väsentligen undandrager sig statskontorets

bedömande. Ämbetsverket vill för den skull beträffande detta spörsmål

inskränka sig till att uttala, att en nedsättning av pensionsåldrarna för de

olika grupperna av beställningshavare vid försvarsväsendet icke lärer

böra vidtagas i vidare mån, än som med hänsyn till försvarets särskilda

intressen befinnes vara oundgängligen påkallat, samt att i övrigt pensionsåldrarna

böra så långt som möjligt anpassas efter vad som gäller för civilförvaltningen.

Sistberörda synpunkt torde framför allt böra beaktas i vad

angår den civilmilitära personalen.

Vad angår de särskilda beställningarna hava i huvudsak följande erinringar

framställts i de avgivna yttrandena.

Brigadchefer m. fl. beställningar i lönegraden 0 7.

Chefen för södra arméfördelningen anser det obehövligt att redan nu ändra

tiden för brigadchefernas avgång, innan tillräcklig erfarenhet vunnits

örn verkningarna av deras helt nyligen fastställda pensionsålder. Inspektören

för kavalleriet framhåller, att en pensionsålder av 60 år för inspektören

för kavalleriet icke vore lämplig med hänsyn till nödvändig kontinuitet

beträffande tjänsten; av samma skäl syntes de föreslagna pensionsåldrarna

för inspektören för militärläroverken och chefen för östra

brigaden för låga. Inspektören för militärläroverken anser, att hans beställning

bör särskiljas från övriga brigadchefsbefattningar genom att nuvarande

pensionsålder bibehålies för inspektören för militärläroverken.

Försvarsväsendets lönenämnd anför, att tillräckliga skäl icke syntes anförda

för ändring av den så sent som år 1928 för brigadchef fastställda

pensionsåldern 62 år. I enlighet med de sakkunnigas uttalande, att samma

pensionsålder i allmänhet bör gälla för samtliga beställningshavare i en

och samma lönegrad, syntes samma pensionsålder böra bestämmas även

för övriga beställningshavare i ifrågavarande lönegrad.

Militärbefälhavaren på Gotland samt vissa skoloch

kårchefer. Militärbefälhavaren på Gotland anser, att nuva
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

varande pensionsålder bör bibehållas för militärbefälhavaren samt för

chefen för Gotlands artillerikår. Försvarsväsendets lönenämnd har däremot

tillstyrkt de sakkunnigas förslag beträffande nu ifrågavarande befattningshavare.

Intendenturkårens officerare. Riksräkenskapsverket framhåller,

att genom ett utnyttjande av den möjlighet, som enligt 10 § 3 mom.

sakkunnigförslaget (11 § 3 mom. departementsförslaget) förefinnes att

förtidspensionera en beställningshavare, som befinnes urståndsatt att på

ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden, behovet att vidmakthålla

en kroppslig och andligt spänstig kår i viss mån torde kunna

tillgodoses, utan att pensionsåldern för intendenturkårens officerare av

detta skäl hålles särskilt låg för hela kåren. Försvarsväsendets lönenämnd

framhåller, att de sakkunnigas förslag på denna punkt berör

en talrik personal och att förslagets genomförande därför kommer att

medföra avsevärda kostnader för statsverket. Under hänvisning till sitt

tidigare gjorda allmänna uttalande har lönenämnden velat ifrågasätta

nödvändigheten av den föreslagna sänkningen. I varje fall synes det

nämnden böra tagas under övervägande, örn ej en nedsättning av den nuvarande

pensionsåldern med. förslagsvis 2 år kan anses tillräcklig åtminstone

för kaptenerna vid intendenturkåren.

Underofficerare vid armén. Riksräkenskapsverket har, under

åberopande av sitt allmänna uttalande, ifrågasatt en höjning av pensionsåldern

för förvaltare vid intendenturkåren från 60 till 63 år, enär dessa

beställningshavare väsentligen syntes kunna likställas med förrådsmästare

vid telegrafverket och statens järnvägar, för vilka pensionsåldern är 63

år. För redogöraren vid ridskolan (i Strömsholm), vilken enligt förslaget

skulle bli avgångsskyldig vid 60 år, har riksräkenskapsverket, med hänsyn

till att befattningen är en ren expeditionstjänst, ansett pensionsåldern böra

sättas till 63 år.

Fältläkarkåren, fältveterinärkåren, marinläkarkåren.

Armeförvaltningen anser att pensionsåldern för bataljonsläkare

bör höjas till 60 år för att möjliggöra för dem att före uppnådd pensionsålder

hinna intjäna tjugufem tjänstår. Samma mening har uttalats av

generalfältläkaren. Marinförvaltningen uttalar, att några bärande skäl

icke anförts för sänkning av pensionsåldern för förste marinläkare och marinläkare

av första graden, sjukhusläkare, samt att det skulle vara ytterst

ofördelaktigt, örn denna sänkning genomfördes. Marinöverläkarens utlåtande

avspeglar enahanda uppfattning. Försvarsväsendets lönenämnd har

inskränkt sig till det uttalandet, att samma pensionsålder syntes böra gälla

för jämförlig läkarpersonal vid försvarsväsendets olika grenar. Riksräkenskapsverket

uttalar såsom sin uppfattning, att avgångsåldern för

överläkare vid garnisonssjukhuset i Stockholm bör höjas till 63 år samt

att denna pensionsålder bör bibehållas för förste marinläkare och marinläkare

av första graden, sjukhusläkare. Ämbetsverket erinrar, att av
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. May.ts proposition nr 192.

gångsåldern för provinsialläkare höjts från 62 till 63 år samt att en pensionsålder

av 65 år gäller för läkarpersonalen vid statens sinnessjukhus

och för lasarettsläkare.

Civilmilitära beställningshavare, tillhörande fabriks-,

förråds- och tygstaten. Riksräkenskapsverket framhåller,

att vid 1921 års lönereglering vid försvarsväsendet de särskilda beställningarna

hänfördes till de lönegrader i kommunikationsverkens avlöningsreglemente,

till vilka med dem jämförbara befattningar vid kommumkationsverken

hörde eller vartill de eljest med hänsyn till beställningarnas

art ansågos böra hänföras. Med hänsyn härtill och då de särskilda skäl,

som beträffande andra militära beställningshavare föranlett fastställandet

av en lägre pensionsålder än i allmänhet stadgats, icke ägde samma giltighet

för ifrågavarande civilmilitära personal, syntes anledning knappast föreligga

att vid bestämmandet av pensionsåldern i förevarande fall tillämpa

annan åldersgräns än som fastställts för motsvarande personal vid kommunikationsverken.

I anslutning härtill borde exempelvis för tyg- och

fabriksförvaltare av första klassen samt fortifikationskassör, vilka i avlöningshänseende

likställts med förste bokhållare vid telegrafverket och statens

järnvägar, avgångsåldern bestämmas till 63 år. För departementsskrivare,

som i avlöningshänseende jämställts med bokhållare vid telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk, borde även samma

pensionsålder fastställas.

Officerare vid marinen. Marinförvaltningen föreslår, att pensionsåldern

för flaggmans- (generals-) och kommendörs- (överste-) graderna

nedsättes till 63, respektive 58 år. För svar sväsendets lönenämnd har för

sin del ansett tvekan kunna råda, huruvida de skäl, som föranlett avgångsålderns

bestämmande till 50 år för arméns kompaniofficerare, i

full utsträckning äga giltighet beträffande kaptener vid marinen. Avvikande

mening har på denna punkt anmälts dels, såsom förut nämnts,

av sekreteraren emtman, dels ock av kommendörkaptenen Giron. Reservanterna

hava yrkat bifall till sakkunnigförslaget.

Underofficerare vid marinen. Fullmäktige i flottans pensionskassa

anföra, att den nuvarande organisationen av mannens underofficerskår

icke synes vara lämpad för en pensionsålder av 50 år för underofficerare

av andra graden, samt belysa de ogynnsamma befordringsförhållanden,

vilka skulle bliva rådande vid sänkning av pensionsåldern.

Fullmäktige hava ansett nödvändigt att — intill dess i samband med genomförandet

av en ny försvarsorganisation proportionen mellan antalet

beställningshavare i underofficersgraderna (och i flaggkorpralsgraden)

ändras — en övergångsbestämmelse införes, som möjliggör för nuvarande

äldre underofficerare av andra graden att komma ifråga till flaggunderofficersbefordran.

Liknande yrkande har gjorts av marinförvaltningen.

Stationsbefälhavaren vid Stockholms örlogsstation anser den föreslagna

sänkningen av pensionsåldern för underofficerare av andra och tredje

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

graden knappast tillräckligt motiverad. Önskvärdheten att föryngra

underofficerskåren och tillgodose behovet av reservpersonal syntes hava

tillmätts alltför stor betydelse. Därest emellertid pensionsåldern för

denna personalgrupp komme att nedsättas till 50 år, måste befordringsföi

hållandena sa ändras, att underofficer av andra graden icke tvingades

att avgå, innan han hunne komma i tur till flaggunderofficersbefordran.

Chefen för kustartilleriet anser en sänkning av pensionsåldern

för underofficerare icke möjlig utan organisatorisk ändring och förordar

nied hänsyn härtill, att sänkningen skall träda i kraft vid tidpunkt, som

Kungl. Majit bestämmer. Stationsbefälhavaren vid Karlskrona örlogsstation

har däremot intet att erinra mot den föreslagna pensionsåldern för

underofficerare av andra och tredje graden, då verkställd utredning utvisat

att, åtminstone vad Karlskrona örlogsstation beträffar, några betänkliga

följder av sänkningen icke torde vara att befara; särskilda övergångsbestämmelser

hava emellertid ansetts önskvärda.

Försvarsväsendets lönenämnd finner bärande skäl icke hava anförts för

frångående av den hittills undantagslöst tillämpade regeln, att underofficerare

i lägre lönegrad än Uo 4 vid varje försvarsgren för sig skola hava

samma avgångsålder. Lönenämnden har därför biträtt reservantens yrkande

örn bibehållande av den nu gällande pensionsåldern för ifrågavarande

underofficerare. Kommendörkaptenen Giron har dock tillstyrkt

sakkunnigmajoritetens förslag.

Riksräkenskapsverket har av skäl, som av ämbetsverket anförts beträffande

förvaltare vid intendenturkåren, föreslagit bibehållande av nu gällande

pensionsålder, 63 år, för förrådsförvaltare vid marinen. Chefen för

kustartilleriet och kommendanten i Vaxholms fästning hava yrkat sänkning

av pensionsåldern för sistnämnda beställningshavare till 55 år.

Marinintendentur kåren. Mot de föreslagna sänkningarna av

pensionsåldern för marinintendenturkårens personal hava invändningar

framställts endast av stationsbefälhavaren vid Stockholms örlogsstation;

som ansett, att sänkningen av pensionsåldern för marinintendenter av

första graden och lägre grader borde stanna vid 60 år. Marinöverintendenten

anför, att han, örn det icke kunde anses lämpligt att bestämma pensionsåldern

för marinintendent av första graden till en mellan 55 och 60

år liggande siffra, i valet mellan 55 och närmast högre pensionsålder 60

år obetingat vill lämna sin anslutning till den förstnämnda pensionsåldern.

Försvarsväsendets lönenämnd tillstyrker de sakkunnigas förslag örn

sänkning av pensionsåldern till 60 år för förste marinintendent. Vad åter

angår de personalkategorier, för vilka föreslagits en pensionsålder av 55

år, har lönenämnden med hänsyn till sin tidigare angivna ståndpunkt i

fråga örn arméns intendenturpersonal och då enligt nämndens mening

förhållandena vid marinen icke torde motivera införande av samma avgångsålder

som för motsvarande personal vid armén, velat förorda en

pensionsålder av 58 år. Riksräkenskapsverket har i fråga örn pensionsål
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Majlis proposition nr 192.

deni för marinintendenturkårens personal framhållit samma synpunkter

som beträffande arméns intendenturkår.

Flygvapnets personal. Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen

hava icke framställt någon erinran mot de sakkunnigas förslag beträffande

ifrågavarande personal, men förutsätta dock, att — i överensstämmelse

med vad de sakkunniga uttalat rörande pensionsåldrar för flygande

personal — frågan underkastas förnyad prövning i anslutning till

en blivande omorganisation av flygvapnet. För svar sväsendets lönenämnd

har tillstyrkt förslaget örn en pensionsålder av 55 år för flygingenjörer

av andra och tredje graden.

Särskilda frågor. Chefen för intendenturkåren har uttalat, att

det för ett rationellt ordnande av befordringarna särskilt inom regementsofficers-

och högre befattningar vid försvarsväsendet vore till fördel,

om personalens avskedande skedde allenast två gånger årligen, förslagsvis

den 1 april och den 1 oktober. Detta gällde särskilt de högre beställningshavarna,

för vilka förflyttning från en ort till en annan ofta

förekomme. Härigenom skulle vinnas även den fördelen, att de med dessa

befordringar förenade flyttningskostnaderna skulle kunna icke obetydligt

nedbringas. I huvudsak enahanda förslag hava framkommit i de yttranden,

som avgivits av chefen för östra arméfördelningen och inspektören

för trängen. Statskontoret har efter erinran härom för sin del framhållit,

att det syntes ämbetsverket vara förtjänt att närmare övervägas, huruvida

ej bestämmelserna örn avgångsskyldighet borde avfattas i anslutning till

berörda förslag.

Med hänsyn till de krav på tjänstbarhet i fysiskt avseende, som måste Departementa
ställas

på personalen vid försvarsväsendet, gälla — såsom redan nämnts chefen.

— för närvarande i fråga örn flertalet militära och civilmilitära beställningar

lägre pensionsåldrar än som i allmänhet föreskrivits för tjänster

vid civilförvaltningen. Till dessa lägre pensionsåldrar har även behovet

av reservpersonal vid mobilisering medverkat.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle nu angivna, av militära förhållanden

betingade skiljaktighet mellan den civila och den militära personalens

avgångsåldrar i viss omfattning ökas genom ytterligare sänkning av pensionsåldern

för en del beställningar vid försvarsväsendet.

Den stegring av kostnaderna för det militära pensionsväsendet, som ett

oförändrat genomförande av sakkunnigförslaget i förevarande hänseenden

skulle medföra, har väckt betänkligheter hos försvarsväsendets lönenämnd,

statskontoret och riksräkenskapsverket. För egen del ansluter

jag mig i stort sett till den allmänna uppfattning, som uttalats av dessa

myndigheter. Det synes mig kunna ifrågasättas, huruvida de skäl — huvudsakligen

av rent militär art — som anförts till stöd för de föreslagna

sänkningarna, i alla förekommande fall äro tillräckligt bärande för att

motivera bifall till sakkunnigförslaget. Enligt min mening kan en höj
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

ning av pensionsåldrarna i förhållande till de sakkunnigas förslag vara

befogad beträffande åtskilliga befattningar, särskilt civilmilitära beställningar.

En dylik böjning behöver, med reglementets utformning i övrigt,

ingalunda innebära någon försämring av nuvarande möjligheter att tillgodose

kraven på tjänstbarket. I överensstämmelse med vad de sakkunniga

föreslagit bar nämligen — i anslutning till civila tjänstepensionsreglementets

bestämmelser — i 11 § 3 mom. intagits ett stadgande, som

möjliggör att högst fem år före pensionsålderns inträde med pension

avskeda en beställningshavare, som befinnes urståndsatt att på ett tillfredsställande

sätt fullgöra sina tjänståligganden. Genom denna bestämmelse

beredes utväg att vidmakthålla personalens tjänstdugligbet på ett

bättre sätt än som kunnat ske med hittills gällande pensioneringsbestämmelser.

Även möjligheten till frivillig förtidspensionering torde kunna

i någon mån medverka till en tidigare avkoppling av personal, vars intresse

för militärtjänsten slappats eller vars tjänstbarhet eljest minskats.

I syfte att erhålla grundval för bedömande av verkningarna ur kostnadssynpunkt

av de av de sakkunniga föreslagna sänkningarna av olika

pensionsåldrar hava inom finansdepartementet, med bearbetning av de

för sakkunnigbetänkandet gjorda kostnadskalkylerna, verkställts summariska

beräkningar rörande den utgiftsökning, som av nämnda anledning

skulle uppkomma vid övergångstidens utgång, samt rörande utgiftsökningens

fördelning på olika beställningar eller grupper av beställningar.

Enligt dessa beräkningar skulle den av pensionsåldrarnas sänkning

betingade ökningen av kostnaderna vid sagda tidpunkt uppgå till

sammanlagt omkring 770,000 kronor per år, därav dock 285,000 kronor belöpa

å beställningshavare, som överförts till övergångsstat. Denna utgiftsökning

skulle emellertid i viss mån motvägas av en till 370,000 kronor

uppskattad minskning i avlöningskostnaderna för beställningshavare på

övergångsstat. Nettokostnadsökningen vid angivna tidpunkt skulle sålunda

utgöra omkring 400,000 kronor. Siffrorna äro synnerligen approximativa

men synas dock mana till en viss försiktighet, när det gäller att

sänka avgångsåldrar, vilka redan för närvarande äro avsevärt lägre än

pensionsåldern för jämförlig civil personal.

Efter angivande av denna allmänna inställning till de bär föreliggande

frågorna går jag att meddela min ståndpunkt till de sakkunnigas förslag

beträffande pensionsålder för de särskilda beställningarna.

I fråga örn officerare (musikdirektörer) vid armén har jag funnit

mig kunna biträda sakkunnigförslaget utom i vad det avser kaptener vid

intendenturkåren. Måhända kan tvekan råda beträffande den föreslagna

sänkningen av pensionsåldrarna för brigadchefer och vissa med dem i lönehänseende

likställda beställningshavare, detta icke minst med hänsyn

till att denna fråga nyligen prövats av statsmakterna. De skäl, som härför

åberopats i betänkandet och vilka ytterligare understrukits vid ärendets

beredning i samråd med chefen för försvarsdepartementet, hava emeller
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. May.ts proposition nr 192.

tid föranlett mig att i fråga om dessa beställningar följa de sakkunnigas

förslag. Den kostnadsökning, som betingas av de sålunda tillstyrkta sänkningarna

av gällande pensionsåldrar för arméns personal, är för övrigt

relativt obetydlig. Vad angår kaptenerna vid intendenturkåren må visserligen

icke förnekas, att även beträffande dessa beställningshavare militära

skäl kunna anföras för en något lägre pensionsålder än den nuvarande

(55 år), men det vill synas, som örn de väntade fördelarna av denna

nedsättning icke skulle vara tillräckligt stora för att motivera den ganska

avsevärda ökning i pensioneringskostnaderna, som därav skulle föranledas.

Enligt de inom finansdepartementet verkställda beräkningarna

skulle vid bifall till sakkunnigförslaget på denna punkt utgiftsökningen

för budgetåret 1943/1944 komma att uppgå till omkring 125,000 kronor,

varav endast 9,000 kronor belöpa på beställningshavare å övergångsstat.

Konsekvensen synes bjuda, att pensionsåldern för löjtnanter vid intendenturkåren

sättes lika med pensionsåldern för kaptener. Detta innebär

en höjning av löjtnanternas nuvarande pensionsålder. En sådan höjningsaknar

emellertid praktisk betydelse, då ålderspensionering i denna grad

ej förekommer.

För kaptener och subalternofficerare vid marinen hava de sakkunniga

föreslagit en sänkning av pensionsåldern från 55 till 50 år. De skäl, som

av de sakkunniga åberopats till stöd för denna åtgärd, hava under ärendets

beredning understrukits och närmare utvecklats från försvarsdepartementets

sida. Av den utredning, som sålunda förebragts, har jag beträffande

flottan blivit övertygad såväl örn att den nuvarande pensionsåldern,

55 år, är alltför hög med hänsyn till de stora krav, som sjötjänstgöringen

ställer, som ock därom att med nuvarande avgångsålder den

personal i kaptensgraden, vilken nått sådan levnadsålder att vidare

tjänstgöring till sjöss i regel ej kan ifrågakomma, utgör så stor del av

hela antalet beställningar inom graden, att betydande svårigheter föreligga

att finna lämplig användning för denna personal. Även för kustartilleriets

vidkommande synes av i huvudsak liknande skäl en sänkning

av pensionsåldern vara påkallad. Ehuru en sänkning av pensionsåldern

för kaptener vid marinen skulle medföra en avsevärd kostnadsökning —

denna har för budgetåret 1943/1944 beräknats uppgå till cirka 210,000 kronor,

därav för beställningshavare å övergångsstat 20,000 kronor — har

jag därför icke velat motsätta mig ett genomförande av de sakkunnigas

förslag i förevarande hänseende.

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga örn avgångsålder för officerare

vid flygvapnet föranleder icke erinran från min sida.

Beträffande underofficerare vid de olika försvarsgrenarna har

sakkunnigförslaget lämnats utan erinran utom såvitt angår vissa beställningar

tillhörande lönegraden Uo 4 (förvaltare vid intendenturkåren, redogöraren

vid ridskolan och förrådsförvaltare), samt underofficerare av

andra och tredje graden vid marinen. Tillräcklig anledning att frånträda

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

sakkunnigförslaget beträffande förstnämnda personalgrupp synes mig

icke föreligga. Vad angår underofficerare av andra och tredje graden vid

marinen har jag däremot ansett mig icke böra tillstyrka den av de sakkunnigas

majoritet föreslagna sänkningen av pensionsåldern. Visserligen

hava samtliga de kommittéer, som sedan år 1910 arbetat på den militära

tjänstepensionslagstiftningen, ansett den nu gällande avgångsåldern för

dessa beställningshavare vara för hög, och de skäl, vilka åberopats i fråga

örn marinens kaptener, torde i viss mån äga giltighet jämväl för nu ifrågavarande

personalgruppers vidkommande. En sänkning av pensionsåldern

skulle i detta fall icke för den närmaste framtiden medföra kostnadsökning

för statsverket utan tvärtom — med hänsyn till övergångsstatens

stora omfattning — innebära en låt vara successivt avtagande kostnadsbesparing.

De olägenheter, som med nuvarande försvarsorganisation skulle

uppkomma för personalen vid en sänkning av pensionsåldern till 50 år, har

jag emellertid i likhet med reservanten inom militärpensionssakkunniga

samt flertalet av marinens myndigheter funnit vara av den art, att det

knappast bör ifrågakomma att under rådande förhållanden vidtaga en dylik

åtgärd. Då jag av här antydda skäl ansett någon ändring i pensionsåldern

för underofficerare av andra och tredje graden vid marinen icke

böra för närvarande genomföras, har jag funnit stöd för denna ståndpunkt

jämväl däri, att ett bibehållande av nuvarande pensionsålder för

dessa beställningshavare enligt inhämtade upplysningar icke torde medföra

lika framträdande olägenheter ur tjänstgöringssynpunkt som en

oförändrad pensionsålder för kaptener vid marinen skulle innebära.

Vad slutligen angar den civilmilitära och civila personalen,

synas mig pensionsåldrarna för denna personal i princip böra i möjligaste

mån anpassas efter vad som gäller för befattningshavare vid civilförvaltningen.

Från denna utgångspunkt anser jag i likhet med generalfältläkaren,

respektive marinöverläkaren, att pensionsåldern bör bestämmas för

överläkare vid garnisonssjukhuset i Stockholm, förste marinläkare och

marinläkare av första graden, som är sjukhusläkare, till 63 år samt för

bataljonsläkare och flygläkare av första graden till 60 år. Jag tillstyrker

vidare en höjning av pensionsåldern för bataljonsveterinär från 55

till 60 år. Det kuyde måhända ifrågasättas, huruvida icke en höjning

av pensionsåldern till 63 år kunde vara befogad för ytterligare en del

läkarbeställningar samt för de högre veterinärbeställningarna. Då militära

skäl åberopats för ett bibehållande av nuvarande avgångsåldrar för

sistberörda personalgrupper, har jag emellertid ansett mig icke böra tillstyrka

ett frångående av sakkunnigförslaget beträffande dessa beställningar.

Att, såsom de sakkunniga gjort gällande, den nu fastställda pensionsåldern

för marinintendenturkårens personal — med undantag för marinöverintendenten

— är alltför hög lärer icke kunna bestridas. En sänkning

av pensionsåldern för denna personal torde därför vara befogad. Dock

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

synes det mig icke påkallat att härvid gå så långt som de sakkunniga

föreslagit i fråga om marinintendenter av första och andra graden samt

marinnnderintendenter. Med hänsyn till dessa beställningshavares arbetsuppgifter

synes nedsättningen kunna begränsas till fem år och pensionsåldern

alltså fastställas till 60 år. Att, såsom från vissa håll påyrkats,

för ifrågavarande beställningar skulle bestämmas en eljest icke förekommande

pensionsålder av 58 år vill jag icke tillstyrka.

Med avseende å beställningar vid förråds-, fabriks- och tygstaten synes,

i enlighet med vad de sakkunniga föreslagit, för lönegraderna C 1—3

genomgående böra fastställas en pensionsålder av 60 år. Denna ålder

överensstämmer med den enligt civila tjänstepensionsreglementet gällande

normala avgångsåldern för personal i motsvarande löneställning.

De skäl, som av de sakkunniga åberopats för fortsatt tillämpning av samma

pensionsålder, 60 år, beträffande beställningsliavare i lönegraden C 4

och högre lönegrader, synas däremot ej tillräckligt bärande. I likhet med

riksräkenskapsverket anser jag, att pensionsåldern i förevarande fall bör

anpassas till den åldersgräns, som fastställts för närmast motsvarande

personal vid kommunikationsverken. Med hänsyn härtill förordar jag,

att pensionsåldern för nu ifrågavarande personal bestämmes till 63 år.

De sakkunnigas förslag i fråga örn pensionsåldrar för övrig civilmilitär

och civil personal föranleder icke annan erinran från min sida än

att för flygingenjörer av andra och tredje graden pensionsåldern synes

böra bestämmas till 60 år i stället för, såsom do sakkunniga föreslagit, till

55 år. Vidare har jag kommit till den uppfattningen, att för kemist vid

marinförvaltningen pensionsåldern utan olägenhet kan höjas till 63 år.

De förslag, som jag här framställt, innebära dels att sänkningar av nu

gällande pensionsåldrar icke skulle ske i samma omfattning som de sakkunniga

ifrågasatt, dels att höjning skulle vidtagas av nu fastställda avgångsåldrar

för viss civilmilitär personal. Ett bifall till mitt förslag är

därför givetvis ägnat att reducera den kostnadsökning för statsverket,

som skulle föranledas av sakkunnigförslaget. Kostnadsökningen vid bifall

till mitt förslag belöper sig enligt de verkställda beräkningarna vid

övergångsperiodens utgång till approximativt 280,000 kronor för år, medan

besparingen i avlöningskostnader för övergångsstaten skulle uppgå

till omkring 20,000 kronor. Nettokostnadsökningen kan alltså uppskattas

till omkring 260,000 kronor, medan motsvarande siffra enligt de sakkunnigas

förslag beräknats till i runt tal 400,000 kronor.

De av mig förordade ändringarna i de sakkunnigas förslag böra lämpligen

föranleda en jämkning i avfattningen av 18 §. I departementsförslagets

författningstext har* sålunda för beställningshavare, tillhörande

lönegraderna C 4—14, såsom huvudregel angivits en pensionsålder av 63

år. De beställningar inom nämnda lönegrader, för vilka föreslagits lägre

pensionsålder, hava i anslutning härtill redovisats å den vid reglementet

fogade åldersförteckiiingen (Bilaga B).

Hillring lill riksdagens protokoll 1 sami. Nr 1U5.

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Jämväl i ett annat avseende Ilai- jag beträffande förevarande paragraf

funnit mig böra förorda avvikelse från de sakkunnigas förslag. Enligt

förslaget skulle, i anslutning till motsvarande bestämmelse i civila

tjänstepensionsreglementet, gälla, att pensionsåldern inträder vid utgången

av den månad, under vilken föreskriven levnadsålder uppnåtts.

Såsom av redogörelsen för de avgivna yttrandena framgår, hava emellertid

vissa militära myndigheter ävensom statskontoret uttalat, att militärpersonalens

avgång lämpligen borde ske halvårsvis och anknytas till

de sedvanliga flyttningstiderna. Då detta förslag ur olika synpunkter

synts beaktansvärt — icke minst med hänsyn till önskvärdheten att i möjligaste

mån begränsa statsverkets kostnader för hyresersättning i anleda

liing av de flyttningar, som vid befordran eller transport vid försvarsväsendet

förekomma i långt större utsträckning än vid civilförvaltningen

-— bär jag låtit jämka författningstexten så, att pensionsåldern skall under

det år, då beställningskavaren uppnår stadgad åldersgräns, inträda

vid utgången av mars månad, där levnadsåldern uppnås under första

halvåret, och vid utgången av september månad, där åldern uppnås under

senare halvåret. Den sistnämnda tidpunkten är måhända icke i allo

tillfredsställande med hänsyn till att regementsövningarna pågå in i oktober.

Denna olägenhet synes dock kunna undanröjas genom kortare anstånd

med avsked i de fall, då avgång under övningarnas fortvaro finnes,

olämplig, och synes icke böra medföra rubbning av den allmänna avgångsterminen,

vilken såvitt möjligt bör under båda halvåren förläggas

till halvårets mitt.

För införande av de sålunda ifrågasatta avgångsterminerna har en omformulering

av sakkunnigförslagets författningstext ägt rum, varvid bestämmelserna

uppdelats på två moment.

20 §.

Ifrågavarande paragraf saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag;

men är av samma innehåll som 21 § civila tjänstepensionsreglementet.

Enligt sistnämnda författningsrum skall för ordinarie tjänsteman, som

är förordnad att innehava sådan i civila tjänstepensionsreglementet avsedd

icke-ordinarie befattning, för vilken gäller ett högre pensionsunderlag

än det för hans ordinarie tjänst fastställda, tillämpas de för icke-ordinarie

befattningshavare i reglementet givna bestämmelserna, under iakttagande

likväl att han icke härigenom må lida inskränkning i de pensionsförmåner,

som tillkomma honom i hans egenskap av ordinarietjänsteman.

Ehuru denna bestämmelse givetvis närmast har avseendeå

ordinarie befattningshavare, som äro underkastade civila tjänstepensionsreglementet,

torde densamma få tolkas så, att även annan ordinarietjänsteman,

som blir innehavare av icke-ordinarie befattning, för vilken

reglementet är gällande och för vilken är fastställt högre pensionsunderlag

an för hans ordinarie tjänst, blir såsom icke-ordinarie befattnings
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

barare underkastad reglementets bestämmelser, så länge den icke-ordinarie

anställningen innehaves. En ordinarie militär eller civilmilitär be*

ställningshavare, som inom den nyreglerade civila statsförvaltningen erhåller

högre avlönad, extra ordinarie tjänst eller tjänst å extra stat, blir

alltså pensionsberättigad enligt civila tjänstepensionsreglementet. Om

en civil ordinarie befattningshavare vid reglerat eller oreglerat verk blir

innehavare av icke-ordinarie befattning, å vilken militära tjänstepensionsreglementet

äger tillämpning och för vilken gäller högre pensions*

underlag än för hans ordinarie tjänst, bör denne på samma sätt bliva

pensionsberättigad enligt de i militära tjänstepensionsreglementet innefattade

bestämmelserna rörande icke-ordinarie befattningshavare. Ehuru

detta måhända kan synas självfallet utan särskilt stadgande, har jag

emellertid med hänsyn till förekomsten i civila tjänstepensionsreglementet

av en särskild paragraf i ämnet ansett lämpligt föreslå, att en motsvarande

paragraf införes i militära tjänstepensionsreglementet. Denna

paragraf har upptagits såsom 20 §.

21 §.

21 § innefattar bestämmelser örn uppskjuten livränta och är i huvudsak

likalydande med 19 § i sakkunnigförslaget. I förhållande till 22 § civila

tjänstepensionsreglementet företer paragrafen huvudsakligen endast

den avvikelsen, att jämlikt förslaget rätten till uppskjuten livränta skall

upphöra, därest vederbörande kommer i åtnjutande av pension enligt gällande

bestämmelser i fråga örn pensionering av försvarsväsendets reserver

av befäl och civilmilitär personal. Beträffande de sakkunnigas motivering

till förevarande paragraf torde få hänvisas till betänkandet sid,

127—131.

Avgivna yttranden. Bestämmelserna i 1 mom. angående beräkning av

intjänt pension hava föranlett erinringar endast från pensionsstyrelsen.

Nämnda ämbetsverk ifrågasätter, huruvida icke den uppskjutna livräntan

i allmänhet borde utgå från tidigare ålder än de sakkunniga föreslagit.

Pensionsstyrelsen finner vidare skäligt, att livräntan ansåges till

fullo intjänad under den tid, tjänstgöringsplikten i vederbörande befattning

varar, och att sålunda ingen pensionsavgift fingerades utgå sedan

den normala pensionsåldern uppnåtts. Slutligen framhåller styrelsen

önskvärdheten av att i de fall, då 25 tjänstår krävas för erhållande av

lid pension, samma tjänstålder tillämpas även vid livräntans beräknande.

Arméns fullmäktige meddela, att de över de föreslagna bestämmelserna

inhämtat yttrande av konsulenten hos arméns nya änke- och pupillkassa,

vilken därvid uttalat, att något tekniskt vägande skäl icke kunde anfö^

ras gentemot de sakkunnigas förslag i denna del. I anslutning härtill

hava fullmäktige lämnat förslaget utan erinran.

Mot de sakkunnigas förslag i fråga örn livränterättens upphörande,

därest den livränteförsäkrade erhåller reservpension, hava invändningar

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Departements

chefen.

framställts av fullmäktige i flottans pensionskassa samt av marinens

myndigheter och pensionsstyrelsen. Fullmäktige i flottans pensionskassa

framhålla sålunda, att reservpensionen icke är någon pension i samma

mening som tjänstepensionen utan en ersättning för att en person under

viss del av sitt liv stått till krigsmaktens förfogande såsom befäl vid mobilisering.

Eeservpensionen borde med hänsyn härtill icke hindra vederbörande

att komma i åtnjutande av den intjänta livräntan. Fullmäktige

befara vidare, att till följd av bestämmelsen åtskilliga förtidsavgångna

beställningshavare sannolikt icke komma att inträda i reserven. Pensionsstyrelsen

ifrågasätter, huruvida icke i de fall, då livräntan för beställningshavaren

vid 55 års ålder representerar ett högre kapitalvärde

än reservpensionen, rätt till uppskjuten livränta borde kvarstå till sådant

belopp, att dess kapitalvärde vid nämnda ålder motsvarade skillnaden

mellan dessa belopp.

I likhet med de sakkunniga finner jag skäl ej föreligga att beträffande

grunderna för uppskjuten livränta för militär personal avvika från vad

i civila tjänstepensionsreglementet stadgats i fråga om motsvarande förmån

för civil personal. Vad pensionsstyrelsen ifrågasatt angående en i

vissa avseenden gynnsammare beräkning av livräntan enligt militära tjänstepensionsreglementet

kan jag alltså icke biträda. Den omständigheten,

att för den militära personalen i stor utsträckning gälla lägre pensionsåldrar

än för civila befattningshavare och att i följd härav även tjänståldern

för hel pension måst bestämmas lägre, synes icke höra föranleda,

att man vid avvägandet av de förmåner, vilka böra tillkomma en beställningshavare,

som före pensionsåldern lämnar statstjänsten, anser

större del av pensionen intjänad än vad fallet är beträffande en civil

tjänsteman, som vid samma ålder och med samma antal tjänstår avgår

från tjänsten utan rätt till pension. Det bör för övrigt ej förbises, att

även vid civilförvaltningen finnas stora personalgrupper, för vilka gäller

en avsevärt lägre pensionsålder än den normala civila avgångsåldern och

en tjänstålder för hel pension av 25 år, utan att för dessa grupper i civila

tjänstepensionsreglementet medgivits förmånligare beräkning av den uppskjutna

livräntan än för övriga tjänstemän.

Även i fråga örn livränteförmånens förhållande till reservpension delar

jag de sakkunnigas uppfattning. Då för en beställningshavare, som

från aktiv stat övergår till reserv, reservpensionen väsentligen grundar

sig på samma tjänstgöring som den, vilken medför rätt till uppskjuten

livränta, synes det icke böra ifrågakomma att medgiva båda förmånernas

utgående. Enligt de sakkunnigas förslag står det beställningshavaren

fritt att, där han anser reservpensionen vara förmånligare, välja denna

form av ersättning för den i statsanställningen fullgjorda tjänstgöringen.

De av fullmäktige i flottans pensionskassa uttalade farhågorna för att

ett bifall till sakkunnigförslaget skulle öva ogynnsam inverkan på till
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

skottet till reserverna torde icke vara tillräckligt grundade. Av betänkandet

framgår, att denna fråga varit föremål för övervägande av de

sakkunniga samt att förslaget i denna del uppgjorts efter samråd med

chefen för generalstaben.

Av vad här anförts framgår, att jag icke funnit anledning att beträffande

grunderna för uppskjuten livränta avvika från de sakkunnigas förslag.

Endast på en punkt föreslår jag en ändring i sakkunnigförslaget.

I tredje stycket av 1 mom. hava de sakkunniga upptagit ett stadgande

beträffande tjänstårsberälming för bestämmande av intjänt pension.

Detta stadgande har i departementsförslaget uteslutits, enär i civila tjänstepensionsreglementet

frågan örn grunderna för beräkning av intjänt

pension lämnats öppen för Kungl. Maj:ts avgörande. I denna fråga pågår

för närvarande utredning, och vid sådant förhållande synes det icke

vara lämpligt att i reglementet fastslå någon regel i detta hänseende. Då

huvudprinciperna beträffande den uppskjutna livräntan i reglementsförslaget

utformats på samma sätt som enligt civila tjänstepensionsreglementet,

böra självfallet även ifrågavarande beräkningsgrunder för försvarsväsendets

personal göras överensstämmande med de regler, som kunna

bliva meddelade för civilförvaltningens tjänstemän.

22 §.

Denna paragraf, som motvarar 20 § i sakkunnigförslaget, innefattar bestämmelser

om skyldighet för militära och civilmilitära beställningshavare,

som avgått med ålderspension eller förtidspension, att inträda i

reserven.

I 2 mom. stadgas, bland annat, att rätten till pension är förverkad, om

pensionstagare, som är pliktig att tillhöra reserven, upphört att vara

svensk medborgare.

Statskontoret ifrågasätter, huruvida tillräcklig anledning föreligger för

denna avvikelse från föreskrifterna i civila tjänstepensionsreglementet. I

I likhet med de sakkunniga anser jag, att den med rätten till ålders

pension eller förtidspension förknippade skyldigheten att tillhöra reserven

icke låter sig förena med utländskt medborgarskap. Den, som upphör

att tillhöra reserven under den tid, sådan skyldighet föreligger, eftersätter

emellertid en förpliktelse, som utgör förutsättning för rätten att åtnjuta

pension. Att en tjänsteman, å vilken civila tjänstepensionsreglomentet

äger tillämpning, efter avgång med pension i förevarande hänseende

intager en annan ställning än en militär beställningshavare, synes

mig ligga i sakens natur. I likhet med de sakkunniga finner jag därför

påkallat att med avseende å medborgarskap såsom förutsättning för pensions

utgående upprätthålla en skillnad mellan befattningshavare vid

försvarsväsendet och vid civilförvaltningen. Jag har alltså icke funnit

skäl tillstyrka ändring i de sakkunnigas förslag på denna punkt.

Departements
chefen.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

■ De ändringar i fråga om vissa av de sakkunniga föreslagna pensionsåldrar,

som jag i det föregående föreslagit, torde icke behöva föranleda

jämkning av de i 22 § 1 mom. angivna åldersgränserna för kvarstående i

reserven.

I detta sammanhang må påpekas att, såsom de sakkunniga framhållit,

vid genomförande av reglementsförslaget vissa huvudsakligen formella

ändringar bliva erforderliga i gällande reservbefälsförordningar. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att, efter det riksdagens beslut angående

reglementets godkännande meddelats, utfärda erforderliga bestämmelser

i nämnda hänseenden.

23—25 §§.

: I den allmänna motiveringen har till behandling upptagits frågan örn

m ar inöver di rektor ens pensionsförhållanden. De bestämmelser,

som ansetts erforderliga i anledning av ändrad anställningsform för

ifrågavarande beställningshavare, återfinnas i förevarande paragrafer,

vilka nära ansluta sig till 23—25 §§ civila tjänstepensionsreglementet.

De sakkunniga hava i fråga örn pensionsunderlag för marinöverdirektören

framhållit, att det läge närmast till hands att söka jämförelse med

vad i sådant hänseende gällde för motsvarande tjänstemän vid den civila

statsförvaltningen. En dylik jämförelse gåve vid handen, att för

distriktschef vid statens järnvägar, vilken i likhet med marinöverdirektören

åtnjuter ett årligt arvode av 16,000 kronor, fastställts ett pensionsunderlag

av* 7,000 kronor. För den nuvarande innehavaren av beställningen

skulle det emellertid kunna anses innebära en obillighet, örn underlaget

bestämdes till detta belopp, särskilt som han haft att erlägga

samma pensionsavgifter som flaggman och enligt gällande bestämmelser

är berättigad till kassapension och fyllnadspension till enahanda belopp

som sådan beställningshavare. Med hänsyn härtill syntes för nuvarande

innehavaren av beställningen böra, i enlighet med vad 1921 års

pensionskommitté föreslagit, fastställas ett pensionsunderlag av 7,896

kronor eller samma belopp, som gäller för brigadchef.

Avgivna yttranden. Fullmäktige i flottans pensionskassa anse, att

marinöverdirektörsbefattingen beträffande ansvar och betydelse vore

mera att jämställa med överingenjör eller överdirektör vid statens järnvägar

eller överdirektör vid statens vattenfallsverk, för vilka befattningar

ett pensionsunderlag av 8,000 kronor fastställts, än med distriktschef

vid statens järnvägar. Med nuvarande bestämmelser skulle —

trots att någon pensionsförbättring icke bestämts för marinöverdirektören

— denne erhålla i kassapension 4,000 kronor, fyllnadspension

2,000 kronor samt pensionsförhöjning I och II 1,332 kronor eller sammanlagt

7,332 kronor. Det av de sakkunniga tillstyrkta pensionsunderlaget

för på viss tid förordnad marinöverdirektör vore praktiskt taget

lika med det för marindirektör av första graden föreslagna underlaget,

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kunni. May.ts proposition nr 192.

6,996 kronor oell följaktligen alldeles för lågt. Eftersom marinöverdi*

5''ektörsbefattningen i allmänhet torde komma att besättas med beställningshavare

vid mariningenjörkåren borde enligt fullmäktiges uppfattning

föreskrift meddelas, att för marinöverdirektör, som befordrats

inom kåren, pensionsunderlaget skulle utgöra 8,000 kronor, därest lian

vid avgången innehaft förordnandet i minst 6 år, 7,500 kronor örn förordnandet

varat i 3—6 år, samt eljest 7,000 kronor. Det av de sakkunniga

flir nuvarande innehavaren av mar inö verdirektörsbeställn ingen

föreslagna pensionsunderlaget hava fullmäktige däremot funnit riktigt

avvägt. Marinöverdirektören har i sitt yttrande helt anslutit sig

till vad fullmäktige i flottans pensionskassa sålunda anfört och föreslagit.

Även chefen för marinstaben har ansett det av de sakkunniga föreslagna

pensionsunderlaget för på viss tid förordnad marinöverdirektör

vara för lågt.

I det utlåtande, som försvar sväsendets lönenämnd avgivit över marinstabschefens

tidigare omnämnda framställning örn ändrad anställningsform

för marinöverdirektören, har lönenämnden jämväl berört frågan örn

pensionsunderlaget för denne. Därvid har nämnden anfört:

Enligt lönenämndens mening synes det för marinöverdirektören av

pensionssakkunniga ifrågasatta pensionsunderlaget, 7,000 kronor, knappast

motsvara hans löneställning. För de med marinöverdirektören närmast

likställda avdelningscheferna i marinförvaltningen, marinöverläkaren

och marinöverintendenten, vilkas avlöning utgör 13,020 kronor och

alltså avsevärt understiger marinöverdirektörens, har nämligen föreslagits

ett pensionsunderlag av 7,296 kronor. För marindirektör av 1. graden

har pensionsunderlaget föreslagits till 6,996 kronor eller praktiskt taget

samma belopp som för hans närmaste chef, marinöverdirektören. Med

avseende å vad sålunda anförts har lönenämnden funnit starka skäl tala

för fastställande av marinöverdirektörens pensionsunderlag till samma

belopp, som föreslagits av 1921 års pensionskommitté, eller 7,896 kronor,

vilket belopp är detsamma, som 1934 års militärpensionssakkunniga föreslagit

för den nuvarande innehavaren av befattningen. Nämnda belopp

har även fastställts såsom pensionsunderlag för marinöverdirektören vid

beräknande av pensionsförhöjning II enligt kungörelsen den 18 juni 1925

(nr 280) med bestämmelser örn ny pension för vissa pensionerade f. d.

befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. Lönenämnden får

alltså föreslå, att pensionsunderlaget för marinöverdirektören bestämmes

till 7,896 kronor.

Lönenämnden har även yttrat sig angående de föreskrifter, som borde

meddelas angående förutsättningarna för hel pension för marinöverdirektören,

och därvid anfört:

Vad angår frågan örn införande av föreskrifter, liknande i 24 § civila

pensionsreglementet intagna, torde häremot intet vara att erinra under

förutsättning, att till innehavare av marinöverdirektörsbefattningen utses

person utom mariningenjörkåren. Örn däremot nämnda befattning —

såsom hittills undantagslöst skett — besättes med en person inom kåren

och denne vid tillträdet uppnått en levnadsålder överstigande 53 år,

kan han icke vid uppnåendet av den i allmänhet tillämpade pensionsål
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

dera, 65 år, hava innehaft förordnandet i 12 år. I enlighet med reglerna

1 24 § 2 mom. civila tjänstepensionsreglementet skulle i dylikt talf utgå

endast avkortad pension med belopp, som med 1,000 kronor understiger

gnällande pensionsunderlag, dock att enligt 3 mom. samma paragraf pensionen

icke må beräknas till lägre belopp än den pension, som skulle hava

tillkommit vederbörande, därest han intill tiden för avgången kvarstått

i sin förra tjänst. En marinöverdirektör, som förut innehaft beställning

såsom marindirektör av 1 graden, skulle alltså under ovan angiven förut*

sättning komma i åtnjutande av allenast den pension, som skulle hava

tillkommit honom, örn han aldrig vunnit befordran till marinöverdirektör,

oaktat han måst vidkännas de med nämnda beställning förenade

högre pensionsavdragen. Ett oförändrat överflyttande av de i det civila

tjänstepensionsreglementet i förevarande avseende givna bestämmelserna

till det militära tjänstepensionsreglementet har synts lönenämnden lända

till mindre tillfredsställande resultat, varför lönenämnden ansett sig böra

lästa uppmärksamheten på detta förhållande.

Möjligen skulle frågan kunna lösas på sådant sätt, att marinöverdirektör,

som förut tillhört mariningenjörkåren och vid sin avgång icke kan

räkna minst 12 tjänstår såsom marinöverdirektör, i pensionsavseende behandlas

såsom fullmaktstjänsteman. Han skulle i sådant fall vid avgången

erhålla den pension, som svarade mot hans tjänstetid vid mariningenjörkåren.

■ . I anledning av vad i yttrandena framhållits har jag ansett mig böra

tillstyrka en förhöjning av pensionsunderlaget för marinöverdirektören.

Dock har jag funnit mig böra stanna vid att förorda ett belopp av 7,500

kronor. Vid bifall härtill bör pensionsavdraget bestämmas till 450 kronor.

Anmärkas må att, vid bifall till vad jag i det föregående förordat

i fråga örn övergången till de förhöjda pensionsavdragen, för den nuvarande

innehavaren av marinöverdirektörsbeställningen kommer att, så

länge han kvarstår i beställningen, gälla ett pensionsavdrag motsvarande

nuvarande pensionsavgift.

Vad fullmäktige i flottans pensionskassa och marinöverdirektören föreslagit

rörande rätt för'' innehavare av marinöverdirektörsbeställning,

som vunnit befordran inom mariningenjörkåren, att erhålla hel pension

redan efter det han innehaft förordnande å sin befattning under sex år

kan jag däremot icke biträda, då ett bifall till detta förslag skulle innebära

ett principiellt avsteg från de i civila tjänstepensionsreglementet

stadgade grunderna för pension åt tjänstemän, som tillsättas medelst

förordnande på viss tid. Detsamma gäller örn vad lönenämnden ifrågasatt

beträffande pensionsbeloppets bestämmande i vissa fall enligt grunderna

för fullmaktstjänstemän. Ett dylikt avsteg torde för övrigt icke vara

behövligt för att även för marinöverdirektör, som vunnit befordran inom

mariningenjörkåren, i allmänhet säkerställa hel pension vid normal pensionsålder.

Jag erinrar i sådant avseende, att den nuvarande innehavaren

av beställningen tillträtt sitt förordnande vid 50 års ålder samt att

hans närmaste företrädare erhöll förordnandet vid 48 års ålder. Erinras

må vidare, att för marinöverdirektör, som tidigare innehaft beställning

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Majlis ‘proposition nr 102.

såsom marindirektör av första graden, pensionen enligt 24 § 3 mom. icke

må beräknas till lägre belopp än som skulle utgått, örn han intill tiden

för avgången kvarstått i sistnämnda beställning.

Den nuvarande innehavaren av marinöverdirektörsbeställningen, vilken

erlagt samma pensionsavgift som flaggman, synes emellertid personligen

böra tillförsäkras något högre pensionsunderlag. Det av de sakkunniga

i sådant avseende föreslagna beloppet, 7,896 kronor, vill jag tillstyrka.

Stadgande örn detta underlag har i departementsförslaget intagits under

punkten 4 i övergångsbestämmelserna.

26 i

Förevarande paragraf, ailken innefattar bestämmelser angående tjänstårsberäkningen

för icke-ordinarie befattningshavare, överensstämmer

med 21 § i sakkunnigförslaget endast med vissa smärre jämkningar. Sålunda

har, i enlighet med vad som skett i 10 § 6 morn., uttrycket »frihetsstraff»

utbytts mot »straffarbete eller fängelse». Vidare har, såsom redan

antytts under 10 § 3 morn., undantag från rätt till tjänstårsberäkning

stadgats för tjänstetid i beställning'' å reservstat.

30 §.

Bestämmelserna i 1 morn., avseende pensionsunderlag och pensionsavdrag

för extra ordinarie tjänstemän, överensstämma med 26 § 1 mom. i

sakkunnigförslaget och med 28 § 1 mom. a) civila tjänstepensionsreglementet.

Beträffande pensionsunderlagen för den kvinnliga ekonomipersonalen

hava de sakkunniga för bestämmande av dessa underlag ansett uppskattning

erforderlig av de naturaförmåner — kost, bostad med möbler och

sängservis jämte bränsle, lyse och tvätt — som utgå vid de olika befattningarna.

En sådan uppskattning hava de sakkunniga funnit dels böra

grundas på naturaförmånernas marknadsvärde å vederbörlig ort och ej

på kronans självkostnader för förmånernas utgörande, dels ock utvisa

förmånernas lönevärde på A-ort. De sakkunniga hava låtit verkställa

närmare utredning rörande värdet av dessa förmåner. Utredningen har

i första hand syftat till en uppskattning av naturaförmånerna inom ortsgruppen

E. De därvid erhållna värdena framgå av följande tablå:

Lönegrad

1

2

3

4

5

6

7 1

Förmåner:

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Kost ...........................

620

660

680

700

730

750

770

Hostad, med möblerm.m.,

560

600

bränsle och lyse.........

320

370

400

450

525

Tvätt...........................

30

35

40

45

45

45

50

Summa kr.

970

1 065

1 120 1 195

1 300

1 355

1420

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Marits proposition nr 192.

Dessa E-ortsvärden, nedbragta med 15 procent, hava synts de sakkunniga

kunna anses motsvara naturaförmånernas ungefärliga lönevärden

på A-ort. Inberäknat de kontanta slutlönerna hava alltså avlöningsförmånerna

på A-ort uppskattats för de olika lönegraderna till följande belopp:
-

L ö n e g r ad

1

o

3

4

5

6

7

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Kontant simion...............

750

930

1050

1 170

1 410

1530

1650

Naturavärden ..................

825

906

952

1 016

1 105

1 152

1 207

Summa kr.

1 575

1836

2 002

2186

t

2 515

2 682

2 857

De sakkunniga hava utgått från att pensionsunderlagen i stort sett

borde utgöra två tredjedelar av dessa summabelopp samt — i den mån

så vore möjligt utan mera betydande avvikelser från de beräknade beloppen

—- sammanfalla med pensionsunderlagen för närmast jämförliga

kvinnliga extra ordinarie tjänstemän. Underlagen för lönegraderna

K 6 och K 7 hava dock ansetts höra jämkas nedåt för att ej komma i

-disproportion till pensionsunderlagen för jämförliga befattningar vid

civilförvaltningen. Med iakttagande av vad sålunda angivits hava de

sakkunniga föreslagit de underlag, som framgå av följande sammanställning.

I sammanställningen hava även upptagits av de sakkunniga föreslagna

pensionsavdrag för de särskilda lönegraderna; dessa avdrag sammanfalla

med de i civila tjänstepensionsreglementet stadgade avdragen

för extra ordinarie tjänstemän med motsvarande pensionsunderlag utom

för lönegraden K 1, för vilken särskilt avdrag uträknats.

Lönegrad

Pensions-

underlag

kr.

Pensions-

avdrag

kr.

Lönegrad

Pensions-

uoderlag

kr.

Pensions-

avdrag

kr.

i........................

1 056

30

1 614

2........................

1 266

36

6

1 71

1 320

39

7

1 824

63

4........................

1476

45

Avgivna yttranden. Försvarsväsendets lönenämnd Ilar anmärkt, att de

föreslagna pensionsunderlagen för den kvinnliga ekonomipersonalen läge

något högre än pensionsunderlagen för motsvarande personal vid

allmänna civilförvaltningen, exempelvis vid statens sinnessjukhus. Anledningen

härtill syntes vara att söka i det sätt, på vilket värdet av

naturaförmånerna uppskattats. Lönenämnden ifrågasätter, huruvida

icke i stället av statens pensionsanstalt tillämpade beräkningsgrunder

borde i bär föreliggande fall komma till användning. Även statskonto
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

rot förordar, att frågan om grunderna för naturaförmånernas värdering

måtte göras till föremål för närmare övervägande, då det syntes önskvärt,

att samma beräkningsgrund komme till användning vid uppskattning av

sådana förmåner för fastställande av pensionsunderlag enligt militära

tjänstepensionsreglementet och vid statens pensionsanstalt. Socialstyrelsen

har däremot förklarat sig icke hava något att erinra mot de sakkunnigas

beräkningar rörande naturaförmånernas värde.

I anledning av vad statskontoret och försvarsväsendets lönenämnd an- Departementtfört

beträffande pensionsunderlagens storlek för kvinnlig ekonomipersonal

har denna fråga varit föremål för närmare övervägande inom

finansdepartementet. Därvid har befunnits, att de sakkunnigas förslag,

såvitt angår lönegraderna K 1—3, torde få anses väl avvägt såväl vid

jämförelse med pensionsunderlagen för civila extra ordinarie tjänstemän

som med hänsyn till de belopp, vilka skulle framkomma vid tillämpning

av de inom statens pensionsanstalt använda grunderna för beräkning av

naturaförmåners värde. Vad däremot angår lönegraderna K 4—7, har

en jämkning nedåt av pensionsunderlagen för dessa lönegrader ansetts

påkallad särskilt vid jämförelse med de pensionsförmåner, som tillkomma

sjukvårds- och ekonomipersonal vid statens sinnessjukhus. I departementsförslaget

hava med hänsyn härtill pensionsunderlagen för

ifrågavarande lönegrader sänkts till de belopp, som enligt civila tjänstepensionsreglementet

gälla för kvinnliga innehavare av extra ordinarie

befattningar i lönegraderna 4, G, 7 och 8 eller till respektive 1,404, 1,560,

1,644 och 1,716 kronor. Motsvarande jämkning har ägt rum beträffande

pensionsavdragen.

31 §.

Denna paragraf, som överensstämmer med 27 § i sakkunnigförslaget,

innehåller bestämmelser angående pensionsåldrar för förvarsväsendets

icke-ordinarie personal.

Do sakkunniga hava föreslagit, att i författningstexten endast skulle

införas en huvudregel, överensstämmande med huvudregeln rörande

pensionsålder i civila tjänstepensionsreglementet, samt att åt Kungl.

Majit skulle överlåtas att för särskilda befattningar i mån av behov besluta

örn undantag från denna regel. I syfte att giva underlag för beslut

om dylika undantag hava emellertid de sakkunniga framlagt detaljerat

förslag till pensionsåldrar för de befattningar, som för närvarande finnas

uppförda å de vid kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) fogade

tjänsteförteckningarna eller genom särskilda beslut dit hänförts och

som enligt de sakkunnigas förslag skulle — i den mån de efter pågående

revision av förteckningarna komma att kvarstå å desamma — erhålla

pensionsrätt enligt militära tjänstepensionsreglementet (betänkandet

sid. 138—143). En sammanställning rörande pensionsåldrarna för nu berörda

befattningar återfinnes i betänkandet å sid. 230.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

De hörda myndigheterna hava praktiskt taget helt lämnat de sakkunnigas

förslag i denna del utan erinran; marinförvaltningen har emellertid

förutsatt, att ämbetsverket skulle erhålla tillfälle att framföra sina

synpunkter, innan Kungl. Maj:ts beslut örn undantagsbestämmelser meddelas.

Den av de sakkunniga föreslagna anordningen för lösning av frågan

örn pensionsålder för försvarsväsendets icke-ordinarie personal synes

mig vara väl motiverad, särskilt som det icke för närvarande kan bedömas,

å vilka ieke-ordinarie befattningar reglementet erhåller tillämpning.

Då det alitsa skulle ankomma på Kungl Majit att besluta örn undantag

fran den i förevarande paragraf innefattade huvudregeln, anser jag mig

sakna anledning att nu närmare ingå på de sakkunnigas förslag till pensionsålder

för de särskilda befattningarna.

33 §.

Under framhållande, att det ur åtskilliga synpunkter måste anses

önskvärt att en ordnad pensionering snarast möjligt genomföres för försvarsväsendets

ieke-ordinarie personal samt att enklare och mera tidsenliga

bestämmelser vinna tillämpning för den ordinarie personalen,

hava de sakkunniga föreslagit, att reglementet skulle träda i kraft den 1

juli 1935.

Åtskilliga av de hörda myndigheterna hava understrukit önskvärdheten

av att reglementet erhåller tillämpning från nämnda tidpunkt. Även

jag anser det ur olika synpunkter lämpligt, att den föreslagna omdaningen

av tjänstepensioneringen för den ordinarie personalen vid försvarsväsendet

genomföres från och med ingången av nästkommande budgetår

eller samtidigt som det civila tjänstepensionsreglementet träder i

kraft. Beträffande den icke-ordinarie personalen bör däremot reglementet

av skäl, som förut angivits, icke träda i tillämpning förrän Kungl. Maj :t

därom förordnar. Detta har nödvändiggjort en omformulering av sakkunnigförslaget

under förevarande paragraf.

Såsom i annat sammanhang berörts, hava försvarsväsendets lönenämnd,

statskontoret och försvarsväsendets underbefälsförbund ansett, att de

flaggkorpraler och högbåtsmän, som icke vilja underkasta sig reglementets

bestämmelser, böra bibehållas vid sin nuvarande pensionsrätt. Jag

delar denna uppfattning och har därför i paragrafen låtit intaga en bestämmelse

härom.

Även i ett annat avseende har jag ansett mig böra tillstyrka avvikelse

från de sakkunnigas förslag beträffande reglementets ikraftträdande.

Med de sänkningar av vissa pensionsåldrar, som i det föregående tillstyrkts,

och den ändring i övrigt av gällande regler för avgångsskyldigheten,

som departementsförslaget innebär, skulle det vid ett oförändrat

genomförande av sakkunnigförslaget på nu förevarande punkt inträffa,

att beställningshavare, som genom reglementet blir avgångsskyldig tidi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Majlis proposition nr 192.

gare än enligt äldre stadganden och som ej blir underkastad övergångsbestämmelserna,

måste avgå från tjänsten omedelbart vid reglementets

ikraftträdande den 1 juli 1935. Då den tid, som kommer att ligga mellan

reglementets utfärdande och ikraftträdande, synes bliva väl kort såsom

frist för beställningshavarna att anpassa sig efter de ändrade avgångsreglerna,

bar frågan örn jämkning av sakkunnigförslaget i förevarande

del varit föremål för prövning inom finansdepartementet. Därvid bär

man även baft att taga hänsyn till den omständigheten, att Kungl.

Majit — i enlighet med under senare år tillämpad praxis — redan i början

av år 1935 beviljat avsked med pension åt vissa högre beställningsbavare,

som enligt gällande pensionsbestämmelser bliva avgångsskyldiga

först under senare halvåret 1935 och som, därest annat ej föreskrives,

efter den 1 juli 1935 bliva underkastade reglementets bestämmelser

såväl beträffande skyldigheten att vid uppnådd åldersgräns avgå från

tjänsten som i övriga hänseenden. Vid frågans övervägande ur nu antydda

synpunkter och med hänsyn tagen jämväl till vad i det föregående

föreslagits beträffande avgångsterminer för ålderspensionerade militära

beställningshavare har jag ansett mig böra förorda sådan ändrad

avfattning av de sakkunnigas förslag, att i fråga örn skyldighet för ordinarie

beställningshavare att med ålderspension avgå från tjänsten äldre

bestämmelser skola lända till efterrättelse intill utgången av mars månad

1936. Härigenom vinnes, att under de tre första kvartalen av reglementets

giltighetstid ingen beställningshavare behöver avgå med ålderspension

tidigare än som skulle varit fallet, örn de nuvarande pensionsbestämmelserna

fortfarande varit gällande.

Såsom i annat sammanhang framhållits, kommer reglementet icke att

vinna tillämpning å bataljonsläkare vid fältläkarkåren eller marinläkare

av andra graden. Med den avfattning, bestämmelsen angående reglementets

ikraftträdande erhållit, skulle sistnämnda båda personalgrupper

komma att bibehållas vid sin pensionsrätt enligt nu gällande pensioneringsgrunder.

Såsom de sakkunniga framhållit, bör detta också bliva

fallet beträffande befattningshavare, som vid ikraftträdandet redan kommit

i åtnjutande av pensionsrätt. Däremot böra pensioneringsgrunderna

upphöra att gälla för befattningshavare, som efter utgången av juni 1935

tillträda anställning såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren eller marinläkare

av andra graden. I detta avseende torde särskilt beslut böra

utverkas av riksdagen.

Körande tillämpningen i övrigt efter reglementets ikraftträdande av

äldre pensionsbestämmelser för personal, för vilken det nya reglementet

ej blir gällande, hänvisar jag till de sakkunnigas betänkande (sid. 144 och

145).

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Övergångsbestämmelser.

Punkten 1. Denna punkt, som innehåller bestämmelser rörande pensionsrätt

för beställningshavare å övergångsstat, överensstämmer med

punkten 1 i övergångsbestämmelserna till sakkunnigförslaget. Beträffande

de sakkunnigas motivering till förevarande bestämmelser torde få

hänvisas till betänkandet sid. 145—148.

I en till chefen för finansdepartementet ställd skrivelse hava vissa till

övergångsstat överförda officerare, vilka jämlikt kungörelsen den 23 oktober

1925 (nr 429) med vissa bestämmelser rörande arméns och marinens

övergångsstater vunnit uppflyttning i löneklass och å vilka föreskrifterna

i punkten 1 b) skulle komma att vinna tillämpning, gjort framställning

örn att för dem skulle gälla ett pensionsunderlag, motsvarande

medeltalet mellan pensionsunderlagen för löjtnant och kapten.

I anledning av att ifrågavarande officerare hos arméns fullmäktige anhållit,

att fullmäktige ville uttala sig för en dylik höjning av det föreslagna

pensionsunderlaget, hava fullmäktige berört frågan men därvid

biträtt de sakkunnigas förslag på denna punkt. Då den av de sakkunniga

föreslagna beräkningsgrunden för pensionsunderlagets avvägning

överensstämmer med den, som gäller för beräkning av övriga pensionsunderlag,

anser jag i likhet med arméns fullmäktige skill icke föreligga

för ett frångående av sakkunnigförslaget.

De pensionsavdrag, som de sakkunniga föreslagit för de i punkten 1 b)

omförmälda beställningshavarna, hava avvägts med hänsyn till den avdragsskala,

som av de sakkunniga förordats för övriga ordinarie beställningshavare.

Med hänsyn till att de beställningshavare, som komma att

pensioneras enligt nu ifrågavarande bestämmelser, redan vid reglementets

ikraftträdande uppnått sina sluttjänster, kunde det — med den

ståndpunkt jag i det föregående intagit i avdragsfrågan — möjligen ligga

närmast till hands, att pensionsavdragen sattes till samma belopp som

nu utgående pensionsavgifter. Då pensionsunderlagen för dessa beställningshavare

höjts i betydligt större omfattning än för övrig personal,

har jag emellertid funnit skäligt, att pensionsavdragen något höjas. De

sakkunnigas förslag i detta hänseende synes vara lämpligt.

Punkten 2. I övergångsbestämmelserna till civila tjänstepensionsreglementet

(punkten 3) stadgas, att för tjänstemän, som fått sin nuvarande

pensionsålder nedsatt med två år eller mera och som på grund av

nämnda reglementes bestämmelser blir avgångsskyldig före den 1 juli

1938, skall efter anmälan gälla en pensionsålder, som med följande antal

år överstiger den nya pensionsåldern, nämligen med ett år örn pensionsåldern

nedsatts med två år, nied två år örn pensionsåldern nedsatts med

tre år, med tre år örn pensionsåldern nedsatts med fyra år och med fyra

år örn pensionsåldern nedsatts med fem år eller mera. Örn avgångsskyldighet

enligt civila tjänstepensionsreglementet inträder under tiden 1

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

juli 1938—30 juni 1939, skall för tjänstemannen tillämpas en pensionsålder,

som överstiger den nya pensionsåldern med ett år om nedsättningen

av förutvarande pensionsålder uppgår till tre år, med två år örn nedsättningen

uppgår till fyra år oell med tre år örn nedsättningen utgör fem

år eller mera. Inträder avgångsskyldigheten under tiden 1 juli 1939-—

30 juni 1940, skall på tjänstemannen tillämpas en pensionsålder, som överstiger

den i reglementet stadgade pensionsåldern med ett år örn nedsättningen

uppgår till fyra år oell med två år örn nedsättningen utgör fem

år eller mera. Inträder slutligen avgångsskyldigheten under tiden 1 juli

1940—30 juni 1941, skall för tjänstemannen gälla en pensionsålder, som

överstiger den förutvarande pensionsåldern med ett år örn nedsättningen

uppgår till fem år eller mera.

De sakkunniga hava ansett, att bestämmelser av motsvarande innehåll

borde införas i militära tjänstepensionsreglementet. Hänsyn bör emellertid

enligt de sakkunnigas mening i detta sammanhang tagas till vissa

förhållanden, som sakna motsvarighet i nu gällande pension erin gsbestämmelser

för civilförvaltningens personal. För militära beställningshavare

skulle ändring i avgångsskyldigheten komma att inträda icke blott på

grund av nedsättning i pensionsåldern utan även av annan anledning.

lie sakkunniga anföra härom:

Militära beställningshavare äro berättigade att kvarstå i tjänst, intill

dess de intjänat för hel pension erforderligt antal tjänstår. Denna säregna

rättighet har föranlett, att den på grund av uppnådd åldersgräns

fastställda avgångstiden (pensionsåldern) i vissa fall framflyttats ända

till ett tiotal år. Vidare kvarstå ännu i tjänst åtskilliga beställningshavare,

som erhållit fullmakt å innehavande beställning före den 6 maj

1910 och till följd av äldre bestämmelser äro berättigade att åtnjuta s. k.

respittid av tre år. Slutligen är enligt hittills gällande bestämmelser

den, som vid pensionsålderns inträde icke innehaft sin beställning på

stat i två år, berättigad att kvarbliva i tjänst till tvåårsperiodens utgång.

För samtliga nu nämnda kategorier av beställningshavare gäller i

själva verket annan avgångsålder än den i pensioneringsbestämmelserna

fastställda pensionsåldern. För dessa beställningshavare kommer följaktligen

reglementet att medföra en sänkning av den faktiska pensionsåldern,

som motsvarar skillnaden mellan den tidigare avgångsåldern och

den i reglementet bestämda pensionsåldern. Det har synts de sakkunniga

skäligt, att dessa beställningshavare övergångsvis komma i åtnjutande

av samma rätt att kvarstå i tjänst efter uppnådd pensionsålder,

som föreslås för dem, vilka fått sin pensionsålder nedsatt.

De sakkunniga framhålla i detta sammanhang, att vissa svårigheter

mött, då det gällt att i övergångsbestämmelserna meddela enhetliga stadgamlen

för alla nu nämnda kategorier av beställningshavare. Rörande

den i betänkandet förordade lösningen av frågan anföra de sakkunniga:

För att även till formen i möjligaste mån ansluta övergångsbestämmelserna

till motsvarande stadgande!! i civila tjänstepensionsreglementet

havn de sakkunniga, i stället för att anknyta till sänkningen i pensions

åldern, ansett sig böra vid bestämmelsernas avfattning utgå från den

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

nedsättning i nu för varje särskilt fall faktiskt gällande avgångsålder,

som skulle komma att inträda genom reglementets stadganden örn pensionsålder.

Gemensamt för alla ifrågavarande kategorier av beställningshavare

är nämligen, att deras avgångsskyldighet kommer att inträda

tidigare än enligt nuvarande pensioneringsbestämmelser. Då vederbörande

emellertid i åtskilliga fall redan vid reglementets ikraftträdande

överskridit såväl den i reglementet bestämda pensionsåldern som nu gällande

pensionsålder, har det befunnits lämpligt att i dessa fall vid beräkning

av nedsättningen utgå fran skillnaden mellan å ena sidan den hittills

gällande avgångsåldern och å andra sidan beställningshavarens ålder

vid reglementets ikraftträdande. För att i största möjliga mån ernå

enhetlighet har samma beräkningsgrund valts även för dem, som vid reglementets

ikraftträdande överskridit den i reglementet för honom bestämda

pensionsåldern men däremot icke den nu gällande pensionsåldern.

I anslutning till dessa överväganden hava de sakkunniga i första stycket

av förevarande punkt föreslagit en bestämmelse av innehåll, att för

ordinarie beställningshavare, vilken genom reglementet fått tiden för

Qarstående i tjänst nedsatt med två år eller mera och som enligt reglementets

bestämmelser skulle bliva skyldig att avgå från tjänsten före den

1 juli 1938, skall gälla en pensionsålder, som överstiger den i reglementet

stadgade pensionsåldern eller, örn vederbörande vid reglementets

ikraftträdande överskridit denna ålder, hans levnadsålder vid ikraftträdandet

med ett år örn tiden för kvarstående i tjänst nedsatts med två år,

med två år om nedsättningen uppgår till tre år, med tre år örn nedsättningen

uppgår till fyra år och med fyra år örn nedsättningen uppgår till

fem år eller mera. Maximitiden för kvarstående i tjänst efter det avgångsskyldighet

inträtt enligt militära tjänstepensionsreglementets bestämmelser

utgör sålunda liksom i civila tjänstepensionsreglementet

fyra år.

Då det mera sällan torde komma att inträffa, att skillnaden mellan

levnadsåldern vid ikraftträdandet och den enligt tidigare föreskrifter gällande

avgångsåldern motsvarar helt år, hava de sakkunniga ansett nödvändigt,

att dessa bestämmelser kompletteras med en föreskrift om, huru

vid stadgandets tillämpning skall förfaras med överskjutande tid. De

sakkunniga havn därvid föreslagit, att del av år, som uppgår till sex månader

eller mera, skall räknas som helt år men mindre del bortfalla. Genom

ett stadgande av dylik innebörd skulle övergångsbestämmelserna

komma att träda i tillämpning redan örn tiden för kvarstående i tjänst

jiedsatts med ett och ett halvt år.

Avgivna yttranden. Flertalet militära myndigheter ävensom svenska

officers- och underofficer sförbunden hava funnit billighetsskäl tala för

att beställningshavare, som fått sin pensionsålder nedsatt genom reglementet

men a vilken den av de sakkunniga föreslagna övergångsbestämmelsen

icke skulle erhålla tillämpning — d. v. s. beställningshavare, för

vilka nedsättningen av tiden för kvarstående i tjänst icke uppgår till

.minst ett och ett halvt år — borde berättigas kvarstå i tjänst intill dess

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

avgångsskyldighet enligt äldre bestämmelser skolat inträda för honom,

dock högst intill den 1 juli 1936. Även statskontoret har funnit rimligt,

att beställningshavare, som på grund av reglementets bestämmelser skulle

bliva skyldiga att avgå redan den 1 juli 1935, erhölle rätt att någon tid

efter sagda dag kvarstå i tjänst.

Vidare hava fullmäktige i flottans pensionskassa ävensom åtskilliga

militära myndigheter funnit det ur den militära tjänstens synpunkt

mindre tillfredsställande, att de föreslagna övergångsbestämmelserna

skulle medföra ungefär samtidig avgång av ett flertal årsklasser vid slutet

av övergångsperioden. Fullmäktige och dessa myndigheter hava därför

tillstyrkt en utsträckning av övergångsperioden för beställningshavare,

som fått pensionsåldern nedsatt med fem år, till utgången av september

1943. De hava vidare anmärkt mot att enligt de sakkunnigas förslag

— liksom enligt civila tjänstepensionsreglementet — en yngre beställningshavare

i vissa fall skulle bliva skyldig avgå tidigare än en

äldre beställningshavare i samma tjänstegrad.

Även statskontoret har tillstyrkt en uppmjukning av förevarande övergångsbestämmelse

men har framhållit, att någon mera avsevärd utsträckning

av övergångstiden icke syntes vara önskvärd. En viss utjämning

av avgången borde dock enligt statskontorets uppfattning vara möjlig att

åstadkomma genom att tidpunkterna för avskedet för dem, som enligt

förslaget skola avgå under tiden 1 juli 1941—30 juni 1942, uppdelas förslagsvis

på en treårsperiod, omfattande tiden 1 juli 1940—30 juni 1943.

Från flera håll har slutligen uttalats, att bestämmelserna vore formulerade

på sådant sätt, att deras tolkning och tillämpning skulle bliva

förenade med stora svårigheter.

De erinringar, som i förevarande hänseenden framställts mot de sakkunnigas

förslag, hava synts mig icke sakna fog.

.Med den förskjutning av tiden för ikraftträdandet av de nya bestämmelserna

angående avgångsskyldighet vid uppnådd åldersgräns, som jag

under 33 § föreslagit, torde emellertid syftet med den första av de förut

återgivna anmärkningarna mot sakkunnigförslaget få anses tillgodosett.

Nämnda ändring medför, såsom redan nämnts, att före den 1 april 1936

ingen beställningshavare behöver avgå med ålderspension tidigare än som

skulle varit fallet, örn de nuvarande pensionsbestämmelserna fortfarande

varit gällande.

Även de från flera håll framförda betänkligheterna mot att de föreslagna

övergångsbestämmelserna skulle medföra ungefär samtidig avgång

av ett stort antal årsklasser militära beställningshavare under loppet

av året 1 juli 1941—30 juni 1942 synas böra föranleda jämkning av de

sakkunnigas förslag. Visserligen kommer även enligt motsvarande övergångsbestämmelse

i civila tjänstepensionsreglementet enahanda förhållande

att inträda, men olägenheterna härav framträda icke på långt när

Milana lill riksdagens protokoll 1035. i saini. Nr 192-

Departements
chefen,

s. 130 Kontrollera mot PDF

130 Kungl. Maj-As proposition nr 192.

i samma grad som beträffande den militära personalen, vars rekrytering

och befordringsgång avviker från vad som i allmänhet gäller vid civilförvaltningen.

Med hänsyn till nu antydda förhållanden har jag ansett

mig böra tillstyrka en utsträckning av tiden för övergångsbestämmelsens

giltighet till att avse även beställningshavare, som enligt reglementets

huvudbestämmelser skulle bliva pliktiga att avgå under tiden 1 juli 1941

—31 december 1942. Detta skulle — med iakttagande jämväl av de under

18 § föreslagna avgångsbestämmelserna — innebära, att de yngsta beställningshavare,

som komma in under övergångsbestämmelsen, bliva avgångsskyldiga

med utgången av september 1943. Enligt de sakkunnigas

förslag skulle däremot övergångsbestämmelsens verkningar hava upphört

redan vid utgången av juni 1942. Att utsträcka övergångstiden längre än

som nu förordats torde knappast vara behövligt eller lämpligt.

I en del yttranden har anmärkts, att vid sakkunnigförslagets genomförande

i vissa fall yngre beställningshavare komma att bliva avgångsskyldiga

något tidigare än sina äldre kamrater. Denna anmärkning är

riktig, men de smärre omkastningar i den tidigare avgångsordningen,

som bestämmelserna medföra och som uppstå även vid tillämpning av civila

tjänstepensionsreglementet, synas icke behöva vålla nämnvärda olägenheter.

Anledning föreligger därför enligt min mening icke att söka

konstruera bestämmelsen efter andra grunder än dem, som kommit till

användning i civila tjänstepensionsreglementet och som i stort sett torde

tillgodose kravet på en någorlunda jämn övergång till den nya avgångsordningen.

Med den avfattning, bestämmelsen i sakkunnigförslaget erhållit och

som föranletts av en strävan att giva en enhetlig regel för samtliga fall

av nedsättning i tiden för kvarstående i tjänst, har emellertid bestämmelsen

formellt blivit svårtolkad. I departementsförslaget har därför

punkten omformulerats i närmare anslutning till civila tjänstepensionsreglementets

motsvarande föreskrifter, med tillägg att för beställningshavare,

som enligt hittills gällande föreskrifter ägt rätt att kvarstå

i tjänst efter uppnådd pensionsålder, skall vid övergångsbestämmelsens

tillämpning såsom pensionsålder anses den levnadsålder, vid vilken avgångsskyldighet

enligt nuvarande föreskrifter skulle hava inträtt.

De sakkunniga hava föreslagit, att beställningshavare, som vill få övergångsbestämmelserna

på sig tillämpade, skall göra anmälan därom före

utgången av september 1935. Med hänsyn till att reglementets bestämmelser

örn pensionsålder icke avses skola träda i kraft förrän den 1 april

1936, synes den tid, inom vilken anmälan skall ske, kunna utsträckas till

utgången av år 1935.

Förevarande övergångsbestämmelser hava avseende endast å ordinarie

personal. De sakkunniga hava emellertid berört frågan örn visst anstånd

med entledigande även beträffande icke-ordinarie personal. Där
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 192.

131

■vid har framhållits, att den icke-ordinarie personalen hittills regelmässigt

fått kvarstå i tjänst till uppnådd ålder av 65 år eller längre samt efter

framställning till riksdagen erhållit pension. Det syntes därför med

visst fog kunna göras gällande, att för personalen gällt en pensionsålder

av 65 år. De sakkunniga hava därför ifrågasatt, huruvida icke Kungl.

Majit — med stöd av det i reglementet givna bemyndigandet att utfärda

närmare föreskrifter rörande reglementets tillämpning — borde i huvudsaklig

överensstämmelse med vad som komme att i sådant avseende föreskrivas

för vissa arbetare, för vilka tjänstepensionsreglementet för arbetare

bleve gällande, medgiva rätt för vederbörande myndighet att bevilja

icke-ordinarie befattningshavare, å vilka militära tjänstepensionsreglementet

med ikraftträdandet skulle erhålla tillämpning, något anstånd

med avsked, med rätt att under anställningstiden tillgodoräkna

tjänstår.

I anledning av berörda förslag vill jag erinra, att frågan örn anstånd

med avsked för arbetare var föremål för övervägande inom riksdagens

bankoutskott vid avgivande av utlåtande över propositionen nr 222/1934.

Utskottet uttalade därvid, att anstånd med entledigande borde tillkomma

endast sådana anställningshavare, som redan före ikraftträdandet av

tjänstepensionsreglementet för arbetare ägde författningsenlig pensionsrätt

vid viss levnadsålder, högre än 60 år, och vilka alltså haft anledning

räkna med att i normala fall kunna kvarstå i anställningen även efter

fyllda 60 år. I anslutning till detta uttalande har Kungl. Majit genom

kungörelse den 30 november 1934 (nr 570) berett anståndsmöjlighet beträffande

arbetare i statens tjänst, vilka före ikraftträdandet av tjänstepensionsreglementet

för arbetare ägt författningsenlig pensionsrätt och

genom bestämmelserna i reglementet fått sin tidigare pensionsålder nedsatt.

Enligt kungörelsen skola i sådant hänseende enahanda grunder,

som stadgats i punkten 3 av övergångsbestämmelserna till civila tjänstepensionsreglementet,

vinna tillämpning. För övriga arbetare i statens

tjänst har däremot icke lämnats något motsvarande medgivande, oavsett

örn för dem i praktiken gällt en senare avgångsålder än som bestämts i

de nya pensioneringsgrunderna. Att övergångsvis medgiva försvarsväsendets

icke-ordinarie personal möjlighet till anstånd med avsked med

rätt att under anståndstiden tillgodoräkna tjänstår — vilket i sak innebär

en höjning av den för vederbörande befattningshavare fastställda

pensionsåldern — synes vid sådant förhållande icke böra ifrågakomma.

Den enda icke-ordinarie personalgrupp, som för närvarande åtnjuter

pensionsrätt, nämligen vissa förutvarande månadslönare vid marinen,

äger enligt gällande pensionsbestämmelser utbekomma fulla pensionsför

måner redan vid uppnådd pensionsålder av 55 år och skulle följaktligen

icke få sin pensionsålder nedsatt genom reglementet.

Av skäl, som här anförts, har jag ansett mig icke kunna biträda de sak

kunnigas nu berörda förslag.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Marits proposition nr 192.

Punkten 5. Beträffande bestämmelserna under denna punkt, avseende

pensionsavdrag för ordinarie beställningsliavare, å vilka reglementet med

ikraftträdandet erhåller tillämpning, torde få åberopas vad jag därom anfört

i den allmänna motiveringen. De huvudsakligen formella jämkningar,

som vidtagits i det av reservanten inom militärpensionssakkunniga

framlagda förslaget, torde ej tarva motivering.

Med anledning av tillkomsten av förevarande övergångsbestämmelse

hava punkterna 5—7 i övergångsbestämmelserna till de sakkunnigas förslag

erhållit numreringen 6—8 i departementsförslaget.

Bilagor till reglementet.

Bilaga A. Denna bilaga, vilken upptager de i 13 § 1 mom. avsedda beställningar,

för vilka det för hel pension erforderliga antalet tjänstår

skall utgöra 25 i stället för 30, överensstämmer i stort sett med motsvarande

bilaga till de sakkunnigas förslag. En del ändringar hava emellertid

ansetts påkallade till följd av att departementsförslaget upptager

högre pensionsåldrar för vissa beställningar. Av denna anledning

hava sålunda beställningarna såsom kapten vid intendenturkåren, bataljonsveterinär,

tygingenjör, fabriksingenjör, elektroingenjör-, underofficer

av andra och tredje graden vid marinen ävensom flygingenjör av

andra och tredje graden uteslutits från bilagan. Beträffande överläkare

vid garnisonssjukhuset i Stockholm, bataljonsläkare, förste marinläkare,

marinläkare av första graden, som är sjukhusläkare, och flygläkare av

första graden, för vilka beställningar pensionsåldern jämväl höjts i förhållande

till de sakkunnigas förslag, har jag det oaktat funnit mig icke

böra förorda ändring av tjänståldern. Jag erinrar, att för provinsialläkare

i civila tjänstepensionsreglementet fastställts en tjänstålder för

hel pension av 25 år, oaktat för sistnämnda befattningshavare gäller en

pensionsålder av 63 år.

Fullmäktige i flottans pensionskassa och marinöverdirektören hava yrkat,

att samtliga mariningenjörsbeställningar måtte uppföras å bilagan

A, då det för framtiden knappast kunde beräknas, att ordinarie anställning

såsom mariningenjör kunde vinnas vid avsevärt lägre levnadsålder

un 35 år. Denna framställning anser jag mig böra biträda, särskilt som

det i sakkunnigförslaget intagna medgivandet att såsom tjänstår tillgodoräkna

hela anställningstiden såsom extra mariningenjör eller marinunderingenjör

uteslutits ur departementsförslaget (10 §).

Ett av arméns fullmäktige framfört förslag örn att tjänståldern för hel

pension skulle bestämmas till 25 år även för överkonstapel och konstapel

vid arméns fästningspolis finner jag mig däremot icke kunna tillstyrka.

I och med att pensionsrätt beredes även extra poliskonstaplar

.synes man nämligen kumm räkna med, att polispersonalen utan jämkning

s. 133 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 192. 133

av den normala tjänståldern för framtiden i allmänhet kan hinna intjäna

fulla pensionsförmåner före pensionsålderns inträde.

Bilaga B. Beträffande denna bilaga torde jag få hänvisa till detaljmotiveringen

till 18 §.

Ekonomisk innebörd av den föreslagna pensionsregleringen.

Militärpensionssakkunniga hava såsom bilaga 5 vid sitt betänkande fogat

en av förste aktuarien i försäkringsinspektionen fil. dr E. T. Jansson

verkställd försäkringsteknisk utredning rörande statsverkets kostnader

för den militära tjänstepensioneringen linder tidsperioden 1 juli 1935—30

juni 1942 vid fortsatt tillämpning av nu gällande pensioneringsgrunder

samt vid bifall till de sakkunnigas förslag. Med hänsyn till att departementsförslaget

innefattar från sakkunnigförslaget avvikande bestämmelser

rörande pensionsavdragens storlek samt i fråga örn vissa pensionsåldrar

ävensom ändrade övergångsbestämmelser har denna utredning icke

utan vidare kunnat läggas till grund för beräkning av departementsförslagets

ekonomiska innebörd. Jag har fördenskull anmodat dr Jansson

att, på grundval av det av de sakkunniga införskaffade uppgiftsmaterialet,

låta verkställa den kompletterande utredning, som erfordras för kostnadsfrågans

belysning. Resultatet av denna förnyade utredning har av

dr Jansson meddelats i en promemoria, varav framgår följande.

I den vid betänkandet fogade kostnadsutredn ingen för sakkunnigförslaget

upptagas de årliga bruttopensionsutgifterna per den 1 juli 1942 —

eller alltså vid den tidpunkt, då de sakkunnigas förslag angående sänkningen

av pensionsåldrarna skulle hava trätt i full tillämpning — för

pensioner beviljade efter den 30 juni 1934 till officerare, underofficerare

och civilmilitär personal till följande belopp (exkl. dyrtidstillägg):

Enligt nuvarande

Enligt de

Kostnadsökning

pensionerings-

sakkunnigas

genom sakkunnig-

grunder

förslag

förslaget sålunda

•

kr.

kr.

kr.

för beställningshavare å aktiv stat ........

4,596,000

5,626,000

1,030,000

» » » övergångsstat.....

2,546,000

2,883,000

337,000

7,142,000

8,509,000

1,307,000

Den genom sakkunnigförslaget sålunda uppkommande kostnadsökningen

för personal med avlöning enligt officersavlöningsreglementet fördelar

sig ungefärligen på följande sätt å de särskilda moment, som påverka

kostnadernas storlek:1

1 Verkan av höjningen av pensionsunderlagen har beräknats under antagande av oförändrade

pensionsåldrar, varefter beräkningarna i fråga om verkningarna av de av de sakkunniga

föreslagna sänkningarna i pensionsåldrarna gjorts med utgångspunkt från de höjda

pensionsunderlagen.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Kostnadsökning på grund av sakkunnigförslaget
1)

genom höjning av pensionsunderlaget .................................

2) genom sänkning av pensionsåldrarna...................................

3) genom införande av förtidspensionering samt skärpning av be
stämmelserna

om avgång med sjuk- eller invalidpension ......

Aktiv stat

Övergångsstat

kr.

kr.

145,000

50,000

485,000

287,000

400,000

_

1,030,000

337,000

Beräkningarna rörande departementsförslagets verkningar Lava verkställts

med tillämpning av samma antaganden angående dödlighet samt

förtids-, sjuk- och invalidpensionering som de tidigare beräkningarna

angående sakkunnigförslaget. Framhållas må, att det i huvudsak är för

de ordinarie beställningshavarna, som kostnaderna enligt departementsförslaget

skilja sig från kostnaderna enligt sakkunnigförslaget; sålunda

får den av\ikelse i förhållande till sakkunnigförslaget, som departementsförslaget

innebär i fråga örn icke-ordinarie befattningshavare — nämligen

att pensionsavdrag skola utgå till pensionsålderns uppnående — icke betydelse

ur kostnadssynpunkt under de närmaste trettio åren. Per den 1

juli 1942 bliva enligt departementsförslaget bruttopensionsutgifterna, vad

beträffar pensioner beviljade efter den 30 juni 1934 till officerare, underofficerare

och civilmilitär personal, i jämförelse med utgifterna enligt

nuvarande pensioneringsgrunder:

För beställningshavare å aktiv stat ...

* ’ » övergångsstat

Enligt nuvarande

pensioneringsgrunder

kr.

4,596,000

. 2,546,000

Enligt

departements
förslaget
kr.

5.229.000

2.616.000

Kostnadsökning

genom departementsförslaget

kr.

633,000

70,000

7,142,000 7,846.000 703,000

Kostnadsökningen för nyssnämnda beställningshavare genom departementsförslaget

fördelar sig ungefärligen sålunda på olika moment:

Kostnadsökning på grund av departements- Aktiv stat Övergångsstat

förslaget kr kr

1) genom höjning av pensionsunderlaget ................................ 145,000 50 000

2) genom ändring av pensionsåldern (saldo av effekten av sänk
ning

av vissa pensionsåldrar och höjning av vissa andra

pensionsåldrar)............................................................... 88,000 20,000

3) genom införande av förtidspensionering samt skärpning av be
stämmelserna

om avgång med sjuk- eller invalidpension ... 400,000 —

633,000 70,000

Denna beräkning avser, såsom förut nämnts, förhållandena per den 1

juli 1942. övergångsbestämmelserna i departementsförslaget förutsätta

emellertid en långsammare övergång till de sänkta pensionsåldrarna än

sakkunnigförslaget. Per den 1 oktober 1943, då departementsförslagets be
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

stämmelser angående pensionsåldrar trätt helt i tillämpning, kan kostnadsökningen

i anledning av sänkningen av pensionsåldrarna i departementsförslaget

beräknas till ungefär 260,000 kronor för beställningshavare

på aktiv stat oell till omkring 20,000 kronor för beställningshavare å övergångsstat

eller tillhopa omkring 280,000 kronor, medan motsvarande kostnadsökning

enligt sakkunnigförslaget skulle komma att uppgå till omkring

485,000 kronor, respektive 285,000 kronor eller sammanlagt ungefär

770.000 kronor. Den årliga ökning i pensioneringsutgifterna, som vid bifall

till departementsförslaget sålunda skulle uppkomma till följd av

ändrade pensionsåldrar, understiger alltså vid nämnda tidpunkt motsvarande

kostnadsökning enligt sakkunnigförslaget med ungefär 490,000

kronor. „

Det må emellertid framhållas, att den kostnadsökning för övergångsstatens

pensionering, som förorsakas av sänkning av pensionsåldrarna, såväl

vid sakkunnigförslaget som vid departementsförslaget endast är skenbar.

I verkligheten uppstår nämligen, så länge verkningarna av pensionsålderssänkningen

fortfara att göra sig gällande för övergångsstaten,

i stället en nettovinst genom att avlöningsanslaget kan beräknas komma

att minskas med ett ännu större belopp än ifrågavarande kostnadsökning.

Denna minskning av avlöningskostnaderna skulle, såsom redan i annat

sammanhang omnämnts, enligt sakkunnigförslaget per den 1 juli 1942 belöpa

sig till omkring 370,000 kronor, medan kostnadsbesparingen enligt

departementsförslaget kommer att inskränka sig till omkring 20,000 kronor.

Nettokostnadsökningen till följd av sänkningen av pensionsåldrarna

skulle följaktligen vid övergångsperiodens slut komma att uppgå enligt

sakkunnigförslaget till ungefär 400,000 kronor och enligt departementsförslaget

till omkring 260,000 kronor.

Beträffande den kostnadsökning, som beräknas uppkomma genom införande

i militära tjänstepensionsreglementet av bestämmelser örn förtidspension

samt skärpta föreskrifter angående avgångsskyldighet på grund

av sjukdom, må framhållas, att beräkningarna vila på ett antagande, för

vilket för närvarande icke kan givas någon statistisk grundval.

De hittills gjorda beräkningarna hava haft avseende endast å de ordinarie

beställningshavare, som pensioneras efter den 30 juni 1934. I det

följande behandlas de ekonomiska verkningarna av departementsförslaget

för hela den personal, som är avsedd att omfattas av det militära tjänstepensionsreglementet,

varvid även kostnaderna för tidigare beviljade pensioner

medräknats. Härvid antages, att reglementet även för den ickeordinarie

personalen träder i kraft den 1 juli 1935. I den mån dyrtidstillägg

ingår i beräkningarna, antages detta utgöra 11 procent av tilläggsuuderlaget.

Beträffande sänkningen av vissa pensionsåldrar träder departementsförslaget

såsom förut nämnts ej i full kraft förrän den 1 oktober 1943. Då

man emellertid kan räkna med att förslaget i sådant avseende nästan helt

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Tab. 1. Beräknat bestånd av pensionerade beEaltningsliavare vid

(»Pension» beräknad exkl. dyrtidstillägg; beloppen angivna i tusental kronor; siftrorna

A) Kvarlevande av 50/6 1934 förefintliga

pensionärer ....................................

B) Pensionerade efter 30/6 1934:

j 1) officerare, underofficerare, civilmilitärer

:

a) å aktiv stat..............................

b) å övergångsstat ........................

j 2) högbåtsmän, flaggkorpraler ............

3) extra ordinarie personal ..............

Summa

Dyrtidstillägg......................................

Pension + dyrtidstillägg

och hållet är genomfört den 1 april 1943, hava de enligt approximativ

metod verkställda beräkningarna för de olika förslagen förts fram till

tidpunkten den 1 juli 1943. I tab. 1 meddelas en approximativ beräkning

av kostnaderna vid olika tidpunkter enligt departementsförslaget; i tab. 2

göres en jämförelse mellan de olika förslagen. Det bör emellertid understrykas,

att speciellt siffrorna för tidpunkten den 1 juli 1943 äro rätt

osäkra.

Vad beträffar beräkningen av pensionsutbetalningarna för de olika

budgetåren må nämnas, att dessa utbetalningar enligt nuvarande pensioneringsgrunder

och enligt de sakkunnigas förslag med tillräcklig

noggrannhet kunna beräknas lika med medeltalet av beståndssiffrorna

för budgetårets första och sista dag (exempelvis för budgetåret 1939/

1940 som medeltalet av beståndssiffrorna för den 1 juli 1939 och den 30

juni 1940). Beträffande departementsförslaget skulle det visserligen kunna

ifrågasättas, huruvida denna medeltalsregel är tillfredsställande för

budgetåren 1935/1936 och 1939/1940-1941/1942 (detsamma gäller för budgetåret

1943/1944). Enligt förslaget sker nämligen fr. o. m. den 1 april 1936

avgång med ålderspension uteslutande den 1 april och den 1 oktober, och

en ojämn fördelning av utbetalningarna förekommer därför dels under

begynnelsearet 1 juli 1935—30 juni 1936 och dels under de övriga nyss

angivna budgetår, då för vissa grupper av beställningshavare på grund

av övergångsbestämmelserna vid sänkning av pensionsåldrar antalet avgående

beställningshavare är mera avsevärt olika linder förra och under

senare budgethalvåret. För dessa år med ojämn fördelning har undersökning

verkställts, vilka korrektioner som erfordras för att nå en mera

% 1935

An tal

Årlig

pension

Antal

Årlig

pension

r

j Antal

Årlig

pension

3,687

11,621

3,687

11,621

3,507

11,132

171

590

183

640

332

1,195

150

479

150

479

270

864

1

1

1

1

2

o

—

—

29

45

34

53

4,009

12,691

4,050

12,786

4,145

13,246

1,326

1,337

1,383!

14,017

14,123

14,629

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 192.

137

lörsvarsväsendet vid olika tidpunkter enligt departementsförslaget.

per 1 juli kunna fr. o. m. år 1936 även anses gälla för tidpunkten 30 juni.)

Vt 1937

Vt 1938

Vt

1939

V*

1940

Vt 1941

‘/t

1942

Vt

1943

Antal

Årlig

pension

Antal

Årlig

pension

Antal

Årlig

pension

Antal

Årlig

pension

Antal

Årlig

pension

Antal

Årlig

pension

Antal

Årlig

pension

3,367

10,643

3,208

10,153

3,049

9,664

2,891

9,175

2,734

8,687

2,579

8,202

2,424

7,717

1

506

1,834

696

2,495

889

3,172

1,075

3,784

1,284

4,476

1,511

5,229

1,745

6,007

395

1,252

523

1,633

634

1,953

719

2,190

804

2,408

883

2,616

943

2,762

3

5

6

11

10

16

14

24

18

32

21

36

25

42

41

63

46

72

56

87

63

98

73

116

88

143

103

170

4,812

13,797

1,442

4,479

14,364

1,500

4,638

14,892

1,555

4,762 16,271

| 1,598

4,913

15,719

1,645

5,082

16,226

1,702

5,240

16,698

1,752

15,239

15,864

16,447

16,869

17,364

17,928

18,450

tillförlitlig uppskattning. Det kai- därvid visat sig, att endast små korrektioner

skulle bliva påkallade. I det följande (tab. 3) meddelas de beräknade

utbetalningsbeloppen (eski. dyr tids tillägg) för samtliga befattningshavare

under budgetåren 1935/1936—1942/1943.

Tab. 2. Årligt pensionsbelopp (exkl. dyrtidstillägg) lör f. d. befattningshavare

vid lörsvarsväsendet enligt olika alternativ.

Tidpunkt

Pension i tusental

kronor

Enligt nu gäl- lande grunder

Enlig sakkunnig- förslaget

Enligt departe- mentsförslaget

30/e 1935 ..............................

12,691

.

12,691

12,691

Vt 1935 .............................

12,691

12,923

12,786

30/e 1936 .............................

13,040

13,262

13,246

Vt 1936 .............................

13,040

13,366

13,246

37c 1937 .............................

13,520

13,831

13,797

Vt 1937 ..............................

13,520

13,976

13,797

s% 1938 ..............................

14,006

14,436

14,364

‘/t 1938 ..............................

14,006

14,609

14,364

30/e 1939 ............................

14,437

14,980

14,892

Vt 1939 .............................

14,437

15,088

14,892

''% och V» IWO ............................

14,731

15,516

15,271

"% och Vt 1941 .............................

15,112

15,926

15 719

j s7« och ''/t 1942 ..............................

15,373

16,890

16,226

! 87o och Vt 1943 ..............................

15,698

17,223

16,698

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Tab. 3. Beräknade bruttopensionsutbetalningar (eski. dyrtidstillägg) för f. d.

befattningshavare vid försvarsväsendet.

Pensionsutbetalning i tusental kronor

Budgetår

Enligt nu gällande

pensionerings- grunder

Enligt sakkunnig- förslaget

Enligt departe- mentsförslaget

''/i 1935—»% 1936 ...........................

12,866

13,092

13,034

Vi 1936—»% 1937 ...........................

13,280

13,598

13,522

l/i 1937-s% 1938 ...........................

13,763

14,206

14,080

Vi 1938—»% 1939 ..........................

14,222

14,794

14,628

Vi 1939—3% 1940 ...........................

14,584

15,302

15,081

Vi 1940—»% 1941 ...........................

14,922

15,721

15,496

Vi 1941—»% 1942 ...........................

15,242

16,408

15,963

*/i 1942—»% 1943 ...........................

15,485

17,056

16,462

Yad slutligen beträffar pensionsavdragen (pensionsavgifterna) kunna

dessas årsbelopp i kronor enligt nuvarande grunder och enligt de båda

förslagen beräknas uppgå till:

l/i 1935 Vi 1942

enligt nuvarande grunder ............................ 364,000 308,000

» sakkunnigförslaget ............................ 636,000 553,000

» departementsförslaget .......................... 440,000 635,000.

Nedgången i avdragsbeloppen vid tillämpning av nuvarande pensioneringsgrunder

och av sakkunnigförslaget är beroende på övergångsstatens

avveckling. Siffrorna äro för tidpunkten den 1 juli 1942 att anse såsom

ganska osäkra; detta gäller särskilt beträffande departementsförslaget

Fondering och därmed sammanhängande frågor. Pensionskostnadernas

bestridande.

Nu gällande system för den civila tjänstemannapensioneringen bygger

på fondering av tjänstemännens pensionsavgifter. Även den av 1934 års

riksdag beslutade reformen av det civila pensionsväsendet förutsätter, att

fondering fortfarande skall äga rum inom denna del av pensionsväsendet.

Beträffande arbetarpensioneringen sker däremot för närvarande fondering

endast vid de affärsverk, där en på avgiftsplikt grundad pensionering

hittills förekommit. Vid det år 1934 beslutade nyordnandet av arbetarpensioneringen

har man utgått från, att fondering för pensionsändamål

fortfarande skall äga rum vid nämnda verk, medan samtidigt förutsatts,

att någon fondering för arbetarpensioneringen icke skall komma

till stånd inom de grenar av statsförvaltningen, där sådan fondering hit
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 192.

tilis icke förekommit. Den ställning, sorn statsmakterna sålunda intagit

i fonderingsspörsmålet, innebär, att tills vidare icke skall ske vare sig

något avbrytande av pågående fondering eller något påbörjande av avsättningar

till nya fonder. Denna ståndpunkt bar motiverats med att

frågan örn en fortsatt fondering för pensionsändamål borde göras till

föremål för närmare utredning, sedan på dagordningen stående ytterligare

spörsmål rörande pensioneringsförhållandena för statstjänstemän

i främsta rummet den militära tjänstepensioneringen samt familjepensioneringen

— i sina huvudgrunder vunnit en lösning.

Med utgångspunkt från nyssnämnda förutsättningar beträffande fonderingen

och med tillämpning av det system, som beslutats med avseende

å personalens bidrag till pensionskostnaderna — detta system innebär, att

nämnda bidrag skall i form av pensionsavdrag direkt avräknas från lönerna

— har beträffande allmänna civilförvaltningens tjänstemannapensionering

förutsatts, att vid avlöningsanslagens beräkning hänsyn skall

tagas endast till lönernas nettobelopp. Det har vidare avsetts, att för överförande

till den civila pensionsfonden av ett belopp motsvarande pensionsavdragen

skall uppföras ett särskilt anslag under elfte huvudtiteln; förslag

härom har framlagts i 1935 års statsverksproposition. Detta anslag

kommer alltså att motsvara den minskning, som med hänsyn till pensionsavdragen

vidtages i de olika huvudtitlarnas avlöningsanslag. Till det anslag

under elfte huvudtiteln, från vilket pensionskostnaderna bestridas,

skall liksom hittills från civila pensionsfonden överföras ett belopp motsvarande

det bidrag till pensionskostnaderna, som enligt vetenskaplig

sannolikhetsberäkning kan bestridas av fonden.

Beträffande arbetarpensioneringen, för vilken fondering icke skall äga

rum, kommer den förutsatta nettolöneberäkningen att medföra en utgiftsminskning

å de arbets-, anskaffnings- eller driftkostnadsanslag, från vilka

arbetarlönerna utgå, utan att denna minskning föranleder någon motsvarande

medelsanvisning under elfte huvudtiteln för överförande till

pensionsfond av belopp motsvarande pensionsavdrag. Å andra sidan få

de anslag, som avses för arbetarpensioneringens bestridande, upptagas

till belopp, som täcka pensionsutgifterna utan något bidrag från fonderade

medel.

För den militära pensioneringens vidkommande saknas för närvarande

motsvarighet till den inom det civila pensionsväsendet föreskrivna fonderingen

av tjänstemännens pensionsbidrag. Den militära tjänstepensioneringen

finansieras sålunda i allt väsentligt genom årliga anslag å budgeten

samt genom direkt användning av inflytande pensionsavgifter. Arméns

pensionskassas tjänstepensionsfond har sedan 1850-talet hållits oförändrad

och utgör omkring 3,750,000 kronor; de från fonden här flytande

inkomsterna tagas helt i anspråk för kassans utgifter. Reglementet för

flottans pensionskassa innehåller visserligen bestämmelser om en pensionsfond,

men rörande fondens ökning stadgas allenast, att 1,500 kronor

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

årligen skola omföras för fondens tillväxt. Denna fond utgör för närvarande

omkring 830,000 kronor.

I anslutning till de principer, som kommit till uttryck i nu gällande

lagstiftning beträffande den civila pensioneringen, föreslog 1921 års pensionskommitté,

att de militära beställningshavarnas pensionsavgifter

skulle ingå till en militär pensionsfond, från vilken skulle bestridas sä

stor del av pensionskostnaderna, som enligt försäkringstelmisk sannolikhetsberäkning

befunnes kunna gäldas av fonden. Detta förslag mötte icke

invändning i de över kommitténs förslag avgivna utlåtandena.

Den ståndpunkt, som statsmakterna, på sätt förut omnämnts, numera

intagit i fråga örn fondering för pensionsändamål, torde emellertid böra

föranleda, att — i avvaktan på utredning örn en enhetlig lösning av fonderingsspörsmålet

för den statliga pensioneringen i allmänhet — någon

fondering av de militära beställningshavarnas bidrag till pensionskostnaderna

tills Andare icke kommer till stånd. På grund härav har jag —

i överensstämmelse med den mening, som uttalats av militärpensionssakkunniga

— i författningsförslaget icke upptagit någon föreskrift örn fondering

av belopp motsvarande pensionsavdrag. Såsom jag i annat sammanhang

föreslår, böra däremot de militära pensionskassornas hopsamlade

tjänstepensionsmedel överföras till statskontoret för att förvaltas

såsom en gemensam militär pensionsfond, vars kapital emellertid icke

skall ökas utan vars avkastning skall tagas i anspråk för pensionsutgifterna.

Jag har i det föregående förordat en övergång till ett system med pensionsavdrag

i enlighet med \rad som beslutats för civila tjänstemän. En

sådan övergång bör medföra, att de för ordinarie beställningsha\rare och

icke-ordinarie befattningsha\Tare avsedda avlöningsanslagen Tinder fjärde

huvudtiteln för framtiden beräknas med hänsyn tagen endast till nettolönebeloppen.

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, å vilka

det nya reglementet skulle erhålla tillämpning, bestridas emellertid icke

enbart från egentliga avlöningsanslag utan i Anssa fall från anskaffningsocli

underhållsanslag. Så är fallet beträffande icke-ordinarie tjänstemän

Aud örlogsvarven, Aud arméns centrala fabriker och verkstäder samt intendenturförråd

ävensom vid de centrala flygverkstäderna. I den mån

en dylik anordning kan komma att fortfarande tillämpas, böra givetvis

även dessa anslag minskas med hänsyn till pensionsavdrag.

De nu avsedda anslagsminskningarna torde dock icke kunna genomföras

i riksstaten förrän från och med budgetåret 1936/1937. Under budgetåret

1935/1936 komma utgiftsminskningarna i stället att visa sig i form

av besparingar å de efter bruttolöneberäkning uppskattade avlöningsoeh

anskaffningsanslagen.

Då enligt vad jag föreslagit fondering icke skall ske, böra — liksom

förhållandet är beträffande arbetarpensioneringen — de nu berörda utgiftsminskningarna

under fjärde huvudtiteln icke motsvaras av någon

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

metlelsanvisning under elfte huvudtiteln för överförande till pensionsfond

av pensionsavdrag motsvarande belopp. Å andra sidan måste de

under samma huvudtitel uppförda anslagsmedlen för bestridande av pensionsutgifterna

enligt militära tjänstepensionsreglementet beräknas till

belopp, som täcka nämnda utgifter utan annat bidrag från pensionsfond

än som motsvarar den beräknade avkastningen av de militära pensionskassornas

t j änstepensionsf onder.

Till frågan örn de anslag, som med tillämpning av här angivna principer

erfordras för pensionskostnadernas bestridande under nästkommande

budgetår, återkommer jag i annat sammanhang.

Departementschefens hemställan.

Departementschefen uppläser härefter omförmälda inom finansdepartementet

upprättade förslag till reglemente angående tjänstepension för befattningshavare

vid- försvarsväsendet (militära tjänstepensionsreglementet)

samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna berörda förslag;

dels besluta, att nu tillämpade grunder för pensionering

av bataljonsläkare vid fältläkarkåren och marinläkare

av andra graden skola från och med den 1 juli

1935 upphöra att gälla utom beträffande beställningsliavare,

som vid nämnda tidpunkt åtnjuter pensionsrätt

enligt berörda grunder;

dels förklara att, där innehavare av befattning,

som är förenad med pensionsrätt i statens pensionsanstalt,

tillika innehar tjänst, som är förenad med rätt

till tjänstepension från annan av staten inrättad eller

understödd pensionsanstalt eller pensionsfond eller av

statsmedel, nedsättning av det med den förra befattningen

förenade tjänstepensionsunderlaget icke skall

äga rum, om pensionen för den andra tjänsten reduceras

med hänsyn till pensionen från statens pensionsanstalt;
dels

föreskriva, att å pensioner, som beviljas med

tillämpning av militära tjänstepensionsreglementet,

ej må utgå pensionstillägg;

dels ock förklara, att med avlöningsbelopp, varå enligt

gällande bestämmelser dyrtidstillägg utgår, skall

för befattningshavare, som har att vidkännas pensionsavdrag

jämlikt militära tjänstepensionsreglementet,

förstås lönens nettobelopp.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Till denna av ^tatsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten bifall samt förordnar, att

proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Kurt Biörklund.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 proposition nr 192.

143

Innehållsförteckning.

Sid.

Propositionen........................................................................................................ 1

Förslag till militärt tjänstepensionsreglemente 2

Departementschefens motivering:

Inledning ........................................................................................................ 23

Vissa allmänna frågor:

Pensioneringens omfattning ............................................................... 33

Pensionsunderlag och pensionsavdrag ................................................ 46

Detaljmotivering till reglementsförslaget .................................................... 70

Ekonomisk innebörd av den föreslagna pensionsregleringen.................... 133

Fondering och därmed sammanhängande frågor. Pensionskostnadernas

bestridande ................................................................................................ 138

Departementschefens hemställan .................................................................... 141

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BU 1935:71 Bankoutskottets memorial Nr 71 a1 i texten
  2. BU 1935:47 Utlåtande, i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till militärt tjänstepensionsreglemente m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. BU 1935:48 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1935/1936 till det militära pensionsväsendet m. m. jämte en i ämnet väc s. 2 i texten