Sök i Ratio Lex

Angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv

1935-03-08 · 35 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 35 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:206, Angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

1

Nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avstående i vissa

fall av allmänna arvsfondens rätt till arv; given Stockholms

slott den 8 mars 1935.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o)—10: o) hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinéen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 8 mars 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler följande

frågor örn avstående av allmänna arvfondens rätt till arv efter vissa

personer och anför därvid:

l:o.

Rätten till arv efter lantbrukaren Carl August Söderström från Sundsvall.

Den 8 oktober 1932 avled lantbrukaren Carl August Söderström från

Sundsvall utan att, såvitt en efter honom upprättad bouppteckning ut
Whang

till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 206.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 206.

visar, efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet

uppgick enligt bouppteckningen till 42,843 kronor 20 öre.

Den 5 december 1932 anställdes vid rådhusrätten i Sundsvall vittnesförhör

rörande tillkomsten av vissa utav Söderström fällda yttranden av

innehåll, att all hans kvarlåtenskap skulle tillfalla hans i livet varande

kusiner. Berörda yttranden bevakades sedermera den 9 januari 1933 vid

rådhusrätten såsom muntligt testamente efter Söderström.

Sedan testamentet delgivits kammaradvokatfiskalsämbetet samt ämbetet,

med hänsyn till bestämmelserna i 4 § lagen den 8 juni 1928 örn allmänna

arvsfonden, underställt Kungl. Maj:t frågan örn godkännande av

testamentet, beslöt Kungl. Majit den 14 juli 1933, att klander mot testamentet

skulle för fondens räkning äga rum.

Efter det ämbetet i anledning därav vid rådhusrätten anhängiggjort

klandertalan mot testamentet, förklarade rådhusrätten genom dom den

4 december 1933 de såsom testamente bevakade yttrandena icke utgöra

hinder för allmänna arvsfonden att tillträda kvarlåtenskapen efter Söderström.

Domen vann laga kraft.

I tre särskilda till länsstyrelsen i Västernorrlands län ingivna och av

länsstyrelsen med egna utlåtanden den 15 augusti 1933 till kammaradvokatfiskalsämbetet

överlämnade ansökningar hava nu dels grovarbetaren

Erik Jonas Lodéns hustru Anna Amalia Lodén i Skönsmon, dels drängen

Olof Marino Bengtsson, jämväl i Skönsmon, dels ock förre sågverksarbetaren

Per Ludvig Söderqvist i Sundsvall, sågverksarbetaren Nils Johan

Söderqvist, änkan Alma Ulrika Elisabet Vallin, född Söderström,

de båda sistnämnda i Skönsmon, järnarbetaren Vilhelm Allan Lindkvists

hustru Amanda Charlotta Olivia Lindkvist, född Söderström, i Furunäs,

Eskilstuna-Klosters församling, samt änkan Maria Katarina Hamrin,

född Söderqvist, i Skönsmon anhållit örn efterskänkande helt eller delvis

till deras förmån av allmänna arvsfondens rätt till arv efter Carl August

Söderström.

I en till länsstyrelsen ingiven och av denna myndighet med utlåtande

den 13 februari 1934 till kammaradvokatfiskalsämbetet överlämnad ansökning

har därefter montören Herman Prästberg i Munkfors hemställt,

att en del av kvarlåtenskapen efter Söderström måtte tillerkännas honom.

Slutligen har länsstyrelsen med skrivelse den 9 augusti 1934 till kammaradvokatfiskalsämbetet

överlämnat en den 23 juni 1934 dagtecknad ansökning,

däri jordbruksarbetaren David Jonssons hustru Hildur Jonsson,

född Prästberg, i Östra Glänne, Frykeruds socken, anhållit, att viss

del av samma kvarlåtenskap måtte avstås till förmån för henne.

Till stöd för ansökningarna har i huvudsak anförts av Anna Amalia

Lodén, att hon arbetat åt Söderström under 18 år och att Söderström, vilken

omkommit genom olyckshändelse, säkerligen skulle hava ihågkomma

henne, örn han fått tillfälle att själv förordna örn sin kvarlåtenskap,

av Bengtsson, att han haft tjänst hos Söderström under 15 år och att Sö
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

3

(lerström vid flera tillfällen fällt yttranden av innehåll, att han ämnat

upprätta förordnande angående sin kvarlåtenskap till förmån för Bengtsson,

samt av övriga sökande, att de vore kusiner till Söderström och att

denne, som i livstiden brukat bistå sina fattiga släktingar med penningar

och matvaror, uttalat som sin önskan, att kvarlåtenskapen efter honom

skulle tillfalla hans kusiner. Samtliga sökandena hava därjämte uppgivit,

att de befunne sig i små ekonomiska omständigheter.

Av vederbörande polismyndigheter har utredning verkställts rörande

sökandena och deras förhållande till den avlidne. Av denna utredning

ävensom av ansökningarna bifogade handlingar och eljest i ärendet införskaffade

upplysningar inhämtas i huvudsak följande:

Anna Amalia Lodén är född 1876. Hennes man, vilken är född 1874, har

tidigare varit anställd vid ett sågverk men är, sedan detta på hösten

1932 nedlades, i saknad av stadigvarande arbete. I sitt äktenskap hava

makarna haft tio barn, av vilka sju i åldern 32—22 år leva. En dotter

och två söner bo tillsammans med föräldrarna. Dessa äga en fastighet,

taxeringsvärderad till 10,200 kronor och intecknad för 5,000 kronor. Familjen

bebor själv tre rum samt hyr ut en lägenhet örn fyra rum mot

en hyra av 500 kronor för år. Mannen åtnjuter arbetslöshetsunderstöd

med 13 kronor 20 öre i veckan. De båda hemmavarande sönernas arbetsinkomster

hava varit oregelbundna.

Beträffande sin anställning hos Söderström har hustru Lodén vid polisförhör

uppgivit, att hon från 1914 till Söderströms död 1932 utfört

mjölkningen av dennes fyra kor. Såsom betalning härför hade hon dagligen

erhållit två liter mjölk samt dessutom kontant ersättning, under de

tio första åren 5 öre örn dagen och därefter med olika belopp då och då,

såsom vid jul och midsommar. Endast under de två sista åren hade dessa

belopp uppgått till sammanlagt 200 kronor för år. Tidigare, dock icke

under de senaste åtta åren, hade hon även brukat deltaga i slåtterarbetet

omkring fyra veckor årligen och därför åtnjutit särskild ersättning.

I ett till länsstyrelsen avgivet yttrande över hustru Lodéns ansökan

har Sköns sockens fattigvårdsstyrelse anfört, bland annat, att familjen

Lodén hade goda vitsord, att mannen långa tider varit utan arbete men

att genom hustruns trägna arbete familjen aldrig behövt anlita fattigvården,

samt att fattigvårdsstyrelsen ansåge lämpligt, att hustrun erhöllo

hälften av kvarlåtenskapen efter Söderström.

Bengtsson, som är född 1897, är gift sedan 1927 och har i äktenskapet

två barn. Familjen bor tillsammans med mannens föräldrar, vilka båda

äro ålderstigna och oförmögna till arbete. Föräldrarna äga en fastighet

med taxeringsvärde av 8,000 kronor och intecknad för 3,000 kronor. Under

arbete för Söderströms dödsbo i december 1932 ådrog sig Bengtsson

genom olyckshändelse ett brott å korsbenet samt hjärnskakning, varigenom

han var fullständigt oförmögen till arbete under omkring fyra månader.

Ännu i januari 1934 uppbar Bengtsson på grund av kvarstående

men av skadorna viss ersättning enligt lagen örn försäkring för olycksfall

i arbete. Själv har Bengtsson uppgivit, att han åtskilliga år och måhända

för all framtid bomme att få men av skadorna.

Vid polisförhör har Bengtsson berättat, att han varit jordbruksdräng

hos Söderström under 11 år samt tillfälligt arbetat hos denne under 4 år

dessförinnan. Söderströms fastighet, varå hållits en häst och fyra kor,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

hade omfattat omkring 16 tunnland, varifrån emellertid på senare år

fransålts eirka 2 tunnland. Bengtsson hade ombesörjt allt arbete utom

mjoikmngen, varjämte vid skörden anlitats extra hjälp. Med hästen hade

utförts legokörning i stor omfattning. Bengtsson, som icke åtnjutit

några naturaförmåner, hade i avlöning haft 180 kronor i månaden under

de första 5 åren samt 200 kronor i månaden för tiden därefter.

fångvårdsstyrelse, som till länsstyrelsen avgivit yttrande

jämväl över Bengtssons ansökan, har anfört, bland annat, att Bengtssons

mangåriga arbete hos Söderström enligt styrelsens mening mer än väl motiverade,

att Bengtsson erhölle del av Söderströms förmögenhet. Bengtsson

hade i avsevärd grad bidragit till sina ålderstigna föräldrars försörjning,

så att dessa icke behövt anlita fattigvård. Styrelsen ansåge lämpligt, att

Bengtsson erhölle hälften av kvarlåtenskapen.

Per Ludvig Söderqvist är född 1871. En ledamot av fattigvårdsstyrelsen

i Sundsvall har intygat, att Söderqvist, vilken vore känd som en skötsam

och redbar person, i ekonomiskt hänseende haft det trångt och besvärligt

och att svårigheterna för honom nu ytterligare ökats därigenom

att han lång tid varit arbetslös. På grund av sin höga ålder kunde han

hädanefter icke påräkna något fast arbete, och utsikterna för honom att

under någon längre tid kunna försörja sig själv vore tämligen små. Söderqvist

bär själv uppgivit, att han vid flera tillfällen under Söderströms

livstid av denne erhållit hjälp i form av kontanter och lån.

Nils Johan Söderqvist, vilken är broder till Per Ludvig Söderqvist, är

född 1874 och har likaledes vitsord örn sig att vara skötsam och redbar.

Enligt ett i ärendet åberopat intyg hade Söderström tyckt mycket örn Nils

Johan Söderqvists familj, vilken av Söderström brukat erhålla hjälp med

såväl kontanter som jordbruksprodukter. En ledamot av fattigvårdsstyrelsen

i Sköns socken har uppgivit, att Söderqvist av sina små arbetsinkomster

icke kunnat göra några besparingar för sin ålderdom, varför han

syntes bliva tvungen att anlita det allmänna.

Alma Ulrika Elisabet Vallin är född 1877 och änka efter en skräddare.

Hon är dövstum samt åtnjuter för sig själv och en minderårig son regelbundet

understöd av fattigvården. Enligt egen uppgift brukade hon av

Söderström få hjälp med penningar och matvaror.

Amanda Charlotta Olivia Lindkvist, vilken är syster till änkan Vallin,

är född 1883. Hennes man är född 1885. Makarna hava i äktenskapet

sju barn i åldern 22—9 år, vilka alla bo hemma hos föräldrarna. En tolvårig

son lider av ryggradsförskjutning och har tidvis vårdats å vanföreanstalt.

Makarna äga en lägenhet örn 3 tunnland jord, varå finnes uppfört

ett boningshus örn ett rum och kök. Lägenheten har ett taxeringsvärde

av 6,000 kronor och är intecknad för 6,800 kronor. Mannen Lindkvist

har uppgivit, att hans arbetsförtjänst uppginge till omkring 200

kronor i månaden. Från olika håll har vitsordats, att makarna gjort sig

kända för redbarhet och ordentlighet samt att de levde under bekymmersamma

ekonomiska omständigheter.

Maria Katarina Hamrin är född 1870. Hennes man, som avled 1929,

var sinnessjuk. Själv är hon nästan fullständigt blind. En pensionsnämndsordförande

har intygat, att hon levt under synnerligen tryckta förhållanden

och att Söderström under sin livstid med frikostig välvilja bistått

henne. Under senare år har hon erhållit ved genom fattigvårdens

försorg.

Herman Prästberg är född 1887, gift och har i äktenskapet två barn,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

födda 1917 oell 1930. Han började 1910 arbeta hos Uddeholms aktiebolag

och är för närvarande anställd som montör vid bolagets elektriska avdelning.

Hans arbetsinkomst brukar uppgå till 2,000—2,200 kronor örn året.

1933 lät Prästberg uppföra ett boningshus för en kostnad av 8,000 kronor,

vilket belopp anskaffades genom lån. En lägenhet örn rum och kök

uthyres för 20 kronor i månaden. Prästberg har erhållit vitsord örn arbetsamhet

och hedrande vandel. Han har enligt egen uppgift aldrig

sammanträffat med Söderström eller eljest stått i förbindelse med honom.

Hildur Jonsson, vilken är syster till Herman Prästberg, är född 1900

och gift för andra gången. I första äktenskapet, som upplöstes genom

mannens död, har hon två barn, födda 1919 och 1922. I sitt nuvarande

äktenskap har hon en sexårig dotter. Familjen Jonsson lever i synnerligen

knappa ekonomiska förhållanden. Mannens hälsa är vacklande; under

senare år har inget annat arbete än nödhjälpsarbete stått honom till

buds. Genom fattigvården hava makarna erhållit tillfälliga understöd

till mindre belopp. En liten jordbrukslägenhet, som de tidigare ägt, försåldes

för ett par år sedan exekutivt, enär makarna icke förmådde erlägga

ränta och amortering å utbekommet egnahemslån. Hustruns ansökan

att få del av Söderströms kvarlåtenskap tillstyrkes livligt av en

präst i Frykerud liksom även av kommmunalnämndsordföranden därstädes.

, vilken sistnämnde vitsordar hennes stora förmåga att i ytterst små

omständigheter kunna åstadkomma det bästa möjliga för sin familj.

Nämnas bör, att sökandena Anna Amalia Lodén och Bengtsson ävensom

ytterligare en person, vilken känt Söderström sedan gammalt, vid

förhör inför polismyndigheten i Sundsvall den 5 september 1933 uppgivit,

att Söderström på tal örn allmänna arvsfonden fällt vissa yttranden tydande

på att han haft sympatier för dess syftemål. Enligt uppgift av

nyssnämnda båda sökande skulle Söderström i samband därmed även

hava yttrat, att hans släktingar aldrig gjort honom några välgärningar,

varför han ej behövde tänka på dem.

Magistraten i Sundsvall, som till länsstyrelsen avgivit infordrat yttrande

över Hildur Jonssons ansökan, har förklarat sig icke hava något

att erinra mot bifall till hennes framställning.

Länsstyrelsen har ansett tillräckliga skäl för bifall till Anna Amalia

Lodéns och Hildur Jonssons ansökningar icke föreligga. Däremot har

länsstyrelsen icke haft något att erinra mot att skälig andel av kvarlåtenskapen

tillerkännes envar av de övriga sökandena.

Kammar advokat fiskalsämbetet bär anfört i huvudsak följande:

Då vad som framkommit vid det av polismyndigheten i Sundsvall den

5 september 1933 hållna förhöret gåve stöd åt antagande, att den avlidnes

yttersta vilja ej varit, att hans kusiner skulle erhålla någon del av hans

kvarlåtenskap, ansåge sig ämbetet icke kunna tillstyrka, bifall, till de av

Per Ludvig Söderqvist, Nils Johan Söderqvist, Alma Ulrika Elisabet Vallin,

Amanda Charlotta Olivia Lindkvist, Maria Katarina Hamrin, Herman

Prästberg och Hildur Jonsson gjorda ansökningarna.

Vad däremot övriga sökande vidkomme, befunne sig såväl Anna Amalia

Lodén som Olof Marino Bengtsson i fattiga omständigheter. Ben

förstnämnda hado nått en framskriden ålder, i det att hon vore född år

1876, och den sistnämndo hade försörjningsplikt mot förutom egen familj

jämväl åldriga föräldrar. På grund därav och då Anna Amalia Lodén

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements

ekefen.

6 Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

och Bengtsson finge anses hava stått den avlidne i livstiden nära, syntes

tog finnas för ett efterskänkande till deras förmån av allmänna arvsfondens

ratt till viss del av kvarlåtenskapen efter den avlidne. Ämbetet ansåge

detta avstående beträffande Anna Amalia Lodén böra få formen av beviljandet

av ärlig livränta till benne under hennes återstående livstid. Ämbetet

V1 . 1 detta sammanhang i tillämpliga delar åberopa Kungl. Mai:ts proposition

nr 200 till 1931 års riksdag angående avstående av viss del av allmänna

arvsfondens rätt till arv efter Erik Magnus Edvard Svedbom. I

traga örn storleken av denna livränta syntes ett årligt belopp av 600 kronor

Yara skäligt. Denna livränta borde utgå från och med det kvartal,

som mtollo efter det, varunder kvarlåtenskapen blivit redovisad till allmänna

arvsfonden, och av statskontoret utbetalas kvartalsvis i efterskott,

lor tiden, innan denna livränta började utgå, borde Anna Amalia Lodén

erhålla understöd, vilket enligt ämbetets mening borde utgå med samma,

beiopp för år räknat, vartill livräntan bestämts. Jämväl detta understöd

syntes bora utgå kvartalsvis och utbetalas av boutredningsmannen

i slutet av kvartalet med början från och med den 1 januari 1933, till dess

förutnämnda livränta började utgå.

Vad beträffade Bengtsson ansåge ämbetet, att till honom borde avstås

ett engångsbelopp, och ansåge ämbetet detta belopp skäligen kunna bestämmas

till 10,000 kronor.

På grund av vad i ärendet förekommit anser jag skäligt, att någon del

av kvarlåtenskapen efter Söderström användes till beredande av understöd

åt Anna Amalia Lodén och Olof Marino Bengtsson, vilka båda under

lång tid varit i tjänst hos Söderström. Mot kammaradvokatfiskalsämbetets

förslag om avstående till Bengtsson av ett engångsbelopp av

10,000 kronor bär jag icke något att erinra. Vad angår Anna Amalia

Lodén framgår av utredningen, att hennes arbete för Söderströms räkning

varit av jämförelsevis begränsad omfattning och att hon icke för

sin utkomst varit därav huvudsakligen beroende. Vid sådant förhållande

synes skäl knappast föreligga att, såsom ämbetet föreslagit, giva understödet

åt henne formen av en livränta. För egen del vill jag förorda,

att även hon erhåller ett engångsbelopp, vilket skäligen synes kunna

bestämmas till 4,000 kronor.

Då samtliga övriga sökande äro kusiner till Söderström och enligt den

förebragta utredningen leva i knappa omständigheter, synas jämväl deras

ansökningar vara förtjänta av beaktande, Advokatfiskalsämbetet

har till stöd för sitt avstyrkande i fråga örn kusinernas ansökningar åberopat

vissa av Anna Amalia Lodén och Bengtsson samt ytterligare en

person vid polisförhör lämnade uppgifter, vilka skulle tyda på att Söderström

icke önskat, att kusinerna erhölle del i hans kvarlåtenskap.

Emellertid torde vad som framkommit vid förhöret icke kunna tillmätas

någon avgörande betydelse i förevarande hänseende, detta i all synnerhet

som det å andra sidan blivit upplyst, att Söderström under livstiden

brukade bistå sina behövande kusiner. Lämpligt synes vara, att till kusinerna

efterskänkes vad som skulle hava tillfallit dem, därest den före 1929

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

gällande arvsordningen varit tillämplig. Enligt denna arvsordning

skulle envar av Per Ludvig Södergvist, Nils Johan Södergvist, Herman

Prästberg och Hildur Jonsson hava bekommit 1ho, envar av Alma Ulrika

Elisabet Vallin och Amanda Charlotta Olivia Lindkvist Vso samt Maria

Katarina Hamrin ''/« av behållningen i boet efter den avlidne.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av det allmänna arvsfonden tillfallna arvet efter

Carl August Söderström från Sundsvall må avstås
dels

ett belopp av 4,000 kronor till Anna Amalia

Lodén,

dels ett belopp av 10,000 kronor till Olof Marino

Bengtsson,

dels ock en tjugondei av kvarlåtenskapen till envar

av Per Ludvig Söderqvist, Nils Johan Söderqvist,

Herman Prästberg och Hildur Jonsson, en åttiondei

därav till envar av Alma Ulrika Elisabet Vallin och

Amanda Charlotta Olivia Lindkvist samt en fyrtiondel

därav till Maria Katarina Hamrin.

2:o.

Rätten till arv efter lägenhetsägaren Anders Ottosson från Mo socken.

Den 30 januari 1933 avled lägenhetsägaren Anders Ottosson från Packebyn

i Mo socken, Älvsborgs län, utan att, såvitt en efter honom upprättad

bouppteckning utvisar, efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen

i boet utgjorde enligt bouppteckningen 30,756 kronor 46 öre.

Bland tillgångarna upptogos en lägenhet Packebyn l19 med taxeringsvärde

av 3,000 kronor samt lösören till sammanlagt värde av 1,052 kronor.

Den 10 april 1933 anställdes inför Tossbo häradsrätt vittnesförhör rörande

tillkomsten av vissa utav Ottosson fällda yttranden, genom vilka

han skulle hava förordnat örn sin kvarlåtenskap till förmån för sin hushållerska

Elin Andersson i Packebyn. Berörda yttranden bevakades samma

dag vid häradsrätten såsom muntligt testamente efter Ottosson.

Sedan Elin Andersson hos kammaradvokatfiskalsämbetet anhållit örn

godkännande av testamentet samt ämbetet, med hänsyn till bestämmelserna

i 4 § lagen den 8 juni 1928 örn allmänna arvsfonden, underställt ärendet

Kungl. Majits prövning, förklarade Kungl. Majit genom beslut den

19 januari 1934, att klander mot ifrågavarande såsom muntligt testamente

bevakade yttranden skulle för allmänna arvsfondens räkning äga rum.

Efter det sådan klandertalan av ämbetet anhängiggjorts vid förenämnda

häradsrätt, förklarade häradsrätten genom utslag den 9 april 1934, att

de åberopade yttrandena icke skulle utgöra hinder för allmänna arvsfon
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

den att tillträda kvarlåtenskapen efter Ottosson. Utslaget vann laga

kraft.

Med utlåtande den 29 december 1934 har kammaradvokatfiskalsämbetet

överlämnat en till Kungl. Majit ställd, till länsstyrelsen i Älvsborgs län

ingiven och av länsstyrelsen med eget yttrande den 13 juni 1934 till kammaradvokatfiskalsämbetet

översänd skrift, däri Elin Andersson anhållit,

att all behållen kvarlåtenskap i boet efter Ottosson måtte tillerkännas

henne eller, därest denna anhållan icke kunde bifallas, att hon måtte erhålla

åtminstone boets fasta egendom med möbler och husgerådssaker jämte

ett kontant belopp av 5,000 kronor. Till stöd för ansökningen har Elin

Andersson anfört, bland annat, att hon under 27 år innehaft anställning

hos Ottosson, de sista 15 åren såsom hushållerska, och att Ottosson gång

efter annan till henne yttrat, att hon vid hans frånfälle skulle med full

äganderätt erhålla all hans kvarlatenskap. Elin Andersson hade ej kunnat

tänka sig annat än att dessa utfästelser skulle vara gällande, och på

grund härav hade hon, oaktat hennes arbetsförmåga till följd av sjukdom

vore i hög grad nedsatt, trott sig utan större bekymmer för sin ekonomiska

existens kunna gå kommande dagar till mötes.

Länsstyrelsen har vid sitt utlåtande fogat ett från landsfiskalen i Tossbo

distrikt införskaffat yttrande, däri anförts i huvudsak följande:

Elin Andersson, som vore född den 13 mars 1891 av fattiga föräldrar,

hade vid. 15 års ålder kommit till Ottosson i Packebyn, där hon sedan

stannat till Ottossons död 1933. Hon hade hos Ottosson ej haft någon bestämd

lön utan syntes hava fått det nödvändigaste till kläder samt, enligt

Ottossons i livstiden lämnade uppgift, 100 kronor till varje jul under de

senare åren. Hon hade aldrig varit taxerad för någon inkomst i Mo socken.

År 1927 hade Ottosson skänkt henne 5,000 kronor, som hon ända till

Ottossons död haft liggande i en byrålåda i hemmet. Hon lede sedan många

år tillbaka av höggradig nervositet och syntes få svårt att framdeles kunna

försörja sig genom arbete. Enligt grannarnas bestämda uppfattning

hade det varit Ottossons mening, att Elin Andersson skulle erhålla större

eller mindre del av kvarlåtenskapen vid hans frånfälle. Av någon anledning

hade dock ej testamente upprättats, och Ottossons sista sjukdom

hade tydligen lagt hinder i vägen för upprättande av sådant. Rimligt

vore, örn Elin Andersson erhölle någon del av kvarlåtenskapen, så att hon

kunde motse en någorlunda bekymmerslös ålderdom.

Länsstyrelsen har för egen del tillstyrkt bifall till ansökningen i vad

den avser utbekommande av dödsboets fasta egendom med möbler och husgeråd

jämte ett kontant belopp av 5,000 kronor.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har, då sökanden finge anses hava stått

den avlidne i livstiden nära och billighetsskäl i övrigt förelåge, ansett ett

avstående av viss del av kvarlåtenskapen till förmån för sökanden kunna

ifrågasättas. Det syntes därvid ämbetet, att ett dylikt avstående borde

omfatta dels lägenheten Packebyn l19, vilken enligt införskaffat gravationsbevis

vore fri från penninginteckningar, dels ock dödsboets lösöre, i

bouppteckningen upptaget till ett värde av 1,052 kronor, varigenom sö
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

''Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

kandell skulle kunna erhålla ett hem. Då sökanden redan år 1927 av Ottosson

bekommit ett belopp av 5,000 kronor, som hon uppgivits äga i behåll

vid Ottossons frånfälle, syntes något kontant belopp av kvarlåtenskapen

icke höra efterskänkas till förmån för sökanden.

I ärendet föreliggande förhållanden synas mig motivera, att någon del DeparUnumtaav

kvarlåtenskapen efter Ottosson efterskänkes till förmån för sökanden.

I likhet med länsstyrelsen anser jag efterskänkandet böra omfatta icke

blott dödsboets förenämnda fastighet och lösören utan även ett kontant

belopp. Detta synes, såsom även länsstyrelsen förordat, skäligen kunna

bestämmas till 5,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter lägenhetsägaren Anders Ottosson från

Packebyn i Mo socken må till Elin Andersson avstås

dels lägenheten Packebyn l10, dels i bouppteckningen

efter Ottosson upptagna lösören till sammanlagt värde

av 1,052 kronor, dels ock ett kontant belopp av

5,000 kronor.

3:o.

Rätten till arv efter Julia Johanna Holm från Strömstad. Den 16

februari 1933 avled Julia Johanna Holm i Strömstad utan att, såvitt en

efter benne upprättad bouppteckning utvisar, efterlämna någon arvsberättigad

släkting. Den till allmänna arvsfonden redovisade behållningen

i boet efter benne uppgick till 5,324 kronor 81 öre.

Med utlåtande den 23 juli 1934 bar kammaradvokatfiskalsämbetet överlämnat

två särskilda till Kungl. Majit ställda, till länsstyrelsen i Göteborgs

och Bobus län ingivna och av länsstyrelsen med eget yttrande den

15 december 1933 till kammaradvokatfiskalsämbetet översända ansökningar,

däri änkan Wilhelmina Andersson och förre handlanden Fredrik

August Riber, båda i Strömstad, var för sig anhållit att få kvarlåtenskapen

efter den avlidna efterskänkt till sin förmån.

Genom beslut den 31 augusti 1934 fann Kungl. Majit Wilhelmina Anderssons

framställning icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd. Till

prövning föreligger nu den av Riber gjorda ansökningen.

Riber, vilken enligt företett prästbevis är född 1851 och kusin till den

avlidna, har till stöd för sin ansökan anfört i huvudsak följande-. Före och

under sin sista sjukdom bade Julia Johanna Holm gjort vissa uttalanden,

av vilka med visshet kunde slutas, att hon baft för avsikt att förordna örn

sin kvarlåtenskap. Örn ett sådant förordnande kommit till stand, vilket

emellertid ej skett, skulle Riber belt säkert blivit ihågkommen, allra helst

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

som Julia Johanna Holm väl känt till Ribers svåra ekonomiska belägenhet.

Efter att tidigare under många år med framgång hava bedrivit handels-

och fabriksrörelse i Strömstad bade Riber på grund av olyckliga förhållanden

råkat i ekonomisk misär och måste nu för sitt uppehälle anlita

vänner och i viss mån det allmänna.

Genom påskrift å ansökningshandlingen har häradshövdingen Jan Smith

i Strömstad vitsordat riktigheten av uppgifterna angående Ribers förhållanden

med tillägg, att Riber sedan snart 50 år tillbaka vore invalid, i det

att högra benet till följd av sjukdom amputerats ovan knäet. Smith har

förklarat sig på det varmaste tillstyrka bifall till ansökningen.

Magistraten i Strömstad har i ett till länsstyrelsen den 1 november 1933

avgivet yttrande i ärendet föreslagit, att hälften av kvarlåtenskapen måtte

tillerkännas Riber. Anmärkas bör, att magistraten därvid ansett den

andra hälften böra efterskänkas till förmån för Wilhelmina Andersson.

Länsstyrelsen har med hänsyn till Ribers invaliditet och ekonomiska

ställning ansett dennes ansökan behjärtansvärd och har därför tillstyrkt,

att lämplig del av arvet måtte avstås till honom.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har vid sitt utlåtande fogat intyg därom,

att Riber sedan 1932 av fattigvårdsstyrelsen i Strömstad åtnjutit månatligt

fattigvårdsunderstöd. I anslutning härtill har ämbetet anfört, att,

därest Ribers ansökan vunne bifall, detta enligt ämbetets mening skulle

innebära, att staden Strömstad erhölle del av kvarlåtenskapen efter den

avlidna. Då emellertid ett efterskänkande till förmån för staden icke

kunde komma i fråga, ansåge sig ämbetet böra avstyrka bifall till Ribers

framställning.

Av utredningen framgår, att Riber är kusin till den avlidna samt att

han befinner sig i fattiga omständigheter. Stadgandet i 5 kap. 3 § lagen

den 8 juni 1928 örn arv får därför anses tillämpligt i förevarande fall. Till

finansdepartementet har häradshövdingen Smith under hand meddelat,

att fattigvårdsstyrelsen, därest Ribers ansökan bifalles, icke har för avsikt

att under Ribers livstid utkräva ersättning för lämnat understöd samt

att Riber även efter mottagande av andel i kvarlåtenskapen kan påräkna

erforderlig hjälp från fattigvården. Under sådana förhållanden finner

jag skäligt, att en del av kvarlåtenskapen efterskänkes till förmån för

Riber. Då Riber icke styrkt sitt påstående, att Julia Johanna Holm skulle

avsett att genom testamente tillförsäkra honom andel i kvarlåtenskapen,

samt Riber, bortsett från släktskapen, icke visats hava stått den avlidna i

livstiden nära, torde efterskänkandet icke böra omfatta större andel av

kvarlåtenskapen än som skulle hava tillfallit Riber, därest den före omförmälda

lags ikraftträdande gällande arvsordningen varit tillämplig. Enligt

nämnda arvsordning skulle Riber hava bekommit en sjättedel av kvarlåtenskapen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206. 11

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t matte föreslå riksdagen medgiva,

att en sjättedel av det allmänna arvsfonden tillfallna

arvet efter Julia Johanna Holm från Strömstad må

avstås till Fredrik August Riber.

4:o.

Rätten till arv efter Lovisa Söderström från Skellefteå socken. Den

24 mars 1933 avled Lovisa Söderström från Stämningsgården i Skellefteå

socken av Västerbottens län utan att, såvitt en efter henne upprättad

bouppteckning utvisar, efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen

i boet utgjorde enligt bouppteckningen 15,789 kronor 58 öre.

Den 10 augusti 1933 godkände kammaradvokatfiskalsämbetet ett av Lovisa

Söderström den 13 januari 1929 upprättat testamente av innehåll, att

tre särskilda legat å tillhopa 1,200 kronor skulle utgå av hennes kvarlåtenskap.

Den till allmänna arvsfonden sedermera redovisade behållningen

i boet utgjorde 14,382 kronor 78 öre.

I proposition nr 196 till 1934 års riksdag, punkten 7, föreslog Kungl.

Maj:t riksdagen medgiva, att av det allmänna arvsfonden sålunda tillfallna

arvet måtte avstås en trettiosjättedel till Nils Gustaf Söderström

i Stämningsgården och en tolftedel till Kristina Karolina Lövgren i Ursviken,

Skellefteå socken, båda kusiner till den avlidna. Andelarna beräknades

motsvara vad nämnda kusiner skulle hava bekommit i arv efter

den avlidna, därest den före 1929 gällande arvsordningen varit tillämplig.

Enligt riksdagens skrivelse den 24 april 1934, nr 198, blev berörda förslag

av riksdagen bifallet.

I en till Kungl. Majit ställd, till länsstyrelsen i Västerbottens län ingiven

skrift hava nu ytterligare sjutton kusiner till den avlidna, nämligen

Johan August Brännström, Gustaf Brännström, Emma Kristina Holmgren,

född Söderström, Lovisa Karolina Hedkvist, född Söderström, Frans

Oskar Holmgren, Joban Holmgren, Hilda Margareta Nilsson, född Holmgren,

Ida Kristina Söderström, Linda Lovisa Öhman, född Söderström,

och Nils Ulrik Söderström, alla i Stämningsgården, Gustaf Steinvall i

Bergnäs, Jörns socken, Augusta Gregorsson, född Brännström, i Kiruna,

Anna Josefina Lindholm, född Söderström, i Klutmark, Skellefteå socken,

Reinhold Villehard Söderström i Frängsliden, Burträsks socken, Eva Sofia

Holmlund, född Söderström, i Umeå, Nils Viktor Holmgren i Kåge, Skellefteå

socken, samt Kristina Maria Hvitman, född Löfgren, i Luleå gjort

framställning örn erhållande av bidrag ur Lovisa Söderströms efterlämnade

kvarlåtenskap. Till stöd för framställningen hava sökandena anfört,

att de flesta av dem vöre gamla och orkeslösa samt befunne sig i

mycket dålig ekonomisk ställning ävensom att Lovisa Söderström mot

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition nr 206.

slutet av sin levnad skulle kava fällt vissa yttranden av innehåll, att kon

genom testamente ämnat ihågkomma sina kusiner.

Länsstyrelsen kar med eget yttrande den 7 december 1934 till

advokatfiskalsämbetet överlämnat förevarande ansökningar jämte i ärendet

införskaffad utredning. Därav framgår, att Kristina Maria Hvitman

avlidit den 26 september 1934. Beträffande de övriga sökandena inhämtas

av utredningen i huvudsak följande:

Johan August Brännström är född 1853 och gift. Makarna hava inga

barn; håda äro sjukliga. De äga ett hemman med taxeringsvärde av

3,300 kronor. Kontanta medel saknas.

Gustaf Brännström är född 1859. Han är sjuklig och nästan blind samt

vårdas av sina släktingar. Hans enda tillgång utgöres av en byggnad å

ofri grund, värd omkring 300 kronor. Han åtnjuter pension enligt lagen

om allmän pensionsförsäkring med 19 kronor 40 öre i månaden.

Emma Kristina Holmgren är född 1864 samt frisk och kry för sin ålder.

Hon äger ett hemman med taxeringsvärde av 3,700 kronor och har inga

skulder.

Lovisa Karolina Hedkvist, som är född 1866, ''äger en byggnad å ofri

grund, värd omkring 1,000 kronor. Hon är frisk och sköter ensam gården.

Å hank har hon innestående omkring 2,700 kronor. Hon är skuldfri.

Frans Oskar Holmgren är född 1870. Han åtnjuter såsom undantagsförmån

rätt till hyrestid bostad under sin livstid i en honom tidigare tillhörig

fastighet. Han har ingen arbetsinkomst men äger ett banktillgodohavande

å något över 3,000 kronor.

Johan Holmgren är född 1854. Han är medellös och sjuklig samt vårdas

av sina barn. Beträffande deras ekonomiska förhållanden föreligger

ingen utredning.

Hilda Margareta Nilsson är född 1859 och gift med en förutvarande

hemmansägare, vilken är född samma år. Hustrun har länge varit sjuklig,

och mannen är på grund av sin höga ålder oförmögen till arbete, varför

makarna tidvis måste hålla sig med tjänarinna. De hyra en liten

stuga till hostad. Mannen har i bank innestående ett belopp av 3,050 kronor

samt åtnjuter pension enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring med

14 kronor 90 öre i månaden. Makarna hava två barn men kunna icke

påräkna att erhålla någon hjälp av dem.

_ Ida Kristina Söderström är född 1877. Hennes hälsa har sedan långtid

tillbaka varit svag, och hon har vid flera tillfällen vistats på sjukhus.

Hon saknar kontanta medel men äger ett hemman med taxeringsvärde

av 1,100 kronor.

Linda Lovisa Öhman, vilken är född 1883, är småskollärarinna samt

gift med en hemmansägare. Hennes lärarinnelön uppgår till 2,451 kronor

örn året. Taxeringsvärdet å makarnas hemman utgör 5,000 kronor.

Nils Ulrik Söderström är född 1872 samt frisk och fullt arbetsför. Han

är ägare till ett hemman med taxeringsvärde av 12,700 kronor samt lär

enligt uppgift även äga kontanta tillgångar.

Gustaf Steinvall är född 1843. Han är medellös och vårdas av två söner,

vilka själva befinna sig i mycket knappa omständigheter.

Augusta Gregorsson är född 1857 och änka sedan 1918. Efter sin man,

vilken var e. o. verkstadsförman vid statens järnvägar, erhöll hon ett

kapital av omkring 10,000 kronor, varav hon nu äger kvar 4,600 kronor.

Hon har tidigare haft städningsarbete vid järnvägen i Kiruna men sak
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Marits proposition nr 206.

nar nu arbetsinkomst. Medan mannen levde, togo makarna två fostersöner,

den ene född 1910 och den andre 1911. Efter mannens död hava

dessa uppfostrats av hustrun, som bland annat låtit dem genomgå kommunal

mellanskola. Den yngre bor fortfarande kvar hos fostermodern

och har då och då fått tjänstgöra såsom lokbiträde vid järnvägen i Kiruna.

Den äldre har för närvarande reservarbete på annan ort.

Anna Josefina Lindholm är född 1871 och gift med en hemmansägare,

vilken är född 1882. Makarnas tillgångar i fastighet, kreatur och yttre

inventarier uppskattas till ett värde av 11,000 kronor. Deras skulder belöpa

sig till omkring 1,500 kronor. Makarna sakna egna barn men hava

två fosterbarn, en flicka född 1915 och en gosse född 1922. För den senares

underhåll uppbära de ersättning av fattigvårdssamhället med 15 kronor

i månaden. Mannen taxerades 1934 till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för ett belopp av 1,210 kronor.

Reinhold Villehard Söderström, vilken är född 1872, är gift och har i

äktenskapet 4 barn i åldern 14—21 år. Han äger enligt egen uppgift tillgångar

till värde av 11,350 kronor, däribland en jordbruksfastighet med

taxeringsvärde av 9,800 kronor. Han var 1933 icke taxerad till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt.

Eva Sofia Holmlund är född 1875 och gift med en snickare. Äktenskapet

är barnlöst. Hustrun är sedan 1930 intagen å sinnessjukhus. Mannen

har under närmare 30 års tid varit anställd vid en möhelfabrik i

Umeå, men fick sluta sitt arbete där för omkring 3 år sedan, då fabriken

nedlade driften. Därefter har han försörjt sig med diverse arbeten.

Makarna äga en gravationsfri fastighet i Umeå med taxeringsvärde av

8,000 kronor. Fastigheten, som innehåller ett rum och kök, bebos av makarna

själva och lämnar alltså ingen kontant inkomst. Makarna hava i

bank innestående omkring 4,000 kronor. I vårdkostnad för hustrun erlägges

en krona 31 öre örn dagen. För hemmets skötsel anlitas lejd hjälp

alltsedan hustrun blev sjuk. Mannen har uppgivit, att han de två sista

åren haft dåligt med inkomster och att han själv vore sjuklig på grund

av åderförkalkning. För bestridande av nödvändiga utgifter måste han

därför nu taga av det hopsparade kapitalet. Han taxerades 1934 till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av 1,670 kronor.

Nils Viktor Holmgren är född 1865, gift och har i äktenskapet sju barn,

av vilka två söner i åldern 21 och 15 år vistas hemma. Makarna Holmgren

äga en jordbruksfastighet med taxeringsvärde av 4,100 kronor. Fastigheten,

varå vinterfödas 3 kor, är intecknad för 1,000 kronor, varjämte

mannen har andra skulder till ungefär samma belopp. Den äldre av de

hemmavarande sönerna har under de sista åren varit sjuklig och saknar

arbete.

Något närmare umgänge mellan Lovisa Söderström och hennes kusiner

har, såvitt utredningen giver vid handen, icke förekommit. I cn polisrapport

har antecknats, att Lovisa Söderström helst ville vara ensam och

sköta sig själv. Nils Ulrik Söderström uppgives vara den ende av sökandena,

som under Lovisa Söderströms livstid brukade tillse henne och vara

henne behjälplig vid en del förekommande arbeten. Anmärkas bör, att

Nils Ulrik Söderström genom förut omförmälda testamente tillerkändes

ett kontant belopp av 400 kronor.

Länsstyrelsen har i sitt yttrande anfört följande:

Sökanden Kristina Maria Hvitman hade under utredningens gång avlidit.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

14 Kungl. Marits proposition nr 206.

Av övriga sökande syntes Linda Lovisa Öhman, Nils Ulrik Söderström,

Anna Josefina Lindholm, Reinhold Villehard Söderström, Emma Kristina

Holmgren, Lovisa Karolina Hedkvist, Frans Oskar Holmgren, Hilda

Margareta Nilsson och Augusta Gregorsson leva under sådana ekonomiska

förhållanden, att ett avstående av del av kvarlåtenskapen till deras

förmån icke kunde av omständigheterna anses påkallat.

Beträffande Johan August Brännström, Johan Holmgren, Ida Kristina

Söderström, Gustaf Brännström, Nils Viktor Holmgren, Eva Sofia Holmlund

och Gustaf Steinvall syntes däremot billigheten tala för ett efterskänkande

av kvarlåtenskapen, och finge länsstyrelsen i anledning därav

tillstyrka framställningen beträffande sistnämnda personer på det sätt,

att desamma tillerkändes andelar av kvarlåtenskapen efter samma grunder,

som tidigare tillämpats vid efterskänkande av del av ifrågavarande

kvarlåtenskap till Kristina Karolina Lövgren och Nils Gustaf Söderström.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har i utlåtande den 14 februari 1935 anfört

bland annat följande:

Av den i ärendet verkställda utredningen framginge, att sökandena

vore kusiner till den avlidna. Av sökandena hade emellertid, enligt vad

som upplysts, Kristina Maria Hvitman avlidit den 26 september 1934, och

finge därför den av henne gjorda ansökningen anses hava förfallit.

I fråga örn de övriga sökandena syntes av den i ärendet verkställda

utredningen framgå, att av dessa allenast Gustaf Steinvall, Johan August

Brännström, Gustaf Brännström, Frans Oskar Holmgren, Johan

Holmgren, Nils Viktor Holmgren, Hilda Margareta Nilsson och Ida Kristina

Söderström befunne sig i torftiga ekonomiska omständigheter. Med

hänsyn härtill och då dessa sökande, såsom nyss nämnts, jämväl vore arvlåtarens

skyldeman, finge stadgandet i 5 kap. 3 § lagen örn arv den 8 juni

1928 anses vara tillämpligt å dessa, varför den av dessa sökande gjorda

ansökningen borde vinna beaktande.

I fråga örn storleken av de andelar av kvarlåtenskapen, som vid ett

efterskänkande borde tillerkännas sistnämnda kusiner till den avlidna,

syntes för en beräkning av dessa andelar annan grund icke kunna med

fog ifrågasättas än den arvsordning, som gällde innan lagen örn arv den

8 juni 1928 trätt i kraft. Enligt denna arvsordning skulle Gustaf Steinvall

hava bekommit en tolftedel av behållningen i boet efter den avlidna,

en var av Johan August Brännström och Gustaf Brännström en adertonde!

därav, en var av Frans Oskar Holmgren, Johan Holmgren, Nils Viktor

Holmgren och Hilda Margareta Nilsson en tjugufjärdedel därav samt

Ida Kristina Söderström en trettiosjättedel av behållningen ifråga.

Såsom kammaradvokatfiskalsämbetet anfört, får den av Kristina Maria

Hvitman gjorda ansökningen anses hava genom hennes frånfälle förfallit.

Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst angående Linda Lovisa

Öhmans, Nils Ulrik Söderströms, Anna Josefina Lindholms och Reinhold

Villehard Söderströms ekonomiska förhållanden finner jag i likhet med

de hörda myndigheterna något avstående av kvarlåtenskapen till deras

förmån icke böra ifrågakomma.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 206.

15

Beträffande de övriga sökandena framgår av utredningen, att de flesta

av dem icke helt sakna tillgångar. Samtliga leva emellertid i mer eller

mindre knappa och bekymmersamma omständigheter, delvis beroende på

sjukdom och hög ålder. Vid sådant förhållande synas hillighetsskäl tala

för att någon del av kvarlåtenskapen efterskänkes till dessa sökande.

Efterskänkandet lärer höra omfatta så stor del av kvarlåtenskapen som

skulle hava tillkommit dem, därest äldre arvsordning varit tillämplig.

Av de vid ärendets beredning inom finansdepartementet tillgängliga

handlingarna framgår, att enligt nämnda arvsordning envar av Gustaf

Steinvall, Emma Kristina Holmgren och Lovisa Karolina Hedkvist skulle

hava bekommit 1/u, envar av Johan August Brännström, Gustaf Brännström

och Augusta Gregorsson x/si, envar av Frans Oskar Holmgren, Johan

Holmgren, Hilda Margareta Nilsson och Nils Viktor Holmgren 1h%

samt envar av Ida Kristina Söderström och Eva Sofia Holmlund V«2 av

behållningen i boet efter den avlidna.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av det allmänna arvsfonden tillfallna arvet efter

Lovisa Söderström från Stämningsgården må avstås

en fjortondel till envar av Gustaf Steinvall, Emma

Kristina Holmgren och Lovisa Karolina Hedkvist, en

tjuguendel till envar av Johan August Brännström,

Gustaf Brännström och Augusta Gregorsson, en tjuguåttondel

till envar av Frans Oskar Holmgren, Johan

Holmgren, Hilda Margareta Nilsson och Nils

Viktor Holmgren samt en fyrtiotvåendel till envar av

Ida Kristina Söderström och Eva Sofia Holmlund.

5:o.

Rätten till arv efter Annette Månsson från Näsums socken. Den 27

mars 1933 avled Annette Månsson från Västanå i Näsums socken av

Kristianstads län utan att, såvitt en efter henne upprättad bouppteckning

utvisar, efterlämna någon arfberättigad släkting. Behållningen

i boet utgjorde enligt bouppteckningen med därtill gjort tillägg 7,810 kronor

54 öre.

I en till Kungl. Majit ställd, den 28 augusti 1933 dagtecknad skrift

hava Joel Persson och Ida Persson i Näsum, Anna Andersson och hennes

man Axel Andersson i Kiaby samt Inga Nordahl och hennes man Otto

Nordahl i Hjärsås, med förmälan att de vore kusiner och kusinbarn till

Annette Månsson, hemställt, att kvarlåtenskapen efter henne måtte i sin

helhet avstås till förmån för dem.

Vidare har hemmansägaren Albin Svenssons hustru Ellen Svensson,

född Jönsson, i Bräkne Hoby i en den 30 november 1933 dagtecknad, till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kungl. Majit ställd skrift anhållit, att en skälig del av ifrågavarande

kvarlåtenskap måtte efterskänkas till förmån för henne, som vore Annette

Månssons kusin.

Slutligen hava arbetaren Sven Persson i Kristianstad och stenarbetaren

Anders Eks hustru Matilda Ek i Hjärsås i en till Kungl. Majit ställd,

den 31 augusti 1934 dagtecknad skrift hemställt, att de såsom kusiner till

Annette Månsson måtte komma i åtnjutande av hennes kvarlåtenskap.

Sedan länsstyrelsen i Kristianstads län, till vilken ifrågavarande ansökningar

ingivits, föranstaltat örn utredning i anledning av desamma, har

länsstyrelsen med egna yttranden överlämnat handlingarna i ärendet till

kammaradvokatfiskalsämbetet.

Av berörda utredning samt av ansökningarna hilagda intyg inhämtas

i huvudsak följande!

Joel Persson är född 1887 och Ida Persson 1897. De äro syskon samt äga

tillsammans med sin moder två mindre fastigheter med taxeringsvärde

av tillhopa 1,700 kronor och intecknade för 450 kronor. Joel Persson taxerades

1933 för en inkomst av 800 kronor. Ida Persson är icke taxerad

för inkomst.

Anna Andersson är född 1882. Hon äger jämte sin man Axel Andersson

en jordbruksfastighet med taxeringsvärde av 2,800 kronor. Fastigheten

är intecknad för 3,600 kronor. Axel Anderssons inkomst under år

1932 utgjorde 900 kronor.

Inga Nordahl, född 1875, och hennes man Otto Nordahl äga en fastighet,

taxeringsvärderad till 2,100 kronor och intecknad för 1,600 kronor.

Makarnas 1933 taxerade inkomst utgjorde 1,040 kronor.

Ellen Svensson är född 1884 och gift med en hemmansägare samt har i

äktenskapet fem barn, av vilka det äldsta är fött 1920. Makarna äga en

jordbruksfastighet, taxerad till 6,300 kronor och intecknad för 4,600 kronor.

Under senare år har hustrun tidvis för sinnessjukdom varit intagen

å vårdhem. Kostnaden härför har erlagts av vederbörande fattigvårdsstyrelse.

Sven Persson är född 1871. Han blev änkeman 1925 och har sedan dess

bott hos en gift dotter. Under de tre sista åren har han icke haft annat

arbete än nödhjälpsarbete varannan vecka, varvid han förtjänat högst 30

kronor för arbetsvecka. Till dottern och hennes man, vilka leva i torftiga

omständigheter, betalar han i hyra 5 kronor i månaden; han hushållar för

sig själv. Enligt egen uppgift är han begiven på rusdrycker och därför

olämplig att själv omhänderhava penningmedel. För den händelse ansökningen

skulle bifallas, har han föreslagit, att en namngiven polisman

måtte förordnas att i egenskap av god man förvalta de medel, som komme

att tillerkännas honom, och har den föreslagne förklarat sig villig att

mottaga dylikt förordnande.

Matilda Ek är född 1873 och hennes man 1872. Hustrun är sjuklig. Makarna

hava inga egna minderåriga barn men uppfostra och försörja en

14-årig dotterson. De äga en bostadsfastighet å ofri grund med taxeringsvärde

av 2,000 kronor. Mannen taxerades 1934 för en inkomst av 1,090

kronor.

Ingen av sökandena har, såvitt av utredningen framgår, haft något

närmare umgänge med Annette Månsson.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts preposition nr 206.

Länsstyrelsen har i yttranden den 16 november och den 4 december 1933

förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall till de ansökningar,

som gjorts av Joel Persson och dennes fem medsökande samt av Ellen

Svensson.

Beträffande Sven Perssons och Matilda Eks ansökning har länsstyrelsen

i yttrande den 11 december 1934 anfört i huvudsak följande:

Av verkställd utredning angående sökandenas förhållande till arvlåtaren

under hennes livstid ansåge länsstyrelsen framgå, att här förelåge ett

fall, där arvsfonden icke borde till förmån för sökandena avstå kvarlåtenskapen.

Sökandena hade därjämte icke ens påstått någon åstundan

från den avlidnas sida att kvarlåtenskapen efter hennes död skulle övergå

till sökandena. Även örn Matilda Ek och hennes man befunne sig i mindre

goda ekonomiska omständigheter, kunde länsstyrelsen icke tillstyrka bifall

till framställningen för deras vidkommande. I fråga örn Sven Persson

hade länsstyrelsen inhämtat förhållanden, som gjorde att länsstyrelsen

för honom bestämt avstyrkte bifall till framställningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har den 20 juli 1934 avgivit utlåtande

över Joel Perssons och dennes medsökandes samt Ellen Svenssons ansökningar.

I utlåtandet anföres bland annat:

Ämbetet har i ärendet låtit verkställa viss utredning, varav framgår

dels att sökandena Inga Nordahl och Anna Andersson äro döttrar till

Annette Månssons faster Hanna Trulsson, att sökanden Joel Persson är

son till Annette Månssons morbroder Per Hansson, samt att sökanden Ellen

Svensson är dotter till Annette Månssons morbroder Jöns Hansson.

Härjämte har ämbetet, då i ärendet upplysts, att Ellen Svensson under

ett års tid vistats å vårdhem, vilken vård Bräkne-Hoby fattigvårdsstyrelse

betalat, inhämtat yttrande från nämnda fattigvårdsstyrelse, vilken

förklarat sig villig att avstå från den fordran på ersättning av Ellen

Svensson, som fattigvårdsstyrelsen på grund av den vårdkostnad, som

av densamma utbetalats för henne, sammanlagt 975 kronor 90 öre, varit

berättigad att erhålla enligt 62 § i lagen den 14 juni 1918 örn fattigvården.

Av den i ärendet förebragta utredningen i övrigt torde framgå, att

samtliga sökandena befinna sig i små ekonomiska omständigheter. Stadgandet

i 5 kap. 3 § lagen den 8 juni 1928 örn arv får därför anses vara

tillämpligt å sökandena, varför ämbetet anser ansökningarna vara förtjänta

av beaktande.

Beträffande storleken av de andelar av kvarlåtenskapen, som vid ett

efterskänkande böra tillerkännas sökandena, utgör enligt ämbetets mening

den arvsordning, som gällt innan nyssnämnda lag trätt i kraft, en lämplig

grundval för beräkning av dessa andelar. Enligt denna arvsordning

skulle Inga Nordahl och Anna Andersson hava bekommit vardera Vs»,

Joel Persson Vs» samt Ellen Svensson V»> av behållningen i boet efter den

avlidna. Ämbetet anser sig kunna tillstyrka ett avstående av allmänna

arvsfondens rätt till behållningen i boet efter avlidna Annette Månsson till

förmån för ovannämnda personer med de andelar av behållningen i boet

efter henne, som enligt vad nyss sagts skulle hava tillkommit dem därest

äldre lag varit tillämplig beträffande kvarlåtenskapen.

Bihang lill riksdagens protokoll Hillö. I sami. Xr 206''. ''>

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departemen tstheftn.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Beträffande Sven Perssons och Matilda Eks ansökning Ilar kammaradvokatfiskalsämbetet

i utlåtande den 11 januari 1935 anfört i huvudsak

följande:

. Av i ärendet verkställd utredning framginge, att sökandena vore barn

till Annette Månssons faster Hanna Trulsson samt syskon till Inga Nordahl

och Anna Andersson ävensom att de befunne sig i små ekonomiska

omständigheter. Beträffande Sven Persson förelåge emellertid sådana omständigheter,

att ett efterskänkande av viss del av kvarlåtenskapen efter

Annette Månsson till förmån för honom syntes ämbetet icke böra ifrågakomma.

Vad däremot anginge Matilda Ek, funne ämbetet, som ansåge

stadgandet i 5 kap. 3 § i lagen örn arv den 8 juni 1928 vara å henne tilllämpligt,

hennes framställning böra vinna beaktande. Beträffande storleken

av den andel av kvarlåtenskapen, som vid ett efterskänkande borde

tillerkännas henne, utgjorde den arvsordning, som gällt innan nyssnämnda

lag. trätt i kraft, en lämplig grundval för beräkning av nämnda

andel.. Enligt denna arvsordning skulle Matilda Ek hava bekommit en

tjugufjärdedel av behållningen i boet efter den avlidna.

Av utredningen i ärendet framgår, att samtliga sökandena med undantag

av Axel Andersson och Otto Nordahl äro kusiner till den avlidna.

Ifrågavarande kusiner leva i små omständigheter. Med hänsyn härtill

synes fog föreligga för ett efterskänkande av någon del av den avlidnas

kvarlåtenskap till förmån för kusinerna. Tillräcklig anledning att därvidlag

undantaga någon av dem torde icke föreligga. I likhet med kammaradvokatfiskalsämbetet

anser jag den före 1929 gällande arvsordningen

böra ligga till grund för beräkningen av de andelar av kvarlåtenskapen,

som nu böra efterskänkas. Enligt denna arvsordning skulle Ida Persson

hava bekommit V** och Sven Persson V»« av behållningen i boet samt de

övriga kusinerna de andelar därav, som angivits i ämbetets förut återgivna

utlåtanden.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av det allmänna arvsfonden tillfallna arvet efter

Annette Månsson från Västanå i Näsums socken må

avstås en tjuguåttondel till envar av Joel Persson och

Ida Persson, en tjugufjärdedel till envar av Anna Andersson,

Inga Nordahl, Sven Persson och Matilda Ek

samt en trettiotvåendel till Ellen Svensson.

6:o.

Rätten till arv efter Christina Näsman från Timrå socken. Christina

Näsman från Näs i Timrå socken av Västernorrlands län, vilken var född

den 13 juli 1865, avled den 17 juni 1933 utan att, såvitt en efter henne upprättad

bouppteckning utvisar, efterlämna någon arvsberättigad släkting.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Marits proposition nr 206.

Behållningen i boet utgjorde enligt bouppteckningen 75,232 kronor 87 öre.

Bland tillgångarna upptogs en gravationsfri fastighet med taxeringsvärde

av 20,000 kronor.

Den 2 november 1933 bevakades vid Njurunda, Sköns och Ljustorps

tingslags häradsrätt såsom testamente efter Christina Näsman en med

hennes namn underskriven handling, vilken var så lydande1:

»Undertecknad förklarar härmed min yttersta vilja o. testamente vara,

att efter min död, skall af min kvarlåtenskap fördelas som jag uppgifvit

det här nedan.

Svenska kyrkans hednamission 5,000 (femtusen), Fosterlandsstiftelsen

3.000, Diakonissanstalten Ädelhem i Härnösand 2,000 Diakonistyrelsen

Stockholm 2,000 Kyrkliga ungdomskretsen i Timrå 2,000 till Timrå kyrka

2,000 K. F. U. K. 2,000 o. K. F. U. M. 2,000 till Hildur Kristina Norberg

10.000. Kyrkliga ungdomskretsen i Timra 2,000 sedan det donerade utbetalts

tillfaller utaf de pengar som fins kvar mina kusiner min bostad

Willan o. tomt under n:o 3 i Näs Timrå tillfaller K. F. U. K. till

vilohem o. bostad åt deras sekreterare och af den lösegendom som finnes

kvar i bostaden, lemnäs äfven till hemmet, Andra huset å samma tomt

lemnäs till församlingshem för kyrkliga ungdomsvärksamheten i Timrå.

Timrå o. Näs Ocktober 1929.

Christina Näsman.»

Sedan berörda handling delgivits kammaradvokatfiskalsämbetet samt

ämbetet, med hänsyn till bestämmelserna i 4 § lagen den 8 juni 1928 örn

allmänna arvsfonden, underställt Kungl. Majit frågan örn godkännande

av handlingen såsom testamente, förklarade Kungl. Majit genom beslut

den 1 februari 1934, att klander mot ifrågavarande, såsom testamente bevakade

handling skulle för arvsfondens räkning äga rum.

I anledning härav lämnade ämbetet de i handlingen avsedda testamentstagarna

tillfälle att utan rättegång avstå från den rätt till kvarlåtenskapen

efter Christina Näsman, som på grund av handlingen kunde tillkomma

dem, varefter samtliga i skriftligen avfattade förklaringar avsade sig

nämnda rätt.

I särskilda till Kungl. Majit ställda ansökningar hava nu dels Evangeliska

Fosterlandsstiftelsen, dels Timrå församling samt Timrå norra

kyrkliga ungdomskrets och Timrå södra kyrkliga ungdomskrets, dels

Förbundet mellan Sveriges K. F. U. M. och Förbundet av Sveriges

K. F. U. K., dels Hildur Kristina Norberg i Näs, Timrå socken, dels

den avlidnas kusin förre skolvaktmästaren Jonas Pettersson i Byn, Hässjö

socken, dels hemmansägaren Daniel Fredrik Wredenberg i Risgränsbyn,

Timrå socken, fiskaren Lars Petter Wredenberg, Inga Elisabeth Wredenberg,

Anna Augusta Sahlén, född Wredenberg, de tro sistnämnda i Näs,

1 De kursiverade beloppen äro i handlingen överstrukna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Timra socken, samt Sally Stiehl, född Wredenberg, i Hamburg, Tyskland,

samtliga kusiner till den avlidna, dels ock Elisabet Pettersson i Byn, Hässjö

socken, jämväl kusin till den avlidna, hemställt, att av ifrågavarande, allmänna

arvsfonden tillfallna kvarlåtenskap till sökandena måtte avstås

vad som skulle hava tillfallit dem, därest förenämnda handling utgjort

ett giltigt testamente.

Hildur Kristina Norberg har för sin del anhållit, att hon — utöver det

enligt handlingen för henne avsedda beloppet örn 10,000 kronor — måtte

i enlighet med muntligt löfte av Christina Näsman bekomma möbler till

ett rum.

Den avlidnas kusiner, vilka ansett, att enligt åberopade handlingen ett

belopp av 2,362 kronor 87 öre belöpte å envar av dem, hava begärt att var

för sig erhålla nämnda belopp.

över ansökningarna hava utlåtanden avgivits av länsstyrelsen i

Västernorrlands län den 8 och den 16 maj 1934 samt den 16 januari 1935

samt av kammaradvokatfiskalsämbetet den 29 i sistnämnda månad, varjämte

såväl länsstyrelsen som ämbetet föranstaltat örn utredning i ärendet.

Av utredningen framgår, att Christina Näsman var varmt religiös till

sm läggning och mycket kyrkligt intresserad. Hon uppgives särskilt

hava intresserat sig för svenska kyrkans hednamission och diakonistyrelsen,

vilka ofta erhöllo penningar av henne. Hon hyste stort intresse

för fromma stiftelsers verksamhet i allmänhet.

_ de enskilda sökandena har Anna Augusta Sahlén avlidit den 8

januari 1935. Beträffande de övriga av dessa sökande inhämtas av handlingarna

i huvudsak följande:

Hildur Kristina Norberg är född 1895 och ogift. Hon kom i maj 1911

i tjänst hos familjen Näsman, som då bestod av Christina Näsman samt

hennes moder och syster. Modern avled 1915 och systern 1927. Enligt

samstämmiga uppgifter av personer, som väl känt Christina Näsman, har

denna vid olika tillfällen i varma ordalag uttalat sin tillfredsställelse

över Hildur Kristina Norbergs uppoffrande och långvariga arbete hos

familjen Näsman samt även fällt yttranden av innehåll, att hon ämnade

sörja för sin trotjänarinna. Hildur Kristina Norberg är född av fattiga

föräldrar och har själv inga besparingar. Till en början erhöll hon för

sitt arbete hos familjen Näsman en obetydlig kontant lön; under senare

år har någon bestämd lön däremot icke förekommit, utan hon har endast

fått mottaga vad hon behövt till kläder och andra nödvändiga utgifter.

Jonas Pettersson är född 1858 och gift. En 33-årig dotter har sedan

många år tillbaka valdt sjuk och vårdats i hemmet. Familjen, som gjort

sig känd för skötsamhet och ordentlighet, har alltid levat under tryckta

ekonomiska förhållanden.

I fråga örn Daniel Fredrik Wredenberg, Lars Petter Wredenberg, Inga

Elisabeth Wredenberg och Sally Stiehl saknas närmare utredning. Vederbörande

landsfiskal har emellertid uppgivit, att de alla med undantag

av Lars Petter Wredenberg hava ordnad ekonomi. Den sistnämnde

är född 1865, frånskild samt barnlös.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Elisabet Pettersson är född. 1863 och ogift. Hon uppgives vara sjuklig.

Hon äger ett kapital om 4,000 kronor, vilket är utlånat mot säkerhet av

inteckning och lämnar en avkastning av fem procent. Dessutom åtnjuter

hon för sin återstående livstid vissa undantagsförmåner, bestående av

rätt till hyrestid bostad samt åtskilliga naturaprodukter och tjänstbarheter.

Värdet av dessa förmåner med undantag av tjänstharheterna

uppskattas till 599 kronor för år.

Länsstyrelsen har avstyrkt bifall till deu av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen

gjorda ansökningen och såsom skäl härför anfört, att stadgandet

i 5 kap. 3 § lagen den 8 juni 1928 örn arv icke syntes vara tillämpligt

å stiftelsen.

Däremot har länsstyrelsen ansett med billighet och rättvisa förenligt,

att Hildur Kristina Norberg tillerkännes det belopp, som enligt förutnämnda

såsom testamente bevakade handling avsetts för henne. Länsstyrelsen

har förty tillstyrkt avstående till hennes förmån av 10,000 kronor.

Beträffande övriga ansökningar har länsstyrelsen allenast anfört, att

länsstyrelsen icke hade något att erinra mot bifall till desamma i den

mån nyssnämnda stadgande i lagen örn arv det medgåve.

Kammar advokat fiskalsämbetet har anfört i huvudsak följande:

Hildur Kristina Norberg finge anses hava stått den avlidna i livstiden

nära, och jämväl billighetsskäl i övrigt syntes tala för att hennes ansökning

beaktades. Beträffande frågan örn vad som vid ett avstående borde

tillkomma henne av kvarlåtenskapen, ansåge ämbetet ett kapitalbelopp

av 8,000 kronor vara skäligt.

Beträffande de ansökningar, som gjorts av Jonas Pettersson, Daniel

Fredrik Wredenberg, Lars Petter Wredenberg, Inga Elisabeth Wredenberg,

Anna Augusta Sahléu, Sally Stiehl och Elisabet Pettersson, så vore

dessa sökande kusiner till den avlidna. Av dessa kusiner hade emellertid,

enligt vad upplysts, Anna Augusta Sahlén avlidit den 8 januari 1935

och finge därför den av henne gjorda ansökningen anses hava förfallit,

samt vore Sally Stiehl bosatt i Hamburg och gift med tyske medborgaren

fabrikören Karl Wilhelm Stiehl, varför hennes utländska medborgarskap

syntes utesluta ett efterskänkande till hennes förmån av viss del

av kvarlåtenskapen. I fråga örn de övriga kusinerna syntes av den i

ärendet verkställda utredningen framgå, att allenast Jonas Pettersson och

Lars Petter Wredenberg befunne sig i fattiga omständigheter, varför billighetsskäl

talade för ett efterskänkande av viss del av kvarlåtenskapen

efter Christina Näsman endast till förmån för dem. På grund härav ansåge

sig ämbetet böra tillstyrka ett avstående till förmån för sistnämnda

kusiner av allmänna arvsfondens rätt till de belopp av behållningen i boet

efter Christina Näsman, som av dem äskats och vilka belopp uuderstege

de andelar av behållningen i boet efter henne, som enligt den arvsordning,

som gällde innan lagen den 8 juni 1928 örn arv trätt i kraft, skulle

hava tillkommit dem.

Vad slutligen anginge do av Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, Förbundet

mellan Sveriges K. F. U. M. och Förbundet av Sveriges K. F. U. K.

ävensom Timrå församling samt Timrå norra och södra kyrkliga ungdomskretsar

gjorda ansökningarna, ansåge ämbetet efterskänkande av

s. 22 Kontrollera mot PDF

Dep 2 i terne nt2i

ekefelt.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

allmänna arvsfondens egendom till förmån för juridisk person icke kanna

eller böra ske, varför dessa ansökningar enligt ämbetets mening icke

borde vinna beaktande.

Vad först angår de av Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen samt övriga

juridiska personer i förevarande ärende gjorda ansökningarna, uppkommer

till en början frågan, huruvida 5 kap. 3 § lagen örn arv överhuvud

medgiver efterskänkande av allmänna arvsfonden tillfallet arv till förmån

för annan än fysisk person. Lagrummet innehåller, att »arv, som tillfallit

fonden, må, där det med hänsyn till omständigheterna får anses billigt,

av Konungen med riksdagens samtycke helt eller delvis avstås till

arvlåtarens skyldeman eller annan, som stått arvlåtaren nära». Kammaradvokatfiskalsämbetet

har för sin del ansett berörda fråga böra besvaras

nekande, och samma åsikt kommer även till synes i länsstyrelsens yttranden

i ärendet. Något uttryckligt uttalande, som kan tjäna till ledning vid

frågans bedömande, är icke att finna i förarbetena till lagen. Å andra

sidan har vid lagens tillkomst icke heller den uppfattningen kommit till

uttryck, att under stadgandet ej finge inrymmas jämväl möjlighet att

avstå till förmån för juridisk person. Vid sådant förhållande och då paragrafens

lydelse knappast utgör något bestämt hinder mot denna mera

vidsträckta tolkning, vill jag för min del ansluta mig till den meningen,

att även juridisk person bör kunna — under de i paragrafen särskilt angivna

villkoren — få fonden tillfallet arv till sig efterskänkt.

Även örn man sålunda utgår från att stadgandet i och för sig icke lägger

hinder i vägen för ett efterskänkande till förmån för nu ifrågavarande

sökande, återstår emellertid spörsmålet ofn dessa kunna anses hava stått

den avlidna nära och örn billighetsskäl tala för bifall till ansökningarna.

Såvitt jag kan finna, lärer ingen av dessa förutsättningar vara uppfylld

i förevarande fall. Visserligen är det upplyst, att Christina Näsman var

varmt religiös till sin läggning och mycket kyrkligt intresserad, men det

synes knappast riktigt att härav utan vidare draga den slutsatsen, att de

ifrågavarande sökandena skulle hava stått henne nära i den mening, som

i förenämnda lagrum åsyftas. Icke heller synes den åberopade handlingen

kunna godtagas såsom ett otvetydigt eller slutgiltigt uttryck för arvlåtarens

vilja beträffande kvarlåtenskapens fördelning, så att ett efterskänkande

på grund därav kan anses billigt. På grund av vad sålunda anförts

finner jag mig icke kunna tillstyrka bifall till de ansökningar, som

gjorts av Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen och de övriga juridiska personerna.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag skäligt, att

någon del av kvarlåtenskapen avstås till förmån för Hildur Kristina Norberg.

Jag ansluter mig till länsstyrelsens förslag beträffande henne och

tillstyrker alltså, att till henne avstås ett belopp av 10,000 kronor.

Vad slutligen angår de ansökningar, som gjorts av Christina Näsmans

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

kusiner, biträder jag kammaradvokatfiskalsämbetets hemställan. Jag anser

sålunda, att Jonas Pettersson och Lars Petter Wredenberg böra erhålla

vardera 2,362 kronor 87 öre. Elisabet Petterssons ekonomiska ställning

synes knappast motivera ett efterskänkande till hennes förmån, och

beträffande de övriga kusinernas förhållanden saknas närmare utredning,

varför deras ansökningar icke torde kunna bifallas.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter Christina Näsman från Näs i Timrå

socken må avstås 10,000 kronor till Hildur Kristina

Norberg samt 2,362 kronor 87 öre till envar av Jonas

Pettersson och Lars Petter Wredenberg.

7:o.

Rätten till arv efter hemmansägaren Anders Abrahamsson från Hamneda

socken. Den 25 juli 1933 avled hemmansägaren Anders Abrahamsson

från Horsaberga i Hamneda socken av Kronobergs län utan att, såvitt

en efter honom upprättad bouppteckning utvisar, efterlämna någon

arvsberättigad släkting. Behållningen i boet utgjorde enligt bouppteckningen

6,213 kronor 25 öre. Bland tillgångarna upptogs dels en fordran

av lantbrukaren Albert Andersson i Bråten, Tvååker, enligt revers den

1 juli 1924, å 1,000 kronor i kapital och 453 kronor 47 öre i ränta från nyssnämnda

dag, dels ock en fordran av lantbrukaren Carl Andersson i Kärret,

Långås, enligt revers den 1 maj 1925, å 1,500 kronor i kapital och

317 kronor 50 öre i ränta från den 1 maj 1929.

I en till Kungl. Majit ställd, till länsstyrelsen i Kronobergs län ingiven

skrift hava Albert Andersson och Carl Andersson, vilka båda äro söner

till en kusin till den avlidne, anhållit, att de måtte befrias från betalningsskyldighet

för ifrågavarande, allmänna arvsfonden tillfallna fordringar.

Till stöd för ansökningen hava sökandena anfört, att det aldrig

varit Abrahamssons avsikt att sökandena skulle återbetala lånen. Abrahamsson

hade för många personer förklarat, att han ämnade efterskänka

beloppen, och att han verkligen haft denna tanke framginge ytterligare

därav, att han aldrig krävt någon ränta, ehuru Carl Andersson självmant

tillställt honom sådan för de första åren. Båda sökandena hade en

tyngande skuldbörda och vore i trängande behov av den lättnad, som bifall

till ansökningen skulle innebära. Carl Andersson vore på grund av

sjukdom i det närmaste oförmögen till arbete.

Vid ansökningen har fogats ett av hemmansägaren Otto Larsson i Horsaberga

och dennes son Herbert Larsson utfärdat intyg av innehåll, att

Abrahamsson, vilken under senare delen av sin levnad vistades i intygsgivarnas

hem, många gånger yttrade, att han aldrig tänkte på att utfå

de fordringar han hade hos sökandena, enär dessa vore hans kusinbarn.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Länsstyrelsen har med eget utlåtande den 24 oktober 1934 till kammaradvokatfiskalsämbetet

överlämnat yttrande av landsfiskalen i Göteryds

distrikt samt övrig i ärendet införskaffad utredning.

Beträffande sökandenas ekonomiska förhållanden inhämtas av utredningen,

att Albert Andersson vid utgången av 1933 hade tillgångar till

välde av 43,750 kronor, däribland en jordbruksfastighet med taxeringsvärde

av 33,000 kronor, samt skulder till belopp av 47,000 kronor, ävensom

att Carl Andersson vid samma tidpunkt hade tillgångar till värde

av 49,335 kronor, däribland en jordbruksfastighet med taxeringsvärde av

37,000 kronor, samt skulder till belopp av 47,885 kronor.

Landsfiskalen i Göteryds distrikt, vilken tillika är utredningsman i boet,

har, enär sökandena vore i stort behov av att få ifrågavarande skulder

efterskänkta, tillstyrkt bifall till framställningen.

Länsstyrelsen har för egen del anfört i huvudsak följande:

Enligt en vid bouppteckningstillfället av Albert Andersson företedd

och i bouppteckningen intagen testamentshandling av den 16 september

1924 hade Abrahamsson testamenterat ali sin egendom till Albert Andersson,

men enligt en likaledes i bouppteckningen intagen handling av den

10 mars 1027 hade detta testamente med närmare motivering* av Abrahamsson

återkallats. Motiveringen syntes giva vid handen, att Abrahamsson

då och efter allt att döma ända till sin död ansett sig hava

någon anledning till missnöje med Albert Andersson. I detta samman,

hang kunde det mahända vara anledning nämna, att Abrahamsson genom

överlåtelse av inotböcker och banktillgodohavanden den 14 juli 1933 eller

sålunda tio dagar före sin död till Otto Larsson och hans son Herbert

Larsson bortgivit _ sammanlagt 10,781 kronor 8 öre, varför gåvoskatt erlagts.

Å andra sidan hade dessa två personer i sitt förutnämnda intyg

omtalat, att Abrahamsson många gånger de senaste åren av sitt liv sagt

sig icke tänka på att utfå sina fordringar av sökandena, enär de vore

hans kusinbarn.

Sökandena hade till stöd för sin framställning åberopat dels det sålunda

intygade förhållandet, att Abrahamsson icke haft för avsikt att sökandena

skulle betala sina skulder till honom, dels ock sin stora skuldsättning

i övrigt och svaga ekonomiska ställning, vartill för Carl Andersson

komme, att han på grund av sjukdom vore i det närmaste oförmögen

till arbete. Då det av vad i ärendet förekommit framginge, att

Abrahamsson säkerligen icke tänkt sig att utkräva sina ifrågavarande

fordringar av sökandena, syntes det, med hänsyn jämväl till för övrigt

föreliggande förhållanden, kunna anses förefinnas vägande skäl för att

allmänna arvsfonden efterskänkte sökandena respektive fordringar.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har i utlåtande den 12 december 1934

anfört:

_ Av bouppteckningen efter Abrahamsson framginge, att närmaste släktingar

till denne vore fyra kusiner, däribland förre hemmansägaren Anders

Gustaf Petersson i Bråten, vilken vore fader till sökandena, ävensom

att Abrahamsson genom en den 10 mars 1927 dagtecknad handling,

vilken den 18 i samma månad och år delgivits sökanden Albert Andersson,

återkallat ett av honom till Albert Anderssons förmån den 16 september

1924 upprättat testamente.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Då Abraha,nässon sålunda vid. sin död såsom närmaste släktingar efterlämnat

åtskilliga kusiner, däribland sökandenas fader, och då ett efterskänkande

av kvarlåtenskapen efter den avlidne på grund av skyldskap därför

icke syntes kunna ifrågakomma till förmån för sökandena samt ej

heller kunde anses vara visat, att sökandena eljest stått den avlidne i livstiden

nära, utan det av utredningen i ärendet åtminstone beträffande

Albert Andersson fastmer framginge, att ett efterskänkande av viss dex

av kvarlåtenskapen efter den avlidne icke skulle stå i full överensstämmelse

med den avlidnes yttersta vilja, hemställde ämbetet, att framställningen

icke måtte föranleda någon åtgärd.

Av utredningen synes framgå, att Abrahamsson knappast tänkt sig att Departement*- av sökandena, vilka äro Abrahamssom kusinbarn, utkräva ifrågavarande

fordringar. Detta antagande vinner stöd av bland annat den omständigheten,

att Abrahamsson icke, såvitt visats, avkrävt sökandena

ränta å lånen, ehuru sådan varit utfäst i skuldförbindelserna. Vid angivna

förhållande och då sökandena enligt utredningen befinna sig i

mindre goda ekonomiska omständigheter, skulle det enligt min mening

vara obilligt, örn sökandena nu nödgades till allmänna arvsfonden inbetala

fordringsbeloppen.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att allmänna arvsfonden genom arv efter hemmansägaren

Anders Abrahamsson från Horsaberga i Hamneda

socken tillfallna fordringar hos Albert Andersson

å 1,000 kronor jämte ränta enligt revers den 1 juli

1924 och hos Carl Andersson å 1,500 kronor jämte

ränta enligt revers den 1 maj 1925 måtte efterskänkas

till förmån för vederbörande gäldenär.

8:o.

Rätten till arv efter gårdfarihandlanden Karl Johan Jonsson från

Tuna socken. Den 25 juli 1933 avled gårdf arihandlanden Karl Johan

Jonsson från Vattjom i Tuna socken av Västernorrlands län utan att,

såvitt en efter honom upprättad bouppteckning utvisar, efterlämna någon

arvsberättigad släkting. Behållningen i boet utgjorde enligt bouppteckningen

1,070 kronor 20 öre.

I en till Kungl Majit ställd, till länsstyrelsen i Västernorrlands län ingiven

och av länsstyrelsen med införskaffad utredning och eget yttrande

den 31 december 1934 till kammaradvokatfiskalsämbetet översänd skrift

har förre handlanden Lars Olsson i Vattjom anhållit, att allmänna arvsfondens

rätt till Jonssons kvarlåtenskap måtte avstås till förmån för sökanden.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Departemet

chefm.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Till stöd för ansökningen har sökanden vid förhör inför vederbörande

polismyndighet anfört i huvudsak följande:

Sökanden hade känt Jonsson sedan 1912. Jonsson hade vid den tiden drivit

affärer i Torps socken och därvid ofta bott i sökandens föräldrahem.

Då sökanden för fem år sedan flyttat till Vattjom, hade Jonsson kommit

efter och börjat idka gårdfarihandel även där, varvid Jonsson huvudsakligast

bott hos sökanden. Från den 1 januari 1933 till sin död hade Jonsson,

som under denna tid varit sjuklig och icke kunnat företaga några resor,

oavbrutet bott hos sökanden. Under sin vistelse hos sökanden hade

Jonsson vid flera tillfällen yttrat, att vid hans död kvarlåtenskapen efter

honom skulle tillfalla sökanden. Testamente hade också ifrågasatts av

Jonsson, men något sådant hade icke hunnit upprättas, enär Jonsson plötsligt

avlidit efter endast tre eller fyra dagars vistelse å Sundsvalls lasarett.

Av den förebragta utredningen inhämtas därjämte, att sökanden, vilken

är arbetslös och har familj att försörja, befinner sig i små ekonomiska omständigheter.

Vidare framgår av handlingarna, att vid vittnesförhör, som

på sökandens begäran hållits den 20 november 1933 inför Medelpads västra

domsagas häradsrätt med två personer, vilka väl känt Jonsson, dessa uppgivit,

att Jonsson under förra halvåret 1933 till dem fällt yttranden av

innehåll, att hans kvarlåtenskap skulle tillfalla sökanden såsom ersättning

för det sökanden åtagit sig att vårda honom under hans återstående livstid.

Länsstyrelsen har i sitt yttrande tillstyrkt bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har med skrivelse den 29 januari 1935

överlämnat ärendet till Kungl. Maj:ts prövning och därvid för egen del

anfört i huvudsak följande:

Omvittnade yttrandena hade icke bevakats såsom muntligt testamente

efter Jonsson, och sökanden hade i en till ämbetet ställd skrift förklarat,

att han icke åberopade yttrandena såsom testamente. På grund därav

kunde sökanden icke grunda någon rätt å berörda yttranden. Med hänsyn

emellertid till dessa yttranden och då sökanden, enligt vad handlingarna

i ärendet gåve vid handen, stått den avlidne i livstiden nära, ansåge

ämbetet fog föreligga för ett avstående av ifrågavarande arv till förmån

för sökanden.

tts- På grund av de i ärendet föreliggande omständigheterna finner jag i

likhet med de hörda myndigheterna skäligt, att ifrågavarande kvarlåtenskap

avstås till förmån för sökanden.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att allmänna arvsfondens rätt till arv efter gårdfarihandlanden

Karl Johan Jonsson från Vattjom i

Tuna socken må avstås till förmån för Lars Olsson.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206. 27

9:o.

Rätten till arv efter förra telegraiisten Hedvig Sjöberg från Borgholm.

Förra telegrafisten Hedvig Sjöberg från Borgholm, vilken var född den 31

oktober 1853, avled den 8 februari 1934 utan att, såvitt en efter henne

upprättad bouppteckning utvisar, efterlämna någon arvsberättigad släkting.

Behållningen i boet efter henne utgjorde enligt bouppteckningen

29,143 kronor 54 öre. Bland tillgångarna ingick en fastighet i kvarteret

Våren i Borgholm med taxeringsvärde av 6,000 kronor.

Den 7 maj 1934 anställdes vid Ölands norra mots häradsrätt vittnesförhör

angående tillkomsten av vissa utav Hedvig Sjöberg lalida yttranden,

genom vilka hon skulle hava förordna! örn sin kvarlåtenskap till förmån

för Ölands forngård. Berörda yttranden bevakades samma dag vid häradsrätten

såsom muntligt testamente efter Hedvig Sjöberg.

Sedan kammaradvokatfiskalsämbetet å allmänna arvsfondens vägnar

erhållit del av protokollet över vittnesförhöret samt ämbetet, på grund av

bestämmelserna i 4 § lagen den 8 juni 1928 örn allmänna arvsfonden, underställt

Kungl. Maj:t frågan örn godkännande av nämnda yttranden såsom

muntligt testamente, förklarade Kungl. Majit genom beslut den 10

augusti 1934, att klander mot ifrågavarande såsom testamente bevakade

yttranden skulle för arvsfondens räkning äga rum.

Ämbetet instämde därefter till förenämnda häradsrätt Ölands kulturminnesförening

såsom ägare av Ölands forngård med yrkande, att omförmälda

yttranden måtte förklaras icke innefatta ett lagligt testamente och

följaktligen icke utgöra hinder för allmänna arvsfonden att tillträda kvarlåtenskapen

efter Hedvig Sjöberg. Genom utslag den 29 oktober 1934, vilket

vann laga kraft, blev ämbetets talan av häradsrätten bifallen.

I en till Kungl. Majit ställd, den 27 november 1934 dagtecknad skrift,

vilken ingivits till länsstyrelsen i Kalmar län, har nu kulturminnesföreningen

hemställt, att Kungl. Majit måtte till riksdagen avlåta proposition

örn avstående av Hedvig Sjöbergs kvarlåtenskap till förmån för föreningen.

Till stöd för denna hemställan har anförts bland annat!

Hedvig Sjöbergs fader hade varit stadsfiskal i Borgholm under åren

1844—1900. Efter en äldre halvsysters död för några år sedan hade Hedvig

Sjöberg bebott föräldrarnas gamla fastighet, som vore det enda sedan stadens

tillkomst i början av 1800-talet i ursprungligt skick kvarstående huset.

Enbart av denna anledning vore huset väl värt att bevaras. Innan

Hedvig Sjöberg inflyttat i föräldragården hade hon rådgjort med kulturminnesföreningens

ordförande redaktören S. E. Sjöholm i Borgholm, om

huruvida hon kunde bo i den gamla tämligen förfallna fastigheten eller

om hon även i fortsättningen skulle hyra lägenhet i staden. På Sjöholms

inrådan hade hon låtit nödtorftigt reparera fastigheten och flyttat in i

densamma. Vid samtalet med Sjöholm hade hon nämnt, att hon gärna skulle

se, att fastigheten och diverse lösören komme till Ölands forngård som ett

minne av hennes fader, den gamle stadsfiskal^^ vars uniform med mera

toragården redan tidigare fått mottaga såsom gåva. Då hon omkring ett

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

halvår senare talat med tro hantverkare, som''varit sysselsatta med reparation

av bostaden, hade hon för dem bekräftat det givna löftet, vilket hon

tydligen ansett bindande. Det förtjänade framhållas, att flera försök

gjorts att förmå henne skänka eller ntlova penningar för andra ändamål,

bland annat missionen, men att hon bestämt vägrat detta. Hennes vilja

och avsikt att skänka sin kvarlåtenskap till toragården för att därigenom

hugfästa faderns minne syntes därför vara till fullo ådagalagda.

Beträffande kulturminnesföreningen och dess verksamhet anföres därefter

i ansökningen följande:

»Vad Ölands kulturminnesförening, som är ägare till Ölands torngård,

beträffar, så bildades föreningen år 1913 och har sedan dess verkat för sitt

ändamål-. ’att tillvarataga och vårda de alster av gammal kultur, som

kunna tjäna som prov på den öländska befolkningens arbete, slöjd, levnadssätt

och plägseder i forna tider ... Väcka och stärka känslan av samhörighet

med forntid och nutid samt kärlek till fäderneslandet och i all

synnerhet den egna hembygden.’

Föreningens ekonomiska resurser lia varit ytterst små, och först 1928

kunde ett av föreningens önskemål förverkligas: upprättandet av en

öländsk fÖrngård i Borgholm. För detta ändamål inköptes en äldre större

fastighet i staden för en summa av 24 000 kronor, vilken fastighet sedan

iordningställts som museum och hembygdsgård. På tomten befinner sig

ett 100-årigt större stenhus, i vilket museet är inrymt, rumsinteriörer,

åskådliga samlingar av öländskt hantverk och hemslöjd liksom också en

mindre förhistorisk typsamling. Fastigheten inrymmer dessutom en gammalstuga,

vagnbod och redskapsbod samt stall, väderkvarn med kvarnmuseum,

varjämte en sjöbod är under uppförande. Inalles innehålla samlingarna

cirka 5,000 nummer, men då befolkningen visat sitt stora intresse

för företaget äro dessa i starkt stigande.

_ För att kunna finansiera detta jämförelsevis stora företag med omändringar

och reparationer, underhåll av fastighet och inventarier, nyinköp

etc. har föreningen uteslutande varit hänvisad till sina egna krafter, varjämte

minnesgoda ölänningar i Stockholm ihågkomma föreningen med

ett par donationer. Den enda hjälp från det allmänna föreningen erhållit

har varit ett mindre årsanslag från Borgholms stad, för innevarande år

utgående med 200 kronor. Ekonomien är därför ganska bekymmersam, helst

som fastigheten fortfarande är graverad med 17,500 kronor, vilket lån finnes

i Borgholms sparbank. Styrelsen hade därför tänkt söka lotterimedel

för att åtminstone kunna täcka denna skuld, så att forngårdens framtid

skulle bliva tryggad, men man har icke ansett sig kunna göra detta i den

stora konkurrens, som råder örn lotterimedel.

När därför styrelsen erhöll kännedom om fröken Hedvig Sjöbergs testaxnentariska

föreskrifter, hoppades man. att härigenom en utväg skulle yppa

sig, så att toragården kunde göras skuldfri och dess framtid säkerställas.

Dessutom skulle genom detta testamente även ett annat önskemål kunna

förverkligas, nämligen bevarandet av den gamla Sjöbergska fastigheten,

vilken, utom det intressanta i exteriör och interiör, skulle kunna inrymma

ett öländskt arkiv och bibliotek med bibehållandet av den gamla rumsinredningen

från 1800-talets första år.»

Sedermera har till länsstyrelsen ingivits en till Kungl. Maj:t ställd, den

22 december 1934 dagtecknad skrift, däri fröken Adamina Fock i Hälsing
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

29

borg anhållit, att av ifrågavarande arvsmedel ett belopp av 7,000 kronor

eller den mindre summa, som kunde prövas skälig, måtte avstås till förmån

för henne. Till stöd för denna ansökan har anförts huvudsakligen följande.

Hedvig Sjöberg och sökanden hade blivit bekanta 1891, och mellan dem

hade snart utvecklats en varm vänskap, som varat ända till Hedvig Sjöbergs

frånfälle. Under år 1897 hade Hedvig Sjöberg och sökanden bildat

gemensamt hushåll, och från den tiden hade de bott tillsammans samt delat

hushållsutgifter, hyra m. m. Endast under de senaste åren hade sökanden

tidvis bott hos en syster i Hälsingborg. Då Hedvig Sjöberg varit

den ekonomiskt mera välsituerade av de båda, hade hon alltid förutsatt såsom

en given sak, att sökanden vid hennes frånfälle skulle erhålla del i

hennes kvarlåtenskap. Sista gången hon yttrat sig härom till sökanden

hade varit på sommaren 1933, då hon uttryckligen förklarat, att, örn hon

folie ifrån, sökanden skulle erhålla ett belopp av 7,000 kronor. Hon hade

även nämnt, att det belopp, som vore ämnat åt sökanden, läge i ett kuvert

i hennes chiffonjé. Vid samma tillfälle hade Hedvig Sjöberg också yttrat,

att hon å en sparbanksbok hade innestående vissa medel, som hon önskade

skulle tillfalla missionen. — Sökandens enda inkomst utgjordes av understöd

från Riddarhuset med 700 kronor örn året samt från Johanniterorden

med 500 kronor örn året ävensom avkastningen av ett kapital å 3,000

kronor.

Av sistnämnda ansökning bifogade handlingar framgår, att Adamina

Fock är född den 5 september 1846 och att hon 1934 taxerats till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt för ett belopp av 890 kronor. En person,

som skött Hedvig Sjöberg, har intygat, att denna vid två olika tillfällen

till personen ifråga yttrat, att Adamina Fock skulle få något av hennes

kvarlåtenskap. Det förtjänar anmärkas, att efter Hedvig Sjöbergs död ett

kontant belopp å 6,950 kronor anträffades liggande i en låda i hennes chiffonjé.

Landsfiskalen i Borgholm, vilken av länsstyrelsen anmodats att avgiva

yttrande över Adamina Focks ansökan, har vitsordat riktigheten av de

utav henne lämnade uppgifterna rörande förhållandet mellan henne och

den avlidna. Enär Adamina Fock på grund av hög ålder och ytterligt

nedsatt synförmåga vore oförmögen att taga vård örn sig själv och i sådant

avseende vore hänvisad till andra människors hjälp, ansåge landsfiskalen

hennes begäran vara synnerligen behjärtansvärd, varför han icke

hade något att erinra mot bifall till densamma.

Länsstyrelsen, som redan den 29 november 1934 eller före mottagandet

av Adamina Focks ansökan avgivit tillstyrkande yttrande över den av

fornminnesföreningen gjorda framställningen, har i förnyat utlåtande den

9 februari 1935 anfört bland annat:

Länsstyrelsen vidhölle sitt tillstyrkande av fornminnesföreningens ansökan

örn erhållande av kvarlåtenskapen efter Hedvig Sjöberg. Enär det

emellertid, på grund av i ärendet upplysta förhållanden, finge anses billigt,

att Adamina Fock tillerkändes något underhållsbidrag av arvsmed
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

P«p urtementäthefen.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

len ifråga, och då sådant bidrag, nied hänsyn till hennes höga ålder och

oförmåga att taga vård om sig själv, lämpligast borde utgå med visst årligt

belopp och ej med ett kapitalbelopp på en gång, ville länsstyrelsen på

det sätt tillstyrka bifall till Adamina Focks ansökan, att hon tillerkändes

ett årligt underhållsbidrag av exempelvis 500 kronor att utbetalas av fornminnesföreningen,

örn kvarlåtenskapen avstodes till denna, och i annat

fall av arvsfondens medel.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har i utlåtande den 17 december 1934

över kulturminnesföreningens ansökan anfört, bland annat, att ämbetet

ansåge efterskänkande av allmänna arvsfonden tillfallet arv till förmån

för juridisk person på grund av avfattningen av stadgandet i 5 kap. 3 §

nya arvslagen icke kunna äga rum. Redan av denna anledning kunde enligt

ämbetets mening föreningens ansökning icke vinna bifall. Skulle

emellertid lagrummet även vara tillämpligt å juridiska personer, syntes

det dock icke kunna tillämpas i nu ifrågavarande fall, enär enligt ämbetets

mening föreningen icke kunde sägas hava stått arvlåtaren nära och

billighetsskäl ej heller talade för ett avstående.

Beträffande Adamina Focks ansökan har kammaradvokatfiskalsämbetet

i utlåtande den 15 februari 1935 anfört följande:

Av handlingarna i ärendet syntes framgå, att sökanden stått den avlidna

i livstiden nära, i anledning varav och med hänsyn till övriga i ärendet

förekomna omständigheter fog för ett efterskänkande av viss del av

kvarlåtenskapen efter Hedvig Sjöberg till förmån för sökanden syntes förefinnas.

Ett dylikt avstående ansåge ämbetet böra få formen av en årlig

livränta till sökanden under hennes återstående livstid. Ämbetet ville i

detta sammanhang i tillämpliga delar åberopa Kungl. Maj:ts proposition

nr 196, punkt 6, till 1934 års riksdag angående avstående av viss del av

allmänna arvsfondens rätt till arv efter disponenten Pontus Andersson från

Motala och särskilt vad föredragande departementschefen därvid anfört i

fråga örn sättet för beredande av livränta åt däri föreslagen person genom

överlämnande av erforderligt kapitalbelopp till särskild förvaltning hos

statskontoret, som skulle hava att med avkastningen gälda livräntan.

Denna form för beredande av livränta borde enligt ämbetets mening

komma till användning jämväl i förevarande fall. I fråga örn storleken

av livräntan syntes ett årligt belopp av 600 kronor skäligt. Denna livränta

borde utgå från och med den månad, som infölle näst efter den, varunder

kvarlåtenskapen blivit redovisad till allmänna arvsfonden, och av statskontoret

utbetalas månadsvis i efterskott. För tiden, innan livräntan

började utgå, borde sökanden erhålla understöd, vilket enligt ämbetets

mening borde utgå med samma belopp för år räknat, vartill livräntan

bestämts. Jämväl detta understöd syntes böra utgå månadsvis och

utbetalas av boutredningsmannen i slutet av månaden med början från

och med mars månad 1934, till dess förenämnda livränta började utgå.

Såsom jag under punkten 6 här förut närmare utvecklat, anser jag stadgandet

i 5 kap. 3 § lagen om arv icke utesluta möjlighet att avstå allmänna

arvsfonden tillfallet arv till förmån för juridisk person. Då Hedvig

Sjöberg på grund av vad i ärendet blivit upplyst måste antagas hava

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

hyst en allvarlig önskan, att hennes fastighet efter hennes frånfälle skulle

tillfalla kulturminnesföreningen, för vilken hon även på annat sätt visat

sitt intresse, och då det jämväl ur andra synpunkter förefaller behjärtansvärt,

att fastigheten övertages av föreningen, anser jag mig böra

tillstyrka, att den, efter att hava befriats från ansvar för intecknad gäld,

avstås till föreningen. Däremot finner jag icke tillräckliga skäl föreligga

för bifall till föreningens ansökan i övrigt.

Vad angår Adamina Fock finner jag skäligt, att en livränta beredes

henne under hennes återstående livstid. Livräntan synes mig skäligen

böra bestämmas till 600 kronor för år att utgå från och med mars månad

1934. I likhet med vad som skett bland annat i det av kammaradvokatfiskalsämbetet

åberopade fallet torde därvid böra förfaras så, i vad

rör livränta för ej förfluten tid, att erforderligt kapitalbelopp, efter en

räntefot av 3 procent utgörande 20,000 kronor, överlämnas till särskild förvaltning

hos statskontoret, som skall hava att med avkastningen gälda

livräntan och sedermera efter livräntetagarens död inleverera det avsatta

kapitalet till allmänna arvsfonden. De närmare bestämmelser, som kunna

finnas erforderliga rörande kapitalets förvaltning med mera, torde

böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter förra telegrafisten Hedvig Sjöberg

från Borgholm må avstås

dels den avlidnas fastighet i kvarteret Våren i Borgholm

till Ölands kulturminnesförening;

dels ock vad som åtgår för beredande av livränta åt

Adamina Fock med 600 kronor örn året från och med

mars månad 1934 under hennes återstående livstid.

10 :o.

Rätten till arv efter f. d. kontraktsprosten Carl Gustaf Wahrenberg från

Uppsala. Den 27 februari 1934 avled f. d. kontraktsprosten Carl Gustaf

Wahrenberg från Uppsala utan att, såvitt en efter honom upprättad bouppteckning

utvisar, efterlämna arvsberättigad släkting. Behållningen i

boet uppgick enligt bouppteckningen till 41,181 kronor.

Den 12 mars 1934 anställdes vid rådhusrätten i Uppsala vittnesförhör

rörande tillkomsten av vissa av Wahrenberg fällda yttranden, genom

vilka han skulle hava förordnat örn viss del av sin kvarlåtenskap till förmån

för komministern E. Råberger i Forsbacka. Dessa yttranden bevakades

samma dag vid rådhusrätten såsom muntligt testamente efter Wahrenberg.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Martts proposition nr 206.

Sedan kammaradvokatfiskalsämbetet underställt frågan om godkännande

av berörda testamente Kungl. Majits prövning, förklarade Kungl.

Majit genom beslut den 24 maj 1934, att klander mot detsamma icke skulle

för allmänna arvsfondens räkning äga rum.

Till allmänna arvsfonden har sedermera av utredningsmannen i boet

efter Wahrenberg enligt av kammaradvokatfiskalsämbetet den 21 september

1934 godkänd redovisningsräkning inlevererats tillhopa 37,849 kronor

47 öre.

I en till Kungl. Majit ställd skrift den 22 maj 1934, vilken ingivits till

länsstyrelsen i Uppsala län, hava inkasseraren Olof Adolf Fredrik Utterbeck

och dennes broder verkstadsarbetaren Sten Gustaf Utterbeck, båda

i Stockholm, anhållit, att en del av arvet efter Wahrenberg måtte avstås

till förmån för dem. Till stöd för ansökningen hava sökandena åberopat,

att de vore sysslingar till Wahrenberg och befunne sig i små ekonomiska

omständigheter.

Vidare har förra husföreståndarinnan Anna Wilhelmina Andersson i

Grillby i en till Kungl. Majit ställd, den 28 augusti 1934 dagtecknad skrift

hemställt, att av arvet efter Wahrenberg måtte till henne avstås såsom

understöd största möjliga belopp, dock lägst 3,000 kronor. Till stöd för

ansökningen har sökanden anfört, att hon under de senaste femton åren

av Wahrenbergs levnad förestått dennes hem, att hon vore för gammal

att taga ny anställning samt att hennes besparingar icke räckte till att

trygga utkomsten under hennes återstående levnad.

Länsstyrelsen i Uppsala län har med eget utlåtande den 20 juli 1934

till kammaradvokatfiskalsämbetet överlämnat bröderna Utterbecks ansökning

jämte från Överståthållarämbetet och magistraten i Uppsala

infordrad utredning i ärendet. Efter det Kungl. Majit anbefallt samma

länsstyrelse att verkställa utredning och avgiva utlåtande i anledning

av Anna Wilhelmina Anderssons ansökning, har länsstyrelsen till kammaradvokatfiskalsämbetet

överlämnat ett den 25 september 1934 dagtecknat

utlåtande, vid vilket fogats från landsfiskalerna i Håbo distrikt och

Åsunda distrikt införskaffad utredning.

Med utlåtande den 4 mars 1935 har kammaradvokatfiskalsämbetet överlämnat

handlingarna i ärendet till Kungl. Majit.

Av vid ansökningarna fogade handlingar och den verkställda utredningen

i övrigt framgår i huvudsak följande.

Olof Adolf Fredrik Utterbeck är född den 13 januari 1879 och gift. Makarna

hava en adoptivson, född 1923. Hustruns hälsa uppgives vara vacklande.

Mannen är anställd såsom inkasserare hos en möbelfirma i Stockholm.

Enligt ansökningen är hans inkomst där huvudsakligen baserad

på provisioner och mycket knapp. Enligt uppgift vid polisförhör uppbär

han en avlöning av 40 kronor per vecka. Vid taxeringen år 1933 uppskattades

hans inkomst av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet till

2,270 kronor. Senast under åren 1917 och 1932 har han av Stockholms

stad åtnjutit med fattigvård likställd sjukvård.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majlis proposition nr 206.

Enligt egen uppgift har han brevväxlat med Wahrenberg sedan omkring

1900 och vid skilda tillfällen efter 1909 besökt Wahrenberg i dennes

hem, såväl i Husby-Sjutolft och Litslena i Uppsala län som i Uppsala

stad, dit Wahrenberg som emeritus flyttat 1932. Han uppgiver sig också

hava åtnjutit ekonomisk hjälp av Wahrenberg ett par gånger, bland annat

vid ett tillfälle för startande av en affär.

Wahrenbergs förenämnda husföreståndarinna Anna Wilhelmina Andersson

har vid polisförhör uppgivit, att Wahrenberg vid flera tillfällen

för henne omtalat, att han sänt penningar till Olof Adolf Fredrik Utterbeck.

Föreståndaren för stadsmissionen i Stockholm, pastor Johnsson, har

i ett intyg meddelat, att Wahrenberg vid ett tillfälle översänt ett belopp

till Johnsson att användas till hjälp åt Olof Adolf Fredrik Utterbeck, att

denne enligt vad som framgått av Wahrenbergs brev tidigare erhållit

hjälp av Wahrenberg och att Wahrenberg i sitt brev givit uttryck för sin

uppskattning av Utterbecks förmåga att trots de svåraste omständigheter

hålla sig och sin familj uppe. Pastor Johnsson har dessutom i intyget

förklarat, att han personligen väl kände Utterbecks förhållanden och karaktär,

enär denne nödgats uppsöka Johnsson i lijälpärenden, och att

han ansåge Utterbeck vara i synnerlig grad förtjänt av och i behov av

stöd.

Sten Gustaf Utterbeck är född den 21 november 1880 och gift. Enligt

egna uppgifter har han sedan januari 1934 haft anställning vid AtlasDiesels

verkstäder i Sickla med en lön av 40 å 45 kronor i veckan men

dessförinnan varit arbetslös sedan februari 1932; under sistnämnda tid

hade han erhållit ett understöd av 7 kronor i veckan från A. K. och stundom

tillfällig penninghjälp från sociala institutioner. Enligt läkarintyg

lider han av en svår kronisk biåskatarr, som tidvis gör honom oförmögen

till arbete. Senast under åren 1917, 1920, 1922, 1928, 1929 och 1932 har han

av Stockholms stad åtnjutit med fattigvård likställd sjukvård. För hjälpen

under de tre sistnämnda åren häftar han i skuld med 460 kronor.

Åren 1932 och 1933 har han sökt, men ej erhållit, kontant fattigvårdsunderstöd.

Även hustrun uppgives vara sjuklig. Vid taxeringen år 1933

har inkomsten av tjänst eller annan förvärvsverksamhet uppskattats för

mannen till 990 kronor och för hustrun till 1,520 kronor.

Sten Gustaf Utterbeck har själv uppgivit, att han aldrig besökt Wahrenberg

eller brevväxlat med denne.

Anna Wilhelmina Andersson är född den 23 december 1875 och ogift.

Enligt egna uppgifter har hon under sin omkring 15-åriga anställningstid

hos Wahrenberg skött hushållet utan annan hjälp och därvid åtnjutit

fritt vivre och i genomsnitt 65 kronor i månaden kontant. Vid Wahrenbergs

död hade hon av dennes bo fått inköpa möbler och husgeråd folden

bostad hon hyrt i Grillby. Hennes besparingar uppginge till omkring

12,000 kronor. Hon lede nu icke av någon sjukdom.

Komminister E. Råberger har med tillstyrkande av ansökningen i

ett intyg förklarat, att Wahrenberg mycket uppskattat fröken Anna Wilhelmina

Anderssons sätt att sköta hans hus och att Wahrenberg säkerligen

skulle hava ihågkomma henne med någon livränta, örn hans död

icke inträffat så hastigt. Jämväl polismyndigheten och kommunalstämmans

ordförande i Litslena socken hava under hänvisning till av dem

kända förhållanden tillstyrkt ansökningen örn understöd.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 206.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Länsstyrelsen Ilar i vad rör bröderna Utterbecks ansökan anfört, att

länsstyrelsen icke funne sig på grund av vad den verkställda utredningen

givit vid handen kunna tillstyrka bifall till ansökpingen, men i fråga om

Anna Wilhelmina Anderssons ansökan tillstyrkt, att hon av Wahrenbergs

kvarlåtenskap tillerkändes ett kapital, som kunde förskaffa henne en

skälig livränta.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har i sitt utlåtande anfört:

_ Då bröderna Utterbeck såsom sysslingar till den avlidne stått i tämligen

avlägset släktskapsförhållande till denne, som för övrigt enligt vad

utredningen i ärendet gåve vid handen vid sin död såsom närmaste släktingar

efterlämnat åtskilliga kusiner, samt bröderna Utterbeck icke heller

eljest kunde sägas hava stått den avlidne i livstiden nära, ansåge ämbetet

i likhet med länsstyrelsen tillräckliga skäl för ett efterskänkande

av någon del av kvarlåtenskapen till deras förmån icke föreligga. Ämbetet

nödgades därför avstyrka bifall till deras framställning i ärendet.

Beträffande därefter den av Anna Wilhelmina Andersson gjorda ansökningen

befunne sig denna sökande i små ekonomiska omständigheter

och hade uppnått en jämförelsevis hög ålder med förminskad möjlighet

till försörjning genom eget arbete. På grund härav och då hon härjämte

stått Wahrenberg i livstiden nära, syntes fog finnas för ett efterskänkande

till hennes förmån av allmänna arvsfondens rätt till viss del av kvarlåtenskapen

efter den avlidne.

Detta avstående ansåge ämbetet böra få formen av beviljandet av en

årlig livränta till henne under hennes återstående livstid. Ämbetet åberopade

i detta sammanhang i tillämpliga delar propositionen nr 196 punkt

6 till 1934 års riksdag angående avstående av viss del av allmänna arvsfondens

rätt till arv efter disponenten Pontus Andersson från Motala och

särskilt vad föredragande departementschefen därvid anfört ifråga örn

sättet för beredande av livränta åt däri föreslagen person genom överlämnande

av därför erforderligt kapitalbelopp till särskild förvaltning

hos statskontoret, som skulle hava att med avkastningen gälda livräntan.

Denna form för beredande av livränta borde enligt ämbetets mening

komma till användning jämväl i förevarande fall.

I fråga örn storleken av den ifrågasatta livräntan åt Anna Wilhelmina

Andersson syntes ett årligt belopp av 720 kronor vara skäligt och lämpligt.

Denna livränta borde utgå från och mod den 1 mars 1934 och av

statskontoret utbetalas månadsvis i efterskott.

I fråga örn bröderna Utterbeck förhåller det sig visserligen så, att de

såsom sysslingar till Wahrenberg icke heller enligt den äldre arvsordningen

skulle hava erhållit någon del av arvet, eftersom Wahrenberg efterlämnat

även kusiner. Då bröderna Utterbeck emellertid båda leva i

små omständigheter och då de hjälpåtgärder, som Walirenberg under livstiden

vidtagit gentemot den ene av bröderna, synas utvisa att han i viss

mån betraktat dem som närstående, anser jag mig kunna föreslå, att av

kvarlåtenskapen avstås ett belopp av 1,000 kronor till en var av dem.

Vad därefter angår Anna Wilhelmina Andersson, som under en längre

tid skött Wahrenbergs hus och som nu synes sakna tillräckliga medel för

sitt uppehälle under ålderdomen, anser jag i likhet med de hörda myndig
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

heterna skäligt, att lion ur kvarlåtenskapen beredes en livränta under sin

återstående livstid. Denna synes mig skäligen böra bestämmas till 600

kronor per år att utgå från och med mars månad 1934. Beträffande

sättet för beredande av livräntan torde böra gälla detsamma som jag förordat

under nästföregående punkt. Det kapitalbelopp, som i förevarande

fall behöver avsättas till särskild förvaltning, utgör efter en räntefot av

3 procent 20,000 kronor.

I anslutning till vad nu anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att av det allmänna arvsfonden tillfallna arvet efter

f. d. kontraktsprosten Carl Gustaf Wahrenberg

från Uppsala må avstås

dels ett belopp av 1,000 kronor till en var av Olof

Adolf Fredrik Utterbeck och Sten Gustaf Utterbeck,

dels ock vad som åtgår för beredande av livränta åt

Anna Wilhelmina Andersson med 600 kronor örn året

från och med mars månad 1934 under hennes återstående

livstid.

Vad föredragande departementschefen ovan

under punkterna l:o—10:o hemställt, däri statsrådets

övriga ledamöter instämma, bifaller Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Kurt Biörklund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:229 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående lån till Övre Norrlands erkända centralsjukkassa för beredande av rörelsekapital åt ka s. 4 i texten
  2. SU 1935:103 Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten