Sök i Ratio Lex

Angående lönetursberäkning och lönetillägg för vissa lärare inom folkskoleväsendet

1935-03-08 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:209, Angående lönetursberäkning och lönetillägg för vissa lärare inom folkskoleväsendet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition Nr 209.

1

Nr 209.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lönetursberäkning

och lönetillägg för vissa lärare inom folkskoleväsendet;

given Stockholms slott den 8 mars 1935.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 8 mars 1935.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg anför följande:

Kungl. Maj:t har till riksdagen avlåtit en denna dag dagtecknad proposition

angående statens övertagande av vissa kostnader för folkskoleväsendet

m. m. Vid min anmälan av förevarande fråga erinrade jag, bland annat,

örn en av folkskollärarkårens representantskap för lönefrågor hos Kungl. Maj:t

gjord framställning rörande lönetursberäkning och lönetillägg för vissa lärare

inom folkskoleväsendet samt anförde, att jag i annat sammanhang ämnade

föreslå Kungl. Maj:t att i särskild proposition förelägga riksdagen ärendet ifråga.

I nyssnämnda framställning anhöll folkskollärarkårens representantskap

för lönefrågor, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen dels att lärare vid

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 209. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition Nr 209.

folk- och småskolor för rätt till uppflyttning i högre lönegrad måtte kunna

tillgodoräkna sig tjänstgöring såsom icke-ordinarie lärare utöver tio lästerminer,

dels ock att icke-ordinarie lärare vid folk- och småskolor, då de tjänstgjort

vid nämnda skolor sammanlagt minst tio lästerminer, måtte erhålla

ett lönetillägg å 300 kronor för manlig och 200 kronor för kvinnlig folkskollärare

samt 150 kronor för småskollärarinna. Som motiv för framställningen

anfördes i huvudsak följande:

Rationaliseringsåtgärderna på folkskolans område, som bestode i indragning

av lärartjänster, förflyttning av lärare, begränsad ansökningsrätt till

lediga ordinarie lärartjänster m. m., innebure, att de vid rikets folkskolor

anställda icke ordinarie lärarna under den närmaste tiden vore helt eller

delvis uteslutna från möjligheterna att söka ordinarie befattning. Utöver

här omnämnda rationaliseringsåtgärder hade genom kungörelse den 30 december

1932 (nr 582) en väsentlig förändring inträtt beträffande kommunernas

rätt att anställa extra ordinarie lärare. Intill slutet av år 1932 gällde

en bestämmelse av innehåll, att »extra ordinarie lärare må anställas endast

i det fall, att växling i lärjungeantalet, förestående omorganisation av distriktets

skolväsen eller annan anledning gör sådant erforderligt.» Genom

nyss omnämnd kungörelse ändrades dessa bestämmelser därhän, att skolrådet

(skolstyrelsen) förpliktades under i stadgan angivna förhållanden anställa

lärare såsom extra ordinarie. Ändringen innebure en avsevärd försämring

i lärarnas anställningsvillkor. Medan det tidigare var en tillåtelse

för skoldistrikten att på nämnda grunder anställa lärare som extra ordinarie,

blev det efter angivna tidpunkt ett åliggande. Detta medförde uppenbarligen

en betydande ökning av de fall, då lärare anställdes på extraordinarie

i stället för på ordinarie stat, vilket i sin ordning måste få till följd en förlängning

av den tid, som läraren hade att tjänstgöra, innan ordinarie anställning

kunde vinnas. I sammanhang härmed erinrades örn, att den lön,

som ännu utginge för extra ordinarie lärare, ursprungligen måste ha varit

avpassad med hänsyn till en relativt kort tjänstgöring på extra ordinarie

stat och sålunda även för ett åtskilligt lägre åldersstadium än det, som redan

nu utgjorde medelåldern vid befordran i flertalet större samhällen i vårt land

men jämväl ofta på rena landsbygden. Sålunda kunde nämnas, att vid

den utnämning till ordinarie lärare i Stockholm, vilken ägde rum närmast

före den tidpunkt, då kungörelsen av den 20 juli 1933 (nr 507) om begränsad

ansökningsrätt trädde i kraft, medelåldern hos de utnämnda var 35 år.

För vid Göteborgs folkskolor åren 1932—1933 till ordinarie befordrade lärare

utgjorde medelåldern för de manliga 31.5 år, för kvinnliga 32.7 år och för

småskollärarinnor 29.7 år. Vid motsvarande utnämning i Malmö hade de

utnämnda lärarna tjänstgjort, de manliga 20 terminer, de kvinnliga 26 terminer.

Dessa förhållanden hänförde sig till den tid, innan ännu den ovannämnda

ändringen av folkskolestadgan trädde i kraft. Förutom denna

stadgeändring hade nu därjämte bestämmelsen om begränsad ansökningsrätt

ytterligare försämrat de extra ordinarie lärarnas ställning.

Vad representantskapet ovan anfört syntes visa, att av statsmakterna vidtagna

rationaliseringsåtgärder på skolans område komme att medföra en

ytterligare försämring av de icke ordinarie lärarnas befordringsutsikter. Redan

innan dessa åtgärder vidtogos, hade en väsentlig och varaktig försämring

i befordringsförhållandena inträtt, vilket framginge av en utredning,

gjord av f. d. byråchefen Edvard Göransson, som bilades skriften. Tidigare

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 209.

bleve ett avsevärt antal lärare befordrade till ordinarie redan under första

anställningsåret. Tabellerna i nyssnämnda utredning gåve vid handen, att av

de manliga folkskollärare, som utexaminerades 1923, vore inemot hälften

(49.8 procent) ordinarie vid utgången av vårterminen 1924. Av de manliga

lärare, som utexaminerades 1930, voro inom ett år endast 6.2 procent ordinarie.

En liknande ehuru ej fullt så utpräglad tendens visade siffrorna för

övriga lärarkategorier. Härtill komme, att särskilt på småskolans område

lärarna numera måste räkna med en period av arbetslöshet, innan de kunde

erhålla ens icke ordinarie anställning.

De lärarkategorier, det här gällde, åtnjöte i lagstadgad minimilön: manlig

folkskollärare 1,700 kronor, kvinnlig folkskollärare 1,500 kronor och småskollärare

1,000 kronor. Härtill komme dyrtidstillägg å statsbidragen till

avlöningarna, provisorisk avlöningsförbättring samt bostad och bränsle (ett

rum och kök eller ersättning härför enligt ortens pris). Dessa löner måste,

med hänsyn tagen till ifrågavarande tjänsteinnehavares utbildningskostnader,

betraktas som så låga, att en stödåtgärd vore starkt motiverad. Olika

löneregleringskommittéer, senast 1928 års lönekommitte, hade förordat löner

till högre belopp än de nu utgående. Dessa bestämdes på en tid, då inom

folkskolan icke florerade något extralärarsystem i den nuvarande omfattningen.

Vid 1934 års riksdag väcktes med anledning av de förhållanden, för vilka

här redogjorts, flera motioner. Dessa avsåge dels att icke ordinarie lärare

vid folk- och småskolor skulle efter en tjänstgöring av sammanlagt tio lästerminer

erhålla ett lönetillägg å 300 kronor för manlig och 200 kronor för

kvinnlig folkskollärare samt 150 kronor för småskollärarinna (I: 213 och II:

406), dels att lärare vid folk- och småskolor för rätt till uppfattning i högre

lönegrad må kunna tillgodoräkna sig den tjänstgöring såsom icke ordinarie

lärare de haft utöver tio lästerminer (I: 214 och II: 407), dels slutligen örn

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att Kungl. Maj:ts

kungörelse den 20 juli 1933 örn tillsättning i vissa fall av lärare vid folkoch

småskolor i så måtto ändras, att lärare som minst tolv terminer tjänstgjort

inom ett skoldistrikt må äga ansökningsrätt till inom distriktet ledigförklarad

ordinarie lärartjänst (I: 101).

I dessa motioner påpekades, hurusom antalet extra ordinarie tjänster redan

nu är mycket stort i förhållande till de ordinarie befattningshavarna. Sålunda

omnämndes, att i en av landets största kommuner (Göteborg) mer än

20 procent av de manliga lärarbefattningarna äro extra ordinarie, och motsvarande

tal för de kvinnliga lärarna i ifrågavarande kommun överstiger 17

procent.

I anledning av dessa motioner anförde statsutskottet bland annat rörande

de i motionerna påpekade svårigheterna i befordringshänseende för den icke

ordinarie lärarpersonalen: »Utskottet har funnit dessa svårigheter behjärtansvärda

och anser visst fog föreligga för de gjorda framställningarna,

särskilt vad angår förslaget om rätt att för uppfattning i högre lönegrad

få tillgodoräkna viss tjänstgöring.»

Med hänvisning till framställningarnas ekonomiska räckvidd ävensom till

utskottets uppfattning att en förändring av gällande avlöningsbestämmelser

i en uti motionerna avsedd utsträckning knappast torde böra ske utan föregången

prövning av Kungl. Maj:t samt därjämte till att yrkandena i motionerna

I: 213 och II: 406 redan på grund av särskild framställning vore

beroende på Kungl. Maj:ts prövning, avstyrkte utskottet de förenämnda

motionerna. Riksdagen beslutade i enlighet härmed.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 209.

Ytterligare kunde nämnas en annan omständighet, som motiverade vidtagandet

av stödjande åtgärder, nämligen det förhållandet att lärare från

privata skolor och från nedlagda småskoleseminarier kunde erhålla anställning

vid folkskolorna och därigenom i viss utsträckning fördröja de icke

ordinarie lärarnas befordran.

Skolöverstyrelsen avgav utlåtande i ärendet den 14 september 1934 samt

hänvisade därvid, i vad angår spörsmålet örn särskilda lönetillägg, till vad

överstyrelsen därutinnan anfört i ett yttrande den 27 januari 1934 över en

likartad framställning från representantskapet. I sistnämnda yttrande framhöll

överstyrelsen bland annat följande:

De försämrade befordringsmöjligheter, som genom rationaliseringsåtgärderna

drabbat de icke-ordinarie lärarna, vilka för en tid framåt blivit utestängda

från rätten att söka lediga ordinarie lärartjänster, medförde givetvis

för dessa betydande ekonomiska förluster. Detta måste kännas så mycket

hårdare, som många av dem just nu, innan sådant förbud inträdde, efter

många års väntan på befordran stöde inför utsikten att snarast kunna erhålla

ordinarie tjänst. Att statsmakterna tidigare behjärtat de extra ordinarie

lärarnas vid allmänna läroverk m. fl. statliga läroanstalter bekymmersamma

läge och på sätt närmare framginge av kungörelsen den 15 maj

1931 (nr 112) angående avlöningsförmåner för vissa extra ordinarie lärare

beviljat extra eller vikarierande ämneslärare vid ifrågavarande läroanstalter

provisoriska lönetillägg efter vissa tjänstår, syntes överstyrelsen utgöra ett

ytterligare skäl till att även folkskolans icke-ordinarie lärare må komma i

åtnjutande av dylik arvodesförhöjning.

Enligt förslaget skulle lönetillägget utgå endast till lärare, som innehaft

icke-ordinarie anställning — givetvis med full tjänstgöring — i sammanlagt

minst tio lästerminer samt till storleken motsvara ett ålderstillägg för

ordinarie lärare, sålunda för folkskollärare 300 kronor, för folkskollärarinna

200 kronor och för småskollärarinna 150 kronor, allt för år räknat.

Överstyrelsen hade verkställt en utredning angående de kostnader, som

ett bifall till detta förslag skulle medföra. Genom folkskolinspektörerna

hade inhämtats, huru många icke-ordinarie lärare av de nämnda kategorierna,

som vid slutet av läsåret 1933/1934 kunde beräknas hava minst tio

terminers tjänstgöring. Siffrorna hade blivit 167 extra ordinarie och 37

vikarierande folkskollärare, 239 extra ordinarie och 91 vikarierande folkskollärarinnor

samt 297 extra ordinarie och 176 vikarierande småskollärarinnor.

Sammanlagt uppginge de sålunda till 703 extra ordinarie och 304

vikarierande lärare, eller tillhopa 1,007. Med hänsyn till lönetilläggens föreslagna

storlek skulle det erforderliga anslagsbehovet för ändamålet utgöra

198,150 kronor. Ehuru den jämförelsevis betydande kostnad, som ett bifall

till framställningen således skulle komma att medföra, under rådande förhållanden

kunde vara ägnad att framkalla vissa betänkligheter, ansåge dock

överstyrelsen, att så starka skäl talade till förmån för densamma, att överstyrelsen

funne sig böra tillstyrka det gjorda yrkandet om provisoriskt lönetillägg

åt vissa icke ordinarie lärare vid folk- och småskolor.

Det syntes ligga i sakens natur, att det nu föreslagna lönetillägget skulle

få rent provisorisk karaktär och utgå endast, så länge de nuvarande abnorma

förhållandena i fråga örn de icke-ordinarie lärarnas befordringsförhållanden

vore rådande. Tilläggets utgående skulle sålunda årligen böra prövas

av riksdagen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 209.

Fråga kunde givetvis uppkomma, huruvida dyrtidstillägg skulle utgå på

det nu ifrågasatta lönetillägget. Överstyrelsen ville därvid endast erinra

örn, att dyrtidstillägg icke utginge på den av riksdagen beviljade provisoriska

avlöningsförbättringen åt lärare vid folk- och småskolor (kungörelsen

nr 241/1929). Däremot utginge dyrtidstillägg å det med det nu ifrågasatta

lönetillägget närmast jämförliga provisoriska tillägget åt lärare vid allmänna

läroverk med flera enligt ovannämnda kungörelse nr 112/1931.

Slutligen vill överstyrelsen beröra frågan, från vilket anslag i riksstaten

de föreslagna lönetilläggen åt icke-ordinarie lärare borde utgå. Med hänsyn

till ändamålets provisoriska karaktär kunde det måhända befinnas lämpligast,

att i riksstaten uppfördes ett särskilt extra förslagsanslag. A andra

sidan kunde det möjligen befinnas mera praktiskt, att bidragen till dessa

lönetillägg finge utgå ur det anslag, från vilket redan avlöning till extra

ordinarie och vikarierande lärare bestredes, nämligen ur anslaget till statsbidrag

till avlöning åt lärare vid folkskolor.

Överstyrelsen ville nu under hänvisning till den härför av representantskapet

framlagda motiveringen tillstyrka även den föreliggande framställningen,

i vad den avsåge rätt för lönetursberättigade lärare att för uppflyttning

i högre lönegrad få tillgodoräkna sig tjänstgöring såsom icke-ordinarie

lärare utöver 10 terminer.

Överstyrelsen hade verkställt en utredning angående de ekonomiska konsekvenserna

av ett bifall till framställningen i nu förevarande punkt.

Genom folkskolinspektörerna hade inhämtats, att den 1 januari 1934 funnes

i någon av de tre lägsta lönegraderna följande antal lärare, vilka tidigare

i mera än 10 terminer tjänstgjort såsom icke ordinarie lärare vid folkskoleväsendet,

nämligen 185 folkskollärare, 447 folkskollärarinnor och 289

tillhörande småskolekåren, därav 257 ordinarie vid småskola, 21 tills vidare

anställda vid mindre folkskola och 11 tills vidare anställda såsom biträdande

lärare vid folkskola. Sammanlagda antalet sådana lärare utgjorde sålunda

921. Överstyrelsen hade tillika undersökt, hur dessa lärares uppfattning i

högre lönegrad allenast av den anledningen, att icke-ordinarie tjänstår utöver

fem finge medräknas, komme att fördela sig under de närmaste fem

åren, under förutsättning att nytt ålderstillägg av nu ifrågavarande anledning

finge tillträdas den 1 januari något av åren 1936—1940.

Med hänsyn till ålderstilläggens storlek för de olika lärarkategorierna —

300 kronor för folkskollärare, 200 kronor för folkskollärarinna och 150 kronor

för medlem av småskolekåren — hade vidare beräknats, att kostnaderna

för de sålunda intjänade ålderstilläggen komme att under femårsperioden

uppgå till följande belopp: för folkskollärare 56,100 kronor, för

folkskollärarinnor 88,400 kronor och för småskollärare 42,900 kronor, eller

sammanlagt 187,400 kronor. Dessa kostnader komme att fördela sig på de

särskilda åren sålunda: år 1936 77,250 kronor, år 1937 29,250 kronor, år

1938 30,350 kronor, år 1939 28,250 kronor och år 1940 22,300 kronor.

Såsom ovan framhållits grundade sig dessa beräkningar av medelsbehovet

på det antal ordinarie lärare med mera än 10 terminers tjänstgöring såsom

icke ordinarie, som den 1 januari 1934 befunne sig i någon av de tre lägre

lönegraderna. Givetvis tillsattes även efter nämnda tidpunkt år för år ordinarie

lärare, som skulle kunna bliva berättigade till ålderstillägg på grund

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition Nr 209.

av långvarig icke-ordinarie tjänstgöring. Kostnaderna komme därigenom

att stiga utöver de nu beräknade.

Vad slutligen beträffade kostnadsfrågan från budgetsynpunkt ville överstyrelsen

erinra om följande. Därest frågan avgjordes vid 1935 års riksdag

i sådan riktning, att den fördelaktigare lönetursberäkningen började att tilllämpas

den 1 januari 1936, bleve medelsåtgången för den senare delen av

budgetåret 1935/1936 (sålunda tiden 1 januari—30 juni 1936) endast hälften

av ovannämnda för det första året beräknade summa av 77,250 kronor,

eller 38,625 kronor. Men då enligt nu gällande bestämmelser rekvisition

av avlöningsmedel för budgetåret 1935/1936 skulle ske först i juli månad

1936, då nytt anslag för budgetåret 1936/1937 stöde till förfogande, syntes

man icke behöva för ändamålet räkna med någon särskild anslagsförhöjning

under budgetåret 1935/1936.

Statskontoret avgav utlåtande i ärendet den 19 oktober 1934 och åberopade

därvid vad ämbetsverket i ett föregående utlåtande den 5 februari 1934

anfört rörande förutnämnda, av representantskapet tidigare gjorda framställning

i enahanda ärende.

- I sitt nyssnämnda den 5 februari 1934 avgivna utlåtande hade statskontoret

uttalat bland annat, att ämbetsverket på senare tid i åtskilliga fall

ställt sig välvilligt till framställningar, som avsett att mildra verkningarna

för befattningshavare på undervisningsväsendets område av vissa genomförda

organisatoriska förändringar. Frågan hade emellertid då varit om understöd

åt enskilda lärarinnor vid privata skolor och folkskolor, som till följd

av sådan organisationsändring förlorat sin anställning och på grund därav

råkat i ekonomiskt trångmål. Omständigheterna hade i dylika fall understundom

varit så ömmande, att hjälpåtgärder från statens sida ansetts vara

på sin plats. Annorlunda vore förhållandet med avseende å de personalgrupper,

som i den föreliggande framställningen avsåges. De befattningshavare,

som det där gällde, hade icke gått förlustiga sin anställning eller

ens lidit minskning i sina innehavande löneförmåner. Vad som inträffat

vore, att de sannolikt finge sina närmaste framtidsutsikter i viss mån försämrade.

Men detta vore icke något för dessa fall egenartat, utan fastmera

ett förhållande, som mer eller mindre ofrånkomligt hörde samman med de

senare årens rationaliserings- och besparingsåtgärder inom både den statliga

administrationen och kommunalförvaltningen. I detta sammanhang ville

statskontoret fästa uppmärksamheten vid de kontinuerliga personalindragningar

inom skilda grenar av statsförvaltningen, som kännetecknat det senaste

årtiondets besparingsarbete. Att därigenom och genom den därmed

sammanhängande, under åratal uppehållna vakanssättningen av ordinarie

tjänster befordringsutsikterna och utkomstmöjligheterna försämrats icke minst

för den icke-ordinarie personalen syntes vara ovedersägligt, men hade icke

ansetts kunna tagas till intäkt för krav på särskild lönekompensation. På

de anförda skälen ställde sig statskontoret ytterst betänksamt gentemot varje

förslag, gående ut på särskild gottgörelse åt hela personalgrupper på den

grund, att dithörande befattningshavare till följd av vidtagna organisatoriska

åtgärder såge sina befordringsutsikter försämrade. Under alla omständigheter

syntes det böra uppställas som oeftergivlig förutsättning för ett

stödjande ingripande från statens sida, ej blott att den inträdda försämringen

vore väsentlig och varaktig, utan ock att det klart uppvisades, att vederbörande

personalgruppers löneförhållanden vore sådana, att en stödåtgärd

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 209. 7

över hela linjen vore verkligen motiverad. Den utredning, som i förevarande

fall härutinnan framlagts, kunde statskontoret icke anse tillfyllest, så

mycket mindre som det här gällde befattningshavargrupper, vilka icke vore

avlönade enligt en enhetlig lönestandard, utan där tvärtom lönerna syntes

vara i hög grad växlande. Slutligen borde vid denna frågas bedömande

icke lämnas ur sikte, att det här icke rörde befattningshavare, vilka vore

i statens egen tjänst och för vilka staten själv alltså bestämde ej blott rättigheter

utan ock skyldigheter. Att i nuvarande läge, innan frågan örn folkskoleväsendets

framtida ställning ännu vore avgjord, utan grundlig utredning

öka statens redan betydande ekonomiska åtaganden på detta område

funne sig statskontoret icke kunna tillstyrka.

Vad statskontoret i sitt ovanberörda yttrande anfört rörande representantskapets

hemställan örn beredande av särskilda lönetillägg åt ifrågavarande

icke-ordinarie lärarpersonal, ägde, anför ämbetsverket, full giltighet jämväl

beträffande det i föreliggande framställning gjorda nya yrkandet örn rätt

för nämnda lärarpersonal att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna

den tjänstgöring såsom icke-ordinarie lärare, som vederbörande haft utöver

10 lästerminer.

Då statskontoret saknade anledning frångå sin i ämnet tidigare uttalade

uppfattning, avstyrkte ämbetsverket bestämt representantskapets i nu föreliggande

framställning gjorda yrkanden.

I likhet med statsutskottet vid 1934 års riksdag finner jag förhållandena

på folkskoleväsendets område giva fog för åtgärder i ovan angiven riktning.

Jag har intet att erinra mot de framlagda förslagen och tillstyrker

sålunda, att ordinarie lärare vid folk- och småskolor för rätt till uppflyttning

i högre lönegrad måtte kunna tillgodoräkna sig tjänstgöring såsom ickeordinarie

lärare utöver tio lästerminer ävensom att icke-ordinarie lärare vid

folk- och småskolor måtte, då de tjänstgjort vid nämnda skolor sammanlagt

minst tio lästerminer, erhålla ett lönetillägg å 300 kronor för manlig

och 200 kronor för kvinnlig folkskollärare samt 150 kronor för småskollärare.

Skäl torde icke föreligga att låta dyrtidstillägg utgå å sistnämnda

särskilda lönetillägg. De av överstyrelsen framlagda kostnadsberäkningarna

giva mig icke anledning till särskilt uttalande. Kostnaderna torde böra

bestridas ur förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt

lärare vid folkskolor. Detta anslag torde på grund härav, med hänsyn till

gällande utanordningsgrunder, icke behöva höjas utöver det belopp, som av

mig beräknats i förutnämnda proposition örn statens övertagande av vissa

kostnader för folkskoleväsendet.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att ordinarie lärare vid folk- och småskolor

må för rätt till uppflyttning i lönegrad kunna tillgodoräkna

sig tjänstgöring såsom icke-ordinarie lärare vid sådana

skolor utöver tio lästerminer, med rätt för Kungl. Majit att

utfärda härutinnan erforderliga tillämpningsbestämmelser;

dels ock medgiva, att från förslagsanslaget till Folkskolor

Departe
mentschefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 209.

m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor må

under budgetåret 1935/1936, på de närmare villkor Kungl.

Maj:t må äga bestämma, utgå provisoriskt lönetillägg åt

sådana icke-ordinarie lärare vid folk- och småskolor, som

innehaft icke-ordinarie anställning med full tjänstgöring vid

dylika skolor under sammanlagt minst tio terminer, med för

år räknat 300 kronor åt manlig och 200 kronor åt kvinnlig

folkskollärare samt 150 kronor åt småskollärare, anställd

vid småskola, mindre folkskola eller egentlig folkskola.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Tunberg.

Stockholm 1935, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:358 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönetursberåkning och lönetillägg för vissa lärare inom folkskoleväsendet. s. 1 i texten