Angående statsbidrag till vissa landsting för av dem disponerade vårdplatser å folksanatorierna
1935-03-08 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1935:214, Angående statsbidrag till vissa landsting för av dem disponerade vårdplatser å folksanatorierna
Dokumentets text
Kungl. Majus proposition nr 214-
1
Nr 214.
Kungl. Majus proposition till riksdagen angående statsbidrag
till vissa landsting för av dem disponerade
vårdplatser å folksanatorierna; given Stockholms slott
den 8 mars 1935.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 8 mars 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:
Enligt gällande bestämmelser utgår statsbidrag till driftkostnaderna vid
tuberkulosanstalter i allmänhet med 1 krona 75 öre för varje å sanatorium
(för lungtuberkulösa) vårdad patient, för vilken icke uttages högre dagavgift
än 2 kronor, samt med 1 krona 25 öre per dag för varje å tuberkulossjukDihang
till riksdagens protokoll 1035. 1 sami. Nr 214.
e,rr, 35
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 214.
stuga och tuberkulosavdelning vid lasarett vårdad patient, för vilken icke
uttages högre dagavgift än 1 krona 50 öre. Såsom generellt villkor gäller,
att dagavgiften å allmän säl icke får utgå med högre belopp än nu nämnda.
Till vissa tub erkul o san s tal te r i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands
län, där tuberkulosfrekvensen är särskilt hög samt den ekonomiska bärkraften
ringa, utgår statsbidrag med något förhöjda belopp enligt särskilt
medgivande av riksdagen.
Dessa bestämmelser lia närmast avseende å av landsting och kommuner
drivna tuberkulosanstalter. Till de av Konung Oscar Ilis jubileumsfond
drivna s. k. folksanatorierna har alltsedan 1905 utgått ett fixt anslag, som
under senare år upptagits till 50,000 kronor. För nästa budgetår har i
statsverkspropositionen (p. 105) för dessa sanatorier äskats ett anslag av
130,000 kronor, varav 80,000 kronor avsetts för täckande av brist, som dels
uppkommit under budgetåret 1933/1934 dels beräknas uppkomma under
innevarande budgetår.
Från landstingen i Gotlands och Västernorrlands län samt direktionen
för Kalmar läns sanatorium i Målilla ha nu inkommit framställningar örn
statsbidrag för vissa av dem disponerade platser å folksanatorierna. Statsbidraget
föreslås härvid skola utgå enligt samma grunder som för länssanatorierna.
Innan jag närmare ingår på dessa framställningar vill jag erinra, att
statens sjukvårdskommitté i sitt den 17 maj 1934 avgivna betänkande angående
den slutna kroppssjukvården i riket (statens offentliga utredningar 1934: 22)
avhandlat ifrågavarande spörsmål. Kommittén framhåller sålunda å ena sidan,
hurusom under senare år svårigheter uppstått att fullt belägga folksanatoriernas
platser, främst beroende på de höga dagavgifter å allmän säl, som
med nuvarande statsbidrag där måste hållas. Dessa dagavgifter varierade
mellan 5 och 2 kronor, medan dagavgiften för motsvarande platser å länssanatorierna
i allmänhet icke överstege 1 krona. Å andra sidan ägde vissa
landsting alltjämt icke tillgång till nödigt antal sanatorieplatser (A-platser)
inom det egna länet. Detta gällde i första hand Gotland, som helt saknade
sådana platser, samt de norrländska länen med deras genomgående höga
tuberkulosfrekvens. Närmast i syfte att för dessa landsting underlätta ett
rationellt utnyttjande genom förhyrande eller eljest av folksanatoriernas överskottsplatser
föreslår kommittén, att till folksanatoriernas drift skall utgå
statsbidrag efter enahanda grunder, som av kommittén förordas beträffande
länssanatorierna, eller med 1 krona 75 öre per dag och patient, för vilken
icke uttages högre dagavgift än 1 krona. Vad som härutöver erfordras för
att täcka dagkostnaden förutsättes skola bestridas av landstingen beträffande
patient, som jämlikt ingånget hyresavtal eller eljest av landstingets läkare
remitteras till folksanatorium. I den mån för andra patienter tillämpas en
avgift av endast 1 krona, skulle ansvaret för täckandet av ifrågavarande
skillnad åvila jubileumsfonden. Enligt dessa grunder skulle landstingen,
örn dagkostnaden uppskattades till 5 kronor per patient, icke behöva erlägga
3
Kungl. Majus proposition nr 214.
mer än 2 kronor 25 öre per vårddag, vilket skulle göra det synnerligen förmånligt
för dem att utnyttja ifrågavarande platser, enär därigenom eljest
nödiga nybyggnader undvekes. Kostnaderna för staten beräknas uppgå till
högst 250,000 kronor per år mot nuvarande 50,000 kronor, men framhåller
kommittén samtidigt, att nu berörda anordning i realiteten bleve billigare
för staten än att lämna såväl byggnads- som driftbidrag till eljest erforderliga
platser å länssanatorium.
I de yttranden, som efter remiss avgivits över sjukvårdskommitténs betänkande,
har ifrågavarande förslag i allmänhet tillstyrkts, bl. a. av överstyrelsen
för jubileumsfonden.
Jag övergår härefter till att i korthet redogöra för nyssnämnda framställningar
från Gotlands, Västernorrlands och Kalmar län jämte i samband därmed
stående förhållanden.
Gotlands läns landsting, som inom eget län endast förfogar över 43 platser
å tuberkulossjukstuga (B-platser), har, såvitt en framställningen bifogad avskrift
utvisar, träffat avtal med jubileumsfondens överstyrelse, enligt vilket
landstinget tillförsäkras rätt att för vård av lungsjuka från Gotlands län
förfoga över 20 platser i allmänt rum å Hessleby sanatorium samt därutöver,
i den mån behov föreligger och tillgång av lediga vårdplatser finnes, ytterligare
intill 20 vårdplatser å antingen Hessleby eller Hålahults sanatorier.
För 20 platser skall landstinget, vare sig platserna tagas i anspråk eller ej,
erlägga en dagavgift motsvarande självkostnadspriset å jubileumsfondens
sanatorier under närmast föregående verksamhetsår, förhöjt till närmast högre
tjugufemtal öre. För återstående 20 platser skall utgå samma dagavgift, i
den mån de av landstinget utnyttjas. Med utgångspunkt från självkostnadspriset
för budgetåret 1932/1933 skulle dagavgiften enligt dessa grunder för
år 1934 lia utgått med 4 kronor 75 öre. Skulle det visa sig, att landstinget
icke har behov av 20 vårdplatser, äger landstinget efter viss tid få antalet
upplåtna platser minskat till lägst 10. Avtalet gäller från och med den 1
januari 1935 tillsvidare med sex månaders ömsesidig uppsägning.
I sin den 30 december 1934 dagtecknade framställning erinrar landstinget
inledningsvis örn den ogynnsamma ställning, som den gotländska befolkningen
intagit, genom att landstinget, främst av ekonomiska skäl, icke
varit i stånd att anordna sanatorieplatser å Gotland. Befolkningen hade därför
vid behov av sanatorievård varit hänvisad till jubileumsfondens sanatorier
med deras höga dagavgifter. Härefter fortsätter landstinget:
Genom det numera träffade avtalet med jubileumsfonden hade väl dagkostnaden
för sanatorievård något minskats, men dylik vård komme likväl
att för länets invånare kosta minst 2 kronor 75 öre mer per vårddag än för
invånarna i rikets övriga län. Det vore tydligt, att en så hög vårdkostnad
komme att verka synnerligen betungande för en del patienter. Särskilt för
det stora flertalet mindre inkomsttagare, såsom arbetare, lägre tjänstemän,
småbrukare och i övrigt alla dem, vilkas inkomster icke försloge till stort
mera än tillgodoseendet av de normala behoven, komme den höga vårdkostnaden
säkerligen att verka avskräckande från att söka en vård, som
dock i de flesta fall, för vilka den vore avsedd, vore nödvändig för vinnande
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 214.
av positiva resultat. Med hänsyn till den stora skattebördan, 3 kronor 75
öre per skattekrona — en av de högsta landstingsskatterna i riket — kunde
landstinget icke heller ensam åtaga sig den kostnad utöver patientavgifterna,
sorn vården å de med jubileumsfonden kontraherade platserna skulle medföra.
Statsbidrag vore därför erforderligt, örn avtalet skulle kunna bibehållas
från landstingets sida och sålunda den länge saknade likställigheten
med andra län ifråga om tillgång till sanatorieplatser, som genom avtalet
vunnits, skulle kunna bestå. Om statsbidrag erhölles med 1 krona 75 öre
per vårddag och patientavgiften bestämdes, på sätt statens sjukvårdskommitté
föreslagit, till 1 krona för vårddag, skulle på landstinget belöpa
ett belopp av 2 kronor per vårddag, vilket ungefärligen motsvarade vad
övriga landsting normalt finge betala för driften av sina sanatorier.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer landstinget örn
statsbidrag med 1 krona 75 öre per vårddag för högst samtliga i avtalet
avsedda 40 vårdplatser.
Västernorrlands läns landsting, som å egna anstalter disponerar över 278
A-platser och 113 B-platser, äger enligt med jubileumsfondens överstyrelse
träffat avtal att för lungsjuka från länet förfoga över sammanlagt intill 25
vårdplatser i allmänt rum å de under fondens förvaltning stående sanatorierna,
i första hand Österåsens sanatorium, med företrädesrätt framför andra
inträdessökande. Därutöver äger landstinget för sina sjuka rätt till intagning
å ifrågavarande sanatorier i tur med övriga inträdessökande. För varje
patient, som genom landstingets försorg hänvisas till fondens sanatorier,
ikläder sig landstinget betalningsskyldighet med 5 kronor per vårddag, dock
att, därest under avtalstiden en förändring i nu gällande betalningsbestämmelser
för vård å sanatorierna skulle ske, landstinget skall i stället erlägga
den ändrade avgiften. Landstinget förbinder sig tillika att beträffande sina
patienter gälda kostnaden för resa till och från sanatoriet, för vård å vederbörande
länslasarett samt för eventuellt förekommande begravning. Avtalet
gäller från och med den 15 januari 1935 tillsvidare med sex månaders uppsägning.
I sin den 14 januari 1935 dagtecknade framställning anför landstinget bl. a.:
Den tendens till begränsning av tuberkulosen, som de senare åren gjort
sig märkbart gällande i rikets sydligare delar, hade föranlett landstinget att
ställa sig avvaktande till frågan örn ytterligare nybyggnader för tuberkulossjukvårdens
i länet ordnande. I anslutning härtill hade landstinget genom
avtal örn upplåtelse för landstingets räkning av 50 vårdplatser vid Mörsils
sanatorium samt genom det med jubileumsfondens överstyrelse träffade
avtalet sökt tillgodose rimliga anspråk i fråga örn de tuberkulösas vårdmöjligheter.
Det ville numera synas som örn i länet återstående behov av dylika
vårdmöjligheter huvudsakligen hänförde sig till B-platser. Med nu
ifrågavarande avtal hade den planerade utbyggnaden av tuberkulosavdelningen
vid länslasarettet i Örnsköldsvik till självständigt sanatorium, för
vilken landstinget vöre tillförsäkrat bidrag av statsmedel till ett belopp av
120,000 kronor, låtit sig skjutas på framtiden.
Med anledning härav och då berörda anordningar vore av icke ringa ekonomisk
betydelse jämväl för statsverket, hemställer landstinget, att för de
vid Österåsens sanatorium för landstingets räkning upplåtna vårdplatserna
må utgå driftbidrag av statsmedel efter enahanda grunder som till landstingens
länssanatorier,
5
Kungl. Majas proposition nr 214.
Direktionen för Kalmar läns sanatorium i Målilla slutligen, som förfogar
över 237 egna vårdplatser, framhåller i skrivelse den 12 november 1934, att
nämnda platser icke täckte det nuvarande behovet och att direktionen förty,
efter bemyndigande av länets båda landsting, inlett förhandlingar med jubileumsfondens
överstyrelse om disposition av visst antal platser å Hessleby
sanatorium. Direktionen hade ock erhållit erbjudande att få förfoga över
15 vårdplatser därstädes mot en dagavgift, som motsvarade självkostnadspriset
för vård å fondens sanatorier under närmast föregående verksamhetsår,
förhöjt till närmast högre tjugufemtal öre, för år 1934 uppgående till
4 kronor 75 öre. Då emellertid dagavgiften vid Målilla sanatorium endast
utgjorde 1 krona 50 öre, skulle ett utnyttjande av det gjorda erbjudandet
förorsaka en merutgift av ej mindre än 3 kronor 25 öre per vårddag, vilket
under nuvarande förhållanden vore ytterst betungande såväl för den självbetalande
som — i fattigvårdsfall — för kommunerna och i sista hand landstingen.
Kunde åter statsbidrag erhållas med sedvanligt belopp, skulle merkostnaden
inskränka sig till 1 krona 50 öre per vårddag, vilket finge anses
för vederbörande överkomligt.
På grund av vad sålunda anförts anhåller direktionen, att statsbidrag
måtte tillsvidare i vanlig ordning utgå till Målilla sanatorium för därifrån
till Hessleby sanatorium hänvisade patienter till ett antal, motsvarande högst
15 vårdplatser.
Medicinalstyrelsen, som yttrat sig över samtliga framställningar, framhåller,
att dessa i princip överensstämma med statens sjukvårdskommittés förslag
såtillvida som de avse att med tillhjälp av sedvanligt statsbidrag avtalsvis
utnyttja folksanatoriernas överskottsplatser. Då emellertid statsbidrag för
närvarande utginge till folksanatorierna med ett fixt totalbelopp, skulle ett
bifall till framställningarna innebära, att statsbidrag till här avsedda vårdplatser
komme att, ehuru på olika sätt, utgå till såväl jubileumsfonden som
sökandena. Med hänsyn härtill vore det enligt styrelsens mening lämpligast,
att framställningarna upptoges till behandling i samband med sjukvårdskommitténs
förslag. I enlighet härmed förklarar sig ock styrelsen icke
kunna för närvarande tillstyrka bifall till framställningarna, i vad de avse
Västernorrlands och Kalmar län. Vad åter angår Gotlands län anser styrelsen
sådana särskilda förhållanden föreligga, att ett omedelbart ingripande
från statens sida till tuberkulosvårdens rationella ordnande är väl motiverat.
Styrelsen tillstyrker därför framläggande av sådan proposition i ämnet, att
landstingets framställning kan bifallas.
Det hade givetvis varit önskvärt, att prövningen av förevarande framställningar
kunnat försiggå i samband med behandlingen av sjukvårdskommitténs
förslag i denna del. Med hänsyn till vad i saken förekommit har jag emellertid
icke ansett mig kunna underlåta att upptaga denna fråga redan nu. Såsom
jag nyss framhållit, ansluta sig framställningarna principiellt till den
ordning, som föreslagits av sjukvårdskommittén.
Vad först angår Gotlands län, tala onekligen starka skäl för bifall till
Departements
chefen.
6
Kungl Maj:ts proposition nr 214.
landstingets framställning. Länet saknar helt A-platser och dess ekonomiska
bärkraft är till följd av dess fåtaliga befolkning mycket svag. Härtill
kommer, att tuberkulosfrekvensen i länet är relativt hög. Enligt av
sjukvårdskommittén framlagda siffror översteg sålunda tuberkulosdödligheten
å Gotland under femårsperioden 1926—1930 med 9 % medeltalet för riket
under samma period. Sjukvårdskommittén har ock i sitt betänkande understrukit
angelägenheten av att i första hand Gotlands behov av sanatorieplatser
blir tillgodosett och därvid förordat en lösning efter i huvudsak de
linjer, som genom ifrågavarande avtal förverkligats. Jag anser mig därför
böra i likhet med medicinalstyrelsen tillstyrka bifall till framställningen.
Yad härefter beträffar Västernorrlands län, kunna väl icke lika vägande skäl
anföras för ett föregripande av sjukvårdskommitténs förslag. Landstinget
har sålunda inom det egna länet tillgång till ett icke ringa antal sanatorieplatser.
Behovet av ytterligare sådana platser har emellertid vitsordats av
statens sjukvårdskommitté under framhållande av att tuberkulosdödligheten
i länet under femårsperioden 1926—1930 med icke mindre än 26 % överstigit
medeltalet för riket. Länet har ock att kämpa med stora ekonomiska
svårigheter. Landstingsskatten för år 1934 uppgick sålunda till 3 kronor
50 öre mot 2 kronor 70 öre för riket i dess helhet. Det synes mig därför
fullt försvarligt att jämväl för detta län förorda bifall till föreliggande framställning.
Statsbidraget torde dock böra begränsas till att avse de 25 platser,
vilka landstinget äger att med företrädesrätt belägga.
I fråga örn Kalmar län synes även där förefinnas ett visst behov av ytterligare
vårdplatser, ehuru enligt sjukvårdskommitténs beräkningar platstillgången
i länet kan anses relativt god och tuberkulosfrekvensen är lägre än
den genomsnittliga i riket. Landstingsskatten är emellertid relativt hög, för
år 1934 3 kronor. Med hänsyn härtill och då ett bifall till framställningen
icke skulle för staten medföra nämnvärd merkostnad, har jag med min ståndpunkt
till övriga framställningar icke ansett tillräckliga skäl föreligga för ett
avstyrkande av denna framställning.
Såsom gemensamt villkor för statsbidrags utgående torde i enlighet med
sjukvårdskommitténs förslag böra föreskrivas, att av patienten icke må uttagas
högre dagavgift än 1 krona. För Västernorrlands och Kalmar läns
landsting, som för närvarande å eget sanatorium tillämpa en dagavgift av
1 krona 75 öre respektive 1 krona 50 öre, kommer detta att innebära, att
dagkostnaden för vården å jubileumsfondens sanatorier ställer sig något
högre än för vården å eget sanatorium, men det synes mig å andra sidan
rimligt, att den särskilda förmån, som statsbidraget till ifrågavarande platser
utgör, kommer icke blott landstingen utan även den enskilde patienten till
godo. Statsbidraget torde ock i avbidan på det förslag, som kan komma
att framläggas på grundval av sjukvårdskommitténs betänkande, böra för
samtliga platser bestämmas att utgå allenast under nästa birdgetår.
Det sammanlagda beloppet av nu berörda statsbidrag uppgår till i runt
tal 50,000 kronor. Bidraget synes böra utgå från det i statsverkspropositionen
under femte huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till bidrag till
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 214.
driftkostnader för tuberkulossjukvårdsanstalter å 4,800,000 kronor. Detta
torde dock icke behöva föranleda någon höjning av anslaget. Jag vill i
detta sammanhang slutligen framhålla, att en av ifrågavarande statsbidrag
föranledd ökad belastning å nu nämnda anslag i realiteten icke behöver betyda
en motsvarande ökning av statens utgifter. Det torde nämligen icke
vara oberättigat antaga, att statsbidraget skall vara ägnat att i sin mån motverka
den brist i jubileumsfondens räkenskaper för nästa budgetår, som är
att förutse.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen
I. medgiva, att Kungl. Majit må — utan hinder av gällande
bestämmelser örn statsbidrag till driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalter
— för tiden från och med den 1 juli
1935 till och med den 30 juni 1936 från förslagsanslaget till
bidrag till driftkostnaderna för tuberkulossjukvårdsanstalter
bevilja
dels Gotlands läns landsting statsbidrag med 1 krona 75 öre
för högst 40 vårdplatser å de under jubileumsfondens förvaltning
stående sanatorierna,
dels Västernorrlands läns landsting statsbidrag med samma
belopp för högst 25 vårdplatser å nämnda sanatorier,
dels ock landstingen i Kalmar läns norra och södra landstingsområden
statsbidrag med samma belopp för tillhopa högst 15
vårdplatser å berörda sanatorier,
allt per dag och patient, för vilken icke uttages högre dagavgift
än 1 krona;
II. föreskriva, att för åtnjutande av dessa bidrag skola i
tillämpliga delar gälla de allmänna bestämmelserna om statsbidrag
till tuberkulossjukvårdsanstalternas driftkostnader ävensom
de särskilda föreskrifter, som må av Kungl. Majit meddelas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Henry Booth.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1935:227 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till vissa landsting för av deni disponerade vårdplatser å folksanatoriern a1 i texten
- SU 1935:101 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till vissa landsting för av dem disponerade vårdplatsei'' å folksanatorierna. s. 6 i texten