Sök i Ratio Lex

Angående bidrag till jorddelningsförrättningar m. m

1935-01-09 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:22, Angående bidrag till jorddelningsförrättningar m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

1

Nr 22.

Kungl, Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag till jorddelningsförrättningar

m. m.; given Stockholms slott den 9

januari 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 januari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit under nionde huvudtiteln

punkterna 168 och 169, föreslagit riksdagen att i avbidan på den

proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, för budgetåret

1935/1936 beräkna såsom bidrag dels till jorddelningsförrättningar ett förslagsanslag

av 240,000 kronor och dels till utflyttnings-, väganläggningsoch

odlingskostnader i sammanhang med skiften ett förslagsanslag av

250,000 kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla detta ärende.

För innevarande budgetår har anvisats såsom bidrag till jorddelningsförrättningar

ett ordinarie förslagsanslag av 160,000 kronor och

såsom bidrag till utflyttnings-, väganläggnings- och odlingskostnader i

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 22.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

sammanhang med skiften ett ordinarie förslagsanslag av 250,000 kronor.

Bestämmelser angående anslagens användning finnas upptagna i kungörelsen

den 22 juni 1928 (nr 295) angående villkor för erhållande av statsbidrag

till förrättningar enligt lagen den 18 juni 1926 (nr 326) örn delning

av jord å landet.

Genom beslut den 24 februari 1933 har Kungl. Majit anbefallt lantmäteristyrelsen

att utreda frågan huruvida statsbidrag till utflyttnings- och

väganläggningskostnader vid delning av jord å landet kunde begränsas till

att i huvudsak utgå allenast vid sådana förrättningar, som närmast kunde

anses motsvara laga skiften enligt den före ikraftträdandet av nyssnämnda

lag gällande lagstiftning rörande jorddelning. I skrivelse den 29 augusti

1934 har lantmäteristyrelsen avlämnat den begärda utredningen och i

sammanhang därmed framlagt förslag till vissa ändringar i de nu gällande

villkoren för erhållande av statsbidrag till jorddelningsförrättningar.

Över lantmäteristyrelsens utredning och förslag har statskontoret

den 13 oktober 1934 avgivit infordrat utlåtande.

Med skrivelse den 29 maj 1934 har Dalautredningen framlagt förslag angående

statsbidrag till bestridande av förrättningskostnaderna vid vissa

lantmäteriförrättningar inom Kopparbergs län. Över Dalautredningens

förslag hava utlåtanden avgivits den 28 juli 1934 av statskontoret, den 29

augusti 1934 av Falu domsagas ägodelningsrätt, den 29 september 1934 av

lantmäteristyrelsen, den 1 oktober 1934 av Kopparbergs läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott och den 2 i samma månad av länsstyrelsen i

Kopparbergs län. Vid lantmäteristyrelsens utlåtande har fogats yttrande

av överlantmätaren i nämnda län. I detta sammanhang må ock näranas,

att i skrivelse den 8 september 1934 delägare i Stora och Lilla Kårarvets

med flera fastigheters skifteslag i Kopparbergs socken anhållit örn

förhöjt statsbidrag till kostnaderna för laga skifte å skifteslaget, över

framställningen har lantmäteristyrelsen den 29 september 1934 avgivit

infordrat yttrande.

Historik och gällande bestämmelser i ämnet.

Sedan länge har staten bidragit till gäldande av lantmätarnas arvode

för delning av jord. Till en början lämnades bidragen endast sporadiskt,

nämligen då förhållandena i ett visst fall eller å en viss ort påkallade

särskilda åtgärder för lindrande av jordägarnas skifteskostnader.

Första steget till ett allmänt övertagande från statens sida av en del av

kostnaden för lantmätaren skedde i form av att lantmätaren bereddes lön

och ersättning för vissa utgifter, varigenom från delägarna i förrättningen

utgående arvode och ersättning kunde fastställas till lägre belopp. Genom

kungörelse den 31 december 1920 (nr 912) infördes för hela riket möjlighet

till bidrag av staten till lantmätarens arvode enligt lantmäteritaxan. Enligt

denna kungörelse kunde delägare i område, som undergått laga skifte

eller hemmansklyvning, under vissa villkor åtnjuta bidrag till bestridande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

av kostnaderna för förrättningen med belopp motsvarande högst hälften

av vad å hans ägolott belöpte av det lantmätaren för förrättningen enligt

gällande lantmäteritaxa tillkommande arvode, inberäknat lösen för karta

och handlingar. Den 8 juni 1923 (nr 238) utfärdades nya bestämmelser i

ämnet. Beträffande storleken av statsbidraget till förrättningsarvodet

innehöll denna kungörelse enahanda bestämmelser som den tidigare.

Statsbidrag till kostnaderna för utflyttning i samband med skifte tillkom

samtidigt med enskiftena och föranleddes av det genom dessa skiften

uppkomna utflyttningstvånget. Till en början utgick bidraget med

visst av mantalet beroende belopp. Sedan riksdagen i skrivelse den 20

maj 1903 i anledning av en i ämnet väckt motion, under framhållande av

att de då gällande grunderna för bidragets erhållande vore otidsenliga,

hemställt, att Kungl. Majit måtte förelägga riksdagen förslag till ändrade

bestämmelser, framlade Kungl. Majit vid 1906 års riksdag, i en proposition

(nr 72) förslag till dylika bestämmelser. Enligt detta förslag

skulle understöd av statsmedel till utflyttning i följd av laga skifte utgå

med hälften av den uppskattade utflyttningskostnaden. Utflyttningsbidrag

skulle utgå icke endast vid laga skifte, som första gången överginge

by eller hemman, utan jämväl vid sådant laga skifte, som i visst fall jämlikt

3 § 2 mom. 1866 års skiftesstadga kunde företagas till rubbning av

förut verkställt laga skifte. Vidare skulle utflyttningsbidrag kunna utgå

även till fastighet för jordbruksändamål, som bildats genom jordavsöndring

och som vid skifte flyttades till annan plats inom skifteslaget. Bidrag

skulle slutligen utgå även vid partiell utflyttning och icke endast

då en fastighets alla åbyggnader skulle flyttas, vilket var ett villkor för

bidrag enligt de då gällande bestämmelserna. I anledning av propositionen

väcktes i andra kammaren en motion (nr 163) avseende, bland annat,

ett utsträckande av rätten till statsbidrag att omfatta även utflyttningar,

som företoges i sammanhang med hemmansklyvningar. Riksdagen biföll

emellertid Kungl. Maj:ts förslag med en mindre jämkning, och förordning

i anslutning härtill utfärdades den 8 juni 1906 (nr 46).

Frågan om statsbidrag till kostnaderna för utflyttning bar behandlats

av 1917 års lantmäterikommission, som i ett den 30 november 1918 avgivet

betänkande anfört bland annat följande.

Begränsningen att statsbidrag icke skulle utgå vid hemmansklyvning

utan endast vid laga skifte syntes kommissionen obefogad. Skillnaden

mellan laga skifte och hemmansklyvning vore mången gång svår att fastslå.

Med laga skifte förstodes utbrytning av hemman, som läge eller legat

i samfällighet med ett eller flera andra hemman. Emellertid betraktades

även delning av enstaka hemman såsom laga skifte. Hemmansklyvning

åter avsåge i främsta rummet delning av hemman, som förut ingått i laga

skifte. Hade således ett hemman, utgörande ett särskilt hemmansnummer,

av en eller annan anledning ingått uti ett fastställt laga skifte och då blivit

i dess helhet såsom särskild fastighet därifrån utbrutet, komme den

ytterligare delning mellan ett antal delägare inom detsamma, som ett

sådant hemman underginge, att benämnas hemmansklyvning. Här kom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

me statsunderstöd till utflyttningskostnaderna icke ifråga. Om hemma

net delats i samband med laga skiftet eller skifte skett å ett enstaka hemman

utginge däremot statsbidrag. För denna åtskillnad kunde givetvis

icke något bärande skäl anföras. Orsaken till densamma borde sökas

uti det sätt, varpå respektive hemman på sin tid upptagits i kronans jordebok,

ett förhållande, som lage så långt tillbaka i tiden, att ingendera

hemmanets ägare haft eller kunnat hava det minsta inflytande därpå.

Emellertid kunde vid en klyvning i lika grad som vid skifte befrämjas

uppkomst av småbruk och nya brukningsdelar samt marks uppodling. Å

andra sidan vore lotterna vid hemmansklyvning ofta av mindre areal.

Deras ägare kunde därför antagas hava mindre bärkraft att själva bekosta

utgifterna för förrättningen. Kommissionen funne således billighet

och rättvisa tala för att understöd av statsmedel utginge jämväl till utflyttning

i följd av hemmansklyvning på samma sätt och i samma

omfattning, som hittills varit fallet i fråga örn laga skiften. Kommissionen

förordade ock statsbidrag för väganläggningar, som föranleddes av

laga skiften eller hemmansklyvning.

På grundval av lantmäterikommissionens betänkande avgavs till 1919

års riksdag proposition (nr 355) angående anslag till lantmäteriväsendet

m. m., vari kommissionens ståndpunkt till förevarande spörsmål vann

beaktande. Emellertid föll förslaget i riksdagen på grund av meningsskiljaktigheter

i andra frågor.

Vid 1920 års riksdag framlades ny proposition i ämnet. Propositionen

bifölls av riksdagen. Bestämmelserna inflöto därefter i förutnämnda

kungörelse den 31 december 1920 (nr 912) angående villkor för erhållande

av statsbidrag till lantmäteriförrättningar. Enligt denna kunde till bestridande

av de kostnader, vilka vore förenade med utflyttning eller väganläggning,

som beslutats vid laga skifte eller hemmansklyvning, utgå

bidrag motsvarande hälften av den kostnad, vartill åtgärdens verkställande

vid förrättningen blivit av förrättningsmännen uppskattad.

I sammanhang med att den nya lagen örn delning av jord å landet trädde

i kraft den 1 januari 1928 blevo bestämmelserna angående bidrag

till kostnaderna för lantmäteriförrättningar föremål för omarbetning.

De sålunda omarbetade bestämmelserna, vilka finnas innefattade i förut

omförmälda kungörelse den 22 juni 1928 (nr 295) äro alltjämt gällande.

Bestämmelserna innebära i huvudsak följande.

Statsbidrag till förrättningskostnaderna må utgå till delägare eller rågrannar

vid förrättning, som avsett skifte, ägoutbyte, gränsbestämning,

utbrytande av servitut, avsättande av mark för gemensamhetsskog eller

delning av fiske enligt jorddelningslagen så ock till den som genom upplåtelseavtal

förvärvat område, vilket utbrutits genom avstyckning. Då

enligt nya jorddelningslagen skifte omfattar jämväl hemmansklyvning

enligt äldre lagstiftning har denna delningsform icke behövt särskilt

nämnas. Genom de nya bestämmelserna har införts, att bidrag kan utgå

icke blott såsom dittills till lantmätarens arvode utan ock till arvodet åt

gode männen och åt sådan sakkunnig, som tillkallats på grund av stadgandet

i 2 kap. 2 § jorddelningslagen. Bidrag utgår beträffande ersättningen

till lantmätare och sakkunnig med högst tre fjärdedelar av det

belopp, som belöper på bidragssökandens .fastighet eller ägolott. Till gode

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

männens arvode utgår bidrag endast därest sådant anses påkallat av särskilda

omständigheter och arvodet överstiger beloppet av förrättningsarvodet

till lantmätaren. Bidraget må dock ej uppgå till högre belopp än

som motsvarar skillnaden mellan nämnda båda arvoden. Bidrag enligt

dessa regler tillkomma emellertid icke andra skiftesdelägare än dem, som

uppfylla följande villkor, nämligen

1. att delägaren är enskild person,

2. att de delägai-en åliggande kostnaderna för förrättningen måste anses

för honom betungande i förhållande till hans ekonomiska ställning,

3. att förättningen ej skett i uppenbart spekulationssyfte,

4. att förrättningen avsett åstadkommande av bättre indelning av jorden

för rationellt jordbruk, uppdelning i flera brukningsdelar, åstadkommande

av småbruk eller beredande av ökade odlingsmöjligheter, samt

5. att delägaren är boende inom den socken, där fastigheten eller ägolotten

är belägen, eller, för den händelse han är boende inom annan socken,

brukar fastigheten eller ägolotten tillsammans med fastighet i sistnämnda

socken.

Statsbidrag utbetalas efter det skiftet fastställts och skall sökas senast

inom två år därefter. Då lantmätaren är berättigad erhålla sitt arvode

vid förrättningens avslutning och i vissa fall kan uttaga förskott under

förrättningen, förutsattes således enligt kungörelsen, att bidragsberättigad

sakägare betalar sin andel av lantmätarens arvode och sedermera då

förrättningen blivit fastställd, återfår en del därav av staten. Sakägare

har emellertid i kungörelsen inrymts möjlighet att under vissa villkor erhålla

förskott å bidrag med högst hälften av det bidrag, som må utgå.

Bidrag till utflyttnings- och väganläggningskostnader må enligt kungörelsen

liksom jämlikt 1923 års kungörelse utgå för bestridande av de

kostnader, vilka äro förenade med utflyttning eller väganläggning, som beslutats

vid skifte, däri inbegripet förrättning motsvarande hemmansklyyning

enligt äldre lagstiftning. Genom 1928 års kungörelse har emellertid

införts att bidrag må kunna erhållas jämväl till kostnaderna för odling

till åker och äng av mark, som vid skifte upptagits såsom odlingsmark.

Bidrag till utflyttnings- och väganläggningskostnader utgår med högst

hälften av den kostnad, vartill åtgärdens verkställande vid förrättningen

blivit av förrättningsmännen uppskattad. Sistnämnda bidrag må dock endast

utgå under förutsättning, att förrättningsmännen prövat utflyttningen

vara erforderlig för beredande av lämplig jorddelning, eller väganiäggningen

varit föranledd av förrättningen och huvudsakligen påkallad

för tillgodoseende av ändamål, som avses med densamma. Bidrag till odlingskostnaderna

utgår med högst hälften av den av förrättningsmännen

beräknade kostnaden, dock högst 250 kronor för hektar av den jord, som

är avsedd att odlas till åker, och 125 kronor för hektar av den jord, som

är avsedd att odlas till äng. Bidrag till odling vid skifte utgår dock endast,

därest lån eller bidrag av allmänna medel icke i annan ordning beviljats

för samma odling. Bidrag till utflyttning, väganläggning och odling

utgår oberoende av sakägarens ekonomiska ställning m. m. I regel

lämnas bidrag först sedan förrättningen blivit avslutad. Därest delägare

skulle önska erhålla visshet, huruvida uppskattningen av kostnaderna för

utflyttning, väganläggning eller odling kan komma att godkännas såsom

grundval för bestämmande av beloppet av utgående statsbidrag, må han

vid uppskattningens företagande hos förrättningslantmätaren begära denna

frågas prövning. I sådant fall skall förrättningshandlingarna omedelbart

av lantmätaren insändas till övorlantmätaren, som bär att med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

eget yttrande överlämna ärendet till lantmäteristyrelsen för att av denna

prövas.

Bidrag till utflyttning och väganläggning skall sökas senast inom fem

år, bidrag till odling senast inom tio år efter det förrättningen blivit fastställd.

Uppgår statsbidrag till utflyttning eller väganläggning till 2 000

kronor eller därutöver, må en tredjedel därav utbetalas i förskott, så snart

vederbörande sakägare med intyg av lantmätare, landsfiskal, kommunalnämndens

ordförande, nämndeman, ägodelningsnämndeman eller god man

vid lantmäteriförrättningar hos lantmäteristyrelsen styrker, att arbetet är

påbörjat. Uppgår statsbidrag till odling till 500 kronor eller däröver, må

bidraget, därest delägares ekonomiska förhållanden det påkalla, utbetalas

allt efter som odlingen fortskrider, så snart vederbörande sakägare

med intyg av person, som nyss nämnts, styrker, att viss del av odlingen

verkställts. Utbetalning må dock icke ske i mindre poster än som motsvarar

bidrag till odling av en hektar.

Samtliga nämnda statsbidrag sökas hos lantmäteristyrelsen. Denna tillkommer

därefter att enligt förut omförmälda grunder bestämma huruvida

och med vilket belopp bidrag må utgå samt utbetala beloppet till vederbörande

utan kostnad för denne.

Fragan örn statsbidrag till kostnaderna för lantmäteriförrättningar har

senast varit föremål för uppmärksamhet vid 1934 års riksdag. Därvid

väcktes en motion (1:67) med yrkande örn skrivelse till Kungl. Maj:t med

anhållan örn utredning huruvida nuvarande bestämmelser rörande utflyttningsbidrag

vid laga skifte och bidrag därtill vore sådana, att på

grund därav utflyttningsbidrag alltid komme att utgå även vid sådana

laga skiften, som motsvarade tidigare hemmansklyvningar samt, därest bestämmelserna

skulle anses hindra dylika bidrags utbetalande, örn utarbetande

av förslag till ändrade bestämmelser. I utlåtande (nr 8) över motionen

anförde andra lagutskottet, under hänvisning till den nu ifrågavarande

utredningen av lantmäteristyrelsen, att utskottet — ehuru utredningen

avsåge frågan huruvida möjligheterna att erhålla statsbidrag till

utflyttningskostnader kunde begränsas, under det att i motionen ifrågasattes

vidgad möjlighet därtill — likväl holle före, att frågan örn den

mest ändamålsenliga avfattningen av bestämmelserna örn statsbidrag till

utflyttningskostnader i hela dess vidd komme att på grundval av lantmäteristyrelsens

utredning bliva föremål för allsidig prövning av Kungl.

Majit. Med hänsyn härtill fann utskottet skäl icke föreligga att tillstyrka

riksdagen att i anledning av motionen göra någon framställning hos

Kungl. Majit. Motionen blev ock i enlighet med utskottets hemställan

av riksdagen avslagen.

LantmäteristyreJsens utredning och förslag m. rn.

Lantmäteristyrelsen har i sin utredning icke funnit sig kunna tillstyrka

en begränsning av statsbidrag till utflyttnings- och väganläggningskostnader

att avse allenast sådana förrättningar, som närmast kunna anses

motsvara laga skiften enligt förut gällande jorddelningslagstiftning. Såsom

skäl härför har styrelsen i huvudsak anfört följande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

, En. hemmansklyvning torde lika väl som ett primärt laga skifte befrämja

uppkomsten av nya brukningsdelar samt marks uppodling.. .Billighet

och rättvisa talade för att statsbidrag utginge även vid klyvning. Sä

gott som överallt i landet hade efter laga skiftenas genomförande de darmed

utlagda brukningsdelarna i stor utsträckning successivt blivit genom

uppodling och andra förbättringar utvidgade och bärkraftiga i sadan

grad, att de kunnat huvudsakligast vid arvfall och understundom genom

försäljning uppdelas i flera brukningsdelar. Särskilt, framträdande, hade

denna utveckling under de senaste årtiondena varit i Norrland, och den

hade inneburit en god och naturlig utveckling av den gamla odlade bygden.

För den jorddelning, som därvid erfordrats, hade hemmansklyvning

i betydande utsträckning kommit till användning. Lantmäteristyrelsen

anslöte sig till 1917 års lantmäterikommissions förut återgivna uttalande i

frågan. Kommissionens förslag i denna del hade, i sammanhang med bestämmelsernas

antagande, icke blivit föremål tor någon erinran från statsmakternas

sida och styrelsen kunde icke finna, att någonting mtraffat som

borde föranleda ändring i detta förhållande.

Lantmäteristyrelsen har emellertid ansett, att vissa andra ändringar

borde företagas i bestämmelserna angående erhållande av statsbidrag till

utflyttnings-, väganläggnings- och odlingskostnader i sammanhang med

skiften. Lantmäteristyrelsen har sålunda förordat, att en jämkning borde

göras i villkoren för erhållande av bidrag till utflyttnings- och väganläggningar.

För närvarande gäller, som förut angivits, att bidrag i sistberörda

hänseende ej må utgå med mindre förrättningsmännen prövat utflyttningen

vara erforderlig för beredande av lämplig jorddelning eller väganläggningen

vara föranledd av förrättningen och huvudsakligen påkallad för

tillgodoseende av ändamål, som avses med densamma. Styrelsen har uttalat

sig för, att bidrag endast borde utgå då nämnda åtgärder beslutats

vid förrättning, som avsett jorddelning för jordbruksändamål och vore till

gagn för jordbrukets bedrivande inom skifteslaget. Såsom skäl för sitt

förslag har styrelsen framhållit i huvudsak följande.

Genom laga skifte kunde jorddelning ske även utan särskilt gagn för

jordbruket och därvid kunde såväl utflyttningar som. väganläggningar

ifrågakomma, exempelvis uppdelning av ett huvudsakligen för bebyggelse

avsett område. Det torde emellertid icke hava varit avsett, att i sådana

fall statsbidrag till nämnda åtgärder skulle lämnas. Statsbidrag till utflyttning

hade ända från början varit avsett att utgöra ett understöd till gagn

för jordbruksnäringen. Bidraget borde därför endast utgå, nar det tyl de

ett dylikt ändamål. Detsamma gällde.ifråga örn statsbidrag till kostnader

för väganläggningar. Den formulering, som bestämmelserna fått, uteslöt©

dock icke, att bidrag kunde utgå jämväl då skiftet avsåge ett annat

ändamål. Styrelsen kunde visserligen icke påvisa några speciella

fall, då dylika tydligen ej avsedda statsbidrag lämnats, men ansåge att

möjligheten till sådant utlämnande bordo förebyggas.

Lantmäteristyrelsen har vidare förordat en utvidgning av den förprövning,

som enligt nu gällande bestämmelser beträffande statsbidrag vid

skifte kan påkallas hos lantmäteristyrelsen före förrättningens avslutan
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Matids proposition nr 22.

de, rörande frågan, huruvida den av förrättningsmännen verkställda

uppskattningen av kostnaderna för utflyttning, väganläggning och od“?

, .",an komma att godkännas såsom grundval för bestämmandet av

statsbidragens belopp. Enligt vad styrelsen funnit, har prövning i berörda

hänseende icke kommit till användning i större utsträckning,

netta har styrelsen ansett vara mindre tillfredsställande. Styrelsen har

ansett, att sådan förprövning såsom regel borde äga mm. Förprövmngen

borde vidare icke ske, såsom nu gällande bestämmelser antyda,

sedan utgården, för vilken bidrag avsåges skola utgå, beslutats, utan innan

dylikt beslut fattats. Prövningen borde, enligt vad styrelsen ytterligare

uttalat, avse icke endast kostnadsbeloppet utan även den primära

trögan, huruvida åtgärden vore hänförlig till sådan, för vilken bidrag

°Jer.~uvud ottinge. Emellertid borde prövning kunna underlåtas, därest

orrattningsmännen och samtliga närvarande delägare vore ense därom.

valen tor ett beslut örn att förprövning icke skulle förekomma borde

nock alltid antecknas i förrättningsprotokollet.

,...Ur lantmateristyrelsens motivering för förslaget må här återgivas

följande.

verösP-mnrSt(;+ förekom»le utflyttning, väganläggning eller odling,

linu ecnn™ a?Pskatj;maS av kostnaderna och uppgjordes en likvidhandstatshfrtr«^fVllken

bestämdes, huru de kostnader, som återstode, sedan

SJ h® •’ 8«U fTlelaS mellan de delägare, som vore

likVidSnHr f ^ d?r1, Sedan forrättningen fastställts, bleve denna

likvidhandling galande gentemot de delägare, som genom densamma

ålagts betaJmngKkyWighet. Ben vere däremot icke otin “dare SZ

befoimbPl01ni( el beraknade+ statsbidraget, utan lantmäteristyrelsen hade

hnriS n u ! 1 1928 ärs kungörelse) att bestämma,

Si! d^i i \me^l ke belopp bidrag skulle utgå. Därest lantmäteristy®

yid bekand Jmg av statsbidragsärendet fattade beslut örn att lägre

belopp an det beraknade eller intet bidrag alls skulle utgå, förrycktes grun£°r

kkvidhandlingens kostnadsfördelning, som dock genom förrättningens

fastställelse vöre bindande för delägarna. Vore det i dylikt fall

fråga örn en utflyttning, finge den utflyttande mindre statsbidrag än

forrattmngsmännens uppskattning beräknat erhålla, men

av ovri?a delägare än som enligt den av lantmäteristyrelsen

verkstaiida provningen befunnits skäligt. Även ur formell synpunkt

måste det anses oegentligt att en i ett fastställt skifte ingående uppskattning

icke skulle vara bindande även i fråga örn statsbidraget. Därest

som regel en forprovnmg skedde av kostnadsberäkningarna, skulle de

väsentligaste av angivna olägenheter undanröjas. — Det vore av vikt,

att en skif tidelagare, for vilken exempelvis utflyttning vid behandling

?! ^Deslaggningen ifrågasattes, finge, innan han beslutade sig för att

biträda åtgärden, besked, huruvida statsbidrag skulle utgå samt örn det

belopp, sorn tunnes skäligt såsom grundval för statsbidraget. Samma bebov

törninge for förrättningsmännen. Detsamma gällde i fråga örn väeanlaggnmgar.

Ytterligare vunnes den fördelen, att lantmäteristyrelsen

ga.n°m ®n dyllk förprövning skulle sättas i tillfälle att närmare följa

skiftesarbetet och kunna lämna de råd och påpekanden, som vid förprövnmgen

kunde finnas påkallade. Någon större tidsutdräkt för skiftet

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 22.

skulle en dylik förprövning icke behöva medföra. Icke heller skulle förprövningcn

medföra någon ökning av betydelse i lantmäteristyrelsens

och överlantmätarnas arbetsbörda. —• Understundom kunde emellertid

förekomma fall, då en förprövning vore tämligen onödig, exempelvis då

utflyttningen gällde endast en eller några lador eller andra mindre

byggnader eller när en väganläggning avsåge endast en mindre väg. Jämväl

odlingskostnad kunde vara så ringa, att en förprövning vore onödig.

Därigenom att förrättningsmännen gåves medbestämmanderätt,

bleve frånvarande delägares rätt skyddad. Genom att anteckning i förrättningsprotokollet

alltid skulle ske örn beslut, att förprövning ej skulle

äga rum, vunnes en garanti för att spörsmålet alltid upptoges till prövning

av delägare och förrättningsmän.

Lantmäteristyrelsen har slutligen föreslagit en utvidgning av möjligheterna

att bevilja förskott vid utflyttning och väganläggning. För

närvarande må, såsom förut berörts, då statsbidraget för dylikt ändamål

uppgår till 2,000 kronor och därutöver, utbetalas en tredjedel av bidraget

i förskott, så snart arbetet styrkts vara påbörjat. Något ytterligare

förskott kan därefter icke lämnas. Lantmäteristyrelsen har förordat,

att, när statsbidraget uppginge till eller överskrede 2,000 kronor,

förskott borde kunna lämnas intill två tredjedelar av bidraget. Förutsättning

för erhållande av förskott utöver en tredjedel av statsbidraget

borde emellertid enligt styrelsens mening vara, att med intyg från lantmätaren

i distriktet styrktes, att arbetet fortskridit så långt att en kostnad,

ungefärligen motsvarande lämnat förskott, därå nedlagts. Såsom

motivering till förslaget i denna del har huvudsakligen anförts följande.

Med nu gällande bestämmelser i ämnet följde, att en utflyttande till

ej ringa del måste finansiera utflyttningsföretaget med egna medel. För

många kunde det icke ske utan hjälp av lån i bank eller på annat sätt.

Som regel förbättrade en utflyttande sina hus vid utflyttningen och måste

till följd därav anskaffa medel utöver vad som beräknats och erhöllee

för flyttningen. För jordbrukare utan löst kapital innebure därför utflyttningstiden

ofta en tung påfrestning i ekonomiskt hänseende. I viss

mån gällde detsamma för väganläggningarna. Därigenom att endast en

tredjedel kunde erhållas i förskott å statsbidraget måste skifteslaget ofta

upptaga lån för arbetets bedrivande.

Av lantmäteristyrelsen i anslutning till vad styrelsen sålunda tillstyrkt

utarbetat förslag till författningsändringar torde såsom bilaga A få fogas

till protokollet.

Inom lantmäteristyrelsen har föredraganden, byråchefen O. BaggerJörgensen,

anmält i vissa avseenden från styrelsens beslut skiljaktig mening.

Föredraganden har sålunda ansett, att förprövning rörande statsbidrag

till utflyttning och väganläggning alltid utan undantag borde äga

rum. Vidare har föredraganden förordat, att förskott å statsbidrag till

utflyttning eller väganläggning finge beviljas, därest statsbidraget uppginge

till mera än 500 kronor. Enligt föredragandens mening borde vidare

stadgas, att förskott icke fingo utgå med mindre belopp än 100 kro
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

departement 8- <ih&fen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

nor och sammanlagt ej uppgå till högre belopp än att av statsbidraget

•återstode 400 kronor, som finge utbetalas först då åtgärden i fråga vore

slutförd.

> ^ yttrande har statskontoret uttalat, att statskontoret, med hänsyn

till vad lantmäteristyrelsen anfört i ämnet, icke hade någon erinran att

göra mot lantmäteristyrelsens avvisande ståndpunkt i fråga örn inskränkning

av möjligheterna att erhålla statsbidrag vid utflyttning och

väganläggning. De av lantmäteristyrelsen framlagda förslagen hava icke

heller föranlett statskontoret till någon erinran.

Dalautredningen har i sitt förut omförmälda förslag även berört de

av lantmäteristyrelsen ifrågasatta ändringarna rörande villkoren för

erhållande av statsbidrag till utflyttning, väganläggning och odling samt

därvid uttalat önskvärdheten av att berörda ändringar bleve genomförda.

De skäl, vilka av lantmäteristyrelsen anförts mot sådan begränsning

av statsbidrag till utflyttnings-, väganläggnings- och odlingskostnader i

sammanhang med skifte, att dylika bidrag allenast skulle utgå vid förrättningar,

som motsvarade laga skiften enligt förut gällande lagstiftning

örn jorddelning, synas övertygande. Någon ändring av gällande

bestämmelser i nu berörda hänseende torde sålunda ej böra ske. Då,

på sätt framgår av det anförda, enligt nämnda bestämmelser statsbidrag

kan efter samma grunder som vid laga skifte utgå jämväl till utflyttning i

sammanhang med förrättning, motsvarande hemmansklyvning enligt äldre

jorddelningslagstiftning, torde det syfte, som avsågs med motionen I: 67

vid 1934 års riksdag, vara tillgodösett redan enligt bestämmelsernas nuvarande

lydelse. Ej heller av dylik anledning är någon ändring därför

påkallad.

Den lämnade redogörelsen torde visa, att statens bidrag till kostnaderna

för utflyttning äro avsedda att verka såsom understöd till gagn tor

jordbruket. Det synes under sådana förhållanden böra tillses, att statsbidrag

utgår endast när det verkligen fyller ett dylikt ändamål. Såsom

lantmäteristyrelsen framhållit torde emellertid enligt den ordalydelse

författningen i ämnet för närvarande har statsbidrag kunna lämnas även

utan att angivna förutsättning är för handen. Vad nu sagts torde äga motsvarande

tillämpning med avseende å statsbidrag till vägbyggnad i samband

med skifte. Jag biträder därför lantmäteristyrelsens förslag, att ett

förtydligande av författningen i förevarande hänseende bör ske.

Till lantmäteristyrelsens förslag, att förprövning av vederbörande förrättningsmans

uppskattning av utflyttnings-, väganläggnings- och odlingskostnader

skall såsom regel vara obligatorisk, kan jag ock ansluta

mig. Förprövningen torde jämväl, såsom lantmäteristyrelsen föreslagit,

utsträckas att omfatta frågan huruvida tilltänkt utflyttning, väganläggning

eller odling är av sadan art, att statsbidrag må utgå därtill. Be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

stämmelser, i huvudsak överensstämmande med de av styrelsen föreslagna,

hava tillämpats, då fråga varit örn statsbidrag till de i Dalarna före^- tagna skiftena enligt lagen den 30 april 1925 (nr 102) rörande vissa laga

skiften inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade

delarna av Kopparbergs län. Dessa bestämmelser hava visat sig äga åtskilliga

fördelar framför motsvarande föreskrifter enligt 1928 års kungörelse.

I likhet med lantmäteristyrelsen anser jag lämpligt, att förprövning

må kunna underlåtas i de fall, då såväl förrättningsmännen som

samtliga närvarande delägare äro ense därom.

Slutligen biträder jag lantmäteristyrelsens förslag om sådan utvidgning

av möjligheten att erhålla förskott å statsbidrag, att, då statsbidraget

uppgår till minst 2,000 kronor, två tredjedelar av bidragets belopp må

kunna förskottsvis utlämnas. Den nu gällande föreskriften torde få anses

alltför snäv och torde hava förorsakat svårigheter i ekonomiskt avseende

för de bidragsberättigade.

Erforderliga författningsändringar torde kunna avfattas i huvudsaklig

överensstämmelse med det av lantmäteristyrelsen framlagda förslaget (bilaga

A). Ehuru berörda ändringar torde få beslutas av Kungl. Majit i

administrativ väg, synes dock riksdagen böra beredas tillfälle att, innan

dylikt beslut fattas, yttra sig i ärendet.

Dalautredningens förslag.

De säregna förhållanden, som råda med avseende å jordförhållandena

inom vissa delar av Kopparbergs län, hava nödvändiggjort en särlagstiftning

för delning av jord därstädes. På förslag av Dalautredningen

tillkom lagen den 30 juli 1925 (nr 102) rörande vissa laga

skiften inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade

delarna av Kopparbergs län. Lagen avsåg att genom vissa provskiften

i enlighet med särskilda bestämmelser vinna erfarenhet beträffande

vilka regler som för framtiden borde komma i tillämpning med

avseende å laga skifte till rubbning av storskifte, som inom nämnda

län verkställts på bekostnad eller med understöd av staten. I enlighet

med lagens stadganden hava tolv dylika provskiften företagits. Sedan

dessa nått en sådan fullbordan, att man kunde tillgodogöra sig erfarenheterna

från desamma, utarbetade Dalautredningen förslag till definitiva

särbestämmelser örn delning av jord å landet inom vissa delar av

Kopparborgs län (stat. off. utr. 1931:19). Förslaget lades till grund för

lagstiftning och den 17 juni 1932 utfärdades lag (nr 223) i ämnet. Lagen

äger samma tillämpningsområde som 1925 års lag. Beträffande statsbidrag

till de enligt sistnämnda lag igångsatta provskiftena gälla särskilda

bestämmelser. Enligt G § i 1925 års lag skall av allmänna medel

gäldas hela kostnaden till förrättningsmännen, lösen av kartor och

handlingar samt kostnad för väganläggningar, som föranletts av skiftet,

ävensom för utflyttning, som prövats bereda förmånligare ägoan
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

ordning. Statsbidraget utgår oberoende av delägares förmögenhetsförhållanden,

deras karaktär av enskild person eller bolag. De från de

allmänna statsbidragsbestämmelserna avvikande bidragsgrunder, som

sålunda gälla för provskiftena, hava betingat särskilda regler även beträffande

formerna och ordningen för utbetalande av bidrag. Föreskrifter

härutinnan hava meddelats i Kungl. Maj:ts brev den 23 juli

1926, den 13 januari 1928, den 25 oktober 1929 och den 13 maj 1932.

Statens bidrag till kostnaderna för provskiftena skilja sig alltså från

den bidragsverksamhet staten utövar i fråga örn skiften i allmänhet såväl

beträffande beloppens storlek som i avseende å sättet för bidragens

utgående. I förra hänseendet består skillnaden däri att bidraget till

kostnader för lantmätare, sakkunnig och gode män samt för utflyttning

och väganläggning utgår med kostnadens hela belopp och att alla delägare

komma i åtnjutande därav. I det senare hänseendet består skillnaden

dels däri att bidraget till lantmätare, sakkunnig och gode män utbetalas

direkt till dessa och ej till vederbörande sakägare, och dels däri

att möjligheterna till förskott såväl för lantmätaren beträffande hans

eget och hans biträdens arvode som för sakägarna beträffande utflyttnings-

och väganläggningskostnaderna vidgats. I förskott kan delägare

sålunda erhålla tre fjärdedelar av det för varje utflyttning eller väganläggning

bestämda beloppet. Statsbidrag till odlingskostnad utgår efter

samma grunder som i övriga delar av landet.

I samband med utfärdandet av 1932 års lag angående särskilda bestämmelser

örn delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs

län meddelades icke några föreskrifter rörande statsbidrag till

förrättningar enligt nämnda lag. Till följd härav gälla för närvarande

i berörda hänseende föreskrifterna i 1928 års kungörelse. Innan jag

ingår på Dalautredningens förslag till bestämmelser angående statsbidrag

vid förrättningar enligt 1932 års lag, torde jag få lämna en kortfattad

redogörelse för av Dalautredningen verkställd utredning rörande

förhållandet mellan kostnaderna för provskiftena och kostnaden för vissa

andra skiften m. m.

Dalautredningen har införskaffat vissa uppgifter rörande förrättningskostnader

vid omförmälda tolv provskiften ävensom uppgifter utvisande

huru statsbidraget till dessa kostnader skulle för delägarna gestaltat

sig, därest vid provskiftena tillämpats de enligt 1928 års kungörelse

gällande bestämmelserna angående statsbidrag till lantmätare och

sakkunniga. De erhållna siffrorna har Dalautredningen sammanfattat i

följande tablå.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 22. 13

Skifteslagets namn

Antalet

delägare

Arvode till

lantmätare

och sakkun- niga

kronor

Antalet del- ägare, som er- hållit statsbi- drag, om all- männa bi- dragsbestäm

meUer till- lämpats

Statsbidra- gets storlek,

örn allmänna

stal sbi drags- bestämmel- serna tilläm- pats

kronor

Östansjö-Östanvik....................................

262

72,629

40

6,130

Garsås..................................................

270

62,794

234

23,700

Vika-Vinäs..........................................

344

106,902

40

6,000

Stumsnäs .............................................

174

26,487

25

4,000

Vallmora-Billingsnäs.................................

42

17,560

9

2,350

Backa-Våbäck .......................................

64

27,392

35

12,300

Hallen-Backbyn-Näsbyggebyn ..................

420

69,000

72

18,000

Västanvik, Karlsarvet, Grytnäs och Sundsnäs

210

46,250

99

22,000

Östra Insjön..........................................

14

3,327

2

285

Hagen...................................................

104

18,502

4

400

Skamhed-Hulån ....................................

115

31,478

25

4,000

Utsälje...................................................

65

5,645

53

3,080

Summa

487,966 |

102,245

Dalautredningen har framhållit att statsbidragsheloppet motsvarade

21 procent av arvodet till lantmätare och sakkunnig. Vidare har utredningen

framhållit, att, då arvodena till gode män, vilka arvoden uppgått

till 54,495 kronor, icke överstigit förrättningsarvodena till lantmätarna,

bidrag till godemansarvodena icke skulle hava utgått, för den

händelse 5e allmänna bidragsbestämmelserna tillämpats vid provskiftena.

Vidare har Dalautredningen för att tjäna till jämförelse med kostnaderna

för provskiftena införskaffat uppgifter rörande kostnaderna för

åtskilliga skiften företagna enligt 1866 års skiftesstadga i skilda delar

av landet. Dalautredningen har sammanställt resultatet av undersökningen

i följande tablå.

Kostnad

:ör skiftena enligt 1866 års

skiftesstadga

Kostnad för provskiftena

till lant- mätare

och sak- kunnig

kroner

till gode- man

kronor

för ut- flyttning

kronor

för väg- anlägg- ning

kronor |

till lant- mätare

och sak- kunnig

kronor

till gode- män

kronor

för ut- flyttning

kronor

för väg- anl ägg- ning

kronor

För hektar av del- ni ngsområdet--

2.9 a

0.44

5.83

3.98

27.88

3.00

87.9 6

15.7 9 i

För delägare ......

147.84

39.3 0

293.94

197.91

234.15

26.15

298.2 4

124.10

För ägolott.........

132.50

33.31

264.34

177.98

317.6 5

37.91

432.4 6

179.9 6

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

Dalautredningen har framhållit, att, då den på bekostnad eller med

understöd av staten storskiftade delen av Kopparbergs län utgjort en

typisk småbrukarbygd, skifteskostnaden för delägare och ägolott inom

provskifteslagen och inom riket i övrigt icke gåve ett fullt riktigt uttryck

för skifteskostnadernas storlek i förhållande till respektive fastigheters

värde. Därvidlag utgjorde kostnaden för arealenbet den tillförlitligaste

mätaren.

Dalautredningen bar ansett, att den säkraste jämförelsen beträffande

skifteskostnaderna i Dalarna och å andra platser i riket erbölles, därest

man jämförde kostnaderna för provskiftena med kostnaderna för skiften i

Gävleborgs län. Detta län bar nämligen synts Dalautredningen beträffande

de topografiska och klimatiska förhållandena samt befolkningens

levnadsbetingelser så nära som möjligt likna Kopparbergs län. Dalautredningen

bar upprättat följande tablå för belysande av förhållandet

mellan kostnaderna för provskiftena och skifteskostnaderna inom Gävleborgs

län.

Kostnad för skiften inom

Gävleborgs län

Kostnad för provskiftena

till lant- mätare

och sak- kunniga

för ut- flyttning

för väg- anlägg- ning

till lant- miita re

och sak- kunniga

för ut- flyttning

för väg- anlägg- ning

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

För hektar av delningsområdet......

4.oi

16.90

81.55

27.83

37.9 5

15.79

För delägare ........................

61.36

258.54

124.7 9

234.15

298.24

124.10

För ägolott..............................

62.08

261.55

126.24

317.55

433.45

179.95

I anslutning till nu berörda utredningar har Dalautredningen anfört

i huvudsak följande.

Siffermaterialet visade, att de kostnader, som skulle drabba dalaallmogen

för ordnandet genom skifte av dess jordförhållanden, skulle stiga

till avsevart högre belopp än som varit fallet för övriga delar av landet.

JJe dryga kostnaderna hade sin grund i vissa för denna bygd säregna

omständigheter, vilka dels påkallat åtgärder, som saknade motsvarighet

vid andra skiften, och dels gjort arbetet med de vanliga skiftesatgarderna

mera betungande än på andra håll. Antydda för dalaskiftena

speciella åtgärder vore fastighetsredovisningen. Dit vore att räkna

äganderättsutredning, sammanläggningsfrågans behandling samt

redovisning av den från delningen uteslutna marken. Beloppet av lant^11

^v?e?S arvoc^e för dessa tre åtgärder hade vid provskiftena uppgått

till 97,261 kronor under det att lantmätarens arvode för övriga åtgärder

uppgått till 376,888 kronor. Förstnämnda belopp utgör 20.5 procent

av hela kostnaden för arvode at lantmätaren. Fastighetsredovisningen

droge emellertid även andra kostnader än arvode till lantmätaren. Först

vöre därvid att märka kostnaderna för gravationsbevis, vilka vid provskiftena

uppgått till 10,775 kronor eller 898 kronor för skifte. Dessutom

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

hade sakägarna fått vidkännas hantlangningskostnader för hävdetegarnas

inmätning. Bland de skiftesåtgärder, som vore mera arbetskrävande

vid dalaskiftena än vid skiften i andra delar av landet, vore gränsbestämningar,

ägoutbyten och hävdens upptagande.

Såsom motivering för införandet av särbestämmelser rörande statsbidrag

vid skiften enligt 1932 års lag har Dalautredningen framhållit

i huvudsak följande omständigheter.

En dubbel uppgift hade tillagts ifrågavarande skiften i Dalarna. Laga

skiftenas uppgift vore i allmänhet begränsad till ägosammandragning.

På grund av de tilltrasslade äganderättsförhållandena inom här ifrågavarande

delar av Dalarna hade emellertid ett tillrättaläggande av fastighetsredovisningen

framstått såsom en angelägenhet av lika trängande

natur som ägornas sammanförande. Lösandet av denna uppgift torde

städse få anses såsom ett övervägande allmänt intresse. Vidare torde

man få anse, att ett visst ansvar för de rådande missförhållandena åvilade

det allmänna, som torde få anses hava begått flera missgrepp vid

regleringen av delning av jord i Dalarna. Den verkställda utredningen

hade bekräftat nödvändigheten av att det allmänna trädde emellan

för genomförande av ordnade jordförhållanden inom de storskiftade dalaorterna.

Provskifteskostnaderna hade i medeltal stigit till icke mindre

än 39 kronor 50 öre för hektar skiftad mark. Det vore uppenbart, att

jordägarna icke med stöd enbart av det statsbidrag, som för närvarande

utginge, kunde bära dessa kostnader. Örn icke jordägarna visste med

sig att de kunde påräkna väsentligt större hjälp, kunde med visshet

förutses, att de hittills gjorda strävandena för ernående av bättre förhållanden

bleve utan frukt. Lagstadgad anslutning för skifte torde då

bliva omöjlig att uppbringa annat än i något enstaka fall.

Man måste vidare uppmärksamma huru provskiftena i kostnadshänseende

ställt sig för delägarna. Av statsmedel hade utgått kostnaden för

förrättningsmännen samt utflyttnings- och väganläggningskostnad. A

delägarna hade stannat kostnaden för hantlangning och kostnaden för

gränsmärken med flera dylika utgifter. Förhållandena inom den

bygd, varom här vore fråga, vore emellertid sådana, att dessa senare till

synes obetydliga kostnader stigit till ingalunda oväsentliga belopp. Enligt

av Dalautredningen verkställd utredning hade de nämligen uppgått

till omkring 9 kronor för hektar av delningsområdet, motsvarande ungefär

23 procent av skifteskostnaderna. Därtill komme, att åtminstone en

del av delägarna åsamkades avsevärda utbetalningar till följd av skiftet

för gäldande av därav föranledda likvider delägarna emellan. Örn

därtill slutligen lades, att jordbrukets omläggning efter den nya ägoanordningen

enligt skiftet icke försigginge utan kostnader, så insåges,

att delägarna vid provskiftena, trots det rikligt tillmätta statsbidraget,

finge vidkännas avsevärda utgifter för skiftet.

Beträffande omfattningen av statsbidraget har Dalautredningen föreslagit,

att viel skiften till rubbning av storskifte det allmänna borde

åtaga sig samtliga kostnader för själva förrättningen men icke bidraga

till utflyttnings-, väganläggnings- och odlingskostnader i vidare

mån än för landet i övrigt. Dalautredningen har till utveckling av sitt

förslag härutinnan anfört bland annat följande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 22

Då det allmänna vid provskiftena åtagit sig hela utflyttningskostnaden,

hade särskilda skäl förelegat därtill. Det hade nämligen gällt att i

ett sammanhang få ett tillräckligt antal skiften igångsatta och att vid

dessas utförande få fria händer att pröva sig fram beträffande olika

frågors behandling. Vid den fortsatta skiftesverksamheten borde uppmärksamheten

främst riktas på att vid uppkommen flyttningsfråga en

riktig avvägning skedde mellan å ena sidan de med flyttningen förenade

kostnader och olägenheter samt å andra sidan de fördelar åtgärden

erbjöde ur arronderingssynpunkt. Dalautredningen hade med hänsyn

härtill ansett, att de allmänna grunderna för bidrag till utflyttning borde

gälla även vid ifrågavarande skiften. Oaktat kostnaderna för väganläggningarna

vid dalaskiftena för hektar i delningen ingående mark

(15 kronor 79 öre) varit avsevärt högre än vid andra skiften i landet (3 kronor

93 öre), hade Dalautredningen emellertid ansett sig icke heller i detta

hänseende böra avvika från de i 1928 års kungörelse upptagna bestämmelserna

örn statsbidrag vid skifte i allmänhet. Med dessa beskärningar

ansåge Dalautredningen ofrånkomligt, att provskiftesgrunderna i övrigt

bleve tillämpliga å den fortsatta skiftesverksamheten sålunda att det allmänna

bestrede kostnaderna för lantmätare, gode män och sakkunniga.

Dalautredningens förslag avser statsbidrag endast vid skiften till

rubbning av storskifte d. v. s. omskifte av by. Beträffande andra delningsförrättningar

inom de storskiftade dalaorterna har Dalautredningen

icke funnit anledning till avvikelse från de allmänna bidragsbestämmelserna,

sålunda bland annat icke angående sekundära skiften

(hemmansklyvning). Dalautredningen har vidare diskuterat frågan huruvida

olika behandling i bidragshänseende borde gälla för skiften, avseende

hel by, och skiften, omfattande allenast visst ägoområde eller

vissa ägoslag inom byn. Dalautredningen har därvid funnit övervägande

skäl tala mot att i berörda hänseende göra skillnad mellan olika skiften.

Att från de allmänna bestämmelserna delvis avvikande grunder för

bidragens beräknande skulle tillämpas för ifrågavarande skiften har icke

synts Dalautredningen böra föranleda, att, i likhet med vad som skett

beträffande provskiftena, i riksstaten upptaga särskilt anslag för denna

skiftesverksamhet. Bidragen böra enligt utredningens mening utgå från

de ordinarie anslagen för ifrågavarande ändamål. I enlighet med vad

som gäller beträffande skiften i allmänhet föreslås bidragen böra utbetalas

av lantmäteristyrelsen. Statsbidraget till förrättningskostnaden

har Dalautredningen ansett böra utbetalas direkt till lantmätaren, gode

män och sakkunniga.

Beträffande de kostnader, förslagets genomförande skulle orsaka statsverket

har Dalautredningen icke verkställt någon beräkning. Utredningen

anför, att en generell kostnadsuppskattning komme att sakna

egentligt värde, eftersom snart sagt varje lexi i beräkningen och varje

siffra måste förses med vittgående reservationer.

Dalautredningens förslag innefattar vidare förslag om särbestämmelser

för statsbidrag till vissa förrättningar inom den så kallade berg
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Martts proposition nr 22.

frälsebygden kring Falun. Innan jag övergår till att lämna en redogörelse

för berörda förslag, torde i någon mån beröras de säregna fastighetsförhållanden,

som råda i denna bygd. Dalautredningen bär härom

anfört bland annat:

Utmärkande för ifrågavarande bygd vore, att före laga skiftets tillkomst

där icke förekommit någon form av fastighetsbildande skifte.

Någon egentlig fastighetsindelning hade icke heller funnits; åkrar, ängstycken,

hagar och skogstegar hade gått i handel var för sig såsom särskilda

fastigheter. Den jämförelsevis goda tillgången på jord hade emellertid

möjliggjort arrondering genom köp och byten av tegarna. I brist

på fastighetsbildande förrättningar hade ägor i en ägares hand behandlats

såsom en fastighet. Fastighetsbildning hade dock inom vissa områden

av bergfrälsebygden erhållits genom laga skiften eller genom uppmätning

och kartläggning av egendomar, som av ålder haft sina ägor

inneslutna inom bestämda gränser och sålunda motsvarade närmast vad

man eljest plägade benämna enstaka hemman. Angivna förhållanden

hada försatt bergfrälsebygden i en särställning ifråga örn fastighetsboksväsendet

och jordregistret. Då användbar jordebok saknades för Kopparbergs

län, hade fastighetsböcker där ej, såsom annorstädes, kunnat

uppläggas på grundval av jordeboken. Kungörelsen den 18 mars 1887

örn införande av lagfarts- och inteckningsböcker vid häradsrätterna i

Kopparbergs län byggde därför på den principen, att indelning i fastighetsboksenhet

skulle grundas på primära skiften, där sådana funnes.

Med denna princip kunde jordinnehavaren i bergfrälsebygden upptagas

i fastighetsbolc först i den mån laga skiften gått fram och därigenom

fastighetsbildning erhållits. För att i görligaste mån få egendomarna

redovisade stadgade emellertid kungörelsen beträffande denna bygd, att

upplägg jämväl skulle göras för varje egendom, som genom behörig uppmätning

och kartläggning blivit från angränsande fastighet avskild.

Samma princip tillämpades sedermera enligt den för länet utfärdade särskilda

jordregisterförordningen den 25 april 1913 (nr 45).

Dalautredningen har under hänvisning till den återgivna redogörelsen

framhållit, att den bygd, varom här vore fråga, intoge en särställning

inom riket i det hänseendet, att på grund av fullständig avsaknad av

fastighetsindelning den fasta egendomen därstädes icke kunde redovisas

i fastighetsbolc eller jordregister. Undersökningen hade ock visat, att

den åtgärd, som beträffande större delen av bygden vore nödvändig för

denna olägenhets undanröjande, nämligen laga skifte, endast i mindre

grad vore motiverad av behovet av bättre ägoarrondering. Behovet av

fastighetsredovisning bleve här övervägande. Då sålunda det allmännas

intresse trädde i förgrunden, syntes Dalautredningen starka skäl tala för

ett rikligare tillmätt statsbidrag till laga skiften och andra åtgärder i

huvudsakligen fastiglietsredovisande syfte i denna bygd. Angelägenheten

av att snarast råda bot för föreliggande missförhållanden gjorde sig

ock gällande med hänsyn till inteckningsförnyelsernas avskaffande. Vid

av Dalautredningen företagna besök i orten hade klagomål över de nuvarande

förhållandena med skärpa framförts såväl från de tjänstemän

Bihang till riksdagens protokoll 19,''IS. t sami. Nr 22. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Alaj:ts proposition nr 22.

och myndigheter, vilka hade att taga befattning med den fasta egendomen

i bygden, som ock från jordägare. Att bland jordägare sedan länge

rätt en önskan att få ordnade förhållanden hade även kommit till uttryck

genom ansökningar örn laga skifte inom några skifteslag i bygden.

Dalautredningen har för att få en överblick över förevarande frågas

räckvidd verkställt vissa undersökningar rörande dels omfattningen av

de beräknade erforderliga åtgärderna och dels den ungefärliga kostnaden

för desamma. Enligt förstberörda undersökning finnes för närvarande

fast egendom, som ej kunnat redovisas i fastighetsboken, inom

Torsångs, Vika, Kopparbergs och Sundborns socknar. Inom Torsångs

socken saknas fastighetsindelning beträffande några områden i socknens

norra del. Områdena äro av mindre omfattning och motsvara en ringa

bråkdel av socknens areal. Även inom Vika socken äro motsvarande

områden relativt obetydliga. Betydligt mera omfattande äro ifrågavarande

områden inom Kopparbergs och Sundborns socknar. Arealen av

de områden, där fastighetsindelning saknas, uppgår enligt Dalautredningens

undersökning till omkring 12,300 hektar. Kostnaderna för laga

skiften inom denna bygd har Dalautredningen ansett skola bliva mindre

än i de storskiftade delarna av länet. På grund av de relativt goda arronderingsförhållandena

å inägojorden blir nämligen enligt utredningens

mening skiftesläggningsarbetet väsentligt mindre. Icke heller lärer

behöva ifrågakomma några äganderättsutredningar, jämförliga med

dem, som visat sig erforderliga i de storskiftade orterna. Däremot

har Dalautredningen ansett, att bestämmandet av skifteslags omfattning

kommer att åsamka mera arbete än som i allmänhet kräves, vilket

för bergfrälsebygdens del beror på avsaknaden av bestämd bybildning.

Dalautredningen, som sökt genom inhämtande av uppgifter angående

kostnader för laga skiften enligt jorddelningslagen inom andra orter

bilda sig en uppfattning örn vilka kostnader laga skiften inom denna

bygd kunna väntas betinga, har kommit till det resultatet, att kostnaden

till lantmätare och sakkunniga komma att stiga till genomsnittligt 20

kronor för hektar i skifte ingående mark. Kostnaden för arealmätning,

inberäknat rese- och traktamentsersättning samt lösen för karta och

handlingar, torde enligt utredningens förmenande kunna beräknas till

omkring 4 kronor för hektar.

Dalautredningen har med hänsyn till det anförda funnit sig böra föreslå

beträffande ifrågavarande laga skiften den ändring i gällande bidragsgrnnder,

att av allmänna medel skulle gäldas 75 procent av arvodet till

såväl lantmätare och sakkunniga som även gode män samt beträffande

arealavmätningar, att av allmänna medel skulle gäldas 75 procent av förrättningsmannens

arvode och reseersättning. Omfattar skifte jämväl

fastighet, som redan är redovisad i fastighetsbok, skola likväl enligt Dalautredningens

förslag dessa bidragsgrunder i fråga örn sådan fastighet tilllämpas

allenast därest fastighetens intagande i skiftet är nödvändigt för

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

19

åstadkommande av ett lämpligt oell redigt skifte. Därjämte Ilar det synts

Dalautredningen önskvärt, att möjlighet öppnades för mindre bemedlade

delägare vid laga skifte, för vilka förrättningskostnaderna bleve betungande,

att erhålla bidrag jämväl till deras andel i återstående 25

procent av nämnda kostnader. Någon motsvarande möjlighet bar icke

ansetts böra ifrågakomma vid arealavmätning. Dalautredningen har erinrat,

att för närvarande utginge icke något som helst statsbidrag vid

arealavmätningar. Bidrag bör enligt utredningens mening utgå endast

därest ansökan örn förrättningen gjorts inom fem år från den dag, då

bestämmelserna trätt i kraft. Denna föreskrift motiveras av en önskan

att påskynda förrättningarna. Liksom de föreslagna bidragen vid laga

skiften i de storskiftade orterna böra enligt Dalautredningens mening

de nu ifrågasatta bidragen bestridas från det ordinarie anslaget till

jorddelningsförrättningar.

Dalautredningen bar verkställt beräkningar angående den merkostnad

för staten, som ett genomförande av utredningens förslag beträffande

den s. k. bergfrälsebygden skulle medföra. Dalautredningen bar därvid

kommit till att statens kostnad skulle bliva allt som allt omkring

170,000 kronor större, därest de föreslagna bestämmelserna skulle tillämpas

i stället för de allmänna bidragsbestämmelserna i 1928 års kungörelse.

I anslutning till den verkställda utredningen har Dalautredningen utarbetat

författningsförslag. Med hänsyn till bestämmelsernas lokala

tillämpningsområde har det synts Dalautredningen riktigast att upptaga

de nya bidragsbestämmelserna i en fristående författning. En erinran

örn denna bar emellertid utredningen ansett böra göras i 1928 års

allmänna kungörelse, som eljest skulle enligt sin ordalydelse omfatta jämväl

nu ifrågavarande förrättningar. De av Dalautredningen utarbetade

författningsförslagen torde såsom bilaga B och C få fogas till protokollet,

Särskilda grunder för bidrag till utflyttnings-, väganläggnings- och

odlingskostnader hava ej av Dalautredningen föreslagits beträffande förrättningar

vare sig i de storskiftade orterna eller i bergfrälsebygden. Bestämmelserna

i 1928 års kungörelse avses sålunda skola gälla i denna del.

Yttranden över Dalautredningens förslag.

I samtliga avgivna yttranden hava Dalautredningens förslag livligt

tillstyrkts. Ur yttrandena må bär återgivas följande.

Lantmäter istyr elsen bar framhållit, att de förhållanden inom ifrågavarande

delar av Kopparbergs län, på grund varav ändring framför allt

påkallades, vore ägosplittringen och ägoblandningen samt osäkerheten i

äganderätt och oredan i fastighetsväsendet. I förra hänseendet bade jordens

uppdelning under olämpliga former och genom sämjedelning drivits

så långt, att allvarliga hinder för jordens ändamålsenliga utnyttjan
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts proposition nr 22.

de uppkommit. Kraftiga åtgärder vore därför påkallade, så mycket

mera som allt tydde på att förhållandena, örn de finge ostört utveckla

sig, skulle hastigt ytterligare försämras och, där så icke redan skett, nå

bristningsgränsen. I likhet med Dalautredningen ansåge lantmäteristyrelsen,

att jordägarna icke utan särskilda statsbidrag kunde bära de

kostnader, som vore förenade med laga skiften, och att sådana bidrag sålunda

vore en förutsättning för att få till stånd dylika skiften i erforderlig

utsträckning. De laga skiftena vore icke endast till gagn för

undanröjande av de antydda allvarliga missförhållandena utan de skulle

även i hög grad främja en välbehövlig ytterligare utveckling av jordbruksdriften.

Storleken av de föreslagna statsbidragen funne lantmäteristyrelsen

lämpligt avvägda.

Beträffande kostnaderna för de ifrågasatta statsbidragen och den ökning

av anslagen för ifrågavarande ändamål, som kunde bliva erforderlig,

har lantmäteristyrelsen i huvudsak anfört följande.

Att framlägga någon generell beräkning av värde rörande de kostnader,

som skulle bliva en följd av förslagen örn särskilda statsbidrag till

jaga skifte inom de storskiftade delarna av Kopparbergs län, vore icke

möjligt. Någon ökning i anslaget måste emellertid givetvis vidtagas,

därest förslagen skulle vinna statsmakternas gillande. För beräkning

av denna ökning torde man kunna tillgodogöra sig den erfarenhet, som

vunnits genom provskiftena. Under de närmaste åren torde laga skiften

av ifrågavarande slag icke komma till stånd i större omfattning än som

motsvarade provskiftena, sannolikt bleve omfattningen mindre. Kostnaderna

för provskiftena hade utgjort

för budgetåret 1926/1927

» » 1927 1928

» » 1928/1929

» » 1929/1930

» » 1930/1931

» » 1931 1932

» » 1932/1933

» » 1933/1934

kronor 35,451: 5 o

» 58,144: 9 6

» 34,911: 78

» 60,132: 84

» 62,688: 7 3

» 74,441:04

» 157,747:9 5

» 153,643: 92

_ Ökningen under de senaste åren berodde på betydande utbetalningar

till utflyttnings- och väganläggningskostnader. Med hänsyn till det

anförda borde för kommande budgetår för ifrågavarande laga skiften

beräknas ett belopp av högst 35,000 kronor. Emellertid torde första

budgetåret skiften näppeligen komma igång i större utsträckning än att

man kunde anse en ökning i anslaget med 20,000 kronor som tillräcklig.

Med detta belopp, som avsåge endast förrättningskostnaderna, enär

kostnaderna för utflyttning, väganläggning och odling ifrågakomme

först på ett senare stadium av skiftena, borde således anslaget för bidrag

till jorddelningsförrättningar höjas. Sedermera kunde år från år med

ledning av igångsatta eller väntade skiften beräkning göras i fråga örn

erforderliga medel. Bleve omfattningen av skiftena icke större än som

motsvarade provskiftena, skulle de årliga kostnaderna med ledning av

provskifteskostnaderna under de första sex åren, då anslagen i huvudsak

utgått endast till förrättningskostnaderna kunna beräknas något stiga

men i allt fall icke nämnvärt överskrida 50,000 kronor. — Beträffande

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

21

förrättningar inom bergfrälsebygden ansåge lantmäteristyrelsen, att till

följd av bestämmelserna örn statsbidrag till dessa anslaget för ifrågavarande

ändamål borde höjas med ytterligare 20,G00 kronor.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har uttalat, att för att den genomförda

särlagstiftningen örn skifte i vissa delar av Kopparbergs län icke

skulle bliva en lag på papperet, det vore ofrånkomligt, att statsmakterna

i största möjliga utsträckning påtoge sig med skiftena förenade

kostnader. Vad Dalautredningen i detta avseende föreslagit, tålde icke

vid någon minskning, därest det med nämnda lagstiftning avsedda

syftemålet skulle kunna förverkligas. Det vore ett stort allmänt intresse,

att laga skifte inom bergfrälsebygden bomme till stånd under

den allra närmaste tiden.

Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

framhållit, att den inom stora delar av länet ytterligt långt gående ägosplittringen,

uppenbarligen medförde så stora olägenheter i fråga örn

jordens brukning och jordbruksdriften i övrigt, att det i stor utsträckning

icke vore möjligt att bedriva rationellt jordbruk. Därtill bomme

ävenledes de nackdelar, vilka uppstode därigenom att brukningsägarna

under rådande förhållanden icke hade möjlighet att i önskvärd omfattning

utföra grundförbättringsarbeten av skilda slag. Särskilt hade

ägosplittringen medfört svårigheter att verkställa täckdikning. De tilltrasslade

äganderättsförhållandena inom ifrågavarande delar av länet

hade jämväl till följd betydande svårigheter för jordägarna att erhålla

lagfart å sina jordinnehav, vilket i sin tur lade hinder i vägen för erhållande

av inteckning. Vid egnahemslåneförmedlingen förekomme det

ofta, att lånesökande, vilka, ehuru de väl befunnits i behov och även

förtjänta av att erhålla jordbruksegnahemslån och i samband därmed

egnahemspremielån, icke kunde erhålla sådana lån och bidrag av den

anledningen, att det icke varit möjligt att erhålla lagfart å jordinnehavet.

Ett betydande antal jordbrukare hade till följd av berörda förhållanden

icke heller kunnat erhålla de förmånliga lån, som i övrigt

stöde till buds, där inteckning kunde lämnas såsom säkerhet för lån. Att

de påtalade förhållandena ävenledes försvårade nybildningen av jordbruk

vore uppenbart.

överlantmätaren i Kopparbergs län bar uttalat, att bland de lantmätare,

vilka hade sin verksamhet förlagd inom de storskiftade bygderna,

allmänt rådde den uppfattningen, att, örn statens bidrag till skiftena

skulle inskränka sig till vad som gällde för landet i övrigt, inga skiften

skulle komma till stånd, beroende på befolkningens oförmåga att bestrida

de därmed förenade kostnaderna.

Sedan frågan örn särlagstiftning rörande delning av jord inom de på Departementabekostnad

eller med understöd av staten storskiftade delarna av Köp- che/en.

parbergs län genom antagandet av 1932 års lag vunnit sin lösning, har

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

spörsmålet angående det ekonomiska bistånd, som från statens sida borde

lämnas till genomförande av de i nämnda lag avsedda skiftena, trätt i

föi grunden. Hedan vid igångsättandet av arbetet med berörda särlagstiftning

torde det hava stått klart för statsmakterna, att en lösning av

frågan örn Dalarnas jordförhållanden icke stöde att vinna enbart på lagstiftningens

väg utan att för ändamålet krävdes ekonomiskt stöd från

det allmännas sida efter vidare linjer än som följdes för övriga delar av

riket. Genom den av Dalautredningen nu framlagda utredningen har

denna uppfattning vunnit bekräftelse. Utredningen giver sålunda vid

banden, att kostnaderna för provskiftena i medeltal uppgått till icke

mindre än 39 kronor 50 öre för hektar och högst väsentligt överstigit

motsvarande kostnader för skiften inom andra delar av riket. Även örn

kostnaderna för framtida skiften, med hänsyn till att man kan tillgodogöra

sig erfarenheterna från provskiftena, kunna nedbringas något,

torde likväl skifteskostnaderna för ifrågavarande delar av Dalarna

komma att uppgå till belopp, som jordägarna näppeligen torde kunna

bära med stöd enbart av de nu utgående statsbidragen. Det är vidare

att märka, att medan laga skiften i allmänhet huvudsakligen hava till

uppgift att verka för en lämplig ägosammandragning, skiftena i Kopparbergs

län jämväl tjäna syftet att bringa reda i det oefterrättliga tillstånd,

vari fastighetsväsendet inom dessa delar av Dalarna råkat. Denna

angelägenhet ansågs vid tillkomsten av 1932 års särlagstiftning vara

lika trängande som att få till stånd en bättre ägoanordning på marken.

Den utveckling förhållandena tagit med avseende å fastighetsväsendet

är icke enbart att tillskriva vissa inrotade sedvänjor hos befolkningen

eller säregna ortsförhållanden utan beror även på den undantagsställuing,

som Dalarna i äldre tider intagit i fråga örn villkoren för jordens

delning, och på den osäkerhet, som rått angående de bestämmelser, som

under skilda tider varit gällande, samt på bristande uppsikt över bestämmelsernas

efterlevande. Med hänsyn till det anförda anser jag i

likhet med Dalautreduingen, att ett rikligare statsbidrag bör lämnas

vid de skiften, varom nu är fråga, eller således skiften till rubbning av

storskifte.

Jämväl beträffande bidragens omfattning ansluter jag mig till vad

Dalautredningen föreslagit. Det allmänna bör sålunda påtaga sig kostnaderna

för förrättningsmännen, lösen för karta och handlingar jämte

kostnaderna för införskaffade handlingar, som erfordras för skiftets behöriga

verkställande, ävensom ersättning, som må hava utgått till enligt

2 kap. 2 § jorddelningslagen tillkallade sakkunniga. Statsbidrag

till utflyttnings-, väganläggnings- och odlingskostnader torde däremot

böra utgå i enlighet med bestämmelserna i 1928 års kungörelse. Med

en dylik avvägning av statsbidraget torde man våga hoppas att 1932

års särlagstiftning skall komma att på ett tillfredsställande sätt fylla

sitt ändamål. Jag biträder ock Dalautredningens förslag, att statsbi
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. May.ts proposition nr 22.

draget för skiftesförrättning, som här avses, hör kunna utgå, oberoende av

om skiftet omfattar hela byns område eller endast del därav och i senare

fallet oavsett vilken del av byn, som skiftas. För denna ståndpunkt talar

det förhållande, att skiftets omfattning icke alltid avgöres av delägarna

utan ofta kan vara beroende av skiftestekniska synpunkter, vilka måste

föranleda frånskiljande av visst område av hyn. För befolkningen

skulle det säkerligen förefalla såsom en orättvisa, örn bidragets storlek

gjordes beroende av dylika belt utanför jordägarnas inflytande liggande

omständigheter. I likhet med vad Dalautredningen föreslagit anser

jag lämpligt, att bidragen till förrättningskostnaderna utbetalas direkt

av lantmäteristyrelsen till lantmätare, gode män och sakkunniga.

Såsom Dalautredningen framhållit föreligger inom vissa delar av

den s. k. bergfrälsebygden omkring Falun fullständig brist på ordnad

fastighetsindelning. Denna brist medför uppenbarligen i flera

avseenden stora olägenheter. Även bär torde gälla, att de förrättningar,

som äro erforderliga för undanröjande av omförmälda olägenhet,

nämligen laga skiften eller arealavmätningar, icke företagas i nödig utsträckning,

därest icke särskilt understöd från det allmännas sida lämnas

utöver vad eljest förekommer. Beträffande ifrågavarande bygd torde,

på sätt Dalautredningen påpekat, det allmännas intresse av att fastighetsskapande

förrättningar komma till stånd vara större än den enskilda

jordägarens, enär arronderingsförhållandena här redan äro på ett mera

tillfredsställande sätt tillgodosedda än i de storskiftade delarna av Kopparbergs

län. Jag biträder därför Dalautredningens förslag örn högre

statsbidrag till laga skifte inom de delar av länet, där den fasta egendomen

icke finnes redovisad i fastighetsbok, än som kan utgå enligt 1928

års kungörelse ävensom örn bidrag till arealavmätningar därstädes. Yad

Dalautredningen föreslagit beträffande storleken av statsbidraget finner

jag, med hänsyn till de kostnader, som nu ifrågavarande förrättningar

kunna beräknas draga, vara lämpligt avvägt. Sålunde torde av allmänna

medel böra under angivna förutsättningar gäldas vid laga skifte tre

fjärdedelar av arvodet till lantmätare, gode män och särskilda sakkunniga

samt vid arealavmätningar tre fjärdedelar av förrättningsmannens

arvode och reseersättning. Därjämte böra vid laga skifte mindre bemedlade

delägare, för vilka förrättningskostnaderna bliva betungande, kunna

erhålla bidrag även till återstående fjärdedelen av förrättningskostnaderna.

Bidragen torde efter ansökan beviljas och utbetalas av lantmäteristyrelsen.

Dalautredningens förslag att bidrag, varom nu är fråga, icke

skola beviljas med mindre ansökan örn förrättningen, till vilken bidrag

sökes, gjorts inom fem år från den dag, då bestämmelser i ämnet trätt i

kraft, anser jag böra följas. Efter utgången av nämnda tid torde de för

övriga delar av landet gällande bidragsbestämmelserna böra tillämpas

även beträffande ifrågavarande bygd. Ikraftträdandet torde böra äga

rum med ingången av nästa budgetår, den 1 juli 1935.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

Då bifall till Dalautredningens av mig tillstyrkta förslag ställer ökade

anspråk pa statskassan, bör ärendet underställas riksdagens prövning.

Sedan medel för ändamålet av riksdagen beviljats, torde det ankomma på

Kungl. Maj:t att enligt angivna riktlinjer utfärda erforderliga författningsbestämmelser

samt meddela de övriga föreskrifter, som för förslagets

genomförande kunna erfordras.

Beträffande de kostnader, som föranledas av förslaget, torde dessa, i

överensstämmelse med lantmäteristyrelsens beräkningar, böra för nästkommande

budgetår uppskattas till 20,000 kronor för bidrag till förrättningskostnader

inom de storskiftade delarna av Kopparbergs län och 20,000

kronor för bidrag till fastighetsbildande förrättningar inom bergfrälsebygden.

För bidrag till skiftesförrättningar i övriga delar av riket

torde, såsom lantmäteristyrelsen föreslagit i sin i årets statsverksproposition

under nionde huvudtiteln, punkt 168, omförmälda skrivelse den 27

augusti 1934, böra för samma budgetår beräknas 200,000 kronor. Nämnda

belopp, tillhopa 240,000 kronor, torde böra i riksstaten uppföras såsom förslagsanslag

under nionde huvudtiteln och rubrik: Understöd åt jorddelningsväsendet

m. m.: Bidrag till jorddelningsförrättningar.

Vidkommande anslaget till bidrag till utflyttnings-, väganläggningsoch

odlingskostnader i sammanhang med skiften torde någon kostnadsökning

för nästa budgetår icke föranledas av de av mig förordade förslagen.

Anslaget torde böra uppföras med det i statsverkspropositionen

beräknade beloppet 250,000 kronor, till vilket belopp anslaget jämväl för

nu löpande budgetår är upptaget.

På grund av det anförda hemställer jag. att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att

1) för budgetåret 1935/1936 under nionde huvudtiteln

anvisa till Bidrag till jorddelningsväsendet m. m.: Bidrag

till jorddelningsförrättningar ett

förslagsanslag av .................... kronor 240,000;

2) för budgetåret 1935/1936 under nionde huvudtiteln

anvisa till Bidrag till jorddelningsväsendet m. m.: Bidrag

till utflyttnings-, väganläggnings- och odlingskostnader

i sammanhang med skiften

ett förslagsanslag av.................. kronor 250,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar

Hans Majit Konungen, att proposition i ämnet

av lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

25

Bilaga A.

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 8 § samt 12 § 1 mom. kungörelsen

den 22 juni 1928 (nr 295) angående villkor för erhållande av statsbidrag

till förrättningar enligt lagen den 18 juni 1926 (nr 326) örn delning

av jord å landet.

Härigenom förordnas, att 8 § och 12 § 1 mom. i kungörelsen den 22 juni

1928 angående villkor för erhållande av statsbidrag till förrättningar enligt

lagen den 18 juni 1926 (nr 326) örn delning av jord å landet skola, i

nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse.

8 $.

Till bestridande —--eller slättervall.

Bidrag till utflyttning och väganläggning må ej utgå, med mindre åtgärden

är till gagn ur jordbrukssynpunkt samt förrättningsmännen prövat

utflyttningen vara erforderlig för beredande av lämplig jorddelning

eller väganläggningen vara föranledd av förrättningen och huvudsakligen

påkallad för tillgodoseende av ändamål, som med densamma avses.

Bidrag till---ifrågavarande odling.

Ifrågasättes vid skifte utflyttning, väganläggning eller odling, för vars

verkställande avses söka statsbidrag enligt denna kungörelse, skall frågan,

innan avgörande i densamma träffas, underställas lantmäteristyrelsen

för prövning huruvida åtgärden kan anses hänförlig till sådan utflyttning,

väganläggning eller odling, för vilken bidrag må utgå, samt därest

så finnes vara fallet, huruvida den uppskattade kostnaden för åtgärden

kan komma att godkännas såsom grundval för bestämmande av beloppet

av utgående statsbidrag. För denna prövning skola förrättningsmännen

upprätta förslag med kostnadsberäkning för åtgärden, varefter lantmätaren

har att skyndsamt insända förrättningshandlingarna med karta till

överlantmätaren, vilken det åligger att med eget yttrande överlämna ärendet

till lantmäteristyrelsen. Sådan underställning vare dock ej nödig,

därest samtliga närvarande delägare och förrättningsmännen på skäl, vilka

i ty fall skola i förrättningsprotokollet särskilt angivas, finna sådan

icke erforderlig.

12 $.

1 mom. Uppgår statsbidrag---är påbörjat. Visas med in
tyg

av lantmätaren i distriktet arbetet hava fortskridit så långt, att en

kostnad, ungefärligen motsvarande redan lämnat förskott, därå nedlagts,

må ytterligare en tredjedel av bidraget utbetalas i förskott.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 22.

8

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

Bilaga B.

F örslag

till

kungörelse om tillägg till kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 295) angående

villkor för erhållande av statsbidrag till förrättningar enligt

lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet.

Härigenom förordnas, att i kungörelsen den 22 juni 1928 angående villkor

för erhållande av statsbidrag till förrättningar enligt lagen den 18

juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet skall under rubriken »Bidrag

till jorddelningsförrättningar»’ efter 7 § införas en ny paragraf,

7 a §, av följande lydelse:

Örn bidrag till bestridande av förrättningskostnaderna vid vissa förrättningar

inom Kopparbergs län är särskilt stadgat.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

27

Bilaga C.

Förslag

till

kungörelse om statsbidrag till bestridande av förrättningskostnaderna

vid vissa lantmäteriförrättningar inom Kopparbergs län.

Härigenom förordnas som följer:

1§.

Vid laga skifte till rubbning av storskifte inom de på bekostnad eller

med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län skola av

allmänna medel gäldas kostnaden till förrättningsmännen, lösen för karta

och handlingar jämte kostnaden för införskaffade handlingar, som erfordras

för skiftets behöriga verkställande, ävensom ersättning, som må hava

utgått till särskilt, på grund av stadgandet i 2 kap. 2 § lagen örn delning av

jord å landet vid förrättningen tillkallat sakkunnigt biträde.

2 §.

Vid laga skifte inom område av Kopparbergs län, där den fasta egendomen

icke finnes redovisad i fastighetsbok, skola av allmänna medel gäldas

tre fjärdedelar av de i 1 § nämnda förrättningskostnader. Erfordras

för åstadkommande av lämpligt och redigt skifte att i förrättningen intages

fastighet eller del därav, som redan finnes i fastighetsbok redovisad,

skola jämväl av sådan åtgärd uppkomna kostnader av beskaffenhet, som

ovan sägs, till tre fjärdedelar gäldas av allmänna medel.

Till sakägare, som är enskild person och för vilken honom åliggande

kostnader för förrättningen måste anses betungande i förhållande till hans

ekonomiska ställning, må härutöver utgå bidrag med högst det belopp, som

på hans ägolott belöper av återstående del av de i första stycket angivna

kostnader. Örn sättet för sökande av sådant bidrag, ärendets prövning och

bidragets utbetalande skall gälla vad i 2—5 §§ kungörelsen den 22 juni

1928 (nr 295) angående villkor för erhållande av statsbidrag till förrättningar

enligt lagen den 18 juni 1926 (nr 326) örn delning av jord å landet är

stadgat.

3 $.

Kan fast egendom inom område, varom i 2 § förmäles, varda upptagen

i fastighetsbok såmedelst att egendomen bliver genom behörig uppmätning

och kartläggning från angränsande avskild, utgår till bestridande

av kostnaderna för sådan förrättning, där den ntföres av lantmätare

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

efter vederbörligt förordnande, bidrag av allmänna medel med tre fjärdedelar

såväl av arvodet till förrättningsmannen, inberäknat lösen för karta

och handlingar, som ock av den sakägarna åvilande resekostnads- och traktamentsersättning.

4 §.

Sakägare, som önskar komma i åtnjutande av bidrag enligt 3 §, har att

därom inom två år efter det förrättningen blivit avslutad, till överlantmätaren

i länet ingiva till lantmäteristyrelsen ställd ansökan. Ansökningen

skall åtföljas av handlingar till styrkande av sökandens rätt till

den egendom förrättningen avsett.

överlantmätaren åligger att översända ansökningen jämte eget yttrande

till lantmäteristyrelsen, som har att till sökanden, utan kostnad för

denne, utbetala honom tillkommande bidrag.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli

Ändå att förrättning, som i 1 § sägs, påbörjats före nämnda dag, lände

kungörelsen till efterrättelse beträffande förrättningen, där denna utförts

med tillämpning av lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda bestämmelser

örn delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs

län.

Bestämmelserna i 2—4 §§ skola lända till efterrättelse jämväl beträffande

förrättning, som påbörjats före kungörelsens ikraftträdande men då

ännu ej blivit avslutad. Avser sådan förrättning laga skifte, skall dock

vad i förut omnämnda kungörelse den 22 juni 1928 är stadgat örn sättet

för sökande av bidrag, ärendets prövning och bidragets utbetalande tilllämpas

beträffande bidraget i dess helhet

Beträffande förrättning, som avses i 2 eller 3 §, åge ej kungörelsen tilllämpning

med mindre ansökan örn förrättningen gjorts senast inom fern.

år från den dag, då kungörelsen trätt i kraft.

243s56. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:44 Skrivelse till Kolningen i anledning av Kungl. Majis proposition angående bidrag till jorddelningsförråttningar m. m. a1 i texten
  2. JoU 1935:13 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts pr oposition angående bidrag till jorddelningsförrättningar m. m. s. 1 i texten