Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av allmän flottled från Färnäsfjärden i Dalälven till Bottniska viken

1935-04-05 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:230, Angående inrättande av allmän flottled från Färnäsfjärden i Dalälven till Bottniska viken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 230.

1

Nr 230.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående inrättande av

allmän flottled från Färnäsfjärden i Dalälven till Bottniska

viken; given Stockholms slott den 5 april 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 5 april 1935.

Närvarande:;

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam

beredning med chefen för socialdepartementet:

I skrivelse den 26 september 1934 har domänstyrelsen hemställt, att

medel måtte anvisas för inrättande av allmän flottled från Färnäsfjärden

i Dalälven till Västlandsfjärden av Bottniska viken.

I ärendet hava yttranden avgivits den 2 februari 1935 av länsstyrelsen

i Kopparbergs län, den 15 februari 1935 av statens arbetslösbetskommisBihang

till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr nilo.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

sion, den 20 mars 1935 av riksräkenskapsverket och den 22 mars 1935 av

statskontoret. Vidare har den 7 februari 1935 ingivits en vid opinionsmöte

i Falun den 5 januari 1935 antagen resolution angående byggande

av nämnda flottled varjämte i ärendet avgivits en skrivelse den 11 mars

1935 av Johan Olsson i Vansbro med flera såsom ombud för till svenska

sågverksindustri arbetareförbundet anslutna arbetare.

Jag torde nu få underställa detta ärende Kungl. Maj:ts prövning.

Domänstyrelsen bar i sin förut berörda skrivelse anfört i huvudsak

följande.

Styrelsen, som tidigare haft sin uppmärksamhet riktad på svårigheterna

att till fullt tillfredsställande pris finna avsättning för virket från kronans

skogar belägna efter Dalälvens lopp från Siljan till havet, bade den

5 november 1928 hos länsstyrelsen i Uppsala län hemställt örn förordnande

för civilingenjören Nils Ribbing att med biträde av gode män förrätta

syn för inrättande av allmän flottled i den del av Dalälven nedanför Färnäs,

där sådan led icke funnes. Sedan syneförrättning angående företaget

påbörjats, bade det visat sig, att detta skulle få en vida större omfattning

än vad styrelsen tidigare beräknat. I första hand bade utredningskostnaderna

kommit att därav beröras. Styrelsen bade i anledning härav anhållit,

att för täckande av dessa kostnader, utöver de kostnader, som jämlikt

kungörelsen den 7 september 1920 angående gottgörelse till de i vattenlagen

omförmälda synemän och ombud vid syneförrättning rörande

allmänna flottleder skulle till dessa förrättningsmän utgå, få disponera

tillsammans 25,000 kronor av de till driftkostnader för statens domäner

anvisade medel. Genom särskilda Kungl. Majlis brev av den 14 februari

1930 och den 31 mars 1932 hade denna framställning bifallits.

Efter åtskilliga års undersökningar och handläggning vid Österbygdens

vattendomstol bade vattendomstolen den 7 juli 1934 meddelat utslag

i målet. Utslaget innehölle i huvudsak följande. Domänstyrelsen bade

berättigats att i enlighet med lörebragta ritningar och kostnadsberäkningar

inrätta allmän flottled från Klingforsen i Dalälven till Rörbackaviken

samt genom kanaler därifrån över land till Västlandsfjärden.

Kostnaderna för företagets genomförande hade tillsvidare bestämts till

1,700,000 kronor. Arbetena skulle vara utförda inom en tid av fem år från

utslagets datum. Anläggaren hade berättigats att, oavsett att utslaget

ej tagit åt sig laga kraft, genast igångsätta arbetena.

Som av det anförda franninge vore det betydande arbeten, som skulle

utföras. Statsskogarnas intresse vore visserligen framträdande, men det

allmänna intresset finge anses vida större. Sålunda komme i runt tal 6/e

av den beräknade virkestillsläppningen att förskriva sig från enskildas

skogar, medan allenast Ve vore att påräkna från de kronan tillhöriga skogarna.

Det vore under sådant förhållande knappast riktigt, att domänstyrelsen

engagerades alltför djupt i företaget, utan syntes riktigare att

detsamma bleve föremål för statligt ingripande. Styrelsen hade sökt inhämta

upplysning huruvida något intresse för arbetets utförande skulle

finnas hos statens arbetslöshetskommission. Styrelsen hade fått den uppfattningen,

att kommissionen icke ställde sig avvisande mot att utföra

anläggningen med domänstyrelsen såsom arbetsgivare. I anledning härav

hade styrelsen undersökt, huru stor del av anläggningskostnaden, som un
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 230.

3

der sådana förutsättningar skulle falla på arbetsgivaren, och därvid, utgående

från tidigare erfarenheter av samarbete med statens arbetslöslietskommission,

funnit, att av förut angivna beloppet, 1,700,000 kronor, omkring

810,000 kronor skulle utgöra arbetsgivarens andel. I sistnämnda belopp

inginge emellertid en av vattendomstolen icke beräknad kostnad för

ersättande av vissa trärännor med dylika av rostbeständig plåt. Styrelsen

vore av den uppfattningen, att företaget skulle lämpa sig synnerligen

väl såsom statligt reservarbete. Genom att detsamma utfördes såsom statligt

reservarbete vunnes den förmånen, att för flottleden icke återstode

något byggnadskapital att amortera. Detta skulle i hög grad underlätta,

att trafiken efter leden komrne i gång och att spekulationen å skogsprodukterna

från i ärendet förut berörda skogar ökades. Styrelsen finge

därför på det livligaste tillstyrka, att samtliga kostnader för företagets

genomförande måtte anvisas av särskilda statsmedel.

På grund av det anförda hemställer domänstyrelsen, att till styrelsens

förfogande måtte ställas ett belopp av 810,000 kronor att användas för

ifrågavarande flottledsanläggning.

Styrelsen ifrågasätter emellertid även, att statens arbetslöshetskommission,

i likhet med vad fallet varit med den s. k. Sotenkanalen i Bohuslän,

erhölle i uppdrag att helt utföra arbetet utan domänstyrelsen som arbetsgivare.

För sådant fall skulle å domänstyrelsen stanna kostnaderna för

dels marklösen och fiskeersättningar, 43,262 kronor 66 öre, och dels syn

och utredning jämte utgifterna i vattendomstolen, 32,070 kronor 13 öre,

eller tillsammans 75,332 kronor 79 öre. Skulle företaget utföras på detta

sätt, hemställer styrelsen, att sistnämnda belopp måtte anvisas av statsmedel.

Innan jag närmare ingår på vad i yttrandena anförts, torde jag få

lämna en redogörelse för vad vid syneförrättningen och vattendomstolen

förekommit i den mån det i detta sammanhang är av betydelse. Av i

ärendet ingivna handlingar framgår följande.

Allmän flottled i Dalälven sträcker sig ned till Färnäs, beläget vid Färnäsfjärden

inom Älvkarleby socken, Uppsala län, omkring 15 kilometer

uppströms älvens utflöde i Bottniska viken.

Från den allmänna flottleden finnas två enskilda över land framdragna

flottleder för framförande av virke ut till kusten, nämligen en tillhörig

Korsnäs sågverks aktiebolag, vilken framgår från Rämsön omkring 30

kilometer uppströms älvmynningen till bolagets anläggningar vid Karskär

öster örn Gävle, samt en tillhörig Stora Kopparbergs Bergslags aktiebolag,

vilken utgår från Färnäsfjärden till detta bolags anläggningar vid

Skutskär något väster örn älvens mynning.

I synemännens utlåtande framhålles, bland annat:

Av samtliga de norrländska större vattendragen, som utfölle i Bottniska

viken, vore Dalälven det enda, i vilket allmän flottled ej blivit inrättad

till havet. Orsaken därtill torde huvudsakligen vara att söka i förhållandena

i älvens nedersta del samt i havet utanför dess mynning.

Utanför utloppet läge nämligen havet öppet. Det måste därför betrak
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

tas såsom omöjligt att för rimliga kostnader där inrätta ett virkesmagasin

av sådan stabilitet, att det kunde motstå havets påfrestningar vid hård

ostlig vind och dessutom erbjuda virket tillräcklig trygghet för att

kunna kvarliållas inom dess bommar. Man hade försökt att frigöra sig

från de svårigheter, som läge däri, genom att tänka sig att uppsamla

virket i magasin i älven nedom Älvkarleby kraftverk och där sammanlägga

det i havsflottar. Där funnes några långa älvsträckor, där vattenhastigheten

vid normal och lägre vattenmängd vore så ringa, att virke

skulle kunna magasineras. Men man hade därav föga nytta, då hopläggning

av flottgods i havsgående flottar icke utan allt för stora svårigheter

kunde försiggå i även svagt rinnande vatten. Därtill komme att

havsflottar svårligen kunde bogseras ner genom den strax ovan mynningen

belägna, tidvis starka strömmen. Förslaget att magasinera virke

i denna del av älven och att där bygga havsflottar för vidarebefordran ut

till havs stötte sålunda på allt för stora svårigheter. De försök, som

gjorts, hade övergivits. Med de svårigheter och risker, som naturförhållandena

sålunda uppenbarligen lade i vägen, vore det icke att förvåna

sig över att allmän flottled icke blivit inrättad till havet, utan att de

industrier, som velat vid kusten förädla virke från skogar kring Dalälven,

funnit fördelaktigare att från lämpliga platser vid älven bygga

kanaler över land till tryggade platser vid kusten och där anlägga sina

förädlingsverk. På detta sätt hade kanalerna till Skutskär och Gävlebukten

uppkommit.

Synemännen, som därefter uttalat sig angående olika av dem undersökta

sträckningar för upptagande av led till Västlandsfjärden, hava

funnit mest ändamålsenligt att framdraga leden från en vid Färnäsfjärden

befintlig vik, kallad Rörbackaviken, i ostlig riktning över Marma

skjutfält och vidare över Tämnarån till Västlandsf järden, där leden

skulle utmynna invid Snöskär omkring 700 meter sydost örn Snatrabodarna.

Rörande ledens framdragande i denna sträckning hava synemännen

åberopat ett vid förrättningen upprättat, medelst kartor och ritningar

åskådliggjort förslag, varav framgår, bland annat, att leden från

älven till Västlandsfjärden, omfattande en längd av något över 14 kilometer,

skulle inrättas såsom ränna utom å två sträckor, inom vilka leden

skulle anordnas såsom öppen kanal, den ena inom Sandby by med en

längd av 2m kilometer från mätningspunkten 7,050 meter till punkten

9,890 meter och den andra inom Snatra by med en längd av 0.5 kilometer,

att rännan genom Marma skjutfält skulle framdragas i öppet schakt

samt att över Tämnarån för flottningsrännan skulle läggas en bro i ett

spann örn 28 meter.

I sitt utlåtande hava synemännen vidare anfört, bland annat: I sin

ansökan angående syn för undersökning av ifrågavarande flottled uppgåve

domänstyrelsen orsaken till ansökningen vara en önskan att råda

bot för det uppgivna missförhållandet, att kronan på grund av bristande

konkurrens ej kunde erhålla ett tillfredsställande pris på virket

från kronans skogar inom Dalälvens flodområde. Genom öppnandet av

en allmän flottled från Dalälven till havet skulle konkurrensen örn virket

inom området stimuleras för såväl kronans som enskildas skogar.

Vid de sammanträden, som hållits under förrättningen, hade instämmanden

i ansökningen kommit från en mängd kommuner, skogsägareföreningar

och enskilda. Överjägmästaren And. Holmgren, vilken såsom

förordnat allmänt ombud deltagit i förrättningen, hade även införskaffat

uttalanden från praktiskt taget alla kommuner, som voro så be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majds proposition nr 230.

lagua, att virket från inom dem belägna skogar kunde utdrivas elier utflottas

till Dalälven. Även dessa uttalanden syntes bekräfta riktigheten

av domänstyrelsens uppfattning örn betydelsen och behovet av inrättandet

av den ifrågavarande allmänna flottleden.

Från åtskilliga håll hade erinringar framförts mot företaget. Erinringarna

riktade sig såväl emot det påstådda behovet av ledén, som ock

mot de intrång av olika slag, den kunde komma att vålla. Från några

håll hade inkommit uttalanden, som motsade påståendena örn att virkespriserna

inom Dalälvens flodområde vore särskilt låga. Så hade Korsnäs

sågverks aktiebolag ifrågasatt riktigheten av talet örn de låga priserna,

åtminstone vad anginge övre Dalarna. Stora Kopparbergs Bergslags aktiebolag

hade verkställt en jämförelse mellan virkespriserna vid Sandslån

i Ångermanälven, Torsång och Färnäs i Dalälven samt i Klarälven, Vänern,

Fryken och Glafsfjorden samt härav ansett det vara bevisat, att

virket i Dalälven icke underbetalades. De nu nämnda erinringarna hade

icke åtföljts av direkta avstyrkanden. Sågverksindustrien vid Siljan

inuti Dalarna hade yppat farhågor för att företaget skulle först medföra

högre pris å timmer, varigenom sågverken, som redan nu arbetade under

synnerligen tryckta förhållanden, skulle tillfogas obotlig skada. Örn

sågverken på grund därav skulle nödgas nedlägga sin verksamhet, vore

det dock att förutse, att den därigenom minskade konkurrensen örn timret

i övre Dalarna skulle medföra en stark sänkning av priset på timret

därstädes. Vinsten av kanalens inrättande skulle sålunda bliva ingen,

varemot skada genom sågverkens nedläggande uppenbarligen skulle

uppstå. — Icke heller denna skrivelse innehölle emellertid något avslagsyrkande.

I en senare skrivelse hade Holmgren verkställt en utförlig redogörelse

för de priser, kronan oell enskilda erhållit vid försäljning av

skogsprodukter inom Dalälvens flodområde.

Holmgrens utredning, jämställd med de förut omnämnda uttalandena

från kommuner och enskilda, syntes visa, att prisbildningen å skogsprodukter

inom Dalälvens flodområde, särskilt den del därav, som läge

nedom Torsångs skiljeställe, icke undgått inflytande därav att avsättningen

av skogsprodukter i huvudsak vore begränsad till endast två företag.

Synemännen ansåge detta förhållande utgöra ett starkt skäl för

att tillstånd skulle lämnas att inrätta den ifrågavarande flottleden. Beträffande

de farhågor, som uttalats från sågverksindustrien vid Siljan,

vore det svårt att bedöma deras berättigande. Men då de allmänna flottledernas

uppgift vore att tjäna icke endast industrien, utan i samma mån

.även skogsbruket, kunde ej berättigade krav från det senare åsidosättas

på grund av invändningar från den förra. Synemännen funne därför

icke skäl föreligga att på grund av den nämnda industriens invändningar

förvägra tillstånd till företaget.

Synemännen hava undersökt, huruvida ej någon av de enskilda flottningskanalerna

från Dalälven till havet kunde apteras till allmän flottled.

Dessa flottningskanalers ägare vore berättigade att under flottningstid

från äilven avleda, Korsnäs sågverks aktiebolag 2.95 kubikmeter

i sekunden och Stora Kopparbergs Bergslags aktiebolag ö kubikmeter i

sekunden. Den ökning i flottgodsmängd, som inrättande av allmän flottled

skulle medföra, beräknades till P>00,000 kubikmeter fast mått om året.

Så stort tillskott kunde emellertid ingendera leden tåla. Ännu större

olägenhet skulle dock vållas genom de begränsade magns!nsutrymmena

vid deras utflöde i havet; och några lämpliga platser vid. kusten, dit

virke genom särskild ledning från någondera leden kunde föras, funnes

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition nr 230.

ej heller. Pä grund därav ansåge synemännen det icke vara möjligt att

inrätta flottled för allmän trafik i någon av de enskilda lederna.

Körande frågan, huruvida den föreslagna leden borde komma till stånd,

hava synemännen därefter i sitt utlåtande anfört: Beträffande den virkesmängd,

som kunde påräknas bliva flottad i kanalen, hade utredning verkställts

av Holmgren. Synemännen hade på grundval av denna utredning

ansett sig kunna räkna med en virkesmängd av 300,000 kubikmeter

fast mått per år. Denna virkesmängd vore av den storleken, att den medgåve

ett rationellt utnyttjande och en tillfredsställande amortering av

kanalen och de till densamma hörande övriga anordningarna. Av Holmgrens

uttalanden, liksom även av uttalanden under sammanträdena av

domänstyrelsens ombud, av länsjägmästare!! i Kopparbergs län Wilhelm

Dybeck samt av närvarande skogsägare och representanter för kommuner

och skogsägareföreningar hade bestyrkts, att företagets genomförande

vore av nöden för erhållande av tillfredsställande pris å skogsprodukter,

varpå skogsvården inom vattensystemet i hög grad vore beroende. Dess

genomförande måste därför anses bliva till såväl väsentligt gagn för de

därav berörda orterna som ock nytta för det allmänna. Av det sagda

framginge således, att flottleden kunde anläggas utan att olägenheter av

det slag, som i detta sammanhang kunde betraktas såsom väsentliga, uppstode

för andra. Att företaget även kunde genomföras utan oskälig kostnad,

framginge av de verkställda kostnadsberäkningarna.

Flottleden borde ingå i Nedre Dalälvens allmänna flottled. Den skulle

indelas i två flottledsdistrikt, omfattande: det övre grovskiljet och det

nedre flottleden till finskiljet samt detta till kanalen, kanalen samt magasinet

och området i övrigt i Yästlandsfjärden.

Synemännen hava slutligen anfört: Amorteringstiden för de å flottleden

nedlagda kostnaderna borde bestämmas till 15 år. Med ett anläggningskapital

för övre flottledsdistriktet av 20,000 kronor och för nedre

flottledsdistriktet av 1,330,000 kronor jämte 40,000 kronor i ersättningar för

mark med mera samt med en flottgodsmängd av respektive 2,000,000 och

1,000,000 reducerade enheter erhölles följande flottledsavgälder: övre distriktet

O.ios öre per reducerad enhet; nedre distriktet 14.n öre per reducerad

enhet. Fastställandet av amorteringsavgälderna torde dock ske först

efter besiktning enligt 13 kapitlet 1 § vattenlagen.

Synemännens utlåtande har underställts Österbygdens vattendomstols

prövning, varjämte besvär över detsamma anförts av dels vattenfalls*

styrelsen, dels Stora Kopparbergs Bergslags aktiebolag, dels arméförvaltningen,

dels ock åtskilliga enskilda personer.

Vattendomstolen har i sitt utslag den 7 juli 1934 lika med synemännen

funnit en utsträckning av allmänna flottleden i Dalälven ut till

havet vara av behovet påkallad och komma att medföra gagn för de längs

vattendraget belägna orterna och för det allmänna. Vidare har vattendomstolen

i likhet med synemännen ansett, att utsträckningen av flottleden

lämpligen icke borde ske i själva vattendraget ut till dess mynning

eller genom att för ändamålet toges i anspråk någon av de befintliga

enskilda flottlederna utan att för företagets genomförande vore mest

ändamålsenligt att upptaga en ny vattenled från älven österut till Västlandsf

järden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition nr 230.

Beträffande sträckningen av den nya leden har vattendomstolen funnit

densamma böra i huvudsak hava den av synemännen angivna. Vattendomstolen

har emellertid såtillvida varit av annan mening än synemännen,

att vattendomstolen bestämt, att flottleden skulle framgå i en

tunnel genom Marma skjutfält. Vattendomstolen har vidare i sitt utslag

lämnat närmare bestämmelser angående flottledens anläggande m. m.

Utförandet av anläggningarna och föreskrivna åtgärder har av vattendomstolen

överlämnats till domänstyrelsen. Beträffande anläggningskostnaden

förordnade vattendomstolen, att denna tillsvidare skulle anses

uppgå till 1,700,000 kronor, men att med beloppets slutliga fastställande

skulle anstå, tills besiktning enligt 13 kapitlet 1 och 2 §§ vattenlagen

ägt rum.

Över vattendomstolens utslag hava anförts besvär av vattenfallsstyrelsen,

Korsnäs sågverks aktiebolag, Stora Kopparbergs Bergslags aktiebolag

samt Nedre Dalelfvens flottningsförening.

Vattenöverdomstolen bar i utslag den 15 mars 1935 med endast

en mindre jämkning fastställt vattendomstolens utslag.

Ur de avgivna yttrandena må här återgivas följande.

Statens arbetslöshetskommission har funnit arbetet med den ifrågasatta

flottleden i huvudsak vara av den beskaffenhet, att det lämpade sig

till utförande såsom statligt reservarbete. Vad anginge vissa i företaget

ingående tunnelarbeten vid Marma skjutfält framhölle kommissionen,

att icke förrän efter närmare granskning av de konstruktioner, som voro

avsedda att användas, kunde bedömas, huruvida dessa arbeten vore lämpliga

som reservarbeten. Företaget borde belt komma till utförande på

det av domänstyrelsen först föreslagna sättet, nämligen för styrelsens

räkning med bidrag från denna. Bidraget borde utgå enligt samma grunder

som gällde för de statliga reservarbeten, som för närvarande vore under

utförande för styrelsens räkning. Med hänsyn till att flottleden icke

framginge över domänstyrelsen tillhörig mark, torde kommissionen emellertid

i förevarande fall kunna åtaga sig att helt bestrida kostnaderna för

arbetsledning och anordnande av erforderliga förläggningar. Kostnaderna

för upprättande av kostnadsberäkningar och arbetsritningar ävensom

kostnaderna för marklösen och fiskeersättningar m. m. borde bestridas

av andra än under kommissionens förvaltning ställda medel. — Därest

Kungl. Majit skulle finna förslaget lämpligen böra utföras på sätt

domänstyrelsen alternativt ifrågasatt, hade kommissionen intet att erinra

häremot. I sådan händelse syntes likväl kommissionen böra erhålla ersättning

med belopp, som svarade mot domänstyrelsens bidrag enligt det

förstberörda alternativet.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län, som förordat flottledens anläggande,

har i sitt yttrande — mod anledning av att i den allmänna diskussionen

angående densamma anförts, att den skulle verka förödande på den trä
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

varuiindustri, som vuxit upp i länet — länmat en framställning av denna

industris uppkomst ock utveckling samt betydelse i ekonomiskt oell socialt

avseende för länet.

Länsstyrelsen Ilar i detta hänseende anfört i huvudsak följande.

Inom Dalälvens flodområde förefunnes en betydande träförädlingsindustri,

avseende såväl försågning sorn framställning av pappersmassa.

JJen overvagande delen av sågverksrörelsen vore förlagd till öster- och

Västerdalarna. Denna industri hade inga gamla anor. Först i början av

lSJU-taiet i samband med anläggande av Mora-Vänerns järnväg hade de

orsta för export, avsedda sågverken byggts. Genom uppkomsten av en

sågverksindustri i övre Dalarna hade konkurrensen örn timret ökats var*7

f°Ijt stfgrade inkomster av skogsbruket och ökade tillfällen till arbetsförtjänst

för befolkningen. Under de första 15—20 åren hade tillverkats

och exporterats praktiskt taget endast sågad vara. För omkring 30 år

sedan hade inlandsverken börjat anlägga hyvlerier och söka sig även

andra marknader än deni med utfrakt över Kristinehamn—Göteborg För

närvarande vidareförädlade i stort sett samtliga sågverk i öster- och

Vasterdalarna huvudparten av sin försågning.

Som en följd av efterkrigstidens svårigheter i olika avseenden hade

Dalarnas sågverksindustri kommit i ett kritiskt läge och ett flertal föremfi1

jaSt uedlaSSas. Efter konjunkturförbättringen hade för åren 1927—- 1931 den genomsnittliga årsproduktionen vid länets ramsågar inom flodområdet

uppgått till omkring 470,000 kubikmeter sågad vara. Medtoges

endast de sågverk, som varit i drift under 1934, hade vid dessa verk den

genomsnittliga produktionen under åren 1927—1931 uppgått till 381,900 kubikmeter.

Härefter hade inträtt en ny kris, varvid produktionen nedgått

till omkring 310,000 kubikmeter för 1932 och till cirka 240,000 kubikmeter

för 1933. Efter den ljusning å trävarumarknaden, som sedermera inträtt,

hade emellertid ställningen förbättrats och produktionen väsentligen

okats, ehuru icke upp till verkens fulla kapacitet.

Förutom de förutvarande fasta sågverken hade under de senaste åren

hastigt uppstått ett större antal cirkelsågar för produktion av virke till

avsalu. Särskilt vöre detta förhållandet inom norra Dalarna. Örn detta

vore en tillfällig företeelse, beroende på inlandssågverkens förut omnämnda

driftsinskränkningar under åren 1932—1933 och därav föranledd

okad tillgång på . timmer i marknaden, eller örn cirkelsågningen komme

att bliva en stadigvarande företeelse av måhända än större omfattning

vöre icke möjligt att förutse.

Under 1934 hade de fasta inlandssågverken producerat 342,440 kubikmeter

sågad vara och cirkelsågarna 37,090 kubikmeter eller sammanlagt

379,530 kubikmeter, vilket motsvarade omkring 80,000 standards sågad

vara.

Under antagande av i övrigt oförändrade förhållanden skulle produktionen

från och med 1935 komma att stiga, då Bro Ångsåg i Vansbro, som

under 1934 drivits i obetydlig omfattning, samt Siljanssågen i Mora och

Lerdalssågen i Rättvik, vilka under 1934 ej varit i gång, komme att återupptaga

driften. Fortsatte de igångvarande verken och cirkelsågarna i

samma omfattning som under 1934 och nådde de tre särskilt omnämnda

företagen upp till sin genomsnittliga tillverkning under tiden 1927—1931,

skulle årsförsågningen komma att uppgå till omkring 454,000 kubikmeter.

Härtill och för de till sågverksrörelsen knutna hyvlerierna samt låd- och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:t8 proposition nr 230.

snickerifabrikerna skulle krävas en arbetsstyrka på omkring 3,000 man

under mer eller mindre kontinuerlig drift.

Vid goda avsättningsmöjligheter torde ifrågavarande verk komma att

producera cirka 100,000 standards (motsvarande cirka 470,000 kubikmeter)

sågad vara.

Man funne sålunda, att trävaruindustrien ur folkförsörjningssynpunkt

vore av väsentlig betydelse för ifrågavarande område av länet. Denna

betydelse ökade med förefintligheten av en med sågverksrörelsen parallellt

ordnad hyvleri-, låd- och snickeriindustri. Så t. ex. hade ett av dessa

inlandssågverk, som under 1934 producerade 31,400 kubikmeter sågad

vara, samma år utbetalat 509,000 kronor i arbetslöner, varvid 225,000 kronor

fallit på den egentliga sågverksrörelsen och 254,000 kronor på Tignskolning,

lådfabrikation och tillverkning av standardhus.

Enligt förenämnda redogörelse torde inlandssågverkens produktion för

närvarande böra beräknas till omkring 90,000 standards. Härtill åtginge

cirka 720,000 kubikmeter rundvirke verklig massa utan bark. Huvudparten

av denna väldiga timmerkvantitet inköptes till priser, som enligt

verkställda utredningar visat sig ligga väsentligt högre än de priser, till

vilka kustindustrierna inköpte sin råvara. Dessa senare verk hade dessutom

förmånen av att kunna fylla sina råvarubehov till väsentlig del

från egna skogar. Av den lämnade redogörelsen för inlandssågverken

framginge, att det måste vara av vital betydelse för länet, att denna näringsgren

ej undergrävdes.

Förutom de sågverk, för vilka förut redogjorts, funnes inom Kopparbergsdelen

av flodområdet även 4 pappersmassefabriker, nämligen i

Kvarnsveden, Grycksbo, Turbo vid Hedemora samt Fors. Massafabrikerna

i Kvarnsveden och Grycksbo vore jämväl förbundna med pappersbruk.

Dessa verk torde sammanlagt normalt förbruka cirka 660,000 kubikmeter

massaved, räknat i löst mått, motsvarande cirka 475,000 kubikmeter,

verklig massa utan bark.

Tillsammans torde sålunda träförädlingsindustrierna inom flodområdets

Kopparbergsdel årligen konsumera omkring 1,200,000 luibikmeter

gagnvirke, verklig massa utan bark.

Enligt av professorn T. Jonson verkställda utredningar skulle inom

flodområdets Kopparbergsdel en virkeskvantitet å cirka 1,900,000 kubikmeter

från 4" i topp verklig massa utan bark årligen vid god skogsvård

kunna ställas till träindustriernas förfogande. Härav förbrukades sålunda

för närvarande mer än 60 procent av inom flodområdets Kopparbergsdel

belägna industrier.

Länsstyrelsen har beträffande lämpligheten av flottledens anläggande

och dess finansiering anfört bland annat:

Länsstyrelsen vöre övertygad, att ett framdragande av flottleden i Dalälven

till havet vore av behovet påkallad, dels för att därigenom borttoges

det osunda drag, som präglat konkurrensen om virket genom de stora

skogsbolagens monopolställning beträffande virket, som tillfördes den allmänna

flottleden i Dalälven nedanför Torsång, dels ock därför att en ökning

av rotvärdet torde kunna påräknas för skogsägarna genom den större

konkurrensen örn virket. Det ökade rotvärdet måste emellertid betalas

av någon och det vore att räkna med, att stegringen i produktionskostnaderna

komine att kännbarast drabba inlandsindustrien. Denna industri

arbetade med betydande svårigheter i förhållande till kustindustrien och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

vore således långt känsligare för en prisstegring på råmaterielet än denna.

Länsstyrelsen ville därför framhålla, att det icke vore riktigt, att den

genom flottleden stegrade konkurrensen örn virket genom särskilda favörer

till skogsägarna stimulerades därhän, att de förutsättningar, varpå

den för länet i ekonomiskt och socialt avseende så betydelsefulla inlandsindustrien

uppbyggts, förrycktes och inlandsindustrien därigenom gjordes

till ett byte för en övermäktig konkurrens.

Vattendomstolens utslag vore i det väsentliga baserat på vissa utredningar

om virkespriser, skogstillgångar och beräknad virkestillsläppning

m. m. Därest dessa utredningar och beräkningar vore tillförlitliga, skulle

företaget i rent skogligt hänseende vara väl motiverat och ekonomiskt

bärigt. Då emellertid domänstyrelsen icke dess mindre ansett sig böra

göra framställning örn att kostnaderna för företagets utförande måtte

anvisas av särskilda statsmedel, kunde det antagas, att domänstyrelsen

ändock hyste betänkligheter angående den ekonomiska sidan av saken.

Enligt länsstyrelsens åsikt vore det allmännas medverkan uti detta fall

skälig med hänsyn till att dels den virkestillgång, som skulle uppbära kostnaderna,

vore i hög grad inskränkt genom de båda stora bolagens enskilda

flottleder till havet, dels kostnaden för flottleden bleve oproportionerligt

stor till följd av kanalgrävning. Den merkostnad, som sålunda uppkomme

i förhållande till kostnaderna för en flottled till havet under normala

förhållanden, borde det allmänna taga på sig. Till vilket belopp denna

del skulle beräknas vore svårt att närmare angiva, men örn anläggningen

utfördes av statens arbetslöshetskommission med domänstyrelsen som arbetsgivare

och arbetsgivaren behövde betala endast 50 procent av kostnaden

till arbetslöshetskommissionen och således endast halva anläggningskostnaden

skulle amorteras av de flottande, ansåge länsstyrelsen ett skäligt

avvägande hava skett mellan inlandsindustrien, kustindustrien och

skogsägarnas intressen. Länsstyrelsen förordade sålunda, att flottledsbyggnadens

finansiering skedde på så sätt, att halva anläggningskostnaden

betalades av medel anvisade till arbetslöshetens bekämpande samt att

andra hälften betalades genom att staten tillhandahölle domänstyrelsen

erforderligt belopp som lån. Detta skulle återbetalas genom flottledsavgifter

å det virke, som framflottades. För att nedbringa den årliga

amorteringskostnaden syntes amorteringstiden utan olägenhet kunna bestämmas

till 20 år.

Statskontoret har anfört:

Statskontoret hade icke kunnat undgå finna, att — därest, såsom domänstyrelsen

alternativt hemställt, samtliga kostnader för nu ifrågavarande

företags utförande skulle bestridas av statsmedel — vissa intressen skulle

bliva alltför mycket gynnade på andras bekostnad. I likhet med länsstyrelsen

i Kopparbergs län ansåge statskontoret, att det funnes fog för att statsverket

påtoge sig en del av kostnaderna. Det torde vara lämpligt, att företaget

utfördes av statens arbetslöshetskommission såsom statligt reservarbete

med domänstyrelsen såsom arbetsgivare, samt att styrelsen därvid av

den uppskattade totala anläggningskostnaden, 1,700,000 kronor, finge svara

för 810,000 kronor, häri inbegripet det till 75,332 kronor 79 öre beräknade

belopp, som avsåge kostnader för marklösen och fiskeersättningar, syn och

utredning m. m.

Vidkommande det slutliga gäldandet av de belopp, som ej komme att

utgå av anslag till arbetslöshetens bekämpande, erinrade statskontoret, att

kronans kostnader för nybyggnad och underhåll av flottleder intill ut
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

11

gången av år 1919 bestritts av särskilda för ändamålet å riksstaten anvisade

reservationsanslag, men att Kungl. Maj:t, efter riksdagens hörande,

den 19 juni 1919 förordnat, att från och med år 1920 dylika kostnader skulle

bestridas av domänfondens medel. Dessa utgifter utgjorde förskott, vilka

efter hand skulle täckas av de avgifter (amorteringsavgifter), som påfördes

de flottande (jfr statsverkspropositionen 1919, IX. H. T. sid. 276 och

propositionen nr 62/1919 sid. 36—58).

I anslutning härtill ansåge statskontoret, att domänstyrelsen borde

förskjuta nämnda belopp å 810,000 kronor för att senare återbekomma det

i form av amorteringsavgifter för i den tillärnade flottleden framfört

ilottgods. Styrelsen hade tidigare i betydande omfattning förskotterat

medel av domänfonden för flottleder och domänfondens fordringar för sådant

ändamål hade sålunda vid 1925 års utgång uppgått till nära 3,000,000

kronor men vid utgången av år 1934 utgjort endast omkring 18,500 kronor.

Statskontoret antoge, att det ej skulle vålla domänstyrelsen svårighet

att med anlitande av till domänverkets förfogande ställt rörelsekapital

bestrida nu ifrågavarande förskott.

Riksräkenskapsverket har uttalat bland annat:

Från och med 1920 hade kronans kostnader för nybyggen och underhåll

av flottleder bestritts dels av inflytande amorteringsavgifter, avseende

tidigare utförda flottledsbyggnader, dels av domänverkets rörelsemedel.

Domänverkets hithörande fordringar jämte uppdebiterade räntor hade

från och med 1921 i domänverkets räkenskaper redovisats å en specialfond,

benämnd flottledsfonden. Riksräkenskapsverket funne det nu tilllämpade

förfaringssättet, att domänverket vid anläggande av flottled förskotterade

kostnaderna därför av domänverkets likvida kapitaltillgångar,

vara väl förenligt med de genom 1911 års budgetreform fastställda grunderna

för medelanvisning och medeldisposition vid de affärsdrivande verken.

Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning förelåge följaktligen ur

budgetteknisk synpunkt intet hinder att för finansiering av de för ifrågavarande

flottledsbyggnad avsedda förskotten antingen till domänverket

anvisa särskilt kapitalökningsanslag å riksstaten eller disponera hos domänverket

redan innestående likvida medel. Valet mellan dessa två sätt

för företagets finansiering borde avgöras med hänsyn till domänverkets

tillgång till och behov av rörelsemedel. Under förutsättning att domänverkets

kassaställning det medgåve, förordade riksräkenskapsverket, att

kostnaderna för företaget utan anvisande av särskilt anslag å riksstaten

förskötes av domänverket genom anlitande av verkets egna medel. Skulle

finansieringen ske genom uppförande av särskilt anslag å riksstaten, borde

anslaget med hänsyn till utgiftsändamålets natur kunna anvisas av

lånemedel. Vare sig den ena eller andra utvägen valdes, borde å förskotten

upplupna och å flottledsfonden redovisade räntor — i motsats till hittills

tillämpad praxis — uppdebiteras såsom en domänverkets inkomst och

inräknas i de verkets överskottsmedel, som efter hand inlevererades till

statskontoret.

I den av Johan Olsson nied flera ingivna skrivelsen har uttalats vissa

betänkligheter mot flottledens inrättande. I skrivelsen har härutinnan anförts

bland annat:

Det funnes icke inom Dalälvens flodområde någon outnyttjad skog,

som genom älvens öppnande för allmän flottning skulle komma till gagn.

Uppskattningarna rörande årlig tillväxt och konsumtion visade i stället, att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 230.

stor överkonsumtion ägde rum med undantag för sulfatved. Sannolikt

vöre emellertid, att detta överskott i den mån avsättningsmöjligheter för

den färdiga varan yppade sig genom ökad produktion vid de sulfatfabriker,

som uppträdde som köpare, komme att kunna absorberas.

Den på. grund av flottledsförhållandena begränsade råvaruefterfrågan

från kustindustrien hade kompenserats genom den efterfrågan, som kommit

från förädlingsindustrien inom länet. Denna s. k. inlandsindustri

vore uppenbarligen av stor ekonomisk och social betydelse för länet. Det

vore ock ett allmänt intresse, att länets naturtillgångar kunde tillvaratagas

och förädlas inom detsamma. De sociala och ekonomiska rubbninSar,

som komme att uppstå örn detta omöjliggjordes, läge i öppen dag.

Då inlandsindustrien saknade egna skogar och därför vore hänvisad till

köp av råvara hade dess efterfrågan på skog stor inverkan på prisläget

till nytta för skogsägarna. Men det vore också klart, att industriens avsaknad

av egna skogstillgångar gjorde den ytterst känslig för ytterligare

konkurrens från de stora kustbolagen.

Även örn de nuvarande flottledsförhållandena bidragit till att hindra

stegring av skogsvärdena efter flodområdet, kunde detta med hänsyn till

att inlandsindustrien däri hade en av sina betingelser icke betraktas såsom

en nackdel ur social synpunkt. Genom uppkomsten av inlandsindustrien

och dess efterfrågan på råvara hade uppstått ett jämviktsläge,

som icke borde rubbas. I varje fall måste det ingiva betänkligheter att

genom statliga, på allmän bekostnad vidtagna åtgärder ingripa i detta

läge.

Det huvudsakliga motivet för flottledsföretaget vore att höja rotpriserua.

Då kanalen bekostades av staten, komme icke flottgodset att belastas

av några amorteringskostnader utan hela prisstegringen kunde kapitaliseras

i ökade skogsvärden. Det vore självfallet, att denna stegring av

skogsvärdet icke erhölles gratis, även örn staten bekostade kanalen. De

höjda värdena måste betalas av någon och i detta fall komme betalningen

att vila å förädlingsindustrien. Det bleve företagsamheten och arbetet,

som värdestegringen komme att belasta till förmån för skogsägarna

i deras egenskap av ägare. Det vore allvarligt att befara, att industrien

icke skulle kunna bära den ökade råvarukostnad, som bleve en följd av

flottleden utan skulle tvingas att inskränka eller kanske helt nedlägga

driften. Örn så bleve fallet ifrågasattes om icke de höjda skogsvärdena

varit alltför dyrköpta.

Den vid förut omförmälda opinionsmöte i Falun den 5 januari 1935

antagna resolutionen innehåller i huvudsak följande.

På grund av den ringa konkurrens örn skogsprodukter, som vore för

handen, med åtföljande tryckta virkespriser, och då rådande förhållanden

ej medgåve avsättning av vissa virkessortiment i den omfattning,

som vore nödvändigt för tillgodoseende av en god skogsvård, ansåge mötet

flottleden medföra väsentligt gagn för de orter, som berördes av företaget,

och i övrigt lända till nytta för det allmänna. Något nämnvärt

försvårande för inlandsindustrien skulle företaget icke medföra. Förslagets

realiserande komme att bereda samtliga skogsägare vid Dalälven

samma möjligheter att till fri och öppen konkurrens utbjuda sina sltogsalster,

som stöde andra skogsägare vid de norrländska vattendragen tili

buds. Medlen till företaget borde anvisas av anslag för arbetslöshetens

bekämpande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

13

Åv utredningen i ärendet torde framgå, att avsättningen av skogspro- oeparUmenudnkter

från Dalälvens flodområde icke äger rum under i allo tillfreds- rA**m"

ställande förhållanden. Avsättningsmöjligheterna för nämnda produkter,

i den mån de icke konsumeras av den s. k. inlandsindustrien, synas

vara synnerligen begränsade; i huvudsak lära de inskränka sig till de två

företag, Vilka innehava enskilda flottleder till havet. Angivna förhållande

torde på ett ofördelaktigt sätt hava inverkat på prisbildningen för

skogsprodukterna från såväl de statliga som de enskilda skogarna inom

flodområdet. Särskilt hava avsättningssvårigheter och svaga priser

framträtt vid försäljning av massaved. Ett betydande överskott härav

torde för närvarande finnas. Svårigheterna att vinna avsättning för detta

virkessortiment torde i sin tur i viss utsträckning hava menligt inverkat

på skogsvården i dessa trakter, i det nödiga gallringar icke företagits.

Nu antydda missförhållanden torde genom att den ifrågasatta flottleden

inrättas kunna antagas i stor omfattning komma att undanröjas. Det lärer

ock vara att förvänta, att en allmän flottleds öppnande från Dalälven

till havet skulle komma att verka stimulerande på skogsbruket över huvud

taget och därigenom medföra nya arbetstillfällen för befolkningen i

dessa trakter.

Såsom skäl mot flottledens inrättande har huvudsakligen åberopats, att

genom densammas tillkomst inlandsindustrien skulle tillfogas svåra skador,

då denna därefter skulle nödgas att under andra betingelser än

de nuvarande konkurrera örn virket från ifrågavarande skogar. Det bär

befarats, att denna konkurrens skulle bliva inlandsindustrien övermäktig

och medföra dess nedläggande. Att fullt överblicka den inverkan

flottledens inrättande kan komma att få på sagda industri ställer sig givetvis

svårt, men, såvitt för närvarande kan bedömas, synas nyssnämnda farhågor

vara överdrivna. Den menliga inverkan på inlandsindustrien, som

flottledens tillkomst befaras medföra, torde också neutraliseras, därest företaget

finansieras på sätt jag i det följande kommer att föreslå.

Av det anförda torde framgå, att jag finner flottleden komma att bliva

lill övervägande gagn för såväl det allmänna som skogsbruket i de trakter,

som beröras av företaget. På grund härav och då, på sätt länsstyrelsen

i Kopparbergs län framhållit, kostnaderna för flottledens anläggande

torde, örn staten ej mellankommer, bliva alltför betungande, anser

jag skäligt, att staten bidrager till anläggningskostnaderna. Att, såsom

domänstyrelsen ifrågasatt, staten skulle slutligt ikläda sig samtliga

nämnda kostnader, synes icke lämpligt med hänsyn till det betydande

intresse i företagets tillkomst, som de enskilda skogsägarna hava. En

viss del av anläggningskostnaderna torde därför böra amorteras av dem,

som använda flottleden, genom erläggande av flottningsavgifter. Genom

en dylik anordning vinnes också, såsom nyssnämnda länsstyrelse

erinrat, att konkurrensen örn virket för inlandsindustrien torde bliva

mindre bård.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

I överensstämmelse med vad domänstyrelsen i första liand föreslagit

synes arbetet med flottleden böra utföras av statens arbetslöshetskommission

såsom reservarbete med domänstyrelsen såsom uppdragsgivare. I

så fall skulle av de beräknade kostnaderna för anläggningen, eller 1,700,000

kronor, omkring 890,000 kronor komma att gäldas av medel, som anvisats

för bekämpande av arbetslösheten, under det att återstoden — däri inbegripna

kostnaderna för marklösen, synekostnader m. m. å tillhopa

75,332 kronor 79 öre — skulle påvila domänstyrelsen. Det torde vara

lämpligt,.att den del av kostnaderna, som i enlighet med vad nyss anförts

bör bäras av de enskilda skogsintressena genom erläggande av flottningsavgifter,

bestämmes till det belopp, som domänstyrelsen enligt angivna

grunder kan komma att svara för. Fastställandet av omförmälda

avgifter kan äga rum först sedan flottleden är färdig.

Såsom riksräkenskapsverket framhållit kan förskotterandet av ifrågavarande

medel ske antingen genom att ett särskilt kapitalökningsanslag

uppföres i riksstaten och ställes till domänstyrelsens förfogande för

ändamålet eller oek genom att därför i erforderlig utsträckning disponeras

domänfondens rörelsekapital. Sistnämnda utväg har under senare

år plägat komma till användning vid av domänstyrelsen verkställda

flottledsbyggen. Detta förfaringssätt synes lämpligen böra, i enlighet

med vad statskontoret och riksräkenskapsverket förordat, begagnas även

nu. Det torde icke möta svårigheter för domänverket att av för verket

tillgängliga medel tillhandahålla nödigt belopp.

Domänverkets fordringar i anledning av företaget böra i likhet med

vad förut skett vid flottledsbyggnader i verkets räkenskaper redovisas å

flottledsfonden. Beträffande det av riksräkenskapsverket framförda förslaget

örn viss ändring i redovisningen av inflytande räntor å för flottledsbyggnader

förskotterade medel, torde denna fråga få efter vidare utredning

upptagas till prövning i annat sammanhang.

Ärendet torde böra underställas riksdagen.

Under åberopande av det anförda och under framhållande att proposition

i ärendet torde jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas utan

hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet

stadgade tid gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att ur statens domäners fond må för anläggande

av en allmän flottled från Färnäsfjärden i Dalälven

till Västlandsfjärden av Bottniska viken förskotteras

det belopp, som för ändamålet erfordras utöver det

, belopp, vilket — vid arbetets utförande såsom stat
ligt

reservarbete med domänstyrelsen som arbetsgivare

— utgår av medel, anslagna till bekämpande av

arbetslösheten.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar Hana

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:248 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående inrättande av allmän flottled från Färnäsf järden i Dalälven till Bottniska viken. a1 i texten
  2. JoU 1935:78 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av allmän flottled från Ftimäsf järden i Dalälven till Bottniska viken. s. 1 i texten