Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med tillägg till gällande bestämmelser rörande införsel av spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten

1935-04-12 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:234, Med förslag till lag med tillägg till gällande bestämmelser rörande införsel av spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 234.

1

Nr 234.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen med förslag till lag med

tillägg till gällande bestämmelser rörande införsel av spritdrycker

och vin till svenskt territorialvatten; given Stockholms

slott den 12 april 1935.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag med tillägg till gällande bestämmelser

rörande införsel av spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami.

Nr 234.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Förslag

till

lag med tillägg till gällande bestämmelser rörande införsel av

spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten.

Härigenom förordnas som följer:

Vad enligt 2 § 2 mom. b), 3 § 1 morn., 7 § och 8 § 1 mom. lagen den 20

juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning

med spritdrycker och vin* 1 gäller för de fall, då beträffande spritdrycker

eller vin, som införts till svenskt territorialvatten, av omständigheterna

uppenbarligen framgår, att dryckerna icke äro eller varit avsedda

att olovligen införas till riket, skall, i den mån Konungen så förordnar, icke

äga tillämpning vid införsel till område inom territorialvattnet, i fråga örn

vilket avtal med främmande stat örn gemensam bevakning för bekämpande

av olovlig införsel av alkoholvaror träffats, med mindre av omständigheterna

tillika uppenbarligen framgår, att dryckerna icke äro

eller varit avsedda att olovligen införas till den stat, med vilken avtalet

ingåtts.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och

gäller till och med den 30 juni 1938.

'' Senaste lydelsen av 2 § 2 mom. b) se 1928:145, av 3 § 1 mom. se 1926:148 och av 8

1 mom. se 1933:188.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 234.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Hegenten i statsrådet å Stockholms slott

den 5 april 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för justitiedepartementet

:

Enligt 2 § 1 mom. lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser

angående olovlig befattning med spritdrycker och vin i dess

lydelse enligt lag den 12 maj 1933 (nr 188) må spritdrycker och vin icke

med farkost av mindre nettodräktighet än femhundra ton införas från

internationellt eller utländskt område till svenskt territorialvatten; enligt

lagrummets ursprungliga lydelse gällde detsamma för farkost av mindre

nettodräktighet än tvåhundrafemtio ton. Den som bryter mot förbudet

skall enligt 3 § 1 mom. straffas såsom för olovlig införsel till riket.

Nämnda förbud skall emellertid enligt 2 § 2 mom. b) i lagrummets lydelse

enligt lag den 1 juni 1928 (nr 145) icke utgöra hinder för införsel till

svenskt territorialvatten av spritdrycker och vin vid viss genomfart utan

onödigt uppehåll genom Öresund, såvida det av omständigheterna uppenbarligen

framgår, att dryckerna icke äro avsedda att olovligen införas

till riket.

Förhandenvaron av sådana omständigheter, som nyss nämnts, är av

betydelse jämväl i vissa andra hänseenden. Sålunda stadgas i andra

stycket av 3 § 1 mom. i dess lydelse enligt lag den 4 juni 1926 (nr 148)

minskat straff för överträdelse av det i 2 § meddelade förbudet i de fall,

då av omständigheterna uppenbarligen framgår, att dryckerna icke varit

avsedda att olovligen införas till riket. Under samma förutsättning inträder

befrielse från den förverkandepåföljd, som eljest såsom regel i

dessa fall inträder, enligt 7 § för drycker och enligt 8 § 1 mom. för farkost.

Anmärkas bör, att en förutsättning för farkostens förverkande även

är, att det forslade godset till väsentlig del utgjorts av olovligen införda

spritdrycker eller vin eller att färden eljest måste antagas ha ägt rum i

väsentligt syfte att företaga olovlig införsel av spritdrycker eller vin.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Enligt vad som framgår av propositionen nr 223 till 1924 års riksdag

hade med avseende å det nu åsyftade stadgandet i 7 § anmärkts, att även

örn det vore rimligt, att förverkandepåföljd ej drabbade drycker, som i

fullt lojal avsikt fördes genom svenskt territorialvatten från ett land till

ett annat, där försäljning av dryckerna vore medgiven, lagstadgandet

icke borde erhålla sådan generell avfattning, att smugglare skulle kunna

använda sig därav för att göra svenskt territorialvatten till bas för

smuggling till annat land, där en restriktions- eller förbudslagstiftning

vore gällande. I anledning härav framhöll föredragande departementschefen,

bland annat, att det i allmänhet torde förhålla sig så, att då uppsåt

att smuggla till annat land förelegat, tillika förefunnits en avsikt

att, örn tillfälle därtill erbjöde sig, smuggla även till Sverige, och att

det alltså i sådana fall icke ofta torde kunna anses »av omständigheterna

uppenbarligen framgå, att dryckerna icke varit avsedda att olovligen införas

till riket».

Det spörsmål, som sammanhänger med att en å svenskt territorialvatten

införd spritlast kan vara avsedd för smuggling till annat land, berördes

även i samband med de år 1928 vidtagna ändringarna i spritinförsellagen.

Det nyssnämnda villkoret för genomfart genom Öresund tilllades

då i 2 § 2 mom. b) efter förslag av 1926 års rusdryckslagstiftningsberedning,

som i sitt betänkande (bilaga till prop. nr-171 år 1928) bland

annat anförde följande:

Beredningen önskar först med eftertryck framhålla, att det omöjligen

kan betecknas såsom välbetänkt, att de båda länder, mellan vilka Öresund

utgör gränsen, tillämpa helt olika principer i fråga örn uppsikten

över spritlastade fartyg på fart genom Öresund. I Danmark undersökes,

huruvida sådana fartyg på genomfart kunna uppvisa lojalt ärende. Om

så icke är fallet, behandlas fartygen på samma sätt, som då de eljest inkommit

på danskt territorialvatten. På den svenska halvan av Öresund

åter äro tullmyndigheterna nödsakade att låta uppenbara spritsmugglingsfartyg

passera och kvarstanna, så länge uppehållet icke kan betecknas

som »onödigt».----— — — —--------—----

Väl är beredningen fullt medveten örn att den fria genomfarten genom

Öresund sedan gammalt betraktats såsom varande av vitalt intresse för

svensk sjöfart, liksom att man med hänsyn till internationella förhållanden

i övrigt bör iakttaga den största försiktighet, innan man skrider till

åtgärder, som skulle kunna betecknas såsom spärrande av en internationell

genomfartsväg av stor betydelse.

Alla sådana hänsyn gälla dock uppenbarligen allenast den lovliga sjöfarten

och böra icke kunna åberopas som stöd för att samma rättighet

skall beviljas fartyg, vilka tydligen äro stadda på smugglingsfärd för

försäljning av spritdrycker till Sverige eller grannländerna. Mycket

ofta har det exempelvis förekommit, att ett spritlastat fartyg, av tullmyndigheterna

känt från föregående liknande färder, passerat på svenska

sidan av Öresund norrut till Hertas flak för att därstädes på internationellt

vatten driva försäljning till både Sverige, Norge och Danmark

Genom den utförselkontroll, som Norge samt flertalet östersjöstör

numera förbundet sig att tillämpa, torde det vara möjligt att bättre än

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

tidigare av fartygens skeppshandlingar utröna, huruvida spritsmuggling

kan befaras vara avsedd eller icke. Under sådana förhållanden kan beredningen

icke finna, att avgörande betänkligheter numera böra möta

mot att på den svenska hälften av Öresund tillämpa ungefär samma principer

som de, vilka sedan länge kommit till användning på den danska

hälften av samma vatten. Därmed skulle, som sagt, inga hinder resas

gentemot den lojala sjöfartens krav på obehindrad genomfart, men möjlighet

skulle finnas att effektivt ingripa mot fartyg, som uppenbarligen

företaga sin resa i spritsmugglingssyfte.

Beträffande undantagsstadgandet i B § 1 mom. andra stycket erinrade

beredningen (betänkandet sid. 28), att stadgandet plägat aheropas till

undgående av beslag, då utländska spritlastade fartyg uppbringats å

svenskt vatten, varvid det försäkrats, att avsikten icke varit att försälja

spriten till Sverige utan till något av våra grannländer. Beredningen

bade övervägt, huruvida på denna punkt behov av lagändring kunde

anses föreligga, men med hänsyn till utgången av ett i betänkandet närmare

omförmält mål, där dylik invändning gjorts, funnit sig sakna anledning

att framlägga förslag i ämnet. I annat sammanhang (betänkandet

sid. 59) framhöll beredningen emellertid rörande förevarande stadganden

i 3 § 1 morn., 7 § och 8 § 1 morn., att sådana omständigheter kunde förekomma,

då ett spritsmugglande fartyg komme in på svenskt vatten men

tydligt kunde uppvisa, exempelvis genom köpehandlingar, att dryckerna

vore försålda till viss person i något av grannländerna, dit insmuggling

vore avsedd att äga rum, samt att under sådana förhållanden fartyget

eller lasten måhända icke kunde beslagtagas i Sverige. För att råda hot

på ett dylikt missförhållande förordade beredningen att mellan de stater,

som anslutit sig till den i Helsingfors den 19 augusti 1925 ingångna konventionen

angående motarbetande av smuggling av alkoholvaror, kunde

träffas överenskommelse av innebörd att staterna medgåve, att dem tillhöriga

fartyg finge behandlas som smuggelfartyg, så snart det vore uppenbart,

att smuggling till någon av de fördragsslutande staternas område

vore avsedd.

Från propositionen nr 171 till 1928 års riksdag torde böra här återgivas

följande anförande av föredragande departementschefen rörande det av

1926 års rusdryckslagstiftningsberedning föreslagna tillägget till 2 § 2

mom. b) i lagen:

Sedan länge torde satsen örn rätt till fri genomfart genom en stats territorialvatten

(»passage inoffensif») vara allmänt erkänd i folkrätten. Då

lämpligheten ur svensk synpunkt av den av beredningen föreslagna inskränkningen

i rätten till genomfart genom Öresund torde vara ställd

utom tvivel, bör alltså undersökas, huruvida en dylik inskränkning kan

vidtagas utan att man därigenom kommer i konflikt med nämnda folkrättsliga

grundsats. Denna har, bland annat, i princip fastslagits i en

vid internationella samfärdselkonferensen i Barcelona år 1921 antagen

konvention och stadga rörande transiteringsfrihet, som av Sverige ratificerats

den 19 januari 1925. Enligt artikel 2 i stadgan — som huvud
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts ''proposition nr 234.

sakligen avser att utvidga oell reglera rätten till transitering över landterritorium

och inre vattenvägar — skola de fördragsslutande staterna

medgiva transitering genom territorialvattnet »i överensstämmelse med

sedvanliga villkor och inskränkningar». Härigenom har tydligen icke

givits någon bestämmelse beträffande omfattningen och den närmare

karaktären av rätten till transitering genom territorialvattnet, utan allenast

fastslagits, att genom stadgan någon ändring härutinnan icke skulle

äga rum i vad som tidigare folkrättsligt gällt. Beträffande passagerättens

närmare innehåll föreligga ännu icke några allmänna mellanfolkliga

överenskommelser. Det förtjänar emellertid anmärkas, att enligt ett av

den tyske folkrättsexperten professor Walter Schiicking utarbetat förslag

till konvention rörande territorialvatten, vilket av Nationernas förbunds

kommitté för kodifikation av den internationella rätten underställts regeringarna

i de till förbundet anslutna staterna, rätten till »passage inoffensif»

genom territorialvatten innebär rätt till fri genomfart för personer

och varor, oberoende av att tillträde till det främmande territoriet

må vara stängt. Förutsatt att denna bestämmelse i konventionsförslaget

kan anses riktigt återgiva gällande folkrätts ståndpunkt i ämnet, lärer

det å andra sidan icke böra förbises, att, enligt vad som allmänt erkänts,

en stat äger utfärda reglementariska föreskrifter av allehanda slag beträffande

genomfart genom dess territorialvatten, såsom i ämnen rörande

säkerhetsåtgärder för sjöfarten, tullkontroll m. m. Strandstatens befogenhet

härutinnan fastslås också i Schiickings konventionsförslag. I och

med att det säges, att sådana bestämmelser skola reglera genomfarten

genom territorialvattnet, förutsätter man tydligen, att genomfart äger

rum och att bestämmelserna icke få gå ut på att helt och hållet förbjuda

genomfarten. Särskilt har härvidlag framhållits, att sund, som förbinder

fria hav, icke får spärras.

I begreppet »passage inoffensif» har emellertid, vad som också framgår

av det Schuckingska förslaget, ansetts ligga, att med genomfarten

ej få vara förknippade några avsikter till brott mot strandstatens rättsordning;

strandstaten anses sålunda äga rätt att med lagbestämmelser

och bevakningsåtgärder ingripa exempelvis mot smugglingsförsök i samband

med genomfarten.

Går man vid fastställande av regler för genomfarten genom Öresund

ej längre än som erfordras för förhindrande av insmuggling till Sverige

av medförda spritdrycker eller vin, synes man alltså icke löpa fara att

komma i konflikt med gällande folkrätt. Svårigheten är givetvis att

bedöma, huruvida i ett visst fall avsikt att smuggla till Sverige verkligen

föreligger.

Härvid må till en början påpekas, att den ifrågasatta inskränkningen

i rätten till fri genomfart allenast avser fartyg av mindre nettodräktighet

än 250 ton. För den lojala transiteringen av spritvaror torde fartyg

av denna storleksordning ytterst sällan komma till användning. Består

emellertid ett dylikt mindre fartygs last helt eller till väsentlig del av

spritvaror, giva oftast lastens beskaffenhet samt skepps- och lasthandlingarnas

innehåll en god vägledning för bedömande, huruvida transporten

sker i lovlig avsikt eller icke. Giva föreliggande omständigheter vid

handen, att fartygets resa företagits i smugglingssyfte, återstår, då invändning

göres örn att de medförda varorna varit avsedda att insmugglas

i annat land, att bevisa, att avsikt att smuggla även till Sverige förelegat.

Såsom påpekats redan i det vid 1924 års proposition fogade stats
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

rådsprotokollet torde det emellertid i regel förhålla sig så, att, då uppsåt

att smuggla till annat land förelegat, tillika förefunnits en avsikt att,

örn tillfälle därtill erbjöde sig, smuggla även till Sverige. Det ligger dock

i sakens natur, att det i dylikt fall kan möta betydande svårigheter att

förebringa bindande bevisning örn att uppsåt att smuggla till Sverige

verkligen förelegat. Skall den av beredningen förordade inskränkningen

i rätten till fri genomfart genom Öresund medföra avsedd verkan, torde

därför vara nödvändigt att, såsom beredningen föreslagit, för genomfartsrätt

för spritlastat fartyg uppställa den förutsättning, att det av omständigheterna

uppenbarligen framgår, att dryckerna icke äro avsedda att

olovligen införas till riket. Det må här anmärkas, att dansk lag stadgar,

att därest fartyg på mindre än 120 nettoton påträffas innanför danska

territorialgränsen med sprit eller spritvaror ombord till en myckenhet,

motsvarande minst 200 kronor i avgiftsbelopp (d. v. s. tull och skatt),

försök till insmuggling skall anses föreligga, såvida det icke visas övervägande

sannolikhet för att fartyget icke seglar i smugglingssyfte. Anförda

bestämmelse, som jämväl i Öresund strängt tillämpats av de danska

tullmyndigheterna, har, såvitt känt är, icke föranlett erinran från annan

stat. Internationella förvecklingar lära ej heller vara att befara för Sveriges

del, därest den av beredningen förordade inskränkningen i genomfartsrätten

vidtages, särskilt som för åtal i förekommande fall enligt

3 § 2 mom. erfordras generaltullstyrelsens lov. Jag förutsätter härvid,

att generaltullstyrelsen skall låta vaka över, att den visitationsrätt, som,

vid antagande av beredningens förslag, jämlikt 4 § tillkommer tulltjänsteman,

icke utövas på sätt, som verkar störande för den lojala trafiken

genom Öresund.

På sålunda anförda skäl ansluter jag mig till beredningens förevarande

förslag.

I en till Kungl. Majit ställd skrivelse den 7 mars 1935 har generaltullstyrelsen

anfört följande:

Den omständigheten, att den svenska lagstiftningen i princip icke gör

någon skillnad mellan de fall, då till territorialvattnet införda drycker

medföras i lovligt syfte, och de fall, då varorna äro avsedda för smuggling

till annat land, är visserligen, såsom i tidigare sammanhang framhållits,

så till vida av begränsad praktisk betydelse, som beträffande å

smugglarfartyg medförda varor icke ofta kan förebringas den i lagen

fordrade bevisningen därom, att varorna icke äro avsedda att olovligen

införas till Sverige. I såväl det av rusdryckslagstiftningsberedningen

åberopade som andra av domstolarna avgjorda mål har det också visat

sig, att i sådant hänseende gjorda invändningar blivit ogillade. Dock

har det förekommit, att i de härmed sammanhängande bevisningsfrågorna

skilda meningar gjort sig gällande vid olika domstolar. Med de nuvarande

bestämmelserna är det givetvis icke heller uteslutet, att i ett eller

annat fall åtal kan bliva helt ogillat eller beslag bliva hävt, oaktat det

fartyg, saken gäller, synbarligen befunnit sig i smugglingsärende.

Lämpligheten av att de gällande reglerna över huvud lämna denna

möjlighet öppen måste redan ur den synpunkten sättas i fråga, att det

innebär ett indirekt försvagande av åtgärderna mot smuggling hit till

riket, örn en eftergift i smugglingens bekämpande göres, då den för tillfället

riktar sig mot annat land. Det önskemål om en lagändring, som

av denna anledning förelegat, har fått ökad aktualitet i samma mån som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

genom överenskommelser mellan Sverige och andra av spritsmugglingen

berörda länder dennas bekämpande gjorts till en för de olika länderna

gemensam angelägenhet. I avseende härå må först erinras örn Helsingforskonventionen

den 19 augusti 1925 angående motarbetande av smuggling

av alkoholvaror (Sveriges överenskommelser med främmande makter

1925: 36), till vilken, utom Sverige, äro anslutna Danmark, Estland, Finland,

Lettland, Litauen, Norge, Polen, den fria staden Danzig, de Socialistiska

Sovjetrepublikernas Union och Tyska riket. Ett ännu mera utsträckt

samarbete har börjat åvägabringas genom anordnande i vissa farvatten

av gemensam bevakning från olika länders sida för bekämpande av olovlig

spritinförsel. Genom lag den 23 mars 1934 (nr 53) har Kungl. Maj:t

bemyndigats att, efter avtal med främmande stat, med avseende å bestämt

vattenområde meddela föreskrift örn utländsk bevakningspersonals

likställdhet i vissa hänseenden med svenska tulltjänstemän. Ett dylikt

avtal har den 29 december 1933 ingåtts mellan Sverige och Finland (Sveriges

överenskommelser med främmande makter 1934:1), och föreskrifter

i anledning därav hava meddelats i kungörelse den 3 april 1934 (nr 65).

Önskvärt är, att häremot svarande anordningar må kunna åvägabringas

beträffande vissa andra av smugglarfartyg särskilt anlitade farvatten än

de med det finska avtalet avsedda, och undersökningar örn förutsättningarna

härför pågå för närvarande.

I fråga örn möjligheterna för ett dylikt närmare samarbete är den nationella

lagstiftningens ställning till de med smugglingen sammanhängande

spörsmålen av en grundläggande betydelse. Vad beträffar de förut

nämnda bestämmelserna i spritinförsellagen, har ock förekommit anledning

att uppmärksamma, att — även örn den skillnad, som där göres mellan

smuggling till Sverige och till andra länder, vid iakttagande av den

med bestämmelserna åsyftade strängheten i bevisprövningen endast har

begränsad betydelse för tillämpningen — den svenska lagstiftningens

formella ståndpunkt härutinnan likvisst är ägnad att medföra vissa svårigheter

ur det internationella samarbetets synpunkt. I den mån det påtalade

förhållandet föranleder osäkerhet i särskilt fall beträffande förutsättningarna

för beslag å svenskt territorialvatten, även då någon tvekan

icke råder örn att det fartyg, varom fråga är, befinner sig i smugglingsärende,

gör sig denna olägenhet i synnerhet gällande vid deltagande från

främmande stats sida i bevakningen å det svenska området. Framför allt

måste det, oavsett sakens större eller mindre praktiska betydelse, betecknas

såsom mindre tillfredsställande, örn ett främmande lands bevakningspersonal,

vilken efter avtal utsträcker sin bevakning till svenskt område,

därvid icke skulle kunna göra en formellt obestridlig beslagsrätt gällande,

när ett påträffat smugglarfartyg uppgives vara destinerat till det

främmande landet självt.

Till jämförelse må här erinras örn den i 1928 års proposition omnämnda,

i Danmark gällande bestämmelsen, att därest fartyg örn mindre än

120 nettoton påträffas innanför danska territorialgränsen med sprit eller

spritvaror ombord till en myckenhet, motsvarande minst 200 kronor i avgiftsbelopp

(d. v. s. tull och skatt), försök till insmuggling skall anses

föreligga, såvida det icke visas övervägande sannolikhet för att fartyget

icke seglar i smugglingssyfte. Denna bestämmelse innebär, enligt vad i

praxis lär vara fastslaget, att avseende icke fästes därvid, huruvida i de

med bestämmelsen åsyftade fallen fråga är örn smuggling till Danmark

eller till annat land.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Efter framhållande av att generaltullstyrelsen under förkandenvarande

omständigheter ansåge det påkallat, att en ändring av den svenska lagstiftningen

i nu berörda avseende snarast möjligt komme till stånd, behandlar

styrelsen vidare vissa olika möjligheter, som därvid kunna komma

i fråga, och anför:

Det kan ifrågasättas, huruvida icke den skillnad, som i bestämmelserna

örn införsel till territorialvattnet göres mellan uppsåt att smuggla till

Sverige och uppsåt att smuggla till annat land, borde helt undanröjas.

Detta kunde ske genom att det i 2 § 2 mom. b), 3 § 1 mom. andra stycket

och 7 § första stycket förekommande uttrycket »avsedda att olovligen

införas till riket» ersattes med ett uttryck, som inbegrepe smugglingsuppsåt

överhuvud taget, förslagsvis orden »avsedda att olovligen införas

hit till riket eller till annat land». Några för den lojala trafiken besvärande

följder av en dylik ändring torde icke behöva befaras, då det enligt

vad erfarenheten visat i allmänhet icke möter svårighet att i det särskilda

fallet avgöra, huruvida ett spritlastat fartyg befinner sig i lovligt ärende

eller icke. Med hänsyn emellertid till de betänkligheter, som ur principiella

synpunkter möjligen kunna vara att anföra häremot, har styrelsen

ansett det böra bringas i övervägande, i vad mån det förevarande syftet

må kunna nöjaktigt tillgodoses genom mindre vittgående ändringar.

På grund av förut anförda omständigheter synes det i främsta rummet

vara av vikt, att möjlighet beredes till skärpt tillämpning av förbudet

mot införsel till svenskt territorialvatten i vad angår sådana till territorialvattnet

hörande områden, beträffande vilka avtal med främmande

stat örn gemensam bevakning för bekämpande av olovlig införsel av

alkoholvaror slutits. Det härvid lämpligaste tillvägagångssättet torde

vara, att Kungl. Majit genom särskild lag erhåller bemyndigande att med

avseende å införsel till dylikt område meddela förordnande av innebörd,

att för tillämpning av de nu ifrågavarande undantagsbestämmelserna i

2 § 2 mom. b), 3 § 1 morn., 7 § och 8 § 1 mom. spritinförsellagen fordras

bevisning- icke blott örn frånvaro av uppsåt att smuggla till Sverige

utan även örn frånvaro av uppsåt att smuggla till den främmande stat,

med vilken det området berörande avtalet är slutet.

Med hemställan, att Kungl. Majit måtte till riksdagen avlåta förslag

i ämnet, bifogar styrelsen vid sin framställning ett utkast till lag med

tillägg till gällande bestämmelser rörande införsel av spritdrycker och

vin till svenskt territorialvatten av följande lydelse:

»Vad i 2 § 2 mom. b), 3 § 1 morn., 7 § och 8 § 1 mom. lagen den 20 juni

1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning

med spritdrycker och vin är särskilt stadgat för de fall, då beträffande

spritdrycker eller vin, som införts till svenskt territorialvatten, av omständigheterna

uppenbarligen framgår, att dryckerna icke äro eller varit

avsedda att olovligen införas till riket, skall, där Konungen så förordnar,

icke gälla vid införsel till område inom territorialvattnet, i fråga örn

vilket avtal mod främmande stat örn gemensam bevakning för bekämpande

av olovlig införsel av alkoholvaror träffats, med mindre av omständigheterna

tillika uppenbarligen framgår, att dryckerna icke äro eller

varit avsedda att olovligen införas till den stat, med vilken avtalet ingåtts.

»

Bihang till riksdagens protokoll 1935. I sami. Nr 234.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Styrelsen erinrar slutligen, att frågan, huruvida i visst fall avsikt att

företaga insmuggling hit till riket förfunnes eller icke, vore av betydelse

jämväl vid tillämpningen av lagen den 27 november 1925 (nr 463) örn utsträckt

tillämpning av spritinförsellagen, vilken förstnämnda lag erhållit

sin nuvarande lydelse genom lag den 12 maj 1933 (nr 189). För den i

1925 års lag avsedda skärpta tillämpningen förutsattes direkt bevisning

örn avsikt att företaga eller främja olovlig införsel hit till riket. Då

emellertid frågan örn skärpt tillämpning i anslutning till anordnandet

av gemensam bevakning finge anses lia sitt övervägande intresse i vad

anginge införsel till territorialvattnet men 1925 års lag avsåge införsel

till farvatten utanför territorialvattensgränsen, hade styrelsen icke funnit

tillräcklig anledning att i förevarande sammanhang framställa förslag

örn jämkning i denna lags tillämpning.

Generaltullstyrelsens förevarande framställning tar sikte på det förhållandet

att från regeln därom, att införsel av spritdrycker och vin till

svenskt territorialvatten med farkost av mindre nettodräktighet än 500

ton skall anses såsom olovlig införsel till riket, göres undantag såtillvida,

att beträffande visst område i Öresund straffrihet och i övrigt strafflindring

inträder samt att dessutom frihet från förverkandepåföljd för drycker

och farkost äger rum, så snart det av omständigheterna uppenbarligen

framgår, att dryckerna icke äro avsedda att olovligen införas till riket,

således oavsett örn dryckerna äro avsedda att smugglas till annat land.

I likhet med generaltullstyrelsen finner jag, att lagens nuvarande avfattning

är ägnad att vålla vissa svårigheter för spritsmugglingens bekämpande,

särskilt i de fall, då åtgärderna härför taga formen av samverkan

mellan Sverige och våra grannländer. Det nuvarande innehållet av

ifrågavarande bestämmelser har motiverats av internationella hänsyn, i

det att den folkrättsliga principen örn rätt för främmande fartyg till

oskadlig genomfart genom territorialvattnet ansetts medföra, att man

icke kunnat fullständigt förhindra en trafik, som icke avsett insmuggling

till Sverige. Särskilt har denna synpunkt gjort sig gällande såvitt angår

Öresund. Generaltullstyrelsen har erinrat örn, att redan vid införandet

av 1924 års lagstiftning hade mot avfattningen av 7 § anmärkts, att även

örn det vore rimligt, att förverkandepåföljd ej drabbade drycker, som i

fullt lojal avsikt fördes genom svenskt territorialvatten från ett land till

ett annat, där försäljning av dryckerna vore medgiven, lagstadgandet icke

borde erhålla sådan generell avfattning, att smugglare skulle kunna använda

sig därav för att göra svenskt territorialvatten till bas för smuggling

till annat land. Denna synpunkt torde ha vunnit ökad betydelse,

sedan spritsmugglingens bekämpande genom överenskommelser mellan

Sverige och vissa andra länder blivit en gemensam angelägenhet för Sverige

och dessa länder. Det kan icke heller förnekas, att det, såsom generaltullstyrelsen

framhåller, innebär ett indirekt försvagande av åtgärder
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Mårds proposition nr 234.

na mot smuggling hit till riket, örn en eftergift i smugglingens bekämpande

göres, då den för tillfället riktar sig mot annat land. Det torde

på grund härav med skäl kunna göras gällande, att trafik inom svenskt

territorialvatten av fartyg, som färdas i syfte att smuggla spritdrycker,

utgör ett angrepp mot svenska intressen, även örn färden icke sker i syfte

att insmuggla dryckerna till Sverige.

Önskvärdheten av ändrade bestämmelser i förevarande avseende har

framträtt vid förberedande förhandlingar, som nyligen hållits mellan ombud

från Sverige och Danmark för utrönande av förutsättningarna för

att rörande Öresund och vissa kringliggande vattenområden sluta ett avtal

örn gemensam bevakning i likhet med det av 1934 års riksdag godkända

avtalet mellan Sverige och Finland rörande Ålands hav. Från

dansk synpunkt har det givetvis framstått såsom mindre tillfredsställande

att dansk bevakningspersonal, efter att ha tillerkänts samma rätt som

svensk personal att å svenskt vatten ingripa mot smugglarfartyg, ändock

icke å sådant vatten skulle kunna beslagtaga ett smugglarfartyg, som

uppenbarligen vore destinerat till Danmark. Då motsvarande begränsning

icke gäller enligt dansk lag, har det också befarats, att olikheten

i fråga örn befogenheterna skulle kunna föranleda obehöriga beslag, som

kunde ge anledning till ersättningsanspråk.

På grund av det sagda anser jag en lagstiftningsåtgärd i föreslagen

riktning väl motiverad. Det kan råda olika meningar örn, vilken väg

och huru långt man därvid hör gå. Goda skäl synas mig emellertid tala

för att tillsvidare icke göra någon allmängiltig ändring i lagens grundprincip

utan endast — såsom generaltullstyrelsen föreslagit — genom en

fullmaktslag möjliggöra för Kungl. Maj:t att beträffande visst område,

för vilket avtal örn gemensam bevakning slutits, meddela förordnande av

innebörd att för tillämpning av de nu ifrågavarande undantagsbestämmelserna

skall fordras bevisning icke blott örn frånvaro av uppsåt att

smuggla dryckerna till Sverige utan även örn frånvaro av uppsåt att

smuggla dem till den stat, med vilken avtalet ingåtts. Med hänsyn även

till den förut nämnda särskilda förutsättning för förverkande och beslag

av själva fartyget, som gäller enligt 8 § 1 mom. och 15 § i spritinförsellagen,

lärer det icke vara någon risk för att hinder i den lojala trafiken

vållas genom en sådan åtgärd.

I fråga örn lagens lydelse kan jag med ett par mindre jämkningar

ansluta mig till generaltullstyrelsens förslag. Lagen torde böra träda

i kraft dagen efter dess utkommande i Svensk författningssamling och,

i likhet med spritinförsellagen, gälla till och med den 30 juni 1938.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

förslag till lag med tillägg till gällande bestämmelser rörande

införsel av spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten, av den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

lydelse bilaga1 vid detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten.

Ur protokollet:

Erland Ljungberg.

1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här uteslutits,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

13

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majus lagråd den 10 april

1935.

Närvarande:

justitierådet Appelberg,

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Geijer,

Bagge.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över finansärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

den 5 april 1935, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag med tillägg till gällande bestämmelser

rörande införsel av spritdrycker oell vin till svenskt territorialvatten.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av byråchefen för lagärenden i finansdepartementet Joel Laurin.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1035

1 sami.

Nr 234.

S

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Hegenten i statsrådet å Stockholms slott

den 12 april 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen

för justitiedepartementet anmäler chefen för finansdepartementet,

statsrådet Wigforss, lagrådets den 10 april 1935 avgivna utlåtande över

det den 5 april 1935 till lagrådet remitterade förslaget till lag med tillägg

till gällande bestämmelser rörande införsel av spritdrycker och vin till

svenskt territorialvatten, därvid föredraganden hemställer, att lagförslaget,

som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87

regeringsformen, föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

P. J. Arrhenius.

351192, Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:234 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 225 med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m. a1 i texten
  2. BevU 1935:46 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med tillägg till gällande bestämmelser rörande införsel av spritdrycker och vin tiU sv s. 1 i texten