Angående provisoriskt dyror tstilläg g åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. m
1935-04-26 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1935:236, Angående provisoriskt dyror tstilläg g åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
1
Nr 236.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående provisoriskt dyror
tstilläg g åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. m.;
given Stockholms slott den 26 april 1935.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 april 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Ekman,
Sköld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter:
I årets statsverksproposition framhöll jag, vid anmälan av för flera
huvudtitlar gemensamma frågor, att provisoriskt dyrortstillägg åt vissa
befattningshavare i statens tjänst borde utgå även under nästkommande
budgetår. Då emellertid frågan, inom vilka orter dylikt tillägg borde
åtnjutas under nämnda budgetår, var beroende av resultatet av då pågående
dyrortsgrupperingsarbete, var jag icke beredd att underställa frågan
Kungl. Majit slutliga prövning utan förutsatte, att förslag i ämnet
senare skulle genom särskild proposition föreläggas riksdagen.
I enlighet med grunderna för den nya riksstatsuppställningen inräknades
emellertid i statsverkspropositionens budgetförslag medel för provi
Bihang
till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 236.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
soriskt dyrorts tillägg i förekommande fall i de avlöningsanslag, vilka av
vederbörande departementschefer äskades under de olika huvudtitlarna.
Under fjärde huvudtiteln gjorde dock chefen för försvarsdepartementet
hemställan örn beräknande av ett särskilt anslag för ändamålet å 285,000
kronor. Medelsbehovet beräknades med utgångspunkt från nu gällande
bestämmelser i ämnet.
Ärendet föreligger nu, efter verkställd utredning, i sådant läge, att detsamma
kan framläggas till Kungl. Maj:ts prövning. I samband härmed
torde få till behandling upptagas frågan örn förstärkning av hyresbidragen
till vissa beställningshavare av manskapsgrad vid försvarsväsendet.
Enligt den för befattningshavare vid nyreglerade verk i allmänhet gällande
löneplanen utgår inom samma löneklass lönen med olika belopp alltefter
tjänstgöringsortens placering i högre eller lägre ortsgrupp. Ortsgrupperna
äro till antalet sju, betecknade A—G.
Fördelning av orterna å nämnda ortsgrupper (lönegruppering) utfördes
— i samband med allmän skattegruppering — första gången år 1919. När
skattegrupperingen enligt gällande förordning skulle förnyas efter fem
års förlopp, beslöt Kungl. Majit, att jämväl lönegrupperingen skulle underkastas
revision. Båda grupperingarna kommo således till förnyat utförande
under år 1924. De nya grupperingarna trädde i kraft under år
1925. En ny undersökning av levnadskostnaderna i riket, avsedd att läggas
till grund för en reviderad ortsgruppering, verkställdes sedermera
under åren 1929 och 1930. På grundval av sistnämnda undersökning fastställde
Kungl. Majit den 16 april 1931 (Sv. förf.-sami. nr 59) gällande lönegruppering.
Numera har den i statsverkspropositionen antydda förnyade undersökningen
av levnadskostnaderna i riket blivit slutförd. Med skrivelse den
15 februari 1935 har socialstyrelsen överlämnat ett på undersökningen
grundat förslag till orternas fördelning vid ny lönegruppering. Detta
förslag har ännu icke blivit underställt Kungl. Majits prövning.
För samtliga de sålunda hittills verkställda lönegrupperingarna bär
socialstyrelsen utfört utredningsarbetet. I sina huvuddrag har detta arbete
bedrivits på följande sätt.
På grundval av inom socialstyrelsen utförda hushållskostnadsundersökningar
har fastställts en hushållsbudget, något olika för olika landsdelar,
innehållande uppgifter örn förbrukade årskvantiteter av de viktigaste förnödenheterna
inom ett s. k. normalhushåll. Med ledning av införskaffade
eller eljest tillgängliga uppgifter angående dels medelpris å livsförnödenheter,
dels hyreskostnader och skatter har styrelsen vidare beräknat
en årskostnadssumma för ett dylikt normalhushåll å varje av dyrortsundersökningen
berörd ort. Härefter har uträknats ett med hänsyn till
folkmängden vägt medeltal av dessa summor. Det sålunda framräknade
riksmedeltalet har betecknats med indexsiffran 3,000, och med utgångs
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
3
punkt härifrån hava slutsummorna för de olika orterna omräknats till
»ortsindextal». Sistnämnda tal utvisa alltså levnadskostnaderna å vederbörande
orter i förhållande till medelkostnaden för hela riket.
Avgörande faktor för en orts placering vid lönegrupperingarna har således
icke varit ortens dyrhet i och för sig utan dyrheten å orten i förhållande
till levnadskostnaderna å andra orter. Härav följer, vilket redan i
detta sammanhang torde böra påpekas, att indextalet för en ort kan växla
från den ena grupperingen till den andra, även örn levnadskostnaderna
inom denna ort i stort sett icke ändrats.
De hittills företagna dyrortsgrupperingarna hava kännetecknats av en
successiv utökning av »spännvidden» mellan dyra och billiga orter, vilket
framför allt tagit sig uttryck i en allt kraftigare höjning av de dyraste
orternas indextal. För att såsom exempel taga en av de mest framträdande
dyrorterna, Stockholm, var indexläget för denna stad
vid levnadskostnadsundersökningen 1919—1920 1,249
» » 1923—1924 1,324
» » 1929—1930 1,349.
Vid den senaste levnadskostnadsundersökningen har Stockholm i socialstyrelsens
förslag åsatts indextalet 1,426.
Sedan 1919 har Stockholm således stigit icke mindre än 177 enheter å
indexskalan. Härav falla 100 enheter på den första tioårsperioden, medan
återstoden hänför sig till senaste tid. Vad som till en början i hög grad
bidragit till att pressa upp indextalet för Stockholm har varit den kraftiga
stegring, som bostadshyrorna under nämnda tioårsperiod undergingo.
Den senaste ökningen torde emellertid icke vara föranledd av en faktisk
höjning av levnadskostnaderna i Stockholm. Av en undersökning, som
jag på grundval av socialstyrelsens material låtit verkställa, framgår i
stället, att levnadskostnaderna i Stockholm sedan 1928 sjunkit. Orsaken
till indextalets kraftiga stegring torde vid sådant förhållande vara att
söka däruti, att levnadskostnaderna i Stockholm sjunkit mindre kraftigt
än å andra orter.
Det må slutligen i detta sammanhang framhållas, att jämväl å åtskilliga
andra orter, vilkas indextal i socialstyrelsens senaste förslag till orternas
fördelning vid ny lönegruppering höjts i förhållande till nuvarande
läge, levnadskostnaderna enligt det material, som legat till grund
för socialstyrelsens beräkningar, i själva verket sjunkit sedan senaste
lönegruppering.
Efter det ortsindextalen uträknats, fördelas vederbörande orter mellan
de föreskrivna sju ortsgrupperna. Fördelningen fastställes av Kungl.
Maj:t. Med nuvarande lönegruppering, vilken såsom nyss nämnts
fastställdes år 1931, hänföras liksom vid den föregående år 1925 fastställda
lönegrupperingen
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
till grupp A orter med indextal ej överstigande 930
»
»
B
»
»
överstigande
930
men
ej
990
»
»
C
»
»
»
»
990
»
»
1,050
»
D
»
»
»
»
1,050
»
»
1,110
»
»
E
»
»
»
»
1,110
»
»
1,170
»
»
F
»
»
»
»
1,170
»
»
1,230
»
G
»
»
»
»
1,230.
Jämväl i socialstyrelsens senaste förslag till orternas fördelning vid ny
lönegruppering hava i enlighet med Kungl. Majlis beslut gränserna mellan
de olika ortsgrupperna förlagts till samma indextal, som nyss angivits.
Var och en av ortsgrupperna B—F omfattar alltså 60 enheter av skalan.
Orterna inom grupp A ha däremot vid alla de hittills utförda grupperingarna
varit spridda över ett större antal enheter men ha vid vart
och ett av dessa tillfällen belagt en ungefär lika stor spännvidd (från 930
ned till omkring 800). Med den kraftiga höjning av de dyraste orternas
indextal, som konstaterats vid de senaste dyrortsgrupperingarna, har
även den högsta dyrortsgruppen, G-gruppen, kommit att omfatta en förhållandevis
större del av indexskalan än mellangrupperna. Därest vid avgränsningen
tillämpats samma princip som beträffande ortsgrupperna B—
F, hade den översta gränsen för G-gruppen hort ligga 60 enheter högre än
1,230 eller vid 1,290. År 1929 låg emellertid Stockholm, som då på ett undantag
när var dyraste ort, 119 enheter över gruppgränsen, och vid den
senaste levnadskostnadsundersökningen har, på sätt redan påvisats, indextalet
för Stockholm ytterligare höjts så att detsamma ligger icke mindre
än 196 enheter över nyssnämnda gräns.
Förslag angående provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare
i statens tjänst framlades första gången i propositionen nr 125 till
1931 års riksdag. Enligt de i propositionen angivna grunderna skulle provisoriskt
dyrortstillägg utgå å orter, vilka vid den av socialstyrelsen under
åren 1929 och 1930 verkställda ortsundersökningen betecknats med ett
indextal överstigande 1,290. Dessa orter voro:
Indextal
Stockholms stad (med undantag av Fagersjö, Södertörns villastad
och Älvsjö) .................................................... 1,349
förorterna Karlberg och Tomteboda utanför Stockholm .......... 1,390
Luleå stad (med undantag av Karlsvik, Karlshäll och Notviken).. 1,337
Kiruna municipalsamhälle ...................................... 1,337
Kiruna gruvsamhälle ............................................ 1,295.
Berättigade till provisoriskt dyrortstillägg skulle vara
tjänstemän, tillhörande lönegraderna 1—30 enligt löneplanen i avid
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 236,
5
ningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfalls verk;
tjänstemän, tillhörande lönegraderna B 1—B 30 enligt löneplanen i avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen;
tjänstemän tillhörande lönegraderna 1—13 enligt löneplanen i avlöningsreglementet
den 9 juni 1922 för befattningshavare vid lots- och fyrstaten;
beställningshavare,
tillhörande lönegraderna O 1—O 5, Uo 1—Uo 4 samt
C 1—C 14 enligt löneplanerna i avlöningsreglementet den 20 maj 1927 för
officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på
aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet;
tjänstemän, tillhörande lönegraderna 1—15 enligt löneplanen i avlöningsreglementet
den 22 juni 1920 för tjänstemän vid domänverket;
förste provinsialläkare med avlöning enligt avlöningsreglementet den
21 maj 1926 för förste provinsialläkare och provinsialläkare;
icke-ordinarie befattningshavare, vilkas avlöning på grund av Kungl.
Maj:ts beslut utginge enligt någon av förut angivna löneplaner, under
förutsättning att ordinarie innehavare av befattning i motsvarande lönegrad
eller löneklass vore berättigad till provisoriskt dyrortstillägg;
extra ordinarie tjänstemän inom de förvaltningsgrenar, vid vilka provisoriskt
dyrortstillägg medgivits för ordinarie personal, under förutsättning
att avlöning utginge enligt av Kungl. Majit fastställd löneplan.
Däremot skulle provisoriskt dyrortstillägg icke utgå till tjänstemän i
chefs- eller därmed jämförlig ställning tillhörande någon av löneklasserna
A 1—A 4 enligt löneplanen i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, eller till beställningshavare inom lönegraderna
O 6—O 8 ävensom C 15 och C 16 enligt avlöningsreglementet för officerare
och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på
aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet. Ej heller skulle provisoriskt dyrortstillägg
ifrågakomma beträffande statsråd eller för justitieråd, regeringsråd
och landshövdingar. För de högst avlönade tjänstemännen ansågs
nämligen dyrortstillägget hava en relativt mindre betydelse, varjämte
en utsträckning av dyrortstillägget också till dessa tjänstemannagrupper
befarades medföra ur löneteknisk synpunkt betänkliga konsekvenser.
Det provisoriska dyrortstillägget skulle enligt det i propositionen
framlagda förslaget utgå med belopp motsvarande löneskillnaden mellan
två näst efter varandra följande orts- eller lönegrupper inom vederbörande
löneklass. Till icke-ordinarie tjänsteman med tjänstgöringstid
understigande den, som gäller för jämförlig ordinarie tjänsteman, skulle
dyrortstillägget utgå med ett i förhållande till den kortare tjänstgörings
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
tiden reducerat belopp. Å dyrortstilliigget skulle dyrtidstillägg beräknas
i vanlig ordning.
Föredragande departementschefen anförde såsom allmän motivering
av förslaget, att det syntes vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att statstjänstemännen å de dyraste orterna bereddes någon kompensation
för den i lönehänseende oförmånliga ställning, i vilken de blivit
försatta genom löneplanens otillräckliga spännvidd. I avvaktan på
den omarbetning av gällande avlöningsförfattningar, som förutsatts
skola komma till stånd i samband med dyrtidstilläggens inarbetande i de
fasta lönerna, syntes detta lämpligen kunna ske i form av ett provisoriskt
dyrortstillägg. Ett villkor för en sådan anordning, som förutsattes
bliva av rent tillfällig natur, måste vara, att den ej i något avseende
finge verka prejudicerande för framtiden.
Vidkommande frågan, i vilken utsträckning tjänstemännen borde komma
i åtnjutande av provisoriskt dyrortstillägg, framhöll departementschefen,
att det mötte stora svårigheter av såväl löne teknisk som annan art
att skipa full rättvisa olika befattningsha var gr upper emellan. En allmän
utgångspunkt borde emellertid vara, att, där icke dyrortsfaktorn redan
beträffande den tidigare utgående avlöningen kommit till uttryck, löneförbättring
i form av provisoriskt dyrortstillägg ej borde ifrågakomma.
Anordningens tillfälliga karaktär och de relativt blygsamma belopp,
vartill dyrortstilläggen kunde tänkas komma att bestämmas, syntes vidare
utgöra skäl mot att genom alltför invecklade föreskrifter söka undvika
varje tänkbar ojämnhet. Föreskrifterna örn provisoriskt dyrortstillägg
borde nämligen förlänas sådan enkelhet, att de vållade minsta
möjliga besvär och omgång vid tillämpningen.
I anledning av propositionen väcktes inom riksdagen vissa motioner,
däribland två likalydande (1:226 och 11:376). I sist avsedda motioner
hemställdes, att riksdagen, i händelse av bifall till det i propositionen
framlagda förslaget, måtte besluta, att provisoriskt dyrortstillägg skulle
utgå till samtliga befattningshavare i statens tjänst, stationerade i eller
å ort eller station tillhörande Luleå stad och Stockholms stad ävensom
vid Karlberg, Tomteboda, Hagalund, Hagalund övre och Ulriksdal. Som
skäl anförde motionärerna huvudsakligen följande:
En lösning av frågan enligt i Kungl. Majlis proposition föreslagen
uppdelning av orterna Stockholm och Luleå skulle medföra synnerligen
orimliga resultat, åtminstone beträffande statens järnvägar. Sedan utanför
Stockholm anlagts en större lokomotivstation jämte rangeringsbangå.
rd för personvagnar benämnda Hagalund övre, hade en stor personal
blivit formellt »stationerad» därstädes. En mycket stor del av denna
personal vore emellertid av lättförstådda skäl bosatt inom Stockholm.
Av den relativt fåtaliga personal, som vore stationerad vid Liljeholmens
godsstation, numera lydande under Älvsjö station, vore också en del boende
inom den egentliga staden.
Det behövde ej mera utförligt utvecklas det berättigade uti att stats
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
7
anställd personal, som med hänsyn till sin tjänstgöringsplats oell sina
tjänstgöringsförhållanden tvingades att bo inom huvudstaden, borde
komma i åtnjutande av det provisoriska dyrortstillägg, som det ansåges
påkallat att tilldela där stationerade statsanställda. Men även beträffande
vid Älvsjö station stationerade och där boende statstjänare syntes det
oformligt, att de frånskildes den stad, inom vilken de hade sin hemvist.
Stockholms stads sydliga område inrymde en mängd särskilda samhällen.
Det måste därför vara orättvist, att vissa av dem skulle på en sidoväg
undantagas från att räknas till den ortsgrupp, till vilken staden hörde
och med vilken de förut varit likställda. I de vid statens järnvägar
gällande bestämmelserna räknades sålunda till samma stationeringsort
som Stockholm icke blott stationerna Älvsjö, Liljeholmen, Karlberg, Albano
och Värtan, som tillhöra Stockholms stad, utan även de utanför
staden belägna stationerna Tomteboda, Hagalund och Ulriksdal. Inom
detta område vore respektive befattningshavare vid statens järnvägar
enligt gällande avlöningsreglemente skyldiga tjänstgöra utan särskild
ersättning i form av dagtraktamenten eller dylikt. Hela området måste
alltså betraktas som en för personalen gemensam stationeringsort.
Liknande förhållanden som de här anförda kunde åberopas även beträffande
de delar av Luleå stad, som enligt propositionen ifrågasatts
att frånskiljas från staden. De befattningshavare, i allmänhet tillhörande
Notvikens huvudverkstad, vilka det här vore fråga örn, inköpte
i allmänhet alla sina förnödenheter i Luleå, och ungefärligen hälften
vore — på grund av brist på bostäder å stationeringsorten -—• bosatt i
Luleå, varför deras levnadskostnader i allmänhet bestämdes av den dyrortsindex,
som gällde för Luleå stad.
I anslutning till nämnda motioner vidtog riksdagen den ändringen i
det av Kungl. Majit framlagda förslaget, att dyrortstillägg skulle utgå
till befattningshavare jämväl å de enligt propositionen uteslutna till
Stockholm och Luleå hörande förorterna (Fagersjö, Södertörns villastad
och Älvsjö respektive Karlsvik, Karlshäll och Notviken) ävensom i Hagalund,
Hagalund övre och Ulriksdal utanför Stockholm. Vid socialstyrelsens
ortsundersökning under åren 1929 och 1930 hade dessa orter åsatts
följande indextal, nämligen:
Fagersjö ...................................... 1,129
Södertörns villastad .......................... 1,129
Älvsjö ........................................ 1,248
Karlsvik ...................................... 1,213
Karlshäll ...................................... 1,213
Notviken ...................................... 1,231
Hagalund ..................................... 1,232
Hagalund övre ................................ 1,223
Ulriksdal ...................................... 1,239.
I övrigt godkändes de i propositionen föreslagna grunderna för dyrortstilläggets
utgående (riksdagens skrivelser nr 249, 321 och 332 år 1931).
Härefter utfärdades av Kungl. Majit kungörelse i ämnet den 26 juni
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
1931 (nr 273). För budgetåren 1932/1933 och 1933/1934 hava bestämmelser
i ämnet meddelats i kungörelserna den 22 juni 1932, nr 302, och den 26
juni 1933, nr 419. För innevarande budgetår gäller kungörelsen den 22
juni 1934, nr 358.
Såsom framgår av vad i det föregående blivit anfört, utgår provisoriskt
dyrortstillägg med belopp motsvarande löneskillnaden mellan två
näst efter varandra följande orts- eller lönegrupper inom vederbörande
löneklass.
Enligt löneplanen för ordinarie tjänstemän vid kommunikationsverken,
vilken överensstämmer med avdelning B av löneplanen för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den
civila statsförvaltningen, samt med löneplanen i numera gällande avlöningsreglemente
den 15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket,
utgör nämnda löneskillnad:
Löneklass
Kronor
Löneklass
Kronor
Löneklass
Kronor
i
66
12
132
23
222
2
72
13
138
24
228
3
78
14
144
25
234
4
84
15
150
26
240
5
90
16
156
27
240
6
96
17
162
28
240
7
102
18
174
29
240
8
108
19
186
30
240
9
114
20
198
31
240
10
120
21
210
32
240
11
126
22
216
33
240
Den för befattningshavare vid lots- och fyrstaten fastställda löneplanen
är uppbyggd på ett annat sätt än kommunikationsverkens och allmänna
civilförvaltningens löneplan, men själva lönebeloppen överensstämma
med den allmänna löneplanens siffror.
Löneplanerna i avlöningsreglementet den 20 maj 1927 för officerare
och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat
m. fl. vid försvarsväsendet förete med avseende på konstruktion och lönegradsnumrering
vissa olikheter mot den vid civilförvaltningen i allmänhet
gällande löneplanen. Löneskillnaden mellan de olika ortsgrupperna
överensstämmer dock, på ett obetydligt undantag när, med samma skillnadsbelopp
enligt sistnämnda löneplan.
För förste provinsialläkare gäller en löneplan med ortsgrupper och
lönebelopp helt överensstämmande med 30:e lönegraden i löneplanen för
allmänna civilförvaltningen och kommunikationsverken.
9
Kungl. May.ts proposition nr 236.
I det av socialstyrelsen med skrivelsen den 15 februari 1935 överlämnade
förslaget till orternas fördelning vid ny lönegruppering hava följande
orter betecknats med indextal överstigande 1,290, nämligen:
Indextal
Stockholms stad (utom Fagersjö järnvägsstation och Södertörns
villastad) ......................................................
Sundbyberg ......................................................
Råsunda ..........................................................
Karlberg och Tomteboda, förorter ................................
Hagalunds järnvägsstation ........................................
Sundsvall .........................................................
Östersund ... 4.....................................................
Luleå utom Luleå stads ytterområde med Karlsvik, Karlshäll, Bergviken,
Skurholmsstaden och Svartöstaden (till samma grupp
som den inre staden har räknats Notviken) ....................
Gällivare kyrkostad (municipalsamhälle) ........................
Gällivare kyrkby utanför municipalsamhället.....................
1,426
1,309
1.331
1,442
1,304
1,295
1.332
1,345
1,308
1,299
Övriga orter, varest provisoriskt dyrortstillägg för närvarande utgår,
hava i socialstyrelsens förslag åsatts följande indextal:
Indextal
Kiruna municipalsamhälle........................................ 1,285
Kiruna gruvsamhällei ............................................ 1,272
Fagersjö järnvägsstation ......................................... 1,159
Södertörns villastad .............................................. 1,159
Hagalunds municipalsamhälle .................................... 1,283
Lokomotivstationen Hagalunds övre (ingår i Solna) ..............
Ulriksdals samhälle ..............................................
Luleå stads ytterområde med Karlsvik, Karlshäll, Bergviken, Skurholmsstaden
och Svartöstaden ..................................
Hos Kungl. Maj:t hava vissa framställningar gjorts beträffande grunderna
för provisoriskt dyrortstillägg under nästkommande budgetår.
Ett flertal personalorganisationer, representerande i Stockholm placerade
civila tjänstemän i skilda lönegrader, hava sålunda, med åberopande
av socialstyrelsens nu föreliggande förslag till ny lönegruppering, hemställt,
att det provisoriska dyrortstillägget för tjänstemän i Stockholm
måtte tredubblas. I samband härmed har tillika framhållits, att vid en
blivande omarbetning av bestämmelserna örn provisoriskt dyrortstillägg
dylik förmån borde tillerkännas därifrån nu undantagna befattningshavare.
Olika tjänstemannaorganisationer i Östersund samt Sundsvalls statstjänstemäns
centralorganisation hava hemställt, att befattningshavare i
statens tjänst, placerade i nämnda städer, måtte få komma i åtnjutande
av provisoriskt dyrortstillägg.
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
Vidare liava statsanställda i Kiruna hemställt, att tjänstemännen därstädes
måtte även i fortsättningen få tillgodonjuta provisoriskt dyrortstillägg.
Slutligen hava statstjänstemän vid Frösö sjukhus ifrågasatt, att provisoriskt
dyrortstillägg skulle utgå inom området Frösö sjukhus samt
delar av byarna Mjälle, Mellbyn och Östberg, vilka områden vid socialstyrelsens
senaste dyrortsgruppering åsatts indextalet 1,223.
I ärendet hava infordrade yttranden avgivits av statskontoret den 19
februari 1935, av riksräkenskapsverket den 16 februari 1935, av socialstyrelsen
den 15 februari 1935, av allmänna civilförvaltningens lönenämud
den 20 februari 1935, av kommunikationsverkens lönenämnd den 20 februari
1935 samt av försvarsväsendets lönenämnd den 15 februari 1935.
Härefter har Sundsvalls statstjänstemäns centralorganisation inkommit
med ytterligare en skrift.
Statskontoret anför bland annat följande:
Såvitt statskontoret kan finna hava de skäl, som år 1931 åberopades
till stöd för åtgärden att bereda statstjänstemännen å de dyraste orterna
kompensation för den i lönehänseende oförmånliga ställning, i vilken de
obestridligen blivit försatta till följd av löneplanens otillräckliga spännvidd,
genom den senare utvecklingen vunnit ytterligare i styrka. Ortsindextalet
har nämligen sedermera ytterligare stigit, så att detsamma numera
uppgår för Stockholm till 1,426 och för förorterna Karlberg och
Tomteboda till ännu högre tal. Stegringen för Stockholms del uppgår
under 15-årsperioden 1919—1934 till icke mindre än 177 enheter.
De i 1931 års proposition uppdragna riktlinjerna äro enligt ämbetsverkets
mening — efter erforderlig modifiering med hänsyn till sedermera
inträffade förhållanden — lämpade att läggas till grund även för konstruktionen
av de dyrortstillägg, som torde böra utgå under instundande
budgetår.
Socialstyrelsens dyrortsskala omfattade år 1931 indextalen 800—1,350.
Stockholms dyrortsindextal, som uppgick till 1,349, rymdes alltså inom
den vid nämnda tidpunkt gällande skalan. Genom det provisoriska dvrortstillägg,
som nämnda år beviljades, erhöllo sålunda Stockliolmsortens
befattningshavare en avlöning, som svarade mot deras ställning å skalan.
Sedan dess har indextalet för nämnda ort sprungit upp med ytterligare
77 enheter. Förskjutningen har således under de fem senaste åren varit
tre gånger så stor som under den närmast föregående femårsperioden.
Det torde under sådana förhållanden icke vara med rättvisa och billighet
överensstämmande att låta alla orter med indextal mellan 1,290 och
1,426 åtnjuta dyrortstillägg enligt enahanda grunder. En differentiering
torde böra komma till stånd, och denna synes lättast och på tillfredsställande
sätt kunna åstadkommas genom att låta det provisoriska dyrorts
tillägget utgå med oförändrad storlek å orter, vilka äro hänförliga till
den del av ortsindexskalan, som infaller mellan talen 1,290 och 1,350,
d. v. s. den år 1931 i sådant hänseende aktuella delen av skalan, och bereda
tjänstemän å orter med ännu högre indextal en förhöjning däröver
med belopp motsvarande löneskillnaden mellan två närliggande ortsgrupper
i den löneklass, vederbörande tjänsteman tillhör. Dyrorts
-
11
Kungl. May.ts proposition nr 236.
tilläggets belopp skulle med andra ord fördubblas för befattningshavare
i sistberörda kategori.
Med utgångspunkt från socialstyrelsens ortsundersökning skulle det
dubbla dyrortstillägget ifrågakomma för Stockholms stad (utom Fagersjö
järnvägsstation och Södertörns villastad) samt förorterna Karlberg
och ''Tomteboda, medan det enkla dyrortstillägget skulle tillkomma Hagalunds
järnvägsstation, Luleå (med undantag av dess ytterområden nied
Karlsvik, Karlshäll, Notviken, Bergviken, Skurholmsstaden och Svartöstaden),
Sundbyberg, Råsunda, Sundsvall, Östersund samt Gällivare kyrkostad
och kyrkby. I vad mån jämkningar härutinnan böra vidtagas,
anser sig statskontoret icke på grundval av det föreliggande materialet
kunna tillförlitligt bedöma. Dock synes den av statstjäustemännen vid
Frösö sjukhus gjorda framställningen örn rätt till dyrortstillägg icke
böra bifallas. Fmligt i framställningen i fråga lämnade uppgift skulle
nämligen ortsindex för nämnda ort icke överstiga 1,230 och följaktligen
knappast förslå ens till placering som G-ort.
Statskontoret har slutligen ifrågasatt, att till övervägande skulle upptagas
frågan, huruvida icke, därest en förhöjning av dyrortstillägget genomföres,
jämväl de tjänstemän i chefsgrad och andra med dem i lönetekniskt
hänseende jämförliga tjänstemän, vilka hittills varit uteslutna
från nämnda förmån, nu borde beredas någon däremot svarande gottgörelse.
Ämbetsverket framhåller, att nämnda fråga måhända skulle kunna
lösas på det sättet, att ett fixt belopp, något överstigande det till tjänstemän
i byråcliefsgrad utgående dyrortstillägget, tillerkändes de lägre avlönade
i nämnda tjänstemannakategori. Beträffande åter de högst avlönade
av ifrågavarande tjänstemän vore ett lönetillskott av nu ifrågasatt
storleksordning av relativt liten betydelse.
Inom statskontoret hava avvikande meningar uttalats av t. f. generaldirektören
Bergendal och statskommissarien Tottie.
Den förstnämnde har ansett den nuvarande ordningen för dyrortstillägget
böra tills vidare väsentligen oförändrad bibehållas såsom ett
provisorium i avvaktan på en blivande revision av hithörande bestämmelser,
varvid dock måhända borde vidtagas de jämkningar i ortsindelningen,
som föranleddes av att ytterligare ett antal orter nått upp över
jämförelsesiffran 1,290. Till stöd för denna uppfattning har Bergendal
anfört bland annat följande:
Den löneökning, vilken det år 1931 beslutade dyrortstillägget medförde,
innebar icke en lönereglering, som kom tjänstemännen på alla orter till
godo, utan utgjorde ett lönetillägg åt befattningshavarna å vissa orter
och avsåg att vara en kompensation för de särskilt höga levnadskostnaderna
å dessa orter.
Det var sålunda icke levnadskostnadernas h ojdi och för sig, utan
relationen i levnadskostnadshänseende mellan olika orter, som var
avgörande för frågan, örn dyrortstillägg skulle utgå eller ej.
Med denna dyrortstilläggets konstruktion är det principiellt sett intet
som hindrar, att dyrortstillägget skulle kunna höjas, även örn levnadskostnaderna
å den ort, varom fråga är, faktiskt sjunkit. För en dylik
höjning kräves, att på andra orter levnadskostnaderna undergått en ännu
12
Kungl. May.ts proposition nr 236.
k rålli gärp sänkning. ^ Det skulle till och med kunna hända, att period
etter period dyrortstillägget på en viss ort gradvis skruvas upp, samtidigt
som det blir allt billigare att leva på samma ort.
Vad som nu påvisats kunna inträffa är ingalunda enbart en teoretisk
möjlighet utan tvärtom just vad i verkligheten ägt rum. Efter år 1931,
da dyrortstillägget tillkom, hava levnadskostnaderna i Sverige sjunkit!
Detta utvisas av att den svenska levnadskostnadsindex nedgått från omkring
160 till omkring 155. Sagda förhållande gäller i stort sett säkerligen
också Stockholm och andra i dyrortshänseende jämförliga orter,
varvid särskilt kan pekas på den icke obetydliga hyressänkning, som de
senaste aren kunnat inregistreras. Icke förty hava nu krav framställts
pa en ökning av dyrortskompensationen, och orsaken därtill är, att levnadskostnaderna
nedgått ännu starkare på andra orter, vilket tagit sig uttryck
i att relationstalet för Stockholm vid den senaste dyrortsgrupperingen
gått upp till 1,426 från 1,349 vid den närmast föregående eller sålunda
med 77 enheter. Vad angår storleken av den ifrågasatta ökningen
av dyrortstillägget bär från tjänstemannahåll påyrkats en tredubbling,
medan statskontorets majoritet åtnöjt sig med att föreslå en fördubbling.
Det kan knappast vara rimligt^ att, då fråga icke är örn en allmän lönereglermg,
tjänstemännen på vissa orter, där levnadskostnaderna nedgått,
skulle komma i åtnjutande av löneökning på den grund att sagda
kostnader för dem sjunkit i mindre mån än för tjänstemännen på andra
orter.
Icke heller statskommissarien Tottie har funnit tillräckliga skäl föreligga
att vidtaga någon höjning i det av 1931 års riksdag beslutade provisoriska
dyrortstillägget. I samband härmed framhåller reservanten,
att de grunder, efter vilka dyrortsgrupperingen fastställts, ledde till uppenbart
orimliga resultat, vilket syntes framgå av en jämförelse mellan
de för olika platser i Stockholms omgivningar och den egentliga huvudstaden
beräknade indextalen. En fullständig omläggning av grunderna
lör dyrortstilläggets beräkning vore nödvändig. För Stockholm syntes
däivid dyrortsindex icke böra fastställas med snävt iakttagande av den
kommunala indelningen utan gälla även för dess angränsande samhällen,
vilka i stort sett i dyrortshänseende syntes vara likställda med huvudstaden.
Riksräkenskapsverket har yttrat bland annat följande:
Under den tid, som förflutit sedan löneregleringarnas genomförande,
Ilai skillnaden i levnadskostnaderna mellan de billigaste och dyraste orterna
blivit alltmer utpräglad. Vid den år 1919/1920 i samband med lönesystemets
genomförande verkställda dyrortsgrupperingen utgjorde sålunda
ortsindextalet för Stockholm 1,249 och vid den år 1929/1930 verkställda
dj i oi tsgi upperingen 1,349. Enligt det under sistlidna år av socialstyrelsen
framlagda förslaget till ny dyrortsgruppering har indextalet för
Stockholm stigit till icke mindre än 1,426. Den kompensation, som år 1931
lämnades i Stockholm med vissa angränsande orter stationerade befattningshavare,
är alltså nu otillräcklig i förhållande till levnadskostnadernas
förändringar. Därest löneplanen utbyggdes med erforderligt antal
dyrortsgrupper med 60-talsintervaller, skulle å förberörda orter stationerade
befattningshavare erhålla lön efter en ortsgrupp »J», vilket skulle
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
innebära, att för ernående av full kompensation för prisfördyringen erfordrades
en tredubbling av nu utgående ortstillägg.
Även om det nuvarande systemet för ortsgrupperingen icke kan anses
tillfredsställande, synes det riksräkenskapsverket icke vara med rättvisa
och billighet överensstämmande, att statsverket — så länge det »nuvarande
systemet bibehålies — undandrager sig de därmed förenade konsekvenserna
beträffande de dyraste orterna. I avvaktan på den omarbetning av
gällande avlöningsförfattningar, som riksräkenskapsverket anser böra
komma till stånd, vill riksräkenskapsverket för sin del föreslå, att de i
Stockholms stad och därmed i dyrortshänseende jämställda förorter
placerade tjänstemännen -— vilka hittills beretts en lägre lönekompensation
för de höga levnadskostnaderna än vad varit fallet i fråga örn
tjänstemän å andra orter — erhålla provisoriskt dyrortstillägg till ett belopp,
motsvarande dubbla löneskillnaden mellan två närliggande ortsgrupper
i den löneklass vederbörande tillhör.
Provisoriskt dyrortstillägg utgår för närvarande icke till tjänstemän i
lönegraderna A 1—A 4 av avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen,
ej heller till beställningshavare inom lönegraderna O 6—O 8 samt
C 15 och C 16 i avlöningsreglementet för officerare m. fl.
Riksräkenskapsverket föreslår, att — i händelse av dyrortstilläggets utbyggnad
å de dyraste orterna — även nämnda tjänstemän och militära
beställningshavare komma i åtnjutande av dyrortstillägg efter samma
grunder som övriga befattningshavare. Även för befattningshavare inom
nyreglerade förvaltningsområden med av Kungl. Majit bestämda arvoden
bör dyrortstillägg utgå.
I övrigt synes provisoriskt dyrortstillägg böra framgent tillkomma samma
kategorier tjänstemän, som för närvarande uppbära dylikt tillägg.
Beträffande frågan örn medgivande av provisoriskt dyrortstillägg åt
tjänstemännen i Sundsvall vill det synas riksräkenskapsverket, att då staden
erhållit ett indextal, som endast med 5 enheter överstiger den övre
gränsen för de till grupp G hänförliga orterna, och med beaktande av
dyrortstilläggets provisoriska natur, tillräckliga skäl saknas att uppflytta
nämnda ort mer än en ortsgrupp.
Riksräkenskapsverket framhåller slutligen, att dess ställningstagande
skett under den bestämda förutsättningen, att en ändrad dyrortsgruppering
ansåges böra omedelbart genomföras. Ämbetsverket uttalar emellertid
tvekan, huruvida behovet av en dylik omläggning i verkligheten vore
så trängande, att en ny dyrortsgruppering nu borde komma till stånd, allenast
fyra år efter den nuvarande ortsgrupperingens fastställande. I anslutning
härtill anför ämbetsverket följande:
Den utökning av antalet ortsgrupper för lönebestämningen, som vid ett
omedelbart genomförande av den nya dyrortsgrupperingen synes ofrånkomlig,
måste i och för sig anses mindre önskvärd. Den härigenom föranledda
stegringen av statens lönekostnader skulle nämligen i regel icke
vara att återföra på höjda levnadskostnader å de dyrare orterna utan på
en ökad splittring av levnadskostnadsnivån inom olika orter. Donna omständighet
ger vid handen, att de hittills tillämpade grunderna för lönesättningens
differentiering icke motsvara de krav, som böra ställas på
ett rationellt ordnat lönesystem.
Riksräkenskapsverket finner fördenskull den angelägnaste uppgiften i
14
Kungl. Majus proposition nr 236.
nuvarande läge vara, att en omprövning av själva lönesystemet, i syfte
att åstadkomma en mera tillfredsställande ordning i fråga örn lönernas
differentiering efter levnadskostnadernas höjd inom olika orter, med det
snaraste verkställes.
Socialstyrelsen anför huvudsakligen följande:
Socialstyrelsen har för sin del icke något att erinra mot att samma
grunder som hittills tillämpas för det provisoriska dyrortstilläggets beviljande
även vid nu förestående ortsgruppering, men styrelsen anser sig böra
påpeka, att resultatet av den nu upprättade ortsgrupperingen utvisar, att
Stockholm denna gång jämte förorterna Karlberg och Tomteboda erhållit
så höga indextal, att de vore berättigade till uppflyttning ända till tre
grupper över G eller i en grupp »J», därest levnadskostnadssynpunkten
konsekvent skall upprätthållas.
Beträffande framställningen av statsanställda vid Frösö sjukhus får
socialstyrelsen erinra, att det i framställningen avsedda området erhållit
indextalet 1,223 och sålunda egentligen skulle hava tillförts grupp F, ehuru
det av särskilda skäl placerats i grupp G. Att ytterligare höja denna
placering till att avse en extra grupp H synes dock under inga förhållanden
höra ifrågakomma.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har anfört följande:
Då inom de billigare orterna indextalen äro utan vidare avgörande för
gruppindelningen, kan lönenämnden icke finna tillräcklig anledning föreligga
att beträffande de dyraste orterna bortse från de nu framräknade
indextalen. Att en dyrortsgrupp »H» fortfarande bör bibehållas, därom
torde meningsskiljaktighet ej råda. Lönenämnden kan emellertid icke —
med utgångspunkt från nuvarande system för löneplanerna vid de nyreglerade
verken — anse det vara skäligt, att de över indextalet 1,350 liggande
dyrorterna skola jämställas med de orter, vilkas indextal falla mellan
1,290 och 1,350, detta så mycket mindre som skillnaden mellan berörda tre
dyraste orter och de närmast därunder kommande är så betydande, som
fallet är.
Med hänsyn till den tillfälliga naturen av det provisoriska ortstillägget
vill likväl lönenämnden ej ifrågasätta, att Stockholm samt Karlberg och
Tomteboda uppflyttas högre än en grupp över H-gruppen. Stockholm ligger
ej mera än 16 enheter över den högre gränsen för en grupp »I», och
beträffande Karlberg och Tomteboda föreligga så speciella omständigheter,
att det ej kan anses skäligt att placera dem i högre provisorisk dyrortsgrupp
än Stockholm. Det synes ock saknas skäl att med tillhjälp av
det provisoriska dyrortstillägget nu uppflytta en ort mer än en grupp
över den senast innehavda ortsgruppen. På denna grund bör enligt lönenämndens
mening ej heller staden Sundsvall, som för närvarande tillhör
F-ortsgruppen, uppflyttas till högre ortsgrupp än G, helst som denna ort
endast med 5 enheter skulle komma över den normala undre gränsen för
H-ort.
Vad angår de förorter till vissa städer, beträffande vilka anslutning
till respektive stads ortsgruppering nu gäller eller ifrågasatts, vill allmänna
civilförvaltningens lönenämnd föreslå, att till »I»-ortsgruppen ej
hänföras vare sig Hagalunds municipalsamhälle eller Ulriksdals samhälle
samt att från Stockholms stad uteslutas de i dyrortsgrupperingen
såsom E-orter särskilt upptagna stadsdelarna Fagersjö och Södertörns
villastad, i vilka samhällen för övrigt knappast några statstjänstemän
15
Kungl. May.ts proposition nr 236.
torde vara stationerade. För bifall till de gjorda framställningarna att
hänföra vissa delar av Frösön till samma ortsgrupp som Östersund synes
ej heller tillräcklig anledning föreligga.
Beträffande grunderna i övrigt för det provisoriska dyrortstillägget
finner lönenämnden visst fog finnas för det av vissa personalsammanslutningar
gjorda uttalandet, att provisoriskt dyrortstillägg bör tillerkännas
även därifrån nu utan bärande skäl undantagna befattningshavare.
Att de befattningshavare, vilka hänförts till lönegrad å löneplanen A
för befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen, undantagits från
det provisoriska dyrortstillägget kail lönenämnden ej finna rättvist, då
dessa befattningshavares löneställning enligt avlöningsreglementet är avpassad
efter dyrortsförliållandena. Vidare synas sådana befattningshavare
vid allmänna civilförvaltningen, för vilka arvoden bestämts av Kungl.
Maj:t -— eventuellt under medverkan av riksdagen — böra erhålla dyrortstillägg
i enlighet med närmast motsvarande befattningshavare, vilka
äro inordnade i löneplan. Slutligen torde jämväl extra tjänstemän, vilka
åtnjuta avlöning efter viss löneklass, böra berättigas erhålla provisoriskt
dyrortstillägg.
Lönenämnden anser sig böra till slut framhålla, att det nuvarande systemet
— eller snarare avsaknaden av system — beträffande ortsgrupperingens
tillämpning i avseende å tjänstemännens löner måste anses vara
oförenligt med grunderna för löneplanernas indelning efter ortsgrupper.
Det synes därför lönenämnden angeläget, att en omarbetning av avlöningsreglementena
i förevarande avseende snarast möjligt kommer till
stånd.
Inom lönenämnden hava avvikande meningar anmälts av ledamoten av
riksdagens andra kammare K. H. Magnusson, ledamoten av riksdagens
första kammare N. A. Nilsson samt tullkontoristen J. A. Rehnvall. Magnusson
har förordat, att nuvarande grunder för det provisoriska dyrortstillägget
måtte bibehållas oförändrade och förändring ske endast i samband
med en omarbetning av hela lönesystemet. Nilsson har förklarat,
att han, under förutsättning att provisoriskt ortstillägg utginge endast
till familjeförsörjare, intet hade att invända mot en anordning, som i
full utsträckning motsvarade socialstyrelsens nya indexskala; i annat fall
borde nuvarande grunder bibehållas. Beinwall slutligen har anfört bland
annat följande:
Det får anses självfallet, att socialstyrelsens senaste dyrortsgrupperingsförslag
kommer att tillämpas i fråga örn statliga dyrortstillägg för befattningshavare
å de orter, som ligga inom gränserna för de genom 60-enhetsintervaller
avgränsade dyrortsgrupperna över A och under G. Enda
sättet att bereda rättvisa åt de statens befattningshavare, som äro anställda
å orter med indextal över 1,290, synes vid sådant förhållande vara
att inrätta tre provisoriska dyrortsgrupper över G-grupp, avgränsade på
sådant sätt, att till den första hänföras orter med indextal överstigande
1,290 men ej 1,350, till den andra hänföras orter med indextal överstigande
1,350 men ej 1,410 och till den tredje hänföras orter med indextal överstigande
1,410, eliel-, med andra ord, att provisoriska dyrortstillägg av tre
olika storlekar för varje löneklass få från och med budgetåret 1935/1936
utgå till vissa statens befattningshavare å de orter, som på grund av erhållet
indextal äro hänförliga till någon av de sålunda provisoriskt in
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
rättade dyrortsgrupperna. Därigenom skulle ju visserligen icke full rättvisa
beredas befattningshavarna på de dyrare orterna. Spännvidden mellan
indextalen för A-ortens övre gräns och Stockholm utgör 53.3 procent
under det att avlöningen för en befattningshavare i 6:e löneklassen i
Stockholm blott komme att med 42.1 procent överstiga avlöningen i samma
löneklass å A-ort. Givetvis skulle därigenom icke heller komma att beredas
befattningshavarna å de dyrare orterna någon ersättning för de
gångna år, under vilka de tydligen varit för lågt kompenserade genom de
erhållna dyrortstilläggen.
Kommunikationsverkens lönenämnd Ilar framhållit följande:
Lönenämnden anser, att även under budgetåret 1935/1936 provisoriskt
dyrortstillägg bör tillkomma befattningshavare å sådan stationeringsort,
vars indextal enligt socialstyrelsens förslag till ny dyrortsgruppering
överstiger 1,290. Beträffande Sundsvall, som med indextalet 1,295 endast
helt obetydligt överstigit nämnda gränstal, kan emellertid någon tvekan
råda, huruvida denna ort bör utöver uppflyttning till G-gruppen ytterligare
uppflyttas till den provisoriska ortsgruppen.
Med hänsyn till den starka förskjutning uppåt av indextalet för orterna
Stockholm, Tomteboda och Karlberg, som den av socialstyrelsen verkställda
indexberäkningen utvisar och som får anses innebära, att de å
dessa orter placerade tjänstemännen nu intaga en relativt ännu ogynnsammare
ställning än förut varit fallet, finner lönenämnden skäligt, att
det provisoriska dyrortstillägget å dessa orter bestämmes till högre belopp
än för närvarande. Lönenämnden vill därför föreslå en förbättring
i sagda tillägg i så måtto, att detsamma bestämmes till dubbla skillnaden
mellan två näst efter varandra följande orts- eller lönegrupper inom vederbörande
löneklass.
I anslutning till det av riksdagen år 1931 fattade beslutet att med Stockholms
stad jämställa vissa förortsområden i Stockholms närhet torde det
högre tillägget böra tillkomma även de befattningshavare, som äro stationerade
vid Hagalunds järnvägsstation, inklusive lokomotivstationen
Hagalunds övre.
Ledamöterna Magnusson och Nilsson hava i ärendet anmält avvikande
mening och därvid hänvisat till vid frågans behandling inom allmänna
civilförvaltningens lönenämnd avgivna, nyss återgivna reservationer.
Försvar sväsendets lönenämnd har i nu förevarande hänseende allenast
gjort det uttalandet, att — därest i anledning av vad i ärendet förekommit
ändrade grunder för det provisoriska dyrortstilläggets utgående ansåges
böra komma till stånd för statsförvaltningen i övrigt — härav föranledda
bestämmelser syntes böra omfatta jämväl försvarsväsendets personal.
Vad slutligen beträffar frågan örn förstärkning av hyresbidragen
till vissa beställningshavare av manskapsgrad vid försvarsväsendet
må framhållas följande.
• För fast anställt manskap vid försvarsväsendet gäller enligt avlöningsreglementet
den 11 maj 1928 (nr 128) en löneplan, som — i motsats till
Kungl. Ma fjäs proposition nr 236. 17
de för nyreglerade förvaltningsområden i allmänhet fastställda löneplanerna
— icke gör åtskillnad i lönehänseende mellan billiga och dyra orter
utan upptager enhetliga lönebelopp för hela landet. Berörda avlöningsreglementes
11 § innehåller emellertid den bestämmelsen, att furir och
korpral vid armén eller flygvapnet, så ock flaggkorpral, korpral (högbåtsman)
samt till 1 klass sjöman eller 1 klass kustartillerist uppflyttad
menig vid marinen äger, därest han innehar en beräknad tjänstetid av
minst 72 månader samt antingen är gift eller ock varit gift och fortfarande
har minderårigt barn hos sig, åtnjuta årligt hyresbidrag med 252
kronor å förläggningsort, tillhörande endera av ortsgrupperna A, B och
C, 288 kronor å förläggningsort, tillhörande endera av ortsgrupperna D,
E och F, samt 324 kronor å förläggningsort, tillhörande ortsgruppen G.
Å dessa belopp utgår dyrtidstillägg enligt de för fast anställt manskap
vid armén och marinen m. fl. stadgade grunderna.
I fråga örn hyresbidragen har sålunda genomförts viss differentiering
efter dyrort, ehuru skillnaden mellan en var av de tre ersättningsklasserna
inskränker sig till 36 kronor.
I proposition, nr 127, till 1931 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag
angående förstärkning av ifrågavarande hyresbidrag under budgetåret
1931/1932. Dylik förstärkning ansågs i propositionen böra komma
till stånd beträffande beställningshavare, som vore förlagd till sådana
orter, där provisoriskt dyrortstillägg skulle utgå. Bland militära förläggningsorter
var emellertid endast Stockholm att hänföra till nämnda
dyrorter.
Sedan riksdagen anmält sitt beslut i ärendet (skrivelse nr 229), förordnade
Kungl. Majit, i överensstämmelse med riksdagens beslut, att å hyresbidragen
till de beställningshavare av manskapsgrad, till vilka lön
utginge enligt i avlöningsreglementet den 11 maj 1928 för fast anställt
manskap vid försvarsväsendet intagna löneplaner och som hade Stockholm
såsom förläggningsort, skulle under budgetåret 1931/1932 utgå tillfällig
förstärkning med ett efter 120 kronor för år beräknat belopp; och
skulle härav föranledda kostnader bestridas från vederbörande under
fjärde huvudtiteln uppförda anslag till personalens avlöning. Enahanda
förstärkning har, på därav av Kungl. Majit i 1932, 1933 och 1934 års statsverkspropositioner
framställda förslag, medgivits även för budgetåren
1932/1933, 1933/1934 och 1934/1935. Senaste kungörelse i ämnet är utfärdad
den 7 juni 1934, nr 253.
I en till Kungl. Majit ställd skrift har försvar sväsendets underbefälsförbund
gjort framställning örn förhöjning av hyresbidragen till beställningshavare
av manskapsgrad vid försvarsväsendet med förläggningsort
i Stockholm så att de komme att utgå med ett belopp av 648 kronor för år.
Frågan, huruvida ändringar böra vidtagas i hittills tillämpade regler
angående tillfällig förstärkning av hyresbidragen, har även berörts av
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 23G.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
Departements
chefen.
statskontoret, riksräkenskapsverket samt försvarsväsendets lönenämnd i
deras förut omförmälda utlåtanden.
Statskontoret har föreslagit, att en fördubbling av den år 1931 vidtagna
förhöjningen skulle äga rum.
Riksräkenskapsverket har yttrat följande:
Det torde få anses uppenbart, att särskilt sådana i Stockholm förlagda
beställningshavaro av manskapsgrad, som äro familjeförsörjare, äro i
trängande behov av förbättringar i sina lönevillkor. Riksräkenskapsverket
anser sig därför på så sätt böra tillstyrka den gjorda framställningen
örn hyresbidragets ytterligare höjning för i Stockholm förlagt underbefäl
av manskapsgrad, att den från och med budgetåret 1931/1932 medgivna
förstärkningen i hyresbidraget fördubblas till 240 kronor.
Slutligen har försvarsväsendets lönenämnd anfört följande:
Lönenämnden finner vissa skäl tala för, att — oavsett huruvida ändring
i nu gällande bestämmelser angående provisoriskt dyrortstillägg kommer
att ske eller icke — någon förhöjning av ifrågavarande hyresbidrag kommer
till stånd. Då lönerna för det fast anställda manskapet icke äro ortsdifferentierade,
torde det icke kunna förnekas, att det fast anställda underbefälet
särskilt i Stockholm, där hyresomkostnaderna äro väsentligt högre
än på andra orter i riket, i lönehänseende kommit i ett ogynnsammare
läge än motsvarande beställningshavare å andra orter. Vidare torde
böra uppmärksammas, att de under senare år inträdda försämrade befordringsförhållandena
medfört, att underbefälet numera ofta kvarstår i
denna ställning intill en ålder, då vederbörande tidigare i regel plägat
hava vunnit befordran till underofficer. Härav är en naturlig följd, att
underbefälet i betydligt större utsträckning än tidigare varit fallet ingår
äktenskap. Uppenbart är, att underbefäl, som ingått äktenskap och på
grund härav har familj att försörja, har en mycket svår ställning i ekonomiskt
avseende.
Med hänsyn till nämnda omständigheter har lönenämnden funnit kraven
på en ytterligare höjning av den tillfälliga förstärkningen av hyresbidraget
i Stockholm icke kunna helt avvisas. Lönenämnden föreslår därför,
att framställning måtte göras hos riksdagen örn medgivande till sådan
förhöjning. Såsom lämpligt belopp för ifrågavarande förmån vill
lönenämnden för sin del förorda 240 kronor för år, vilket skulle innebära,
att hyresbidraget komme att utgå med sammanlagt 564 kronor för år.
En sådan förhöjning av hyresbidraget synes icke kunna föregripa en
blivande lönereglering för ifrågavarande personal.
Lönenämnden förutsätter, att från åtnjutande av det föreslagna tilllägget
komma att undantagas beställningshavare, som på grund av gällande
övergångsbestämmelser åtnjuta lön enligt äldre löneplan än den
senast fastställda.
Kostnaderna för förstärkningen av hyresbidraget synas liksom hittills
böra bestridas från vederbörliga under fjärde huvudtiteln uppförda anslag
till personalens avlöning.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att de för befattningshavare
vid nyreglerade verk i allmänhet gällande löneplanerna för närvarande
upptaga olika lönebelopp för sju ortsgrupper, i vilka stationeringsorter
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
na fördelas med hänsyn till orternas levnadskostnader i förhållande till
ett riksmedeltal för levnadskostnadernas storlek. Nya allmänna omgrupperingar
av orterna hava efter det nya lönesystemets införande hittills
verkställts ungefär vart femte år. Vid de senaste dyrortsgrupperingarna
hava till den lägsta ortsgruppen, grupp A, hänförts alla orter
med ett ortsindextal av 930 eller därunder, och gruppgränserna hava
därefter satts efter 60-talsintervaller, så att den högsta gruppen, grupp G,
kommit att omfatta orter nied ett indextal överstigande 1,230.
De omgrupperingar av orterna, som äga rum genom nya lönegrupperingar,
innebära, såsom den föregående redogörelsen utvisar, att den fasta
lönen bestämmes till högre eller lägre belopp icke med hänsyn till levnadskostnadernas
absoluta storlek å vederbörande ort utan efter ortens dyrhet
i relation till genomsnittsdyrheten för alla undersökta orter. Med detta
system, som uppenbarligen avser att tid efter annan återgiva nominallönerna
å olika orter ett sins emellan i stort sett lika realvärde, kan emellertid,
såsom redan antytts, förekomma att ändringar i nominallönerna
äga rum utan att levnadskostnaderna å orten, absolut taget, undergått
någon förändring; en höjning av nominallönerna kan ske trots att levnadskostnaderna
sjunkit, och omvänt kan en sänkning av lönerna äga
rum även där levnadskostnaderna stigit. Lönegrupperingarna komma
tydligen i sådana fall icke att utjämna de avvikelser från det vid löneregleringen
avsedda verkliga inkomstläget, som levnadskostnadernas
förändringar under tiden efter löneregleringen medfört, utan äro i stället
ägnade att ytterligare öka dessa avvikelser. Då en befattningshavare,
vars lön på grund av levnadskostnadernas nedgång å vederbörande ort
erhållit ökat realvärde, efter ny lönegruppering får högre avlöningsförmåner
till följd av ortens uppflyttning i högre ortsgrupp, står otvetydigt
löneförhöjningen icke i samklang med de grunder, som voro vägledande
för lönesättningen vid löneregleringen. Det synes med fog kunna ifrågasättas,
huruvida ett på detta sätt verkande system för lönernas differentiering
efter levnadskostnadernas höjd på olika orter kan betraktas såsom
tillfredsställande. Den hittills tillämpade anordningen med periodvis återkommande
lönegrupperingar under löpande löneregleringsperiod torde ej
heller vid det nya lönesystemets tillkomst hava varit åsyftad. I det betänkande
av kommunikationsverkens lönekommitté, som låg till grund
för 1919 års lagtima riksdags beslut örn ny lönereglering för kommunikationsverken,
framhöll nämligen kommittén, att generell omgruppering av
orterna borde äga rum endast i samband med reglering av lönerna, vilket
kommittén förordade borde ske periodvis, men att partiella omgrupperingar,
som endast berörde orter vilkas levnadskostnader undergått mera
avsevärd förändring, borde kunna företagas även under löpande löneregleringsperiod.
Vid frågans behandling i propositionen nr 391 år 1919 förklarade
sig föredragande departementschefen dela kommitténs mening.
Departementschefen framhöll emellertid, att svårigheter sannolikt skulle
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
visa sig möta att för det dåvarande verkställa en ortsgruppering, som förbleve
rättvis även sedan mera normala förhållanden inträtt, och förutsatte
därför möjligheten av att den ortsgruppering, som närmast skulle
komma till stånd, kunde inom kort behöva undergå vissa jämkningar.
Jämväl 1928 års lönekommitté framhöll i sitt år 1930 avgivna betänkande
med förslag till allmänt avlöningsreglemente, att en generell omgruppering
av orterna borde äga rum allenast i samband med reglering av lönerna.
Nyss har framhållits såsom möjligt, att en befattningshavares lön
erhåller ökat realvärde på grund av levnadskostnadernas nedgång å vederbörande
ort. Att så blir fallet vid ett system med enbart fasta penninglöner
står utan vidare klart. Örn däremot — såsom enligt nu gällande
statliga löneregler — de fasta lönerna äro kombinerade med ett rörligt
dyrtidstillägg, utgående enligt en allt efter levnadskostnadernas växlingar
glidande skala, borde närmast en dylik realvärdestegring av lönerna vara
i stort sett utesluten. Av vissa stickprovsundersökningar angående löneförmåners
och levnadskostnaders förändringar från år 1928 till år 1934,
för vilka jag strax skall redogöra, synes emellertid tillräckligt tydligt
framgå, att det rörliga dyrtidstillägget, även örn givetvis därigenom en
viss löneavvägning i förhållande till levnadskostnaderna sker, likväl icke
förhindrar en sådan förändring av lönernas realvärde, som i det föregående
nämnts, och detta jämväl örn man bortser från de olika förändringar,
orterna emellan, som levnadskostnaderna undergå under en lönegrupperingsperiod.
Anledningen till vad nu påpekats torde väsentligen
vara att söka i gällande, av 1923 års riksdag fastställda regler för dyrtidstilläggets
bestämmande.
De stickprovsundersökningar, som nyss omförmälts, hava utförts inom
socialstyrelsen och avse 36 orter, däribland Stockholm. Det må anmärkas,
att undersökningarna av olika anledningar kunna tillerkännas endast en
mycket approximativ giltighet.
Av dessa orter hava enligt styrelsens förslag till ny lönegruppering,
örn Stockholm frånräknas, 3 erhållit oförändrad placering, 15 uppflyttats
till högre lönegrupp och 17 nedflyttats.
Beräkningarna hava utförts för tre olika inkomstlägen, motsvarande
löneinkomsterna för statliga befattningshavare i respektive sjunde,
trettonde och sjuttonde löneklassen. Jag inskränker mig här till att
redogöra för beräkningarnas resultat — vilket företer betydande variationer
allt efter de olika inkomstlägena — endast i vad de avse inkomsttagare
i trettonde löneklassen, där löneinkomsten närmast överensstämmer
med det inkomstläge, varmed socialstyrelsen räknat vid de för dyrortsgrupperingen
utförda levnadskostnadsundersökningarna.
Vad först beträffar löneförmånerna, hava dessa till följd av den sänkning,
dyrtidstillägget undergått, under ifrågavarande tid genomgående
minskats med 8.5 procent.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
Även levnadskostnaderna hava utan undantag sjunkit, å en ort 5—6
procent, å en ort 6—7 procent, å två orter 7—8 procent, å sex orter 8—9
procent, å fyra orter 9—10 procent, å tre orter 10—11 procent, å fem
orter 11—12 procent, å sex orter 12—13 procent, å fyra orter 13—14 procent,
å två orter 14—15 procent samt slutligen å en ort 16—17 procent. I
allmänhet har den procentuella nedgången varit större för levnadskostnaderna
än för löneförmånerna.
Indextalen för ifrågavarande 35 orter hava vid den senast verkställda
dyrortsgrupperingen höjts i 16 fall och sänkts i 19 fall.
Det antal enheter, varmed indextalen i de olika fallen höjts, varierar
rätt avsevärt. Av intresse är att undersöka, i vad mån levnadskostnaderna
nedgått å de orter, som sålunda stigit å indexskalan. En dylik undersökning
ger vid handen, att å orter, vilkas indextal höjts med upp
till omkring 50 enheter, levnadskostnaderna nedgått cirka 8—11 procent.
Där höjningen är ännu kraftigare, förete levnadskostnaderna en något
mindre sänkning ner till omkring 5 procent. Det må framhållas, att
även å orter, där indextalen ökats relativt kraftigt, den procentuella
nedgången visar sig vara större för levnadskostnaderna än för löneförmånerna.
I de fall, där indextalen sänkts, varierar nedgången i levnadskostnaderna
mellan i avjämnade tal 10 och 17 procent.
Å de tre orter, vilka erhållit oförändrad placering i dyrortsgrupp,
hava levnadskostnaderna nedgått 10—13 procent eller alltså genomgående
mera än löneminskningen.
Jämväl de orter, vilka föreslagits till nedflyttning i lägre ortsgrupp,
visa utan undantag en kraftigare minskning av levnadskostnaderna än
av lönerna, och även efter den ifrågasatta nedflyttningen skulle ej sällan
lönerna representera högre realvärden än de enligt socialstyrelsens
beräkningar gjorde år 1928.
Beträffande de orter, vilka skulle uppflyttas i högre lönegrupp, synes
det i detta sammanhang vara av särskilt intresse att undersöka, huruvida
de nu utgående avlöningsförmånernas realvärden ökats eller
minskats sedan år 1928. Å åtta av ifrågavarande 15 orter hava avlöningsförmånerna
nedgått mindre än levnadskostnaderna, i två fall överensstämmer
lönernas och levnadskostnadernas procentuella nedgång, medan
å återståe ide fem orter nedgången i lönerna varit kraftigare äu
nedgången i le nadskostnaderna.
Den här återgivna undersökningen synes peka på, att under löpande
löneregleringspcriod genomförda allmänna omgrupperingar av orterna efter
relativa förändringar i dyrhetsgraden ofta medföra ändringar i lönesättningen,
som icke äro betingade av eller kunna tillfredsställande anpassas
efter förändringar i lönernas realvärde.
Till förebyggande av missuppfattning rörande innebörden av de här
framförda erinringarna må i detta sammanhang framhållas, att det gi
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
vetvis icke i ock för sig är något anmärkningsvärt, att lönernas realvärde
under löpande löneregleringsperiod undergår förändringar på grund av att
levnadskostnaderna växla. Där, såsom hos oss, lönesystemet i princip bygger
på fasta löner, är det tvärtom naturligt att nominallönen efter ett
löneregleringsbeslut förblir orubbad så länge ej levnadskostnadsnivån —
i allmänhet eller på en viss ort — rubbats i så avsevärd grad, att ny
lönereglering anses påkallad; stiga levnadskostnaderna under denna tid,
få tjänstemännen finna sig i en viss minskning av lönens köpkraft, medan
sjunkande levnadskostnader komma tjänstemännen till godo i form av
ökning i lönens realvärde.
Vad nyss antytts rörande en viss bristande överensstämmelse mellan
sänkningarna i levnadskostnadsnivån och nedgången i det rörliga dyrtidstillägget
ger ej heller i och för sig anledning till erinran, eftersom
enligt dyrtidstilläggsreglerna detta tillägg aldrig varit avvägt så, att
det givit full kompensation för levnadskostnadernas stegring i förhållande
till den nivå, efter vilken de fasta lönerna bestämts. Enligt
gällande bestämmelser för dyrtidstilläggens beräknande blir emellertid
kompensationen större ju mer levnadskostnadsindex sjunker. Detta
åskådliggöres lämpligast med ett exempel. Örn levnadskostnadsindex
sjunker från 170 till 152, således med 18 enheter eller med 10.6 procent,
sjunker månadsavlöningen för en befattningshavare, som har 200 kronor
i grundlön, från 234 kronor till 216 kronor eller med endast 7.7 procent,
då ju dyrtidstillägget i det förra fallet utgår med 17 procent och
i det senare med 8 procent. Sänkningen av lönen blir således enligt nuvarande
löneberäkningsmetod relativt mindre än nedgången av levnadskostnadsindex.
Det ligger därför i sakens natur, att vid sjunkande levnadskostnadsindex
tjänstemännens reallön blir förbättrad. Emellertid
sammanhänger detta därmed, att, såsom nyss framhållits, enligt dyrtidstilläggsgrunderna
tjänstemännen icke erhållit full kompensation för den
stegring i levnadskostnaderna, som tidigare inträtt.
Vad slutligen angår de dyraste orterna, bör vid bedömande av den
realvärdestegring, som tillkommer lönerna å dessa orter genom en i förhållande
till riksmedeldyrlieten verkställd dyrortsgruppering, beaktas den
omständigheten, att enligt lönesystemet skillnaden i lönebelopp mellan de
dyraste och de billigaste orterna genomsnittligt är mindre än skillnaden i
levnadskostnader mellan dessa orter.
De senast anförda synpunkterna synas emellertid ingal ada ägnade att
försvaga giltigheten av de skäl, som förut åberopats mot att över huvud
taget under löpande löneregleringsperiod vidtaga allmänna omgrupperingar
av orterna på dyrortsgrupper. Ej heller ändras genom berörda
synpunkter det mindre tillfredsställande i att, örn dylika omgrupperingar
ändock verkställas, de därav betingade ändringarna i lönebeloppen ej
bliva någorlunda väl anpassade efter de verkliga ändringarna i levnadskostnaderna.
23
Kungl. May.ts proposition nr 236.
Vid åtskilliga tillfällen Ilar det nuvarande lönegrupperingssystemet
blivit föremål för kritik och ändringsyrkanden även ur andra synpunkter
än dem, som sammanhänga med vad förut anförts rörande lönegrupperingarnas
bristande anpassning efter förskjutningar i lönernas realvärde.
Därvid har man i främsta rummet tagit sikte på förhållanden, som röra
utredningsmaterialets beskaffenhet och metoderna för orternas inplacering
i ortsgrupper.
I sådant avseende må framhållas, att det omfattande material, på vilket
dyrortsgrupperingarna bygga, i vissa avseenden är behäftat med brister.
Såväl prisuppgifter som normalbudgeter vila på medeltalsberäkningar och
kunna därför tillerkännas endast approximativ giltighet. En viss felmarginal
för uppgiftsmaterialet måste trots noggrann kontroll förutsättas.
Den fördelning, som verkställes på grundval av detta material, blir därför
ingalunda alltid rättvisande; grupperingen är nämligen en detaljerad
finfördelning, men materialets beskaffenhet pekar närmast på ett summariskt
förfarande. Tillfälliga förhållanden vid tidpunkten för materialets
insamlande kunna vidare stundom giva ett resultat beträffande levnadskostnadernas
höjd, som mindre väl motsvarar de verkliga förhållandena
under lönesättningsperioden. Örn exempelvis å en ort, vars förhållanden
domineras av en betydande industri, driftsinskränkningar under
det år, uppgifterna avse, föranlett befolkningsminskning med åtföljande
bostadsöverskott och tillfällig hyressänkning, kan detta medföra en nedgång
i levnadskostnadstalet, som ger en felaktig bild av det verkliga kostnadsläget
under den period, för vilken dyrortsgrupperingen gäller.
Även bortsett från undersökningsmaterialets bristande fullkomlighet
kan den fördelning av orterna å ortsgrupper, som nära nog automatiskt
äger rum med. ledning av de uträknade ortsindextalen, stundom giva ett
slumpartat resultat. Orternas uppflyttning i högre eller nedflyttning i
lägre grupp beror nämligen icke blott på storleken av den ökning, respektive
minskning, som indextalen undergått sedan senaste dyrortsgruppering,
utan också på det läge, som ortens indextal vid sistnämnda dyrortsgruppering
erhållit inom vederbörande ortsgrupp. Ligger indextalet nära
den övre gruppgränsen, erfordras uppenbarligen endast en relativt ringa
ökning för att orten vid den senare dyrortsgrupperingen skall uppflyttas
i högre ortsgrupp. Ligger åter indextalet lågt i gruppen, föranleder icke
ens en ganska kraftig ökning uppflyttning i högre grupp. Såsom exempel
på vad sålunda framhållits må anföras, att bland orter, som medtagits
vid de i det föregående omförmälda stickprovsundersökningarna, en
ort uppflyttats till högre grupp, ehuru dess indextal ökats med blott 12
enheter, medan en annan ort erhållit oförändrad placering, ehuru dess indextal
ökats med 40 enheter. När indextalet sjunkit, framträda samma
förhållanden i motsatt riktning.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
Att i ett rationellt lönesystem en efter dyrortsförhållanden differentierad
avvägning av lönebeloppen är nödvändig med hänsyn till förekommande
betydande växlingar i varupriser, hyreskostnader och skatter, torde
vara allmänt erkänt. Med hänsyn till vad i det föregående anförts synas
emellertid starka skäl tala för att en omprövning av nuvarande system för
lönernas ortsdifferentiering snarast möjligt kommer till stånd. Än starkare
gör sig kravet härpå gällande, örn man jämväl beaktar, att de förutsättningar,
på vilka gällande löneplan och hittillsvarande system för dyrortsgrupperingarnas
tekniska utförande bygga, i avsevärd mån förändrats
genom den utveckling, som ägt rum efter den första dyrortsgrupperingen.
Denna utveckling kännetecknas nämligen av en kraftig splittring av levnaaskostnadsnivån
inom olika orter med därav följande ökning av skillnaden
i indextal mellan billigaste och dyraste orter. Härigenom hava den
nuvarande lönesättningens grundvalar såväl med avseende å löneplanens
spännvidd som i fråga örn gruppgränserna vid dyrortsgrupperingen i icke
ringa mån rubbats.
En omprövning av systemet för ortsdifferentieringen kan emellertid
uppenbarligen ej omedelbart företagas. Den frågan uppställer sig då,
huruvida ny lönegruppering nu bör fastställas eller örn, såsom riksräkenskapsverket
förmenat, den nu gällande grupperingen bör, i avvaktan på
en sådan omprövning, tills vidare fortfarande tillämpas. Även med biträdande
av riksräkenskapsverkets uppfattning örn angelägenheten av en
revision av själva lönesystemet finner jag för min del övervägande skäl
tala för att något avbrott i den hittills obrutna praxis med periodiskt
återkommande omgruppering ej nu äger rum, så mycket hellre som en
av socialstyrelsen enligt Kungl. Maj:ts uppdrag verkställd levnadskostnadsundersökning
med därå grundat förslag till ortsgruppering för närvarande
föreligger till Kungl. Maj:ts prövning. Tjänstemännen hava
under tiden efter det nya lönesystemets införande hunnit vänja sig vid att
periodiska omgrupperingar efter relativa förändringar i kostnadsläget
vidtagas och att därvid erhålla löneökning vid en höjning av ortsindextalet,
som föranleder ortens uppflyttning till högre ortsgrupp, liksom de
fått finna sig i löneminskning vid av indextalets nedgång föranledd nedflyttning
i ortsgrupp. Ett avbrott i den nuvarande praxis skulle därför
i åtskilliga fall verka obilligt ur befattningshavarnas synpunkt. Jag
anser mig på grund härav böra utgå från att ny lönegruppering av
Kungl. Maj:t fastställes att träda i kraft den 1 juli 1935. Vid handläggningen
av ärendet torde hittillsvarande principer beträffande gruppgränserna
böra tillämpas och de av socialstyrelsen föreslagna grunderna
i övrigt tagas till utgångspunkt; med hänsyn till vad förut anförts rörande
utredningsmaterialets bristande fullkomlighet m. m. lärer dock vid
detaljprövningen ett visst utrymme böra lämnas åt skälighetsbedömning.
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
Om, såsom jag alltså förutsätter, ny allmän lönegruppering fastställes
med bibehållande av hittillsvarande gränser för dyrortsgrupperna, synes
alltjämt, såsom för närvarande, ett särskilt dyrortstillägg böra beredas
befattningshavare å orter, som vid denna gruppering erhållit ett indextal
av över 1,290. Härom har någon meningsskiljaktighet icke framkommit
i de avgivna utlåtandena.
Beträffande storleken av detta dyrortstillägg synes beträffande orter
med indextal, fallande inom gränserna för en tänkt ortsgrupp »H», anledning
icke föreligga till avvikelse från de av 1931 års riksdag godkända
grunderna för det dyrortstillägg, som alltsedan år 1931 utgått. Dessa
grunder innebära, att lönetillägget motsvarar löneskillnaden mellan två
näst efter varandra följande orts- eller lönegrupper inom vederbörande
löneklass. Ej heller beträffande övriga regler för dyrortstillägget synes
ändring i nuvarande bestämmelser böra ske. Det från vissa håll framställda
förslaget örn beredande av provisoriskt dyrortstillägg även åt befattningshavare
inom avdelning A av löneplanen för allmänna civilförvaltningen
ävensom åt militära beställningshavare i motsvarande löneställning
samt åt innehavare av jämförliga arvodestjänster anser jag mig
alltså, även örn vissa skäl kunna tala för detta förslag, icke böra tillstyrka.
I fråga örn dyrortstilläggets storlek för befattningshavare i Stockholm
och vissa andra orter med ett ortsindextal, som faller över gränsen jämväl
för en »H»-grupp, hava meningsskiljaktigheter kommit till uttryck i
vissa av de avgivna utlåtandena. Denna fråga kan givetvis vara föremål
för tvekan. Mot en förhöjning av dyrortstillägget för befattningshavare
å ifrågavarande orter kan anföras — såsom skett i generaldirektören Bergendals
reservation inom statskontoret — att den ifrågasatta ökade dyrortskompensationen
icke motiveras av någon ökning av levnadskostnaderna,
vilka tvärtom nedgått, utan endast av att dyrheten ökats i förhållande
till riksmedeldyrheten eller med andra ord av att sänkningen i levnadskostnader
på orten är mindre än sänkningen på andra orter. Därest
man, såsom jag förordat, låter systemet med dyrortsgrupperingen verka i
allmänhet, förefaller det dock riktigast att jämväl för de dyraste orternas
vidkommande taga konsekvenserna härav genom ökning av dyrortstillägget.
Om för de billigare orterna relationstalen utan vidare få
vara avgörande för gruppindelningen, kan det — såsom majoriteten
inom allmänna civilförvaltningens lönenämnd framhåller —- knappast
vara rättvist att beträffande de dyraste orterna bortse från relationstalen.
Ett ytterligare skäl för en förbättring av dyrortstillägget för de
allra dyraste orterna synes mig ligga i den omständigheten, att befattningshavarna
å dessa orter — i motsats till vad fallet varit beträffande
tjiinstemän å billigare orter — hittills icke erhållit full kompensation
för den relativa dyrhetsgraden.
Jag anser mig alltså böra tillstyrka, att en viss höjning av det nuvaranTiihang
till riksdagens protokoll 1035. 1 sami. Nr 236. *
26
Kungl. Majlis proposition nr 236.
de dyroTtstillägget för befattningshavare å de dyraste orterna medgives.
I fråga om böjningens storlek måste beaktas, att — såsom vid frågans behandling
år 1931 framhölls — dyrortstillägget över hnvnd är av tillfällig
natur och ej bör få verka prejudicerande i fråga örn sättet för en framtida
differentiering av lönerna efter dyrortsförhållanden. Såväl med hänsyn
härtill som av kostnadsskäl finner jag mig icke kunna tillstyrka, att
höjningen skulle avvägas så, som örn löneplanen vore utökad med erforderligt
antal ortsgrupper med hittillsvarande gruppgränser. Det kan enligt
min mening ej vara fråga örn tillskapande av en eller flera nya ortsgrupper
utan endast örn en av relationstalens förändring föranledd omprövning
av spörsmålet örn dyrortstilläggets storlek. Vid denna omprövning
är en avvägning efter skäligheten väl försvarlig, och det synes mig
då vara naturligast, att höjningen göres relativt något större för befattningshavare
i lägre lönegrader. Ur nu angivna synpunkter har jag, efter
övervägande av olika alternativ, ansett mig böra förorda, att det nuvarande
provisoriska ortstillägget på ifrågavarande orter höjes med ett för aila
löneklasser lika belopp av 120 kronor för år.
Vad angår frågan, å vilka orter provisoriskt dyrortstillägg skulle
utgå, har jag i det föregående förutsatt, att dylikt tillägg skulle under
nästa budgetår tillkomma befattningshavare å orter, vilka vid socialstyrelsens
senaste ortsundersökning betecknats med indextal överstigande
1,290. Från denna huvudregel böra emellertid, med hänsyn till
ifrågavarande dyrortstilläggs karaktär, undantag kunna göras, i den mån
särskilda skäl tala härför. Såsom redan antytts bör det provisoriska dyrortstillägget
icke anses utgöra en utbyggnad av ortsgruppssystemet i gällande
löneplaner utan en av billighetsskäl motiverad höjning av statstjänstemännens
löner på de dyraste orterna. Det är med hänsyn härtill
rimligt att vid bestämmandet av de orter, varest provisoriskt dyrortstilllägg
skall utgå, beaktas såväl dyrortsgrupperingens allenast relativa tillförlitlighet
som speciella förhållanden i de särskilda fallen. En dylik
skälighetsprövning ägde rum redan år 1931, då riksdagen beslöt att provisoriskt
dyrortstillägg skulle utgå jämväl inom vissa enligt Kungl. Majlis
proposition uteslutna delar av Stockholm och Luleå ävensom å en del orter s
utanför Stockholm.
Från några myndigheters sida har ifrågasatts, att provisoriskt dyrortstillägg
icke skulle utgå i Sundsvall, vars senast åsätta indextal endast
med 5 enheter överstiger 1,290. För min del anser jag mig icke böra tillstyrka
detta undantag. Ej heller har jag funnit tillräckliga skäl föreligga
att från provisoriskt dyrortstillägg undantaga någon av de övriga
orter, som i socialstyrelsens föreliggande förslag till orternas fördelning
i ny lönegruppering betecknats med indextal överstigande 1,290. Liksom
år 1931 torde vidare provisoriskt dyrortstillägg böra utgå dels beträffande
städerna Stockholm och Luleå även inom de delar, vilka åsatts lägre in
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
dextal än nämnda städer i övrigt, dels ock inom Hagalunds municipalsamhälle,
lokomotivstationen Hagalunds övre samt Ulriksdals samhälle.
Kiruna municipal- och gruvsamhällen i Jukkasjärvi socken åsattes vid
den av socialstyrelsen under åren 1929 och 1930 verkställda ortsundersökningen
indextalen 1,337 och 1,295. Inom dessa orter har med hänsyn härtill
provisoriskt dyrortstillägg hittills utgått. Vid den senaste dyrortsundersökningen
hava orterna fallit på indexskalan, så att indextalen för
båda samhällena understiga 1,290. Orsaken härtill är så gott som uteslutande
att hänföra till den sänkning av hyresvärdena inom samhällena,
vilken sammanhänger med av minskad arbetstillgång föranledd utflyttning
från samhällena eller sänkning i bostadsstandarden. För i samhällena
stationerade statstjänstemän, vilka ej sällan äro husägare, torde
den sänkta hyresnivån ofta hava medfört en betydande inkomstminskning.
Hedan nu torde i fråga örn arbetsmarknadsläget en viss förbättring
hava inträtt, vilken icke bör bliva utan betydelse för hyreskostnadsnivån.
Vid nu nämnda förhållanden synas mig övervägande skäl tala för
att de statliga befattningshavarna inom ifrågavarande samhällen även
för nästkommande budgetår bibehållas vid dem nu tillkommande rätt till
provisoriskt dyrortstillägg.
Däremot anser jag i likhet med myndigheterna skäl saknas för bifall
till den av statstjänstemän vid Frösö sjukhus gjorda framställningen
örn rätt till dyrortstillägg.
I enlighet med vad sålunda anförts skulle under nästkommande budgetår
provisoriskt dyrortstillägg utgå å följande orter’, nämligen:
Stockholms stad;
Sundbybergs stad;
Råsunda municipalsamhälle, Hagalunds municipalsamhälle, Hagalunds
järnvägsstation, lokomotivstationen Hagalunds övre, förorterna Karlberg
och Tomteboda samt Ulriksdals samhälle, alla i Solna socken av Stockholms
län;
Sundsvalls stad;
Östersunds stad;
Luleå stad;
Gällivare kyrkostad (municipalsamhälle) och Gällivare kyrkby utanför
municipalsamhället i Gällivare socken av Norrbottens län; ävensom
Kiruna municipalsamhälle och Kiruna gruvsamhälle i Jukkasjärvi socken
av Norrbottens län.
Å samtliga nämnda orter med undantag för orterna inom Stockholmsområdet
— till vilket bör hänföras Stockholms stad, Hagalunds municipalsamhälle,
Hagalunds järnvägsstation, lokomotivstationen Hagalunds
övre, förorterna Karlberg och Tomteboda samt Ulriksdals samhälle —
bör, i överensstämmelse med vad jag förut tillstyrkt, provisoriskt dyrortstillägg
under nästa budgetår utgå enligt samma grunder, som föreskrivits
för budgetåret 1934/1935. Inom Stockholmsområdet bör tillägget höjas
med 120 kronor.
28 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
Utgifterna för provisoriskt dyrortstillägg skola under nästa budgetår,
i de fall riksdagen godkänt avlöningsstat för verk eller institution, bestridas
från vederbörlig anslagspost under avlöningsstaten. Riksdagens
medgivande härtill lärer icke behöva inhämtas i detta sammanhang. Vad
sålunda anförts är emellertid för fjärde huvudtitelns vidkommande tilllämpligt
endast i fråga örn befattningshavare i försvarsdepartementet.
Under denna huvudtitel bör därför fortfarande särskilt anslag till provisoriskt
dyrortstillägg anvisas. I statsverkspropositionen upptogs, såsom
i det föregående erinrats, detta anslag med ett till 285,000 kronor
beräknat belopp. Med hänsyn till de förslag, som i det föregående framlagts,
torde sistnämnda belopp böra höjas till i runt tal 410,000 kronor.
Definitivt förslag härom bör nu föreläggas riksdagen.
Vid de affärsdrivande verken samt sådana verk med specialbudgeter,
för vilka avlöningsstater icke fastställas av riksdagen, nämligen bank
och fondinspektionen samt sparbanksinspektionen, böra dyrortstilläggen
alltjämt utgå av de medel, av vilka verkets omkostnader i övrigt bestridas.
Härtill synes riksdagens medgivande böra utverkas.
Vad härefter angår frågan örn förstärkning av hyresbidragen till vissa
beställningshavare av manskapsgrad vid försvarsväsendet har jag i likhet
med de i ärendet hörda myndigheterna och med hänsyn särskilt till
vad försvarsväsendets lönenämnd anfört i ämnet funnit mig böra tillstyrka
en ytterligare höjning av den tillfälliga förstärkning av nämnda
hyresbidrag, som i Stockholm utgått sedan budgetåret 1931/1932. Höjningen
torde jämväl i detta fall böra bestämmas till 120 kronor. Den
sammanlagda förstärkningen av i Stockholm utgående årligt hyresbidrag
skulle i så fall utgöra 240 kronor. Kostnaderna för förstärkningen av
hyresbidragen torde, på sätt hittills ägt rum, få bestridas från vederbörande
under fjärde huvudtiteln uppförda anslag till personalens avlöning.
Då enligt vad i det föregående förordats provisoriskt dyrortstillägg under
nästkommande budgetår skulle utgå till befattningshavare i Östersund,
har jag ansett mig böra upptaga till övervägande, huruvida jämväl
i nämnda stad bör utgå tillfällig förstärkning av ifrågavarande hyresbidrag.
Som emellertid hyreskostnadsläget i Östersund icke synes motivera
en dylik förstärkning, har jag funnit mig icke böra framlägga förslag
härom.
Enligt vad i det föregående förordats skulle under nästa budgetår provisoriskt
dyrortstillägg åt befattningshavare med nyreglerad avlöning
utgå dels å de orter, varest dylikt tillägg för närvarande utgår, dels ock
å vissa ytterligare orter. Vid bifall till vad sålunda föreslagits torde
på samma orter till vissa befattningshavare med oreglerad avlöning —
i enlighet med förslag, som jag senare i dag torde få framlägga — dyrortstillägg
böra utgå i form av förhöjning av dels tillfällig löneförbätt
-
29
Kungl. Maj-.ts proposition nr 236.
ring, dels ock provisorisk avlöningsförbättring. Även sistnämnda båda
form anm- torde för Stockholmsorten böra utgå med vissa förhöjda belopp.
I det föregående har jag vidare tillstyrkt förstärkning av hyresbidragen
till vissa beställningshavare med Stockholm som förläggningsort.
De approximativt beräknade kostnaderna för samtliga sålunda föreslagna
förhöjningar i nuvarande avlöningsförmåner framgå av följande
sammanställning:
Kostnadsberäkning.
Nuvarande förmåner å orter,
där tillägg för närvarande
utgår
Motsvarande förmåner å
nytillkommande orter
Nytt tillägg för befattnings- havare inom Stockholms- området
Affärs-
verken
Övriga
verk
Summa
Affärs-
verken
Övriga
verk
Summa
Affärs-
verken
Övriga
verk
Summa
Provisoriskt dyrorts-
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
tillägg ..................
Dyrortstillägg i form
av förhöjning av till-
980,000
910,000
1,890,000
115,000
45,000
160,000
830,000
680,000
1,510,000
fällig löneförbättring
Dyrortstillägg i form
av förhöjning av pro- visorisk avlönings-
1,000
1,000
790
790
240
240
förbättring............
Förstärkning av hyres-
62,000
62,000
11,000
11,000
3b,0UU
36,000
bidragen till vissa
beställningshavare • •
Summa
_
20,000
20,000
—
—
—
—
20,000
20,000
980,0001 993,000
1,973,000
115,000
56,790
171,790
830,000
736,240
1,566,240
I förhållande till nuvarande kostnader för provisoriskt dyrortstillägg
och övriga här avsedda förmåner skulle sålunda ett bifall till vad jag
förordat medföra en total kostnadsökning av i runt tal 1,735,000 kronor.
Härav hänför sig ett belopp av omkring 800,000 kronor till verk, vilkas
kostnader redovisas över budgeten.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen
dels medgiva
att provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare
i statens tjänst må under budgetåret 1935/1936
utgå i enlighet med av mig föreslagna grunder;
att Kungl. Majit må äga utfärda de närmare föreskrifter,
vilka för sagda dyrortstilläggs åtnjutande
böra lämnas; samt
att å hyresbidragen till vissa beställningshavare av
manskapsgrad vid försvarsväsendet må under bud
Bihang
till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 236.
4
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
getåret 1935/1936 utgå tillfällig förstärkning enligt av
mig förut angivna grunder;
dels till provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare
i statens tjänst under fjärde huvudtiteln
för budgetåret 1935/1936 anvisa ett förslagsanslag
av ...................... kronor 410,000;
dels ock besluta
att det provisoriska dyrortstillägget åt befattningshavare
vid de affärsdrivande verken, bank- och fondinspektionen
och sparbanksinspektionen skall utgå av
de medel, av vilka verkets omkostnader i övrigt bestridas;
samt
att kostnaderna för förstärkning av hyresbidragen
till vissa beställningshavare av manskapsgrad vid försvarsväsendet
skola bestridas från vederbörande under
fjärde huvudtiteln uppförda anslag till personalens
avlöning.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans
Maj:t Konungen, att proposition i ämnet av
den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Vid protokollet:
Kurt Biörklund.
861218. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (5)
5 kopplingar.
- Rskr. 1935:337 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. m. s. 3 i texten
- Rskr. 1935:352 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig löneförbättring under budgetåret 193511936 för viss personal inom den civil s. 2 i texten
- SU 1935:157 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig löneförbättring under budgetåret 1935/1936 för viss personal inom den civila statsförvalt s. 4 i texten
- JoU 1935:85 Utlåtande i anledning av väckt motion om provisoriskt dyrortstiUlägg åt befattningshavare i statens tjänst i Stockholm och vissa förorter till Stockholm, i vad s. 1 i texten
- SU 1935:131 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst ni. m. jämte i ämnet väckta s. 1 i texten