Sök i Ratio Lex

Angående provisoriskt dyror tstilläg g åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. m

1935-04-26 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:236, Angående provisoriskt dyror tstilläg g åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

1

Nr 236.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående provisoriskt dyror

tstilläg g åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. m.;

given Stockholms slott den 26 april 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 april 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Ekman,

Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter:

I årets statsverksproposition framhöll jag, vid anmälan av för flera

huvudtitlar gemensamma frågor, att provisoriskt dyrortstillägg åt vissa

befattningshavare i statens tjänst borde utgå även under nästkommande

budgetår. Då emellertid frågan, inom vilka orter dylikt tillägg borde

åtnjutas under nämnda budgetår, var beroende av resultatet av då pågående

dyrortsgrupperingsarbete, var jag icke beredd att underställa frågan

Kungl. Majit slutliga prövning utan förutsatte, att förslag i ämnet

senare skulle genom särskild proposition föreläggas riksdagen.

I enlighet med grunderna för den nya riksstatsuppställningen inräknades

emellertid i statsverkspropositionens budgetförslag medel för provi
Bihang

till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 236.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

soriskt dyrorts tillägg i förekommande fall i de avlöningsanslag, vilka av

vederbörande departementschefer äskades under de olika huvudtitlarna.

Under fjärde huvudtiteln gjorde dock chefen för försvarsdepartementet

hemställan örn beräknande av ett särskilt anslag för ändamålet å 285,000

kronor. Medelsbehovet beräknades med utgångspunkt från nu gällande

bestämmelser i ämnet.

Ärendet föreligger nu, efter verkställd utredning, i sådant läge, att detsamma

kan framläggas till Kungl. Maj:ts prövning. I samband härmed

torde få till behandling upptagas frågan örn förstärkning av hyresbidragen

till vissa beställningshavare av manskapsgrad vid försvarsväsendet.

Enligt den för befattningshavare vid nyreglerade verk i allmänhet gällande

löneplanen utgår inom samma löneklass lönen med olika belopp alltefter

tjänstgöringsortens placering i högre eller lägre ortsgrupp. Ortsgrupperna

äro till antalet sju, betecknade A—G.

Fördelning av orterna å nämnda ortsgrupper (lönegruppering) utfördes

— i samband med allmän skattegruppering — första gången år 1919. När

skattegrupperingen enligt gällande förordning skulle förnyas efter fem

års förlopp, beslöt Kungl. Majit, att jämväl lönegrupperingen skulle underkastas

revision. Båda grupperingarna kommo således till förnyat utförande

under år 1924. De nya grupperingarna trädde i kraft under år

1925. En ny undersökning av levnadskostnaderna i riket, avsedd att läggas

till grund för en reviderad ortsgruppering, verkställdes sedermera

under åren 1929 och 1930. På grundval av sistnämnda undersökning fastställde

Kungl. Majit den 16 april 1931 (Sv. förf.-sami. nr 59) gällande lönegruppering.

Numera har den i statsverkspropositionen antydda förnyade undersökningen

av levnadskostnaderna i riket blivit slutförd. Med skrivelse den

15 februari 1935 har socialstyrelsen överlämnat ett på undersökningen

grundat förslag till orternas fördelning vid ny lönegruppering. Detta

förslag har ännu icke blivit underställt Kungl. Majits prövning.

För samtliga de sålunda hittills verkställda lönegrupperingarna bär

socialstyrelsen utfört utredningsarbetet. I sina huvuddrag har detta arbete

bedrivits på följande sätt.

På grundval av inom socialstyrelsen utförda hushållskostnadsundersökningar

har fastställts en hushållsbudget, något olika för olika landsdelar,

innehållande uppgifter örn förbrukade årskvantiteter av de viktigaste förnödenheterna

inom ett s. k. normalhushåll. Med ledning av införskaffade

eller eljest tillgängliga uppgifter angående dels medelpris å livsförnödenheter,

dels hyreskostnader och skatter har styrelsen vidare beräknat

en årskostnadssumma för ett dylikt normalhushåll å varje av dyrortsundersökningen

berörd ort. Härefter har uträknats ett med hänsyn till

folkmängden vägt medeltal av dessa summor. Det sålunda framräknade

riksmedeltalet har betecknats med indexsiffran 3,000, och med utgångs
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

3

punkt härifrån hava slutsummorna för de olika orterna omräknats till

»ortsindextal». Sistnämnda tal utvisa alltså levnadskostnaderna å vederbörande

orter i förhållande till medelkostnaden för hela riket.

Avgörande faktor för en orts placering vid lönegrupperingarna har således

icke varit ortens dyrhet i och för sig utan dyrheten å orten i förhållande

till levnadskostnaderna å andra orter. Härav följer, vilket redan i

detta sammanhang torde böra påpekas, att indextalet för en ort kan växla

från den ena grupperingen till den andra, även örn levnadskostnaderna

inom denna ort i stort sett icke ändrats.

De hittills företagna dyrortsgrupperingarna hava kännetecknats av en

successiv utökning av »spännvidden» mellan dyra och billiga orter, vilket

framför allt tagit sig uttryck i en allt kraftigare höjning av de dyraste

orternas indextal. För att såsom exempel taga en av de mest framträdande

dyrorterna, Stockholm, var indexläget för denna stad

vid levnadskostnadsundersökningen 1919—1920 1,249

» » 1923—1924 1,324

» » 1929—1930 1,349.

Vid den senaste levnadskostnadsundersökningen har Stockholm i socialstyrelsens

förslag åsatts indextalet 1,426.

Sedan 1919 har Stockholm således stigit icke mindre än 177 enheter å

indexskalan. Härav falla 100 enheter på den första tioårsperioden, medan

återstoden hänför sig till senaste tid. Vad som till en början i hög grad

bidragit till att pressa upp indextalet för Stockholm har varit den kraftiga

stegring, som bostadshyrorna under nämnda tioårsperiod undergingo.

Den senaste ökningen torde emellertid icke vara föranledd av en faktisk

höjning av levnadskostnaderna i Stockholm. Av en undersökning, som

jag på grundval av socialstyrelsens material låtit verkställa, framgår i

stället, att levnadskostnaderna i Stockholm sedan 1928 sjunkit. Orsaken

till indextalets kraftiga stegring torde vid sådant förhållande vara att

söka däruti, att levnadskostnaderna i Stockholm sjunkit mindre kraftigt

än å andra orter.

Det må slutligen i detta sammanhang framhållas, att jämväl å åtskilliga

andra orter, vilkas indextal i socialstyrelsens senaste förslag till orternas

fördelning vid ny lönegruppering höjts i förhållande till nuvarande

läge, levnadskostnaderna enligt det material, som legat till grund

för socialstyrelsens beräkningar, i själva verket sjunkit sedan senaste

lönegruppering.

Efter det ortsindextalen uträknats, fördelas vederbörande orter mellan

de föreskrivna sju ortsgrupperna. Fördelningen fastställes av Kungl.

Maj:t. Med nuvarande lönegruppering, vilken såsom nyss nämnts

fastställdes år 1931, hänföras liksom vid den föregående år 1925 fastställda

lönegrupperingen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

till grupp A orter med indextal ej överstigande 930

»

»

B

»

»

överstigande

930

men

ej

990

»

»

C

»

»

»

»

990

»

»

1,050

»

D

»

»

»

»

1,050

»

»

1,110

»

»

E

»

»

»

»

1,110

»

»

1,170

»

»

F

»

»

»

»

1,170

»

»

1,230

»

G

»

»

»

»

1,230.

Jämväl i socialstyrelsens senaste förslag till orternas fördelning vid ny

lönegruppering hava i enlighet med Kungl. Majlis beslut gränserna mellan

de olika ortsgrupperna förlagts till samma indextal, som nyss angivits.

Var och en av ortsgrupperna B—F omfattar alltså 60 enheter av skalan.

Orterna inom grupp A ha däremot vid alla de hittills utförda grupperingarna

varit spridda över ett större antal enheter men ha vid vart

och ett av dessa tillfällen belagt en ungefär lika stor spännvidd (från 930

ned till omkring 800). Med den kraftiga höjning av de dyraste orternas

indextal, som konstaterats vid de senaste dyrortsgrupperingarna, har

även den högsta dyrortsgruppen, G-gruppen, kommit att omfatta en förhållandevis

större del av indexskalan än mellangrupperna. Därest vid avgränsningen

tillämpats samma princip som beträffande ortsgrupperna B—

F, hade den översta gränsen för G-gruppen hort ligga 60 enheter högre än

1,230 eller vid 1,290. År 1929 låg emellertid Stockholm, som då på ett undantag

när var dyraste ort, 119 enheter över gruppgränsen, och vid den

senaste levnadskostnadsundersökningen har, på sätt redan påvisats, indextalet

för Stockholm ytterligare höjts så att detsamma ligger icke mindre

än 196 enheter över nyssnämnda gräns.

Förslag angående provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare

i statens tjänst framlades första gången i propositionen nr 125 till

1931 års riksdag. Enligt de i propositionen angivna grunderna skulle provisoriskt

dyrortstillägg utgå å orter, vilka vid den av socialstyrelsen under

åren 1929 och 1930 verkställda ortsundersökningen betecknats med ett

indextal överstigande 1,290. Dessa orter voro:

Indextal

Stockholms stad (med undantag av Fagersjö, Södertörns villastad

och Älvsjö) .................................................... 1,349

förorterna Karlberg och Tomteboda utanför Stockholm .......... 1,390

Luleå stad (med undantag av Karlsvik, Karlshäll och Notviken).. 1,337

Kiruna municipalsamhälle ...................................... 1,337

Kiruna gruvsamhälle ............................................ 1,295.

Berättigade till provisoriskt dyrortstillägg skulle vara

tjänstemän, tillhörande lönegraderna 1—30 enligt löneplanen i avid
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236,

5

ningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfalls verk;

tjänstemän, tillhörande lönegraderna B 1—B 30 enligt löneplanen i avlöningsreglementet

den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen;

tjänstemän tillhörande lönegraderna 1—13 enligt löneplanen i avlöningsreglementet

den 9 juni 1922 för befattningshavare vid lots- och fyrstaten;
beställningshavare,

tillhörande lönegraderna O 1—O 5, Uo 1—Uo 4 samt

C 1—C 14 enligt löneplanerna i avlöningsreglementet den 20 maj 1927 för

officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på

aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet;

tjänstemän, tillhörande lönegraderna 1—15 enligt löneplanen i avlöningsreglementet

den 22 juni 1920 för tjänstemän vid domänverket;

förste provinsialläkare med avlöning enligt avlöningsreglementet den

21 maj 1926 för förste provinsialläkare och provinsialläkare;

icke-ordinarie befattningshavare, vilkas avlöning på grund av Kungl.

Maj:ts beslut utginge enligt någon av förut angivna löneplaner, under

förutsättning att ordinarie innehavare av befattning i motsvarande lönegrad

eller löneklass vore berättigad till provisoriskt dyrortstillägg;

extra ordinarie tjänstemän inom de förvaltningsgrenar, vid vilka provisoriskt

dyrortstillägg medgivits för ordinarie personal, under förutsättning

att avlöning utginge enligt av Kungl. Majit fastställd löneplan.

Däremot skulle provisoriskt dyrortstillägg icke utgå till tjänstemän i

chefs- eller därmed jämförlig ställning tillhörande någon av löneklasserna

A 1—A 4 enligt löneplanen i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen, eller till beställningshavare inom lönegraderna

O 6—O 8 ävensom C 15 och C 16 enligt avlöningsreglementet för officerare

och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på

aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet. Ej heller skulle provisoriskt dyrortstillägg

ifrågakomma beträffande statsråd eller för justitieråd, regeringsråd

och landshövdingar. För de högst avlönade tjänstemännen ansågs

nämligen dyrortstillägget hava en relativt mindre betydelse, varjämte

en utsträckning av dyrortstillägget också till dessa tjänstemannagrupper

befarades medföra ur löneteknisk synpunkt betänkliga konsekvenser.

Det provisoriska dyrortstillägget skulle enligt det i propositionen

framlagda förslaget utgå med belopp motsvarande löneskillnaden mellan

två näst efter varandra följande orts- eller lönegrupper inom vederbörande

löneklass. Till icke-ordinarie tjänsteman med tjänstgöringstid

understigande den, som gäller för jämförlig ordinarie tjänsteman, skulle

dyrortstillägget utgå med ett i förhållande till den kortare tjänstgörings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

tiden reducerat belopp. Å dyrortstilliigget skulle dyrtidstillägg beräknas

i vanlig ordning.

Föredragande departementschefen anförde såsom allmän motivering

av förslaget, att det syntes vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att statstjänstemännen å de dyraste orterna bereddes någon kompensation

för den i lönehänseende oförmånliga ställning, i vilken de blivit

försatta genom löneplanens otillräckliga spännvidd. I avvaktan på

den omarbetning av gällande avlöningsförfattningar, som förutsatts

skola komma till stånd i samband med dyrtidstilläggens inarbetande i de

fasta lönerna, syntes detta lämpligen kunna ske i form av ett provisoriskt

dyrortstillägg. Ett villkor för en sådan anordning, som förutsattes

bliva av rent tillfällig natur, måste vara, att den ej i något avseende

finge verka prejudicerande för framtiden.

Vidkommande frågan, i vilken utsträckning tjänstemännen borde komma

i åtnjutande av provisoriskt dyrortstillägg, framhöll departementschefen,

att det mötte stora svårigheter av såväl löne teknisk som annan art

att skipa full rättvisa olika befattningsha var gr upper emellan. En allmän

utgångspunkt borde emellertid vara, att, där icke dyrortsfaktorn redan

beträffande den tidigare utgående avlöningen kommit till uttryck, löneförbättring

i form av provisoriskt dyrortstillägg ej borde ifrågakomma.

Anordningens tillfälliga karaktär och de relativt blygsamma belopp,

vartill dyrortstilläggen kunde tänkas komma att bestämmas, syntes vidare

utgöra skäl mot att genom alltför invecklade föreskrifter söka undvika

varje tänkbar ojämnhet. Föreskrifterna örn provisoriskt dyrortstillägg

borde nämligen förlänas sådan enkelhet, att de vållade minsta

möjliga besvär och omgång vid tillämpningen.

I anledning av propositionen väcktes inom riksdagen vissa motioner,

däribland två likalydande (1:226 och 11:376). I sist avsedda motioner

hemställdes, att riksdagen, i händelse av bifall till det i propositionen

framlagda förslaget, måtte besluta, att provisoriskt dyrortstillägg skulle

utgå till samtliga befattningshavare i statens tjänst, stationerade i eller

å ort eller station tillhörande Luleå stad och Stockholms stad ävensom

vid Karlberg, Tomteboda, Hagalund, Hagalund övre och Ulriksdal. Som

skäl anförde motionärerna huvudsakligen följande:

En lösning av frågan enligt i Kungl. Majlis proposition föreslagen

uppdelning av orterna Stockholm och Luleå skulle medföra synnerligen

orimliga resultat, åtminstone beträffande statens järnvägar. Sedan utanför

Stockholm anlagts en större lokomotivstation jämte rangeringsbangå.

rd för personvagnar benämnda Hagalund övre, hade en stor personal

blivit formellt »stationerad» därstädes. En mycket stor del av denna

personal vore emellertid av lättförstådda skäl bosatt inom Stockholm.

Av den relativt fåtaliga personal, som vore stationerad vid Liljeholmens

godsstation, numera lydande under Älvsjö station, vore också en del boende

inom den egentliga staden.

Det behövde ej mera utförligt utvecklas det berättigade uti att stats
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

7

anställd personal, som med hänsyn till sin tjänstgöringsplats oell sina

tjänstgöringsförhållanden tvingades att bo inom huvudstaden, borde

komma i åtnjutande av det provisoriska dyrortstillägg, som det ansåges

påkallat att tilldela där stationerade statsanställda. Men även beträffande

vid Älvsjö station stationerade och där boende statstjänare syntes det

oformligt, att de frånskildes den stad, inom vilken de hade sin hemvist.

Stockholms stads sydliga område inrymde en mängd särskilda samhällen.

Det måste därför vara orättvist, att vissa av dem skulle på en sidoväg

undantagas från att räknas till den ortsgrupp, till vilken staden hörde

och med vilken de förut varit likställda. I de vid statens järnvägar

gällande bestämmelserna räknades sålunda till samma stationeringsort

som Stockholm icke blott stationerna Älvsjö, Liljeholmen, Karlberg, Albano

och Värtan, som tillhöra Stockholms stad, utan även de utanför

staden belägna stationerna Tomteboda, Hagalund och Ulriksdal. Inom

detta område vore respektive befattningshavare vid statens järnvägar

enligt gällande avlöningsreglemente skyldiga tjänstgöra utan särskild

ersättning i form av dagtraktamenten eller dylikt. Hela området måste

alltså betraktas som en för personalen gemensam stationeringsort.

Liknande förhållanden som de här anförda kunde åberopas även beträffande

de delar av Luleå stad, som enligt propositionen ifrågasatts

att frånskiljas från staden. De befattningshavare, i allmänhet tillhörande

Notvikens huvudverkstad, vilka det här vore fråga örn, inköpte

i allmänhet alla sina förnödenheter i Luleå, och ungefärligen hälften

vore — på grund av brist på bostäder å stationeringsorten -—• bosatt i

Luleå, varför deras levnadskostnader i allmänhet bestämdes av den dyrortsindex,

som gällde för Luleå stad.

I anslutning till nämnda motioner vidtog riksdagen den ändringen i

det av Kungl. Majit framlagda förslaget, att dyrortstillägg skulle utgå

till befattningshavare jämväl å de enligt propositionen uteslutna till

Stockholm och Luleå hörande förorterna (Fagersjö, Södertörns villastad

och Älvsjö respektive Karlsvik, Karlshäll och Notviken) ävensom i Hagalund,

Hagalund övre och Ulriksdal utanför Stockholm. Vid socialstyrelsens

ortsundersökning under åren 1929 och 1930 hade dessa orter åsatts

följande indextal, nämligen:

Fagersjö ...................................... 1,129

Södertörns villastad .......................... 1,129

Älvsjö ........................................ 1,248

Karlsvik ...................................... 1,213

Karlshäll ...................................... 1,213

Notviken ...................................... 1,231

Hagalund ..................................... 1,232

Hagalund övre ................................ 1,223

Ulriksdal ...................................... 1,239.

I övrigt godkändes de i propositionen föreslagna grunderna för dyrortstilläggets

utgående (riksdagens skrivelser nr 249, 321 och 332 år 1931).

Härefter utfärdades av Kungl. Majit kungörelse i ämnet den 26 juni

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

1931 (nr 273). För budgetåren 1932/1933 och 1933/1934 hava bestämmelser

i ämnet meddelats i kungörelserna den 22 juni 1932, nr 302, och den 26

juni 1933, nr 419. För innevarande budgetår gäller kungörelsen den 22

juni 1934, nr 358.

Såsom framgår av vad i det föregående blivit anfört, utgår provisoriskt

dyrortstillägg med belopp motsvarande löneskillnaden mellan två

näst efter varandra följande orts- eller lönegrupper inom vederbörande

löneklass.

Enligt löneplanen för ordinarie tjänstemän vid kommunikationsverken,

vilken överensstämmer med avdelning B av löneplanen för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den

civila statsförvaltningen, samt med löneplanen i numera gällande avlöningsreglemente

den 15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket,

utgör nämnda löneskillnad:

Löneklass

Kronor

Löneklass

Kronor

Löneklass

Kronor

i

66

12

132

23

222

2

72

13

138

24

228

3

78

14

144

25

234

4

84

15

150

26

240

5

90

16

156

27

240

6

96

17

162

28

240

7

102

18

174

29

240

8

108

19

186

30

240

9

114

20

198

31

240

10

120

21

210

32

240

11

126

22

216

33

240

Den för befattningshavare vid lots- och fyrstaten fastställda löneplanen

är uppbyggd på ett annat sätt än kommunikationsverkens och allmänna

civilförvaltningens löneplan, men själva lönebeloppen överensstämma

med den allmänna löneplanens siffror.

Löneplanerna i avlöningsreglementet den 20 maj 1927 för officerare

och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat

m. fl. vid försvarsväsendet förete med avseende på konstruktion och lönegradsnumrering

vissa olikheter mot den vid civilförvaltningen i allmänhet

gällande löneplanen. Löneskillnaden mellan de olika ortsgrupperna

överensstämmer dock, på ett obetydligt undantag när, med samma skillnadsbelopp

enligt sistnämnda löneplan.

För förste provinsialläkare gäller en löneplan med ortsgrupper och

lönebelopp helt överensstämmande med 30:e lönegraden i löneplanen för

allmänna civilförvaltningen och kommunikationsverken.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts proposition nr 236.

I det av socialstyrelsen med skrivelsen den 15 februari 1935 överlämnade

förslaget till orternas fördelning vid ny lönegruppering hava följande

orter betecknats med indextal överstigande 1,290, nämligen:

Indextal

Stockholms stad (utom Fagersjö järnvägsstation och Södertörns

villastad) ......................................................

Sundbyberg ......................................................

Råsunda ..........................................................

Karlberg och Tomteboda, förorter ................................

Hagalunds järnvägsstation ........................................

Sundsvall .........................................................

Östersund ... 4.....................................................

Luleå utom Luleå stads ytterområde med Karlsvik, Karlshäll, Bergviken,

Skurholmsstaden och Svartöstaden (till samma grupp

som den inre staden har räknats Notviken) ....................

Gällivare kyrkostad (municipalsamhälle) ........................

Gällivare kyrkby utanför municipalsamhället.....................

1,426

1,309

1.331

1,442

1,304

1,295

1.332

1,345

1,308

1,299

Övriga orter, varest provisoriskt dyrortstillägg för närvarande utgår,

hava i socialstyrelsens förslag åsatts följande indextal:

Indextal

Kiruna municipalsamhälle........................................ 1,285

Kiruna gruvsamhällei ............................................ 1,272

Fagersjö järnvägsstation ......................................... 1,159

Södertörns villastad .............................................. 1,159

Hagalunds municipalsamhälle .................................... 1,283

Lokomotivstationen Hagalunds övre (ingår i Solna) ..............

Ulriksdals samhälle ..............................................

Luleå stads ytterområde med Karlsvik, Karlshäll, Bergviken, Skurholmsstaden

och Svartöstaden ..................................

Hos Kungl. Maj:t hava vissa framställningar gjorts beträffande grunderna

för provisoriskt dyrortstillägg under nästkommande budgetår.

Ett flertal personalorganisationer, representerande i Stockholm placerade

civila tjänstemän i skilda lönegrader, hava sålunda, med åberopande

av socialstyrelsens nu föreliggande förslag till ny lönegruppering, hemställt,

att det provisoriska dyrortstillägget för tjänstemän i Stockholm

måtte tredubblas. I samband härmed har tillika framhållits, att vid en

blivande omarbetning av bestämmelserna örn provisoriskt dyrortstillägg

dylik förmån borde tillerkännas därifrån nu undantagna befattningshavare.

Olika tjänstemannaorganisationer i Östersund samt Sundsvalls statstjänstemäns

centralorganisation hava hemställt, att befattningshavare i

statens tjänst, placerade i nämnda städer, måtte få komma i åtnjutande

av provisoriskt dyrortstillägg.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Vidare liava statsanställda i Kiruna hemställt, att tjänstemännen därstädes

måtte även i fortsättningen få tillgodonjuta provisoriskt dyrortstillägg.

Slutligen hava statstjänstemän vid Frösö sjukhus ifrågasatt, att provisoriskt

dyrortstillägg skulle utgå inom området Frösö sjukhus samt

delar av byarna Mjälle, Mellbyn och Östberg, vilka områden vid socialstyrelsens

senaste dyrortsgruppering åsatts indextalet 1,223.

I ärendet hava infordrade yttranden avgivits av statskontoret den 19

februari 1935, av riksräkenskapsverket den 16 februari 1935, av socialstyrelsen

den 15 februari 1935, av allmänna civilförvaltningens lönenämud

den 20 februari 1935, av kommunikationsverkens lönenämnd den 20 februari

1935 samt av försvarsväsendets lönenämnd den 15 februari 1935.

Härefter har Sundsvalls statstjänstemäns centralorganisation inkommit

med ytterligare en skrift.

Statskontoret anför bland annat följande:

Såvitt statskontoret kan finna hava de skäl, som år 1931 åberopades

till stöd för åtgärden att bereda statstjänstemännen å de dyraste orterna

kompensation för den i lönehänseende oförmånliga ställning, i vilken de

obestridligen blivit försatta till följd av löneplanens otillräckliga spännvidd,

genom den senare utvecklingen vunnit ytterligare i styrka. Ortsindextalet

har nämligen sedermera ytterligare stigit, så att detsamma numera

uppgår för Stockholm till 1,426 och för förorterna Karlberg och

Tomteboda till ännu högre tal. Stegringen för Stockholms del uppgår

under 15-årsperioden 1919—1934 till icke mindre än 177 enheter.

De i 1931 års proposition uppdragna riktlinjerna äro enligt ämbetsverkets

mening — efter erforderlig modifiering med hänsyn till sedermera

inträffade förhållanden — lämpade att läggas till grund även för konstruktionen

av de dyrortstillägg, som torde böra utgå under instundande

budgetår.

Socialstyrelsens dyrortsskala omfattade år 1931 indextalen 800—1,350.

Stockholms dyrortsindextal, som uppgick till 1,349, rymdes alltså inom

den vid nämnda tidpunkt gällande skalan. Genom det provisoriska dvrortstillägg,

som nämnda år beviljades, erhöllo sålunda Stockliolmsortens

befattningshavare en avlöning, som svarade mot deras ställning å skalan.

Sedan dess har indextalet för nämnda ort sprungit upp med ytterligare

77 enheter. Förskjutningen har således under de fem senaste åren varit

tre gånger så stor som under den närmast föregående femårsperioden.

Det torde under sådana förhållanden icke vara med rättvisa och billighet

överensstämmande att låta alla orter med indextal mellan 1,290 och

1,426 åtnjuta dyrortstillägg enligt enahanda grunder. En differentiering

torde böra komma till stånd, och denna synes lättast och på tillfredsställande

sätt kunna åstadkommas genom att låta det provisoriska dyrorts

tillägget utgå med oförändrad storlek å orter, vilka äro hänförliga till

den del av ortsindexskalan, som infaller mellan talen 1,290 och 1,350,

d. v. s. den år 1931 i sådant hänseende aktuella delen av skalan, och bereda

tjänstemän å orter med ännu högre indextal en förhöjning däröver

med belopp motsvarande löneskillnaden mellan två närliggande ortsgrupper

i den löneklass, vederbörande tjänsteman tillhör. Dyrorts
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition nr 236.

tilläggets belopp skulle med andra ord fördubblas för befattningshavare

i sistberörda kategori.

Med utgångspunkt från socialstyrelsens ortsundersökning skulle det

dubbla dyrortstillägget ifrågakomma för Stockholms stad (utom Fagersjö

järnvägsstation och Södertörns villastad) samt förorterna Karlberg

och ''Tomteboda, medan det enkla dyrortstillägget skulle tillkomma Hagalunds

järnvägsstation, Luleå (med undantag av dess ytterområden nied

Karlsvik, Karlshäll, Notviken, Bergviken, Skurholmsstaden och Svartöstaden),

Sundbyberg, Råsunda, Sundsvall, Östersund samt Gällivare kyrkostad

och kyrkby. I vad mån jämkningar härutinnan böra vidtagas,

anser sig statskontoret icke på grundval av det föreliggande materialet

kunna tillförlitligt bedöma. Dock synes den av statstjäustemännen vid

Frösö sjukhus gjorda framställningen örn rätt till dyrortstillägg icke

böra bifallas. Fmligt i framställningen i fråga lämnade uppgift skulle

nämligen ortsindex för nämnda ort icke överstiga 1,230 och följaktligen

knappast förslå ens till placering som G-ort.

Statskontoret har slutligen ifrågasatt, att till övervägande skulle upptagas

frågan, huruvida icke, därest en förhöjning av dyrortstillägget genomföres,

jämväl de tjänstemän i chefsgrad och andra med dem i lönetekniskt

hänseende jämförliga tjänstemän, vilka hittills varit uteslutna

från nämnda förmån, nu borde beredas någon däremot svarande gottgörelse.

Ämbetsverket framhåller, att nämnda fråga måhända skulle kunna

lösas på det sättet, att ett fixt belopp, något överstigande det till tjänstemän

i byråcliefsgrad utgående dyrortstillägget, tillerkändes de lägre avlönade

i nämnda tjänstemannakategori. Beträffande åter de högst avlönade

av ifrågavarande tjänstemän vore ett lönetillskott av nu ifrågasatt

storleksordning av relativt liten betydelse.

Inom statskontoret hava avvikande meningar uttalats av t. f. generaldirektören

Bergendal och statskommissarien Tottie.

Den förstnämnde har ansett den nuvarande ordningen för dyrortstillägget

böra tills vidare väsentligen oförändrad bibehållas såsom ett

provisorium i avvaktan på en blivande revision av hithörande bestämmelser,

varvid dock måhända borde vidtagas de jämkningar i ortsindelningen,

som föranleddes av att ytterligare ett antal orter nått upp över

jämförelsesiffran 1,290. Till stöd för denna uppfattning har Bergendal

anfört bland annat följande:

Den löneökning, vilken det år 1931 beslutade dyrortstillägget medförde,

innebar icke en lönereglering, som kom tjänstemännen på alla orter till

godo, utan utgjorde ett lönetillägg åt befattningshavarna å vissa orter

och avsåg att vara en kompensation för de särskilt höga levnadskostnaderna

å dessa orter.

Det var sålunda icke levnadskostnadernas h ojdi och för sig, utan

relationen i levnadskostnadshänseende mellan olika orter, som var

avgörande för frågan, örn dyrortstillägg skulle utgå eller ej.

Med denna dyrortstilläggets konstruktion är det principiellt sett intet

som hindrar, att dyrortstillägget skulle kunna höjas, även örn levnadskostnaderna

å den ort, varom fråga är, faktiskt sjunkit. För en dylik

höjning kräves, att på andra orter levnadskostnaderna undergått en ännu

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition nr 236.

k rålli gärp sänkning. ^ Det skulle till och med kunna hända, att period

etter period dyrortstillägget på en viss ort gradvis skruvas upp, samtidigt

som det blir allt billigare att leva på samma ort.

Vad som nu påvisats kunna inträffa är ingalunda enbart en teoretisk

möjlighet utan tvärtom just vad i verkligheten ägt rum. Efter år 1931,

da dyrortstillägget tillkom, hava levnadskostnaderna i Sverige sjunkit!

Detta utvisas av att den svenska levnadskostnadsindex nedgått från omkring

160 till omkring 155. Sagda förhållande gäller i stort sett säkerligen

också Stockholm och andra i dyrortshänseende jämförliga orter,

varvid särskilt kan pekas på den icke obetydliga hyressänkning, som de

senaste aren kunnat inregistreras. Icke förty hava nu krav framställts

pa en ökning av dyrortskompensationen, och orsaken därtill är, att levnadskostnaderna

nedgått ännu starkare på andra orter, vilket tagit sig uttryck

i att relationstalet för Stockholm vid den senaste dyrortsgrupperingen

gått upp till 1,426 från 1,349 vid den närmast föregående eller sålunda

med 77 enheter. Vad angår storleken av den ifrågasatta ökningen

av dyrortstillägget bär från tjänstemannahåll påyrkats en tredubbling,

medan statskontorets majoritet åtnöjt sig med att föreslå en fördubbling.

Det kan knappast vara rimligt^ att, då fråga icke är örn en allmän lönereglermg,

tjänstemännen på vissa orter, där levnadskostnaderna nedgått,

skulle komma i åtnjutande av löneökning på den grund att sagda

kostnader för dem sjunkit i mindre mån än för tjänstemännen på andra

orter.

Icke heller statskommissarien Tottie har funnit tillräckliga skäl föreligga

att vidtaga någon höjning i det av 1931 års riksdag beslutade provisoriska

dyrortstillägget. I samband härmed framhåller reservanten,

att de grunder, efter vilka dyrortsgrupperingen fastställts, ledde till uppenbart

orimliga resultat, vilket syntes framgå av en jämförelse mellan

de för olika platser i Stockholms omgivningar och den egentliga huvudstaden

beräknade indextalen. En fullständig omläggning av grunderna

lör dyrortstilläggets beräkning vore nödvändig. För Stockholm syntes

däivid dyrortsindex icke böra fastställas med snävt iakttagande av den

kommunala indelningen utan gälla även för dess angränsande samhällen,

vilka i stort sett i dyrortshänseende syntes vara likställda med huvudstaden.

Riksräkenskapsverket har yttrat bland annat följande:

Under den tid, som förflutit sedan löneregleringarnas genomförande,

Ilai skillnaden i levnadskostnaderna mellan de billigaste och dyraste orterna

blivit alltmer utpräglad. Vid den år 1919/1920 i samband med lönesystemets

genomförande verkställda dyrortsgrupperingen utgjorde sålunda

ortsindextalet för Stockholm 1,249 och vid den år 1929/1930 verkställda

dj i oi tsgi upperingen 1,349. Enligt det under sistlidna år av socialstyrelsen

framlagda förslaget till ny dyrortsgruppering har indextalet för

Stockholm stigit till icke mindre än 1,426. Den kompensation, som år 1931

lämnades i Stockholm med vissa angränsande orter stationerade befattningshavare,

är alltså nu otillräcklig i förhållande till levnadskostnadernas

förändringar. Därest löneplanen utbyggdes med erforderligt antal

dyrortsgrupper med 60-talsintervaller, skulle å förberörda orter stationerade

befattningshavare erhålla lön efter en ortsgrupp »J», vilket skulle

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

innebära, att för ernående av full kompensation för prisfördyringen erfordrades

en tredubbling av nu utgående ortstillägg.

Även om det nuvarande systemet för ortsgrupperingen icke kan anses

tillfredsställande, synes det riksräkenskapsverket icke vara med rättvisa

och billighet överensstämmande, att statsverket — så länge det »nuvarande

systemet bibehålies — undandrager sig de därmed förenade konsekvenserna

beträffande de dyraste orterna. I avvaktan på den omarbetning av

gällande avlöningsförfattningar, som riksräkenskapsverket anser böra

komma till stånd, vill riksräkenskapsverket för sin del föreslå, att de i

Stockholms stad och därmed i dyrortshänseende jämställda förorter

placerade tjänstemännen -— vilka hittills beretts en lägre lönekompensation

för de höga levnadskostnaderna än vad varit fallet i fråga örn

tjänstemän å andra orter — erhålla provisoriskt dyrortstillägg till ett belopp,

motsvarande dubbla löneskillnaden mellan två närliggande ortsgrupper

i den löneklass vederbörande tillhör.

Provisoriskt dyrortstillägg utgår för närvarande icke till tjänstemän i

lönegraderna A 1—A 4 av avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen,

ej heller till beställningshavare inom lönegraderna O 6—O 8 samt

C 15 och C 16 i avlöningsreglementet för officerare m. fl.

Riksräkenskapsverket föreslår, att — i händelse av dyrortstilläggets utbyggnad

å de dyraste orterna — även nämnda tjänstemän och militära

beställningshavare komma i åtnjutande av dyrortstillägg efter samma

grunder som övriga befattningshavare. Även för befattningshavare inom

nyreglerade förvaltningsområden med av Kungl. Majit bestämda arvoden

bör dyrortstillägg utgå.

I övrigt synes provisoriskt dyrortstillägg böra framgent tillkomma samma

kategorier tjänstemän, som för närvarande uppbära dylikt tillägg.

Beträffande frågan örn medgivande av provisoriskt dyrortstillägg åt

tjänstemännen i Sundsvall vill det synas riksräkenskapsverket, att då staden

erhållit ett indextal, som endast med 5 enheter överstiger den övre

gränsen för de till grupp G hänförliga orterna, och med beaktande av

dyrortstilläggets provisoriska natur, tillräckliga skäl saknas att uppflytta

nämnda ort mer än en ortsgrupp.

Riksräkenskapsverket framhåller slutligen, att dess ställningstagande

skett under den bestämda förutsättningen, att en ändrad dyrortsgruppering

ansåges böra omedelbart genomföras. Ämbetsverket uttalar emellertid

tvekan, huruvida behovet av en dylik omläggning i verkligheten vore

så trängande, att en ny dyrortsgruppering nu borde komma till stånd, allenast

fyra år efter den nuvarande ortsgrupperingens fastställande. I anslutning

härtill anför ämbetsverket följande:

Den utökning av antalet ortsgrupper för lönebestämningen, som vid ett

omedelbart genomförande av den nya dyrortsgrupperingen synes ofrånkomlig,

måste i och för sig anses mindre önskvärd. Den härigenom föranledda

stegringen av statens lönekostnader skulle nämligen i regel icke

vara att återföra på höjda levnadskostnader å de dyrare orterna utan på

en ökad splittring av levnadskostnadsnivån inom olika orter. Donna omständighet

ger vid handen, att de hittills tillämpade grunderna för lönesättningens

differentiering icke motsvara de krav, som böra ställas på

ett rationellt ordnat lönesystem.

Riksräkenskapsverket finner fördenskull den angelägnaste uppgiften i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 236.

nuvarande läge vara, att en omprövning av själva lönesystemet, i syfte

att åstadkomma en mera tillfredsställande ordning i fråga örn lönernas

differentiering efter levnadskostnadernas höjd inom olika orter, med det

snaraste verkställes.

Socialstyrelsen anför huvudsakligen följande:

Socialstyrelsen har för sin del icke något att erinra mot att samma

grunder som hittills tillämpas för det provisoriska dyrortstilläggets beviljande

även vid nu förestående ortsgruppering, men styrelsen anser sig böra

påpeka, att resultatet av den nu upprättade ortsgrupperingen utvisar, att

Stockholm denna gång jämte förorterna Karlberg och Tomteboda erhållit

så höga indextal, att de vore berättigade till uppflyttning ända till tre

grupper över G eller i en grupp »J», därest levnadskostnadssynpunkten

konsekvent skall upprätthållas.

Beträffande framställningen av statsanställda vid Frösö sjukhus får

socialstyrelsen erinra, att det i framställningen avsedda området erhållit

indextalet 1,223 och sålunda egentligen skulle hava tillförts grupp F, ehuru

det av särskilda skäl placerats i grupp G. Att ytterligare höja denna

placering till att avse en extra grupp H synes dock under inga förhållanden

höra ifrågakomma.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har anfört följande:

Då inom de billigare orterna indextalen äro utan vidare avgörande för

gruppindelningen, kan lönenämnden icke finna tillräcklig anledning föreligga

att beträffande de dyraste orterna bortse från de nu framräknade

indextalen. Att en dyrortsgrupp »H» fortfarande bör bibehållas, därom

torde meningsskiljaktighet ej råda. Lönenämnden kan emellertid icke —

med utgångspunkt från nuvarande system för löneplanerna vid de nyreglerade

verken — anse det vara skäligt, att de över indextalet 1,350 liggande

dyrorterna skola jämställas med de orter, vilkas indextal falla mellan

1,290 och 1,350, detta så mycket mindre som skillnaden mellan berörda tre

dyraste orter och de närmast därunder kommande är så betydande, som

fallet är.

Med hänsyn till den tillfälliga naturen av det provisoriska ortstillägget

vill likväl lönenämnden ej ifrågasätta, att Stockholm samt Karlberg och

Tomteboda uppflyttas högre än en grupp över H-gruppen. Stockholm ligger

ej mera än 16 enheter över den högre gränsen för en grupp »I», och

beträffande Karlberg och Tomteboda föreligga så speciella omständigheter,

att det ej kan anses skäligt att placera dem i högre provisorisk dyrortsgrupp

än Stockholm. Det synes ock saknas skäl att med tillhjälp av

det provisoriska dyrortstillägget nu uppflytta en ort mer än en grupp

över den senast innehavda ortsgruppen. På denna grund bör enligt lönenämndens

mening ej heller staden Sundsvall, som för närvarande tillhör

F-ortsgruppen, uppflyttas till högre ortsgrupp än G, helst som denna ort

endast med 5 enheter skulle komma över den normala undre gränsen för

H-ort.

Vad angår de förorter till vissa städer, beträffande vilka anslutning

till respektive stads ortsgruppering nu gäller eller ifrågasatts, vill allmänna

civilförvaltningens lönenämnd föreslå, att till »I»-ortsgruppen ej

hänföras vare sig Hagalunds municipalsamhälle eller Ulriksdals samhälle

samt att från Stockholms stad uteslutas de i dyrortsgrupperingen

såsom E-orter särskilt upptagna stadsdelarna Fagersjö och Södertörns

villastad, i vilka samhällen för övrigt knappast några statstjänstemän

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts proposition nr 236.

torde vara stationerade. För bifall till de gjorda framställningarna att

hänföra vissa delar av Frösön till samma ortsgrupp som Östersund synes

ej heller tillräcklig anledning föreligga.

Beträffande grunderna i övrigt för det provisoriska dyrortstillägget

finner lönenämnden visst fog finnas för det av vissa personalsammanslutningar

gjorda uttalandet, att provisoriskt dyrortstillägg bör tillerkännas

även därifrån nu utan bärande skäl undantagna befattningshavare.

Att de befattningshavare, vilka hänförts till lönegrad å löneplanen A

för befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen, undantagits från

det provisoriska dyrortstillägget kail lönenämnden ej finna rättvist, då

dessa befattningshavares löneställning enligt avlöningsreglementet är avpassad

efter dyrortsförliållandena. Vidare synas sådana befattningshavare

vid allmänna civilförvaltningen, för vilka arvoden bestämts av Kungl.

Maj:t -— eventuellt under medverkan av riksdagen — böra erhålla dyrortstillägg

i enlighet med närmast motsvarande befattningshavare, vilka

äro inordnade i löneplan. Slutligen torde jämväl extra tjänstemän, vilka

åtnjuta avlöning efter viss löneklass, böra berättigas erhålla provisoriskt

dyrortstillägg.

Lönenämnden anser sig böra till slut framhålla, att det nuvarande systemet

— eller snarare avsaknaden av system — beträffande ortsgrupperingens

tillämpning i avseende å tjänstemännens löner måste anses vara

oförenligt med grunderna för löneplanernas indelning efter ortsgrupper.

Det synes därför lönenämnden angeläget, att en omarbetning av avlöningsreglementena

i förevarande avseende snarast möjligt kommer till

stånd.

Inom lönenämnden hava avvikande meningar anmälts av ledamoten av

riksdagens andra kammare K. H. Magnusson, ledamoten av riksdagens

första kammare N. A. Nilsson samt tullkontoristen J. A. Rehnvall. Magnusson

har förordat, att nuvarande grunder för det provisoriska dyrortstillägget

måtte bibehållas oförändrade och förändring ske endast i samband

med en omarbetning av hela lönesystemet. Nilsson har förklarat,

att han, under förutsättning att provisoriskt ortstillägg utginge endast

till familjeförsörjare, intet hade att invända mot en anordning, som i

full utsträckning motsvarade socialstyrelsens nya indexskala; i annat fall

borde nuvarande grunder bibehållas. Beinwall slutligen har anfört bland

annat följande:

Det får anses självfallet, att socialstyrelsens senaste dyrortsgrupperingsförslag

kommer att tillämpas i fråga örn statliga dyrortstillägg för befattningshavare

å de orter, som ligga inom gränserna för de genom 60-enhetsintervaller

avgränsade dyrortsgrupperna över A och under G. Enda

sättet att bereda rättvisa åt de statens befattningshavare, som äro anställda

å orter med indextal över 1,290, synes vid sådant förhållande vara

att inrätta tre provisoriska dyrortsgrupper över G-grupp, avgränsade på

sådant sätt, att till den första hänföras orter med indextal överstigande

1,290 men ej 1,350, till den andra hänföras orter med indextal överstigande

1,350 men ej 1,410 och till den tredje hänföras orter med indextal överstigande

1,410, eliel-, med andra ord, att provisoriska dyrortstillägg av tre

olika storlekar för varje löneklass få från och med budgetåret 1935/1936

utgå till vissa statens befattningshavare å de orter, som på grund av erhållet

indextal äro hänförliga till någon av de sålunda provisoriskt in
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

rättade dyrortsgrupperna. Därigenom skulle ju visserligen icke full rättvisa

beredas befattningshavarna på de dyrare orterna. Spännvidden mellan

indextalen för A-ortens övre gräns och Stockholm utgör 53.3 procent

under det att avlöningen för en befattningshavare i 6:e löneklassen i

Stockholm blott komme att med 42.1 procent överstiga avlöningen i samma

löneklass å A-ort. Givetvis skulle därigenom icke heller komma att beredas

befattningshavarna å de dyrare orterna någon ersättning för de

gångna år, under vilka de tydligen varit för lågt kompenserade genom de

erhållna dyrortstilläggen.

Kommunikationsverkens lönenämnd Ilar framhållit följande:

Lönenämnden anser, att även under budgetåret 1935/1936 provisoriskt

dyrortstillägg bör tillkomma befattningshavare å sådan stationeringsort,

vars indextal enligt socialstyrelsens förslag till ny dyrortsgruppering

överstiger 1,290. Beträffande Sundsvall, som med indextalet 1,295 endast

helt obetydligt överstigit nämnda gränstal, kan emellertid någon tvekan

råda, huruvida denna ort bör utöver uppflyttning till G-gruppen ytterligare

uppflyttas till den provisoriska ortsgruppen.

Med hänsyn till den starka förskjutning uppåt av indextalet för orterna

Stockholm, Tomteboda och Karlberg, som den av socialstyrelsen verkställda

indexberäkningen utvisar och som får anses innebära, att de å

dessa orter placerade tjänstemännen nu intaga en relativt ännu ogynnsammare

ställning än förut varit fallet, finner lönenämnden skäligt, att

det provisoriska dyrortstillägget å dessa orter bestämmes till högre belopp

än för närvarande. Lönenämnden vill därför föreslå en förbättring

i sagda tillägg i så måtto, att detsamma bestämmes till dubbla skillnaden

mellan två näst efter varandra följande orts- eller lönegrupper inom vederbörande

löneklass.

I anslutning till det av riksdagen år 1931 fattade beslutet att med Stockholms

stad jämställa vissa förortsområden i Stockholms närhet torde det

högre tillägget böra tillkomma även de befattningshavare, som äro stationerade

vid Hagalunds järnvägsstation, inklusive lokomotivstationen

Hagalunds övre.

Ledamöterna Magnusson och Nilsson hava i ärendet anmält avvikande

mening och därvid hänvisat till vid frågans behandling inom allmänna

civilförvaltningens lönenämnd avgivna, nyss återgivna reservationer.

Försvar sväsendets lönenämnd har i nu förevarande hänseende allenast

gjort det uttalandet, att — därest i anledning av vad i ärendet förekommit

ändrade grunder för det provisoriska dyrortstilläggets utgående ansåges

böra komma till stånd för statsförvaltningen i övrigt — härav föranledda

bestämmelser syntes böra omfatta jämväl försvarsväsendets personal.

Vad slutligen beträffar frågan örn förstärkning av hyresbidragen

till vissa beställningshavare av manskapsgrad vid försvarsväsendet

må framhållas följande.

• För fast anställt manskap vid försvarsväsendet gäller enligt avlöningsreglementet

den 11 maj 1928 (nr 128) en löneplan, som — i motsats till

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma fjäs proposition nr 236. 17

de för nyreglerade förvaltningsområden i allmänhet fastställda löneplanerna

— icke gör åtskillnad i lönehänseende mellan billiga och dyra orter

utan upptager enhetliga lönebelopp för hela landet. Berörda avlöningsreglementes

11 § innehåller emellertid den bestämmelsen, att furir och

korpral vid armén eller flygvapnet, så ock flaggkorpral, korpral (högbåtsman)

samt till 1 klass sjöman eller 1 klass kustartillerist uppflyttad

menig vid marinen äger, därest han innehar en beräknad tjänstetid av

minst 72 månader samt antingen är gift eller ock varit gift och fortfarande

har minderårigt barn hos sig, åtnjuta årligt hyresbidrag med 252

kronor å förläggningsort, tillhörande endera av ortsgrupperna A, B och

C, 288 kronor å förläggningsort, tillhörande endera av ortsgrupperna D,

E och F, samt 324 kronor å förläggningsort, tillhörande ortsgruppen G.

Å dessa belopp utgår dyrtidstillägg enligt de för fast anställt manskap

vid armén och marinen m. fl. stadgade grunderna.

I fråga örn hyresbidragen har sålunda genomförts viss differentiering

efter dyrort, ehuru skillnaden mellan en var av de tre ersättningsklasserna

inskränker sig till 36 kronor.

I proposition, nr 127, till 1931 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag

angående förstärkning av ifrågavarande hyresbidrag under budgetåret

1931/1932. Dylik förstärkning ansågs i propositionen böra komma

till stånd beträffande beställningshavare, som vore förlagd till sådana

orter, där provisoriskt dyrortstillägg skulle utgå. Bland militära förläggningsorter

var emellertid endast Stockholm att hänföra till nämnda

dyrorter.

Sedan riksdagen anmält sitt beslut i ärendet (skrivelse nr 229), förordnade

Kungl. Majit, i överensstämmelse med riksdagens beslut, att å hyresbidragen

till de beställningshavare av manskapsgrad, till vilka lön

utginge enligt i avlöningsreglementet den 11 maj 1928 för fast anställt

manskap vid försvarsväsendet intagna löneplaner och som hade Stockholm

såsom förläggningsort, skulle under budgetåret 1931/1932 utgå tillfällig

förstärkning med ett efter 120 kronor för år beräknat belopp; och

skulle härav föranledda kostnader bestridas från vederbörande under

fjärde huvudtiteln uppförda anslag till personalens avlöning. Enahanda

förstärkning har, på därav av Kungl. Majit i 1932, 1933 och 1934 års statsverkspropositioner

framställda förslag, medgivits även för budgetåren

1932/1933, 1933/1934 och 1934/1935. Senaste kungörelse i ämnet är utfärdad

den 7 juni 1934, nr 253.

I en till Kungl. Majit ställd skrift har försvar sväsendets underbefälsförbund

gjort framställning örn förhöjning av hyresbidragen till beställningshavare

av manskapsgrad vid försvarsväsendet med förläggningsort

i Stockholm så att de komme att utgå med ett belopp av 648 kronor för år.

Frågan, huruvida ändringar böra vidtagas i hittills tillämpade regler

angående tillfällig förstärkning av hyresbidragen, har även berörts av

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 23G.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Departements
chefen.

statskontoret, riksräkenskapsverket samt försvarsväsendets lönenämnd i

deras förut omförmälda utlåtanden.

Statskontoret har föreslagit, att en fördubbling av den år 1931 vidtagna

förhöjningen skulle äga rum.

Riksräkenskapsverket har yttrat följande:

Det torde få anses uppenbart, att särskilt sådana i Stockholm förlagda

beställningshavaro av manskapsgrad, som äro familjeförsörjare, äro i

trängande behov av förbättringar i sina lönevillkor. Riksräkenskapsverket

anser sig därför på så sätt böra tillstyrka den gjorda framställningen

örn hyresbidragets ytterligare höjning för i Stockholm förlagt underbefäl

av manskapsgrad, att den från och med budgetåret 1931/1932 medgivna

förstärkningen i hyresbidraget fördubblas till 240 kronor.

Slutligen har försvarsväsendets lönenämnd anfört följande:

Lönenämnden finner vissa skäl tala för, att — oavsett huruvida ändring

i nu gällande bestämmelser angående provisoriskt dyrortstillägg kommer

att ske eller icke — någon förhöjning av ifrågavarande hyresbidrag kommer

till stånd. Då lönerna för det fast anställda manskapet icke äro ortsdifferentierade,

torde det icke kunna förnekas, att det fast anställda underbefälet

särskilt i Stockholm, där hyresomkostnaderna äro väsentligt högre

än på andra orter i riket, i lönehänseende kommit i ett ogynnsammare

läge än motsvarande beställningshavare å andra orter. Vidare torde

böra uppmärksammas, att de under senare år inträdda försämrade befordringsförhållandena

medfört, att underbefälet numera ofta kvarstår i

denna ställning intill en ålder, då vederbörande tidigare i regel plägat

hava vunnit befordran till underofficer. Härav är en naturlig följd, att

underbefälet i betydligt större utsträckning än tidigare varit fallet ingår

äktenskap. Uppenbart är, att underbefäl, som ingått äktenskap och på

grund härav har familj att försörja, har en mycket svår ställning i ekonomiskt

avseende.

Med hänsyn till nämnda omständigheter har lönenämnden funnit kraven

på en ytterligare höjning av den tillfälliga förstärkningen av hyresbidraget

i Stockholm icke kunna helt avvisas. Lönenämnden föreslår därför,

att framställning måtte göras hos riksdagen örn medgivande till sådan

förhöjning. Såsom lämpligt belopp för ifrågavarande förmån vill

lönenämnden för sin del förorda 240 kronor för år, vilket skulle innebära,

att hyresbidraget komme att utgå med sammanlagt 564 kronor för år.

En sådan förhöjning av hyresbidraget synes icke kunna föregripa en

blivande lönereglering för ifrågavarande personal.

Lönenämnden förutsätter, att från åtnjutande av det föreslagna tilllägget

komma att undantagas beställningshavare, som på grund av gällande

övergångsbestämmelser åtnjuta lön enligt äldre löneplan än den

senast fastställda.

Kostnaderna för förstärkningen av hyresbidraget synas liksom hittills

böra bestridas från vederbörliga under fjärde huvudtiteln uppförda anslag

till personalens avlöning.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att de för befattningshavare

vid nyreglerade verk i allmänhet gällande löneplanerna för närvarande

upptaga olika lönebelopp för sju ortsgrupper, i vilka stationeringsorter
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

na fördelas med hänsyn till orternas levnadskostnader i förhållande till

ett riksmedeltal för levnadskostnadernas storlek. Nya allmänna omgrupperingar

av orterna hava efter det nya lönesystemets införande hittills

verkställts ungefär vart femte år. Vid de senaste dyrortsgrupperingarna

hava till den lägsta ortsgruppen, grupp A, hänförts alla orter

med ett ortsindextal av 930 eller därunder, och gruppgränserna hava

därefter satts efter 60-talsintervaller, så att den högsta gruppen, grupp G,

kommit att omfatta orter nied ett indextal överstigande 1,230.

De omgrupperingar av orterna, som äga rum genom nya lönegrupperingar,

innebära, såsom den föregående redogörelsen utvisar, att den fasta

lönen bestämmes till högre eller lägre belopp icke med hänsyn till levnadskostnadernas

absoluta storlek å vederbörande ort utan efter ortens dyrhet

i relation till genomsnittsdyrheten för alla undersökta orter. Med detta

system, som uppenbarligen avser att tid efter annan återgiva nominallönerna

å olika orter ett sins emellan i stort sett lika realvärde, kan emellertid,

såsom redan antytts, förekomma att ändringar i nominallönerna

äga rum utan att levnadskostnaderna å orten, absolut taget, undergått

någon förändring; en höjning av nominallönerna kan ske trots att levnadskostnaderna

sjunkit, och omvänt kan en sänkning av lönerna äga

rum även där levnadskostnaderna stigit. Lönegrupperingarna komma

tydligen i sådana fall icke att utjämna de avvikelser från det vid löneregleringen

avsedda verkliga inkomstläget, som levnadskostnadernas

förändringar under tiden efter löneregleringen medfört, utan äro i stället

ägnade att ytterligare öka dessa avvikelser. Då en befattningshavare,

vars lön på grund av levnadskostnadernas nedgång å vederbörande ort

erhållit ökat realvärde, efter ny lönegruppering får högre avlöningsförmåner

till följd av ortens uppflyttning i högre ortsgrupp, står otvetydigt

löneförhöjningen icke i samklang med de grunder, som voro vägledande

för lönesättningen vid löneregleringen. Det synes med fog kunna ifrågasättas,

huruvida ett på detta sätt verkande system för lönernas differentiering

efter levnadskostnadernas höjd på olika orter kan betraktas såsom

tillfredsställande. Den hittills tillämpade anordningen med periodvis återkommande

lönegrupperingar under löpande löneregleringsperiod torde ej

heller vid det nya lönesystemets tillkomst hava varit åsyftad. I det betänkande

av kommunikationsverkens lönekommitté, som låg till grund

för 1919 års lagtima riksdags beslut örn ny lönereglering för kommunikationsverken,

framhöll nämligen kommittén, att generell omgruppering av

orterna borde äga rum endast i samband med reglering av lönerna, vilket

kommittén förordade borde ske periodvis, men att partiella omgrupperingar,

som endast berörde orter vilkas levnadskostnader undergått mera

avsevärd förändring, borde kunna företagas även under löpande löneregleringsperiod.

Vid frågans behandling i propositionen nr 391 år 1919 förklarade

sig föredragande departementschefen dela kommitténs mening.

Departementschefen framhöll emellertid, att svårigheter sannolikt skulle

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

visa sig möta att för det dåvarande verkställa en ortsgruppering, som förbleve

rättvis även sedan mera normala förhållanden inträtt, och förutsatte

därför möjligheten av att den ortsgruppering, som närmast skulle

komma till stånd, kunde inom kort behöva undergå vissa jämkningar.

Jämväl 1928 års lönekommitté framhöll i sitt år 1930 avgivna betänkande

med förslag till allmänt avlöningsreglemente, att en generell omgruppering

av orterna borde äga rum allenast i samband med reglering av lönerna.

Nyss har framhållits såsom möjligt, att en befattningshavares lön

erhåller ökat realvärde på grund av levnadskostnadernas nedgång å vederbörande

ort. Att så blir fallet vid ett system med enbart fasta penninglöner

står utan vidare klart. Örn däremot — såsom enligt nu gällande

statliga löneregler — de fasta lönerna äro kombinerade med ett rörligt

dyrtidstillägg, utgående enligt en allt efter levnadskostnadernas växlingar

glidande skala, borde närmast en dylik realvärdestegring av lönerna vara

i stort sett utesluten. Av vissa stickprovsundersökningar angående löneförmåners

och levnadskostnaders förändringar från år 1928 till år 1934,

för vilka jag strax skall redogöra, synes emellertid tillräckligt tydligt

framgå, att det rörliga dyrtidstillägget, även örn givetvis därigenom en

viss löneavvägning i förhållande till levnadskostnaderna sker, likväl icke

förhindrar en sådan förändring av lönernas realvärde, som i det föregående

nämnts, och detta jämväl örn man bortser från de olika förändringar,

orterna emellan, som levnadskostnaderna undergå under en lönegrupperingsperiod.

Anledningen till vad nu påpekats torde väsentligen

vara att söka i gällande, av 1923 års riksdag fastställda regler för dyrtidstilläggets

bestämmande.

De stickprovsundersökningar, som nyss omförmälts, hava utförts inom

socialstyrelsen och avse 36 orter, däribland Stockholm. Det må anmärkas,

att undersökningarna av olika anledningar kunna tillerkännas endast en

mycket approximativ giltighet.

Av dessa orter hava enligt styrelsens förslag till ny lönegruppering,

örn Stockholm frånräknas, 3 erhållit oförändrad placering, 15 uppflyttats

till högre lönegrupp och 17 nedflyttats.

Beräkningarna hava utförts för tre olika inkomstlägen, motsvarande

löneinkomsterna för statliga befattningshavare i respektive sjunde,

trettonde och sjuttonde löneklassen. Jag inskränker mig här till att

redogöra för beräkningarnas resultat — vilket företer betydande variationer

allt efter de olika inkomstlägena — endast i vad de avse inkomsttagare

i trettonde löneklassen, där löneinkomsten närmast överensstämmer

med det inkomstläge, varmed socialstyrelsen räknat vid de för dyrortsgrupperingen

utförda levnadskostnadsundersökningarna.

Vad först beträffar löneförmånerna, hava dessa till följd av den sänkning,

dyrtidstillägget undergått, under ifrågavarande tid genomgående

minskats med 8.5 procent.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Även levnadskostnaderna hava utan undantag sjunkit, å en ort 5—6

procent, å en ort 6—7 procent, å två orter 7—8 procent, å sex orter 8—9

procent, å fyra orter 9—10 procent, å tre orter 10—11 procent, å fem

orter 11—12 procent, å sex orter 12—13 procent, å fyra orter 13—14 procent,

å två orter 14—15 procent samt slutligen å en ort 16—17 procent. I

allmänhet har den procentuella nedgången varit större för levnadskostnaderna

än för löneförmånerna.

Indextalen för ifrågavarande 35 orter hava vid den senast verkställda

dyrortsgrupperingen höjts i 16 fall och sänkts i 19 fall.

Det antal enheter, varmed indextalen i de olika fallen höjts, varierar

rätt avsevärt. Av intresse är att undersöka, i vad mån levnadskostnaderna

nedgått å de orter, som sålunda stigit å indexskalan. En dylik undersökning

ger vid handen, att å orter, vilkas indextal höjts med upp

till omkring 50 enheter, levnadskostnaderna nedgått cirka 8—11 procent.

Där höjningen är ännu kraftigare, förete levnadskostnaderna en något

mindre sänkning ner till omkring 5 procent. Det må framhållas, att

även å orter, där indextalen ökats relativt kraftigt, den procentuella

nedgången visar sig vara större för levnadskostnaderna än för löneförmånerna.

I de fall, där indextalen sänkts, varierar nedgången i levnadskostnaderna

mellan i avjämnade tal 10 och 17 procent.

Å de tre orter, vilka erhållit oförändrad placering i dyrortsgrupp,

hava levnadskostnaderna nedgått 10—13 procent eller alltså genomgående

mera än löneminskningen.

Jämväl de orter, vilka föreslagits till nedflyttning i lägre ortsgrupp,

visa utan undantag en kraftigare minskning av levnadskostnaderna än

av lönerna, och även efter den ifrågasatta nedflyttningen skulle ej sällan

lönerna representera högre realvärden än de enligt socialstyrelsens

beräkningar gjorde år 1928.

Beträffande de orter, vilka skulle uppflyttas i högre lönegrupp, synes

det i detta sammanhang vara av särskilt intresse att undersöka, huruvida

de nu utgående avlöningsförmånernas realvärden ökats eller

minskats sedan år 1928. Å åtta av ifrågavarande 15 orter hava avlöningsförmånerna

nedgått mindre än levnadskostnaderna, i två fall överensstämmer

lönernas och levnadskostnadernas procentuella nedgång, medan

å återståe ide fem orter nedgången i lönerna varit kraftigare äu

nedgången i le nadskostnaderna.

Den här återgivna undersökningen synes peka på, att under löpande

löneregleringspcriod genomförda allmänna omgrupperingar av orterna efter

relativa förändringar i dyrhetsgraden ofta medföra ändringar i lönesättningen,

som icke äro betingade av eller kunna tillfredsställande anpassas

efter förändringar i lönernas realvärde.

Till förebyggande av missuppfattning rörande innebörden av de här

framförda erinringarna må i detta sammanhang framhållas, att det gi
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

vetvis icke i ock för sig är något anmärkningsvärt, att lönernas realvärde

under löpande löneregleringsperiod undergår förändringar på grund av att

levnadskostnaderna växla. Där, såsom hos oss, lönesystemet i princip bygger

på fasta löner, är det tvärtom naturligt att nominallönen efter ett

löneregleringsbeslut förblir orubbad så länge ej levnadskostnadsnivån —

i allmänhet eller på en viss ort — rubbats i så avsevärd grad, att ny

lönereglering anses påkallad; stiga levnadskostnaderna under denna tid,

få tjänstemännen finna sig i en viss minskning av lönens köpkraft, medan

sjunkande levnadskostnader komma tjänstemännen till godo i form av

ökning i lönens realvärde.

Vad nyss antytts rörande en viss bristande överensstämmelse mellan

sänkningarna i levnadskostnadsnivån och nedgången i det rörliga dyrtidstillägget

ger ej heller i och för sig anledning till erinran, eftersom

enligt dyrtidstilläggsreglerna detta tillägg aldrig varit avvägt så, att

det givit full kompensation för levnadskostnadernas stegring i förhållande

till den nivå, efter vilken de fasta lönerna bestämts. Enligt

gällande bestämmelser för dyrtidstilläggens beräknande blir emellertid

kompensationen större ju mer levnadskostnadsindex sjunker. Detta

åskådliggöres lämpligast med ett exempel. Örn levnadskostnadsindex

sjunker från 170 till 152, således med 18 enheter eller med 10.6 procent,

sjunker månadsavlöningen för en befattningshavare, som har 200 kronor

i grundlön, från 234 kronor till 216 kronor eller med endast 7.7 procent,

då ju dyrtidstillägget i det förra fallet utgår med 17 procent och

i det senare med 8 procent. Sänkningen av lönen blir således enligt nuvarande

löneberäkningsmetod relativt mindre än nedgången av levnadskostnadsindex.

Det ligger därför i sakens natur, att vid sjunkande levnadskostnadsindex

tjänstemännens reallön blir förbättrad. Emellertid

sammanhänger detta därmed, att, såsom nyss framhållits, enligt dyrtidstilläggsgrunderna

tjänstemännen icke erhållit full kompensation för den

stegring i levnadskostnaderna, som tidigare inträtt.

Vad slutligen angår de dyraste orterna, bör vid bedömande av den

realvärdestegring, som tillkommer lönerna å dessa orter genom en i förhållande

till riksmedeldyrlieten verkställd dyrortsgruppering, beaktas den

omständigheten, att enligt lönesystemet skillnaden i lönebelopp mellan de

dyraste och de billigaste orterna genomsnittligt är mindre än skillnaden i

levnadskostnader mellan dessa orter.

De senast anförda synpunkterna synas emellertid ingal ada ägnade att

försvaga giltigheten av de skäl, som förut åberopats mot att över huvud

taget under löpande löneregleringsperiod vidtaga allmänna omgrupperingar

av orterna på dyrortsgrupper. Ej heller ändras genom berörda

synpunkter det mindre tillfredsställande i att, örn dylika omgrupperingar

ändock verkställas, de därav betingade ändringarna i lönebeloppen ej

bliva någorlunda väl anpassade efter de verkliga ändringarna i levnadskostnaderna.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. May.ts proposition nr 236.

Vid åtskilliga tillfällen Ilar det nuvarande lönegrupperingssystemet

blivit föremål för kritik och ändringsyrkanden även ur andra synpunkter

än dem, som sammanhänga med vad förut anförts rörande lönegrupperingarnas

bristande anpassning efter förskjutningar i lönernas realvärde.

Därvid har man i främsta rummet tagit sikte på förhållanden, som röra

utredningsmaterialets beskaffenhet och metoderna för orternas inplacering

i ortsgrupper.

I sådant avseende må framhållas, att det omfattande material, på vilket

dyrortsgrupperingarna bygga, i vissa avseenden är behäftat med brister.

Såväl prisuppgifter som normalbudgeter vila på medeltalsberäkningar och

kunna därför tillerkännas endast approximativ giltighet. En viss felmarginal

för uppgiftsmaterialet måste trots noggrann kontroll förutsättas.

Den fördelning, som verkställes på grundval av detta material, blir därför

ingalunda alltid rättvisande; grupperingen är nämligen en detaljerad

finfördelning, men materialets beskaffenhet pekar närmast på ett summariskt

förfarande. Tillfälliga förhållanden vid tidpunkten för materialets

insamlande kunna vidare stundom giva ett resultat beträffande levnadskostnadernas

höjd, som mindre väl motsvarar de verkliga förhållandena

under lönesättningsperioden. Örn exempelvis å en ort, vars förhållanden

domineras av en betydande industri, driftsinskränkningar under

det år, uppgifterna avse, föranlett befolkningsminskning med åtföljande

bostadsöverskott och tillfällig hyressänkning, kan detta medföra en nedgång

i levnadskostnadstalet, som ger en felaktig bild av det verkliga kostnadsläget

under den period, för vilken dyrortsgrupperingen gäller.

Även bortsett från undersökningsmaterialets bristande fullkomlighet

kan den fördelning av orterna å ortsgrupper, som nära nog automatiskt

äger rum med. ledning av de uträknade ortsindextalen, stundom giva ett

slumpartat resultat. Orternas uppflyttning i högre eller nedflyttning i

lägre grupp beror nämligen icke blott på storleken av den ökning, respektive

minskning, som indextalen undergått sedan senaste dyrortsgruppering,

utan också på det läge, som ortens indextal vid sistnämnda dyrortsgruppering

erhållit inom vederbörande ortsgrupp. Ligger indextalet nära

den övre gruppgränsen, erfordras uppenbarligen endast en relativt ringa

ökning för att orten vid den senare dyrortsgrupperingen skall uppflyttas

i högre ortsgrupp. Ligger åter indextalet lågt i gruppen, föranleder icke

ens en ganska kraftig ökning uppflyttning i högre grupp. Såsom exempel

på vad sålunda framhållits må anföras, att bland orter, som medtagits

vid de i det föregående omförmälda stickprovsundersökningarna, en

ort uppflyttats till högre grupp, ehuru dess indextal ökats med blott 12

enheter, medan en annan ort erhållit oförändrad placering, ehuru dess indextal

ökats med 40 enheter. När indextalet sjunkit, framträda samma

förhållanden i motsatt riktning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Att i ett rationellt lönesystem en efter dyrortsförhållanden differentierad

avvägning av lönebeloppen är nödvändig med hänsyn till förekommande

betydande växlingar i varupriser, hyreskostnader och skatter, torde

vara allmänt erkänt. Med hänsyn till vad i det föregående anförts synas

emellertid starka skäl tala för att en omprövning av nuvarande system för

lönernas ortsdifferentiering snarast möjligt kommer till stånd. Än starkare

gör sig kravet härpå gällande, örn man jämväl beaktar, att de förutsättningar,

på vilka gällande löneplan och hittillsvarande system för dyrortsgrupperingarnas

tekniska utförande bygga, i avsevärd mån förändrats

genom den utveckling, som ägt rum efter den första dyrortsgrupperingen.

Denna utveckling kännetecknas nämligen av en kraftig splittring av levnaaskostnadsnivån

inom olika orter med därav följande ökning av skillnaden

i indextal mellan billigaste och dyraste orter. Härigenom hava den

nuvarande lönesättningens grundvalar såväl med avseende å löneplanens

spännvidd som i fråga örn gruppgränserna vid dyrortsgrupperingen i icke

ringa mån rubbats.

En omprövning av systemet för ortsdifferentieringen kan emellertid

uppenbarligen ej omedelbart företagas. Den frågan uppställer sig då,

huruvida ny lönegruppering nu bör fastställas eller örn, såsom riksräkenskapsverket

förmenat, den nu gällande grupperingen bör, i avvaktan på

en sådan omprövning, tills vidare fortfarande tillämpas. Även med biträdande

av riksräkenskapsverkets uppfattning örn angelägenheten av en

revision av själva lönesystemet finner jag för min del övervägande skäl

tala för att något avbrott i den hittills obrutna praxis med periodiskt

återkommande omgruppering ej nu äger rum, så mycket hellre som en

av socialstyrelsen enligt Kungl. Maj:ts uppdrag verkställd levnadskostnadsundersökning

med därå grundat förslag till ortsgruppering för närvarande

föreligger till Kungl. Maj:ts prövning. Tjänstemännen hava

under tiden efter det nya lönesystemets införande hunnit vänja sig vid att

periodiska omgrupperingar efter relativa förändringar i kostnadsläget

vidtagas och att därvid erhålla löneökning vid en höjning av ortsindextalet,

som föranleder ortens uppflyttning till högre ortsgrupp, liksom de

fått finna sig i löneminskning vid av indextalets nedgång föranledd nedflyttning

i ortsgrupp. Ett avbrott i den nuvarande praxis skulle därför

i åtskilliga fall verka obilligt ur befattningshavarnas synpunkt. Jag

anser mig på grund härav böra utgå från att ny lönegruppering av

Kungl. Maj:t fastställes att träda i kraft den 1 juli 1935. Vid handläggningen

av ärendet torde hittillsvarande principer beträffande gruppgränserna

böra tillämpas och de av socialstyrelsen föreslagna grunderna

i övrigt tagas till utgångspunkt; med hänsyn till vad förut anförts rörande

utredningsmaterialets bristande fullkomlighet m. m. lärer dock vid

detaljprövningen ett visst utrymme böra lämnas åt skälighetsbedömning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Om, såsom jag alltså förutsätter, ny allmän lönegruppering fastställes

med bibehållande av hittillsvarande gränser för dyrortsgrupperna, synes

alltjämt, såsom för närvarande, ett särskilt dyrortstillägg böra beredas

befattningshavare å orter, som vid denna gruppering erhållit ett indextal

av över 1,290. Härom har någon meningsskiljaktighet icke framkommit

i de avgivna utlåtandena.

Beträffande storleken av detta dyrortstillägg synes beträffande orter

med indextal, fallande inom gränserna för en tänkt ortsgrupp »H», anledning

icke föreligga till avvikelse från de av 1931 års riksdag godkända

grunderna för det dyrortstillägg, som alltsedan år 1931 utgått. Dessa

grunder innebära, att lönetillägget motsvarar löneskillnaden mellan två

näst efter varandra följande orts- eller lönegrupper inom vederbörande

löneklass. Ej heller beträffande övriga regler för dyrortstillägget synes

ändring i nuvarande bestämmelser böra ske. Det från vissa håll framställda

förslaget örn beredande av provisoriskt dyrortstillägg även åt befattningshavare

inom avdelning A av löneplanen för allmänna civilförvaltningen

ävensom åt militära beställningshavare i motsvarande löneställning

samt åt innehavare av jämförliga arvodestjänster anser jag mig

alltså, även örn vissa skäl kunna tala för detta förslag, icke böra tillstyrka.

I fråga örn dyrortstilläggets storlek för befattningshavare i Stockholm

och vissa andra orter med ett ortsindextal, som faller över gränsen jämväl

för en »H»-grupp, hava meningsskiljaktigheter kommit till uttryck i

vissa av de avgivna utlåtandena. Denna fråga kan givetvis vara föremål

för tvekan. Mot en förhöjning av dyrortstillägget för befattningshavare

å ifrågavarande orter kan anföras — såsom skett i generaldirektören Bergendals

reservation inom statskontoret — att den ifrågasatta ökade dyrortskompensationen

icke motiveras av någon ökning av levnadskostnaderna,

vilka tvärtom nedgått, utan endast av att dyrheten ökats i förhållande

till riksmedeldyrheten eller med andra ord av att sänkningen i levnadskostnader

på orten är mindre än sänkningen på andra orter. Därest

man, såsom jag förordat, låter systemet med dyrortsgrupperingen verka i

allmänhet, förefaller det dock riktigast att jämväl för de dyraste orternas

vidkommande taga konsekvenserna härav genom ökning av dyrortstillägget.

Om för de billigare orterna relationstalen utan vidare få

vara avgörande för gruppindelningen, kan det — såsom majoriteten

inom allmänna civilförvaltningens lönenämnd framhåller —- knappast

vara rättvist att beträffande de dyraste orterna bortse från relationstalen.

Ett ytterligare skäl för en förbättring av dyrortstillägget för de

allra dyraste orterna synes mig ligga i den omständigheten, att befattningshavarna

å dessa orter — i motsats till vad fallet varit beträffande

tjiinstemän å billigare orter — hittills icke erhållit full kompensation

för den relativa dyrhetsgraden.

Jag anser mig alltså böra tillstyrka, att en viss höjning av det nuvaranTiihang

till riksdagens protokoll 1035. 1 sami. Nr 236. *

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majlis proposition nr 236.

de dyroTtstillägget för befattningshavare å de dyraste orterna medgives.

I fråga om böjningens storlek måste beaktas, att — såsom vid frågans behandling

år 1931 framhölls — dyrortstillägget över hnvnd är av tillfällig

natur och ej bör få verka prejudicerande i fråga örn sättet för en framtida

differentiering av lönerna efter dyrortsförhållanden. Såväl med hänsyn

härtill som av kostnadsskäl finner jag mig icke kunna tillstyrka, att

höjningen skulle avvägas så, som örn löneplanen vore utökad med erforderligt

antal ortsgrupper med hittillsvarande gruppgränser. Det kan enligt

min mening ej vara fråga örn tillskapande av en eller flera nya ortsgrupper

utan endast örn en av relationstalens förändring föranledd omprövning

av spörsmålet örn dyrortstilläggets storlek. Vid denna omprövning

är en avvägning efter skäligheten väl försvarlig, och det synes mig

då vara naturligast, att höjningen göres relativt något större för befattningshavare

i lägre lönegrader. Ur nu angivna synpunkter har jag, efter

övervägande av olika alternativ, ansett mig böra förorda, att det nuvarande

provisoriska ortstillägget på ifrågavarande orter höjes med ett för aila

löneklasser lika belopp av 120 kronor för år.

Vad angår frågan, å vilka orter provisoriskt dyrortstillägg skulle

utgå, har jag i det föregående förutsatt, att dylikt tillägg skulle under

nästa budgetår tillkomma befattningshavare å orter, vilka vid socialstyrelsens

senaste ortsundersökning betecknats med indextal överstigande

1,290. Från denna huvudregel böra emellertid, med hänsyn till

ifrågavarande dyrortstilläggs karaktär, undantag kunna göras, i den mån

särskilda skäl tala härför. Såsom redan antytts bör det provisoriska dyrortstillägget

icke anses utgöra en utbyggnad av ortsgruppssystemet i gällande

löneplaner utan en av billighetsskäl motiverad höjning av statstjänstemännens

löner på de dyraste orterna. Det är med hänsyn härtill

rimligt att vid bestämmandet av de orter, varest provisoriskt dyrortstilllägg

skall utgå, beaktas såväl dyrortsgrupperingens allenast relativa tillförlitlighet

som speciella förhållanden i de särskilda fallen. En dylik

skälighetsprövning ägde rum redan år 1931, då riksdagen beslöt att provisoriskt

dyrortstillägg skulle utgå jämväl inom vissa enligt Kungl. Majlis

proposition uteslutna delar av Stockholm och Luleå ävensom å en del orter s

utanför Stockholm.

Från några myndigheters sida har ifrågasatts, att provisoriskt dyrortstillägg

icke skulle utgå i Sundsvall, vars senast åsätta indextal endast

med 5 enheter överstiger 1,290. För min del anser jag mig icke böra tillstyrka

detta undantag. Ej heller har jag funnit tillräckliga skäl föreligga

att från provisoriskt dyrortstillägg undantaga någon av de övriga

orter, som i socialstyrelsens föreliggande förslag till orternas fördelning

i ny lönegruppering betecknats med indextal överstigande 1,290. Liksom

år 1931 torde vidare provisoriskt dyrortstillägg böra utgå dels beträffande

städerna Stockholm och Luleå även inom de delar, vilka åsatts lägre in
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

dextal än nämnda städer i övrigt, dels ock inom Hagalunds municipalsamhälle,

lokomotivstationen Hagalunds övre samt Ulriksdals samhälle.

Kiruna municipal- och gruvsamhällen i Jukkasjärvi socken åsattes vid

den av socialstyrelsen under åren 1929 och 1930 verkställda ortsundersökningen

indextalen 1,337 och 1,295. Inom dessa orter har med hänsyn härtill

provisoriskt dyrortstillägg hittills utgått. Vid den senaste dyrortsundersökningen

hava orterna fallit på indexskalan, så att indextalen för

båda samhällena understiga 1,290. Orsaken härtill är så gott som uteslutande

att hänföra till den sänkning av hyresvärdena inom samhällena,

vilken sammanhänger med av minskad arbetstillgång föranledd utflyttning

från samhällena eller sänkning i bostadsstandarden. För i samhällena

stationerade statstjänstemän, vilka ej sällan äro husägare, torde

den sänkta hyresnivån ofta hava medfört en betydande inkomstminskning.

Hedan nu torde i fråga örn arbetsmarknadsläget en viss förbättring

hava inträtt, vilken icke bör bliva utan betydelse för hyreskostnadsnivån.

Vid nu nämnda förhållanden synas mig övervägande skäl tala för

att de statliga befattningshavarna inom ifrågavarande samhällen även

för nästkommande budgetår bibehållas vid dem nu tillkommande rätt till

provisoriskt dyrortstillägg.

Däremot anser jag i likhet med myndigheterna skäl saknas för bifall

till den av statstjänstemän vid Frösö sjukhus gjorda framställningen

örn rätt till dyrortstillägg.

I enlighet med vad sålunda anförts skulle under nästkommande budgetår

provisoriskt dyrortstillägg utgå å följande orter’, nämligen:

Stockholms stad;

Sundbybergs stad;

Råsunda municipalsamhälle, Hagalunds municipalsamhälle, Hagalunds

järnvägsstation, lokomotivstationen Hagalunds övre, förorterna Karlberg

och Tomteboda samt Ulriksdals samhälle, alla i Solna socken av Stockholms

län;

Sundsvalls stad;

Östersunds stad;

Luleå stad;

Gällivare kyrkostad (municipalsamhälle) och Gällivare kyrkby utanför

municipalsamhället i Gällivare socken av Norrbottens län; ävensom

Kiruna municipalsamhälle och Kiruna gruvsamhälle i Jukkasjärvi socken

av Norrbottens län.

Å samtliga nämnda orter med undantag för orterna inom Stockholmsområdet

— till vilket bör hänföras Stockholms stad, Hagalunds municipalsamhälle,

Hagalunds järnvägsstation, lokomotivstationen Hagalunds

övre, förorterna Karlberg och Tomteboda samt Ulriksdals samhälle —

bör, i överensstämmelse med vad jag förut tillstyrkt, provisoriskt dyrortstillägg

under nästa budgetår utgå enligt samma grunder, som föreskrivits

för budgetåret 1934/1935. Inom Stockholmsområdet bör tillägget höjas

med 120 kronor.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Utgifterna för provisoriskt dyrortstillägg skola under nästa budgetår,

i de fall riksdagen godkänt avlöningsstat för verk eller institution, bestridas

från vederbörlig anslagspost under avlöningsstaten. Riksdagens

medgivande härtill lärer icke behöva inhämtas i detta sammanhang. Vad

sålunda anförts är emellertid för fjärde huvudtitelns vidkommande tilllämpligt

endast i fråga örn befattningshavare i försvarsdepartementet.

Under denna huvudtitel bör därför fortfarande särskilt anslag till provisoriskt

dyrortstillägg anvisas. I statsverkspropositionen upptogs, såsom

i det föregående erinrats, detta anslag med ett till 285,000 kronor

beräknat belopp. Med hänsyn till de förslag, som i det föregående framlagts,

torde sistnämnda belopp böra höjas till i runt tal 410,000 kronor.

Definitivt förslag härom bör nu föreläggas riksdagen.

Vid de affärsdrivande verken samt sådana verk med specialbudgeter,

för vilka avlöningsstater icke fastställas av riksdagen, nämligen bank

och fondinspektionen samt sparbanksinspektionen, böra dyrortstilläggen

alltjämt utgå av de medel, av vilka verkets omkostnader i övrigt bestridas.

Härtill synes riksdagens medgivande böra utverkas.

Vad härefter angår frågan örn förstärkning av hyresbidragen till vissa

beställningshavare av manskapsgrad vid försvarsväsendet har jag i likhet

med de i ärendet hörda myndigheterna och med hänsyn särskilt till

vad försvarsväsendets lönenämnd anfört i ämnet funnit mig böra tillstyrka

en ytterligare höjning av den tillfälliga förstärkning av nämnda

hyresbidrag, som i Stockholm utgått sedan budgetåret 1931/1932. Höjningen

torde jämväl i detta fall böra bestämmas till 120 kronor. Den

sammanlagda förstärkningen av i Stockholm utgående årligt hyresbidrag

skulle i så fall utgöra 240 kronor. Kostnaderna för förstärkningen av

hyresbidragen torde, på sätt hittills ägt rum, få bestridas från vederbörande

under fjärde huvudtiteln uppförda anslag till personalens avlöning.

Då enligt vad i det föregående förordats provisoriskt dyrortstillägg under

nästkommande budgetår skulle utgå till befattningshavare i Östersund,

har jag ansett mig böra upptaga till övervägande, huruvida jämväl

i nämnda stad bör utgå tillfällig förstärkning av ifrågavarande hyresbidrag.

Som emellertid hyreskostnadsläget i Östersund icke synes motivera

en dylik förstärkning, har jag funnit mig icke böra framlägga förslag

härom.

Enligt vad i det föregående förordats skulle under nästa budgetår provisoriskt

dyrortstillägg åt befattningshavare med nyreglerad avlöning

utgå dels å de orter, varest dylikt tillägg för närvarande utgår, dels ock

å vissa ytterligare orter. Vid bifall till vad sålunda föreslagits torde

på samma orter till vissa befattningshavare med oreglerad avlöning —

i enlighet med förslag, som jag senare i dag torde få framlägga — dyrortstillägg

böra utgå i form av förhöjning av dels tillfällig löneförbätt
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj-.ts proposition nr 236.

ring, dels ock provisorisk avlöningsförbättring. Även sistnämnda båda

form anm- torde för Stockholmsorten böra utgå med vissa förhöjda belopp.

I det föregående har jag vidare tillstyrkt förstärkning av hyresbidragen

till vissa beställningshavare med Stockholm som förläggningsort.

De approximativt beräknade kostnaderna för samtliga sålunda föreslagna

förhöjningar i nuvarande avlöningsförmåner framgå av följande

sammanställning:

Kostnadsberäkning.

Nuvarande förmåner å orter,

där tillägg för närvarande

utgår

Motsvarande förmåner å

nytillkommande orter

Nytt tillägg för befattnings- havare inom Stockholms- området

Affärs-

verken

Övriga

verk

Summa

Affärs-

verken

Övriga

verk

Summa

Affärs-

verken

Övriga

verk

Summa

Provisoriskt dyrorts-

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

tillägg ..................

Dyrortstillägg i form

av förhöjning av till-

980,000

910,000

1,890,000

115,000

45,000

160,000

830,000

680,000

1,510,000

fällig löneförbättring

Dyrortstillägg i form

av förhöjning av pro- visorisk avlönings-

1,000

1,000

790

790

240

240

förbättring............

Förstärkning av hyres-

62,000

62,000

11,000

11,000

3b,0UU

36,000

bidragen till vissa

beställningshavare • •

Summa

_

20,000

20,000

—

—

—

—

20,000

20,000

980,0001 993,000

1,973,000

115,000

56,790

171,790

830,000

736,240

1,566,240

I förhållande till nuvarande kostnader för provisoriskt dyrortstillägg

och övriga här avsedda förmåner skulle sålunda ett bifall till vad jag

förordat medföra en total kostnadsökning av i runt tal 1,735,000 kronor.

Härav hänför sig ett belopp av omkring 800,000 kronor till verk, vilkas

kostnader redovisas över budgeten.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

dels medgiva

att provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare

i statens tjänst må under budgetåret 1935/1936

utgå i enlighet med av mig föreslagna grunder;

att Kungl. Majit må äga utfärda de närmare föreskrifter,

vilka för sagda dyrortstilläggs åtnjutande

böra lämnas; samt

att å hyresbidragen till vissa beställningshavare av

manskapsgrad vid försvarsväsendet må under bud
Bihang

till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 236.

4

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

getåret 1935/1936 utgå tillfällig förstärkning enligt av

mig förut angivna grunder;

dels till provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare

i statens tjänst under fjärde huvudtiteln

för budgetåret 1935/1936 anvisa ett förslagsanslag

av ...................... kronor 410,000;

dels ock besluta

att det provisoriska dyrortstillägget åt befattningshavare

vid de affärsdrivande verken, bank- och fondinspektionen

och sparbanksinspektionen skall utgå av

de medel, av vilka verkets omkostnader i övrigt bestridas;

samt

att kostnaderna för förstärkning av hyresbidragen

till vissa beställningshavare av manskapsgrad vid försvarsväsendet

skola bestridas från vederbörande under

fjärde huvudtiteln uppförda anslag till personalens

avlöning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans

Maj:t Konungen, att proposition i ämnet av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Kurt Biörklund.

861218. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:337 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. m. s. 3 i texten
  2. Rskr. 1935:352 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig löneförbättring under budgetåret 193511936 för viss personal inom den civil s. 2 i texten
  3. SU 1935:157 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig löneförbättring under budgetåret 1935/1936 för viss personal inom den civila statsförvalt s. 4 i texten
  4. JoU 1935:85 Utlåtande i anledning av väckt motion om provisoriskt dyrortstiUlägg åt befattningshavare i statens tjänst i Stockholm och vissa förorter till Stockholm, i vad s. 1 i texten
  5. SU 1935:131 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst ni. m. jämte i ämnet väckta s. 1 i texten