Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag

1935-05-10 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:238, Med förslag till förordning angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 238.

1

Nr 238.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag; given

Stockholms slott den 10 maj 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade

förslag till förordning angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang tili riksdagens protokoll 1935. 1 sami.

Nr 238.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

Förslag

till

förordning angående skattefrihet för viss förmån av hyres
avdrag.

Härigenom förordnas att förmån, vilken såsom hyresavdrag tillgodokommer

mindre bemedlad, barnrik familj från å riksstaten upplört anslag

för främjande av bostadsförsörjning för dylika familjer, ej skall vid

tillämpning av kommunalskattelagen och förordningen örn statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt utgöra skattepliktig inkomst.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1936.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 238.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 maj 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

I proposition nr 221 innevarande år har Kungl. Majit föreslagit riksdagen,

bland annat, att till främjande av bostadsförsörjning för mindre

bemedlade, barnrika familjer för budgetåret 1935/1936 under femte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 500,000 kronor att utgå i huvudsaklig

överensstämmelse med vissa i propositionen närmare angivna grunder.

De bidrag, varom här är fråga, skulle i form av s. k. familjebidrag beviljas

kommun eller allmännyttigt bostadsföretag för att såsom hyresavdrag

tillgodokomma mindre bemedlade familjer med tre eller flera hemmavarande

barn i beroende ställning. Det belopp av familjebidrag, som

sålunda skulle tillkomma kommun eller bostadsföretag, skulle fastställas

preliminärt varje år före hyresårets ingång och beräknas till summan

av de på härefter angivet sätt bestämda hyresavdragen. Såsom allmännyttigt

bostadsföretag för här avsett syfte skulle kunna erkännas redan

bestående eller för ändamålet nybildade bolag, föreningar och stiftelser,

som uppfyllde vissa villkor. Enligt dessa villkor skulle företagets delägare

vara förhindrade att tillgodogöra sig utdelning m. m. utöver viss

gräns samt skulle företaget vara underkastat viss kontroll m. m. Familjebidragen

skulle komma vederbörande familjer till godo på det sätt att

från de enligt vissa grunder bestämda standardhyrorna för av dem innehavda

lägenheter skulle göras procentuella hyresavdrag, uppgående till

30 procent för familj med 3 barn

40 » » » » 4 » samt

50 » » » »5 eller flera barn.

Beträffande av stiftelse ägd fastighet, i vilken hyrorna till följd av donationsmedel

väsentligt understege de standardhyror, som kunde erhållas

i andra jämförliga fastigheter, skulle andra procenttal för hyresavdragen

kunna fastställas.

I yttrande över det förslag, som låg till grund för berörda proposition,

hade länsstyrelsen i Uppsala län påpekat, att familjebidraget i beskatt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr 238.

ni n g sa v seende komme att betraktas som inkomst; ville man undvika

detta, borde uttrycklig föreskrift meddelas.

Chefen för socialdepartementet yttrade i sitt anförande till statsrådsprotokollet

vid anmälan av frågan örn avlåtande av berörda proposition,

att med hänsyn till nämnda påpekande rörande skatteplikt det vid bestämmelsernas

definitiva utformning borde tillses, att en dylik eventualitet

undvekes.

En inom finansdepartementet vidtagen, närmare undersökning gav

emellertid vid handen, att en önskvärd utformning av berörda bestämmelser

svårligen kunde erhållas, därest det ej genom uttrycklig föreskrift

i skattelagstiftningen gjordes klart, att skattefrihet skall åtnjutas för de

belopp, vilka på angivet sätt komma barnrika familjer tillgodo i form av

hyresavdrag. I en inom finansdepartementet utarbetad promemoria i

ämnet yttrades i sådant avseende, bland annat, följande:

»Frågan, i vad mån beskattning skall ske av bidrag av allmänna medel

för olika ändamål, torde i skilda avseenden vara oklar. Vad angår

bidrag från det allmänna till enskilda personer, är det emellertid i kommunalskattelagen

stadgat, att bidrag med karaktär av fattigvård ej skola

beskattas, medan det enligt numera vunnet prejudikat likaledes är fastslaget,

att arbetslöshetsunderstöd i form av s. k. kontantunderstöd äro

underkastade beskattning såsom inkomst. Örn bidrag av allmänna medel

tillfalla juridiska personer för fullgörande av viss uppgift, lärer inkomstbeskattning

kunna ifrågakomma åtminstone där fråga är örn periodiska

bidrag, men kan å andra sidan fullgörandet av uppgiften stundom

medföra motsvarande avdragsrätt, varlör det praktiska slutresultatet

ofta lärer kunna bliva, att det allmänna bidraget ej föranleder någon

särskild beskattning.

Förutom inkomstbeskattning kan i fråga om allmänna bidrag gåvobeskattning

i vissa fall ej anses a priori utesluten. Det torde ej kunna frånkommas,

att ett sådant bidrag ofta har den juridiska formen av gåva. I

många fall torde emellertid bidragets överlämnande vara förenat med sådana

villkor örn utförande av vissa uppgifter, vilka äro hänförliga till

statsverksamhetens fullgörande, att någon gåva i verkligheten ej kan anses

föreligga. Örn understöd från det allmänna har karaktär av periodisk

''gåva’ till enskild person, synes denna ofta erhålla sådan karaktär,

att den bör i beskattningsavseende betraktas såsom inkomst.

Vad det nu föreliggande fallet angår, torde de bidrag, vilka tillfalla vederbörande

familjer i form av hyresavdrag, vara att betrakta såsom skattepliktig

inkomst. Det ovan omförmälda prejudikatet rörande arbetslöshetsunderstöd

lärer undanröja möjliga tvivelsmål i sådant avseende. Att

beloppen komma familjen till godo såsom hyresavdrag och ej kontant,

lärer i beskattningsavseende ej medföra en olikartad behandling.

Att kommuner, som erhålla bidrag av ifrågavarande slag, ej kunna

bliva skattskyldiga för desamma, ligger i sakens natur. Huruvida de

allmännyttiga företag, som i första hand erhålla familjebidrag från staten,

skola vara skattepliktiga för dessa kan vara i princip mera tvivelaktigt.

Vad angår frågan örn gåvoskatt föreligger väl emellertid här ett

sådant fall, i vilket med hänsyn till företaget åliggande förpliktelser man

ej bör anse bidraget till detsamma hava karaktär av gåva. Örn skatteplikt

för inkomst skulle anses i princip föreligga, så lärer i varje fall

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

med hänsyn till den förpliktelse, som ålägges vederbörande i samband

med bidragens erhållande, någon beskattning av dessa i verkligheten ej

uppkomma.

Då, såsom av chefen för socialdepartementet framhållits, medgivande

av full skattefrihet i ifrågavarande fall lärer vara av förhållandena påkallat,

synes det följaktligen erforderligt, att i en särskild förordning

stadgande meddelas, att belopp, som från ifrågavarande anslag komma

mindre bemedlade, barnrika familjer till godo såsom hyresavdrag, ej

skola hos dessa utgöra skattepliktig inkomst. Något stadgande örn skattefrihet

för de företag, som förmedla ifrågavarande understödsverksamhet,

synes däremot icke behövligt.»

Vid promemorian var fogat ett förslag till förordning angående skattefrihet

för viss förmån av hyresavdrag, enligt vilken förmån, vilken såsom

hyresavdrag tillkommer mindre bemedlad, barnrik familj från å riksstaten

uppfört anslag för främjande av bostadsförsörjning för dylika familjer,

ej skall vid tillämpning av kommunalskattelagen och förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt utgöra skattepliktig inkomst.

Förordningen skulle enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 1936.

I ett över denna promemoria jämte författningsförslag inhämtat yttrande

har kammarrätten anfört i huvudsak följande:

»I fråga örn familjebidragens beskattning hos vederbörande fastighetsägare

röjer promemorian en viss oklarhet. Författaren synes tveksam i

vad mån skattskyldighet skulle föreligga enligt gällande lag och huruvida

i sådan händelse någon ändring därutinnan borde äga rum.

För kammarrätten synes det dock uppenbart, att fastighetsägaren i mån

av subjektiv skattskyldighet både bleve och borde bliva objektivt skattskyldig

för såväl de från staten mottagna familjebidragen som de av

familjerna erlagda hyrorna, vilka båda tillsammans skulle bilda de s. k.

standardhyrorna och bleve att taxera som inkomst av fastighet.

Beträffande frågan örn skattskyldighet för hyresavdragen, lärer det

vara ofrånkomligt, att med tillämpning av gällande regler dessa avdrag

komme att vid mottagarens taxering betraktas såsom periodiska understöd

och, då de icke bleve hänförliga till de från skatteplikt uttryckligen

undantagna dylika understöd, jämväl tagas till beskattning. Vill man

undvika detta, skulle följaktligen erfordras positivt stadgande örn skattefrihet.

För införande av sådan skattefrihet äro icke i promemorian anförda

några formliga motiv. Det åberopas endast, dels att chefen för socialdepartementet

i ovannämnda proposition (sid. 26) uttalat, att vid den

definitiva utformningen av bestämmelserna för anslaget i fråga borde

tillses, att beskattning av hyresavdragen undvekes, dels ock att en sådan

utformning visat sig svår att erhålla utan föreskrift i skattelagstiftningen

om skattefrihet.

De skäl som kunna och böra åberopas för skattefrihet i förevarande avseende

äro, efter kammarrättens förmenande, rent praktiska. Örn hyresavdragen

bleve beskattade, skulle detta innebära, att stat och kommun

i skatteväg toge igen en del av vad som givits i hyresavdrag, varav i sin

ordning kunde följa, att avdragen finge i motsvarande mån ökas, vilket

allt onekligen innebure en opraktisk och onödig omgång för principens

skull.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

Promemorieförfattaren laar tänkt sig, att den blivande undantagsbestämmelsen

skulle lämnas i en särskild författning. Denna form för ändring

av en redan bestående författning är alltid förenad med viss risk

och besvär för dem som skola tillämpa bestämmelserna och bör i varje

fall vara begränsad till lagstiftning av mera tillfällig natur. Då i förevarande

fall är fråga örn ett beskattningsobjekt som åsyftas skola förekomma

under flera tiotal år framåt, synas goda skäl tala för att inpassa

föreskriften örn dess skattefrihet på vederbörligt ställe i gällande skattelag,

varvid synas kunna lämpligen komma ifråga anvisningarna till antingen

19 § (såsom punkt 3) eller 32 § (såsom punkt 10) kommunalskattelagen.

»

Det inom finansdepartementet utarbetade, till kammarrätten remitterade

författningsförslaget har av detta ämbetsverk lämnats utan annan

erinran än att det ifrågasatts att införa erforderlig föreskrift rörande

skattefrihet för förmån av hyresavdrag i kommunalskattelagen. Med

hänsyn till ifrågavarande anslags speciella natur synes mig emellertid

anordningen att införa stadgande örn skattefrihet i en särskild förordning

vara att föredraga.

Kammarrätten har gjort vissa uttalanden rörande frågan örn beskattning

av de kommuner eller stiftelser m. fl., vilka kunna komma att förmedla

den ifrågavarande bidragsverksamheten. I den remitterade promemorian

har uttalats tvekan örn vad i sådant avseende vore riktigt. I

själva verket lära olika betraktelsesätt rörande denna fråga vara möjliga.

Det väsentliga synes emellertid vara, att den beskattning, som

skulle åkomma ifrågavarande förmedlare, därest ingen understödsverksamhet

förekomme, ej bör undergå någon ändring genom denna verksamhet.

Såsom förmedlare skulle fungera framför allt kommuner och stiftelser,

vilka stundom torde vara att hänföra till fromma stiftelser. Såväl

kommuner som fromma stiftelser äro befriade från kommunal inkomstskatt

för bland annat inkomst av tjänst och inkomst av tillfällig

förvärvsverksamhet, till vilka kategorier inkomst av statsbidrag, i den

mån sådan beskattas, vanligen torde vara att hänföra, men äro skattskyldiga

för inkomst av fastighet, i vilken influtna hyror inräknas. Om

ej beskattningseffekten genom bidragsverksamheten skall ändras utan

inkomst av fastighet redovisas till samma belopp som dessförinnan, synes

i varje fall det betraktelsesättet naturligt, att förmedlarna för bostäderna

i fråga erhålla full standardhyra. Örn de belopp, som hyresavdragen

representera, skola anses utgöra av staten eller av hyresgästerna erlagda

hyror kan måhända vara föremål för olika meningar. Kammarrätten

har utgått från det förra betraktelsesättet, medan promemorian avfattats

från den senare utgångspunkten och berört den möjligheten, att

dessutom vissa förmedlare skulle kunna anses skattskyldiga för statsbidragen,

i vilket fall dessa emellertid komme att gå i kvittning med de

understöd som förmedlaren utgåve till de därtill berättigade familjerna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

7

Att ingen beskattning utöver den, som skulle åkomma förmedlaren, örn

ingen understödsverksambet förekomme, vid olika betraktelsesätt blir det

praktiska resultatet, därom synes ingen meningsskiljaktighet råda.

Jag förordar följaktligen att författningsförslaget i fråga förelägges

riksdagen i den form det remitterats till kammarrätten.

Föredraganden hemställer därefter, att förenämnda inom finansdepartementet

utarbetade förslag till förordning angående skattefrihet för

viss förmån av hyresavdrag måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen

att proposition av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

IJr protokollet:

Elis Lindahl.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:301 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående lagstiftning till arbetsfredens främjande m. m. a1 i texten
  2. BevU 1935:60 Betänkande, i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag. s. 1 i texten