Med förslag till förordning angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag
1935-05-10 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1935:238, Med förslag till förordning angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag
Dokumentets text
Kungl. Majda proposition nr 238.
1
Nr 238.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag; given
Stockholms slott den 10 maj 1935.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade
förslag till förordning angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang tili riksdagens protokoll 1935. 1 sami.
Nr 238.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 238.
Förslag
till
förordning angående skattefrihet för viss förmån av hyres
avdrag.
Härigenom förordnas att förmån, vilken såsom hyresavdrag tillgodokommer
mindre bemedlad, barnrik familj från å riksstaten upplört anslag
för främjande av bostadsförsörjning för dylika familjer, ej skall vid
tillämpning av kommunalskattelagen och förordningen örn statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt utgöra skattepliktig inkomst.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1936.
Kungl. Majus proposition nr 238.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 maj 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:
I proposition nr 221 innevarande år har Kungl. Majit föreslagit riksdagen,
bland annat, att till främjande av bostadsförsörjning för mindre
bemedlade, barnrika familjer för budgetåret 1935/1936 under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 500,000 kronor att utgå i huvudsaklig
överensstämmelse med vissa i propositionen närmare angivna grunder.
De bidrag, varom här är fråga, skulle i form av s. k. familjebidrag beviljas
kommun eller allmännyttigt bostadsföretag för att såsom hyresavdrag
tillgodokomma mindre bemedlade familjer med tre eller flera hemmavarande
barn i beroende ställning. Det belopp av familjebidrag, som
sålunda skulle tillkomma kommun eller bostadsföretag, skulle fastställas
preliminärt varje år före hyresårets ingång och beräknas till summan
av de på härefter angivet sätt bestämda hyresavdragen. Såsom allmännyttigt
bostadsföretag för här avsett syfte skulle kunna erkännas redan
bestående eller för ändamålet nybildade bolag, föreningar och stiftelser,
som uppfyllde vissa villkor. Enligt dessa villkor skulle företagets delägare
vara förhindrade att tillgodogöra sig utdelning m. m. utöver viss
gräns samt skulle företaget vara underkastat viss kontroll m. m. Familjebidragen
skulle komma vederbörande familjer till godo på det sätt att
från de enligt vissa grunder bestämda standardhyrorna för av dem innehavda
lägenheter skulle göras procentuella hyresavdrag, uppgående till
30 procent för familj med 3 barn
40 » » » » 4 » samt
50 » » » »5 eller flera barn.
Beträffande av stiftelse ägd fastighet, i vilken hyrorna till följd av donationsmedel
väsentligt understege de standardhyror, som kunde erhållas
i andra jämförliga fastigheter, skulle andra procenttal för hyresavdragen
kunna fastställas.
I yttrande över det förslag, som låg till grund för berörda proposition,
hade länsstyrelsen i Uppsala län påpekat, att familjebidraget i beskatt
-
4
Kungl. May.ts proposition nr 238.
ni n g sa v seende komme att betraktas som inkomst; ville man undvika
detta, borde uttrycklig föreskrift meddelas.
Chefen för socialdepartementet yttrade i sitt anförande till statsrådsprotokollet
vid anmälan av frågan örn avlåtande av berörda proposition,
att med hänsyn till nämnda påpekande rörande skatteplikt det vid bestämmelsernas
definitiva utformning borde tillses, att en dylik eventualitet
undvekes.
En inom finansdepartementet vidtagen, närmare undersökning gav
emellertid vid handen, att en önskvärd utformning av berörda bestämmelser
svårligen kunde erhållas, därest det ej genom uttrycklig föreskrift
i skattelagstiftningen gjordes klart, att skattefrihet skall åtnjutas för de
belopp, vilka på angivet sätt komma barnrika familjer tillgodo i form av
hyresavdrag. I en inom finansdepartementet utarbetad promemoria i
ämnet yttrades i sådant avseende, bland annat, följande:
»Frågan, i vad mån beskattning skall ske av bidrag av allmänna medel
för olika ändamål, torde i skilda avseenden vara oklar. Vad angår
bidrag från det allmänna till enskilda personer, är det emellertid i kommunalskattelagen
stadgat, att bidrag med karaktär av fattigvård ej skola
beskattas, medan det enligt numera vunnet prejudikat likaledes är fastslaget,
att arbetslöshetsunderstöd i form av s. k. kontantunderstöd äro
underkastade beskattning såsom inkomst. Örn bidrag av allmänna medel
tillfalla juridiska personer för fullgörande av viss uppgift, lärer inkomstbeskattning
kunna ifrågakomma åtminstone där fråga är örn periodiska
bidrag, men kan å andra sidan fullgörandet av uppgiften stundom
medföra motsvarande avdragsrätt, varlör det praktiska slutresultatet
ofta lärer kunna bliva, att det allmänna bidraget ej föranleder någon
särskild beskattning.
Förutom inkomstbeskattning kan i fråga om allmänna bidrag gåvobeskattning
i vissa fall ej anses a priori utesluten. Det torde ej kunna frånkommas,
att ett sådant bidrag ofta har den juridiska formen av gåva. I
många fall torde emellertid bidragets överlämnande vara förenat med sådana
villkor örn utförande av vissa uppgifter, vilka äro hänförliga till
statsverksamhetens fullgörande, att någon gåva i verkligheten ej kan anses
föreligga. Örn understöd från det allmänna har karaktär av periodisk
''gåva’ till enskild person, synes denna ofta erhålla sådan karaktär,
att den bör i beskattningsavseende betraktas såsom inkomst.
Vad det nu föreliggande fallet angår, torde de bidrag, vilka tillfalla vederbörande
familjer i form av hyresavdrag, vara att betrakta såsom skattepliktig
inkomst. Det ovan omförmälda prejudikatet rörande arbetslöshetsunderstöd
lärer undanröja möjliga tvivelsmål i sådant avseende. Att
beloppen komma familjen till godo såsom hyresavdrag och ej kontant,
lärer i beskattningsavseende ej medföra en olikartad behandling.
Att kommuner, som erhålla bidrag av ifrågavarande slag, ej kunna
bliva skattskyldiga för desamma, ligger i sakens natur. Huruvida de
allmännyttiga företag, som i första hand erhålla familjebidrag från staten,
skola vara skattepliktiga för dessa kan vara i princip mera tvivelaktigt.
Vad angår frågan örn gåvoskatt föreligger väl emellertid här ett
sådant fall, i vilket med hänsyn till företaget åliggande förpliktelser man
ej bör anse bidraget till detsamma hava karaktär av gåva. Örn skatteplikt
för inkomst skulle anses i princip föreligga, så lärer i varje fall
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 238.
med hänsyn till den förpliktelse, som ålägges vederbörande i samband
med bidragens erhållande, någon beskattning av dessa i verkligheten ej
uppkomma.
Då, såsom av chefen för socialdepartementet framhållits, medgivande
av full skattefrihet i ifrågavarande fall lärer vara av förhållandena påkallat,
synes det följaktligen erforderligt, att i en särskild förordning
stadgande meddelas, att belopp, som från ifrågavarande anslag komma
mindre bemedlade, barnrika familjer till godo såsom hyresavdrag, ej
skola hos dessa utgöra skattepliktig inkomst. Något stadgande örn skattefrihet
för de företag, som förmedla ifrågavarande understödsverksamhet,
synes däremot icke behövligt.»
Vid promemorian var fogat ett förslag till förordning angående skattefrihet
för viss förmån av hyresavdrag, enligt vilken förmån, vilken såsom
hyresavdrag tillkommer mindre bemedlad, barnrik familj från å riksstaten
uppfört anslag för främjande av bostadsförsörjning för dylika familjer,
ej skall vid tillämpning av kommunalskattelagen och förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt utgöra skattepliktig inkomst.
Förordningen skulle enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 1936.
I ett över denna promemoria jämte författningsförslag inhämtat yttrande
har kammarrätten anfört i huvudsak följande:
»I fråga örn familjebidragens beskattning hos vederbörande fastighetsägare
röjer promemorian en viss oklarhet. Författaren synes tveksam i
vad mån skattskyldighet skulle föreligga enligt gällande lag och huruvida
i sådan händelse någon ändring därutinnan borde äga rum.
För kammarrätten synes det dock uppenbart, att fastighetsägaren i mån
av subjektiv skattskyldighet både bleve och borde bliva objektivt skattskyldig
för såväl de från staten mottagna familjebidragen som de av
familjerna erlagda hyrorna, vilka båda tillsammans skulle bilda de s. k.
standardhyrorna och bleve att taxera som inkomst av fastighet.
Beträffande frågan örn skattskyldighet för hyresavdragen, lärer det
vara ofrånkomligt, att med tillämpning av gällande regler dessa avdrag
komme att vid mottagarens taxering betraktas såsom periodiska understöd
och, då de icke bleve hänförliga till de från skatteplikt uttryckligen
undantagna dylika understöd, jämväl tagas till beskattning. Vill man
undvika detta, skulle följaktligen erfordras positivt stadgande örn skattefrihet.
För införande av sådan skattefrihet äro icke i promemorian anförda
några formliga motiv. Det åberopas endast, dels att chefen för socialdepartementet
i ovannämnda proposition (sid. 26) uttalat, att vid den
definitiva utformningen av bestämmelserna för anslaget i fråga borde
tillses, att beskattning av hyresavdragen undvekes, dels ock att en sådan
utformning visat sig svår att erhålla utan föreskrift i skattelagstiftningen
om skattefrihet.
De skäl som kunna och böra åberopas för skattefrihet i förevarande avseende
äro, efter kammarrättens förmenande, rent praktiska. Örn hyresavdragen
bleve beskattade, skulle detta innebära, att stat och kommun
i skatteväg toge igen en del av vad som givits i hyresavdrag, varav i sin
ordning kunde följa, att avdragen finge i motsvarande mån ökas, vilket
allt onekligen innebure en opraktisk och onödig omgång för principens
skull.
Departements
chefen.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 238.
Promemorieförfattaren laar tänkt sig, att den blivande undantagsbestämmelsen
skulle lämnas i en särskild författning. Denna form för ändring
av en redan bestående författning är alltid förenad med viss risk
och besvär för dem som skola tillämpa bestämmelserna och bör i varje
fall vara begränsad till lagstiftning av mera tillfällig natur. Då i förevarande
fall är fråga örn ett beskattningsobjekt som åsyftas skola förekomma
under flera tiotal år framåt, synas goda skäl tala för att inpassa
föreskriften örn dess skattefrihet på vederbörligt ställe i gällande skattelag,
varvid synas kunna lämpligen komma ifråga anvisningarna till antingen
19 § (såsom punkt 3) eller 32 § (såsom punkt 10) kommunalskattelagen.
»
Det inom finansdepartementet utarbetade, till kammarrätten remitterade
författningsförslaget har av detta ämbetsverk lämnats utan annan
erinran än att det ifrågasatts att införa erforderlig föreskrift rörande
skattefrihet för förmån av hyresavdrag i kommunalskattelagen. Med
hänsyn till ifrågavarande anslags speciella natur synes mig emellertid
anordningen att införa stadgande örn skattefrihet i en särskild förordning
vara att föredraga.
Kammarrätten har gjort vissa uttalanden rörande frågan örn beskattning
av de kommuner eller stiftelser m. fl., vilka kunna komma att förmedla
den ifrågavarande bidragsverksamheten. I den remitterade promemorian
har uttalats tvekan örn vad i sådant avseende vore riktigt. I
själva verket lära olika betraktelsesätt rörande denna fråga vara möjliga.
Det väsentliga synes emellertid vara, att den beskattning, som
skulle åkomma ifrågavarande förmedlare, därest ingen understödsverksamhet
förekomme, ej bör undergå någon ändring genom denna verksamhet.
Såsom förmedlare skulle fungera framför allt kommuner och stiftelser,
vilka stundom torde vara att hänföra till fromma stiftelser. Såväl
kommuner som fromma stiftelser äro befriade från kommunal inkomstskatt
för bland annat inkomst av tjänst och inkomst av tillfällig
förvärvsverksamhet, till vilka kategorier inkomst av statsbidrag, i den
mån sådan beskattas, vanligen torde vara att hänföra, men äro skattskyldiga
för inkomst av fastighet, i vilken influtna hyror inräknas. Om
ej beskattningseffekten genom bidragsverksamheten skall ändras utan
inkomst av fastighet redovisas till samma belopp som dessförinnan, synes
i varje fall det betraktelsesättet naturligt, att förmedlarna för bostäderna
i fråga erhålla full standardhyra. Örn de belopp, som hyresavdragen
representera, skola anses utgöra av staten eller av hyresgästerna erlagda
hyror kan måhända vara föremål för olika meningar. Kammarrätten
har utgått från det förra betraktelsesättet, medan promemorian avfattats
från den senare utgångspunkten och berört den möjligheten, att
dessutom vissa förmedlare skulle kunna anses skattskyldiga för statsbidragen,
i vilket fall dessa emellertid komme att gå i kvittning med de
understöd som förmedlaren utgåve till de därtill berättigade familjerna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 238.
7
Att ingen beskattning utöver den, som skulle åkomma förmedlaren, örn
ingen understödsverksambet förekomme, vid olika betraktelsesätt blir det
praktiska resultatet, därom synes ingen meningsskiljaktighet råda.
Jag förordar följaktligen att författningsförslaget i fråga förelägges
riksdagen i den form det remitterats till kammarrätten.
Föredraganden hemställer därefter, att förenämnda inom finansdepartementet
utarbetade förslag till förordning angående skattefrihet för
viss förmån av hyresavdrag måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen
att proposition av den lydelse bilaga vid
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
IJr protokollet:
Elis Lindahl.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1935:301 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående lagstiftning till arbetsfredens främjande m. m. a1 i texten
- BevU 1935:60 Betänkande, i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag. s. 1 i texten