Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 13 § andra stycket lagen för Sveriges riksbank den 30 juni 1934 och av §§ 9 och 17 lagen om rikets mynt den 30 maj 1873

1935-05-10 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:241, Med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 13 § andra stycket lagen för Sveriges riksbank den 30 juni 1934 och av §§ 9 och 17 lagen om rikets mynt den 30 maj 1873

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

o

Nr 241.

Kungl. Maurts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen

av 13 § andra stycket lagen för Sveriges riksbank den 30 juni

1934 och av §§ 9 och 17 lagen om rikets mynt den 30 maj 1873;

given Stockholms slott den 10 maj 1935.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående rätt för Konungen att i

vissa fall inställa tillämpningen av 18 § andra stycket lagen för Sveriges

riksbank den 30 juni 1934 (nr 437) och av §§ 9 och 17 lagen örn rikets

mynt den 30 maj 1873 (nr 31).

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 241.

Förslag

till

Lag

angående rätt för finnängen att i vissa fall inställa tillämpningen av

13 § andra stycket lagen för Sveriges riksbank den 30 juni 1934

(nr 437) och av §§ 9 och 17 lagen om rikets mynt den

30 maj 1873 (nr 31).‘

Härigenom förordnas som följer:

Örn sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt,

må Konungen, på framställning av fullmäktige i riksbanken och

efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret,

ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 13 § andra

stycket lagen för Sveriges riksbank den 30 juni 1934 riksbanken åliggande

skyldigheten att inlösa guld i plants, som för riksbankens räkning till

myntverket avlämnas,

än även förklara, att bestämmelserna i §§ 9 och 17 lagen örn rikets mynt

den 30 maj 1873, örn rätt för en var, som vid myntverket inlämnar guld,

att därför erhålla guldmynt och örn vissa för Norge och Danmark präglade

mynts likställdhet i angivna avseenden med rikets mynt, under viss

tid icke skola äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och gäller

till och med den 31 januari 1936. Av Konungen jämlikt denna lag

meddelad bestämmelse må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda

dag.

1 Senaste lydelse av § 9 se 1881:35 och av § 17 se 1920:309.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 maj 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

I 10 § andra stycket av den numera upphävda lagen för Sveriges riksbank

den 12 maj 1897 stadgades, att guld i plants, som för riksbankens

räkning till myntverket avlämnades, skulle av riksbanken inlösas med

guldets värde i svenskt mynt efter avdrag för myntningskostnad. I den

nu gällande lagen för Sveriges riksbank den 30 juni 1934, vilken trätt

i kraft den 1 januari 1935, finnes motsvarande stadgande intaget i 13 §

andra stycket.

Enligt § 9 lagen örn rikets mynt den 30 maj 1873 äger en var, som vid

rikets myntverk till myntning inlämnar guld, att därför mot stadgade

avgifter erhålla tjugukronestycken eller tiokronestycken.

Av § 17 sistnämnda lag framgår, att åtskilliga i samma lag införda

stadganden om rikets mynt, dess giltighet som betalningsmedel samt dess

inväxling och utgivande av statens kassor skola, på sätt mellan Sverige,

Norge och Danmark avslutade konventioner förmå, även gälla om de i

överensstämmelse med samma konventioner för Norge och Danmark

präglade mynt.

I proposition (nr 259) till 1932 års riksdag framlade Kungl. Maj:t — i

enlighet med framställning av fullmäktige i riksbanken — förslag till lag

angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av

10 § andra stycket lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av

§§ 9 och 17 lagen örn rikets mynt den 30 maj 1873. I propositionen anförde

föredragande departementschefen, att han lika med fullmäktige i

riksbanken funne försiktigheten bjuda, att möjlighet bereddes Kungl.

Maj:t att, där sådant efter riksdagens avslutande påkallades av inträffade

utomordentliga omständigheter, sätta ifrågavarande stadganden i

riksbankslagen och myntlagen ur kraft för viss tid, samt att det syntes

lämpligt att lagens giltighet utsträcktes till dess viss kortare tid förflutit

efter det 1933 års riksdag samlats. Lagen, vilken antogs av riksdagen

(riksdagens skrivelse nr 320) och utfärdades den 17 juni 1932 (nr

214), innehöll i enlighet härmed, att örn sådant med hänsyn till utomordentliga

omständigheter prövades nödigt, Konungen ägde att, på framställning

av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige i

riksgäldskontoret, ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departeme riischefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

10 § andra stycket lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken

åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants, som för riksbankens

räkning till myntverket avlämnas, än även förklara, att bestämmelserna

i §§ 9 och 17 lagen örn rikets mynt den 30 maj 1873, örn rätt för en var,

som vid myntverket inlämnar guld, att därför erhålla guldmynt, och örn

vissa för Norge och Danmark präglade mynts likställdhet i angivna avseenden

med rikets mynt, under viss tid icke skulle äga tillämpning. Lagen

trädde i kraft den 19 juni 1932 och gällde till och med den 31 januari

1933.

Jämväl 1933 och 1934 års riksdagar antogo av Kungl. Maj:t framlagda

förslag till lagar av enahanda innehåll som den i det föregående nämnda.

Den av 1933 års riksdag antagna lagen, vilken utfärdades den 26 juni 1933

(nr 414), trädde i kraft den 30 i samma månad och gällde till och med

den 31 januari 1934. Den senaste lagen i ämnet utfärdades den 30 juni

1934 (nr 389), trädde i kraft påföljande dag samt gällde till och med den

31 januari 1935.

Ingen av de här avsedda tre lagarna blev under sin giltighetstid tilllämpad.

I skrivelse den 18 april 1935 ha fullmäktige i riksbanken hemställt, att

Kungl. Majit måtte även till innevarande års riksdag framlägga förslag

till lag av det innehåll, som här förut angivits.

Med hänsyn till de rådande förhållandena torde jämväl i år riksdagens

bemyndigande böra inhämtas för Kungl. Majit att, där sådant efter

riksdagens avslutande finnes påkallat, för viss tid sätta ifrågavarande

stadganden i riksbankslagen och myntlagen ur kraft. Jag förordar därför

i enlighet med bankofullmäktiges hemställan, att för riksdagen nu

framlägges förslag till lag av enahanda innehåll som de vid senaste tre

riksdagar antagna. Den nya lagen synes böra gälla till utgången av januari

månad 1936.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att upprättat

förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tilllämpningen

av 13 § andra stycket lagen för Sveriges riksbank den 30 juni

1934 (nr 437) och av §§ 9 och 17 lagen om rikets mynt den 30 maj 1873

(nr 31) måtte i proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition, av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Elis Lindahl.

3 51405. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:258 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 13 a1 i texten
  2. BU 1935:70 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tilllämpningen av 13 § andra styck s. 4 i texten