Sök i Ratio Lex

Rörande godkännande av ett avtal mellan Sverige och Tyska riket angående handräckning i beskattning särenden

1935-05-17 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:243, Rörande godkännande av ett avtal mellan Sverige och Tyska riket angående handräckning i beskattning särenden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2kS.

1

Nr 243.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen rörande godkännande av

ett avtal mellan Sverige och Tyska riket angående

handräckning i beskattning särenden; given Stockholms

slott den 17 maj 1935.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch

utrikesdepartementsärenden för den 10 maj 1935 och över finansärenden

för denna dag samt med överlämnande av ett den 14 maj 1935 undertecknat

avtal mellan Sverige och Tyska riket angående handräckning i beskattningsärenden,

med till avtalet hörande slutprotokoll, vill Kungl. Majit härmed

föreslå riksdagen att godkänna berörda avtal och slutprotokoll.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1985.

1 sami. Nr 8k3.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr %i8.

Avtal

mellan Konungariket Sverige och

Tyska riket angående handräckning

i beskattningsärenden.

Konungariket Sverige och Tyska riket

hava överenskommit att sluta avtal

angående handräckning i beskattningsärenden.

För detta ändamål hava till fullmäktige

utsett:

Hans Maj:t Konungen av Sverige:

Sveriges Minister i Berlin

E. af Wirsén,

Tyske Rikskanslern:

Ministerialdirektören i tyska utrikesministeriet
Richard

Meyer och

Ministerialdirektören i tyska riksfinansministeriet
Professor

Dr. Otto Hedding,

vilka, efter att hava granskat varandras

fullmakter och funnit dem i

god och behörig form, överenskommit

örn följande bestämmelser:

I. Avtalets tillämpningsområde.

Artikel I.

(1) Med skatter avses i detta avtal

a) de skatter, å vilka tillämpas avtalet

den 25 april 1928 mellan Konungariket

Sverige och Tyska riket

angående utjämnande av den in- och

den utländska beskattningen, särskilt

till undvikande av dubbelbeskattning,

såvitt angår direkta skatter, samt

b) andra offentliga avgifter, såframt

de utgå för de avtalslutande

staternas eller de tyska delstaternas

räkning eller ock i form av tilläggsskatter

eller bidrag utgå för andra offentligrättsliga

juridiska personers

räkning efter samma grunder som de

under a) och b) omförmälda skatter

Ve rtrag

zwischen dem'' Deutsch en Reich und

dem Königreich Schweden liber

Amts- und Rechtshilfe in Steuers«achen.

Das Deutsche Reich und das Königreich

Schweden sind iibereingekommen,

emen Vertrag liber Amts- und

Rechtshilfe in Steuersachen abzuschliessen.

Zu diesem Zwecke haben zu Bevollmächtigten

ernannt:

der Deutsche Reichskanzler:

den Ministerialdirektor im Auswärtigen

Arnt,

Richard Meyer, und

den Ministerialdirektor im Reichsfinanzministerium,

Professor Dr. Otto Hedding,

Seine Majestät der König von Schweden:
den

Schwedischen Gesandten in

Berlin,

E. af Wirsén,

die, nachdem sie ihre Vollmachten

gepriift und in guter und gehöriger

Form befunden haben, liber folgende

Bestimmungen ubereingekommen sind:

I. Anwendungsgebiet des Vertrages.

Artikel I.

(1) Als Steuern im Sinne dieses

Vertrages gelten

a) die Steuern, auf welche das Abkommen

zwischen dem Deutschen

Reich und dem Königreich Schweden

zur Ausgleichung der in- und ausländischen

Besteuerung insbesondere

zur Vermeidung der Doppelbesteuerung

auf dem Gebiete der direkten

Steuern vom 25. April 1928 Anwendung

findet,

b) andere öffentliche Abgaben, soweit

sie flir Rechnung der vertragschliessenden

Staaten oder der deutschen

Länder oder in der Form von

einheitlich mit den unter a) und b)

erwähnten Steuern und Abgaben zu

erhebenden Zuschlägen oder Beiträgen

för Rechnung anderer juristischen Per
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr S^8.

3

och avgifter, ävensom alla värdestegringsskatter.

(2) Uteslutna äro likväl tullar och

avgifter å förbrukning; omsättningsoch

lyxskatter anses, såvitt detta avtals

tillämpningsområde angår, icke

såsom avgifter å förbrukning.

n. Förfarandet vid handräckning i

beskattningsärenden.

Artikel II.

Båda staterna förplikta sig att ömsesidigt

lämna varandra handräckning

i alla beskattningsärenden såväl vid

utredning rörande och fastställande av

skatter och säkerheter som ock i fullföljdsförfarandet

och vid indrivning

av skatt.

Artikel III.

(1) Vid behandling i beskattningsärenden

av framställningar rörande

handräckning, däri inbegripes delgivning

av handlingar, sker skriftväxlingen

direkt mellan myndigheterna i de

båda staterna.

(2) Behöriga att direkt översända

och emottaga framställningar rörande

delgivning och annan handräckning

äro för Sveriges del länsstyrelserna

och för Tyska rikets del de högre myndigheter,

som handhava riksfinansförvaltningen

(die Landesfinanzämter).

(3) Har den myndighet, till vilken

framställning gjorts, icke lokal behörighet,

åligger det densamma att å

ämbetets vägnar befordra handlingen

till behörig myndighet och ofördröjligen

härom underrätta den myndighet,

från *vilken framställningen utgått.

Artikel IV.

Den handling, vari framställning

angående handräckning göres, skall,

såframt icke annat överenskommes, vara

avfattad på det officiella språket i

den stat, till vilken framställningen göres,

eller vara åtföljd av en översättning

till detta språk. I handlingen

skola angivas den myndighet, från

sonen des öffentlichen Rechts erhoben

werden, sowie alle Steuern auf den

Wertzuwachs.

(2) Ausgeschlossen sind jedoch Zölle

und Verbrauchsabgaben; die Umsatzund

Luxussteuern gelten fur den Anwendungsbereich

dieses Vertrages

nicht als Verbrauchsabgaben.

II. Verfahren der Amts- und Rechts*

hilfe in Steuersaehen.

Artikel II.

Beide Staaten verpflichten sich, in

allen Steuersaehen sowohl bei der Ermittlung

und Festsetzung von Steuern

und Sicherheiten als auch im Rechtsmittelverfahren

und in der Beitreibung

sich gegenseitig Amts- und Rechtshilfe

zu Risten.

Artikel III.

(1) In Steuersaehen erfolgt die Erledigung

von Amts- und Rechtshilfeersuchen

mit Einschluss der Zustellung

von Schriftstucken in unmittelbarem

Geschäftsverkehr der Behörden der heiden

Staaten.

(2) Fur unmittelbare Ubermittlung

von Zustellungs- und sonstigen Ängsund

Rechtshilfeersuchen sowie fur ihre

Entgegennahme sind auf seiten des

Deutschen Reichs die Landesfinanzämter,

auf seiten des Königreichs

Schweden die Vorstände der Provinzbehörden

(Länsstyrelserna) zustän
dig.

(3) Ist die ersuchte Behörde örtlich

unzuständig, so hat sie das Ersuchen

an die zuständige Behörde von Amts

wegen abzugeben und die ersuchende

Behörde hiervon unverziiglich zu benachrich

tigen.

Artikel IV.

Das Ersuchungsschreiben muss in

der Amtssprache des ersuchten Staates

abgefasst oder von einer tlbersetzung

in dieser Sprache begleitet sein, sofern

nichts anderes vereinbart werden sollte.

In dem Ersuchungsschreiben sind die

ersuchende Behörde, der Name und

Beruf (Stand) der Beteiligten sowie,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

vilken framställningen utgått, namn

och yrke (ställning) för dem saken

gäller ävensom, därest fråga är örn

delgivning av handling, mottagarens

adress och handlingens beskaffenhet.

Artikel V.

(1) Delgivning skall ombesörjas av

vederbörande myndighet i den stat,

hos vilken åtgärden begärts. Denna

myndighet kan utom i de fall, som

avses i punkt (2), inskränka sig till

att verkställa delgivningen genom

handlingens överlämnande till mottagaren,

såvitt denne är villig mottaga

densamma.

(2) På önskan av den stat, från

vilken framställningen utgått, skall,

såframt handlingen är avfattad på

det officiella språket i den stat, hos

vilken framställningen gjorts, eller åtföljes

av översättning till detta språk,

handlingen delgivas i den form, som

för verkställande av liknande delgivning

är föreskriven i lagstiftningen i

den stat, hos vilken delgivning begärts.

Artikel YI.

Delgivningen skall styrkas genom

antingen ett daterat och legaliserat

mottagningsbevis, utfärdat av mottagaren,

eller ett intyg av myndigheten

i den stat, hos vilken framställningen

blivit gjord, av vilket intyg

framgår, att delgivning ägt rum, samt

formen och tiden för delgivningen.

Artikel VII.

(1) Den myndighet, till vilken

framställning örn handräckning riktas,

är skyldig att efterkomma densamma

och därvid använda samma tvångsmedel

som vid behandling av en motsvarande

begäran från myndighet i den

stat, hos vilken framställningen göres.

Även formen för behandlingen rättar

sig efter lagstiftningen i den stat, till

vilken framställningen riktats; dock

skall på begäran av den myndighet,

som gjort framställningen, viss form

im Falle der Zustellung, die Adresse

des Empfängers und die Art des zuzustellenden

Schriftstucks anzugeben.

Artikel V.

(1) Fur die Zustellung hat die zuständige

Behörde des ersuchten Staates

Sorge zu tragen. Diese Behörde kann

sich, abgesehen von den im Åhs. (2)

vorgesehenen Fällen, darauf beschranken,

die Zustellung durch tlbergabe

des Schriftstuckes an den Empfänger

zu bewirken, sofern er zur Annahme

bereit ist.

(2) Auf Wunsch des ersuchenden

Staates ist das zuzustellende Schriftstuck

in der durch die innere Gesetzgebung

des ersuchten Staates fur die Bewirkung

gleichartiger Zustellungen

vorgeschriebenen Form zuzustellen,

sofern es in der Amtssprache des ersuchten

Staates abgefasst oder von

einer tjbersetzung in dieser Sprache

begleitet ist.

Artikel VI.

Die Zustellung wird entweder durch

ein mit Datum versehenes und beglaubigtes

Empfangsbekenntnis des

Empfängers oder durch ein Zeugnis

der Behörde des ersuchten Staates, aus

dem sich die Tatsache, die Form und

die Zeit der Zustellung ergeben, nachgewiesen.

Artikel VII.

(1) Die Behörde, an die das Amtsoder

Ilechtshilfeersuchen gerichtet

wird, ist verpflichtet, ihm zu entsprechen

und dabei dieselben Zwangsmittel

anzuwenden wie bei der Erledigung

eines entsprechenden Ersuchens

der Behörde des ersuchten Staates.

Auch die Formen der Erledigung richten

sich nach den Gesetzen des ersuchten

Staates; doch ist auf Antrag

der ersuchenden Behörde nach einer besonderen

Form zu verf ahren, sofern

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-k-S.

5

iakttagas, såframt denna icke strider

mot lagstiftningen i den stat, hos vilken

framställningen skett.

(2) Användande av tvångsmedel,

som är tillåtet inom den stat, hos vilken

framställningen gjorts, är uteslutet,

såvitt icke den stat, från vilken

framställningen utgått, beträffande en

motsvarande framställning kan använda

ett likartat tvångsmedel.

(3) Den myndighet, som gjort framställningen,

skall på begäran underrättas

örn tid och plats för förrättning,

som företages i anledning av framställningen.

Parterna äro berättigade

att låta representera sig eller att vara

närvarande vid förrättningen i enlighet

med de allmänna bestämmelserna i

den stat, till vilken framställningen

skett.

Artikel VIII.

För behandling av framställningar

örn handräckning, däri inbegripes delgivning

av handlingar, må icke uppbäras

några avgifter eller ersättningar

för kostnader. Undantagna äro,

såframt ej annat överenskommes, ersättningar

till dem, som meddelat

upplysningar, eller till sakkunniga,

ersättningar för kostnader, som föranletts

genom förrättningsmäns medverkan

uti de i artikel V punkt

(2) angivna fall eller genom användande

av viss form enligt artikel VII

punkt (1), ävensom ersättning för

kostnader, uppkomna genom rättegångar,

som föranledas av handräckningens

verkställande och som handläggas

vid de allmänna domstolarna.

Artikel IX.

Bestämmelserna i detta avtal äga ej

tillämpning å handräckning vid indrivningsförfarande

i den mån i artiklarna

X och XI annorlunda är föreskrivet.

Artikel X.

(1) Exigibla beslut i beskattningsärenden

med undantag av beslut örn

kvarstad och liknande tvångsmedel

skola efter framställning från den hög
-

diese der Gesetzgebung des ersuchten

Staates nicht zuwiderläuft.

(2) Die Anwendung eines im Gebiete

des ersuchten Staates zulässigen

Zwangsmittels ist ausgeschlossen, soweit

der ersuchende Stååt im Falle

eines entsprechenden Ersuchens nicht

in der Lage wäre, ein gleichartiges

Zwangsmittel anzuwenden.

(3) Die ersuchende Behörde ist auf

ihr Verlangen von der Zeit und dem

Örte der auf das Ersuchen vorzunehmenden

Handlung zu benachrichtigen.

Die Beteiligten sind berechtigt, sich

bei der Handlung nach den allgemeinen,

in dem ersuchten Staate massgebenden

Vorschriften vertreten zu lassen

oder ihr beizuwohnen.

Artikel VIII.

För die Erledigung von Amts- und

Hechtshilfeersuchen mit Einschluss

der Zustellung von Schriftstucken

durfen keinerlei Gebuhren oder Auslagen

erhoben werden; ausgenommen

sind vorbehaltlich anderweitiger Ubereinkunft

die an Auskunftspersonen

oder Sachverständige gezahlten Entschädigungen,

die Auslagen, die durch

die Mitwirkung eines Vollziehungsorgans

in den Fällen des Artikel V

Abs. (2) oder durch die Anwendung

einer besonderen Form gemäss Artikel

VII Abs. (1) entstanden sind, sowie

die Kosten von Rechtsstreitigkeiten,

die zur Durchfuhrung der Amtsund

Hechtshilfeersuchen vor den ordentlichen

Gerichten gefiihrt werden.

Artikel IX.

Auf die Hechtshilfe im Beitreibungsverfahren

findén die Bestimmungen

dieses Vertrages insoweit keine

Anwendung, als in den Artikeln X

und XI etwas Abweichendes angeordnet

ist.

Artikel X.

(1) Vollstreckbare Verfugungen

(Entscheidungen, Beschlusse, Anordnungen)

in Steuersachen mit Ausnahme

von Arrestanordnungen sind

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr

sta finansmyndigheten inom den ena

staten till motsvarande myndighet i

den andra staten utan särskild kostnad

erkännas såsom gällande i den senare

staten och där verkställas. Dylikt

erkännande skall meddelas uttryckligen.

(2) De i punkt (1) angivna besluten

skola utan parternas särskilda hörande

verkställas i enlighet med lagstiftningen

i den stat, inom vilken

verkställigheten skall äga rum.

(3) Vid framställningen örn verkställighet

skall fogas förklaring av

vederbörande myndighet i den stat,

från vars sida framställningen skett*

att beslutet är exigibelt; denna myndighets

behörighet skall bestyrkas av

den högsta finansmyndigheten i nämnda

stat.

(4) Såframt ej annat överenskommes

skall den handling, på grund

varav verkställighet skall ske, till den

del den innefattar själva beslutet vara

åtföljd av översättning, avfattad å det

officiella språket i den stat, till vilken

framställningen gjorts.

(5) Förklaring och bestyrkande, varom

i punkt (3) förmäles, skola vara

åtföljda av översättning till det officiella

språket i den stat, till vilken

framställningen skett.

Artikel XI.

Framställning örn visst slag av verkställighet

skall i möjligaste mån efterkommas,

såframt nämnda slag av

verkställighet är tillåtet i beskattningsärenden

enligt lagstiftningen både

i den stat, som gjort framställningen,

och i den stat, till vilken framställningen

riktats; i övrigt regleras

sättet för verkställigheten och förfarandet

därvid, på sätt i artikel X

punkt (2) stadgas, i enlighet med lagstiftningen

i den stat, till vilken framställningen

skett.

Artikel XII.

(1) Handräckning medgives blott

såvitt avser skatteanspråk mot skattskyldiga,

som tillhöra allenast den

stat, från vilken framställningen

gjorts; mot andra skattskyldiga med
-

auf Antrag, der von der obersten

Finanzverwaltungsbehörde des emen

Staates an die gleiche Behörde des

anderen ''Staates zu richten ist, kostenfrei

anzuerkennen und zu vollstrekken.

Die Anerkennung muss ausdrucklich

ausgesprochen werden.

(2) Die im Åhs. (1) bezeichneten

Verfugungen werden Öhne Anhörung

der Parteien gemäss der Gesetzgebung

des Staates vollstreckt, in dem die

Vollstreckung betrieben wird.

(3) Dem Ersuchen um Vollstrekkung

ist eine Erklärung der zuständigen

Behörde des ersuchenden Staates

beizufiigen, dass die Verfiigung

vollstreckbar ist; die Zuständigkeit

dieser Behörde ist durch die oberste

Finanzverwaltungsbehörde des ersuchenden

Staates zu bescheinigen.

(4) Der entscheidende Spruch der

Verfiigung muss vorbehaltlich anderweitiger

TJbereinkunft von einer tjbersetzung

begleitet sein, die in der

Amtssprache des ersuchten Staates abgefasst

ist.

(5) Die Erklärung und die Bescheinigung

gemäss Abs. (3) mössén von

einer Dbersetzung in der Amtssprache

des ersuchten Staates begleitet sein.

Artikel XI.

Dem Ersuchen um eine bestimmte

Art der Vollstreckung soll möglichst

entsprochen werden, soweit diese Art

der Vollstreckung nach dem Rechte

des ersuchenden und des ersuchten

Staates in Steuersachen zulässig ist;

im iibrigen richten sidi die Art und

Durchfökning der Vollstreckung gemäss

Artikel X Abs. (2) nach dem

Rechte des ersuchten Staates.

Artikel XII.

(1) Die Amts- und Rechtshilfe wird

zur Durchfuhrung von Steueranspruehen

nur gegen Steuerpflichtige gewährt,

die nur die Staatsangehörigkeit

des ersuchenden Staates besitzen,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

7

gives dock handräckning, örn skattefordringarna

förfallit till betalning

vid en tidpunkt, då de skattskyldiga

tillhörde allenast nämnda stat. Därest

fråga är om delgivning eller örn infordrande

av upplysningar angående

förhållanden, vilka äro kända för den

myndighet, till vilken framställningen

skett, medgives handräckning utan avseende

å vilken stat de skattskyldiga

tillhöra.

(2) Framställning örn handräckning

kan avböjas, om den stat, hos vilken

handräckningen begärts, anser densamma

ägnad att äventyra dess höghetsrättigheter

eller säkerhet.

(3) Framställning örn infordrande

av sådana upplysningar, uppgifter

eller utlåtanden, som författningsenligt

må meddelas i den stat, till

vilken framställningen riktats, från

personer, som icke såsom skattskyldiga

hava i saken del, kan avböjas,

därest den stat, som gjort framställningen,

enligt sin egen lagstiftning

icke kan infordra motsvarande

upplysningar, uppgifter eller utlåtanden.

Detsamma gäller framställning,

som avser meddelanden om faktiska

eller rättsliga förhållanden, såframt

kännedomen om dessa förhållanden

endast kan vinnas på grund av sådana

åligganden att avgiva upplysningar,

uppgifter eller utlåtanden, som

icke gälla inom den stat, från vilken

framställningen skett, ävensom framställningar

av alla slag, därest de ej

kunna efterkommas utan kränkning

av affärs-, drifts- eller yrkeshemlighet.

Artikel XIII.

(1) Efterkommes framställningen

Irnit eller delvis, skall den myndighet,

som gjort framställningen, ofördröjligen

underrättas om utgången av ärendet.

(2) Försåvitt framställningen icke

efterkommes, skall den myndighet, som

gjort framställningen, ofördröjligen

underrättas därom, och skola därvid

gegen andere Steuerpflichtige jedoch

dann, wenn die Steueranspriiche in

einem Zeitpunkt fällig geworden sind,

zu dem die Steuerpflichtigen nur die

Staatsangehörigkeit des ersuchenden

Staates besassen. Werden Zustellungen

oder Auskiinfte liber Umstände

begehrt, die der ersuchten Behörde

bekannt sind, so wird die Amts- lind

liechtshilfe gewährt ohne Riicksicht

auf die Staatsangehörigkeit der Personen,

gegen weicke die Steueranspriiche

durchgefiihrt werden sollen.

(2) Die Amts- und Rechtshilfe

kann abgelehnt werden, wenn der

Stååt, der um die Hilfeleistung ersucht

ist, sie flir geeignet hält, seine

Hoheitsrechte oder seine Sickerheit zu

gefährden.

(3) Ersuchen, auf Grund deren im

Gebiete des ersuchten Staates zulässige

Auskiinfte, Anzeigen oder Gutachten

von Personen, die nicht als

Steuerpflichtige beteiligt sind, eingezogen

werden sollen, können abgelehnt

werden, soweit der ersuchende Stååt

nach seiner eigenen Gesetzgebung

nicht in der Lage ist, entsprechende

Auskiinfte, Anzeigen oder Gutachten

zu verlangen. Das Gleiche gilt flir

Ersuchen, die auf Mitteilung tatsächlicher

Verhältnisse oder rechtlicher

Beziehungen gerichtet sind, sofern die

Fen ti tnis dieser Verhältnisse oder Beziehungen

nur auf Grund von Auskunfts-,

Anzeige- oder Gutachterpflichten

gewonnen ist, die in dem Gebiete

des ersuchenden Staates nicht

bestehen, sowie fihr Ersuchen aller

Art, soweit ihnen nur unter Verletzung

emes Geschäfts-, Betriebs- oder

Gewerbegeheimnisses geniigt werden

könnte.

Artikel XIII.

(1) Wird dem Ersuchen ganz oder

teilweise entsprochen, so ist die ersuchende

Behörde liber die Art der

Erledigung unverziiglich zu unterrichten.

(2) Soweit dem Ersuchen nicht

entsprochen wird, ist die ersuchende

Behörde hiervon unter Angabe der

Grunde und der sonst bekannt ge
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h8.

angivas skälen för beslutet och de eljest

framkomna omständigheter, som

äro av betydelse för ärendets vidare

behandling.

Artikel XIV.

Å förfrågningar, upplysningar, uppgifter

och utlåtanden ävensom andra

meddelanden i handräckningsväg tilllämpas

i envar av de båda staterna

där gällande författningsbestämmelser

rörande tystnadsplikt och handlingars

hemlighållande.

lil. Legalisering av urkunder.

Artikel XV.

(1) Av beskattningsdomstol i den

ena staten upprättade, utfärdade eller

bestyrkta urkunder behöva, därest

de äro försedda med domstolens sigill

eller stämpel, ej någon legalisering för

att användas i beskattningsärenden

inom den andra statens område.

(2) Till omförmälda urkunder höra

även av tjänsteman hos domstolen underskrivna

urkunder, såframt sådan

underskrift är tillräcklig enligt lagstiftningen

i den stat, domstolen tillhör.

Artikel XVI.

(1) Urkunder, vilka i en av de båda

staterna upprättats, utfärdats eller bestyrkts

av högre förvaltningsmyndighet,

som handlägger beskattningsärenden,

och försetts med myndighetens

sigill eller stämpel, behöva ej någon

legalisering för att användas i beskattningsärenden

inom den andra statens

område.

(2) De båda staterna skola angiva

de ifrågakommande myndigheterna i

en förteckning, som när som helst kan

i samförstånd mellan staterna i administrativ

ordning ändras eller fullständigas.

IV. Slutbestämmelser.

Artikel XVII.

De högsta finansmyndigheterna i

de båda staterna kunna träffa ytter
-

wordenen Umstände, die flir die Weiterfiihrung

der Sache von Bedeutung

sind, unverztiglich zu benachrichtigen.

Artikel XIV.

Auf die Anfragen, Ausktinfte, Anzeigen

und Gutachten sowie auf

sonstige Mitteilungen im Wege der

Amts- und Rechtshilfe findén in jedem

der heiden Staaten die gesetzlichen

Vorschriften dieses Staates

tiber die Amtsverschwiegenheit und

Geheimhaltung Anwendung.

III. Beglaubigung von Urkunden.

Artikel XV.

(1) Die von Finanzgerichten des

einen Staates aufgenommenen, ausgestellten

oder beglaubigten Urkunden

bedtirfen, wenn sie mit dem Siegel

oder Stempel des Gerichts versehen

sind, zum Gebrauch im Gebiete des

anderen Staates in Steuersachen beiner

Beglaubigung (Legalisation).

(2) Zu den bezeichneten Urkunden

geboren auch die von dem Gerichtsschreiber

unterschriebenen Urkunden,

sofern diese Unterschrift nach den Gesetzen

des Staates gentigt, dem das

Gericht angehört.

Artikel XVI.

(1) Urkunden, die von der ebersten

oder einer höheren Finanzverwaltungsbehörde

des einen der heiden Staaten

aufgenommen, ausgestellt oder beglaubigt

und mit dem Siegel oder

Stempel der Behörde versehen sind,

bedtirfen zum Gebrauch im Gebiete

des anderen Staates in Steuersachen

heiner Beglaubigung (Legalisation).

(2) Die heiden Staaten werden die

in Betracht kommenden Behörden in

einem Verzeichnis bekanntgeben, das

im beiderseitigen Einverständnis jederzeit

auf dem Verwal tungs wege geändert

oder ergänzt werden kann.

IV. Schlussbestimmungen.

Artikel XVII.

Die ebersten Finanzverwaltungsbehörden

der beiden Staaten können wei
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

9

ligare överenskommelser i enlighet med

detta avtals syftemål. De kunna särskilt

förena sig örn bestämmelser angående

behandling av andra penningprestationer

på beskattningsområdet,

angående redovisning av indrivna belopp

och örn fastställande av genomsnittskurs

för omräkning av belopp,

beträffande vilka verkställighet skall

ske.

Artikel XVIII.

Detta avtal, som är avfattat i dubbla

originalexemplar på svenska och

tyska språken, skall ratificeras, för

Sveriges del av Hans Maj :t Konungen

av Sverige med riksdagens samtycke.

Ratifikationshandlingarna skola snarast

möjligt utväxlas i Stockholm.

Avtalet träder i kraft med utväxling

av ratifikationshandlingarna och

förbliver gällande, så länge detsamma

icke uppsäges av någon av de avtalslutande

staterna. Uppsägning skall

äga rum minst fyra månader före ett

kalenderårs utgång. Sker uppsägningen

i rätt tid, upphör avtalet att gälla

med kalenderårets utgång. Har uppsägningstiden

ej iakttagits, upphör avtalet

att gälla med utgången av nästföljande

kalenderår.

Till bekräftelse härå hava de båda

staternas fullmäktige undertecknat avtalet.

Berlin den 14 maj 1935.

tere Vereinbarungen im Sinne dieses

Vertrages treffen. Sie können insbesondere

Bestimmungen liber die Behandlung

von Geldleistungen anderer

Art auf steuerlichem Gebiete, liber die

Abfiihrung von Vollstreckungserlösen

und die Festsetzung emes Durchschnittskurses

flir die Umrechnung der

Beträge vereinbaren, wegen deren eine

Vollstreckung zu erfolgen hat.

Artikel XVIII.

Dieser Vertrag, ausgefertigt in doppelter

Urschrift in deutscher und

schwedischer Sprache, soll ratifiziert

werden und zwar schwedischerseits

von Seiner Majestät dem König von

Schweden mit Zustimmung des Reichstags.

Die Ratifikationsurkunden sollen

baldmöglichst in Stockholm ausgetauscht

werden. Der Vertrag tritt

mit dem Austausch der Ratifikationsurkunden

in Kraft und bleibt so

lange in Geltung, als er nicht von

einem der vertragschliessenden Staaten

gekiindigt wird. Die Kundigung muss

mindestens vier Monate vor Ablauf

eines Kalenderjahres bewirkt werden.

Im Falle rechtzeitiger Kundigung vernert

der Vertrag mit dem Ablauf dieses

Kalenderjahres die Wirksamkeit. Ist

die Kundigungsfrist nicht eingehalten,

so verliert der Vertrag mit dem Ablauf

des nächsten Kalenderjahres die Wirksamkeit.

Zu Urkund dessen haben die Bevollmächtigten

heider Staaten diesen Vertrag

unterfertigt.

Berlin, den 14. Mai 1935.

E. af Wirsén.

R. Meyer.

R. Meyer.

Otto Hedding.

Otto Hedding.

E. af Wirsén.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b3.

Slutprotokoll.

Vid undertecknande av det denna

dag mellan Konungariket Sverige och

Tyska riket slutna avtalet angående

handräckning i beskattningsärenden

hava undertecknade fullmäktige avgivit

följande likalydande förklaringar,

som skola utgöra en integrerande del

av själva avtalet.

1. De avtalslutande staterna skola,

för att underlätta prövningen av den

materiella ömsesidigheten vid handräcknings

beviljande, utbyta förteckningar

över de beskattningsmyndigheterna

tillkommande befogenheter, beträffande

vilka överensstämmelse i

rättsgrundsatserna i svensk och tysk

rätt, såvitt framställning örn handräckning

angår, får antagas föreligga.

Förteckningarna skola särskilt meddela

kännedom örn:

a) de upplysningar, uppgifter, utlåtanden

och bevismedel, som kunna

avfordras skattskyldiga eller andra,

samt

b) de tvångsmedel, säkerhets- och

verkställighetsåtgärder, som äro tilllåtna

mot skattskyldiga eller andra.

Så länge eller i den mån förteckningar

icke utbytts och från båda sidor

godkänts eller såvitt framställning

angår åtgärder, som icke förutsetts i

förteckningarna, beviljas handräckning,

såframt ömsesidighet kan antagas

föreligga och verkställandet icke

strider mot rätten i den stat, till vilken

framställningen riktats, samt intet

särskilt skäl till avböjande av

framställningen föreligger enligt detta

avtals föreskrifter. Ömsesidighet i

detta hänseende anses föreligga, då vid

viss framställning örn handräckning

fogas ett av högre förvaltningsmyndighet

för beskattningsärenden i den

stat, som gjort framställningen, avgivet

intyg, däri officiellt fastslås, att

en motsvarande framställning skulle

bifallas enligt den statens lagstiftning.

Intyget skall, såframt ej annat överenskommes,

vara avfattat å det offi
-

Schlussprotokoll.

Bei der Unterzeichnung des arn heutigen

Tage zwischen dem Deutschen

Reich und dem Königreich Schweden

abgeschlossenen Vertrages liber Ängsund

Rechtshilfe in Steuersachen haben

die unterzeichneten Bevollmächtigten

folgende tibereinstimmende Erklärungen

abgegeben, die einen integrierenden

Teil des Vertrages selbst bilden sollen:

1. Die vertragschliessenden Staaten

werden, um die Prlifung der materiellen

Gegenseitigkeit flir die Gewährung

der Rechtshilfe zu erleichtern, Aufstellungen

liber die Befugnisse der Finanzbehörden

austauschen, flir welche

Ubereinstimmung in den Rechtsgrundsätzen

des deutschen und des

schwedischen Rechts bei Amts- und

Rechtshilfeersuchen angenommen werden

darf. Die Aufstellungen sollen

insbesondere Aufschluss geben:

a) tiber die Ausktinfte, Anzeigen,

Gutachten und Beweismittel, die von

den Steuerpflichtigen oder von driften

Personen verlangt werden können,

b) tiber die Zwangsmittel, Sicherungs-

und Vollstreckungsmassnahmen,

die gegentiber den Steuerpflichtigen

oder driften Personen zulässig

sind.

Solange oder soweit die Aufstellungen

nicht ausgetauscht und von heiden

Seiten anerkannt sind, oder soweit das

Ersuchen Massnahmen betrifft, die in

den Aufstellungen nicht vorgesehen

sind, wird die Amts- und Rechtshilfe

gewährt, sofern die Gegenseitigkeit

angenommen werden kann, die Durchftihrung

des Ersuchens dem Rechte

des ersuchten Staates nicht zuwiderläuft

und nicht ein besonderer Grund

zur Ablehnung des Ersuchens gemäss

den Vorscbriften des Vertrages gegeben

ist. Die Gegenseitigkeit in diesem

Sinne gilt als vorliegend, wenn dem

einzelnen Amts- und Rechtshilfeersuchen

eine Bescheinigung der höheren

Finanzverwaltungsbehörde des ersuchenden

Staates beigeftigt ist, die aintlich

feststellt, dass einem entsprechenden

Ersuchen nach dem Rechte des

ersuchenden Staates gentigt werden

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h8.

11

cielia språket i den stat, till vilken

framställningen riktats, eller åtföljas

av en översättning till detta språk.

2. Såframt ej annat överenskommes,

skola de i detta avtal omförmälda

översättningarna till riktigheten bestyrkas

antingen av den myndighet,

som har att översända framställningen,

eller av en edsvuren eller av offentlig

myndighet utsedd översättare

i den stat, från vilken framställningen

gjorts, eller i den stat, till vilken framställningen

riktats.

3. Översändande av akter kan principiellt

icke fordras. För undantag härutinnan

erfordras samförstånd mellan

båda staternas högsta finansmyndigheter;

framställning örn översändande av

akter bör emellertid göras endast örn

mycket viktiga intressen för den stat,

från vilken framställningen sker, fordra

detta. Härigenom göres ej inskränkning

i vardera statens befogenhet

att vid sina framställningar foga

egna akter av betydelse för handräckningens

verkställande.

4. Handräckning beviljas icke för

indrivning av skatt, såvitt angår arvingar

eller andra, som förvärvat egendom

på grund av dödsfall, i den mån

skatteanspråket överskrider beloppet

eller värdet vid tiden för förvärvet av

vad som på grund av dödsfallet förvärvats.

5. Har det konstaterats, att indrivningen

blir utan resultat, återställes

framställningen till den myndighet,

som gjort densamma, under bifogande

av intyg härom jämte förefintliga bevis.

6. Till de i artikel XVI punkt (1)

i avtalet angivna urkunder höra även

sådana urkunder, som upprättats, utfärdats

eller legaliserats av behörig

tjänsteman hos någon av där nämnda

myndigheter.

7. Handräckning, varom överenskommits

i detta avtal, medgives icke

såvitt avser anspråk, vilka hänföra sig

till tiden före den 1 januari det år, då

detta avtal träder i kraft.

wird; die Bescheinigung muss, vorbehaltlich

anderweitiger Ubereinkunft,

in der Amtssprache des ersuchten

Staates abgefasst oder von einer

Ubersetzung in dieser Sprache begleitet

sein.

2. Vorbehaltlich anderweitiger Ubereinkunft

sind die in diesem Vertrage

vorgesehenen Ubersetzungen zu beglaubigen

und zwar entweder von der

mit der Ubermittlung des Ersuchens

betrauten Behörde oder von einem

beeidigten oder öffentlich ernannten

Dolmetscher des ersuchenden oder des

ersuchten Staates.

3. Eine Ubersendung von Akten

kann grundsätzlich nicht gefordert

werden. Ausnahmen bedurfen des Einvernehmens

der heiden obersten Einanzverwaltungsbehörden;

das Ersuchen

um Ubermittlung von Akten

soll indessen nur gestellt werden, wenn

dringende Interessen des ersuchenden

Staates es erheischen. Unberuhrt

bleibt die Befugnis jedes Staates, seinen

Ersuchen elgene Akten beizufiigen,

die der Durchfuhrung der Ersuchen

dienen sollen.

4. Die Amts- und Rechtshilfe wird

nicht gewährt zur Beitreibung von

Steueranspriichen gegen Erben oder

andere Erwerber von Todes wegen, soweit

der Anspruch den Betrag oder

Wert des von Todes wegen Erworbenen

im Zeitpunkte des Erwerbs iiberschreitet.

5. Steht fest, dass die Beitreibung

keinen Erfolg haben wird, so wird das

Ersuchen unter Beifiigung einer

Bescheinigung hieriiber nebst den vorhandenen

Belegen an die ersuchende

Behörde zuruckgeleitet.

6. Zu den in Art. XVI Abs. (1)

des Vertrages bezeichneten Urkunden

gehören auch Urkunden, die von einem

zuständigen Beamten der bezeichneten

Bonorden aufgenommen, ausgestellt

oder beglaubigt sind.

7. Die Amts- und Rechtshilfe,

welche in diesein Vertrage vereinbart

ist, wird nicht zur Durchfuhrung von

Anspruchen gewährt, die sich auf die

Zeit vor dem 1. Januar des Jahres be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr ZhS.

8. Tvivelaktiga frågor eller svårigheter,

som kunna uppkomma vid avtalets

tolkning och tillämpning, skola

avgöras i samförstånd mellan de båda

staternas högsta finansmyndigheter.

_ 9. Framställning örn handräckning,

som inkommit till myndighet i

den stat, till vilken framställningen

riktats, innan avtalet upphört att gälla,

skall efterkommas i enlighet med

detta avtals bestämmelser, framställning

örn verkställighet likväl endast

i fall, då även erkännandet av det

exigibla beslutet meddelats redan innan

avtalet upphört att gälla.

Berlin den 14 maj 1935.

E. ai'' Wirsén.

R. Meyer.

Otto Hedding.

ziehen, in dem dieser Vertrag in Kraft

fritt.

8. Zweifel oder Schwierigkeiten bei

der Auslegung und Anwendung dieses

Vertrages werden im Einvernehmen

zwischen den ebersten Einanzverwaltungsbehörden

der heiden Staaten

geklärt werden.

9. Ersuchen um Amts- und Rechtshilfe,

die noch vor dem Ausserkrafttreten

dieses Vertrages bei der Behörde

des ersuchten Staates eingegangen

sind, sollen gemäss den Bestimmungen

dieses Vertrages durchgefiihrt werden,

Ersuchen um Vollstreckung jedoch nur

dann, wenn auch die Anerkennung der

vollstreckbaren Verfiigung bereits vor

dem Ausserkrafttreten dieses Vertrages

ausgesprochen ist.

Berlin, den 14. Mai 1935.

R. Meyer.

Otto Hedding.

E. af Wirsén.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 843.

13

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 maj

1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandlek, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena:

Såsom jag omnämnt vid anmälan för Kungl. Maj:t den 5 april 1935 av

förslag örn lagar angående uttagande i vissa fall av ogulden utländsk utskyld

eller allmän avgift och örn införsel i avlöning, pension eller livränta för

uttagande av oguldna utländska utskylder eller allmänna avgifter hava strävandena

å den internationella skatterättens område i främsta rummet inriktat

sig på åstadkommande av överenskommelser för undvikande av dubbelbeskattning.

Vid utformandet av de avtal, som för sådant ändamål ingåtts

mellan olika stater, bar regelmässigt avsetts, att å ena sidan samma beskattningsföremål

ej skulle beläggas med skatt av visst slag i mera än en

av de avtalslutande staterna, men att å andra sidan icke någon tillgång

av betydenhet skulle lämnas obeskattad i andra fall än där skattefrihet enligt

vederbörande länders inre lagstiftning ansåges påkallad. I nära samband härmed

framstår intresset av att förhindra skatteflykt. Rätteligen påförd skatt

undandrages ofta det allmänna på det sätt, att vid flyttning från ett land till

ett annat i det förra landet påförd skatt ej erlägges och egendom ej kvarlämnas,

som kan utmätas för skatten. Det förekommer även, att vid konstant

bosättning i ett land kapitaltillgångar överföras till annat land i syfte att dessa

tillgångar och deras avkastning skola undgå beskattning. Ofta undgå de

även taxering, då det erbjuder svårighet att erhålla uppgifter rörande desamma.

Möjligheten av ett rättsligt genomförande av skatteanspråk i dessa och

liknande fall har fördenskull särskilt med hänsyn till den i de flesta länder

alltmera skärpta beskattningen kommit att framstå som ett mycket viktigt

önskemål. i ! :iföl

Uttagande tvångsvis i en stat av utskylder, påförda av stat eller kommun i

en annan stat, torde endast undantagsvis vara möjligt. Beslut av ett lands

myndigheter i beskattningsärende lärer icke någonstädes vara utan vidare exigi
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-iS.

belt i ett främmande land. En prövning av utländskt skatteanspråk vid domstol

har däremot ägt rum i vissa länder. En sådan prövning måste dock på

grund av anspråkets natur medföra stora svårigheter. Lösningen av frågan

örn s. k. rättshjälp eller handräckning staterna emellan i skatteärenden har,

såsom jag jämväl vid anmälan den 5 april 1935 av förut berörda lagförslag

framhållit, måst sökas genom avslutande av särskilda överenskommelser mellan

stater, vilkas skattesystem äro tillräckligt överensstämmande och som

på grund av livliga förbindelser haft behov av ömsesidigt bistånd för genomförande

av skatteanspråk. Hithörande frågor hava jämväl varit under behandling

av en expertkommitté inom Nationernas förbund, vilken sysslat med

dubbelbeskattningsfrågor och spörsmål örn skatteflykt och år 1928 avgivit en

rapport i ämnet. Därvid hava upprättats modellförslag till avtal mellan två

stater, avseende vad angår åtgärder mot skatteflykt dels hjälp med införskaffande

av utredning samt delgivning i skatteärenden, dels ock handräckning för

uttagande av skatt. Hittills hava särskilda, fullständiga handräckningsavtal

upprättats bland annat mellan Tyskland, å ena sidan, samt Tjeckoslovakien,

Österrike och Ungern, å andra sidan, ävensom mellan Österrike och Ungern,

mellan Polen och Tjeckoslovakien samt mellan Österrike och Tjeckoslovakien.

Avtal angående allenast administrativ handräckning (utredning och delgivning)

hava ingåtts mellan åtskilliga andra stater. Sverige, som för undvikande

av dubbelbeskattning, såvitt angår direkta skatter, avslutat flera avtal, har

hittills icke ingått något handräckningsavtal med främmande stat. I

I slutprotokollet till det numera upphävda handels- och sjöfartsavtalet den

14 maj 1926 mellan Sverige och Tyska riket förbundo sig de avtalslutande staterna

att avsluta överenskommelser angående undvikande av dubbelbeskattning

och tillerkännande av rättsskydd och rättshjälp i beskattningsärenden.

I anledning härav uppdrog Kungl. Majit åt numera kammarrättsrådet juris

doktorn C. W. U. Kuylenstierna och kammarrättsrådet O. J. Ekenberg att

upptaga förhandlingar i ämnet med tyska vederbörande. Den 25 april 1928

undertecknades det gällande avtalet mellan de båda staterna angående utjämnande

av den in- och den utländska beskattningen, särskilt till undvikande av

dubbelbeskattning, såvitt angår direkta skatter. I slutprotokollet till sistnämnda

avtal förbehöllo sig de avtalslutande staterna att träffa särskild överenskommelse

beträffande arvs- och gåvoskatter. Rörande åtgärder i syfte att

förekomma dubbelbeskattning beträffande dylika skatter samt beträffande

handräckning (rättshjälp) i beskattningsärenden hava förhandlingar med tyska

vederbörande därefter upptagits och avslutats sommaren 1934, då enighet uppnåtts

örn preliminära förslag till avtal mellan de båda staterna dels för undvikande

av dubbelbeskattning beträffande arvsskatt, dels angående handräckning

i beskattningsärenden, båda med tillhörande slutprotokoll. Till det förstnämnda

avtalet, som är avsett att undertecknas samtidigt med avtalet örn

handräckning, torde jag senare i dag få återkomma.

iVid förhandlingarna hava även utarbetats förslag dels till noter avsedda att

i samband med handräckningsavtalets undertecknande utväxlas mellan de båda

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

15

staternas regeringar, dels till särskilda överenskommelser mellan rikenas högsta

finansmyndigheter jämlikt artikel XVII i handräckningsavtalet.

Förslaget till avtal angående handräckning i beskattningsärenden med tillhörande

slutprotokoll samt förslagen till notväxling och överenskommelser hava

av förhandlarna överlämnats till regeringarna.

Sedermera hava av de svenska förhandlarna i anledning av avtalsförslaget

utarbetats förslag till tillämpningsförfattningar.

över förslaget till avtal med slutprotokoll samt notväxling och särskilda

överenskommelser ävensom över förslagen till tillämpnings- och följdförfattningar

hava efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten, riksräkenskapsverket

och Överståthållarämbetet, varjämte fullmäktige i riksbanken yttrat sig

angående viss fråga, till vilken jag senare återkommer. De hörda myndigheterna

hava funnit det önskvärt, att avtal i sådant syfte som det förevarande

kommer till stånd. I vissa detaljer hava erinringar framställts mot avtalsförslagets

utformning. Det torde i detta sammanhang böra anmärkas, att

redan år 1928 ett preliminärt förslag till handräckningsavtal med Tyskland,

i väsentliga delar överensstämmande med nu förevarande avtalsförslag, var

utställt till yttrande av kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket,

Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Malmöhus och Göteborgs och

Bohus län, vilka samtliga myndigheter icke hade något att erinra mot de allmänna

principerna i det remitterade avtalsförslaget.

I anledning av de nu senast inkomna yttrandena har fortsatt skriftväxling

ägt rum mellan de svenska och tyska förhandlarna. Enighet har därefter uppnåtts

om en slutgiltig avfattning av förslag till avtal med slutprotokoll jämte

noter och särskilda överenskommelser, vilka tillställts regeringarna för godkännande.

De sålunda nu föreliggande förslagen torde få fogas såsom bilagor

(A''—C)1 till protokollet i detta ärende.

Redan den 5 april 1935 har jag, såsom jag förut antytt, anmält inom finansdepartementet

upprättade förslag till lag angående uttagande i vissa fall

av ogulden utländsk utskyld eller allmän avgift och lag örn införsel i avlöning,

pension eller livränta för uttagande av oguldna utländska utskylder eller

allmänna avgifter, vilka lagar utgöra en förutsättning för avtalets genomförande.

Förslagen hava därefter underkastats granskning av lagrådet, som

enligt protokoll den 10 april 1935 lämnat desamma utan anmärkning. Till

frågan örn dessa lagförslags framläggande för riksdagen lärer jag få tillfälle

att senare taga ställning. Förslagen till övriga tillämpningsförfattningar äro

ej avsedda att framläggas för riksdagen. Till dessa förslag torde jag få återkomma,

därest det ifrågasatta avtalet kommer till stånd.

Enligt det föreliggande avtalsförslaget (artiklarna II och X) skall givas möjlighet

för en var av de båda staterna att i den andra staten erhålla handräckning

dels för vinnande av utredning i beskattningsärenden, såsom införskaf- 1

1 Bilaga A, vilken fransett ombudens namn i avtalets ingress och nnderskrifterna är likalydande

med vid propositionen fogade avtal och slutprotokoll, har här nteslutits.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^3.

faneta av deklaration eller annan uppgift till ledning vid egen eller annans

beskattning, dels för delgivning av handling i beskattningsärende, och dels för

uttagande av skatter och andra offentliga avgifter. En betydelsefull begränsning

i avtalsförslagets räckvidd består däri (artikel XII punkt 1), att — frånsett

det fall, att fråga är om delgivning eller infordrande av upplysning örn

förhållanden, som äro kända för den tillfrågade myndigheten — handräckning

skall medgivas allenast såvitt avser skatteanspråk mot skattskyldiga, som tillhöra

endast den stat, från vilken framställningen gjorts, eller vid tidpunkten

för skatteanspråkens förfallande till betalning tillhörde endast denna stat. Denna

bestämmelse innebär sålunda, att Sverige icke lämnar handräckning för uttagande

här i riket av tyska utskylder mot andra än tyska medborgare eller

tyska juridiska personer resp. sådana personer, vilka när utskylderna förföllo

till betalning voro tyska medborgare men sedermera förlorat sitt tyska medborgarskap;

såsom tysk medborgare anses därvid ej den som jämväl äger medborgarskap

i Sverige eller annan stat.

Örn innehållet i avtalsförslaget må i övrigt följande anföras:

Artikel I i avtalet och punkt 1 av de särskilda överenskommelserna innehålla

bestämmelser angående de skatter, beträffande vilka avtalet skall gälla.

För Sveriges vidkommande innebär avtalet i korthet, att det hlir tillämpligt å

bland annat samtliga allmänna utskylder till stat och kommun (sålunda jämväl

landstingsskatt och vägskatt m. m.), skogsaccis och skogsvårdsavgift,

arvsskatt och skatt för gåva ävensom andra offentliga avgifter till staten, dock

icke tullar eller andra avgifter å tillverkning eller förbrukning än omsättningsoch

lyxskatter. För Tysklands vidkommande avser avtalet motsvarande tyska

skatter och allmänna avgifter. Till skatter räknas jämväl bl. a. avgifter för

indrivning av och räntor å utskylder, debetsedelslösen samt vitén och ersättning

för kostnader i beskattningsärenden.

I fråga örn proceduren i handräckningsärenden gäller enligt artikel III i

avtalet, att skriftväxling skall ske direkt mellan vederbörande myndigheter i de

båda staterna. Vid begäran örn handräckning för uttagande av skatt skall dock

jämlikt artikel X framställning göras av den högsta finansmyndigheten inom

den ena staten till motsvarande myndighet i den andra staten, för Sveriges del

alltså Kungl. Majit. Behöriga att direkt översända och emottaga framställning

rörande delgivning och utredning skola för Sveriges del vara länsstyrelserna

och för Tysklands del vederbörande »Landesfinanzamt».

I artikel XII punkt 2 stadgas, att framställning örn handräckning kan avböjas,

örn den stat, hos vilken handräckningen begärts, anser denna ägnad att

äventyra dess höghetsrättigheter eller säkerhet.

Artiklarna V och VI lämna närmare bestämmelser örn delgivning av handling

i beskattningsärende. Det normala torde bliva, att på grund av särskild

begäran delgivning sker i den form, som för verkställande av liknande delgivning

är föreskriven i lagstiftningen i den stat, hos vilken delgivning begärts,

d. v. s. för Sveriges del den form som är stadgad för delgivning av stämning.

Artiklarna VII och XII punkt 3 i avtalet, punkt 1 av slutprotokollet samt

punkt 1 i notväxlingen avse handräckning för utredning i beskattningsärenden.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

17

Av stadgandena framgår, att sådan, handräckning kan av det ena landet erhållas

i det andra endast under vissa förutsättningar, nämligen att motsvarande åtgärd

kan på begäran av det egna landets myndigheter där vidtagas i dylikt beskattningsärende,

att motsvarande åtgärd i det andra landet kan på begäran

av det landets myndigheter vidtagas i likartat ärende angående beskattning i

det landet, samt att åtgärden ej kränker affärs-, drifts- eller yrkeshemlighet.

I fråga örn användande av vite eller annat tvångsmedel skall liknande överensstämmelse

mellan de båda ländernas lagstiftning vara för handen. Formen

för handräckning skall i allmänhet rätta sig efter lagstiftningen i den stat, till

vilken framställning riktats; dock kan på begäran viss annan form användas,

såvitt den ej strider mot nämnda lagstiftning. Den materiella ömsesidighet

mellan de båda staternas lagstiftning, som enligt vad nyss sagts skall vara en

förutsättning för handräcknings beviljande, har i notväxlingen ansetts konstaterad

i vissa angivna fall, bland annat i fråga örn löneuppgifter och uppgifter

örn aktieutdelningar.

Artiklarna X och XI innehålla bestämmelser örn handräckning för indrivning

av utskylder och andra allmänna avgifter. Exigibla beslut i beskattningsärenden

med undantag av beslut örn kvarstad och liknande tvångsmedel

skola efter framställning från den ena staten erkännas såsom gällande i den

andra staten och där verkställas i enlighet med lagstiftningen i sistnämnda

stat. För Sveriges vidkommande blir det, som förut nämnts, Kungl. Majit,

som får meddela dylikt beslut, innebärande ett slags administrativt exeqvatur.

Behörig myndighet i det land, som sökt handräckningen, skall intyga, att det

beslut, som ansökningen avser, är där exigibelt. Bifalles ansökningen, stå i den

andra staten samtliga de utsökningsmöjligheter till buds som finnas beträffande

det egna landets skatter, såsom utmätning i lös och fast egendom, införsel i lön

samt konkurs. För den skattskyldiges försättande i konkurs eller anhängiggörande

av talan vid de allmänna domstolarna (t. ex. rättegång, föranledd av

utsökningsförfarande) kräves dock enligt punkt 4 i notväxlingen uttrycklig

begäran av den sökande myndigheten. Att den skattskyldige vid indrivningen

får vidkännas indrivningsavgift till exekutionsmyndigheten enligt samma

grunder som beträffande inhemska utskylder ligger i sakens natur.

Enligt punkt 2 av de särskilda överenskommelserna godkännas under vissa

förutsättningar restlängdsutdrag såsom grund för framställning örn verkställighet.

Punkt 4 av slutprotokollet avser att förhindra, att av arvinge efter avgiftspliktig,

som avlidit, uttages mera än som motsvarar hans lott i dödsboet. Därest

boet är oskiftat, får ej uttagas mera än som motsvarar tillgångarna i boet.

Punkt 2 av notväxlingen vill giva garantier för att genom avtalet icke dubbelbeskattning

skall komma att effektueras.

Punkt 3 av notväxlingen uttrycker den i och för sig självklara satsen, att

det främmande landets myndigheter icke utom i undantagsfall böra besväras

med indrivning av bagatellbelopp. I detta sammanhang torde böra erinras därom,

att framställning örn indrivning av utskylder i den främmande staten

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 243. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Majlis proposition nr 2h3.

naturligen icke bör ske förrän det fastslagits, att utskylden icke kan uttagas

i det egna landet.

Enligt punkt 5 av notväxlingen ansvarar envar av de båda staterna gentemot

den andra staten för underslev eller vårdslöshet av sina uppbördsorgan

vid handhavandet av de indrivna medlen. För utbekommande av dylik ersättning

i Sverige behöver tysk myndighet givetvis ej iakttaga föreskrifterna i

lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada,

som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän med flera.

Punkt 3 i de särskilda överenskommelserna lämnar närmare bestämmelser

rörande det myntslag, som indrivningen skall avse, samt sättet för överföring

av indrivna medel till det land, som begärt handräckningen. Indrivningen

skall alltid fullgöras i det myntslag, som gäller i den stat, hos vilken framställning

örn handräckning göres. Det belopp, som ansökningen avser, omräknas

för den skull enligt sista kurs av den högsta finansmyndigheten i sistnämnda

stat. Det på detta sätt uträknade beloppet indrives, varefter detsamma

— med avdrag för eventuella kostnader — genom förmedling av riksbankerna

i de båda länderna överföres till det land, som begärt handräckningen,

och i sistnämnda lands myntslag utbetalas till vederbörande myndighet.

Angående de kursvinster och kursförluster, vilka kunna uppkomma genom

ifrågavarande anordning, anfördes av de svenska förhandlarna i en promemoria,

som var fogad vid de handlingar, som remitterades till olika myndigheter

:

»Det är ofrånkomligt, att man i ett sådant sammanhang som det förevarande

måste räkna med att valutakursen kan undergå ändringar från den dag,

som ligger till grund för omräkningen, till den dag då beloppet kommer vederbörande

myndighet till handa. Förluster och vinster, som på detta sätt kunna

uppstå, komma därvid givetvis att få bäras av, resp. tillgodoräknas den part,

för vars räkning indrivningen ägt rum. Vid indrivning i Sverige av tyska

utskylder torde följaktligen för Sveriges vidkommande komplikationer i anledning

av kursändringar ej uppstå. Sådana kunna däremot uppkomma vid indrivning

i Tyskland av svenska utskylder. Det kan nämligen, örn ej särskild

anordning träffas för att förhindra det, inträffa, att ett annat belopp i svensk

valuta kommer vederbörande svenska myndighet tillgodo än det, för vilket

indrivning begärts. Man har härvid att utgå från att, örn hela det i tyskt

mynt uträknade beloppet uttagits av den skattskyldige, denne har fullgjort

sin betalningsskyldighet och ej kan komma att svara för underskott på grund

av kursförlust, iika litet som han bör kunna tillgodoräkna sig överskott på

grund av kursvinst. En sådan eventualitet är givetvis ej förutsedd i de svenska

uppbördsförfattningarna, enligt vilka inga anordningar för sådana fall

som det ifrågavarande finnas vare sig för att uppdebitera skattevinst eller

göra avkortning för skatteförlust. Otvivelaktigt är det möjligt att införa sådana

anordningar vid tillämpning av handräckningsavtal. Väsentligt enklare

synes emellertid vara, att såväl kursvinster som kursförluster i ifrågavarande

fall stanna på statsverket och antingen belasta, resp. tillgodoföras visst anslag

eller bäras av, resp. tillgodoföras riksbanken. Det senare alternativet synes

avgjort enklast, därför att det så att säga ligger inom ramen för riksbankens

naturliga verksamhet, medan däremot alternativet att för ändamålet anlita

särskilt statsanslag skulle innebära en för den allmänna statliga förvaltningsverksamheten

ovanlig anordning, vilken i förhållande till frågans betydelse

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2kS.

19

skulle förorsaka rätt mycket besvär. Då fråga är örn allenast offentliga avgifter

och om belopp av ringa storleksordning, vill det synas, som örn det för

riksbanken skulle vålla ringa olägenhet att påtaga sig denna uppgift, desto

mera som ett dylikt åtagande allenast beträffande offentliga avgifter knappast

skulle kunna tänkas medföra några betydelsefulla framtida konsekvenser.

Det lärer kunna antagas att i tidernas längd vinster och förluster skola

ungefär uppväga varandra. En spekulation från de svenska resp. tyska beskattningsmyndigheternas

sida i kursförändringar förefaller utesluten.»

I sitt yttrande över promemorian anförde fullmäktige i riksbanken:

Beträffande förslaget, att riksbanken skulle bära ifrågavarande kursrisk,

ville fullmäktige framhålla, att ett dylikt förfaringssätt rent principiellt måste

av riksbanken avvisas. Påståendet, att det kunde sägas ligga inom ramen

för riksbankens verksamhet att påtaga sig kursrisker av ifrågavarande art,

kunde ej av fullmäktige godtagas, övertagandet av den kursrisk, varom här

vore fråga, torde ligga helt utanför riksbankens verksamhet. Fullmäktige

hade alltid intagit den principiella ståndpunkten, att riksbanken ej kunde påtaga

sig kursförluster för andra verk och myndigheter.

Då det i förevarande fall torde kunna komma att röra sig örn oftast obetydliga

belopp, syntes emellertid följande tillvägagångssätt kunna ifrågakomma.

Sedan det indrivna fordringsbeloppet, motsvarande det av den tyska finansmyndigheten

fastställda värdet i tyskt mynt, blivit i kronor överfört till riksbanken,

tillställde riksbanken vederbörande svenska myndighet det belopp,

som svarade mot det ursprungliga fordringsbeloppet i svenskt mynt. Skillnaden

mellan det belopp, som riksbanken erhållit, och det belopp, riksbanken

sålunda utbetalat, belastades resp. gottskreves ett särskilt för ändamålet öppnat

konto i riksbankens böcker. Detta förfaringssätt tillämpades varje gång

betalning av ifrågavarande art komme riksbanken tillhanda, örn den å kontot

vid kalenderårs utgång bokförda förlusten resp. vinsten ej överstege 1,000

kronor, övertoges densamma av riksbanken. Skulle däremot saldot å kontot

uppgå till ett större belopp, skulle riksbanken hava rätt att av statsverket

efter därom gjord framställning utfå ersättning för förlust och hade att till

statsverket utbetala överskott. Innan någon utbetalning av överskott skedde

till statsverket, borde emellertid riksbanken vara berättigad att med anlitande

av dylikt överskott täcka den förlust, som riksbanken tidigare till äventyrs

fått vidkännas. Då riksbanken skulle kunna tillskyndas förlust genom en

''anordning av ifrågavarande slag, förutsatte fullmäktige, att densamma godkändes

av riksdagen.

En av fullmäktige, ledamoten av riksdagens första kammare S. Stendahl,

ansåg, att då varje inkomst och utgift borde redovisas på rätt konto oavsett

beloppets storlek, eventuell kursvinst eller kursförlust icke borde hänföras

till riksbankens rörelse utan till statsverket inbetalas resp. av statsverket ersättas.

Kammarrätten framhöll i sitt yttrande, att den i promemorian föreslagna anordningen

för utjämnande av kursdifferenser, varigenom dessa skulle stanna

å riksbanken, syntes utgöra en enkel och fullt tillfredsställande lösning av

denna fråga. Nämnda anordning torde avgjort förtjäna företrädet framför

de båda andra alternativ till frågans lösning, som ifrågasatts i promemorian.

Överståthållarämbetet har ansett sig kunna biträda den i promemorian föreslagna

anordningen, då denna vore enkel och i längden icke torde behöva

förorsaka statsverket förlust.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

Artikel VIII i avtalet angiver i vilka fall myndighet i den stat, som verkställer

handräckningen, skall erhålla ersättning från den andra staten för av

handräckningen föranledda kostnader. Av bestämmelserna framgår, att dylik

ersättning skall utgå endast i den mån särskilda kostnader utöver de normala

förorsakats av handräckningen.

Enligt artikel XIV skola de sekretessbestämmelser, som för vartdera landet

gälla i motsvarande inhemska beskattningsärenden, tillämpas jämväl vid handräckning

enligt avtalet.

Punkt 7 av slutprotokollet giver en begränsning beträffande avtalets tillämpning

å äldre skatteanspråk. På grund av ifrågavarande bestämmelse är retroaktiv

verkan av avtalet utesluten.

Artikel XVIII i avtalet och punkt 9 av slutprotokollet innehålla bestämmelser

örn avtalets ratifikation och uppsägning samt tiden för dess tillämpning

efter uppsägning.

Såsom jag förut antytt har betydelsen av internationella avtal örn handräckning

i beskattningsärenden blivit allt större, i den mån tendensen till

skatteflykt, särskilt genom kapitalöverflyttningar från ett land till ett annat,

ökats. Det torde naturligen vara svårt att påvisa med vilka belopp skatter,

som eljest skulle hava undandragits svenska staten och svenska kommuner,

skola komma att genom ett handräckningsavtal kunna utkrävas i Tyskland.

Med hänsyn till Sveriges förbindelser med Tyskland torde dock den ekonomiska

betydelsen av ett dylikt avtal bliva icke oväsentlig. Blotta tillvaron

av ett avtal torde i hög grad stimulera till frivilliga inbetalningar av ifrågavarande

utskylder. Rent principiellt torde även ett handräckningsavtal såsom

komplement till dubbelbeskattningsavtal böra tillmätas stor betydelse. Då anledning

icke synes vara till erinran mot de särskilda bestämmelserna i det

föreliggande avtalsförslaget, är jag för min del beredd att tillstyrka avtalets

godkännande.

Vad angår frågan örn hur lämpligen bör förfaras i anledning av de vid indrivning

av svenska utskylder i Tyskland möjligen uppkommande kursdifferenserna,

delar jag den i promemorian uttalade uppfattningen, att örn hela det

i tyskt mynt uträknade beloppet uttagits av den skattskyldige, han därigenom

fullgjort sin betalningsskyldighet, vadan eventuell kursförlust icke bör drabba

honom, lika litet som en kursvinst skall tillgodoföras honom. Vinster och förluster

torde fördenskull böra stanna på statsverket. Av de olika tillvägagångssätt,

som kunna komma i fråga, torde, därest riksdagen icke har något att

däremot erinra, den av riksbanksfullmäktige ifrågasatta anordningen böra

föredragas. Då i förevarande fall vinster och förluster vanligen torde komma

att uppväga vaTandra samt det i varje fall icke lärer bliva tal örn några

mera betydande belopp, synes det vara föga troligt att den ifrågasatta rätten

för riksbanken att efter framställning utfå ersättning för nettoförlust över

1,000 kronor skulle behöva tagas i anspråk. Till frågan örn anvisande av medel

till sådan ersättning samt till de direkta kostnader, som i anledning av det

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i3.

21

ifrågasatta handräckningsförfarandet kunna komma att stanna å statsverket,

torde jag få återkomma.

Under erinran, att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena att

göra framställning rörande undertecknandet, hemställer därefter föredragande

departementschefen, att Kungl. Majit måtte för sin del godkänna förenämnda

förslag till avtal mellan Konungariket Sverige och Tyska riket angående

handräckning i beskattning särenden jämte tillhörande slutprotokoll,

ministeriella noter, avsedda att utväxlas i samband med avtalets undertecknande,

samt Särskilda överenskommelser mellan de båda staternas högsta finansmyndigheter.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

Bilaga B.

Förslag

till

Notväxling.

Med anledning av det denna dag undertecknade

avtalet mellan Konungariket

Sverige och Tyska riket angående

handräckning i beskattningsärenden

har jag äran å min regerings vägnar

avgiva följande förklaring:

1. Vid framställningar örn handräckning

i beskattningsärenden skall i

följande fall överensstämmelse rörande

rättsgrundsatserna i svensk och tysk

rätt antagas föreligga, och skall följaktligen

den materiella ömsesidighet,

som enligt bestämmelserna i avtalet är

en förutsättning för handräcknings beviljande,

anses konstaterad:

a) örn upplysning begäres örn inkomst

eller förmögenhet, som tillkommer

viss fysisk eller juridisk

person, och upplysningen skall

inhämtas av

aa) aktiebolag, kommanditbolag

på aktier eller tyskt gruvföretag

(Berggewerkschaft)

angående utdelningar — gratisaktier

inbegripna — som

belöpa å den skattskyldige

tillhöriga aktier, delaktighetsbevis

i gruvföretag

(Kuse) eller andelsbevis;

bb) försäkringsanstalt rörande

beloppen av utbetalda livräntor,

utgående med minst

200 kronor för år eller med

motsvarande belopp i riksmark;
-

Eutwurf

zu einem

Notenwechsel.

Anlässlich des arn heutigen Tage

unterzeichneten V ertrages zwischen

dem Deutschen Reich und dem Königreich

Schweden liber Amts- undRechtshilfe

in Steuersachen beehre ich mich,

im Auftrage meinel Regierung folgende

Erklärung abzugeben:

1. Bei Amts- und Rechtshilfeersuchen

in Steuersachen ist in den folgenden

Fällen tJbereinstimmung in

den Rechtsgrundsätzen des deutschen

und des schwedischen Rechts anzunehmen

und demgemäss die materielle

Gegenseitigkeit, die nach den Bestimmungen

des Vertrages eine Voraussetzung

fur die Gewährung der

Amts- und Rechtshilfe ist, als gegeben

zu betrachten:

a) wenn Auskunft liber Einkommen

oder Vermögen einer bestimmten

naturlichen oder juristischen Person

begehrt wärd und die Auskunft

eingeholt werden soll

aa) von einer Aktiengesellsehaft,

einer Kommanditgesellschaft

auf Aktien oder

einer deutschen Berggewerkschaft

liber Dividenden,

Ausbeuten oder sonstige

Ausschuttungen, mit Einschluss

von Gratisaktien,

die auf Aktien, Kuse oder

Anteilscheine des Steuerpflichtigen

entfalleu;

bb) von einem Versicherungsunternehmen

liber Beträge

von ausgezahlten Leibrenten

im Jahresbetrage von mindestens

200 Krönen oder

dem entsprechenden Reichsmarkbetrage;
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 248.

23

cc) arbetsgivare angående bos

honom anställda personers

löner och andra avlöningsförmåner,

däri inbegripna

pensioner; samt

b) örn verkställighet av beslut begär

es.

2. Så länge något avtal mellan de båda

staterna till undvikande av dubbelbeskattning

beträffande gåvoskatt icke

förefinnes, kan indrivning handräckningsvis

avböjas i de fall, då dubbelbeskattning,

såvitt angår nämnda

skatt, äger rum i förhållandet mellan

båda staterna. Detsamma gäller eljest

i fall, då dubbelbeskattning icke är

utesluten jämlikt de mellan de båda

staterna gällande dubbelbeskattningsavtalen.

3. Framställning örn handräckning

för verkställighet av beslut bör

i regel göras endast örn den skattskyldiges

samtliga oguldna utskyldsbelopp,

för vilka verkställighet begäres, å vardera

sidan uppgå till belopp, varom de

högsta finansmyndigheterna träffat

överenskommelse.

4. Till genomförande av skatteanspråk

i handräckningsväg skall ansökning

örn försättande i konkurs icke göras,

med mindre den högsta finansmyndigheten

i den stat, till vilken ansökningen

riktas, efter framställning

av motsvarande myndighet i den stat,

som gör ansökningen, uttryckligen

därtill samtycker. Motsvarande gäller

för anhängiggörande av talan vid de

allmänna domstolarna.

5. Det är överenskommet, att den

stat, till vilken framställning örn handräckning

riktats, är gentemot den stat,

som gjort framställningen, ansvarig

för de penningbelopp, som indrivits av

myndigheter eller befattningshavare i

förstnämnda stat.

cc) von einem Arbeitgeber liber

Löhne und andere Beziige

eines Angestellten mit Einschluss

von Ruhegehältern;

b) wenn iVollstreckung begehrt

wård.

2. Solange ein Abkommen zur Vermeidung

der Doppelbesteuerung auf

dem Gebiete der Schenkungssteuern

zwischen den heiden Staaten nicht besteht,

kann die Beitreibung im Wege

der Amts- und Rechtshilfe in Fällen

abgelehnt werden, in denen eine Doppelbesteuerung

auf diesem Gebiete

durch die heiden Staaten gegeben ist.

Das gleiche gilt in Fällen, in denen

durch die zwischen den heiden Staaten

bestehenden Doppelbesteuerungsabkommen

eine Doppelbesteuerung nicht

ausgeschlossen ist.

3. Ersuchen um Vollstreckung im

Wege der Amts- und Rechtshilfe sollen

regelmässig nur gestelit werden,

wenn die gesamten Ruckstände eines

Steuerpflichtigen, wegen deren die

Vollstreckung beantragt wird, auf jeder

der heiden Seiten die zwischen den

ebersten Finanzverwaltungsbehörden

vereinbarten Beträge erreichen.

4. Zur Durchfiihrung von Steueranspriichen

im Wege der Amts- und

Rechtshilfe wird ein Antrag auf

Eröffnung des Konkursverfahrens

nicht gestelit, wenn nicht die oberste

Finanzverwaltungsbehörde des ersuchten

Staates sich auf Antrag der entsprechenden

Behörde des ersuchenden

Staates ausdriicklich damit einverstanden

erklärt. Entsprechendes gilt flir

die Erhebung einer Klage vor den ordentlichen

Gerichten.

5. Es besteht Einverständnis dariiber,

dass der ersuchte Stååt dem ersuchenden

Stååt fur Geldbeträge verantwortlich

ist, welche durch die Behörden

oder Beamten des ersuchten

Staates beigetrieben worden sind.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h3.

Bilaga C.

Förslag

till

Överenskommelser mellan Konungariket

Sveriges och Tyska rikets

högsta finansmyndigheter i Stockholm

och Berlin jämlikt artikel

XYII i avtalet mellan Konungariket

Sverige och Tyska riket angående

handräckning i beskattningsärenden.

I anslutning till avtalet mellan Konungariket

Sverige och Tyska riket

angående handräckning i beskattningsärenden

den hava de båda

staternas högsta finansmyndigheter

enligt artikel XVII i avtalet överenskommit

örn följande bestämmelser, vilka

av vardera staten skola till avtalets

genomförande utfärdas ofördröjligen

efter ratifikationshandlingarnas u tv axling:
-

1. Till sådana skatter enligt avtalet,

för vilka handräckning medgives,

räknas, utom de i artikel I angivna

skatterna, därmed sammanhängande

prestationer, särskilt tilläggsbelopp,

uppskovs- och dröjsmålsräntor, kostnader

för utredning rörande och fastställande

av skatter samt vid fullföljdsförfarandet,

anmanings- och utsökningskostnader

med undantag för domstolskostnader,

vidare säkerheter i penningar,

vilka kunna tvångsvis uttagas,

samt vitén och dylikt utom i brottmål.

2. Som grund för verkställigheten

kan i stället för det exigibla beslutet

(artikel X i avtalet) restlängdsutdrag

användas. Restlängdsutdraget bör innehålla

:

a) gäldenärens tillnamn, förnamn,

yrke, medborgarskap och adress;

Entwurf

zu

Vereinbarungen zwischen den ©bersten

Finanzverwaltungsbeliörden

des Dentschen Reichs in Berlin und

des Königreichs Schweden in Stockholm

auf Grund des Artikel XYII

des Yertrages zwischen dem Deutschen

Reich und dem Königreich

Schweden tiber Amts- und Rechtshilfe

in Steuersachen.

In Anschluss an den Vertrag zwischen

dem Deutschen Reich und dem

Königreich Schweden tiber Amts- und

Rechtshilfe in Steuersachen vom

haben die ebersten Finanzverwaltungsbehörden

der heiden Staaten

gemäss Artikel XVII des Vertrages

die nachstehenden Bestimmungen vereinbart,

die von jedem der heiden

Staaten zur Durchftihrung des Verttrages

unverztiglich nach dem Austausch

der Ratifikationsurkunden erlassen

werden sollen:

1. Zu den Steuern im Sinne des

Vertrages, flir die Amts- und Rechtshilfe

gewährt wird, gehören ausser den

in Artikel I bezeichneten Steuern Nebenleistungen,

insbesondere Zuschläge,

Stundungs- und Verzugszinsen, Kosten

des Ermittlungs- und Festsetzungsverfahrens,

des Rechtsmittelverfahrens,

Mahn- und Zwangsvollstrekkungskosten

abgesehen von Gerichtskosten,

ferner Sicherheiten in Geld, die

erzwungen werden können, und Geldstrafen

ausserhalb emes Strafverfahrens.

2. Als Grundlage der Vollstrekkung

kann anstelle der vollstreckbaren

Verftigung (Artikel X des Vertrages)

ein Rtickstandsausweis treten. Der

Rtickstandsausweis soll enthalten:

a) den Familiennamen, Vornamen,

Beruf, Staatsangehörigkeit und

die Anschrift des Vollstrekkungsschuldners;
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2k$.

25

b) huvudskulden jämte grundell för

densamma (t. ex. skattetiteln

samt, såvitt det erfordras, även

den tid, å vilken skatten belöper);
c)

löpande räntor och tilläggsbelopp

på grund av dröjsmål, med angivande

av

aa) procentsats,

bb) den tid, för vilken procentsatsen

skall utgå,

cc) huvudskuldens belopp, å vilket

räntorna och dröjsmålstilläggen

beräknas,

dd) den tidpunkt, från vilken

räntor eller dröjsmålstillägg

skola beräknas;

d) övriga tilläggsbelopp (anmaningskostnader

o. s. v.).

Restlängdsutdraget skall undertecknas

av vederbörlig tjänsteman med angivande

av ort, datum och den myndighet,

som utfärdar detsamma, samt förses

med sigill eller stämpel.

I övrigt skola de i avtalet intagna

bestämmelserna angående exigibla beslut

äga motsvarande tillämpning å

restlängdsutdraget (förklaring av vederbörande

myndighet i den stat, från

vars sida framställning örn handräckning

skett, att de i restlängdsutdragen

angivna beloppen kunna indrivas, samt

intyg av den högsta finansmyndigheten

i nämnda stat angående förstnämnda

myndighets behörighet). Vid

restlängdsutdraget skall fogas en översättning

på sätt jämlikt artikel X

punkt (4) i avtalet gäller beträffande

själva beslutet i den handling, på

grund varav verkställighet skall ske.

3. Indrivningen fullgöres alltid i

den stats myntslag, hos vilken framställning

örn handräckning göres. För

detta ändamål omräknas det belopp,

rörande vilket verkställighet sökes, av

den högsta finansmyndigheten i sistnämnda

stat i dess myntslag. Bestämmande

är härvid i Stockholm den sista

å-vista-säljkursen i Stockholm, i Berlin

den sista säljkursen å Berlins

Bihang till riksdagens protokoll 1985.

b) die Hauptschuld unter Angabe

des Schuldgrundes (z.B. Angabe

der Steuerart, soweit erforderlich

auch Angabe des Zeitraums,

auf den die Steuer entfällt);
c)

laufende Zinsen und Verzugszuschläge

unter Angabe

aa) des Hundertsatzes,

bb) des Zeitraums, flir den der

Hundertsatz erhoben wärd,

cc) des Betrags der Hauptschuld,

von dem die Zinsen

und die Verzugszuschläge zu

bereclinen sind,

dd) des Zeitpunkts, von dem ab

Zinsen oder Verzugszuschläge

zu berechnen sind;

d) die iibrigen Nebenschulden

(Mahngebuhren usw.).

Der Riickstandsausweis ist mit Angabe

des Orts, Datums und der ausstellenden

Amtsstelle von einem zuständigen

Beamten zu unterzeichnen

und mit Siegel oder Stempelabdruck

zu versehen.

Im iibrigen gelten flir den Ruckstandsausweis

die in dem Vertrag enthaltenen

Bestimmungen tiber die vollstreckbaren

Verfiigungen entsprechend

(Erklärung der zuständigen Behörde

des ersuchenden Staates liber die Vollstreckbarkeit

der im Riickstandsausweis

ausgewiesenen Beträge, Bescheinigung

der ebersten Finanzverwaltungsbehörde

des ersuchenden Staates

tiber die Zuständigkeit der vorstehenden

Behörde). Dem Ruckstandsausweis

ist in gleicher Weise eine tlbersetzung

beizufugen wie dem entscheidenden

Spruch der vollstreckbaren

Verfiigung gemäss Artikel X Abs. (4)

des Vertrages.

3. Die Vollstreckung wird stets in

der Währung des ersuchten Staates

durchgefiihrt. Zu diesem Zweck wird

der zu vollstreckende Betrag von der

ebersten Finanzverwaltungsbehörde

des ersuchten Staates in die elgene

Währung umgerechnet. Massgebend

ist in Berlin der letzte Briefkurs flir

Auszahlungen der Berliner Börsö, in

Stockholm der letzte ä-vista-Verkaufs
1

sami. Nr 2^8. 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

börs, innan ansökningen om handräckning

inkommit till den högsta finansmyndigheten.

Det på detta sätt uträknade

beloppet i kronor resp. riksmark

blir gällande vid indrivningens verkställande.

Det därvid influtna beloppet

skall ofördröjligen inbetalas,

av den tyska myndigheten till den

svenska myndigheten, i förekommande

fall efter avdrag för kostnader (artikel

VIII i avtalet), å Sveriges Riksbanks

konto hos riksbanken i Berlin i

tyskt mynt med angivande av den

svenska utbetalningsorten och med anhållan

att kostnaderna för översändandet

påföras mottagaren;

av den svenska myndigheten till den

tyska myndigheten, i förekommande

fall efter avdrag för kostnader (artikel

VIII i avtalet), å riksbankens i

Berlin konto hos riksbanken i Stockholm

i svenskt mynt med anhållan, att

beloppet översändes till närmare angivet

konto för vederbörande finansmyndighet

(Finanzamt) och att kostnaderna

för översändandet påföras

mottagaren.

kurs in Stockholm vor Eingang

des Ersuchens bei der ebersten Finanzverwaltungsbehörde.

Der in der vorstehenden

Weise errechnete Reichsmark-

bezw. Kronenbetrag ist flir die

Durchfiihrung der Zwangsvollstrekkung

massgebend. Der aus der Zwangsvollstreckung

erzielte Erlös ist

von der deutschen Behörde der

schwedischen Behörde, gegebenenfalls

nach Abzug der Kosten (Artikel VIII

des Vertrags) unverziiglich auf das

Konto der Riksbank in Stockholm bei

der Reichsbank in Berlin unter Angabe

der ausländischen Erhebungsstelle

in deutscher Währung einzuzahlen mit

dem Ersuchen, för die Kosten der

Uberweisung den Empfänger zu beisten;
von

der schwedischen Behörde der

deutschen Behörde, gegebenenfalls

nach Abzug der Kosten (Artikel VIII

des Vertrages) unverziiglich auf das

Konto der Reichsbank in Berlin bei

der Riksbank in Stockholm in schwedischer

Währung einzuzahlen mit dem

Ersuchen, den Betrag auf das näher

bezeichnete Konto des Finanzamts zu

iiberweisen und för die Kosten der

tlberweisung den Empfänger zu belasten.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr BbS.

27

Utdrag av protokoll över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 10 maj 1935.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Under erinran, att Kungl. Majit denna dag på föredragning av chefen för

finansdepartementet beslutit för sin del godkänna ett förslag till avtal mellan

Sverige och Tyska riket angående handräckning i beskattningsärenden, med

tillhörande slutprotokoll, och ministeriella noter, avsedda att utväxlas i samband

med avtalets undertecknande, m. m.,

hemställer ministern för utrikes ärendena efter gemensam beredning med chefen

för finansdepartementet, att Kungl. Majit måtte bemyndiga sändebudet i

Berlin C. E. T. af Wirsén att för Sveriges del underteckna ett avtal i ämnet

jämte tillhörande slutprotokoll av en mot nämnda förslag svarande lydelse

ävensom förordna, att erforderlig fullmakt för undertecknandet skall i vanlig

ordning utfärdas,

med hemställan tillika, att Kungl. Majit måtte bemyndiga sändebudet af

Wirsén att i samband med undertecknandet av berörda avtal med tyska vederbörande

utväxla noter enligt förenämnda förslag i ämnet.

Till vad ministern sålunda hemställt, varuti övriga statsrådsledamöter

förena sig, behagar Hans Maj :t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Adolf Croneborg.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 maj

1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet .Wigforss, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena:

Sedan Kungl. Maj :t den 10 maj 1935 bemyndigat sändebudet i Berlin C. E.

T. af Wirsén att för Sveriges del underteckna ett avtal mellan Sverige och

Tyska riket örn handräckning i beskattningsärenden med till avtalet börande

slutprotokoll ävensom att, i samband med undertecknandet, med tyska vederbörande

utväxla noter i ämnet, allt i överensstämmelse med de förslag, Kungl.

Maj:t tidigare samma dag godkänt, har sagda avtal med tillhörande slutprotokoll

den 14 maj 1935 blivit vederbörligen undertecknat, varjämte i anslutning

därtill utväxling av noter i ämnet ägt rum.

I anledning bärav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 10 maj

1935 anfört vid anmälan inför Kungl. Majit av berörda förslag till avtal och

slutprotokoll och under framhållande av att proposition i ärendet jämlikt § 54

riksdagsordningen lärer kunna avlåtas utan hinder av att den för propositioners

avlåtande till riksdagen i allmänhet stadgade tid gått till ända, att Kungl.

Majit måtte i proposition föreslå riksdagen att godkänna nämnda avtal och

slutprotokoll.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

R. Borgström.

Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

351354

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:356 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till kostnader i anledning av avtal med främmande stat örn handräckning i beska a1 i texten
  2. Rskr. 1935:285 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition rörande godkännande av ett avtal mellan Sverige och Tyska riket angående handräckning i beskattn a1 i texten
  3. SU 1935:163 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till kostnader i anledning av avtal med främmande stat örn handräckning i beskattningsär ende a1 i texten
  4. BevU 1935:58 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition rörande godkännande av ett avtal mellan Sverige och Tyska riket angående handräckning i beskattning särende s. 1 i texten