Angående frigivande till allmänt begagnande av fisket vid vissa kronan tillhöriga holmar och skär m. m
1935-01-16 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1935:36, Angående frigivande till allmänt begagnande av fisket vid vissa kronan tillhöriga holmar och skär m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 36.
7
Nr 36.
Kungl. Mattts proposition till riksdagen angående frigivande till
allmänt begagnande av fisket vid vissa kronan tillhöriga holmar
och skär m. m.; given Stockholms slott den 16 januari 1935.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Majtt
Konungen i statsrådet å Stockholms slolt den 16 januari 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandlek, statsråden
Undén, Schlyter, Wioforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:
Vid svenska fiskareförbundets årsmöte 1933 höll fiskeriintendenten Öhr.
Hessle ett föredrag över ämnet »Dispositionen av åt lotsverket upplåtna
fisken». I föredraget framhölls, bland annat, att det torde kunna ifrågasättas,
örn det ej såväl ur det allmännas som ur lotsverkets synpunkt
vore lämpligast, att dessa fiskeupplåtelser helt återkallades. Årsmötet
uppdrog åt förbundets styrelse att hos Kungl. Majit göra den framställning,
vartill föredraget föranledde.
I skrivelse den 1 juli 1933 har förbundets styrelse — med överlämnande
av häftet nr 7/1933 av Ny Svensk Fiskeritidskrift, i vilket nämnda föredrag
intagits — hemställt, att Kungl. Majit ville överväga, i vad mån åtgärder
enligt i föredraget framlagda synpunkter kunde genomföras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
<s Kungl. Maj:ts proposition nr 36.
I anledning av en utav Carl Larson med flera fiskare på Krokskär i Torö
socken gjord framställning om vidtagande av åtgärder för frigivande av
fisket vid Landsort kar vidare länsstyrelsen i Stockholms län i skrivelse
den 29 juni 1933 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte förordna, att strömmingsfisket
vid till lotsverket anslagna kronohemmanet ‘/g mantal Oja
eller Landsort nr 1 och fiskefastigheten Oja nr 2 i Torö socken måtte upplåtas
till allmänt begagnande i den omfattning, som 1 § i gällande fiskerättslag
angiver.
över dessa framställningar hava utlåtanden avgivits av lantbruksstyrelsen
den 27 februari 1934 och av lotsstyrelsen den 19 oktober 1934.
Krokskärsfiskarena hava sedermera inkommit med en den 12 november
1934 dagtecknad skrivelse i ämnet.
Gällande bestämmelser örn fiskerätt återfinnas i lagen
den 27 juni 1896 örn rätt till fiske.
I öppna havet ävensom vid sådana kronan tillhöriga havsstränder samt
i saltsjön belägna holmar och skär, vilka icke till något hemman höra eller
under särskilda villkor innehavas, äger enligt 1 § varje svensk undersåte
rätt att fiska; dock må ej fiskegård, ryssja eller annan dylik fast fiskeredskap
där utsättas utan att Kungl. Majit eller i visst fall länsstyrelsen därtill
lämnat tillstånd.
För saltsjöfisket gäller i övrigt såsom huvudregel, att detsamma närmare
stranden är förbehållet strandägarna. Saltsjöfisket inomskärs tillhör
enligt 2 § dem, som äga stränder och holmar omkring fiskevattnet, och
vid öppna havsstranden samt utom skären tillkommer strandägarna enskild
fiskerätt i det vatten, som finnes till och med 180 meter från det ställe
invid stranden, där stadigt djup av 2 meter vidtager.
_ -Den salunda för strandägarna vid saltsjön stadgade ensamrätten till
fiske är emellertid underkastad åtskilliga inskränkningar. Fiske med
krok eller rev å djup i yttre skärgården och i havsbandet äger enligt 4 §
varje svensk undersåte rätt att idka. Enligt 3 § sjätte stycket gäller vidare,
att, där vid öppna havsstranden och utom skären de fiskande av ålder
oklandrat med rörlig redskap utövat fiske eller agntäkt vid annans
stiand, de skola vara vid sådan rätt bibehållna. Utöver dessa bestämmelser
av allmän räckvidd finnas i fiskerättslagen särskilda bestämmelser örn
inskränkningar i strandägarnas ensamrätt till fiske givna för olika delar av
rikets kust. I Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs
län äger enligt 3 § första stycket varje svensk undersåte rätt att å ställen,
där sådant av ålder varit vanligt, idka strömmingsfiske med rörlig redskap
även vid annans strand, så framt den består av skogsmark eller sten
och ej av åker eller äng, med visst förbehåll för strandägarnas notfiske.
I Uppsala, Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar och Blekinge
samt Gotlands län må enligt 3 § andra stycket strömmingsfiske
med garn (skötar) inomskärs idkas av varje svensk undersåte. Detta
9
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 36.
medgivande har så tillvida inskränkts, att strandägarna, utom i Blekinge
län, förbehållits sådant fiske i vatten, som har mindre djup än 10 meter
eller finnes på ett avstånd ej överstigande 180 meter från det ställe invid
stranden, där stadigt djup av 2 meter vidtager. Å andra sidan har emellertid
för Uppsala, Stockholms och Gotlands län stadgats, att, där de fiskande
av ålder oklandrat utövat strömmingsfiske med garn å mindre vattendjup
eller närmare stranden, de skola vara därvid bibehållna. Härjämte
hava ifråga örn detta fiske vissa detaljbestämmelser till strandägarnas
förmån meddelats. Vid rikets västra kust är enligt bestämmelser i
3 § tredje, fjärde och femte styckena fisket i vidsträckt omfattning fritt.
Kronans enskilda fisken i såväl saltsjön som insjöar och rinnande vatten
äro enligt stadgande i 8 § kronan och hennes rättsinnehavare förbehållna.
I 12 § stadgas slutligen, att, därest genom urminnes hävd eller genom
särskilt stadgande, avtal, dom eller skattläggning eller på annat lagligt
sätt är annorledes än förut i lagen sagts bestämt örn någons rätt till fiske,
detta skall gälla.
De till lotsverket anslagna fiskevattnen torde kunna
i huvudsak indelas i tre grupper, nämligen dels strandrättsområdena vid
lotshemmanen, dels fiskevattnen till de holmar och skär, vilka utan att
tillhöra något hemman anslagits åt lotsverket, dels ock skattlagda kronofiske^
som upplåtits åt lotsverkets personal.
I fråga örn den andra gruppen har Kungl. Maj:t den 31 maj 1929 i enlighet
med av 1929 års riksdag lämnat medgivande (prop. nr 74; R. skr. nr
87) förordnat, att fisket vid de till lotsverket anslagna holmar och skär
inom Göteborgs och Bohus samt Hallands län skulle, dock med undantag
av fiske efter ostron, upplåtas till allmänt begagnande i den omfattning,
som 1 § fiskerättslagen omförmäler.
Beträffande förhållandena vid Landsort har följande blivit
upplyst:
Hemmanet 1/8 mantal Oja eller Landsort nr 1 omfattar den ö (benämnd
»Öjalandet» eller »Landsortslandet»), varå Landsorts lots- och fyrplats är
anordnad, samt vissa därintill belägna holmar och skär. Oja nr 2, ett
strömmingsfiske, är beläget kring nämnda hemman. Genom Kungl.
Maj:ts brev den 31 januari 1843 har förordnats, att detta fiske må av lotsarna
och fyrhetjäningen vid Landsort fritt från avgift begagnas.
I kungörelse den 19 oktober 1934 har lotsstyrelsen beträffande fisket
vid Landsort förordnat, att söder örn lat. 58° 45'' 00", vilken utmärkes genom
två i öster och i väster å Landsortslandet utlagda överensmärken, är
för andra än lotsverkets befattningshavare förbjudet såväl allt fiske, vilket
lagligen är förbehållet strandägaren, som ock strömmingsfiske i det till
Oja strömmingsfiske nr 2 hörande vatten inom ett område, som på ett
avstånd av intill 600 meter från land omsluter ifrågavarande del av
Landsortslandet.
Denna kungörelse har ersatt en av lotsstyrelsen den 15 juli 1932 utfärdad
kungörelse av i huvudsak samma innehåll. Före sistnämnda kungö
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 36.
leise gällde för fisket vid Landsort vissa av vederbörande lotskapten enHgt
uppdrag av lotsstyrelsen den 21 november 1930 meddelade föreskrifter,
enligt vilka det förbjudna området bade något större utsträckning. Dessförinnan
hava ej några särskilda bestämmelser varit utfärdade beträffande
fisket vid Landsort.
Krokskärsfiskarena hava hos länsstyrelsen anfört, bland annat, att de
för sitt strömmingsfiske borde erhålla samma fördelar, som kommit fiskarena
vid de till lotsverket anslagna holmar och skär inom Göteborgs och
Bohus samt Hallands län till del. Vid Landsort hade strömmingsfiske av
alder fått fritt bedrivas. De vore villiga att enligt ett inom Nynäshamns
fiskareförening framkommet förslag till förhindrande av olägenhet vid
lotsningens utövande förbinda sig att lägga skötarna minst 2 meter under
vattenytan samt att utmärka dem vid dager medelst flaggor och under
mörker medelst ljuspunkter, utvisande början och slutet av skötarna.
Länsstyrelsen i Stockholms län har anfört huvudsakligen följande.
För fiskarebefolkningen skulle ett frigivande av strömmingsfisket vid
Landsort medföra en avsevärd lättnad i deras i ekonomiskt hänseende betryckta
läge, dels enär det, för att detta fiske skulle kunna med framgång
bedrivas, vöre erforderligt, att fiskarena kunde följa strömmingen på
dess vandringar i skärgården, och dels enär strömmingsfisket vid
Landsort uppgåves vara särskilt givande under vissa tider av året.
Att ett frigivande av strömmingsfisket skulle äventvra möjligheten
för lots- och fyrpersonalen att erhålla nödig fisk för sin hushållning
syntes icke vara att befara. Någon rubbning i de före förbudet
bestående förhållandena skulle ej heller därigenom uppkomma, enär
fiskarebefolkningen i trakten syntes hava av ålder obehindrat fiskat å
de nu förbjudna områdena, och således rätteligen skulle äga att fortsätta
med fisket. Skulle föreskrifter till skydd för trafiken böra uppställas
såsom villkor för fiskets frigivande, syntes dylika kunna utfärdas
i enlighet med de riktlinjer, som fiskareföreningen uppdragit.
Lantbruksstyrelsen har anfört i huvudsak följande.
För bedrivande av fisket efter strömming, som ofta i stim förflyttade sig
från en fiskeplats till en annan, vore det av stor vikt för fiskarena att
kunna röra sig så fritt som möjligt. Ur fiskets synpunkt funne lantbruksstyrelsen
det därför i hög grad önskvärt, att strömmingsfiske vid nu av
lotsverket disponerade kronofisken upplätes till allmänt bruk. Detta
syntes ock kunna ske utan nämnvärd uppoffring från det allmännas sida.
Vad anginge frågans betydelse för lotsverkets personal vore att märka, att
denna genom löneregleringar blivit i lönehänseende jämnställd med statens
befattningshavare i allmänhet och att ifrågavarande befattningshavare
därför måste vidkännas löneavdrag motsvarande värdet av deras
fiske i kronans fiskevatten. De löneavdrag, som lotsverkets personal å
ost- och sydkusten finge vidkännas för omförmälda fiske, vore emellertid
obetydliga. De uppoffringar, staten skulle få vidkännas, bleve sålunda
helt små och skulle på ett flerfaldigt sätt uppvägas av de fördelar, frigivningen
skulle medföra för fiskarebefolkningen.
Det kunde möjligen ifrågasättas, att i likhet med vad som skett för
Göteborgs och Bohus samt Hallands län ett mera generellt frigivande av
Kungl. Marits proposition nr 36.
11
fisket borde ske även beträffande övriga län. I detta avseende torde då
först böra påpekas, att frågan icke syntes hava någon betydelse i de båda
skånelänen. Vad Blekinge län och ostkustlänen anginge vore fiskerätten
där på ett helt annat sätt bunden till strandrätten än på västkusten. Det
enda fiske, till vilket rätten vöre mera frigjord från äganderätten
till stranden, vore sill- och strömmingsfisket. Det syntes därför vara lämpligt,
att man begränsade den ifrågasatta frigivningen till att gälla endast
dessa fisken.
Även beträffande andra fisken än de nu angivna syntes det dock vara
lämpligt, att det nu brukliga systemet att upplåta fiskeplatserna med
företrädesrätt till lotsverkets personal avvecklades. Sedan nämnda löneregleringar
genomförts, syntes nämligen icke löreligga någon anledning
att bibehålla de naturaförmåner åt personalen i fråga, som disponerandet
av ifrågavarande fiskeplatser kunde anses innebära. Det riktigaste syntes
vara, att dessa fisken bleve föremål för utarrendering i vanlig ordning.
Därigenom skulle ofta anledningar till missämja undanröjas.
Lantbruksstyrelsen bär hemställt, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder
dels därhän, att strömmings- och sillfiske i de till lotsverket anslagna
fiskevatten inom andra kustlän än Göteborgs och Bohus samt Hallands
län upplätes till allmänt begagnande i den omfattning, som 1 §
fiskerättslagen omförmäler, dels ock för utarrendering i vanlig ordning
av andra slag av fisken i dessa fiskevatten.
Lotsstyrelsen har hävdat, att fiske av ålder icke bedrivits inom strandrättsområdet
vid Landsort av andra än lotsverkets personal, och framhållit,
att Oja nr 2 vore en självständig fiskefastighet i den mening, som
avses i 8 § fiskerättslagen, varför å stadgandena i 3 § sjätte stycket
nämnda lag överhuvudtaget icke kunde grundas någon rätt till fiske
inom till Oja nr 2 hörande, utanför strandrättsområdet beläget fiskevatten.
Lotsstyrelsen har vidare beträffande fisket vid Landsort anfört huvudsakligen
följande.
Det avgörande motivet för det utfärdade fiskeförbudet hade varit, att
styrelsen velat skapa erforderlig garanti för att lotsbåtarna skulle kunna
obehindrat taga sig ut från och in till lotshamnarna vid Landsort ävensom
trygga möjligheterna för uppankring av fartyg i händelse av tjocka.
De föreskrifter till skydd för trafiken, som fiskareföreningen föreslagit,
vore icke ägnade att bereda erforderligt skydd. Ett under ärendets beredande
från fiskarehåll framkommet förslag örn inrättande av överensfyrar
(lyktor) med ljussektorer utanför hamninloppen, där utläggande av
nät skuile vara förbjudet, kunde ej heller av styrelsen godtagas. En sådan
anordning fyllde ej sitt ändamål vid tjocka och bidroge icke att trygga
lotsbåtarnas framförande utmed land.
Lotsstyrelsen önskade givetvis i sin mån bidraga till att bringa fiskarebefolkningen
ali möjlig hjälp i dess betryckta ställning. På grund härav
och sedan från personalhåll — ehuru med tvekan — framlagts förslag
örn viss modifiering av gränserna för det förbjudna området ville styrelsen
icke motsätta sig, att, därest Kungl. Majit funne anledning härtill,
området begränsades i enlighet med detta förslag. Däremot kunde
12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.
styrelsen av hänsyn till trafiksäkerheten icke tillstyrka, att fisket vid
Landsort helt frigåves.
I avseende å den allmänna frågan om frigivande av fisket i de till
lotsverket anslagna fiskevattnen har lotsstyrelsen anfört i huvudsak följande.
Lotsstyrelsen ville icke motsätta sig, att strömmings- och sillfiske frigåves
samt övrigt fiske i vanlig ordning utarrenderades, då det gällde
fiskevattnen vid de åt lotsverket anslagna holmar och skär, vilka icke
höra till något hemman. Vad anginge det fåtal skattlagda kronofisken,
vilka upplåtits till lotsverkets personal, ansåge styrelsen hinder icke möta
för att ifrågavarande upplåtelser återkallades och att fiskena i stället
utarrenderades i vanlig ordning. Dock kunde lotsstyrelsen på förut anförda
skäl icke biträda en dylik anordning vad beträffade Oja strömmingsfiske,
till den del detsamma läge inom det av utfärdat fiskeförbud
omfattade området.
Beträffande de ekonomiska verkningarna av nu ifrågasatta åtgärder
kunde följande anföras. Det sammanlagda belopp, varmed avdrag för
fiske gjordes å personalens avlöningar, utgjorde för närvarande 130 kronor
örn året. Till alldeles övervägande del hänförde sig detta belopp
emellertid till sådant husbehovsfiske, som personalen på grund av det
s. k. lotsningsbesväret ägde utöva i vissa lotshemmans fiskevatten och
varom i detta sammanhang icke vore fråga. Det enda skattlagda, under
styrelsens förvaltning stående kronofiske, som personalen vid lotsverket
för närvarande toge i anspråk och för vilket avdrag å avlöning gjordes,
vore det vid Häradsskär. För utnyttjandet av fisket vid Oja hade under
senaste åren på grund av vissa förhållanden dylikt avdrag icke verkställts.
Fisket vid de åt lotsverket anslagna holmar och skär, vilka icke
höra till något hemman, utnyttjades numera icke i sådan omfattning,
att några avdrag å avlöningarna härför gjordes. Möjligen vore vissa
för Idö lotsplats anslagna holmar, ifråga örn vilka avdrag för fisket gjordes,
att hänföra till denna kategori; måhända vore emellertid holmarna
att anse såsom lägenheter med fiskerätt. Av det anförda torde framgå,
att de ekonomiska uppoffringar, staten skulle få vidkännas genom nu
ifrågasatta åtgärder med avseende å fisket, vore synnerligen obetydliga.
Genom förslagen utarrendering av vissa fisken syntes för övrigt kunna
erhållas högre sammanlagd ersättning än vad för närvarande erhölles
genom avdrag å personalens avlöningar.
Lotsstyrelsen har under åberopande härav hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte vidtaga åtgärder i syfte dels att fisket vid de till lotsverket anslagna
holmar och skär i andra kustlän än Göteborgs och Bohus samt
Hallands län, såvitt detsamma avsåge strömmings- och sillfiske, uppiätes
till allmänt begagnande i den omfattning, som 1 § fiskerättslagen
omförmäler, samt vad anginge annat slag av fiske utarrenderades i vanlig
ordning, dels ock att gjorda upplåtelser till lotsverkets personal
av skattlagda kronofisken återkallades och att nämnda fisken i stället
utarrenderades i vanlig ordning, dock att beträffande fiskefastigheten
Oja nr 2 strömmingsfisket i de delar av därtill hörande fiskevatten, vari
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 36.
med hänsyn till trafiksäkerhetens intressen fiske icke borde få äga rum,
allt fortfarande förhehölles kronan.
I skrivelsen den 12 november 1934 hava Krokskärs fiskarena hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i syfte dels att fiske av strömming,
flundra och torsk å det nu förbjudna området vid Landsort förklarades
fritt för envar, dels att yrkesfiskarena beviljades företräde
till ålfiske inom samma område framför lots- och fyrpersonalen, örn sådant
fiske skulle anses böra utarrenderas, dels ock att laxfiske där
förbjödes för annan, då det vore till men för yrkesfiskets bedrivande.
Ett förordnande om att fisket vid till lotsverket anslagna holmar och
skär, som icke till något hemman höra, skulle upplåtas till allmänt begagnande
krim me enligt från kammarkoUegii arkiv införskaffad uppgift
att få tillämpning å följande holmar och skär, nämligen i Nederluleå
socken av Norrbottens län Likskär eller Liggskär, Norra Espen och
Södra Espen, i Hortlax socken av Norrbottens län Jävre Sandön
nr 1, Bondökallarna Södra nr 1, Degerstensgrundet Yttre nr 1, Leskär
nr 1, Storhörun nr 1 och Lillhörun nr 1, i Njurunda socken av Västernorrlands
län Brämön nr 2 med Kalven, i Gryts socken av Östergötlands
län Häradsskär nr 1 samt i Hällaryds socken av Blekinge
län Bockön nr 1 och Mjöön nr 1. Någon grundskatt utgår ej för dessa
holmar och skär. — Enligt den från kammarkollegii arkiv erhållna uppgiften
utgör Oja strömmingsfiske det enda till lotsverket anslagna skattlagda
fisket (Häradsskär nr 1 är i jordaboken redovisat under rubrikerna
»Kronoegendom^1 under allmän disposition» och »Jordlägenheter»).
Förut omförmälda beslut av 1929 års riksdag, enligt vilket fisket vid
de till lotsverket anslagna holmar och skär inom Göteborgs och Bohus
samt Hallands län, med undantag av fiske efter ostron, uppläts till allmänt
begagnande i den omfattning, som i 1 § fiskerättslagen förmäles, var,
torde man kunna säga, en naturlig följd av vissa vid 1928 års riksdag beslutade
ändringar i samma lag, enligt vilka fiskerätten över huvud i nämnda
län vid annans strand i tämligen stor utsträckning frigavs. Sedermera
har, enligt beslut av 1930 och 1932 års riksdagar, frigivning av fiskerätten
i saltsjön i viss omfattning skett även vid övriga delar av rikets kust,
där så ansetts påkallat. Det torde få anses stå i god överensstämmelse
med statsmakternas tidigare åtgöranden på fiskerättens område, att, såsom
bland annat avses med den av svenska fiskareförbundet gjorda framställningen,
frågan örn fiskets frigivande jämväl vid de till lotsverket anslagna
holmar och skär i andra kustlän än Göteborgs och Bohus samt
Hallands län nu upptages till övervägande.
I sitt yttrande över framställningen har lantbruksstyrelsen föreslagit,
att frigivandet endast skulle avse strömmings- och sillfiske, medan övrigt
fiske skulle utarrenderas i vanlig ordning. Lotsstyrelsen, som icke
Departements
chefen.
14 Kungl. Mciy.ts proposition nr 36.
haft något att erinra mot att den ^personalen hittills förbehållna ensamrätten
till fiske bortfölle, har anslutit sig till lantbruksstyrelsens förslag.
Även örn strömmings- och sillfisket torde utgöra det fiske, som för
fiskarebefolkningen i här ifrågavarande trakter har den största betydelsen,
synes det mig dock saknas anledning att begränsa upplåtelsen av
allmän fiskerätt till detta fiske. Jag förordar, att fisket vid de till lotsverket
anslagna holmar och skär i andra kustlän än Göteborgs och Bohus
samt Hallands län upplåtes till allmänt begagnande med den inskränkning
allenast, som 1 § fiskerättslagen omförmäler. Av den från kammarkollegii
arkiv erhållna uppgiften framgår, å vilka holmar och skär ett
förordnande härom skulle komma att få tillämpning.
För meddelande av nu avsedda förordnande kräves riksdagens medgivande.
Vad angår Krokskärsfiskarenas framställning i fråga örn fisket vid
Landsort torde med hänsyn till vad lotsstyrelsen anfört något allmänt
frigivande av den fiskerätt, som ingår i Oja strömmingsfiske, vilket synes
v ara det enda skattlagda fiske, som upplåtits till lotsverket, ej böra
ske. För genomförande av en tillfredsställande reglering av fisket vid
Landsort torde emellertid upplåtelsen av nämnda fiske till lotsarna oell
fyrbetjäningen böra återkallas. Tillika torde böra hos riksdagen inhämtas
medgivande för Kungl. Majit att angående sagda fiske träffa de bestämmelser,
som efter ytterligare erforderlig närmare utredning kunna
finnas lämpliga. Det synes härvid kunna ifrågasättas, att strömmingsfisket
närmast Landsortslandet i den mån Kungl. Majit så finner erforderligt
helt och hållet förbjudes och att strömmingsfisket i övrigt tillsvidare
lämnas till fritt begagnande åt varje svensk undersåte.
De av mig nu förordade åtgärderna beröra icke den fiskerätt, som medföljer
lotshemmanen, och ej heller den fiskerätt, som hör till sådana holmar
och skär, vilka lotsverket förvärvat av enskilda genom köp eller expropriation
eller på annat sätt. För dessa fall torde gällande allmänna
bestämmelser örn fiskerätten böra lämnas orubbade.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att
dels medgiva, att fisket vid de till lotsverket anslagna
holmar och skär inom andra kustlän än Göteborgs
och Bohus samt Hallands län upplåtes till allmänt
begagnande i den omfattning, som 1 § lagen den
27 juni 1896 örn rätt till fiske omförmäler,
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att i avseende å
Oja nr 2, ett strömmingsfiske, i Torö socken av Stockholms
län, träffa de bestämmelser i fråga örn nämnda
fiskes begagnande, som kunna finnas lämpliga.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 36.
Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans
Majit Konungen, att proposition i ämnet av lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Flodman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1935:47 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majis proposition angående frigivande till allmänt begagnande av fisket vid vissa kronan tillhöriga holmar och skä a1 i texten
- JoU 1935:18 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående frigivande till allmänt begagnande av fisket vid vissa kronan tillhöriga holmar och skär m. m. s. 1 i texten