Sök i Ratio Lex

Angående frigivande till allmänt begagnande av fisket vid vissa kronan tillhöriga holmar och skär m. m

1935-01-16 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:36, Angående frigivande till allmänt begagnande av fisket vid vissa kronan tillhöriga holmar och skär m. m

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

7

Nr 36.

Kungl. Mattts proposition till riksdagen angående frigivande till

allmänt begagnande av fisket vid vissa kronan tillhöriga holmar

och skär m. m.; given Stockholms slott den 16 januari 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Majtt

Konungen i statsrådet å Stockholms slolt den 16 januari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandlek, statsråden

Undén, Schlyter, Wioforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Vid svenska fiskareförbundets årsmöte 1933 höll fiskeriintendenten Öhr.

Hessle ett föredrag över ämnet »Dispositionen av åt lotsverket upplåtna

fisken». I föredraget framhölls, bland annat, att det torde kunna ifrågasättas,

örn det ej såväl ur det allmännas som ur lotsverkets synpunkt

vore lämpligast, att dessa fiskeupplåtelser helt återkallades. Årsmötet

uppdrog åt förbundets styrelse att hos Kungl. Majit göra den framställning,

vartill föredraget föranledde.

I skrivelse den 1 juli 1933 har förbundets styrelse — med överlämnande

av häftet nr 7/1933 av Ny Svensk Fiskeritidskrift, i vilket nämnda föredrag

intagits — hemställt, att Kungl. Majit ville överväga, i vad mån åtgärder

enligt i föredraget framlagda synpunkter kunde genomföras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

<s Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

I anledning av en utav Carl Larson med flera fiskare på Krokskär i Torö

socken gjord framställning om vidtagande av åtgärder för frigivande av

fisket vid Landsort kar vidare länsstyrelsen i Stockholms län i skrivelse

den 29 juni 1933 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte förordna, att strömmingsfisket

vid till lotsverket anslagna kronohemmanet ‘/g mantal Oja

eller Landsort nr 1 och fiskefastigheten Oja nr 2 i Torö socken måtte upplåtas

till allmänt begagnande i den omfattning, som 1 § i gällande fiskerättslag

angiver.

över dessa framställningar hava utlåtanden avgivits av lantbruksstyrelsen

den 27 februari 1934 och av lotsstyrelsen den 19 oktober 1934.

Krokskärsfiskarena hava sedermera inkommit med en den 12 november

1934 dagtecknad skrivelse i ämnet.

Gällande bestämmelser örn fiskerätt återfinnas i lagen

den 27 juni 1896 örn rätt till fiske.

I öppna havet ävensom vid sådana kronan tillhöriga havsstränder samt

i saltsjön belägna holmar och skär, vilka icke till något hemman höra eller

under särskilda villkor innehavas, äger enligt 1 § varje svensk undersåte

rätt att fiska; dock må ej fiskegård, ryssja eller annan dylik fast fiskeredskap

där utsättas utan att Kungl. Majit eller i visst fall länsstyrelsen därtill

lämnat tillstånd.

För saltsjöfisket gäller i övrigt såsom huvudregel, att detsamma närmare

stranden är förbehållet strandägarna. Saltsjöfisket inomskärs tillhör

enligt 2 § dem, som äga stränder och holmar omkring fiskevattnet, och

vid öppna havsstranden samt utom skären tillkommer strandägarna enskild

fiskerätt i det vatten, som finnes till och med 180 meter från det ställe

invid stranden, där stadigt djup av 2 meter vidtager.

_ -Den salunda för strandägarna vid saltsjön stadgade ensamrätten till

fiske är emellertid underkastad åtskilliga inskränkningar. Fiske med

krok eller rev å djup i yttre skärgården och i havsbandet äger enligt 4 §

varje svensk undersåte rätt att idka. Enligt 3 § sjätte stycket gäller vidare,

att, där vid öppna havsstranden och utom skären de fiskande av ålder

oklandrat med rörlig redskap utövat fiske eller agntäkt vid annans

stiand, de skola vara vid sådan rätt bibehållna. Utöver dessa bestämmelser

av allmän räckvidd finnas i fiskerättslagen särskilda bestämmelser örn

inskränkningar i strandägarnas ensamrätt till fiske givna för olika delar av

rikets kust. I Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs

län äger enligt 3 § första stycket varje svensk undersåte rätt att å ställen,

där sådant av ålder varit vanligt, idka strömmingsfiske med rörlig redskap

även vid annans strand, så framt den består av skogsmark eller sten

och ej av åker eller äng, med visst förbehåll för strandägarnas notfiske.

I Uppsala, Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar och Blekinge

samt Gotlands län må enligt 3 § andra stycket strömmingsfiske

med garn (skötar) inomskärs idkas av varje svensk undersåte. Detta

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 36.

medgivande har så tillvida inskränkts, att strandägarna, utom i Blekinge

län, förbehållits sådant fiske i vatten, som har mindre djup än 10 meter

eller finnes på ett avstånd ej överstigande 180 meter från det ställe invid

stranden, där stadigt djup av 2 meter vidtager. Å andra sidan har emellertid

för Uppsala, Stockholms och Gotlands län stadgats, att, där de fiskande

av ålder oklandrat utövat strömmingsfiske med garn å mindre vattendjup

eller närmare stranden, de skola vara därvid bibehållna. Härjämte

hava ifråga örn detta fiske vissa detaljbestämmelser till strandägarnas

förmån meddelats. Vid rikets västra kust är enligt bestämmelser i

3 § tredje, fjärde och femte styckena fisket i vidsträckt omfattning fritt.

Kronans enskilda fisken i såväl saltsjön som insjöar och rinnande vatten

äro enligt stadgande i 8 § kronan och hennes rättsinnehavare förbehållna.

I 12 § stadgas slutligen, att, därest genom urminnes hävd eller genom

särskilt stadgande, avtal, dom eller skattläggning eller på annat lagligt

sätt är annorledes än förut i lagen sagts bestämt örn någons rätt till fiske,

detta skall gälla.

De till lotsverket anslagna fiskevattnen torde kunna

i huvudsak indelas i tre grupper, nämligen dels strandrättsområdena vid

lotshemmanen, dels fiskevattnen till de holmar och skär, vilka utan att

tillhöra något hemman anslagits åt lotsverket, dels ock skattlagda kronofiske^

som upplåtits åt lotsverkets personal.

I fråga örn den andra gruppen har Kungl. Maj:t den 31 maj 1929 i enlighet

med av 1929 års riksdag lämnat medgivande (prop. nr 74; R. skr. nr

87) förordnat, att fisket vid de till lotsverket anslagna holmar och skär

inom Göteborgs och Bohus samt Hallands län skulle, dock med undantag

av fiske efter ostron, upplåtas till allmänt begagnande i den omfattning,

som 1 § fiskerättslagen omförmäler.

Beträffande förhållandena vid Landsort har följande blivit

upplyst:

Hemmanet 1/8 mantal Oja eller Landsort nr 1 omfattar den ö (benämnd

»Öjalandet» eller »Landsortslandet»), varå Landsorts lots- och fyrplats är

anordnad, samt vissa därintill belägna holmar och skär. Oja nr 2, ett

strömmingsfiske, är beläget kring nämnda hemman. Genom Kungl.

Maj:ts brev den 31 januari 1843 har förordnats, att detta fiske må av lotsarna

och fyrhetjäningen vid Landsort fritt från avgift begagnas.

I kungörelse den 19 oktober 1934 har lotsstyrelsen beträffande fisket

vid Landsort förordnat, att söder örn lat. 58° 45'' 00", vilken utmärkes genom

två i öster och i väster å Landsortslandet utlagda överensmärken, är

för andra än lotsverkets befattningshavare förbjudet såväl allt fiske, vilket

lagligen är förbehållet strandägaren, som ock strömmingsfiske i det till

Oja strömmingsfiske nr 2 hörande vatten inom ett område, som på ett

avstånd av intill 600 meter från land omsluter ifrågavarande del av

Landsortslandet.

Denna kungörelse har ersatt en av lotsstyrelsen den 15 juli 1932 utfärdad

kungörelse av i huvudsak samma innehåll. Före sistnämnda kungö
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

leise gällde för fisket vid Landsort vissa av vederbörande lotskapten enHgt

uppdrag av lotsstyrelsen den 21 november 1930 meddelade föreskrifter,

enligt vilka det förbjudna området bade något större utsträckning. Dessförinnan

hava ej några särskilda bestämmelser varit utfärdade beträffande

fisket vid Landsort.

Krokskärsfiskarena hava hos länsstyrelsen anfört, bland annat, att de

för sitt strömmingsfiske borde erhålla samma fördelar, som kommit fiskarena

vid de till lotsverket anslagna holmar och skär inom Göteborgs och

Bohus samt Hallands län till del. Vid Landsort hade strömmingsfiske av

alder fått fritt bedrivas. De vore villiga att enligt ett inom Nynäshamns

fiskareförening framkommet förslag till förhindrande av olägenhet vid

lotsningens utövande förbinda sig att lägga skötarna minst 2 meter under

vattenytan samt att utmärka dem vid dager medelst flaggor och under

mörker medelst ljuspunkter, utvisande början och slutet av skötarna.

Länsstyrelsen i Stockholms län har anfört huvudsakligen följande.

För fiskarebefolkningen skulle ett frigivande av strömmingsfisket vid

Landsort medföra en avsevärd lättnad i deras i ekonomiskt hänseende betryckta

läge, dels enär det, för att detta fiske skulle kunna med framgång

bedrivas, vöre erforderligt, att fiskarena kunde följa strömmingen på

dess vandringar i skärgården, och dels enär strömmingsfisket vid

Landsort uppgåves vara särskilt givande under vissa tider av året.

Att ett frigivande av strömmingsfisket skulle äventvra möjligheten

för lots- och fyrpersonalen att erhålla nödig fisk för sin hushållning

syntes icke vara att befara. Någon rubbning i de före förbudet

bestående förhållandena skulle ej heller därigenom uppkomma, enär

fiskarebefolkningen i trakten syntes hava av ålder obehindrat fiskat å

de nu förbjudna områdena, och således rätteligen skulle äga att fortsätta

med fisket. Skulle föreskrifter till skydd för trafiken böra uppställas

såsom villkor för fiskets frigivande, syntes dylika kunna utfärdas

i enlighet med de riktlinjer, som fiskareföreningen uppdragit.

Lantbruksstyrelsen har anfört i huvudsak följande.

För bedrivande av fisket efter strömming, som ofta i stim förflyttade sig

från en fiskeplats till en annan, vore det av stor vikt för fiskarena att

kunna röra sig så fritt som möjligt. Ur fiskets synpunkt funne lantbruksstyrelsen

det därför i hög grad önskvärt, att strömmingsfiske vid nu av

lotsverket disponerade kronofisken upplätes till allmänt bruk. Detta

syntes ock kunna ske utan nämnvärd uppoffring från det allmännas sida.

Vad anginge frågans betydelse för lotsverkets personal vore att märka, att

denna genom löneregleringar blivit i lönehänseende jämnställd med statens

befattningshavare i allmänhet och att ifrågavarande befattningshavare

därför måste vidkännas löneavdrag motsvarande värdet av deras

fiske i kronans fiskevatten. De löneavdrag, som lotsverkets personal å

ost- och sydkusten finge vidkännas för omförmälda fiske, vore emellertid

obetydliga. De uppoffringar, staten skulle få vidkännas, bleve sålunda

helt små och skulle på ett flerfaldigt sätt uppvägas av de fördelar, frigivningen

skulle medföra för fiskarebefolkningen.

Det kunde möjligen ifrågasättas, att i likhet med vad som skett för

Göteborgs och Bohus samt Hallands län ett mera generellt frigivande av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition nr 36.

11

fisket borde ske även beträffande övriga län. I detta avseende torde då

först böra påpekas, att frågan icke syntes hava någon betydelse i de båda

skånelänen. Vad Blekinge län och ostkustlänen anginge vore fiskerätten

där på ett helt annat sätt bunden till strandrätten än på västkusten. Det

enda fiske, till vilket rätten vöre mera frigjord från äganderätten

till stranden, vore sill- och strömmingsfisket. Det syntes därför vara lämpligt,

att man begränsade den ifrågasatta frigivningen till att gälla endast

dessa fisken.

Även beträffande andra fisken än de nu angivna syntes det dock vara

lämpligt, att det nu brukliga systemet att upplåta fiskeplatserna med

företrädesrätt till lotsverkets personal avvecklades. Sedan nämnda löneregleringar

genomförts, syntes nämligen icke löreligga någon anledning

att bibehålla de naturaförmåner åt personalen i fråga, som disponerandet

av ifrågavarande fiskeplatser kunde anses innebära. Det riktigaste syntes

vara, att dessa fisken bleve föremål för utarrendering i vanlig ordning.

Därigenom skulle ofta anledningar till missämja undanröjas.

Lantbruksstyrelsen bär hemställt, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder

dels därhän, att strömmings- och sillfiske i de till lotsverket anslagna

fiskevatten inom andra kustlän än Göteborgs och Bohus samt Hallands

län upplätes till allmänt begagnande i den omfattning, som 1 §

fiskerättslagen omförmäler, dels ock för utarrendering i vanlig ordning

av andra slag av fisken i dessa fiskevatten.

Lotsstyrelsen har hävdat, att fiske av ålder icke bedrivits inom strandrättsområdet

vid Landsort av andra än lotsverkets personal, och framhållit,

att Oja nr 2 vore en självständig fiskefastighet i den mening, som

avses i 8 § fiskerättslagen, varför å stadgandena i 3 § sjätte stycket

nämnda lag överhuvudtaget icke kunde grundas någon rätt till fiske

inom till Oja nr 2 hörande, utanför strandrättsområdet beläget fiskevatten.

Lotsstyrelsen har vidare beträffande fisket vid Landsort anfört huvudsakligen

följande.

Det avgörande motivet för det utfärdade fiskeförbudet hade varit, att

styrelsen velat skapa erforderlig garanti för att lotsbåtarna skulle kunna

obehindrat taga sig ut från och in till lotshamnarna vid Landsort ävensom

trygga möjligheterna för uppankring av fartyg i händelse av tjocka.

De föreskrifter till skydd för trafiken, som fiskareföreningen föreslagit,

vore icke ägnade att bereda erforderligt skydd. Ett under ärendets beredande

från fiskarehåll framkommet förslag örn inrättande av överensfyrar

(lyktor) med ljussektorer utanför hamninloppen, där utläggande av

nät skuile vara förbjudet, kunde ej heller av styrelsen godtagas. En sådan

anordning fyllde ej sitt ändamål vid tjocka och bidroge icke att trygga

lotsbåtarnas framförande utmed land.

Lotsstyrelsen önskade givetvis i sin mån bidraga till att bringa fiskarebefolkningen

ali möjlig hjälp i dess betryckta ställning. På grund härav

och sedan från personalhåll — ehuru med tvekan — framlagts förslag

örn viss modifiering av gränserna för det förbjudna området ville styrelsen

icke motsätta sig, att, därest Kungl. Majit funne anledning härtill,

området begränsades i enlighet med detta förslag. Däremot kunde

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

styrelsen av hänsyn till trafiksäkerheten icke tillstyrka, att fisket vid

Landsort helt frigåves.

I avseende å den allmänna frågan om frigivande av fisket i de till

lotsverket anslagna fiskevattnen har lotsstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Lotsstyrelsen ville icke motsätta sig, att strömmings- och sillfiske frigåves

samt övrigt fiske i vanlig ordning utarrenderades, då det gällde

fiskevattnen vid de åt lotsverket anslagna holmar och skär, vilka icke

höra till något hemman. Vad anginge det fåtal skattlagda kronofisken,

vilka upplåtits till lotsverkets personal, ansåge styrelsen hinder icke möta

för att ifrågavarande upplåtelser återkallades och att fiskena i stället

utarrenderades i vanlig ordning. Dock kunde lotsstyrelsen på förut anförda

skäl icke biträda en dylik anordning vad beträffade Oja strömmingsfiske,

till den del detsamma läge inom det av utfärdat fiskeförbud

omfattade området.

Beträffande de ekonomiska verkningarna av nu ifrågasatta åtgärder

kunde följande anföras. Det sammanlagda belopp, varmed avdrag för

fiske gjordes å personalens avlöningar, utgjorde för närvarande 130 kronor

örn året. Till alldeles övervägande del hänförde sig detta belopp

emellertid till sådant husbehovsfiske, som personalen på grund av det

s. k. lotsningsbesväret ägde utöva i vissa lotshemmans fiskevatten och

varom i detta sammanhang icke vore fråga. Det enda skattlagda, under

styrelsens förvaltning stående kronofiske, som personalen vid lotsverket

för närvarande toge i anspråk och för vilket avdrag å avlöning gjordes,

vore det vid Häradsskär. För utnyttjandet av fisket vid Oja hade under

senaste åren på grund av vissa förhållanden dylikt avdrag icke verkställts.

Fisket vid de åt lotsverket anslagna holmar och skär, vilka icke

höra till något hemman, utnyttjades numera icke i sådan omfattning,

att några avdrag å avlöningarna härför gjordes. Möjligen vore vissa

för Idö lotsplats anslagna holmar, ifråga örn vilka avdrag för fisket gjordes,

att hänföra till denna kategori; måhända vore emellertid holmarna

att anse såsom lägenheter med fiskerätt. Av det anförda torde framgå,

att de ekonomiska uppoffringar, staten skulle få vidkännas genom nu

ifrågasatta åtgärder med avseende å fisket, vore synnerligen obetydliga.

Genom förslagen utarrendering av vissa fisken syntes för övrigt kunna

erhållas högre sammanlagd ersättning än vad för närvarande erhölles

genom avdrag å personalens avlöningar.

Lotsstyrelsen har under åberopande härav hemställt, att Kungl. Maj:t

måtte vidtaga åtgärder i syfte dels att fisket vid de till lotsverket anslagna

holmar och skär i andra kustlän än Göteborgs och Bohus samt

Hallands län, såvitt detsamma avsåge strömmings- och sillfiske, uppiätes

till allmänt begagnande i den omfattning, som 1 § fiskerättslagen

omförmäler, samt vad anginge annat slag av fiske utarrenderades i vanlig

ordning, dels ock att gjorda upplåtelser till lotsverkets personal

av skattlagda kronofisken återkallades och att nämnda fisken i stället

utarrenderades i vanlig ordning, dock att beträffande fiskefastigheten

Oja nr 2 strömmingsfisket i de delar av därtill hörande fiskevatten, vari

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

med hänsyn till trafiksäkerhetens intressen fiske icke borde få äga rum,

allt fortfarande förhehölles kronan.

I skrivelsen den 12 november 1934 hava Krokskärs fiskarena hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i syfte dels att fiske av strömming,

flundra och torsk å det nu förbjudna området vid Landsort förklarades

fritt för envar, dels att yrkesfiskarena beviljades företräde

till ålfiske inom samma område framför lots- och fyrpersonalen, örn sådant

fiske skulle anses böra utarrenderas, dels ock att laxfiske där

förbjödes för annan, då det vore till men för yrkesfiskets bedrivande.

Ett förordnande om att fisket vid till lotsverket anslagna holmar och

skär, som icke till något hemman höra, skulle upplåtas till allmänt begagnande

krim me enligt från kammarkoUegii arkiv införskaffad uppgift

att få tillämpning å följande holmar och skär, nämligen i Nederluleå

socken av Norrbottens län Likskär eller Liggskär, Norra Espen och

Södra Espen, i Hortlax socken av Norrbottens län Jävre Sandön

nr 1, Bondökallarna Södra nr 1, Degerstensgrundet Yttre nr 1, Leskär

nr 1, Storhörun nr 1 och Lillhörun nr 1, i Njurunda socken av Västernorrlands

län Brämön nr 2 med Kalven, i Gryts socken av Östergötlands

län Häradsskär nr 1 samt i Hällaryds socken av Blekinge

län Bockön nr 1 och Mjöön nr 1. Någon grundskatt utgår ej för dessa

holmar och skär. — Enligt den från kammarkollegii arkiv erhållna uppgiften

utgör Oja strömmingsfiske det enda till lotsverket anslagna skattlagda

fisket (Häradsskär nr 1 är i jordaboken redovisat under rubrikerna

»Kronoegendom^1 under allmän disposition» och »Jordlägenheter»).

Förut omförmälda beslut av 1929 års riksdag, enligt vilket fisket vid

de till lotsverket anslagna holmar och skär inom Göteborgs och Bohus

samt Hallands län, med undantag av fiske efter ostron, uppläts till allmänt

begagnande i den omfattning, som i 1 § fiskerättslagen förmäles, var,

torde man kunna säga, en naturlig följd av vissa vid 1928 års riksdag beslutade

ändringar i samma lag, enligt vilka fiskerätten över huvud i nämnda

län vid annans strand i tämligen stor utsträckning frigavs. Sedermera

har, enligt beslut av 1930 och 1932 års riksdagar, frigivning av fiskerätten

i saltsjön i viss omfattning skett även vid övriga delar av rikets kust,

där så ansetts påkallat. Det torde få anses stå i god överensstämmelse

med statsmakternas tidigare åtgöranden på fiskerättens område, att, såsom

bland annat avses med den av svenska fiskareförbundet gjorda framställningen,

frågan örn fiskets frigivande jämväl vid de till lotsverket anslagna

holmar och skär i andra kustlän än Göteborgs och Bohus samt

Hallands län nu upptages till övervägande.

I sitt yttrande över framställningen har lantbruksstyrelsen föreslagit,

att frigivandet endast skulle avse strömmings- och sillfiske, medan övrigt

fiske skulle utarrenderas i vanlig ordning. Lotsstyrelsen, som icke

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Mciy.ts proposition nr 36.

haft något att erinra mot att den ^personalen hittills förbehållna ensamrätten

till fiske bortfölle, har anslutit sig till lantbruksstyrelsens förslag.

Även örn strömmings- och sillfisket torde utgöra det fiske, som för

fiskarebefolkningen i här ifrågavarande trakter har den största betydelsen,

synes det mig dock saknas anledning att begränsa upplåtelsen av

allmän fiskerätt till detta fiske. Jag förordar, att fisket vid de till lotsverket

anslagna holmar och skär i andra kustlän än Göteborgs och Bohus

samt Hallands län upplåtes till allmänt begagnande med den inskränkning

allenast, som 1 § fiskerättslagen omförmäler. Av den från kammarkollegii

arkiv erhållna uppgiften framgår, å vilka holmar och skär ett

förordnande härom skulle komma att få tillämpning.

För meddelande av nu avsedda förordnande kräves riksdagens medgivande.

Vad angår Krokskärsfiskarenas framställning i fråga örn fisket vid

Landsort torde med hänsyn till vad lotsstyrelsen anfört något allmänt

frigivande av den fiskerätt, som ingår i Oja strömmingsfiske, vilket synes

v ara det enda skattlagda fiske, som upplåtits till lotsverket, ej böra

ske. För genomförande av en tillfredsställande reglering av fisket vid

Landsort torde emellertid upplåtelsen av nämnda fiske till lotsarna oell

fyrbetjäningen böra återkallas. Tillika torde böra hos riksdagen inhämtas

medgivande för Kungl. Majit att angående sagda fiske träffa de bestämmelser,

som efter ytterligare erforderlig närmare utredning kunna

finnas lämpliga. Det synes härvid kunna ifrågasättas, att strömmingsfisket

närmast Landsortslandet i den mån Kungl. Majit så finner erforderligt

helt och hållet förbjudes och att strömmingsfisket i övrigt tillsvidare

lämnas till fritt begagnande åt varje svensk undersåte.

De av mig nu förordade åtgärderna beröra icke den fiskerätt, som medföljer

lotshemmanen, och ej heller den fiskerätt, som hör till sådana holmar

och skär, vilka lotsverket förvärvat av enskilda genom köp eller expropriation

eller på annat sätt. För dessa fall torde gällande allmänna

bestämmelser örn fiskerätten böra lämnas orubbade.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att fisket vid de till lotsverket anslagna

holmar och skär inom andra kustlän än Göteborgs

och Bohus samt Hallands län upplåtes till allmänt

begagnande i den omfattning, som 1 § lagen den

27 juni 1896 örn rätt till fiske omförmäler,

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att i avseende å

Oja nr 2, ett strömmingsfiske, i Torö socken av Stockholms

län, träffa de bestämmelser i fråga örn nämnda

fiskes begagnande, som kunna finnas lämpliga.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans

Majit Konungen, att proposition i ämnet av lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Flodman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:47 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majis proposition angående frigivande till allmänt begagnande av fisket vid vissa kronan tillhöriga holmar och skä a1 i texten
  2. JoU 1935:18 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående frigivande till allmänt begagnande av fisket vid vissa kronan tillhöriga holmar och skär m. m. s. 1 i texten