Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 28 § giftermålsbalken

1935-01-25 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:41, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 28 § giftermålsbalken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr hl.

1

Nr 41.

Kungl. Marits proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 11 kap. 28 § giftermålsbalken; given

Stockholms slott den 25 januari 1935.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag örn ändrad lydelse av 11 kap. 28 § giftermålsbalken.

GUSTAF.

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1985.

1 sami. Nr hl.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr kl.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 11 kap. 28 § giftermålsbalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 28 § giftermålsbalken skall erhålla följande

ändrade lydelse:

28 §.

Utan hinder av vad genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt

örn bidrag till makes underhåll, äger rätten på endera makens yrkande annorledes

förordna därom, när väsentligt ändrade förhållanden påkalla det; dock

må underhållsbidrag till frånskild make ej utdömas, såframt sådant bidrag

icke tidigare skolat utgå, eller höjas utöver det högsta belopp till vilket bidraget

tidigare varit bestämt.

Vad i denna paragraf är stadgat äge ej tillämpning, örn någon förpliktats

eller åtagit sig att till frånskild makes underhåll utgiva visst belopp en gång

för alla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1935 och äger tillämpning jämväl där

beslutet meddelats eller avtalet träffats före nämnda dag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr il.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms

slott den 23 november 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,

Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler riksdagens

skrivelse den 2 mars 1934, nr 69, i anledning av väckta motioner örn ändrade

bestämmelser rörande jämkning i avtal örn underhållsbidrag till frånskild

make samt anför:

»Den underhållsskyldighet som enligt gällande rätt åvilar sammanlevande

makar mot varandra skall i regel fortbestå, även om sammanlevnaden genom

hemskillnad bringas att upphöra. Dock gäller enligt 11 kap. 25 § giftermålsbalken

att, om ena maken huvudsakligen bär skulden till hemskillnaden, den

andre ej må förpliktas giva underhållsbidrag, med mindre synnerliga skäl

därtill äro. Även efter vunnen äktenskapsskillnad kan underhållsskyldighet

föreligga. Härom stadgas i 11 kap. 26 § giftermålsbalken att, örn efter skillnaden

den ena maken finnes bliva i behov av bidrag till sitt tillbörliga underhåll,

rätten äger ålägga andra maken utgöra sådant bidrag, efter vad med

avseende å hans förmåga samt övriga omständigheter prövas skäligt. Underhållsbidrag

får likväl icke tillerkännas make som huvudsakligen bär skulden

till skillnaden. Underhållsskyldigheten kan fullgöras genom utgivande av

visst belopp en gång för alla. Det vanliga är dock att understödet utgår i form

av periodiskt bidrag.

Yrkande örn underhållsbidrag prövas av rätten i hemskillnads- eller äktenskapsskillnadsmålet.

Enligt 11 kap. 26 § giftermålsbalken skall anspråk på

underhållsbidrag, såvida fråga ej är allenast örn jämkning av avtal som makarna

med hänsyn till skillnaden träffat, vid talans förlust framställas i skillnadsmålet.

Ofta förekommer emellertid att frågan örn underhållsskyldighet

ej blir föremål för rättens bedömande. Det står nämligen makarna fritt att

genom avtal själva reglera hithörande förhållanden. Avtal örn underhållsbidrag

ingår ofta såsom ett led i en mera omfattande uppgörelse mellan makarna,

i vilken även sådana frågor som angå barnens underhåll och uppfostran,

boets delning och skyldighet att utgiva skadestånd bliva föremål för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr hl.

reglering. Ej sällan innefattar avtalet att skiljemän skola bestämma storleken

av det underhållsbidrag som den ena maken har att utgiva till den andre.

Ett periodiskt underhållsbidrag upphör enligt nyssnämnda lagrum att utgå,

när den berättigade träder i nytt gifte. Underhållsskyldigheten upphör även

vid den förpliktades död. Rätten till underhåll har nämligen sin grund i

själva äktenskapet och kan följaktligen icke fortbestå längre än som skulle ha

blivit fallet, om någon äktenskapsskillnad icke kommit till stånd. Underhållsskyldighetens

omfattning kan vidare ändras, förutom genom frivillig överenskommelse,

genom särskilt beslut av rätten. Härutinnan gälla olika regler, allt

eftersom skyldigheten i fråga tidigare blivit bestämd genom rättens beslut

eller genom ett mellan makarna träffat avtal.

Enligt 11 kap. 28 § giftermålsbalken äger rätten, utan hinder av vad rätten

förut beslutit örn bidrag till makes underhåll, på endera makens yrkande annorledes

förordna därom, när väsentligt ändrade förhållanden påkalla det. I

denna regel, som äger tillämpning på underhåll vid såväl hemskillnad som

äktenskapsskillnad, göres dock den inskränkningen, att underhållsbidrag till

frånskild make ej må utdömas, såframt talan därom blivit ogillad, eller höjas

utöver förut bestämt belopp. Vidare har från nämnda regel undantagits det

fall att någon förpliktats att till frånskild makes underhåll utgiva visst belopp

en gång för alla.

Har underhållsskyldigheten blivit bestämd genom avtal, är möjligheten till

jämkning vida mer begränsad. I 11 kap. 29 § giftermålsbalken stadgas att,

örn avtal som makar med avseende å förestående hemskillnad eller äktenskapsskillnad

träffat örn bodelning eller vad därmed äger samband, örn skadestånd

eller örn bidrag till makes underhåll är uppenbart obilligt för ena haaken,

rätten på dennes talan äger jämka avtalet, såframt detta icke slutits under

hemskillnad. Då grunden till att jämkning medgivits är att söka i den under

bestående sammanlevnad förefintliga faran för obehörig påverkan, har stadgandet

självfallet ej heller tillämpning på avtal som slutits först efter vunnen äktenskapsskillnad.

För att klander av ifrågavarande slag skall kunna upptagas

till prövning, måste detsamma väckas senast i skillnadsmålet, om äktenskapsskillnad

sker efter föregången hemskillnad, men eljest inom ett år från det

skillnad i äktenskapet meddelades. Utom i nyss angivna fall kan ett avtal

örn underhållsbidrag till make — även om väsentlig ändring inträtt i makarnas

ekonomiska förhållanden — icke bliva föremål för någon rubbning, såvida det

icke tillkommit i strid med allmänna rättsgrundsatser.

De synpunkter som ligga till grund för nu berörda stadganden framgå närmare

av den motivering lagberedningen lämnat för sitt under år 1913 avgivna

förslag till lag örn äktenskaps ingående och upplösning. I anslutning till

6 kap. 25 § i nämnda förslag, motsvarande 11 kap. 28 § giftermålsbalken,

har lagberedningen anfört bland annat följande:

Visserligen kunde domstolen vid underhållsskyldighetens bestämmande

stundom taga med i räkningen omständigheter, vilka antoges komma att inträffa,

och anpassa sitt beslut därefter, men uppenbart vore att allt vad framtiden

kunde bära i sitt sköte icke kunde på denna väg vinna tillbörligt beak
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr\l.

5

tande. De förordnanden domstolen meddelat måste därför stundom med tiden

komma att te sig synnerligen obilliga, kanske ägnade att äventyra barnens

eller endera makens välfärd. Å andra sidan finge ej förbises de stora olägenheter

som vore förenade med oftare förekommande rubbningar av rättens

beslut i dessa ämnen; angeläget vore även att anledning till obefogade rättegångar

icke gåves. Men då förslaget såsom förutsättning för att nytt beslut

skulle kunna meddelas stadgade att väsentligen ändrade förhållanden det påkallade,

torde dylika påföljder icke vara att befara.

Den föreslagna bestämmelsen lämnade stort utrymme åt domarens fria prövning.

Vid dennas utövande skulle, då fråga vore örn underhållsbidrag, bland

annat komma i betraktande avsevärd ökning eller minskning i förmögenhet

eller inkomst samt sjukdom eller annan sådan omständighet, som inverkade

på förvärvsförmågan eller föranledde särskilda kostnader. Härvid gjorde

förslaget en betydelsefull skillnad mellan olika fall; medan underhåll till barn

och till separerad (— hemskild) make kunde bliva föremål för ändring såväl

till den berättigades fördel som till hans nackdel och jämväl påläggas i strid

emot en tidigare avslående dom, finge enligt uttryckligt stadgande bidrag till

frånskild make ej utdömas, såframt talan därom förut blivit ogillad, eller

höjas utöver förut bestämt belopp. Barnen hade, oberoende av huruvida äktenskapet

bestode eller ej, anspråk på att få sina behov tillgodosedda och att därvid

i viss utsträckning komma i åtnjutande av de förbättringar, som inträdde

i föräldrarnas villkor. En liknande rätt hade makarna emot varandra, så

länge äktenskapet ännu bestode, och sålunda även under separationstiden.

Men sedan de blivit skilda, gällde icke detta; frånskild make kunde icke skäligen

begära att bliva delaktig i en senare inträdd förändring till det bättre i

sin förra makes ekonomi, utan borde åtnöjas med den rätt emot honom, som

betingades av makarnas villkor vid tiden för skilsmässan, och den ene borde

icke vara skyldig att i form av förhöjd bidragsplikt vidkännas de motgångar,

som efter nämnda tidpunkt kunde drabba den andre. För att frånskild make

skulle kunna med större trygghet ordna för sin framtid vore det även av betydelse

att han visste sig säkerställd mot ytterligare utgifter för den förra

makens räkning.

Motiven till 6 kap. 26 § i nyssnämnda förslag, motsvarande 11 kap. 29 §

giftermålsbalken, innehålla bland annat följande:

Behovet av lagstadganden, som öppnade en möjlighet för makar att genom

avtal sig emellan med rättsligt bindande verkan ordna sina inbördes rättigheter

och skyldigheter i avseende å en förestående skillnad hade visat sig synnerligen

kännbart. Särskilt i de talrika fall, då skillnad faktiskt vunnes efter

överenskommelse, vore det naturligtvis ofta parternas önskan att på förhand

närmare reglera sina ekonomiska mellanhavanden för framtiden, framför allt

att bereda hustrun rätt till underhåll av mannen; mången gång vore den enes

samtycke till äktenskapets upplösning betingat av att förhållandena på visst

sätt ordnades.

Att obetingat tillerkänna avtal mellan makar i dessa ämnen bindande verkan

mötte dock vissa betänkligheter. Under den tid, som närmast föreginge

en separation eller skilsmässa, saknade ofta makarna eller åtminstone den ene

av dem den andliga jämvikt och den förmåga av lugn eftertanke, som erfordrades

för att kunna klart överblicka förhållandena och tillvarataga sina intressen.

Och det kunde även inträffa att ena parten begagnade sig av den

andres oförstånd, nedtryckta sinnesförfattning eller iver att få äktenskapet

upplöst för att tillförsäkra sig förmåner på dennes bekostnad. Den riktiga

lösningen syntes vara att överenskommelser av här ifrågavarande beskaffenhet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 4l.

såsom regel tillerkändes laga verkan oberoende av alla formaliteter, men att

viss möjlighet hölles öppen att även efter det till separation eller skillnad blivit

dömt vinna rättelse i obilliga avtal. I sistnämnda hänseende måste man

emellertid gå tillväga med största försiktighet. Det läte nämligen lätt tänka

sig att för motpartens önskan att vinna separation eller skillnad avtalets

innehåll varit bestämmande, och då detta vore händelsen, kunde en senare

rubbning därav innebära en orättfärdighet. Förslaget medgåve därför sådan

rubbning allenast under förutsättning att avtalet funnes vara uppenbart obilligt.

Vid bedömande av huruvida detta finge anses vara fallet skulle hänsyn

naturligtvis tagas icke blott till dess innehåll utan även till omständigheterna

vid dess tillkomst. Särskilt borde beaktas, vilkendera parten framdrivit

avtalets antagande; den som själv gjort detta kunde sedermera knappast

med fog klaga över dess uppenbara obillighet. Då ändring vunnes komme

detta sålunda regelmässigt att lända till nackdel för den, som medvetet missbrukat

situationen till sin fördel. Med hänsyn till den snäva begränsningen

av stadgandets räckvidd syntes ej kunna befaras att några intressen, som

verkligen vore förtjänta av lagstiftningens stöd, genom dess tillämpande komme

att kränkas.

Utöver vad nu yttrats öppnade förslaget i allmänhet ingen utväg att få

avtal av nu förevarande art rubbade. Hade ena maken åtagit sig att till den

andre utgiva underhållsbidrag, kunde sålunda, om sedermera väsentligt ändrade

förhållanden inträdde, den bidragspliktige icke, på sätt gällde beträffande ett

rättens beslut i ämnet, påkalla jämkning i vad avtalsvis blivit bestämt. Det

måste nämligen, där avtalet ej gåve annat vid handen, antagas hava varit

parternas mening att den ordning, varom de enats, skulle bliva beståndande

för framtiden.

Vid 1934 års riksdag väcktes två likalydande motioner (I: 135 och II: 283),

däri motionärerna påkallade utredning örn sådan ändring i giftermålsbalken,

att jämkning i avtal örn underhållsbidrag till äkta make skulle, när väsentligen

ändrade förhållanden påkallade det, kunna ske i samma ordning, som

gällde för domstols beslut örn dylikt underhållsbidrag.

I det utlåtande, nr 20, som första lagutskottet avgav över nämnda motioner,

anförde utskottet följande:

En make, som i samband med äktenskapsskillnad — i tanke att hans förmögenhetsvillkor

skulle förbliva i stort sett oförändrade — frivilligt åtagit sig

att för framtiden i viss omfattning bidraga till den andra makens underhåll,

kunde icke erhålla någon nedsättning i sin underhållsskyldighet, även om hans

inkomster sedermera skulle avsevärt reduceras. I många fall hade den underhållsberättigade

maken även genom införsel ett särskilt medel att uttaga underhållsbidraget.

Visserligen vore den underhållsskyldige maken därvid berättigad

att behålla vad han kunde anses behöva till underhåll för sig själv och

för make.och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjöte underhållsbidrag.

Resterande del av det genom avtalet bestämda underhållsbidraget

komme likväl att för framtiden åvila honom såsom en skuld, vilken

understundom kunde bliva synnerligen betungande. En sådan möjlighet vore

naturligtvis icke egendomlig för den betalningsskyldighet, som grundades på

avtal av nu ifrågavarande natur. Erfarenheten torde emellertid lia ådagalagt,

att en frånskild make, vilken vore i tillfälle att genom införsel indriva så

stor del som möjligt av underhållsbidraget och ej heller kunde tvingas att beträffande

icke förfallna belopp deltaga i ackord som eljest kunde komma i

fråga för den andra maken, ofta vore obenägen att medverka till någon upp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Jtl.

7

görelse om skälig nedsättning av underhållsbidragets storlek. I stället torde

det icke sällan förekomma, att den underhållsberättigade maken sökte under

hot örn utmätning eller konkurs förmå den andra maken att betala större belopp

än som med avseende å hans förmåga rimligen kunde begäras.

Angivna förhållanden påkallade enligt utskottets mening en undersökning,

huruvida den anmärkta skillnaden mellan underhållsbidrag, som fastställts av

domstol, samt underhållsbidrag, som bestämts genom avtal, vore fullt motiverad.

I överensstämmelse med vad lagberedningen uttalat kunde väl härutinnan

framhållas, att den ena makens samtycke till äktenskapets upplösning understundom

vore betingat av att de ekonomiska förhållandena ordnades på visst

sätt. Likaledes kunde det till äventyrs inträffa, att ett jämförelsevis högt underhållsbidrag

även innefattade skadestånd, som ena maken ansetts böra utgiva

till den andra. Yad nu anförts syntes dock knappast i och för sig kunna

anses innebära några avgörande hinder mot att medge en möjlighet till jämkning

av avtal örn underhållsbidrag på grund av väsentligen ändrade förhållanden.

Det torde således gentemot de anförda skälen för avtalets principiella

orubblighet kunna åberopas, att ett avtal mellan makar med avseende å förestående

äktenskapsskillnad ofta innefattade bestämmelser jämväl om vårdnad

och underhåll i fråga örn minderåriga barn, som makarna kunde ha gemensamt.

I denna del kunde avtalet emellertid redan för närvarande^ jämkas. Därjämte

torde det mången gång för parterna själva lia framstått såsom klart, att den

förpliktade åtagit sig underhållsskyldighet i den omfattning, som skett, allenast

under förutsättning att hans inkomster icke komme att i framtiden väsentligen

reduceras. I varje fall syntes uppenbart, att makarna lätt kunde underlåta

att beakta den verkan i förevarande avseende som avtalsformen innebure.

Vissa rättsfall gåve också vid handen, att domstolarna tillagt uttalanden

angående underhållsfrågan, som i skillnadsmålet gjorts av parterna,

karaktären av avtal oaktat uttalandena inskränkt sig till att ena parten framställt

ett yrkande örn underhållsbidrag, som andra parten medgivit. _ Skulle

medgivandet endast avse skäligheten av yrkat bidragsbelopp i och för sig, vore

det uppenbart, att avtal icke kunde anses föreligga. Då domstolen icke heller

i det senare fallet inginge i någon prövning av parternas ekonomiska förhållanden.

syntes emellertid skillnaden mellan nu nämnda fall i realiteten vara så

obetydlig att den icke kunde motivera att verkningarna bleve så väsentligt olika

som nu vore förhållandet.

Vad härefter anginge möjligheten, att ett jämförelsevis högt ^underhållsbidrag,

som bestämts genom avtal, kunde innefatta jämväl skadestånd till den

underhållsberättigade maken, ville utskottet framhålla att, i händelse rätt till

jämkning på grund av väsentligt ändrade förhållanden komme att införas,

domstolarna uppenbarligen skulle taga hänsyn till örn makarna i avtalet bestämt

underhållsbidraget till ett jämväl i betraktande av dåvarande förhållanden

högt belopp. Vidare torde det vara sannolikt, att en bestämmelse i angiven

riktning skulle kunna föra med sig att parterna i avtal örn hithörande

frågor icke sammanblandade underhåll och skadestånd.

På grund av vad sålunda anförts funne utskottet sig böra tillstyrka, att den

av motionärerna väckta frågan bleve föremål för en närmare utredning. Vid

denna utredning torde även böra tagas under övervägande icke blott huruvida

underhållsbidrag, som bestämts genom avtal, på grund av väsentligt ändrade

förhållanden kunde få jämkas till lägre belopp, utan även huruvida bidraget

under vissa förutsättningar kunde få höjas utöver det i avtalet bestämda

belopp. Sistnämnda spörsmål fordrade emellertid tillika en omprövning, huruvida

regeln, att underhållsbidrag, som fastställts av domstol, icke finge höjas

utöver förut bestämt belopp, lämpligen borde bibehållas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr il.

Departe
ments
chefen.

Efter hemställan av utskottet anhöll riksdagen i den nu anmälda skrivelsen,

att Kungl. Maj :t ville verkställa utredning av frågan i vad mån avtal om underhållsbidrag

till frånskild make borde kunna jämkas, när väsentligen ändrade

förhållanden påkallade det, jämte därmed sammanhängande spörsmål,

ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Det spörsmål varom här är fråga är i utländska lagar löst på olika sätt.

Vad först angår de nordiska länderna överensstämma visserligen dansk och

norsk rätt i förevarande hänseende med den svenska rätten. Däremot har i den

år 1929 antagna finska äktenskapslagen möjligheten till jämkning av dom eller

avtal rörande underhållsbidrag till frånskild make blivit väsentligen utvidgad.

Beträffande rättens beslut angående makes underhållsskyldighet gäller

att jämkning på grund av väsentligen ändrade förhållanden kan ske ej

blott i sänkande utan även i höjande riktning. Vad åter angår avtal om underhållsbidrag

kan sådant på makes yrkande av rätten jämkas, såväl örn avtalet

befinnes uppenbart obilligt som ock när väsentligen ändrade förhållanden

sa föranleda. Även här tillätes jämkning till högre belopp än det ursprungligen

bestämda.

Enligt tysk lag synes ett av rätten bestämt underhållsbidrag kunna nedsättas,

örn väsentlig ändring inträtt i makarnas ekonomiska förhållanden. Under

vissa förutsättningar kan en make, som icke vid äktenskapsskillnaden ansetts

vara i behov av underhåll, genom ett senare beslut av rätten tilldömas

underhållsbidrag. Däremot kan avtal örn underhållsbidrag icke jämkas på

grund av väsentligt ändrade förhållanden, såvida icke avtalet innefattar förbehåll

därom.

I schweizisk lag har stadgats, att underhållsskyldighet kan på begäran av

den underhållspliktige upphävas eller nedsättas, örn behovet av underhåll ej

mer består eller i väsentlig mån har avtagit, liksom ock i det fall att den underhållspliktiges

förmögenhetsförhållanden ej längre motsvara underhållsbidragets

storlek. Denna regel äger tillämpning vare sig underhållsskyldigheten

blivit bestämd genom dom eller genom avtal.

Enligt ungersk rätt kan dom eller avtal om underhållsbidrag jämkas till

lägre eller högre belopp, när ändring inträtt i makarnas förmögenhetsförhållanden.

I likhet härmed gäller enligt tjeckoslovakisk lag, att envar av makarna

kan påkalla ändring i dom eller avtal om underhållsbidrag, när viktiga skäl

därtill föreligga.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen föreligger i fråga örn möjligheten

till jämkning av underhållsbidrag till frånskild make enligt nu gällande

lag en bestämd skillnad mellan det fall att underhållsbidraget blivit fastställt

av rätten och det fall att makarna sinsemellan träffat avtal örn bidragets utgörande.

Medan i förstnämnda fall ett underhållsbidrag kan nedsättas eller

förklaras ej alls skola utgå, när väsentligt ändrade förhållanden påkalla det,

må i sistnämnda fall jämkning äga rum allenast örn avtalet ej slutits under

hemskillnad och från början var uppenbart obilligt för ena maken. Det har

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr hl.

9

på goda grunder blivit ifrågasatt, huruvida den ståndpunkt gällande lag

sålunda intager är tillfredsställande. Att ett avtal som utformats med hänsyn

till makarnas ekonomiska förhållanden vid tiden för äktenskapsskillnaden

ej kan rubbas, trots att den underhållspliktige genom någon oförutsedd

händelse fått sin ekonomi väsentligen försämrad, synes mången gång kunna

framstå såsom en obillighet gentemot den underhållspliktige. Det kan även

förefalla mindre tilltalande att ett överenskommet underhållsbidrag måste utgå

oförändrat, oaktat den underhållsberättigades ekonomiska ställning undergått

sådan förändring, att behovet av underhåll upphört eller i väsentlig mån

avtagit. Det synes därför böra ifrågasättas, huruvida icke — såsom i vissa

främmande länder är fallet — ett avtal örn underhållsbidrag till frånskild

make skäligen bör få jämkas, när väsentligt ändrade förhållanden påkalla det.

Lagens nuvarande ståndpunkt har motiverats med att, där avtalet ej giver

annat vid handen, det måste antagas ha varit parternas mening att den ordning

varom de enats skall bliva beståndande för framtiden. Tvivelsutan förhåller

det sig så i många fall. Sålunda star det ju parterna fritt att vid avtalets

ingående giva detsamma en sådan utformning att jämkning av underhållsbidraget

skall kunna komma till stånd i händelse väsentlig ändring av

förhållandena inträder. Vidare kan naturligen den som icke vill bliva ovillkorligt

bunden för framtiden, genom att vägra sin medverkan tili ifrågasatt

avtal och i stället låta rätten pröva underhållsfrågan, tillförsäkra sig möjlighet

att framdeles få jämkning till stånd. I åtskilliga fall, där den underhållsskyldige

uraktlåtit att på något av angivna sätt skapa möjlighet för sig

att erhålla jämkning, torde man dock icke kunna utgå från att han därmed

verkligen skulle ha velat direkt avstå från denna förmån. Underlåtenheten

att hålla jämkningsmöjligheten öppen lärer ofta bero på bristande förutseende.

Vad särskilt angår den underhållspliktiges ekonomi torde parterna vid

avtalets slutande som regel utgå från förutsättningen att någon väsentlig försämring

i förmågan att utgöra bidraget icke kommer att inträda. Parterna

göra därvid säkerligen icke alltid klart för sig, huru situationen skulle gestalta

sig, därest denna förutsättning komme att brista. Med hänsyn härtill

synes det naturligt att tillåta jämkning av avtal åtminstone i alla sådana

fall, där ej parterna uttryckligen överenskommit att så ej skall få ske.

Emellertid torde kunna ifrågasättas att gå ytterligare ett steg. Även där

den underhållspliktige vid avtalets ingående haft full avsikt att binda sig

oberoende av eventuella förändringar i det ekonomiska läget, kan tvånget att

uppfylla avtalet understundom te sig obilligt. Om exempelvis den underhållspliktige

genom oförmodad inkomstminskning tvingas till väsentligen

lägre levnadsstandard än den som den andra maken, även med nedsättning

av underhållsbidraget eller helt utan detsamma, skulle kunna uppehålla,

vore det mindre tilltalande, att den sistnämnde likväl skulle kunna tilltvinga

sig sin fordran. Ett liknande betraktelsesätt torde ock kunna anläggas på det

fall att den underhållsberättigade maken genom någon oförutsedd inkomstökning,

jämväl efter nedsättning av underhållsbidraget eller helt utan detsamma,

kommer i väsentligen bättre ekonomisk situation än den underhålls
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr bl.

pliktige maken. ''Även för sådana fall som här avses torde en möjlighet att erhålla

jämkning av underhållsbidraget vara av förhållandena påkallad.

Ett särskilt spörsmål är huruvida jämkning av avtalat underhållsbidrag på

grund av väsentligt ändrade förhallanden allenast bör få ske i sänkande riktning

eller om jämväl höjning av underhållsbidraget under vissa förutsättningar

bör tillåtas. Denna fråga är tydligen icke begränsad till underhållsbidrag

som bestämts genom avtal. Därest dylikt underhållsbidrag skulle få jämkas

till högre belopp, lärer följdriktigheten kräva att, i olikhet mot vad för närvarande

gäller, även ett av rätten bestämt underhållsbidrag skulle kunna höjas,

när väsentligt ändrade förhållanden så påkalla. Vid bedömandet av denna

fråga torde böra skiljas mellan olika fall.

Består den inträffade förändringen allenast däri, att den ena makens ekonomi

undergått en förbättring, synes den andra maken icke på denna omständighet

kunna grunda något befogat krav på utfående av underhållsbidrag, i

det fall att sådant icke tidigare utgått, eller på höjning av ett redan bestämt

underhållsbidrag. Såsom i lagens motiv framhålles, kan en frånskild make

icke skäligen begära att bliva delaktig i en efter äktenskapsskillnaden inträdd

förändring till det bättre i sin förra makes ekonomi utan bör åtnöjas med den

rätt emot honom, som betingas av makarnas villkor vid tiden för skillnaden.

Att denna princip likväl icke utgör hinder mot att vid underhållsskyldighetens

bestämmande taga hänsyn till sådan framtida förbättring i den underhållspliktiges

ekonomi, som kan förutses såsom normal följd av hans utbildning och

villkor i övrigt, visar den nuvarande rättstillämpningen.

Något annorlunda synes saken ställa sig, örn för den ena maken uppstått ett

behov av underhåll som icke förelegat vid tiden för äktenskapsskillnaden,

eller, i det fall att underhållsbidrag redan utgöres, den underhållsberättigade

maken fått ett ökat behov av underhåll. Omständigheterna kunna i dylika

fall understundom vara sådana, att det kunde ifrågasättas, huruvida icke

underhållsbidrag borde utdömas respektive jämkas till högre belopp. Häremot

tala dock starka skäl. Det torde i och för sig vara önskvärt, att makarnas

ekonomiska mellanhavanden vid äktenskapsskillnaden uppgöras på sådant

sätt att makarna få en fast utgångspunkt, efter vilken de varaktigt kunna

inrätta sig för framtiden. I varje fall måste det för den underhållspliktige

maken vara av särskild betydelse att den övre gränsen för hans betalningsskyldighet

kan slutgiltigt fastställas i samband med äktenskapets upplösning.

Eljest skulle denna make städse befinna sig i en otrygg situation, ett förhållande

som kunde bliva särskilt besvärande i det fall att han ämnade ingå

nytt äktenskap. Såsom i motiven till gällande lag framhålles kan det knappast

heller anses skäligt, att den ena maken ålägges skyldighet att i form

av förhöjd bidragsplikt vidkännas de motgångar som efter äktenskapets upplösning

kunnat drabba den andra maken. Övervägande skäl synas alltså tala

för att i huvudsak lämna orubbad den nuvarande regeln att underhållsbidrag

till frånskild make ej må utdömas, såframt talan därom blivit ogillad, eller

höjas utöver förut bestämt belopp.

Emellertid kan det inträffa att, sedan ett underhållsbidrag med hän
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr il.

11

syn till ändrade förhållanden blivit genom rättens beslut eller genom överenskommelse

nedsatt, förhållandena på nytt ändra sig, men denna gång i motsatt

riktning. Beträffande sådana fall lära de skäl som förut anförts emot jämkning

till högre belopp knappast äga giltighet. Rättspraxis synes dock enligt

vad ett av högsta domstolen under år 1932 avgjort rättsfall1 utvisar

intaga den ståndpunkten, att örn ett till frånskild make utdömt underhållsbidrag

med anledning av väsentligt ändrade förhållanden blivit nedsatt,

höjning till det ursprungligen bestämda beloppet icke kan ske med mindre

förbehåll därom gjorts. Tydligt är att denna regel kan leda till otillfredsställande

resultat, därest icke beslut örn befrielse från underhållsbidrag eller

nedsättning av beloppet göres beroende av den i malet aberopade grundens

fortbestånd. Då man ej synes kunna räkna med att dylikt förbehåll alltid

göres, lärer det vara påkallat att i förevarande fall tillåta jämkning uppåt,

även örn förbehåll ej blivit gjort. Har exempelvis en frånskild hustru på

grund av mannens sjukdom fått vidkännas nedsättning av underhållsbidragets

belopp, bör hon skäligen kunna fordra återgång till det ursprungliga beloppet,

därest mannen tillfrisknar och uppnår samma ekonomiska bärkraft som

före sjukdomen. Jämkning i höjande riktning torde salunda böra tillatas i de

fall där underhållsbidraget tidigare utgått med högre belopp. Den övre gräns

intill vilken dylik jämkning bör få ske markeras av det högsta belopp till

vilket bidraget tidigare varit bestämt. Även örn detta belopp fran början

varit obilligt och blivit nedsatt i den ordning som stadgas i 11 kap. 29 § giftermålsbalken,

synes jämkning böra tillåtas upp till nämnda belopp, såvitt

detsamma på grund av de ändrade förhållandena kommit att framstå såsom

skäligt. Några betänkligheter synas ej heller möta mot jämkning uppåt i den

omfattning nu nämnts även i sådana fall, där den förut skedda nedsättningen

tillkommit genom kontrahenternas frivilliga avtal.

Nu angivna synpunkter på frågan om jämkning av underhållsbidrag till

frånskild make äga i viss utsträckning giltighet även såvitt angår underhållsbidrag

till hemskild make. Avtal som makar med avseende å förestående hemskillnad

träffat örn bidrag till makes underhåll torde böra få jämkas, icke

blott såsom nu i det fall att avtalet från början varit uppenbart obilligt för

ena maken, utan även när väsentligt ändrade förhållanden påkalla det. Och

på sistnämnda grund torde jämkning böra tillåtas jämväl av avtal som slutits

under hemskillnaden. X olikhet mot vad fallet är under äktenskapsskillnad

lära några betänkligheter ej möta att beträffande underhållsskyldighet

under hemskillnad tillåta jämkning även i höjande riktning. Liksom för närvarande

ett av rätten bestämt underhållsbidrag till hemskild make kan ändras

till den berättigades fördel, torde så böra få ske även beträffande ett genom

avtal bestämt underhållsbidrag.

Vid jämkning av underhållsskyldighet torde liksom hittills stort utrymme

få lämnas åt domarens fria prövning av omständigheterna i det särskilda fallet.

Har det underhållsbidrag varom är fråga blivit bestämt genom avtal,

1 Jfr N. J. A. 1932 sid. 359.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr hl.

lärer bland annat böra uppmärksammas, huruvida bidragets storlek stått i normalt

förhållande till parternas ekonomiska villkor vid tiden för avtalet eller

om möjligen andra särskilda omständigheter kunna ha spelat en väsentlig roll

för bidragets bestämmande. Att exempelvis ett underhållsbidrag, som ursprungligen

varit bestämt till lägre belopp än som motsvarat parternas ekonomiska

ställning, vid prövning av jämkningsfrågan befinnes vara av normal

storlek, lärer icke i och för sig behöva hindra jämkning, såvida väsentligt

ändrade förhållanden inträtt.

Genomförandet av den lagändring som nu ifrågasatts synes lämpligen böra

ske på det sätt, att den nuvarande bestämmelsen i 11 kap. 28 § giftermålsbalken

vidgas till att omfatta även underhållsbidrag som blivit bestämt genom

avtal. I samband härmed lärer, i överensstämmelse med vad förut anförts,

åt den i lagrummet givna undantagsbestämmelsen rörande underhållsbidrag till

frånskild make böra givas det innehåll, att dylikt underhållsbidrag ej må utdömas,

såframt sådant bidrag icke tidigare skolat utgå, eller höjas utöver det

högsta belopp till vilket bidraget tidigare varit bestämt.

Ett viktigt spörsmål är, huruvida vad nu föreslagits bör få tillämpning jämväl

på avtal som ingåtts före den föreslagna bestämmelsens ikraftträdande.

Till stöd härför tala onekligen starka skäl. Det måste antagas att åtskilliga

av dem, som på grundval av nu gällande lag genom avtal åtagit sig att utgiva

underhållsbidrag till frånskild make, befinna sig i sådan situation, att jämkning

av avtalet ur billighetssynpunkt ter sig synnerligen önskvärd. Någon avgörande

principiell invändning lärer icke kunna göras mot att tillåta jämkning

i dylika fall. Härutinnan torde få hänvisas till den omständigheten att ifrågavarande

avtal, icke minst med hänsyn till arten av de sociala och etiska intressen

som framträda pa detta område, väsentligen skilja sig från vanliga förmögenhetsrättsliga

avtal. Ej heller synas alltför stora betänkligheter kunna

föranledas därav, att parterna hittills saknat anledning att strängt skilja mellan

underhållsbidrag och andra åtagna prestationer som utgå till följd av äktenskapsskillnaden.

Det torde fa förutsättas att i mål örn jämkning erforderlig

utredning kommer att förebringas rörande de särskilda omständigheter som

varit bestämmande för avtalets innehåll. Domstolen lärer därigenom kunna bilda

sig en uppfattning örn utfästelsens reella innebörd och sålunda i beslutet örn

jämkning taga nödig hänsyn till exempelvis ett sådant förhållande som att det

utfästa beloppet till viss del är att uppfatta såsom skadestånd eller annan gottgörelse.

Med hänsyn till nu angivna synpunkter torde det sålunda kunna förordas

att den föreslagna bestämmelsen erhåller tillämpning jämväl i avseende

å rättsförhållanden som uppkommit före bestämmelsens ikraftträdande.

I enlighet med vad salunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 28 § giftermålsbalken.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr il. 13

regeringsformen omförmälda ändamalet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Hagnar Kihlgren.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 11 kap. 28 § giftermålsbalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 28 § giftermålsbalken skall i nedan angivna

del erhålla följande ändrade lydelse:

28 §.

Utan hinder av vad genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt

örn bidrag till makes underhåll, äger rätten på endera makens yrkande annorledes

förordna därom, när väsentligt ändrade förhållanden påkalla det; dock

må underhållsbidrag till frånskild make ej utdömas, såframt sådant bidrag

icke tidigare skolat utgå, eller höjas utöver det högsta belopp till vilket bidraget

tidigare varit bestämt.

iVad i---för alla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1935 och äger tillämpning jämväl där

beslutet meddelats eller avtalet träffats före nämnda dag.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr hl.

15

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 17 januari

1935.

Närvarande:

justitierådet Molin,

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Geijer,

Bagge.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 23 november

1934, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 28 § giftermålshalken.

Korslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet Einar Anderberg.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning men ville ifrågasätta jämkning

av ordalydelsen i andra stycket av förevarande lagparagraf, enär ordet

»förpliktats» icke passade rätt väl för det fall, som efter ändringen av första

stycket komme att därmed jämväl avses, eller att någon genom avtal åtagit

sig att utgiva visst belopp en gång för alla.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 4l.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 januari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler lagrådets den

17 januari 1935 avgivna utlåtande över det den 23 november 1934 till lagrådet

remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 28 giftermålsbalken.

Under förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan anmärkning men ifrågasatt

viss jämkning av ordalydelsen i andra stycket av förevarande lagparagraf,

hemställer föredraganden att förslaget, jämkat i enlighet med vad lagrådet

ifrågasatt, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Torsten Stjernberg.

Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

343555

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:79 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 28 § giftermålsbalken. a1 i texten
  2. 1LU 1935:18 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 28 § giftermålsbalken. s. 5 i texten