Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag örn emeritilöner för vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens tjänst

16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:57, Med förslag till lag örn emeritilöner för vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens tjänst

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

1

Nr 57.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag örn

emeritilöner för vissa prästmän i ledande ställning i missionens

och diakoniens tjänst; given Stockholms slott den

1 februari 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande dels av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollen över ecklesiastikärenden för den 12 oktober 1934 och

den 1 februari 1935, dels ock av bilagda transsumt av kyrkomötets skrivelse

den 27 november 1934, nr 11, föreslå riksdagen att för dess del antaga

härvid fogade förslag till lag om emeritilöner för vissa prästmän i

ledande ställning i missionens och diakoniens tjänst.

GUSTAF.

Arthur Engberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1935.

1 sami.

Nr 57.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition Nr 57.

Förslag

till

Lag om emeritilöner för vissa prästmän i ledande ställning i missionens och

diakoniens tjänst.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Emeritilön må, på sätt och under de villkor, som stadgas i fråga örn ordinarie

tjänstinnehavare i lagen den 9 december 1910 örn emeritilöner för

präster, samt under de ytterligare villkor och bestämmelser, som här nedan

sägs, efter Konungens beprövande i varje särskilt fall, från kyrkofonden

utgå till följande prästmän, som i ledande ställning stå i missionens eller

diakoniens tjänst inom den svenska kyrkan, nämligen förste sekreteraren i

svenska kyrkans diakonistyrelse, svenska kyrkans missionsdirektör, sekreteraren

i svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, föreståndarna för diakonissanstalterna

vid Ersta, i Härnösand och i Göteborg, för Samariterhemmet i Uppsala,

för den under diakonistyrelsen lydande lekmannaskolan i Sigtuna, för svenska

diakonsällskapets diakonanstalt å Sköndal och för Stockholms stadsmission.

2 §•

Emeritilön delas i grundbelopp och provisoriskt tilläggsbelopp.

Grundbeloppet skall motsvara åttio procent av tjänstinnehavarens lön, beräknad

till det belopp, varmed densamma styrkts hava till honom senast

utgått. Ej må dylikt grundbelopp understiga tretusentvåhundra kronor, ej

heller överstiga fyratusenfemhundra kronor; och skall, där grundbeloppet

vid uträkning efter ovan angivna grund ej uppgår till jämnt tiotal kronor,

detsamma höjas till närmast högre tiotal.

Det provisoriska tilläggsbeloppet skall utgöra ettusen kronor.

3 §•

Såsom villkor för tilldelande av emeritilön åt i 1 § omförmälda tjänstinnehavare

skall gälla, att stadgarna för de i nämnda paragraf angivna institutioner

skola vara av Konungen fastställda, att i stadgarna skall intagas

bestämmelse därom, att tjänstinnehavaren skall vara präst i svenska kyrkan,

samt att beslut, varigenom dylik tjänstinnehavare utses, skall, då fråga är

örn förste sekreteraren i svenska kyrkans diakonistyrelse, svenska kyrkans

missionsdirektör eller sekreteraren i svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse,

underställas Kungl. Maj:t samt, beträffande övriga tjänstinnehavare, vederbörande

domkapitel respektive Stockholms stads konsistorium för fastställelse.

4 §•

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna lag, meddelas

av Konungen. _

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12

oktober 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,

Sköld.

Departementschefen, statsrådet Engberg anför:

I underdånig skrivelse den 1 september 1932, nr 23, har kyrkomötet anhållit

om ‘föranstaltande av utredning, under vilka villkor och i vilken utsträckning

prästmän, som i ledande ställning stå i missionens eller diakoniens

tjänst inom den svenska kyrkan, måtte i fråga örn möjlighet till erhållande

av emeritilön bliva jämställda med kyrkoherde i territoriell församling,

ävensom att Kungl. Maj:t måtte till nästkommande kyrkomöte

framlägga de förslag, som av utredningen måtte föranledas.

Av berörda skrivelse framgår, att ärendet väckts vid kyrkomötet genom

en motion, nr 40, vari med ifrågavarande prästmän i ledande ställning avsåges

exempelvis förste sekreteraren i svenska kyrkans diakonistyrelse, svenska

kyrkans missionsdirektör, föreståndarna för diakonissanstalterna vid Ersta,

i Härnösand och Göteborg, för samariterhemmet i Uppsala, för den under

diakonistyrelsen lydande lekmannaskolan i Sigtuna och för svenska diakonsällskapets

diakonanstalt å Sköndal.

Sedan kammarkollegiet och statskontoret anbefallts att gemensamt i ärendet

verkställa utredning och avgiva förslag, hava ämbetsverken med underdånig

skrivelse den 25 juli 1934 överlämnat utredning och förslag i ämnet. Kammarkollegiet

har i ärendet införskaffat yttranden från svenska kyrkans missionsstyrelse

och svenska kyrkans diakonistyrelse, som hört respektive styrelser

för svenska diakonissällskapet, Värsta diakonissanstalt i Härnösand,

Göteborgs diakonissanstalt, samariterhemmet i Uppsala och svenska diakonsällskapet

samt föreståndaren för Stockholms stadsmission.

Innan jag närmare ingår på föreliggande ärende, vill jag erinra örn följande:
Enligt

1 § lagen den 9 december 1910 om emeritilöner för präster må

emeritilöner under vissa villkor och bestämmelser från kyrkofonden utgå

till ordinarie och extra ordinarie präster, vilka tjänstgöra i territoriell församling,

dock icke till prästerskapet i Karlsborgs församling och ej heller

till kyrkoherde i prebendepastorat.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

Emeritilön delas i grundbelopp och provisoriskt tilläggsbelopp.

Grundbeloppet skall för ordinarie tjänstinnehavare motsvara åttio procent

av hans lön, beräknad till det belopp, vartill densamma bestämts vid lönereglering,

fastställd på grund av lagen örn reglering av prästerskapets avlöning,

eller, örn sådan lönereglering med avseende å tjänstinnehavaren icke

vunnit tillämpning, till det belopp, efter vilket avgift till prästerskapets änkeoch

pupillkassa senast utgått. Grundbelopp må ej understiga 3,200 kronor

för kyrkoherde och 2,000 kronor för komminister, ej heller överstiga 4,500

kronor. För extra ordinarie präst skall grundbeloppet utgöra 1,500 kronor.

Det provisoriska tilläggsbeloppet skall såväl för ordinarie tjänstinnehavare

som för extra ordinarie präst utgöra 1,000 kronor.

Sistnämnda bestämmelser angående grundbelopp och provisoriskt tilläggsbelopp

hava fastställts genom lag den 13 december 1929.

I sin ovanberörda skrivelse den 25 juli 1934 hava IcammarJcollegiet och

statskontoret till en början anfört vissa synpunkter beträffande karaktären

av de tjänster, varom här är fråga, m. m.

Den i ärendet verkställda utredningen syntes giva vid handen, att de prästmän

i ledande ställning i missionens och diakoniens tjänst, som i ifrågavarande

ärende avsåges, innehade befattningar, som måste anses väl så

maktpåliggande och för kyrkan i dess helhet betydelsefulla som till viss

territoriell församling hörande prästerlig befattning, ävensom att arten och

omfattningen av deras arbetsuppgifter i flera avseenden vore densamma som

för prästmän inom svenska kyrkan. Sålunda ålåge viss predikoskyldighet

bland andra missionsdirektorn och föreståndaren för lekmannaskolan i Sigtuna,

varjämte föreståndarna för diakonissanstalterna i Stockholm och Härnösand

samt för diakonanstalten å Sköndal handhade själavården vid respektive

institutioner, vid förefallande behov meddelade konfirmationsundervisning

m. m. I vissa avseenden hade även ifrågavarande tjänster officiellt

likställts med prästerlig tjänst inom svenska kyrkan, i det att delaktighet i

prästerskapets änke- och pupillkassa medgivits för följande tjänstinnehavare,

nämligen sekreteraren i diakonistyrelsen, föreståndaren för lekmannaskolan

i Sigtuna, missionsdirektorn samt föreståndaren för diakonissanstalten vid

Ersta, för samariterhemmet i Uppsala och för diakonanstalten å Sköndal,

varjämte rätt att åtnjuta prästerlig tjänstårsberåkning och befrielse från skyldighet

att av vederbörande domkapitel mottaga prästerligt förordnande medgivits

sekreteraren i diakonistyrelsen, föreståndaren för lekmannaskolan i Sigtuna,

missionsdirektorn samt föreståndaren för diakonissanstalterna å Ersta

i Stockholm och Värsta i Härnösand ävensom för samariterhemmet i Uppsala

och diakonanstalten å Sköndal.

I fråga örn den rättsliga karaktären av de institutioner, varom i förevarande

ärende är fråga, ävensom de särskilda, i motionen angivna prästmännens

anställnings-, avlönings- och pensionsförhållanden framhålla ämbetsverken

följande:

Svenska kyrkans diakonistyrelse hade av Kungl. Maj:t den 9 december

1910 fastställda stadgar. Enligt § 5 nämnda stadgar ägde styrelsen att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

antaga och avlöna, bland andra, en sekreterare (den i motionen angivne

»förste sekreteraren»), vilken hade att föra protokoll vid styrelsens sammanträden,

ombesörja förekommande expedition, till föredragning bereda ärenden,

som skulle av styrelsen behandlas, m. m. i enlighet med i stadgarna

närmare angivna bestämmelser. Förste sekreteraren åtnjöte för närvarande

i grundlön 7,500 kronor jämte 2,000 kronor i hyresbidrag för år, vartill

komme dyrtidshjälp enligt vissa av styrelsen fastställda grunder, därvid styrelsen

tillämpade de föreskrifter, som vore gällande för befattningshavare

med oreglerade löner i Stockholms stads tjänst. Sekreteraren vore delägare

i prästerskapets änke- och pupillkassa för den årliga lön, som till honom

utginge, för närvarande 7,500 kronor, för vilket delägarskap vederbörlig

avgift av honom erlades. Däremot vore sekreteraren icke delaktig i någon

pensionskassa. Styrelsen hade visserligen ansett sig böra »i princip uttala»,

att dess befattningshavare i framtiden skulle erhålla pension, men preciserade

bestämmelser härom hade icke fastställts, och den ekonomiskt hårt

ansträngda staten hade icke heller hittills lämnat styrelsen någon möjlighet

att ordna pensionsfrågan.

Svens/ca kyrkans missionsstyrelse — vars stadgar vore fastställda av Kungl.

Majit den 24 augusti 1878 och i reviderat skick ånyo fastställda den 31 december

1915 samt därefter erhållit ändrad lydelse den 12 maj 1933 att

träda i kraft den 1 juli 1933 — ägde enligt mom. 6 samma stadgar att

förordna och avlöna en sekreterare, med titel missionsdirektör, vilken hade

att enligt styrelsens föreskrifter verka för främjande av styrelsens i mom.

1 i stadgarna angivna uppgift, nämligen evangelii spridning bland icke

kristna folk. Missionsdirektorn, vilken avlönades genom medel, som inflöte

för verksamhetens bedrivande, åtnjöte för närvarande en grundlön av 7,000

kronor för år jämte tilläggslön och dyrtidstillägg, enligt för prästerskapet i

territoriella församlingar gällande bestämmelser, ävensom förmånen av fri

bostad. Missionsstyrelsen hade för pensionering av sina missionärer och

tjänstemän inrättat en pensionsfond, som helt och hållet bestredes av till

missionsverksamheten inflytande frivilliga gåvor, testamenten och kollektör,

men dessa inkomster hade under en följd av år icke motsvarat utgifterna.

Pensionen i fråga, som belöpte sig till 4/ö av lön i högsta lönegraden, dock

högst 5,500 kronor, utginge till manlig sekreterare och expeditionspersonal,

som uppnått en ålder av 70 år och innehade 30 tjänstår, i vilka dock

finge inräknas den tid före inträde i missionens tjänst, under vilken vederbörande

tjänstgjort såsom präst i svenska kyrkan. Missionsdirektorn vore

delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa för den årliga lön, som av

styrelsen uppgåves till honom utgå. Enligt meddelande från kassan vore

delaktighetsbeloppet för missionsdirektorn för närvarande 7,000 kronor.

Diakonis sanstalterna i Stockholm., Härnösand och Göteborg, diakonanstalten

å Sköndal samt lekmannaskolan i Sigtuna och Samariterhemmet i Uppsala

omhänderhades samtliga av enskilda sällskap med egna, av dem själva antagna

stadgar.

Svenska diakoniss-sällskapets stadgar hade antagits den 1 juni 1894. Enligt

§ 2 i stadgarna ägde styrelsen att för sällskapets anstalt i Stockholm (Ersta)

utse föreståndare, »som skall vara präst». Föreståndaren, som uppbure en

kontant lön av 8,000 kronor för år jämte dyrtidstillägg samt åtnjöte förmånen

av fri bostad och värme, vore delaktig i prästerskapets änke- och

pupillkassa efter ett fastställt delaktighetsbelopp av 8,000 kronor. Enligt

vad från kassan upplysts kvarstode nuvarande föreståndaren för anstalten,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

teol. doktorn C. J. Norrby, vid det för befattningen tidigare gällande delaktighetsbeloppet

av 6,000 kronor. Någon åtgärd för åstadkommande av

pension åt vare sig föreståndaren eller biträdande pastorer hade ej av styrelsen

vidtagits.

Föreståndaren för stiftelsen Värsta diakonissanstalt, Härnösand, som utsåges

av styrelsen, åtnjöte i årlig lön 7,000 kronor kontant jämte fri bostad

med lyse, värme och telefon samt ersättning för tjänsteresor. På framställning

av anstaltens styrelse hade direktionen för prästerskapets änke- och

pupillkassa den 25 april 1934 beslutat fastställa föreståndarens delaktighetsbelopp

till 7,000 kronor. I skrivelse samma dag hade direktionen för

kassan, jämlikt föreskrift i kassans reglemente, underställt beslutet Kungl.

Maj:ts godkännande.1) Föreståndaren för denna diakonissanstalt vore för

övrigt ej pensionsberättigad.

Föreståndaren för Göteborgs diakonissanstalt — stadgar för Göteborgs

diakonissällskap antagna den 26 maj 1930 — som enligt bestämmelse i 2 §

nämnda stadgar skulle vara präst i svenska kyrkan, utsåges av styrelsen.

Enligt av styrelsen avgivet yttrande hade styrelsen förklarat sig icke hava

något att invända emot, att valet av föreståndare underställdes någon kyrklig

myndighet. Vidare hade styrelsen meddelat, att styrelsen, som ansåge

det angeläget, att anstalten snarast möjligt erhölle en prästerlig föreståndare,

vilken helt kunde ägna sig åt densamma — enligt meddelande från

diakonistyrelsen uppehölles för närvarande befattningen av en av de territoriella

församlingarnas prästmän — tänkt sig, att begynnelselönen för sådan

föreståndare skulle sättas till omkring 8,000 kronor för år jämte fri bostad,

varefter lönen sedan skulle ökas genom fixerade lönetillägg, så att den efter

ett visst antal år komme att motsvara en kyrkoherdes i Göteborg lön, eller

omkring 11,000 kronor för år jämte fri bostad. Föreståndaren, som icke

kunde bliva delaktig i någon tjänstepensionskassa eller annorledes komma

i åtnjutande av någon tjänstepension, ägde icke delaktighet i prästerskapets

änke- och pupillkassa.

Föreståndaren för samariterhemmet i Uppsala, vilken utsåges av styrelsen,

uppbure en grundlön av 8,000 kronor för år, samt ägde delaktighet i prästerskapets

änke- och pupillkassa för ett belopp av 7,000 kronor. Däremot

åtnjöte han ingen tjänstepension.

Enligt stadgarna för svenska diakonsällskapet — antagna den 14 april

1898 — utsåge styrelsen föreståndare för diakonanstalten å Sköndal antingen

efter ansökan efter offentliggörande, att platsen vore till ansökan ledig,

eller ock på särskild kallelse. Jämlikt 4 § i stadgarna borde till föreståndare

utses en präst i svenska kyrkan. Föreståndaren åtnjöte en årlig lön

av 8,000 kronor — förutom 1,000 kronor som ersättning för med tjänsten

förenade kostnader — jämte fri bostad med värme och trädgårdsland samt

5 liter mjölk dagligen. Föreståndaretjänsten vore icke förbunden med pensionsrätt

i allmän eller enskild pensionskassa men ägde delaktighet i prästerskapets

änke- och pupillkassa för den årliga lön, som av styrelsen för sällskapet

upplystes till honom utgå, för närvarande 8,000 kronor.

Svenska kyrkans lekmannaskola i Sigtuna ägdes av diakonistyrelsen, som

för skolans ledning, tillsyn och förvaltning tillsatte en inför diakonistyrelsen

gemensamt ansvarig särskild skolstyrelse. Enligt 8 § i stadgarna — antagna

av diakonistyrelsen den 20 mars 1930 —• utsåges och avlönades

skolans föreståndare, som borde vara präst i svenska kyrkan, av diakoni
*)

Den sökta fastställelsen har av Kungl. Maj:t meddelats den 13 juli 1934.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

styrelsen. Den nuvarande föreståndaren åtnjöte i lön 8,000 kronor för år

jämte dyrtidstillägg enligt de grunder, som fastställdes för kyrkoherdar i

nyreglerade pastorat, fri bostad med värme samt trädgårdsland. I händelse

av sjukdom under kortare tid åtnjöte föreståndaren fri bostad med värme,

trädgård och a/s av den kontanta lönen, varemot Vs därav lämnades som

bidrag till vikarien. Föreståndaren vore icke delaktig i någon tjänstepensionskassa.

Däremot vore den nuvarande föreståndaren genom särskilt

beslut av diakonistyrelsen tillförsäkrad pension vid uppnådda 65 år, örn han

då önskade avgå, eller dessförinnan, om han på grund av sjukdom bleve

nödgad att avgå, med belopp och enligt grunder, som kunde vara gällande

för rektor vid allmänt läroverk. I pensionsbeloppet skulle inräknas^ den

emeritilön, som föreståndaren vid sin avgång från befattningen kunde såsom

prästman eventuellt komma i åtnjutande av. Som prästerlig befattningshavare

hos diakonistyrelsen ägde föreståndaren delaktighet i prästerskapets

änke- och pupillkassa för den årliga lön, som till honom utginge, för närvarande

8,000 kronor.

Förutom ovannämnda med motionen avsedda ledande prästmän inom

missionens och diakoniens tjänst hade diakonistyrelsen jämväl hemställt, att

föreståndaren för Stockholms stadsmission måtte komma i åtnjutande av emeritilön.

Stockholms stadsmission, vars stadgar vore fastställda av Kungl. Majit

den 5 december 1865 och den 27 februari 1874, vöre genom stadgarna

knuten till svenska kyrkan. Dess föreståndare, som alltid varit en präst i

svenska kyrkan, tillsattes av styrelsen på särskild ansökan, och valet underställdes

Stockholms stads konsistorium. Föreståndaren vöre berättigad till

tjänstårsberäkning och frihet från missiv enligt Kungl. Maj:ts beslut den

4 augusti 1916. Han ägd© däremot icke i egenskap av föreståndare delaktighet

i prästerskapets änke- och pupillkassa, vöre icke heller delaktig i

någon tjänstepensionskassa och torde icke kunna påräkna särskild pension

från stadsmissionen. Årliga lönen utginge med 8,000 kronor jämte de tilllägg,

som med hänsyn till innehavarens personliga förhållanden kunde anses

nödvändiga, varjämte han åtnjöte förmanen av fri bostad. Såsom diakonistyrelsen

framhållit borde föreståndaren för Stockholms stadsmission hänföras

till den grupp befattningshavare, som med den föreliggande motionen

avsåges.

För egen del anföra därefter ämbetsverken i huvudsak följande:

Vid bedömandet av den föreliggande frågan torde först böra övervägas,

huruvida ekonomiska möjligheter föreligga för realiserandet av den föreslagna

utvidgningen i rätten att erhålla prästerlig emeritilön från kj^rkofonden. Kyrkofonden

hade visserligen — om man undantoge ett år, nämligen 1921 —hittills

varit stadd i oavbruten tillväxt. Denna tillväxt torde måhända icke vara

att med säkerhet påräkna för kommande år. En balans mellan fondens

utgifter och inkomster åstadkommes visserligen genom den allmänna kyrkoavgiften,

men det torde icke kunna nekas, att en viss osäkerhet beträffande

fondens möjligheter att för framtiden fylla sina väsentliga uppgifter förelåge,

en osäkerhet, som gjorde det nödvändigt att iakttaga den allra största

försiktighet, då det ifrågasattes att belasta fonden med utgifter för nya

ändamål. Emellertid medgåves, att kyrkomötets framställning om emeritilöner

åt prästmän i ledande ställning inom missionens och diakoniens tjänst

voro förtjänt av beaktande. Såväl den kyrkliga missionen som diakonien

vore numera intimt förbundna med den svenska kyrkan och församlings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

livet inom denna. De ledande personerna inom missionen och diakonien

fullgjorde ett arbete, som för kyrkan i dess helhet torde vara i viss mån lika

gagneligt som den enskilde prästens i en territoriell församling. Härtill

komme, att missionen och diakonien vore för sin verksamhets bedrivande

väsentligen hänvisade till frivilliga gåvor. Plikten att förse dem, som ägnat

sin arbetskraft åt dessa verksamhetsgrenar inom den svenska statskyrkan,

med en anständig bärgning vid inträdande ålder och arbetsoförmåga vore

uppenbar. Att detta emellertid komme att minska de tillgångar, som stöde

till buds för verksamhetens bedrivande, torde också vara klart. Ett allmänt

överflyttande å kyrkofonden av denna försörjningsplikt finge emellertid

givetvis icke ifrågakomma och hade heller icke ifrågasatts. Framställningen

vore inskränkt till att omfatta vissa ledande befattningar, där det måhända

kunde anses vara i viss mån nödvändigt att bibehålla kontinuitet i arbetet,

och vilkas innehavare på grund av det arbete de utfört kunde fordra ålderdomsunderstöd

till belopp ungefär motsvarande emeritilön åt kyrkoherde.

Då de ifrågakomna befattningarna vore till sitt antal ringa och då det därjämte

torde få antagas, att av en eller annan anledning icke alla befattningshavare

kvarstode vid sina tjänster intill pensionsåldern, kunde man

måhända antaga, att sammanlagda summan av de emeritilöner, som till

dem skulle komma att utgå, icke uppginge till mera betydande belopp. Det

torde därför enligt ämbetsverkens mening vara möjligt att inom ramen för

det belopp, som vöre eller kunde bliva anslaget ur kyrkofonden till emeritilöner

åt präster i de territoriella församlingarna, även bereda möjlighet för

nu ifrågavarande prästmän att erhålla emeritilön från kyrkofonden.

På grund av det anförda tillstyrkte ämbetsverken, att åtgärder måtte vidtagas

i syfte att bereda emeritilöner åt prästmän i ledande ställning inom

missionens och diakoniens tjänst. Beträffande frågan örn grunder för beräkningen

av ifrågavarande emeritilöner bade ämbetsverken i princip icke

något att invända emot att i förevarande fall samma grunder tillämpades,

som gällde för ordinarie tjänstinnehavare enligt bestämmelserna i ovanberörda

lag den 9 december 1910 örn emeritilöner för präster, sådan densamma

lydde enligt lagen den 13 december 1929 (nr 385) om ändrad lydelse

av 2—5 §§ förstnämnda lag.

Därvid skulle emellertid, då här vore fråga om befattningar, som icke

lönereglerats efter prästlöneregleringslagen, enligt bestämmelserna i 2 § lagen

örn emeritilöner som norm för beräkning av storleken av grundbeloppet

närmast komma ifråga det belopp, efter vilket avgift till prästerskapets

änke- och pupillkassa för vederbörande tjänstinnehavare senast utgått. Härvid

förelåge dock den svårigheten, att delaktighet i nämnda kassa icke ännu

åtnjötes av samtliga nu ifrågavarande befattningshavare. I anledning härav

torde det vara lämpligare, att beräkningsgrunden vid fastställandet av grundbeloppets

storlek finge utgöra den av vederbörande senast åtnjutna årslönen

till det belopp, varmed densamma av respektive styrelser uppgåves hava

utgått. Med hänsyn härtill torde det emellertid möta vissa svårigheter att

i lagen örn emeritilöner för präster intaga särskilda bestämmelser rörande

nu ifrågakomna tjänstinnehavare, varför det synts ämbetsverken lämpligare,

att en särskild författning, avseende sagda tjänstinnehavares åtnjutande av

emeritilön, utfärdades.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

Det syntes emellertid ämbetsverken, att såsom villkor för att sådan erneritilön

beviljades ovannämnda befattningshavare jämväl en viss kontroll från

det allmännas sida borde förefinnas beträffande de institutioner, varom här

vore fråga. Sålunda torde böra föreskrivas, att i stadgarna för respektive

institutioner intoges bestämmelse därom, att de för åtnjutande av emeritilön

ifrågasatta befattningshavarna skulle vara präster i svenska kyrkan, ävensom

att val av sådan befattningshavare skulle underställas vederbörande

domkapitel respektive Stockholms stads konsistorium, varjämte — liksom

för närvarande vore fallet beträffande stadgarna för svenska kyrkans diakonistyrelse,

svenska kyrkans missionsstyrelse och Stockholms stadsmission

— ifrågavarande institutioners stadgar med däri i anslutning till ovan angivna

villkor gjorda tillägg skulle underställas Kungl. Maj:ts prövning och

stadfästelse.

Ämbetsverken hemställa, att Kungl. Maj:t måtte för 1934 års kyrkomöte

framlägga följande förslag till lag om emeritilöner för vissa prästmän i ledande

ställning i missionens och diakoniens tjänst.

1 §. Emeritilön må, på sätt och under de villkor, som stadgas i fråga

örn ordinarie tjänstinnehavare i lagen den 9 december 1910 örn emeritilöner

för präster, samt under de ytterligare villkor och bestämmelser, som här

nedan sägs, efter Konungens beprövande i varje särskilt fall, från kyrkofonden

utgå till följande prästmän, som i ledande ställning stå i missionens

eller diakoniens tjänst inom den svenska kyrkan, nämligen förste sekreteraren

i svenska kyrkans diakonistyrelse, svenska kyrkans missionsdirektör,

föreståndarna för diakonissanstalterna vid Ersta, i Härnösand och i Göteborg,

för samariterhemmet i Uppsala, för den under diakonistyrelsen lydande

lekmannaskolan i Sigtuna, för svenska diakonsällskapets diakonanstalt

å Sköndal och för Stockholms stadsmission.

2 §. Emeritilön delas i grundbelopp och provisoriskt tilläggsbelopp.

Grundbeloppet skall för vederbörande tjänstinnehavare motsvara åttio procent

av hans lön, beräknad till det belopp, varmed densamma upplysts

hava till honom senast utgått. Ej må dylikt grundbelopp understiga tretusentvåhundra

kronor ej heller överstiga fyratusenfemhundra kronor; och

skall, där grundbeloppet vid uträkning efter ovan angivna grund ej uppgår

till jämnt tiotal kronor, detsamma höjas till närmast högre tiotal.

Bet provisoriska tilläggsbeloppet skall utgöra ettusen kronor.

3 §. Såsom villkor för erhållande av emeritilön skall beträffande i 1 §

omförmälda tjänstinnehavare gälla, att stadgarna för de i nämnda paragraf

angivna institutioner skola vara av Konungen fastställda, att i stadgarna

skall intagas bestämmelse därom, att tjänstinnehavaren skall vara präst i

svenska kyrkan, samt att styrelsens beslut, varigenom dylik tjänstinnehavare

utses, skall underställas vederbörande domkapitel respektive Stockholms

stads konsistorium för fastställelse.

4 §. De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna

lag, meddelas av Konungen.

I underdånig framställning den 7 september 1934 har därefter styrelsen

för svenska diakonsällskapet — under framhållande av angelägenheten av att

allmänhetens förtroende för sällskapets verksamhet ytterligare stärktes utöver

vad som skulle bliva fallet vid ett realiserande av ämbetsverkens förutbe
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

rörda förslag — uttalat önskvärdheten av att såsom villkor för ifrågavarande

emeritilöns utgående jämväl föreskreves, att diakonsällskapets räkenskaper

årligen skulle granskas, jämte av de av sällskapet utsedda revisorerna, av en

av Stockholms stads konsistorium utsedd revisor.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att kammarkollegiet och statskontoret

funnit skäl föreligga för tillgodoseende av ovannämnda utav 1932 års

kyrkomöte ifrågasatta förslag att bereda emeritilön åt vissa prästmän, som

i ledande ställning stå i missionens eller diakoniens tjänst inom den svenska

kyrkan. Till denna förmån skulle kunna ifrågakomma förste sekreteraren

i svenska kyrkans diakonistyrelse, svenska kyrkans missionsdirektör, föreståndarna

för diakonissanstalterna vid Ersta, i Härnösand och Göteborg,

för samariterhemmet i Uppsala, för den under diakonistyrelsen lydande lekmannaskolan

i Sigtuna, för svenska diakonsällskapets diakonanstalt å Sköndal

och för Stockholms stadsmission. Av formella skäl hava ämbetsverken

funnit det lämpligast, att berörda föreskrifter införas i en särskild

författning i stället för att intagas i lagen den 9 december 1910 om erneritilöner

för präster. Det av ämbetsverken förordade författningsförslaget

vilar emellertid väsentligen på berörda lag. Principiellt företer dock författningsförslaget

i huvudsak två olikheter i jämförelse med de bestämmelser

och villkor, varunder emeritilön utgår till präst i territoriell församling.

Emeritilönens grundbelopp skall sålunda enligt förslaget av skäl, som ämbetsverken

närmare utvecklat, motsvara åttio procent av vederbörande tjänstinnehavares

lön, beräknad till det belopp, varmed densamma upplysts hava

till honom senast utgått. Vidare skall enligt förslaget såsom villkor för

erhållande av emeritilön gälla, att stadgarna för vederbörande institutioner

skola vara av Kungl. Majit fastställda, att i stadgarna skall intagas bestämmelse

därom, att tjänstinnehavaren skall vara präst i svenska kyrkan samt

att beslut, varigenom dylik tjänstinnehavare utses, skall underställas vederbörande

domkapitels respektive Stockholms stads konsistorium för fastställelse.

För egen del har jag icke kunnat undgå att finna, att ifrågavarande befattningshavares

arbetsuppgifter i mångt och mycket äro besläktade med

det territoriella prästerskapets och att över huvud taget vederbörande institutioners

verksamhet är av stor betydelse för kyrkan i dess helhet. I vissa

hänseenden hava för övrigt befattningarna, såsom av utredningen i ärendet

framgår, officiellt likställts med prästerlig tjänst inom svenska kyrkan. Vad

nyss anförts utgör stöd för den uppfattningen, att emeritilön bör kunna tillgodokomma

ifrågavarande befattningshavare.

Väl kan emot förslaget åberopas nödvändigheten av att iakttaga en av

hänsynen till kyrkofondens ekonomi betingad återhållsamhet vid prövandet

av förslag, som innebära en belastning av kyrkofonden med utgifter för

nya ändamål. Då det emellertid här gäller allenast ett fåtal bestämt an
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

givna befattningar och för övrigt sannolikheten talar för att icke alla de befattningshavare,

varom här är fråga, komma att erhålla emeritilön såsom

innehavare av vederbörande befattning, kan enligt mitt förmenande detta skäl

icke tillmätas avgörande betydelse vid bedömandet av den föreliggande

frågan. Jag anser mig därför böra förorda, att emeritilön må kunna utgå

till vissa prästmän, som i ledande ställning stå i missionens eller diakoniens

tjänst inom den svenska kyrkan.

Sina förslag i fråga örn avgränsningen av de befattningshavare, som böra

komma i åtnjutande av här avsedda förmån, hava ämbetsverken grundat

väsentligen på de önskemål, som i detta hänseende uttalades vid 1932 års

kyrkomöte. Emellertid vill jag erinra därom, att, sedan frågan väcktes vid

sagda kyrkomöte, Kungl. Majit i anledning av en av kyrkomötet gjord

framställning genom beslut den 12 maj 1933 förordnat, att en särskild styrelse

för svenska kyrkans arbete bland sjömän och andra landsmän i utlandet

— däri dock ej inbegripes vården av de utländska svenska församlingar,

vilka erhållit av Kungl. Majit godkänd kyrkoordning — skulle under

namn av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse inrättas från och med den

1 juli 1933. Stadgan för denna styrelse utfärdades samtidigt (svensk författningssamling

nr 195). Enligt dessa stadgar utgör styrelsen en ombildning

av svenska kyrkans missionsstyrelses sjömansvårdsutskott och äger

styrelsen förordna och avlöna bland annat en sekreterare. Enligt vad jag

inhämtat, åtnjuter sekreteraren för närvarande en lön av 9,500 kronor jämte

hyresbidrag med 2,800 kronor, alltså sammanlagt 12,300 kronor per år.

Dessa löneförmåner bestridas enligt uppgift med frivilliga gåvomedel. Några

pensionsförmåner hava enligt vad upplysts icke beretts sekreteraren eller

dennes efterlevande.

Enligt min uppfattning är sistnämnda befattning av principiellt samma

karaktär som de förutnämnda. Jag anser mig därför böra upptaga sekreterarbefattningen

i svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse bland de tjänster,

vilkas innehavare skulle kunna ifrågakomma till emeritilön. I detta sammanhang

vill jag framhålla, att den omständigheten, att emeritilön må komma

att beredas ovan uppräknade befattningshavare, icke bör för framtiden

kunna åberopas såsom skäl för beredande av samma förmån åt andra befattningshavare.

Jag har i huvudsak intet att erinra emot de villkor och bestämmelser,

som enligt ämbetsverkens förslag skulle gälla för emeritilön av här ifrågasatt

art. Emellertid vill jag framhålla följande. Enligt förslaget skulle såsom

villkor för erhållande av sådan emeritilön gälla, bland annat, att beslut,

varigenom vederbörande tjänstinnehavare utses, skall underställas vederbörande

domkapitel respektive Stockholms stads konsistorium för fastställelse.

Beträffande svenska kyrkans missionsstyrelse, svenska kyrkans diakonistyrelse

samt svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse gäller enligt deras nuvarande

stadgar, att ärkebiskopen är självskriven ordförande och ledamöterna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl, Maj:t proposition Nr 57.

i regel väljas av kyrkomötet. Enligt stadgarna för samariterhemmet i Uppsala

är ärkebiskopen, örn han vill åtaga sig uppdraget, medlem av styrelsen

och i så fall dess självskrivne ordförande. Då emellertid ärkebiskopen tillika

är ordförande i Uppsala domkapitel och, då han är tillstädes, jämväl i Stockholms

stads konsistorium, där ordförandeskapet annars utövas av pastor

primarius, synes det mig mindre lämpligt, att, åtminstone i vad avser missionsstyrelsen,

diakonistyrelsen och sjömansvårdsstyrelsen, en föreskrift med

det av ämbetsverken förordade innehållet skulle äga tillämpning på nu förevarande

tjänstinnehavare i dessa styrelser. Jag anser mig dock böra vitsorda

betydelsen av de motiv, som legat till grund för ämbetsverkens förslag i

förevarande hänseende, och vill därför förorda, att beslut av styrelse, varigenom

vederbörande tjänstinnehavare utses, skall, då fråga är örn svenska

kyrkans missionsdirektör, förste sekreteraren i svenska kyrkans diakonistyrelse

samt sekreteraren i svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, för fastställelse

underställas Kungl. Maj:t samt i övriga fall vederbörande domkapitel

respektive Stockholms stads konsistorium. Jag tillåter mig här påpeka,

att de skäl, som föranlett nyss anförda förslag, ej med samma styrka

tala för att val av föreståndare för samariterhemmet i Uppsala bör underställas

Kungl. Maj:t.

Förutom de jämkningar i det av ämbetsverken framlagda författningsförslaget,

som påkallas av vad jag nu anfört, har jag ansett mig böra i detsamma

förorda vissa smärre formella ändringar, vilka här icke torde behöva

särskilt redovisas.

Av det föregående framgår, att styrelsen för svenska diakonsällskapet

gjort framställning angående föreskrivande såsom villkor för emeritilön, att

sällskapets räkenskaper skulle granskas, jämte av de utav sällskapet utsedda

revisorerna, jämväl av en av Stockholms stads konsistorium utsedd revisor.

Här må erinras, att räkenskaperna för missionsstyrelsen, diakonistyrelsen

och sjömansvårdsstyrelsen enligt stadgarna för vederbörande organisationer

skola granskas av tva av Kungl. Majit utsedda revisorer. .Räkenskaperna

för övriga organisationer granskas i regel av revisorer, som utsetts utav vederbörande

föreningar eller sällskap. Dock granskas räkenskaperna för styrelsen

för stiftelsen »Värsta diakonissanstalt, Härnösand», enligt stiftelsens

stadgar av revisorer, varav stiftsråden i Härnösands och Luleå stift utsett

vartdera en jämte en suppleant; dock att, därest från något stiftsråds sida

hinder skulle möta för sådant val, valet skall ske av domkapitlet i Härnösand.

Räkenskaperna för svenska kyrkans lekmannaskola i Sigtuna granskas

av två av diakonistyrelsen utsedda revisorer.

Jag förutsätter, att i de stadgar för vederbörande organisationer, som vid

bifall till föreliggande förslag komma att fastställas av Kungl. Majit, bestämmelser

inryckas av innehåll, att räkenskaperna skola granskas, förutom

av de revisorer, som i annan ordning utses, av en utav vederbörande dom
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 57. 13

kapitel respektive Stockholms stads konsistorium utsedd revisor jämte suppleant

för denne.

Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till lag örn

emeritilöner för vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens

tjänst samt hemställer,

att Kungl. Maj:t måtte inhämta kyrkomötets yttrande,

huruvida kyrkomötet för sin del godkänner berörda lagförslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt

förordnar, att skrivelse i ämnet av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till kyrkomötet.

Ur protokollet:

Gösta Lagergrehn.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

Bilaga.

Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet, nr 7, med förslag till lag

örn emeritilöner för vissa prästmän i ledande ställning

i missionens och diakoniens tjänst; given Stockholms slott

den 12 oktober 1934.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 12 oktober 1934 vill Kungl. Majit härmed inhämta

kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet för sin del godkänner härvid

fogade förslag till lag örn emeritilöner för vissa prästmän i ledande ställning

i missionens och diakoniens tjänst.

GUSTAF.

Arthur Engberg.

Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 11, i anledning av Kungl.

Maj:ts förslag till lag örn emeritilöner för vissa prästmän

i ledande ställning i missionens och diakoniens

tjänst.

(Kyrkolagsutskottets betänkande nr 5.)

Till Konungen.

I skrivelse till kyrkomötet den 12 oktober 1934, nr 7, har Eders Kungl.

Majit under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för samma dag förklarat sig vilja inhämta kyrkomötets yttrande,

huruvida kyrkomötet för sin del godkände vid skrivelsen fogat förslag

till lag om emeritilöner för vissa prästmän i ledande ställning i missionens

och diakoniens tjänst.

Lagförslaget är av följande lydelse:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 57.

15

Förslag

till

Lag om emeritilöner för vissa prästmän i ledande ställning i missionens

och diakoniens tjänst.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i svensk författningssamling.

Kyrkomötet får i underdånighet anmäla, att kyrkomötet för sin del godkänt

ifrågavarande med skrivelsen nr 7 framlagda lagförslag.

Stockholm den 27 november 1934.

Underdånigst.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:t proposition Nr 57.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1

februari 1935.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,

Sköld.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg, anmäler härefter

kyrkomötets underdåniga skrivelse den 27 november 1934, nr 11, i anledning

av Kungl. Maj:ts förslag till lag örn emeritilöner för vissa prästmän

i ledande ställning i missionens och diakoniens tjänst. Föredraganden hemställer,

att omförmälda, av kyrkomötet för dess del antagna lagförslag måtte

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Majit Konungen bifalla och förordnar, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

E. Hedenlund.

Stockholm 1935, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

850319

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:76 Skrivelse till Konungen angående ett rationellt och vinstgivande tillgodogörande av svenska frukter och här. s. 1 i texten
  2. 1LU 1935:15 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn emeritilöner för vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens tjän s. 1 i texten