Sök i Ratio Lex

Angående biträden åt ärkebiskopen

1935-02-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:59, Angående biträden åt ärkebiskopen

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 59.

7

Nr 59.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående biträden åt ärkebiskopen;

given Stockholms slott den 1 februari 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1

februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,

Sköld.

Departementschefen, statsrådet Engberg anför:

På förslag av Kungl. Majit har riksdagen medgivit, att för vartdera budgetåret

1933/1934 och 1934/1935 medel finge ur biskopslöneregleringsfonden

utgå till beredande av sekreterarhjälp åt ärkebiskopen. Sålunda medgav

1933 års riksdag i skrivelse den 16 maj 1933, nr 220, att för anställande

för tiden intill utgången av budgetåret 1933/1934 av en sekreterare hos

ärkebiskopen finge ur biskopslöneregleringsfonden utgå härför erforderliga

medel. Beträffande de skäl, som legat till grund för Kungl. Majits förslag

och riksdagens omförmälda beslut, tillåter jag mig hänvisa till Kungl.

Majits proposition nr 202 till sagda års riksdag.

Såsom en sammanfattning vill jag dock erinra örn vad jag till stöd för

förslaget anförde vid dess anmälande inför Kungl. Majit den 10 mars 1933.

Jag uttalade därvid bland annat följande:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 59.

Under senare år hade på grund av kända förhållanden ärkebiskopens

arbetsbörda utöver de honom såsom stiftschef åliggande göromålen — ej

minst på grund av de nyupptagna internationella förbindelserna — kommit

att ökas på ett sätt, som ej kunnat förutses för blott några tiotal år sedan.

Den i ärendet förebragta utredningen bestyrkte tillfullo nödvändigheten av

att ärkebiskopen erhölle särskilt biträde för dessa och andra göromål, vilka

med tidens lopp kommit att i allt högre utsträckning läggas på innehavaren

av ärkebiskopsstolen. Dessa göromål syntes nämligen varken kunna eller

böra handhavas av domkapitlets personal, vilken blott beräknats för de

ordinarie stiftsgöromålen. Det borde alltså med styrka betonas, att det föreliggande

förslaget toge sikte allenast på de ärkebiskopen i denna hans egenskap

åvilande särskilda ämbetsförpliktelserna och att följaktligen från övriga

biskopars sida något motsvarande krav ej med fog kunde resas.

Såsom kammarkollegiet och statskontoret framhållit i ett uti ärendet avgivet

utlåtande den 28 februari 1938, syntes det — med hänsyn till att här

förevarande behov finge antagas vara av stadigvarande beskaffenhet — vara

principiellt oriktigt att kräva, att ärkebiskopen skulle av sina löneinkomster,

vilka icke blivit beräknade för en sådan utgift, bekosta ett dylikt biträde,

vilket framförallt motiverats av den säregna beskaffenheten av de ärkebiskopen

tillkommande ämbetsåliggandena. Förhållandena i detta hänseende

syntes ej bliva förändrade, om och när den av riksdagen vid flera tillfällen

begärda nya löneregleringen för biskoparna genomfördes. Det torde nämligen

ej vara att förvänta, att vid genomförandet av en dylik lönereglering

enligt moderna löneregleringsprinciper löneförmånerna för ärkebiskopen skulle

komma att utmätas med hänsyn tagen till att ärkebiskopen för sitt ämbetes

behöriga skötsel vore i behov av stadigvarande biträde.

För budgetåret 1934/1935 hemställde ärkebiskopen sedermera att — i stället

för medel till avlönande av en sekreterare — ett årligt anslag måtte ställas

till hans förfogande till bestridande av kostnaderna, beräknade till nedan

angivna belopp, för dels en språkkunnig stenograf med heltidstjänstgöring,

3,000 kronor, dels ett juridiskt bildat biträde för uppsättande av handlingar

och utlåtanden m. m. — vilket biträde kunde behöva tagas i anspråk endast

för ett begränsat antal ärenden — 1,500 kronor, dels ocic ett prästerligt biträde

av högre teologisk utbildning och med god förfarenhet i de viktigaste

kulturspråken, som kunde biträda vid korrespondens med kyrkosamfund i

utlandet, vid besök av främmande kyrkomän m. m., 2,500 kronor.

Sedan kammarkollegiet och statskontoret den 6 februari 1934 avgivit gemensamt

utlåtande i ärendet, framlade Kungl. Maj:t i proposition den 16

februari 1934, nr 133, i enlighet med ärkebiskopens hemställan förslag till

riksdagen att medgiva, att ur biskopslöneregleringsfonden finge under budgetåret

1934/1935 enligt de närmare villkor, Kungl. Majit kunde finna skäl

fastställa, utgå ett belopp av högst 7,000 kronor till anställande av biträden

åt ärkebiskopen. I skrivelse den 7 april 1934, nr 123, anmälde härefter

riksdagen, att riksdagen bifallit propositionen.

Kungl. Majda beslut i ärendet gavs den 11 maj 1934, därvid Kungl. Majit

bland annat föreskrev, att ifrågavarande biträden skulle efter ärkebiskopens

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majis p-oposition Nr 59.

närmare anvisningar och direktiv gå honom till handa i fråga om ärenden,

som sammanhängde med de ärkebiskopen i denna hans egenskap åvilande

särskilda ämbetsförpliktelserna.

I detta sammanhang vill jag ytterligare erinra örn att vid ovannämnda

ärendens handläggning spörsmålet angående sättet för ifrågavarande kostnaders

bestridande varit föremål för noggrann prövning i anledning av

biskopslöneregleringsfondens relativt svaga ställning. Jag inskränker mig

emellertid här — under framhållande av att betänkligheter ansetts föreligga

att belasta kyrkofonden med dessa utgifter, enär denna fond vore avsedd

att befrämja enbart det territoriella prästerskapets verksamhet — till att i

detta hänseende återgiva vad kammarkollegiet och statskontoret i sitt ovanberörda

utlåtande av den 6 februari 1934 anfört i ämnet. l)e anförde sålunda

i huvudsak följande:

Biskopslöneregleringsfondens kapitalbehållning hade på grund av vissa

engångsutbetalningar undergått minskning. Fondens inkomster torde framdeles

komma att ytterligare minskas, då fondens kapitalbehållning efter förutsatta

ytterligare utbetalningar torde komma att nedgå och i följd därav

dess räntemedel (frånsett den sjunkande räntefoten) att minska. Det syntes

fördenskull föga troligt att fonden, utan att dess kapitalbehållning toges i

anspråk, kunde beräknas lämna tillgång, förutom för övriga utgifter, jämväl

för ifrågavarande anslag.

Ämbetsverken hade i ett den 23 december 1933 avgivet utlåtande angående

biskoparnas avlönande med anlitande av samtliga de för det högre

och lägre prästerskapet anslagna avlöningstillgångar framlagt förslag örn

överförande av biskopslöneregleringsfonden och dess årliga inkomster till

kyrkofonden, från vilken biskoparnas avlöning och de biskopslöneregleringsfonden

åliggande utgifter, bland annat nu ifrågavarande kostnad, därefter

skulle bestridas. Därest detta förslag kunde förväntas bliva genomfört inom

en nära framtid, borde med hänsyn till biskopslöneregleringsfondens ekonomi

hinder icke föreligga för anlitande redan nu av fondens inkomster för

nu ifrågavarande ändamål.

I avvaktan på vinnande av närmare klarhet beträffande lösningen av

biskoparnas löneregleringsfråga och bättre översikt över fondens ekonomiska

bärkraft syntes likväl fondens medel för denna gång kunna tagas i anspråk

för ifrågavarande jämförelsevis obetydliga kostnadsbelopp. Därest det skulle

visa sig, att kostnaden för ifrågavarande ändamål icke vidare kunde bestridas

ur biskopslöneregleringsfonden och att någon sammanslagning av denna

fond med kyrkofonden icke inom den närmaste tiden kunde komma till

stånd, torde anslag i fortsättningen få äskas av riksdagen.

Hos Kungl. Maj:t har nu ärkebiskopen anmält, att han jämväl efter utgången

av budgetåret 1934/1935 oundgängligen komme att behöva fortsatt

hjälp av de hos honom nu anställda biträdena. Samtidigt har ärkebiskopen

meddelat, att den från och med detta budgetår genomförda omläggningen

i fråga om den till hans förfogande ställda sekreterarhjälpen visat sig ändamålsenlig.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 58—59.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 59.

Över ärkebiskopens om förmälda framställning hava JcammarJcollegiet och

statskontoret den 27 oktober 1934 avgivit gemensamt utlåtande och därvid

till en början meddelat, att under budgetåret 1933/1934 biskopslöneregleringsfondens

inkomster utgjort 187,761 kronor 46 öre och dess utgifter

129,787 kronor 32 öre, i följd varav fondens kapitalbehållning under budgetåret

ökats från 1,434,710 kronor 13 öre till 1,492,684 kronor 27 öre.

Under åberopande av innehållet i ämbetsverkens ovanberörda utlåtande den

6 februari 1934 samt med hänsyn till vad ovan meddelats rörande biskopslöneregleringsfondens

ställning under budgetåret 1933/1934 hava ämbetsverken

vidare förklarat sig intet hava att erinra mot bifall till ärkebiskopens

framställning.

Departe- Fortsatt anslag till biträden åt ärkebiskopen torde vara erforderligt även

mentschefen. för budgetåret 1935/1936.

Med hänsyn till vad ämbetsverken anfört beträffande biskopslöneregleringsfondens

ställning synes nämnda fond även under ifrågavarande budgetår

kunna anlitas för ändamålet.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att ur biskopslöneregleringsfonden må under

budgetåret 1935/1936 i enlighet med de närmare villkor och

bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna skäl fastställa, utgå

ett belopp av högst 7,000 kronor till anställande av biträden

åt ärkebiskopen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

E. Hedenlund.

Stockholm 1935, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

850262

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:77 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående biträden åt ärkebiskopen. a1 i texten
  2. 1LU 1935:16 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående biträden åt ärkebiskopen. s. 7 i texten