Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 1 § rättegångsbalken

16 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:6, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 1 § rättegångsbalken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

1

Nr 6.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 10 kap. 1 § rättegångsbalken; given

Stockholms slott den 14 december 1934.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag örn ändrad lydelse av 10 kap. 1 § rättegångsbalken.

GUSTAR

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1935.

1 sami. Nr G.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 10 kap. 1 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 1 § rättegångsbalken skall i nedan angivna

del erhålla följande ändrade lydelse:

Vill man---var boende.

Utländsk man, som ej här i riket bo och hemvist äger, må sökas å ort inom

riket, där han anträffas. Är fråga örn förbindelse, som utlänningen ingått,

eller gäld, som han eljest ådragit sig, må han ock sökas å ort inom riket, där

honom tillhörig egendom finnes, eller, örn förbindelsen ingåtts eller gälden

uppkommit här i riket, å den ort där förbindelsen ingicks eller gälden uppkom.

Rörer tvistemålet lös egendom, må han även sökas å ort inom riket, där

egendomen finnes.

Nu vill---gemenskap hava.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1935.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 6.

3

Utdrag av protokollet över fustitiedepartementsär enden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 28 september 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller,

Levinson, Vennerström, Leo, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler fråga örn

vissa nya bestämmelser angående laga domstol i tvistemål mot utlänning samt

anför:

»Angående forum i sådana tvistemål mot utlänning, som äro av beskaffenhet

att tillhöra det allmänna personliga forum, äro regler meddelade i 10 kap.

1 § andra stycket rättegångsbalken. Enligt detta lagrum må, där ej för undersåte

i visst främmande land är annorlunda särskilt stadgat, utländsk man

som icke äger ho och hemvist här i riket sökas å ort inom riket där han anträffas

(forum deprehensionis) samt, såvitt angår förbindelse som han här

i riket ingått eller gäld som han under vistelse i riket eljest ådragit sig, jämväl

å ort inom riket där honom tillhörigt gods finnes eller där förbindelsen ingicks

eller gälden uppkom. — Med utländsk man avses här allenast fysisk

person. Beträffande utländsk juridisk person saknas bestämmelser. Emellertid

anses även sådant rättssubjekt kunna för förbindelse som det här i riket

ingått eller gäld som det härstädes eljest ådragit sig sökas vid förmögenhetsforum

eller å den ort där förbindelsen ingicks eller gälden uppkom.

Det nyss återgivna stadgandet erhöll sin gällande lydelse enligt lag den 20

mars 1891 (nr 9 s. 1). Dessförinnan hade beträffande här i riket icke domicilierad

utlänning endast forum deprehensionis stått till buds.

Då behov yppats att ytterligare utsträcka svensk domstols behörighet att

upptaga tvistemål mot utlänningar, har frågan örn en lagändring i sådan riktning

tagits under övervägande inom justitiedepartementet. Enligt ett i samband

därmed upprättat utkast till lag i ämnet skulle det i 10 kap. 1 § andra

stycket rättegångsbalken stadgade villkoret för anlitande av förmögenhetsforum,

eller att den förbindelse eller gäld, varom fråga är, ingåtts resp. uppkommit

här i riket, bortfalla ävensom i berörda lagrum införas bestämmelser

dels örn skyldighet för utlänning, som saknade domicil i riket, att i mål rörande

lös egendom svara vid domstolen å den ort där den omtvistade egendomen

funnes, dels ock örn ett allmänt subsidiärt forum — Stockholms rådhusrätt

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.is proposition nr 6.

för sådana fall da efter de förut meddelade reglerna behörig domstol ej skulle

finnas i riket men tvisten dock vöre sadan att den borde prövas av svensk

domstol.

över detta lagutkast jämte en likaledes inom justitiedepartementet upprättad

promemoria har, efter remiss, utlåtande avgivits av processlagberedningen.

Under framhållande att rättegångsbalkens ifrågavarande bestämmelser

i vissa fall vore mindre tillfredsställande har beredningen i sitt utlåtande förklarat

sig icke ha något att erinra mot departementsutkastet, såvitt däri dels

föreslagits en utvidgning av stadgandet angående förmögenhetsforum till att

omfatta jämväl utom riket ingångna förbindelser eller ådragen gäld, dels ock

anvisats forum för det fall att tvisten rörde lös egendom som funnes inom riket.

Den i utkastet upptagna bestämmelsen örn ett allmänt subsidiärt forum har

däremot avstyrkts av beredningen, som funnit dess innebörd i viss mån oklar

och i detta sammanhang uttalat, att de allmänna internationellt-processrättsliga

grundsatserna på förevarande område icke syntes ägnade att — såsom

beredningen antagit vara avsett — omedelbart läggas till grund för bestämmande

av omfattningen av svensk domsrätt. Beredningen har väl vitsordat

att, därest den asyftade bestämmelsen uteslötes, en del fall alltjämt torde

kvarstå då mål mot utlänning icke kunde upptagas av svensk domstol, ehuru

behov därav förelåge; i detta hänseende har erinrats hurusom tvist angående

förbindelse, som skall fullgöras här i riket, icke kan enbart på denna grund

upptagas av svensk domstol. Enligt beredningens åsikt borde emellertid med

lösningen av dessa och andra likartade spörsmål, vilka krävde en ingående

undersökning av de särskilda fallens beskaffenhet, anstå till en mera genomgripande

omarbetning av vår lags forumregler.

Beträffande några nyare utländska processlagars bestämmelser på förevarande

område må följande anmärkningar göras.

I Danmark gällande forumregler bereda möjlighet att få förmögenhetsrättsliga

mål mot utlänningar prövade av dansk domstol bl. a. i det fall att utlänningen

tillhörigt gods finnes därstädes. Däremot synes ej heller i Danmark

det förhållandet att viss omtvistad lösegendom finnes inom landet grunda

kompetens för inländsk domstol att pröva tvisten. — Den norska rättegångslagens

bestämmelser örn forum avvika i båda de nyss angivna hänseendena

från de svenska reglerna. Sålunda må mot den som icke har ’hjemting’ i

Norge talan i tvistemål av förmögenhetsrättslig art väckas i varje domkrets

där han har egendom eller där den egendom talan gäller befinner sig vid tiden

för stämningens delgivning. Denna regel anses tillämplig i fråga örn såväl

sakrättsliga som obligationsrättsliga tvister samt oavsett huruvida kärandens

talan gar ut pa förpliktande eller pa fastställelse. I den tyska civilprocessordningen

finnes en nära nog fullständig motsvarighet till det nyss återgivna

norska stadgandet. Gemensamt för den norska och den tyska lagens bestämmelser

är vidare, att det saknar betydelse huruvida det avtal varå talan eventuellt

grundas ingåtts i in- eller utlandet. — Den österrikiska jurisdiktionsnormen

upptager en bestämmelse av ungefär samma innehåll som den tyska

lagens.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 0.

5

Av den lämnade redogörelsen för nu ifrågavarande stadgande framgår, att

forum deprehensionis är det allmänna forum för tvistemål mot utlänning enligt

svensk rätt. Skall talan föras mot utländsk fysisk person, som varken

har sitt domicil här i riket eller vistas här, eller mot utländsk juridisk person

— i vilket sistnämnda fall forum deprehensionis ej heller anses kunna komma

i betraktande — finnes forum anvisat allenast såvitt målet angår förbindelse

som utlänningen här i riket ingått eller gäld som han under vistelse i riket

eljest ådragit sig. För andra mål av beskaffenhet att tillhöra det allmänna

personliga forum angives således intet forum. Härav följer att sådana mål över

huvud icke torde kunna upptagas till prövning av svensk domstol, även om

de på grund av sin sakliga innebörd borde hemfalla under svensk domsrätt.

Framhållas må särskilt, att svensk domstol icke blir behörig att pröva mål av

förmögenhetsrättslig karaktär mot nyssnämnda båda slag av rättssubjekt vare

sig därför att viss lösegendom som tvisten angår finnes i Sverige eller på

den grund att utlänningen äger förmögenhet här. Avgörande är städse, om

kärandens talan grundas på en härstädes ingången förbindelse eller målet

eljest kan sägas angå gäld som uppkommit här i riket.

Tydligt torde vara — vad processlagberedningen ock framhållit — att bestämmelserna

i nu nämnda hänsenden äro mindre tillfredsställande, och exempel

från senare tid på fall då de visat sig otillräckliga saknas icke. Starka

praktiska skäl synas tala för att vissa förmögenhetsrättsliga tvister med utlänningar

som ej äro domicilierade i riket eller vistas här skola kunna prövas

av svensk domstol, även då fråga ej är om bär i landet ingången förbindelse

eller här eljest ådragen gäld. Härmed åsyftas sådana fall då tvisten gäller

viss lös egendom som finnes i Sverige samt, vid tvister örn förmögenhetsrättsliga

förbindelser eller deliktsgäld, då utlänningen har förmögenhet här i riket.

Att tvister av det förra slaget kunna avgöras här är ur exekutions synpunkt

av stor betydelse för käranden, då en utländsk dom rörande den ifrågavarande

egendomen i allmänhet icke kan verkställas i Sverige. Gäller tvisten förbindelser

eller deliktsgäld, är det likaledes mången gång av vikt för käranden

att få mål mot utlänning som äger förmögenhet här i landet prövat

av svensk domstol, oavsett var avtalet ingåtts eller gälden uppkommit. Det

kan sålunda tänkas att utlänningen icke äger nämnvärd förmögenhet i annat

land än Sverige, att talan av någon anledning icke kan föras i annat land där

förmögenhet finnes, att en i annat land för kärandens räkning utmätt förmögenhetstillgång

icke kan överföras till kärandens hemland o. s. v. I fall som

de nu nämnda synes möjlighet icke böra saknas att få tvisten prövad av svensk

domstol. Därest härför fordras endast att utlänningen äger förmögenhet i

riket, kan det visserligen tänkas inträffa att tvister dragas inför svensk domstol,

i vilka kärandens intresse att erhålla svensk dom i och för sig icke förtjänar

beaktande. Sådana mål torde dock få antagas bliva ganska sällsynta.

Erinras må även, att våra grannländer och andra stater med moderna processlagar

icke uppställt något ytterligare villkor för sina domstolars behörighet

i förevarande fall.

Departe
ments
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 6.

!Vid bestämmandet av forum för nu åsyftade mål torde anledning saknas att

frångå vad i detta hänseende föreslagits i det remitterade lagutkastet. Lämpligt

forum för mål örn viss lös egendom torde sålunda vara domstolen å den

ort där egendomen finnes. Ar fråga örn förmögenhetsrättsliga förbindelser

eller deliktsgäld, och hemfaller målet under svensk domsrätt endast på den

grund att utlänningen äger förmögenhet här i riket, synes det naturligaste

vara att målet tillhör domstolen å den ort där förmögenheten finnes. I fall

då målet angår förbindelse som ingåtts här i riket eller gäld som eljest här

uppkommit, lärer liksom nu målet böra få upptagas även av den rätt inom vars

domvärjo förbindelsen ingåtts eller gälden uppkommit. — Anmärkas må i

detta sammanhang, att under det i stadgandet förekommande uttrycket förbindelse

torde kunna inbegripas ej blott obligatoriska förbindelser utan jämväl

andra former av förmögenhetsrättsliga utfästelser. Med hänsyn härtill

synas de nu förordade reglerna bereda möjlighet att i de flesta fall, där ett

berättigat intresse av svensk domsrätt kan tänkas föreligga, få förmögenhetsrättsliga

tvister med utlänningar prövade av svensk domstol.

Mot den i departementsutkastet upptagna bestämmelsen örn ett allmänt

subsidiärt forum för sådana fall, då efter förut meddelade regler behörig domstol

ej skulle finnas i riket men tvisten vore av beskaffenhet att böra prövas

av svensk domstol, ha såsom nyss nämnts vissa erinringar framställts av

processlagberedningen. I anledning härav och då med hänsyn till vad nyss

anförts frågan örn införandet av en bestämmelse som den föreslagna synes

kunna utan större praktiska olägenheter anstå till en blivande mera genomgripande

revision av våra forumregler, torde på sätt beredningen hemställt

stadgandet böra uteslutas.

Anmärkas må slutligen, att det i förevarande lagrum upptagna förbehållet,

''där ej för undersåte i visst främmande land är annorlunda särskilt stadgat’,

syftar på 9 § förordningen den 15 juni 1861 örn verkställighet i Sverige av

domar och utslag, meddelade av domstol i konungariket Danmark. Genom

lagen den 2 december 1932 (nr 540) örn erkännande och verkställighet av

dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge, är nämnda förordning

numera upphävd. Vid sådant förhållande torde förbehållet böra utgå

ur lagtexten.

I enlighet med vad nu anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag orri ändrad lydelse av 10 kap. 1 § rättegångsbalken.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

lagförslag, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Henry Rooth.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 6.

7

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ar 10 kap. 1 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 1 § rättegångsbalken skall i nedan angivna

del erhålla följande ändrade lydelse:

Vill man---var boende.

Utländsk man, som ej här i riket bo och hemvist äger, må sökas a ort inom

riket, där han anträffas. Är fråga örn förbindelse, som utlänningen ingått,

eller gäld, som han eljest ådragit sig, må han ock sökas å ort inom riket, där

honom tillhörigt gods är, eller där förbindelsen ingicks eller gälden uppkom.

Rörer tvistemålet lös egendom, ma han därjämte sökas a ort inom riket, där

egendomen finnes.

Nu vill---gemenskap hava.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1936.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 31 oktober

1934.

Närvarande:

justitierådet Appelberg,

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Geijer,

Bagge.

Enligt lagrådet tilHiandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 28 september

1934, bade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till

lag om ändrad lydelse av 10 kap. 1 § rättegångsbalken.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, bade inför lagrådet föredragits

av byråchefen i justitiedepartementet Carl Komberg.

Justitierådet ''Appelberg, regeringsrådet Kellberg och justitierådet Geijer

funno förslaget föranleda allenast följande erinringar.

För att beteckna förmögenhetsforum för utlänning användes i gällande lag

uttrycket »där honom tillhörigt gods finnes», och i andra punkten av förslaget

bar motsvarande uttryck upptagits. Det kan möjligen göras gällande att med

gods i detta sammanhang allenast avses föremål med existens i rummet, i

vilket fall alltså forumregeln ej skulle gälla då utlänning bär blott äger förmögenhet

av annat slag. Denna tolkning torde icke vara riktig, utan fullt

fog föreligger att antaga att här avses egendom av vad slag det vara må med

förmögenhetsvärde. Da emellertid i tredje punkten av förslaget upptagits

uttrycket »egendom», synes lämpligt att, till förebyggande av varje anledning^

till missuppfattning, även i andra punkten sistnämnda uttryck användes

i stället för »gods».

Härjämte kan ifragasättas örn ej i andra punkten en sådan jämkning av

ordalagen lämpligen bör vidtagas, att därav tydligare framgår att, under det

att i senare delen av denna punkt är fråga örn förbindelse som ingåtts inom

riket, den i samma punkt tidigare omtalade förbindelsen kan ha ingåtts vare

sig inom eller utom riket.

Tiden för lagens ikraftträdande har satts till den 1 januari 1936. Enär med

lagändringen endast avses att utvidga möjligheterna till utlännings instämmande

inför svensk domstol och således att fylla en lucka i lagen, som gjort

sig praktiskt kännbar, synes skäl ej föreligga att dröja med ikraftträdandet

till den föreslagna tiden. Anses den i lagen den 1 juni 1894 angående tiden

för allmänna författningars trädande i kraft angivna huvudregeln icke böra

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6. 9

göras tillämplig utan viss tid utsättas, torde denna böra bestämmas till den

1 juli 1935.

Justitierådet Bagge yttrade:

Av departementschefens anförande framgår att exekutionssynpunkten är den

avgörande för ifrågavarande förslag att införa nya fora för talan mot utlänning.

Att tvister rörande lös egendom, som finnes i Sverige, kunna avgöras

här är, säger departementschefen, av stor betydelse för käranden då en utländsk

dom rörande den ifrågavarande egendomen i allmänhet icke kan verkställas

i Sverige. Samma synpunkt ligger uppenbarligen till grund för förslaget

att, vad angår tvister örn utomlands ingångna förmögenhetsrättsliga

förbindelser eller därstädes ådragen deliktsgäld, talan mot utlänning som har

egendom här i landet må prövas av svensk domstol.

Att sist omförmälda behörighetsregel, avseende det fall att utlänning, som

ej har hemvist men väl egendom inom riket, ingått förbindelsen eller ådragit

sig gälden utom riket, är från andra synpunkter än den ovan nämnda exekutionssynpunkten

en lämplig nybildning inom svensk internationell processrätt,

torde vara, trots att regeln förekommer i åtskilliga länders processlagar,

i hög grad tvivelaktigt. Därigenom kunna till svensk domstol dragas mål, som

icke lämpligen höra dit. Örn två utomlands bosatta utlänningar utom riket

ingått avtal, som skall fullgöras utomlands, förefinnes ingen sådan anknytningspunkt

till Sverige, som i sig kan föranleda svensk domstols behörighet.

Trots detta skall dock, därest av de båda utländska parterna svaranden har

egendom här i riket — örn också till exempel endast ett helt obetydligt tillgodohavande

i en svensk bank eller till och med allenast några vid en nöjesresa

i Sverige kvarglömda effekter — tvistefrågan kunna dragas från sitt naturliga

utländska forum och därigenom i regel även underkastas en annan lag

än eljest skulle blivit tillämplig. Den omständigheten att den utländska svarandeparten

tillhörig lös egendom finnes i Sverige torde ej ens i förening med

att käranden är svensk eller i Sverige bosatt utlänning utgöra ett tillräckligt

starkt skäl för målets dragande till svensk domstol. Visserligen kan kärande,

som har hemvist i Sverige, alldeles oberoende av exekutionssynpunkten, vara

intresserad av att målet går till svensk domstol, antingen därför att den svenska

domstolen är den för honom bekvämare eller därför att svensk rätt (svensk

internationell privaträtt och möjligen svensk intern rätt) därigenom kommer

att tillämpas å tvistefrågan och detta måhända är för honom fördelaktigare

än örn denna skall anses underkastad utländsk rätt. Ett sådant kärandens

intresse måste dock, för att ett med rätt och billighet överensstämmande resultat

skall ernås, jämföras med svarandens ofta övervägande intresse av att

tvisten ej dragés från den domstol till vilkens jurisdiktionsområde det kistiga

rättsförhållandet måste anses närmast anknutet, vare sig på grund därav

att svaranden där har sitt hemvist eller emedan det faktum, på vilket kravet

grundar sig — kontraktets ingående eller brottet — där ägt rum, eller den

uppkomna förpliktelsen skall där fullgöras. Mot utländska bestämmelser av

det föreslagna innehållet har också i litteraturen med skärpa gjorts gällande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

att de ingalunda kunna göra anspråk på att tillerkännas internationell giltighet.

Även örn således nu ifrågavarande forumregel kan leda till allt annat

än önskvärda resultat torde dock av hänsyn till den av departementschefen

åberopade exekutionssynpunkten vad nu anmärkts icke utgöra tillräckligt skäl

att avstyrka regeln. Det kan icke anses lämpligt att tillgångar som utlänning

placerar här i riket bli oåtkomliga för hans fordringsägare därför att

bär i landet varken finnes forum för talan mot honom eller kan verkställas

mot honom given utländsk dom.

Uppmärksammas bör dock att även från exekutionssynpunkten sett regeln

är behäftad med brister, som icke kunna frånkännas betydelse. Den medför

ingalunda alltid den eftersträvade effekten. Den egendom utlänningen vid

tiden för stämningen har i Sverige kan ha ett så obetydligt penningvärde att

det icke lönar mödan att använda densamma för domens fullgörande, vilket

icke hindrar att käranden kan på grund av ovanberörda, med exekutionssynpunkten

icke sammanhängande intressen finna med sin fördel förenligt att

begagna sig av regeln för att draga målet från dess naturliga forum. Som en

ytterligare brist från nämnda synpunkt sett kan framhållas att även örn den

i Sverige varande lös egendomen skulle vara tillräcklig för exekution av den

svenska domen, denna egendom kan vara av beskaffenhet att kunna av utlänningen

omedelbart dragas ur landet, en åtgärd som fordringsägaren kan

möta endast genom att i god tid, där så låter sig göra, utverka kvarstad eller

skingringsförbud.

Ej heller dessa brister torde emellertid vara av beskaffenhet att föranleda

regelns avvisande.

Men de olägenheter, som på sätt ovan anförts äro förenade med ifrågavarande

regel, ge anledning att tillse örn icke dess tillämpning kan inskränkas

utan att det av departementschefen angivna ändamålet att vinna exekution i

utlänningens härvarande egendom därigenom äventyras. Otvivelaktigt torde

vara — såsom ock framgår av departementschefens yttrande — att skälen för

införande av ifrågavarande förmögenhetsforum i hög grad förlora i betydelse,

där verkställighet av utländsk dom kan äga rum i utlänningens i Sverige

varande egendom. Denna egendom kan ju då åtkommas utan att utvägen med

sådant forum behöver tillgripas. För dylikt fall synes regeln därför icke

böra ges tillämplighet.

Verkställighet i Sverige av utländsk dom i tvister av förmögenhetsrättslig

art äger för närvarande rum -—- utom vad angår utländska domar i mål rörande

betalningsskyldighet ålagd enligt de internationella konventionerna angående

befordring av resande eller gods å järnväg samt vad angår rättegångskostnad

— endast i de fall som anges i den mellan Danmark, Finland, Island,

Norge och Sverige ingångna konventionen av år 1932 örn verkställighet av

lagakraftägande dom given i en av de fördragsslutande staterna i tvistemål

eller i brottmål angående skadestånd. Anledning är dock att antaga att

verkställighetskonventioner komma att inom en ej alltför avlägsen framtid

slutas även med andra stater.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

11

Det synes då lämpligt att åt det ifrågasatta undantaget från denna regel

örn förmögenhetsforum ge en så allmän avfattnmg att ändamalet med undantagsbestämmelsen

vinnes oberoende av det innehall som blivande verkställiglietskonventioner

kunna komma att erhålla. Den något abstrakta formulering

av undantaget som härav betingas torde vara erforderlig även pa

den grund att i den nordiska konventionen i vissa fall från verkställighet

undantagits domar i mål där svaranden uteblivit. Örn utlänning stämmes till

domstol i Sverige under uppgift att på grund av den nu ifrågasatta regeln

domstolen är behörig såsom förmögenhetsforum, och, i händelse av invändning

från svarandens sida örn bristande behörighet samt, mahända, vid svarandens

uteblivande, domstolen har att pröva huruvida sadant forum i det föreliggande

fallet förefinnes, kan domstolen ej ta någon hänsyn till frågan om

inställelse eller uteblivande från svarandens sida i händelse av ett instämmande

av kravet till domstol i annan konventionsstat, vilken fråga dock enligt

den nordiska konventionen i vissa fall är avgörande för möjligheten att få

dom meddelad i konventionsstat verkställd i annan konventionsstat. Något

anhängiggörande av kravet vid sådan domstol har ju vid nämnda tidpunkt

ej ägt rum. Den svenska domstol där målet förekommer till handläggning

kan ej taga hänsyn till att i sådant mål kan i annan konventionsstat givas

dom som på grund av dess eventuella karaktär av dom meddelad i kontradik

toriskt förfarande måhända kan verkställas i Sverige. Så snart möjligheten

av icke-verkställighet föreligger mäste fallet sa behandlas som örn verkställighet

ej kan äga rum, d. v. s. förmögenhetsforum i Sverige föreligger.

Det ifrågasatta undantaget från huvudregeln att utlänning må, ändå att

förbindelsen ingåtts eller gälden ådragits utom riket, sökas inom riket å ort,

där honom tillhörig egendom är, torde alitsa böra gälla allenast där han

kan för sådan gäld sökas å ort utom riket, varest i det föreliggande fallet

dom kan givas, som skall, enligt vad särskilt är stadgat, jämväl örn den

givits mot utebliven svarande, vara gällande här i riket.

Enligt den nordiska konventionen Art. 3 skall dom meddelad i annan konventionsstat,

oberoende av örn svaranden i målet inställt sig eller ej, verkställas

i de fall där svaranden har hemvist eller firma eller styrelse eller

visst slag av ombud, på sätt i samma artikel p. 1 sägs, i den stat där domen

gavs, så ock där bindande överenskommelse är träffad örn tvistens upptagande

till prövning av viss domstol i sådan stat. Där sådant internationellt allmänt

erkänt forum föreligger, utgör enligt konventionen svarandens utevaro fran

domstolen ej hinder för verkställighet av dess dom. I dylikt fall skall enligt

den av mig föreslagna undantagsbestämmelsen förmögenhetsforum icke föreligga

i Sverige. Svaranden kan nämligen då för ifrågavarande gäld sökas å

ort utom riket, varest dom kan givas som skall här i riket verkställas även

örn den givits mot utebliven svarande. Jämväl enligt Art. 55 i de internationella

konventionerna den 23 oktober 1924 angående godsbefordring å järnväg

samt angående befordring å järnväg av resande och resgods skola domar,

som på grund av bestämmelserna i konventionerna blivit av vederbörlig domstol

fällda, antingen efter det parterna förhandlat i målet eller tredskovis,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

verkställas i samtliga övriga kontraherande stater. Även här blir alltså följden

av den av mig ifrågasatta undantagsregeln att ifrågavarande förmögenhetsforum

ej kommer att finnas i Sverige. Detta resultat står i överensstämmelse

med de i sistnämnda konventioner för där avsedda fall givna särskilda

forumregler för talan mot innehavare av utländsk järnväg, vilka regler utesluta

sådant forum. Äro åter, såsom föreskrivet är i den nordiska verkställighetskonventionen,

domar som meddelats vid andra fora än de i Art. 3 i

konventionen omförmälda -— t. ex. vid förmögenhetsforum — verkställbara i

Sverige endast under förutsättning att svaranden inställt sig vid den utländska

domstolen, medför den av mig ifrågasatta undantagsbestämmelsen icke att

i förslaget avsett förmögenhetsforum i Sverige bortfaller. För blivande verkställighetskonventioner

kommer saken att ställa sig på samma sätt. I de fall

där verkställighet ej ges alls eller endast under förutsättning att svaranden

inställt sig i målet, kommer förmögenhetsforum att finnas i Sverige; i de

fall där verkställighet ges ovillkorligt blir den föreslagna regeln örn förmögenhetsforum

ej tillämplig.

I detta sammanhang bör emellertid uppmärksammas en synpunkt, som

berörts i motiverna till den nordiska verkställighetskonventionen. Däri framhålles

det stötande i att medborgare i en viss stat kan nödgas att för undvikande

av verkställighet å en främmande dom inställa sig eller låta sig företrädas

vid utländsk domstol i en tvist, som enligt lagstiftningen i hans eget

land bort handläggas i hans hemort eller eljest inom landet.

Härutinnan är vad innebyggare i Sverige beträffar att märka, att därigenom

att forumreglerna i Danmark, Finland och Norge alltjämt bereda möjlighet

att få förmögenhetsrättsliga mål mot utlänningar prövade av dansk, finländsk

eller norsk domstol även i det fall att förbindelsen ingåtts eller gälden

uppkommit utom nämnda länder, örn blott utlänning tillhörigt gods finnes

inom desamma, en svensk , som har egendom i någon av dessa stater, kan stämmas

till dessa länders domstolar, även i fall där numera på grund av den

nordiska konventionen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige

exekution i hans i de andra konventionsstaterna varande egendom kan vinnas

genom talan vid domstol i Sverige. Därmed föreligga två vägar till

exekution i denna egendom, av vilka den ena, som är möjliggjord genom den i

Danmarks, Finlands och Norges processlagar alltjämt kvarstående bestämmelsen

örn danskt, finländskt och norskt förmögenhetsforum, får antagas vara

för svensken obekvämare än den andra, stämning till svenskens forum i

Sverige.

Ställningen är ej densamma för innebyggare i Danmark, Finland eller Norge.

De kunna för närvarande ej enbart pa den grund att de ha egendom i Sverige

stämmas till domstol därstädes. Deras i Sverige varande egendom kan för

närvarande atkommas endast genom verkställighet av dom meddelad i någon

av de andra konventionsstaterna —- i den mån ej i Sverige annat forum än

förmögenhetsforum av nu ifrågavarande slag finnes för talan mot utlänning.

Här föreligger således ej likställdhet.

De nyssnämnda motiverna utgå emellertid icke därifrån att det rätta bote
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

13

medlet mot det anmärkta missförhållandet är att införa ett motsvarande, i sig

otjänligt forum i Sverige och på detta sätt bereda likställdhet mellan innebyggare

i Sverige och i de övriga konventionsstaterna. Tvärt örn omnämnes såsom

en tänkbar utväg till förebyggande av ovannämnda missförhållande att, i

samband med avslutande av överenskommelse örn erkännande av domar, avtal

träffas om sådana, för konventionsstatemas innebyggare särskilt gällande

forumregler som kunna vara ägnade att utesluta möjligheten att i fall sådana

som de nyss antydda draga tvist inför främmande forum. En enklare och

ändamålsenligare lösning av problemet står emellertid, anföres det i motiverna,

att vinna på en annan väg nämligen den, att från regeln örn erkännande

av meddelade domar ej göres annat undantag än beträffande domar mot utebliven

svarande. Ur svarandens synpunkt torde, säges det, någon befogad anmärkning

knappast kunna framställas mot att undantaget begränsas till sådana

domar. En svarande, som ansett sig kunna och böra bevaka sin talan

i en vid domstol i främmande land anhängiggjord tvist, kan ej beklaga sig över

att hava dragits inför ett för honom otjänligt forum och bör alltså, likaväl

som en inom nämnda land bosatt person, vara underkastad domens tillämpande

i de övriga konventionsstaterna.

De i anslutning härtill givna reglerna rörande undantag från verkställighet

i vissa fall av uteblivelsesdom eller tredskodom medföra att om talan av

ifrågavarande beskaffenhet mot innebyggare i Sverige anhängiggöres vid förmögenhetsforum,

som i sådant mål finnes i någon av de övriga konventionsstaterna,

svaranden kan genom att utebli -—• örn han ej har hemvist etc. i

domstolslandet eller avtal ej träffats örn domstolens behörighet -— förhindra

domens verkställande i Sverige.

Ifrågasättas kan dock örn den sålunda givna lösningen till fullo undanröjer

det anmärkta missförhållandet. Den omständigheten att svaranden, trots att

inställelse vid den utländska domstolen är för honom obekväm, söker att genom

inställelse rädda sig från den eljest säkra påföljden att få sina tillgångar

i den främmande konventionsstat till vars domstol han instämts tagna i anspråk

vid verkställighet av en där eljest meddelad uteblivelsesdom, torde knappast

kunna anses innebära vare sig att ett i sig otjänligt forum kan anses ha

blivit för svaranden tjänligt eller att svaranden har godkänt detta forum såsom

varande i det föreliggande fallet för honom lämpligt.

Undantagas däremot alla domar som utomlands meddelas vid förmögenhetsforum

från verkställighet, oberoende av örn svaranden inställt sig eller

ej, kommer man ett långt steg närmare såväl undanröjandet av det anmärkta

missförhållandet som ock en viss likställdhet på ifrågavarande punkt mellan

invånarna i stater som träffat avtal om verkställighet av dom. Helt tillgodoses

förvisso ej härigenom det sistnämnda intresset, likställdheten mellan

innebyggarna i konventionsstaterna. Detta sker endast genom att samma

forumregler för utlänningar gälla i samtliga konventionsstater. Eljest kan

för verkställighet av dom meddelad vid visst förmögenhetsforum i en av staterna

tagas i anspråk utlänningens där varande egendom medan motsvarande

utväg saknas i den stat där sådant forum saknas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

Dessa synpunkter äro av ett visst intresse vid bedömandet av det av mig

föreslagna undantaget från huvudregeln örn förmögenhetsforum i Sverige.

Denna undantagsregel medför, som nämnt, såsom en av undantagsbestämmelsens

natur betingad följd att förmögenhetsforum finnes i Sverige, så snart

icke verkställighet av utländsk dom kan enligt förefintliga konventioner äga

rum oberoende av örn svaranden inställt sig eller ej vid den utländska domstolen.

Då enligt den nordiska konventionen verkställighet icke ges av dom

meddelad vid förmögenhetsforum oberoende av örn svaranden inställt sig eller

ej, och detta väl får antagas bliva fallet även enligt framtida verkställighetskonventioner,

kommer för dessa och andra fall, där icke verkställighet gea

ovillkorligt, enligt den av mig föreslagna undantagsregeln förmögenhetsforum

att finnas i Sverige och därmed även en viss likställdhet föreligga mellan

innebyggare i Sverige och i konventionsstaterna. Att enbart för att fullt

ut nå likställdhet dem emellan taga det ytterligare steget att införa förmögenhetsforum

här i riket även där exekutionssynpunkten är genom konventionernas

verkställighetsregler tillräckligt tillgodosedd, kan jag med hänsyn

till de olägenheter som på sätt jag ovan anfört äro förenade med detta forum

ej tillråda. I utländska processlagar förekommande förmögenhetsfora eller

där intagna ännu längre gående bestämmelser, som medföra behörighet för

de egna domstolarna att pröva mot utlänning instämd talan, trots att tillräckligt

beaktansvärda anknytningspunkter till domstolslandet icke kunna anses

föreligga, ha icke hittills ansetts böra medföra att motsvarande stadganden inskrivas

i vår lag, enbart för likställdhetens skull. En sådan princip, allmänt

använd, kan ock föra därhän att i sig olämpliga fora bli allt allmännare. Därmed

ledes den internationella processrätten in på föga önskvärda banor.

Den ändring i 10 kap. 1 § rättegångsbalken som i förevarande hänseende

av mig förordas torde alltså kunna givas det innehållet att utländsk man må

ock, ändå att förbindelsen ingåtts eller gälden ådragits utom riket, sökas inom

riket å ort, där honom tillhörig egendom är, såvitt han icke kan för sådan

gäld sökas å ort utom riket, varest i det föreliggande fallet dom kan givas

som skall, enligt vad särskilt är stadgat, jämväl örn den givits mot utebliven

svarande, vara gällande här i riket.

Vad angår förslaget att, därest tvistemålet rörer lös egendom, som finnes

här i riket, utlänningen må därjämte sökas å ort inom riket där egendomen

finnes, synes med hänsyn därtill att en beaktansvärd anknytningspunkt till

svenskt jurisdiktionsområde, nämligen tvisteförmålets belägenhet, här föreligger,

ej någon erinran emot denna bestämmelse böra framställas, örn ock

jämväl i detta fall, på grund av möjligheten att snabbt förflytta den lösa

egendomen ur riket, de med denna forumregel avsedda verkningarna lätt kunna

utebli.

Jag instämmer med lagrådets övriga ledamöter i vad de yttrat angående

lämpligheten att använda uttrycket egendom i stället för gods samt beträffande

tiden för lagens ikraftträdande.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

15

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 14 december 1934.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler lagrådets den

31 oktober 1934 avgivna utlåtande över det den 28 september 1934 till lagrådet

remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 1 § rättegångsbalken.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»Lagrådet har förordat, att i andra punkten av den ifrågavarande paragrafens

andra stycke enligt dess föreslagna lydelse uttrycket ’gods’ utbytes

mot ''egendom’, varjämte tre av lagrådets ledamöter ifrågasatt viss jämkning

i förtydligande syfte av ordalagen i samma punkt. I enlighet härmed har förslaget

omarbetats, därvid jämväl i tredje punkten vidtagits en mindre ändring

av redaktionell natur. Slutligen har, i anledning av lagradets hemställan

rörande tiden för lagens ikraftträdande, denna tid bestämts till den 1 juli

1935.

En ledamot av lagrådet har uttalat, att den föreslagna regeln att, beträffande

utomlands ingångna förbindelser eller ådragen gäld, talan mot utlänning

som hade egendom här i landet skulle få prövas av svensk domstol icke

syntes böra givas tillämplighet för sådant fall, där verkställighet av utländsk

dom kunde äga rum i utlänningens i Sverige varande egendom, samt på grund

därav hemställt om visst undantag från nämnda regel. Uppenbarligen tala

vissa skäl för en dylik generell begränsning av svensk domstols behörighet,

men dessa torde knappast tillräckligt motivera införandet av en bestämmelse,

som med nödvändighet måste få en sådan avfattning att svårigheter komme att

möta vid dess tillämpning, och vartill såvitt känt är motsvarighet för närvarande

saknas i de främmande rättssystem som upptagit förmögenhetsforum för

mål mot utlänningar. Ringa utsikt lärer ock föreligga att genom internationella

överenskommelser eller på annat sätt vinna önskvärd reciprocitet i detta

hänseende. Den ståndpunkt förslaget därutinnan intager bär vid nu angivna

förhållanden ansetts böra vidhållas.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

Föredraganden hemställer, att det jämkade förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

nästkommande års riksdag skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

Stockholm 1934. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

•542755

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:27 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 37 och 38 §§ rättegångsbalken. a1 i texten
  2. 1LU 1935:8 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 1 § rättegångsbalken. s. 5 i texten