Angående nedsättning av räntan å vissa lån ur lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby
1935-02-01 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1935:60, Angående nedsättning av räntan å vissa lån ur lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby
Dokumentets text
Kungl Majus proposition nr 60.
1
ffr 60.
Kungl. Majits proposition till riksdagen angående nedsättning
av räntan å vissa lån ur lånefonden för
tjänstemannasamhället vid Mörby; given Stockholms
slott den 1 februari 1935.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
P. Albin Hansson.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 1 februari 1935.
Närvarande:
Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,
Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
statsministern i egenskap av tillförordnad chef för socialdepartementet.
Till tjänstemannasamhällets vid Mörby egnahem sförening med begränsad
personlig ansvarighet hava med tomträtt upplåtits delar av kronoegendomen
iy8 mantal Mörby nr 1 i Danderyds socken (numera Stocksunds köping) av
Stockholms län. Sålunda hava upplåtits, enligt beslut av 1911 års riksdag,
ett område av 31.77 hektar och enligt beslut av 1920 års riksdag ytterligare
ett område omfattande 16.6 2 hektar. Vidare har 1933 års riksdag medgivit
att ännu ett område av egendomen örn cirka 52,200 kvadratmeter må upplåtas
till föreningen. För att underlätta iordningställandet och bebyggandet
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 60.
218 35
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 60.
av tjänstemannasamhället har upplagts en särskild fond, benämnd lånefonden
för tjänstemannasamhället vid Mörby. Från denna fond, som förvaltas av
statskontoret, må enligt riksdagens vid olika tillfällen lämnade medgivanden
på vissa villkor utlämnas lån dels till anläggning av vägar och öppna platser
samt vatten- och avloppsledningar inom berörda områden (s. k. väglån), dels
ock för bebyggande av tomter, som upplåtits med tomträtt (byggnadslån).
I skrivelse den 6 september 1934 har tjänstemannasamhällets vid Mörby
egnahemsförening med begränsad personlig ansvarighet gjort framställning
örn nedsättning av räntan å vissa av de byggnadslån som beviljats eller
kunde komma att beviljas föreningen.
I skrivelsen har föreningen till en början lämnat följande uppgifter rörande
ifrågavarande byggnadslån.
Lån beviljades till högst 75 procent av byggnadskostnaden, vilken fastställdes
av statens kontrollant rörande tjänstemannasamhället. Intet lån
finge dock överstiga 20,000 kronor.
Storleken av de räntor, som skulle erläggas å från sagda lånefond utlämnade
byggnadslån, framginge av följande sammanställning:
Kantan utgjorde, därest
tomten innehades av
föreningen,
statstjänsteman,
hans annan
änka eller
barn
I. Lån för bebyggande av tomt å område upplåtet
enligt beslut av 1911 års riksdag
a) därest byggnaden påbörjats före den 16 april
1917 ................................................................. 4V2 5
b) därest byggnaden påbörjats efter den 15 april
1917 ................................................................. 5 5''/,
II. Lån för bebyggande av tomt å område upplåtet
enligt beslut av 1920 års riksdag ........................ 5 6
dock att räntan från och med den 1 januari 1929
sänkts till 4l II. III./2 respektive 5V2 procent för lån, som
avsåge byggnader, vilka till huvudsaklig del uppförts
under åren 1921—1924.
III. Lån för bebyggande av tomt å område, upplåtet
enligt beslut av 1933 års riksdag ........................ 5 bl/2
Omkring en tredjedel av tomterna inom egnahem ssamhället innehades
av icke statstjänstemän, och räntan å lån, som av statskontoret beviljats för
bebyggande av sistnämnda tomter, uppginge i flertalet fall till ö1/2 procent.
För år 1933 hade föreningen å det sammanlagda kapital, som av statskontoret
utlämnats i byggnadslån till föreningen, i genomsnitt erlagt en ränta
av 4.91 procent.
Föreningen har härefter erinrat örn de räntenedsättningar, som vid 1934
års riksdag beslutats beträffande vissa byggnadslån. I denna del är föreningens
skrivelse av följande innehåll.
Enligt beslut av 1934 års riksdag (riksdagens skrivelser nr 210 och 211)
hade räntan nedsatts för byggnadslån inom statens järnvägars egnahems
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 60.
samhällen vid Ulriksdal och Notviken från 43/4 procent till 4x/4 procent och
för byggnadslån inom statens vattenfallsverks egnahemssamhällen vid Trollhättan"
och Porjus från 4*/2 och 5 procent likaledes till 4''/4 procent. Beträffande
sistnämnda egnahemssamhällen gällde dock, att å lån, som beviljats
eller beviljades andra än kroppsarbetare och med dem likställda, skulle, där
låntagare ej vore befattningshavare i statens tjänst, erläggas ränta efter 43/4
procent för år. Lån beviljades inom statens järnvägars egnahemssamhällen
till 90 procent och inom statens vattenfallsverks egnahemssamhällen till 75
procent av byggnadsvärdet.
Vidare hade riksdagen enligt skrivelse den 25 april 1934, nr 209, medgivit,
att räntan å lån ur statens bostadslånefond finge nedsättas från 5 till
4V2 procent.
I anslutning härtill anför föreningen vidare.
Ledan före de sålunda verkställda räntesänkningarna, vore de räntor, som
erlades för byggnadslån från lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby
högre än räntorna för liknande av staten utlämnade lån, och numera syntes
skillnaden vara oskäligt stor särskilt som den säkerhet, vilken lämnades för
lån från Mörbyfonden, torde vara synnerligen betryggande. Förutom inteckningar,
liggande inom fastställt belåningsvärde, skulle nämligen jämlikt av
Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter lämnas skuldförbindelse av tjänstemannasamhällets
vid Mörby egnahemsförening. Jämte det föreningen hade
åtskilliga fonder, som i fall av behov kunde anlitas vid fullgörandet av föreningens
förpliktelser, vore i § 6 i de av Kungl. Majit den 28 juli 1911
fastställda stadgarna för föreningen föreskrivet, att medlem av föreningen
skulle åtaga sig personlig ansvarighet för föreningens förbindelser intill ett
belopp, motsvarande 2 procent av det fastställda värdet av byggnad, som
uppförts för hans räkning. Då det fastställda värdet av byggnaderna inom
tjänstemannasamhället nu tillhopa uppginge till omkring 4,900.000 kronor,
framginge, att den säkerhet, som lämnades för av statskontoret till föreningen
utlämnade byggnadslån vore synnerligen god.
Billighet och rättvisa syntes alltså fordra, att även egnahemsbyggare inom
tjänstemannasamhället vid Mörby komme i åtnjutande av räntesänkning försina
byggnadslån.
Körande det sätt, varpå den ifrågasatta räntesänkningen borde äga rum,
ävensom rörande de ekonomiska konsekvenserna av en dylik åtgärd har föreningen
uttalat sig på följande sätt.
Enär, såsom meddelats i 1934 års statsverksproposition, räntan å av
staten upplånat kapital nu kunde beräknas uppgå till omkring 4.4 procent,
ville föreningen icke ifrågasätta så stor räntesänkning för byggnadslånen
inom tjänstemannasamhället vid Mörby, som riksdagen medgivit beträffande
statens järnvägars och statens vattenfallsverks egnahemssamhällen, utan räntesänkningen
syntes kunna inskränkas till 472 procent för statstjänstemän
och 5 procent för andra egnahemsbyggare. Därigenom skulle man återgå
till de räntesatser, som ursprungligen tillämpades inom tjänstemannasamhället.
och villkoren för lån till de olika kategorierna tomträttsliavare skulle
bliva lika inom hela samhället.
Genom en dylik räntesänkning skulle minskningen i avkastningen från lånefonden
för tjänstemannasamhället vid Mörby icke bliva av någon större betydelse
för budgeten. Det lånebelopp, å vilket räntan nu utginge med 5 procent, utgjorde
den 31 december 1933 omkring 660,000 kronor, och en räntesänkning av l/2 procent
å detta belopp utgjorde 3,300 kronor. Det lånebelopp, å vilket tilläggsräntan
för icke statstjänstemän utginge med 1 procent, uppgick den 31 december
1933 till omkring 216,000 kronor, och en räntesänkning av 1/2 procent å
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 60.
detta kapital utgjorde 1,0^0 kronor. Sammanlagda räntesänkningen skulle
alltså belöpa sig till något över 4,000 kronor.
På sätt skett beträffande de av chefen för finansdepartementet i statsverkspropositionen
till 1934 års riksdag föreslagna och av riksdagen medgivna
räntesänkningarna för lån från vissa statens utlåningsfonder, syntes det,
i händelse den nu ifrågasatta nedsättningen av räntorna beviljades, böra föreskrivas
att låntagare, som kommit i åtnjutande av dylik nedsättning, skulle
vara skyldig att framdeles vidkännas den höjning av räntefoten, som Kungl.
Majit med hänsyn till den effektiva medelräntan å den fonderade statsskulden
prövade påkallad.
Under åberopande av det anförda har föreningen hemställt örn utverkande
av riksdagens medgivande att med tillämpning från och med den 1 januari
1935, räntan å byggnadslån, som av statskontoret, enligt Kungl. Majits bemyndigande,
utlämnats efter en räntefot överstigande 4''/2 respektive 5 procent
eller komme att utlämnas för uppförande av byggnader å tomter inom
tjänstemannasamhället vid Mörby, finge tills vidare utgå med 41/, procent
örn året, därest byggnadslånet belöpte å tomt, vilken innehades av egnahemsföreningen
eller statstjänsteman eller sådan tjänstemans änka eller barn,
samt efter 5 procent, därest byggnadslånet belöpte å annan tomt.
Häröver har statskontoret den 3 oktober 1934 avgivit utlåtande, däri ämbetsverket
anfört i huvudsak följande.
I utlåtande den 9 november 1933 angående utredning rörande ändrade
grunder för beräkning av räntan vid utlåning från statens utlåningsfonder
hade statskontoret framlagt förslag örn nedsättning av räntefoten från 5 procent
till 4V2 procent beträffande flertalet av de under ämbetsverkets förvaltning
stående utlåningsfonderna. Därvid hade emellertid framhållits, att
någon nedsättning av motsvarande eller högre räntesats, i vad det gällde
lån från lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby och statens bostadslånefond
icke borde ifrågakomma, enär redan gällande ränta för dessa
lån måste anses väl avvägd med hänsyn till arten av den fastighetskredit,
varom här vore fråga.
I proposition (nr 1, utgifter för kapitalökning, sid. 1 — 7 och 20) till 1934
Ars riksdag hade _ därefter Kungl. Majit, i enlighet med vad statskontoret
hemställt, föreslagit, att riksdagen måtte medgiva, att beträffande lån, som
beviljats eller kunde komma att beviljas från vattenkraftslånefonden, luftfartslånefonden,
kraftledningslånefonden, hemslöjdslånefonden, kolonisternas
kreaturs- och redskapslånefond, hantverkslånefonden, rederilånefonden, industrilånefonden
eller statens kalkbrukslånefond, den årliga räntan finge
från och med den 1 juli 1934 tills vidare utgå efter 472 procent, med iakttagande
av vissa av föredragande departementschefen förordade villkor.
Riksdagen hade bifallit (skrivelse nr 209 och 266) vad Kungl. Majit sålunda föreslagit.
_ I anledning av i ämnet väckta motioner hade emellertid riksdagen
samtidigt medgivit, att räntan å lån från statens bostadslån ef ond jämväl
finge nedsättas till 4% procent.
Med hänsyn till 1934 års riksdags nyssberörda beslut, varigenom räntesänkning
medgivits beträffande lån från statens bostadslånefond, ävensom
till de i föreliggande framställning omförmälda besluten av 1934 års riksdag
angående nedsättning av räntan för egnahemslån till statens järnvägars personal
vid Notviken och Ulriksdal samt å vissa egnahemslån från statens
vattenfallsverk ville statskontoret icke motsätta sig bifall till förevarande
framställning. Statskontoret förutsatte därvid, att de villkor, som enligt
5
Kungl. Majlis proposition nr 60.
vad förut nämnts förbundits med riksdagens beslut örn räntesänkning å
vattenkrafts- m. fl. lånefonder, även uppställdes i fråga örn lån från fonden
för tjänstemannasamhället vict Mörby samt att för lånen fastställda annuiteter
efter räntenedsättningen skulle reduceras på så sätt, att ändring icke skedde
i fråga örn den för lånen bestämda amorteringstiden.
I skrivelse den 2 oktober 1934 bar vidare Mörbyföreningen anfört väsentligen
följande.
Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i ämnet bade riksdagen i skrivelse
den 19 maj 1933, nr 225, medgivit, att ur ifrågavarande lånefond finge beviljas
Mörbyföreningen ett lån å högst 69,000 kronor att användas till anläggning
av vägar och öppna platser samt vatten- och avloppsledningar
inom viss del av kronoegendomen Mörby, avsedd att med tomträtt upplåtas
till föreningen, med skyldighet för föreningen att å lånet erlägga ränta
efter 5 procent örn året.
Omförmälda lån hade ännu icke upptagits, emedan för upplåtelse av
nämnda område krävdes ändringar i den för Stocksunds köping gällande
stadsplanen, vilka ändringar ännu icke kommit till stånd.
Räntan å de lån, som av Kungl. Maj:t beviljats för anläggning av vägar
m. m. inom tjänstemannasamhället, hade alltid bestämts till samma procent
som räntan å byggnadslån till statstjänstemän. Egnahemsföreningen
finge därför anhålla, att, därest föreningens framställning av den 6 september
1934 angående räntesänkning för vissa byggnadslån bifölles, räntan å det
lån, som enligt riksdagens medgivande i skrivelsen den 19 maj 1933 kunde
komma att beviljas egnahemsföreningen för anläggning av vägar m. m. finge
utgå med 4?/2 procent.
Till följd av remiss har statskontoret yttrat sig över sistnämnda framställning
den 23 oktober 1934. Statskontoret har däri — under erinran om sitt
utlåtande i anledning av föreningens framställning beträffande ränten edsättning
för byggnadslånen — uttalat, att ämbetsverket icke funnit anledning att
motsätta sig att räntan å nu ifrågavarande lån bestämdes till 4x/2 procent,
dock med skyldighet för föreningen att framdeles vidkännas den höjning av
räntefoten, som Kungl. Majit med hänsyn till den effektiva medelräntan å
den fonderade statsskulden prövade påkallad.
I en den 17 december 1934 dagtecknad skrift har härefter Mörbyföreningen
ifrågasatt ytterligare nedsättning av räntan å de från Mörbyfonden utlämnade
lånen. Föreningen har i sådant hänseende anfört bland annat följande.
Sedan föreningen ingivit sin den 6 september 1934 dagtecknade framställning
örn räntesänkning hade räntorna i den allmänna lånemarknaden
ytterligare väsentligt nedgått. Med hänsyn till det nuvarande ränteläget
för statens upplåning vore det måhända ej uteslutet, att vid 1935 års riksdag
framställningar bomme att göras örn ytterligare sänkning av räntan å
lån från allmänna bostadslånefonden eller å lån för uppförande av byggnader
inom statens järnvägars eller statens vattenfallsverks egnahemssamhällen.
Därest sådan sänkning komme till stånd, syntes motsvarande sänkning
böra tillkomma även tjänstemannasamhällets medlemmar. Jämväl
oberoende därav kunde det, särskilt med hänsyn till den högre ränta, som
betalades för byggnadslån till icke statstjänstemän inom samhället, befinnas
skäligt att sänka räntan å lån från Mörbyfonden utöver vad föreningens
ifrågavarande framställning avsåge.
6
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 60.
Föreningen ansåge sig därför böra ifrågasätta, att i en eventuell proposition
till riksdagen i anledning av styrelsens förenämnda skrivelse, Kungl.
Maj:t ej föresloge riksdagen fastställa någon viss ränta å lån från Mörbyfonden
utan att åt Kungl. Majit måtte överlämnas att bestämma räntan,
dock att den aldrig finge understiga riksgäldskontorets effektiva medelränta.
Av det anförda framgår, att 1934 års riksdag under vissa villkor medgivit
nedsättning av räntan från 5 till 472 procent beträffande lån från flertalet
av de under statskontorets förvaltning stående utlåningsfonderna, bland
dem statens bostadslånefond, varjämte viss nedsättning av räntan medgivits
jämväl beträffande vissa bostadslån, som av statsmedel beviljats tjänstemän
vid kommunikationsverken. Genom dessa nedsättningar hava utlåningsräntorna
för respektive lån anpassats efter statens egna räntekostnader.
Med hänsyn till de räntesänkningar, som sålunda medgivits och vilka
genomförts från och med den 1 juli 1934, finner jag det skäligt, att en nedsättning
av räntan äger rum jämväl beträffande de lån från Mörbyfonden,
som avses i föreliggande framställningar. För en dylik åtgärd talar särskilt
det förhållandet att ifrågavarande lån äro jämförliga med de från statens
bostadslånefond utlämnade lånen.
Körande det sätt, varpå räntenedsättningen bör ske, kan jag icke ansluta
mig till Mörbyföreningens senast gjorda hemställan örn bemyndigande för
Kungl. Majit att på egen hand bestämma räntefoten. I enlighet med hittills
tillämpade grunder torde det medgivande, som lärer böra inhämtas av
riksdagen, böra avse nedsättning av räntan till en av riksdagen bestämd
räntefot.
Beträffande räntenedsättningens storlek biträder jag det förslag, som av
Mörbyföreningen framlagts i dess skrivelser den 6 september och den 2 oktober
1934. Jag förordar alltså, att räntan å de byggnadslån, som ur lånefonden
utlämnats efter en räntefot överstigande 472 procent eller ock må
komma att utlämnas, må tills vidare få utgå efter 472 procent örn året, därest
lånet belöper å tomt, vilken innehaves av Mörbyföreningen eller statstjänsteman
eller sådan tjänstemans änka eller barn, samt efter 5 procent, därest
lånet belöper å annan tomt. Vidare tillstyrker jag, att räntan å det lån,
som enligt riksdagens år 1933 lämnade medgivande kan komma att beviljas
Mörbyföreningen för anläggning av vägar m. m., må utgå efter 472 procent.
Nedsättningen av räntan bör vara förknippad med skyldighet för låntagaren
att framdeles vidkännas den höjning av räntefoten, som Kungl. Majit med
hänsyn till den effektiva medelräntan å den fonderade statsskulden prövar
påkallad. En dylik räntehöjning torde dock, såvitt angår äldre lån, ej böra
gå utöver de bestämmelser rörande räntefoten, som gällde, då lånet beviljades.
Räntesänkningen torde böra få gälla från och med 1935 års ingång.
De nu förordade räntesänkningarna böra icke föranleda nedsättning av
sådan ränta, som enligt av Kungl. Majit meddelad föreskrift skall utgå för
den händelse till betalning förfallet belopp icke av föreningen i föreskriven
ordning erlägges.
7
Kungl. Majus proposition nr 60.
Därest räntesänkningarna genomföras, bör, såsom statskontoret påpekat,
jämväl nedsättning av de årliga annuiteterna äga rum. Dessa annuiteter
böra därvid bestämmas på sådant sätt, att lånen komma att vara återbetalade
vid den tidpunkt, som förutsatts vid deras utlämnande. Det torde få ankomma
på Kungl. Majit att tillse, att erforderliga föreskrifter härutinnan
bliva i vederbörlig ordning meddelade.
Örn de av mig förordade räntenedsättningarna komma till stånd, blir därav
en följd, att statens ränteinkomster från Mörbyfonden för de närmaste åren
komma att nedgå med omkring 4,500 kronor. Enligt vad jag inhämtat av
chefen för finansdepartementet behöver emellertid detta förhållande icke
medföra någon ändring i uppskattningen av statsverkets inkomster för nästkommande
budgetår av räntor från berörda fond.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva
dels att räntan å de byggnadslån, som ur lånefonden för
tjänstemannasamhället vid Mörby utlämnats efter en räntefot
överstigande 4''/2 procent eller ock framdeles må komma att
utlämnas, må, med iakttagande av de av mig i det föregående
förordade villkoren, räknat från och med den 1 januari 1935
tills vidare utgå efter 4x/2 procent örn året, därest lånet belöper
å tomt, vilken innehaves av tjänstemannasamhällets vid Mörby
egnahemsförening med begränsad personlig ansvarighet, statstjänsteman
eller statstjänstemans änka eller barn, samt efter
5 procent örn året, därest lånet belöper å annan tomt;
dels och att räntan å det lån, som enligt riksdagens år 1933
lämnade medgivande må ur samma fond komma att beviljas
nämnda förening för anläggning av vägar och öppna platser
samt vatten- och avloppsledningar må, med iakttagande av omförmälda
villkor, tills vidare utgå efter 4x/2 procent örn året.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Viking Nilsson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1935:191 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående nedsättning av räntan å vissa lån ur lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby. s. 6 i texten
- SU 1935:81 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nedsättning av räntan å vissa lån ur lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby jämte en i ämnet s. 15 i texten