Sök i Ratio Lex

Kungl. Majlis proposition nr 65

1935-02-01 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:65, Kungl. Majlis proposition nr 65

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 65.

3

iNr 65.

Kungl. Majlis preposition till riksdagen angående nedsättning av

räntan å lån från norrländska andelsmejerifanden; given

Stockholms slott den 1 februari 1935.

Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 februari

1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,

Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

I skrivelse den 29 september 1934 har lantbruksstyrelsen framställt förslag

örn sänkning av räntesatserna för lån från vissa statens lånefonder.

Vid skrivelsen fanns fogad en från hushållningssällskapens i Norrland

och Dalarna ombudsmöte till lantbruksstyrelsen inkommen framställning

till Kungl. Maj:t angående viss ändring av gällande bestämmelser för utlåningen

från norrländska andelsmejerifonden.

Över lantbruksstyrelsens förslag hava infordrade utlåtanden avgivits

den 5 november 1934 av statskontoret, den 8 november 1934 av fullmäktige

i riksbanken och den 9 januari 1935 av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Innan jag närmare ingår på det framlagda förslaget, torde jag få erinra

om följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 65-

På chefens för finansdepartementet föredragning framlade Kungl.

Majit i 1934 års statsverksproposition, utgifter för kapitalökning (sid.

1—7 och 20), förslag örn nedsättning från 5 till 4 % procent av den årliga

räntan å lån ur vissa statliga utlåningsfonder. I skrivelser den 25 april

och den 23 maj 1934 (nr 209 och 266) medgav riksdagen, att beträffande

lån, som beviljats eller kunde komma att beviljas från statens bostadslånefond,

vattenkraftslånefonden, luftfartslånefonden, hantverkslånefonden,

rederilånefonden, industrilånefonden, kraftledningslånefonden, hemslö

jdslånef onden, kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond eller statens

kalkbrukslånefond, den årliga räntan finge — beträffande lån ur statens

bostadslånefond i den mån den årliga räntan ej redan utginge efter

lägre procentsats —• från och med den 1 juli 1934 tillsvidare utgå efter 4 34

procent. Riksdagens ifrågavarande beslut var förestavat framförallt av

hänsyn till att medelräntefoten å statens upplånade kapital — med undantag

av det i statens järnvägar investerade —- enligt inhämtad upplysning

för budgetåret 1933/1934 preliminärt beräknades uppgå till ej fullt 4.4 procent.

Vid beslutets meddelande föreskrev riksdagen, att räntenedsättningen

— i enlighet med vad av chefen för finansdepartementet förordats —

borde förknippas med skyldighet för låntagare att framdeles vidkännas

den höjning av räntefoten, som Kungl. Maj:t med hänsyn till den effektiva

medelräntan å den fonderade statsskulden prövade påkallad, därvid

dock en dylik räntehöjning, såvitt an ginge äldre lån, ej borde gå utöver

de bestämmelser rörande räntefoten, som gällde vid lånets beviljande.

Lantbruksstyrelsen har inledningsvis anfört:

För de lånefonder, från vilka lån utlämnades till främjande av jordbruk

med binäringar samt fiske och från vilka lån beviljades av lantbruksstyrelsen

eller efter styrelsens hörande, vore olika villkor stadgade ifråga

örn den procent, efter vilken ränta skulle utgå. Till närmare belysning

såväl av de för nämnda fonder fastställda räntesatserna som av storleken

å utlåningen från fonderna torde följande sammanställning tjäna.

Utlånade medel

Nu gällande

Fondens namn:

den so/« 1934

ränta

kronor

procent

Norrländska nyodlingsfonden

354,404: 73

3.0

Statens avdikningslånefond

40,786,177:19

3.6

Fiskerilånefonden.......................................

4,901,707:78

3.6

Täckdikningslånef onden

5,921,393: eo

4.o

Allmänna nyodlingsfonden

454,442: 92

4.o

Gödselvårdslånefonden ......................

1,278,103: —

4.0

Statens mejerilånefond

3,306,200: so

4.5 1

Spannmålslagerhusfonden .......................

1,156,107:51

4.5

Statens fjäderfälånefond

49,418: —

4.5

Statens slakterilånefond.....................

_2

4.5

Statens kalkbrukslånefond

............. —s

4.5 4

1 För lån, beviljade före den 1 oktober 1930, utginge ränta efter 5 procent.

2 Av lantbruksstyrelsen hade beviljats lån till ett belopp av 260,000 kronor, som emellertid

ännu icke lyftats.

3 Av lantbruksstyrelsen hade beviljats lån till ett belopp av 50,000 kronor, som ännu

icke lyftats.

4 Räntan sänkt den 1 juli 1934 från 5 procent.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 65.

Utöver de i sammanställningen upptagna fonderna erinrades om spann

målskreditfonden, som disponerades av riksbanken. Utlåningen från den

na fond uppginge den 30 juni 1934 till 1,281,168 kronor 48 öre. Den för lån

ur fonden stadgade räntefoten utgjorde 4 ''A procent. Från lånefonden för

inköp av ädla avelsston oell lånefonden för inköp av ardennerhingstar utlämnades

allenast räntefria lån.

Till motivering av sitt förslag har lantbruksstyrelsen framhållit, att det

allmänna ränteläget sedan tiden för fjolårets riksdagsbeslut angående

räntenedsättning för vissa statliga utlåningsfonder undergått ytterligare

sänkning samt att intet för närvarande syntes tyda på att en omsvängning

härutinnan vore att emotse åtminstone inom den närmaste tiden. Med

hänsyn härtill och då dessutom räntesatserna för statens egen upplåning,

genom vilken bland annat lånefondernas behov av medel täcktes, under

den senaste tiden avsevärt nedgått, har lantbruksstyrelsen ansett skälig

anledning föreligga till att frågan örn ytterligare nedsättning av räntesatserna

för lån ur de statliga fonderna upptoges till omprövning. I detta

sammanhang har lantbruksstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Då staten trädde emellan och genom lån sökte stödja bland annat jordbruksnäringen,

torde det få anses skäligt och riktigt, att de räntor, staten

betingade sig, icke sattes lägre än den medelränta, staten hade att

räkna med på den i och för låneutlämningen nödvändiga upplåningen.

Å andra sidan syntes det med skäl kunna ur låntagarnas synpunkt göras

anspråk på att utiåningsräntan hålles inom den ram. som betingades av

upplåningsräntan och statens i samband med lånerörelsen direkt havda

kostnader. En grundläggande princip vid långivningen syntes lantbruksstyrelsen

böra vara, att staten tillhandahölle lån till så låg ränta, som

kunde anses ur statens synpunkt möjlig, men att vid handhavandet av

låneförmedlingen förfores så strängt, att lån icke utlämnades i större omfattning

än som kunde anses ur vederbörande närings synpunkt påkallat.

För så vitt lantbruksstyrelsen kunde finna, borde under rådande förhållanden

en utlåningsränta av 4 procent kunna under nu anförda synpunkter

anses för statens del tillfredsställande. Lantbruksstyrelsen ansåge, att

i detta sammanhang knappast kunde räknas med det förhållandet, att i

vissa fall räntefrihet förelåge för viss tid närmast efter det lånen lyftats.

då denna räntefrihet torde hava avsetts såsom ett direkt stöd, som icke

borde genom höga räntor senare neutraliseras. I detta avseende rådde för

övrigt stor olikhet ifråga örn olika lånefonder och det syntes icke förhålla

sig på det sättet, att en förhöjd ränta allmänt uttoges för täckande avvärdet

av sålunda lämnad räntefrihet.

I fråga örn de lånefonder, varom uppgifter lämnats i det föregående,

överstege den för utlåningen ur vederbörande fond fastställda räntefoten

4 procent allenast beträffande statens mejerilånefond, spannmålslagerhusfonden,

statens fjäderfälånefond, statens slakterilånefond, statens kalkbrukslånefond

och spannmålskreditfonden. Det syntes lantbruksstyrelsen,

som om räntan för lån tran nu angivna sex fonder borde kunna sänkas åtminstone

till 4 procent. I varje fall borde detta kunna ske, så länge det

allmänna ränteläget bibehölle sig oförändrat. Därest räntenedsattningen

ansåges böra bliva av allenast tillfällig art, torde detta lämpligen böra

ordnas på det sätt, att Kungl. Maj:t utverkade riksdagens bemyndigande

opaginerad Kontrollera mot PDF

ti Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

att, så länge ränteförhållandena det medgåve, för visst eller vissa år ned

skriva den beträffande respektive år och lån fastställda räntan.

Ett alldeles särskilt förhållande rådde i fråga om de lån från mejerilå

nefonden, som beviljats före den 1 oktober 1930. För berörda lån, som ut

lämnats från den då förefintliga, numera i statens mejerilånefond uppgå

ende norrländska andelsmejerifonden, gällde fortfarande en räntefot av

5 procent. Enligt uppgift utestode den 30 juni 1934 lån från norrländska

andelsmejerifonden till ett belopp av 118,233 kronor 32 öre. Beträffande

sistberörda lån hade hushållningssällskapens i Norrland och Dalarna örn

budsmöte i särskild skrivelse hemställt, att räntan måtte nedsättas till 4 Y

procent, d. v. s. till samma procent som för närvarande gällde för lån från

inejerilånefonden. Enligt lantbruksstyrelsens förmenande talade synner

ligen starka skäl för att räntan å lån till andelsmejerier i Norrland icke

borde utgå efter högre procentsats än räntan å lån till andra andelsmeje

rier.

i anslutning till det anförda har lantbruksstyrelsen hemställt, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, dels att räntan för lån

från statens mejerilånefond, spannmålslagerhusfonden, statens fjäderfä

lånefond, statens slakterilånefond och statens kalkbrukslånefond ävensom

spannmålskreditfonden sänktes — eventuellt tillfälligt — från 4 Y till 4

procent, dels ock, att räntan å fortfarande utelöpande lån från norrländska

andelsmejerifonden finge utgå enligt samma grunder som gällde för lån

från statens mejerilånefond.

Statskontoret har till en början erinrat, att ämbetsverket redan i ett den

9 november 1933 avgivet utlåtande rörande frågan örn utlåningsräntan för

vissa statliga lånefonder förklarat sig icke kunna tillstyrka en ifrågasatt

sänkning till 4 procent, enär en dylik sänkning, därest man ville fasthålla

vid vedertagna principer ifråga om kapitalinvestering i fonderna, skulle

föranleda ett utbyte i ej oväsentlig omfattning av lånemedel mot skatteme

del, en åtgärd, som emellertid under rådande ekonomiska förhållanden

icke syntes kunna ifrågakomma.

I anledning av nu föreliggande framställning från lantbruksstyrelsen

har statskontoret anfört i huvudsak följande.

Enligt vad statskontoret inhämtat hade medelräntan a av staten upplånat

kapital — med undantag av det i statens järnvägar nedlagda —- för

budgetåret 1933/1934 av riksgäldskontoret beräknats till 4.42 procent. Till

följd av konverteringar av äldre statslån torde denna medelränta under

innevarande budgetår komma att nedgå med en eller annan tiondels pro

cent. Någon förändring av större betydelse ifråga örn genomsnittsräntan

för statens upplåning hade således icke ägt rum, sedan frågan örn räntesänkning

å lån från statens utlåningsfonder utgjorde föremål för prövning

av 1934 års riksdag. Under sådana förhålladen funne sig statskontoret

icke kunna biträda lantbruksstyrelsens förslag örn nedsättning från

4 Y till 4 procentJav räntan å lån från under statskontorets förvaltning

stående statens mejerilånefond, spannmålslagerhusfonden, statens fjäderfälånefond.

statens slakterilånefond och statens kalkbrukslånefond.

Ämbetsverket ville för övrigt såsom sin mening uttala, att skäl icke

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kunni. Maj:ls proposition nr 65.

syntes föreligga att under löpande lånetid göra räntan å lån från statens

utlåningsfonder — vilka lån vore jämförelsevis långfristiga — alltför beroende

av växlingarna i ränteläget å allmänna lånemarknaden.

I avseende å norrländska andelsmejerifonden hade beloppet av ännu utelöpande

lån från denna fond huvudsakligen genom förtidsinbetalningar

nedgått till 80,666 kronor 65 öre. Enligt gällande amorteringsbestämmelser

skulle de senast utlämnade av dessa lån vara återbetalade under år

1945. Ehuru vid fondens inrättande förutsattes, att från fonden utlämnade

lån, därest statens låneränta under lånetiden skulle nedgå, finge på

en gång före lånetidens utgång inbetalas, ville statskontoret likväl icke,

med hänsyn såväl till de av fjolårets riksdag medgivna räntesänkningarna,

som till den förhållandevis långa tid, som återstode, innan ifrå

gavarande lån skulle vara slutbetalade, motsätta sig, att räntan å lånen

från och med den 1 juli 1935 nedsattes från 5 till 4 A procent. Ämbetsverket

förutsatte därvid, att de villkor, som förbundits med 1934 års riksdags

berörda beslut, jämväl bragtes till tillämpning ifråga örn nu förevarande

lån.

Under erinran att av de i lantbruksstyrelsen» skrivelse angivna fonderna

endast spannmålskreditfonden stöde under riksbankens förvaltning

hava fullmäktige i riksbanken beträffande denna fond anfört bland annat

följande.

För närvarande gällde, att å utestående lån från spannmålskreditfonden

ränta beräknades efter den räntefot, som fullmäktige, med hänsyn till

medelkostnaden för statens upplåning, för varje konsumtionsår bestämde.

I enlighet därmed hade fullmäktige den 26 juli 1934 fastställt räntan

för lån från fonden att oförändrat utgå efter 4 ''A procent. Någon ersättning

för det omfattande arbete, som föranleddes av fondens förvaltning,

hade därvid icke ifrågsatts av fullmäktige.

Då upplåningen av medel för spannmålskreditfondens räkning torde

hava ägt rum till varierande räntesatser, skulle en beräkning av den

verkliga upplåningskostnaden sannolikt giva till resultat en annan räntesats

än medelkostnaden för statens upplåning. Det syntes emellertid uppenbart,

att en dylik beräkning mötte praktiska svårigheter.

Ehuru lånen från spannmålskreditfonden vore kortfristiga med en.löptid

av högst ett år, vore statens upplåning för ändamålet av långfristig

karaktär. För möjliggörande av en räntesänkning i enlighet med lantbruksstyrelsen»

förslag syntes böra övervägas, huruvida icke statens upp

tåning för den kortfristiga kreditgivningens behov skulle kunna erhålla

kortfristig karaktär. Därigenom skulle givetvis låneräntan lättare kunna

bringas att fluktuera i överensstämmelse med marknadsläget.

Därest statsmakterna ville avvika från den av riksdagen senast 1934

tillämpade principen, att utlåningsräntan skulle vara lika med medelkostnaden

för statens upplåning hade emellertid fullmäktige för sin del

intet att erinra mot att räntan fastställdes till den av lantbruksstyrelsen

föreslagna räntesatsen av 4 procent, Det vöre för övrigt sannolikt,

att berörda medelkostnad vid 1934 års utgång torde komma att understiga

4 A procent. Förutsättningar för räntesänkningen till 4 proeenl

måsto dock vara att någon åtstramning icke inträdde å penningrnarkna

den samt att den risk, som vore förenad med långivning från spannmåls

kreditfonden, icke komma att okas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

i" *parétmenta*

h*fen

8 Kanyl. Maj:ts proposition nr öö.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i sitt utlåtande förklarat sig vidhålla

den ståndpunkt, som av fullmäktige i förevarande avseende tidigare

intagits, nämligen att räntan vid utlåning från statens lånefonder borde

så nära som möjligt ansluta sig till den effektiva medelräntefoten för

statens upplåning. Efter att hava erinrat örn att den effektiva medelupplåningsräntan

ä samtliga utestående lånemedel med undantag av de

i statens .järnvägar nedlagda, för budgetåret 1933/1934 utgjorde 4.42 procent

och att nedgången i denna räntefot för innevarande budgetår ej kunde

beräknas till mer än omkring en tiondels procent hava fullmäktige

andragit i huvudsak följande.

Ehuru den av fullmäktige omfattade principen för beräkning av räntefoten

ä lån från utlåningsfonderna, vilken princip ur synpunkten av

riksgäldskoutorets räntebetalning å statsskulden vore den enda hållbara,

under tider med fallande räntefot kunde synas mindre förmånlig för låntagarna,

måste den dock enligt fullmäktiges mening i längden även för

låntagarna anses vara den mest ändamålsenliga, då genom densamma ernåddes

en utjämning med undvikande av en alltför stor spänning mellan

de olika räntesatserna.

I likhet med bankofullmäktige ansåge riksgäldsfullmäktige det böra

övervägas, huruvida icke kortfristig upplåning borde tillgripas för anskaffande

av medel, som riksgäldskontoret kuude hava att tillhandahålla

allenast på kort tid. Vidkommande spannmålskreditfonden vore emellertid,

såsom bankofullmäktige påpekat, riksgäldskoutorets upplåning för

ändamålet av_ långfristig karaktär, varför anledning saknades att i fråga

°P1 ränta å lån från denna fond följa andra regler än dem. som gällde

för övriga utlåningsfonder.

Med den ståndpunkt fullmäktige intoge tili frågan örn förutsättningarna

för en räntesänkning å lån från statens lånefonder, funne fullmäktige

någon sänkning av nu gällande räntor å lån från statens mejerilånefond,

spannmålslagerhusfouden, statens fjäderfälånefond, statens slakterilånefond,

statens kalkbrukslånefond och spannmålskreditfonden för närvarande

icke böra ifrågakomma.

Vad beträffade utelöpande lån från norrländska andelsmejerifonden ansåge

fullmäktige, i likhet med lantbruksstyrelsen, att räntan å dylika lån

borde utgå efter enahanda grunder som gällde för statens mejerilånefond.

Den vid 1934 års riksdag beslutade sänkningen av räntan a län från

vissa statens utlåningsfonder ned till 4.5 procent motiverades såsom

nämnts därmed, att räntefoten ä statens upplånade kapital preliminärt

beräknades för budgetåret 1933/1934 uppgå till ej fullt 4.4 procent. Någon

anledning att i princip avvika från den ståndpunkt rörande sambandet

mellan räntan å statens utlånade och upplånade kapital, som berörda beslut

innebär, synes ej föreligga. På sätt framgår av utredningen i förevarande

ärende kom medelräntan för statens upplåning under nämnda

budgetår att utgöra 4.42 procent, eller ett något högre procenttal, än det

av riksdagen beräknade. Enligt riksgäldsfullmäktiges utlåtande i ärendet

kan motsvarande räntefot för budgetåret 1934/1935 antagas bliva allenast

obetydligt lägre än den nyss nämnda. Vid angivna förhållanden an
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr öö. 9

sluter jag xxii g tili elen i yttrandena över lantbruksstyrelsen^ förslag hävdade

uppfattningen, att någon räntesänkning beträffande län från ifrågavarande

utlåningsfonder linder 4.5 procent icke för närvarande synes

böra ske.

Ehuru jag således icke anser mig kunna tillstyrka någon sänkning av

räntan beträffande lån från statens mejerilånefond, spannmålslagerhusfonden,

statens fjäderfälånefond, statens slakterilånefond, statens kalkbrukslånefond

och spannmålskreditfonden, vill jag emellertid på av

myndigheterna anförda skäl icke motsätta mig, att räntan å ännu utelöpande

lån från norrländska andelsmejerifonden från och med den 1 juli

1935 nedsättes från 5 till 4.5 procent eller samma räntefot som gäller

beträffande de från statens mejerilånefond utlämnade lånen. Med den sålunda

förordade räntenedsättningen torde emellertid — i överensstämmelse

med vad som skedde i samband med den av fjolårets riksdag medgivna

räntelindringen — böra förbindas skyldighet för vederbörande

låntagare att framdeles vidkännas den höjning av räntan, som Kungl.

Maj:t med hänsyn till genomsnittsräntan å den fonderade statsskulden

kan finna erforderligt föreskriva, därvid dock bör iakttagas, att en dylik

räntehöjning icke får givas sådan omfattning, att räntefoten därigenom

kommer att överskrida den vid lånets beviljande tillämpade.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att beträffande lån, som beviljats fran norrländska

andelsmejerifonden, den årliga räntan må från och

med den 1 juli 1935 tills vidare utgå efter 4.5 procent,

med iakttagande av de av mig i det föregående

förordade villkoren.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan bifaller Hans Majit Konungen

samt förordnar, att proposition i ämnet av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

TJr protokollet:

Rune Thygesen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:168 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. May.ts proposition angående nedsättning av räntan å lån från norrländska andelsmejerif onden. a1 i texten