Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1933 (nr 472) om förhud mot politiska uniformer

9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:7, Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1933 (nr 472) om förhud mot politiska uniformer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

1

Nr 7.

Kungl. Majds proposition till riksdagen med förslag till

lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni

1933 (nr 472) om förhud mot politiska uniformer;

given Stockholms slott den 30 november 1934.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

antaga härvid fogat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den

30 juni 1933 (nr 472) om förbud mot politiska uniformer.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1935.

1 sami.

Nr 7.

lass 34 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 7.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1933 (nr 472)

om förbud mot politiska uniformer.

Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1933 örn förbud mot politiska

uniformer, vilken lag gäller till och med den 30 juni 1935, skall äga fortsatt

giltighet efter sistnämnda dag till och med den 30 juni 1938, dock att slutbestämmelsen

i lagen från och med den 1 juli 1935 skall hava följande

lydelse:

Å förseelse, som under lagens giltighetstid begåtts, skola jämväl efter den

30 juni 1938 tillämpas de i lagen meddelade bestämmelser.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 7.

3

Utdrag av protokollet över social ärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 5 oktober 1934.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss,

Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

Den 30 juni 1935 utlöper giltighetstiden för lagen den 30 juni 1933 (nr

472) örn förbud mot politiska uniformer. Statsmakterna hava alltså att dessförinnan

taga ställning till frågan örn nämnda lagstiftnings förnyande. Jäg

anhåller nu att få anmäla denna fråga.

Enligt berörda lag äger Konungen, där det för upprätthållande av allmän

ordning och säkerhet finnes påkallat, förbjuda bärande av uniform eller liknande

klädedräkt, som tjänar att utmärka bärarens politiska meningsriktning,

och skall sådant förbud jämväl avse uniformsdel, armbindel eller annat därmed

jämförligt i ögonen fallande kännetecken.

Genom kungörelse den 20 juli 1933 (nr 481) örn förbud mot politiska uniformer

har förbud meddelats i överensstämmelse med lagens stadganden.

Redan 1934 års riksdag hade att taga ställning till frågan örn lagens fortbestånd.

I en av herr Meyerhöffer m. fl. inom andra kammaren väckt motion

(nr 130) yrkades nämligen, att riksdagen ville besluta omedelbart upphävande

av lagen. Vid samma riksdag uppkom jämväl fråga örn ändring av

lagen i visst hänseende. Sålunda yrkades i motioner i första kammaren av

herr Johan Bernhard Johansson m. fl. (nr 157) och i andra kammaren av

herr Lindman m. fl. (nr 334), att riksdagen måtte besluta ett tillägg till

första stycket i lagen av innebörd, att från det däri stadgade förbudet undantoges

blågul armbindel, blågult marskalksband och blågul kokard, icke försedda

med politiskt kännetecken samt burna på vedertaget sätt för att utmärka

funktionärskap. Såsom motiv för detta yrkande anfördes, att tolkningen

av lagen visat sig förenad med vissa svårigheter. Bland annat hade

ovisshet uppstått, huruvida uniformsförbudet avsåge även armbindel, marskalksband

eller kokard i blågula färger utan något partipolitiskt kännemärke,

burna enligt vedertaget skick som funktionärstecken. För nationell

känsla måste det anses stötande att rätten att bära fosterlandets färger på

sätt, som av gammalt brukats, över huvud taget kunde ställas under diskussion.

Första lagutskottet avstyrkte i utlåtande den 4 maj 1934 (ur 59) yrkandet

i den förstnämnda motionen, enär enligt utskottets mening lagen varit till

nytta i de hänseenden som åsyftades med densamma samt lagen alltjämt

torde vara behövlig. Rörande yrkandet i de båda övriga motionerna erinrade

utskottet i utlåtandet hurusom det vore bekant, att personer, vilka vid politiska

möten, där de enligt upjigift haft vissa särskilda funktioner att fylla, burit blå
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 7.

gula armbindlar, blivit efter åtal dömda till ansvar för överträdelse av lagen.

Genom två nyligen meddelade utslag hade emellertid Svea hovrätt befriat

från ansvar. Då hovrättens utslag, som vunnit laga kraft, torde tillgodose de

uti dessa båda motioner framförda synpunkterna, hemställde utskottet, att

motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Yad första lagutskottet sålunda anfört godkändes av riksdagen.

För att erhålla utredning örn uniformslagens verkningar anmodade jag

i skrivelse den 1 juni 1934 samtliga länsstyrelser att avgiva redogörelse förde

erfarenheter, som vunnits ifråga örn tillämpningen av den med stöd av

lagen utfärdade kungörelsen den 20 juli 1933.

Av de inkomna yttrandena framgår, att uniformsförbudet blivit i stort

sett åtlytt och att å de orter, där tidigare bruket att bära politiska uniformer

förekommit, genom förbudet den anledning till oroligheter undanröjts,

som detta bruk innebär. Förutom i Stockholm, där åtskilliga ej till antalet

uPPgivna överträdelser av förbudet beivrats, ha inom landet under den tid

yttrandena avse inalles 48 personer åtalats för sådana överträdelser, därav

inom Östergötlands län 3, inom Blekinge län 3, inom Malmöhus län 12,

inom Göteborgs och Bohus län 7, inom Älvsborgs län 13, inom Skaraborgs

län 7, inom Örebro län 2 och inom Gävleborgs län 1. Uppgifter örn de

inom Skaraborgs och Gävleborgs län åtalade personernas politiska meningsriktning

saknas. Alla övriga ha varit nationalsocialister.

Länsstyrelserna i Hallands, Värmlands, Västmanlands och Västernorrlands

län, vilka direkt uttalat sig i frågan örn den nu gällande lagstiftningen

efter utgången av dess giltighetstid bör förnyas, hava samtliga tillstyrkt en

dylik förnyelse. Uttalanden av denna innebörd hava även avgivits av åtskilliga

underordnade polismyndigheter i yttranden, vilka från dem infordrats

av länsstyrelserna.

Emellertid hava tillika från åtskilliga av de hörda myndigheterna önskemål

framställts om vissa för ty dligan den i den nu gällande lagen.

Sålunda hava en del myndigheter, bland dem länsstyrelserna i Älvsborgs

och Västernorrlands län samt polismästaren i Stockholm, ansett det i lagen

förekommande uttrycket »uniformsdel, armbindel eller annat därmed jämförligt

i ögonen fallande kännetecken» böra förtydligas.

Några av myndigheterna ha föreslagit, att i en förnyad lagstiftning den

frågan måtte regleras, huruvida funktionärer vid politiska sammankomster

äga rätt att bära funktionärstecken, varigenom tillika ådagalägges anslutning

till politisk meningsriktning.

Polismästaren i Stockholm har härom anfört:

Det är sedan gammalt vanligt, att, då ett större antal människor samlas

å någon plats för deltagande i demonstrationståg eller för avhörande av

föredrag, anordnaren av demonstrationståget eller sammankomsten uppdrager

åt ett större eller mindre antal personer att gå den församlade menigheten

tillhanda med upplysningar, att sälja skrifter eller att från allmänheten upptaga

penningbidrag. Dylika funktionärer pläga förses med armbindel eller

annat kännetecken. Men förhållandena hava så utvecklat sig, att de politiska

partierna antagit ett vart sitt eget utmärkelsetecken. Det tecken, som

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 7.

är avsett att utmärka funktionären, utmärker följaktligen i realiteten också

hans politiska meningsriktning. Därest ifrågakomna förbud skall gälla

även efter den 30 juni 1935, torde kungörelsen böra så förtydligas, att av

dess föreskrifter klart framgår, huruvida armbindlar och därmed jämförliga

kännetecken, som samtidigt utmärka viss politisk meningsriktning och ovan

antydda funktionärsegenskaper, skola omfattas av förbudet eller icke.

I senare fallet är tillika önskvärt, att begreppet »funktionär» klarlägges.

Ett funktionärstecken bör ha till ändamål att tjäna såsom legitimationstecken

för dem, som på uppdrag av tillställningens anordnare ha att på ovan angivet

sätt träda i förbindelse med allmänheten. För sådana i tillställningen

deltagande funktionärer, som icke lia till uppgift att träda i direkt förbindelse

med allmänheten — exempelvis fanvakter och talarstolsvakter — föreligger

icke behov av legitimation och följaktligen icke heller av något utmärkelsetecken.

Därest klarhet icke härutinnan skapas, torde genom missbruk

av funktionärsbegreppet förbudet kunna i avsevärd omfattning göras

verkningslöst.

Överståthållarämbetet har i sitt utlåtande berört de av polismästaren sålunda

framhållna svårigheterna vid kungörelsens tillämpning. I de ej sällan

förekommande fall, då funktionärer vid politiska sammankomster burit kännetecken,

som utmärkt ej blott deras berörda egenskap utan även deras politiska

meningsriktning, hade tvekan uppkommit, huruvida inskridande mot vederbörande

bort ske för förseelse mot ifrågavarande kungörelse. Med hänsyn

därtill syntes måhända påkallat att i en blivande ny kungörelse i ämnet

meddela bestämmelser beträffande dylika fall. Därvid syntes lämpligen böra

bestämmas, att sedvanliga funktionärstecken i form av armbindlar icke skulle

hemfalla under förordningen, även örn tecknen skulle komma att angiva den

meningsriktning, som funktionärerna representerade. Till förhindrande av

kringgående borde ett medgivande därtill emellertid förknippas med möjlighet

för ordningsmakten att giva föreskrift örn vem som skulle anses såsom

funktionär och örn dessas antal m. m.

Länsstyrelsen i Uppsala län har meddelat, att i åtskilliga fall vid offentliga

möten av olika slag ordningsmän eller marskalkar varit försedda med

blågula armbindlar eller skärp, utan att detta från åklagares eller polismyndighets

sida föranlett någon åtgärd med åberopande av kungörelsens

bestämmelser, samt att, örn så skett, tillämpningen sannolikt skulle ansetts

stötande för det allmänna rättsmedvetandet.

I en till denna länsstyrelses yttrande fogad skrivelse från polismästaren

i Uppsala har denne anfört, bland annat, att i fall, då fråga varit örn begagnande

av armbindlar vid politiska sammankomster, vederbörande ledare av

sammankomsterna inhämtat polismyndighetens anvisningar därutinnan, vilka

anvisningar följts.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har yttrat, att på en del håll tvekan

tycktes råda om lagens tillämpning i fråga örn utmärkelsetecken för funktionärer

(ordningsmän eller dylika) vid politiska möten, särskilt som dessa

tecken ofta genom sin färg eller på annat sätt utmärkte särskild partianslutning.

Det syntes därför önskvärt, att i samband med frågan om utsträckt

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. Majus proposition nr 7.

giltighetstid även toges i övervägande möjligheten av ett förtydligande av

lagens innebörd i detta avseende.

I ett av denna länsstyrelse infordrat yttrande har polischefen i Västerås

meddelat, att han på förfrågan av allmänna valmansförbundets avdelning i

staden förklarat hinder ej möta för dess funktionärer att vid möte bära

blagula armbindlar samt att magistraten på begäran av arbetarkommunen

fastställt modell till armbindlar för ordningsmän vid demonstrationståg, bestående

av rött band med ordet »ordningsman» anbragt därå.

Ytterligare är att omnämna, att stadsfiskal i Halmstad påpekat, att i

lagen bestämmelser saknas örn hur det skall förfaras med persedel, som

dömts förbruten.

Av myndigheternas yttranden framgår, att det i kungörelsen meddelade

förbudet i stort sett blivit åtlytt. Å orter, där tidigare vissa politiska grupper

visat en alltmer tilltagande benägenhet att i propagandasyfte eller för

att eljest manifestera sin politiska åskådning uppträda i uniform, har detta

bruk efter förbudets införande märkbart avtagit, ja, å flertalet orter helt

försvunnit. Att detta varit till gagn för allmän ordning och säkerhet har

vitsordats av polismyndigheterna å dessa orter. Förbudet torde även hava

bidragit till att förhindra införandet av berörda bruk till andra delar av

landet. Då frågan örn lagstiftning på detta område bragtes inför 1933 års

riksdags prövning, framhöll jag, på skäl som jag i det propositionen bifogade

statsrådsprotokollet för den 12 maj 1933 närmare utvecklade, hurusom

det syntes önskvärt att i tid stävja uniformsbruket. Det av mig angivna

syftet med lagstiftningen synes alltså hava blivit uppnått. Emellertid saknas

det icke anledning befara att, därest lagstiftningen på detta område upphör,

uniformsbruket åter skall komma att utöva lockelse å vissa politiska gruppbildningar.

På grund därav föreslår jag, att denna lagstiftning fortfarande

upprätthålles under ytterligare tre år.

Av redogörelsen för innehållet i myndigheternas yttranden har framgått,

att en viss tvekan försports rörande den rätta innebörden av det i lagen

förekommande uttrycket »uniformsdel, armbindel eller annat därmed jämförligt

i ögonen fallande kännetecken». Med anledning härav får jag erinra

örn vad jag vid framläggandet av förslag till lagstiftning på detta område

yttrade, nämligen att av förslaget framginge, att bärandet av tecken, som

ej kunde anses jämförliga med de i lagtexten angivna, t. ex. smärre märken,

icke skulle kunna drabbas av ett förbud. Yad jag sålunda yttrade återgav

första lagutskottet i sitt utlåtande den 1 juni 1933 (nr 53) utan att däremot

framställa erinran. Såvitt den nu föreliggande utredningen ger vid handen,

har lagtillämpningen icke heller gått i annan riktning. Vid sådant förhållande

synes mig något förtydligande av lagtexten i detta hänseende icke

erforderligt.

Yad därefter angår den av vissa myndigheter berörda frågan örn funktionärsteckens

undantagande från förbud enligt lagen, får jag anföra följande.

I sitt förenämnda till 1933 års riksdag avgivna utlåtande yttrade första lag
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

utskottet, att då vid politiska demonstrationer fungerande ordningsmän borde

äga möjlighet att bära kännetecken på denna sin egenskap utan att därigenom

anses bryta mot förbudet, det torde vara lämpligt att polismyndigheterna

för sådant ändamål fastställde ett för samtliga politiska organisationer

gemensamt tecken i form av armbindel i viss färg eller dylikt. Jag

hänvisar ock till första lagutskottets i det föregående refererade yttrande

vid 1934 års riksdag.

Enligt min mening avser förevarande lag överhuvud icke att lägga hinder

i vägen för bärande av armbindel eller därmed jämförligt tecken till utmärkande

av funktionär skap. En annan sak är, att dylika funktionärstecken,

exempelvis vid en politisk sammankomst, kunna anläggas i den omfattning

eller under sådana förhållanden i övrigt, att tydlig avsikt föreligger att

kringgå förbudet mot bärande av kännetecken, som tjänar att utmärka politisk

meningsriktning. Lika litet som myndigheterna behöva tveka att ingripa

vid en sådan under falskt sken av funktionärskap framträdande manifestation

av viss politisk åskådning, lika litet torde de, efter den erfarenhet

de under lagens hittillsvarande tillämpning vunnit, behöva sväva i tvivelsmål

örn hur de böra ställa sig till en lojal användning av funktionärstecken.

Någon särskild lagbestämmelse i detta avseende synes mig följaktligen icke

erforderlig.

På förekommen anledning får jag i detta sammanhang såsom min mening

uttala, att en särbestämmelse än mindre är av nöden för att från ett förbud

enligt lagen undantaga det fall, att valsedelutdelare enligt vedertaget bruk

uppträder med band eller dylikt kännetecken, angivande för vilket parti

vederbörande utdelar valsedlar.

Slutligen vill jag framhålla, att det av stadsfiskalen i Halmstad gjorda

påpekandet avser en fråga, som kan regleras i administrativ väg.

I anslutning till den sålunda uttalade uppfattningen har jag låtit inom

socialdepartementet upprätta förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen

den 30 juni 1933 (nr 472) om förhud mot politiska uniformer. Detta lagförslag

innehåller allenast, att dagen för lagens upphörande förskjutes till den 30

juni 1938 samt att slutbestämmelsen jämkas i anslutning till denna ändring.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

lagförslag, av den lydelse bilaga1) till detta protokoll utvisar, måtte

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas medelst

utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Viking Nilsson.

>) Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget,

har här uteslutits.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd dea

25 oktober 1934.

Närvarande:

justitierådet Appelberg,

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Geijer,

Bagge.

Enligt lagrådet tillliandakommet utdrag av protokoll över socialärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 5 oktober 1934, hade

Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1933 (nr 472) om förbud mot

politiska uniformer.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Enar Eckerberg.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Hagnar Kihlgren.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 7.

9

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 november 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med t. f. cbefen för justitiedepartementet, statsrådet

Levinson, anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller,

lagrådets den 25 oktober 1934 avgivna utlåtande över det den 5 i samma

månad till lagrådet remitterade förslaget till lag angående fortsatt giltighet

av lagen den 30 juni 1933 (nr 472) örn förbud mot politiska uniformer och

hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte,

jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

Bihang till riksdagens protokoll 1935.

1 sami. Nr 7.

1823 81 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:24 Skrivelse till Konungen i anledning av Kunql. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1933 a1 i texten
  2. 1LU 1935:5 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1933 s. 1 i texten