Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1933 (nr 472) om förhud mot politiska uniformer
9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1935:7, Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1933 (nr 472) om förhud mot politiska uniformer
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 7.
1
Nr 7.
Kungl. Majds proposition till riksdagen med förslag till
lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni
1933 (nr 472) om förhud mot politiska uniformer;
given Stockholms slott den 30 november 1934.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
antaga härvid fogat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den
30 juni 1933 (nr 472) om förbud mot politiska uniformer.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Bihang till riksdagens protokoll 1935.
1 sami.
Nr 7.
lass 34 1
2
Kungl. Majus proposition nr 7.
Förslag
till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1933 (nr 472)
om förbud mot politiska uniformer.
Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1933 örn förbud mot politiska
uniformer, vilken lag gäller till och med den 30 juni 1935, skall äga fortsatt
giltighet efter sistnämnda dag till och med den 30 juni 1938, dock att slutbestämmelsen
i lagen från och med den 1 juli 1935 skall hava följande
lydelse:
Å förseelse, som under lagens giltighetstid begåtts, skola jämväl efter den
30 juni 1938 tillämpas de i lagen meddelade bestämmelser.
Kungl. Maj.ts proposition nr 7.
3
Utdrag av protokollet över social ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 5 oktober 1934.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss,
Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:
Den 30 juni 1935 utlöper giltighetstiden för lagen den 30 juni 1933 (nr
472) örn förbud mot politiska uniformer. Statsmakterna hava alltså att dessförinnan
taga ställning till frågan örn nämnda lagstiftnings förnyande. Jäg
anhåller nu att få anmäla denna fråga.
Enligt berörda lag äger Konungen, där det för upprätthållande av allmän
ordning och säkerhet finnes påkallat, förbjuda bärande av uniform eller liknande
klädedräkt, som tjänar att utmärka bärarens politiska meningsriktning,
och skall sådant förbud jämväl avse uniformsdel, armbindel eller annat därmed
jämförligt i ögonen fallande kännetecken.
Genom kungörelse den 20 juli 1933 (nr 481) örn förbud mot politiska uniformer
har förbud meddelats i överensstämmelse med lagens stadganden.
Redan 1934 års riksdag hade att taga ställning till frågan örn lagens fortbestånd.
I en av herr Meyerhöffer m. fl. inom andra kammaren väckt motion
(nr 130) yrkades nämligen, att riksdagen ville besluta omedelbart upphävande
av lagen. Vid samma riksdag uppkom jämväl fråga örn ändring av
lagen i visst hänseende. Sålunda yrkades i motioner i första kammaren av
herr Johan Bernhard Johansson m. fl. (nr 157) och i andra kammaren av
herr Lindman m. fl. (nr 334), att riksdagen måtte besluta ett tillägg till
första stycket i lagen av innebörd, att från det däri stadgade förbudet undantoges
blågul armbindel, blågult marskalksband och blågul kokard, icke försedda
med politiskt kännetecken samt burna på vedertaget sätt för att utmärka
funktionärskap. Såsom motiv för detta yrkande anfördes, att tolkningen
av lagen visat sig förenad med vissa svårigheter. Bland annat hade
ovisshet uppstått, huruvida uniformsförbudet avsåge även armbindel, marskalksband
eller kokard i blågula färger utan något partipolitiskt kännemärke,
burna enligt vedertaget skick som funktionärstecken. För nationell
känsla måste det anses stötande att rätten att bära fosterlandets färger på
sätt, som av gammalt brukats, över huvud taget kunde ställas under diskussion.
Första lagutskottet avstyrkte i utlåtande den 4 maj 1934 (ur 59) yrkandet
i den förstnämnda motionen, enär enligt utskottets mening lagen varit till
nytta i de hänseenden som åsyftades med densamma samt lagen alltjämt
torde vara behövlig. Rörande yrkandet i de båda övriga motionerna erinrade
utskottet i utlåtandet hurusom det vore bekant, att personer, vilka vid politiska
möten, där de enligt upjigift haft vissa särskilda funktioner att fylla, burit blå
-
4
Kungl. Majus proposition nr 7.
gula armbindlar, blivit efter åtal dömda till ansvar för överträdelse av lagen.
Genom två nyligen meddelade utslag hade emellertid Svea hovrätt befriat
från ansvar. Då hovrättens utslag, som vunnit laga kraft, torde tillgodose de
uti dessa båda motioner framförda synpunkterna, hemställde utskottet, att
motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Yad första lagutskottet sålunda anfört godkändes av riksdagen.
För att erhålla utredning örn uniformslagens verkningar anmodade jag
i skrivelse den 1 juni 1934 samtliga länsstyrelser att avgiva redogörelse förde
erfarenheter, som vunnits ifråga örn tillämpningen av den med stöd av
lagen utfärdade kungörelsen den 20 juli 1933.
Av de inkomna yttrandena framgår, att uniformsförbudet blivit i stort
sett åtlytt och att å de orter, där tidigare bruket att bära politiska uniformer
förekommit, genom förbudet den anledning till oroligheter undanröjts,
som detta bruk innebär. Förutom i Stockholm, där åtskilliga ej till antalet
uPPgivna överträdelser av förbudet beivrats, ha inom landet under den tid
yttrandena avse inalles 48 personer åtalats för sådana överträdelser, därav
inom Östergötlands län 3, inom Blekinge län 3, inom Malmöhus län 12,
inom Göteborgs och Bohus län 7, inom Älvsborgs län 13, inom Skaraborgs
län 7, inom Örebro län 2 och inom Gävleborgs län 1. Uppgifter örn de
inom Skaraborgs och Gävleborgs län åtalade personernas politiska meningsriktning
saknas. Alla övriga ha varit nationalsocialister.
Länsstyrelserna i Hallands, Värmlands, Västmanlands och Västernorrlands
län, vilka direkt uttalat sig i frågan örn den nu gällande lagstiftningen
efter utgången av dess giltighetstid bör förnyas, hava samtliga tillstyrkt en
dylik förnyelse. Uttalanden av denna innebörd hava även avgivits av åtskilliga
underordnade polismyndigheter i yttranden, vilka från dem infordrats
av länsstyrelserna.
Emellertid hava tillika från åtskilliga av de hörda myndigheterna önskemål
framställts om vissa för ty dligan den i den nu gällande lagen.
Sålunda hava en del myndigheter, bland dem länsstyrelserna i Älvsborgs
och Västernorrlands län samt polismästaren i Stockholm, ansett det i lagen
förekommande uttrycket »uniformsdel, armbindel eller annat därmed jämförligt
i ögonen fallande kännetecken» böra förtydligas.
Några av myndigheterna ha föreslagit, att i en förnyad lagstiftning den
frågan måtte regleras, huruvida funktionärer vid politiska sammankomster
äga rätt att bära funktionärstecken, varigenom tillika ådagalägges anslutning
till politisk meningsriktning.
Polismästaren i Stockholm har härom anfört:
Det är sedan gammalt vanligt, att, då ett större antal människor samlas
å någon plats för deltagande i demonstrationståg eller för avhörande av
föredrag, anordnaren av demonstrationståget eller sammankomsten uppdrager
åt ett större eller mindre antal personer att gå den församlade menigheten
tillhanda med upplysningar, att sälja skrifter eller att från allmänheten upptaga
penningbidrag. Dylika funktionärer pläga förses med armbindel eller
annat kännetecken. Men förhållandena hava så utvecklat sig, att de politiska
partierna antagit ett vart sitt eget utmärkelsetecken. Det tecken, som
5
Kungl. Majus proposition nr 7.
är avsett att utmärka funktionären, utmärker följaktligen i realiteten också
hans politiska meningsriktning. Därest ifrågakomna förbud skall gälla
även efter den 30 juni 1935, torde kungörelsen böra så förtydligas, att av
dess föreskrifter klart framgår, huruvida armbindlar och därmed jämförliga
kännetecken, som samtidigt utmärka viss politisk meningsriktning och ovan
antydda funktionärsegenskaper, skola omfattas av förbudet eller icke.
I senare fallet är tillika önskvärt, att begreppet »funktionär» klarlägges.
Ett funktionärstecken bör ha till ändamål att tjäna såsom legitimationstecken
för dem, som på uppdrag av tillställningens anordnare ha att på ovan angivet
sätt träda i förbindelse med allmänheten. För sådana i tillställningen
deltagande funktionärer, som icke lia till uppgift att träda i direkt förbindelse
med allmänheten — exempelvis fanvakter och talarstolsvakter — föreligger
icke behov av legitimation och följaktligen icke heller av något utmärkelsetecken.
Därest klarhet icke härutinnan skapas, torde genom missbruk
av funktionärsbegreppet förbudet kunna i avsevärd omfattning göras
verkningslöst.
Överståthållarämbetet har i sitt utlåtande berört de av polismästaren sålunda
framhållna svårigheterna vid kungörelsens tillämpning. I de ej sällan
förekommande fall, då funktionärer vid politiska sammankomster burit kännetecken,
som utmärkt ej blott deras berörda egenskap utan även deras politiska
meningsriktning, hade tvekan uppkommit, huruvida inskridande mot vederbörande
bort ske för förseelse mot ifrågavarande kungörelse. Med hänsyn
därtill syntes måhända påkallat att i en blivande ny kungörelse i ämnet
meddela bestämmelser beträffande dylika fall. Därvid syntes lämpligen böra
bestämmas, att sedvanliga funktionärstecken i form av armbindlar icke skulle
hemfalla under förordningen, även örn tecknen skulle komma att angiva den
meningsriktning, som funktionärerna representerade. Till förhindrande av
kringgående borde ett medgivande därtill emellertid förknippas med möjlighet
för ordningsmakten att giva föreskrift örn vem som skulle anses såsom
funktionär och örn dessas antal m. m.
Länsstyrelsen i Uppsala län har meddelat, att i åtskilliga fall vid offentliga
möten av olika slag ordningsmän eller marskalkar varit försedda med
blågula armbindlar eller skärp, utan att detta från åklagares eller polismyndighets
sida föranlett någon åtgärd med åberopande av kungörelsens
bestämmelser, samt att, örn så skett, tillämpningen sannolikt skulle ansetts
stötande för det allmänna rättsmedvetandet.
I en till denna länsstyrelses yttrande fogad skrivelse från polismästaren
i Uppsala har denne anfört, bland annat, att i fall, då fråga varit örn begagnande
av armbindlar vid politiska sammankomster, vederbörande ledare av
sammankomsterna inhämtat polismyndighetens anvisningar därutinnan, vilka
anvisningar följts.
Länsstyrelsen i Västmanlands län har yttrat, att på en del håll tvekan
tycktes råda om lagens tillämpning i fråga örn utmärkelsetecken för funktionärer
(ordningsmän eller dylika) vid politiska möten, särskilt som dessa
tecken ofta genom sin färg eller på annat sätt utmärkte särskild partianslutning.
Det syntes därför önskvärt, att i samband med frågan om utsträckt
Departements
chefen.
6 Kungl. Majus proposition nr 7.
giltighetstid även toges i övervägande möjligheten av ett förtydligande av
lagens innebörd i detta avseende.
I ett av denna länsstyrelse infordrat yttrande har polischefen i Västerås
meddelat, att han på förfrågan av allmänna valmansförbundets avdelning i
staden förklarat hinder ej möta för dess funktionärer att vid möte bära
blagula armbindlar samt att magistraten på begäran av arbetarkommunen
fastställt modell till armbindlar för ordningsmän vid demonstrationståg, bestående
av rött band med ordet »ordningsman» anbragt därå.
Ytterligare är att omnämna, att stadsfiskal i Halmstad påpekat, att i
lagen bestämmelser saknas örn hur det skall förfaras med persedel, som
dömts förbruten.
Av myndigheternas yttranden framgår, att det i kungörelsen meddelade
förbudet i stort sett blivit åtlytt. Å orter, där tidigare vissa politiska grupper
visat en alltmer tilltagande benägenhet att i propagandasyfte eller för
att eljest manifestera sin politiska åskådning uppträda i uniform, har detta
bruk efter förbudets införande märkbart avtagit, ja, å flertalet orter helt
försvunnit. Att detta varit till gagn för allmän ordning och säkerhet har
vitsordats av polismyndigheterna å dessa orter. Förbudet torde även hava
bidragit till att förhindra införandet av berörda bruk till andra delar av
landet. Då frågan örn lagstiftning på detta område bragtes inför 1933 års
riksdags prövning, framhöll jag, på skäl som jag i det propositionen bifogade
statsrådsprotokollet för den 12 maj 1933 närmare utvecklade, hurusom
det syntes önskvärt att i tid stävja uniformsbruket. Det av mig angivna
syftet med lagstiftningen synes alltså hava blivit uppnått. Emellertid saknas
det icke anledning befara att, därest lagstiftningen på detta område upphör,
uniformsbruket åter skall komma att utöva lockelse å vissa politiska gruppbildningar.
På grund därav föreslår jag, att denna lagstiftning fortfarande
upprätthålles under ytterligare tre år.
Av redogörelsen för innehållet i myndigheternas yttranden har framgått,
att en viss tvekan försports rörande den rätta innebörden av det i lagen
förekommande uttrycket »uniformsdel, armbindel eller annat därmed jämförligt
i ögonen fallande kännetecken». Med anledning härav får jag erinra
örn vad jag vid framläggandet av förslag till lagstiftning på detta område
yttrade, nämligen att av förslaget framginge, att bärandet av tecken, som
ej kunde anses jämförliga med de i lagtexten angivna, t. ex. smärre märken,
icke skulle kunna drabbas av ett förbud. Yad jag sålunda yttrade återgav
första lagutskottet i sitt utlåtande den 1 juni 1933 (nr 53) utan att däremot
framställa erinran. Såvitt den nu föreliggande utredningen ger vid handen,
har lagtillämpningen icke heller gått i annan riktning. Vid sådant förhållande
synes mig något förtydligande av lagtexten i detta hänseende icke
erforderligt.
Yad därefter angår den av vissa myndigheter berörda frågan örn funktionärsteckens
undantagande från förbud enligt lagen, får jag anföra följande.
I sitt förenämnda till 1933 års riksdag avgivna utlåtande yttrade första lag
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 7.
utskottet, att då vid politiska demonstrationer fungerande ordningsmän borde
äga möjlighet att bära kännetecken på denna sin egenskap utan att därigenom
anses bryta mot förbudet, det torde vara lämpligt att polismyndigheterna
för sådant ändamål fastställde ett för samtliga politiska organisationer
gemensamt tecken i form av armbindel i viss färg eller dylikt. Jag
hänvisar ock till första lagutskottets i det föregående refererade yttrande
vid 1934 års riksdag.
Enligt min mening avser förevarande lag överhuvud icke att lägga hinder
i vägen för bärande av armbindel eller därmed jämförligt tecken till utmärkande
av funktionär skap. En annan sak är, att dylika funktionärstecken,
exempelvis vid en politisk sammankomst, kunna anläggas i den omfattning
eller under sådana förhållanden i övrigt, att tydlig avsikt föreligger att
kringgå förbudet mot bärande av kännetecken, som tjänar att utmärka politisk
meningsriktning. Lika litet som myndigheterna behöva tveka att ingripa
vid en sådan under falskt sken av funktionärskap framträdande manifestation
av viss politisk åskådning, lika litet torde de, efter den erfarenhet
de under lagens hittillsvarande tillämpning vunnit, behöva sväva i tvivelsmål
örn hur de böra ställa sig till en lojal användning av funktionärstecken.
Någon särskild lagbestämmelse i detta avseende synes mig följaktligen icke
erforderlig.
På förekommen anledning får jag i detta sammanhang såsom min mening
uttala, att en särbestämmelse än mindre är av nöden för att från ett förbud
enligt lagen undantaga det fall, att valsedelutdelare enligt vedertaget bruk
uppträder med band eller dylikt kännetecken, angivande för vilket parti
vederbörande utdelar valsedlar.
Slutligen vill jag framhålla, att det av stadsfiskalen i Halmstad gjorda
påpekandet avser en fråga, som kan regleras i administrativ väg.
I anslutning till den sålunda uttalade uppfattningen har jag låtit inom
socialdepartementet upprätta förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen
den 30 juni 1933 (nr 472) om förhud mot politiska uniformer. Detta lagförslag
innehåller allenast, att dagen för lagens upphörande förskjutes till den 30
juni 1938 samt att slutbestämmelsen jämkas i anslutning till denna ändring.
Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande
lagförslag, av den lydelse bilaga1) till detta protokoll utvisar, måtte
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas medelst
utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Viking Nilsson.
>) Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget,
har här uteslutits.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 7.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd dea
25 oktober 1934.
Närvarande:
justitierådet Appelberg,
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Geijer,
Bagge.
Enligt lagrådet tillliandakommet utdrag av protokoll över socialärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 5 oktober 1934, hade
Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1933 (nr 472) om förbud mot
politiska uniformer.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn Enar Eckerberg.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Hagnar Kihlgren.
Kungl. Majus proposition nr 7.
9
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 30 november 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med t. f. cbefen för justitiedepartementet, statsrådet
Levinson, anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller,
lagrådets den 25 oktober 1934 avgivna utlåtande över det den 5 i samma
månad till lagrådet remitterade förslaget till lag angående fortsatt giltighet
av lagen den 30 juni 1933 (nr 472) örn förbud mot politiska uniformer och
hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte,
jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Wilhelm von Schwerin.
Bihang till riksdagens protokoll 1935.
1 sami. Nr 7.
1823 81 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1935:24 Skrivelse till Konungen i anledning av Kunql. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1933 a1 i texten
- 1LU 1935:5 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1933 s. 1 i texten