Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående tillfällig ökning av justitierådens antal

1935-01-04 · 20 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:8, Med förslag till lag angående tillfällig ökning av justitierådens antal

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

1

Nr 8.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

tillfällig ökning av justitierådens antal; given

Stockholms slott den i januari 1935.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående tillfällig ökning av justitierådens

antal.

GUSTAF.

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1935.

1 sami. Nr 8.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Förslag

till

Lag

angående tillfällig ökning av justitierådens antal.

Med ändring av vad i lagen angående Kungl. Maj :ts högsta domstols tjänstgöring

på avdelningar finnes häremot stridande förordnas, att från och med

den 1 oktober 1935 skall gälla följande:

Kungl. Maj:ts högsta domstol skall intill den 1 september 1936 eller, om

särskilda förhållanden därtill föranleda, den tidigare dag som Kungl. Majit

bestämmer, utgöras av tjuguåtta justitieråd. Därefter skall antalet justitieråd,

i den mån sådant i följd av inträffade ledigheter kan ske, nedbringas till

tjugufyra.

Så länge justitierådens antal är minst tjugusju, skall under tid, då högsta

domstolen jämlikt 2 § första stycket ovannämnda lag skall arbeta på tre avdelningar

förutom den särskilda i 3 § samma lag omförmälda avdelningen,

högsta domstolen tjänstgöra å ytterligare en avdelning. Under tid som sist

sagts skall vad i 2 § andra stycket nämnda lag är stadgat ej äga tillämpning.

Med iakttagande av nu meddelade och i övrigt gällande föreskrifter äga de

i högsta domstolen tjänstgörande justitieråden sig emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 21 december 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,

Sköld.

T. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Levinson, anmäler fråga

angående tillfällig förstärkning av högsta domstolen samt anför därvid:

»Högsta domstolens arbetsbalans har under det senaste decenniet undergått

en mycket stark ökning och numera stigit till sådan böjd, att de rättssökandes

befogade anspråk på snabb rättsskipning vid högsta domstolen knappast

kan anses behörigen tillgodosett. Frågan örn särskilda åtgärder för

åstadkommande av en minskning av balansen har fördenskull upptagits till

behandling inom justitiedepartementet.

Motsvarande spörsmål bar tidigare vid olika tillfällen stått på dagordningen.

Under slutet av 1800-talet och början av innevarande århundrade vidtogos

sålunda upprepade gånger särskilda lagstiftningsåtgärder för åstadkommande

av en snabbare rättsskipning vid högsta domstolen. Dessa åtgärder

hade till syfte dels att åstadkomma en ökning av högsta domstolens årliga

arbetsprodukt och dels att minska domstolens arbetsbörda. Sålunda ökades

justitierådens antal, år 1897 från 16 till 18, år 1905 till 21 och år 1909

till det nuvarande antalet eller 24, av vilka dock 3 skola tjänstgöra i lagrådet.

Arbetsveckornas årliga antal ökades jämsides härmed, år 1909 till 103. År

1894 gjordes kammarrätten till sista instans i fattigvårdsmål, år 1901 höjdes

revisionsskillingen samt stadgades inskränkningar i allmän åklagares rätt att

hos högsta domstolen fullfölja talan i brottmål, och år 1909 befriades högsta

domstolen från laggranskningen samt från befattningen med vissa administrativa

mål och ärenden. Trots dessa åtgärder steg emellertid högsta domstolens

arbetsbalans och vid 1915 års utgång uppgick balansen till 2,628 mål.

I mer än 52 procent av de sistnämnda år i tredje instans avgjorda målen hade

över två år förflutit från det målet inkommit till nedre justitierevisionen tills

högsta domstolens utslag meddelades. Balansen och den därav förorsakade

långsamheten i rättsskipningen utgjorde ett så allvarligt missförhållande att

effektiva åtgärder ansågos böra vidtagas ej blott för den dåvarande balansens

avarbetande utan även för att för framtiden minska högsta domstolens arbetsbörda.

I anledning därav genomfördes år 1915 avsevärda inskränkningar i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

rätten att fullfölja talan till högsta domstolen. Genom den samma år antagna

lagen angående högsta domstolens tjänstgöring på avdelningar ökades vidare

arbetsveckornas årliga antal. Denna ökning var avsedd att äga bestånd

intill dess arbetsbalansen nedbragts till normalt omfång; härför beräknades

åtgå 7 å 8 år.

Under åren närmast efter 1915 sjönk högsta domstolens arbetsbalans mycket

hastigt och vid utgången av år 1922 hade den nedbragts till 598 mål. Men

därefter steg den åter oavbrutet till och med år 1929 så att den vid sistnämnda

års slut uppgick till 1,021 mål. Anledningen till denna balansökning lärer

delvis vara att söka i den avsevärda ökning av antalet inkomna revisionsmål

som inträdde under åren närmast efter år 1922 såsom en följd av de särskilda

åtgärder vilka vidtogos för avarbetande av hovrätternas dåvarande stora balanser

av mål. Denna orsak till stegring av de inströmmande målens antal fortfor

under några år och därefter tillkommo nya omständigheter som verkade i samma

riktning. Under senare år har sålunda antalet till högsta domstolen fullföljda

mål, som i första instans avgjorts av ägodelningsdomare eller ägodelningsrätt,

samt mål angående förseelse mot motorfordonsförordningen och vägtrafikstadgan

betydligt ökats. Under åren 1930—1932 var högsta domstolens

arbetsbalans något lägre än år 1929 men vid 1933 års utgång hade balansen

åter stigit så att den då utgjorde 1,036 mål. Till denna stegring har bidragit

ytterligare en faktor, vilken torde vara att räkna med under ännu

några år framåt, nämligen den tillströmning av särskilt vidlyftiga mål som

blivit en följd av det år 1932 inträffade sammanbrottet av den s. k. Kreugerkoncernen.

I motsatt riktning hava däremot verkat de år 1932 vidtagna

ändringarna i lagen örn tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd samt lagen

angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på avdelningar. Dessa

lagändringar inneburo att de justitieråd, som äro ledamöter i lagrådet, under

viss tid kunna tjänstgöra i högsta domstolen och att antalet avdelningar i

domstolen därvid kan ökas med en. Med stöd av dessa bestämmelser hava

också nyssnämnda ledamöter i lagrådet tjänstgjort i högsta domstolen ett antal

veckor under vart och ett av åren 1932—1934.

Även vissa andra under senare år vidtagna lagstiftningsåtgärder av beskaffenhet

att kunna inverka på högsta domstolens arbetsbalans må i detta

sammanhang beaktas. År 1931 ändrades sålunda 16 § vägtrafikstadgan i

sådan riktning att fullföljd av talan till högsta domstolen i mål rörande obetydligare

förseelser mot stadgan i viss utsträckning förhindrades. I 30 kap.

6 § rättegångsbalken gjordes år 1933 vissa ändringar, varigenom rätten att i

brottmål fullfölja talan till högsta domstolen ytterligare inskränktes. Dessa

ändringar hava emellertid, även örn de bidragit till att motverka en fortgående

försämring av högsta domstolens arbetsbalans, likväl icke medfört förbättring

av densamma. Däremot hava under år 1934 straffen för vissa trafikförseelser,

begångna vid förande av motorfordon, avsevärt skärpts, och det synes

icke osannolikt att detta kommer att medföra ökad tillströmning av brottmål

till högsta domstolen.

Såsom av det nu anförda framgår hava hittills vidtagna åtgärder visat sig

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

5

icke tillfyllest för att förhindra uppkomsten av en betydande arbetsbalans i

högsta domstolen. Detta i sin tur bär medfört att rättegångstiden därstädes

för flertalet mål ånyo avsevärt förlängts. Sålunda kan nämnas att år 1932

denna tid i fråga om revisionsmål, som ej hade karaktär av förtursmål eller

veckomål, översteg för omkring 83 procent av målen ett år, för omkring 54

procent ett och ett halvt år samt för omkring 21 procent två år. Det ohållbara

i nu rådande läge har också understrukits av högsta domstolens ledamöter

i ett i början av år 1934 avgivet yttrande. Däri har sålunda framhållits

att domstolens stora arbetsbalans och den därav föranledda långsamheten i

rättsskipningen utgjorde en så allvarlig olägenhet att omedelbara åtgärder

för balansens minskning måste anses påkallade. — Rörande arbetsbalansens

storlek m. m. må i övrigt hänvisas till en inom justitiedepartementet upprättad

tabell samt en därå grundad tablå, vilka handlingar torde få såsom bilaga 2

och bilaga 3 fogas till statsrådsprotokollet. Att märka är emellertid att det

för arbetets jämna gång i nedre justitierevisionen, varest målen beredas till

föredragning, är erforderligt att ett visst, icke alltför ringa antal mål ständigt

finnes å rotlarna därstädes. Detta antal lärer böra beräknas till 500

ä 550.

I syfte att minska tillströmningen av mål till högsta domstolen har Kungl.

Majit den 14 december 1934 beslutat avlåta proposition till 1935 års riksdag

med förslag till lagar som avse införande av mellaninstans för flertalet mål,

vilka i första instans avgöras av ägodelningsdomare eller ägodelningsrätt. Lagarna

äro avsedda att träda i kraft den 1 juli 1935. Därest lagstiftning i enlighet

med förslagen kommer till stånd skulle enligt vad man torde kunna beräkna

årliga antalet till högsta domstolen inströmmande mål av nyssnämnt

slag minskas med omkring 100. Ett sådant resultat synes vara ägnat att åtminstone

till en början något minska högsta domstolens arbetsbalans samt i

allt fall under nuvarande förhållanden varaktigt motverka en fortsatt försämring

av densamma. Längre torde man dock icke våga sträcka förhoppningarna

på denna lagstiftnings verkan i förevarande avseende. Skall balansen

kunna avlägsnas inom skälig tid torde alltså ytterligare åtgärder böra

vidtagas.

Vid det övervägande som under hösten 1934 inom justitiedepartementet ägnats

denna fråga har den bästa utvägen att snabbt nedbringa högsta domstolens

arbetsbalans synts vara att söka åstadkomma en tillfällig förstärkning av

domstolens arbetskrafter. En inom departementet utarbetad promemoria med

förslag i sådan riktning har ock överlämnats till högsta domstolens ledamöter

med begäran örn yttrande däröver.

Innan redogörelse lämnas för hur den ifrågasatta förstärkningen ansetts

böra genomföras, torde i korthet få något beröras det nuvarande arbetssättet

inom högsta domstolen. Därom må anföras följande: En avdelning, som i

regel består av sju ledamöter, tjänstgör hela året med undantag av de övliga

jul- och påskferierna, dock sammanträder avdelningen stundom även under

dessa ferier för avgörande av vissa brådskande mål. Då julferierna omfatta

3 veckor samt påskferierna 2 veckor, utgör årliga antalet arbetsveckor för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

denna avdelning i allmänhet 47, vissa år 48. En av fem ledamöter bestående

avdelning tjänstgör i regel 39 veckor årligen, under vissa år 40 veckor,

och en annan femmansavdelning tjänstgör 29 veckor örn året. Arbetsveckornas

sammanlagda årliga antal utgör således i regel 115. Detta antal

ökas i den mån de justitieråd, som äro ledamöter i lagrådet, inträda till tjänstgöring

i högsta domstolen samt en extra avdelning i anledning därav inrättas.

Antalet sessionsdagar per arbetsvecka utgör 5. Utöver vad nu angivits

har högsta domstolen att under den tid av året, då sådant finnes erforderligt,

upprätthålla tjänstgöring på en särskild av tre ledamöter bestående avdelning,

den s. k. dispensavdelningen, som har att pröva och avgöra ansökningar örn tillstånd

att fullfölja talan till högsta domstolen. Sessionstiden för dispensavdelningen

är beroende av antalet inkommande ansökningar av nyssnämnt slag. —

I vissa fall skola mål handläggas av högsta domstolen i dess helhet. De i högsta

domstolen tjänstgörande justitieråden äga att sig emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten;

fördelningen sker sålunda att justitieråden tjänstgöra omväxlande

på de olika avdelningarna efter en på förhand uppgjord plan. Förutom

tjänstgöringen å sessionsrummet åvilar naturligen ledamöterna i högsta

domstolen ett högst betydande hemarbete, vartill även söndagarna i stor utsträckning

lära tagas i anspråk. För varje vecka äro i allmänhet fyra justitieråd

indelade till s. k. suppleanttjänstgöring; under den tid, då justitieråden i

särskilda omgångar åtnjuta semester, är antalet till suppleanttjänstgöring indelade

ledamöter dock lägre. I den mån de till suppleanttjänstgöring indelade

icke behöva inträda i tjänstgöring å sessionsrum vid förfall för annan ledamot,

torde suppleantveckan utnyttjas till läsning av cirkulanta mål, förberedande

av plenimål samt litteraturstudier m. m. Under måndagen i suppleantveckan

hava de till suppleanttjänstgöring indelade ledamöterna därjämte att tjänstgöra

å sessionsrummen under pågående justering av föregående veckas protokoll. —

För justitieråd kan vikarie icke förordnas utan hela tjänstgöringen måste uppehållas

av de ordinarie befattningshavarna. Två av de till tjänstgöring å

sjumansavdelningen indelade ledamöterna bruka, där deras närvaro å avdelningen

icke erfordras för behandlingen av saker, varöver jämlikt 22 § regeringsformen

minst sju skola döma, i stor utsträckning anlitas som suppleanter

vid inträffande förfall för ledamöter å andra avdelningar. Då vid förfall för

ledamöter behov av ersättare uppkommer samt ersättare icke kunna erhållas i

nyss angiven ordning, hava de ledamöter, som äro indelade till suppleanttjänstgöring,

att inträda i tjänstgöring å vederbörande sessionsrum. Dylik tjänstgöring

kan komma i fråga för ledamot även å tid då han åtnjuter semester.

Uti den förut omförmälda promemorian med förslag till förstärkning av

högsta domstolens arbetskrafter ifrågasattes att antalet justitieråd skulle ökas

med tre, varigenom domstolen skulle beredas tillfälle att tidvis arbeta på fyra

dömande avdelningar. Promemorian åtföljdes av två alternativa utkast till

plan för anordnandet av tjänstgöringen i högsta domstolen under det denna

vore sålunda förstärkt. Promemorian och utkasten vilade på följande huvudgrunder:

Så länge justitierådens antal utgjorde 27 skulle inrättas en av fem

ledamöter bestående extra dömande avdelning, varest tjänstgöring skulle äga

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 8.

7

rum under sammanlagt 29 veckor örn året. Den nuvarande anordningen med

sju ledamöter indelade till tjänstgöring å en av de övriga avdelningarna

skulle bibehållas. Till undvikande av ökning i det årliga antal sessionsdagar

varunder envar av ledamöterna hade att tjänstgöra a dömande avdelning skulle

arbetet å den extra avdelningen samt en av de övriga femmansavdelningarna

äga rum endast fyra sessionsdagar i veckan. Förstärkningen förutsattes skola

genomföras från och med den 1 juli 1935 samt upphöra under loppet av de

sju första månaderna år 1937, då skyldighet att avgå fran tjänsten inträder

för tre justitieråd, ökningen i det årliga antalet sessionsdagar utgjorde enligt

det ena alternativa utkastet 77 och enligt det andra 87. Under förutsättning

att lagstiftning i enlighet med förutnämnda förslag örn inrättande av

mellaninstans för mål, som avgjorts av ägodelningsdomare eller ägodelnmgsrätt,

komme till stånd, beräknades i promemorian att högsta domstolens arbetsbalans

under loppet av cirka ett och ett halvt ar skulle hava nedbragts till

ett antal mål som med högst ett hundratal överstege vad som erfordrades för

arbetets jämna gång.

Vid sammanträde den 17 december 1934 med högsta domstolens samtliga

ledamöter utom justitierådet Alexanderson, vilken var av sjukdom hindrad

att närvara, företogs till behandling frågan om yttrande över förenämnda promemoria.

Enligt inkommet protokoll förenade sig därvid justitieråden Christiansson,

friherre Leijonhufvud, Molin, Edelstam, Stenberg, Elilund, Geijer,

Forsberg, Lawski, Bagge, von Steyern, Forssman, Alsén, Bellinder, Guldberg

och Lind örn följande yttrande:

T det yttrande, som den 24 april innevarande år avgavs av Högsta domstolens

ledamöter över ett förslag örn införande av en mellaninstans för jorddelningsmål,

framhölls hurusom domstolens stora arbetsbalans med den därav föranledda

långsamheten i rättsskipningen utgör en så allvarlig olägenhet, att

omedelbara åtgärder för balansens minskning mäste anses påkallade. Domstolens

ledamöter förordade också enhälligt i princip nämnda förslag såsom

ägnat att i ej oväsentlig mån bidraga till syftets vinnande. Sedermera har lagrådet,

som i ett den 9 november 1934 avgivet utlåtande lämnat förslagets huvudgrunder

utan erinran, funnit det vara av vikt, att den ifrågaställda lagstiftningen

vunne tillämpning snarast möjligt, och därför hemställt, att tiden

för ikraftträdandet sattes redan till den 1 juli 1935.

Genomförandet av nyssnämnda förslag har beräknats komma att medföra

en för framtiden bestående minskning med 100 mål per år av tillströmningen

utav mål till Högsta domstolen, vartill skulle komma en engångsminskning under

övergången till den nya ordningen. Då balansen under de senare åren hållit

sig vid omkring 1,000 mål — däri någon nämnvärd förändring ej lärer

vara att vänta vid instundande årsskifte — samt erfarenheten visar, att den

fortgående utvecklingen på skilda områden snarast föranleder en ökning i

tillströmningen, särskilt av mera omfattande och invecklade mal, torde såsom

ett bestående resultat av omförmälda lagstiftning icke kunna förväntas mera

än att den skall kunna i viss mån motverka en stegring av balansen. För

tillgodoseende av den rättssökande allmänhetens anspråk på snabbare rättsskipning

tarvas därför helt visst andra mått och steg. En ytterligare begränsning

av fullföljdsrätten till Högsta domstolen synes härvid vara den, närmast

till hands liggande och för en varaktig förbättring mest effektiva åtgärden.

Därest emellertid en sådan utväg anses icke för närvarande böra anlitas, kom
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

ma främst i betraktande åtgärder, vilka omedelbart taga sikte på ett avarbetande

av den befintliga balansen.

Det i promemorian avsedda förslaget innebär i sina huvuddrag, att tre nya

ledamöter tillsättas för tiden fran och med den 1 juli 1935, att denna förstärkning

av Högsta domstolens arbetskrafter avvecklas under den del — till fram

1 —:.av ar 1937, då tre av de nuvarande ledamöterna äro skyldiga att av
gå

ur tjänst, att under tid, då förstärkningen skulle bestå, ytterligare en dömande

femmansavdelning inrättas utan att därigenom sker rubbning i den

hävdvunna grundsatsen att regelmässigt i Högsta domstolen skall tjänstgöra

en avdelning med sju ledamöter samt att tjänstgöringen såväl å den nya avdelningen

som ock å en av de nuvarande femmansavdelningarna begränsas till

fyra sessionsdagar i veckan. Hed ett dylikt ordnande av tjänstgöringen skulle

under den tid, da domstolen är förstärkt med tre ledamöter, sessions dagarnas

arliga antal kunna ökas med 77 eller, enligt ett särskilt alternativ, med 87.

under förutsättning att jämväl förslaget örn införande av mellaninstans för

jorddelnmgsmal förverkligas beräknas balansen under loppet av omkring ett

och ett halvt år vara nedbragt till ett antal mål, som med högst ett hundratal

överstiger vad som erfordras för arbetets jämna gång.

Vid tidigare tillfällen, då fråga varit örn höjning av antalet ledamöter i Högsta

domstolen och i samband därmed inrättandet av en ny dömande avdelning,

hava städse med skärpa framhållits de mycket allvarliga betänkligheter som

däremot möta med hänsyn till faran för bristande följdriktighet och enhetlighet

i lagtolkning och lagskipning. Sedan ledamotsantalet år 1909 höjts till tjugufyra

— därav tre såsom ledamöter av lagrådet skulle tagas i anspråk för laggranskning

— har en ytterligare ökning av antalet ansetts vara en åtgärd, som

icke borde ifrågakomma. Den organisation med tre dömande avdelningar, som

da infördes, har ock sedermera lämnats orubbad med allenast den jämkning,

sorn föranleddes därav att lagrådets ledamöter skulle kunna deltaga i den

av Högsta domstolen utövade rättsskipningen under den tid tjänstgöringen i

lagrådet kunde komma att inställas.

Farhågorna för att en ökning av antalet dömande avdelningar skall komma

att motverka Högsta domstolens viktiga uppgift att befordra rättsenheten äga

alltjämt sitt fulla berättigande. Och de stegras otvivelaktigt därigenom, att

den föreslagna anordningen skulle medföra betydande svårigheter för ett ändamålsenligt

ordnande av arbetet inom domstolen. Då vi trots de sålunda uttalade

betänkligheterna icke vilja ställa oss avvisande mot ett förslag örn en

tillfällig förstärkning av domstolens arbetskrafter, beror detta därav att balansen

dock icke är större än att det med säkerhet kan förväntas att den, därest

ytterligare en avdelning inrättas, skall kunna inom mycket kort tid nedbringas

till normal omfattning samt att förutsättningarna för en avveckling av förstärkningen

nu äro särskilt gynnsamma. Om emellertid det med förslaget avsedda

syftet skall kunna uppnås, synes det nödigt att ett mera tillfredsställande

arbetsresultat säkerställes därigenom att dels en ytterligare ökning i antalet

sessionsdagar ernås och dels de antydda olägenheterna beträffande arbetets

ordnande åtminstone minskas.

Det bör ej lämnas utan erinran, att det måhända kan bliva svårt att med

lämpliga innehavare på en gång besätta ett flertal justitierådsämbeten och upprätthålla

en önskvärd åldersfördelning inom Högsta domstolen. Detta förhållande

synes dock icke vara av den betydenhet att det bör hindra vidtagandet

av en eljest påkallad åtgärd; det är ju i själva verket endast fråga örn att

utse justitieråd ett till två år tidigare än annars skulle vara nödigt i anledning

av uppkommande ledigheter inom domstolen.

Inom Högsta domstolen har med föranledande av vad nu nämnts övervägts

en anordning, som innebär väsentligen följande: I stället för tre justitieråd

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

9

tillsättas fyra, vilka dock, med hänsyn till den inom Högsta domstolen tilllämpade

semesterordningen, utses först från och med den 1 oktober 1935. °Avvecklingen

av denna förstärkning påbörjas redan efter omkring^ ett år, då en

av Högsta domstolens nuvarande ledamöter är skyldig att avgå. Intill dess

avvecklingen börjas kommer allenast å den fjärde avdelningen antalet sessionsdagar

att begränsas till fyra i veckan.

Genom en sådan anordning skulle under den tid av omkring ett ar, da förstärkningen

består av fyra ledamöter, i huvudsak vinnas dessa fördelar: Antalet

sessionsdagar skulle ökas med 116 i stället för, såsom enligt promemorieförslaget

beräknats, med 77 eller 87. (Under den återstående tiden skulle ernås

minst samma ökning i antalet sessionsdagar som med promemorieförslaget

avses beträffande den tid utöver ett år, till vilken samma förslag hänför

sig.) Tre ledamöter skulle, till fromma för arbetets jämna gång, kunna varje

vecka indelas till suppleanttjänstgöring. Härigenom bleve^ ock möjligt, att

dispensavdelningen, som har att handlägga ett stort antal mai, bildas på samma,

enligt vunnen erfarenhet ändamålsenliga sätt som hittills. ^Vidare skulle

längden av de oavbrutna sessionsperioderna för varje ledamot i någon mån nedbringas.

Oundvikligt är däremot, att från den tidpunkt, då förstärkningen nedgått

till tre ledamöter, de anmärkta olägenheterna i avseende å arbetsförhållandena

göra sig gällande.

I detta sammanhang må framhållas, att genom stadgande i lag bor iorebyggas

möjligheten att Högsta domstolen under tid, då lagrådsledamöterna där

tjänstgöra, kommer att arbeta på fem dömande avdelningar.

Följas de riktlinjer, som nu antytts, kan det beräknas att balansen vid årsskiftet

1936/1937 praktiskt taget skall vara nedbragt till normal omfattning,

detta dock endast för den händelse att lagstiftning enligt förslaget örn införande

av mellaninstans för jorddelningsmål kommer till stånd och träder i

kraft redan den 1 juli 1935. , ,, ....

Yi anse oss alltså med hänsyn till det trängande behovet av snabbare rättsskipning

i den högsta instansen kunna — visserligen endast såsom en nödfallsutväg

och under bestämd förutsättning att anordningen blir begränsad till den

tid, varom nu är fråga — godtaga en förstärkning av Högsta domstolens arbetskrafter

i huvudsaklig överensstämmelse med det inom domstolen framkomna

förslag, för vilket ovan redogjorts och vilket torde med minsta olägenhet

säkrast och fortast leda till asyftat resultat. „

Det må slutligen framhållas, att därest på grund av oförutsedd avgang ur

Högsta domstolen rubbning skulle ske i avseende å den tilltänkta anordningen,

särskilda åtgärder bliva härav påkallade.’

Justitieråden Skarstedt, Svedelius, Appelberg, Afzelius och Grefberg yttrade:
’I

den av Statsrådet och Chefen för justitiedepartementet överlämnade promemorian

har erinrats, att bland de tid efter annan vidtagna åtgärderna emot

den stora arbetsbalans, vilken sedan några årtionden tillbaka utgjort ett bestående

hinder för önskvärd snabbhet i Högsta domstolens rättsskipning, tre

gånger förekommit ökning av domstolens ledamotsantal. När detta skedde

andra gången, år 1905, torde utvidgningen från aderton till tjuguen ledamöter

knappast på något håll hava uppfattats annorlunda än som en nödfallsutväg

av provisorisk karaktär, och man ansag sig da äga förhoppning att efter snabb

och avsevärd nedgång av balansen denna utväg icke länge skulle behöva tagas

i bruk. I lag ingick ock bestämmelse, att efter utgången av år 1908, i den

mån sådant i följd av uppkomna ledigheter kunde ske, antalet justitieråd skulle

nedbringas till aderton. Motsatsen inträffade; inför en stegrad balans såg

man sig redan år 1909 nödsakad att höja antalet till tjugufyra. Av dessa

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

skulle emellertid tre såsom ledamöter av lagrådet helt tagas i anspråk för laggranskningen,

vilken dittills utiörts av Högsta domstolen, i regel ä iemmansavdelning.

Något tvivel kan ej råda därom, att för den dåtida uppfattningen

det stod klart, att man med talet tjugufyra hunnit en gräns, som icke under

några förhållanden borde överskridas, och att, örn olägenheterna ändock icke

bleve avlägsnade, man vore oeftergivligen hänvisad att söka andra botemedel.

Kj heller denna gång uppnåddes åsyltad verkan; balansen utvisade oavlåtlig

ökning. Ar 1913 — balansen var då avsevärt mer än dubbelt så stor som

den nuvarande — beslöt riksdagen att hos Kungl. Majit göra framställning

örn snara åtgärder till avhjälpande av det anmärkta missförhållandet med avseende

å^ rättsskipningen i Högsta domstolen. I sin skrivelse betecknade riksdagen

langsamheten i den högsta instansens rättsskipning såsom en verklig

olycka lör rättstillståndet i landet och lät skilda sätt för Irågans lösning undergå

en utförlig granskning. Med bestämdhet avvisades därvid tanken på

en ny ökning av domstolens ledamotsantal. Härom anförde riksdagen: Vid

alla de tillfällen, då denna utväg anlitats, hade olägenheterna av ett alltför

stort antal ledamöter i högsta instansen starkt betonats, och det hade därvid

i allmänhet ställts i utsikt att, då med den beslutade ökningen av arbetskrafterna

den befintliga balansen reducerats, antalet ledamöter åter skulle kunna

nedbringas. Med hänsyn till den erfarenhet, som i detta hänseende förelåge,

torde dock med visshet kunna antagas, att en dylik reduktion av medlemsantalet,

sedan en ökning en gång skett, icke vidare skulle låta sig göra. Att

under sådana förhållanden nu företaga en ytterligare ökning av detta antal,

som under endast de sist förflutna femton åren ökats med ej mindre än femtio

procent och redan nu vore proportionsvis större hos oss än i något annat europeiskt

land, syntes riksdagen vara en åtgärd, som icke borde ifrågakomma.

Riksdagens framställning ledde till 1915 års lagstiftning om fullföljdsrätten

och vissa i sammanhang därmed genomförda ändringar i fråga om Högsta

domstolens tjänstgöring på avdelningar. Sistnämnda ändringar voro, såsom

i promemorian anmärkts, avsedda att vara av övergående natur men hava

blivit bestående. Därefter har organisationen lämnats orubbad utom så till

vida, att i enlighet med lagändring år 1932 de i lagrådet tjänstgörande justitieråden

numera i viss^ utsträckning deltaga i den av Högsta domstolen utövade

rättsskipningen. Då härigenom gjordes möjligt, att domstolen — örn ock endast

under kortare perioder — arbetar på fyra samtidigt tjänstgörande femmansavdelningar,

uttalades inom högsta domstolen allvarliga farhågor för

att en dylik anordning måste komma att motverka domstolens viktiga uppgift

att befordra konsekvens och enhetlighet i lagtolkning och rättsskipning. Att

en sådan synpunkt icke kunde bliva den avgörande, var dock en följd redan

därav, att med lagändringen åsyftades icke i och för sig att tillföra Högsta

domstolen ökade arbetskrafter utan att bereda tillfälle till att lagrådets tjänstgöring

skulle kunna tidvis inställas.

Giltigheten av de skäl. som tala emot en alltför stark ökning av Högsta domstolens

ledamotsantal och i samband därmed inrättande av alltför många samtidigt

dömande avdelningar, lärer icke behöva bär närmare framhållas. Det

synes näppeligen av någon vara bestritt, att det högsta mått, som härutinnan

bör ifrågakomma, i vårt land redan är uppnått, Hittills har ock — frånsett

1932 ars lagändring, at vilken i detta sammanhang icke kan tilläggas någon

inverkan denna ståndpunkt ansetts böra upprätthållas även under tider, då

balansen företett en stegring, som kommer den nu föreliggande att framstå

såsom jämförelsevis mindre ogynnsam. Även i promemorian namnes såsom

en angelägenhet av stor vikt, att efter balansens nedgång antalet snarast återgår

till^det normala. Allenast såsom ett provisorium av kort varaktighet skulle

alltså en avvikelse från eljes riktiga grundsatser här äga sitt berättigande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

11

Enligt vår uppfattning äro dessa grundsatser dock av den betydelse, att deras

åsidosättande även under ett sådant förbehåll måste möta de starkaste betänkligheter.

Nu likasom tillförne, då ett likartat provisorium genomfördes, är avsett, att

dess giltighetstid skall fastställas i lag. Väl får det antagas, att denna gång

provisoriet utlöper i huvudsak efter beräkning och alltså icke omedelbart övergår

till att bliva en bestående ordning. Men därmed är ingalunda givet, att

det blir det enda och det sista. En varaktig begränsning av balansen har icke

kunnat ställas i utsikt. Även om denna genom en kort tids verksamhet av en

fjärde avdelning kan till en viss grad hejdas, kommer den, därest icke i fullföljdsrätten

genomföras mer vittgående ändringar än den i promemorian antydda,

efter all erfarenhet och sannolikhet att åter stiga. I det läge, som då

uppkommer, erbjuder sig såsom den naturliga och redan anlitade utvägen ett

nytt provisorium, vilket måhända icke har lika gynnsamma förutsättningar för

en jämförelsevis hastig avveckling. En sådan möjlighet kan enligt vår mening

icke lämnas obeaktad, och tydligen erhåller då det föreliggande förslaget en

större räckvidd än som följer av dess bestämmelser i sig själva..

önskligheten av balansens nedbringande lärer vara överflödigt att här beröra.

Men det måste dock framhållas, att någon bestående förbättring härutinnan

icke står att vinna utan ytterligare begränsning av fullföljdsrätten. I varje

fall synes — utöver de i promemorian omnämnda förslagen angående fullföljd

av talan i jorddelningsmål — förtjäna övervägas, huruvida icke summa

revisibilis skulle kunna höjas åtminstone till överensstämmelse med det penningvärde,

som var gällande vid tiden för dess införande i vår lagstiftning.

Även andra åtgärder till varaktig minskning av balansen torde stå till buds.

I fråga om den tillfälliga minskning, som med det föreslagna provisoriet åsyftas,

må för övrigt erinras örn den gynnsamma inverkan i sådan riktning, som

efter antagande av nyssberörda lagförslag skulle uppstå därigenom att under

en tidsperiod, vilken torde kunna uppskattas till åtminstone ett halvar efter

lagens ikraftträdande — frånsett de jorddelningsmål, som av underinstans avgjorts

under närmast föregående månad — inga nya sådana mål skulle komma

att inflyta till Högsta domstolen. _ . ...

Av nu anförda skäl och med beaktande jämväl av de svårigheter, vilka, pa

sätt i det av justitierådet Christiansson med flera avgivna yttrandet antydes,

av ledamotsantalets ökning på föreslaget sätt skulle följa för ett ändamålsenligt

ordnande av arbetet inom Högsta domstolen, finna vi oss icke kunna tillstyrka,

att nu företages sådan lagstiftningsåtgärd, som är till sina huvuddrag

angiven i promemorian.

Kommer förslag i ämnet likväl att framläggas, anse vi den av Högsta domstolens

nyssnämnda ledamöter förordade lösningen äga företräde framför den

enligt promemorian tilltänkta. Härvid önska vi särskilt betona att enligt var

uppfattning förslaget, redan av hänsyn till de i grundlagen ännu kvarstående

reglerna örn domfört antal ledamöter i Högsta domstolen, under alla förhallanden

bör utgå från att i Högsta domstolen regelmässigt skall tjänstgöra en avdelning

med sju ledamöter, samt att genom stadgande i lag bör förebyggas

möjligheten att Högsta domstolen under tid, då lagrådsledamöterna där tjänstgöra,

kan komma att arbeta på fem dömande avdelningar.’

Justitierådet Wedberg anförde:

’I huvudsak är jag ense med den minoritet som nu yttrat sig.

Det av denna ifrågasatta förbudet mot tjänstgöring å fem avdelningar kan

jag dock ej finna lämpligt. Mahända skulle ett sadant komma att föranleda

eljes uteblivna remisser till lagrådet.

Enligt min mening bör vidare med styrka framhållas att den i promemorian

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Departe
ments
chefen.

förutsatta återgången till ledamotsantalet tjugufyra under år 1937 beror av

händelser, vilkas inträffande icke med någon säkerhet kan påräknas.

Att nådemålen bliva behandlade av en särskild mindre avdelning, med tjänstgöringsskyldighet

motsvarande dispensavdelningens, anser jag vara i hög grad

önskligt.’

Justitierådet von Seth utlät sig:

’Jag är ense med justitierådet Christiansson med flera i det av dem framlagda

förslaget.

Som av justitierådet Skarstedt med flera framhållits, är det emellertid,

även örn det genom den föreslagna åtgärden skulle lyckas tillfälligt nedbringa

balansen, fara vart, att vinsten ej kommer att bliva bestående. För min del

finnér jag mig ej heller övertygad, att den av dessa ledamöter föreslagna höjningen

av summa revisibilis skulle kunna varaktigt rädda situationen. Mig

synas kraftigare åtgärder erforderliga. Jag tänker därvid närmast på en anordning

av ungefär samma innebörd som den, vilken för närvarande ifrågasättes

i Norge och sorn., i princip nära överensstämmer med den jag såsom ledamot

av lagrådet ifragasatte vid granskningen av processkommissionens betänkande.

Under nuvarande förhållanden skulle anordningen till sina huvudgrunder innebära,

att den,, som ville söka ändring i hovrätts beslut, skulle noga angiva

de hänseenden, i vilka han ansåge detta felaktigt, därvid endast skulle få åberopas

antingen oriktig rättstillämpning eller uppenbar felbedömning av sakläget.

Malet skulle genast som det blivit komplett föredragas å dispensavdelning i

erforderliga delar, varefter avdelningen hade att avgöra, om klaganden anfört

sannolika skäl för att han vore berättigad till ändring, eller i motsatt fall avvisa

hans talan.

I fråga om handläggningen av nådemålen är jag ense med justitierådet Wedberg

men anser fragan härom böra framskjutas till tidpunkt, då i övrigt frågan

örn åtgärder till fullföljdens begränsning upptages till närmare övervägande.’

Justitierådet Alexanderson hade meddelat, att han, som tagit del av de inom

Högsta domstolen yppade meningarna, anslöte sig till den av justitierådet Skarstedt

med flera uttalade meningen.

Högsta domstolens stora arbetsbalans med den därav föranledda långsamheten

i rättsskipningen utgör otvivelaktigt en så allvarlig olägenhet för den

rättssökande allmänheten att särskilda åtgärder för balansens snara avarbetande

äro av nöden. Uppenbarligen är även av stor vikt att högsta domstolen

vid tiden för den förestående allmänna rättegångsreformens trädande i

tillämpning ej är belastad med någon större balans. Såsom ett

första led i strävandena att minska högsta domstolens arbetsbörda är att

betrakta det förut omförmälda förslaget till lagstiftning örn införande av en

mellaninstans för jorddelningsmålen. Genom denna lagstiftning lärer dock

i huvudsak blott kunna vinnas att en ökning av balansen förhindras. Ytterligare

åtgärder äro därför av nöden. Då det med hänsyn till att rättegångsreformen

star för dörren knappast lärer kunna ifrågakomma att nu upptaga

det svårlösta spörsmålet örn mera vittgående inskränkningar i eller överhuvud

ändrade grunder för rätten att fullfölja talan till högsta instansen, torde det

enda till buds stående effektiva medlet att få balansen snabbt avarbetad vara

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

13

att — efter mönster av vad som år 1928 skedde i fråga om regeringsrätten —

tillfälligt öka antalet ledamöter i högsta domstolen. Visserligen kunna, såsom

ock framhållits inom högsta domstolen, häremot resas vissa betänkligheter

med hänsyn till faran för bristande enhetlighet i lagtolkning och lagskipning.

I betraktande av ej mindre vikten att snabbheten i rättsskipningen befordras

än även att det ifrågasatta provisoriet skulle bliva rådande allenast helt kort

tid, kan jag — i likhet med högsta domstolens flesta ledamöter — dock icke

finna att de berörda betänkligheterna böra få hindra genomförandet av en

dylik anordning. Med anledning av den utav vissa ledamöter i högsta

domstolen uttalade farhågan att, därest framdeles balans ånyo skulle uppkomma,

ett nytt provisorium av liknande art skulle komma att tillgripas, vill

jag endast framhålla att i samband med genomförandet av rättegångsreformen

frågan om fullföljdsrätten till högsta domstolen lärer kunna förväntas vinna

en sådan lösning att en situation liknande den nu förevarande ej skall behöva

uppkomma.

För att en förstärkning av högsta domstolen över huvud skall leda till önskat

resultat är uppenbarligen erforderligt att så många nya ledamöter tillsättas

att ytterligare en dömande avdelning kan organiseras under någon tid årligen

eller att en ökning av tjänstgöringstiden å de förutvarande avdelningarna

kan ske. Det senare alternativet synes förenat med så avsevärda olägenheter

att det icke lärer böra komma i fråga. En ny dömande avdelning torde alltså

böra inrättas, och därvidlag synes lämpligast med en anordning enligt vilken

högsta domstolen skulle kunna arbeta på fyra avdelningar under den tid, då

domstolens arbete med tillämpning av nu gällande bestämmelser skulle bedrivas

å tre avdelningar oberäknat dispensavdelningen och den särskilda avdelning,

som kan inrättas i anledning av lagrådsledamöternas tjänstgöring i högsta

domstolen. Härför erfordras minst tre nya ledamöter. Med hänsyn till den

stora arbetsbörda som för närvarande åvilar högsta domstolens ledamöter torde

någon nämnvärd ökning av det årliga antal sessionsdagar, varunder envar av

ledamöterna har att tjänstgöra å dömande avdelning, icke kunna komma i

fråga. Vidare synes den nuvarande anordningen med sju ledamöter indelade

till tjänstgöring på en av högsta domstolens avdelningar böra i princip bibehållas.

Iakttages det nu sagda lärer efter högsta domstolens förstärkande med

tre nya ledamöter tjänstgöring på fyra avdelningar, frånsett dispensavdelningen,

icke kunna ske med mindre arbetet å vissa avdelningar äger rum under

endast fyra sessionsdagar i veckan. Genom en förstärkning med tre ledamöter

skulle sessionsdagarnas årliga antal kunna ökas med cirka 87, frånsett den

reduktion som vållas av infallande helgdagar. Förstärkes högsta domstolen

med fyra ledamöter skulle ytterligare cirka 29 sessionsdagar årligen kunna

vinnas.

Förutsättningarna för att en tillfällig förstärkning av högsta domstolen med

tre å fyra ledamöter skall kunna avvecklas inom skälig tid äro för närvarande

särskilt gynnsamma. Skyldighet att avgå från tjänsten inträder nämligen för

en av högsta domstolens ledamöter i september 1936, för en annan i januari

1937, för en tredje i februari och för ytterligare en ledamot i juli sistnämnda

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

år. Senast vid sist angivna tidpunkt skulle alltså antalet justitieråd åter

kunna bliva nedbragt till det nuvarande.

Efter övervägande av olika möjligheter till den ifrågasatta förstärkningens

genomförande synes mig den inom högsta domstolen förordade anordningen

vara att föredraga. Denna anordning innebär att fyra nya justitieråd tillsättas

från och med den 1 oktober 1935 och att antalet justitieråd därefter i mån

av inträffade ledigheter under tiden från och med den senare delen av år 1936

åter nedbringas till det förutvarande. Så länge justitierådens antal uppgår till

minst 27 inrättas vid högsta domstolen en av fem ledamöter bestående extra

dömande avdelning varest tjänstgöring äger rum 29 veckor årligen. Under tid

då förstärkningen består av fyra ledamöter behöver antalet sessionsdagar i

veckan begränsas till fyra allenast å den extra avdelningen; därefter och intill

dess den extra avdelningen upphört torde vara nödigt att å ytterligare en femmansavdelning

sessionsdagarnas antal nedsättes till fyra i veckan. — Vad angår

spörsmålet huruvida svårigheter kunna tänkas möta då fråga blir att på en

gång besätta ett flertal justitierådsämbeten och därvid tillse att en önskvärd

åldersfördelning inom högsta domstolen upprätthålles, vill jag endast erinra

om vad ock uttalats inom högsta domstolen — att det dock endast gäller

att utse justitieråd ett till tva ar tidigare än annars ändock skulle hava blivit

nödigt.

Under förutsättning dels att lagstiftning i enlighet med förslaget om införande

av mellaninstans för mål, som avgjorts av ägodelningsdomare eller ägodelningsrätt,

kommer till stånd och träder i kraft den 1 juli 1935 dels ock att

högsta domstolen kommer att vara förstärkt med fyra ledamöter under ungefär

ett ar fran den 1 oktober 1935 samt med tre ledamöter under ytterligare

cirka ett kvartal synes man kunna beräkna att domstolens arbetsbalans vid utgången

av år 1936 skall vara nedbragt till normalt omfång. Man torde därjämte,

på sätt förut antytts, kunna räkna med att högsta domstolen i fortsättningen

skall, såvitt icke väsentligt ändrade förhållanden inträda, kunna hålla

balansen inom måttliga gränser.

Därest de justitieråd som äro ledamöter i lagrådet skulle komma att inträda

i tjänstgöring i högsta domstolen under tid, då denna i anledning av den ifrågasatta

förstärkningen arbetar på fyra avdelningar, lärer någon ytterligare ökning

av avdelningarnas antal icke böra ifrågakomma; genomförandet av en

sådan anordning skulle stöta på alltför stora svårigheter i olika avseenden,

vartill kommer att därmed skulle följa ökad risk för bristande enhetlighet i

avgörandena.

Slutligen må anmärkas att det lärer böra få ankomma på Kungl. Maj:t att,

därest någon oförmodad avgång ur högsta domstolen skulle inträffa under den

tid provisoriet varar, med hänsyn till föreliggande omständigheter avgöra huruvida

det ledigblivna justitierådsämbetet bör återbesättas eller ej.

I enlighet med nu anförda grunder har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag angående tillfällig ökning av justitierådens antal.

Kostnaderna för den sålunda föreslagna förstärkningen av högsta domstolen

kunna för budgetåret 1935/1936 beräknas till sammanlagt 134,600 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

15

Av detta belopp belöpa 63,000 kronor å löner till fyra nya justitieråd under

nio månader, 57,700 kronor å löner till fem extra revisionssekreterare under

ett år och till en sådan befattningshavare under ett halvt år, 11,800 kronor

å löner till extra personal som erfordras för protokollsföring och skrivning

m. m. samt 2,100 kronor å inköp av materialier samt övriga kostnader.

För det därpå följande budgetåret, under vilket förstärkningen kan beräknas

bliva i huvudsak avvecklad, bliva kostnaderna uppenbarligen väsentligt lägre.»

Föredraganden hemställer härefter att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

lagförslag, av den lydelse bilaga l1 till detta protokoll utvisar, måtte för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

1 Denna bilaga, vilken &r lika lydande nied det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Bilaga 2.

Mål å nedre justitierevisionens sami liga rotlib enligt Sveriges officiella

statistik.

Å r

Inkomna

Avgjorda och avskrivna

Balans till följ. år

Revi-

sions-

rnål

Besvärs- o. under- st. mål

Summa

Ri-vi-

sions-

mål

Besvärs- o. under- st. mål

Summa

Revi-

sions-

mål

Besvärs- o. under- st. mål

Summa

1911 . . .

648

831

1,479

572

867

1,439

1,261

678

1.939

12. . .

811

1,001

1,812

627

840

1,467

1,445

839

2.284

13. . .

737

958

1,695

650

883

1,533

1,538

931

2,469

14 . . .

730

886

1,616

607

881

1,488

1,661

936

2,597

15. . .

716

863

1,579

676

871

1.547

1,701

927

2,628

16. . .

393

498

891

769

800

1,569

1,325

625

1,950

17. . .

354

430

784

730

683

1,413

949

369

1,318

18. . .

430

624

1,054

713

627

1,340

666

365

1,031

19. . .

478

736

1,214

566

688

1,254

578

409

987

20. . .

506

630

1,136

584

765

1,349

500

273

773

21 . . .

535

665

1,200

598

685

1,283

438

251

689

22. . .

552

509

1,061

589

562

1.151

401

197

598

23. . .

767

615

1,382

616

629

1.245

553

184

737

24. . .

710

564

1,274

648

557

1,205

615

189

804

25. . .

612

560

1,172

630

557

1,187

597

192

789

26. . .

573

580

1,153

548

534

1,082

621

237

858

27. . .

554

623

1,177

546

577

1,123

629

282

911

28. . .

545

584

1,129

492

551

1,043

682

315

997

29 . . .

537

736

1,273

601

648

1,249

618

403

1.021

30. . .

459

743

1,202

505

700

1,205

572

446

1,018

3L . . .

420

724

1,144

482

760

1,242

510

410

920

32 . . .

•

417

863

1,280

467

753

1,220

460

520

980

33. . .

419

825

1,244

398

790

1,188

481

555

1,036

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 8.

17

Bilaga 3.

Mål å nedre justitierevisionens samtliga rotlar enligt Sveriges officiella

statistik 1911—1933.

12m \

/ isa

Inkomna

Avgjorda och avskrivna

Balanserade

Bihang till riksdagens protokoll 1985. 1 sami. Nr 8.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

J8

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 27 december

1934.

N ärvarande:

justitierådet Appelberg,

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Geijer,,

Bagge.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 21 december

1934, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till

lag angående tillfällig ökning av justitierådens antal.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av hovrättsrådet

Sten Vallquist.

I anledning av förslaget avgåvos följande yttranden av lagrådet och dess

särskilda ledamöter.

Justitierådet Appelberg:

Jag anser mig icke kunna tillstyrka förslaget och åberopar såsom skäl härför

vad av mig samt vissa andra högsta domstolens ledamöter anfördes i det

yttrande som vi avgåvo i anledning av den av föredragande departementschefen

omnämnda remissen.

Justitieråden Geijer och Bagge åberopade vad de i anledning av remissen till

högsta domstolens ledamöter anfört.

Regeringsrådet Kellberg förklarade sig biträda den av justitieråden Geijer

och Bagge sålunda tillkännagivna meningen.

Lagrådet:

Högsta domstolens ledamöter hava med skärpa framhållit de betydande svårigheter

för ett ändamålsenligt ordnande av arbetet inom domstolen, som uppstå

i händelse den tillfälliga förstärkningen av domstolen skulle stanna vid

det i promemorian ifrågasatta antalet av tre justitieråd, och bland annat av

nämnda anledning föreslagit att antalet skulle sättas till fyra. Endast för en

kortare tid, omkring tre månader, ha de av högsta domstolens ledamöter som i

övrigt tillstyrkt den föreslagna anordningen ansett sig kunna, trots de anmärkta

olägenheterna, godtaga en förstärkning med allenast tre ledamöter.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

19

Den förutsättning, från vilken man sålunda inom högsta domstolen utgått, synes

föredragande departementschefen i motiveringen till det remitterade förslaget

hava godtagit. Visserligen har denna förutsättning icke kommit till

klart uttryck i förslaget, men då med hänsyn till vad sålunda förekommit

måste antagas att densamma likväl kommer att vid lagens tillämpning beaktas,

finner lagrådet något förtydligande av lagtexten ej erforderligt.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.is proposition nr 8.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärendcn, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 4 januari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler lagrådets den

27 december 1934 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 21 i samma månad

remitterade förslaget till lag angående tillfällig ökning av justitierådens

antal.

Efter redogörelse för utlåtandet och under förmälan att, därest någon oförmodad

avgång ur högsta domstolen skulle inträffa före den 1 september 1936,

frågan huruvida det sålunda ledigblivna justitierådsämbetet skulle återbesättas

eller ej uppenbarligen borde avgöras med beaktande av svårigheten att för någon

längre tid ordna arbetet inom domstolen med en förstärkning av allenast

tre ledamöter, hemställer föredraganden, att lagförslaget måtte jämlikt § 87

regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, B. A. Norstedt & Söner.

343914

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. SU 1935:57 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under andra huvudtiteln gjorda framställningar angående anslag till högsta domstolen m. m. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1935:78 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående biträden åt ärkebiskopen. a1 i texten
  3. 1LU 1935:17 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående tillfällig ökning av justitierodens antal. s. 1 i texten
  4. Rskr. 1935:147 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under andra huvudtiteln gjorda framställningar angående anslag till högsta domsto s. 1 i texten