Sök i Ratio Lex

Angående förhöjd ersättning till M. E. Johansson i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring

1935-02-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:81, Angående förhöjd ersättning till M. E. Johansson i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majas proposition nr 81.

7

tfr 81.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förhöjd

ersättning till M. E. Johansson i anledning av skada,

ådragen under militärtjänstgöring; given Stockholms

slott den 8 februari 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

linder Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ivar Vennerström.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 8 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vennerström anför:

Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken

förordning trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förordning

har förordningen den 18 juni 1Ö09 (nr 89 sid. 1) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att er
298

85

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

sättningsanspråk, som grundas på olycksfall som inträffat eller sjukdom som

yppats före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.

I 1 § av förordningen den 18 juni 1909 stadgas, att därest under militärtjänstgöring

i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande värnpliktig, volontär

vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets stammanskap,

varder skadad, eller därest person, som nu nämnts, skadas under

tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning jämlikt vissa i förordningen

stadgade grunder. Dylik ersättning utgives jämväl, örn sjukdom med därav

följande skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen

skäligen kan antagas hava till sjukdomen bidragit.

Vidare föreskrives i 14 § av nämnda förordning, att därest, sedan ersättning

blivit genom slutligt beslut bestämd, väsentlig förändring yppas i de

förhållanden, vilka voro avgörande för ersättningens bestämmande, ersättningstagaren

må inom två år från beslutets dag genom anmälan, på sätt i

förordningen sägs, väcka fråga örn jämkning i ersättningen. Jämkning må

dock ej avse ersättning, som belöper å tiden före den dag, då frågan örn

jämkningen väckes.

Ersättning enligt ifrågavarande förordning utgår från den i § 46 mom. 1

värnpliktslagen omförmälda invalid- och pensionsfonden.

I en till Kungl. Maj:t den 2 januari 1934 inkommen skrift har diversearbetaren

Martin Efraim Johansson i Stockholm anhållit, att han, som åtnjöte

livränta på grund av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

måtte komma i åtnjutande av förhöjning av sagda livränta.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson innehaft fast anställning

vid dåvarande Västmanlands regemente under tiden den 30 oktober

1909—den 3 september 1912; att han därunder ådragit sig lungsjukdom; att

riksförsäkringsanstalten genom beslut den 29 oktober 1912, jämlikt förordningen

den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, tillerkänt Johansson livränta att utgå från och med

den 7 oktober 1912 tillsvidare till och med den 30 september 1913 med 112

kronor 50 öre för år, motsvarande en nedsättning i Johanssons arbetsförmåga

med 25 procent; att anstalten genom slutligt beslut den 29 oktober

1913 bestämt, att förenämnda livränta skulle utgå under Johanssons återstående

livstid; samt att livräntan på grund av särskilda kungörelser angående

förhöjning av ersättning beträffande skador, som uppkommit före den

1 januari 1921, höjts för tiden den 1 januari 1918—den 30 juni 1923 med

50 procent och för tiden därefter med 100 procent.

Riksförsäkring sans tälten har den 16 mars 1934 avgivit utlåtande i ärendet

och därvid framhållit, att, enligt av anstalten verkställd utredning rörande

Johanssons arbetsförmåga och hälsotillstånd de senast förflutna åren, Johansson

åtminstone från och med den 25 november 1931 och tillsvidare

måste anses fullständigt arbetsoförmögen. Då emellertid jämlikt bestämmelserna

i 14 § av förenämnda förordning den 18 juni 1909 fråga örn jämkning

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

i ersättning i de fall, där denna blivit genom slutligt beslut bestämd, skulle

väckas inom två år från beslutets dag, kunde anstalten i förevarande fall

icke till prövning upptaga frågan örn jämkning i ersättningen. Därest riksförsäkringsanstalten

utan hinder av berörda stadgande kunnat upptaga er,

sättningsfrågan till prövning, skulle Johansson för tiden från och med den

25 november 1931 och tillsvidare hava tillerkänts en årlig livränta å 450

kronor jämte 100 procent förhöjning dära, motsvarande förlust av arbetsförmågan.

Vidare hava arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse den

28 mars 1934 utlåtit sig i ärendet och därvid, under åberopande av riksförsäkringsanstaltens

förenämnda yttrande, hemställt, att Kungl. Maj.t matte

föreslå riksdagen medgiva, att till Johansson finge — utan hinder därav att

framställning örn jämkning i ersättning ej gjorts inom föreskriven tid —

från och med den 25 november 1931 från beväringsmanskapets invalid- och

pensionsfond utbetalas ett till 450 kronor för år räknat förhöjt livräntebelopp

jämte därå belöpande förhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925

(nr 268) angående förhöjning av ersättning, som utgår jämlikt förordningen

den 18 juni 1909 (nr 89) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring. Därjämte hava civila departementet och sjukvårdsstyrelsen

erinrat, att 1932 års riksdag (skrivelse den 12 maj 1932, nr 227,

punkten 12) medgivit, att till Karl Helge Waern finge — utan hinder därav,

att framställning örn jämkning i ersättning icke blivit gjord inom föreskriven

tid — från nyssnämnda fond utbetalas förhöjd livränta.

Slutligen har statskontoret i yttrande den 4 maj 1934 anslutit sig till vad

civila departementet och sjukvårdsstyrelsen i ärendet anfört och hemställt.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Johansson för närvarande uppbär

livränta med belopp motsvarande nedsättning i arbetsförmågan med 25

procent, ävensom att han åtminstone från och med den 25 november 1931

och tillsvidare måste anses fullständigt oförmögen till arbete. Johansson

är emellertid, enligt förordningen den 18 juni 1909, icke berättigad att i anledning

av den inträffade försämringen i hans arbetsförmåga erhålla förhöjd

livränta. Fråga örn jämkning i ersättning enligt sagda förordning i de

fall, där ersättningen blivit slutligt bestämd, skall nämligen väckas inom två

år från beslutets dag. Beträffande Johansson blev ersättningen slutligt bestämd

den 29 oktober 1913. Fråga om jämkning i ersättningen väcktes först

i januari 1934. Av billighetsskäl har jag emellertid funnit mig böra tillstyrka,

att frågan örn jämkning av den Johansson tillerkända livräntan upptages

till prövning, varvid jag förutsätter, att beslut om jämkning endast

skall avse livränta, som belöper å tid efter utgången av år 1934.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att fråga örn jämkning av den Martin Efraim Johansson

genom riksförsäkringsanstaltens beslut den 29 oktober 1913

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

tillerkända livräntan må upptagas till prövning utan hinder därav,

att framställning örn sådan jämkning icke blivit gjord inom

den tid, som föreskrives i U § av förordningen den 18 juni

1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenItegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

W. G. 0. Montgomery

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1935:45 Bankoutskottets utlåtande Nr 45 s. 10 i texten