Sök i Ratio Lex

Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1934 fattade beslut

1935-02-08 · 31 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:84, Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1934 fattade beslut

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

1

Nr 84.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan

om riksdagens yttrande angående vissa av den internationella

arbetsorganisationens konferens år 1934

fattade beslut; given Stockholms slott den 8 februari

1935.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed anhålla örn riksdagens

yttrande angående de i nämnda protokoll omförmälda, av den internationella

arbetsorganisationens konferens år 1934 vid dess adertonde sammanträde

fattade besluten.

Under Hans Maj:ts

Hin allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 8 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Yennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, vissa av den internationella

arbetskonferensen vid dess sammanträde år 1934 fattade beslut samt

anför:

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 84.

2*82 34 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 84.

Inledning.

Fredsfördraget i Versailles av den 28 juni 1919 mellan de allierade och

associerade makterna, å ena, samt tyska riket, å andra sidan, vars del I omfattar

förbundsakten för nationernas förbund, innehåller i del XIII ett socialpolitiskt

reformprogram samt tillika bestämmelser örn den institution, internationella

arbetsorganisationen, som har till uppgift att förverkliga detta

program.

Av berörda bestämmelser framgår bland annat, att organisationens beslutande

församling, den internationella arbetskonferensen, har att beträffande

förslag, som äro uppförda på dess dagordning, välja mellan två former för

godtagande. Antingen skall beslutet resultera i ett förslag till internationell

konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar, eller ock

skall det utmynna i en rekommendation, avsedd att tagas under övervägande

vid lagstiftning eller annorledes, men utan den bindande karaktär som tillkommer

en ratificerad konvention.

I fråga örn verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje medlem

av organisationen skall vara förbunden att inom ett år från avslutandet av

ett konferenssammanträde underställa därå antagna rekommendationer och

konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden

respektive frågor höra, för deras omgestaltande till lag eller vidtagande av

andra åtgärder. Örn det till följd av exceptionella omständigheter är omöjligt

att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom ett år, skall den fullgöras

snarast möjligt och under intet förhållande senare än 18 månader från sammanträdets

avslutande. Därest en rekommendation ej leder till någon lagstiftningsåtgärd

eller annat åtgörande för dess genomförande eller örn ett

konventionsförslag icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters

bifall, skall respektive medlem av organisationen icke vara underkastad

någon vidare förpliktelse med hänsyn därtill.

Närmare upplysningar örn internationella arbetsorganisationen och dess

verksamhet hava lämnats i propositionen nr 361 till 1921 års riksdag. Därutinnan

kan även hänvisas till ett genom delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet på Kungl. Majis uppdrag år 1928 utgivet arbete

»Internationella arbetsorganisationen. I. Allmän del».

Den internationella arbetsorganisationens adertonde sammanträde hölls i

Genéve under tiden 4—23 juni 1934. Antalet representerade stater utgjorde

49, av vilka 28 sänt fullständiga delegationer, d. v. s. två regeringsombud

samt ett ombud från vardera av arbetsgivar- och arbetarsidorna. Sverige

deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.1) *)

*) Genom Kungl. Maj :ts beslut den 11 maj 1934 hade att deltaga i konferensen från

svensk sida utsetts:

såsom regeringsombud f. d. byråchefen J. A. E. Molin och f. d. yrkesinspektrisen K.

Hesselgren med byråchefen C. H. J. von Schulzenheim såsom expert;

såsom arbets givarombud verkställande direktören i järnbruksförbundet K. K. Wistrand

med verkställande direktören i svenska arbetsgivareföreningens allmänna grupp K. F. Söderbeck

och direktörsassistenten i nämnda förening E. H. Brodén såsom experter samt

såsom arbetarombud ordföranden i landsorganisationen i Sverige K. E. Johanson med

ordföranden i svenska metallindustriarbetarförbundet G. Andersson, ordföranden i svenska

grov- och fabriksarbetarförbundet C. J. Söder och redaktören S. Backlund såsom experter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

Konferensen antog dels förslag till fyra konventioner, nämligen angående

kvinnors nattarbete (reviderad), angående ersättning för yrkessjukdomar (reviderad),

angående arbetstiden i automatiska fönsterglasbruk och örn tillförsäkrande

åt ofrivilligt arbetslösa av ersättning eller understöd, dels och en

rekommendation angående arbetslöshetsförsäkring och olika former av hjälp

åt arbetslösa.

Genom delegationens för det internationella socialpolitiska samarbetet

försorg utarbetade översättningar av originaltexterna till konferensens beslut

torde få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende. I fråga

örn beslutens innehåll får jag, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det

följande, hänvisa till nämnda bilaga.

Förslaget till konvention angående kvinnors nattarbete.

Förslagets bestämmelser.

Yid tillämpningen av konventionen skola såsom industriella företag anses

gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av mineral, företag

inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras, utsmyckas, färdigställas

eller beredas till försäljning eller inom vilka råämnen omgestaltas,

däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för förstöring av föremål samt för

framställning, transformering och överföring av drivkraft i allmänhet och av

elektricitet, ävensom alla slag av byggnadsarbeten.

Med beteckningen »natt» skall förstås en tidrymd av minst elva på varandra

följande timmar, vari skall ingå tiden mellan kl. 10 e. m. och kl. 5 f. m.

I fall av exceptionella förhållanden, som beröra arbetarna i en viss industri

eller trakt, skall emellertid vederbörande myndighet äga att, efter hörande

av de arbetsgivar- och arbetarorganisationer saken kan angå, besluta att i

fråga örn kvinnor, som sysselsättas i åsyftade industri eller trakt, tiden mellan

kl. 11 e. m. och kl. 6 f. m. skall kunna träda i stället för tiden mellan kl.

10 e. m. och kl. 5 f. m.

Inga kvinnor få under natten sysselsättas inom andra industriella företag

än sådana där endast medlemmar av samma familj sysselsättas. Yad sålunda

stadgats skall dock icke äga tillämpning i händelse av »force majeure», då

inom ett företag inträffar avbrott i driften, vilket varit omöjligt att förutse

och icke är av periodisk karaktär, eller i händelse arbetet avser ämnen som

äro utsatta för snabb försämring och nattarbete är nödvändigt för att rädda

dessa ämnen från att förstöras.

I industriella företag, som äro underkastade inverkan av årstiderna, samt

i varje fall där särskilda omständigheter undantagsvis kräva det, må den

såsom natt angivna tidrymden inskränkas till tio timmar under sextio dagar

om året.

Konventionen äger icke tillämpning å kvinnor, som intaga med ansvar

förenade ledande befattningar och i vanliga fall ej utföra manuellt arbete.

Konventionsförslaget, som innebär en partiell revision av en å internationella

arbetskonferensen år 1919 antagen konvention i ämnet, skiljer sig från

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 84.

denna allenast därutinnan, att i vissa fall tiden mellan kl. 11 e. m. oell kl. 6

f. m. skall kunna träda i stället för tiden mellan kl. 10 e. m. och kl. 5 f. m.

samt att från konventionens tillämpning undantagits kvinnor i vissa ledande

befattningar.

Gällande bestämmelser.

I svensk rätt återfinnas bestämmelser i ämnet i 19—21 §§ lagen den 29

juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd, med den lydelse dessa lagrum erhållit

enligt lag den 12 juni 1931 (nr 288). Enligt dessa bestämmelser skall kvinna,

som användes till industriellt arbete, vilket bedrives i sådan omfattning att

å arbetsstället i regel användas minst tio arbetare, för nattvila beredas oavbruten

ledighet från arbetet under minst elva timmar varje dygn. I denna

ledighet skall ingå tiden mellan kl. 10 e. m. och kl. 5 f. m. Från detta

huvudstadgande medgivas vissa undantag, dock i intet fall av längre gående

innebörd än de enligt förevarande konventionsförslag tillåtna. Till skillnad

från konventionsförslaget innehåller lagen icke någon undantagsbestämmelse

för kvinnor i ledande befattningar, varjämte enligt lagen icke i något fall

tiden mellan kl. 11 e. m. och kl. 6 f. m. må träda i stället för tiden mellan

kl. 10 e. m. och kl. 5 f. m.

Den svenska lagstiftningen i ämnet överensstämmer med konventionen i

Bern 1906 örn förbud mot nattarbete för kvinnor, sysselsatta i industrien,

vilken konvention för Sveriges del tillträtts enligt Kungl. Majis beslut den

14 januari 1910.

Förberedande behandling.

Sedan tio år förflutit från ikraftträdandet av den år 1919 antagna konventionen

yrkade svenska regeringens representant i internationella arbetsbyråns

styrelse att genom en revision av konventionen tidrymden för den s. k.

ovillkorliga nattledigheten måtte i någon mån förskjutas. Syftet med detta

yrkande var att möjliggöra Sveriges anslutning till konventionen, vilken i

sin ursprungliga lydelse ansetts medföra vissa olägenheter för de kvinnliga

arbetarna. Det svenska yrkandet ernådde emellertid icke majoritet inom

styrelsen och blev alltså icke förelagt arbetskonferensen. Den engelska,

respektive den belgiska regeringen väckte sedermera förslag örn de båda

ändringar, angående vilka beslut nu fattats på 1934 års konferens. Dessförinnan

hade arbetsbyrån sommaren 1933 förelagt regeringarna berörda

förslag för yttrande. Innan den svenska regeringen avgav dylikt yttrande,

inhämtade regeringen utlåtande i frågan från delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet. Delegationen, som till vinnande av

upplysning örn huru de kvinnliga arbetarna dåmera ställde sig till frågan

örn en revision av konventionen låtit hålla vissa överläggningar med dylika

arbetare, uppgav sig genom överläggningarna hava inhämtat att arbeterskorna

stöde delade i frågan. Somliga motsatte sig bestämt varje ändring som

skulle medföra större frihet att använda kvinnor till arbete nattetid, enär en

sådan ändring skulle främja arbete på två skift, en driftanordning som de

såvitt möjligt ville undgå. Andra däremot gjorde gällande att skiftarbete

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 84.

i inånga fall vöre oundvikligt oell att det då vore önskvärt att nattarbetsförbudet

icke lade hinder i vägen för en arbetstidsanordning med tillfyllestgörande

raster. För egen del fann delegationen de båda ändringsförslagen

icke böra föranleda erinran från svensk sida samt ansåg anledning icke föreligga

att framställa ytterligare ändringsförslag.

I sitt yttrande sade sig den svenska regeringen icke finna anledning motsätta

sig de båda ändringsförslagen.

Yttrande m. rn.

Över det år 1934 antagna konventionsförslaget har utlåtande avgivits av

delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet, som därvid i huvudsak

anfört följande.

Till förmån för vårt lands anslutning till den reviderade konventionen

kunde i första rummet anföras, att man därigenom skulle vinna en på sina

håll sannolikt ganska värderad, ökad frihet beträffande tiden för kvinnliga

arbetares sysselsättande. Vidare skulle nattarbetsförbudet ej längre hindra

användandet av kvinnliga arbetstagare i högre befattningar, en förändring

varåt dock antagligen ej kunde tillmätas någon större praktisk betydelse.

Slutligen kunde erinras örn förpliktelsen att såvitt möjligt positivt deltaga

i det internationella socialpolitiska samarbetetet samt önskvärdheten från

arbetarskyddssynpunkt att motverka anlitandet av nattarbete.

Det väsentliga skälet mot den reviderade konventionens ratificering åter

torde, liksom tidigare i fråga örn den oreviderade konventionen, vara att

konventionens tillämpning på åtskilliga håll skulle försvåra eller förhindra

kvinnors användande till arbete. Några hållbara skäl för att i fråga örn

användande till nattarbete försätta äldre ogifta kvinnor i annan ställning än

männen torde knappast förefinnas. Nattarbetsförbudets utsträckning till vissa

verksamhetsområden, som icke vore att hänföra till den egentliga industrien,

skulle väl praktiskt sett sakna större betydelse, men inbegripandet under

förbudet av den mindre industrien bomme otvivelaktigt att på rätt mångå

områden medföra verkningar, som för de kvinnliga arbetarna skulle bliva

kännbara och te sig orättvisa.

Enär verkningarna av ett vidgat nattarbetsförbud icke med tillhjälp av då

tillgängliga upplysningar kunde med säkerhet bedömas, ansåge sig delegationen

för det dåvarande icke kunna förorda annan åtgärd än en allsidig

utredning örn dessa verkningars sannolika förekomst, omfattning och innebörd.

Den 16 november 1934 anbefallde Kungl. Majit socialstyrelsen att inkomma

med utredning angående verkningarna av ett utvidgat förbud mot kvinnors nattarbete

i överensstämmelse med föreskrifterna i den reviderade konventionen

ävensom med förslag till de nya eller ändrade författningsbestämmelser, som

skulle bliva erforderliga, därest Sverige anslöte sig till berörda konvention.

Den 24 januari 1935 har styrelsen inkommit med utredning och förslag i

ämnet. Förslaget innefattar viss ändring i 19 § lagen örn arbetarskydd.

Utredningen synes böra i visst hänseende kompletteras, varefter handlingarna

torde utremitteras i vanlig ordning.

I skrivelse den 31 januari 1935 hava Sverges socialdemokratiska kvinnoförbund,

Stockholms fackliga centralorganisations kvinnosektion och Stockholms

socialdemokratiska kvinnodistrikt hemställt, att konventionen icke

måtte för Sveriges del ratificeras utan att nu gällande förbud mot nattarbete

måtte bibehållas i oförändrat skick.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departements

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

Med hänsyn till det förberedande skick, vari ärendet ännu befinner sig,

torde med prövningen av frågan om konventionens ratificering tillsvidare

få anstå.

Förslaget till konvention angående ersättning för yrkessjukdomar.

Förslagets bestämmelser.

Detta förslag innefattar en revision av den å internationella arbetskonferensens

sammanträde år 1925 antagna, av Sverige sedermera ratificerade

konventionen i ämnet. Angående innehållet i denna tidigare konvention

hänvisar jag till propositionen nr 118 till 1926 års riksdag. Det nu föreliggande

konvention sförslaget innebär, att såsom yrkessjukdomar skola anses

vissa i en i konventionen intagen förteckning angivna sjukdomar eller förgiftningar,

då dessa drabba arbetare, sysselsatta i yrken, industrier eller

förfaranden, som finnas upptagna på däremot svarande platser i förteckningen,

och då de härröra från arbete i ett företag, som är underkastat den nationella

lagstiftningen angående ersättning för olycksfall i arbete. Förteckningen

upptager såsom yrkessjukdomar — förutom bly- och kvicksilverförgiftningar

samt mjältbrandssmitta, som upptagits redan i den tidigare konventionen —

jämväl silikos, med eller utan lungtuberkulos, för såvitt silikosen är en

väsentlig orsak till arbetsoförmågan eller döden, förgiftning genom fosfor

eller dess föreningar jämte de direkta följderna därav, förgiftning genom

arsenik eller dess föreningar jämte de direkta följderna därav, förgiftning

genom bensol eller dess homologer eller deras nitro- eller aminoderivater

jämte de direkta följderna därav, förgiftning genom halogenderivater av kolväten

utav den alifatiska serien, patologiska rubbningar, förorsakade av

radium eller andra radioaktiva ämnen eller X-strålar, ävensom primär hudkräfta

(epiteliom). Nu angivna sjukdomar eller förgiftningar skola berättiga

till ersättning enligt väsentligen samma grunder som i de särskilda medlemsstaterna

gälla beträffande olycksfall i arbete.

Gällande bestämmelser.

Enligt lagen den 14 juni 1929 (nr 131) örn försäkring för vissa yrkessjukdomar

med däri genom lag den 12 september 1930 (nr 335) gjort tillägg

skall den som jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete är försäkrad

för skada till följd av sådant olycksfall anses vara försäkrad jämväl för

yrkessjukdom, som uteslutande eller till övervägande del framkallats genom

inverkan av arsenik eller förening därav, bly eller legering eller förening

därav, kvicksilver eller amalgam eller förening därav, fosfor eller förening

därav, stendamm, strålande värme eller ljus, röntgenstrålar eller radium,

mjältbrandssmitta.

I kungörelsen den 22 november 1929, nr 369, med däri genom kungörelser

den 7 november 1930, nr 398, och den 13 mars 1931, nr 31, gjorda tillägg

har förordnats, att till ledning vid bedömandet, huruvida i lagen avsedd

yrkessjukdom är förhanden, skall gälla en i kungörelsen intagen förteckning

över de sjukdomsformer, vilka bruka framkallas genom sådan inverkan, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 84. 1

i lagen sägs, och de slag av verksamhet, vari dessa sjukdomsforiner bruka

framträda.

X detta sammanhang må även omnämnas, att genom kungörelsen den 10

februari 1933 (nr 37) angående ändrad lydelse av § 59 allmänna läkarinstruktionen

skyldighet ålagts läkare att till medicinalstyrelsen göra anmälan örn

varje under hans behandling kommande sjukdomsfall, som kan vara föranlett

av hälsofarligt arbete, vilken anmälan, sedan styrelsen tagit del av densamma,

skall av styrelsen översändas till socialstyrelsen.

En jämförelse mellan den svenska lagstiftningen och 1934 års konventionsförslag

giver vid handen att konventionsförslaget, förutom vissa av de i den

svenska lagstiftningen angivna sjukdomarna, upptager jämväl förgiftning

genom bensol eller dess homologer eller deras nitro- eller aminoderivater,

förgiftning genom halogenderivater av kolväten utav den alifatiska serien,

patologiska rubbningar, förorsakade av andra radioaktiva ämnen än radium,

samt primär hudkräfta.

Förberedande behandling.

Över de förslag, vilka legat till grund för 1934 års revision av konventionen,

hade internationella arbetsbyrån år 1933 upprättat en rapport, vilken

utsänts till de olika regeringarna. Svenska regeringen remitterade rapporten

för yttrande till delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet,

som inhämtade utlåtanden av medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, riksforsakringsanstalten,

svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i

Sverige. Landsorganisationen hemställde att i den i konventionen upptagna

förteckningen över yrkessjukdomar måtte införas — förutom de föreslagna

jämväl vissa andra sjukdomar, nämligen sådana som uppkomma vid handhavande

av eller arbete med vissa preparat, såsom kromsyra eller vätskor,

i vilka kromsyra inginge, oljor, cement, kalilut, svavelsyra eller terpentin.

De av delegationen hörda myndigheterna ävensom arbetsgivareföreningen

förklarade sig icke lia något att erinra mot upptagande i nämnda förteckning

av de föreslagna sjukdomar, för vilka försäkring redan bereddes genom

den svenska lagstiftningen, ävensom av patologiska rubbningar, förorsakade

av andra radioaktiva ämnen än radium, men uttalade sig mot att för det

dåvarande i förteckningen upptoges övriga föreslagna sjukdomar, alltså

förgiftning genom bensol eller genom halogenderivater av kolväten utav den

alifatiska serien eller hudkräfta.

Delegationen anslöt sig i sitt yttrande till den av myndigheterna och

arbetsgivareföreningen uttalade uppfattningen.

Yttrande m. m.

Jämväl över 1934 års konventionsförslag har utlåtande avgivits av delegationen

för det internationella socialpolitiska samarbetet, som därvid erinrat örn att

svenska regeringens ombud vid internationella arbetskonferensens sammanträde

1934 enligt erhållna direktiv röstat för godtagande av konventionsförslaget.

Delegationen förklarade sig emellertid icke hava ändrat siu tidigare uttalade

uppfattning i ämnet men omnämnde tillika de åtgärder, som borde vidtagas av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Departements
cheftn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

regeringen därest densamma vidhölle sin vid konferenssammanträdet till uttryck

komna mening.

Sedan medicinalstyrelsen den 6 juni 1934 anmodats avgiva yttrande rörande

behovet och lämpligheten av att de i landsorganisationens förenämnda utlåtande

angivna sjukdomarna upptoges i gällande lagstiftning örn försäkring

för vissa yrkessjukdomar, har styrelsen i skrivelse den 20 oktober

1934 förklarat, att styrelsen för sin del icke kunde tillstyrka den av landsorganisationen

gjorda framställningen men att styrelsen hade sin uppmärksamhet

riktad på dessa frågor och torde få anledning återkomma till desamma

bland annat i anslutning till vissa delvis på styrelsens initiativ pågående

undersökningar rörande yrkeshudsjukdomarnas förekomst och uppkomstsätt.

Sedermera har landsorganisationen i skrivelse den 30 oktober 1934 hemställt,

att vid revisionen av lagstiftningen på detta område måtte beaktas

vad landsorganisationen anfört i sitt utlåtande till delegationen.

Den 7 december 1934 anbefallde Kungl. Majit socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten

och medicinalstyrelsen gemensamt att inkomma med plan för

utredning örn revision av gällande lag örn försäkring för vissa yrkessjukdomar,

vid vilken utredning i första hand ifrågavarande konvention samt

landsorganisationens framställning borde beaktas. Detta uppdrag har av

ämbetsverken fullgjorts genom en den 2 februari 1935 till socialdepartementet

inkommen skrivelse. Senare i dag ämnar jag hemställa örn uppdrag åt ämbetsverken

att i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder och riktlinjer,

som angivits i planen, verkställa ifrågavarande utredning samt inkomma

med densamma ävensom med förslag till de ändrade författningsbestämmelser,

som av utredningen föranledas.

Begränsningen av lagstiftningen örn försäkring för yrkessjukdomar till

att avse endast vissa sådana sjukdomar torde vara beroende på svårigheterna

att med säkerhet avgöra, i vilka fall och i vilken mån arbetarnas sjukdomar

äga samband med deras yrkesarbete. I samma mån dessa svårigheter genom

vetenskapliga framsteg undanröjas torde en utvidgning böra ske av lagstiftningens

tillämpningsområde. Mycket synes mig tala för att en dylik utvidgning

med det snaraste bör kunna äga rum. Såsom jag tidigare anfört äro också

i detta syfte förberedelser vidtagna för revision av lagen örn försäkring för

vissa yrkessjukdomar. Då emellertid, innan frågan härom slutligen avgjorts,

konventionsförslaget icke torde böra ratificeras av Sverige, förordar jag uppskov

tills vidare med prövningen av ratificeringsfrågan.

Förslaget till konvention angående arbetstiden i automatiska fönster
glasbruk.

Förslagets bestämmelser.

Förslaget äger tillämpning å personer, som i varandra avlösande skift

arbeta med nödvändigtvis kontinuerliga förrättningar i fönsterglasbruk, vilka

med tillhjälp av automatiska maskiner framställa fönsterglas eller annat glas

med samma egenskaper och skiljande sig från fönsterglas allenast i avseende

å tjocklek och övriga dimensioner. Såsom nödvändigtvis kontinuerlig är

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

att anse varje förrättning, som med hänsyn till den automatiska och kontinuerliga

tillförseln av smält glas och maskinernas gång nödvändigtvis måste

utföras utan avbrott vid någon tid på dagen eller natten eller i veckan.

De personer, å vilka förslaget äger tillämpning, skola sysselsättas enligt

ett system, som innebär användande av minst fyra skiftlag. Arbetstiden må

icke i medeltal överskrida 42 timmar i veckan, och skall nämnda medeltal

beräknas med hänsyn till en tidrymd av högst fyra veckor. Ett arbetssätt

får icke räcka längre än 8 timmar. Ett och samma skiftlag skall mellan

arbetsskiften åtnjuta en vilotid av minst 16 timmar; dock att, där så är

nödigt, den sålunda bestämda tiden må förkortas då periodisk växling sker

av skiftlagens timplan.

I den mån så är nödvändigt till undvikande av allvarlig rubbning av företagets

normala drift kunna avvikelser göras från reglerna örn arbets- och vilotid

i fall av inträffad eller hotande olyckshändelse, i fall trängande arbete

måste utföras å maskiner eller andra driftsinrättningar, i fall av »force majeure»

samt för att möta oförutsedd frånvaro av en eller flera medlemmar av ett

skiftlag. För de övertidstimmar, som i dylika fall utgjorts, skall lämplig

gottgörelse givas på sätt som bestämmes i den nationella lagstiftningen eller

genom avtal mellan vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer.

För att underlätta en effektiv tillämpning av konventionen åläggas arbetsgivarna

vissa skyldigheter.'' Arbetsgivare bör sålunda medelst anslag, anbragta

på i ögonen fallande sätt inom anläggningen eller på andra lämpliga

ställen, eller på annat av vederbörande myndighet godkänt sätt tillkännagiva

de tider då arbetet för varje skiftlag börjar och slutar. Han bör vidare,

sedan timplanen tillkännagivits, icke förändra densamma utan meddelande

därom på sätt vederbörande myndighet godkänt. Slutligen bör han i en

liggare anteckna alla övertidstimmar, som utgjorts i förut omnämnda undantagsfall,

ävensom den därför givna gottgörelsen.

Gällande bestämmelser.

Enligt lagen den 16 maj 1930 (nr 138) örn arbetstidens begränsning må

arbetsgivare i regel icke använda arbetare till arbete under mer än 48

timmar i veckan, därvid tillika skall iakttagas att arbetstiden per dygn

icke överstiger 9 timmar. Från denna i 4 § första stycket upptagna huvudregel

medgiver emellertid lagen åtskilliga undantag, bland annat för arbete

som bedrives med tre skiftlag och som finnes böra fortgå även under sönoch

helgdagar. Rörande den närmare innebörden av dessa undantagsbestämmelser

hänvisar jag till 4 § andra stycket samt 5—8 och 10 §§ i lagen.

Förberedande behandling.

Detta konventionsförslag föregicks, innan det antogs av arbetskonferensen,

av den sedvanliga förberedande behandlingen. Frågan behandlades sålunda

förberedelsevis på arbetskonferensens nästföregående sammanträde,

och internationella arbetsbyrån utsände därefter till de olika regeringarna

ett frågeformulär i ämnet. Ändamålet härmed var att genom de svar, som

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 84.

inkommo från regeringarna, erhålla en grundval för utarbetande inom arbetshjon

av en rapport i frågan ävensom förslag till konvention. Formuläret remitterades

för yttrande till delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet, som i sin tur inhämtade yttranden från socialstyrelsen, kommerskollegium,

arbetsrådet, svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen

i Sverige. Av de i ärendet hörda myndigheterna och sammanslutningarna tillstyrkte

endast arbetsrådet och landsorganisationen en internationell begränsning

av arbetstiden vid de automatiska fönsterglasbruken, därvid arbetsrådet

föreslog en begränsning av arbetstiden till 48 timmar i veckan samt landsorganisationen

förordade införandet av ett 4-skiftsystem med 7-timmarsskift

och 42 timmars arbetsvecka. För egen del tillstyrkte delegationen en reglering,

innebärande i huvudsak en begränsning av arbetstiden till högst 48 timmar

per vecka och 8 timmar per skift.

I sitt svar på frågeformuläret anförde svenska regeringen i huvudsak

följande.

Genom en konvention borde regleras sättet för beredande av vila och

skiftväxling i automatiska fönsterglasbruk, varmed kunde förstås anläggningar

för tillverkning av fönsterglas, där glasskivan medelst maskinell anordning

utdroges från den smälta glasmassan och denna procedur måste

fortgå kontinuerligt utan uppehåll för sön- och helgdagar. Konventionen

borde omfatta alla nödvändigtvis kontinuerliga arbeten och samtliga därmed

sysselsatta personer, för såvitt de ej intoge en ledande ställning eller beklädde

en förtroendepost.

Arbetstiden borde begränsas till 42 timmar per vecka, beräknat för en

period av fyra veckor. Arbetstiden för varje skift borde vara högst 8

timmar med en vilotid mellan skiften av minst 24 timmar. Antalet skift

borde vara 4.

I den mån så vore nödvändigt för att undvika allvarlig rubbning av

företagets normala drift borde dock förlängning av arbetstiden medgivas vid

inträffad eller hotande olyckshändelse, för trängande arbeten i avseende å

maskiner eller redskap samt i fall av »force majeure».

Några bestämmelser rörande löneförhöjning för övertidsarbete eller för

arbete under söndagar och allmänna fridagar borde icke intagas i konventionen,

utan borde frågor därom regleras genom kollektivavtalen.

För underlättande av konventionens tillämpning och kontrollen därå

borde föreskrivas åtgärder, innebärande anslående av ett tidsschema, angivande

av raster i tidsschemat samt förande av anteckningar örn övertidsarbete.

Yttrande.

Över konventionsförslaget har utlåtande avgivits av delegationen för det

internationella socialpolitiska samarbetet, som förklarat sig icke kunna förorda

ratificering för Sveriges del av förslaget samt såsom skäl härför anfört

följande.

Arbetsförhållandena i de automatiska fönsterglasbruken vore ej mer pressande

än inom en del andra verksamhetsområden med kontinuerlig drift,

och ej heller kunde det med fog göras gällande, att arbetslösheten inom

nämnda industrigren saknade motstycken på andra håll. Antalet arbetare,

som i fönsterglasbruken sysselsattes med nödvändigtvis kontinuerligt arbete,

vore för övrigt så litet, att deras utökande med ett fjärde skiftlag icke kunde

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 84.

utöva någon avsevärd verkan till arbetslöshetens minskande. Ett införande

av fyr skiftsystem med 42 timmars arbetsvecka inom den automatiska fönsterglasindustrien

skulle också kunna få vittgående konsekvenser, särskilt givetvis

för industrier med kontinuerlig drift. En eventuell lösning av den tilllika

på dagordningen stående frågan örn fyrtiotimmarsveckan komme att göra

den nu föreslagna reformen överflödig.

För det fall konventionens bestämmelser emellertid skulle införlivas med

svensk lagstiftning föreslog delegationen på anförda skäl, att konventionens

innehåll måtte upptagas i en särskild lag.

Mot delegationens yttrande anmäldes reservation av herr E. Johanson,

som ansåg att delegationen bort förorda Sveriges anslutning till konventionen.

Senare i dag ämnar jag hemställa örn uppdrag åt socialstyrelsen att inkomma

med utredning och förslag rörande de nya eller ändrade författningsbestämmelser,

som kunna bliva erforderliga därest Sverige ansluter sig till

konventionen.

Enligt min mening synas skäl tala för en begränsning av arbetstiden vid Departementsde

automatiska fönsterglasbruken i huvudsaklig överensstämmelse med vad

i konventionsförslaget stadgas. Då emellertid spörsmålet örn genomförandet

av den för ratifikation av förslaget erforderliga lagstiftningen ännu befinner

sig i allenast förberedande skick anser jag mig icke för närvarande kunna

tillstyrka konventionens ratificering.

Förslaget till konvention om tillförsäkrande åt ofrivilligt arbetslösa av

ersättning eller understöd samt rekommendationen angående arbetslöshetsförsäkring

och olika former av hjälp åt arbetslösa.

Konventionsftirsiagets bestämmelser.

Enligt konventionsförslaget åligger det ratificerande stat att upprätthålla

ett system, som tillförsäkrar de ofrivilligt arbetslösa personer, å vilka konventionen

äger tillämpning, antingen »ersättning», som utbetalas på grund

av avgifter, erlagda med hänsyn till förmånstagarens sysselsättande, eller

»understöd», som må utgöra gottgörelse för hjälparbete, eller en kombination

av ersättning och understöd. Under förutsättning att systemet tillförsäkrar

alla personer, å vilka konventionen är tillämplig, ersättning eller understöd,

kan detsamma utgöra antingen obligatorisk försäkring eller frivillig försäkring

eller en kombination av obligatorisk och frivillig försäkring eller slutligen

ett av förutnämnda system, kompletterat med ett hjälpsystem.

Konventionen äger tillämpning å alla personer, som vanligen äro sysselsatta

mot avlöning, dock med undantag för sjöfolk, fiskare som bedriva havsfiske

samt jordbruksarbetare. Därjämte må i den nationella lagstiftningen

ytterligare undantag stadgas för vissa angivna slag av arbetare, bland dem

unga arbetare under viss ålder, arbetare som överskridit viss ålder och åtnjuta

avskeds- eller ålderdomspension, medlemmar av arbetsgivarens familj

samt exceptionella kategorier av arbetare, beträffande vilka särskilda omstän
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Majus proposition nr 84.

digheter göra det onödigt eller omöjligt att tillämpa konventionens bestämmelser.

I fall av partiell arbetslöshet skall ersättning eller understöd tilldelas sådana

arbetslösa, vilkas sysselsättning minskats på ett i den nationella lagstiftningen

angivet sätt.

I konventionen angivas vissa villkor och ogiltighetsgrunder, av vilka rätten

till ersättning eller understöd kan göras beroende, men konventionen medgiver

uppställandet av jämväl andra villkor och ogiltighetsgrunder än de sålunda

angivna.

Nämnda rätt kan begränsas att gälla för viss tidrymd, som dock i vanliga

fall icke får understiga 156 och i intet fall 78 arbetsdagar för år.

Utgivandet av ersättning skall icke vara beroende av sökandens behov

medan däremot rätten till understöd kan göras beroende av dylikt behov.

Ersättning bör betalas kontant, men tilläggsprestationer, avsedda att

underlätta den arbetslöses återförande till arbete, ävensom understöd må utgivas

in natura.

Som allmän regel gäller, att utlänningar skola äga rätt till ersättningar

och understöd på samma villkor som landets egna medborgare, men för medborgare

i stat som ej är bunden av konventionen kan undantag göras i fråga

örn utbetalningar från fonder, till vilka han icke bidragit.

Domstolar eller andra myndigheter skola upprättas för avgörande av frågor,

som väckas genom ansökningar örn ersättning eller understöd.

Rekommendationens bestämmelser.

Rekommendationen inledes med en hemställan till medlemmarna av arbetsorganisationen

att införa obligatorisk arbetslöshetsförsäkring samt att, där

obligatorisk eller frivillig sådan försäkring finnes, komplettera denna med ett

hjälpsystem till förmån för dem som uttömt sin rätt till ersättning eller ännu

ej förvärvat dylik rätt. I fortsättningen innehåller rekommendationen bestämmelser

örn försäkrings- och hjälpsystemens tillämpningsområde samt örn

väntetid, karenstid och tid, varunder ersättning skall utgivas, ävensom åtskilliga

andra föreskrifter rörande verksamheten inom dessa system och organisationen

av desamma.

Försäkrings- och hjälpsystem i Sverige.

Genom förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) örn erkända arbetslöshetskassor

har införts ett system för frivillig arbetslöshetsförsäkring, innebärande

att staten lämnar bidrag till vissa av arbetarna själva bildade arbetslöshetskassor.

Förordningens huvudsakliga bestämmelser, grupperade med hänsyn

till den tidigare lämnade översikten över innehållet i konventionsförslaget,

innebära väsentligen följande.

Arbetslöshetskassornas verksamhetsområden äro icke begränsade på annat

sätt än att medlemmarna skola vara lönearbetare. Uteslutna från möjlighet

till medlemskap äro alltså självständiga företagare. Den som är anställd hos

viss nära anförvant eller som ej uppnått viss, i kassornas stadgar angiven

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majus proposition nr 84.

ålder kan ej keller vinna medlemskap. Vidare må i en kassas stadgar uppställas

i förordningen närmare angivna villkor för rätt att vinna inträde i

kassan eller att där kvarstå, bland andra att vederbörande skall tillhöra visst

yrke eller vara anställd vid visst företag eller bosatt å visst område.

Understöd får endast utgå i form av daglijälp samt såsom hjälp till resa

och flyttning för tillträdande av arbete å annan ort.

I kassas stadgar må föreskrivas, att daghjälp ej skall utgå till medlem

vid ransonerad arbetstid. Därest sådan föreskrift ej intagits i stadgarna

skall rätten till daghjälp på visst sätt begränsas.

I förordningen angivas vissa andra villkor eller ogiltighetsgrunder för

medlems rätt att uppbära understöd, bland andra bestämmelser örn viss

karenstid.

Daghjälp må icke utgå för mer än 120 dagar under loppet av 52 på varandra

följande veckor; dock att i fall, där karenstiden varit längre än den

kortast tillåtna, understödstiden må ökas med den tid, varmed karenstiden

sålunda förlängts. Under nyss angivna tidrymd av 52 veckor må understödstiden

icke utgöra mindre än 90 dagar; dock att med hänsyn till arbetslöshetens

omfattning bland medlemmarna eller kassans ekonomiska ställning

beslut örn undantag från nämnda stadgande kan träffas.

Utgående daghjälp må minskas i den mån medlem är lagligen berättigad

till regelbundet utgående arbetslöshetsunderstöd av annan beskaffenhet än

fattigvård.

Daghjälp kan helt eller delvis utgivas i naturaförmåner.

Utlänning kan icke vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa, såvida han

icke tillhör stat med vilken Konungen ingått överenskommelse att medborgare

i denna skall vid tillämpningen av förordningen likställas med svensk

medborgare.

Den statliga och statsunderstödda hjälpverksamhet vid arbetslöshet, som

bedrives här i landet, regleras för närvarande genom kungörelsen den 30

juni 1934 (nr 434). Den centrala ledningen av verksamheten utövas av statens

arbetslöshetskommission, medan de lokala åtgärderna omhänderhavas

inom varje kommun av en arbetslöshetskommitté, som själv bör vidtaga åtgärder

till förebyggande av arbetslöshet eller till mildrande av verkningarna

därav. Någon annan begränsning för verksamheten är icke stadgad än att

arbetslöshetskommissionen kan bestämma att endast arbetslösa tillhörande

vissa yrken må åtnjuta arbetslöshetshjälp.

Hjälpverksamheten, som så långt ske kan bör inriktas på att bereda

arbete åt största möjliga antal arbetslösa, bedrives under tre huvudformer,

nämligen dels statliga och statskommunala reservarbeten, dels kontantunderstödsverksamhet

med statsbidrag och dels särskilda statliga och statsunderstödda

åtgärder i anledning av ungdomsarbetslöshet.

Arbetslöshetsunderstöd med bidrag av statsmedel kan endast utgå efter

noggrann behovsprövning. Föreligger sådant behov gälla härutöver i huvudsak

samma bestämmelser för åtnjutande av understöd som i förordningen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Marits proposition nr 84.

om erkända arbetslöshetskassor stadgas, dock givetvis med undantag för

villkoret örn avgiftsbetalning.

Utlänning, som tillhör stat med vilken överenskommelse icke träffats örn

ömsesidighet beträffande hjälpåtgärder vid arbetslöshet, kan icke erhålla

arbetslöshetshjälp.

Som bekant hava under den senaste krisen av statsmakterna vidtagits

jämväl andra synnerligen omfattande åtgärder till lindrande av arbetslösheten

och dess verkningar än som varit att hänföra under den nyss omnämnda

kungörelsen eller motsvarande tidigare författningar. Emellertid

hava dessa hjälpåtgärder vidtagits under sådana former, att en redogörelse

för åtgärderna näppeligen äger betydelse för bedömandet av spörsmålet

huruvida för Sveriges del ratifikation av nu ifrågavarande konventionsförslag

kan äga rum.

Förberedande behandling.

I svar den 2 december 1933 å frågeformulär från internationella arbetsbyrån

rörande arbetslöshetsförsäkring och olika former av hjälp åt arbetslösa

framhöll svenska regeringen — efter inhämtande av yttrande från delegationen

för det internationella socialpolitiska samarbetet — att ett förslag

till konvention rörande ersättning åt ofrivilligt arbetslösa borde antagas samt

att, då konventionen såvitt möjligt borde hållas fri från detaljbestämmelser,

en kompletterande rekommendation syntes vara önskvärd. Såsom system

för ersättningen förordades en kombination av arbetslöshetsförsäkring, beredande

av viss arbetstillgång genom anordnande av offentliga arbeten samt

kontantunderstöd. Genom försäkringen — beträffande vilken konventionen

borde medgiva valfrihet mellan den obligatoriska och den frivilliga försäkringsformen

— bereddes den arbetslöse underhåll under tillfälliga avbrott

i arbetsanställningen och under den första delen av en längre arbetslöshetsperiod.

De offentliga arbetena och kontantunderstöden vore avsedda för

arbetslösa, som icke blivit berättigade till understöd från försäkringen eller

som uttömt sin rätt därtill.

Börande konventionens närmare innehåll föreslog regeringen vissa bestämmelser,

vilka i huvudsak överenstämde med motsvarande här i landet

gällande bestämmelser på området.

Yttrande.

Över konventionsförslaget och rekommendationen har utlåtande avgivits

av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet, som därvid

inledningsvis yttrade, att, sedan de svenska statsmakterna numera träffat

definitiva beslut örn systemet för arbetslöshetshjälpen, delegationen beträffande

konventionsförslaget tydligtvis endast torde lia att tillse huruvida

detta företedde sådan överensstämmelse med berörda svenska system att

konventionen kunde för Sveriges del ratificeras.

Delegationen upptog därefter först till behandling frågan huruvida det

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 84.

svenska systemet med sin frivilliga försäkring och frivilliga kommunala

understödsverksamhet kunde anses uppfylla konventionens fordran på att

tillförsäkra alla personer, å vilka konventionen ägde tillämpning, ersättning

eller understöd. Enligt konventionen kunde lijälpsystemet vara anordnat i

form av enbart frivillig försäkring. Det lage emellertid i dylik försäkrings

natur att ej kunna garantera allmän ersättningsrätt. Sålunda syntes i konventionens

bestämmelser föreligga en motsättning mellan å ena sidan fordringen

på allmän rätt till ersättning eller understöd och å andra sidan

möjligheten att genom ett frivilligt försäkringssystem uppfylla denna fordran.

Den enda möjliga lösningen av berörda motsättning torde givas genom en

tolkning, som på den frivilliga försäkringen såsom ett för konventionens

tillämpning godtagbart system ställde den fordran att försäkringen skulle,

med förbehåll för stadgade undantag, vara allmänt tillgänglig. Den svenska

frivilliga försäkringen torde, åtminstone teoretiskt sett, fylla nämnda krav,

varför det ville synas som om i nu berörda hänseende hinder icke mötte

för konventionens ratificering.

I några avseenden förelåge dock mellan konventionen och det svenska

systemet en bristande överensstämmelse av betänklig art. Enligt konventionen

kunde rätten till ersättning begränsas att gälla för viss tidrymd, i

vanliga fall likväl icke understigande 156 och i intet fall 78 arbetsdagar för

år. Förordningen angående erkända arbetslöshetskassor åter stadgade, att

daghjälp icke finge utgå för mer än sammanlagt 120 dagar under 52 på varandra

följande veckor, för såvitt ej den i förordningen föreskrivna karenstiden

ökats med motsvarande tidrymd. Beträffande föreskriften i konventionen

örn upprättande av domstolar eller andra myndigheter för avgörande

av frågor rörande ansökningar örn ersättning eller understöd kunde anmärkas,

att den av kommunernas arbetslöshetskommittéer handhavda understödsverksamheten

i regel icke torde kunna göras till föremål för prövning

i högre instans. Påpekas kunde slutligen även, att konventionen i fråga om

rätt till ersättningar och understöd med visst undantag likställde utlänningar

med landets egna medborgai-e under det den svenska lagstiftningen på området

för sådan likställighet förutsatte överenskommelse, grundad på ömsesidighet,

med det land utlänningen tillhörde.

Delegationen sade sig icke kunna med säkerhet bedöma huruvida de av

delegationen sålunda berörda skiljaktigheterna behövde tillmätas sådan betydelse

att med hänsyn till dem den svenska frivilliga arbetslöshetsförsäkringen

icke skulle kunna anses motsvara de krav konventionen uppställde

på sina system för hjälp åt arbetslösa. Påpekas kunde dock att den kommunala

understödsverksamheten, ehuru givetvis icke i och för sig tillfredsställande

nämnda krav, likvid torde kunna i avsevärd mån komplettera försäkringen.

Mot delegationens yttrande rörande konventionen anmälde herr Heyman

reservation under åberopande av vad svenska arbetsgivareföreningen tidigare

yttrat i fråga om upprättande av arbetslöshetsförsäkring här i landet.

Beträffande rekommendationen ansåg delegationen ej att särskilda lag
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

stiftningsåtgärder för närvarande borde ifrågakomma. Dess bestämmelser

torde dock, i den mån så lämpligen läte sig göra, böra beaktas vid det

svenska systemets tillämpning och vidare utformning.

Departements- Förutom i de hänseenden delegationen angivit finnas mellan vår lagstiftchefen.

ning och konventionen vissa andra olikheter. Sålunda kan enligt förordningen

örn erkända arbetslöshetskassor, därest bland en kassas medlemmar

arbetslösheten nått en särdeles stor omfattning eller kassans ekonomiska ställning

eljest blivit mindre god, beslut fattas örn att minska understödstiden

under den i konventionen såsom ett absolut minimum stadgade tiden

av 78 arbetsdagar per år. Vidare må enligt förordningen daghjälp minskas

i den mån medlem är lagligen berättigad till regelbundet utgående understöd

av annan beskaffenhet än fattigvård, varjämte daghjälpen kan utgivas

in natura.

Då de skiljaktigheter som förefinnas mellan vår lagstiftning och konventionen

synas hindra dess ratificering samt ändringar i den förra året beslutade

lagstiftningen knappast kunna ifrågasättas redan nu, finner jag mig

icke för närvarande kunna förorda en ratificering av ifrågavarande konvention.

Vad beträffar rekommendationen torde dess bestämmelser, i den mån de*

samma icke redan vunnit tillämpning i vårt land, böra beaktas, då en reformering

av arbetslöshetsförsäkringen visar sig påkallad.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Majit måtte till riksdagen avlåta proposition med

anhållan örn riksdagens yttrande angående omförmälda, av den

internationella arbetsorganisationens konferens vid dess adertonde

sammanträde i Genéve år 1934 antagna konventionsförslag

och rekommendation.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

17

Förslag till konvention (nr 41) angående kvinnors nattarbete

(reviderad 1934).

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 4 juni 1934 till sitt adertonde sammanträde
och

beslutit antaga vissa förslag till partiell revision av konventionen

angående kvinnors nattarbete, antagen av konferensen vid dess första

sammanträde, vilken fråga utgör den sjunde punkten på dagordningen

för sammanträdet,

samt ansett, att dessa förslag böra taga form av ett förslag till internationell

konvention,

antager denna, den nittonde dagen i juni år ettusen niohundra trettiofyra

efterföljande förslag till konvention, som skall benämnas »Konvention (reviderad)

angående nattarbete (kvinnor) 1934»:

Artikel 1.

1. Såsom industriella företag skola med hänsyn till tillämpningen av

denna konvention särskilt anses:

a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av mineral.

b) Företag inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras,

utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom vilka

råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för förstöring

av föremål, ävensom framställning, transformering och överförande

av drivkraft i allmänhet och av elektricitet.

c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller

rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,

vågbrytare, kanaler, anordningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,

viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar,

elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten

ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten för härovan

åsyftade arbeten.

2. Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränsen mellan

industri å ena samt handel och jordbruk å andra sidan.

Artikel 2.

1. Vid tillämpning av denna konvention skall med beteckningen »natt»

förstås en tidrymd av minst elva på varandra följande timmar, vari skall

ingå tiden mellan klockan tio e. m. och klockan fem f. m.

2. I fall av exceptionella förhållanden, som beröra arbetarna i en viss

industri eller trakt, skall emellertid vederbörande myndighet äga att efter

hörande av de arbetsgivar- och arbetarorganisationer, saken kan angå, besluta

att i fråga örn kvinnor, som sysselsättas i åsyftade industri eller trakt,

tidrymden mellan klockan elva e. m. och klockan sex f. m. skall kunna träda

i stället för tidrymden mellan klockan tio e. m. och klockan fem f. m.

3. I de länder där hittills inga av offentlig myndighet utfärdade bestämmelser

varit gällande angående kvinnors användande till nattarbete i

industriella företag, må tills vidare och under en tid av högst tre år beteck
Bihang

tilt riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 84. 2282 24 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

''Kungl. May.ts proposition nr 84.

ningen »natt» av regeringen förklaras avse en period av endast tio timmar,

vari skall ingå tiden mellan klockan tio e. m. och klockan fem f. m.

Artikel 3.

Kvinnor, utan åtskillnad till ålder, få icke sysselsättas under natten inom

något industriellt företag, offentligt eller enskilt, eller inom någon gren av

sådant företag, med undantag likväl av företag, där endast medlemmar av

samma familj sysselsättas.

Artikel 4.

Artikel 3 äger icke tillämpning:

a) , i händelse av »force majeure», då inom ett företag inträffar avbrott

i driften, vilket varit omöjligt att förutse och icke är av periodisk karaktär;
b)

i händelse arbetet avser råämnen eller under bearbetning varande

ämnen, som äro utsatta för snabb försämring och nattarbete är nödvändigt

för att rädda dessa ämnen från eljest oundviklig förlust.

Artikel 5.

I Indien och Siam må regeringen suspendera tillämpningen av artikel 3

i denna konvention med undantag för företag, som äro att anse såsom

fabriker enligt vederbörande lands lagstiftning. Meddelande om varje sådan

suspension skall lämnas till internationella arbetsbyrån.

Artikel 6.

I industriella företag, som äro underkastade inverkan av årstiderna, samt

i varje fall, där särskilda omständigheter lindan tagsvis kräva det, må den i

artikel 2 såsom natt angivna tidrymd inskränkas till tio timmar under sextio

dagar örn året.

Artikel 7.

I länder, där klimatet gör arbete under dagen särskilt ansträngande, må

den tidrymd, som skall anses såsom natt, vara kortare än vad föreskrivits

i ovanstående artiklar, för såvitt kompenserande vilotid beviljas under dagen.

Artikel 8.

Denna konvention äger icke tillämpning å kvinnor, som intaga med ansvar

förenade, ledande befattningar och i vanliga fall ej utföra manuellt arbete.

Artikel 9.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas nationernas

förbunds generalsekreterare och registreras av honom.

Artikel 10.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av generalsekreteraren.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer

registrerats av generalsekreteraren.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

från den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 11.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

registrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds general
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

sekreterare därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem registreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

Artikel 12.

1. Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom en skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom registreras. Uppsägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den registrerats hos sekretariatet.

2. Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående stycke nämnda tioårsperioden gör bruk

av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för

en ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna

artikel föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje

tioårsperiod.

Artikel 13.

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen

en redogörelse för tillämpningen av denna konvention och taga

under övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning

uppföra frågan örn dess revision helt eller delvis.

Artikel 14.

1. I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision

helt eller delvis av förevarande konvention, och den nya konventionen

icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen,

för såvitt denna trätt i kraft, medföra omedelbar uppsägning av förevarande

konvention, oberoende av vad i artikel 12 här ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i

kraft, förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och

innehåll för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den

nya, reviderade konventionen.

Artikel 15.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Förslag till konvention (nr 42) angående ersättning för yrkessjukdomar

(reviderad 1934).

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 4 juni 1934 till sitt adertonde sammanträde
och

beslutit antaga vissa förslag till partiell revision av konventionen

angående ersättning för yrkessjukdomar, antagen av konferensen vid

dess sjunde sammanträde, vilken fråga utgör den femte punkten på

dagordningen för sammanträdet,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majus proposition nr 84.

samt ansett, att dessa förslag böra taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den tjugoförsta dagen i juni år ettusen niohundra trettiofyra

efterföljande förslag till konvention, som skall benämnas »Konvention (reviderad)

angående yrkessjukdomar, 1934»:

Artikel 1.

1. Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att tillförsäkra personer, som falla offer för

yrkessjukdomar, eller deras rättsinnehavare en ersättning, grundad på de

allmänna principerna i den nationella lagstiftningen angående ersättning för

olycksfall i arbete.

2. Denna ersättning skall icke vara lägre än den, som i den nationella

lagstiftningen stadgas för skada till följd av olycksfall i arbete. Med detta

förbehåll skall det stå varje medlem fritt att vid fastställandet i den nationella

lagstiftningen av de villkor, under vilka ersättning för ifrågavarande

sjukdomar skall betalas, och vid tillämpningen på dessa sjukdomar av sin

lagstiftning örn ersättning för olycksfall i arbete vidtaga sådana förändringar

och anpassningar, som kunna synas lämpliga.

Artikel 2.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att anse såsom yrkessjukdomar de sjukdomar och

förgiftningar, vilka framkallas av de i efterföljande förteckning upptagna

ämnen, då dessa sjukdomar eller förgiftningar drabba arbetare, sysselsatta

i yrken, industrier eller förfaranden, som finnas upptagna på motstående

plats i förteckningen, och då desamma härröra från arbete i ett företag, som

är underkastat förut nämnda nationella lagstiftning.

Förteckning1.

Sjukdomar och giftiga ämnen

Motsvarande yrken, industrier och förfaranden

Förgiftning genom bly, dess legeringar

eller föreningar jämte de

direkta följderna därav.

Förgiftning genom kvicksilver, dess

amalgamer eller föreningar jämte

de direkta följderna därav.

Handhavande av mineral, innehållande bly, därunder

inbegripet blyhaltig aska från zinkhyttor.

Smältning av gammal zink och bly i tackor.

Tillverkning av föremål av gjutet bly eller blyhaltiga

legeringar.

Grafiska industrier.

Tillverkning av blyföreningar.

Tillverkning och reparation av elektriska ackumulatorer.

Beredning och användning av emaljer innehållande

bly.

Polering med tillhjälp av blyfilspån eller blyhaltig

tennaska.

Måleriarbete, innefattande beredning eller behandling

av täckande ämnen, kitt eller färgämnen,

innehållande blypigment.

Handhavande av kvicksilvermineral.

Tillverkning av kvicksilverföreningar.

Tillverkning av mätnings- eller laboratorieapparater.

Beredning av råämnen för tillverkning av hattar.

Brännförgyllning.

Användning av kvicksilverpumpar vid tillverkning

av glödlampor.

Tillverkning av knallhattar och tändrör med knall

kvicksilver.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 84.

21

Sjukdomar och giftiga ämnen

Motsvarande yrken, industrier och förfaranden.

Mjältbrandssmitta.

Silikos.med eller utan lungtuberkulos,

för såvitt silikosen är en väsentlig

orsak till arbetsoförmågan eller

döden.

Förgiftning genom fosfor eller dess

föreningar jämte de direkta följderna

därav.

Förgiftning genom arsenik eller dess

föreningar jämte de direkta följderna

därav.

Förgiftning genom bensel eller dess

homologer eller deras nitro- eller

aminoderivater jämte de direkta

följderna därav.

Förgiftning genom lia! ogen derivater

av kolväten utav den alifatiska

serien.

Patologiska rubbningar, förorsakade

av:

a) radium eller andra radioaktiva

ämnen;

b) X-strålar.

Primär hudkräfta (epiteliom).

Arbete, som medför beröring med mjältbrandssmittade

djur.

Handhavande av kvarlevor av djur, inbegripet

hudar, klövar, bovar och born.

Lastning och lossning eller transport av varor.

Industrier eller förfaranden, som enligt den nationella

lagstiftningen medföra risk för silikos.

Alla förfaranden, som innebära framställning, frigörande

eller användning av fosfor eller dess

föreningar.

Alla förfaranden, som innebära framställning, frigörande

eller användning av arsenik eller dess

föreningar.

Alla förfaranden, som innebära framställning, frigörande

eller användning av bensol eller dess

homologer eller deras nitro- eller aminoderivater.

Alla förfaranden, som innebära framställning, frigörande

eller användning av sådana halogenderivater

av kolväten utav den alifatiska serien,

vilka angivas i den nationella lagstiftningen.

Alla förfaranden, som utsätta arbetaren för inverkan

av radium, radioaktiva ämnen eller Xstrålar.

Alla förfaranden, som innebära handhavande eller

användning av tjära, beck, jordbeck, mineraloljor

eller paraffin eller av föreningar, produkter

eller avfall av dessa ämnen.

Artikel 3.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas nationernas

förbunds generalsekreterare och registreras av honom.

Artikel 4.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av generalsekreteraren.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer

registrerats av generalsekreteraren.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

från den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 5.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

registrerats hos sekreteriatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem registreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

Artikel 6.

1. Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan fem år

förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

densamma genom en skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

oell av honom registreras. Uppsägningen träder icke i kraft

förrän ett år efter det den registrerats hos sekretariatet.

2. Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett

år efter utgången av den i föregående stycke nämnda femårsperioden gör

bruk av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden

för. en ny period av fem år och kan därefter, med iakttagande av de i denna

artikel föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje

femårsperiod.

Artikel 7.

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen

en redogörelse för tillämpningen av denna konvention och taga

under övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning

uppföra frågan örn dess revision helt eller delvis.

Artikel 8.

1. I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision

helt eller delvis av förevarande konvention, och den nya konventionen

icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen,

för så vitt denna trätt i kraft, medföra omedelbar uppsägning av förevarande

konvention, oberoende av vad i artikel 6 här ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder

i kraft, förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och

innehåll för . de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera

den nya, reviderade konventionen.

Artikel 9.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Förslag till konvention (nr 43) angående arbetstiden i automatiska

fönsterglasbruk.

_ Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 4 juni 1934 till sitt adertonde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående arbetstiden i automatiska

fönsterglasbruk, vilken fråga utgör den tredje punkten på dagordningen

för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den tjugoförsta dagen i juni år ettusen niohundra trettiofyra

efterföljande förslag till konvention, som skall benämnas »Fönsterglasbrukskonventionen,

1934»:

Artikel 1.

1. Denna konvention äger tillämpning å personer, som i varandra avlösande

skift arbeta med nödvändigtvis kontinuerliga förrättningar i fönster
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majus proposition nr 84.

glasbruk, vilka med tillhjälp av automatiska maskiner framställa fönsterglas

eller annat glas med samma egenskaper och skiljande sig från fönsterglaset

allenast i avseende å tjocklek och övriga dimensioner

2. Såsom nödvändigtvis kontinuerlig är att anse varje förrättning, som

med hänsyn till den automatiska och kontinuerliga tillförseln av smält glas

och maskinernas gång nödvändigtvis måste utföras utan avbrott vid någon

tid på dagen eller natten eller i veckan.

Artikel 2.

1. De personer, å vilka denna konvention äger tillämpning, skola sysselsättas

enligt ett system, som innebär användande av minst fyra skiftlag.

2. Dessa personers arbetstid må icke i medeltal överskrida fyrtiotvå

timmar i veckan.

3. Nämnda medeltal skall beräknas med hänsyn till en tidrymd, som icke

överskrider fyra veckor. .

4. Varaktigheten av ett arbetsskift får icke överskrida åtta timmar.

5’ Varaktigheten av vilotiden mellan två skift för samma skiftlag må

icke understiga sexton timmar; denna tidslängd må dock, där så är nödigt,

förkortas vid tiden för den periodiska växlingen av skiftlagens timplan.

Artikel 3.

1. De i artikel 2 momenten 2, 3 och 4 föreskrivna begränsningarna kunna

överskridas och den i moment 5 stadgade viloperioden kan förkortas,_ men

endast i den mån så är nödvändigt till undvikande av allvarlig rubbning av

företagets normala drift:

a) i fall av inträffad eller hotande olyckshändelse, 1 fall trängande

arbete måste utföras å maskiner eller andra driftsinrättningar eller i fall

av »force majeure»,

b) för att möta oförutsedd frånvaro av en eller flera medlemmar av

ett skiftlag. . ...

2. Lämplig gottgörelse för de övertidstimmar, som utgjorts jämlikt denna

artikel, skall givas på sätt, som bestämmes av den nationella lagstiftningen

eller genom avtal mellan vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer.

Artikel 4.

För att underlätta en effektiv tillämpning av denna konvention bör varje

arbetsgivare: _ ... ...

a) medelst anslag, anbragta på i ögonen fallande sätt 1 anläggningen

eller på andra lämpliga ställen, eller på annat, av vederbörande myndighet

godkänt sätt tillkännagiva de tider, då arbetet för varje skiftlag

börjar och slutar;

b) sedan timplanen tillkännagivits ej förändra den utom pa sådant

sätt och med sådant meddelande, som vederbörande myndighet godkänt;

c) på sätt, vederbörande myndighet godkänt, i en liggare anteckna

alla övertidstimmar, som utgjorts enligt artikel 3, ävensom den därför

givna gottgörelsen.

Artikel 5.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas nationernas

förbunds generalsekreterare och registreras av honom.

Artikel 6.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av generalsekreteraren.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer

registrerats av generalsekreteraren.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

från den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 7.

Så. snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

registrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem registreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

Artikel 8.

1. Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år

förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom en skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom registreras. Uppsägningen träder icke i kraft

förrän ett år efter det den registrerats hos sekretariatet.

2. Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående stycke nämnda tioårsperioden gör bruk

av den_ i denna, artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för en

ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel

föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje tioårsperiod.

Artikel 9.

Vid utgången av värjo tidrymd av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen

en redogörelse för tillämpningen av denna konvention och taga

under övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning

uppföra frågan örn dess revision helt eller delvis.

Artikel 10.

1. I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision

helt eller delvis av förevarande konvention, och den nya konventionen

icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen,

för såvitt denna trätt i kraft, medföra omedelbar uppsägning av förevarande

konvention, oberoende av vad i artikel 8 här ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i

kraft, förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och

innehåll för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den

nya, reviderade konventionen.

Artikel 11.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts -proposition nr 84.

25

Förslag till konvention (nr 44) om tillförsäkrande åt ofrivilligt

arbetslösa av ersättning eller understöd.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve oell där samlats den 4 juni 1934 till sitt adertonde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående arbetslöshetsförsäkring

och olika former av hjälp åt arbetslösa, vilken fråga utgör den andra

punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den tjugotredje dagen i juni år ettusen niohundra trettiofyra

efterföljande förslag till konvention, som skall benämnas »Arbetslöshetskonvention,

1934»:

Artikel 1.

1. Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att upprätthålla ett system, som tillförsäkrar

personer, vilka äro ofrivilligt arbetslösa och å vilka denna konvention äger

tillämpning:

a) en »ersättning», d. v. s. en summa, som utbetalas på grund av avgifter,

erlagda med hänsyn till förmånstagarens sysselsättande under ett

obligatoriskt eller frivilligt system; eller

b) ett »understöd», d. v. s. en prestation, som icke är en _ersättning

och ej heller en tilldelning på grund av de allmänna anordningarna för

hjälp åt medellösa men som kan utgöra gottgörelse för användande till

hjälparbete, ordnat enligt de i artikel 9 angivna villkoren; eller

c) en kombination av ersättning och understöd.

2. Nämnda system kan, förutsatt att det tillförsäkrar alla personer, å

vilka denna konvention äger tillämpning, ersättning eller understöd enligt

första momentet, utgöra:

a) obligatorisk försäkring;

b) frivillig försäkring;

cj en kombination av obligatorisk och frivillig försäkring; eller

d) ett av ovannämnda system, kompletterat med ett hjälpsystem.

3. Det tillkommer den nationella lagstiftningen att angiva de förhållanden,

varunder de arbetslösa i förekommande fall skola övergå från ett ersättningssystem

till ett understödssystem.

Artikel 2.

1. Denna konvention äger tillämpning å alla personer, som vanligen äro

sysselsatta mot avlöning.

2. Värjo medlem äger likväl att i sin nationella lagstiftning stadga de

undantag, som den finner nödiga beträffande:

a) tjänstefolk;

b) hemarbetare;

c) arbetare, som äro stadigvarande anställda i regeringens, en lokal

myndighets eller ett allmännyttigt företags tjänst;

d) icke manuella arbetare, vilkas arbetsförtjänst av vederbörande myndighet

prövas nog hög att möjliggöra för dem att själva skydda sig mot

risken nv arbetslöshet;

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majus proposition nr 84.

e) arbetare, vilkas sysselsättning har säsongkaraktär, för såvitt säsongens

varaktighet normalt understiger sex månader och vederbörande i

vanliga fall icke under den återstående delen av året lia annan sysselsättning,

som täckes av denna konvention;

f) unga arbetare, som ej ännu uppnått viss ålder;

g) arbetare, som överskridit viss ålder och åtnjuta avskeds- eller ålderdomspension;
h)

personer, som allenast tillfälligt eller ersättningsvis användas till

arbete, som täckes av denna konvention;

i) medlemmar av arbetsgivarens familj;

j) exceptionella kategorier av arbetare, beträffande vilka särskilda

omständigheter göra det onödigt eller omöjligt att tillämpa denna konventions

bestämmelser.

3. Medlemmarna böra i sina årliga rapporter rörande tillämpningen av

denna konvention uppgiva de undantag, som de stadgat med stöd av nästföregående

moment.

4. Denna konvention äger icke tillämpning på sjömän, fiskare, som idka

havsfiske, eller jordbruksarbetare, sådana som dessa kategorier kunna komma

att definieras av den nationella lagstiftningen.

Artikel 3.

I fall av partiell arbetslöshet skall ersättning eller understöd tilldelas

sådana arbetslösa, vilkas sysselsättning minskats på ett sätt, som bestämmes

av den nationella lagstiftningen.

Artikel 4.

Rätten att uppbära ersättning eller understöd kan göras beroende av, att

den sökande uppfyller följande villkor:

a) vara arbetsför och oförhindrad att åtaga sig arbete;

b) vara inskriven vid en offentlig arbetsförmedlingsbyrå eller annan,

av vederbörande myndighet godkänd arbetsförmedlingsbyrå och, med

förbehåll för undantag och villkor, som kunna föreskrivas av den nationella

lagstiftningen, regelbundet besöka åsyftade byrå;

c) efterkomma alla övriga föreskrifter, som av den nationella lagstiftningen

kunna utfärdas till utrönande, örn han uppfyller villkoren för

erhållande av ersättning eller understöd.

Artikel 5.

Rätten att uppbära ersättning eller understöd kan göras beroende av

andra villkor eller ogiltighetsgrunder och särskilt de, som angivas i artiklarna

6, 7, 8, 9, 10, 11 och 12. Andra villkor eller ogiltighetsgrunder än de, som

angivas i nämnda artiklar, böra meddelas i de av medlemmarna avgivna

årliga rapporterna angående tillämpningen av denna konvention.

Artikel 6.

Rätten att uppbära ersättning eller understöd kan göras beroende av en

väntetid, innebärande:

a) erläggandet av ett visst antal avgifter under en bestämd tidrymd,

som föregår sökandet av ersättning eller arbetslöshetens början;

b) av denna konvention täckt sysselsättning under en bestämd tidrymd,

som föregår sökandet av ersättning eller understöd eller ock arbetslöshetens

början; eller

c) en kombination av ovan angivna alternativ.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

27

Artikel 7.

Rätten att uppbära ersättning eller understöd kan göras beroende av en

karenstid, vars varaktighet och tillämpningsvillkor böra fastställas av den

nationella lagstiftningen.

Artikel 8.

Rätten att uppbära ersättning eller understöd kan göras beroende av deltagande

i en kurs för yrkes- eller annan undervisning.

Artikel 9.

Rätten att uppbära ersättning eller understöd kan göras beroende av mottagande

på villkor, som bestämmas av den nationella lagstiftningen, av sysselsättning

med hjälparbete, anordnat av offentlig myndighet.

Artikel 10.

Den sökande kan för skälig tidrymd frånkännas rätten till ersättning eller

understöd, örn han vägrar antaga lämplig sysselsättning. Såsom lämplig

skall dock icke anses:

a) sysselsättning, vars antagande skulle medföra vistelse i en trakt,

där det icke finnes tillgång på lämplig bostad;

b) sysselsättning, för vilken den erbjudna lönen är lägre eller övriga

anställningsvillkor sämre:

1) än vad den sökande skäligen kunnat förvänta med hänsyn till

de villkor, han i regel erhållit i sitt vanliga yrke och i den trakt,

där han i allmänhet varit sysselsatt, eller som han skulle erhållit,

örn han fortsatt att vara på sådant sätt sysselsatt (då fråga är örn

sysselsättning, erbjuden i det yrke och i den trakt, där den sökande

senast vanligen varit sysselsatt);

2) än den vid tidpunkten i fråga allmänt tillämpade nivån inom

det yrke och i den trakt, där sysselsättningen är erbjuden (i alla

övriga fall);

c) sysselsättning, som är ledig till följd av arbetsinställelse på grund

av arbetstvist;

d) sysselsättning, vars avvisande på annan grund än förut åsyftade

med hänsyn tagen till alla omständigheter, därunder inbegripen den

sökandes personliga belägenhet, icke kan anses oskäligt.

2. Den sökande kan för skälig tidrymd frånkännas rätten till ersättning

eller understöd:

a) örn han förlorat sin sysselsättning såsom direkt följd av arbetsinställelse

på grund av arbetstvist;

b) örn han förlorat sin sysselsättning till följd av eget felande eller

örn han lämnat den frivilligt utan tillfyllestgörande skäl;

c) örn han på bedrägligt sätt sökt erhålla ersättning eller understöd;

d) örn han icke för finnande av arbete ställer sig till efterrättelse de

anvisningar, som meddelats honom av en byrå för offentlig arbetsförmedling

eller annan vederbörande myndighet, eller om vederbörande

myndighet finner, att han avhållit sig från eller försummat att begagna

sig av skäligt tillfälle att erhålla lämplig sysselsättning.

3. Varje sökande, som, då han lämnat sin sysselsättning, på grund av

sitt arbetsavtal av arbetsgivaren mottagit en gottgörelse, som väsentligen

motsvarar hans förlust av arbetsförtjänst under en viss tidrymd, kan för

denna tidrymd frånkännas rätten till ersättning eller understöd. En av den

nationella lagstiftningen föreskriven avskedsersättning må likväl icke anses

såsom dylik gottgörelse.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majus proposition nr 84.

Artikel 11.

Rätten att uppbära ersättning eller understöd kan begränsas att gälla för

viss tidrymd, som dock i vanliga fall icke får understiga 156 och i intet

fall 78 arbetsdagar för år.

Artikel 12.

1. Utgivandet av ersättning skall icke vara beroende av den sökandes

behov.

2. Rätten att uppbära understöd kan göras beroende av ett konstaterande,

på sätt som bestämmes av den nationella lagstiftningen, av ett tillstånd av

behov för den sökande.

Artikel 13.

1. Ersättning bör betalas kontant, men tilläggsprestationer, avsedda att

underlätta den arbetslöses återförande till arbete, kunna utgivas in natura.

2. Understöd må utgivas in natura.

Artikel 14.

Domstolar eller andra behöriga myndigheter skola, i överensstämmelse

med den nationella lagstiftningen, upprättas för avgörande av frågor, som

väckas genom ansökningar örn ersättning eller understöd, gjorda av personer,

å vilka denna konvention äger tillämpning.

Artikel 15.

1- Den sökande kan frånkännas rätten till ersättning eller understöd för

varje tidrymd, varunder han är bosatt utomlands.

2. Ett särskilt system må upprättas för gränsbor, som ha sitt arbetsställe

inom ett land och sitt hemvist inom ett annat.

Artikel 16.

Utlänningar skola äga rätt till ersättningar och understöd under samma

villkor som landets egna medborgare. Yarje medlem äger likväl förvägra

medborgare hos medlem eller i stat, sorn icke är bunden av denna konvention,

likställighet med egna medborgare i fråga om utbetalningar från fonder,

till vilka den sökande icke bidragit.

Artikel 17.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas nationernas

förbunds generalsekreterare och registreras av honom.

Artikel 18.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av generalsekreteraren.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer

registrerats av generalsekreteraren.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

från den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 19.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

registrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem registreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 84.

29

Artikel 20.

1. Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan fem år

föi-flutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom en skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom registreras. Uppsägningen träder icke i kraft

förrän ett år efter det den registrerats hos sekretariatet.

2. Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående stycke nämnda femårsperioden gör bruk

av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden fölen

ny period av fem år och kan därefter, med iakttagande av de i denna

artikel föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje

femårsperiod.

Artikel 21.

Vid utgången av varje tidrymd av fem år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen

en redogörelse för tillämpningen av denna konvention och taga

under övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning

uppföra frågan örn dess revision helt eller delvis.

Artikel 22.

1. I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision

helt eller delvis av förevarande konvention, och den nya konventionen

icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen,

för såvitt denna trätt i kraft, medföra omedelbar uppsägning av förevarande

konvention, oberoende av vad i artikel 20 här ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder

i kraft, förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och

innehåll för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera

den nya, reviderade konventionen.

Artikel 23.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Rekommendation (ur 44) angående arbetslöshetsförsäkring och olika

former av hjälp åt arbetslösa.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 4 juni 1984 till sitt adertonde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående arbetslöshetsförsäkring

och olika former av hjälp åt arbetslösa, vilken fråga utgör den andra

punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den tjugotredje dagen i juni år ettusen niohundra trettiofyra

efterföljande rekommendation:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majus proposition nr 84.

Konferensen,

som antagit ett förslag till konvention, vilken tillförsäkrar ofrivilligt

arbetslösa ersättning eller understöd;

och som anser, att detta konventionsförslag angiver de minimivillkor,

vilka varje försäkrings- eller hjälpsystem beträffande arbetslöshet måste uppfylla;
och

som vidare anser det vara önskvärt att fastslå några allmänna principer,

vilka erfarenheten visat vara bäst ägnade att främja en tillfredsställande

organisation av arbetslöshetsförsäkring och hjälp åt arbetslösa;

hemställer till varje medlem att taga under övervägande följande principer

och regler:

1. I länder, där det icke finnes något system av obligatorisk försäkring

mot arbetslöshet, böra åtgärder vidtagas till införande snarast möjligt av

ett sådant system.

2. I länder, där ett system av obligatorisk eller frivillig försäkring mot

arbetslöshet är verksamt, bör ett kompletterande hjälpsystem upprättas till

förmån för personer, som uttömt sin rätt till ersättning samt i vissa fall

även för dem, som ännu icke förvärvat sådan rätt; detta system bör vila på

annan grund än de vanliga anordningarna för hjälp åt obemedlade.

3. Varje system, som innebär utgivande åt arbetslösa av ersättning eller

understöd, bör omfatta icke blott personer, som äro fullständigt arbetslösa,

utan även sådana, vilkas arbetslöshet är partiell.

4. a) Försäkrings- och hjälpsystemen beträffande arbetslöshet böra snarast

möjligt tillämpas på varje person, som sysselsättes enligt ett arbetsavtal,

ävensom på varje person, som sysselsättes enligt ett lärlingsavtal, föreskrivande

kontant betalning. I fall då undantag från denna regel synas

oundgängliga, böra de begränsas till ett strängt minimum.

b) Förmånstagarna under ifrågavarande system böra omfattas av försäkringen

eller tillgodonjuta hjälpen ända till den ålder, då de bliva

berättigade att uppbära ålderdomspension.

c) I fall svårigheter skulle möta tillämpningen av de allmänna reglerna

för arbetslöshetsförsäkring på en speciell grupp av arbetare, böra

särskilda anordningar vidtagas för att möjliggöra försäkring av dessa

arbetare. Dessa särskilda anordningar böra bl. a. syfta till att möjliggöra,

att man med erforderlig säkerhet skall kunna konstatera förekomsten

av arbetslöshet och anpassa ersättningen efter arbetarnas normala

arbetsförtjänst.

d) I möjligaste mån och särskilt då tillfredsställande kontrollåtgärder

kunna tillämpas, böra särskilda anordningar vidtagas för att i fall av

_ arbetslöshet bringa hjälp åt ekonomiskt svaga, självständiga arbetare.

5. Då det finnes lämpligt fastställa ett avlöningsmaximum till begränsning

av försäkringsplikten, böra ej på denna grund uteslutas andra arbetare

än sådana, som uppbära en avlöning, som är tillräckligt hög att sätta dem

i stånd att själva skydda sig mot risken för arbetslöshet. Det slutliga målet

är nämligen att under försäkringen inbegripa alla arbetare, manuella och

icke manuella, oavsett deras avlöning.

6. Den väntetid, som medgives i konventionsförslaget, bör ej överskrida

26 veckors användande i en sysselsättning, som täckes av det gällande systemet,

eller erläggandet av 26 veckoavgifter eller motsvarande värde under de tolv

månader, som föregå sökandet av ersättning, eller alternativt 52 veckors sådan

sysselsättning eller erläggandet av 52 veckoavgifter eller motsvarande

värde under de tjugofyra månader, som föregå sökandet av ersättning.

7. Den tidrymd, varunder ersättning enligt den nationella lagstiftningen

skall utgivas, bör vara så lång, som systemets soliditet medgiver, och varje

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84. 31

ansträngning bör göras att utgiva understöd, så länge sökanden har behov

därav.

8. Med förbehåll för vad som rörande partiellt arbetslösa föreskrives i

konventionsförslagets artiklar 3 och 7 samt i denna rekommendations moment

3, bör den karenstid, som konventionsförslaget medgiver, icke överskrida

åtta dagar för varje arbetslöshetsperiod.

9. Då det gäller att avgöra, huruvida en åt en sökande erbjuden sysselsättinom

annat yrke, än det han förut utövat, utgör eu »lämplig sysselsättning»,

vars avvisande kan för honom medföra av konventionen medgiven diskvalificering,

böra beaktas vederbörandes tjänstetid inom föregående sysselsättning,

hans utsikter att där åter finna arbete, hans yrkesutbildning och hans

lämplighet för det föreslagna arbetet.

10. Frånkännande av rätten till ersättning eller understöd i fall av förlust

av sysselsättning till följd av arbetsinställelse på grund av arbetstvist

bör icke tillämpas i andra fall, än där sökanden är direkt intresserad i

tvisten, och bör denna verkan alltid upphöra, när arbetsinställelsen upphör.

11. a) Skyldighet att deltaga i en kurs för yrkes- eller annan undervisning,

av vars fullgörande konventionen medgiver att rätten till ersättning

eller understöd göres beroende, bör icke åläggas i andra fall, än

då den arbetslöse därav bör kunna draga fördel i fysiskt eller psykiskt

avseende eller med hänsyn till sin yrkes- eller allmänna duglighet.

b) Då skyldighet ålägges arbetslös att antaga sysselsättning med hjälparbete,

böra beaktas den arbetslöses ålder, hälsotillstånd och förut utövade

yrke ävensom hans lämplighet för arbetet i fråga.

c) Såsom hjälparbeten må endast anses arbeten av exceptionell och

övergående natur, vilka anordnas av offentlig myndighet med anlitande

av medel, som särskilt anslagits till understöd åt arbetslösa.

12. En del av de medel, som anslagits till arbetslöshetsunderstöd, bör

kunna användas till att underlätta de arbetslösas återförande i arbete, t. ex.

genom yrkes- eller annan undervisning eller bestridande av kostnaderna för

transport av arbetslösa, som finna sysselsättning i annan trakt, än där de

äro bosatta.

13. Försäkringskassornas finansiella ställning bör periodiskt undersökas

av vederbörande myndighet till säkerställande såvitt möjligt av deras soliditet

och jämvikten mellan deras utgifter och inkomster. Systemets finansiella

organisation bör såvitt möjligt vara sådan, att systemet är i stånd att uthärda

övergående växlingar i sysselsättningens omfattning utan förändring

av systemets tillämpningsvillkor.

14. En krisfond bör upprättas till säkerställande under tider av särskilt

svår arbetslöshet av utgivandet av de ersättningar eller understöd, som föreskrivas

oi den nationella lagstiftningen.

15. Åtgärder böra vidtagas för att bereda representanter för avgiftsbetalarna

delaktighet i försäkringssystemens förvaltning.

16. Lika behandling bör i förekommande fall tillämpas icke blott beträffande

medborgare i medlemsstater, bundna av konventionen, utan jämväl i

avseende å medborgare i medlemsstater eller andra stater, som utan att

ha ratificerat konventionen, effektivt tillämpa dess bestämmelser.

17. Staterna böra genom ömsesidiga överenskommelser med sina grannstater

reglera de villkor, under vilka ersättningar och understöd skola utgivas

till sådana arbetslösa i gränstrakter, som ha sitt hemvist inom ett land

och sitt arbetsställe inom ett annat.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.