Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m

1935-01-25 · 46 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 45 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:89, Med förslag till förordning om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition vr 89.

1

Nr 89.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.; given

Stockholms slott den 25 januari 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över bandelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till förordning om kontroll över

tillverkningen av krigsmateriel m. m.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Fritjof Ekman.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 89.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Martts proposition nr 89.

Förslag

till

förordning om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 *.

Ej må någon bedriva tillverkning av krigsmateriel i riket utan att Konungen

därtill givit tillstånd. Sådant tillstånd må, såvitt icke fråga är

allenast örn tillverkning i ringa omfattning, icke meddelas annan än svensk

medborgare, svenskt handelsbolag, däri ej finnes utländsk bolagsman, eller

svenskt aktiebolag, vars aktier äro ställda till viss man och i vars

bolagsordning intagits förbehåll, som avses i 2 § lagen den 30 maj 1916

(nr 156) örn vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller

gruva eller aktier i vissa bolag m. m. Tillstånd meddelas tills vidare

och må av Konungen återkallas, när skäl därtill äro.

Vad med krigsmateriel i denna förordning förstås, därom förordnar

Konungen.

Denna förordning äger icke tillämpning på kronans fabriker, verkstäder

eller förråd.

2 $.

Ansökan örn tillstånd att bedriva tillverkning av krigsmateriel skall

innehålla uppgift örn det ställe, varest tillverkningen skall äga rum, och

det eller de slag av krigsmateriel, sökanden ämnar tillverka.

Vid beviljande av tillstånd meddelar Konungen de föreskrifter och

villkor, som kunna finnas erforderliga för tillståndets åtnjutande.

3 §.

Tillverkning av krigsmateriel skall på sätt nedan sägs stå under kontroll

av den myndighet Konungen bestämmer.

Närmare föreskrifter angående denna myndighets organisation och

verksamhet meddelas av Konungen.

4 §.

Det åligger tillverkare av krigsmateriel att enligt de närmare föreskrifter,

som av Konungen meddelas, till kontrollmyndigheten avlämna

på tro och heder avgiven deklaration rörande av honom bedriven tillverkning

av krigsmateriel.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

5 §.

Tillverkare av krigsmateriel skall hålla sina handelsböcker med tillhörande

handlingar, såvitt de avse tillverkning av krigsmateriel, tillgängliga

för kontrollmyndigheten.

Sådan tillverkare åligger vidare att för tillsyn bereda kontrollmyndigheten

tillhörande tjänsteman närhelst han det fordrar tillträde till fabrik,

där tillverkning av krigsmateriel bedrives, att meddela kontrollmyndigheten

alla av densamma begärda upplysningar angående inneliggande

beställningar, tillverkningen samt därmed sammanhängande förhållanden

ävensom att i övrigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som

av Konungen eller kontrollmyndigheten meddelas för erhållande av en

betryggande kontroll över det behöriga fullgörandet av deklarationsplikten

samt uppfyllandet i övrigt av meddelade föreskrifter och villkor.

6 $.

Till bestridande av kostnaderna för kontrollmyndighetens organisation

och verksamhet skall tillverkare av krigsmateriel årligen erlägga bidrag

enligt bestämmelser, som meddelas av Konungen. Detta bidrag utgår

efter visst för samtliga tillverkare lika förhållande till det fakturerade

värdet av försåld krigsmateriel.

7 §.

Konungen må förordna, att verksamhet här i riket såsom agent för tillverkare

av krigsmateriel icke må utövas utan Konungens tillstånd.

Har sådant förordnande givits, åge Konungen vid beviljande av tillstånd

meddela de föreskrifter och villkor, vilka kunna finnas erforderliga

för tillståndets åtnjutande.

8 §.

Tillverkar någon utan att därtill hava erhållit behörigt tillstånd krigsmateriel,

straffes med dagsböter eller fängelse och havé förverkat vad

som olovligen tillverkats.

Äro omständigheterna synnerligen mildrande, åge rätten pröva, huruvida

egendomen skall vara förverkad.

Kan egendom, som förklarats förverkad, ej tillrättaskaffas, skall dess

värde gäldas.

9 §.

Underlåter den, som erhållit tillstånd att bedriva tillverkning av krigsmateriel,

att ställa sig till efterrättelse vad enligt denna förordning eller

med stöd av densamma meddelade föreskrifter åligger honom; eller

avgiver han i deklaration eller eljest angående omständigheter, varom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

det jämlikt denna förordning åligger honom att lämna upplysning, mot

bättre vetande oriktig eller ofullständig uppgift,

straffes med dagsböter.

10 §.

Ämbets- eller tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende,

som i denna förordning avses, erhållit del av bokföring, handling eller

upplysning, som i 5 § sägs, må ej i vidare mån än som påkallas av hans

tjänsteutövning yppa affärsförhållande, varom han sålunda erhållit

kännedom.

11 §.

Den som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot

denna förordning, fortsätter samma förseelse, skall, när han därtill varder

lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och

delgivits fällas till särskilt ansvar.

12 $.

Åtal för förseelse mot denna förordning anhängiggöres vid allmän domstol.

Förseelse, som i 8 eller 9 § avses, åtalas av allmän åklagare efter angivelse

av kontrollmyndigheten.

13 §.

Böter, som utdömas enligt denna förordning, samt egendom, som är förverkad,

ävensom belopp, som utgives i stället för dylik egendom, tillfalla

kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt

allmän strafflag.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1935.

Vill den, som vid tiden för förordningens ikraftträdande bedriver tillverkning

av krigsmateriel, fortsätta rörelsen, skall han senast den 30 september

1935 göra ansökan som i 2 § sägs. Utan särskilt tillstånd må rörelsen

därefter fortsättas till dess ansökningen prövats.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 89.

5

Utdrag av protokollet över handelsär enden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 januari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Sandlek, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för

försvars- och finansdepartementen:

Vid redogörelse för de frågor, som tillhöra regleringen för budgetåret

1935/1936 av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, anmälde jag,

att särskilt tillkallade sakkunniga avgivit förslag rörande kontrollen av

krigsmaterielproduktionen inom Sverige och att de sakkunnigas förslag

borde genom särskild proposition föreläggas innevarande års riksdag. I

statsverkspropositionen hava under handelsdepartementet upptagits vissa

anslagsposter, vilka hava avseende å den ifrågasatta kontrollverksamheten.

Jag ber nu att få upptaga frågan örn erforderliga författningsbestämmelser

i detta ämne.

Inledning.

Enligt statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 4 november

1932 anförde statsministern vid föredragningen av frågan örn igångsättande

av utredning rörande kontroll över krigsmaterielproduktionen

bland annat följande:

Alltsedan världskriget hade i vårt land exportförbud varit rådande

för olika slag av krigsmateriel. Från detta förbud ägde Kungl. Maj:t

medgiva licens och förbudets uppgift vore väsentligen att möjliggöra en

viss kontroll över exporten av dylik materiel. Numera hade detta licenssystem

anpassats efter en internationell konvention — »vapenhandelskonventionen»

— rörande kontroll av den internationella handeln med vapen,

ammunition och krigsmateriel, dagtecknad den 17 juni 1925, vilken konvention

utarbetades på initiativ av Nationernas förbund och undertecknats

av åtskilliga stater, däribland Sverige, men ännu ej blivit av erforderligt

antal stater ratificerad. Syftet med denna konvention vore framför

allt att förebygga utförsel av krigsmateriel till andra än statliga

myndigheter eller av dem godkända enskilda mottagare i främmande land

samt att åstadkomma en viss publicitet i avseende å den internationella

handeln med krigsmateriel. I samband med internationella överlägg
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majda proposition nr 89.

ningar om kontroll över utrikeshandeln med krigsmateriel hade även

uppmärksammats det ännu betydelsefullare problemet om kontroll över

tillverkningen av sådan materiel. Såsom framhållits i Kungl. Marits

proposition nr lil till 1930 års riksdag hade antagandet av vapenhandelskonventionen

vid 1925 års internationella konferens i ämnet förbundits

med den uttryckliga förklaringen, att konventionen borde efterföljas av

ett avtal rörande kontroll och publicitet beträffande tillverkningen av

krigsmateriel. Men redan tidigare hade sistnämnda fråga varit föremål

för utredning inom Nationernas förbund. Utgångspunkten för hela

problemets upptagande till undersökning hade varit en bestämmelse i

akten för Nationernas förbund, vilken gåve uttryck för de till förbundet

anslutna staternas principiella syn på problemet och på riktlinjerna för

dess lösande. Artikel 8 moment 5 i förbundsakten innehölle följande

principförklaring: »Förbundets medlemmar, som äro eniga örn att tillverkningen

genom enskilda företag av ammunition och krigsmateriel

Siver anledning till allvarliga betänkligheter, uppdraga åt rådet att taga

under övervägande, huru de skadliga verkningarna av sådan enskild tillverkning

må kunna förebyggas, varvid behörig hänsyn skall tagas till de

behov, som förefinnas hos sådana medlemmar av förbundet, som icke äro

i stånd att själva tillverka den ammunition och krigsmateriel, som är

erforderlig för deras säkerhet.» Att krigsmaterielindustrien inom vissa

länder haft ett ödesdigert inflytande å den händelseutveckling, som ledde

tili världskriget, torde efter allt som därom framkommit icke kunna bestridas.

När det under senare år gällt att finna utvägar att kontrollera

de i denna industri förankrade enskilda intressena och förebygga inflytelser

från rustningsindustrien på staternas politik, hade dock utpräglade

meningsskiljaktigheter gjort sig gällande. Framförda uppslag att

förverkliga nyss citerade stadgande i förbundsakten genom förstatligande

av rustningsindustrien eller genom andra effektiva kontrollåtgärder

hade rönt motstånd från skilda håll. Krigsmaterielindustrien hade ju

också i åtskilliga länder en avsevärd betydelse såsom näringsgren, och

denna industri hade mångenstädes även under så svåra depressionstider

som den nuvarande kunnat glädja sig åt oförminskad eller ökad avsättning

av sina produkter. Det officiella motståndet från regeringarnas sida

mot varje verklig begränsning av den fria företagsamheten på detta område

hade under de internationella förhandlingarna visat sig starkare

än som bort kunna väntas med hänsyn till förbundsaktens principbestämmelse

i ämnet. Samtidigt hade dock även en omfattande opinion i

motsatt riktning gjort sig påmind. Även inom de utredningskommittéer,

som enligt Nationernas förbunds uppdrag sysslat med problemet, hade

denna opinion kommit till uttryck.

Efter att hava erinrat om att den då pågående nedrustningskonferensen

den 23 juli 1932 tillsatt en särskild studiekommitté med uppdrag att

på nytt undersöka den sålunda berörda frågan fortsatte statsministern:

Sverige befunne sig bland de länder, som hade en ganska betydande

enskild krigsmaterielindustri. Vid olika tillfällen, då det gällt att från

svensk sida förbereda ståndpunkttagandet till hithörande spörsmål i anledning

av Nationernas förbunds rundfrågor i ämnet, hade av enskilda

och myndigheter gjorts gällande, att några missbruk eller olägenheter

av en okontrollerad enskild krigsmaterielindustri icke försports i vårt

land. Även örn så skulle vara fallet, vore det emellertid uppenbart, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 89. 1

Sverige icke linge undandraga sig att medverka till en kontroll över

krigsmaterielindustrien, som Irån internationell synpunkt vöre önskvärd.

Enligt regeringens mening borde vårt land mera aktivt än dittills lämna

sin medverkan till försöken att på internationell grundval bygga upp ett

effektivt kontrollsystem. Därest ett tillfredsställande förslag framkomme

under nedrustningskonferensens fortsatta arbeten, borde detsamma

från svensk sida stödjas. Det syntes erforderligt att, oavsett huruvida

en internationell konvention kunde åvägabringas under den narmaste

tiden eller icke, vi för egen del vidtoge sådana åtgärder, att iullstanaig

statlig kontroll erkölles över den svenska produktionen av krigsmateriel.

Att till äventyrs enskilda ekonomiska intressen därvid måste iida intrång

kunde ej få vara ett avgörande hinder för anordningar, som ur synpunkten

av en följdriktig fredspolitik påkallades. Beträffande sattet för

genomförande av en kontroll över krigsmaterielindustrien i Sverige kunde

olika möjligheter tänkas. Den säkraste metoden vöre utan tvivel att

_ efter viss övergångstid — införa förbud för enskild tillverkning av

krigsmateriel. Sådan tillverkning skulle därmed bliva föremål för statsmonopol.

Detta system hade under de internationella förhandlingarna i

frågan förordats från flera håll såsom ett nödvändigt led i ett fullt effektivt

internationellt kontrollsystem och helt nyss rekommenderats i en

resolution av den franska deputeradekammaren. Från andra hail hade

ifrågasatts genomförandet på lagstiftningens väg av olika slags garantier,

varigenom viktigare olägenheter av den enskilda tillverkningen

skulle förebyggas och inflytande på de enskilda företagen tryggas.

Slutligen framhöll statsministern, att de sakkunniga borde vid den

utredning, som skulle verkställas, även undersöka, huruvida produktionen

för export borde — vare sig statsmonopol infördes eller ej — av utrikespolitiska

skäl begränsas. Därvid skulle erforderlig hänsyn tågås jämväl

till det försvarspolitiska intresset av en inhemsk tillverkning av

krigsmateriel.

Kungl. Majit bemyndigade chefen för handelsdepartementet att tillkalla

högst tre sakkunniga för att verkställa utredning av frågan i vad

mån och på vad sätt ur kontrollsynpunkt effektiva inskränkningar i den

fria produktionen av krigsmateriel kunde genomföras samt därvid särskilt

undersöka möjligheten och sättet för ett statsmonopols inrättande.

Med stöd därav anmodade jag den 29 november 1932 ledamoten av riksdagens

första kammare överdirektören C. E. Svensson, envoyén E. Oison

Boheman samt överstelöjtnanten K. A. Bratt att verkställa den ifiågakomna

utredningen, därvid Svensson skulle leda utredningsarbetet.

De sålunda utsedda sakkunniga, vilka för sig antogo benämningen

1932 års krigsmaterielberedning, avgåvo den 3 mars 1934 betänkande och

förslag rörande kontrollen av krigsmaterielproduktionen inom Sverige.

Beredningen har meddelat, att Boheman pa grund av vistelse utom riket

icke kunnat deltaga i beredningens arbete annat än under vissa kortare

perioder, senast i september månad 1933, och att lian icke deltagit i utarbetandet

av beredningens yttrande och förslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

1925 års vapenhandelskonvention.

Beträffande den i statsministerns anförande omnämnda vapenhandelskonventionen

vill jag — under hänvisning i övrigt till propositionen

111/1930 — här endast erinra, att ratificering av densamma för Sveriges

vidkommande godkändes av riksdagen år 1930, dock under förbehåll att

konventionens ikraftträdande för Sveriges del skulle göras beroende av

att den trädde i tillämpning samtidigt även för Amerikas Förenta Stater,

Belgien, Italien, Spanien, Storbritannien och Tjeckoslovakien samt

de vapenproducerande stater i övrigt, vilka Kungl. Majit efter prövning

av omständigheterna och med hänsyn till det förhandenvarande läget

kunde finna skäligt angiva. Konventionen har ännu icke ratificerats av

Sverige. Densamma skall träda i kraft fyra månader efter det att den

ratificerats av fjorton stater. Så har dock ännu icke skett.

I samband med nedrustningskonferensen har frågan örn en revision

av konventionens system behandlats och förslag i sådant syfte utarbetats.

Det fortsatta internationella arbetet.

Som i statsministerns anförande framhållits, hade vid tidpunkten för

krigsmaterielberedningens tillkallande trots upprepade försök någon internationell

enighet icke kunnat uppnås ifråga örn förstatligande av den

enskilda rustningsindustrien eller åvägabringande av andra effektiva

kontrollåtgärder beträffande krigsmaterieltillverkningen i de olika länderna.

Under åren 1932 och 1933 diskuterades ifrågavarande spörsmål i samband

med nedrustningskonferensen såväl inom konferensens huvudutskott

som inom dess »kommitté för reglementeringen av handeln med

samt den enskilda och statliga tillverkningen av vapen och krigsmateriel»

och inom en särskild underkommitté för undersökning av krigsmaterieltillverkningen.

I samtliga instanser gjorde sig därvid emellertid alltjämt

betydande meningsskiljaktigheter gällande. Den särskilda underkommitténs

den 17 februari 1933 avgivna rapport utgjorde sålunda egentligen

endast en analys av de motsatta ståndpunkter, som omfattades av

de olika staternas ombud.

Under år 1934 hava däremot vid det förberedande arbetet inom nedrustningskonferensens

vederbörande kommittéer vissa positiva resultat

uppnåtts ifråga örn såväl handeln med som tillverkningen av krigsmateriel.

Inom konferensens underkommitté för krigsmaterieltillverkningen hava

sålunda — med ledning av vissa från en delegation för Amerikas Förenta

Stater framförda synpunkter — i juni 1934 utarbetats nio preliminära

artiklar innebärande förslag till internationell överenskommelse i

ämnet. Artiklarna, som därefter vid sammanträde den 2 juli 1934 be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts proposition nr 89.

handlats av »kommittén för reglementeringen av handeln med samt den

enskilda och statliga tillverkningen av vapen och krigsmateriel», hava

i sak icke mött motstånd från något av de vid sammanträdet närvarande

regeringsomhuden. Sammanlagt voro därvid tjugo stater representerade,

bland dem Sverige, Amerikas Förenta Stater, Belgien, Japan, Frankrike,

Spanien, Storbritannien och Tjeckoslovakien. Den 23 juli 1934 framlades

de preliminära artiklarna av nedrustningskonferensens ordförande för

konferensens huvudutskott, därvid ordföranden, bland annat, särskilt framhöll

önskvärdheten av att artiklarna bleve föremål för ingående granskning

från vederbörande regeringars sida.

De preliminära artiklarna, vilka avse såväl den statliga som den enskilda

handeln med och tillverkningen av krigsmateriel, innehålla i huvudsak

följande: De fördragsslutande staterna påtaga sig, envar inom

sitt område, det fulla ansvaret ifråga om tillverkningen av och handeln

med ifrågavarande materiel. — Staterna förbinda sig att genom erforderliga

lagstiftningsåtgärder trygga kontrollen över sådan tillverkning

och handel. — Såväl för rätten att tillverka krigsmateriel som för utförsel

och införsel av dylik materiel skola erfordras särskilda, av vederbörande

regering meddelade licenser. — Tillverkningslicens, som skall

gälla för viss tid, skall innehålla beskrivning av den krigsmateriel, vars

tillverkning medgivits. Sådan licens skall dessutom föreskriva, att alla

av tillverkaren mottagna beställningar omedelbart skola delgivas vederbörande

regering. — Staterna skola till en ifrågasatt permanent nedrustningskommission

fortlöpande översända dels förteckningar över statsföretag

för krigsmaterieltillverkning dels avskrifter av samtliga licenser,

som meddelas för tillverkning, införsel och utförsel av krigsmateriel,

dels förteckning över av krigsmaterieltillverkare mottagna beställningar

dels ock årligen vissa statistiska uppgifter rörande ifrågavarande tillverkning,

införsel och utförsel. Nedrustningskommissionen skall snarast

möjligt offentliggöra alla uppgifter som sålunda inkomma. — Staterna

skola underkasta sig permanent och automatisk internationell kontroll

ifråga örn efterlevnaden av berörda föreskrifter. — Nyssnämnda kontroll

skall utövas av permanenta nedrustningskommissionen. — Artiklarna

innehålla dessutom vissa stadganden örn rustningsbegränsning o. dyl.,

vilka förutsätta antagandet av en egentlig nedrustningskonvention.

Vid sammanträde i november 1934 med nedrustningskonferensens byrå

har behandlats ett av konferensens ordförande framlagt förslag ifråga örn

programmet för konferensens fortsatta arbeten. Enligt förslaget -— som

föranlett uttryckliga förbehåll från italiensk och österrikisk sida — borde

dessa arbeten tillsvidare inskränkas att avse frågor rörande dels upprättandet

av en permanent nedrustningskommission, dels kontrollen över tillverkningen

av och handeln med vapen och dels publicitet ifråga örn militärbudgeterna.

Vid nämnda sammanträde har därjämte av den amerikanska

delegationen framlagts ett förslag till konvention rörande de två

förstberörda frågorna, i vilket förslag nyss omförmälda »preliminära artiklar»

i allt väsentligt inarbetats, bland annat i form av ett kapitel avseende

»tillverkningen av vapen och krigsmateriel».

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts proposition nr 89.

Åtgärder i vissa främmande länder.

I vissa länder hava statsmakterna, nian att avvakta en definitiv internationell

lösning av hithörande spörsmål, redan vidtagit åtgärder, åsyftande

skärpt statskontroll över den enskilda rustningsindustrien.

I Belgien har sålunda den 3 januari 1933 utfärdats en lag rörande tillverkning

av och handel med vapen m. m., enligt vilken lag, bland annat,

införts deklarationsplikt för tillverkare och försäljare av eldvapen samt

delar och ammunition till eldvapen. I en tillämpningsförordning till

nämnda lag har därefter stadgats, att ifrågavarande deklarationer skola

ingivas till och särskilt registreras hos vederbörande kommunala myndigheter.

I Danmark har den 28 april 1934 utfärdats en lag örn handel med samt

tillverkning och innehav av vapen m. m. Lagen stadgar, bland annat, förbud

mot att utan tillstånd av justitieministern eller den han därtill bemyndigar

upptaga ny tillverkning av vissa kategorier krigsmateriel, huvudsakligen

skjutvapen och ammunition därtill, handgranater, bomber

och dylikt samt sprängämnen.

Hösten 1933 framlades i franska deputeradekammaren ett regeringsförslag

örn »inrättande av kontroll över tillverkning och försäljning av

vapen». Förslaget stadgade förbud mot tillverkning av och handel med

krigsmateriel (definierat med hänvisning till vapenhandelskonventionens

begreppsbestämning) utan tillstånd av vederbörande ministerium. En

särskild tillsyn skulle anordnas vid varje företag genom en representant

för regeringen; denne skulle äga tillgång till fabrikens alla böcker, och

de koncessioneraae företagen skulle lämna fortlöpande uppgifter örn rörelsen

enligt enhetliga regler. Eegeringsförslaget tillstyrktes med få

jämkningar av kammarens finansutskott men har senare avförts från

dagordningen.

Under år 1934 hava under olika ministärer i Frankrike framlagts två

nya lagförslag, avseende bland annat införande av statskontroll beträffande

tillverkningen av vapen och viss ammunition. Det första förslaget

torde numera, efter inträffat ministärskifte, få anses förfallet. Det senare

förslaget avser en lag angående införsel, tillverkning, försäljning peli

innehav av vapen. Ifråga örn tillverkningen stadgar detta förslag, att

envar, som ämnar ägna sig åt fabrikation av vapen, vapendelar, viss

ammunition samt »redskap för angrepp och försvar», skall göra anmälan

därom hos vederbörande departementsprefekt samt vara skyldig

föra en särskild tillverknings- och försäljningsjournal. För tillverkning

av vapen enligt vid franska krigsmakten använd modell skall erfordras

tillstånd från vederbörande försvarsminister. Förslaget Ilar ännu icke

varit föremål för slutlig behandling.

I detta sammanhang torde även böra uppmärksammas, att senaten i

Amerikas Förenta Stater genom beslut den 12 april 1934 tillsatt en sär
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition nr 89.

skild kommitté för undersökning av bland annat ammunitions- oell vapenfirmornas

verksamhet inom landet samt frågan örn upprättandet av

statsmonopol för tillverkning av vapen, ammunition och annan krigsmateriel.

I ett budskap till kongressen den 18 maj samma år har Förenta

Staternas president utlovat, att kommitténs arbete komme att på allt sätt

understödjas av regeringen. Kommitténs verksamhet, som påbörjades i

september 1934, har i huvudsak bedrivits i form av förhör med representanter

för de viktigare krigsmaterielfirmorna inom Amerikas Förenta

Stater. Vid de hittills hållna förhören rörande dessa firmors försäljningsoch

exportmetoder hava åtskilliga uppgifter framkommit, som mäste anses

bekräfta att tillvaron av en okontrollerad privat krigsmaterielindustri

innebär betydande olägenheter och faror. Kommitténs undersökningar,

som väckt stort uppseende i olika länder, hava även uppmärksammats

och kommenterats i svensk press.

En undersökning rörande den privata rustningsindustrien liknande den

i Amerikas Förenta Stater igångsatta har ifrågasatts även i Storbritannien.

I ett anförande i underhuset den 22 november 1934 framhöll sålunda

utrikesministern sir John Simon, att brittiska regeringen vore angelägen

att pröva huruvida icke ett statsmonopol vore ett effektivt medel

att förebygga de eventuella missförhållanden, privat vapentillverkning

kunde medföra. I samband därmed yttrade utrikesministern, att

en undersökning borde gå ut på huruvida det vore praktiskt och önskvärt

att ett statsmonopol upprättades, huruvida det licenssystem, som i

Storbritannien tillämpades med avseende å vapenexporten, vore fullt effektivt

samt huruvida ett uppmuntrande av privata vinster av krigsmaterieltillverkningen

ledde till olämpliga påtryckningar och icke önskvärd

propaganda.

Exportförbudet å krigsmateriel.

I Sverige gällande bestämmelser örn exportförbud å krigsmateriel återfinnas

i kungörelsen den 19 december 1930 (nr 437) angående förbud mot

utförsel från riket av vissa varor, vilken trädde i kraft den 1 januari 1931

och ersatte den då gällande exportförbudskungörelsen av den 20 juni 1918

(nr 411). Den nya författningen innebär huvudsakligen en anpassning i

ämnet till den från och med den 1 januari 1930 gällande tulltaxan med

tillhörande statistisk varuförteckning. Ändringar i och tillägg till 1930

års kungörelse hava företagits genom kungörelser den 3 mars 1933 (nr

67) och den 29 september 1933 (nr 560).

Exportförbudet omfattar även civila luftfartyg samt delar och tillbehör

till luftfartyg. Undantagna äro dock luftfartyg, som gå i yrkesmässig

trafik, eller sådana från utrikes ort till riket anlända luftfartyg av utländsk

nationalitet, varmed luftfart inom svenskt område må äga rum.

Före 1927 avgjordes alla dispenser från nämnda utförselförbud av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

Kungl. Majit från fall till fall (s. k. speciallicenser). Tidsbegränsning av

licenserna förekom endast sällan. Nämnda år tillkommo emellertid vissa

allmänna tillstånd (s. k. generella licenser), varigenom några större industriföretag

erhöllo rätt att till ett antal uppräknade länder utföra sina

under exportförbudet hörande tillverkningar, dock under iakttagande av

särskilda villkor, som med hänsyn till bestämmelserna i 1925 års vapenhandelskonvention

avpassats olika för varor, avsedda för militärt bruk,

för militärt eller civilt bruk eller för enbart civilt bruk.

För närvarande gäller endast ett mycket begränsat fåtal generella licenser,

vilka beviljats av Kungl. Majit under år 1928 och äro meddelade tilis

vidare. Enligt de närmare föreskrifterna kunna emellertid tillstånden,

i vad de avse varor av militär eller militärcivil natur, icke användas för

utförsel, innan en av vederbörande företag till handelsdepartementet för

varje särskilt fall insänd handling med detaljerade uppgifter örn den

förestående leveransen efter granskning i departementet försetts med påteckning

av departementschefen eller utav honom särskilt förordnad person,

att hinder mot utförsel av de i handlingen angivna varorna icke möter.

Vidare hava — med visst undantag — enligt beslut av Kungl. Majit

den 19 december 1930 för tiden från och med den 1 januari 1931 villkoren

för de generella tillstanden skärpts i vissa avseenden för att möjliggöra

en ökad kontroll från handelsdepartementets sida. I anslutning härtill

begränsas numera alltid vid påteckning av insänd handling giltighetstiden

för påteckningen till en efter omständigheterna avpassad kortare

tidrymd av högst omkring tre månader. Innan påteckning enligt meddelat

förordnande verkställes, föredragas för departementschefen de

handlingar, som av företaget åberopas för leveransen. Dessutom äger

vid prövning av förutsättningarna för påteckning samråd rum med utrikesdepartementet.

Enligt de av Kungl. Majit år 1928 meddelade föreskrifterna uppgöres

inom handelsdepartementet efter utgången av varje halvår med ledning

av från tullverket till departementet insända avskrifter av exportangivningsinlagor

en sammanställning av vad som under halvåret utförts på

grund av de generella licenserna. Sammanställningen anmäles därefter

för Kungl. Majit och bilägges statsrådsprotokollet.

Ansökningar örn speciallicenser föredragas inför Kungl. Majit och avgöras,

där fråga är örn affärsmässig utförsel, efter samråd med utrikesdepartementet.

Tidsbegränsning, som tidigare sällan förekom, har lindel

senare år alltid brukat föreskrivas. Vid ansökning örn speciallicens

erfordras motsvarande handlingar som för påteckning enligt generella

licenser. Skillnaden i handläggningen är sålunda huvudsakligen

formell. Enligt Kungl. Majits beslut den 29 september 1933 äger chefen

för handelsdepartementet meddela tillstånd till utförsel av skjutvapen

för jakt eller tävlingsändamål jämte tillhörande ammunition.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

Krigsmaterielberedningens betänkande.

Innebörden av begreppet krigsmateriel.

Det av krigsmaterielberedningen avgivna betänkandet avhandlar till en

början den innebörd, som i föreliggande fall bör givas åt begreppet krigsmateriel.

Beredningen framhåller, att man, då man sökt klarlägga denna

innebörd, haft att välja mellan två metoder: antingen att genom en

allmän definition angiva de egenskaper ett varuslag måste lia för att

räknas såsom krigsmateriel eller att direkt uppräkna de varor, vilka avses

med beteckningen krigsmateriel. De försök, som av beredningen

gjorts att genom en definition åvägabringa en riktig och lämplig avgränsning

av begreppets innebörd, hade visat, att ett tillfredsställande resultat

icke kunde nås på denna väg. Man hade därför måst tillgripa den

andra metoden och upprätta en förteckning på de varuslag, vilka innefattades

i utredningen.

Beredningen har tagit under omprövning i vad mån mer eller mindre

bearbetade halvfabrikat till krigsmateriel i detta sammanhang skulle räknas

såsom dylik materiel ävensom huruvida specialmaskiner för framställning

av krigsmateriel borde medtagas i förteckningen. Beträffande

den förra frågan har beredningen framhållit, att det ur kontrollsynpunkt

skulle vara förmånligt örn även halvfabrikaten kunde inräknas under begreppet

krigsmateriel. Olika skäl talade emellertid emot ett dylikt förfarande.

Särskilt vore därvid att beakta, att vissa halvfabrikat vore

av den beskaffenheten att man ej kunde avgöra, huruvida de bomme

att slutbearbetas till fredsmateriel eller till krigsmateriel. Örn ett dylikt

halvfabrikat skulle underkastas eventuella restriktiva kontrollåtgärder,

skulle jämväl en del av den med krigsmaterieltillverkning icke arbetande

industrien bliva inbegripen under en eventuell tillverkningskontroil

med därav följande uppenbara olägenheter. Beredningen har vid prövning

av skälen för den ena eller andra metoden ansett sig böra begränsa

utredningen till att endast gälla helfabrikaten och sålunda låtit sin utredning

principiellt omfatta färdig krigsmateriel. Beredningen har i utredningen

icke heller medtagit specialmaskiner för krigsmaterieltillverkning,

beroende bland annat på att sådana maskiner förekomme i tämligen ringa

utsträckning.

För att söka fastställa de varuslag, vilka vid utredningen skulle inbegripas

i begreppet krigsmateriel, har beredningen därefter i första hand

granskat vissa redan förefintliga uppräkningar och indelningar av krigsmateriel.

Beredningen har emellertid icke funnit någon av dessa uppräkningar

och indelningar böra läggas till grund för nu ifrågavarande förteckning

av krigsmateriel.

Beredningen har i stället stannat vid att till krigsmateriel räkna de

materielslag, vilka avsåges i förut berörda kungörelse angående förbud

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

mot utförsel ur riket av vissa varor. Det hade nämligen enligt beredningen

synts uppenbart, att det skulle medföra stora fördelar, därest beredningens

undersökningar rörande tillverkningen av krigsmateriel kunde

avse samma varuslag, beträffande vilka åtgärder redan vidtagits inom

vårt land ifråga örn vapen handeln. I stort sett överensstämde även dessa

varuslags rubriker med de i vapenhandelskonventionen uppräknade. Avvikelser

förekomme endast i så måtto, att av de i konventionens kategoriindelning

upptagna varuslagen ett fåtal icke vore underkastat exportförbud

i vårt land.

Krigsniaterielomsättningen i Sverige.

I den följande delen av betänkandet lämnar beredningen först en redogörelse

för den statliga krigsmateriel tillverkningen i Sverige åren 1927—

1931, därpå en redogörelse för den privata krigsmaterieltillverkningen och

exporten av krigsmateriel samt slutligen en sammanfattande översikt över

krigsmaterielomsättningen i Sverige.

Beträffande den statliga krigsmaterieltillverkningen påpekar beredningen,

att den statliga anskaffningen av krigsmateriel i vårt land i

fredstid skedde antingen genom uppköp på den inhemska marknaden eller

i utlandet eller genom tillverkning vid av staten ägda fabriker och verkstäder.

Dessa statens krigsmaterielanläggningar vore dock avsedda att

tjäna flera syften: dels nytillverkning för täckande av landets egna behov,

dels reparation av skadad materiel, dels experiment och nykonstruktionsarbeten,

dels vissa mobiliseringsarbeten, dels slutligen utbildningsverksamhet

av personal. Vid en undersökning rörande statens egna anläggningar

förelåge i vissa avseenden svårigheter att draga en gräns mellan

nytillverknings- och reparationsarbeten. En del verkstäder vore enbart

eller i huvudsak avsedda för det ena eller det andra slaget av verksamhet

och beträffande dessa förelåge inga dylika svårigheter; vid andra

åter förekomme båda verksamhetsgrenarna.

I fråga örn den privata krigsmaterieltillverkningen i Sverige hade det,

enligt vad beredningen framhåller, stött på vissa svårigheter att statistiskt

belysa densamma. Anledningen därtill hade varit bland annat den

förut påvisade svårigheten att noggrant definiera och avgränsa begreppet

krigsmateriel. Det till grund för utredningen liggande statistiska materialet

hade hämtats från kommerskollegii industristatistik, kommerskollegii

handelsstatistik och handelsdepartementets uppgifter rörande beviljade

licenser. Vidare hade uppgifter erhållits från de militära förvaltningsmyndigheterna

angående inköp av krigsmateriel och slutligen hade

de ifrågakommande företagen själva lämnat uppgifter till beredningen.

Industristatistiken grundade sig, påpekar beredningen, på självdeklarationer,

avgivna av olika slags industriföretag enligt fastställda formulär,

av vilka en del upptoge särskilda rubriker för krigsmateriel. Rubri
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

ker saknades emellertid för flera materielslag oell systemet för deklarationernas

uppgörande syntes icke vara fullt tillfredsställande, örn det

gällde att erhålla en fullständig och kontrollerbar statistik över vår krigsmaterieltillverkning.

Beträffande handelsstatistiken anför beredningen, bland annat, följande:
Primärmaterialet

utgjordes av varuanmälningar, avgivna till tullen

från importören och exportören å särskilda blanketter. Nomenklaturen

till denna statistik överensstämde, vad beträffar krigsmateriel, i görligaste

mån med i vapenhandelskonventionens kategoriindelning ingående

rubriker. En fullständig bild av krigsmaterialexporten skulle förmedelst

denna statistik kunna erhållas, därest vederbörligen avgivna yaruanniäxningar

— angivningsinlagor — innehölle riktiga uppgifter rörande det

exporterade godsets beskaffenhet. Någon ingående kontroll över att detta

verkligen vore fallet förelåge emellertid icke.

Yad slutligen angår handelsdepartementets uppgifter erinrar beredningen

örn att dessa i fråga örn de generella licenserna grundade sig på

de uppgifter, som erhållits från tullverket, och att beträffande speciallicenserna,

för vilka sådana uppgifter saknades, det statistiska materialet

grundade sig på de för licensernas erhållande meddelade upplysningarna

angående exporterande företag, varuslag, kvantiteter och exportländer.

Uppgifter angående exportvärden saknades vid speciallicenserna. Beredningen

hade med hänsyn härtill och då sistnämnda statistiks material

grundats på beviljade licenser men dessa icke med säkerhet helt toges i

anspråk av företagen ansett handelsdepartementets exportlicensstatistik

icke fullt belysande för exportens verkliga omfattning.

Av den sammanfattande översikten över krigsmaterielomsättningen i

Sverige framgår, att under femårsperioden 1927—1931 i genomsnitt inom

landet tillverkades för cirka 33 miljoner kronor krigsmateriel per år,

varav vid statens fabriker för omkring 6 miljoner kronor eller omkring

18 procent och vid enskilda fabriker för omkring 27 miljoner kronor

eller omkring 82 procent. Av den inom landet tillverkade materiel en

exporterades för cirka 13 miljoner kronor eller omkring 40 procent,

under det att för omkring 20 miljoner kronor, motsvarande cirka 60

procent, förbrukades inom landet. Staten och utlandet konsumerade ungefär

två femtedelar vardera av denna materiel och enskilda omkring en

femtedel. Dessutom förbrukades i Sverige en importerad kvantitet av omkring

3 miljoner kronors värde.

Sveriges totalexport åren 1927—1931 uppgick till i genomsnitt 1.5 miljarder

kronor årligen. Härav kom på krigsmaterielexporten cirka 13 miljoner

kronor eller cirka 1 procent av den totala. Då vår industriella årsproduktion

under samma tid uppgick till 4.7 miljarder kronor, utgjorde

krigsmateriel till vejkningen med 33 miljoner kronor sålunda 0.7 procent

av denna summa. Rörande Sveriges internationella betydelse som vapenproducerande

land har av beredningen, med hänsyn till att hithörande sta
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj-.ts proposition nr 89.

tistiska material är synnerligen bristfälligt, endast den anteckningen

gjorts, att Sveriges andel av den totala världsexporten av krigsmateriel

torde kunna anslås till omkring 5 å 6 procent i genomsnitt för åren 1927—

1931.

Krigsmaterieltillverkning försiggick under ifrågavarande period vid

ett hundratal företag, varav nio statliga.

Den av staten förbrukade materielen tillverkades till omkring 40 procent

av staten själv, till omkring 50 procent av enskilda företag samt tili

omkring 10 procent av utländska företag.

Vad slutligen beträffar den svenska krigsmaterielproduktionens utveckling

under åren 1932 och 1933 har beredningen konstaterat att, frånsett

vissa mindre förskjutningar i siffrorna, den enda betydelsefulla ändringen

gäller den svenska industriens exportsiffror. Utförseln av krigsmateriel

från svenska fabriker, vilken för perioden 1927—1931 uppgick till

ett medeltal av 13.2 miljoner kronor, nådde under åren 1932 och 1933 i genomsnitt

upp till 20.3 miljoner kronor.

Krigsmaterieltillverkningen, sedd ur försvarsväsendets synpunkt.

I ett följande avsnitt av betänkandet behandlar beredningen krigsmaterieltillverkningen,

sedd ur försvarsväsendets synpunkt. För belysande

av denna tillverknings betydelse i fred och under krig har beredningen

inhämtat yttranden i ämnet från vissa militära sakkunniga.

Under rubriken »allmänna synpunkter» framhåller beredningen, att

under den givna förutsättningen, att ett land i händelse av angrepp skall

militärt försvaras, man kan utan ingående prövning fastslå, att såväl

tillvaron i fred av erforderlig krigsmateriel som möjligheten att vid krigsutbrott

öka materielbeståndet liksom att under krig ersätta uppstående

materielförluster är av grundläggande betydelse för försvarsväsendets

möjlighet att fylla sina uppgifter.

Beredningen påpekar vidare, att det sedan lång tid tillbaka gällande förhållandet,

att de levande försvarskrafterna i hög grad vore beroende av de

döda stridsmedlen — d. v. s. krigsmaterielen — av världskriget till ytterlighet

betonats och att man kunde förutse, att den starka tekniska utvecklingen

på stridsmedlens område alljämt skulle komma att öka fordringarna

i materielhänseende i fråga örn såväl kvalitet som massa.

Beträffande krigsmaterielbehovets fyllande framhåller beredningen, att

den i fred förefintliga tillgången på krigsmateriel icke vore avsedd att

uteslutande fylla fredsorganisationens behov. Förråden av krigsmateriel

måste vara så stora, att det mera omedelbara behovet i händelse av mobilisering

kunde täckas. I samband med mobilisering skedde inom alla försvarsgrenar

en viss utsvällning och i och med operationernas inledande

inträdde en större eller mindre förbrukning av olika slag av materiel, viJ

ken med ledning av erfarenheten kunde approximativt beräknas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

17

Beredningen anför därefter i huvudsak följande:

Vid bedömandet av det sätt, på vilket »mobiliseringsbehovet» lämpligast

borde eller kunde fyllas, måste hänsyn tagas till ett flertal faktorer,

framför allt till möjligheten av import och till landets krigsindustriella

kapacitet. Storleken av i fred behövliga lager bleve i hög grad beroende

av, hur detta bedömande utfölle. Ett land, som villo bedriva en konsekvent

neutralitetspolitik och som överhuvud taget strävade att hålla sig

utanför krigiska konflikter, torde lia svårt att i någon mera betydande

omfattning grunda sina beräkningar om krigsmaterielersättning på import.

Vid bedömandet av importutvägen hade man ävenledes anledning

hålla i sikte, att uppkomsten av en mera utbredd konflikt sannolikt komme

att åtföljas av en allmän avspärrning i form av exportförbud staterna

emellan, ett exportförbud som i första hand komme att gälla krigsmateriel.

Baserades krigsmaterieltillgången i krig i större omfattning på import

och denna utebleve, kunde detta förhållande helt äventyra försvarets möjligheter

att fungera.

Möjligheten att grunda materielersättningen i krig enbart på uppläggandet

av förråd av tillräcklig omfattning för ett krigs genomförande

vore utan vidare utesluten. Do väldiga materielmängder, som det nutida

kriget krävde, gjorde detta tillvägagångssätt utan vidare omöjligt. Som

den väsentligaste faktorn för tillgodoseendet av ersättningsbehovet under

ett längre krig framträdde numera kapaciteten hos den inhemska, för

ifrågavarande tillverkning lämpade industrien, den »potentiella» krigsmaterielindustrien.

Ett nära och direkt samband förefunnes mellan den

inom ett land i fredstid befintliga krigsmaterieltillverkningen och möjligheten

att vid mobilisering omställa den »potentiella» krigsmaterielindustrien.

En av de största svårigheterna för det snabba genomförandet av

denna omställning vore fredsindustriens ovana vid tillverkning av ifrågavarande

slag. Denna svårighet sökte man så långt möjligt övervinna

genom att — sedan krigsleveranskontrakt uppgjorts — provbeställningar

redan i fredstid lämnades olika företag. Oavsett denna möjlighet vore

det av största betydelse, att inom ett lands gränser äga tillgång till den

med krigsmaterieltillverkning väl förtrogna personal, som funnes vid den

egentliga krigsmaterielindustrien, vilken personal vid mobilisering i viss

utsträckning kunde fördelas och utplaceras samt tjäna såsom arbetsledare

och förmän. Enbart tillvaron av en statlig krigsmaterieltillverkning

av begränsad omfattning vore icke tillfyllest för denna uppgifts

fyllande.

Även ur en annan synpunkt vore tillvaron i fred inom ett land av en

utvecklad privat krigsmaterielindustri av betydelse för den »potentiella

krigsmaterielindustriens beredskap i så måtto, att den forsknings- och

försöksverksamhet, som vid den förra bedreves, kunde utnyttjas för den

senare. Nämnda försöksverksamhet kundo vid den statliga krigsman:- rielfabrikationeu icke göras så omfattande som vid en privatindustri, da

den senare för sina försöksomkostnader till största delen kundo falla tillbaka

på utländska avnämare. Försöksverksamheten i fråga utgjorde en

förutsättning för att vid mobilisering moderna typer av vissa särskilt

svårframställda vapen m. m. relativt snabbt kunde framställas. Tillvaron

av en privat krigsmaterieltillverkning inom landet gåre i allmänhet

en stat möjlighet att vid krigsutbrott förfoga över ritningar, maskinoch

verktygsuppsättningar m. m. till de mest moderna typer, vilkas tillverkande

då omedelbart kunde igångsättas.

Bihang lill riksdagens protokoll 7.9,75. 7 sami. Nr ,79. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

För materielbekovets fyllande vid krigsutbrott vore det även i ett annat

-avseende av betydelse, därest den inom landet befintliga privata krigs*

materielfabrikationen delvis eller till stor del vore inställd på export tilt

utlandet. En större eller mindre kvantitet krigsmateriel, avsedd för dylik

export, kunde i så fall under den närmaste tiden efter mobiliseringen

‘beräknas ställd till den egna statens förfogande.

Beredningen framhåller vidare följande:

Genom möjligheten att verkställa erforderliga inköp av krigsmateriel

från privata tillverkare inom landet kunde ett intimare samarbete upprätthållas

mellan den statliga beställaren och tillverkaren än vad fallet

skulle vara, därest anskaffningen måste företagas från utlandet. Vissa

rön förmedlades sålunda av de olika företagen och även örn man ej finge

antaga, att de militära fackmännen bereddes tillfälle att taga del ar

samtliga fabrikationshemligheter, torde dock utbytet på detta område utgöra

en påtaglig fördel.

Genom tillvaron av den inhemska svenska krigsmaterieltillverkningen

— den statliga såväl som den privata — kunde staten utan alltför betungande

kostnader eller tidsspillan få försliten och skadad materiel reparerad

eller moderniserad.

Beredningen sammanfattar därefter den nuvarande privata svenska

krigsmaterieltillverkningens betydelse för försvarsväsendet i fred och

under krig sålunda:

Den kunde till vårt lands försvarsväsende leverera krigsmateriel, som i

tekniskt och annat hänseende i stort sett stöde på höjden av modern ut

veckling.

Den möjliggjorde för de militära myndigheterna att bedriva ett fackligt

samarbete med en industri, vars på världsmarknaden vunna erfarenheter

även kunde komma den statliga tillverkningen till godo.

Den hade vid mobilisering den största betydelse genom sin möjlighet att

omedelbart.— med lager och pågående arbeten samt hela sin tillverkningskapacitet

— träda i försvarsväsendets tjänst.

Den utgjorde slutligen ett betydelsefullt stöd för den »potentiella»

krigsmaterielindustrien.

Förekomsten av en högtstående privat krigsmaterieltillverkning inom

landet av nuvarande omfattning måste sålunda anses i betydande grad

höja landets försvarsberedskap.

Beredningens yttrande och förslag.

Sista delen av beredningens betänkande innehåller beredningens yttrande

samt förslag.

1. Exportförbudskontrollen.

Efter att hava erinrat örn att den enda kontroll på krigsmaterieltiliverkningens

område, som staten med nuvarande lagstiftning kunde tänkas

vara i tillfälle utöva, hänförde sig till det förbud mot export av krigsmateriel

varför beredningen förut lämnat redogörelse och att den befogenhet

att meddela undantag från förbudet, som låge i Kungl. Maj:ts

händer, medförde möjligheten att utöva inflytande på exportens omfatt
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 89.

19

ning och inriktning, anför beredningen beträffande denna export-för*

budskontroll bland annat följande:

Såsom grundval för beredande av en mera ingående kontroll över till*

verkningen av krigsmateriel vore denna till exporten inskränkta befogenhet

föga tillfredsställande. Bortsett från att dess effektivitet för fyllande

av sitt egentliga syfte icke vore helt utan luckor, så vore det hjälpmedel

systemet erbjöde att vinna kontroll över tillverkningen endast ay

indirekt natur. Även örn praxis i viss utsträckning utbildats på sådant

sätt, att producenten, innan fabrikationen igångsattes, genom förfrågan

hos vederbörande myndighet sökte bereda klarhet rörande möjligheten

att erhålla exporttillåtelse och myndigheten således på detta sätt hölles

underrättad örn en planerad tillverkning, så kunde sedermera så betydande

både kvalitativa och kvantitativa modifikationer i tillverkningen

genomföras, att den definitiva exportansökningen i väsentliga delar skilde

sig från de uppgifter, som legat till grund för den preliminära förfrågningen.

Denna bleve sålunda en otillförlitlig källa för kännedomen om

en avsedd eller pågående produktion. Därtill komme att i många fall

dylik förhandsinformation ingalunda inhämtades från exportföretagets

sida vrian att detta först när leveransen förelåge färdig till utförsel lämnade

regeringen upplysning örn dennas tillvaro.

En kontroll, utövad allenast på grundval av den i samband med expor*

tens övervakande meddelade befogenheten, kunde därför icke bereda regeringen

tillräckliga möjligheter att fortlöpande följa krigsmaterielindustriens

produktion och att, därest så skulle anses erforderligt, ingripa i

reglerande syfte. Eftersträvades en i någon mån effektiv kontroll i dessa

hänseenden, måste andra utvägar sökas.

2. Statsmonopol på tillverkning av krigsmateriel.

Beredningen har i enlighet med de åt beredningen givna direktiv undersökt

möjligheten och sättet för inrättande av ett statsmonopol i fråga

örn krigsmaterieltillverkningen. Beredningen har därvid framhållit, att

den effektivaste metoden för genomförande av en kontroll över krigsmaterielindustrien

otvivelaktigt vore ett överlåtande åt staten av ensamrätten

till denna rörelses bedrivande. Ehuru ett dylikt S3rstem under de

internationella överläggningarna i ämnet någon gång framhållits såsom

den lyckligaste lösningen, hade emellertid ännu ingenstädes något utarbetat

förslag till ett statsmonopol av denna art framlagts, än mindre prövats

i verkligheten. Endast Schweiz hade sedan gammalt åt staten reserverat

uteslutande rätt att tillverka krut, men av detta av statsfinansiella

skäl tillkomna monopol på en enstaka vara torde inga slutsatser

kunna dragas till ledning för bedömande av den här föreliggande frågan.

Beredningen har vidare uttalat, att de erinringar, som för vårt lands

vidkommande kunde resa sig mot upprättande av ett statsmonopol på

vapenindustriens område, voro framför allt betingade av den förefintliga

industriens omfattning och betydelse och av uppfattningen om de följder

för dennas fortbestånd, som ett övertagande från statens sida skulle medföra.

De inhemska krigsmaterieltillverkarna utgjorde sammanlagt ett

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

hundratal företag. Liksom storleksordningen mellan dessa vore i hoff

grad växlande, så vore även den anpart tillverkningen av krigsmateriel

utgjorde av totalproduktionen inom varje särskilt företag mycket olika.

Här förekomme storföretag på höjden av fabriksmässig teknik vid sidan

av fabrikanter på smådriftens eller hantverkets stadium. Hos en del

företag täckte krigsmaterieltillverkningen hela eller den väsentliga delen

av produktionen, medan den hos andra utgjorde en relativt betydelselös

gren av fabrikationen.

I fortsättningen framhåller emellertid beredningen, att det under utredningen

visat sig, att antalet verkliga krigsmaterielfabrikanter i Sverige

vore relativt obetydligt, örn med fabrikanter av detta slag förstodes sådana,

som under fredstid försålde en avsevärd del av sin tillverkning för

militära ändamål. Då de företag, som endast till ringa del tillverkade

krigsmateriel eller som fabricerade dylika varor allenast eller huvudsakligen

för civilt bruk enligt beredningens åsikt principiellt måste undantagas

från statsdriften, skulle såsom föremål för statens övertagande endast

ifrågakomma den egentliga krigsmaterielindustrien. I detta sammanhang

meddelar beredningen, att de företag, som ur föreliggande utrednings

synpunkt i främsta rummet förtjänade uppmärksamhet, vore:

A.-B. Bofors; A.-B. Bofors Nobelkrut; Nohab Flygmotor fabrik A.-B.; A.-B.

Svenska järnvägsverkstäderna; A.-B Flygindustri. Det dominerande

företaget vore A.-B. Bofors med dess dotterbolag, A.-B. Bofors Nobelkrut,

vilka tillsammans tillverkade 78 procent av totalfabrikationen av

krigsmateriel i Sverige under 1932. Av hela exporten av krigsmateriel

från Sverige under samma år komme 95 procent på Bofors.

En närmare granskning av dessa företags ställning och betydelse för

vårt lands försvarsväsen visade, enligt beredningen, att det här behandlade

spörsmålet tedde sig väsentligen olika för å ena sidan Boforsverken

och å andra sidan flygplanstillverkarna, medan Nohab intoge en ställning

för sig.

Detta sistnämnda företag vore i själva verket redan nu ett av staten

ägt företag. Visserligen bedreves det under enskild regi, men hela tillverkningen

vore baserad på ett med flygstyrelsen träffat avtal örn tillverkning

för dess räkning av flygmotorer, varjämte större delen av det i

företaget investerade kapitalet direkt eller indirekt vore statsegendom.

Någon erinran mot att denna rörelse även formellt inordnades under den

statliga affärsverksamheten syntes sålunda näppeligen kunna resas. För

frågan örn inrättande av statsmonopol på krigsmaterielindustriens område

hade en dylik åtgärd emellertid icke någon nämnvärd betydelse, enär

den av Nohab bedrivna tillverkningen vore av speciell karaktär och av

relativt ringa omfattning.

Av ojämförligt större betydelse vore däremot Boforsverkens produktion.

Detta inom vår rustningsindustri starkt dominerande företag stöde

ur olika synpunkter i särklass. Dess utveckling icke blott till ett företag

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

av avgörande betydelse för Sveriges försvarsberedskap utan cek till en

viktig konkurrent på vapenindustriens internationella marknad torde i

själva verket för vårt lands vidkommande hava givit aktualitet åt tanken

på särskilda kontrollåtgärder från statens sida i fråga örn denna glen

av näringslivet.

Efter att liava redogjort för rådande uppfattning rörande den försvarspolitiska

betydelsen av en inhemsk, på export inriktad privat krigsmaterieltillverkning,

uttalar beredningen:

Den slutsats, som kunde dragas av denna uppfattning, vöre, att Boforsverken

syntes böra betraktas såsom en utomordentligt viktig tillgång

för Sveriges försvarsberedskap. Varje åtgärd, varigenom den av detta

företag bedrivna verksamheten skulle i något väsentligt avseende beskäras,

så att den icke längre kunde utövas med tillräcklig ekonomisk eller

teknisk effektivitet, skulle sålunda innebära ett försvagande av vår försvarspolitiska

ställning. Den rörande Bofors verkställda utredningen hade

givit övertygande stöd för antagandet, att en avgörande förutsättning

för ett ur olika synpunkter tillfredsställande resultat av företagets drift

vore dess tillverkning för export. Ett statsägt Bofors eller en motsvarande

produktion, bedriven i ett statsmonopols regi. måste med hög grad av

sannolikhet räkna med att exportförsäljningen i stort sett upphörde antingen

av utrikespolitiska skäl eller ock på grund av den utländska enskilda

rustningsindustriens starka ställning i konkurrensen med en statlig

vapentillverkare. Följden bleve, att statsföretagets rörelse måste inskränkas

till att avse väsentligen den inhemska avsättningen och isoleras från

den gren av driften, vilken förut varit den i olika hänseenden befruktande

faktorn. En statsindustri på detta område bleve därför icke närmelsevis

av samma gagn för vårt land som den nuvarande privatägda näringen.

Med hänsyn till dessa närmast av försvarspolitiska överväganden betingade

skäl funne sig beredningen icke kunna förorda en anordning, varigenom

Bofors och dess dotterbolag komme att upphöra såsom enskilt företag.

Detta innebure, att beredningen såge sig nödsakad avstyrka tanken

på förbehållande åt staten av den produktion, som bedreves av dessa företag.

Härefter anför beredningen:

Med anledning av därom givet direktiv hade beredningen även upptagit

frågan, huruvida utrikespolitiska skäl talade för en begränsning av

exportproduktionen på här förevarande område. Beredningen hade icke

haft tillfälle att ägna denna fråga någon ingående undersökning. Intet

av vad som under utredningen eljest förekommit hade emellertid varit av

natur att bibringa beredningen den meningen, att den nuvarande omfattningen

av den på utförsel inriktade tillverkningen av krigsmateriel i

vårt land skulle vara ägnad att i och för sig ingiva betänkligheter av utrikespolitisk

art.

Angående monopoliscring av flygplanst illverkningen uttalar beredningen

följande:

Vad anginge spörsmålet örn upprättande av ett statsmonopol på det

område, där do båda övriga här ovan ytterligare nämnda krigsmaterielföretagen.

d. v. s. Flygindustri och Järnvägsverkstäderna, vöre verksamma

så fingo erinras om att den privata svenska flygplanstillverkningen

av naturliga skäl vore av helt ungt datum. Den hade tillsvidare icke lyc
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kunell. Maj:ts ''proposition nr 89.

kats ernå större styrka eller omfattning. Förutsättningen liärför skulle

vara en produktion, byggd på flygmaskiner av fulländade typer, framgangna

ur en omfattande försöksverksamhet. En sådan fabrikation

krävde emellertid å andra sidan ett stort avsättningsområde, vilket icke

torde kunna vinnas vare sig i utlandet, där den högt utvecklade oell oftast

starkt statssubventionerade flygmaskinsindustrien i vissa stater b jode en

hard konkurrens, eller i Sverige, där dels inköpsbehovet ännu vore relativt

begränsat och dels den statliga industrien fyllde en del av efterfrågan.

I stor utsträckning vore den enskilda svenska flygplansindustrien

också beroende av utlandets konstruktioner.

Då den gren av krigsmaterielindustrien, örn vilken här vore fråga; i vårt

land praktiskt sett ännu befunne sig på ett begynnelsestadium, med svagt

ekonomiskt utbyte för sina utövare, i saknad av utlandsmarknad, men för

sin avsättning i huvudsak beroende av staten som köpare, så syntes i

själva verket läget vara sådant, att denna produktion utan större olägenheter

för ägarna men till visst gagn för det allmänna skulle kunna överlämnas

med uteslutande rätt till staten. Örn beredningen likväl icke funne

sig böra föreslå inrättande av ett statsmouopol för flygplanstillverkningen

i Sverige, så hade detta sin grund närmast däri, att beredningen

— som icke kunnat till närmare prövning upptaga spörsmålet örn de ur

försvarets synpunkt lämpligaste riktlinjerna för den inhemska flvgplansmdustriens

framtida utveckling eller för fyllandet av landets behov av

flygplan — holle före, att en dylik anordning i föreliggande fall icke skulle

bättre tillgodose det bär i främsta rummet åsyftade kontrollbehovet än

dot system, beredningen i sadan! hänseende ansett sig böra förorda för

krigsmaterielindustrien i dess helhet och vartill beredningen i det följande

skulle återkomma.

Beredningen har jämväl upptagit till prövning vissa spörsmål angående

upprättandet av ett statsmonopol för krigsmaterieltillverkningen,

därest statsmakterna skulle stanna för en lösning på denna linje.

Vid övervägande av olika alternativ för organisationen läge det enligt

beredningen nära till hands att pröva en anknytning till statens mivarande

verksamhet av motsvarande slag. Denna hade för närvarande cn

relativt betydande omfattning. Produktionen hade i medeltal för åren

1927—1931 uppgått till ett värde av 6.i miljon kronor och bedrivits vid 9

olika verkstäder med ett genomsnittligt antal anställda av 1,226 personer.

Någon central ledning för denna gren av statens verksamhet förefunnes

icke, utan de olika verkstäderna sorterade under olika militära myndigheter.

Ej heller torde driften i allmänhet vara ordnad efter eljest för industriella

företag tillämpade kommersiella grunder. Detta gällde såväl

personalens anställningsförhållanden och löner som konstruktionsarbete,

kalkylering, bokföring o. dyl.

En utvidgning av statens verksamhet på detta område, innebärande

drivandet av en industri av den höga ståndpunkt och de stora anspråk i

ekonomiskt hänseende som Boforsverken för närvarande representera,

syntes böra förutsätta bland annat en omprövning av frågan örn den övriga

statliga krigsmaterielindustriens organisation. Ett inordnande av

Bofors under cn förvaltning av samma decentraliserade art som den, vilken

präglade den nuvarande militära krigsmaterielproduktionen, skulle sannolikt

betyda en nivåförsämring. Mindre betänkligheter skulle måhända

mota mot att efter förvärv av den enskilda flygplanstillverkningen samordna

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majlis proposition nr 89.

denna med den statliga fabrikationen av motsvarande slag, men även i

detta fall skulle säkerligen förutsättas en omorganisation av den senare.

Ett övertagande från statens sida av den enskilda industrien på detta

område måste utgå från bevarandet av dessa företags icke blott tekniska

utan även ekonomiska standard och samtidigt medföra en reorganisation

av statens övriga hithörande företag i syfte att i möjligaste mån anpassa

dem efter samma nivå och åvägabringa en efter affärsmässiga grunder

uppbyggd centraliserad drift, i lämplig omfattning och form knuten till

de förut enskilda verken.

Örn det eller de nya statsföretag, som skulle driva Bofors och flygplanstillverkningen,

sålunda borde organiseras såsom under vanliga kommersiella

former arbetande företag, så följdes i detta avseende ondast den

förebild, som givits av de båda hittillsvarande statliga monopolföretagen

inom tobaks- och spritindustrierna. Det ville även förefalla som örn den

konstitution dessa bolag erhållit och som visat sig i stort sett väl motsvara

kravet på samtidigt hänsynstagande till statliga intressen och till

vikten av hög teknisk och ekonomisk standard skulle vara lämpad för ett

statligt företag av Boforstypen. En organisation av i viss mån annan

karaktär för ett statligt affärsföretag hade visserligen ifrågasatts av so■cialiseringsnämnden

i dess betänkande angående statens järnvägar och

domänverket. Dessa förslag hade emellertid ej prövats i praktiken, vadan

ovisshet kunde råda örn, huruvida de vore ägnade att bättre tillgodose det

-allmännas intressen än den form, som tillämpats inom de båda nämnda

företagen och där enligt erfarenhetens vittnesbörd befunnits ändamålsenlig.

En viss modifikation i den för Tobaksmonopolet och även för Spritcentralen

gällande organisationen syntes dock i nu förevarande fall böra

ifrågasättas. Den anordning, enligt vilken viss anpart av dessa bolags

aktiekapital ställts till enskilda innehavares förfogande och som för dessa

medförde rätten att utse halva antalet styrelseledamöter samt en revisor,

hade där varit historiskt betingad, men komme för ett helt av staten övertaget

krigsmaterielföretag att sakna starkare motivering. En anordning,

som åt staten förbehölle äganderätten till hela aktiekapitalet, syntes därför

böra ifrågakomma för ett dylikt företag.

I första hand syntes man böra utgå från att vid monopolisering i statens

hand av vår krigsmaterielindustri tvenne aktiebolag bildades, av

vilka det ena skulle övertaga Bofors och Bofors Nobelkrut ccli^det andra

hela flygplanstillverkningen. Ifråga örn Noliab kunde skäl anföras saval

för dess hänförande till Bofors- som till flygplansgruppen. Här hade det

förra alternativet valts. Aktiekapitalet i de båda bolagen skulle, tecknas

av statliga myndigheter, styrelsen och revisionen skulle utses i vanlig

form på bolagsstämma, men i enlighet med Kungl. Majlis förordnande.

Bolagen skulle arbeta helt och hållet enligt de normer, som gällde för ett

vanligt affärsföretag, men de allmänna riktlinjerna skulle angivas i en

för styrelserna av Kungl. Majit fastställd instruktion på samma sätt sorn

nu vore fallet med tobaksmonopolet och spritcentralen.

Det vore givetvis icke möjligt att på förhand kunna annat än rent approximativt

och till en del helt gissningsvis beräkna de båda bolagens

kapitalbehov eller räntabilitet. Detta spörsmål sammanhängdo till en

början med frågan örn, i vilken utsträckning det skulle befinnas lämpligt

att med dc nya statsföretagen inkorporera don hittillsvarande statliga

fabrikationen på respektive områden. Men bortsett härifrån skulle för

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majus proposition nr 89.

1viöraTd?Sydels\8tatSindUStrienS räntabilitet en aDQan ''aktor bliva ar

.Pff. bade förut framhållits, att ett övertagande i statens egen regi av

ett foretag, vilket liksom Bofors hade en väsentlig del av produktionen

jaserad pa export till främmande stater, med sannolikhet bomme att medett

ufppborand® av exporten. Det vore emellertid, såsom även påsats,

antagligt, att det vöre denna gren av verksamheten, som gjorde

Boforsdriften rantabel. Den ledning av ett statsägt Bofors, som såge sig

nödsakad att avstå från leveranser till utlandet, ställdes sålunda fkono
nnder

tån™ UP?gnlft och den n^a ägaren av företaget kund©

. sådana förhållanden icke motse företagets fortsatta utveckling och

det dar investerade kapitalets avkastning med alltför stor optimism.

Angående flygplanstillverkningen uttalar beredningen:

fl JSSSn? fÖir ?tt b-°la?’ ^ !ör statens åkning skulle övertaga ali

fiirst t UVtrk“1^g Vrik.et’ skulle sakert ställa sig ofördelaktigare än

för det nyss berörda företaget. Visserligen bleve kapitalbehovet avsevart

mycket mindre, men vinstchanserna torde sannolikt bliva i hög grad

ovissa. Den enskilt drivna flygplanstillverkningen i vårt land hade, såvitt

av beredningens material kunde slutas, hittills gått med förlust, närrnast

beroende pa att varje företags försäljning stannat vid för låga.

11ordall.aadena } detta avseende gestaltat sig vid statens

ilygverkstader, hade icke varit möjligt att konstatera, liksom ej heller

med vilken kapitalinvestering man här räknade. Utan alltför stor risle

for misstag kunde emellertid antagas, att icke heller statsdriften på detta

område varit vinstgivande, örn kommersiella och industriella beräkningsmetoder

Indes till grund för kalkylen. En oundgänglig förutsättning för

on ur ekonomisk synpunkt åtminstone någorlunda tillfredsställande drift

torde vara, att anläggning _ och kapitalinvestering anpassades efter en

försiktigt beraknad omsättningssiffra. Det sammanförande till en enhet

av ali tillverkning och reparation av flygplan för såväl militära som civila

behov, vilket skulle vara en bärande tanke i det ifrågasatta statsföretaget,

borde möjliggöra ernåendet av en omslutning, som kunde läggas

till grund för en sund kalkyl.

3. Uppg if Is skyld ighet för tillverkare av krigsmateriel.

Beredningen anför vidare, att beredningens övervägande hade lett till

den slutsatsen, att å ena sidan det nu gällande exportförbudet för krigsmateriel

icke lade tillräckligt effektiva medel i regeringens hand för utövande

av en ur olika synpunkter tillfredsställande kontroll över tillverkningen

av denna vara, men att å andra sidan överlåtandet åt staten att

med ensamrätt driva vapenindustriens viktigare grenar visserligen skull©

uppfylla alla krav pa kontroll men medföra så betydande olägenheter av

försvarspolitisk art, att dessa väsentligt övervägde de fördelar, som i

kontrollsyfte kunde vinnas. Då beredningen emellertid vore av den uppfattningen,

att ett tillskapande av en verksam kontroll av här berört slag

måste anses vara en angelägenhet av synnerlig vikt ej blott för det mellanfolkliga

arbetet utan ock med hänsyn till vårt lands eget intresse»

hade beredningen undersökt ett flertal andra vägar än de nu nämnda för

att nå det eftersträvade målet. Denna undersökning hade lett till ut
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

arbetande av förslag till två olika anordningar, av vilka den ena avsåge

införande av viss uppgiftsskyldigket för tillverkare av krigsmateriel och

den andra ett system, enligt vilket för rätten att bedriva dylik fabrikation

skulle fordras Kungl. Maj:ts tillstånd. Det förstnämnda förslaget syftade

allenast till en fortlöpande statistisk kontroll, det senare innebure en tillsyn

av vida mera ingående natur.

Beträffande den ifrågasatta uppgiftsskyldigbeten erinrar beredningen

örn, att en viss uppgiftsskyldigliet redan nu förefunnes för fabrikanter av

krigsmateriel liksom för alla övriga industriidkare i riket samt yttrar

därom följande:

Enligt kungörelsen den 16 maj 1913 (nr 84) angående skyldighet för

vissa näringsidkare att avgiva statistiska uppgifter ålåge det alla utövare

av bergverks-, fabriks- eller därmed jämförlig hantering att årligen avlämna

upplysningar rörande sin näring enligt av kommerskollegium fastställda

formulär. Dessa uppgifter, som bearbetades i kommerskollegium

och publicerades i ämbetsverkets årliga industriberättelser, redovisade

personalens antal och arbetstimmar, drivkraftens effektivitet och fördelning

på olika slag av motorer samt industriprodukternas kvantitet och

värde. Krigsmaterieltillverkningen återfunnes i denna statistik uppdelad

på olika slag av fabriker och grupper av produktion.

En användning av dessa uppgifter för det syfte, örn vilket här vöre

fråga, vore under nuvarande omständigheter utesluten redan av den anledningen,

att de på grund av särskilt stadgande i tryckfrihetsförordningen

vore skyddade mot publicitet under fem år från avgivandet. De finge

tillgodogöras endast för kollektiv statistisk bearbetning men vore under

femårsperioden icke tillgängliga för någon som helst annan användning.

Förutsättningen för att på dessa uppgifter kunna bygga en fortlöpande

tillverkningskontroll vore sålunda till en början sekretessens hävande,

i varje fall i de delar som här vore av betydelse, en åtgärd som emellertid

förutsatte en grundlagsändring.

Men sannolikt vore icke målet slutligt vunnet genom ett sådant förfarande.

Även örn dessa årliga uppgifter bleve tillgängliga omedelbart

efter avlämnandet, så vore de såsom ett led i en för andra syften organiserad

materialsamling föga lämpade till underlag för en eftersträvad

översikt av vapenproduktionen. Uppgifterna vore för knapphändiga, för

litet specificerade och avgåves med för långa mellanrum för att på tillfredsställande

sätt kunna tjäna ett dylikt ändamål. Dessutom borde de

för det allmänna tillgängliga uppgifterna och kontrollen över dem vara

av mera ingående art ifråga örn de för militärt bruk producerande företagen

än för fabrikanter, vilkas tillverkning endast vid krigstillfälia

kunde tänkas i större omfattning hemfalla under denna kategori. Deu

syntes därför vara nödvändigt att, därest en effektivare anordning pa

detta område skulle ernås, bygga på en särskild uppgiftsskyldighet för

tillverkarna av krigsmateriel, möjliggörande ett åvägabringande av dels

oftare återkommande och dels mera specificerade samt efter företagens

olika karaktär individuellt differentierade rapporter rörande verksamhetens

gång.

Ett sådant system skulle, framhåller beredningen, förplikta varje tillverkare

av krigsmateriel — vare sig för militärt eller civilt bruk — att

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts proposition nr St).

"till en kontrollmyndighet dels anmäla, att ifrågavarande tillverkning bedreves

eller komme att från viss tidpunkt bedrivas, dels efter förslagsvis

varje kalenderkvartals utgång avlämna en på tro och beder avgiven deklaration,

innehållande de uppgifter kontrollmyndigheten för varje företag

föreskrivit. Granskningen av deklarationerna skulle verkställas av

kontrollmyndigheten, som skulle äga att utse kontrollanter till erforderligt

antal och utfärda närmare bestämmelser angående kontrollens fullgörande.

Bland de uppgifter, som generellt herde inhämtas, kunde nämnas

antal, vikt och värde för varje under kvartalet tillverkat varuslag

samt genomsnittliga antalet under perioden sysselsatta arbetare. Från

de egentliga producenterna av krigsmateriel kunde det befinnas önskvärt

att därutöver infordra uppgifter jämväl rörande exempelvis orderstockens

förändringar vid kvartalets utgång, tillverkningens fördelning på

inhemska och utländska beställare o. s. v.

Anmälnings- och uppgiftsskyldigheten skulle fullgöras till Kungl.

Majit, varvid handelsdepartementet skulle vara det departement, som för

handläggning av dessa ärenden närmast komme i fråga.

Kostnaden för kontrollens utövande skulle bestridas av statsmedel.

4. TUlståndstvång för tillverkare av krigsmateriel.

Det system, vars huvudlinjer i det föregående uppdragits, syftade,

framhåller beredningen, icke vidare än att bereda staten tillfälle att erhålla

en fortlöpande statistisk information rörande krigsmaterieltillverkningens

tillstånd och utveckling inom riket. Ett annat problem uppstode,

därest det gjordes gällande, att en tillfredsställande ordning på

detta område icke kunde ernås allenast med cn översikt av det statistiska

läget och med en ingående kännedom örn, hur rustningsindustrien

arbetade, utan att dessutom erfordrades möjlighet för staten att kunna

ingripa i reglerande syfte, det vill säga, örn ur det allmännas synpunkt

så prövades nödigt, påverka inriktningen av eller i vissa hänseenden

begränsa landets produktion av krigsmateriel. För sådant ändamål

måste en annan metod tillgripas än den enbart redovisande och registrerande.

Beredningen anför härom vidare:

Visserligen hade det nu sedan åtskilliga år gällande exportförbudet

på krigsmateriel lagt i Kungl. Maj:ts hand befogenheten att reglera utförseln

med hänsyn till de intressen, som i olika lägen ansåges böra bevakas.

Otvivelaktigt hade denna omständighet betydelse icke blott i det

ögonblick, då varan vore färdig att exporteras, utan utövade inflytande

även på ett tidigare stadium, innan den till utförsel avsedda produkten

vore leveransklar. Ju närmare denna inverkan av exportförbudets veto

komme den tidpunkt, då fabrikationen av den för utländsk räkning beställda

varan igångsattes, desto mera finge utförselförbudet karaktär av

en reglering av tillverkningen, och i samma mån kunde det förefalla, som

örn särskilda föreskrifter i detta sistnämnda hänseende gjordes mindre

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

nödvändiga. Men sambandet mellan produktion oell export vore icke alltid

så på förband givet och förhållanden kunde uppstå, där det framstode

såsom en angelägenhet av vikt för statsledningen att. söka redan

från början förhindra en viss tillverkning av krigsmateriel inom landet

eller en utvidgning av en förefintlig produktion. Sådana situationer

kunde exempelvis inträffa, då ett företag, som hittills inriktat sig helt

på annan fabrikation, funne sig böra upptaga något slag av krigsmaterieltillverkning

eller då ett företag, som bedreve viss produktion av

krigsmateriel, ämnade övergå till en ny gren av hithörande tillverkning

eller upptaga nya artiklar av detta slag i sin fabrikation. Likaså kunde

ett inskridande befinnas önskvärt, då landets produktion av denna art

överhuvud visade tendenser att väsentligt överskrida den ram, som kunde

anses betingad av Sveriges storleksordning och industriella standard.

Efter att hava redogjort för de i Frankrike och Danmark vid tidpunkten

för betänkandets avgivande föreliggande regeringsförslagen rörande

kontroll över den enskilda krigsmaterielindustrien anför beredningen:

Ehuru utsikterna för en mellanfolklig överenskommelse på detta område

tillsvidare icke varit särskilt stora, syntes det angeläget att från

de länders sida, vilkas ledning anslöte sig till de rörande den enskilda

krigsmaterielindustrien i folkförbundsakten gjorda uttalandena, intet underlätes

för att söka åstadkomma en kontroll av avsedd art. I detta hänseende

måste givetvis den största betydelse tillmätas den omständigheten,

att ett förslag i ämnet framlagts och i parlamentet tillstyrkts hos en av

de militära stormakterna. I den mån andra länder följde detta franska

initiativ borde vägen kunna jämnas till den eftersträvade internationella

samverkan på området. Sedd mot denna bakgrund, finge frågan även för

vårt land ett vidare perspektiv.

Beredningen förklarar sig därefter för sin del ansluta sig till tanken

på inrättandet av ett kontrollsystem av den typ, som sålunda berörts.

Den anordning, som med denna utgångspunkt syntes kunna genomföras i

vårt land, borde bygga på grundsatsen, att tillverkning av krigsmateriel

icke finge igångsättas eller i fortsättningen bedrivas utan särskilt tillstånd

av Kungl. Majit, vilket skulle meddelas efter prövning av varje

företags ansökan. Vid bifall till ansökningen —- helt eller delvis — skulle

sökanden åläggas deklarationsplikt i vidare omfattning än enligt det

förut skisserade statistiska förfarandet och kontrollen gestaltas på ett

väsentligt mera ingående sätt.

Enligt det utkast till förordning örn tillverkning av krigsmateriel, som

beredningen för tillämpningen av sistberörda kontrollsystem utarbetat,

skall med krigsmateriel i förordningen förstås samtliga de varuslag,

vilka finnas upptagna i 1930 års exportförbudskungörelse. Kungl. Majit

skall dock äga att förordna örn tillägg till eller ändring av den däri givna

varuförteckningen. Förordningen skall icke äga tillämpning å kronans

fabriker, verkstäder eller förråd. Därvid förutsättes emellertid, att sådana

anordningar genom Kungl. Majits försorg genomföras, att uppgifter

tillhandahållas även från do statliga fabrikerna.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl, Maj:ts proposition nr 89.

Tillverkning av krigsmateriel skall ej få äga rum utan att tillstånd

därtill lämnats av Kungl. Majit efter särskild ansökning, däri uppgift

skall lämnas örn platsen för tillverkningen samt örn det eller de slag av

krigsmateriel, sökanden ämnar tillverka. I syfte att förhindra utländska

intressen uti ifrågavarande industriföretag hava föreskrifter givits därom

att tillstånd icke skall meddelas utländska medborgare eller företag

eller vissa svenska föreningar och bolag, där möjligheter anses finnasför

utländska intressen att göra sig gällande.

Beslutet örn tillstånd skall innehålla de särskilda föreskrifter och villkor,

som Kungl. Majit kan meddela för rättighetens åtnjutande. I enlighet

med i samband därmed meddelade föreskrifter skall vederbörande

företag kvartalsvis avgiva deklarationer rörande under kvartalet tillverkad

krigsmateriel. Även i annan ordning skola uppgifter avlämnas»

därest så föreskrives.

Utövande av tillsyn över att verksamheten hos tillverkaren bedrives

enligt av Kungl. Majit meddelade särskilda föreskrifter och villkor samt

granskning av deklarationer och övriga uppgifter skola verkställas av

en av Kungl. Majit för sådant ändamål utsedd kontrollmyndighet. Närmare

bestämmelser angående denna myndighets organisation och verksamhet

skola meddelas av Kungl. Majit.

Det skall åligga tillverkare att meddela kontrollmyndigheten eller den

befattningshavare hos myndigheten, sorn därtill förordnas, alla av dem

begärda upplysningar angående tillverkningen samt att i övrigt ställa

sig till efterrättelse de föreskrifter, som av Kungl. Majit eller myndigheten

meddelas för erhållande av en betryggande kontroll över det behöriga

fullgörandet av deklarationsplikten samt uppfyllandet av de i tillståndsbeviset

angivna särskilda föreskrifter och villkor.

Kostnaden för kontrollens utövande skall enligt utkastet bestridas av

tillverkare med årligt bidrag enligt bestämmelser, som meddelas av

Kungl. Majit. Detta bidrag skall utgå efter visst för samtliga tillverkare

lika förhållande till det fakturerade värdet av under nästföregående kalenderår

försåld krigsmateriel.

I fråga örn vissa i utkastet berörda särskilda frågor har beredningen

gjort uttalanden och därvid till en början anfört följande!

Den makt, en författning av denna art lade hos Kungl. Majit, vore i

själva verket mycket vidsträckt. Principiellt sett borde nämligen de tillstånd

till tillverkning, örn vilka här vore fråga, meddelas att gälla allenast

tillsvidare och kunna återkallas, när helst Kungl. Majit så prövade

nödigt. En dylik myndighet måste kunna utövas, enär det kunde tänkas

att Kungl. Majit i ett visst exceptionellt läge önskade avbryta alla eller

vissa grenar av den enskilda vapenproduktionen i riket. Vidare bord©

Kungl. Majit, såsom förut antytts, vara i tillfälle att helt avvisa ansökningar

örn tillstånd från nya tillverkare, att avböja rätt till fabrikation

av viss materiel, att föreskriva att tillverkningen finge ske allenast för

inhemskt behov o. s. v. Även kunde bestämmas, att det skulle åligga tillverkare

att före igångsättande av tillverkning av nytt slag eller av leve
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.9.

rans, avsedd för viss makt, inhämta särskilt tillstånd. Det kunde förutsättas,

att tillståndsbevisens innehåll differentierades efter arten av de

företag, för vilka de utfärdades.

I tillståndsbeviset (licensen) skulle uttryckligen angivas, vilka uppgifter

det ålå ge tillverkaren att i deklarationen avgiva. Där kunde även

föreskrivas, att tillverkare rörande vissa förhållanden hade att till Kungl.

Majit meddela uppgift i annan ordning än som eljest gällde för deklarationen,

t. ex. oftare än kvartalsvis. Hade i tillståndsbeviset bestämts

exempelvis, att viss produktion ej finge igångsättas eller utvidgas utan

medgivande av Kungl. Majit eller att order från viss utländsk beställare

ej finge effektueras utan dylikt tillstånd, torde prövning av sådant ärende

vid varje tillfälle förutsätta särskild framställning från företagets sida.

Den kontroll, som Kungl. Majit skulle utöva över företagens verksamhet

enligt den ifrågasatta förordningen måste enligt beredningen uppenbarligen

bliva av mera ingående art än den som förutsattes enligt ett

system med endast upp giftsskyldighet. Beredningen bar i fråga örn organisationen

av denna kontroll övervägt en anordning med anställande

hos de koncessionerade företagen av särskilda statskontrollanter med

relativt vidsträckt befogenhet men funnit sig icke kunna förorda en kontrollorganisation

av denna typ, då den icke kunde anses lämplig, när det

gällde att öva uppsikt över en hel industri med en mångfald företag av

sinsemellan starkt skiftande karaktär och en dylik decentraliserad kontroll

även skulle försvåra möjligheten att erhålla den allmänna översikt

av läget inom industrien, som särskilt syntes böra eftersträvas.

Beredningen har i stället tänkt sig ett kontrollsystem efter mönster av

den för hankföretagen tillämpade centrala tillsynen samt framhållit, att

en effektiv kontroll över krigsmaterielindustrien syntes på samma sätt

som den över bankerna utövade tillsynen på ett tillfredsställande sätt

böra företräda det allmänna gentemot starka personliga och ekonomiska

intressen av enskild natur samt att organet för tillsynen borde förlänas

dels en betydande auktoritet, dels en mångsidig sakkunskap och dels en

kontinuitet, som upprätthölle dess ställning oberoende av politiska skiften.

För realiserande av dessa önskemål borde enligt beredningen inrättas

en central tillsynsmyndighet, sorterande under handelsdepartementet

men eljest fristående i sin verksamhet. Örn denna myndighets organisation

och verksamhet yttrar beredningen i

Såsom chef för myndigheten, förslagsvis benämnd krigsmaterielinspektionen,

skulle förordnas en för uppdraget särskilt kvalificerad person

med förmåga att auktoritativt företräda statens intressen och att samtidigt

handhava ledningen av inspektionens löpande arbete. Till ledamöter

av inspektionen skulle utses jämte chefen förslagsvis fyra personer,

representerande teknisk, ekonomisk, militär och utrikespolitisk sakkunskap.

Myndigheten skulle i övrigt anställa biträdande personal, som

kunde anses erforderlig.

Särskild vikt syntes av inspektionen höra läggas på inhämtande av

uppgifter rörande utvecklingen i utlandet på krigsmaterielindustricns

område, liksom inspektionen jämväl syntes höra verkställa bearbetning

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

av det material, som kunde ifrågakomma från såväl svensk som utländsk

sida på grund av eventuella internationella överenskommelser örn kontroll

över vapentillverkningen. Även syntes det lämpligt att till inspektionens

arbetsområde överföra handläggningen av ärenden rörande undantag

från exportförbudet för krigsmateriel, liksom inspektionen självfallet

borde höras rörande alla ansökningar örn tillverkningstillstånd och

vad som eljest ägde samband med förordningens tillämpning.

För det stora flertalet företag syntes denna centrala kontroll vara tillräcklig.

Sannolikt erfordrades dock för de största och ur militär synpunkt

viktigaste företagen därutöver även en inspektion rörande olika

på de skilda arbetsplatserna förekommande förhållanden. Denna borde

verkställas av hos inspektionsmyndigheten anställda befattningshavare

med företrädesvis teknisk utbildning och utvalda med hänsyn till verksamheten

vid det företag, deras tillsyn avsåge. Vilken omfattning denna

gren av inspektionsverksamheten kunde tänkas få vore icke möjligt att

på förhand avgöra. En särskild granskning syntes böra gälla även de

uppgifter angående den ekonomiska förvaltningen, som förutsattes skola

insändas av de koncessionerade företagen. För denna uppgift syntes närmast

böra ifrågakomma av inspektionen anlitade eller hos denna anställda

personer med revisionsteknisk sakkunskap.

Det centrala kontrollorgan, vars huvudlinjer sålunda antytts och vars

organisation och uppgifter enligt beredningens förslag borde närmare

bestämmas i en av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion, skulle enligt beredningens

åsikt erbjuda möjligheten för ett fast och koncentrerat grepp

från statens sida över den industri, varom nu är fråga. Emellertid har

beredningen för det fall att man i detta avseende icke skulle vilja tillskapa

ett med särskild myndighet utrustat fristående organ föreslagit

den utvägen, att kontrollens utövande närmare anknytes till det departement

(handelsdepartementet), under vilket hithörande ärenden föreslagits

skola i administrativt hänseende sortera.

Härom anför beredningen följande:

En sådan anordning skulle i huvudsak innebära, att alla de frågor, vilka

ifrågasatts böra hänvisas till en central inspektions handläggning, anförtroddes

åt en i handelsdepartementet anställd särskild föredragande. För

innehavaren av denna befattning förutsattes en för uppgiften särskilt

avpassad teknisk och ekonomisk kompetens, och måste avlöningsvillkoren

bestämmas så, att en högt kvalificerad kraft kunde påräknas. Föredraganden

skulle biträdas av underordnad personal i erforderlig utsträckning.

Därjämte skulle emellertid för ärendenas behöriga beredning och för

avgivande av yttranden och förslag av Kungl. Majit inom departementet

förordnas lämpligt antal sakkunniga, representerande den expertis av

olika slag, som ifrågasatts för den centrala inspektionsmyndighetens ledamöter.

Förordnandet skulle gälla viss tid och de sakkunnigas arbetsuppgifter

närmare angivas i en av Kungl. Majit utfärdad instruktion.

Beredningen tillägger emellertid, att ehuru ett kontrollsystem av denna

art i väsentliga avseenden borde kunna fylla de syften, som med tillsynen

eftersträvades, så finge dess ställning utåt, dess handlingskraft och

dess auktoritet icke samma styrka, som kunde förutsättas hos den förut

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr S(J.

31

antydda anordningen med en fristående central kontrollmyndighet. Beredningen

funne sig därför för sin del böra förorda detta sistnämnda

system.

Beredningen har slutligen upptagit till övervägande spörsmålet, vilket

inflytande den föreslagna tillverkningsförordningen i sin tillämpning

kunde komma att utöva på den enskilda produktionen av krigsmateriel i

riket, och därom anfört följande:

En svensk vapenfabrikant, som under nuvarande förhållanden tillverkat

varor för utländska beställares räkning, löpte alltid risken att exporttillåtelse

vägrades. Den myndighet, exportförbudskungörelsens admistrativa

handliavande lade hos Kungl. Majit, innebure sålunda möjlighet för

Kungl. Majit att indirekt påverka även fabrikationen. Uppenbarligen

arbetade den på export inställda rustningsindustrien i vårt land under

den osäkerhet, som skapades av svårigheten att kunna på förhand avgöra,

huruvida en erbjuden eller avtalad leverans till utlandet över huvud

kunde fullgöras.

Ur denna synpunkt kunde väl göras gällande, att den ordning, som

skulle skapas genom att låta Kungl. Majit besluta även örn tillstånd för

tillverkningen, näppeligen skulle medföra en ökad otrygghet för de exporterande

företagen. Snarare skulle en motsatt ståndpunkt kunna hävdas

i det att det kunde göras gällande, att ett förbud mot tillverkningen

sattes in på ett tidigare stadium av produktionen än ett uteblivet exportmedgivande

och därför eliminerade riskmoment, som exportförbudets

tillämpning vore ägnad medföra. Hade krigsmaterielindustrien sett sig

nödsakad acceptera en exportreglerande regim och förstått att anpassa

sin verksamhet därefter, borde därför ett system med tillverkningstillstånd

näppeligen bereda större svårigheter än som nu förekomme.

Riktigheten av denna uppfattning vore emellertid beroende av graden

av den reglering, som genomfördes under en förordning av den typ, som

skisserats. Stannade den vid att i stort sett bevara status quo och toge

till ögonsikte att låta restriktioner i huvudsak drabba nya företag eller

nyupptagen militär produktion hos hittills för civilförbrukning fabricerande

företag eller en anmärkningsvärd ökning av landets vapentillverkning

i dess helhet, så syntes den ovan återgivna tankegången i stort sett

hålla streck. Användes rätten att meddela tillverkningslicenser däremot

för att starkt beskära produktionen i dess nuvarande omfattning antingen

generellt för alla fabriker eller för vissa slag av krigsmateriel eller

individuellt för vissa företag, så kunde lätt den gräns nås, där för näringen

eller en del av dess utövare otryggheten bleve vida större än under

exportförbudssystemet och företagens fortbestånd och ekonomiska bärighet

avsevärt starkare hotad. Det vore under dylika förhållanden krav

kunde uppstå på, att de uppoffringar, som staten för tillgodoseende av

något sitt intresse här krävde av enskilda företagare och som ginge utöver

vad dessa rimligen ansåge sig frivilligt kunna bära, borde kompenseras

genom vederlag från statens sida. I en sådan situation rullades

upp frågan örn ersättning från det allmänna för minskad eller förlorad

näringsverksamhet och det därmed nära sammanhängande spörsmålet örn

företagens övertagande av staten. En utveckling till ett sådant slutmål

kunde utan tvivel medvetet främjas genom ett system med autoritär kontroll

över tillverkningen, där statens makt utövades i en starkt restriktiv

anda.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majlis proposition nr 89.

Myndigheterna.

Över ifrågavarande betänkande oell förslag Lava yttranden avgivits

av chefen för generalstaben, chefen för marinstaben, arméförvaltningen,

marinförvaltningen, flygstyrelsen, kommerskollegium och rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap. Därjämte hava, såsom jag senare

skall närmare utveckla, statskontoret och allmänna civilförvaltningens

lönenämnd yttrat sig beträffande organisationen av den ifrågasatta kontrollmyndigheten.

Samtliga förstnämnda myndigheter hava framhållit betydelsen för vårt

land ur försvarsberedskapssynpunkt att äga en tekniskt högststående enskild

krigsmaterielindustri.

Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, som ansett det ankomma

på kommissionen att betrakta det föreliggande spörsmålet väsentligen

ur synpunkten av dess betydelse för försvarsberedskapen samt

den inverkan, som de föreslagna åtgärderna kunde förväntas komma att

utöva i avseende å pågående och blivande arbeten för denna beredskaps

vidmakthållande och stärkande, har ur sådan synpunkt motsatt sig alla

åtgärder, som vore ägnade att nedsätta den svenska industriens effektivitet

och möjligheter att under krigstid gagna riksförsvaret. Kommissionen

har vidare understrukit vad beredningen anfört i avseende å

betydelsen för landet att äga en utvecklad enskild krigsmaterielindustri

och vikten för denna industri — med hänsyn till såväl dess egna existensbetingelser

som dess prestationsförmåga ur militär synpunkt — att

kunna producera för en större marknad än den inhemska.

Kommerskollegium ansluter sig till beredningens uttalande i denna

fråga. Den förefintliga inhemska krigsmaterielindustrien under världskriget

utgjorde enligt kollegium ett viktigt stöd för landets försvarsberedskap

och för möjligheten att bibehålla dess neutralitet under hävdande

i största möjliga grad av oberoendet av de krigförande med hänsyn

till den nödvändiga vapenanskaffningen. Även för övriga neutrala

länder och särskilt för Sveriges grannländer syntes tillvaron av en tekniskt

utvecklad och relativt betydande svensk enskild vapenindustri i nu

nämnda hänseenden kunna anses hava varit av en viss betydelse och

därigenom även hava stärkt landets ställning vid förhandlingar örn varuutbyte

m. m.

Kommerskollegium framhåller även, att den inhemska privata krigsmaterielindustrien

och speciellt den del därav, som arbetade för export,

i ekonomiskt hänseende och med hänsyn till beredande av arbetstillfällen

särskilt under nuvarande förhållanden spelar en svnnerligen betydelsefull

roll.

Liknande synpunkter hava framförts av chefen för marinstaben, som

dessutom erinrat att de i samband med krigsmaterieltillverkningen utexperimenterade

stålsorterna ansåges hava den allra största betydelse

för främjandet av hela den svenska stålindustrien.

Chefen för marinstaben uttalar, att ehuru givetvis Sverige icke borde

undandraga sig att medverka till en sådan kontroll av krigsmaterielindustrien,

som från internationell synpunkt kunde vara önskvärd, Sverige

dock icke borde företaga isolerade kontrollåtgärder av sådan art att de

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 89. 33

kunde äventyra den svenska krigsmaterieltillverkningens nuvarande

effektivitet.

Jämväl övriga militära myndigheter och rikskommissionen hava gjort

uttalanden av liknande innehåll.

Alla myndigheterna avstyrka tillskapandet av ett statligt monopol å

ifrågavarande område.

Vad angår de håda övriga av beredningen framlagda förslagen innehålla

yttrandena i huvudsak följande.

Chefen för generalstaben anför:

De av beredningen förordade åtgärderna med avseende på tillståndstvång

m. m. innebure utan tvivel ett så djupgående ingripande i den

industriella och ekonomiska verksamhetsutövningen, att allvarliga risker

förelåge för att denna kunde komma att hämmas eller inskränkas till förfång

för vår försvarsberedskap. Därest tillståndsbevis meddelades såsom

en generell licens för visst företag att utöva tillverkning av krigsmateriel,

bleve betänkligheterna icke så starkt framträdande. Örn av skäl,

som icke berörde försvaret, en sådan anordning skulle anses alldeles nödvändig,

ville chefen för generalstaben icke uttala ett bestämt avstyrkande

av densamma. Vissa av beredningens uttalanden tydde dock på att systemet

med tillståndsbevis ansåges böra tillämpas i en väsentligt mer ingripande

form. Det angåves sålunda bland annat, att rätt till fabrikation

av viss materiel skulle kunna avböjas, att föreskrift kunde utfärdas örn

inhämtande av tillstånd före igångsättande av tillverkning av nytt slag

av krigsmateriel etc. Därest ett dylikt system tillämpades, torde följden

bliva ett osäkerhetstillstånd, vilket kunde medföra både ekonomiska och

tekniska återverkningar av allvarlig art. Systemet avstyrktes därför.

Därest emellertid av orsaker, vilkas berättigande eller önskvärdhet undandroge

sig generalstabens bedömande, det befunnes önskvärt, att regeringen

bereddes tillfälle att mer ingående än nu skedde följa krigsmaterielproduktionen

inom landet, syntes detta med minsta våda för försvaret

kunna ernås genom en ökad uppgiftsskyldighet för tillverkare av

krigsmateriel. Huruvida de av beredningen i detta avseende föreslagna

formerna vore de mest ändamålsenliga eller de enda tänkbara, kunde dock

ifrågasättas. Det syntes icke vara uteslutet, att en utbyggnad av redan

befintliga former för uppgifters lämnande kunde tjäna det angivna

syftet.

Chefen för marinstaben yttrar:

Mot införande av uppgiftsskyldighet för tillverkare av krigsmateriel

funnes icke något särskilt att erinra ur försvarspolitisk synpunkt, örn

också vissa besvärligheter kunde uppstå för tillverkarna. Uppgifterna

måste dock behandlas med den diskretion, som erfordrades för att icke

tillverkare skulle utsättas för en för hans tillverkning skadlig insyn. Vad

åter angingo tillståndstvång, förenat med uppgiftsskyldighet och kontroll,

så syntes den skapa ett sådant osäkerhetstillstånd för vederbörande krigsmaterielindustri,

att den kunde Idiva för denna ytterligt ofördelaktig och

därigenom försvåra upprätthållandet av en industri, som i och för sig

allmänt erkändes som nödvändig ur försvarsberedskapssynpunkt.

Arméförvaltningen avstyrker ett kontrollsystem i form av tillståndstvång

jämte statlig inspektion och tillägger, att örn en utvidgad statlig

kontroll av skäl, som ämbetsverket ej kände, skulle anses behövlig, densamma

syntes böra anordnas i enlighet med det begränsade förslaget om

uppgiftsskyldighet.

Billan^ lill ril:stlat)cns protokoll

:<

i sami. Sr X!)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majlis proposition nr 89.

Flygstyrelsen säger sig bestämt avstyrka varje längre gående kontrollverksamhet

än den redan tillämpade exportkontrollen.

Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap yttrar:

Principiellt avstyrkte kommissionen, att ifrågavarande tillverkning,

intill dess en internationell överenskommelse rörande kontrollåtgärder på

detta område åvägabringades, bleve underkastad ett längre gående tvångssystem

än den för närvarande tillämpade exportkontrollen, vilken i stort

sett torde få anses ha fungerat tillfredsställande.

Skulle ur andra synpunkter än deni rikskommissionen hade att anlägga

en utvidgad statlig kontroll rörande krigsmaterieltillverkningen anses

behövlig, torde denna böra anordnas i form av ett rapportsystem med

uppgiftsskyldighet anordnad i huvudsak enligt det av beredningen framlagda

begränsade förslaget, dock att härigenom inhämtade upplysningar

i lämplig omfattning gjordes tillgängliga för rikskommissionen och vederbörande

militära myndigheter.

Införandet av ett kontrollsystem i form av tillståndstvång jämte statlig

inspektion funne kommissionen av försvarsberedskapshänsyn ägnat

att ingiva så allvarliga betänkligheter, att kommissionen härtill måste

ställa sig helt avvisande.

Ledamoten av kommissionen, riksdagsmannen A. J. Bärg har i ett särskilt

yttrande anfört följande:

Det vore självklart, att örn föreliggande spörsmål såges uteslutande ur

synvinkeln av de intressen rikskommissionen tillkomme att bevaka, inga

som helst ingripanden mot krigsmaterielindustrien i för vårt försvarsväsen

besvärande riktning befunnes önskvärda. Spörsmålets framförande

måste dock förutsätta, att andra intressen gjort elier gjorde sig gällande.

Det berodde då helt och hållet på innebörden av och styrkan i

dessa andra intressen, huruvida och i vilken omfattning restriktioner för

industrien kunde anses påkallade. Då ett närmare klargörande av sagda

intressen icke förelåge, vore en avvägning melian å ena sidan dessa och

å den andra vårt eget lands försvarsintressen icke möjliga. Skulle nu

graden och styrkan i eventuellt förefintliga internationella eller andra

krav motivera en kontroll i den omfattning beredningen förordade, ville

det — trots de begränsade möjligheter, som givits att bedöma denna sak

— knappast förefalla troligt, att dessa åtgärder skulle, under ett förståndigt

handhavande, verka så menligt för tillvaratagande av vårt lands

försvarsintressen, att ett avstyrkande hade fog för sig.

Kommerskollegium yttrar i huvudsak följande:

Utan att förringa nödvändigheten av en möjligast effektiv kontroll beträffande

efterlevnaden av gällande exportförbud ansåge kollegium kravet

därpå knappast i och för sig kunna motivera så långt gående åtgärder,

som av beredningen i kontrollsyfte påyrkats. De ifrågasatta kontrollåtgärderna

syntes hava sin tyngdpunkt i hänsynstagandet till utlandets

uppfattning rörande Sveriges inställning till frågan om åtgärder för

genomförande av en internationell begränsning av rustningarna, och i

övrigt till de internationella fredssträvandena. Bedömandet av den vikt

och betydelse, som ur yttre politisk synpunkt ansåges böra fästas vid

nu nämnda hänsyn, läge utom området för kollegii verksamhet och kompetens.

Kollegium ville därför endast framhålla vikten av att de åtgärder,

som av nu nämnda skäl ansåges böra vidtagas, ej utan synnerligen

tvingande skäl borde få föregripa försvarets vitala krav oell icke heller

hithörande industriers fullt legitima intressen. Ur nu nämnda synpunkter

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

syntes emellertid icke några mera vägande invändningar kunna anföras

mot införandet av sådan uppgiftsskyldigket rörande tillverkning av

krigsmateriel, som av beredningen såsom ett första alternativ föreslagits.

Vad åter beträffade beredningens andra alternativa förslag till kontroll

över den privata industrien syntes visserligen i och för sig någon mera

tungt vägande erinran knappast kunna framställas mot förslaget till sådan

ändring i näringsfribetsförordningens § S d, varigenom tillverkning

av krigsmateriel skulle jämställas med sprängämnestil]verkning oell sålunda

vara underkastad koncessionstvång. Under förutsättning att redan

existerande lojala tillverkare av hithörande materiel icke bereddes några

större eller i varje fall oöverkomliga svårigheter att erhålla koncession

för fortsatt bedrivande av sin fabrikation, ansåge kollegium icke några

avgörande skäl kunna framställas mot en dylik ordning, därest densamma

skulle befinnas av praktiska skäl nödvändig. Men vid genomförandet

av härför erforderliga åtgärder och förhandlingar torde man böra framgå

med nödig omsikt, så att icke industriens och landets intressen därvid

skadades eller äventyrades.

Vissa av de hörda myndigheterna framhålla svårigheten att giva en

lämplig definition å begreppet krigsmateriel samt ifrågasätta en begränsning

av de varuslag, vilkas tillverkning skulle bliva föremål för statskontroll.

I detta avseende anför rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap

följande:

Gränsen mellan vad som skulle anses som krigsmateriel och som annan

materiel måste alltid bliva mycket flytande. Så som beredningen dragit

denna gräns —- nämligen i överensstämmelse med den, som läge till grund

för nuvarande exportreglering — hade begreppet krigsmateriel emellertid

uppenbarligen gjorts alldeles oskäligt omfattande. Därunder skulle

sålunda komma att inbegripas åtskilliga varor, som huvudsakligen eller

t. o. m. nästan undantagslöst användes för civilt ändamål. En på sådant

sätt utsträckt kontrollverksamhet bomme att omfatta tillverkningar vid

företag, som icke själva ansåge sig vara tillverkare av krigsmateriel och

som enligt gängse uppfattning icke framställde dylik. Den av beredningen

föreslagna anordningen skulle vidare medföra risk för företag,

sorn ur beredskapssynpunkt utförde beställningar av krigsmateriel för

försvarets räkning men vilka eljest sysslade med civiltillverkning, att

bliva underkastade en för dem besvärande kontroll. Visserligen skulle

väl olägenheterna därvid kunna mildras genom en smidig tillämpning av

licensieringsförfarandet. Men blotta risken för ett inordnande under det

statliga tvångssystemet syntes befaras kunna betaga vederbörande företag

intresset för att upptaga tillverknigar för försvarsändamål och syntes

därför vara ägnad att försvåra förberedelsearbetet för industriens

krigsorganisation.

Chefen för generalstaben ifrågasätter, huruvida icke det vore riktigare

inskränka utredningen till kategorien vapen och ammunition.

Kommerskollegium anser sig icke hava anledning framställa erinran

mot den föreslagna definitionen under förutsättningen att en eventuell

kontroll begränsades till den omfattning, kollegium ansåge högst böra

ifrågakomma.

Slutligen hava myndigheterna yttrat sig angående den föreslagna bestämmelsen

örn utestängande av utländska intressen uti ifrågavarande

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majlis proposition nr 89.

Departe
mentschefen.

industri, därvid å ena sidan framhållits olägenheterna av sådana intressen

samt å andra sidan betonats betydelsen för sagda industri av samarbete

i olika former med utländska intressenter.

I en till statsministern riktad, den 12 maj 1934 dagtecknad skrift har

framställning örn fullföljande av det genom krigsmaterielberedningens

tillkallande tagna initiativet gjorts av förbundet för kristet samhällsliv,

nationaltemplarorden, svenska ekumeniska nämnden, svenska freds- och

skiljedomsföreningen, svenska krigstjänstvägrarförbundet, svenska sektionen

av internationella kvinnoförbundet för fred och frihet, svenska

skolornas fredsförening, svenska världsfredsmissionen, Sveriges godtemplares

ungdomsförbund, ungdomens fredsförbund, ungdomsförbundet

Heimdal samt vita bandets centralstyrelse. Därjämte bar svenska världsfredsmissionen

den 15 september 1934 till statsministern ingivit en vid

dess årskongress 1934 antagen resolution, i vilken uttalas önskvärdheten

av att åtgärder vidtagas för att avlägsna allt i svensk rustningsindustri

investerat utländskt kapital och för att förhindra all export av krigsmateriel.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, vari statsministern motiverade

igångsättande av en utredning angående statlig kontroll av krigsmaterielindustrien

i Sverige, underströks betydelsen av dylika kontrollåtgärder

såsom led i en följdriktig fredspolitik. De risker och olägenheter,

som äro förenade med den enskilda, okontrollerade rustningsindustrien,

torde jag icke behöva närmare utveckla. Det ligger i sakens natur att

en industri, vars välstånd är beroende av staternas rustningar, skall

vara i hög grad intresserad av att rustningspolitiken fullföljes i världen.

Talrika vittnesbörd hava framkommit örn det inflytande, som de mäktiga

storföretagen inom denna produktionsgren kunnat utöva i olika länder,

till förfång för försöken att hejda rustningarna och åstadkomma internationella

uppgörelser örn begränsning och minskning därav. I akten

för Nationernas förbund bar givits uttryck åt uppfattningen att den enskilda

tillverkningen av krigsmateriel ingiver allvarliga betänkligheter

och att åtgärder erfordras till förebyggande av de skadliga verkningarna

av sådan enskild produktion. Såsom av den föregående redogörelsen framgår,

hava ock under sista tidens förhandlingar vid nedrustningskonferensen

i Genéve — främst genom initiativ från Förenta Staternas sida —• yppats

utsikter till en internationell överenskommelse, avseende såväl statlig kontroll

inom de anslutna länderna som även gemensam internationell kontroll.

I det nyss åberopade yttrandet av statsministern framhölls att, oavsett

huruvida en internationell konvention kan åvägabringas under den närmaste

tiden eller icke, det syntes erforderligt att de svenska statsmakterna

vidtoge åtgärder varigenom fullständig statlig kontroll kunde er
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

hållas över den svenska, relativt betydande krigsmateriel industrien. I

överensstämmelse med denna uppfattning hava de tillkallade utredningsmännen

(»krigsmaterielberedningen») verkställt den undersökning och

framlagt de förslag, som i det föregående refererats.

I direktiven för utredningen framhölls att den säkraste metoden för

genomförande av kontroll över vårt lands rustningsindustri utan tvivel

vore monopoliser ing av denna tillverkning för statens räkning. Krigsmaterielberedningen

har emellertid på försvarspolitiska grunder, förklarat

sig icke kunna tillstyrka denna lösning. Utan att närmare ingå på

de av beredningen anförda skälen mot inrättandet av ett statsmonopol

finner även jag, att andra utvägar nu böra prövas.

Beredningen har i sådant hänseende framlagt två alternativa förslag.

Enligt det ena förslaget skall tillverkare av krigsmateriel åläggas anmäla

sin rörelse för en central kontrollmyndighet samt därefter vara

underkastad en fortlöpande uppgiftsskyldighet beträffande de förhållanden,

vilka kunna anses vara av betydelse för utövandet av kontrollen.

Det andra förslaget, vilket beredningen för sin del förordat, går

ut på att för tillverkning av krigsmateriel skall fordras ett av Kungl.

Majit meddelat tillstånd, och att över den rörelse som bedrives med sådant

tillstånd skall utövas en mera ingående tillsyn, närmast på grundval

av avgivna deklarationer och av inspektioner, företagna av en särskild

kontrollmyndighet.

Det förra förslaget, som egentligen endast innebär ett insamlande av ett

statistiskt material för bedömande av omfattningen av vår ifrågavarande

industri, synes mig vara alltför begränsat, örn man utgår från att en verklig

kontroll skall kunna utövas. Jag har därför vid valet mellan de båda

förslagen stannat för det senare. I anledning av vad chefen för generalstaben

anmärkt örn olägenheterna av ett system med tillståndstvång vill

jag framhålla, att Kungl. Majit enligt förslaget är oförhindrad att, där

det prövas lämpligt, med hänsyn till vederbörande företags omfattning

och hittillsvarande verksamhet, giva koncessionen en så vidsträckt avfattning

att de befarade olägenheterna undvikas. I likhet med kommerskollegium

anser jag några avgörande skäl ej kunna från den privata industriens

sida framställas mot det förordade koncessionssystemet, under

förutsättning att redan existerande lojala tillverkare av krigsmateriel

icke beredas större svårigheter att erhålla koncession för fortsatt bedrivande

av sin fabrikation. Till den angivna förutsättningen återkommer

jag i det följande i samband med behandlingen av övergångsbestämmelserna.

Eftersom det ytterst är det enskilda vinstintressets fria spel, som

framkallar de risker, vilka äro förbundna med den enskilda tillverkningen,

vore det mest följdriktigt att söka finna en anordning, varigenom det

enskilda vinstintresset eliminerades från denna produktion. Det kunde

sålunda ifrågasättas att komplettera förslaget genom lagbestämmel
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majda proposition nr 89.

ser om maximering i någon form av den vinst, som finge utgå till enskilda

aktieägare i företag av denna art, ett förfaringssätt som tidigare

använts vid begränsningen av enskilda vinstintressen inom t. ex. rusdryckskanteringen.

Denna fråga Ilar emellertid icke upptagits vare sig

av krigsmaterielberedningen eller under de internationella överläggningarna

i ämnet och har icke synts mig för närvarande äga aktualitet.

Bland de påtagliga olägenheter av den hittills rådande näringsfriheten

på detta område, som det gäller att söka effektivt förebygga genom det

nya kontrollsystemet, är möjligheten av utländskt inflytande inom den

svenska krigsmaterielindustrien. Beredningen har starkt understrukit

denna synpunkt. Redan den lagstiftning örn bulvanförhållande i fråga

örn aktier i vissa bolag, som genomfördes vid förra årets riksdag, torde

härutinnan vara av stor betydelse. Genom det av beredningen föreslagna

kontrollsystemet skulle ytterligare garantier erhållas i detta avseende.

Även en annan med rustningsindustrien sammanhörande verksamhet,

som dock icke varit föremål för beredningens övervägande, torde

böra ställas under statlig uppsikt. Jag syftar härvid på den för närvarande

alldeles okontrollerade agentverksamhet, som bedrives för avsättning

av krigsmateriel från företag såväl inom landet som i utlandet, På

grund av rustningsindustriens starkt internationella karaktär och under

trycket av en hård och ofta osund konkurrens mellan olika företag inom

ifrågavarande industri har denna agentverksamhet emellanåt tagit former,

vilka från olika synpunkter äro ägnade att ingiva allvarliga betänkligheter.

Det synes mig angeläget att i detta sammanhang någon anordning

träffas, som medför möjlighet för staten att även i detta avseende

utöva en önskvärd och erforderlig kontroll. Jag vill härvidlag jämväl

erinra örn den framställning, som av riksdagens militieombudsman

gjorts i skrivelse den 16 augusti 1934 och som av chefen för försvarsdepartementet

anmälts för Kungl. Majit den 16 januari 1935. Av nämnda

framställning framgår, hurusom ett svenskt företag på grund av kontrakt

med vissa utländska leverantörer av flygplan ävensom med en

svensk dylik leverantör uppburit avsevärda provisionsbelopp å försäljningar

till svenska flygvapnet av flygplan och delar därtill, i vissa fall

utan att det provisionsberättigade företaget lämnat någon medverkan

vid köpsluten och utan att köparen ens haft vetskap örn agentförhållandet.

Skrivelsen, däri militieombudsmannen hemställde örn vidtagande av

vissa åtgärder vid upphandling av materiel för flygstyrelsens räkning,

har överlämnats till 1933 års upphandlingssakkunniga för att vara tillgänglig

vid fullgörandet av det dem lämnade uppdraget.

För vinnande av erforderlig kontroll över nämnda agentverksamhet

torde Kunal. Majit böra äga rätt att meddela förbud mot utövande inom

riket av sådan verksamhet utan särskilt tillstånd av Kungl. Majit. Omfattningen

av ett sådant förbud lärer bliva beroende av vad som kommer

att innefattas under begreppet krigsmateriel. Kungl. Majit bör sedan

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr S9.

vid. beviljande av eventuella tillstånd äga meddela nödiga föreskrifter

till förebyggande av att dylik verksamhet äger rum under betingelser,

som äro ur allmän synpunkt olämpliga. Det må anmärkas att, då krigsmateriel

i någon avsevärd omfattning icke kan tänkas bliva inköpt av

annan än svenska staten och av sådan tillverkare, som vidare bearbetar

inköpt krigsmateriel, något legitimt behov av agentverksamhet i Sverige

endast finnes i den mån nämnda köpare hava gagn därav.

Enligt det förslag till internationell överenskommelse rörande ifrågavarande

förhållanden, varom jag tidigare talat, skall jämväl för infot sein

till vederbörande land av krigsmateriel fordras tillstånd av landets regering.

Endast i fråga örn visst slag av krigsmateriel är införseln till

Sverige för närvarande underkastad reglering, i det att jämlikt 19 §

vapenkungörelsen den 22 juni 1934 (nr 315) skjutvapen och ammunition

i kungörelsens bemärkelse icke må till riket införas utan tillstånd av chefen

för socialdepartementet. Det torde emellertid böra övervägas att i

anslutning till nyssnämnda förslag för Sveriges del i samband med genomförande

av den nu föreslagna kontrollen införa ett mera generellt

förbud mot införsel av krigsmateriel utan tillstånd av regeringen. Då

erforderliga föreskrifter i sådant avseende kunna meddelas av Kungl.

Majit utan riksdagens medverkan, har jag icke funnit mig nu böra framlägga

förslag därom.

Med utgångspunkt från vad jag nu anfört har jag låtit inom handelsdepartementet

i anslutning till beredningens utkast utarbeta iöislag till

förordning om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. rn. Bestämmelserna

i detta förslag skola icke vara tillämpliga på kronans

fabriker, verkstäder och förråd. Såsom beredningen förutsatt, böra sådana

anordningar genom Kungl. Majits försorg genomföras, att uppgifter

tillhandahållas även från de statliga fabrikerna i lämplig utsträckning.

Enligt förslaget skall tillverkning av krigsmateriel ej få bedrivas utan

tillstånd av Kungl. Majit. Vid sökande av sådant tillstånd skola uppgifter

lämnas örn det ställe, där tillverkningen skall äga rum, samt det

elier de slag av krigsmateriel, sökanden ämnar tillverka.

Med hänsyn till vad jag nyss framhållit angående angelägenheten att

begränsa utländska intressen i den svenska krigsmaterielindustrien har

i förslaget upptagits en bestämmelse därom att tillstånd som nu avses

skall kunna meddelas allenast svensk medborgare, svenskt handelsbolag,

däri ej finnes utländsk bolagsman, eller svenskt aktiebolag, vars aktier

äro ställda till viss man och i vars bolagsordning intagits förbehåll, som

avses i 2 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) örn vissa inskränkningar i rätten

att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. in.

I undantagsfall, t. ex. örn ett redan befintligt företag, som huvudsakligen

bedriver annan tillverkning, av någon anledning upptager tillverkning

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Muj:ts proposition nr 89.

av krigsmateriel i ringa omfattning, torde eftergift böra kunna beviljas

från nu nämnda krav. Givetvis kan Kungl. Maj:t, när skäl därtill äro,

vid meddelande av tillstånd ålägga sökanden vidtaga särskilda åtgärder

till förhindrande eller begränsning av utländskt inflytande å verksamheten

ifråga. Tillstånd torde böra beviljas tills vidare och kunna återkallas,

när skäl därtill äro. Anledning till återkallelse av givet tillstånd

kan förekomma exempelvis örn tillverkaren väsentligen åsidosatt givna

föreskrifter eller örn ny lagstiftning eller tillkomsten av ett internationellt

avtal gör det angeläget att företaga en ny prövning av villkoren för

tillstånds meddelande.

Beredningen har vid försök att definiera begreppet krigsmateriel stannat

vid att föreslå en uppräkning av de varuslag, som skola vara underkastade

tillverkningskontrollen. Därvid har beredningen utgått från att

de varuslag, vilka enligt förut nämnda kungörelse av år 1930 äro exportförbjudna,

också skola vara föremål för tillverkningskontroll, men att

Kungl. Maj:t vid behov skall kunna ändra förteckningen på sådana varuslag.

Det är givetvis förenat med stora svårigheter att fullt tillfredsställande

giva en uttömmande definition å begreppet krigsmateriel och

det av beredningen föreslagna sättet att lösa frågan synes mig därför

lämpligt. Jag vill dock erinra örn att bland de varuslag, som nu falla

under ifrågavarande exportförbud, jämväl förekomma sådana, som icke

utgöra krigsmateriel i egentlig mening. Då Kungl. Majit bör hava möjlighet

att när som helst företaga ändring i fråga örn de uppräknade varuslagen,

stadgas i förslaget endast, att Kungl. Majit skall förordna vad

med krigsmateriel skall förstås.

Har Kungl. Majit meddelat tillstånd till tillverkning av krigsmateriel,

skall sådan tillverkning stå under statens kontroll, och denna kontroll

skall utövas av en av Kungl. Majit för sådant ändamål utsedd kontrollmyndighet.

Jag skall senare återkomma till frågan örn denna myndighet.

I vilken omfattning kontrollen bör utövas skall i första hand bestämmas

av Kungl. Majit vid tillstånds beviljande, varvid Kungl. Majit meddelar

de föreskrifter och villkor, vilka kunna finnas erforderliga för tillståndets

åtnjutande. I författningen har dock särskilt föreskrivits, att

tillverkare skola till kontrollmyndigheten avlämna deklarationer rörande

tillverkningen. Deklarationerna skola avgivas enligt av Kungl. Majit

närmare meddelade föreskrifter.

Tillverkare skall vara skyldig hålla sina handelsböcker med tillhörande

handlingar, såvitt de avse den ifrågavarande tillverkningen, tillgängliga

för kontrollmyndigheten. Vidare skall kontrolltjänsteman vara berättigad

erhålla tillträde till tillverkares fabrik och tillverkare skyldig

meddela kontrollmyndigheten alla begärda upplysningar angående inneliggande

beställningar, tillverkningen och därmed sammanhängande förhållanden

samt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som av Kungl.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 69. 41

Majit eiler myndigheten meddelas för erhållande av en betryggande

kontroll.

I fråga örn den nämnda agentverksamheten upptager förslaget ett stadgande,

att Kungl. Majit skall äga förordna, att verksamhet inom riket

såsom agent för tillverkare av krigsmateriel icke skall få utövas utan

tillstånd av Kungl. Majit. Har sådant förordnande givits, skall Kungl.

Majit äga att vid beviljande av tillstånd meddela de särskilda föreskrifter

och villkor, vilka kunna finnas erforderliga för tillståndets åtnjutande.

Förslaget innehåller dessutom ansvars- och åtalsbestämmeiser. För

tillverkning utan vederbörligt tillstånd skall straiiet utgöra dagsböter

eller fängelse, varjämte det olovligen tillverkade eller dess värde skall

vara förverkat. Tillverkare, som underlåter att ställa sig till efterrättelse

vad enligt förordningen eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter

åligger honom eller som mot bättre vetande avgiver oriktig eller

ofullständig uppgift i deklaration eller eljest angående omständighet,

varom det ålegat honom att lämna upplysning, skall straffas med dagsböter.

Förordningen torde böra träda i kraft den 1 juli 1935, då även kontrollmyndigheten

skulle vara organiserad. Hen, som vid denna tid bedriver

tillverkning av krigsmateriel, bör emellertid äga fortsätta därmed till

dess ansökan örn tillstånd hunnit bliva prövad. Sådan ansökan bör göras

senast den 30 september 1935. Vid prövningen av koncessionsfrågor

synes den grundsatsen böra iakttagas, att redan existerande lojala tillverkare

av hithörande materiel medgivas att fortsätta sin tillverkning,

givetvis med iakttagande av de föreskrifter, som kunna i samband med

koncessionen meddelas.

Vad slutligen angår frågan örn anordnandet av det organ, åt vilket

handhavandet av de med förordningens tillämpning förenade bestyren

skall anförtros, har beredningen förordat inrättandet av en fristående

central tillsynsmyndighet, förslagsvis benämnd krigsmaterielinspektionen.

Såsom chef för denna skulle förordnas en för uppdraget särskilt

kvalificerad person, varjämte skulle såsom ledamöter utses förslagsvis

fyra personer, representerande teknisk, ekonomisk, militär och utrikespolitisk

sakkunskap. Myndigheten skulle anställa den biträdande personal,

som kunde erfordras. Beredningen har framhållit, att det utöver den centrala

kontrollen sannolikt skulle för vissa företag erfordras en inspektion

rörande olika på de skilda arbetsplatserna förekommande förhållanden.

Denna borde verkställas av hos myndigheten anställda befattningshavare

med företrädesvis teknisk utbildning, varjämte även kunde ifrågakomma

av myndigheten anlitade eliel’ hos denna anställda personer med revisions-teknisk

sakkunskap.

Beredningen har för det fall att man icke ansåge sig böra tillskapa ett

fristående organ föreslagit, att hithörande frågor skulle handläggas av

en i handelsdepartementet anställd särskild föredragande, vilken skulle

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 89.

i

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj-.ts proposition nr 89.

biträdas av underordnad personal i erforderlig utsträckning. Därjämte

skulle emellertid för ärendenas behöriga utredning och för avgivande av

yttranden och förslag av Kungl. Majit förordnas lämpligt antal sakkunniga

inom departementet, representerande den expertis av olika slag, som

nyss berörts.

Vid övervägande av denna fråga har jag funnit mig icke böra för närvarande

förorda beredningens förslag örn inrättande av en särskild fristående

tillsynsmyndighet. Svårigheten att på förhand beräkna omfattningen

av de med det ifrågasatta kontrollsystemet förenade arbetsuppgifterna

manar till försiktighet vid bestämmandet av organisationens omfång.

Därtill kommer, att beslutanderätten i fråga örn tillstånd att tillverka

krigsmateriel ävensom i åtskilliga därmed sammanhängande frågor,

som skulle handläggas av kontrollmyndigheten, bör förbehållas

Kungl. Majit.

Dessa omständigheter hava synts mig tala för den av beredningen alternativt

föreslagna anordningen att inordna kontrollmyndigheten i Kungl.

Majits kansli. Visserligen torde större delen av myndighetens uppgifter

icke bliva av samma art som departementens arbete i övrigt med kanslimässig

beredning av konseljärenden. Men å andra sidan böra åtskilliga

fördelar ligga däri, att de hithörande ärenden, som ankomma på Kungl.

Majits prövning, kunna förberedas direkt inom vederbörande departement

och att kontrolltjänstemannen får tillfälle att i egenskap av föredragande

i statsrådsberedningen omedelbart utveckla sin mening.

I likhet med beredningen har jag funnit att kontrollmyndigheten lämpligen

bör förläggas till handelsdepartementet, till vilket departement

handläggningen av ärenden rörande exportförbudet å krigsmateriel redan

hör. Vad beträffar de av beredningen föreslagna, sakkunniga, vilka

skulle biträda kontrollmyndigheten, synes behovet därav kunna tillgodoses

dels genom hörande av vederbörande myndigheter eller organisationer,

dels ock genom samråd med för ändamålet utsedda representanter

för vederbörande myndigheter.

I en inom handelsdepartementet upprättad promemoria har förslag

uppgjorts angående organisationen av och kostnaderna för en sålunda till

handelsdepartementet förlagd kontrollmyndighet. Enligt detta förslag

skulle — på extra stat — å departementets stat uppföras en befattning

i lönegraden B 30, vars innehavare skulle benämnas krigsmaterielinspektör,

samt en assistentbefattning i lönegraden B 24. Såsom biträde med

renskrivning o. dyl. åt nämnda befattningshavare skulle anställas ett

e. o. kontorsbiträde i lönegraden B 4. Med tillägg av provisoriskt dyrortstillägg,

förslagsvis beräknat till 500 kronor, och dyrtidstillägg, förslagsvis

beräknat till 1,700 kronor, skulle bruttoavlöningskostnaderna för

förenämnda tre befattningshavare uppgå till ett sammanlagt belopp av

(11,460 + 8,580 -j- 2,052 + 500 -f- 1,700 =) 24,292 kronor eller i avrundat tal

24,300 kronor. För expenser borde beräknas ett belopp av 1.000 kronor

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 89.

43

och för reseersättningar ett belopp av 3,000 kronor. Då kostnaderna för

krigsmaterielinspektionen vore avsedda att helt täckas genom bidrag från

vederbörande koncessionerade företag borde å riksstatens inkomstsida i

anledning därav uppföras under titel »Avgifter för statskontroll å krigsmaterieltillverkningen»

ett belopp av 28,300 kronor.

Beträffande krigsmaterielinspektörens och assistentens arbetsuppgifter

framhölls i promemorian följande: Krigsmaterielinspektören skulle i

första hand handhava ärenden, föranledda av förordningen angående tillverkning

av krigsmateriel. Han skulle således bereda och för chefen för

handelsdepartementet föredraga frågor örn tillstånd att tillverka krigsmateriel,

örn indragning eller förändring av dylika tillstånd samt örn

sådana åtgärder i anledning av den fortlöpande kontrollen å ifrågavarande

företag, vilka påkallade Kungl. Maj:ts prövning. Krigsmaterielinspektören

skulle vidare handhava utövningen av omförmälda kontroll, i vilket

avseende han särskilt skulle hava att granska inkommande deklarationer

och andra uppgifter, inhämta för kontrollen erforderliga upplysningar

samt företaga tjänsteresor för utövande av lokal inspektion. Krigsmaterielinspektören

skulle därjämte följa och studera utvecklingen i utlandet

på krigsmaterielindustriens område samt föreslå därav betingade åtgärder.

Slutligen kunde även ett visst samråd med krigsmaterielinspektören

möjligen ifrågasättas beträffande ärenden rörande undantag från gällande

exportförbud å krigsmateriel, vilka ärenden f. n. handlades å handelsdepartementets

andra byrå. Assistenten skulle vara biträde åt krigsmaterielinspektören.

Han borde under krigsmaterielinspektörens tjänsteresor

och ledigheter även kunna förordnas såsom vikarie för denne. För

deltagande i den lokala tillsynsverksamheten borde även assistenten

företaga tjänsteresor. Såväl krigsmaterielinspektören som assistenten

borde förordnas av Kungl. Maj:t.

I anslutning till innehållet i denna promemoria hava i innevarande års

statsverksproposition för budgetåret 1935/1936 under tionde huvudtiteln

äskats medel för en sådan organisation, som i promemorian föreslagits.

Sålunda hava under avlöningsanslaget till handelsdepartementet upptagits

kostnader för avlöningar till en krigsmaterielinspektörsbefattning i lönegraden

B 30 och en assistentbefattning i lönegraden B 24, båda å extra

stat, ävensom till ett extra kvinnligt biträde i lönegraden B 4. I anslagsposten

»Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän»

har beräknats kostnaden för provisoriskt dyrortstillägg åt ifrågavarande

befattningshavare med 500 kronor. Av handelsdepartementets omkostnadsanslag,

som slutar å 3’4,000 kronor, hava för de med förevarande

kontroll förenade utgifter för expenser och reseersättningar beräknats

belopp av 1,000 respektive 3,000 kronor. För täckande av kostnaderna har

å riksstatens inkomstsida under titel »Avgifter för statskontroll över

krigsmaterieltillverkning» uppförts ett belopp å 28,300 kronor.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. May.ts proposition nr 89.

Över nämnda promemoria hava infordrade yttranden avgivits den 9

januari 1935 av statskontoret och den 16 i samma månad av allmänna

civilförvaltningens lönenämnd.

Statskontoret har till en början anfört, att mot förläggandet till Kungl.

Maj :ts kansli av den tillämnade kontrollen över krigsmaterieltillverkningen

kunde ur organisatorisk synpunkt vissa erinringar göras. De

arbetsuppgifter, vilka skulle komma att åvila det blivande kontrollorganet,

syntes nämligen allenast till relativt ringa del komma att avse den

omedelbara beredningen av ärenden för Kungl. Maj:ts avgörande, medan

huvudparten av verksamheten torde komma att omfatta rent administrativa

uppgifter, särskilt själva kontrollverksamheten, och alltså närmast

borde hänföras till centralt ämbetsverk eller annan underordnad myndighet.

Statskontoret har emellertid — med erinran örn liknande förekommande

fall — då intet av våra centrala ämbetsverk syntes vara ägnat

att omhänderhava ifrågavarande kontrolluppgifter och det med hänsyn

till den tiliämnade organisationens jämförelsevis ringa omfattning

knappast kunde ifrågasättas att för ändamålet anordna ett fristående

centralt organ, icke velat göra erinran mot den i promemorian föreslagna

anordningen.

Vad beträffar den föreslagna personaluppsättningen samt personalens

anställnings- och avlöningsförhållanden har statskontoret — under framhållande

av vanskligheten att på förhand tillförlitligen bedöma omfattningen

och i viss mån även beskaffenheten av det arbete, som komme att

åvila den nya inspektionen — ifrågasatt örn de blivande arbetsuppgifterna,

möjligen bortsett från den första organisationstiden, skulle kunna

bereda full sysselsättning åt tvenne så kvalificerade befattningshavare

som den föreslagna krigsmaterielinspektören och hans assistent. Statskontoret

har därvid framhållit att de för assistenten tilltänkta arbetsuppgifterna

möjligen skulle kunna anförtros åt innehavaren av någon

på handelsdepartementets stat redan uppförd tjänst. Ämbetsverket, som

funnit det knappast motiverat att redan från början göra nämnda båda

tjänstemän till befattningshavare å extra stat med därav följande lönegradsplacering

och pensionsrätt, har föreslagit att ifrågavarande funktionärer

tillsvidare, intill dess närmare erfarenhet vunnits, avlönades med

arvoden, vilkas storlek av Kungl. Maj:t bestämdes och avpassades efter

vederbörandes arbetsuppgifter, meriter och eventuella tidigare tjänsteställning.

Statskontoret har i sådant avseende föreslagit såsom arvode

åt krigsmaterielinspektören ett belopp av högst 10,000 kronor, motsvarande

avlöning enligt 29 :e löneklassen i allmänna civilförvaltningens

avlöningsreglemente. För arvode åt assistenten skulle icke behöva räknas

med högre belopp än 5,000 kronor, särskilt som heltidstjänstgöring

året örn knappast torde bliva behövlig. Det syntes, framhåller statskontoret,

vara värt att tagas under övervägande, huruvida icke för assisten
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

tens göromål skulle kunna anlitas någon officer å övergångsstat, i vilket

fall arvodet torde kunna ytterligare reduceras.

Vad angår för renskrivning m. m. erforderlig biträdeshjälp anser statskontoret

full sysselsättning året runt för ett kontorsbiträde näppeligen

kunna beredas, varför det skulle vara tillfyllest att vederbörlig anslagspost

å handelsdepartementets avlöningsstat förstärktes med visst mindre

belopp, förslagsvis 1,000 kronor.

Särskilt belopp för expenser bar statskontoret ansett ej erforderligt.

Mot det föreslagna beloppet till reseersättningar bär statskontoret icke

gjort erinran.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har jämväl påpekat svårigheten

att på förhand bedöma omfattningen och i viss mån beskaffenheten

av tillsynsmyndighetens arbetsuppgifter samt uttalat, att det därför

knappast vore möjligt att bilda sig en uppfattning örn de kvalifikationer,

som borde ställas å inspektionens befattningshavare, och de löneförmåner,

som borde tillkomma dessa. Lönenämnden har beträifande

den föreslagne inspektören framhållit, att en person med för uppgiften

tillräckligt höga kvalilikationer knappast kunde förvärvas, om avlöningsförmånerna

bestämdes på det sätt, som angivits i promemorian.

Lönenämnden har ej heller ansett sig kunna uttala något bestämt omdöme,

i vad mån avlöningsförmånerna för den föreslagna assistenten —

därest en sådan befattningshavare ansåges redan från början böra anställas

— vore ur rekryteringssynpunkt lämpligt avvägda. Lönenämnden

har med hänsyn härtill förordat, att inom ramen för inflytande avgiftsmedel

till Kungl. Maj:ts disposition ställdes ett lämpligt belopp för

ändamålet, förslagsvis 30,000 kronor, ävensom att Kungl. Majit erhölle

bemyndigande att anställa och — lämpligen i form av årliga arvoden —

avlöna den personal, som kunde visa sig erforderlig för utövandet av den

tilltänkta statskontrollen. Härigenom skulle Kungl. Majit erhålla

större möjlighet att efter omständigheterna förfara beträffande löneförmånernas

avvägande.

Ehuru de av statskontoret och lönenämnden sålunda anförda synpunkterna

icke kunna frånkännas visst berättigande, anser jag dock med hänsyn

till önskvärdheten att redan från början erhålla en relativt fast organiserad

kontrollmyndighet övervägande skäl tala för att vidhålla de

i statsverkspropositionen i ifrågavarande avseende gjorda framställningarna.

Närmare föreskrifter angående ifrågavarande befattningshavares

åligganden torde framdeles böra meddelas av Kungl. Majit.

Såsom jag tidigare anfört äro de beräknade kostnaderna för kontrollen

avsedda att bestridas av de företag, vilka erhållit vederbörligt tillstånd

att tillverka krigsmateriel, varför också som inkomst å riksstaten

upptagits ett mot anslagsposterna svarande belopp av 28,300 kronor. Enligt

förslaget till förordning skall bidrag till dessa kostnader utgå efter

Bihang till riksdagens protokoll 19il.r>. 1 sami. AV 89. 5

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

visst för samtliga tillverkare lika förhållande till det fakturerade värdet

av försåld krigsmateriel. Erforderliga bestämmelser härom böra i sinom

tid utfärdas av Kungl. Majit.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att förutnämnda

inom handelsdepartementet utarbetade förslag till förordning om kontroll

över tillverkningen av krigsmateriel m. m. måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet.

Nils Sehlberg.

350238. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. SU 1935:141 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under tionde huvudtiteln gjorda framställningar angående anslag till handelsdepartementet. s. 6 i texten
  2. Rskr. 1935:188 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m. s. 1 i texten
  3. 1LU 1935:40 Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande första lagutskottets utlåtande nr 35 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag s. 1 i texten
  4. 1LU 1935:35 Utlåtande i anledning av Kungl. Mårds proposition nied förslag till förordning om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m. s. 1 i texten