Angående delaktighet i statens pensionsanstalt för överläkare vid statsunderstödda vanföreanstalter
1935-02-15 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1935:95, Angående delaktighet i statens pensionsanstalt för överläkare vid statsunderstödda vanföreanstalter
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
1
Nr 95.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående delaktighet i
statens pensionsanstalt för överläkare vid statsunderstödda
vanföreanstalter; given Stockholms slott den 15 februari
1935.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 15 februari 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med chefen för socialdepartementet:
Jag anhåller att för Kungl. Majit få anmäla fråga örn beredande av
delaktighet i statens pensionsanstalt för överläkare vid statsunderstödda
vanföreanstalter.
Hos Kungl. Majit har styrelsen för föreningen för bistånd åt vanföra
i Norrland gjort framställning örn sådan delaktighet för överläkaren
vid föreningens till Härnösand förlagda vanföreanstalt.
Nyssnämnda anstalt är inrymd i Kungl. Majit och kronan tillhöriga
byggnader, vilka tidigare avsetts såsom kasernetablissement för Hemsö
kustartillerikår. Genom avtal år 1928 mellan Kungl. Majit och kronan
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 95
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
samt föreningen överenskoms, bland annat, att — sedan genom kronans
försorg de till kasernetablissement avsedda byggnaderna blivit omändrade
till vanföreanstalt — föreningen skulle äga att utan avgift för sin
vanförevård nyttja anstaltens byggnader och område, mot det att föreningen
å sin sida förbunde sig, under förutsättning att densamma i avseende
å löpande understöd för sin vanförevårdande verksamhet från
stat och landsting minst likställdes med övriga föreningar för dylik
verksamhet inom riket, att efter förmåga omhänderhava driften av
ifrågavarande vanföreanstalt på ett tillfredsställande sätt.
Vanföreanstalten i Härnösand åtnjuter statsbidrag till sin verksamhet
från vissa för ändamålet uppförda anslag under femte huvudtiteln. Från
samma anslag utgår bidrag efter enahanda grunder till vanföreanstalterna
i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg. Jämväl Eugeniahemmet
i Stockholm, vars verksamhet i vissa avseenden är jämförlig med nyssnämnda
anstalters, åtnjuter visst statsbidrag från anslag under femte
huvudtiteln.
Enligt för sökandeföreningen antagna stadgar utser Kungl. Maj:t
minst en av ledamöterna i föreningens styrelse. Enligt samma stadgar
äger medicinalstyrelsen utse en revisor för deltagande i revisionen av
föreningens förvaltning och räkenskaper.
För överläkaren vid vanföreanstalten i Härnösand, vilken enligt nyss
omförmälda stadgar utses av föreningens styrelse, gäller en av medicinalstyrelsen
fastställd instruktion. Genom beslut den 7 november
1930 har Kungl. Majit medgivit, att överläkaren må under vissa villkor
åtnjuta rätt till tjänstårsberäkning lika med civila läkare i statens
tjänst.
Avlöningsförmånerna för överläkaren utgöras av lön till belopp av
13,000 kronor för år jämte två ålderstillägg å 1,000 kronor vartdera efter
respektive 3 och 6 års anställning ävensom hyres- och bränsleersättning,
utgående med tillhopa 3,500 kronor för år.
Medicinalstyrelsen har tillstyrkt bifall till förevarande framställning
samt föreslagit, att Kungl. Majit måtte hos riksdagen hemställa örn bemyndigande
att vidtaga erforderlig ändring av det för pensionsanstalten
gällande reglementet.
Statens pensionsanstalt har i ärendet anfört följande!
De befattningar med pensionsrätt i anstalten, med vilka den nu ifrågavarande
tjänsten närmast skulle kunna jämföras, torde vara lasarettsläkare
samt överläkare vid vissa statsunderstödda sanatorier.
Pensionsanstalten kan ej finna, att någon principiell invändning är
att framställa mot, att pensionsrätt under vissa förutsättningar beredes
jämväl överläkare vid statsunderstödd vanföreanstalt. Denna pensionsrätt
borde givas en generell omfattning och följaktligen avse icke endast
vanföreanstalten i Härnösand utan jämväl, i den mån erforderliga
förutsättningar äro uppfyllda, statsunderstödda vanföreanstalter i
allmänhet, för närvarande sålunda anstalterna i Stockholm, Göteborg
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
och Hälsingborg saint måhända även. Eugeniahemmet, som jämväl är
en i viss mån statsunderstödd vanföreanstalt, vars organisation dock
något avviker från övriga vanföreanstalters och vars verksamhet ej i
allo sammanfaller med deras.
Förutsättningen för pensionsrätt synes huvudsakligen höra vara den,
att befattningen såsom överläkare kan anses såsom en huvudsyssla. Av
den i ärendet förebragta utredningen rörande överläkartjänsten vid anstalten
i Härnösand synes framgå, att denna förutsättning kan
anses föreligga beträffande sagda tjänst, Ej minst bestämmelsen örn
avlöningsförmånerna ger stöd härför.
Att överläkartjänsterna vid de övriga vanföreanstalterna skulle kunna
anses för närvarande uppfylla detta villkor synes mer eller mindre
osannolikt. Såväl vid vanföreanstalten i Stockholm som vid Eugeniahemmet
innehavas överläkartjänsterna av personer, som tillika bekläda
annan tjänst. Och vid vanföreanstalterna i Göteborg och Hälsingborg
är det antal vårdplatser å sjukavdelningarna, för vilket statsbidrag utgår,
i allt fall avsevärt mindre än i Härnösand (respektive 60 och 70
mot 103). Det förhållande, att någon åtgärd för beredande av pensionsrätt
för överläkare veterligen ej ifrågasatts från någon annan vanföreanstalts
sida än Härnösandsanstalten, oaktat samtliga anstalter äga pensionsrätt
i statens pensionsanstalt för den personal i övrigt, som enligt
reglementet för pensionsanstalten kan komma i åtnjutande därav, kan
väl också anses antyda, att någon reell anledning ej funnits föreligga
att söka få dessa övriga överläkartjänster förenade med pensionsrätt.
Pensionsanstalten anser sig därför med visst fog kunna räkna med,
att åtminstone tills vidare endast överläkartjänsten vid anstalten i
Härnösand ifrågakommer i och för beredande av pension åt innehavaren.
För övrigt torde för medgivande av pensionsrätt böra förutsättas,
att vissa former för överläkares tillsättande och entledigande iakttagas.
Självfallet måste likaledes vissa behörighetsvillkor fordras. I dessa avseenden
torde likväl, i betraktande av ifrågavarande anstalters organisation
och de krav, som självfallet måste ställas på överläkarens kompetens,
några särskilda föreskrifter knappast vara erforderliga i samband
med bestämmelser örn pensionsrätt. Ifrågasättas kunde emellertid,
huruvida icke sådan läkare borde, i likhet med lasarettsläkare, tillsättas
av Kungl. Majit.
Överläkare, för vilken befattningen utgör hans huvudsakliga sysselsättning,
borde, synes det, i likhet med lasarettsläkare vara skyldig att
tillhöra pensionsanstalten, örn han antagits efter de nya bestämmelsernas
trädande i kraft, förslagsvis sålunda efter utgången av år 1935. Redan
anställd överläkare vid vanföreanstalt borde vara berättigad att
vinna inträde i pensionsanstalten, såvida erforderliga förutsättningar
äro uppfyllda.
För pensionsrätten borde gälla enahanda bestämmelser som i fråga örn
lasaretts- och sanatorieläkares pension. Någon särskild tjänstereglering
skulle sålunda icke erfordras. Tjänstepensionsunderlaget bleve^ 6,000
kronor oell familjepensionsunderlaget 1,500 kronor. Huvudmans årliga
pensionsavgift bleve 5 procent av tjänstepensionsunderlaget, sålunda 300
kronor. Befattningshavarens årliga tjänstepensionsavgift bleve densamma,
dock med avdrag för beräknad avgift till den allmänna pensionsförsäkringen
(28 kronor), oell hans familjepensionsavgift 20 procent,
respektive 1 procent, av familjepensionsunderlaget för respektive
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
manlig och kvinnlig tjänstinnehavare, sålunda respektive 300 kronor
och 15 kronor. Pensionsåldern bleve 65 levnadsår, och för hel pension
komme att erfordras 30 tjänstår.
Någon mera avsevärd retroaktiv tjänstårsberäkning synes ej behöva
ifrågakomma för överläkaren vid vanföreanstalten i Härnösand, enär
han utnämnts så sent som år 1933, vilket år han uppnådde 35 års ålder.
Engåugsavgi(ten för rätt till dylik tjänstårsberäkning bleve omkring
2,530 kronor per den 1 januari 1936. Pensionsanstalten finner intet skäl
föreligga för att statsverket skulle övertaga större eller mindre del av
denna kostnad.
►statens kostnad, utöver eventuellt dyrtidstillägg å blivande pension,
komme att inskränka sig till en utfyllnad av den årliga pensionsavgifts11;
Denna utfyllnad eller med andra ord statens årsavgift kan med
tillämpning av ålderdomsförsäkringskommitténs dödlighetstabeller och
den räntefot av 5 procent, som vid beräkning av statens pensionsavgift
skall komma till användning (kungörelsen den 23 april 1920, nr 167), beräknas
för varje läkare till ungefär 29 kronor.
För genomförande av vad sålunda föreslagits synes ändring böra vidtagas
av § 60 mom. 1 b) och mom. 3 i anstaltens reglemente.
Statskontoret har i avgivet utlåtande förklarat sig icke hava något
att erinra emot det av statens pensionsanstalt framlagda förslaget.
Även jag anser mig böra förorda, att ändring vidtages i reglementet
för statens pensionsanstalt i syfte att delaktighet i anstalten må beredas
överläkare vid statsunderstödd vanföreanstalt. Beträffande de närmare
bestämmelser, som böra gälla för pensionsrätten, ansluter jag mig
till pensionsanstaltens förslag.
Jämväl i fråga örn de villkor, som böra uppställas för medgivande till
delaktighet, biträder jag i huvudsak vad anstalten föreslagit. Jag anser
sålunda, att såsom allmän förutsättning för pensionsrätt bör stadgas,
att överläkarbefattningen är att betrakta såsom vederbörandes huvudsakliga
sysselsättning. Såvitt med ledning av de i pensionsanstaltens utlåtande
lämnade upplysningarna kan bedömas, synes ur nu angivna synpunkt
förutsättning för delaktighet för närvarande föreligga allenast beträffande
överläkaren vid vanföreanstalten i Härnösand.
I visst avseende synes emellertid en jämkning av de av pensionsanstalten
föreslagna villkoren för delaktighet böra äga rum, nämligen beträffande
formen för tillsättandet av befattning, varom nu är fråga.
Med hänsyn bland annat till de bestämmelser i motsvarande hänseende,
som i reglementet för statens pensionsanstalt meddelats beträffande
lasarettsläkare och sanatorieläkare, har jag funnit delaktighet i anstalten
lämpligen böra tillkomma endast sådan vid vanföreanstalt anställd
överläkare, som utnämnts av Kungl. Majit. För att emellertid, i enlighet
med syftet med den i ärendet föreliggande framställningen, pensionsrätt
må kunna medgivas den nuvarande, av anstaltsstyrelsen antagne
överläkaren vid vanföreanstalten i Härnösand, i den mån denne
i övrigt fyller villkoren för delaktighet, vill jag emellertid förorda, att
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
kravet på visa anställningsform såsom förutsättning för pensionsrätt
begränsas att gälla överläkare, som utses efter tidpunkten för ikraftträdandet
av de här tillstyrkta ändringarna i reglementet för statens
pensionsanstalt.
Såsom pensionsanstalten förutsatt, torde statsverket icke böra påtaga
sig någon del av kostnaden för eventuella engångsavgifter, övriga kostnader
för pensioneringen bliva, på sätt anstaltens beräkningar giva vid
handen, för statsverkets del helt obetydliga.
Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t- att, sedan riksdagen fattat
beslut i ärendet, vidtaga erforderliga ändringar i det för pensionsanstalten
gällande reglementet. Ändringarna torde böra träda i kraft den
1 januari 1936.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att delaktighet i statens pensionsanstalt må, på
villkor och enligt grunder, som jag i det föregående
angivit, från och med den 1 januari 1936 beredas
överläkare vid statsunderstödd vanföreanstalt.
Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Vid protokollet:
P. J. Arrhenius„
«
2
Bihang till rikidagens protokoll 1935.
1 sami. Nr 95.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1935:109 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående delaktighet i statens pensionsanstalt för överläkare vid statsunderstödda vanföreanst s. 1 i texten
- BU 1935:16 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående delaktighet i statens pensionsanstalt för överläkare vid statsunderstödda vanf öreanstalter. s. 10 i texten