Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för chauffören 0. R. Jansson m. fl. från skyldighet att gälda vissa skadeståndsbelopp

1935-02-08 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:96, Angående befrielse för chauffören 0. R. Jansson m. fl. från skyldighet att gälda vissa skadeståndsbelopp

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 96.

1

Nr 96.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse

för chauffören 0. R. Jansson m. fl. från

skyldighet att gälda vissa skadeståndsbelopp; given

Stockholms slott den 8 februari 1935.

Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—-3:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Renning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i

statsrådet å Stockholms slott den 8 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Leo anför:

l:o.

Hos Kungl. Majit har chauffören Oscar Reinhold Jansson i Karlstad anhållit

örn befrielse från gäldande av honom ådömt skadestånd till telegrafstyrelsen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Den 26 maj 1931 ägde å allmänna landsvägen vid Strand i Grava socken

av Värmlands län sammanstötning rum mellan en av Jansson framförd per
Bihang

till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 96.

fli t 35

s. 2 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

2 Kungl. Majlis proposition nr 96.

sonomnibus och en av linjemontören vid telegrafverket Sven Adolf Örtqvist

framförd, honom tillhörig motorcykel med påföljd, bland annat, att Örtqvist

adrog sig sådana skador, att hans högra ben senare måste amputeras ungefär

på mitten av lårbenet.

Sedan Jansson av allmän åklagare åtalats vid Mellansysslets domsagas

häradsrätt för förseelser vid nämnda tillfälle mot motorfordonsförordningen

och vägtrafikstadgan, prövade häradsrätten genom utslag den 1 juli 1932 lagligt

döma Jansson till böter för nämnda förseelser samt förpliktade Jansson

att, bland annat, till telegrafstyrelsen genast utgiva 1,792 kronor 75 öre jämte

fem procent ränta därå från den 5 september 1931 till dess betalning skedde.

Beloppet motsvarade vad telegrafstyrelsen till Örtqvist utgivit för lasarettsvård

och läkarvård samt såsom sjukavlöning.

Jansson anförde besvär hos Svea hovrätt. Enär Jansson uraktlåtit att,

såsom blivit honom förelagt, inkomma till hovrätten med bevis örn besvärshandlingarnas

delgivning med telegrafstyrelsen, och då icke heller förklaring i

målet avgivits av styrelsen, fann hovrätten i sitt den 5 december 1932 givna

utslag Jansson hava förlorat sin mot telegrafstyrelsen fullföljda talan. Hovrätten

prövade vidare lagligt att, med upphävande av häradsrättens utslag i

ansvarsfrågan, ogilla den mot Jansson därutinnan förda talan, varjämte, enär

utredningen i målet gåve vid handen, att Örtqvist genom egen ovarsamhet

vållat sammanstötningen, samt i målet icke visats, att jämväl Jansson varit

vållande till densamma, av Örtqvist i målet förd skadeståndstalan ogillades.

Efter besvär av Örtqvist fann Kungl. Majit i utslag den 29 mars 1934 ej

skäl att göra ändring i hovrättens utslag, såvitt nu är i fråga.

Jansson har sålunda blivit befriad från såväl ansvar för sammanstötningen

som skadestånd till Örtqvist. På grund av nyss omförmälda formfel har däremot

frågan örn skadestånd till telegrafstyrelsen icke kunnat bliva föremål för

prövning av överdomstolarna.

Under hänvisning till angivna omständigheter har Jansson anhållit, att de

telegrafstyrelsen tillerkända beloppen icke måtte uttagas hos honom.

Telegrafstyrelsen har med skrivelse den 13 april 1934 överlämnat Janssons

ansökning och tillstyrkt bifall till densamma.

Statskontoret har i utlåtande den 8 maj 1934 med hänsyn till i detta fall

föreliggande omständigheter likaledes tillstyrkt befrielse för Jansson från

honom åliggande betalningsskyldighet.

Då det kan antagas, att Jansson blivit befriad av överdomstolarna jämväl

från honom av häradsrätten ådömt skadestånd till telegrafstyrelsen, därest icke

förut omförmälda formfel förelupit, finner jag mig böra tillstyrka, att telegrafstyrelsens

ersättningsanspråk mot Jansson med anledning av ifrågavarande

kollisionsolycka må efterskänkas.

Jag hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att chauffören Oscar Reinhold Jansson må befrias från den

ersättningsskyldighet till telegrafstyrelsen, som åvilar honom på

grund av Mellansysslets domsagas häradsrätts utslag den 1 juli''

1932, samt

att ifrågavarande fordran hos Jansson må ur telegrafverkets

räkenskaper avskrivas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

3

2:o.

Den 17 juni 1932 inträffade å statsbanelinjen Falköping—Vartofta i korsningen

med allmänna vägen Falköping—Slutarp sammanstötning mellan en

av motorföraren Gustav Arnold Roos i Falköping å banan framförd motordressin

med vidkopplad tralla samt en av omnibusägaren J. iST. Göthberg å

vägen framförd omnibus, med påföljd att två personer erhöllo så svåra skador,

att de avledo, samt att Roos och Göthberg jämte ytterligare ett flertal personer,

som befunno sig på dressinen och trallan, ävensom fordonen skadades.

Allmän åklagare ställde Roos och Göthberg under åtal vid Vartofta och Frökinds

häradsrätt. Göthberg, som yrkade skadestånd av Roos, instämde järnvägsstyrelsen

i målet under yrkande örn skadestånd, och järnvägsstyrelsen

yrkade skadestånd av Roos och Göthberg. Enligt utslag den 10 juli 1933 fann

häradsrätten Roos hava varit vållande till sammanstötningen, enär han vid vägkorsningen

ej såsom det ålegat honom nedbringat dressinens. hastighet och avgivit

föreskriven signal samt därjämte finge anses hava brustit i nödig uppmärksamhet,

och prövade förty jämlikt 14 kap. 9 § första stycket strafflagen,

jämfört med 4 kap. 1 § samma lag, rättvist döma Roos att för vållande till två

personers död undergå fängelse tre månader, villkorlig dom. Göthberg frikändes

från ansvar för sammanstötningen. Därjämte innefattade utslaget bestämmelser

örn skadestånd. Målet fullföljdes till överdomstolarna. Enligt

Högsta Domstolens utslag den 1 november 1934 står såväl det Roos ådömda

straffet som Göthbergs frikännande fast. I skadeståndsfrågan hava, såvitt här

är i fråga, Roos och Göthberg förpliktats, vilkendera bäst gälda gitte, att till

järnvägsstyrelsen utgiva 2,294 kronor 66 öre samt Roos att därutöver gälda

6,883 kronor 99 öre, varjämte Roos och järnvägsstyrelsen fått sig ålagt att

solidariskt till Göthberg utgiva 1,574 kronor 87 öre.

Med anmälan örn vad sålunda förekommit har järnvägsstyrelsen med skrivelse

den 9 januari 1935 överlämnat ansökning av Roos att bliva befriad från

såväl den honom genom nyssnämnda utslag ålagda skyldigheten att utgiva

ersättning till statens järnvägar som den ersättningsskyldighet, i vilken han

i övrigt på grund av ifrågavarande olyckshändelse kunde anses häfta till statens

järnvägar. Järnvägsstyrelsen har härom anfört följande:

Roos, som är född den 31 juli 1907, har under tiden fr. o. m. den 10 april

1924 varit anställd vid statens järnvägar såsom ban- och byggnadsarbetare

(säsongarbetare). På grund av anställningens natur har Roos under sin anställningstid

haft arbete endast under de tidsperioder, då sådant funnits att tillgå och

Roos varit i tur att erhålla arbete. Hans löneinkomster från statens järnvägar

såsom arbetare, vilka för år 1933 uppgingo till 1,513 kronor 58 öre, torde icke,

även örn han skulle komma att erhålla fortlöpande anställning, kunna anses

förslå till bestridande av andra utgifter än som avse egen samt familjens försörjning

(hustru och ett barn). Enligt vid ansökningen fogat intyg är Roos

för övrigt i avsaknad av utmätningsbara tillgångar.

Upplysningsvis får styrelsen dessutom meddela, att Göthberg sedan den 4

februari 1934 är i konkurstillstånd och saknar utmätningsbara tillgångar till

gäldande av vad honom enligt utslaget åligger utgiva.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Departements
chefen.

På grund av det anförda och då Roos enligt vederbörande distriktsbefäls

vitsord, frånsett ifrågavarande försummelse, på ett fullt tillfredsställande sätt

fullgjort honom anförtrodda arbetsuppgifter och iakttagit ett nyktert och

hedrande uppförande samt då ett kvarstående av ersättningsskyldigheten måste

verka nedtryckande på Roos, har järnvägsstyrelsen, under åberopande av Kungl.

Maj:ts och riksdagens tidigare beslut i ärenden av liknande beskaffenhet, hemställt

att Kungl. Majit ville hos riksdagen föreslå, att statsverkets här omförmälda

ersättningsanspråk må, i vad de rikta sig mot Roos, efterskänkas och

fordringarna ur statens järnvägars räkenskaper avskrivas.

Statskontoret har i utlåtande den 18 januari 1935 anfört följande:

Såsom av handlingarna i ärendet framgår äro utsikterna att av Roos, som

har försörjningsplikt mot hustru och ett barn, kunna utfå det belopp, varmed

han häftar i skuld till statens järnvägar, synnerligen små. Med hänsyn härtill

och under erinran tillika, att efterskänkande av ersättningsskyldighet tidigare

i åtskilliga likartade fall ägt rum (jfr prop. nr 18, p. 2, och nr 254 till

1934 års riksdag) anser sig statskontoret böra tillstyrka bifall till järnvägsstyrelsens

förevarande framställning.

Vad i ärendet upplysts örn Roos’ ekonomiska ställning och försörjningsplikt

gör det antagligt, att ett fasthållande vid statens järnvägars fordran hos honom

skulle vara ändamålslöst. Med hänsyn härtill och till de vitsord, som frånsett

ifrågavarande försummelse givits Roos, finner jag mig böra tillstyrka, att statens

järnvägars ersättningsanspråk mot Roos med anledning av förenämnda

kollisionsolycka må efterskänkas.

Jag hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att motorföraren Gustav Arnold Roos må befrias från den ersättningsskyldighet

till statens järnvägar, som åvilar honom på

grund av omförmälda, den 17 juni 1932 inträffade kollisionsolycka,

samt

att statens järnvägars av nämnda anledning uppkomna fordran

hos Roos må ur statens järnvägars räkenskaper avskrivas.

3 :o.

Katten mellan den 5 och 6 december 1933, då den vid vattenfallsstyrelsens

byggnadsarbeten i Vargön anställde kranskötaren Johan Albert Karlsson skulle

förflytta en å linbana över Göta älv löpande vagn, förorsakade han genom felmanövrering,

att en vid vagnen fästad lina brast, varvid linan och ett hissblock

folio ned och träffade arbetaren J. Karlsson, med påföljd att denne föll i

vattnet och omkom.

Omständigheterna vid tillfället i fråga voro icke sådana, att J. A. Karlsson

ställdes under åtal. Däremot instämde J. Karlssons änka för egen del och såsom

förmyndare för sina två döttrar, födda åren 1919 respektive 1922, vattenfallsstyrelsen

och J. A. Karlsson jämte andra till Flundre, Väne och Bjärke

häradsrätt med yrkande om skadestånd.

Enligt utslag den 21 december 1934, vilket numera vunnit laga kraft, fann

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 96.

häradsrätten J. A. Karlsson hava varit vållande till olyckshändelsen samt vattenfallsstyrelsen

såsom arbetsgivare stå i ansvar för nyssnämnda felmanövrering.

Häradsrätten förpliktade därför J. A. Karlsson och styrelsen en för håda

och håda för en att dels årligen utgiva till änkan Karlsson i bidrag till hennes

underhåll 250 kronor, räknat från den 6 december 1933, så länge hon lever

ogift, och till vartdera av barnen ej mindre 166 kronor 66 öre, räknat från nyssnämnda

dag, tills det fyllt 16 år, än även därefter 525 kronor, tills det fyllt

18 år, dels ock till statsverket återgälda dess kostnad i anledning av att änkan

Karlsson i målet beviljats förmånen av fri rättegång med 787 kronor 30 öre.

I skrivelse den 24 januari 1935 har vattenfallsstyrelsen anfört, bland annat,

följande:

Då styrelsen otvivelaktigt hade rätt att av J. A. Karlsson såsom ensam vållande

till olyckan utfå vad styrelsen nödgats utgiva enligt häradsrättens utslag,

hade styrelsen företagit undersökning för att utröna hans ekonomiska ställning.

Därvid hade framkommit, att han, som i förenämnda mål åtnjutit förmånen av

fri rättegång, i sin för erhållande av denna förmån avlämnade uppgift bland

annat uppgivit, att han vore född 1882, att hans inkomst vore omkring 200

kronor för månad, att han icke ägde annan tillgång än en byggnad på ofri

grund samt att han vore gift och hade försörjningsplikt jämväl mot två hemmavarande

arbetslösa barn över 16 år, varav en dotter med minderårigt barn.

Dessa uppgifter hade bestyrkts av landsfiskalen i Inlands Torpe distrikt.^ Vidare

hade nämnde landsfiskal och ordföranden i Hjärtums sockens fattigvårdsstyrelse

utfärdat ett skrivelsen bilagt intyg över J. A. Karlssons ekonomiska förhållanden,

utvisande att denne förutom arbetslön av omkring 2,000 kronor för

år ägde nyssnämnda byggnad å ofri grund till ett värde av omkring 500 kronor

samt att hans två barn delvis vore arbetsodugliga.

Utredningen syntes otvetydigt visa, att J. A. Karlsson nu och för framtiden

syntes oförmögen att bestrida honom enligt häradsrättens utslag åvilande betalningsskyldighet,

vilken således komme att drabba vattenfallsstyrelsen ensam

utan möjlighet att återfå något av honom.

Styrelsen har med stöd av det sålunda anförda hemställt, att statsverkets

ifrågavarande fordran hos J. A. Karlsson måtte efterskänkas och få ur räkenskaperna

avföras.

Statskontoret har den 30 januari 1935 avgivit utlåtande i ärendet och anfört

följande:

Såsom av handlingarna i ärendet framginge syntes det icke finnas någon

utsikt, att J. A. Karlsson skulle kunna fullgöra omförmälda betalningsskyldighet

till vattenfallsstyrelsen. Med hänsyn härtill och under erinran tillika,

att riksdagen i ett flertal liknande fall medgivit efterskänkande av statens

fordringsanspråk (jfr exempelvis prop. nr 18 p. 2 till 1934 års riksdag och

riksdagens skrivelse nr 17) ansåge sig statskontoret böra tillstyrka bifall till

vattenfallsstyrelsens förevarande framställning.

Med hänsyn till omständigheterna vid ifrågavarande olycksfall och då J. A.

Karlssons ekonomiska omständigheter synas vara sådana, att det icke lärer

vara tänkbart att av honom utfå någon del av vad vattenfallsstyrelsen enligt

häradsrättens förutnämnda utslag nödgas utgiva, tillstyrker jag bifall till

vattenfallsstyrelsens framställning.

Departemonts
chcfen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 96.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kranskötaren Johan Albert Karlsson må befrias från den

skyldighet, som kan åvila honom att ersätta vattenfallsstyrelsen

vad styrelsen på grund av Flundre, Väne och Bjärke häradsrätts

utslag den 21 december 1934 nödgas utgiva, samt

att ifrågavarande fordran hos Karlsson må ur statens vattenfallsverks

räkenskaper avskrivas.

Till vad departementschefen under punkterna l:o—3:o

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten lämna

bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.

Stockholm 1935. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:103 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts ''proposition angående befrielse för chauffören O. R. Jansson m. fl. från skyldighet att gälda vissa skades a1 i texten
  2. SU 1935:38 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående befrielse för chauffören O. R. Jansson m. fl. frän skyldighet att gälda vissa skadeståndsbelopp. s. 29 i texten