Angående förlag skapital åt Svenska spannmålsföreningen u. p. a
1935-02-15 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1935:98, Angående förlag skapital åt Svenska spannmålsföreningen u. p. a
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 98.
9
Nr 98.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förlag skapital åt
Svenska spannmålsföreningen u. p. a.; given Stockholms slott
den 15 februari 1935.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 15 februari 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:
Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition nr 257 framställda förslag har
1934 års riksdag (skr. nr 259) till förlagskapital åt Svenska spannmålsföreningen
u. p. a. anvisat för budgetåret 1934/1935 under utgifter för kapitalökning,
fonden för förlag till statsverket, ett reservationsanslag av 65,000,000
kronor att utgå av lånemedel. Medelsanvisningen avsåg att bereda möjlighet
för föreningen att fullgöra den inlösen till vissa bestämda priser av
inom landet odlad kvarnduglig brödspannmål, som under juni juli 1934
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 98.
ålåg föreningen enligt ett med staten ingånget avtal den 27 maj 1933 (jmf.
Sv. förf.-saml. nr 249/1933). Anslaget beräknades under förutsättning av ett
brödsädsöverskott den 1 september 1934 av cirka 340,000 ton. Beträffande
villkoren för föreningens tillgodogörande av beloppet uttalades, att föreningen
borde vara pliktig att å utbekomna belopp gälda ränta efter samma
räntefot som den, riksgäldskontoret måste betala vid medlens upplåning,
samt att föreningens återbetalningsskyldigliet borde fastställas med hänsyn
till den ordning, i vilken genom försäljning av inköpt brödsäd medel kunde
beräknas inflyta till föreningen.
Genom samma proposition förelädes riksdagen för godkännande ett förslag
till förlängning av kontraktet mellan staten och föreningen. Förslaget, enligt
vilket föreningens inlösningsskyldighet utsträcktes att omfatta jämväl
1934 års brödsädsskörd, godtogs av riksdagen. Sedan Kungl. Majit den 24
maj 1934 bemyndigat chefen för jordbruksdepartementet att å statens vägnar
underteckna överenskommelse med föreningen i enlighet med riksdagens
beslut, har dylik överenskommelse samma dag ingåtts (se Sv. förf.-saml. nr
214/1934).
Med utlåtande den 29 december 1934 har statens spannmålsnämnd överlämnat
en den 22 i samma månad dagtecknad skrivelse från Svenska spannmåls
för eningen, däri föreningen hemställt, att ett belopp av ytterligare
30,000,000 kronor måtte ställas till föreningens förfogande såsom rörelsekapital.
Till stöd för denna hemställan har föreningen — under förmälan
att föreningen beräknades hava med utgången av december 1934 förfogat
över det av 1934 års riksdag anvisade anslaget i dess helhet — ytterligare
anfört följande.
Enär överskottet av 1933 års skörd visat sig bliva icke obetydligt större
än vad tidigare beräknats skulle föreningen allaredan haft ett kapitalbehov
till och med överstigande de 65 miljonerna, därest icke föreningen under
sommaren och hösten 1934 för export och till foderändamål försålt vissa
myckenheter brödsäd.
Av 1934 års skörd hade föreningen redan företagit vissa inköp. För föreningens
verksamhet för att tillhandahålla brödsäd till foderändamål ävensom
för ytterligare export, vilket senare avgjort vore att föredraga framför
en årslång lagring, vore det nödvändigt att alltjämt fortsätta med inköp
före inlösningstiden den 1 juni 1935. Härför erfordrades emellertid allaredan
i januari 1935 ytterligare rörelsekapital, som föreningen dock till en början
torde kunna till någon del upplåna hos affärsbankerna. Av föreningen i
samråd med statens spannmålsnämnd företagna beräkningar över det totala
kapitalbehovet, sedan 1934 års skörd blivit till fullo inlöst, syntes tyda på
att detsamma kornme att uppgå till omkring 95 miljoner kronor, alltså 30
miljoner kronor utöver redan anvisat kapital. Sistnämnda belopp erfordrades
successivt under tiden januari—juni 1935.
I samband härmed ville föreningen framhålla, att föreningen icke vid
utgången av budgetåret 1934/1935 kunde återbetala något av det förlagskapital,
som av 1934 års riksdag ställdes till föreningens förfogande, enär
detsamma vid nämnda tidpunkt dels vore bundet i föreningens spannmålslager
dels ock använts till bestridande av föreningens kostnader. Därest
Kungl. Maj:ts proposition nr 98.
11
föreningen bleve i tillfälle att vid relativt tidig tidpunkt genom export
ytterligare lätta det tyngande spannmålsöverskottet ville det emellertid synas
som skulle föreningens totala förluster åtminstone icke nämnvärt överstiga
ett belopp ungefärligen motsvarande här ifrågavarande 65 miljoner kronor.
En upplagring inom landet av överskottet i allt för stor utsträckning syntes
däremot komma att öka föreningens förluster i icke ringa omfattning.
Statens spannmålsnämnd har tillstyrkt bifall till ifrågavarande framställning.
Utlåtanden över framställningen hava vidare efter remiss avgivits av
fullmäktige i riksgäldskontoret den 18 januari 1935 och av riksräkenskapsverket
den 2 februari 1935.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava förklarat sig beredda att, därest
föreningens framställning bifölles, träffa avtal med föreningen örn tillhandahållande
av det ifrågakommande beloppet på i huvudsak samma villkor
som de, vilka gällde beträffande beloppet 65,000,000 kronor. Rörande
sistnämnda villkor hava fullmäktige företett i avskrift ett mellan fullmäktige
och föreningen den 31 maj 1934 ingånget avtal av innehåll, bland
annat, att sagda belopp, 65,000,000 kronor, skulle i mån av behov efter
rekvisition tillhandahållas föreningen av riksgäldskontoret genom insättning
å en av föreningen för ändamålet öppnad giroräkning i riksbanken. Innan
insättning skedde skulle föreningen till riksgäldskontoret avlämna skuldförbindelse
å det belopp, rekvisitionen för varje gång avsåge. Samtliga skuldförbindelser
förfölle till betalning den 30 juni 1935, därest ej dessförinnan
avtal örn förlängning av löptiden träffades. Föreningen vore skyldig att å
sin skuld till riksgäldskontoret förskottsvis för kvartal erlägga ränta efter
en räntesats, motsvarande den, som vid ingången av den period, för vilken
ränta erlades, av riksbanken skulle debiteras vid övertagande från riksgäldskontoret
av skattkammarväxlar med samma löptid som nämnda ränteperiod.
Riksgäldsfullmäktige hava tillika anfört, att ersättning givetvis borde
beredas riksgäldskontoret för den förlust, som kunde komma att orsakas
genom arrangemanget. Fullmäktige hava med hänsyn härtill framhållit
såsom önskvärt att Kungl. Majit för innevarande års riksdag framlade en
plan för ersättande av förlusten snarast möjligt medelst anslag av andra
statsinkomster än lånemedel å riksstaterna för de kommande budgetåren.
Riksräkenskapsverket, vars yttrande begränsats att avse redovisningen å
budgeten av den ifrågasatta medelsanvisningen, har härutinnan anfört i
huvudsak följande.
Vid bedömandet av formerna för redovisningen av medel, som under
löpande budgetår anvisades till förstärkning av å rilcsstaten för samma
budgetår uppförda anslag, hade riksräkenskapsverket funnit den under
budgetåren 1932/1933 och 1933/1934 tillämpade anordningen, enligt vilken
såväl de nya anslagsmedlen som de för dessas täckning avsedda inkomsterna
uppfördes å särskild tilläggsstat, ur budgetteknisk synpunkt äga avgjort
Departementschefen,
g
12 Kungl. Marits proposition nr 98.
företräde framför det under budgetåret 1931/1932 tillämpade förfarandet,
enligt vilket någon tilläggsstat icke upprättades.
o Med utgångspunkt från att riksstatens centrala uppgift vore att lämna en
så vitt möjligt fullständig översikt av anvisade anslagsmedel och för dessas
täckning påräkneliga inkomster, hade ämbetsverket nämligen ansett konsekvensen
fordra, att varje efter tidpunkten för riksstatens fastställande nytillkommen
medelsanvisning, för vilkens täckning särskilda inkomster disponerades,
redovisades å en för ändamålet upprättad tilläggsstat. Endast under
förutsättning att denna regel undantagslöst tillämpades, komme de för olika
budgetår upprättade riksstaterna med inräknande i förekommande fall av
tilläggsstaterna att lämna en korrekt redovisning av de sammanlagda i
statsbudgeten ingående medelsanvisningarna och de mot dessa svarande beräknade
inkomsterna.
Riksräkenskapsverket ville vidare framhålla, att enligt dess uppfattning
kravet på uppförandet av under respektive budgetår erforderliga nya medelsanvisningar
å särskilda tilläggsstater ägde samma giltighet vare sig de
nya anslagsmedlen avsåges skola finansieras av lånemedel eller av andra
statsinkomster.
Vad härefter anginge nu omhandlade medelsanvisning å 30 miljoner
kronor för beredande av ytterligare förlagskapital åt Svenska spannmålsföreningen,
vilken anvisning beräknats skola utgå av lånemedel, syntes av
den till årets statsverksproposition fogade finansplanen framgå, att avsikten
emellertid icke varit att uppföra ifrågavarande medel å en för ändamålet
upprättad tilläggsstat.
Under förutsättning att anordningen med tilläggsstat sålunda icke ansåges
böra tillämpas vid förevarande medelsanvisning, torde Kungl. Maj:ts
hemställan i den blivande propositionen i ärendet allenast böra avse ett
bemyndigande för fullmäktige i riksgäldskontoret att ställa ett belopp av
ytterligare högst 30 miljoner kronor till spannmålsföreningens förfogande.
I motiveringen borde emellertid angivas, att i den blivande budgetredovisningen
berörda statsutgift skulle avföras å det i riksstaten för innevarande
budgetår under fonden för förlag till statsverket uppförda anslaget till förlagskapital
åt föreningen samt nämnda anslag beredas täckning genom
överföring från den i samma riksstat uppförda inkomsttiteln »Övriga lånemedel».
I sitt den 5 januari 1935 avgivna betänkande med'' förslag angående
åtgärder till spannmålsodlingens stödjande (stat. off. utr. 1935:1) har
1934 års spannmålsutredning föreslagit avveckling av Svenska spannmålsföreningens
,u. p. a. rörelse. Till denna fråga liksom till frågan örn
de förluster, föreningen lidit genom sin verksamhet, torde jag få tillfälle
att återkomma i annat sammanhang. Dessa spörsmål skola alltså icke här
upptagas till prövning.
Även enligt berörda förslag avses föreningens inlösningsskyldighet emellertid
skola kvarstå sommaren 1935. Det torde ej kunna undvikas, att de
inköp av spannmål, som föreningen verkställer till sommarens inlösningspriser,
i den mån spannmålen ej kan avsättas före hösten tillskynda föreningen
förluster genom det prisfall, som regelmässigt inträder då den nya
skörden kommer i marknaden. Förlusterna bliva större, ju större mycken
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 98.
het spannmål, som måste inköpas. Det kan därför uppenbarligen under
vissa förhållanden vara ekonomiskt fördelaktigt för föreningen att redan
innan sommarens inlösningsskyldigliet inträder uppköpa spannmål till dessförinnan
gällande lägre priser samt genom export eller denaturering för
foderändamål undandraga denna spannmål landets brödsädsmarknad. Då
staten ytterst ansvarar för föreningens förluster, är det alltså ett intresse
för staten, att föreningen beredes möjlighet till dylik förtidsinlösen. Det
är givetvis vanskligt att beräkna storleken av det kapital, som kräves för
fullgörandet av föreningens inlösningsskyldigbet, särskilt då brödsädsinventeringen
för året ännu ej avslutats. Någon anledning till erinran mot det
av föreningen beräknade och av statens spannmålsnämnd godkända beloppet
95,000,000 kronor har jag emellertid ej funnit. Då föreningen redan anvisats
såsom förlagskapital 65,000,000 kronor, skulle alltså ytterligare erfordras
det av föreningen nu äskade beloppet 30,000,000 kronor. Jag tillstyrker,
att detta belopp tillförsäkras föreningen.
Vad den budgettekniska sidan av frågan angår får jag efter samråd med
chefen för finansdepartementet förorda, att medelsanskaffningen sker i den
av riksräkenskapsverket alternativt föreslagna formen av ett bemyndigande
för riksgäldsfullmäktige att ställa beloppet, vilket torde böra utgå av lånemedel,
till föreningens förfogande. Villkoren för beloppets tillgodonjutande
torde böra vara desamma som de beträffande reservationsanslaget å 65,000,000
kronor föreskrivna. På sätt riksräkenskapsverket föreslagit, torde beloppet
avföras å sagda anslag och detta beredas täckning genom överföring från
den i innevarande års riksstat uppförda inkomsttiteln »övriga lånemedel».
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ställa
ett belopp av högst 30,000,000 kronor såsom förlagskapital
till Svenska spannmålsföreningens u. p. a. förfogande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten bifall samt förordnar, att
proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Flodman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1935:91 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare statsunderstöd till Nedre Åråns regleringsföretag i Jönköpings län. a1 i texten
- JoU 1935:38 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förlagskapital åt Svenska spannmålsföreningen u. p. a. s. 12 i texten