Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 32 § lagen den 7 juni 1934 (nr 241) om allmänna vägar
1936-02-28 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1936:103, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 32 § lagen den 7 juni 1934 (nr 241) om allmänna vägar
Dokumentets text
Kungl. Majus proposition nr 103.
1
Nr 103.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag angående ändrad lydelse av 32 § lagen den 7
juni 1934 (nr 241) om allmänna vägar; given
Stockholms slott den 28 februari 1936.
Kungl. Majit vill härmed under åberopande av bilagda i statsrådet och
lagrådet förda protokoll jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 32 § lagen
den 7 juni 1934 (nr 241) örn allmänna vägar.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Henning Leo.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami.
Nr 103.
338 3G
2
Kungl. Majus proposition nr 103.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 32 § lagen den 7 jani 1934 (nr 241)
om allmänna vägar.
Härigenom förordnas, att 32 § lagen den 7 juni 1934 om allmänna vägar
skall hava följande ändrade lydelse:
32 §.
Yad i 30 och 31 §§ är stadgat äger icke tillämpning i fråga örn bebyggande
av område, för vilket stadsplan, stomplan eller byggnadsplan fastställts.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling, men skall icke
äga tillämpning med avseende å byggnad, som vid lagens ikraftträdande
redan påbörjats.
Kungl. Majus proposition nr 103.
3
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Beg euten i
statsrådet å Stockholms slott den 14 februari 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Leo:
Jag anhåller att till behandling få upptaga fråga örn ändrad lydelse av
32 § lagen den 7 juni 1934 (nr 241) örn allmänna vägar.
I 30 § nämnda lag regleras, bland annat, frågan inom vilket avstånd
från allmän väg byggnad i skilda fall må uppföras. I 31 § stadgas rätt
för länsstyrelsen att, där fråga väckts örn anläggning eller omläggning av
väg, meddela förbud att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra byggnad inom
visst område, som kan beräknas bliva taget i anspråk för vägen eller komma
att ligga i omedelbar närhet av densamma.
I 32 § stadgas att vad i 30 och 31 §§ är stadgat icke äger tillämpning i
fråga örn bebyggande av område, för vilket stadsplan, stomplan, byggnadsplan
eller avstyckningsplan fastställts.
Beträffande avfattningen av sistnämnda paragraf torde jag få erinra örn
följande.
I det av 1929 års vägsakkunniga avgivna förslaget till lag örn allmänna
vägar hade under 38 § i respektive första och andra styckena föreslagits
bestämmelser motsvarande de sedermera i lagen som 30 och 31 §§ intagna.
Paragrafens tredje stycke, motsvarande 32 § i gällande lag, innehöll undantag
från förenämnda stadganden beträffande områden, för vilka stadsplan,
stomplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser fastställts.
I sitt utlåtande den 14 mars 1933 över 1929 års vägsakkunnigas förslag
hemställde byggnadsstyrelsen, att nämnda bestämmelser i 38 § första och
andra styckena måtte göras tillämpliga även i fråga örn bebyggande av område,
för vilket utomplansbestämmelser fastställts. Såsom skäl härför anfördes
i huvudsak, att det syntes angeläget, att bestämmelserna angående
rätt för länsstyrelse att i vissa fall utfärda byggnadsförbud även gjordes
tillämpliga å områden med utomplansbestämmelser; beträffande områden
med stadsplan, stomplan eller byggnadsplan förefunnes redan enligt stadsplanelagen
rätt för länsstyrelse att utfärda motsvarande byggnadsförbud.
I det till lagrådet remitterade förslaget till lag om allmänna vägar avfattades
32 § i anslutning till vad byggnadsstyrelsen anfört sålunda: Yad i
30 och 31 §§ är stadgat äger icke tillämpning i fråga örn bebyggande av
område, för vilket stadsplan, stomplan eller byggnadsplan fastställts.
4
Kungl. Majus proposition nr 103.
Lagrådet anförde beträffande 32 §: Då avstyckningsplan föga torde skilja
sig från byggnadsplan, lärer jämväl avstyckningsplan böra upptagas i förevarande
paragraf.
I enlighet med vad lagrådet anfört gavs åt 32 § förevarande lag den
avfattning, som i det föregående angivits.
I skrivelse den 15 februari 1935 har lantmäteristyreisen gjort framställning
i syfte att vinna sådan ändring av nämnda 32 §, att densamma icke
finge avseende å område, för vilket avstyckningsplan fastställts. Styrelsen
har härutinnan anfört:
I skrivelse till lantmäteristyrelsen har överlantmätaren i Värmlands län
framhållit, att, enär en avstyckningsplan icke reglerade byggnadsverksamheten,
bestämmelserna i 32 § syntes kunna medföra, att inom sådant område
t. ex. byggnad bomme att uppföras utan iakttagande av några som
helst föreskrifter med avseende på dess avstånd från väg. Då detta givetvis
icke varit avsikten, syntes en ändring av 32 § härutinnan vara av nöden.
Vad överlantmätaren anfört örn stadgandets innebörd i fråga örn område,
för vilket avstyckningsplan godkänts, torde vara riktigt. Avstyckningsplan
avser att reglera jorddelningen men ej bebyggandet. Avstyckningsplanen
visar vilka områden som få utnyttjas för enskilda ändamål och vilka som
avses till trafikleder, öppna platser med mera dylikt. Jorddelning får endast
ske i överensstämmelse med vad avstyckningsplanen sålunda angiver, men
planens godkännande hindrar icke markägaren att bebygga området på sätt
han finner för gott. Finnes godkänd avstyckningsplan för område, som beröres
av allmän väg, är det ingalunda säkert, att så brett område utmed
vägen, som avses i 30 § väglagen, avsatts till trafikområde, öppen plats eller
dylikt, och även örn så skulle hava skett, vilket torde vara fallet i fråga örn
aila nyare avstyckningsplaner, föreligger intet hinder för markägaren att för
ett eller annat ändamål bebygga det utmed vägen reserverade området.
Lantmäteristyrelsen anser sålunda i likhet med överlantmätaren sådan
ändring av 32 § väglagen vara påkallad att område, för vilket avstyckningsplan
godkänts, uteslutes från de områden, som i nämnda paragraf angivas,
och har velat bringa detta förhållande till Kungl. Maj:ts kännedom.
I utlåtande häröver den 22 oktober 1935 har byggnadsstyrelsen anfört:
I likhet med lantmäteristyrelsen finner byggnadsstyrelsen det mindre
lämpligt att områden, för vilka avstyckningsplan fastställts, undan tagits från
tillämpning av 30 och 31 §§ i allmänna väglagen. Samma skäl, som tidigare
föranledde byggnadsstyrelsen påyrka, att stadgandena örn rätt för länsstyrelse
att meddela visst byggnadsförbud, då fråga är väckt örn nyanläggning
eller omläggning av väg, även gjordes tillämpliga beträffande område, för
vilket utomplan sbestämmelser fastställts, gälla givetvis även område med
fastställd avstyckningsplan.
I ännu högre grad än vad fallet är beträffande områden med fastställda
utomplansbestämmelser måste det anses vara angeläget, att för områden med avstyckningsplan
finnas författningsbestämmelser angående byggnads minsta avstånd
i förhållande till allmän väg. I motsats till vad förhållandet är med utomplansbestämmelser,
vilka skulle kunna innehålla föreskrift av samma innehåll
som 30 § i lagen örn allmänna vägar, förefinnes ingen möjlighet att reglera
någon bebyggelse med enbart en avstyckningsplan.
Enligt byggnadsstyrelsens mening är det alltså angeläget, att såväl 30 som
31 §§ göras tillämpliga på områden med godkänd avstyckningsplan. En
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 103.
tillämpning av bestämmelserna i sistnämnda paragraf är endast i analogi
med stadsplanelagens motsvarande stadganden angående rätt för länsstyrelse
att meddela eller utfärda byggnadsförbud inom stadsplane-, stomplane- och
byggnadsplaneområden. Samma behov av byggnadsförbud, som kan uppkomma
vid planerandet och framdragandet av ändrad eller ny trafikled
inom sistnämnda områden eller inom ett område med utomplansbestämmelser,
kunna givetvis även uppstå inom områden med avstyckningsplan.
I varje fall måste det anses vara meningslöst, att områden av sistnämnda
slag ensamma skulle vara undantagna från de möjligheter till byggnadsförbud,
som förefinnas beträffande alla andra områden, vilka beröras av
allmänna vägföretag.
På grund av vad sålunda anförts hemställer byggnadsstyrelsen örn sådan
ändring av 32 § lagen om allmänna vägar, att områden, för vilka avstyckningsplan
godkänts, icke skola vara undantagna från stadgandena i 30 och
31 §§ samma lag.
Genom den slutliga avfattningen av 32 § lagen örn allmänna vägar hava,
bland annat, sådana områden, för vilka avstyckningsplan fastställts, blivit
undantagna från reglering av byggnadsförhållandena i närheten av allmän
väg. Då, såsom byggnadsstyrelsen framhållit, fastställandet av avstyckningsplan
icke innefattar reglering av bebyggelsen å det med planen avsedda
området, torde ifrågavarande undantag icke vara på sin plats. Jag
vill därför förorda sådan ändring av nämnda paragraf, att den däri stadgade
undantagsbestämmelsen icke kommer att avse områden, för vilka avstyckningsplan
fastställts.
Enligt övergångsbestämmelserna till lagen örn allmänna vägar hava 30—
32 §§ trätt i kraft den 1 januari 1935. Den av mig här förordade lagändringen
synes vid sådant förhållande böra lända till efterrättelse omedelbart
efter utfärdandet men bör icke äga tillämpning med avseende å byggnad,
som då redan påbörjats.
Föredraganden uppläser härefter upprättat förslag till lag angående ändrad
lydelse av 32 § lagen den 7 juni 1934 (nr 241) om allmänna vägar av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar1, samt hemställer, att lagrådets
utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.
1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget,
har här uteslutits.
Departements
chefen.
6
Kungl. Majus proposition nr 103.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den
19 februari 1936.
Närvarande:
justitierådet Appelberg,
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Geijer,
Alsén.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över kommunikationsärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
den 14 februari 1936, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 32 § lagen den 7 juni
1934 (nr 241) om allmänna vägar.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet Ernst Leche.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Hagnar Kihlgren.
Kungl. Majus proposition nr 103.
7
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kr onprinsen-Reg euten i
statsrådet å Stockholms slott den 28 februari 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström:, Leo,
Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
cliefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Leo, lagrådets den 19
februari 1936 avgivna utlåtande över det den 14 februari 1936 till lagrådet
remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 32 § lagen den 7
juni 1934 (nr 241) om allmänna vägar; därvid föredraganden efter redogörelse
för utlåtandet hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan
anmärkning, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
F. Wessberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1936:120 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående användande av medel ur domänverkets markinköpsfond för förvärv av fastigheterna Gamen s. 1 i texten
- JoU 1936:34 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 32 § lagen den 7 juni 1934 s. 6 i texten