Angående nedskrivning av ett S. Holmgren, Vilhelmina, beviljat lån för anordnande av kalktillverkning
4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1936:11, Angående nedskrivning av ett S. Holmgren, Vilhelmina, beviljat lån för anordnande av kalktillverkning
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 11.
1
Nr 11.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående nedskrivning
av ett S. Holmgren, Vilhelmina, beviljat lån för anordnande
av kalktillverkning; given Stockholms slott den
20 december 1935.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20
december 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:
Sedan 1923 års riksdag för beredande av låneunderstöd åt företag för framställning
av jordbrukskalk under utgifter för kapitalökning anvisat ett anslag
av 50,000 kronor, beviljade Kungl. Maj:t den 22 juli 1927 hemmansägaren
Seth A. Holmgren, Vilhelmina, ett låneunderstöd av 25,000 kronor
för anordnande av kalktillverkning å Storholmen vid Malgomajsjön i närheten
av det till inlandsbanan anslutna bispåret Lövlid—Holmseleliamn. Lånet
skulle löpa med 5 procent ränta och en amorteringstid av högst 20 år,
räknat från den dag första delen lyftes, samt utgå i mån av anläggningens
utförande enligt plan, som av fullmäktige i riksgäldskontoret fastställdes.
Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut sagda dag blev låneunderstödet under åren 1929
—1931 i skilda poster av nämnda fullmäktige med anlitande av förberörda
Bihang till riksdagens protokoll 193G. 1 sami. Nr 11.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 11.
anslag utbetalat till Holmgren mot skuldförbindelse den 25 oktober 1928 och
säkerhet av första inteckning å 25,000 kronor jämte förskriven ränta i Holmgren
tillhöriga lägenheterna Laxbäcken l39 och l40, å vilka lägenheter den
för ifrågavarande tillverkning avsedda kalkugnen uppförts, samt första förlagsinteckning
å samma belopp i all den Holmgren tillhöriga egendom, som
kunde bliva föremål för sådan inteckning.
Med bifall till därom av Kungl. Maj:t i proposition nr 88 framställt förslag
medgav 1933 års riksdag (skr. nr 87), att bispåret Lövlid—Holmselehamn
finge vid lämplig tidpunkt upprivas och därvid tillvaratagna effekter
försäljas. Sedermera föreskrev Kungl. Maj:t, att ett belopp motsvarande försäljningssumman
skulle såsom återbetalning av till bispåret hänförliga lånemedel
inlevereras till riksgäldskontoret.
I samband med förenämnda proposition och efter därom av Holmgren
gjord framställning — vari närmare utvecklades de svårigheter, som järnvägstrafikens
nedläggande å berörda bandel åsamkade honom — beslöt
Kungl. Majit att i särskild proposition (nr 86) föreslå 1933 års riksdag medgiva,
att Holmgrens betalningsskyldighet för omförmälda låneunderstöd
måtte så nedsättas, att hans återstående skuld, räknat från och med den 1
december 1932, fastställdes till 12,500 kronor att från och med sistnämnda
dag förräntas efter 5 procent om året och amorteras under högst 20 år. Riksdagen
(skr. nr 102) fattade beslut i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag. Med
anledning härav har å förberörda lån under budgetåret 1932/1933 i riksgäldskontorets
räkenskaper avskrivits ett belopp av 14,914 kronor 51 öre. Holmgren
har för därefter återstående kapitalskuld å 12,500 kronor avlämnat en
den 16 maj 1933 dagtecknad skuldförbindelse, till säkerhet varför förut omförmälda
två inteckningar pantsatts. Enligt sagda förbindelse skulle första
kapitalavbetalningen verkställas den 30 november 1933.
I skrivelse den 17 oktober 1935 hava nu fullmäktige i riksgäldskontoret
hemställt om åtgärder för ytterligare nedskrivning av det Holmgren beviljade
lånet. Av innehållet i skrivelsen samt därvid fogade handlingar framgår
följande.
Holmgren hade av fullmäktige beviljats begärt anstånd till den 1 mars
1934 med erläggandet av den första kapitalavbetalningen å det nedskrivna
lånet. Emellertid hade Holmgren icke kunnat förmås att sistnämnda dag
gälda berörda avbetalning utan hade han bemött från riksgäldskontorets sida
verkställda krav med den förklaringen att han saknade möjlighet att fullgöra
sin ifrågavarande betalningsskyldighet. Detta förhållande hade föranlett
fullmäktige att, innan beslut fattades örn vidtagande av åtgärder för indrivning
av förfallet belopp, hos landshövdingen i Västerbottens län hemställa
om föranstaltande av den utredning, som med hänsyn till föreliggande
omständigheter kunde finnas påkallad. I anledning härav hade den 9 april
1935 från landshövdingen inkommit en skrivelse i ämnet, åtföljd dels av en
framställning från Holmgren, däri denne, med bifogande av förteckning över
sina tillgångar och skulder samt under framhållande att hans iråkade svåra
ekonomiska situation vore orsakad framför allt genom nedläggandet av bandelen
Lövlid—Holmselehamn, hemställt om nedsättning av betalningsskyl
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 11.
3
digheten för ifrågavarande lån till 20 procent av det fordrade beloppet, dels
ock av ett utav landsfiskalen i Vilhelmina landsfiskalsdistrikt över berörda
framställning och förteckning avgivet yttrande.
Enligt nämnda förteckning skulle Holmgrens tillgångar utgöras av möbler
och andra inventarier m. m. till ett värde av 808 kronor, husdjur till värde
av 850 kronor, jordbruksfastighet med ett försäljningsvärde av 8,000 kronor,
ifrågavarande kalkbruksanläggning, värderad till 2,600 kronor, och en
tegelbruksanläggning med ett värde av 1,880 kronor eller sålunda lös och fast
egendom med ett sammanlagt värde av 14,138 kronor. Skulderna uppginge
tillhopa till 31,394 kronor 31 öre, därav banklån mot säkerhet av inteckning
i jordbruksfastigheten till belopp av 14,650 kronor.
Såväl landshövdingen som den i ärendet hörde landsfiskalen hava förordat
bifall till Holmgrens framställning örn nedsättning av betalningsskyldigheten.
Landsfiskalen, som ej funnit något att erinra mot Holmgrens uppteckning
av sina tillgångar och skulder, har uppgivit såsom sin åsikt, att en
tvångsförsäljning av tillgångarna ej skulle inbringa mer än 13,670 kronor
60 öre. I skrivelsen från landshövdingen har uttalats, att staten ej syntes
hava något att vinna på en indrivningsåtgärd, som ledde till konkurs, men
att ett bifall till Holmgrens framställning skulle medföra den fördelen, att
Holmgren bleve i stånd att behålla sitt jordbruk och familjen undginge att
bliva husvill.
Under hänvisning till vad sålunda förekommit hava fullmäktige vidare
anfört:
Av utredningen syntes framgå att en tvångsförsäljning av Holmgrens tillgångar
icke torde inbringa mer än omkring 13,700 kronor, därav för kalkbruksanläggningen
2,600 kronor. Å andra sidan uppginge Holmgrens skulder
enligt förenämnda förteckning, frånsett skulden för statslånet, till 17,550
kronor, huvudsakligen representerande fordringar med förmånsrätt i annan
egendom än kalkbruksanläggningen. Därest ett konkursförfarande inleddes
mot Holmgren, syntes del därför sannolikt, att statsverket för sin fordran
icke kunde påräkna utdelning i konkursen med mer än omkring 2,500 kronor.
På grund härav och i betraktande av föreliggande särskilda omständigheter
syntes det fullmäktige skäligt, att Holmgrens skuld till riksgäldskontoret
för ifrågavarande lån, som den 31 december 1935 komme att uppgå
till, inklusive ränta, 14,543 kronor 76 öre, nedsattes till ett belopp av 3,000
kronor, under villkor dock att sistnämnda belopp före utgången av år 1936
på en gång inbetalades till riksgäldskontoret. I samband med inbetalningen
borde överskjutande beloppet av Holmgrens skuld för berörda lån avskrivas
i riksgäldskontorets räkenskaper. Täckning av den vid avskrivningen uppkomna
förlusten av lånemedelskapital borde framdeles beredas riksgäldskontoret
genom anslag av skattemedel.
Med hänsyn till Holmgrens dåliga ekonomiska ställning torde utsikterna Departementsför
statsverket att genom vidtagande av exekutiva åtgärder mot honom utfå cl,€tennågot
större belopp vara ringa. Dessutom skulle dylika åtgärder med all
sannolikhet medföra, att Holmgren sattes ur stånd att vidare bedriva sitt
jordbruk och sålunda betoges sina försörjningsmöjligheter. Förutsättningarna
för Holmgren att inom överskådlig framtid kunna i någon betydande
grad förbättra sin ekonomi synas också — bland annat genom den inverkan
4
Kungl. Ma[:ts proposition nr 11.
nedläggandet av trafiken å järnvägsspåret Lövlid—Holmselehamn haft å
kalkbruksföretaget — vara mycket små. På nu anförda skäl anser jag mig
böra biträda riksgäldsfullmäktiges förslag att Holmgrens skuld till statsverket
på grund av ifrågavarande lån nedskrives till belopp, motsvarande det,
som Holmgren ansett sig hava möjligheter att betala, eller i runt tal 3,000
kronor. Såsom en förutsättning för nedskrivningen torde böra gälla, att
berörda belopp före utgången av år 1936 inbetalas till riksgäldskontoret. I
överensstämmelse med vad som skedde vid den tidigare nedsättningen av förevarande
lån torde täckning för nu ifrågasatta nedskrivningsbelopp efter
därom av fullmäktige gjord framställning i sinom tid böra beredas från fonden
för statsskuldens amortering.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Seth A. Holmgrens betalningsskyldighet för ifrågavarande
låneunderstöd jämte därå belöpande ränta må nedsättas
till ett belopp av 3,000 kronor under villkor likväl att beloppet
före utgången av 1936 inbetalas till statsverket.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet!
Sven Ros.
856641. Stockholm, Isaae Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1936:38 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående nedskrivning av ett S. Holmgren, Vilhelmina, beviljat lån för anordnande av kalktillve a1 i texten
- JoU 1936:11 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående nedskrivning av ett S. Holmgren, Vilhelmina, beviljat lån för anordnande av kalktillverkning. s. 9 i texten