Angående vissa åtgärder till befrämjande av mejerihanteringen
1936-02-28 · 33 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 31 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1936:115, Angående vissa åtgärder till befrämjande av mejerihanteringen
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 115-
1
Nr 115.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder
till befrämjande av mejerihanteringen; given Stockholms
slott den 28 februari 1936.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställer.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 28 februari 1936.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Ekman, Sköld.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld anför:
Med skrivelse den 5 november 1935 har 1933 års mjölk- och mejeriutredning
överlämnat betänkande med förslag till mejeristadga samt vissa andra
åtgärder till mejerihanteringens befrämjande (stat. off. utr. 1935:55). över
betänkandet hava yttranden avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, statens pensionsanstalt, allmänna civilförvaltningens lönenämnd,
Sveriges allmänna lantbrukssällskap samt styrelserna för svenska
smörprovningarna och svenska mcjerikonsulentföreningen ävensom svenska
mejeriernas riksförening u. p. a. och svenska mejeristföreningen. Lantbruksstyrelsen
har vid sitt yttrande fogat utlåtanden från hushållningssällskapens
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. Nr 115. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo
-
förvaltningsutskott. Till svenska mejeriernas riksförenings yttrande hava
fogats utlåtanden från ett stort antal mejeriförbund.
I betänkandet hava framlagts förslag till dels mejeristadga, dels mejerikonsulentverksamhetens
omorganisation, dels mejerihanteringens koncentration,
dels ock förändringar i svenska smörprovningarnas organisation. Jag
torde nu få redogöra för dessa förslag.
Förslag till mejeristadga.
Gällande lagstiftning har endast i ringa utsträckning upptagit bestämmelser
rörande mejerierna, deras inredning och utrustning. De viktigaste föreskrifterna
i detta hänseende återfinnas i hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919
(nr 566).
I hälsovårdsstadgans 11 och 46 §§, av vilka den första avser stad och vissa
liknande samhällen och den sistnämnda landsbygden, stadgas, att lägenhet,
där födoämnen eller dryckesvara till försäljning beredes, så ock lägenhet,
där kött, charkuterivaror, färsk fisk, mjölk, mejeriprodukter, bröd eller konditorivaror
försäljas eller till försäljning förvaras, ej må läggas på mindre
avstånd än sex meter från avträde och urinkur eller från stall, fähus och
svinhus eller därtill hörande gödselbehållare. Sådan lägenhet skall vara
tillräckligt rymlig och ljus samt försedd med erforderliga anordningar för
luftväxling ävensom hava lätt tillgång till vatten. Golv, väggar och tak ävensom
bord, hyllor och annan inredning skola vara så beskaffade, att de med
lätthet kunna rengöras. Lägenheten må icke stå i förbindelse med bostad
och ej heller i övrigt vara så förbunden med annan lokal, att sanitära olägenheter
därav kunna uppkomma.
Härutöver gäller för slakteri, charkuteri och mejeri, att golv däri skall
vara av sten, betong eller annat lika tjänligt ämne samt försett med avlopp
för spillvatten. I städer och liknande samhällen må sådan lägenhet icke tagas
i bruk, förrän hälsovårdsnämnden lämnat sitt tillstånd därtill.
Samtliga här omnämnda lägenheter ävensom där använda redskap, förvaringskärl
och andra tillbehör skola hållas rena och i gott stånd. Sådan
lägenhet får endast användas till det ändamål, för vilket den är avsedd. Ej
må där förvaras ämne, som kan meddela varorna främmande lukt eller
smak eller på annat sätt göra dem otjänliga till förtäring. Vid förfaring,
transport och uppläggning eller annan hantering av vara, som är avsedd
att försäljas såsom födoämne, skola sådana försiktighetsmått iakttagas, att
varan icke förorenas.
I 12 och 47 §§ hälsovårdsstadgan föreskrives, att var och en, som sysslar
med beredning av födoämne eller dryckesvara för försäljning eller hanterar
kött, charkuterivaror, färsk fisk, mjölk, mejeriprodukter, bröd eller
konditorivaror, som avses till försäljning, skall under arbetet iakttaga noggrann
renlighet. Genom sistnämnda lagrum är vidare stadgat, att örn beträffande
person, som nyss nämnts, skälig anledning förekommer att antaga,
att han är behäftad med sjukdom eller smitta, varav menlig inverkan på
den av honom bearbetade eller hanterade varans beskaffenhet kan uppstå,
han är skyldig att efter anmodan av hälsovårdsnämnden på hälsovårdsområdets
bekostnad undergå läkarundersökning. Finnes han vid läkarundersökningen
vara behäftad med sjukdom eller smitta, som nu är sagd, må
nämnden förbjuda, att han deltager i eller användes till arbete, varom här är
fråga.
Kungl. Mcij.ts proposition nr Ilo
-
3
övervakandet av hälsovårdsstadgans efterlevnad tillkommer i första hand
hälsovårdsnämnderna.
Vid sidan av hälsovårdsstadgans föreskrifter, vilka avse samtliga mejeriföretag,
finnas bestämmelser, som allenast beröra mejerier, vilka erhållit
rätt att föra runmärket. Dessa mejerier stå under kontroll av svenska smörprovningarna.
Lantbruksstyrelsen har i kungörelse den 11 maj 1935 (nr 3)
lämnat särskilda föreskrifter för begagnande av runmärket. Av dessa föreskrifter
må här omnämnas, att mejeriet skall äga för framställning av smör
fullgodo lokaler och ändamålsenlig utrustning, omfattande bland annat anordningar
för pastörisering och avkylning, samt tillgång till fullgott vatten.
Smörprovningarna utföra genom sina tjänstemän och mejerikonsulenterna
bland annat inspektioner av de runmärkesberättigade mejerierna. Under
dessa inspektioner efterses, att lokalerna och deras inredning befinna sig
i ett ändamålsenligt skick. Mejerier, som icke ställa sig smörprovningarnas
anvisningar till efterrättelse, kunna fråntagas rätten till runmärke. Smörprovningarna
hava sålunda befogenhet att tillse, att i smörprovningarna
deltagande mejerier drivas utan svårare anmärkningar.
Slutligen kan nämnas, att i instruktionerna för hälsovårdsmyndigheter
givits vissa bemyndiganden, vilka jämväl hava intresse för mejerierna. Sålunda
åligger det medicinalstyrelsen att vid erhållen kännedom örn uraktlåtenhet
av hälsovårdsnämnd att ställa sig till efterrättelse vad enligt gällande
författningar i avseende å hälso- och sjukvård är för hälsovårdsnämnd
föreskrivet anmäla detta hos vederbörande länsstyrelse. Enligt allmänna
läkarinstruktionen den 19 december 1930 (nr 442) åligger det förste provinsialläkare
att till medicinalstyrelsen anmäla underlåtenhet av hälsovårdsnämnd,
som nu berörts, samt att med oavlåtlig uppmärksamhet vaka över
iakttagandet av de för allmänna hälso- och sjukvården meddelade föreskrifterna
och jämväl i övrigt ägna tillsyn åt hälsovårdsförhållandena i allmänhet,
särskilt å platser med större sammanträngd befolkning. I sistnämnda
instruktion föreskrives jämväl, att provinsialläkare har att ägna tillsyn åt
efterlevnaden av de för allmänna hälso- och sjukvården meddelade föreskrifterna.
Jämlikt allmän veterinärinstruktion den 17 november 1933 (nr 616)
har vidare länsveterinär att på anmodan av hälsovårdsnämnd eller polismyndighet
ej mindre verkställa undersökning av levande eller döda djur,
kött och därav beredda födoämnen ävensom mjölk samt häröver avgiva intyg
än ock öva tillsyn däröver, att farkoster, vagnar och andra fordon, som
begagnats till transport av husdjur, kött m. m., bliva på ändamålsenligt sätt
rengjorda och vid behov smittrenade.
Till belysande av behovet av en mejeristadga, innehållande föreskrifter
rörande de sanitära förhållandena och driften vid mejerierna, har
1933 års mjölk- och mejeriutredning anfört bland annat följande.
Genom studier av rapporter till svenska smörprovningarna från dess inspektör
och vissa mejerikonsulenter samt genom studieresor i landet, varvid
besökts mejerier av olika slag, hade utredningen kommit till den uppfattningen,
att allvarliga brister förelåge beträffande olika förhållanden vid ett
stort antal mejerier. Sålunda vore mejerierna ej sällan belägna på olämpliga
platser, såsom i närheten av starkt trafikerade vägar och järnvägar eller
i närheten av industrianläggningar, från vilka besvärande lukt eller rök spredes.
Även med avseende å beskaffenheten av mejeriernas tillfarts- och utfartsvägar
samt områdena intill mejerierna ävensom mejeriernas lastbryggor
bruste det mångenstädes betänkligt.
De mest framträdande olägenheterna bestode emellertid i att ett flertal me
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo
-
jeder inretts och utrustats på ett ur driftssynpunkt mindre ändamålsenligt
sätt. Utrymmena i mejerierna vore sålunda ofta alltför sparsamt tilltagna.
Till följd därav hade maskiner och apparater uppställts på olämpligt sätt och
andra olägenheter uppstått. Ventilationen vore även ofta bristfällig, varför
fuktighet kondenserades å väggar och tak. Härigenom gynnades utvecklingen
av mikroorganismer, genom vilka uppstode risk för infektion av mejeriprodukterna.
Golv, tak och väggar i mejerilokalerna vore ofta av olämpligt
material och av sådan beskaffenhet, att rengöringen av desamma vore
förenad med svårigheter. Kylningsanordningarna vore understundom bristfälliga,
särskilt gällde detta mejerier som vore utrustade för kylning med is.
Mycket ofta hade inträffat, att maskiner och apparater i de delar, som komme
i beröring med mjölk och grädde, vore bristfälligt förtenta, varigenom mejeriprodukterna
kunde allvarligt skadas.
Vid åtskilliga mejerier ägnades vattnets beskaffenhet icke nödig uppmärksamhet.
Härigenom kunde infektionssjukdomar spridas. Utan att vara
smittfarligt kunde vattnet emellertid innehålla mikroorganismer, vilka synnerligen
menligt inverkade på produkternas kvalité och hållbarhet. Ett ej
sällan förekommande förfaringssätt vore att för kylning begagna is, hämtad
från sjöar, dammar och åar. Därest sådan is Indes direkt i mjölken eller sköljvattnet,
kunde mejeriprodukterna ofta infekteras eller eljest skadas. Stundom
inträffade, att mejeri användes för främmande ändamål såsom slakt,
kokning av kreatursfoder eller tvättning av kläder.
En lika viktig förutsättning för framställning av goda mejeriprodukter
som ändamålsenligt byggda och utrustade lokaler vore, att mejerierna dreves
av kunnig personal. I detta hänseende kunde mångenstädes anmärkningar
göras. Kontrollen över mejeripersonalens hälsotillstånd vore även
på många håll bristfällig. Jämväl i fråga örn den personliga hygienen förefunnes
i många mejerier brister. Under arbetet användes sålunda ofta smutsiga
eller olämpliga kläder.
Mjölk- och mejeriutredningen har på grund av sålunda anmärkta brister
i förhållandena vid mejerierna och med hänsyn till den knapphändiga lagstiftning,
som för närvarande finnes, ansett erforderligt, att en mejeristadga,
innefattande närmare bestämmelser rörande mejeriernas inredning,
läge och drift samt hygieniska förhållanden i övrigt, utfärdades. I det av
utredningen utarbetade förslaget till mejeristadga har till en början för
att avgränsa stadgans tillämplighetsområde upptagits en definition å
begreppet mejeri. Såsom mejeri i stadgans mening har föreslagits
skola anses värjo lägenhet jämte därtill hörande lokaler, där mjölk eller
grädde från två eller flera producenter eller ock till en myckenhet, som i
medeltal för 3 månader uppgår till minst 3,000 kilogram mjölk eller motsvarande
mängd grädde för månad, beredes till produkter avsedda för försäljning
eller undergår annan yrkesmässig maskinell behandling. I förslaget
lämnas därefter detalj föreskrifter rörande mejeris läge och
inredning, beskaffenheten av vatten och is vid mejeri samt ordningen
vid sådant ävensom med avseende å personalens utbildning och hygien. Beträffande
det närmare innehållet i dessa bestämmelser tillåter jag mig hänvisa
till betänkandet (sid. 21—24).
Tillsynen över stadgan har tillagts lantbruksstyrelsen. Den omedelbara
kontrollen över stadgans efterlevande skall emellertid, enligt vad ut
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 115■
5
redningen vidare föreslagit, utövas av särskilda för detta ändamål hos lantbruksstyrelsen
anställda tjänstemän, mejeriinspektörer. Dessa ävensom annan
styrelsens tjänsteman skola när som helst äga tillträde till mejeri för
kontrollens fullgörande samt tillika äga rätt att taga erforderliga prov för
undersökning. Kostnaderna för provtagning och undersökning skola gäldas
av mejeriet. Därest det befinnes, att verksamheten vid mejeri icke behörigen
drives samt rättelse icke sker oaktat anmaning, skall lantbruksstyrelsen
kunna förordna, att verksamheten vid mejeriet skall upphöra för viss tid
eller tills vidare.
Eftersättande av stadgans föreskrifter skall i regel straffas med dagsböter.
Beträffande stadgans ikraftträdande har tiden härför föreslagits
till den 1 januari 1937. Emellertid har vidare förordats, att det stora
flertalet bestämmelser rörande mejeris läge och inredning icke skola äga
tillämpning, såvitt angår den 1 januari 1937 befintliga mejerier, förrän
två år förflutit från det stadgan trätt i kraft. Vid mejeri den 1 januari 1937
tjänstgörande personal skall före den 1 juli samma år hava undergått i stadgan
föreskriven läkarundersökning.
Utredningen har i sammanhang med förslaget till mejeristadga även
framlagt förslag till förordning om ändring i 11 § 1 mom. och 46 § 1 mom.
hälsovårdsstadgan. Detta förslag innebär, att bestämmelserna i tredje styckena
av nämnda författningsrum icke vidare skola hava avseende å mejeri,
samt att i stället skall införas en erinran därom, att beträffande mejeri är
särskilt stadgat.
I motiveringen till sitt förslag till mejeristadga har utredningen angående
den föreslagna definitionen å begreppet mejeri bland annat
anfört:
Med mejeri borde ej förstås lägenhet, där mjölk och grädde allenast försåldes.
Dessa lägenheter folie sålunda utanför stadgans bestämmelser. Så
snart mjölk eller grädde förädlades, t. ex. förarbetades till smör eller ost, borde
däremot lokalen, där detta ägde rum, anses såsom mejeri. Enligt utredningens
uppfattning borde under begreppet mejeri falla jämväl sådana lägenheter, där
mjölk eller grädde underginge behandling, vilken visserligen icke kunde
betecknas såsom förädling men likväl krävde viss apparatutrustning, såsom
för pastörisering, separering, rening och dylikt. Skumningsstationer liksom
även rena distributionsmejerier skulle sålunda enligt stadgan vara att anse
såsom mejerier.
Beträffande tillsynen över mejeristadgans efterlevnad
har utredningen anfört bland annat följande.
Enligt utredningens mening borde den omedelbara kontrollen utövas av
personer, som ägde såväl ingående kännedom örn mejerihanteringen inom
landets olika delar som nödiga förutsättningar att bedöma, vilka fordringar
beträffande mejerierna och den anställda personalen som kunde anses skäliga.
Sistnämnda förutsättning vöre nödvändig, enär stadgans bestämmelser i
flera fall endast kunnat givas en mera allmän formulering. För kontrollen
syntes en fortlöpande inspektion av mejerierna vara erforderlig. Det läge i
sakens natur, att mejeriinspektionen vore en uppgift av grannlaga natur, enär
6
Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo
-
denna ofta ledde till ålägganden för mejerierna, vilka dessa måhända i vissa
fall mindre gärna ville åtaga sig. Med hänsyn härtill vore det ej möjligt
att uppdraga den kontrollerande verksamheten åt mejerikonsulenterna. Sammanförandet
av kontrollen och den rådgivande verksamheten hos mejerikonsulenterna
skulle nämligen kunna medföra obenägenhet hos mejerierna att
anlita dessa och detta bleve kanske särskilt fallet vid mejerier, som vore i stort
behov av rådgivning. Anförda skäl talade för, att kontrollen anförtroddes åt
ett särskilt organ och att mejerikonsulenternas uppgift allt fortfarande begränsades
till den rådgivande verksamheten. Denna uppdelning av verksamheten
pa två slag av befattningshavare torde dock ej utesluta samarbete mellan dessa.
När direktiv lämnades av kontrollen beträffande erforderliga förändringar vid
ett mejeri, borde konsulenten kunna tillkallas för rådgivning. Dessutom borde
givetvis konsulenten på frivillighetens väg kunna få förbättringar till stånd vid
många mejerier.
Beträffande kontrollens organisation har utredningen ansett, att två befattningar
såsom mejeriinspektörer borde inrättas vid lantbruksstyrelsen. Utredningen
har till närmare motivering för sitt förslag i denna del i huvudsak
anfört följande.
Tillsynen över mejeristadgans efterlevnad borde enligt utredningens mening
handhavas av ett statligt organ. Utredningen hade härvid övervägt inrättandet
av ett fristående organ för hithörande uppgifter. Enär lantbruksstyrelsen
redan handlade mejeriärenden av olika slag, hade det dock synts utredningen
ligga närmast till hands, att uppdraget anförtroddes åt detta ämbetsverk.
En direkt anknytning av kontrollen, som skulle omfatta landets alla mejerier,
till svenska smörprovningarna hade också övervägts men befunnits mindre
lämplig med hänsyn till smörprovningarnas karaktär av speciellt kontrollorgan
för runmärkesberättigade mejerier, runmärkt smör samt smör- och
äggexporten. Ärenden berörande mejeristadgan syntes i stället böra handläggas
direkt av lantbruksbyrån inom lantbruksstyrelsen, dit även de personer,
som skulle utöva den omedelbara kontrollen över mejeristadgans efterlevnad,
borde vara anknutna.
Då det gällde att avgöra, vilka arbetskrafter, som vore erforderliga för kontrolluppgifternas
fullgörande, borde beaktas, att kontrollen skulle begränsas
till efterlevnaden av mejeristadgans bestämmelser och ej omfatta en
fullständig kontroll över mejeridriften i dess helhet. Man syntes lämpligen
kunna utgå från, att varje mejeri skulle besökas tillsvidare i medeltal en gång
vart annat år. Utredningen räknade därvid med att för vissa mejerier, om
vilka det på förhand vore känt, att de vore i fullgott skick, tiden mellan två
på varandra följande inspektioner kunde vara längre än två år. För andra
mejerier torde däremot inspektion böra ifrågakomma oftare än vart annat år.
För att mejeriinspektörernas arbetskraft skulle kunna utnyttjas på ett tillfredsställande
sätt, syntes det vara nödvändigt, att de sattes i tillfälle att i
stor omfattning begagna automobil under resorna. Det lämpligaste syntes
därför vara, att inspektörerna kunde resa direkt från ett mejeri till ett annat,
utan att järnväg behövde anlitas, enär därigenom ofta en betydande tidsvinst
kunde göras. Om automobil användes, torde man kunna räkna med att i
medeltal omkring tre mejerier kunde medhinnas om dagen, när det gällde
södra och mellersta Sverige, medan däremot för nordliga Sverige i medeltal
endast omkring två mejerier torde kunna besökas.
I fråga örn antalet behövliga mejeriinspektörer borde beaktas, att dessa
skulle hava tid övrig för expeditionsarbete. Man syntes därför ej kunna räkna
7
Kungl. Maj:ts proposition nr Hörneå
mera än omkring 175—200 inspektionsdagar om året. Enligt den officiella
statistiken uppginge hela antalet mejerier inom landet under år 1933
till 1,492. Med utgångspunkt från angivna förutsättningar torde man kunna
räkna med att arbetet kunde medhinnas av två mejeriinspektörer.
Utredningen har i anslutning till sitt förslag om inrättande av två mejeriinspektörsbefattningar
uppgjort följande förslag till distriktsindeln
i n g för dessa:
Distrikt I Distrikt II
Län
Antal
Län
Antal
mejerier
mejerier
Malmöhus...........
....... 95
Stockholms.......
.......... 21
Kristianstads........
....... 87
Uppsala..........
.......... 21
Blekinge.............
....... 20
Västmanlands.....
Kalmar .............
....... 106
Örebro ...........
.......... 42
Kronobergs ..........
....... 61
Skaraborgs .......
.......... 341
Jönköpings..........
....... 97
Värmlands .......
Hallands............
....... 71
Kopparbergs .....
.......... 37
Göteborgs och Bohus
....... 18
Gävleborgs........
.......... 30
Älvsborgs...........
....... 118
Västernorrlands ...
Östergötlands........
....... 85
Jämtlands........
.......... 39
Södermanlands ......
....... 39
Västerbottens.....
Gotlands............
........ 24
Norrbottens.......
.......... 26
Summa 821
Summa 671.
Utredningen har i anslutning härtill uttalat, att förslaget endast vore preliminärt
och att det borde ligga i lantbruksstyrelsens hand att vid behov företaga
förskjutningar av gränserna för distrikten.
Kostnaderna för tillsynen över mejeristadgans efterlevnad har
utredningen beräknat till omkring 30,000 kronor om året. Utredningen har
till närmare belysning härav anfört:
Tills vidare borde mejeriinspektörerna uppföras å extra stat, varvid lönen
borde utgå enligt lönegrad B 21. Därjämte borde dyrtidstillägg utgå enligt
för nyreglerade verk gällande grunder. Till täckandet av mejeriinspektörernas
resekostnader borde beräknas ersättning enligt rese- och traktamentsklass
II D, varjämte ersättning för automobilkostnaderna borde utgå. I likhet med
vad fallet i allmänhet vöre för de nuvarande mejerikonsulenterna syntes denna
böra utgå med ett belopp av 1,500 kronor för år som fast bidrag jämte 10 öre
för kilometer körd vägsträcka.
Örn lönerna sattes som för dyrortsgrupp G och om för varje mejeriinspektör
beräknades 200 resdagar med en tillryggalagd vägsträcka med automobil
av 2,500 mil årligen, skulle staten för de två mejeriinspektörerna få följande
utseende.
Avlöning:
lön ............................................. kronor 13,500
dyrtidstillägg, 9 procent å lönen................... » 1,215 14,715
Traktaments- och resekostnad:
traktamenten, 400 dygn å kronor 16............... kronor 6,400
resekostnader: fast anslag för automobil........... » 3,000
för körd vägsträcka................ » 5,000
för järnvägsresor.................. »_GOOP 15,400
Tillsammans kronor 30,115.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo
-
Dessutom torde en viss ökning av lantbruksstyrelsens expenser vara behövlig.
I de avgivna yttrandena bär behovet av mejeristadga allmänt vitsordats.
Det av utredningen framlagda förslaget har ock i stort sett vunnit anslutning.
Endast förvaltningsutskottet hos Västerbottens läns hushållningssällskap har
funnit förslagets bestämmelser alltför betungande med hänsyn till norrländska
förhållanden och pa grund härav hemställt om en överarbetning av detsamma.
Såsom en erinran av mera allmän natur har från en del håll anmärkts, att de
i förslaget upptagna föreskrifterna vore alltför vagt avfattade. I övrigt hava
huvudsakligen endast framställts detaljanmärkningar. Av dessa må här
återgivas följande.
Beträffande den föreslagna definitionen å begreppet mejeri
har hushållningssällskapets i Skaraborgs län förvaltningsutskott uttalat, att
densamma icke borde omfatta gårdsmejeri, som mottoge mjölk från arrendatorer
och torpare på gården. Svenska mejeriernas riksförening har å andra
sidan yrkat på en utvidgning av begreppet. Föreningen har sålunda föreslagit,
att, utöver vad i förslaget förordats, såsom mejeri skulle anses dels
sådana lägenheter, där mjölk mottoges för att efter omhällning transporteras
till annan lägenhet för att där beredas till produkter avsedda till försäljning,
eller ock undergå annan yrkesmässig behandling, dels ock lägenhet, där av
mjölk eller grädde framställda produkter mottoges för att omarbetas eller
undergå annan yrkesmässig behandling. Liknande förslag har jämväl framställts
av mjölkcentralen, lantmännens mjölkförsäljningsförening u. p. a.
Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att
såsom mejeri i stadgans mening borde även betraktas sådana mindre lägenheter,
där mjölk moltoges för försäljning utan att först pastöriseras och där
konsumtionsgrädde erhölles genom handskumning.
Med avseende å bestämmelserna rörande tillsynen över mejeristadgans
efterlevnad har lantbruksstyrelsen ifrågasatt lämpligheten av att tillsynen
ålades lantbruksstyrelsen med hänsyn till att styrelsens uppgift eljest
icke vore av någon fiskalisk natur. Styrelsen har emellertid å andra sidan
icke kunnat anvisa någon annat verk, som lämpligen kunde anförtros sagda
tillsyn. Liknande synpunkter hava framförts i andra yttranden. Medicinalstyrelsen
har för sin del understrukit vikten av att inskränkning ej skedde i
de sanitära myndigheternas rättigheter och skyldigheter att enligt hälsovårdsstadgans
och mejeristadgans bestämmelser örn sanitära förhållanden
utöva den fortlöpande tillsynen över dessa. I några yttranden har förordats,
att tillsynen över stadgans efterlevnad Jados i medicinalstyrelsens hand. Kristianstads
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ifrågasatt, örn
icke tillsynen över stadgan kunde anknytas till svenska smörprovningarna.
Rörande det i samband med kontrollbestämmelserna föreslagna stadgandet
örn rätt för lantbruksstyrelsen att besluta om stängning för visst fall av
mejeri har lantbruksstyrelsen framhållit, att det icke vore lämpligt, att dylikt
beslut meddelades av styrelsen. Enligt styrelsens mening borde i stället
stadgas, att styrelsen skulle anmäla mejeriet för vederbörande länsstyrelse,
sorn — sedan mejeriet förelagts att vidtaga rättelse och underlåtit detta —
förordnade örn mejeriets stängning. Styrelsen för svenska smörprovningarna
har gjort ett liknande uttalande. Från flera håll har förordats, att innan beslut
om stängning meddelades svenska mejeriernas riksförening skulle höras.
Rörande straffbestämmelserna har lantbruksstyrelsen uttalat,
att dagsböter vore ett alltför strängt straff för ifrågavarande förseelser. Samma
mening har uttalats av Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvalt
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 115-
9
ningsutskott. Mjölkcentralen har föreslagit, att stadgans bestämmelser borde
uppdelas dels i sådana, som avsåge den tekniska utrustningen och skötseln,
och dels i sådana, som gällde hälsovården. Endast överträdelse av de senare
borde föranleda ansvar. Efterlevnaden av de tekniska föreskrifterna borde
övervakas av lantbruksstyrelsen; överträdelse eller tredska borde i dessa fall
föranleda stängning av mejeriet.
Den i övergångsbestämmelserna föreslagna övergångstiden
av två år beträffande vissa stadganden har i ett flertal yttranden ansetts för
kort. Yrkanden hava framställts på en övergångstid av tre eller fem år.
Beträffande organisationen av kontrollen liava delade meningar
förekommit i yttrandena. I flertalet yttranden har emellertid icke
någon erinran framställts mot utredningens förslag om inrättande av två
mejeriinspektörsbefattningar anknutna till lantbruksstyrelsen. Två hushållningssällskaps
förvaltningsutskott hava dock ifrågasatt, om icke kontrollen
av stadgans efterlevnad lämpligen kunde anförtros åt mejerikonsulenterna.
Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att inrättande
av inspektörsbefattningarna kunde anstå, intill dess erfarenheten visat,
att mejerierna underläte att efterkomma föreskrifterna i stadgan. I flera
yttranden har ifrågasatts, huruvida två inspektörsbefattningar kunde anses
tillräckliga för kontrollens uppehållande. Svenska mejeriernas riksförening
förordar inrättandet av tre befattningar och nordvästra Skånes mejeriförbund
anser minst fyra inspektörer erforderliga. I några yttranden har understrukits
vikten av att ett effektivt samarbete anordnades mellan mejeriinspektörerna
och hälsovårdsmyndigheterna.
Utredningens förslag om de nya befattningarnas placerande i lönegraden
B 21 har icke föranlett någon erinran. Vad angår utredningens kostnadsberäkningar
har från statskontorets sida beträffande beräkningen av
inspektörernas löner anförts följande.
Enligt det beräkningssätt, som för närvarande tillämpades beträffande löneutgifter
för befattningshavare å extra stat, skulle lönekostnaderna beräknas
efter den högsta löneklass, enligt vilken lön borde utgå till vederbörande befattningshavare,
d. v. s. i förevarande fall 23:e löneklassen, i vilken lönen å
G-ort belöpte sig till 7,212 kronor för år. Emellertid borde till detta lönebelopp
läggas provisoriskt dyrortstillägg, som för en sådan befattningshavare
som den, om vilken här vore fråga, i högsta förekommande löneklassen uppginge
till 342 kronor örn året, samt därifrån dragas det för omhandlade befattning
fastställda pensionsavdraget 192 kronor för år. Den årliga lönekostnaden
för ifrågavarande båda inspektörer borde alltså rätteligen beräknas
till 14,724 kronor i stället för av utredningen upptagna 13,500 kronor.
Av den förebragta utredningen synes framgå, att missförhållanden i olika De^ne-mtnuavseenden
föreligga beträffande driften och de sanitära förhållandena vid en
del mejerier i landet. En av de väsentligaste orsakerna härtill torde vara att
söka i bristen på reglerande och vägledande bestämmelser på detta område.
De i hälsovårdsstadgan intagna föreskrifter, som äga tillämpning å mejerierna,
äro alltför ofullständiga och avfattade i alltför allmänna ordalag. En
annan bidragande orsak till berörda olägenheter synes vara att söka i brist
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 115-
fällig övervakning av mejerierna. De myndigheter, som för närvarande handhava
tillsynen över dessa, torde nämligen i stor utsträckning sakna sakkunskap
å mejeriteknikens och mejerihanteringens område, varför de icke äga
nödig auktoritet gentemot mejerierna. Ett behov synes således förefinnas aven
författning, som lämnar föreskrifter angående mejeriernas drift, inredning
och sanitära förhållanden och vars efterlevnad på effektivt sätt övervakas.
I de avgivna yttrandena över mjölk- och mejeriutredningens förslag i detta
hänseende har ock allmänt tillstyrkts, att en sådan författning kommer till
stånd och att tjänstemän tillsättas för handhavande av den erforderliga kontrollen.
Även jag förordar nu detta.
Vid utformningen av författningen torde det av utredningen framlagda
förslaget till mejeristadga i det väsentligaste kunna följas. Det av utredningen
föreslagna tillämplighetsområdet för stadgan torde kunna godtagas. Att
utvidga detta, såsom i något yttrande ifrågasatts, torde i varje fall icke för
närvarande vara lämpligt. I anledning av vissa av de erinringar, som i yttrandena
framförts mot förslagets bestämmelser rörande mejeris läge, inredning
och ordningen i detsamma samt personalens utbildning och hygien torde
en del mindre ändringar i dessa bestämmelser böra vidtagas.
Den högsta tillsynen över författningens efterlevnad finner jag i likhet med
utredningen böra lämnas åt lantbruksstyrelsen. På sätt utredningen jämväl
föreslagit torde för den omedelbara kontrollen böra anställas särskilda tjänstemän,
mejeriinspektörer, med sakkunskap på mejerihanteringens område.
Att, på sätt från några håll föreslagits, pålägga mejerikonsulenterna att utöva
sagda kontroll lärer icke vara förenligt med dessas verksamhet i övrigt.
Jämväl med hänsyn till vad jag i det följande ämnar förorda rörande
mejerikonsulenternas anställande hos svenska mejeriernas riksförening, synes
en dylik lösning mindre lämplig. Jag biträder medicinalstyrelsens uppfattning,
att de sanitära myndigheternas rättigheter och skyldigheter med avseende
å tillsynen över mejeri icke böra genom mejeristadgans kontrollbestämmelser
anses upphävda. Erinran härom torde höra intagas i stadgan. -—
Till upprätthållande av författningens föreskrifter torde böra stadgas, att
eftersättande av desamma och underlåtenhet att efter anmaning vidtaga rättelse
skall hava till påföljd att mejeriet stänges. Straffpåföljd torde endast
böra ifrågakomma vid överträdelse av klara ordningsföreskrifter. Denna
anordning torde vara mest ändamålsenlig med hänsyn till svårigheten att i
författningen i detalj fastslå samtliga krav rörande mejeris läge, inredning och
hygieniska förhållanden i övrigt. Med nödvändighet måste därför författningsbestämmelserna
härutinnan givas en i viss mån allmän avfattning. Förordnande
örn mejeris stängning torde böra meddelas av vederbörande länsstyrelse
och icke, såsom i förslaget ifrågasatts, av lantbruksstyrelsen. — Den
nya författningen torde böra träda i kraft den 1 juli 1937. I enlighet med
vad utredningen förordat böra emellertid vissa föreskrifter avseende mejeris
läge och inredning vinna tillämpning först två år efter ikraftträdandet. Därjämte
torde lantbruksstyrelsen böra tillerkännas befogenhet att i särskilt fall
efter sistnämnda tidpunkt dispensera från författningens föreskrifter. Här
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr Hö
-
ll
igenom beredes bland annat möjlighet att i landsändar, där med hänsyn till
lokala förhållanden ett noggrant iakttagande av bestämmelserna i författningen
skulle medföra svårigheter av mera avsevärd omfattning, medgiva
av omständigheterna påkallade undantag från densamma.
I huvudsaklig överensstämmelse med vad sålunda antoris bär en omarbetning
av utredningens förslag till mejeristadga verkställts inom jordbruksdepartementet.
Departementsförslaget torde få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet.
Någon ändring i hälsovårdsstadgan, på sätt utredningen
ifrågasatt med anledning av den nya författningen, lärer icke vara erforderlig.
För upprätthållande av kontrollen över författningens efterlevnad torde, såsom
utredningen föreslagit, vid lantbruksstyrelsen böra inrättas två mejeriinspektörsbefattningar
å extra stat i lönegraden B 21. De kostnader, som
av sagda kontroll torde föranledas för statsverket, skulle enligt utredningens
beräkningar och med hänsyn tagen till statskontorets anmärkningar uppgå
till något över 31,000 kronor om året. Då mejeristadgan föreslagits icke
skola träda i kraft förrän med ingången av budgetåret 1937/1938 torde ej
för närvarande vara erforderligt, att medel anvisas för ändamålet, utan kan
därmed anstå till nästa års riksdag. Med hänsyn till den i mejeristadgan
förutsatta kontrollanordningen torde emellertid riksdagen böra beredas tillfälle
att redan nu i princip taga ståndpunkt till frågan. Sedan stadgeförslaget
därefter inom jordbruksdepartementet blivit föremål för ytterligare
övervägande och granskning, torde dess utfärdande få ankomma på Kungl.
Maj:t i administrativ väg.
Mejerikonsulentverksamhetens organisation.
För att främja mejerihanteringens utveckling tillsattes hos hushållningssällskapen
under slutet av 1800-talet fackutbildade rådgivare till tjänst för
näringens utövare. På grund av en ur näringens synpunkt mindre lämplig
utveckling av konsulentverksamheten framlade lantbruksstyrelsen år 1926
ett förslag till omorganisation av verksamheten. Av statsfinansiella skäl förelädes
förslaget emellertid icke riksdagen. Sedermera hemställde 1928 års
riksdag i anledning av väckta motioner om ny utredning av konsulentfrågan.
Detta uppdrag lämnades åt jordbruksutredningen, som i betänkande den 6
februari 1930 (stat. off. utr. 1930:4) framlade förslag i ämnet.
Jordbruksutredningen framhöll i betänkandet, att en utökning av konsulentverksamheten
å mejeriområdet vore av behovet påkallad. En grundförutsättning
för en dylik utökning vore dock, att konsulenterna vore särskilt
utbildade fackmän, vilka hade till uteslutande uppgift att ägna sig åt mejerihanteringen.
Varje konsulent borde enligt jordbruksutredningens mening hava
sin verksamhet förlagd till ett visst begränsat distrikt. Med avseende å
konsulenternas anställningsförhållanden upptog jordbruksutredningen följande
fyra alternativ till prövning:
1. konsulenterna helt avlönade med statsbidrag och ställda under svenska
smörprovningarnas ledning och kontroll,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo
2.
statsanställda konsulenter, direkt ställda under lantbruksstyrelsen ledning
och kontroll,
3. konsulenter, med bidrag av statsmedel avlönade och anställda hos hushållningssällskapen,
4. konsulenter, anställda hos mejerisammanslutningar (mejeriförbund).
Jordbruksutredningen ansåg de två förstnämnda alternativen av flera skäl
olämpliga. Beträffande konsulenternas anställande hos hushållningssällskapen
fann jordbruksutredningen vissa skäl tala därför. Bland annat anslöte
sig enligt utredningens mening formen för anställandet nära till den förutvarande
organisationen, och innebure densamma till följd härav den enklaste
och lättast genomförbara övergången. Med avseende å det fjärde alternativet
framhöll jordbruksutredningen, att för mejerikonsulenternas anknytning till
mejerisammanslutningarna i enlighet med detta alternativ talade viktiga
praktiska skäl såväl som också erfarenheter från andra länder. Denna
form hade sålunda genomförts i Holland och Finland, och den hade på grund
av de goda erfarenheter, man där gjort, vunnit livligt beaktande även i svenska
mejerikretsar. Den viktigaste fördelen syntes härvid vara, att mejerihanteringen
själv erhölle den närmaste ledningen och det egentliga ansvaret
för konsulentverksamheten, varför näringen direkt måste bliva intresserad
av konsulenternas bästa möjliga utnyttjande. Särskilt syntes verksamheten
härigenom kunna inriktas på uppnåendet av en fullt affärsmässig mejeridrift.
V id denna organisationsform skulle dessutom den lämpligaste avvägningen
mellan kontrollerande och konsulterande uppgifter kunna erhållas,
enär det statliga kontrollorganet, som hade att föreskriva de krav, vilka i kvalitativt
avseende måste uppställas, kunde till sammanslutningarna lämna uppgifter
rörande förekommande fel och brister, varefter det bleve näringens egen
sak att med hjälp av de fackmän, denna hade till förfogande, efterkomma
fordringarna och avhjälpa bristerna.
Enligt jordbruksutredningens mening borde därför konsulenternas anknytning
till mejeriförbund innebära den lyckligaste lösningen. Enär emellertid
mejeriförbund saknades i de flesta län och, där sådana funnes, de i regel ägde
endast liten tillslutning och ringa fasthet i organisationen, saknades grundvalen
för denna anställningsform. Då jordbruksutredningen ej ansåge det
försvarligt att uppskjuta konsulentverksamhetens ordnande, tills mejeriorganisationen
erhållit nödig tillväxt och stadga, förordades det tredje alternativet.
En framtida utveckling i riktning mot konsulenternas anknytning till mejerisammanslutningarna
vore dock önskvärd. För att möjliggöra denna utveckling
vöre det lämpligt, att konsulenterna, i den mån mejeriförbunden erhölle
nödig omfattning och fasthet, överfördes till dessa och ställdes under deras
ledning, därvid åtminstone till en början bidrag av statsmedel alltjämt borde
kunna utgå till konsulenternas avlöning.
Jordbruksutredningen förordade anställandet av 20 konsulenter och 3 assistenter.
Statsbidraget till konsulenternas löner borde bestämmas till 4,200
kronor jämte tre ålderstillägg å 500 kronor. Dessutom borde resebidrag utgå
av statsmedel.
Kungl. Majit framlade sedermera vid 1930 års riksdag i anslutning till jordbruksutredningens
betänkande i proposition nr 266 förslag angående bland
annat mejerikonsulentverksamhetens ordnande. Enligt propositionen skulle
konsulenterna anställas hos hushållningssällskapen. Konsulenternas antal
löreslogs till 13. Rörande konsulenternas avlöning anslöt sig propositionen
till jordbruksutredningens förslag. Beträffande resekostnaderna föreslogs
Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo.
13
däremot i anledning av yttrande från lantbruksstyrelsen, att endast till resor,
som företogos för smörprovningarnas räkning, skulle lämnas statsbidrag.
I riksdagen behandlades propositionen av särskilda utskottet, som den 15
maj 1930 avgav utlåtande (nr 3) i ämnet. Däri anfördes:
Enligt utskottets mening vore konsulentverksamheten på mejeriområdet i
särskilt hög grad ägnad att omhändertagas av mejeriernas egna sammanslutningar.
I detta avseende delade utskottet sålunda jordbruksutredningens
uppfattning. Då emellertid utredningen —- och jämväl Kungl. Maj:t — stannat
vid en annan lösning, kunde utskottet ej ansluta sig till den tankegång,
som läge till grund härför. Enligt utskottets uppfattning utgjorde avsaknaden
av en allmänt utbredd sammanslutning mellan mejerierna en allvarlig organisatorisk
brist, som snarast borde avhjälpas. Som åtgärder i denna riktning
vore å bane, kunde det anses mindre ändamålsenligt att gå in för en sådan
ordning, att den skulle förorsaka svårigheter, när det framdeles gällde att
genomföra den mest lämpliga organisationen.
Utskottet ansåge på grund härav, att skäl kunde föreligga att ställa sig avvaktande,
då det gällde statens medverkan för mejerikonsulentverksamhetens
ordnande. På grund av det trängande behovet av en rådgivande verksamhet,
bedriven i större utsträckning än dittills, ansåge sig dock utskottet
böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i vad detta avsåge anvisande av medel.
En lämplig utväg syntes härvid vara, att erforderligt anslag ställdes till
Kungl. Maj:ts förfogande att användas för anställandet av mejerikonsulenter
hos mejerisammanslutningar eller hos hushållningssällskap eller eljest på
sätt Kungl. Maj:t prövade lämpligt. Vid en sådan mera provisorisk lösning
av frågan förutsattes dock av utskottet, att anslag i första hand skulle komma
att utgå till för ändamålet lämpliga mejeriförbund. I den mån bidrag
för anställande av konsulent utlämnades till hushållningssällskap, borde sådana
villkor uppställas, att konsulentverksamheten utan svårighet framdeles
kunde överföras till mejeriernas egen sammanslutning.
I fråga om statsbidrag för mejerikonsulenternas avlöning anslöte sig utskottet
till Kungl. Maj:ts proposition. Denna biträddes även beträffande
resebidrag till konsulenterna i de fall, då resa företoges på uppdrag av svenska
smörprovningarna. På grund av synpunkter, som framförts i särskilda
motioner, föresloge dessutom utskottet, att resebidrag till begränsat belopp,
motsvarande högst halva resekostnaden, skulle utgå även för övriga resor.
Förutsättningen härför borde dock vara, att resorna företoges enligt plan,
som fastställts av ledningen för den organisation, hos vilken konsulenten
vöre anställd, eller enligt beslut av sådan organisation i särskilda fall.
Utskottets förslag och hemställan godkändes av riksdagen.
I enlighet med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse den
31 oktober 1930 (nr 378) angående statsbidrag till avlönande av mejerikonsulenter.
Enligt denna kan hushållningssällskap eller sådan mejerisammanslutning,
som med hänsyn till sin verksamhet och organisation prövas vara därför
lämplig, erhålla statsbidrag för varje konsulent med 4,200 kronor årligen
såsom grundlön jämte det belopp, som kan tillkomma såsom ålderstillägg.
Anstiilld konsulent skall hava avlagt examen vid konsulentkurs å mejerilinjen
vid lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp eller äga annan
därmed jämförlig utbildning, varjämte han av lantbruksstyrelsen skall
vara förklarad kompetent till befattningen. Konsulent anställcs endast tills
vidare och under förbehåll, alt befattningen skall frånträdas inom viss tid
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 115.
— minst 3, högst 6 månader — efter å någondera sidan gjord uppsägning.
Utan tillstånd av hushållningssällskap och mejerisammanslutning, i vars
tjänst konsulenten är anställd, ävensom av lantbruksstyrelsen må ej dylik befattning
förenas med annan stadigvarande tjänst.
Enligt kungörelsen åligger det mejerikonsulent att inom sitt distrikt arbeta
för mejerihanteringens tidsenliga ordnande och för höjandet av mejeriprodukternas
kvalitet. Sålunda skall han tillhandagå mejeriidkare med
råd och anvisningar i mejeritekniska och ekonomiska frågor samt efter
anmodan av svenska smörprovningarnas styrelse medverka vid smörprovningarna
och verkställa de undersökningar vid i provningarna deltagande
mejeri, som smörprovningarna finna skäl föreskriva. Dessutom har konsulent
att på uppdrag av lantbruksstyrelsen meddela undervisning vid statsunderstödd
mejeriundervisningsanstalt eller av lantbruksstyrelsen anordnade
kurser i mejerihushållning. Konsulent har att föra dagbok över utförda
förrättningar och företagna tjänsteresor samt att vid varje års slut avgiva
berättelse över sin verksamhet.
Ansökan om anslag till avlöning åt mejerikonsulent skall innefatta förslag
rörande tjänstgöringsdistrikt. Avser ansökningen anställning hos mejerisammanslutning,
skall till ansökningen fogas registreringsbevis och stadgar för
sammanslutningen samt uppgift å antalet mejerier inom distriktet ävensom
å den kvantitet mjölk, som under det sistförflutna året invägts vid mejerierna.
Gäller ansökningen anställning inom större distrikt än ett hushållningssällskaps
eller en mejerisammanslutnings verksamhetsområde, skall denna
innehålla uppgift örn det sätt, varpå ledningen av konsulentverksamheten
skall utövas, såväl som också örn den överenskommelse, som träffats mellan
vederbörande sällskap eller mejerisammanslutningar rörande konsulentens
anställning och verksamhet. I samband med statsbidrags beviljande
fastställer Kungl. Majit för ett år i sänder tjänstgöringsdistrikt för mejerikonsulent.
Bestämmelser rörande statsbidrag till bestridande av mejerikonsulents
resekostnader äro upptagna i kungörelse den 31 oktober 1930 (nr 379). Resekostnads-
och traktamentsersättningar till mejerikonsulenterna utgå enligt
kungörelse den 14 december 1934 (nr 603) angående resekostnads- och
traktamentsersättning åt befattningshavare hos hushållningssällskap.
För närvarande uppgår mejerikonsulenternas antal till 13, anställda
i följande distrikt: 1. Malmöhus län; 2. Kristianstads och Blekinge
län; 3. Kronobergs och Jönköpings län samt Kalmar läns södra del; 4. Hallands
län samt Älvsborgs läns södra del; 5. Östergötlands län samt Kalmar
läns norra del; 6. Skaraborgs län; 7. Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs
läns norra del; 8. örebro och Västmanlands län; 9. Södermanlands,
Uppsala, Stockholms och Gotlands län; 10. Kopparbergs och Gävleborgs län;
11. Jämtlands och Västernorrlands län; 12. Västerbottens län samt 13. Norrbottens
län.
Vid upprepade tillfällen hava framställts yrkanden örn ökning av mejerikonsulenternas
antal. Sålunda anförde hushållningssällskapen i Jönköpings
och Kronobergs län samt Kalmar läns södra del redan i sina framställningar
örn statsbidrag för år 1931 till mejerikonsulentens avlönande, att mejerihanteringens
behov av rådgivning inom tredje mejerikonsulentdistriktet ej kunde
tillgodoses av en enda konsulent, och i december samma år hemställde
Kungl. Maj-.ts proposition nr 115.
15
de tre hushållningssällskapen om ökat statsbidrag till avlönande av mejerikonsulenter.
I motioner (1:54 och II: 170) vid 1935 års riksdag anfördes i anslutning
härtill, att hittills vunnen erfarenhet tydligt givit vid handen, att syftet med
statsanslagets utgående icke uppnåtts för nämnda distrikts vidkommande, i
det antalet mejerier och de stora avstånden omöjliggjort för konsulenten att
med erforderlig snabbhet tillmötesgå rekvirenterna. En uppdelning av andra
och tredje distrikten föreslogs därför, så att Blekinge och Kalmar läns södra
del skulle sammanföras till ett nytt distrikt, varvid antalet mejerier inom de
tre härvid erhållna distrikten skulle bliva följande.
Antal mejerier
Kristianstads län............................ 88
Blekinge län................................ 24
Kalmar läns södra del....................... 69 93
Kronobergs län............................. 63
Jönköpings län............................. 84 147
Jordbruksutskottet anförde rörande dessa motioner i sitt utlåtande (nr 1),
att motionärerna givit goda skäl för en tredelning av andra och tredje mejerikonsulentdistrikten.
Enär 1933 års mjölk- och mejeriutredning hade mejerikonsulenternas
ställning under utredning, ansåge dock utskottet det
mindre lämpligt, att, innan resultatet av denna utredning förelåge, vidtaga
utökning av nuvarande antalet med bidrag av statsmedel avlönade mejerikonsulenter.
Denna uppfattning gillades av riksdagen.
Till upplysning om mejerikonsulenternas löneförmåner har
mjölk- och mejeriutredningen uppgjort följande tabell.
Distrikt
Grundlön och i
förekommande
fall lönetillägg
kronor
I..........
........ 4,200
II..........
........ 5,800
III..........
........ 6,000
IV..........
........ 4,200
V...........
........ 6,000
VI...........
........ 4,200
VII..........
........ 4,200
VIII..........
........ 5,000
IX..........
........ 6,200
X..........
........ 5,000
XI..........
........ 4,200
XII..........
........ 4,200
XIII..........
........ 4,200
Dyrtidstillägg
1,353 kronor år 1934
Som för reglerade verk
Utgår ej
Hälften av för oreglerade verk
Utgår ej
Som för oreglerade verk
Som för reglerade verk
10 procent av lönen
Utgår ej
Som för oreglerade verk
Som för reglerade verk
Som för reglerade verk
Som för reglerade verk; dessutom utgår
600 kronor som kall- och dyrortstillägg.
I detta sammanhang torde jag få erinra, att på sätt framgår av 1936 års
statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkt 102, svenska mejerikonsulentföreningen
i skrivelse till lantbruksstyrelsen hemställt, att grundlönen
för mejerikonsulent måtte fastställas till sådant minimibelopp, att den mot
-
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 115.
svarade de löneförmåner, som utginge till föreståndare för lantmannaskola
med längre kurs med tillägg av 1,000 kronor för utgifter för tjänstens uppehållande.
Såsom huvudsakligt motiv härför har åberopats den inkomstminskning,
som mejerikonsulenterna orsakats genom kungörelsen den 14 december
1934 (nr 603) angående resekostnads- och traktamentsersättning åt befattningshavare
hos hushållningssällskap.
Lantbruksstyrelsen, som till Kungl. Majit överlämnat sagda skrivelse i
samband med förslag till anslagsäskande hos 1936 års riksdag, har funnit de
i skrivelsen anförda synpunkterna värda beaktande samt föreslagit -— under
hänvisning till sitt samtidigt avgivna förslag till anslagsäskande till bestridande
av jordbrukskonsulenters avlöning — att mejerikonsulents minimiavlöning
höjdes från för närvarande 4,200 kronor till 5,000 kronor samt att
hela kostnaden för ifrågavarande lönereglering för dessa befattningshavare
bures av statsverket.
Hushållningssällskapens ombud, som bereus tillfälle att avgiva yttrande
över lantbruksstyrelsens nämnda anslagsäskande, hava tillstyrkt styrelsens
förslag i ämnet.
Jag övergår härefter till redogörelse för mjölk- och mejeriutredningens förslag
rörande mejerikonsulentverksamhetens organisation. Förslaget innebär
i huvudsak följande. De nu hos hushållningssällskapen anställda mejerikonsulenterna
böra i stället anställas hos svenska mejeriernas riksförening, så
snart framställning därom göres. Mejerikonsulenternas grundlön bör höjas
från 4,200 kronor till 5,000 kronor. Grundlönen bör liksom hittills utgå av
statsmedel. Till konsulenternas resekostnader bör alltjämt utgå statsbidrag.
I den mån detta ej täcker kostnaderna, böra dessa gäldas av riksföreningen,
vilken dock bör äga rätt att i fråga örn mejerier, som ej äro anslutna till föreningen,
uttaga ersättning av vederbörande mejeri. Konsulenternas antal bör
ökas från nuvarande 13 till 14. I samband med konsulenternas överförande
till riksföreningen bör reglementet för statens pensionsanstalt ändras, så att
konsulenterna, vilka för närvarande i sin egenskap av tjänstemän hos hushållningssällskapen
äga pensionsrätt, bibehållas vid denna rätt efter anställandet
hos riksföreningen.
Till utveckling av förslaget om konsulenternas överförande
till mejeriernas riksförening har mjölk- och mejeriutredningen
anfört bland annat följande.
På sätt av det föregående framginge hade konsulentverksamheten under
åren 1930—1931 på grund av då rådande förhållanden ordnats på ett sätt, som
av de utredande och beslutande organen betecknats såsom mindre ändamålsenligt.
Att den anställningsform, som uttryckligen angåves såsom en provisorisk
anordning, alltjämt vore den enda förekommande, stöde givetvis i nära samband
med att mejerisammanslutningarnas tillkomst och utveckling krävt
en viss tid. Organisationsarbetet på detta område, som på allvar igångsatts
år 1930, hade år 1932 lett till bildandet av svenska mejeriernas riksförening,
varmed en hela landet omspännande mejerisammanslutning tillkommit. De
skilda mejeriföretagen hade därvid sammanförts i mejeriförbund, vars grän
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 115.
17
ser i vissa fall sammanfölle med men i andra fall vore oberoende av länens
eller landskapens. Dessa förbund hade sedan tillsammans med vissa mejerifusioner
förenats i riksföreningen. Organisationsarbetet bade nu fortgått, så
att riksföreningen vid årsskiftet 1934—1935 omfattade 27 medlemmar, därav
21 mejeriförbund och 6 mejerifusioner. Dessa medlemmar representerade
764 mejerier samt 173 undermejerier och skumningsstationer. Den vid dessa
invägda mjölkmängden motsvarade för närvarande omkring 85 procent av
den i hela landet invägda mängden mejerimjölk, medan den tillverkade smörmängden
uppginge till nära 90 procent och ostmängden till 65 procent av landets
totala tillverkning av dessa produkter.
Upptagandet av egen konsulentverksamhet hade också enligt vad utredningen
inhämtat under senare tid börjat på allvar diskuteras inom riksföreningen.
Det naturliga vore enligt utredningens mening, att riksföreningen
övertoge den konsulentverksamhet, som nu handhades av hushållningssällskapen.
En dylik överflyttning av konsulenterna skulle även överensstämma
med uttalandena vid 1930 års riksdag.
Härvid kunde två vägar vara tänkbara. Antingen kunde mejeriförbunden
var för sig eller eventuellt två eller flera i förening anställa konsulenter, eller
också kunde riksföreningen själv anställa det för hela landet nödiga antalet
konsulenter. Enligt nu gällande författningar syntes båda dessa vägar vara
lramkomliga.
Det syntes utredningen lämpligast att riksföreningen anställde det nödiga
antalet konsulenter och placerade dessa distriktsvis, därvid dock en viss rörlighet
beträffande distriktsgränserna borde kunna förekomma. Vid denna
anställningsform erhölles en gemensam ledning för hela konsulentkåren, varigenom
samarbetet mellan konsulenterna konune att främjas. Genom denna
gemensamma ledning kunde nödiga direktiv vid behov lämnas, och gemensamma
överläggningar med konsulenterna samt konsultationer dem emellan
kunde lätt ordnas.
Övertagandet av konsulenterna kunde antingen ske successivt efter överläggningar
med respektive hushållningssällskap i varje särskilt fall, eller ock
kunde samtliga konsulentbefattningar vid en viss tidpunkt överföras till riksföreningen.
Det senare tillvägagångssättet syntes vara det lämpligaste, enär
härigenom särskild övergångstid med på två olika sätt anställda mejerikonsulenter
undginges. Överflyttningen, som borde komma till stånd snarast
möjligt, torde behöva föregås av underhandlingar mellan riksföreningen och
hushållningssällskapen. I de fall då fråga möjligen kunde uppkomma, huruvida
konsulent skulle vara anställd hos mejerisammanslutning eller hos hushållningssällskap,
borde det ligga i Kungl. Majlis hand att avgöra, till vilket
organ statsbidrag borde utgå. Konsulenterna utstationerades därefter distriktsvis,
varvid hänsyn borde tagas lill de förefintliga mejeriförbunden.
Konsulenterna borde givetvis stå alla mejerier till tjänst i sin verksamhet,
och värjo mejeri borde hava ridt att tillkalla konsulent. Det förhållandet, att
riksföreningen ännu ej företrädde samtliga landets mejerier, syntes därvid ej
behöva stå hindrande i vägen. Ej heller borde det möta hinder, att konsulenterna,
såsom hittills skott, medverkade vid av olika lokala organisationer anordnade
utställningar och provningar.
lJå uppdrag av lantbruksstyrelsen bade vissa mejerikonsulenter att meddela
undervisning vid statsunderstödda mejeriundervisningsanstalter eller vid kurser
i mejerihushållning, vilka anordnades av lantbruksstyrelsen. Då utredningen
först senare komine att till behandling upptaga frågan örn den lägre
mejeriundervisningen, syntes den nuvarande anordningen tillsvidare böra bibehållas
oberoende av konsulenternas överflyttning till riksföreningen.
Ilihang lill riksdagens protokoll 10.16. 1 saini. Nr 115.
2
18
Kungl. May.ts proposition nr 115.
Utredningen har i övrigt beträffande skälen för den förordade överflyttningen
av mejerikonsulenterna anslutit sig till vad jordbruksutredningen i
saken anfört.
För den av utredningen förordade löneförbättringen för mejerikonsulenterna
har utredningen icke anfört någon närmare motivering
utan endast hänvisat till förenämnda framställningar.
Med avseende å ökningen av antalet mejerikonsulenter
har utredningen anfört, att utredningen på grund av förut i ämnet gjorda
framställningar och uttalanden ävensom vad utredningen i övrigt på annat
sätt inhämtat kommit till den uppfattningen, att statsbidrag borde utgå till
ytterligare en konsulent. Det kunde ifrågasättas, om icke statsbidrag borde
äskas för ännu några konsulenter, men utredningen ansåge, att därmed borde
anstå tills riksföreningen erhållit erfarenhet om behovet av konsulenter.
I de avgivna yttrandena har förslaget om överflyttande av mejerikonsulenterna
till svenska mejeriernas riksförening i allmänhet biträtts. Förslaget
har sålunda tillstyrkts eller lämnats utan erinran av förvaltningsutskotten hos
hushållningssällskapen i Stockholms län och stad, Södermanlands, norra
Kalmar, Gotlands, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,
Värmlands, Örebro, Västmanlands och Västernorrlands län, svenska
smörprovningarna, svenska mejerikonsulentföreningen, svenska mejeriernas
riksförening samt samtliga mejeriförbund, som uttalat sig i frågan. Förvaltningsutskotten
hos Hallands läns och Älvsborgs läns norra hushållningssällskap
hava även tillstyrkt förslaget, dock under villkor att samarbete upprätthölles
nied sällskapen och att dessa ägde påkalla konsulenternas biträde i mån
av behov. Förvaltningsutskotten hos hushållningssällskapen i Uppsala, Kristianstads,
Kopparbergs och Gävleborgs län hava uttalat tveksamhet om förslagets
lämplighet. Statskontoret har framhållit, att i samband med överflyttningen
av mejerikonsulenterna borde tagas i övervägande, örn och i vad mån
statsbidrag till deras avlöning och resekostnader alltjämt skulle utgå. Yttranden
i avstyrkande riktning hava gjorts av lantbruksstyrelsen och förvaltningsutskotten
hos Östergötlands, Kronobergs, södra Kalmar, södra Älvsborgs samt
Jämtlands och Kopparbergs läns hushållningssällskap. — Förslaget örn utökning
av mejerikonsulenternas antal till 14 har tillstyrkts av samtliga myndigheter
och korporationer, som yttrat sig i frågan. I ett flertal yttranden
har emellertid framhållits, att ytterligare ökning av konsulenternas antal vore
av behovet påkallad. Förslaget örn ökning av statsbidraget har icke föranlett
något uttalande i yttrandena. Statens pensionsanstalt har ansett, att
mejerikonsulenterna efter överföringen till mejeriernas riksförening borde bibehållas
vid sin pensionsrätt och har i sådant syfte föreslagit visst tillägg till
69 § reglementet för pensionsanstalten den 31 december 1919 (nr 878).
Lantbruksstyrelsen har anfört bland annat:
Enligt det föreliggande förslaget skulle de hos mejeriernas riksförening
anställda mejerikonsulenterna visserligen med råd och hjälp tillhandagå järn
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 115.
19
väl utanför föreningen stående mejerier, vilka dock skulle äga att gälda därmed
förenade resekostnader. Örn också en sådan bestämmelse kunde synas
teoretiskt sett tillfredsställande, skulle den dock i praktiken säkerligen få
jämförelsevis liten betydelse. Ett mejeri, som av ett eller annat skäl ställt
sig utanför organisationen, komme givetvis i en viss oppositionsställning till
densamma, vilket torde medföra såväl mindre lust från mejeriets sida att
påkalla hjälp av hos riksföreningen anställda befattningshavare som mindre
intresse från organisationens sida att ställa dessa till förfogande. För de
mejerier, som stöde utanför riksorganisationen, måste enligt lantbruksstyrelsens
förmenande ett genomförande av den föreslagna åtgärden medföra bestämda
olägenheter.
Ett ställningstagande till förevarande förslag måste därför vara beroende
av vilken betydelse, som tillmättes de utanför organisationen stående mejerierna.
Enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat hos statistiska centralbyrån, uppginge
antalet mejerier i landet år 1934 till 1,429 stycken. I detta antal hade
icke medräknats skumningsstationer eller företag, som bedreve endast mjölkförsäljning.
Enligt utredningsmännens uppgift vöre vid årsskiftet 1934/1935
till svenska mejeriernas riksförening anslutna 764 mejerier samt 173 undermejerier
och skumningsstationer. Fullständig överensstämmelse i fråga örn
vad som i ena eller andra fallet räknats såsom mejeri torde icke råda. Av
anförda uppgifter kunde emellertid beräknas, att drygt hälften av landets
samtliga mejerier torde vara anslutna till riksföreningen. Av dessa uppgifter
framginge, att en mycket avsevärd del av landets mejerier icke anslutit sig
till riksföreningen och att bland sålunda icke anslutna mejerier befunne
sig ett stort antal småmejerier. Detta gällde i all synnerhet i fråga örn de
osttillverkande mejerierna. Just dessa små mejerier, och särskilt de osttillverkande,
vore emellertid i stor utsträckning i behov av rådgivande verksamhet,
kanske i högre grad än de större mejerierna, där mera kvalificerad personal
vore anställd, och vilkas drift oftast vore inriktad på försäljning av
mjölk och tillverkning av smör. Ur konsulenlverksamhetens synpunkt och
med hänsyn till behovet av rådgivande verksamhet torde det sålunda kunna
anses tvivelaktigt, huruvida mejeriorganisationen, örn hela landet toges såsom
en enhet, ännu vunnit nödig omfattning för övertagande av den rådgivande
verksamheten på området.
Enligt gällande bestämmelser ålåge det mejerikonsulent att efter anmodan
av svenska smörprovningarna medverka vid smörprovning och verkställa
de undersökningar vid i provningen deltagande mejeri, som smörprovningarnas
styrelse funne skäl föreskriva. Med denna del av verksamheten förenade
resekostnader gäldades helt av statsmedel. Dessa bestämmelser hade
varit naturliga under de förhållanden, som rådde när de komme till, d. v. s.
innan mejerorganisationen hunnit stabiliseras. Skulle emellertid tiden nu
anses inne för att mejeriorganisationen övertoge konsulentverksamheten, syntes
därmed också böra följa, att denna organisation, som hade ansvaret för
produktionen, också överloge ansvaret för dess kvalitet och lillsåge, att alla
åtgärder, som kunde föranledas av resultaten vid smörprovningarna, också
vidtoges. Det syntes i sådan händelse böra åligga svenska smörprovningarna
att underrätta ej blott vederbörande mejeri utan även organisationen örn vid
provningarna gjorda anmärkningar mot smörets kvalitet och på organisationen
borde ankomma att sörja för, att mejeriet erhölle det mejeritekniska bistånd,
som erfordrades för eventuella fels avhjälpande. Smörprovningarnas
natur av rent kontrollorgan bleve härigenom tydlig och behovet av föreskrift
örn mejerikonsulenternas skyldighet att verkställa uppdrag för provningarnas
räkning kunde upphöra, en enligt lantbruksstyrelsens förmenande
20
Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo.
övervägande fördelaktig följd av en överflyttning. Därest emellertid mejerikonsulentverksamheten
skulle anses böra överflyttas till mejeriernas riksförening
återstode att undersöka, huruvida direkta statsmedel fortfarande
borde anvisas för ändamålet.
Lantbruksstyrelsen funne principiellt producenterna, örn så kunde ske,
själva böra sörja för tillgången på för produktionen erforderlig teknisk sakkunskap.
Detta innebure givetvis, att kostnaderna härför likaledes av principiella
skäl jämväl borde bäras av producenterna själva och icke av del
allmänna. Om hela konsulentverksamheten övertoges av mejeriernas riksförening,
förelåge enligt lantbruksstyrelsens förmenande knappast några vägande
skäl för att belasta statsverket med anslag till denna verksamhet. För
ändamålet borde då snarare anlitas de avgiftsmedel, som stöde till förfogande
för mejeribanteringens främjande.
Särskilt syntes det mindre lämpligt, att under sådana förhållanden statsmedel
skulle utgå till täckande av konsulenternas resekostnader. Redan nu,
då konsulenterna vore underställda hushållningssällskapen, som i angelägenheter
av denna art åtminstone i viss mån stöde under lantbruksstyrelsens
överinseende, hade det varit en ingalunda lätt uppgift för styrelsen att handhava
granskningen av mejerikonsulenternas reseräkningar. Skulle förmanskapet
för dessa befattningshavare överflyttas till mejeriernas riksförening,
som icke stöde under lantbruksstyrelsens inseende, och skulle föreningen
därjämte få frihet att använda konsulenterna jämväl utom eget tjänstgöringsdistrikt,
torde dessa svårigheter bliva av den art, att lantbruksstyrelsen
icke kunde påtaga sig ansvaret för granskningen av ifrågavarande reseräkningar
och därmed även ansvaret för att resorna vore ur kostnadssynpunkt
väl planlagda. Skulle trots lantbruksstyrelsens erinringar mot förslaget detta
komma att härutinnan realiseras, torde klara bestämmelser rörande här påpekade
förhållanden vara av nöden.
Svenska smörprovningarna hava i sitt yttrande understrukit vikten av att i
sammanhang med mejerikonsulenternas överförande till mejeriernas riksförening
garantier tillskapades, att dels konsulenterna icke på bekostnad av
den egentliga konsulentverksamheten otillbörligt utnyttjades i riksföreningens
organisationsarbete och dels mejerier, som icke vore anslutna till föreningen,
finge sitt behov av hjälp och råd tillgodosett lika väl som de mejerier, vilka
tillhörde denna.
De hushållningssällskaps förvaltningsutskott, vilka avstyrkt förslaget, hava
såsom motiv härför i allmänhet anfört, dels att en centralisering av konsulentverksamheten
under en till Stockholm förlagd ledning skulle menligt inverka
på lokala intressen och dels att det vore olämpligt att med statsmedel
avlöna befattningshavare i enskild producentorganisations tjänst.
Departements- I likhet med mjölk- och mejeriutredningen finner jag tiden vara inne för
chefen. mejerierna att övertaga handliavandet av den konsulterande verksamheten
på mejerihanteringens område. År 1930, då den nuvarande organisationen
av verksamheten tillkom, uttalades allmänt önskvärdheten av, att mejerierna
själva skulle bära ansvaret för densamma. På grund av att de då icke voro
i tillräcklig grad organiserade ansågs tanken därpå icke kunna omedelbart
realiseras. Sedan svenska mejeriernas riksförening numera bildats och vunnit
stadga torde emellertid mejeriernas organisationsfråga få anses hava erhållit
en sådan lösning att något hinder för konsulentverksamhetens överflyttande
till mejerierna icke vidare föreligger ur denna synpunkt. De far
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 115.
21
hagor, som lantbruksstyrelsen uttalat därom, att verksamheten genom överflyttningen
skulle komma att lida skada, i det att utanför riksföreningen
stående mejerier icke skulle vilja anlita konsulenterna och att sådana mejerier,
i de fall de begärde hjälp, skulle bliva sämre betjänade, synas mig överdrivna.
Det torde vara att förvänta, att mejeriorganisationen kommer att
med samma intresse och opartiskhet som hushållningssällskapen sköta ifrågavarande
arbete. Det bör liksom nu åligga konsulenterna att biträda svenska
smörprovningarna i deras verksamhet samt att på uppdrag av lantbruksstyrelsen
biträda med undervisningen vid statsunderstödd mejeriundervisningsanstalt
eller av styrelsen anordnade kurser i mejerihushållning.
Grundad anledning att, såsom på sina håll ifrågasatts, i sammanhang med
överflyttningen av konsulentverksamheten till mejerierna indraga statsbidraget
för dess upprätthållande kan jag icke finna vara för handen. Huruvida
verksamheten är knuten till hushållningssällskapen eller till någon annan
sammanslutning synes härvidlag vara utan avgörande betydelse. Gällande
författning rörande statsbidrag till konsulenternas löner har givits en sådan
avfattning, att en överföring av verksamheten till mejeriernas riksförening
torde kunna ske utan författningsändring. På framställning av föreningen
torde dylikt bidrag alltså få beviljas under enahanda villkor som nu
tillämpas för hushållningssällskapen.
Liksom hittills torde ock statsbidrag böra utgå till konsulenternas resor.
Beträffande omfattningen av statsbidragen torde nuvarande bestämmelser,
vilka enligt sin lydelse äga tillämpning oavsett huruvida konsulent är anställd
hos hushållningssällskap eller mejerisammanslutning, böra alltjämt
gälla. Någon förändring i grunderna för rese- och traktamentsersättningen
åt konsulenterna torde icke heller böra ske. I anledning av konsulenternas
överföring till riksföreningen erforderliga bestämmelser i förevarande hänseenden
av beskaffenhet att böra av Kungl. Maj:t meddelas torde jag få
sedermera underställa Kungl. Majit.
Jag anser mig böra biträda mjölk- och mejeriutredningens förslag om ökning
av antalet mejerikonsulenter från 13 till 14. I årets statsverksproposition
har Kungl. Majit på min föredragning under nionde huvudtiteln, punkt
102, för nästa budgetår till Befrämjande av mejerihanteringen m. m.i Bidrag
lill avlönande av mejerikonsulenter m. m. beräknat ett förslagsanslag av 92,000
kronor. Såsom jag därvid anförde torde frågan om ändring i mejerikonsulenternas
löneställning icke nu böra upptagas till avgörande. Densamma
torde böra behandlas samtidigt med spörsmålet om lönevillkoren för motsvarande
konsulcntbefattningar på andra områden, och detta spörsmål synes
ännu icke moget för avgörande. Statsbidraget till mejerikonsulenternas
löner torde alltså böra utgå efter oförändrade grunder eller således efter en
grundlön av 4,200 kronor för år jämte vissa ålderstillägg. För innevarande
budgetår beräknas för ändamålet åtgå ett belopp av 67,000 kronor. För
nästa budgetår skulle alltså, med hänsyn till den föreslagna ökningen av
mejerikonsulenternas antal erfordras 71,200 kronor. Då till bidrag till mejerikonsulenternas
resor under sistnämnda budgetår i anslutning till lantbruks
-
22
Kungl. Majlis proposition nr 115.
styrelsens under omförmälda punkt i statsverkspropositionen redovisade
framställning torde böra avses ett belopp av förslagsvis 20,000 kronor, synes
sammanlagt för konsulentverksamheten för budgetåret krävas en medelsanvisning
av 91,200 kronor eller i avrundat tal 92,000 kronor.
Vid nu förordade överflyttning av mejerikonsulenterna från hushållningssällskapen
till svenska mejeriernas riksförening torde såsom mjölk- och mejeriutredningen
framhållit böra tillses, att konsulenterna icke därigenom gå
föriustiga den pensionsrätt, som de såsom hushållningssällskapens befattningshavare
för närvarande äro tillförsäkrade. Förslag till erforderliga bestämmelser
härutinnan torde framläggas av chefen för finansdepartementet.
Övriga förslag till mejerihanteringens främjande.
Mjölk- och mejeriutredningen har i sitt betänkande ytterligare framfört
vissa förslag dels till befrämjande av mejerihanteringens koncentration och
dels till vissa ändringar i svenska smörprovningarnas ställning och organisation.
Med avseende å mejerihanteringens koncentration har utredningen anfört
bland annat följande.
Ett betydande arbete hade redan utförts i syfte att vinna större koncentration
av mejerihanteringen. Emellertid syntes en fortsatt utveckling i denna
riktning behövlig. Starkare tvångsmässigt ingripande på detta område vore
dock enligt utredningens mening icke tillrådligt. Sedan en hela landet omfattande
organisation på mejerihanteringens område tillkommit, kunde det
förväntas, att denna på ett verksamt sätt skulle kunna understödja koncentrationssträvandena
inom näringen, och om den av utredningen föreslagna överflyttningen
av mejerikonsulenterna till svenska mejeriernas riksförening
bomme till stånd, torde koncentrationen ytterligare kunna främjas. En sänkning
av räntan å statens mejerilånefond skulle även bidraga till förevarande
syfte. För närvarande utginge räntan å lånen enligt kungörelsen den 12 september
1930 (nr 339) med 4.5 procent. Utredningen erinrade, att vid 1935 års
riksdag i två motioner (I: 195 och II: 356) hemställts om sänkning av räntan
till 3.5 procent och att utskottet, som avstyrkt motionen, emellertid uttalat, att
utskottet förutsatte, att det rådande ränteläget så snart som möjligt utnyttjades
för statens upplåning, varigenom möjlighet bereddes för räntans sänkning.
Utredningen, som i likhet med jordbruksutskottet ansåge en räntesänkning
å lån från mejerilånefonden i hög grad önskvärd, ville kraftigt understryka
vikten av att sådana åtgärder vidtoges, att dylik sänkning snarast bleve
möjlig. Till befrämjande av koncentrationen komme vidare den föreslagna
mejeristadgan att bidraga. Efter dess ikraftträdande komme nämligen sannolikt
smärre, dåligt utrustade mejerier att nedläggas.
Utredningen har sammanfattat sina synpunkter på frågan sålunda, att
genom mejeriorganisationens verksamhet, genom mejerikonsulenternas överflyttning
till denna organisation, genom sänkning av räntan å lån ur mejerilånefonden
samt genom mejeristadgans tillkomst skapades förutsättningen
för en fortsatt sund utveckling i riktning mot ökad koncentration inom den
svenska mejerihanteringen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 115.
23
Innan jag härefter ingår på utredningens förslag till ändringar i svenska
smörprovningarnas ställning och organisation torde jag få erinra om följande.
Det för svenska smörprovningarna gällande reglementet är utfärdat av
lantbruksstyrelsen den 29 juni 1931 (nr 31) med ändringar den 11 maj
1935 (nr 2). Enligt detta skall ledningen av smörprovningarna utövas av
en styrelse, som har sitt säte i Malmö och består av fyra för en tid av två år
valda ledamöter jämte provningarnas direktör, vilken jämväl skall tjänstgöra
som styrelsens sekreterare. Härjämte skola finnas två styrelsesuppleanter.
Ordföranden, en ledamot och en suppleant utses av lantbruksstyrelsen. Två
ledamöter och en suppleant väljas av hushållningssällskapens ombud. Styrelsen
väljer inom sig vice ordförande.
Enligt reglementet hava smörprovningarna till uppgift att verka för åstadkommande
av ett fullgott och likartat smör ävensom att utöva kontroll däröver,
att endast fullgott svenskt smör och fullgoda svenska ägg bliva föremål
för export.
För åstadkommande av ett fullgott och likartat smör skola smörprovningarna
enligt reglementet och lantbruksstyrelsens kungörelse den 11 maj 1935
(nr 3) med särskilda föreskrifter för begagnande av svenska smörprovningarnas
varumärke för smör (runmärket) m. m.
dels genom på lämpligt sätt anordnade provningar verkställa undersökning
i olika hänseenden av såväl smörets beskaffenhet som dess förpackning;
dels underrätta varje i provning deltagande mejeri om beskaffenheten av
dess smör ävensom om övriga vid provningen iakttagna omständigheter, som
kunna tjäna till ledning vid smörtillverkningen;
dels, då förhållandena därtill föranleda, genom anlitande av de med statsunderstöd
anställda mejerikonsulenterna eller egna tjänstemän lämna i provningarna
deltagande mejerier den sakkunniga handledning ifråga om smörtillverkningen,
som befunnits vara av behovet påkallad;
dels tillhandahålla varje i provningarna regelbundet deltagande mejeri,
som därtill efter ansökan kan finnas vara berättigat och förbinder sig att
noggrant iakttaga alla härför utfärdade bestämmelser, ett på svenska smörprovningarna
vederbörligen inregistrerat varumärke för smör, det s. k. runmärket,
varigenom viss tillverkning av svenskt smör må kännetecknas;
dels ock övervaka transportförhållandena i fråga om till export avsett
smör.
Den smörprovningarna åliggande exportkontrollen över smör utföres i enlighet
med kungörelsen den 26 april 1935 (nr 122) med vissa bestämmelser
rörande utförsel ur riket av smör och lantbruksstyrelsens kungörelse den
11 maj 1935 (nr 4). Äggexportkontrollen utföres enligt kungörelserna den 18
oktober 1929 (nr 354 och 355), den 28 oktober 1932 (nr 489) och den 19 maj
1933 (nr 215) samt lantbruksstyrelsens kungörelse den 6 november 1929
(nr 21) med ändringar och tillägg dels den 20 juni 1932 (nr 4), dels den 1
december 1932 (nr 16).
Utredningens förslag i förevarande hänseende går ut på, att svenska
smörprovningarnas styrelse jämte suppleanter skola utses av Kungl. Maj:t,
att smörprovningarnas namn skall ändras till statens smör- och äggkontrollanstalt
samt att instruktionen för anstalten skall utfärdas av Kungl. Majit,
under det att de närmare bestämmelserna rörande kontrollarbetet skola
meddelas av lantbruksstyrelsen efter förslag av kontrollanstaltens styrelse.
Utredningen har lill utveckling av sina förslag i huvudsak anfört följande.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.
Utredningen vore av den uppfattningen, att den nuvarande organisationen
av kontrollverksamheten ej fungerat på ett i allo tillfredsställande sätt. För
uppnående av en mera effektiv organisation av verksamheten, som bättre
än för närvarande möjliggjorde dennas anpassning efter de ofta starkt
skiftande förhållandena på ifrågavarande marknadsområden, syntes det vara
önskvärt, att styrelsen tillfördes en mera allsidig sakkunskap på de olika
områden, som berördes av kontrollverksamheten. För vinnande av dessa
önskemål syntes det därför lämpligt, att hela styrelsen utsåges av Kungl.
Maj:t och att instruktionen för kontrollorganet likaledes utfärdades av Kungl.
Maj:t. I administrativt hänseende skulle sålunda smörprovningarna intaga
i huvudsak samma ställning som statens centrala frökontrollanstalt samt
stå under lantbruksstyrelsens överinseende. Närmare bestämmelser rörande
kontrollarbetets utförande skulle utfärdas av lantbruksstyrelsen efter förslag
av kontrollanstaltens styrelse.
Styrelsen borde bestå av ordförande och fyra ledamöter jämte smörprovningarnas
direktör, vilken jämväl skulle tjänstgöra som styrelsens sekreterare.
För att erforderlig sakkunskap på ifrågavarande område skulle
förefinnas inom styrelsen, syntes denna böra utses på sådant sätt, att den
på mejeriområdet bedrivna vetenskapliga verksamheten, den praktiska mejerihanteringen,
in- och utrikeshandeln med smör samt in- och utrikeshandeln
med ägg bleve företrädda av vardera en representant. Dessutom borde
suppleanter utses till lika antal och på enahanda sätt.
I anslutning till den nu föreslagna omorganisationen syntes det lämpligt,
att svenska smörprovningarnas namn ändrades till statens smör- och äggkontrollanstalt.
Med hänsyn till de av kontrollen berörda produkternas ställning
på den utländska marknaden torde den föreslagna namnförändringen innebära
en påtaglig fördel.
I yttrandena har vad utredningen anfört och föreslagit rörande mejerihanteringens
koncentration i allmänhet icke föranlett andra
uttalanden än att en koncentration av näringen syntes önskvärd och att den
förordade räntesänkningen tillstyrktes. Statskontoret har emellertid med avseende
å en dylik räntesänkning uttalat, att detta spörsmål borde upptagas
till prövning endast för den händelse fråga uppkomme om en allmän sänkning
av räntan å lån från statens utlåningsfonder samt i sådant fall göras
beroende av den ståndpunkt, statsmakterna komma att intaga till denna
fråga. — Förslaget rörande svenska smörprovningarna har i
allmänhet i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Förslaget har
direkt avstyrkts endast av lantbruksstyrelsen och mjölkcentralen. Hallands
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ifrågasatt, att smörkontrollen
övertoges av svenska mejeriernas riksförening. Älvsborgs läns norra
och södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava ansett, att tre av
styrelsens ledamöter borde utses av Kungl. Majit, en av mejeriernas riksförening
och en av svenska ägghandelsförbundet. Örebro och Västmanlands
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava förordat, att styrelsens
ordförande utsåges av Kungl. Majit samt att styrelsen för lantbruks-, mejerioch
trädgårdsinstitutet vid Alnarp, hushållningssällskapens ombud, mejerier-''
nas riksorganisation och riksorganisationen på ägghandelns område utsåge
var och en en ledamot. I några yttranden har föreslagits, att styrelsen för
smörprovningarna finge en annan sammansättning än den av utredningen
Kungl. Maj.ts proposition nr 115.
25
förordade. Hushållningssällskapets i Gotlands län förvaltningsutskott har
sålunda ansett, att producenternas avsättningsorganisationer borde beredas
plats i styrelsen. Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har uttalat, att enligt dess mening även en representant direkt för jordbruket
borde finnas i styrelsen. Svenska mejerikonsulentföreningen har ansett, att
styrelsen borde utökas med en representant för lantbruksstyrelsen. Svenska
mejeriernas riksförening föreslår en utökning av styrelsen med två representanter
för mejerierna. Svenska smörprovningarna förorda, att styrelsen
borde bestå av en opartisk ordförande, en representant för lantbruksstyrelsen,
smörprovningarnas direktör, två representanter för det praktiska jordbruket,
varav en borde hava kontakt med den praktiska mejerihanteringen,
samt en representant för in- och utrikeshandeln med smör. Smörprovningarna
hava därjämte föreslagit, att Kungl. Maj:t skulle utse en representant för
den på mejeriområdet bedrivna vetenskapliga verksamheten, en för in- och
utrikeshandeln med ägg och en för den praktiska mejerihanteringen att vid
behandling av frågor, för vilkas lösande tillgång till deras speciella sakkunskap
kunde vara behövlig, inkallas och deltaga i styrelsens överläggningar
utan att dock därvid äga rösträtt.
Ur yttrandena må i övrigt återgivas följande.
Lantbruksstyrelsen har såsom stöd för sitt avstyrkande av förslaget beträffande
smörprovningarna anfört bland annat:
Det förhållandet, att lantbruksstyrelsen utsett styrelse för smörprovningarna,
hade icke medfört några friktioner eller svårigheter i samarbetet mellan
lantbruksstyrelsen och provningarna. Härutinnan vore någon ändring icke
att förvänta, om uppdraget att utse smörprovningarnas styrelse överflyttades
på Kungl. Maj :t, såvitt därmed icke avsåges att tillföra styrelsen personer,
som vore mera villiga att gå deras ärenden, som skulle kontrolleras. Förslaget
till styrelsens sammansättning syntes i viss mån tala för att detta,
örn också omedvetet, kunde hava varit meningen. Av de föreslagna sex
ledamöterna skulle nämligen ej mindre än tre företräda den direkta produktionen
och handeln med de varor, som skulle underkastas kontroll.
Lantbruksstyrelsen ville erinra, att styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt
inom sig räknade endast en representant för den näringsgren, som
genom anstaltens verksamhet skulle kontrolleras.
Den omständigheten, att Kungl. Majit skulle utse styrelse för verksamheten,
syntes i och för sig icke vara ägnad att bidraga till ett underlättande av
samarbetet mellan lantbruksstyrelsen och provningsverksamheten. Det syntes
snarare som om vissa fördelar härutinnan vore förenade med bibehållandet
av den nuvarande formen för utseende av smörprovningarnas styrelse. Först
örn erfarenheten visade, att den på nuvarande sätt utsedda styrelsen icke
mäktade fullgöra sina åligganden — något som lantbruksstyrelsen icke funnit
bevisat i betänkandet — syntes av denna anledning en förändring böra komma
till stånd. För bibehållande av hittills gällande form för styrelsens utseende
talade bland annat den historiska utvecklingen av denna fråga, i det att verksamheten,
sorn tidigare varit en hushållningssällskapens egen angelägenhet,
numera handhades av sällskapens representanter och ett stålens organ gemensamt.
Att helt och hållet skilja hushållningssällskapen från denna uppgift
lunne lantbruksstyrelsen för sin del varken skäligt eller önskvärt.
Om vad nu anförts ansåges riktigt återstode såsom skäl för elt starkare
förstatligande av verksamheten endast det antagandet, att densamma häri
-
26
Kungl. Majlis proposition nr 115.
Departements
chefen.
genom skulle kunna vinna ökad auktoritet, särskilt med hänsyn till utlandet.
Lantbruksstyrelsen vore för sin del icke övertygad örn, att så skulle bliva
fallet. Någon erinran mot provningarnas auktoritet gentemot utlandet hade
lantbruksstyrelsen veterligen icke förekommit. Tvärtom syntes det som om
provningsverksamheten från utlandets sida redan nu åtnjöte fullt lika god
auktoritet som om den vore rent statlig. I övrigt torde provningarnas auktoritet
närmast sammanhänga med det sätt, varpå verksamheten upprätthölles.
Denna auktoritet torde däremot kunna tänkas lida avbräck, om handel
och produktion bereddes för starkt inflytande på provningsverksamhetens
ledning.
På grund av vad sålunda anförts funne lantbruksstyrelsen sig icke böra
förorda ett ytterligare förstatligande av verksamheten.
Mjölkcentralen har yttrat i huvudsak följande.
Det vore naturligt, att utredningen föresloge, att smörprovningarnas styrelse
skulle utses av Kungl. Maj:t, då utredningen sköte institutionens kontrollerande
verksamhet i förgrunden. Mjölkcentralen kunde icke dela denna
ståndpunkt. Om man i likhet med mjölkcentralen ansåge smörprovningarnas
vägledande arbete vara det väsentligaste och därest detta arbete skulle kunna
effektivt fullföljas, kunde det icke vara lämpligt att av smörprovningarna
bilda en statlig institution av samma natur som exempelvis statens centrala
frökontrollanstalt. Mjölkcentralen ville förorda, att styrelsen bestode av en
opartisk av Kungl. Majit utsedd ordförande, av smörprovningarnas direktör
samt fyra andra ledamöter. Av dessa borde två utses av svenska mejeriernas
riksförening, en av Sveriges fjäderfäavelsförening samt en av styrelsen för
lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp. — Mjölkcentralen delade
icke heller utredningens uppfattning, att den föreslagna namnförändringen
skulle innebära några påtagliga fördelar. Smörexporten vore av sådan
betydelse att det organ, som handhade exportkontrollen, borde benämnas på
sätt som endast riktade tanken på denna produkt. Med hänsyn till mjölkcentralens
uppfattning om att den vägledande verksamheten vore smörprovningarnas
förnämsta uppgift funne mjölkcentralen det icke heller lyckligt,
att ordet kontrollanstalt intoges i namnet.
Mjölk- och mejeriutredningens allmänna uttalanden rörande mejerihanteringens
koncentration föranleda icke någon erinran från min sida. — Vad
angår det i sådant syfte framförda förslaget om sänkning av räntan från
mejerilånefonden är detta givetvis ur mejerihanteringens synpunkt värt beaktande.
En dylik räntesänkning torde emellertid i enlighet med vad statskontoret
anfört icke böra annat än i samband med ett genomförande av en
allmän sänkning av räntan från statens lånefonder. Frågan härom lärer
icke i detta sammanhang kunna upptagas till avgörande.
Ehuru utredningens förslag avseende svenska smörprovningarna icke torde
vara av beskaffenhet att behöva underställas riksdagens prövning, har jag
här velat redogöra för detsamma för att en fullständig överblick över de av
utredningen föreslagna åtgärderna må kunna erhållas. Såsom framgår av
den lämnade redogörelsen torde åtminstone i vissa hänseenden tveksamhet
kunna hysas rörande förslagens lämplighet. Någon större betydelse torde
dessa förslag i varje fall ej hava. Jag är icke nu beredd att tillstyrka deras
genomförande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 115. 27
På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen
att för budgetåret 1936/1937 under nionde huvudtiteln anvisa
till Befrämjande av mejerihanteringen m. m.: Bidrag
till avlönande av mejerikonsulenter m. m. ett förslagsanslag
av 92,000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition i ämnet av lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
P. Gullstrand.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 115.
Bilaga.
Förslag
till
Mejeristadga.
Härigenom förordnas som följer:
Inledande bestämmelse.
1 §•
Med mejeri avses i denna stadga varje lägenhet med därtill hörande lokaler,
där mjölk eller grädde från två eller flera producenter eller ock till
en myckenhet uppgående till i medeltal för tre månader minst 3,000 kilogram
mjölk eller motsvarande mängd grädde i månaden beredes till produkter
för försäljning eller eljest undergår yrkesmässig maskinell behandling.
Örn mejeri och dess inredning.
2 §•
Mejeri må ej läggas närmare stall, rastgård, gödselstad eller annat upplag
för spillning eller avträde eller urinkur än 15 meter. Ej heller må mejeri
eljest läggas så, att driften menligt påverkas av lukt, rök, damm eller liknande
olägenheter.
Mejeri må ej stå i direkt förbindelse med bostad eller därtill hörande utrymmen
och ej heller i sådan förbindelse med annan lokal, att sanitära olägenheter
därav kunna uppkomma.
3 §•
1 mom. Mejeri skall vara tillräckligt rymligt samt försett med erforderliga
anordningar för luftväxling och belysning. Golv, väggar och tak skola vara
så beskaffade, att de med lätthet kunna hållas rena.
2 mom. I lokal, där mjölk eller grädde förvaras, behandlas eller bearbetas,
skall golvet vara slätt samt genom beläggning med tjänligt material
göras ogenomträngligt för vatten och i möjligaste mån motståndskraftigt
mot mjölksyra. Sådant golv skall vara lagt med fall till avlopp, vilket utgöres
av lämpligt antal golvbrunnar, försedda med vattenlås. Väggarna skola
vara beklädda med hårt, hållfast och tvättbart material till en höjd av minst
1.5 meter. Tak ävensom väggar, i den mån de icke äro beklädda med dylikt
material, skola vara oljemålade eller kalkstrukna.
3 mom. Till mejeri hörande lastbrygga ävensom golv i de delar av mejeri,
varest mjölk eller grädde mottages eller utlämnas, skola vara belagda
med järnplattor eller annat lämpligt, hållfast och slitstarkt material.
Vad nu stadgas har dock icke avseende å lokal som omnämnes i 6 mom.
Kungl. Maj:ts proposition nr 115.
29
U mom. I lokal som användes för lagring av smör, skola golv, väggar och
tak vara av enahanda beskaffenhet, som i 2 mom. sägs. Sådan lokal må
dock, därest den är försedd med anordning för mekanisk avkylning, sakna
avlopp.
5 mom. Skall ost lagras i mejeri, skall därför finnas särskild lokal av
lämplig beskaffenhet och belägenhet samt med ändamålsenlig inredning.
6 mom. Därest mjölk, grädde eller mejeriprodukter i större omfattning
försäljas vid mejeri till andra än mjölkleverantörer eller återförsäljare i och
för deras rörelse, skall denna försäljning ske i särskild lokal.
7 mom. Lokal, där mjölk, grädde eller mejeriprodukter förvaras, skall
vara försedd med sådana anordningar, att nämnda varor kunna hållas vederbörligen
nedkylda.
8 mom. Vid mejeri skall firmas särskilt för personalen avsett omklädningsrum
med tvättställ och lämpliga anordningar för torkning av arbetskläder.
Mejeri skall vara försett med särskild tvättstuga. Annat avträde
än vattenklosett må ej förekomma inom mejeri; direkt förbindelse mellan
detta och lokal, där mjölk, grädde eller mejeriprodukter förvaras, må ej
finnas.
9 mom. Ångpanna, ångmaskin eller annan kraftmaskin, som finnes i
mejeri, skall vara så uppställd och anordnad, att menlig inverkan på mejeridriften
i möjligaste mån undvikes.
10 mom. Avlopp från mejeri skall i sluten ledning dragas till sådant
avstånd från mejeriet och i övrigt anordnas på sådant sätt, att driften i mejeriet
icke ofördelaktigt påverkas.
11 mom. Vid mejeri skall, i den mån så finnes erforderligt, vara vidtagna
särskilda anordningar för utestängande av råttor, möss och insekter.
4 §•
På ett område av minst 3 meter från lastbrygga eller ingång till mejeri, där
mjölk, grädde eller mejeriprodukter mottagas eller utlämnas, skall marken
vara belagd med hårt material och hava sådan lutning, att fuktighet lätt avrinner.
5 §•
Bord, hyllor och annan inredning i mejeri skola vara så beskaffade, att de
med lätthet kunna rengöras.
Kärl, redskap, maskiner och förpackningsmaterial, vilka användas i mejeri,
skola vara av sådan beskaffenhet, att skada å mjölk, grädde och mejeriprodukter
i möjligaste mån undvikes.
Om tillgång och beskaffenhet av vatten m. m,
6 §•
Mejeri skall hava god tillgång till vatten.
Vatten, som användes vid beredning av mejeriprodukter eller till sköljning
av kärl, redskap, rörledningar eller maskiner, vilka kunna komma i direkt
30 Kungl. Maj:ts proposition nr 115.
beröring med mjölk, grädde eller mejeriprodukter, skall vara av härför lämplig
beskaffenhet.
Is, som användes vid tillverkning av mejeriprodukter och därvid kan komma
i beröring med dessa, skall hava erhållits av vatten av beskaffenhet som
i andra stycket sägs.
Om ordning i mejeri.
7 §•
Mejeri jämte tillhörande inventarier skola hållas i rent och gott skick.
Lokal, där mjölk eller grädde förvaras, behandlas eller bearbetas, ävensom
kärl, redskap, rörledningar och maskindelar, som komma i direkt beröring
med mjölk, grädde eller mejeriprodukter, skola minst en gång dagligen
underkastas noggrann och ändamålsenlig rengöring.
8 §•
Mejeri ävensom där befintliga kärl, redskap, rörledningar och maskiner
må endast användas till det ändamål, för vilket de äro avsedda.
I mejeri må utom mjölk, grädde och mejeriprodukter allenast förvaras
för driften erforderliga föremål och förnödenheter. Förråd skola hållas väl
avskilda från lokal, där mjölk, grädde eller mejeriprodukter förvaras eller
behandlas.
Tobaksrökning eller spottning må ej förekomma i mejeri.
9 §•
Utan tillstånd av föreståndare för mejeri äger allenast den, som är anställd
vid mejeriet eller på grund av tjänst eller uppdrag har ärende där, tillträde
till annan lokal än sådan varom förmäles i 3 § 6 mom. Den som avlämnar
eller avhämtar mjölk, grädde eller mejeriprodukter må dock utan dylikt
tillstånd endast uppehålla sig i den del av mejeriet, som användes för mottagning
eller utlämning av sådana varor.
Djur må icke införas i mejeri.
Om mejeripersonal.
10 §.
I mejeri anställd personal, som sysselsättes med behandling eller bearbetning
av mjölk, grädde eller mejeriprodukter, skall hava undergått ändamålsenlig
utbildning. Vad nu stadgas skall dock icke utgöra hinder för anställande
av personal i utbildningssyfte.
11 §•
I mejeri må icke sysselsättas person, vilken är eller må antagas vara behäftad
med sjukdom eller smitta, som genom mjölk, grädde eller mejeriprodukter
kan överföras å människor. Ej heller må mjölk, grädde eller
Kungl. Maj.ts proposition nr 115.
31
mejeriprodukter vid mejeri hanteras av den som har bölder, variga sår eller
Den som anställes vid mejeri skall genom intyg av läkare, vilket icke är
äldre än trettio dagar, omedelbart innan han tillträder anställningen styrka,
att han är fri från sjukdom och smitta som nyss sagts. Minst en gång vartannat
år skall personalen på mejeriets bekostnad undergå läkarundersökning
till utrönande av huruvida sådan sjukdom eller smitta förefinnes.
Föreståndare för mejeri skall, så snart han fått kännedom om eller anledning
misstänka, att vid mejeriet anställd person är behäftad med sjukdom
eller smitta som förut sagts, eller erhållit vetskap örn att vid mejeriet anställd
person sammanbor med någon, som är eller misstänkes vara behäftad med sådan
sjukdom eller smitta, underrätta vederbörande hälsovårdsnämnd.
Mejeripersonal skall under arbetet iakttaga noggrann renlighet beträffande
egen person och klädedräkt.
Den, som har att hantera mjölk, grädde eller mejeriprodukter, skall därvid
bära särskild arbetsdräkt och huvudbonad av tvättbart ljust tyg. Arbetsdräkten
må ej användas annat än vid arbete av nu angiven beskaffenhet.
Ombyte och förvaring av kläder må i mejeri allenast äga rum i därför
avsedda lokaler.
Det åligger lantbruksstyrelsen att övervaka efterlevnaden av denna stadga.
Den omedelbara tillsynen över stadgans efterlevnad utövas av hos lantbruksstyrelsen
anställda mejeriinspektörer.
Finner mejeriinspektör, att föreskrifterna i denna stadga icke iakttagas,
skall han därom underrätta lantbruksstyrelsen samt, därest förseelsen är
jämlikt 17 § belagd med straff, jämväl vederbörande åklagare. Lantbruksstyrelsen
äger, örn styrelsen finner skäl därtill och förseelsen icke är belagd
med straff, anmäla densamma för vederbörande länsstyrelse, som skall förelägga
mejeriets ägare eller innehavare att vidtaga rättelse inom viss tid, vid
äventyr att mejeriet eljest stänges. Sker icke rättelse, skall länsstyrelsen förordna
örn mejeriets stängning tillsvidare eller på viss tid.
Mejeriinspektör äger för fullgörande av sitt uppdrag när som helst, då
arbete pågår i mejeri, tillträde till detsamma och må där taga erforderliga
prov för undersökning av mjölk, grädde och mejeriprodukter ävensom av
vatten och is som avses i 6 § andra och tredje styckena. De med sådan
provtagning och undersökning förenade kostnaderna skola bestridas av
mejeriet.
utslag.
12 §.
Om tillsyn.
13 §.
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 115.
Vad i denna paragraf stadgats skall icke föranleda inskränkning i hälsovårdsnämnd
eller annan myndighet åvilande skyldighet att övervaka förhållandena
i mejeri.
14 §.
Ägare eller innehavare av mejeri åligger att till lantbruksstyrelsen insända
de uppgifter angående mejeriet och där anställd personal, vilka lantbruksstyrelsen
finner erforderliga i och för tillsynen över denna stadgas efterlevnad.
15 §.
Vad i 47 § lagen om arbetarskydd är stadgat rörande förbud för den, som
innehar eller innehaft befattning såsom yrkesinspektör, att röja yrkeshemlighet
eller yppa driftsanordning eller affärsförhållande samt om påföljderna
för överträdelse av detta förbud gäde ock om den, som utövar eller utövat
tillsyn över denna stadgas efterlevnad.
16 §.
Mot beslut, som länsstyrelse enligt denna stadga meddelar, äger den, som
anser sin rätt därav förnärmad eller obehörigen inskränkt, att hos Kungl.
Majit söka ändring genom besvär, vilka skola hava inkommit till jordbruksdepartementet
före klockan tolv å trettionde dagen efter den, då klaganden
erhållit del av beslutet. Beslutet skall, oaktat besvär däröver anförts, omedelbart
lända till efterrättelse, intill dess annorlunda blivit i vederbörlig ordning
förordnat.
Ansvarsbestämmelser m. m.
17 §•
1 mom. Föreståndare för mejeri, som åsidosätter föreskrifterna i 7 §, 8 §
första och andra styckena eller 11 § första och tredje styckena, straffes med
dagsböter.
Till dagsböter skall ock den dömas, som bryter mot föreskrifterna i 12 §
eller i strid mot bestämmelserna i 13 § vägrar mejeriinspektör tillträde till
mejeri eller att där verkställa provtagning.
2 mom. Ägare eller innehavare av mejeri, som uraktlåter att efter anmaning
insända i 14 § angiven uppgift, straffes med böter från och med fem
till och med trehundra kronor.
Till enahanda straff vare den förfallen, som bryter mot bestämmelsen i
8 § tredje stycket eller 9 §.
18 §.
Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse mot denna stadga,
fortsätter samma förseelse, skall för varje gång åtal därför anhängiggöres,
fällas till särskilt ansvar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 115.
33
19 §.
Husbonde ansvarar för förseelse mot denna stadga, som begås av hans
husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen begången
av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen
skett utan hans vetskap och vilja.
20 §.
Åtal för förseelse mot denna stadga anhängiggöres vid allmän domstol samt
utföres av allmän åklagare.
Böter, som ådömas enligt denna stadga, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.
Särskilda bestämmelser.
21 §.
Där det med hänsyn till föreliggande omständigheter finnes påkallat, må
lantbruksstyrelsen i särskilt fall medgiva undantag från de i denna stadga
meddelade föreskrifter.
Lantbruksstyrelsen äger, där så finnes behövligt efter samråd med medicinalstyrelsen,
meddela de närmare föreskrifter, som må finnas erforderliga
för tillämpningen av bestämmelserna i denna stadga.
Denna stadga träder i kraft den 1 juli 1937; dock att bestämmelserna
i 2 §, 3 § 2—6 mom. och 8—10 mom. samt 4 § icke skola äga tillämplighet
å då befintliga mejerier förrän den 1 juli 1939.
Vid mejeri anställd personal skall senast den 1 januari 1938 hava undergått
i 11 § omförmäld läkarundersökning.
Bihang lill riksdagens protokoll 193G.
1 sami. Nr 115.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- BU 1936:56 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionsrätten för vissa mejerikonsulenter. s. 1 i texten
- Rskr. 1936:192 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder till befrämjande av mejerihanteringen. a1 i texten
- JoU 1936:56 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder till befrämjande av mejerihanteringen jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten