Angående höjning av det i statsverkspropositionen för budgetåret 1936/1937 upptagna anslaget till åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen
1936-02-28 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1936:116, Angående höjning av det i statsverkspropositionen för budgetåret 1936/1937 upptagna anslaget till åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 116.
1
Nr 116.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående höjning av det
i statsverkspropositionen för budgetåret 1936/1937
upptagna anslaget till åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen;
given Stockholms slott den 28 februari
1936.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majrts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 28 februari 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Ekman, Sköld.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:
I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkten 78, har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att till Förekommande och hämmande av smittsamma
husdjurssjukdomar: Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen för
budgetåret 1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av 325,000 kronor. Anslaget
avses skola disponeras till huvudsaklig del enligt bestämmelserna i dels fyra
den 30 juni 1934 utfärdade kungörelser: nr 402 örn vissa åtgärder mot tuberBihang
till riksdagens protokoll 1936. 8 sami. Nr 116.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 116-
kulos hos nötkreatur, nr 403 om åtgärder mot tuberkulos i juvret och könsorganen
hos nötkreatur, nr 404 angående ersättning till veterinär för vissa
åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur och nr 406 örn införsel av nötkreatur
till de sex nordligaste länen och Gotlands län, dels ock kungörelsen den 20
december 1912 (nr 376) angående villkoren för erhållande av understöd vid
bemödanden till förekommande och hämmande av tuberkulos inom mindre
ladugårdsbesättningar.
Jag anhåller nu att få anmäla uppkommen fråga om behov av ytterligare
medel till bestridande av kostnaderna för det med ifrågavarande anslag avsedda
ändamålet.
Innan jag närmare redogör för detta ärende, torde jag få något beröra de
två metoder, som i vårt land huvudsakligen tillämpas för bekämpandet av
nötkreaturstuberkulosen, nämligen den Bangska och den Ostertagska metoden.
Den förstnämnda metoden avser att genom undersökning med tuberkulin
utröna, i vilken utsträckning en besättning är infekterad och att med ledning
av det erhållna resultatet skilja de friska djuren från de angripna. Av de
friska (ej reagerande) djuren bildas en säravdelning (friskavdelning), som på
lämpligt sätt avskiljes från de infekterade (reagerande) djuren. Friskavdelningens
hälsotillstånd prövas genom återkommande tuberkulinundersökningar.
Vid tuberkulosens bekämpande enligt den Ostertagska (kliniska) metoden
lägges huvudvikten på att uppspåra och avlägsna djur med smittfarlig form
av tuberkulos. För sådant ändamål skall med viss tids mellanrum företagas
klinisk undersökning av kreatursbesättningen. Av djur, som därvid misstänkes
för smittfarlig tuberkulos, tages prov av sekret eller exkret för bakteriologisk
undersökning. Djur, som befinnes behäftat med smittfarlig tuberkulos,
nedslaktas.
Enligt förenämnda kungörelser utgår på vissa villkor från anslaget till åtgärder
mot tuberkulos hos nötkreaturen bidrag till de kostnader, som äro
förbundna med tuberkulosbekämpandet, vare sig detta sker enligt den Bangska
eller enligt den Ostertagska metoden.
Vid avlåtandet till riksdagen den 9 februari 1934 av Kungl. Maj:ts proposition
nr 121 med förslag om åtgärder från statens sida till förekommande och
hämmande av tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen i överensstämmelse med
de principer, som sedermera kommit till uttryck i 1934 års omförmälda kungörelser
i ämnet, anförde jag till statsrådsprotokollet, att vissa förslag, som
från olika håll framkommit, om främjande av tuberkulosarbetet genom premiering
medelst pristillägg eller på annat sätt av mjölk från reaktionsfria
besättningar eller besättningar, där bekämpande av smittfarlig tuberkulos
ägde rum, förtjänade att allvarligt övervägas. Jag erinrade tillika därom,
att jag jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 december 1933 tillkallat
sex utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande
mejerihanteringen och mjölkproduktionen samt att i utredningsmännens uppdrag
inginge att pröva nyssberörda uppslag angående mjölkpremiering. Med
Kungl. Maj:ts proposition nr 116. 3
hänsyn härtill togs frågan icke i det förevarande sammanhanget under närmare
behandling.
Förenämnda utredningsmän, som vid fullgörandet av sitt uppdrag antagit
benämningen 1933 års mjölk- och mejeriutredning, nämligen ledamoten av
riksdagens första kammare godsägaren B. H. von Stockenström, tillika ordtörande,
professorn vid lantbrukshögskolan P. L. Nannesson, professorn och
avdelningsföreståndaren för försöksväsendet på jordbruksområdet J. B. Platon,
direktören i svenska smörprovningarna A. B. T. Söderlund, husdjurskonsulenten
C. H. Nilsson, Kristianstad, och ledamoten av riksdagens andra kammare
lantbrukaren K. A. M. Andersson, Löbbo, hava med skrivelse den 20
mars 1935 framlagt utredning och förslag rörande tilläggspris för mjölk från
besättningar, som deltaga i den statligt understödda tuberkuloskampen. Häröver
hava infordrade utlåtanden avgivits den 2 maj 1935 av lantbruksstyrelsen,
den 15 juni 1935 och den 8 januari 1936 av medicinalstyrelsen, den 15
augusti 1935 och den 31 januari 1936 av statskontoret samt den 22 oktober
1935 av statens jordbruksnämnd efter hörande av svenska mejeriernas riksförening
u. p. a.
Utredningen erinrar inledningsvis om ett av medicinalstyrelsen i skrivelse
den 4 november 1933 framställt förslag, att såsom villkor för att ett
mejeri skulle äga av inflytande mjölkavgiftsmedel erhålla prisutjämningsbidrag
för produktmjölk borde krävas, att mejeriet betalade ett pristillägg av
0.5 öre för kilogram mjölk från besättning, ansluten till tuberkulosbekämpandet
enligt den Ostertagska metoden och 1 öre för kilogram mjölk från reaktionsfri
besättning. Vid behandling av denna fråga inom utredningen har,
anför utredningen, även upptagits till prövning, huruvida ej i stället ett avdrag,
motsvarande tilläggsprisets storlek, skulle kunna göras å de mjölkavgiftsmedel,
som inbetalades för mjölk från i tuberkuloskampen deltagande
besättningar. För dessa besättningar skulle på så sätt rabatt å mjölkavgiften
erhållas, vilken rabatt skulle kunna betraktas som en premie för deltagande i
tuberkuloskampen. I detta fall skulle givetvis resultatet bliva detsamma, som
om en del av de inbetalade mjölkavgiftsmedlen reserverats för tilläggspris åt
ifrågavarande besättningar för av dem levererad mjölk. Då genom ett rabattsystem
hela förfaringssättet skulle förenklas, vore detta enligt utredningens
mening att föredraga framför reservering av mjölkavgiftsmedel, därest det
ena eller andra av dessa system med hänsyn till övriga inverkande förhållanden
skulle anses användbart.
Utredningen anför vidare:
Den ekonomiska räckvidden av omförmälda förslag kunde dock ej bedömas,
förrän klarhet vunnits rörande tilläggsprisets eller rabattens storlek. Det
vöre därför nödvändigt att söka avgöra vilken storlek som med hänsyn till det
önskvärda resultatet kunde anses behövlig eller skälig.
För att få klarhet rörande detta förhållande hade utredningen verkställt
undersökning av anslutningen till tuberkuloskampen åren 1925—1934 inom
de län, som närmast berördes av vid vissa mejerier redan nu utgående
tilläggspris. Det framginge härav, att anslutningen undergått en någorlunda
kontinuerlig ökning år efter år. ökningen hade dock även efter 1925, då
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 116.
mjölkcentralen i Stockholm börjat utbetala tilläggspris för mjölken till deltagarna
i tuberkuloskampen med 0.1 respektive 0.3 öre för kilogram, gått
ytterst långsamt, varför fortfarande under det sista av de här anförda åren
anslutningen överallt vore tämligen ringa — dock med undantag för Kopparbergs
län, där den under de båda senaste åren starkt ökat, beroende sannolikt
främst på det mycket höga tilläggspris, vilket här utgått. För de kliniskt
undersökta djurens vidkommande hade sålunda procentsiffran hållit sig mellan
5.5 och 7.0, medan för de med tuberkulin undersökta motsvarande siffra
varierat mellan 9.2 och 12.2. En snabbare ökning av anslutningen inom landet
vöre framdeles behövlig, örn inom överskådlig tid tuberkulosen skulle
kunna utrotas bland nötkreaturen. Därav syntes framgå, att tilläggspriset
torde behöva sättas högre än 0.1 respektive 0.3 öre, örn på denna väg en
önskvärd anslutning skulle vinnas. Som följd av de av statsmakterna 1934
beslutade åtgärderna torde en ökad anslutning till tuberkuloskampen inom
nötkreatursbesättningarna kunna förväntas. Med hänsyn till de stora förluster,
nötkreaturstuberkulosen orsakade, såväl som också med hänsyn till
den smittorisk, som förelåge för mjölk från tuberkulösa besättningar, vöre
det dock önskvärt, att en ännu starkare ökning i anslutningen kunde vinnas
än den, som påräknades uppkomma sorn följd av dessa åtgärder.
Det kunde också anföras, att Kungl. Majit i propositionen nr 121 till 1934
års riksdag räknat med att mjölkpremierande åtgärder skulle komma att
genomföras som komplement till statsåtgärderna. Dessutom kunde nämnas,
att man flerstädes i utlandet under de senare åren vidtagit mycket kraftiga
åtgärder för nötkreaturstuberkulosens hämmande eller utrotning. Även med
tanke på bibehållandet av största möjliga konkurrenskraft på den utländska
marknaden för våra mejeriprodukter torde det därför vara av betydelse,
att effektivast möjliga åtgärder vidtoges för tuberkulosens bekämpande i
nötkreatursbesättningarna. De förutnämnda statsåtgärderna gjorde därför
ej ett tilläggspris för mjölken överflödigt.
Utredningen vöre även av den uppfattningen, att det vore av stor betydelse,
att framdeles ett högre tilläggspris för mjölken än det hittills på vissa
håll lämnade komme att utgå till de i kampen deltagande besättningarna.
Medicinalstyrelsen hade också enligt förut anfört förslag räknat med ett
avsevärt högre sådant, varvid dock styrelsen ansett, att hela kostnaden för
tuberkuloskampen därav skulle täckas, i det efter tilläggsprisets införande
understöd av statsmedel ej skulle utgå. I enlighet med det förut anförda
skulle dock i fortsättningen ökat anslag av allmänna medel utgå för tuberkuloskampen
i nötkreatursbesättningarna. På grund därav torde nian kunna
sätta tilläggspriset lägre än enligt medicinalstyrelsens förslag.
Beträffande storleken av det tilläggspris, som skäligen borde utgå, samt
de kostnader, detta skulle medföra, anför utredningen:
Som exempel på vad tilläggspris skulle komma alt betyda för den enskilde
jordbrukaren skulle väljas en besättning med 20 kor och med _ av
skäl,
som längre fram närmare skulle motiveras — en levererad mjölkmängd
av i medeltal 2,900 kilogram per ko och år. För sådan besättningskulle
erhållas ett merpris för mjölken av 290 kronor årligen, om ett tillläggspris
av 0.5 öre för kilogram mjölk utginge. Vid ett tilläggspris av 0.2 öre
för kilogram skulle uppkomma ett årligt merpris för mjölken av 116 kronor.
Örn tilläggspriset beräknades enligt medicinalstyrelsens förslag, d. v. s. till
1 öre för kilogram mjölk från reaktionsfri besättning och 0.5 öre för kilogram,
om besättningen vöre kliniskt undersökt, skulle med all sannolikhet det
erhållna merpriset för mjölken — 580 kronor, respektive 290 kronor årligen
Kungl. Maj.ts proposition nr 116.
5
— överstiga ladugårdsägarens kostnader för tuberkuloskampen, därest denna
ordnades på ett rationellt sätt. De förstnämnda tilläggsprisen torde bättre
överensstämma med den verkliga kostnaden för deltagandet i kampen, varför
ett tilläggspris av 0.5 öre för kilogram vid reaktionsfria besättningar och
0.2 öre för kilogram vid kliniskt tuberkulosbekämpande borde kunna anses
lämpligt och även vara ägnat att stimulera till ökat deltagande.
Flertalet besättningar inom Norrland och Dalarna torde vara fria från
tuberkulos, utan att dessa deltoge i den statliga tuberkuloskampen, och
detsamma gällde för Gotland. Det vöre emellertid väl känt, att jämväl
inom dessa områden tuberkulos sporadiskt förekomme inom besättningarna.
Med hänsyn därtill torde det vara nödvändigt, att även nämnda områden
inbegrepes vid tilläggsprisets genomförande. Inom Kopparbergs län hade
under de senare åren ett högt tilläggspris utgått för mjölk från reaktionsfria
besättningar, och inom detta län hade tuberkulosbekämpandet, såsom
redan i det föregående anförts, vunnit större anslutning än inom någon
annan del av landet.
Beträffande nämnda landsdelar torde det emellertid ej vara nödvändigt,
att besättningarna undersöktes lika ofta som inom landets övriga delar.
Medan inom de senare i regel två år finge hava förflutit efter den sist utförda
undersökningen, för att besättningen skulle betraktas som ansluten
till tuberkuloskampen, torde man inom Norrland, Dalarna och Gotland kunna
tillåta en längre tidrymd. Därvid hade utredningen i samråd med ledningen
av den statliga tuberkuloskampen kommit till den uppfattningen,
att nämnda tid borde kunna utsträckas till högst fyra år, när det gällde
dessa delar av landet, enär smittorisken där vore relativt liten. Därigenom
bleve undersökningskostnaderna jämförelsevis små, samtidigt som ändå en
relativt snabb utrotning av tuberkulosen inom nämnda områden torde kunna
påräknas.
Örn sålunda tilläggspris skulle utgå i hela landet och om man samtidigt
förutsatte, att detta skulle utgå för all den mjölk, som ifrågakomme vid
mjölkavgiftens erläggande, kunde en ungefärlig beräkning göras rörande de
belopp, som av mjölkavgiftsmedlen därför skulle tagas i anspråk. I Kungl.
Maj:ts förutnämnda proposition hade räknats med att anslutningen av kliniskt
undersökta djur över två års ålder skulle komma att uppgå till omkring
40,000 under budgetåret 1934/1935. Av detta antal torde ungefär 33,000
utgöras av kor. Detta antal kommc sannolikt att öka tämligen starkt redan
under första året efter tilläggsprisets genomförande. Att exakt angiva denna
ökning vore givetvis ej möjligt, men man torde preliminärt kunna beräkna,
att tillsammans 60,000 kor komme att bliva föremål för klinisk undersökning
under nämnda år.
Enligt medicinalstyrelsens .statistik undersöktes under år 1933 190,511 djur
med tuberkulin inom hela landet. Av detta antal torde ungefär 170,000 kunna
beräknas vara anslutna till den statliga tuberkuloskampen. Örn särskilt
tilläggspris för mjölken komme att utgå, ökade givetvis redan under första
året efter dettas införande anslutningen även lill dessa undersökningar tämligen
starkt. Man torde därför redan från början sannolikt kunna påräkna
en anslutning av 200,000 djur. Då man i runt tal syntes kunna räkna med
att halva detta antal utgjordes av kor, skulle enligt denna kalkyl under första
året ungefär 100,000 kor bliva föremål för tuberkulinundersökning inom hela
landet.
När det gällde all beräkna avkastningen för de till tuberkuloskampen anslutna
korna, syntes man lämpligen kunna utgå från den inom kontrollföreningarna
under de senare åren förefintliga avkastningen, vilken uppgått
till omkring 3,500 kilogram mjölk per ko oell år. ''bill landets kontroll för
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 116.
eningar vore i runt tal 15 procent av landets samtliga kor anslutna, varför
detta procenttal vore något högre än det procenttal, som enligt det förut gjorda
antagandet skulle komma att anslutas till tuberkuloskampen redan under första
året efter tilläggsprisets genomförande. Då i regel såväl tili kontrollföreningarna
som till tuberkuloskampen de bästa produktionsbesättningarna anslöte
sig, torde man kunna räkna med ungefärligen lika avkastning för de
båda grupperna. Tilläggspris komme dock endast att utgå för den mjölkmängd,
som försåldes, och nian måste därför vid kalkylens uppgörande fråndraga
den mjölkmängd, som konsumerades på stället. Enligt uppgifter från
Sveriges allmänna lantbrukssällskaps driftsbyrå skulle den senare mängden
uppgå till 15 å 20 procent av kornas totala avkastning, varför 525 tili 700
kilogram mjölk skulle avdragas från de 3,500 kilogram, vartill kornas totala
avkastning i medeltal förut beräknats. Om 600 kilogram fråndroges,
skulle en försåld mjölkmängd av 2,900 kilogram kunna beräknas per ko årligen.
Denna avkastning skulle för de 60,000 kliniskt undersökta korna motsvara
174 miljoner kilogram och för de med tuberkulin undersökta 100,000 korna
290 miljoner kilogram årligen. Med ett tilläggspris av 0.2 öre för kilogram
för mjölken från de kliniskt undersökta korna skulle ett belopp av 348,000
kronor åtgå per år. För de tuberkulinundersökta korna skulle vid ett tillläggspris
av 0.5 öre för kilogram mjölk ett belopp av 1,450,000 kronor åtgå.
Dessa båda belopp skulle tillsammans utgöra 1,798,000 kronor årligen.
Om detta belopp beräknades för månad, erhölles en summa av 149,833 kronor.
Det under senaste hälften av år 1934 utgående prisutjämningsbidraget hade
varierat mellan 3,372,189 och 3,894,015 kronor i månaden. Örn under dessa
månader mjölkavgiftsmedlen skulle använts för utbetalande av tilläggspris —
eller örn motsvarande rabatt lämnats vid mjölkavgifternas inbetalning —- .skulle prisutjämningsbidraget under de anförda månaderna hava nedgått med
i runt tal 150,000 kronor. Detta belopp kunde knappast anses så högt, att
det i egentlig mening skulle rubba syftet med mjölkregleringen. Enligt det
föregående vore det dock avsikten, att genom tilläggsprisets införande en avsevärd
och snabb ökning av anslutningen till tuberkuloskampen skall vinnas.
Givetvis komme samtidigt det för tilläggspriset i anspråk tagna beloppet att
stiga, efter hand som anslutningen ökade, varför man tämligen snart torde
komma upp till så avsevärda belopp, att en kännbar förskjutning skulle ske
i fråga örn prisutjämningsmedlens fördelning.
Om mjölkavgiftsmedel genom direkt utbetalning eller med tillämpande av
rabatt skulle tagas i anspråk för här ifrågavarande ändamål, ville det därför
synas, som örn man bleve nödsakad att begränsa tilläggspriset till lägre
belopp än det i förevarande beräkning upptagna. Därigenom skulle emellertid
den avsedda effekten av anordningen komma att förminskas.
Utredningen anför i anslutning till det nu sagda, att man enligt utredningens
mening närmast hade att vilja mellan följande två alternativ.
Alt. 1. För erhållande av prisutjämningsbidrag föreskreves, att mejeri
tillämpade en differentiering vid mjölklikvids utbetalande på så sätt, att för
mjölk från reaktionsfria eller kliniskt undersökta besättningar utginge ett
pris, som med förslagsvis 0.5 respektive 0.2 öre för kilogram (liter) överstege
priset för mjölk från besättningar, vilka ej vöre anslutna till den statliga
tuberkuloskampen.
Alt. 2. Vid inbetalning av mjölkavgift erhölle avgiftsskyldig en rabatt för
mjölk, härrörande från reaktionsfri eller kliniskt undersökt besättning. Denna
Kungl. Majlis proposition nr 116.
7
rabatt torde dock ej lämpligen kunna fastställas till så högt belopp, som del
under alt. 1 nämnda tilläggspriset.
Beträffande frågan vilket alternativ, som vore att föredraga, har utredningen
anfört följande.
Enligt alt. 2 skulle i motsats till vad fallet vore enligt alt. 1 även avgiftsskyldig,
som ej beredde produkter, kunna erhålla rabatt å mjölkavgiften,
vilket skulle medföra en premiering även av sådan mjölk, som av producent
försåldes direkt till konsument och härrörde från i tuberkuloskampen deltagande
besättningar. Beaktas borde emellertid, att producenten i dylikt
fall i regel kunde betinga sig ett högre pris för sin mjölk än vid försäljning
till mejeri.
Organisatoriskt sett innebure alt. 1 den enklaste lösningen, i det att föreskrift
endast behövde utfärdas om tillämpandet av prisdifferentiering såsom
villkor för erhållande av prisutjämningsbidrag. Övervakandet att så skedde
kunde äga rum i samband med kontrollen av efterlevnaden av bestämmelserna
örn kvalitetsbetalning av mjölk, och nämnda övervakande torde ej
behöva möta svårigheter eller draga särskilda kostnader, örn i enlighet med
alt. 2 ett rabattsystem tillämpades, komme mjölkavgift att utkrävas efter tre
olika storleksgrader, vilket -— om också tekniskt sett inga större svårigheter
skulle föreligga — dock skulle medföra ett ökat arbete vid mjölkavgiftens
upptagande samt utvidgad kontroll.
Därest upptagande av mjölkavgift framdeles komme att upphöra, skulle
samtidigt även den premiering av här ifrågavarande mjölk, som rabattsystemet
innebure, automatiskt komma att bortfalla, och sannolikt skulle på åtskilliga
håll prisdifferentiering därefter ej komma att genomföras. Om mejerierna
däremot enligt alt. 1 allmänt genomfört en prisdifferentiering, vilken
utan vidare kunde tillämpas, även om prisutjämningsbidrag i enlighet med
grunderna för den nuvarande mjölkregleringen ej vidare komme att utgå,
torde större sannolikhet föreligga, att denna för framtiden skulle bibehållas.
Utredningen ansåge, att vid valet mellan de båda alternativen detta förhållande
borde tillmätas särskild betydelse.
Beträffande alt. 1 erinrades, att grundpriset å mjölk vid de olika mejerierna
i viss mån bleve beroende av anslutningen till tuberkuloskampen, i det
att vid grundprisets fastställande ett olika belopp först måste avsättas till
tilläggspris alltefter den större eller mindre anslutningen till tuberkuloskampen
bland leverantörerna. Den ojämnhet i avseende å grundprisets storlek,
som sålunda kunde uppkomma, bleve emellertid allt mindre framträdande, i
den mån anslutningen till tuberkuloskampen ökade. Vid större företag och
inom mejerifusioner eller andra mejerisammanslutningar komme bär påpekade
förhållande knappast att göra sig märkbart.
Vid övervägande av berörda omständigheter hade utredningen kommit till
den uppfattningen, att företräde borde givas åt alt. 1, enligt vilket även möjlighet
kunde föreligga till en starkare prisdifferentierings genomförande än
som lämpligen torde kunna ske enligt alt. 2.
Beträffande villkoren för tilläggsprisets utgående föreslår utredningen, att
samma bestämmelser skulle gälla som för deltagande i den statligt understödda
tuberkuloskampen. Utredningen anför vidare i detta sammanhang följande.
För alt ett mejeri skulle erhålla kännedom örn vilka besättningar, som vore
anslutna till den statliga tuberkuloskampen och som sålunda skulle ifrågakomma
för tilläggspris för den levererade mjölken, borde det åligga led
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 116.
ningen för tuberkulosbekämpandet att härom lämna uppgift till mejerierna.
Rörande de besättningar, som vöre att betrakta som kliniskt undersökta och
vilkas innehavare vore berättigade till ett pristillägg av 0.2 öre för kilogram
levererad mjölk, hade vederbörande hushållningssällskap att i de fall, där
detta anordnat bekämpande av tuberkulos i smittfarlig form hos nötkreatur,
lämna vederbörande mejeri ifrågavarande uppgifter. Inom hushållningssällskapsområde,
där sällskapet ej anordnat dylikt bekämpande, hade medicinalstyrelsen
att till mejerierna lämna uppgifter rörande dessa besättningar.
Uppgifter angående de djurägare, som vore innehavare av reaktionsfria besättningar
och som därför vore berättigade till ett pristillägg av 0.5 öre för
kilogram levererad mjölk, skulle däremot överallt meddelas mejerierna av
medicinalstyrelsen eller annan veterinär myndighet, som erhölle medicinalstyrelsens
uppdrag härtill. Uppgifter rörande nytillkomna eller avgående besättningar
skulle lämnas månadsvis.
Utredningen hade övervägt möjligheten alt i de fall, då en del av besättningen
vore reaktionsfri, medan en annan del endast vore kliniskt undersökt,
låta det högre tillägget utgå för mjölken från den reaktionsfria delen av besättningen
och det lägre tillägget för mjölken från den kliniskt undersökta
delen nien hade härvid kommit till den uppfattningen, att ett sådant tillvägagångssätt
svårligen kunde genomföras. Därför skulle nämligen krävas,
att mjölken från båda delarna av besättningen hölles fullständigt åtskild, varjämte
transportkärlen måste vara märkta på sådant sätt, att därav kunde
framgå, från vilken besättningsdel mjölken härrörde. Vid mejeriet måste
dessutom de två mjölkpartierna redovisas var för sig. Detta tillvägagångssätt
skulle enligt utredningens uppfattning stöta på svårigheter, varjämte det
skulle kunna inbjuda till felredovisning av mjölken. På grund därav syntes
det vara lämpligast, att all den från dylika besättningar erhållna mjölken
betraktades som härrörande från kliniskt undersökt besättning, varför endast
det lägre pristillägget då borde utgå. Genom detta tillvägagångssätt
kunde man också vänta, att vederbörande besättnings innehavare skulle stimuleras
att så fort som möjligt utslå de reagerande djuren.
Örn däremot två besättningar å skilda gårdar, av vilka den ena vore reaktionsfri
och den andra kliniskt undersökt, hade gemensam ägare, men mjölken
från de båda besättningarna redovisades var för sig, syntes skilda tillläggspris
böra utgå, även om mjölken från båda gårdarna levererades till
ett och samma mejeri. Motsvarande förfaringssätt borde kunna tillämpas
i det fall, att endast den ena besättningen vore ansluten till tuberkulosbekämpandet.
För att mejeri skulle komma i åtjnutande av prisutjämningsbidrag av
mjölkavgiftsmedlen skulle sålunda enligt detta förslag beslut hava fattats vid
mejeriet, att prisdifferentiering enligt här angivna grunder skulle tillämpas.
Det ålåge mejeriet i fråga att till svenska mejeriernas riksförening u. p. a.
meddela, att dylikt beslut fattats och vid vilken tidpunkt, detta trädde i kraft.
Dylik anmälningsskyldighet skulle åligga mejeri, vilket mottoge mjölk,
utom från innehavaren själv, från två eller flera leverantörer. Prisutjämningsbidrag
skulle utbetalas av riksföreningen, även om samtliga mejeriets
leverantörer stöde utanför nämnda tuberkuloskamp.
Vid mjölkcentralen i Stockholm hade dittills vid tilläggsprisets utbetalande
det förfaringssättet följts, att till kliniskt undersökta besättningar tillägget
utbetalats per kalenderår. Detta hade genomförts på så sätt, att vederbörande
besättningsinnehavare, som haft att till hushållningssällskapet inbetala årsavgift
för anslutningen till tuberkuloskampen, erhållit tilläggspriset, samtidigt
med att årsavgiften erlagts.. Det syntes utredningen önskvärt, att överenskommelse
örn dylikt förfaringssätt kunde träffas i de fall, då ordnad tu
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 116.
9
berkuloskamp genomförts under hushållningssällskaps medverkan. I övriga
fall, samt då tilläggspris skulle utgå för mjölk från reaktionslria besättningar,
syntes utbetalningen böra ske månadsvis.
Utredningen bar sammanfattningsvis föreslagit:
Såsom villkor för rätt att erhålla prisutjämningsbidrag skulle gälla, att
mejeri tillämpade sådan prisdifferentiering vid mjölkens betalning att för
mjölk, som härrörde från besättningar, vilka vore anslutna till den statliga
tuberkuloskampen, utginge ett pris, som i fråga örn kliniskt undersökta besättningar
med minst 0.2 öre och i fråga om reaktionsfria besättningar med
minst 0.5 öre för kilogram överstege priset för annan mjölk av motsvarande
allmänt hygieniska beskaffenhet.
Som kliniskt undersökt skulle anses sådan besättning, där djurägaren:
1. med hela den av honom innehavda besättningen eller med den del därav,
som ej vore reaktionsfri, vore kontraktsenligt ansluten till det statsunderstödda
bekämpandet av smittfarlig tuberkulos hos nötkreaturen enligt
den kliniska (Ostertagska) metoden;
2. noggrant följde de föreskrifter och anvisningar beträffande tuberkuloskampens
genomförande, som av Kungl. Maj:t, medicinalstyrelsen eller
vederbörande hushållningssällskap meddelades.
Som reaktionsfri skulle anses sådan besättning, där djurägaren:
1. med hela den av honom innehavda, å viss gård befintliga besättningen deltoge
i det under statens ledning förda bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen
enligt den Bangska metoden, varvid nu gällande bestämmelser
beträffande tiden mellan två på varandra följande undersökningar
med tuberkulin skulle följas, dock att för Norrland samt Kopparbergs och
Gotlands län undersökning med tuberkulin endast behövde påfordras vart
fjärde år,
2. noggrant följde de föreskrifter och anvisningar beträffande tuberkuloskampens
genomförande, som av Kungl. Maj:t eller medicinalstyrelsen
meddelades.
Ledamoten Nilsson har reserverat sig mot utredningens förslag och därvid
anfört bland annat följande:
Då utredningen förordade prisdifferentieringsförfarandet, motiverades detta
bland annat med den förenklade organisation, som därför erfordrades.
Däremot kunde erinras, att det ej innebure några egentliga organisatoriska
svårigheter att fördela de enligt utredningens alt. 2 erforderliga mjölkavgiftsmedlen.
Dessutom kunde anföras, att ur propagandasynpunkt detta alternativ
vore ojämförligt effektivare, enär därigenom grundpriset vid mejerierna
bleve oberoende av anslutningen till tuberkuloskampen, varför ett verkligt
merpris och ej blott ett fingerat sådant erliölles för de ifrågavarande besättningarna.
Detta förhållande talade enligt reservantens mening starkt för att
pristillägget borde utgå av mjölkavgiftsmedlen.
I utredningens betänkande beräknades den per ko och år levererade mejerimjölken
uppgå till 2,900 kilogram, vilket torde ungefärligen motsvara leveransen
vid en anslutning av 10 å 15 procent av koantalet, enär givetvis i första
hand de kontrollerade korna kunde medräknas i tuberkulosarbetet. Samtidigt
som anslutningen stegrades över 10 å 15 procent, sjönke emellertid medelavkastningen
successivt, emedan från de okontrollerade korna redovisades en
avsevärt lägre avkastning lin från de kontrollerade. Vid fullständig anslutning
torde genomsnittsleveransen ej ens uppgå till 2,000 kilogram mjölk per ko
och år. Därest tilläggsprisets utgående kunde hava till följd, att under de när
-
10
Kungl. Majlis proposition nr 116.
mäste åren 40 procent av landets koantal kunde anslutas till den statliga tuberkuloskampen,
skulle därför den levererade mjölkmängden från dessa kunna
beräknas till omkring 2,300 kilogram per ko årligen. Om av nämnda koantal
25 procent beräknades vara kliniskt undersökta, utgjorde delta 450,000
kor. För dessa kors mjölk beräknades ett tilläggspris av Ö.2 öre för kilogram,
vilket motsvarade ett årligt belopp av 4.00 kronor för ko eller en summa av
2.070.000 kronor örn året. Det återstående antalet kor, utgörande 15 procent
av landets hela koantal, beräknades vara reaktionsfria, varför dessas
antal uppginge till 270,000. Örn därvid ett tilläggspris av 0.4 öre för kilogram
mjölk utginge, motsvarade detta ett belopp av 9.20 kronor per ko eller
2.484.000 kronor årligen för samtliga reaktionsfria kor. Hela det i anspråk
tagna beloppet skulle sålunda uppgå till 4,554,000 kronor årligen, vilket
motsvarade endast omkring 11 procent av mjölkavgiftsmedlen. Då en stor
del av mjölkavgiftsmedlen inbetalades för konsumtionsmjölk och då det
måste vara ett berättigat krav ur konsumentsynpunkt, att en del av dessa
medel finge tagas i anspråk för åtgärder, som åsyftade en ur mjölkhygienisk
och hälsosynpunkt så berättigad kvalitetsförbättring av mjöiken, som
en ordnad tuberkuloskamp innebure, torde ett reserverande av omkring 11
procent ej kunna anses oberättigat, enär denna åtgärd ej kunde befaras menligt
påverka mjölkregleringens effektivitet.
Vid ett pristilläggsförfarande, där en viss del av mjölkavgiftsmedlen foges
i anspråk, komme även den från producenten försålda konsumtionsmjölken
att vid pristilläggets utgående jämställas med den till mejerierna levererade.
Då däremot enligt utredningens förslag de leverantörer av konsumtionsmjölk,
vilka inbetalade stadgad mjölkavgift men ej tillhörde mejeriföretag, uteslötes
från pristillägg i tuberkuloskampen, vore detta förslag ägnat att väcka starka
betänkligheter. Att sedan 40-procentig anslutning till tuberkuloskampen
uppnåtts, andra vägar borde följas, kunde ej utgöra skäl emot införandet av
pristillägg.
Av de båda alternativen erbjöde således enligt reservantens mening pristilläggsförfarandet
de största fördelarna. Särskilt borde härvid uppmärksammas,
att prisdifferentieringsförfarandet hade till följd, att det för de olika
besättningsgruppernas mjölk utbetalade priset komme att bliva starkt beroende
av anslutningen till luberkuloskampen bland mejeriets leverantörer.
Det ojämförligt största antalet av landets mejerier utgjordes nämligen avsmärre
ekonomiska enheter, varför följden av prisdifferentieringsförfarandet
bleve, att grundpriset för mjölken komme att växla allt efter det antal leverantörer,
som deltoge i kampen. Om vid ett mejeri, såsom redan vore förhållandet,
samtliga besättningar vore anslutna till tuberkuloskampen, medan
vid ett närliggande jämförbart mejeri samtliga besättningar stöde utanför
denna, bleve följden, att de båda mejeriernas mjölkpris bleve detsamma. Att
ett dylikt förfaringssätt skulle kunna stimulera till en kraftig anslutning till
tuberkuloskampen syntes uteslutet. Därest å andra sidan en del av mjölkavgiftsmedlen
foges i anspråk för pristillägg, bleve grundpriset vid de olika
mejeriföretagen helt oberoende av anslutningen, och varje leverantör erhölle
därför ett mjölkpris som vore oberoende av tuberkulosarbetets omfattning inom
företaget.
Reservanten föresloge, att per kilogram försåld mjölk, för vilken mjölkavgift
erlagts och som härrörde från besättningar, vilka vore anslutna till den
statliga tuberkuloskampen, skulle utgå ett tilläggspris av 0.2 öre, när det gällde
kliniskt undersökta, och av 0.4 öre, när det gällde reaktionsfria besättningar.
Lantbruksstyrelsen har — under åberopande av innehållet i ett av styrelsen
den 27 augusti 1934 avgivet yttrande med anledning av förslag från
11
Kungl. Maj:ts proposition nr lili.
mjölk- och mejeriutredningen rörande kvalitetsbehandling av mjölk — tillstyrkt
bifall till det nu föreliggande förslaget.
I nämnda yttrande framhöll styrelsen, alt det ej syntes vara erforderligt
och med hänsyn till mjölkavgiftsmedlens tillfälliga natur knappast önskvärt,
att dessa medel skulle användas för premiering av mjölk från besättningar
anslutna till tuberkuloskampen. Styrelsen anslöte sig i stället till
den uppfattningen, att en graderad betalning av mjölken från de olika besättningarna
med hänsyn till den i dessa bedrivna tuberkuloskampen kunde
genomföras enligt samma principer som för mjölkens andra kvalitetsegenskaper.
Frånvaron av säker möjlighet att utvinna ersättning för nedlagda
kostnader på tuberkulosbekämpandet försvårade eller omöjliggjorde för den
enskilde att vidtaga åtgärder på området. Funnes däremot möjlighet att
genom högre mjölkpris erhålla kompensation för nedlagda kostnader, vore
detta med all sannolikhet en kraftig sporre till utbredning av tuberkulosarbetet
i ladugårdarna.
Medicinalstyrelsen har i utlåtandet den 15 juni 1935 anfört huvudsakligen
följande.
Emot det av utredningen framlagda förslaget, som i princip överensstämde
med de av medicinalstyrelsen i skrivelsen den 4 november 1933 framförda
önskemålen, hade styrelsen inga väsentliga invändningar att göra. De
ökade bidrag till tuberkulosbekämpandet, som statsmakterna i anslutning
till 1934 års tuberkulosförfattningar ställt till förfogande, vore givetvis ägnade
att i och för sig i viss mån befrämja anslutningen till sagda bekämpande.
Detta förhållande torde jämväl enligt medicinalstyrelsens förmenande motivera
lägre pristillägg, åtminstone till en början, än de av styrelsen år 1933
föreslagna. Ett visst pristillägg kunde emellertid betraktas som lämpligt avvägt
endast såvida det förmådde stimulera till en sådan anslutning, som
vid viss tidpunkt kunde anses önskvärd. Vilken verkan i förevarande avseende
de av utredningen förordade tilläggsprisen kunde medföra, funnes för
närvarande ingen möjlighet att bedöma. Det förefölle ingalunda osannolikt,
att dessa tillägg vore väl avvägda med hänsyn till nu rådande förhållanden.
Ä andra sidan vore det ej heller osannolikt, att de örn något eller några^ år
vore otillfredsställande. Av största vikt vore, att dessa pristillägg icke måtte
fastlåsas på en bestämd nivå, utom att möjlighet skapades för en smidig anpassning
av desamma alltefter det vid viss tid föreliggande behovet.
Utredningens uttalande, att ett pristillägg av 0.2 respektive 0.5 öre för kilogram
mjölk bättre än tillägg av 0.5 respektive 1 öre torde motsvara en
djurägares verkliga kostnader lör deltagande i tuberkulosbekämpandet, torde
icke vara ägnat att giva en klar uppfattning av de verkliga förhållandena.
Beträffande sådan besättning, som redan nu utan några åtgärder från djurägarens
sida vore fri från tuberkulos, gällde, att ett pristillägg av 0.2 respektive
0.5 öre för kilogram mjölk redan från början mer än väl torde
täcka ägarens kostnader för att hålla densamma fri från smitta. Inom en
tuberkulos besättning vore däremot kostnaderna för bekämpandet i vissa
fall ganska avsevärda. Ju större en besättning vore, desto större bleve i regel
det procentuella utslaget av smittfarliga djur och desto större även förlusterna
beräknade i relation lill besättningens djurantal. Vidare utövade en hel
del skilda faktorer, såsom tillgång på lokaler för isolering av djur, smittämnets
varierande vimlens inom olika besättningar, smittans utbredning inom
besättningen, betesförhållanden, ladugårdens hygieniska beskaffenhet,
fodrets beskaffenhet under olika år etc. en väsentlig inverkan på kostnaden
för tuberkulosens bekämpande. Slutligen borde även nämnas, att kostnaderna
i regel vore väsentligt större i början än i fortsättningen.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 116.
En beräkning av en djurägares kostnader i genomsnitt för bekämpande
av tuberkulosen enligt den Ostertagska metoden gåve vid handen, att hans
förluster skulle kompenseras genom ett pristillägg av
0.5 öre först efter 5—6 år
0.4 » » » 8—9 »
0.3 » » » 28— 29».
Efter nämnda antal år skulle vinst uppstå för djurägaren.
Vid berörda beräkning hade hänsyn icke tagits till den stegring av en besättnings
värde på grund av förbättrat hälsotillstånd inom densamma, som
kunde förväntas bliva följden av en regelbundet återkommande klinisk tuberkuloskontroll,
enär en siffermässig uppskattning av denna vinst för djurägaren
för närvarande ej syntes möjlig.
Vid ett pristillägg av 0.2 öre för kilogram mjölk från kliniskt undersökt
besättning, såsom utredningen föreslagit, skulle en djurägares kostnader enligt
nyss nämnda beräkning i de flesta fall aldrig fullt kompenseras genom
ökade inkomster av mjölken. Tilläggas kunde, att mången lantbrukare med
hänsyn till det rådande ekonomiska läget för jordbruksnäringen torde draga
sig för att ikläda sig utgifter för åtgärder, som kunde antagas betala sig
först efter cirka sex år, vilket skulle bliva fallet beträffande en medelmåttigt
infekterad besättning, därest ett pristillägg av 0.5 öre tillämpades. För
höggradigt infekterade besättningar med ogynnsamma lokalförhållanden
ställde sig de ekonomiska kalkylerna för tuberkulosbekämpandet långt mindre
fördelaktiga än nu angivits.
Reservanten Nilssons förmodan, att pristillägg av 0.2 respektive 0.4 öre
för kilogram mjölk skulle kunna medföra en anslutning till tuberkulosbekämpandet
av 40 procent av landets kreatursstock, vittnade örn en alltför
optimistisk syn på denna fråga och torde sakna stöd i dittills gjorda erfarenheter.
Till förtydligande av utredningens förslag, att tiden mellan två på varandra
följande tuberkulinundersökningar för de sex nordligaste länens och
Gotlands läns vidkommande kunde utsträckas till högst fyra år, torde nämnas,
att dessa betydande tidsintervaller mellan undersökningarna borde förekomma
inom nämnda landsdelar allenast beträffande mejerikretsar, vilka
vore kollektivt anslutna till tuberkulosbekämpandet enligt den Bangsta metoden
och inom vilka eventuellt förekommande tuberkulos redan utrotats.
Den av utredningen framförda åsikten, att som villkor för tilläggsprisets
utgående borde gälla samma bestämmelser, som vore stadgade för deltagande
i den statligt understödda tuberkuloskampen, ansåge sig styrelsen icke kunna
dela, därest utredningen med samma bestämmelser avsåge de, som för närvarande
gällde som villkor för erhållande av undersökning med tuberkulin
på statens bekostnad, önskemålet att kunna genomföra mera effektiva åtgärder
än hittills mot tuberkulosen hade nämligen utgjort ett av de viktigaste
motiven till styrelsens förslag beträffande förevarande mjölkprisdifferentiering.
Styrelsens förslag till villkor för erhållande av tilläggspris hade grundats
på den förutsättningen, alt tilläggspris skulle utgå med 0.5 respektive
1 öre för kilogram mjölk. Vid fastställande av dylikt villkor svntes emellertid
nödig hänsyn böra tagas till storleken av det tilläggspris, som erbjödes
en till tuberkuloskampen ansluten djurägare. De av utredningen förordade
tilläggsprisen torde sålunda icke möjliggöra samma fordringar på effektiva
åtgärder eller kvalitet på mjölken som de av styrelsen föreslagna. Denna
fråga syntes därför böra tagas under förnyad omprövning i samband med
utfärdandet av de närmare bestämmelserna beträffande förevarande kvalitetsbetalning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 116.
13
Enligt utredningens förslag skulle det åligga medicinalstyrelsen att månalligen
lämna uppgift till mejerierna angående vilka djurägare, som vore
anslutna till den statliga tuberkuloskampen och som sålunda skulle ifrågakomma
för tilläggspris för den levererade mjölken. För närvarande syntes
möjlighet icke föreligga att på annat sätt ombesörja mejeriernas underrättande.
Styrelsen kunde emellertid icke åtaga sig det härmed förenade
kontrollarbetet utan motsvarande förstärkning av arbetskrafterna å veterinärbyråns
tuberkulosavdelning. Dylik förstärkning syntes erforderlig i god
tid före prisregleringens ikraftträdande.
Statskontoret har i utlåtandet den 15 augusti 1935 förklarat, att utredningens
förslag icke givit anledning till erinran från statskontorets sida.
Statens jordbruksnämnd har andragit i huvudsak följande.
Jordbruksnämnden behjärtade livligt betydelsen av den verksamhet, som
bedreves till förekommande och hämmande av ifrågavarande sjukdom, och
vore jämväl fullt medveten om det allmännas intresse av att denna verksamhet
ernådde största möjliga anslutning från jordbrukarnas sida. Givet
vore även, att nuvarande läge erbjöde ett gynnsamt tillfälle för främjande
av nämnda syften. Nämnden kunde likväl icke undgå att ur de synpunkter,
som den hade att anlägga, hysa viss tvekan om lämpligheten att sammankoppla
tuberkulosbekämpandet med mjölkprisregleringen. De statliga regleringsanordningarna
på jordbrukets område hade tillkommit för att främja
avsättningen av jordbruksprodukter och på så sätt stödja priset därå. De
hade numera fått den omfattning och kommit att på sådant sätt ingripa
i lanthushållningen, att försiktighet borde iakttagas vid en omläggning av
desamma till att tjäna jämväl andra syften än som med dem ursprungligen
avsetts. Nämnden ville ock erinra örn att genom en sammankoppling av
tuberkulosarbetet med mjölkprisregleringen den frivilliga karaktären hos det
förra komme att gå förlorad.
Därest det emellertid skulle befinnas lämpligt att vidtaga åtgärder i förevarande
syfte, ville det förefalla nämnden, som om reservationsförslaget
måhända skulle erbjuda större säkerhet för att det med anordningen avsedda
syftet skulle nås. Ur de synpunkter, som av nämnden i det föregående
angivits, måste emellertid det av utredningens majoritet föreslagna
premieringsförfarandet i fråga örn mjölk från besättningar, anslutna till tuberkuloskampen,
obetingat vara att föredraga. Örn det överlätes åt de enskilda
mejerierna att själva genomföra prisdifferentiering bland sina mjölkleverantörer,
medförde detta givetvis väsentligt mindre rubbningar i nuvarande
mjölkavgiftssystem än örn ett jämförelsevis avsevärt belopp skulle
av mjölkavgiftsmedlen användas för utlämnande av pristillägg.
Svenska mejeriernas riksförening u. p. a. har icke haft något att erinra
mot förslaget.
Efter anmodan att inkomma med uppgift i fråga örn den arbetskraft, som
erfordrades vid genomförandet av ifrågavarande förslag, ävensom beträffande
kostnaderna för nämnda arbetskrafts avlönande samt rörande i övrigt
av förslaget föranledda utgifter, har medicinalstyrelsen i utlåtande den
8 januari 1936 härom anfört i huvudsak följande.
I sitt tidigare utlåtande i ämnet hade styrelsen förutsatt, att — vid bifall
till förslaget — uppgifter till mejerierna angående de djurägare, som skulle
bliva berättigade lill prisförhöjning för mjölk från reaktionsfria besättningar,
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 116.
skulle meddelas av styrelsens veterinärbyrås tuberkulosavdelning. Huru
stor personalförstärkning på avdelningen, som skulle erfordras för att avdelningen
skulle kunna fullgöra sina uppgifter därutinnan, vore för närvarande
vanskligt att avgöra. Det vore uppenbart, att ett bifall till förslaget komme
att medföra en mycket betydande ökning av avdelningens arbetsbörda ej
blott genom skyldigheten att meddela ifrågavarande uppgifter utan även och
framför allt genom den kraftiga utökning av antalet under avdelningens
kontroll ställda djurbesättningar, som därvid kunde förväntas uppkomma.
Om denna ökning komme att inträda omedelbart efter de föreslagna bestämmelsernas
ikraftträdande och densamma bleve av sådant omfång, att antalet
kontrollerade djurbesättningar flerdubblades, måste även avdelningens
personalbesättning redan från början ökas högst väsentligt. Då det emellertid
kunde antagas, att antalet anslutna besättningar ökades successivt och
att det första år, under vilket bestämmelserna komme att tillämpas, komme
att uppvisa en jämförelsevis måttlig ökning av nämnda antal, syntes det
vara tillräckligt om avdelningens personal för nämnda år utökades med en
veterinär konsulent och två extra ordinarie kontorsbiträden. Styrelsen förutsatte
därvid, att avdelningen redan på grund av sin hittillsvarande arbetsbörda
utökades med den extra konsulent, som nu vore anställd därstädes.
Att styrelsen sålunda ansåge sig böra tillsvidare i möjligaste mån inskränka
personalökningen på avdelningen, berodde i viss mån på att styrelsen ifrågasatte,
om ej såväl förandet av register över de kontrollerade djurbesättningarna
som meddelandet av uppgifter till mejerierna framdeles borde decentraliseras.
I den mån de föreslagna åtgärderna komme att medföra ett
ökat intresse för reaktionsfria besättningar, kunde det nämligen antagas, att
antalet av dylika under kontroll ställda besättningar så småningom komme
att kunna räknas i hundratusental. Styrelsen ämnade sedermera upptaga
denna fråga till omprövning.
De nya befattningshavarna borde anställas i god tid före bestämmelsernas
ikraftträdande. Det vore nämligen nödvändigt att beträffande det betydande
antal besättningar, troligen 15,000 å 20,000 stycken, som under de senaste
åren undersökts med tuberkulin och som skulle kunna ifrågakomma
för pristillägg, verkställa en noggrann utredning för utrönande av vilka djurägare
som uppfyllt fordringarna för dylikt tillägg. Denna utredning borde
verkställas i så god tid, att vederbörande mejerier hunne underrättas örn resultatet
vid tiden för bestämmelsernas ikraftträdande. Under förutsättning
att sistnämnda tidpunkt bestämdes till den 1 oktober 1936, borde ifrågavarande
befattningshavare anställas på avdelningen från och med den 1 april
1936.
Kostnaderna för denna personals avlönande skulle uppgå till:
a) under budgetåret 1935/1936
från och med den 1 april 1936 en konsulent å extra stat,
B 24 ................................................. kronor 2,081:25
från och med den 1 april 1936 två e. o. kontorsbiträden,
B4................................................... » 1,005: —
Summa kronor 3,086: 25
b) under budgetåret 1936/1937
en konsulent........................................... kronor 8,325: —
två e. o. kontorsbiträden................................ » 4,020:
Summa kronor 12,345: —
Med hänsyn till ovissheten örn storleken av den ökning av avdelningens
arbetsbörda, som ett bifall till de föreslagna bestämmelserna kunde medföra,
Kungl. Maj:ts proposition nr 116.
15
och då en större ökning av arbetsbördan än vad avdelningens befattningshavare
kunde bära icke borde medföra stockningar i avdelningens arbete
och därmed neutralisera bestämmelsernas verkningar, torde därjämte böra
anvisas ett tillräckligt belopp för anställande på avdelningen av den ytterligare
extra arbetskraft, som kunde visa sig bliva erforderlig, därest arbetsbördan
ökades utöver vad av styrelsen beräknats. Om detta belopp bestämdes
till 6,000 kronor, skulle för budgetåret 1936/1937 erfordras en
förstärkning av anslaget till medicinalstyrelsens avlöningar till ett belopp av
18,345 kronor.
Vad vidare anginge nionde huvudtitelns anslag till förekommande och
hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: åtgärder mot tuberkulos hos
nötkreaturen under budgetåret 1936/1937, syntes försiktigheten bjuda, att
man räknade med ett behov av cirka 100,000 kronor utöver kostnaderna under
innevarande budgetår. Enär det förefölle sannolikt, att under löpande
budgetår komme att för ändamålet förbrukas minst 350,000 kronor, torde
sålunda kostnaderna under nästkommande budgetår böra beräknas till
450,000 kronor.
Statskontoret har i anledning av medicinalstyrelsens sistberörda utlåtande
andragit i huvudsak följande.
Statskontoret, som icke kunde bedöma i vad mån personalförstärkning å
medicinalstyrelsens veterinärbyrås tuberkulosavdelning av förevarande anledning
påkallades, inskränkte sig till att erinra, att tuberkuloskonsulenten
— i likhet med vad som föreslagits i årets statsverksproposition i fråga
örn en från och med nästkommande budgetår behövlig ytterligare konsulentbefattning
å nämnda avdelning —• torde böra erhålla extraordinarie anställning,
vilket borde föranleda jämkning i den för befattningen beräknade
avlöningen.
För den händelse det ökade behovet av anslag till medicinalstyrelsen funnes
böra tillgodoses, torde särskild framställning i ämnet få göras hos riksdagen.
Vid beräknandet i årets statsverksproposition av anslaget till åtgärder mot
tuberkulos hos nötkreaturen torde hänsyn icke hava tagits till den ökning
av kostnaderna för kampen mot tuberkulosen, som komme att föranledas
av de nu föreslagna nya bestämmelserna i ämnet. I betraktande av den nya
betydande merbelastning, som här emotsåges, vore det enligt statskontorets
mening önskvärt, att anslaget —• som vöre av förslagsanslags natur — i
erforderlig mån uppräknades.
Betydelsen av att effektiva åtgärder vidtagas för nötkreaturstuberkulosensDepartementbekämpande
är, såsom framgår av det anförda, erkänd av statsmakterna, chelen■
vilka också i olika former lämna dylika åtgärder sitt understöd. Bekämpandet
sker på frivillighetens väg. Den av 1933 års mjölk- och mejeriutredning
föreslagna anordningen med pristillägg för mjölk från besättningar,
anslutna till den statsunderstödda tuberkuloskampen, synes ägnad att främja
deltagandet i denna kamp. Några allvarliga betänkligheter mot att på
föreslaget sätt anknyta tuberkulosbekämpandet till mjölk regleringen
torde ej föreligga. Jag erinrar, att liknande åtgärder redan nu tilllämpas,
i det såsom villkor för att mejeri skall kunna erhålla prisutjämningsbidrag
föreskrivits, att betalningen vid mejeriet sker med hänsyn
till mjölkens kvalitet. Statens jordbruksnämnd har ej heller velat
motsätta sig genomförandet av förslaget, som nämnden ur mjölkregle
-
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 116.
ringens synpunkt ansett vara att avgjort föredraga framför det av en reservant
inom utredningen i samma syfte framlagda. Även för egen del har
jag ansett mig böra i princip förorda majoritetens förslag. Pristilläggets
belopp synes dock i fråga om mjölk från reaktionsfri besättning kunna begränsas
till 0.4 öre för kilogram eller två gånger det belopp, som föreslagits
beträffande mjölk från kliniskt undersökt besättning. Mot sistnämnda belopp,
0.2 öre för kilogram, torde ej vara något att erinra. Med hänsyn till
de ganska vidlyftiga förarbeten, som erfordras innan anordningen kan
träda i tillämpning, synes ikraftträdandet icke böra bestämmas till tidigare
tidpunkt än den 1 januari 1937.
Det torde ankomma på Kungl. Maj:t att i administrativ väg besluta i ärendet.
Den livligare anslutning till det statsunderstödda tuberkulosbekämpandet,
som torde bliva följden, om vad jag här tillstyrkt vinner bifall, lärer
emellertid, på sätt framgår av utredningen, medföra ökning av vissa i statsverkspropositionen
för budgetåret 1936/1937 beräknade anslagsbehov. Sålunda
torde föranledas dels behov av ökad arbetskraft vid medicinalstyrelsens
veterinära avdelning för tuberkulosärenden dels ock sådan belastning
av nionde huvudtitelns anslag till åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen,
att utgifterna icke rymmas inom det föreslagna anslagsbeloppet. Vad
angår den ökning i medelsanvisningen, som kan erfordras för medicinalstyrelsens
vidkommande, torde chefen för socialdepartementet framlägga förslag
härutinnan. I fråga om anslaget under nionde huvudtiteln — i förslaget till
riksstat för nästa budgetår upptaget till 325,000 kronor — vill jag föreslå,
att detsamma i betraktande av det nyss anförda uppräknas till 400,000
kronor.
Jag hemställer salunda, att Kungl. Maj:t måtte — med ändring av Kungl.
Maj :ts i årets statsverksproposition, under nionde huvudtiteln, punkt 78,
gjorda förslag — föreslå riksdagen,
att till Förekommande och hämmande av smittsamma
husdjurssjukdomar: Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen
för budgetåret 1936/1937 under nionde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 400,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
P. Gullstrand.
366495. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1936:193 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående höjning av det i statsverkspropositionen för budgetåret 1936/1937 upptagna anslaget ti a1 i texten
- JoU 1936:57 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående höjning av det i statsverkspropositionen för budgetåret 193611937 upptagna anslaget till åtgärder mo s. 1 i texten