Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition nr 119

1936-02-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:119, Kungl. Maj:ts proposition nr 119

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

1

Nr 119.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen nied förslag till förordning

om ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordningen

den k oktober 1929 (nr 316); given Stockholms slott

den 28 februari 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordningen

den 4 oktober 1929 (nr 316).

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1936.

1 sami

Nr 119.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordningen den 4

oktober 1929 (nr 316) \

Härigenom förordnas, att 5 § tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

5 §■

Tullfrihet åtnjutes för:

s) inom landet---härvid iakttagas,

att tullfrihet icke må åtnjutas, med mindre återinförseln äger rum inom

tio år från utförseln, ägande likväl, där varan nyttjats inom svensk frihamn,

generaltullstyrelsen samt eljest, där synnerliga skäl föreligga, Konungen

medgiva tullfrihet vid återinförsel efter längre tids förlopp,

att därest varan — — — för varuhavaren;

t) av främmande statsmyndighet förlänade ordenstecken och dylikt; ävensom

utställningsmedaljer eller andra föremål, vilka såsom pris tillerkänts

deltagare i allmän tävlan eller äro avsedda att av utländsk person eller sammanslutning

uppställas såsom pris vid dylik tävlan här i riket;

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1936.

1 Senaste lydelse av 5 § se 1931:242 samt 1935:251 och 619.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 28 februari 1936.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om vissa ändringar

i 5 § tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) samt anför

därvid följande:

5 § s) tulltaxeförordningen. Enligt 5 § s) tulltaxeförordningen, sådant

detta författningsrum lyder enligt förordning den 31 maj 1935 (nr 251), åtnjutes

tullfrihet för inom landet alstrade eller tillverkade ävensom här förut

förtullade utländska varor, när de efter utförsel återinföras i oförändrat

skick. Såsom villkor för denna tullfrihet stadgas bland annat, att återinförseln

skall äga rum inom tio år från utförseln, dock att generaltullstyrelsen

beträffande vara, som nyttjats inom svensk frihamn, äger medgiva tullfrihet

vid återinförsel efter längre tids förlopp. Denna dispensbefogenhet för

generaltullstyrelsen tillkom genom nyssnämnda förordningen den 31 maj

1935 och motiverades med önskvärdheten av att möjliggöra tullfri återinförsel

av inventarier och andra föremål, som utförts till frihamn för att nyttjas

därstädes och som därför enligt sakens natur kvarblivit där under en

längre följd av år.

I en den 3 april 1935 till finansdepartementet inkommen skrift har styrelsen

för Sveriges allmänna exportförening hemställt om ändring av 5 § s) tulltaxeförordningen

i syfte att möjliggöra för Kungl. Majit att i särskilda fall

medgiva utsträckning av den i författningsrummet stadgade tidrymden för

återinförseln. Till stöd för framställningen har anförts i huvudsak följande:

Som ett led i exportföretagens försäljningsorganisation inginge ofta uppläggande

av konsignationslager på olika platser i utlandet. Då fråga vore

örn den mekaniska verkstadsindustrien, mäste sålunda lager av reservdelar

upprättas i de länder, dit maskiner blivit försålda, för att företagen skulle

hava möjlighet att utan större tidsutdräkt tillgodose köparnas behov av reservdelar.

Rcservdelslagret till en maskintyp måste finnas kvar i ett visst Iand

intill dess att några maskiner av denna typ icke längre vore i bruk därstädes.

Reservdelarna saknade emellertid icke därefter allt värde, därest de

utan större kostnader kunde lagras för att vid behov expedieras till sådana

länder, varest maskiner av den typ, för vilken de vore avsedda, fortfarande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

användes. Därvid vore det oftast mest ekonomiskt för exportörerna att hemföra

delarna samt lagra dem i Sverige. Förutsättningen för att reservdelarna

skulle kunna återföras till Sverige vore emellertid, att tullfrihet kunde påräknas,

alldenstund kostnaderna i form av frakter m. m. ändock bleve höga

och utsikterna till försäljning i regel vore relativt små. I den mån avsättning

icke kunde vinnas, måste delarna tid efter annan nedskrotas. Enligt

5 § s) tulltaxeförordningen vore en av förutsättningarna för tullfrihet, att

återinförseln skedde inom 10 år från varornas utförsel. Med hänsyn till de

särskilda förhållanden, som vore för handen beträffande konsignationslager

av reservdelar, utgjorde denna bestämmelse ofta en spärr för varornas tullfria

återinförsel till Sverige, alldenstund reimporten av dessa varor ofta icke

kunde äga rum inom nämnda tidsperiod. Två utvägar förefunnes visserligen

att undgå tulldebitering vid återinförsel av dylika lager, nämligen att antingen

före 10-årsperiodens utgång hemföra delarna och sedan ånyo exportera

desamma, varvid en ny frist om 10 år erhölles, eller ock lagra från utlandet

hemförda delar i frihamn. Båda dessa utvägar vöre emellertid förenade med

avsevärda extra kostnader, vilka företagen givetvis ytterst ogärna påtoge

sig, alldenstund det sedermera i många fall visade sig, att något behov av

delarna icke framträdde utan att varorna endast hade skrotvärde. Av det anförda

framginge, att den stadgade tidsbegränsningen av 10 år vore till betydande

men för vissa delar av den svenska exportindustrien. Som exempel

på i vilken utsträckning här åsyftade slag av varulager förekomme kunde

nämnas, att värdet av en viss mekanisk verkstads konsignationslager av reservdelar

i utlandet för tillfället belöpte sig till ungefär 1 miljon kronor.

För utövande av erforderlig kontroll vore en tidsbegränsning måhända nödvändig,

men författningsföreskrifterna syntes böra så anordnas, att för undantag

i särskilda fall beslut av riksdagen icke vore erforderligt. För tillmötesgående

av detta önskemål syntes sådan ändring av gällande bestämmelser

böra vidtagas, att Kungl. Maj:t erhölle möjlighet att i särskilda fall

medgiva utsträckning av den i 5 § s) tulltaxeförordningen stadgade tidrymden

för återinförseln.

Över framställningen hava, efter remiss, utlåtanden avgivits av generaltullstyrelsen

den 22 maj och av kommerskollegium den 25 juni 1935.

Generaltullstyrelsen har, med överlämnande av tillstyrkande yttrande från

tulldirektören i Göteborg, för egen del anfört i huvudsak följande:

I samband med ändringen av 5 § s) tulltaxeförordningen i fråga örn vara.

som nyttjats inom svensk frihamn, hade framhållits såsom nödvändigt av

sakliga skäl att i princip fasthålla vid den nuvarande tioårsbegränsningen.

Därvid hade erinrats, hurusom möjligheten till kontroll å lämnade uppgifter

örn förhandenvaron av förutsättningarna för tullfrihet försvagades vid en

längre tids förlopp, liksom det även läge i sakens natur, att det bevisvärde

som kunde tillmätas dylika uppgifter allmänt sett minskades, i den mån förhållandena

läge längre tillbaka i tiden. Av betydelse därutinnan vore särskilt

den omständigheten, att tulljournaler medi verifikationer, som kunde

tjäna till upplysning i fråga om utförseln och i samband därmed tilläventyrs

åtnjuten tullrestitution, icke såsom regel kunde förutsättas vara i behåll

efter så lång tid som nu vore i fråga.

Den ifrågavarande tidsbegränsningen syntes även ur allmänna beskattningssynpunkter

hava sitt berättigande. Redan beträffande svenska varor,

som en längre följd av år befunnit sig i den utländska marknaden, kunde

det ofta med fog göras gällande, att de icke längre hade den ekonomiska

samhörighet med ursprungslandet, som kunde motivera tullfrihet vid åter
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

5

införsel. Det nu åsyftade förhållandet gjorde sig än mer gällande i fråga

om utländska, tidigare här förtullade varor och i all synnerhet då fråga vore

om ett varuslag, som vid den ursprungliga införseln varit tullfritt eller underkastat

lägre tullsats än den som gällde vid den senare införseln.

Omständigheter av sistberörda art gjorde sig dock icke gällande i de med

framställningen åsyftade fallen, nämligen såvitt anginge reservdelslager, vilkas

uppläggande på olika platser i utlandet inginge såsom ett led i exportindustriens

försäljningsorganisation. Därest möjligheten till tullfri återinförsel

efter mer än tio års förlopp vore av mera avsevärd betydelse för dessa

fall, vilket av framställningens innehåll att döma syntes vara förhållandet,

finge det enligt styrelsens uppfattning anses befogat, att dylik möjlighet bereddes.

Lämpligast kunde detta ske i den form, att i 5 § s) tulltaxeförordningen

infördes ett bemyndigande för Kungl. Majit att medgiva undantag

från tidsbestämmelsen utöver vad beträffande frihamn vöre stadgat. Att i

författningsruminet närmare fixera förutsättningarna för dylikt medgivande

syntes möta vissa svårigheter. Emellertid syntes bemyndigandet böra komma

till användning endast under i framställningen avsedda eller därmed

nära jämförliga förhållanden. Att något medgivande icke kunde ifrågakomma,

med mindre förhandenvaron av övriga i 5 § s) tulltaxeförordningen stadgade

förutsättningar för tullfrihet vore ställd utom tvivel, läge i sakens natur.

I anslutning till det anförda har generaltullstyrelsen upprättat förslag till

ändrad lydelse av 5 § s) tulltaxeförordningen. Enligt förslaget skulle här

åsyftade tullfrihet kunna medgivas endast »där synnerliga skäl föreligga».

Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat från Stockholms handelskammare,

Östergötlands och Södermanlands handelskammare, Skånes handelskammare,

handelskammaren i Göteborg, handelskammaren för örebro

och Västmanlands län, handelskammaren i Karlstad samt Sveriges industriförbund

inhämtade yttranden, i vilka samtliga framställningen blivit tillstyrkt.

Kommerskollegium har för egen del ansett den ifrågasatta författningsändringen

önskvärd och påkallad.

Av utredningen att döma synes det vara av ett icke oväsentligt intresse för Departementsvissa

svenska exportindustrier, att möjlighet beredes till tullfri återinförsel chefen.

av exportvaror jämväl efter den i 5 § s) tulltaxeförordningen som regel

stadgade 10-årsfristen. Med hänsyn härtill och då den föreslagna ändringen

icke gärna kan hava någon betydelse ur statsfinansiell synpunkt, anser jag

framställningen böra vinna beaktande. Mot generaltullstyrelsens förslag i

fråga om sättet för ändringens genomförande har jag icke något att erinra.

5 § t) tulltaxeförordningen. Enligt 5 § t) tulltaxeförordningen åtnjutes

tullfrihet för bland annat utställningsmedaljer eller andra prisföremål, vilka

tillerkänts deltagare i allmän tävlan.

I skrivelse den 28 december 1935 har generaltullstgrelsen anfört, att det

vid olika tillfällen visat sig önskvärt, att nämnda bestämmelse finge en avfattning,

som medgåve en något vidsträcktare tillämpning. I främsta rummet

Bihang till riksdagens protokoll 19.16. 1 sami. Nr 119. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 119-

vöre det därvid fråga om sådana fall, då exempelvis en utländsk idrottstrupp,

som skulle deltaga i tävlingar här i landet, medförde prisföremål,

avsedda att utdelas vid tävlingarna. Emellertid syntes tullfriheten fortfarande

icke böra omfatta föremål, som av enskilda personer eller sammanslutningar

här i landet infördes för att uppställas såsom pris vid här anordnade

tävlingar. Styrelsen hade fördenskull funnit sig böra stanna vid att föreslå,

att tullfriheten utsträcktes till att omfatta jämväl föremål, avsedda att

av utländsk person eller sammanslutning här uppställas såsom pris vid allmän

tävlan.

I anslutning härtill har generaltullstyrelsen upprättat förslag till erforderlig

författningsändring.

Kommerskollegium har i infordrat utlåtande förklarat sig icke hava något

att erinra mot bifall till förevarande förslag.

Departements- För egen del har jag icke något att erinra mot den föreslagna ändringen.

chefen.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att upprättat förslag

till förordning örn ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929 (nr 316) måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bernt Nilsson.

366473. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:125 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 a1 i texten
  2. BevU 1936:18 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordningen den A oktober 1929 s. 1 i texten