Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 2, 3 och 9 förordningen den 17 maj 1935 (nr 176) angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa, m. m

1936-02-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:123, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 2, 3 och 9 förordningen den 17 maj 1935 (nr 176) angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123-

1

Nr 123.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av §§ 2, 3 och 9 förordningen

den 17 maj 1935 (nr 176) angående konungariket

Sveriges stadshypotekskassa, m. m.; given Stockholms

slott den 28 februari 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av

§§ 2, 3 och 9 förordningen den 17 maj 1935 (nr 176) angående konungariket

Sveriges stadshypotekskassa,

dels ock bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen därjämte hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1936.

3 sand.

Nr 123.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 123■

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av §§ 2, 3 och 9 förordningen

den 17 maj 1935 (nr 176) angående konungariket Sveriges

stadshypotekskassa.

Härigenom förordnas, att §§ 2, 3 och 9 förordningen den 17 maj 1935 angående

konungariket Sveriges stadshypotekskassa skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

§2.

Såsom grundfond för hypotekskassan ställer staten genom fullmäktige i

riksgäldskontoret till förfogande svenska statens tre och en halv procent obligationer,

ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av

etthundratjugufem miljoner kronor.

Grundfondsobligationerna fortfara----anspråk tagna.

§3.

Därest grundfonden skulle, genom på hypotekskassans rörelse i dess helhet

uppkomna förluster, nedgå till etthundrasjutton miljoner kronor, må kassan

icke upptaga nytt lån, med mindre Konungen därtill lämnar tillstånd.

Örn grundfonden av sådan anledning skulle nedgå till etthundranio miljoner

kronor, må nytt lån icke upptagas, med mindre riksdagen på Konungens

framställning det medgiver.

Kassans styrelse ----nu sagts.

§ 9.

Hypotekskassan förvaltas---- röst bidragit.

Verkställande direktör utses och entledigas av styrelsen. Beslut därom må

icke av styrelsen fattas, med mindre styrelsens samtliga ledamöter äro tillstädes

och beslutet biträtts av den av Konungen förordnade ordföranden eller

den av fullmäktige i riksgäldskontoret utsedde ledamoten.

Närmare bestämmelser---för hypotekskassan.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123-

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 28 februari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om

ökning av grundfonden i konungariket Sveriges stadshgpotekskassa m. m.

och anför:

I förordningen den 17 maj 1935 (nr 176) angående konungariket Sveriges

stadshypotekskassa stadgas angående kassans ändamål, fonder och rörelse

bland annat följande:

Kassan har till ändamål att driva lånerörelse i enlighet med de bestämmelser,

som angivas i förordningen. Kassan må — bortsett från visst fall, som

i förevarande hänseende saknar betydelse — utlämna lån allenast åt stadshypoteksföreningar.

1

Såsom grundfond för kassan ställer staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret

till förfogande svenska statens 3V2 procent obligationer, ouppsägbara

från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av 100 miljoner kronor.

Grundfondsobligationerna fortfara att tillhöra staten, som dock ej äger

att för annat ändamål förfoga över dem, förrän kassans samtliga förbindelser

äro fullgjorda. Grundfondsobligationer må, efter anmälan till riksgäldskontoret,

tagas i anspråk till fullgörande av kassans förbindelser, såväl då

denna för tillfället saknar användbara medel därtill som ock — ehuru med

viss härefter angiven begränsning — vid kassans likvidation. Då grundfondsobligationer

av kassan tagits i anspråk annorledes än vid kassans likvidation,

åligger det kassan att gottgöra staten den obligationsränta, som staten

i följd härav nödgas utgiva, och att så snart ske kan återställa till grundfonden

obligationer, som svara mot de i anspråk tagna.

Därest grundfonden skulle genom på kassans rörelse i dess helhet uppkomna

förluster nedgå till 94 miljoner kronor, må kassan icke upptaga nytt

lån, med mindre Kungl. Majit därtill lämnar tillstånd. Om grundfonden av

sådan anledning skulle nedgå till 88 miljoner kronor, må nytt lån icke upptagas,

med mindre riksdagen på framställning av Kungl. Majit det medgiver.

För anskaffande av erforderliga medel äger kassan att emot räntebärande,

till innehavaren ställda obligationer upptaga lån att inom viss, i låneavtalet

angiven tid återbetalas antingen genom årlig amortering eller efter uppsägning

utan fastställd amortering. Sammanlagda beloppet av kassans utelöpande

obligationer må icke vid något tillfälle uppgå till mera än tio gånger det

1 Jämför förordningen den 17 maj 1935 (nr 177) angående grunderna för stadshypoteksföreningars

bildande och verksamhet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 123-

belopp, kassans grundfond och reservfond tillhopa utgöra. I nu nämnd ordning

må lån även upptagas för konvertering av äldre lån.

Kassan må till hypoteksföreningarna utlämna lån att återbetalas antingen

genom viss årlig amortering (amorteringslån) eller utan amortering efter

förloppet av viss tid, minst tio och högst tjugu år (fasta lån). För de förbindelser,

som föreningarna för erhållna lån utfärda till kassan, pantförskrivas

de hos föreningarna belånade reverser med tillhörande hypotek.

Nämnda förbindelser och reverser med tillhörande hypotek tjäna som säkerhet

för de av kassan utfärdade obligationerna. Kassans styrelse — som

består av fem ledamöter, av vilka Kungl. Majit utser fyra och fullmäktige i

riksgäldskontoret en — har att tillse, att sålunda föreskriven säkerhet är

ställd och under hela lånetiden vidmakthålles.

Kassans behållna årliga vinst avsättes till en reservfond för kassan; dock

att därest reservfonden uppgår till två procent av kassans förbindelser, uppkommande

vinst må användas till främjande av något med kassans ändamål

sammanhängande syfte. Reservfonden skall användas till gäldande av förluster,

sorn uppkommit a kassans rörelse i dess helhet. Ur reservfonden må

ock beviljas erforderlig försträckning åt hypoteksförening, som lidit förluster

vilka icke kunna täckas med föreningens säkerhetsfond eller eljest utan anlitande

av föreningsmedlemmarnas ansvarighet för föreningens förbindelser.

Vid likvidation av kassan skola dess egna tillgångar samt hypoteksföreningarnas

ansvarighet för kassans förbindelser tagas i anspråk, innan de av staten

tillhandahållna grundfondsobligationerna må användas för fullgörande

av kassans förbindelser.

Vad angår grundfondens belopp, 100 miljoner kronor, ävensom den för

kassan stadgade skyldigheten att inhämta tillstånd till upptagande av nytt

lån, därest grundfonden genom förluster skulle nedgå till 94 respektive 88

miljoner kronor, innefattar 1935 års förordning icke någon avvikelse från

närmast dessförinnan gällande bestämmelser. Ursprungligen ha emellertid

andra, väsentligt lägre belopp varit i dessa hänseenden bestämda. Jag torde

härutinnan beträffande de närmare detaljerna få hänvisa till Kungl. Maj:ts

av riksdagen antagna proposition nr 257 år 1933. I korthet torde här blott

böra erinras, hurusom mot de nuvarande beloppen å respektive 100, 94 och

88 miljoner kronor ursprungligen — författningar 1909 och 1910 — svarade

belopp å allenast 30, 28 och 26 miljoner kronor. Dessa sistnämnda belopp

höjdes sedermera under år 1918 till respektive 50, 47 och 44 miljoner kronor,

under ar 1927 till respektive 80, 75 och 70 miljoner kronor samt under

år 1933 till alltsedan dess gällande belopp å respektive 100, 94 och 88 miljoner

kronor.

I skrivelse den 17 januari 1936 har nu styrelsen för kassan hemställt om

ökning av grundfonden fran 100 till 125 miljoner kronor, därvid styrelsen

anfört:

Då grundfonden för närvarande utgjorde 100 miljoner kronor och reservfonden

vid utgången av år 1935 kunde beräknas utgöra i runt tal 7.5 miljoner

kronor, omfattade kassans upplåningsrätt cirka 1,075 miljoner kronor. Vid

utgången av år 1935 funnos utelöpande obligationer till ett belopp av inalles

cirka 955 miljoner kronor, inberäknat per den 15 mars 1936 uppsagda obligationer

å cirka 33 miljoner kronor, vilka komme att kontant inlösas. Det

obligationsbelopp, som kassan för närvarande ägde ytterligare utgiva, vore

alltså i runt tal 120 miljoner kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123-

5

För att kassan måtte bliva i stånd att möta det ökade lånebehov, som

kunde förväntas uppstå, och särskilt den temporära ökning av beloppet av

utelöpande obligationer, vilken kunde bliva en följd av konverteringserbjudanden

från kassans sida, syntes en ökning av grundfonden med 25 miljoner

kronor vara påkallad och lämplig.

Med åberopande av vad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att antaga förslag till ändrad lydelse av § 2

första stycket och § 3 första stycket förutnämnda förordning angående kassan,

innebärande ändring av beloppen 100, 94 och 88 miljoner kronor till

respektive 125, 117 och 109 miljoner kronor.

Styrelsen har sedermera i skrivelse den 6 februari 1936 hemställt om ändring

jämväl i annat avseende av nyssnämnda förordning samt därutinnan anfört

bland annat:

Av ledamöterna i kassans styrelse utsåge Kungl. Majit fyra, däribland en

till ordförande, samt fullmäktige i riksgäldskontoret en, vilken skulle vara

vice ordförande. De tre ledamöter, vilka förutom ordföranden skulle förordnas

av Kungl. Majit, utsåges efter förslag av hypoteksföreningarnas ombud å

ombudsstämma. Förordningen innehölle i §§ 4 och 9 stadganden angående

särskild ordning för vissa beslut. I § 9 tredje stycket föreskreves sålunda,

att styrelsen ägde utse och entlediga verkställande direktör samt att beslut,

varigenom verkställande direktör utsåges, icke finge av styrelsen fattas, med

mindre styrelsens samtliga ledamöter vore tillstädes och minst fyra örn beslutet

ense. I § 4 åter stadgades, att beslut i vissa där avsedda fall icke finge

av kassans styrelse fattas, med mindre styrelsens samtliga ledamöter vore

tillstädes och beslutet biträtts av den av Kungl. Majit förordnade ordföranden

eller den av fullmäktige i riksgäldskontoret utsedde ledamoten. Sistnämnda

ordning för styrelsens beslut vore även i annat avseende föreskriven

i § 7 förordningen angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande

och verksamhet. Berörda olikhet i bestämmelserna hade uppkommit under

behandlingen i riksdagen, utan att något särskilt motiv härför anförts,

och saknade enligt styrelsens mening rationell grund. Önskvärt vöre, att

överensstämmelse nu kunde åvägabringas mellan de ifrågavarande bestämmelserna,

och borde då lämpligen stadgandet i § 9 förordningen angående

hypotekskassan undergå härför erforderlig jämkning. En dylik förändring

påkallade emellertid, alt bestämmelsen gjordes tillämplig såväl vid beslut,

varigenom verkställande direktör utsåges som vid beslut att entlediga verkställande

direktören.

Bank- och fondinspektionen samt fullmäktige i riksgäldskontoret ha i avgivna

utlåtanden förklarat sig icke ha något att erinra mot av styrelsen sålunda

gjorda framställningar.

För egen del finner jag mig på av styrelsen för stadshypotekskassan anförda

skäl kunna tillstyrka, alt en förstärkning av kassans grundfond kommer

till stånd. Mot storleken av det belopp, 25 miljoner kronor, varmed

enligt styrelsens förslag grundfonden borde ökas, finner jag icke anledning

framställa någon erinran. Av fullmäktiges i riksgäldskontoret utlåtande

framgår, att från fullmäktiges sida hinder icke möter att, på sätt styrelsen

förutsatt, såsom tillskott till grundfonden ställa till förfogande obligationer

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. Nr 123. 2

Departement-schefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 123-

av samma beskaffenhet som de, vilka för närvarande utgöra kassans grundfond.

Ej heller har jag något att erinra mot att i samband med denna grundfondsökning

Kungl. Maj:ts tillstånd för upptagande av nytt lån förklaras

erforderligt, örn grundfonden nedgår till 117 miljoner kronor, samt att riksdagens

tillstånd för upptagande av nytt lån skulle erfordras, om grundfonden

nedgår till 109 miljoner kronor.

I samband med de ändringar i förordningen angående hypotekskassan,

som bliva påkallade vid ett beslut om grundfondens ökning, torde en jämkning

av § 9 sagda förordning lämpligen böra ske i enlighet med vad styrelsen

för kassan därutinnan föreslagit.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att

dels antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till förordning om

ändrad lydelse av §§ 2, 3, och 9 förordningen den 17 maj 1935 (nr 176) angående

konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

dels ock besluta, att staten skall, för ökning av konungariket Sveriges stadshypotekskassas

grundfond, genom fullmäktige i riksgäldskontoret ställa till

förfogande svenska statens tre och en halv procent obligationer, ouppsägbara

från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av 25 miljoner kronor

med rätt för kassan att i enlighet med de i förordningen angående kassan

givna bestämmelserna taga sagda obligationer i anspråk.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bernt Nilsson.

366626. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:159 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillämpning av civila tjänslepensionsreglementet å personal, uppförd å indragningsstat s. 4 i texten
  2. BU 1936:25 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 2, 3 och 9 förordningen den 17 maj 1935 s. 18 i texten