Sök i Ratio Lex

Angående skogsundervisningens omorganisation

1936-02-28 · 200 sidor, varav 181 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 181 av 200 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:136, Angående skogsundervisningens omorganisation

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136•

1

Nr 136.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående skogsundervisningens

omorganisation; given Stockholms slott den

28 februari 1936.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 28 februari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Av olika anledningar har frågan om en allmän översyn av skogsundervisningen

i riket under senare år trän i förgrunden. Sedan erforderliga utredningar

och förslag till ändringar i organisationen utarbetats, får jag nu anmäla

frågan för Kungl. Maj:t.

Inledning.

Den högre skogsundervisningen har erhållit sin nuvarande organisation

genom beslut vid 1912 och 1914 års riksdagar, varigenom skogshögskolan

inrättades. Organisationen, som sedermera undergått mindre jämkningar,

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 136. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

synes numera vara i vissa avseenden mindre tillfredsställande med hänsyn till

de krav, som ställas på högre utbildade skogsmän för allmän och enskild tjänst

samt vetenskapsmän på det skogliga området. Yrkanden om omorganisation

av skogshögskolan lia också under senare år framförts av domänstyrelsen,

lärarrådet vid skogshögskolan samt styrelsen för skogshögskolan och statens

skogsförsöksanstalt.

Enligt för skogshögskolan nu gällande stadgar, utfärdade den 14 december

1917 (nr 869), och ändrade genom kungörelser den 18 december 1918 (nr

1004), den 31 december 1920 (nr 881), den 16 december 1921 (nr 733) och

den 18 juni 1926 (nr 393), omfattar högskolan dels en jägmästarkurs med

ändamål att utbilda för självständig, större skogsförvaltning väl skickade

skogshushållare samt att utveckla skogsvetenskapen på nationell grund, dels

en forstmästarkurs med ändamål att, jämte bibringande av nödiga teoretiska

kunskaper, meddela praktisk insikt och färdighet i skogshanteringen till den

utsträckning, som erfordras för biträdande vid större skogsförvaltning eller

handhavande av mindre krävande sådan.

För inträde vid jägmästarkursen fordras studentexamen på reala linjen men

ingen praktik, för inträde vid forstmästarkursen som regel realexamen samt

praktik under 22 månader. Jägmästarutbildningen inledes med en ettårig,

förberedande kurs, förlagd till Garpenberg i Dalarna, där olämpliga elever

avstängas från utbildningen och även bland lämpliga elever ett urval för fortsatt

utbildning sker. Sistnämnda kurs meddelar därjämte de praktiska grunderna

för ifrågavarande utbildning. Jägmästarkursen omfattar därtill fem

terminer vid skogshögskolan i Stockholm samt praktiska övningar under två

somrar. I regel tages dessutom större delen av en sjätte termin i anspråk

för tentamina och utarbetande av examensarbeten. Utbildningstiden omfattar

sålunda närmare 4 år. Forstmästarkursen omfattar tre terminer jämte praktiska

övningar under två somrar. Även en fjärde termin, som delvis måste

utnyttjas för studiearbeten, tages i regel helt i anspråk för studier och tentamina.

Utbildningstiden för forstmästare är sålunda, inberäknat stadgad

förpraktik, av samma längd som för jägmästare.

I skrivelse den 4 oktober 1924 hemställde domänstyrelsen om åtgärder för

utredning angående omläggning av den högre skogsundervisningen i vissa avseenden.

Domänstyrelsen ansåg starka skäl tala för sammanslagning av de

båda kurserna till en huvudlinje och ifrågasatte, huruvida icke vid denna

kurs en omläggning eller inskränkning av den teoretiska undervisning, som

meddelades vid jägmästarkursen, kunde vidtagas, särskilt i vad denna undervisning

avsåge ämnen av icke rent skoglig art. Samtidigt borde undersökas,

huruvida icke ökat utrymme kunde beredas för praktiska övningar

inom rent skogliga ämnen. Vidare framhöll styrelsen, att skogshögskolan

borde kunna effektivt meddela icke blott den normala kompetensen utan

även en speciell, högre utbildning, omfattande fortsatta specialstudier i olika

ämnen under de mera fria former, som kunde finnas lämpliga efter avslutandet

av studierna vid den egentliga utbildningskursen. Slutligen ansåg styrelsen,

att fordringarna på teoretiska förkunskaper till högskolan borde givas

en mera vid ram än vad endast fordran på studentexamen innebure.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

3

Till följd av remiss avgåvos yttranden över nämnda skrivelse av lärarrådet

vid skogshögskolan den 7 januari, den 12 september och den 4 november

1925 samt av styrelsen för högskolan den 6 februari 1926. Yttrandena innefattade

närmare motiverade förslag till förbättrad undervisning vid skogshögskolan,

för vilka redogörelse i lämplig omfattning lämnas i det följande. Beträffande

undervisningens uppdelning på två utbildningslinjer uttalade såväl

lärarrådet som styrelsen, att båda linjerna tillsvidare borde bibehållas. Den

18 december 1929 avgav domänstyrelsen yttrande med anledning av vad lärarrådet

och styrelsen för skogshögskolan anfört, därvid domänstyrelsen

framhöll, att någon mera väsentlig meningsskiljaktighet i ärendet icke förelåg

mellan de båda styrelserna annat än i fråga om tidpunkten för inställande

av den undervisning, som meddelades vid forstmästarkursen.

Kungl. Maji beslöt den 7 mars 1930, att domänstyrelsens framställning om

sammanförande till en kurs av skogshögskolans jägmästarkurs och forstmästarkurs

icke skulle föranleda någon åtgärd, samt uppdrog åt styrelsen

för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt att inkomma med förslag

till de ändringar i för skogshögskolan gällande stadgar, som styrelsen

enligt av styrelsen avgivet utlåtande ansett påkallade. Emellertid genomfördes

under de följande åren ändringar i rikets skogliga administration, vilka

sedermera bland annat medförde en omorganisation av domänverket. Dessa

omständigheter jämte de försämrade konjunkturerna på trävarumarknaden

och därav försvårade anställningsmöjligheter för de från skogshögskolan utexaminerade

föranledde styrelsen för högskolan att i skrivelse till Kungl.

Majit den 11 juni 1932 anhålla örn bemyndigande att vid den blivande utredningen

om skogsundervisningen även upptaga frågan örn sammanförande

av jägmästar- och fortsmästarkurserna till en kurs. Genom beslut den 30

juni 1932 har Kungl. Majit lämnat styrelsen det begärda bemyndigandet.

Sedan styrelsen för högskolan anmodat högskolans lärarråd att verkställa

utredningar i ärendet, har lärarrådet utarbetat ett den 26 oktober 1933 dagtecknat

förslag rörande omorganisation av skogshögskolan, vid vilket fogats

reservationer av lektorerna G. Kinnman, H. Carbonnier och B. Halden. En av

lärarrådet utarbetad redogörelse för den skogliga undervisningen i Finland,

Norge och Danmark har bilagts förslaget. Därjämte har lektor Kinnman

i skrivelse till styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt

den 20 april 1933 framlagt ett särskilt förslag rörande organisationen av

skogshögskolan, varöver lärarrådet den 29 oktober 1933 avgivit yttrande.

Med överlämnande av bland annat nämnda från lärarrådet infordrade utredningar

och förslag avgav styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt

den 7 december 1934 betänkande med förslag till omorganisation

au den högre skogsundervisningen (stat. off. utr. 1935: 9).

I betänkandet lämnas till en början en utförlig historik och utredning

över tillkomsten och utvecklingen av den skogliga utbildningen i landet vid

skogsskolorna, fortsättningsskolan vid Kloten, skogsinstitutets båda kurser

samt skogshögskolans jägmästar- och forstmästarkurser. Vidare framlägges

utredning örn behovet av högre utbildad skogspcrsonal. T fråga örn skogsundervisningens

fortsatta bedrivande föreslås, att elen skogliga fortsättningsskolan

bibehålies som ett led i statens undervisningsväsende, att skogshög
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

skolan helt befrias från uppgiften att utbilda skogliga biträden av viss mellangrad,

vilken uppgift bör överflyttas till fortsättningsskolan, samt att högskolans

nuvarande två kurser sammanföras till en enda, enhetlig, huvudlinje

med uppgift att utbilda väl skickade skogshushållare samt utveckla

skogsvetenskapen på nationell grund. Därutöver innehåller betänkandet

detalj förslag rörande inträdet vid och ordnandet av den nya kursen och de

skogsvetenskapliga studierna, syftande till att förbättra undervisningen vid

yrkesutbildningen och att giva de vetenskapliga studierna ett mål genom inrättande

av skoglig licentiatexamen.

Det av styrelsen avgivna betänkandet upptager även särskilda yttranden

av f. d. landshövdingen N. G. Ringstrand samt direktören J. L. Ekman. Vid

den följande behandlingen av ärendet skall redogörelse lämnas för innehållet

i nämnda reservationer.

Över betänkandet ha infordrade yttranden avgivits av statskontoret, domänstyrelsen,

skolöverstyrelsen, som överlämnat yttrande från styrelsen för

specialkursen för lantbruksstuderande vid Vilans folkhögskola, kanslern

för rikets universitet, som överlämnat yttranden av den matematisk-naturvetenskapliga

sektionen av den filosofiska fakulteten vid universitetet i Uppsala

och den filosofiska fakulteten vid universitetet i Lund samt de större

akademiska konsistorierna vid nämnda universitet, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund, som överlämnat yttranden från samtliga skogsvårdsstyrelser

med undantag av skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län, allmänna

civilförvaltningens lönenämnd och skogshögskolans lärarråd, varjämte

yttranden inkommit från Sveriges skogsägareförbund, Svenska trävaruexportföreningen,

Norrlands skogsvårdsförbund, skogsägareföreningarnas

riksförbund, föreningen Sveriges ordinarie jägmästare, länsjägmästarföreningen,

föreningen jägmästare i enskild tjänst, de extra jägmästarnas förbund,

svenska forstmästarförbundet, de skogsskoleutbildades centralkommitté och

svenska skogsmästarförbundet.

I de yttranden, som behandlat den allmänna organisationen av skogshögskolan,

har påyrkats fortsatt utredning av frågan, vari jämväl inom det

praktiska skogsbruket arbetande skogsmän borde beredas tillfälle deltaga.

Beträffande övriga i yttrandena framlagda förslag och yrkanden torde jag

få tillfälle återkomma vid den följande detaljbehandlingen av organisationsfrågan.

Genom beslut den 30 augusti 1935 uppdrog Kungl. Maj:t åt sekreteraren

i skogsvårdsstyrelsernas förbund, docenten E. A. F. Lundh och e. o. assistenten

i Bjurfors skolrevir E. W. Höjer att inom jordbruksdepartementet biträda

vid fortsatt utredning och beredning av frågan om den högre skogsundervisningens

omorganisation samt bemyndigade därjämte chefen för

samma departement att tillkalla ytterligare erforderligt antal personer att

såsom sakkunniga deltaga i berörda utredning. I enlighet härmed anmodade

jag den 4 november 1935 jägmästaren C. Cedergren, överdirektören E.

N:son Hedulff, skogschefen M. B. Holmbäck, rektorn för skogshögskolan,

professorn T. W. Jonson, länsjägmästaren W. Lothigius och direktören vid

Stora Kopparbergs Bergslags aktiebolag A. Löf att i egenskap av sakkun
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

5

niga med nämnda utredningsmän deltaga i överläggningar om den högre

skogsundervisningens organisation. De sakkunniga tillställdes en av utredningsmännen

utarbetad P. M. rörande ordnandet av ifrågavarande skogsundervisning

och samlades därefter till överläggningar i Stockholm den 14—16

november 1935. Efter omarbetning av P. M. i vissa delar enades de sakkunniga

om följande allmänna grunder för omorganisationen av den högre

skogsundervisningen. De sakkunnigas motiv och närmare utformade förslag

innefattas i den reviderade P. il/., för vilken redogörelse kommer att

lämnas vid den följande behandlingen av de särskilda spörsmålen.

Promemorian, som i vissa delar anknyter till i nämnda betänkande framlagda

förslag, utgår från att undervisningen vid skogshögskolan skall koncentreras

på en utbildningslinje, avsedd för utbildning av jägmästare. Studentexamen

föreslås som norm ehuru ej som villkor för inträde. Sålunda skola

de, som genomgått skogsskola med mycket goda vitsord och därefter erhållit

avgångsbetyg från den vid Vilans folkhögskola inrättade specialkursen för

lantbruksstuderande, vilken avses att i detta sammanhang något omläggas,

kunna vinna inträde vid skogshögskolan. Möjligheter öppnas för inträde

även på andra vägar. Fordran på praktisk förutbildning under minst ett

år införes. För studenter föreslås vissa regler för praktiken, som skall inrymma

en något reformerad kolarskola, men endast delvis måste fullgöras

före förberedande kursen. Undervisningen vid sistnämnda kurs omlägges i

några avseenden. Bestämmelserna om elevantagning och urval bland förberedande

kursens elever reformeras. I fråga örn den fortsatta utbildningen

skiljes strängt på yrkesutbildning och skogsvetenskapliga studier. Beträffande

den förra föreslås åtgärder för förbättrad och samtidigt förkortad utbildning

genom studiernas koncentration på huvudämnena och på flera vägar

vunna, förbättrade studieförhållanden. De skogsvetenskapliga studierna

befrämjas genom införande av skoglig licentiatexamen, och den för examen

erforderliga förberedande tjänstgöringen underlättas.

Vid nämnda överläggningar fogades till P. M. följande särskilda uttalanden
av

herr Jonson: »Jag ansluter mig livligt till den principiella uppläggningen

av det framlagda organisationsförslaget, vilket i stort sett sammanfaller

nied de av skogshögskolans lärarråd och styrelse utarbetade riktlinjerna. På

grund av den koria tid, som stått till de sakkunnigas förfogande för såväl

inträngande i som diskussion av det framlagda förslagets detaljer, vill jag

emellertid förbehålla mig rätten att i vissa punkter närmare utforma min

mening i samband med den ytterligare behandling, sorn iirendet torde komma

att undergå efter väntad remiss till skogshögskolans lärarråd.»

av herr Löf: »Då förutsättningen för de sakkunnigas överläggningar om

den högre skogsundervisningens ordnande varit, att blott en utbildningslinje

hädanefter skall förekomma vid skogshögskolan, har frågan örn en utbildningslinje

byggd direkt på realskolans grund icke kunnat diskuteras. — Enligt

mitt förmenande kan icke blott det större enskilda skogsbruket utan

även medelstora och större egendomar vara i behov av en personal, som i

utbildningshänseende svarar emot de nuvarande forstmästarna. Ett lämpligt

sätt att anordna en sådan utbildning synes vara inrättande av ett furstligt

gymnasium. Det får emellertid anses uteslutet, all en särskild utbildningsanstalt

skall kunna inrättas för ett sådant fåtal elever, som en forstmästarkurs

skulle komma att omfatta. Under sådana förhållanden vill jag

framhålla nödvändigheten av att skogshögskolan meddelar en utbildning,

sorn iii- lämplig bl. a. för förvaltande skogspersonal i enskild tjänst. Då de

möjligheter, som stå till buds att vid en kurs vid skogshögskolan tillgodose

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

dessa synpunkter, enligt föreliggande förslag så långt möjligt tillvaratagits

genom åtgärder för en ändamålsenlig utbildning av praktiska skogsmän, och

då de realskolebildades intresse av att vinna tillträde till denna kurs därvid

beaktats, biträder jag ifrågavarande förslag.»

Över förenämnda P. M. ha infordrade yttranden avgivits av statskontoret,

domänstyrelsen, skolöverstyrelsen, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, styrelsen för skogshögskolan

och statens skogsförsöksanstalt, avdelningsföreståndarna vid statens

skogsförsöksanstalt, lärarrådet vid skogshögskolan, styrelsen för lantbrukshögskolan,

lärarrådet och styrelsen för specialkursen för lantbruksstuderande

vid Vilans folkhögskola, Sveriges skogsägareförbund, svenska trävaruexportföreningen,

skogsägareföreningarnas riksförbund, föreningen Sveriges

ordinarie jägmästare, föreningen jägmästare i enskild tjänst och de extra jägmästarnas

förbund, de tre sistnämnda föreningarna gemensamt, samt svenska

forstmästarförbundet.

De särskilda spörsmål, som innefattas i frågan om den högre skogsundervisningens

omorganisation, kommer jag i det följande att behandla under

avdelningen A.

Till den lägre skogsundervisningen hänföres i detta sammanhang all skogig

fackmannautbildning, som lämnas vid annan statlig ulbildningsanstalt än

skogshögskolan. Hit höra enligt nuvarande ordning statens skogsskolor, som

utbilda förmän inom skogsbruket, samt fortsättningsskolan vid Kloten, vilken

har till ändamål att utbilda personer för vissa högre förmansanställningar

inom skogbruket. Frågan om bibehållande och organisation av sistnämnda

skola har av skogshögskolans lärarråd och styrelse upptagits till behandling

i samma ordning som organisationen av skogshögskolan, och jämväl undervisningen

vid skogsskolorna har i nämnda sammanhang vidrörts. De yttranden,

som infordrats över omförmälda, av styrelsen för skogshögskolan avgivna

betänkande, särskilt de yttranden, som med anledning av sagda betänkande

avgivits av vissa personalsammanslutningar, ha i regel ingått även

på frågan örn den lägre skogsundervisningen.

Flera skäl ha synts mig tala för upptagande av den högre och lägre

skogsundervisningen till prövning i ett sammanhang. En gemensam behandling

av hela detta område av landets undervisningsväsende ger en allmän

överblick över behovet av skogligt utbildad arbetskraft av skilda slag

och medger en fri prövning av vägarna att tillgodose detsamma. Önskvärdheten

av att en lägre utbildningslinje i vissa fall kan läggas till grund för en

högre talar jämväl för en gemensam prövning av hela skogsundervisningen.

Då därtill kommer, att den skogliga fortsättningsskolans verksamhet hittills

varit av utpräglad försökskaraktär och skolan alltjämt är uppförd på extra

stat, samt att vissa förändringar i skogsskolornas organisation synas påkallade,

har jag funnit lämpligt att i detta sammanhang verkställa en översyn

även av den lägre skogsundervisningen.

Med anledning härav anmodade jag den 7 oktober 1935 jägmästaren C.

Cedergren, skogvaktaren C. Hannberg, överdirektören i domänstyrelsen E.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

7

N:son Hedulff, skogsrättare!! W. E. Larsson, forstmästaren K. Lindman och

länsjägmästaren W. Lothigius att i egenskap av sakkunniga deltaga med

nämnda utredningsmän Lundh och Höjer i överläggningar rörande den lägre

skogsundervisningen. Sedan de sakkunniga tillställts en av utredningsmännen

i frågan utarbetad P. M., samlades de till överläggningar i Stockholm

den 31 oktober samt den 1 och 2 november 1935. Därvid framlades efter

vissa jämkningar och kompletteringar av P. M., ett i en reviderad P. M.

innefattat förslag till ordnandet av ifrågavarande skogsundervisning med följande

huvudlinjer:

1) Utbildning av förmän inom skogsbruket skall alltjämt ske vid en ettårig,

ehuru i flera avseenden reformerad skogsskola.

2) För tillgodoseende av visst, inom det mindre skogsbruket förefintligt

behov av förvaltare inrättas en ettårig skogsbrukskurs.

De med 1) betecknade förslagen förordades av herrar Cedergren, Hedulff,

Larsson och Lothigius.

Jämväl herr Lindman anslöt sig till förslagen under uttalande, att dessa

medförde en avsevärd förbättring av skogsskoleundervisningen. Han ansåge

likväl, att därest de organisatoriska svårigheterna för anordnande av en tuårig

utbildning kunde övervinnas, en sådan utbildning vore lämplig.

Herr Hannberg anförde, att, ehuru förslagen besutte vissa förtjänster, en

2-årig skogsskola likväl vore att föredraga med hänsyn till de förhållanden,

som vore för honom kända.

Till det förslag, som betecknats med 2), anslöto sig herrar Cedergren, Hedulff

och Lothigius. Herr Larsson biträdde likaledes nämnda förslag, men

förordade en starkare skoglig betoning av undervisningsplanen.

Herr Lindman anförde bland annat följande: »Då sådan undervisning och

utbildning, som den skisserade skogsbrukskursen avser att meddela, bör

kunna erhållas vid ändamålsenligt ordnad skogsskola plus lantmannaskola

(eller lantbruksskola) -— alltså vid redan befintliga skolformer — synes mig

inrättandet av denna skogsbrukskurs icke påkallad. Eventuella, mindre luckor

i utbildningen torde utan större svårigheter kunna fyllas genom självstudier,

om behövlig handbokslitteratur av statsmakterna ställes till förfogande,

eller genom korta, tillfälliga specialkurser (vid skogshögskolan, Garpenberg

eller annorstädes).»

Herr Hannberg uttalade, att, med hänsyn till den ställning han intagit i

fråga om utbildningen vid skogsskola, det kunde ifrågasättas, huruvida icke

den föreslagna skogsbrukskursen vore onödigt vidlyftig och kunde ersättas

med en kortare, lantbruksbetonad fortbildningskurs.

över nämnda P. M. ha infordrade yttranden avgivits av statskontoret, domänstyrelsen,

skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, styrelsen

för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt, lärarrådet vid skogshögskolan,

styrelsen för lantbrukshögskolan, Sveriges skogsägareförbund, svenska

trävaruexportföreningen, skogsägareföreningarnas riksförbund, svenska

forstmästarförbundet, svenska skogsmästarförbundet, Sveriges kronojägare
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 136■

Utredning

genom skogsberg

skolans

styrelse.

förbund och svenska skogvaktarförbundet. Därjämte har byggnadsstyrelsen

i samråd med domänstyrelsen och nämnda utredningsmän utarbetat förslag

till erforderliga byggnadsarbeten vid förläggning till Skinnskattebergs herrgård

i Västmanland av en ettårig skogsbrukskurs samt domänstyrelsen avgivit

kostnadsförslag för anordnande av lärarbostäder och demonstrationsjordbruk

vid nämnda herrgård.

Organisationen av den lägre skogsundervisningen kommer jag att behandla

under avdelningen B.

Innan jag övergår till den närmare sakbehandlingen av undervisningsfrågorna,

vill jag förulskicka, att jag i det följande kommer att förbigå sådana

i utredningar och yttranden framlagda detaljförslag, vilka förutsätta bibehållandet

av utbildningslinjer, som av mig föreslås till indragning.

A. Den högre skogsundervisningen.

I. Den högre skogsundervisningens ändamål och grunderna för

verksamheten vid skogshögskolan.

I det föregående ha grundlinjerna för skogshögskolans nuvarande verksamhet

angivits. Beträffande den närmare organisationen av undervisningen

torde det vara tillräckligt att här hänvisa till den utförliga redogörelse, som

i detta avseende lämnats i det av styrelsen för skogshögskolan och statens

skogsförsöksanstalt avgivna betänkandet (sid. 27—t>2).

Skogshögskolans lärarråd har framlagt två alternativ till ordnande av undervisningen

vid skogshögskolan. Det ena alternativet, kallat A, avser anordnande

vid högskolan av en enhetskurs, det andra, kallat B, avser bibehållande

av den nuvarande forstmästarkursen i något förbättrat skick vid sidan av

en starkt reformerad jägmästarkurs. Vid bedömandet av alternativen har

lärrarrådet utgått från att en av de båda »mellankurserna» i det skogliga utbildningsväsendet,

forstmästarkursen och fortsättningsskolan vid Kloten, ej

är erforderlig och därom anfört följande.

Innan man går att taga ställning till, huruvida ena eller andra mellankursen

är mest lämpad för utbildning av biträdande personal, vill lärarrådet

kraftigt betona, att som biträden i första hand med nödvändighet måste användas

den högre utbildade ungdomsreserven, vilken i avvaktan på befordran

till fastare anställning måste skaffa sig praktisk erfarenhet inom de krävande

arbetsfält, vilkas ledning den en gång skall övertaga. Detta system

har sedan länge genomförts i form av assistenttjänster inom domänverket,

vilket hittills även bidragit till skoglig uppfostran även av för andra arbetsfält

avsedda ersättare. Då denna senare verksamhet av domänstyrelsen under

sista decenniet avbrutits, måste hädanefter såväl privatskogsbruket som

andra större och viktigare arbetsfält i ökad utsträckning ombesörja den egna

reservens omhändertagande och utbildning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

Lärarrådet gör vidare gällande, att i regel endast de mindre användbara

forstmästarna kunna beräknas stanna som lasta biträden under hela° sin

tjänstetid. Den för skogsbruket lämpligaste lösningen av biti''ädesfrågan

mäste därför vara, att fasta biträden av mellangrad inom privatskogsbruket

i regel skapas genom tillvaratagande av de dugligaste, kunnigaste och

i övrigt mest lämpliga inom skogvaktarkåren på sätt i stor utsträckning hittills

skett och alltjämt sker. Då en utsikt till befordran psykologiskt verkar

i hög grad sporrande på bela skogvaktarkåren och då fortsättningsskolan ger

möjlighet till förvärvande av de höjda kunskaper och insikter, som för sådan

befordran måste anses nödvändiga, hyser lärarrådet den uppfattningen, att

fortsättningsskolan verkligen fyller en plats bland de skogliga utbildningslinjerna.

Ett bidragande motiv i detta sitt ståndpunktagande har lärarrådet ansett

sig finna i de överläggningar, som ägt rum med fortsättningsskolans ledare

samt en del övriga nuvarande och förutvarande lärare vid kursen, vilka

utan tvekan hävdat den uppfattningen, att skolan hittills förmått att som lärjungar

förvärva och utbilda ett ej ringa antal personer med synnerligen goda

förutsättningar att bliva landets skogsbruk till stor nytta.

Bland ändringar, som synas påkallade, kan redan nu nämnas en, vilken avser

att i fortsättningsskolans stadgar upptaga rätt även för personer med realexamen

och längre förpraktik att genomgå kursen utan att dessförinnan

ha utexaminerats från lägre skogsskola, vilket realiter endast betyder ett

konfirmerande av den praxis, som redan utbildat sig, att efter erhållen särskild

dispens nå samma mål. Från skolans ledare har nämligen uttalats, att

ingen svårighet hittills förmärkts att samundervisa dylika lärjungar med dem,

som på ordinarie väg vunnit inträde. Uppgiften att utbilda skogliga biträden

bör helt överflyttas "från forstmästarkursen till fortsättningsskolan å Kloten.

Beträffande forstmästarkursens återstående uppgift — utbildningen för

handhavande av mindre krävande förvaltningsuppdrag — tenderar den stora

mängd mindre skogs- och bruksförvaltningar, vilken vid lägre kursens instiftande

på 1890-talet och i viss mån vid skogshögskolans tillkomst år 1912 ännu

fanns, i allt högre grad att försvinna genom de ständigt pågående koncentrationerna

av skogsindustrierna och dem tillhörande skogar. En oundviklig

konsekvens av denna koncentrationstendens är, att arbetsfältet för skogsförvaltare

av den typ, forstmästarkursen hittills avsett utbilda, alltjämt minskats,

varför ett bibehållande av kursen antingen måste leda till, att dess elever få

allt mindre möjligheter till vinnande av anställning inom yrket, eller ock till

att sådana utvidgningar och förbättringar måste vidtagas, att utbildningen

kommer att motsvara de ökade krav, som den nyare tiden måste ställa på

förvaltarna av de sammanslagna större privata enheterna. Det förstnämnda

alternativet skulle betyda kursens långsamma avdöende och det senare skulle

leda till utbildande av två parallella, båda för mera krävande uppdrag fullt

skickade kurser, varvid dock den å realexamen fotade kursen måste utökas

med en omfattande propedeutisk undervisning i grundläggande ämnen. Då

den senare utvecklingen redan av statsfinansiella skäl torde vara omöjlig att

nu genomföra och da vidare den framlagda statistiken pavisar, huiusom den

aktiva forstmästarkårens bibehållande vid nuvarande numerär redan innan

uppgiften alt utbilda skogliga biträden överförts å fortsättningsskolan, ej

.skulle kräva en .större nettorekrytering än 5 å (> man per år och sålunda efter

ett dylikt överförande ett än mindre antal, så torde det kvantitativa behov,

som kursen skulle fylla, få anses alltför obetydligt, för att staten även under

goda konjunkturer skulle anses villig att häldor uppehålla en separat under ■

visningslinje.

Alla viktigare skäl måste sålunda enligt lärarrådets mening tala for, att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

den rest av forstmästarkursen, som skulle återstå efter fortsättningsskolans

övertagande av kursens nuvarande uppgift att utbilda skogliga biträden, bör

sammanslås med jägmästarkursen till en enhetlig högskolekurs.

Lärarrådet finner, att alternativ B måste draga större kostnader än alternativ

A. Frågeställningen blir i statsfinansiellt avseende samt från högskolans

egen synpunkt den, huruvida det bör anses lämpligast att koncentrera de

medel, som statsmakterna kunna ställa till högskolans förfogande, på underhåll

av en enda högre linje eller att splittra anslagen på två, med varandra om

statens medel konkurrerande linjer, i senare fallet med risk, att ingendera

linjen förmår att helt fylla sin uppgift i det svenska näringslivets och skogsvetenskapens

tjänst.

Vid organisationsfrågans avgörande måste emellertid ej blott finansiella

utan även undervisningstekniska synpunkter samt framför allt skogsbrukets

behov av olika^ slags skogspersonal beaktas. Fmligt lärarrådets mening kan

det sannolika långfristiga rekryteringsbehovet väntas kräva årskurser på sammanlagt

endast 20 å 25 elever med jägmästar- eller forstmästarkompetens.

Enhetskurser av denna storlek hava enligt tre decenniers erfarenhet befunnits

vara från undervisningssynpunkt idealiska, vilket redan i och för sig talar för

en sammanslagning.

Lärarrådet erinrar emellertid, att emot en eventuell sammanslagning ytterligare

kan invändas, att forstmästarkursen i hög grad åtnjutit de inträdessökandes

förtroende samt att kursen även utanför det aktiva skogsbrukets

område kunde lia en viss uppgift att fylla. Enligt lärarrådets mening kunna

dessa eller liknande påståenden visserligen icke bestridas, men å andra

sidan kunna dylika motiv ej anses tillräckliga för att staten skulle underhålla

en från statsfinansiell synpunkt mindre rationell organisation. Dessutom

måste ju en statlig undervisningslinje i första hand avse täckandet

av ett direkt allmänt behov, medan tillfredsställandet av vissa medborgares

utbildningskrav icke kan anses som tillräckliga motiv för en sådan linje, såvida

icke de allmänna och enskilda intressena i väsentlig grad härutinnan

sammanfalla. Även bör beaktas, att aspiranternas intresse för kursen i fråga

endast kan väntas bestå, så länge som avlagd examen visar sig medföra mera

säkra försörjningsmöjligheter. Då dessa senare under sista decenniet minskats,

har tilloppet till kursen avsevärt avtagit.

Lärarrådet har av dessa skäl för sin del förordat alternativ A såsom grund

för den förestående omorganisationen.

Vid lärarrådets förslag ha fogats reservationer av lektorerna Carbonnier,

Kinnman och Halden.

Herr Carbonnier har tillstyrkt alternativ B med följande ändringar, nämligen

att den skogliga fortsättningsskolan skulle helt indragas och ersättas

med fortbildningskurser, vid vilka undervisning skulle meddelas av forstmästarkursens

lärare och speciallärare, samt att elever vid forstmästarkursen

skulle antagas endast vartannat år.

Herr Kinnman har genom en utredning örn anställningsförhållandena sökt

visa, att vissa av lärarrådet gjorda påståenden om större anställningssvårigheter

för forstmästare än för jägmästare vore ogrundade och att motsatt förhållande

i själva verket vore rådande. Genom den organisation, som av lärarrådet

föreslagits, skulle möjligheterna för dem, som avlagt realexamen,

att erhålla en för deras kunskaper avpassad skoglig utbildning bliva

stängda. De skulle sannolikt tvingas att genomgå både skogsskola och fortsattnmgsskola,

enär det utan avgångsbetyg från den förra i praktiken sannolikt

bleve svårt att få tillträde till den senare.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

Reservanten har sammanfattningsvis uttalat, att den skogliga utbildningen

måste baseras på de tre utbildningsplan, som den svenska skolorganisationen

ägde: folkskola, realskola och gymnasium, och på dem hade skogsundervisningen

hittills varit uppbyggd. Det vore lika olyckligt, vilken av dessa linjer

man än sökte avskaffa. Slutligen har reservanten hänvisat till sitt i förut

omnämnda skrivelse den 20 april 1933 framlagda förslag, som i huvudsak

är av följande innebörd:

Vid skogshögskolan lämnas utbildning dels vid en för alla studerande gemensam

förvaltarkurs med ungefär samma kompetenskrav, omfattning och

ändamål som den nuvarande forstmästarkursen, dels vid en högre skogsvetenskaplig

fortsättningskurs, vilken avslutas med en examen, som^ skulle

ungefärligen motsvara den nuvarande civiljägmästarexamen och alltså medföra

kompetens till vissa tjänster av officiell natur. Den förra kursen omfattar

2 år, den senare D/s å 2 år. Den förberedande kursen indrages. För

inträde vid förvaltarkursen fordras antingen studentexamen å reala linjen

jämte två års praktik, eller realexamen jämte 4 års praktik. Halva antalet

av eleverna vid denna kurs bör utgöras av studenter. För inträde vid den

högre kursen fordras studentexamen å reala linjen, och tillträdet till kursen

begränsas strängt, varigenom ett förnämligt urval kan ske.

kerr Halden har framställt anmärkningar mot lärarrådets behandling av

organisationsfrågan. Utgångsläget för behandlingen hade varit forstmästarkursens

indragning, och andra alternativ hade därtör ej kunnat ägnas någon

ingående prövning. Icke ens det s. k. B-alternativet vöre tillräckligt uttört.

Då en överorganisation av skogsundervisningen konstaterats, hade nämnda

alternativ bort sammanställas med indragning av fortsättningsskolan. Så

hade icke skett, varigenom B-alternativet kommit att framstå som ännu

mindre plausibel ur synpunkten av en önskvärd rationalisering av skogsundervisningen.

Reservanten framhåller vidare, att forstmästarkursens framtida

existensberättigande ej kunde underkännas, enär utvecklingslinjerna inom

det privata skogsbruket ännu ej kunde säkert överblickas, och uttalar

slutligen, att den på realskolans grund uppbyggda skogsmannautbildningen

visat sig väl hävda sin plats inom det svenska skogsbruket och sedan ett tiotal

år tillbaka vore den utbildningslinje, som att döma av antalet inträdessökande

visat sig bäst bibehålla den för högre skoglig utbildning intresserade

ungdomens förtroende.

I yttrande den 29 oktober 1933 över det av herr Kinnman reservationsvis

framförda förslaget har lärarrådet bland annat anfört, att tillträde till den

högre kurs, som enligt ifrågavarande förslag skulle inrättas, sannolikt ej

skulle kunna lämnas till mer än högst 5 å 6 studenter, medan det nuvarande

långfristiga behovet av personal med motsvarande utbildning uppginge till

minst 15 årligen. Förslagets genomförande skulle därför medföra en total

omläggning av hela den skogliga administrationsapparaten. Varken i skrift

eller diskussionsvis hade lärarrådet funnit den uppfattningen företrädd, att

jägmästarna skulle vara överkvalificerade för de officiella eller enskilda tjänster,

de nu innehade. Tvärtom hade från skilda håll upprepade krav ställts

på förbättrad skoglig fackutbildning. Efter en ingående kritik av förslaget,

som enligt lärarrådets mening skulle medföra betänkliga konsekvenser i åtskilliga

avseenden, uttalar lärarrådet, att förslagets realiserande skulle leda

lill en avsevärd sänkning av den högre skogliga utbildningens allmänna niva.

Ur det av stgrclsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt avgivna

betänkandet må här återgivas följande.

Styrelsen erinrar, att under senare lid av statsmedel bekostats skoglig tackutbildning

på ej mindre än fyra olika linjer, nämligen (leds lägre skogsskole!''

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

samt fortsättningsskolan å Kloten, dels också skogshögskolans jägmästaroch

forstmästarkurser. För statens egen skogliga eller administrativa verksamhet

har dårvid i stort sett endast de anställts, som utexaminerats från

skogsskolorna och högskolans jägmästarkurs, medan privatskogsbruket dels

haft samma båda kategorier till förfogande, dels också nästan helt disponerat

de från de båda mellanlinjerna utexaminerade skogsmästarna och forstmästarna.

Denna undervisningsapparats organisation kan, framhåller styrelsen, sägas

vara säregen för Sverige, ty såväl i våra närmaste grannländer som på

den europeiska kontinenten har man i regel nöjt sig med en skogsskolelinje

för utbildning av förmän samt en högskolelinje för den administrativa och

förvaltande personalen. I regel är dock denna senare linje försedd med en

påbyggnad, som leder fram till skoglig doktorsgrad. I vissa länder saknas

emellertid skogsskolelinjen helt och hållet, t. ex. i Ungern, och i andra fall

är denna linje endast ofullständigt genomförd, såsom i Förenta Staterna och

Canada.

Styrelsen behandlar därefter de reservationer, som bifogats lärarrådets förslag.

Beträffande den av lektor Kinnman föreslagna organisationslinjen anför

styrelsen, att styrelsen funnit detta förslag behäftat med sådana rent

principiella brister, att detsamma icke av styrelsen kan förordas. Bland annat

framhåller styrelsen det förkastliga i att tvinga dem, som efter avlagd

studentexamen syfta mot högre skogliga studier, att först genomgå en avslutad

lägre fackkurs, avpassad efter realskolans förkunskaper. Skulle det

vara förslagsställarens avsikt att såsom resultat av den föreslagna omläggningen

av undervisningen uppnå att successivt inskränka den nuvarande användningen

av högre utbildad skogspersonal till ett minimum och ersätta

flertalet nuvarande jägmästare i allmän och enskild tjänst med personal av

den lägre utbildning, som den föreslagna förvaltarkursen avser att bibringa,

mäste styrelsen på det bestämdaste varna för en sådan utveckling. Det torde

utan \ idare vara uppenbart, att det måste medföra betydande sänkning av

den genomsnittliga kunskapsnivån hos dem, som aktivt skola arbeta inom

svenskt skogsbi uk, örn för majoriteten av de från högskolan utexaminerade

den nuvarande 4-åriga, på studenternas kunskapsnivå byggda fackutbildningen

skulle minskas till en endast 2-årig sådan, byggd på realskolans grund. En

dylik sänkning av den genomsnittliga utbildningsnivån skulle onekligen innebära

ett, enligt styrelsens förmenande, lika egendomligt som olycksbringande

satt att rusta sig för Sveriges deltagande i den allt livligare utveckling

och konkurrens på det skogliga området, som i våra dagar försiggår överallt

i världen. Enligt styrelsens mening har utvecklingen inom vårt land under

de senaste decennierna gått i sådan riktning, att man i största utsträckning

mäste ställa höjda kompetenskrav på den å olika skogliga arbetsfält

sysselsatta högre personalen.

Även det av lektor Carbonnier framlagda förslaget avstyrkes under motivering,

som beröres i det följande under avdelning B II.

Styrelsen ansluter sig vidare till de synpunkter på utbildning av skogliga

biträden vid högskola, som av lärarrådet anförts, och påpekar för egen del

ytterligare, att med den utvidgning beträffande såväl studietid som studiekostnader,

som forstmästarkursen successivt undergått, en från kursen utexaminerad

merendels måste anses berättigad att uppställa sådana fordringar

pa ersättning för sitt arbete, att skogsbruket i regel icke har möjlighet att

tor en biträdande lägre befattning erbjuda en lön av motsvarande höjd. En

fran högskolans forstmästarkurs utexaminerad riskerar därför att vid sökande

av en biträdande befattning bliva förbigången av någon med lä"re

lonepretentioner.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

13

För sammanslagning av de båda högskolekurserna till en enhetlig liögskolclinje

tala enligt styrelsens mening ett flertal tungt vägande skäl. Bland

sådana skäl anför styrelsen först, att ingendera av de nuvarande kurserna

fullt kan anses fylla de krav, som måste ställas på en effektiv utbildning,

varför ett bibehållande av den nuvarande organisationen skulle fordra en

rätt genomgripande och dyrbar omläggning av båda linjerna. Till belysande

av detta påstående framhåller styrelsen, att jägmästarnas arbetsuppgifter under

tidernas lopp i hög grad ändrat karaktär och genom en först på senare tid

fullt genomförd förvandling successivt övergått från skogsadministration till

ekonomisk förvaltning. Utbildningen av forstmästare bar gått i en riktning,

som icke kan anses lyckligt korrespondera med utvecklingen på skogsområdet.

Från vissa synpunkter sett måste nämligen denna utbildning numera

betecknas som alltför långt driven och för dyrbar, medan den för vissa andra

uppgifters fyllande ej kan anses nog grundlig. När kursen på sin tid tillkom,

fanns ett stort antal smärre industriföretag, vilka trots relativt små

skogsarealer ej kunde undvara en egen förvaltningsapparat, och likaså hade

de större företagen inrättat ett vitt utgrenat nät av lokala representanter, vilka

under namn av förvaltare, inspektörer eller faktorer voro utplacerade

över hela det område, som tillhörde företagets intressesfär. Likaså fordrade

det vid samma tid mera allmänt vaknande skogsvårdsintresset tillgång på

viss biträdande personal med skoglig utbildning, vilken kunde leda eller

planlägga vissa skogsvårdande arbeten såsom kulturer, dikningar, gallringar

m. m., örn vilkas rätta utförande den förut anställda personalen i regel saknade

kännedom, då dess arbetsuppgifter huvudsakligen lågo på råvaruanskaffningens

område. En gemensam fordran på all här nämnd personal var

tydligen, att den ej finge ställa sig alltför dyrbar i avlöningshänseende, och

för dylika arbetsuppgifter kommo forstmästarna därför i stor utsträckning

till användning. Ej sällan förekom därvid, att forstmästarna först anställdes

som skogstekniska biträden samt vid den äldre personalens avgång erhöllo

befordran som mer eller mindre självständiga förvaltare och understundom

även som skogschefer. Dessa arbetsformer torde väl hava motsvarat den

vid tiden ifråga rådande situationen, och ingen lärer bestrida, att forstmästarkåren

i stort sett fullgjort denna sin skogliga verksamhet på ett berömvärt

sätt. Under senare tid hava dock i det skildrade läget ägt rum betydande

förändringar, vilka i korthet kunna karakteriseras sålunda:

Behovet av speciella, skogliga biträden inom privatskogsbruket har i hög

grad inskränkts, sedan den ordinarie förvaltningspersonalen likaväl som

skogvaktarkåren i högre grad än förut inhämtat fackkunskaper på skogsvårdens

område, och kanske ännu mer, sedan skogsvårdsstyrelserna börjat tillhandahålla

de privata skogsägarna specialutbildade rådgivare, vilkas anlitande

på grund av understöd av allmänna medel i regel ställer sig ekonomiskt

fördelaktigt.

Vidare lia mycket starka tendenser gjort sig gällande i riktning mot småföretagens

försvinnande i form av sammanslagning lill eller uppgående i

stora industrikoncerner, vilka senare i förhållande till skogsarealens storlek

kunna arbeta med en avsevärt reducerad förvaltningsapparat. I samma riktning

har även vägnätets utbyggande samt den allmänna förbättringen i

skogsbygdernas kommunikationsväsende verkat. Enligt av styrelsen meddelade

siffror (kap. 6) synes denna utveckling på ungefär två decennier hava

åstadkommit en minskning av den privatanställda skogsförvallarkåren med

ungefär en fjärdedel, vilken minskning speciellt gatt ut (iver de små företagen

samt de lokala förvaltningarna. Under de senast*'' åren har denna minskning

även gjort sig gällande vid större förvaltningsenheter, men möjligt är,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

att sistnämnda reduktion betingats av det starkt försämrade konjunkturläget

oell att en återgång vid förbättrade förhållanden i detta hänseende åter

skall leda till besättandet av ett antal nu indragna tjänster. Däremot äro

några utsikter knappast förhanden till återbesättande av den personal, vars

indragning betingats av träindustriernas koncentration till allt större företag.

De nu nämnda förhållandena måste anses ha beskurit det för forstmästarnas

utbildning passande arbetsfältet i dubbelt hänseende, nämligen dels så, att

absoluta antalet tjänster eller tillfälliga arbetstillfällen starkt minskats, men

dels även så, att det återstående antalet tjänster genom sin större omfattning

blivit av så krävande art, att den lägre utbildning, som forstmästarkursen

avsåg att bibringa, i allt större utsträckning befunnits otillräcklig för befattningens

handhavande.

Under trycket av denna utveckling har därför en strävan gjort sig gällande

för dem, som genomgått forstmästarkursen, att få utbildningen vid

högskolan i möjligaste mån utökad och förbättrad i och för vinnande av den

högre kompetens, som de ändrade förhållandena på arbetsmarknaden kräva.

Dylika utvidgningar ha också vid flera tillfällen ägt rum.

Styrelsen finner, att de av lärarrådet uttalade farhågorna för forstmästarkursens

framtid ingalunda äro oberättigade, detta i all synnerhet som anställningsförhållandena

för nyexaminerade forstmästare sedan rätt lång tid

tillbaka undergått betydande försämringar. Styrelsen anser, att en omorganisation

av forstmästarkursen på grund härav är oundgängligen nödvändig.

Följande tre alternativ ha varit föremål för diskussion i styrelsen:

1. För att göra de utexaminerade mera lämpliga för lägre skogliga tjänster

av mellangrad måste utbildningstiden avkortas och åter nedbringas till

samma ungefärliga nivå som före högskolans tillkomst. Ett effektivt nedbringande

av elevernas egna studiekostnader torde därvid framtvinga kursens

förläggning som internat i någon lämplig skogstrakt på sätt de undervisningssakkunniga

på sin tid föreslogo.

2. Vill man däremot göra de utexaminerade kompetenta att åtaga sig

även mera krävande uppgifter i enskild förvaltningstjänst, som nu allmänt

förekomma, bör kursen fördjupas och utvidgas med hänsyn till såväl förkunskap

som fackutbildning, varvid ett kvarblivande vid högskolan blir

nödvändigt.

3. Kursen bör såsom sådan upphöra och tillsammans med jägmästarkursen

ombildas till en enhetlig högskolelinje, avsedd för utbildning av personal

för såväl enskild som allmän tjänst.

Enligt det först omnämnda alternativet skulle kursen till sin uppgift och

utbildningseffekt komma att så obetydligt skilja sig från den nuvarande

skogliga fortsättningsskolan, att endera linjen måste betecknas som obehövlig.

Då styrelsen hyllar den uppfattningen, att skogliga biträden av mellangrad

bättre kunna erhållas genom tillvaratagande och utbildande av de

lämpligaste bland dem, som genomgått lägre skogsskolor, varför styrelsen

föreslagit fortsättningsskolans bibehållande, har styrelsen ej ansett det nödvändigt

att underkasta alternativ 1 någon närmare granskning.

Beträffande alternativ 2 måste anmärkning genast riktas mot det oegentliga

i att utbilda olika kategorier av högre skogstjänsteman för allmän och

för enskild tjänst, sedan utvecklingen uppenbarligen gått i sådan riktning, att

arbetsuppgifterna för båda kategorierna i alltjämt ökad utsträckning tenderat

att sammanfalla, och handhavandet av självständig förvaltning inom det

privata skogsbruket — såsom redan 1906 års undervisningssakkunniga hävdade

— ingalunda betingar någon lägre grad av kompetens än som måste

krävas av för statliga ändamål utbildad personal. Denna lösning skulle dess
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136■ 15

utom förorsaka statsverket kostnader, som väsentligt konnne att överstiga

de närvarande.

Ser man organisationsfrågan ur kostnadssynpunkt, torde sålunda ingen

tvekan råda örn, att övergången till en enhetlig liögskolelinje måste anses

såsom den mest rationella lösningen såväl för närmaste framtiden som på

lång sikt. Då även andra här behandlade synpunkter peka i samma riktning,

måste tiden enligt styrelsens mening nu anses vara inne för genomförande

av en sådan enhetlig organisation av den högre skogliga undervisningen,

som sedan länge allmänt förekommer i övriga skogsbrukande länder, men

som i vårt land under ett fjärdedels sekel endast varit föremål för upprepade

förslag.

Sammanfattningsvis har styrelsen slutligen, såsom redan i inledningen

meddelats, föreslagit, att högskolan skulle befrias från uppgiften att utbilda

skogliga biträden och att de två kurserna vid högskolan i samband därmed

skulle sammanföras till en enhetlig huvudlinje med uppgift att utbilda väl

skickade skogshushållare samt att utveckla skogsvetenskapen på nationell

grund. Riktlinjerna för skogshögskolans fortsatta verksamhet tecknas av

styrelsen i enlighet härmed sålunda.

På den allmänna utbildningsnivån för den nya kursen får ingalunda sättas

lägre fordringar än som ställts på den nuvarande jägmästarkursen, alldenstund

utvecklingen på det skogliga arbetsfältet, sedan högskolan planerades

och inrättades, snarast gått i sådan riktning, att höjda kompetenskrav måste

ställas på de utexaminerade, detta speciellt i ekonomiskt betonade ämnesgrenar.

Utöver detta större behov av för mera praktiska ändamål avsedd personal

tinnes dessutom ett annat kvantitativt sett mindre behov, nämligen

att rekrytera den för undervisning eller försöksverksamhet m. m. erforderliga

personalen, å vilken högre kvalifikationer i rent vetenskapligt hänseende

måste ställas. Detta senare behov bör föranleda utökandet av möjligheterna

att i ett mindre antal ämnen fortsätta och specialisera studierna, så att dessa

kunna leda till en högre skoglig examen. Vare sig den ena eller andra slutexamen

avses, måste högskolans undervisning redan från början fotas på en

vetenskaplig grund för att skogsmannen skall kunna kritiskt analysera de

skogliga och ekonomiska problem, vilka möta honom i den praktiska verksamheten.

Även om man ingalunda kan begära, att varje från högskolan

utexaminerad skall vara skickad till egen vetenskaplig verksamhet, bör han

dock ha förmåga dels att kunna tillgodogöra sig den vetenskapliga litteraturen

och de rön, som meddelas från speciella forskare eller forskningsanstalter,

dels ock genom egna observationer eller kontrollförsök avgöra, örn

och i vad man dessa ofta under andra förhållanden gjorda rön eller vunna

resultat äro allmängiltiga eller tillämpliga på hans eget speciella arbetsområde.

Uppövandet av denna kritiska förmåga är desto mera nödvändig, som

produktionsförhållandena i vårt lands olika delar äro ytterst växlande, så att

skogsbruksmetoder, som under vissa förhållanden giva utmärkta resultat,

på andra hall kunna befinnas helt olämpliga. Då förflyttning av högre personal

åtminstone inom domänverket och delvis också inom skogsvårdsstyrelserna

i stor utsträckning äger rum, bli kraven på dylik kritisk förmåga än

större.

I betänkandet har föreslagits, alt de, sorn genomgått skogsskola eller avlagt

realexamen, på vissa villkor skola kunna vinna inträde vid den föreslagna

enhetskursen vid skogshögskolan. Enär vägarna för en sådan fortsatt utbildning

av realskolebildade och utexaminerade skogsskoleelever äro av be
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

lydelse vid prövningen av skogsundervisningens allmänna planläggning, torde

redan här böra meddelas vad styrelsen för skogshögskolan härutinnan

föreslagit. Styrelsen har framhållit, att den för lantbruksstuderande anordnade

specialkursen vid Vilans folkhögskola i Skåne, som avser att lämna

lantbrukselever studentkompetens i vissa viktigare ämnen, bör kunna utnyttjas

jämväl för skogsstuderande. Preliminärt har styrelsen föreslagit följande

tre linjer för inträde till skogshögskolan över specialkursen:

a. Aspirant, som från lägre skogsskola erhållit kvalificerade betyg samt

föreståndarens intyg om anlag och lämplighet för fortsatta studier och som i

övrigt tyller fordringarna för inträde till specialkursen, genomgår denna och

söker sedan i vanlig ordning inträde vid skogshögskolans förberedande kurs.

b. Aspirant, som med goda vitsord avlagt realexamen och företer intyg av

fackman, att lian under viss längre tid deltagit i vid skogsbruket förekommande

praktiska arbeten och därvid befunnits lämplig för högre skoglig

utbildning, erhåller inträde vid specialkursen utan genomgången lägre skogsskola

och söker efter kursens slut i vanlig ordning inträde vid skogshögskolans

förberedande kurs. Skogshögskolans rektor bör yttra sig om dylik aspirants

lämplighet för inträde vid specialkursen.

c. Aspirant, soln med mycket goda vitsord beträffande kunskaper och

lämplighet genomgått fortsättningsskolan a Kloten och som i övrigt fyller

fordringarna för inträde vid specialkursen, genomgår denna och antages

därefter av skogshögskolans lärarråd till direkt inträde vid högskolan utan

att behöva genomgå dennas förberedande kurs. Av denna kategori mäste

fordras komplettering av kunskaperna i skogsuppskattning samt skogs- och

fältmätning till den nivå, som förberedande kursen avser att bibringa.

Den ena av reservanterna inom styrelsen, /. d. landshövdingen Ringstrand

har beträffande skogsundervisningens allmänna anordnade föreslagit, att undervisningen

vid skogsskolorna skulle göras två-årig, att fortsättningsskolan

skulle indragas, att forstmästarkursen skulle bibehållas, samt att förslaget

örn rätt för studerande att vid skogshögskolan avlägga skoglig licentiatexamen

ej borde föranleda åtgärd. I fråga om grunderna för högskolans verksamhet

har reservanten i sin motivering bland annat anfört följande.

Styrelsens förslag harmonierar ej med de motiv, som voro bestämmande

tor statsmakterna, när de ar 1904 beslöto anordnande av realskolan och en

densamma avslutande realexamen. I propositionen anförde vederbörande

statsråd, att läroverkens omorganisation avsåge bland annat »meddelande

av allman medborgerlig bildning utöver vad i folkskolan inhämtas av lärjungar

som efter några års vistelse vid läroverket övergå till fackskolor eller omedelbart

träda ut i livet», och vidare att realskolan borde »ha goda utsikter

att utvecklas till ett särdeles viktigt led i systemet av våra nationella bildningsanstalter».

I fråga om skogsundervisningen påpekades, att ifrågavarande

examen skulle bhva synnerligen väl lämpad såsom teoretisk kompetenstordran

för dåvarande lägre kursen vid skogsinstitutet. Genom bifall

till lararradets och styrelsens förslag, dragés ett streck över allt, som i sammanhang

med genomförandet av 1904 års läroverksreform uttalades örn re
W

t f ?amen ?a?om lämpKgt kompetensprov för den lägre kursen vid skogsinstitutet,

respektive forstmästarkursen.

Sedan reservanten hänvisat till att ynglingar, sorn avlagt realexamen

kunna inom andra utbildningsgrenar för praktisk verksamhet finna möjlighet

att bygga vidare pa de kunskaper, som realskolan meddelat dem, uttalar han,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

17

att det under sådana förhållanden är ägnat att väcka synnerlig uppmärksamhet,

att lärarråd och styrelse i rak strid mot den principiella innebörden av

statsmakternas år 1904 gjorda uttalanden anse, att samma kunskapsmått ej

bör läggas till grund för vidare utbildning i ett så utpräglat praktiskt betonat

yrke som skogsmannens.

Reservanten riktar därefter kritik mot lärarrådets och styrelsens kostnadsberäkningar

av de olika alternativen för undervisningen vid skogshögskolan.

Han påvisar vidare, att undervisningen vid fortsättningsskolan

av flera skäl icke kan vara likvärdig med forstmästarkursens undervisning,

varför en sådan direkt jämförelse mellan kostnaderna för dessa kurser, som

utförts av styrelsen, är intetsägande. Därest en undervisningsanstalt mellan

skogsskola och jägmästarkurs anses erforderlig, är enligt reservanten

forstmästarkursen den, som bör tillerkännas företräde.

Slutligen framlägger reservanten vissa förslag till reformering av forstmästar-

och jägmästarkurserna, varav här må nämnas förslag om inläggande

av en ettårig förberedande kurs jämväl i forstmästarnas utbildning.

Den andre reservanten, direktören Ekman, har framhållit att, sedan

forstmästarkursen indragits, krav på utökning av undervisningen vid den

kvarvarande fortsättningsskolan sannolikt komme att göra sig gällande. De

besparingar, som med en sådan utveckling komme att göras, skulle bliva

minimala. De statsfinansiella skälen syntes sålunda icke vara av avgörande

betydelse vid ställningstagandet i organisationsfrågan. Icke heller vad som

anförts om det minskade behovet av skogsmän med högre utbildning kunde

motivera indragning av forstmästarkursen. Man borde icke draga alltför

vittgående slutsatser om framtida rekryteringsbehov eller därpå grunda en

så genomgripande förändring i skogsundervisningens organisation som indragning

av forstmästarkursen. Reservantens yttrande, som utmynnar i

yrkande om förnyad utredning, innehåller i övrigt ett flertal detaljerinringar

mot styrelsens förslag.

Jag övergår härefter till de yttranden, som avgivits över ifrågavarande be- Yttranden

tänkande, och vill därvid till en början meddela, att yrkanden örn ytterli- f^°6e

gare utredning i ärendet under deltagande av inom det praktiska skogsbru- tänkande.

ket arbetande skogsmän framställts av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund och åtta skogsvårdsstyrelser, Sveriges skogsägareförbund, svenska

trävaruexportföreningen, svenska forstmästarförbundet samt skogsägareföreningarnas

riksförbund. I fråga örn de allmänna grunderna för den

högre skogsundervisningen innehålla yttrandena i huvudsak följande.

Statskontoret har uttalat, att, då det framlagda förslaget synes vara väl

motiverat och dessutom innebär en möjlighet till besparing för statsverket,

statskontoret ansluter sig till detsamma.

Domänstyrelsen har oförbehållsamt tillstyrkt genomförandet av den föreslagna

koncentrationen i fråga örn högskolans undervisning. Samtidigt har

styrelsen understrukit vikten av ett fasthållande vid högskolestyrelsens uttalande,

att på den allmänna utbildningsnivån vid den nu föreslagna nya

utbildningslinjen vid högskolan ej må sättas lägre fordringar än som ställts

på don hittillsvarande jägmästarkursen. Skogsförvaltare!! inom enskilt och

statligt skogsbruk intager, anför domänstyrelsen, ined den organisation i fråga

örn personalanställning, som kännetecknar den fortgående utvecklingen inom

Bihang till riksdagens protokoll likta. 1 saini. Sr 136. -

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

skogsbruket, alltmera en ledande ställning nied stegrade krav å kvalifikationer

i skilda hänseenden. En sänkning av utbildningsnivån är därför ej förenlig

med de fordringar, skogsbruket måste ställa å den förvaltningspersonal,

som rekryteras av personer, utbildade vid skogshögskolan. Styrelsen har

vidare, under tillstyrkande av förslaget örn inrättande av skoglig licentiatexamen,

uttalat önskemålet, att frågan örn beredande av möjlighet för skogliga

studerande att förvärva doktorsgrad måtte, efter erforderlig utredning,

bringas till sin lösning.

Skolöverstyrelsen har bland annat framhållit, att även örn, såsom styrelsen

för skogshögskolan föreslagit, åldersgränsen för inträde vid skogshögskolan

för icke-studenter höjdes till 27 år, ett betydande antal aspiranter,

som bort komma i fråga till inträde vid högskolan enligt alternativ c, skulle

falla tor åldersstreckct. Då medelåldern vid avgången från fortsättningsskolan

hittills varit 28.0 år, kunde tydligen blott ett fåtal av dessa ha varit i elen

åldern, att de före fyllda 27 år hunnit genomgå specialkursen vid Vilan och

vinna inträde vid högskolan. Den föreslagna utbildningsvägen över fortsättningsskola

och specialkurs kan därför enligt överstyrelsens mening knappast

få någon praktisk betydelse.

Den inåt ematia k-nat arv et cnskapliga sektionen av elen filosofiska fakulteten

vid universitetet i Uppsala och den filosofiska fakulteten vid universitetet

i Lund ävensom de större konsistorierna vid nämnda universitet ha tillstyrkt

inrättandet av en skoglig licentiatexamen vid skogshögskolan, och kanslern

för rikets universitet har intet haft att däremot erinra.

Av de tjugufyra skogsvårdsstyrelser, som avgivit yttranden i ärendet, ha

tjuguen utan förbehåll tillstyrkt förslaget örn en enhetlig utbildningslinje vid

skogshögskolan. En skogsvårdsstvrelse har uttalat sig för forstmästarkursens

bibehållande och en annan anfört viss tvekan beträffande indragning

av kursen. Fjorton skogsvårdsstyrelser lia förordat bibehållandet av fortsättningsskolan

vid Kloten och dess inordnande i undervisningsväsendet på

sätt majoriteten inom skogshögskolans styrelse föreslagit. Sju styrelser hava

däiemot uttalat, att det är tillfyllest med två olika utbildningsgrader för

skogsmän och att fortsättningsskolan följaktligen bör nedläggas.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har framhållit, att det nuvarande

och framtida behovet av skogsmän nied olika utbildning i första

rummet bör klargöras. I detta avseende hävdar centralrådet, att kraven på

skogsskötselns bedrivande för närvarande böra ställas lika, oavsett äganderättsförhållandena.

Under nu rådande förhållanden föreligger sålunda, anior

centralrådet vidare, ej anledning att utbilda skogsmän, speciellt avsedda

för statsskogsbruket eller privatskogsbruket eller för tjänster av administiativ

karaktär. Antalet utbildningslinjer bör därför tillrättaläggas med

hänsyn tdl det svenska skogsbrukets behov, överhuvud taget, av skogstjänstemän

med olika kvalifikationer.

Sedan centralrådet påvisat de skilda uppgifter, som i värjo särskild verksamhetsgren

kunna möta skogsmännen, uttalar centralrådet, att vid skogsundervisningens

organisation möjlighet ej finnes att ordna en specialutbildning

alltefter beskaffenheten av de tjänster, som förekomma i svenskt skogsbruk.

Detta är enligt centralrådet ej heller nödigt. Trots den mångfald av

o ika arbetsuppgifter, vårt lands skogsmän lia att handlägga, vill centralrådet

göra gällande, att för svenskt skogsbruk endast erfordras tjänstemän

av tvenne olika utbildningsgrader, nämligen jägmästare-förvaltare och skogvaktare-bevakare.

Inom skogsbruket såväl som inom alla andra näringsgrenar

ar det nämligen vederbörande tjänstemans personliga kvalifikationer duglighet,

energi och intresse för uppgiften, sorn fälla det slutliga kompetensutslaget.

Hittills har prövotiden för en svensk skogsman varit lång — kanske

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

19

i många fall alltför lång -— innan han uppnått en mera krävande och ansvarsfull

befattning. Det torde knappast vara att befara, att denna prövoeller

praktiktid framdeles kommer att minskas i sådan grad, att icke det

övervägande flertalet av våra skogsmän skola bliva i tillfälle inhämta tillräckligt

med erfarenheter, innan de beredas möjlighet erhålla mera ansvarsfulla

befattningar. Denna aspiranttjänstgöring å underordnade eller tillfälliga

befattningar, som förekommer inom alla grenar av vårt skogsbruk, torde

även lämna vederbörande arbetsgivare möjligheter att långt säkrare, än

vad skolbetyg medgiva, bedöma vederbörandes lämplighet för befordran.

Centralrådet kan därför ej finna det vara av verkliga förhållandena betingat

eller ändamålsenligt att organisera skogsundervisningen på det sätt, att i

olika kurser med jämförelsevis små avvikelser i utbildningshänseende utexamineras

personer, avsedda för handläggandet av olika uppgifter inom skogsbruket.

Det är uppenbart, att med denna utgångspunkt centralrådet måste finna

de nuvarande förhållandena på skogsundervisningens område mindre tillfredsställande.

En reformering av dessa är därför också enligt centralrådets

förmenande i hög grad angelägen.

Vad särskilt angår den högre skogliga utbildningen har, framhåller centralrådet,

majoriteten inom skogshögskolans styrelse föreslagit, att forstmästarkursen

skall som sådan upphöra och tillsammans med jägmästarkursen

ombildas till en enhetlig högskolelinje, avsedd för utbildning av personal

för såväl allmän som enskild tjänst. Enligt förslaget skulle denna enhetliga

kurs till sin inre struktur icke sammanfalla med någon av högskolans

båda nuvarande linjer men heller icke utgöra något slags mellanting emellan

dessa. Avsikten skulle i stället vara att inrätta en i väsentliga delar

omarbetad linje, vilken skulle i sig upptaga de bästa momenten hos båda de

nuvarande kurserna. Denna principiella ståndpunkt till frågan örn den högre

skogsundervisningens omorganisation vill centralrådet giva sin anslutning.

Likaså finner sig centralrådet i stora drag kunna instämma i styrelsemajoritetens

uttalanden rörande kraven på denna undervisningslinjes utbildningsstandard.

Centralrådet finner sig i detta sammanhang lia anledning

särskilt understryka vikten av att undervisningen vid skogsliögskolan

hålles på hög nivå. Som i betänkandet med rätta framhållits är det nu,

kanske mera än någonsin, av synnerlig betydelse att för ett land, som är så

beroende av skogsbruket som vårt, äga tillgång till väl utbildade, högt kvalificerade

skogsmän.

I fråga örn den vetenskapliga utbildningen vid skogshögskolan har centralrådet

uttalat, att centralrådet finner angeläget, att åtgärder vidtagas för

möjliggörande av fortsatta studier vid skogshögskolan för de från den ordinarie

kursen utexaminerade, vilka äro vetenskapligt inriktade och lämpade

för rekrytering av personalbehovet inom undervisningsväsendet, den skogliga

forskningen eller andra specialtjänster inom skogsbruket. Centralrådet

håller före, att dessa fortsatta studier kunna bedrivas parallellt vid skogshögskolan,

kanske i vissa fall även vid statens skogsförsöksanstalt samt vid

universitet eller allmän högskola. Ehuru centralrådet finner frågan svårbedömd,

uttalar centralrådet dock som sin mening, att det är tänkbart, att

del kan visa sig vara för saken gagnelig!, att inom ifrågavarande studieområde

skapa möjlighet för absolvering av högre skoglig examen, i stort på

sätt i betänkandet föreslagits.

Fortsättningsskolan vid Kloten bör, såsom av det anförda framgår, enligt

centralrådets mening icke bibehållas.

Liircirradct har bland annat kritiskt granskat den av landshövdingen

Ringstrand beräknade merkostnaden för alternativet jägmästarkurs-forst
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

mästarkurs i förhållande till alternativet jägmästarkurs-fortsättningsskola

och gjort gällande, att denna merkostnad blir väsentligt högre än vad av

Ringstrand beräknats, helst om hänsyn skall tagas till den av reservanten förordade,

förberedande kursen för forstmästare. I reservation till lärarrådets

yttrande har lektorn Kinnman påvisat, hurusom lärarrådets nu nämnda

kostnadsgranskning är baserad på i vissa avseenden alltför högt upptagna

kostnader för forstmästarkursen.

Sveriges skogsägareförbund, som kraftigt understrukit behovet av fortsatt

utredning under samverkan mellan skogsundervisningens och det praktiska

skogsbrukets representanter, har uttalat, att det av styrelsen för skogshögskolan

och statens skogsförsöksanstalt framlagda förslaget ej tillgodoser det

praktiska skogsbrukets önskemål. Förbundet har ansett sig i ärendets dåvarande

läge ej böra ingå på någon detalj kritik av förslaget men har framhållit,

att det större enskilda skogsbruket icke har något behov av de från

fortsättningsskolan utexaminerade, varför det vore — från nämnda skogsbruks

synpunkt — felaktigt att införa fortsättningsskolan som en permanent

mellangrad i det skogliga undervisningssystemet.

Svenska trävaruexportföreningen har bland annat anfört följande. Om

det vid fackmässig prövning av föreliggande skäl visar sig riktigt och lämpligt

att vid högskolan inrättas endast en utbildningskurs, så är vid utarbetandet

av planen för denna av största vikt att det teoretiska vetandet ej sättes

allt för mycket i högsätet utan lämpligt avväges i förhållande till det praktiska

kunnandet. Enligt trävaruexportföreningens mening bör nämligen skolans

huvuduppgift vara att meddela sådan utbildning, att den utexaminerade

eleven må äga förutsättningar att efter förvärvande av nödig erfarenhet

bliva en praktiskt duglig skogsman. Särskilt kräves av en skogsförvaltare,

att han skall icke blott äga nödiga tekniska insikter på det skogliga området

utan även kunna fullt överblicka och behärska den icke mindre viktiga

administrativa delen av verksamheten i honom underlydande förvaltning,

därav bland annat i vilken omfattning samt varest och huru årets avverkningar

från ekonomisk synpunkt lämpligast böra företagas, genomförandet

av dessa samt alla andra med skogens administration och ekonomi

sammanhörande frågor. Det torde icke kunna bestridas, att jägmästarkursens

elever, när de kommit ut i praktisk verksamhet, ofta känt nackdelar

av att undervisningen vid denna kurs — i motsats till förhållandet vid forstmästarkursen

— varit alltför abstrakt och lagt alltför liten vikt vid den praktiska

utbildningen. Särskilt på frågor, som angå organisation, förvaltning

och ekonomi hava de känt sig sakna det rätta, från tidig ålder invanda

greppet.

När nu högskolestyrelsen vitsordat, att forstmästarkåren i stort sett fullgjort

sin skogliga verksamhet på ett berömvärt sätt och styrelsen själv haft

för ögonen att bäst möjligt till en kurs sammansmälta de elevelement, som

nu bilda två olika linjer, så kan därmed knappast väl stämma att det föreliggande

förslaget, såsom det vill synas trävaruexportföreningen, onödigt försvårat

inträdet till kursen för dem, som avlagt realexamen. Föreningen åberopar

i detta avseende vad landshövding Ringstrand anfört samt framhåller,

alt även 1927 års skolreform avsåg att genom realexamen tillgodose den praktiskt

betonade högre undervisningen.

Föreningen uttalar vidare, att med hänsyn till nuvarande fordringar realexamen

måhända icke kan eller bör direkt, d. v. s. utan komplettering, läggas

till grund för inträde i en enhetlig kurs vid skogshögskolan. En undersökning

i enlighet med reservanternas i styrelsen åsikt skulle säkerligen ge

klarhet härutinnan. Men därvid skulle också kunna fastställas vilket mått

av kompletterande kunskaper eventuellt vore ofrånkomligt. Sedan förening
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 136■

en riktat några anmärkningar mot specialkursen vid Vilans folkhögskola,

sorn synes föreningen olämpligt belägen och erbjuda alltlör små möjligheter,

framhåller föreningen, att det är i hög grad önskligt, att det tillätes realskoleelever

att på andra sätt och platser än vid \ ilan skafta sig de kompletterande

kunskaper, som vid en planmässig undersökning kunna anses erforderliga.

Fortsättningsskolan vid Kloten bör indragas.

Norrlands skogsvårdsförbund har, med hänvisning till den utjämning, som

skett mellan statlig och enskild skogsförvaltning, samt det sjunkande behovet

av förvaltningspersonal, uttalat, att en sammanslagning av de båda kurseina

vid skogshögskolan ur praktisk och ekonomisk synpunkt måste anses

välbetänkt.

I gemensamt yttrande ha föreningen Sveriges ordinarie jägmästare, lansjägmästarföreningen,

föreningen jägmästare i enskild tjänst samt de extra

jägmästarnas förbund efter konstaterande av att allt för manga utbildningslinjer

nu finnas anfört bland annat följande. Då ingen i vårt land synes

på allvar vilja bestrida den nuvarande högsta skogliga utbildningens liksom

ej heller de vanliga skogsskolornas berättigande, synes en indragning böra

träffa de linjer, som ligga mellan de båda nyssnämnda. Ett slopande av

såväl forstmästarkursen som kursen vid fortsättningsskolan vid Kloten torde

emellertid ur flera synpunkter få anses mindre lämpligt, varför ett val

dem emellan i stället synes nödvändigt. Föreningarna ansluta sig därvid

till den ståndpunkt, högskolestyrelsen intagit.

Med anledning av vad landshövdingen Ringstrand anfört ha nämnda föreningar

vidare påpekat, hurusom inträdesfordringarna till de tekniska gymnasierna

i stort sett kunna sägas sammanfalla med dem, som av högskolestyrelsen

föreslagits gälla för den reformerade fortsättningsskolan. ^ Varken

inom den tekniska undervisningen eller inom övriga utbildningsområden har

1904 års läroverksreform föranlett uppbyggandet av någon högskoleutbildning

på realskolans grund.

Svenska forstmästarförbundet har anfört, att realskolan torde med sin allmänt

medborgerliga bildning vara en den blista grundval för en form av

högre praktisk skoglig utbildning, som tillvaratar växande och för skogsbruket

värdefulla rekryteringsmöjligheter, vilka av ekonomiska och andra

orsaker annars skulle gå förlustiga den högre utbildningen. Särskilt värdefull

finner förbundet därvid den möjlighet, som för den realskoleutbildade

erbjuder sig, till ett tidigare utträde i det praktiska livet. Det inlevande i det

praktiska livets detaljer, varav han från början under en lång praktiktid blir

delaktig, torde aldrig på samma sätt kunna uppnås vid en senare levnadsålder

och ger honom en förberedande praktisk kännedom och kunskap om det

ämnesområde, forstmästarkursen omfattar, som möjliggör ett effektivt utnyttjande

av kursen i fråga.

I fortsättningen understryker förbundet de synpunkter på realexamen som

en för praktisk yrkesutbildning särskilt lämpad examen, vilka framförts av

landshövdingen Ringstrand. Förbundet uttalar därefter, alt fortsättningsskolan

är svagt berättigad. I fråga om styrelsens förslag att medgiva realskolebildade

fritt tillträde till skolan framhåller förbundet, att samundcrvisningen

av olika lärjungematerial ej iir fullt lycklig samt att tillströmningen

av realskolebildade till skolan skulle komma att allvarligt äventyra de

folkskole!äldades berättigade krav på bästa möjliga skogliga utbildning.

Vad angår den andra av styrelsen anvisade vägen till skoglig bildning för

realskolebildade nämligen över specialkursen vid Vilan till skogshögskolan,

uttalar förbundet, att kostnaderna för denna väg torde endast oväsentligt

understiga kostnaderna för regelrätt studentexamen med hänsyn till de första

praktikårens låga inkomster och kostnaderna för specialkursen. Fråga

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

är, om icke denna möjlighet skulle bliva rätt illusorisk och om icke inför

alternativets karaktär av ovisst undantag den skogligt intresserade skulle

tvingas fram till studentexamen. Härtill komma de dryga kostnaderna vid

den fyraåriga jägmästarkursen, väsentligt större än de vid den nuvarande

forstmästarkursen. Att på detta sätt för den ekonomiskt svagt situerade förorsaka

en farlig och riskabel skuldsättning för ernående av högre skoglig

utbildning torde varken från den enskildes eller samhällets synpunkt vara

lyckligt.

Förbundet ansluter sig vidare till tanken att övergång från lägre undervisningsanstalter

till skogshögskolan skall befrämjas. Lättast och lämpligast

skulle, anför förbundet, en sådan övergång kunna ske till en bibehållen

tvåårig forstmästarkurs. Forstmästarkursen anknyter direkt till realexamen.

Kursen bär väl fyllt och fyller sin uppgift inom svensk skogsutbildning.

Den har på ett sådant sätt tillvaratagit de realskoleutbildades utbildningsmöjligheter,

att många exempel kunna visas på att dugande skogsmän

efter genomgången forstmästarkurs — detsamma gäller den tidigare,

lägre kursen på skogsinstitutet — uppnått de mest krävande och betydelsefulla

poster inom enskilt skogsbruk, mer krävande än statliga revirbefattningar.

Forstmästarkursen utnyttjar ett i allmänhet ekonomiskt svagare

klientel och tillvaratager ett ofta speciellt praktiskt inriktat lärjungematerial.

Den utbildar på realskolans allmänt medborgerliga bildning skogsmän, som

i förening med de från jägmästarkursen utexaminerade erbjuder skogsägarna

efter behov och lägenhet anpassat, rikt och fylligt val mellan mera praktiskt

och mera teoretiskt skolade. Möjligheten av ett sådant val torde vara

särskilt värdefull lör svenskt skogsbruk med dess mångskiftande typer och

förutsättningar.

Med anledning av att lärarrådet uttalat, att forstmästarkursen befunne sig

i långsamt avdöende, har förbundet framhållit följande. Det är sant, att antalet

sökande efter ett maximum av omkring 60 under åren 1923—1925 nedgått

till i medeltal omkring 30 under de senaste åren, men det kan samtidigt

påpekas, att antalet sökande till forstmästarkursen under de sista 12 åren

varje år varit större än antalet sökande till såväl jägmästarkursen som fortsättningsskolan,

vilket visar, att forstmästarkursen väl hävdar sin ställning

bland skogsmannaaspiranterna. Vidare kan märkas, att sedan 1914 den avgjort

större delen av forstmästaraspiranterna »nöjt sig» med realskolexamen.

Förekomna kompletteringar torde ofta ha skett på spill- och fritid vid sidan

av det praktiska arbetet. Tillströmningen till den kortare och mindre dyrbara

forstmästarkursen av studenter — i början av 1920-talet relativt stor —

är numera nästan obefintlig.

Ett avgörande motiv för forstmästarkursens bibehållande iir enligt förbundets

mening den värdefulla och naturliga förefintligheten av två högskolekurser,

jägmästar- och forstmästarkurserna, som från skilda utgångspunkter

utbilda två väsensskilda, i näringslivet verksamma grupper av skogsmän.

Fördelen av förläggningen till Stockholm och av tillgången för båda kurserna

till högskolans samlade material av olika slag finner förbundet uppenbar.

Inom I den inom departementet utarbetade P. M. angives skogshögskolans ända^tarbetad^

P® följande sätt. Ändamålet med skogshögskolans framtida verksamhet

P. M. synes närmast böra överensstämma med det för skogshögskolans jägmästarkurs

uppställda syftet att utbilda för självständig, större skogsförvaltning väl

skickade skogshushållare samt att utveckla skogsvetenskapen på nationell

grund. Undervisningens vid skogshögskolan huvuduppgift skall sålunda va
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

23

ra att utbilda personer, kompetenta att handhava större och mera krävande

skogsförvaltningar av statlig eller enskild natur. Vidare skall skogshögskolan

tillgodose skogsvårdsstyrelsernas och stiftsnämndernas behov av högre

tjänstemän ävensom rekryteringsbehovet med avseende på vissa inom skogsbruket

förekommande lärare- och forskningsbefattningar samt administrativa

tjänster. Det torde böra särskilt understrykas, att skogshögskolans huvudsakliga

uppgift skall bestå i att meddela sådan undervisning, som åt vederbörande

skänker förutsättningar för självständig, praktisk verksamhet

inom skogsbruket vare sig denna blir av rent förvaltningsteknisk eller av

mera administrativ karaktär.

Såsom redan i inledningen meddelats lia utredningsmännen och de sakkunniga

ansett, att nämnda ändamål tillgodoses lämpligast genom anordnande

vid skogshögskolan av en kurs för högre utbildning av praktiska yrkesmän

och härutöver en särskild studieordning för skogsvetenskaplig utbildning,

samt att studentexamen skall gälla som norm för inträde, därvid dock

även andra vägar till högskolan öppnas, varav en närmast överensstämmer

med den av styrelsen med a betecknade studielinjen, för dem, som med goda

betyg utexaminerats från skogsskola.

I de yttranden som infordrats över P. M. har beträffande riktlinjerna för

skogshögskolans verksamhet i huvudsak framhållits följande.

Skogshögskolans styrelse och lärarrådet ha med tillfredsställelse konstaterat,

att det i P. M. framlagda förslaget beträffande skogshögskolans organisation

i princip ansluter sig till de förslag, som tidigare avgivits av lärarrådet

och styrelsen.

Lektorn Kinnman har i ett vid lärarrådets yttrande fogat uttalande anfört,

att det kan komma att visa sig, att forstmästarna alltjämt lia en uppgift

att fylla. Av de gångna elva årens diskussion framgår, att en skoglig utbildning

på realskolans grund i så fall måste organiseras helt fristående från

skogshögskolan. Frågan kan och får därför icke längre förhindra organisationen

av jägmästarutbildningen. Då de sakkunnigas förslag i fråga örn såväl

allmänna riktlinjer som detaljer i övrigt synes ha beaktat det väsentliga

i den av Kinnman reservationsvis framlagda organisationsplanen, ansluter

sig Kinnman till förslaget och instämmer sålunda i lärarrådets yttrande

över detsamma.

Lektorerna Carbonnier och Halden lia ävenledes till lärarrådets yttrande

uttalat, att de principiella betänkligheter, som de framställt rörande A-alternativet,

i väsentliga hänseenden kvarstå oförändrade. Då emellertid kravet

på en omorganisation av den högre skogsundervisningen synes ofrånkomligt

och förslaget härom i dess av lärarrådet tillstyrkta form tillgodoser

ett flertal av tidslägets krav på en högskolemässig skogsmannautbildning,

motsätta sig lektorerna icke dess genomförande.

Sveriges skogsägareförbund har uppmärksammat, att förutsättningarna för

utredningen fört lill det föreliggande förslaget. Förbundet anser emellertid

detta äga betydande företräden framför det tidigare av skogshögskolans styrelse

framlagda. Förbundet tillstyrker därför med hänsyn till förhandenvarande

förhållanden förslaget. Frågan örn anordnande av parallella kurser

vid högskolan, begagnande olika utbildningsvägar och betjänande olika syften,

får därmed enligt förbundets mening ej anses avgjord för framtiden utan

bör kunna, när förhållandena det påkalla, upptagas till förnyad prövning.

Yttranden

över P. M.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

Departementschefen.

Svenska trävaruexport föreningen uttalar med hänvisning till sitt tidigare

yttrande, att enligt det i P. M. framlagda förslaget de realskolebildades intresse

torde lia tillvaratagits, så långt det synts vara möjligt.

Jägmästarföreningarna uttala sin stora tillfredsställelse med P. M:s förslag,

vari av föreningarna framförda önskemål till största delen beaktats.

Svenska forstmäst ar förbundet påpekar, att den föreslagna reformerade

jägmästarkursen har studentexamen som norm, och att någon till realskolan

ansluten skolform ej föreslås. Det ringa hänsynstagande till den ingalunda

betydelselösa, växande gruppen av realskolebildade, som präglar även det i

P. M. framlagda förslaget, verkar odemokratiskt. Förslaget kan ej anses innebära

det sammanförande av de båda kurserna, som bort eftersträvas. Det

utgör dock i många avseenden klara och otvetydiga förbättringar i jämförelse

med de tidigare förslagen från skogshögskolan, men förbundet ifrågasätter,

örn det präglas av verklig förståelse för de värden, som en nyanserad

skoglig utbildning, ansluten till såväl gymnasium som realskola, innebär för

skogsbruket och folkförsörjningen. Den framlagda undervisningsplanen för

jägmästarkursen innebär en väsentlig förbättring i praktisk riktning och möjliggör

en ändamålsenlig skoglig utbildning på studentexamens grund.

Innan jag för egen del tar ställning till frågan örn de allmänna grunderna

för skogshögskolans verksamhet, torde jag böra i korthet redogöra för de

ekonomiska konsekvenserna av de olika förslag, som därvidlag kunna övervägas.

De årliga kostnaderna för det i P. M. framlagda och förordade organisationsförslaget

med en utbildningslinje lia av utredningsmännen beräknats

till omkring 259,000 kronor eller ungefärligen samma belopp som den nuvarande

organisationen kräver, därvid jag likväl bortser från de besparingsåtgärder

och den kostnadsminskning för minskat elevantal, som vidtagits

under de senaste åren. Med ledning av uppgifter, som lämnats av lärarrådet

och en reservant inom lärarrådet kan merkostnaden för skogshögskolan av

ett bibehållande av forstmästarkursen vid sidan av nämnda organisation beräknas

till närmare 30,000 kronor. Vid jämförelse mellan kostnader för enoch

tvålinjig skogshögskola måste emellertid beaktas, att i den beräknade

kostnaden för det förra alternativet ingår kostnaden för två ordinarie lektorer

med c:a 20,000 kronor, vilken kostnad kommer att för detta alternativ nedgå

högst väsentligt, så snart en mera definitiv reglering av ifrågavarande undervisningsuppgifter

kan ske. Härigenom kommer merkostnaden för det senare

alternativet att i motsvarande grad ökas. Vidare torde den förberedande

skola, som landshövdingen Ringstrand föreslagit för forstmästarkursen, öka

merkostnaden för det senare alternativet med ytterligare minst 20,000 kronor.

Enär kostnaderna för forstmästarkursen och fortsättning sskolan i diskussionen

om skogsundervisningens organisation ställts emot varandra, må här

upplysas, att kostnaderna för den senare kunna, efter av lärarrådet föreslagna

förbättringar, beräknas till omkring 34,000 kronor, vartill kommer en

betydande engångskostnad, därest skolan skall förflyttas till annan ort.

Vid skolans förläggning till Skinnskatteberg, som från flera håll föreslagits,

torde nämnda engångskostnad enligt av byggnadsstyrelsen i samråd

med domänstyrelsen och utredningsmännen gjorda beräkningar belöpa sig

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

25

till omkring 100,000 kronor. Jag vill emellertid framhålla, att jag för egen

del tillmäter jämförelser mellan kostnaderna för forstmästarkursen och fortsättningsskolan

föga betydelse, enär nämnda kurser till huvudsaklig del icke

kunna tillgodose samma behov av skogligt utbildad arbetskraft och deras

utbildningsresultat därför ej äro jämförbara.

Vad angår de studerandes egna kostnader för utbildningen må nämnas,

att av i detta hänseende företagna utredningar framgår, att kostnaderna för

den vid skogshögskolan och dess förberedande kurs för elever från landsorten

meddelade utbildningen under de sista åren torde ha uppgått till något

över 9,000 kronor för jägmästare under det att kostnaderna för forstmästarnas

utbildning hållit sig vid 5,000 å 5,500 kronor. Motsvarande kostnader

för den i P. M. föreslagna utbildningen till jägmästare torde kunna beräknas

till cirka 8,500 kronor. En jämförelse med uppgifter ur den år 1931 företagna

socialekonomiska studentutredningen, som publicerats i betänkande

med undersökningar och förslag i anledning av tillströmningen till de intellektuella

yrkena (stat. off. utr. 1935: 52), utvisar bland annat, att för ingen

yrkesutbildning vid svensk fackhögskola eller vid annan högskola eller universitet

(medicine licentiat, filosofie magister, juris och teologie kandidat)

redovisas en lägre utbildningskostnad för studerande, som ej bo i hemmet,

än den för skoghögskolan beräknade. Jag bortser härvid från handelshögskolorna,

där utbildningstiden i regel är avsevärt kortare än vid skogshögskolan.

Skogshögskolan skall tjäna det tredubbla syftet att utbilda skogsmän, skickade

att självständigt handhava skogsförvaltning eller fullgöra därmed jämställda

uppgifter, att meddela en högre vetenskaplig utbildning samt att, i

främsta rummet genom sina professorer och docenter, befordra och förkovra

den svenska skogsvetenskapen. Utbildningen av biträden vid skogsförvaltningar,

vilken hittills ankommit på skogshögskolan, synes mig däremot icke

utgöra en uppgift för en högskola. Frågan om sådan utbildning kommer jag

att närmare behandla i det följande under avdelningen B II. Jag vill dock redan

här framhålla, att behovet av tjänstemän i biträdande ställning vid

skogsförvaltningar till huvudsaklig del bör kunna fyllas av yngre skogsmän

med högre utbildning, som genom sådan tjänstgöring förskaffa sig den nödvändiga

rutinen och erfarenheten i arbetet.

Såvitt av inkomna yttranden framgår synes full enighet råda om nu angivna

riktlinjer för skogshögskolans verksamhet. Vad åter angår sättet för

förvaltarutbildningens anordnande ha skilda meningar kommit till uttryck.

Frågan gäller här närmast, huruvida yrkesutbildningen skall koncentreras

på en gemensam linje eller örn en högre och en lägre förvaltarexamen skall

anordnas, antingen genom bibehållande i huvudsak av den nuvarande organisationen

med två parallella studielinjer eller, på sätt av en reservant

inom lärarrådet ifrågasatts, genom anordnande av en högre examen som en

påbyggnad eller fortsatt utbildning på den lägre.

I intet av de yttranden, som avgivits i detta sammanhang, har jag funnit

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

den uppfattningen hävdad, att en praktiskt lagd förvaltarutbildning, som

bygger på studentexamenskompetens åtminstone i de för yrket mera betydelsefulla

ämnena, och vars utbildningsnivå ungefärligen motsvarar den nuvarande

jägmästarkursen, skulle vara för omfattande eller vidlyftig för de uppgifter,

som möta skogsmän i ledarställning inom skogsstatens, skogsvårdsstyrelsernas

och sliftsnämndernas verksamhetsområden eller i därmed jämställda

befattningar i allmän tjänst. Däremot har av förespråkarna för den lägre förvaltningslinjen

gjorts gällande, att det enskilda skogsbruket, särskilt det medelstora

och mindre, skulle vara betjänt av en kortare utbildningslinje, som

byggde pa en lägre, allmän skolbildning, exempelvis realexamen, och en mera

omfattande praktisk verksamhet, och som kunde ställa billigare arbetskraft

till förfogande för förvaltningsgöromålen.

Vid tillkomsten ar 1892 av skogsinstitutets lägre kurs — sedermera forstmästarkursen

vid skogshögskolan — framhölls, att kursen avsåg utbildning

av privata skogsförvaltare, vilka för sin verksamhet i enskild tjänst ej vore

i behov av så omfattande förkunskaper och så mångsidig utbildning som

staten med rätta krävde av sina skogstjänstemän. Det svenska skogsbruket

'' eJ minst det enskilda — har sedan dess genomgått en snabb utveckling,

som är alltför väl känd för att här behöva närmare beröras. I nära samband

och under växelverkan med skogsbrukets successiva framåtskridande har

skogsundervisningen undan för undan förbättrats. Den sista mera betydande

reform, som genomförts på området, avsåg omläggning och utökning år

1921 1922 av forstmästarkursens undervisningsplan, varigenom kursen kom
mit

att i åtskilliga avseenden närma sig jägmästarkursen. Numera kan en

allmän nivåskillnad med avseende på kvalifikationerna för förvaltare inom

allmänt och enskilt skogsbruk icke vara berättigad med hänsyn till de arbetsuppgifter,

som möta tjänstemännen. I stort sett torde de förvaltartjänster

inom det enskilda skogsbruket, som i fråga örn ansvar och betydelse äro

jämförbara med revirförvaltare, länsjägmästare och likartade tjänster, ställa

samma krav på innehavarnas utbildning som sistnämnda befattningar. Att

många forstmästare med goda personliga egenskaper och förmåga till utveckling

förtjänstfullt handhaft sådana uppdrag och även nått högre chefsposter

kan vid sådant förhållande icke motivera uppehållandet av ett särskilt

utbildningsplan för de mera krävande förvaltartjänsterna inom det enskilda

skogsbruket.

Gäller det att avgöra i vad mån det enskilda skogsbruket för rekrytering

av mindre krävande förvaltarsysslor med fördel kan utnyttja lägre utbildad

arbetskraft, ge de utredningar, som här framlagts, knappast några hållpunkter.

Av statistik över forstmästarnas anställningsförhållanden, som tillhandahållits

av styrelsen för skogshögskolan och svenska forstmästarförbundet,

kan emellertid utläsas, att de tjänster av nu ifrågavarande slag, som

för närvarande innehavas av forstmästare, äro så fåtaliga, att det icke kan

vara försvarligt att för rekrytering av dessa befattningar uppehålla en särskild

utbildningslinje vare sig inom eller utom skogshögskolan. Än mindre

lärer det kunna ifrågakomma att, såsom av en reservant inom lärarrådet före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

27

slagits, anpassa all högskolans utbildningsverksamhet till det lägre skolplan,

som nämnda studiegrupp skulle representera, enär undervisningens ändamålsenliga

bedrivande i hög grad skulle bliva lidande därpå. Vid behandling

i det följande av den lägre skogsundervisningen kommer jag att ingå på

lämpligheten av att till det mindre skogsbrukets förfogande ställa arbetskraft,

som på skogsskolans utbildningsnivå bibringats en viss förvaltningsteknisk

skolning.

Från flera håll, bland annat av reservanter inom skogshögskolans lärarråd

och styrelse, har med styrka framhållits betydelsen av att de, som avlagt realexamen,

kunna erhålla en för deras kunskaper avpassad, skoglig utbildning.

Denna synpunkt torde vara värd beaktande så tillvida, att, sedan behovet av

skogsmän med önskade kvalifikationer bedömts och utbildningsnivån därav

bestämts, man bör söka underlätta tilloppet till utbildningslinjen över alla de

avslutande skolplan, som kunna tänkas lämna värdefulla tillskott till elevmaterialet.

Det synes mig därför i främsta rummet angeläget att bereda möjligheter

för duktiga ynglingar, som sedan barndomen haft kontakt med skog

och skogsarbeten och sedermera med folkskola såsom enda underbyggnad

genomgått skogsskola, att efter fortsatta allmänna skolstudier vinna inträde

vid skogshögskolan. Även för dem, som avlagt realexamen, samt visa håg

för skogsyrket och fallenhet för sådan praktisk verksamhet och sådana studier,

som föra till examen vid skogshögskolan, bör vägen såvitt möjligt jämnas.

De åtgärder, vilka i dylikt syfte kunna övervägas, behandlas i en följande

avdelning.

På nu anförda grunder vill jag förorda, att yrkesutbildningen vid skogshögskolan

koncentreras till en linje, avsedd för utbildning av förvaltare eller

därmed jämställda tjänstemän inom skogsbruket. Riktlinjerna för den nya

kursens anordnande kommer jag att behandla i en följande avdelning (A

IV: 2 a). Längre fram övergår jag till ordningen för de skogsvetenskapliga

studierna vid skogshögskolan (A IV: 3).

II. Behovet av högre utbildade skogsmän och antalet studerande

vid skogshögskolan.

I fråga örn behovet av högre utbildade skogsmän har lärarrådet vid skogshögskolan

gjort en beräkning, varav framgår, att det långfristiga behovet av

nyutexaminerade ersättare skulle utgöra 21 per år. Lärarrådet har vidare

genom verkställda utredningar samt förfrågningar hos skogsvårdsstyrelserna

m. fl. kommit till den uppfattningen, att åtminstone inga större förändringar

i det nuvarande personalbeståndets numerär och sammansättning

inom nu överskådlig tid äro att förvänta, d. v. s. att ett organisatoriskt jämviktsläge

nu har uppnåtts efter gångna tiders mycket hastiga utveckling. Lärarrådet

drar härav den slutsatsen, att skogshögskolans främsta uppgift hädanefter

blir att utbilda ett behövligt antal väl rustade ersättare för redan

nu befintlig personal.

Utredning genom

8kogshögskolans

styrelse.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Tillägges 10 å 15 procent för viss avgång till annan verksamhet, fortsätter

lärarrådet, leda här gjorda överväganden till slutsatsen, att de närmaste

decenniernas utexaminerade årskurser av civiljägmästare eller forstmästare

sammanlagt torde böra innehålla 20 å 25 elever. På grund av abnormt liten

avgång samt nu föreliggande överskott på yngre personal kan dock antalet

under några av de närmaste åren sättas något lägre, men när vissa övertaliga

årsklasser (födelseår 1880—95) komma att avgå, kan tänkas att siffran

25 behöver något överskridas. Därest proportionerna mellan nu i aktiv

skogstjänst fastare anställda även för framtiden skola bibehållas, behöver

omkring en fjärdedel (5 å 6 pr år) utgöras av forstmästare och återstående

tre fjärdedelar av jägmästare. Från undervisningsteknisk synpunkt

kunna emellertid årskurser på omkring 20 å 25 elever anses utgöra ett eftersträvansvärt

optimum, och under gångna 30 år har också detta antal i genomsnitt

utexaminerats från enbart jägmästarkursen. Kursen i fråga kan

sålunda enligt lärarrådets mening anses fullt kapabel att ensam övertaga utbildningen

av hela det elevantal, som nyrekryteringen enligt den gjorda kalkylen

kan anses fordra.

Styrelsen för skogshögskolan har i det avgivna betänkandet utförligt behandlat

ifrågavarande spörsmål (kap. 6).

Styrelsen har bland annat påpekat, att jägmästarna tidigare föredrogo

den allmänna tjänsten framför den enskilda, där forstmästarna, som i regel

icke hade tillträde till allmän tjänst, under denna tid fingo ett slags monopol.

Av de 5 årsklasser jägmästare (102 man), som äro födda åren 1890

—94 ha endast 9 (8.7 %; 1.8 pr årsklass) gått i enskild skogstjänst, medan

83 (80.5 %) anställts i allmän tjänst. Ur åldersklasserna 1895—1904, vilka

utexaminerats sedan den hårda konkurrensen med statens skogliga verksamhet

upphört eller avsevärt minskats, lia emellertid de privata skogsföretagen

anställt jägmästare till ett antal av 53 (5.3 per årsklass) eller tredubbelt

mot under föregående period, varvid anställningen av forstmästare

i motsvarande grad nedgått. Huru den fasta anställningen i privat tjänst av

dessa båda kategoriers skogsmän mera i detalj utvecklat sig, framgår av

följande tablå, omfattande fastare anställda jägmästare och forstmästare i

enskilt skogsbruk o. d., födda år 1880 eller senare:

Födelseår: 1880—84 1885—89 1890-94 1895—99 1900—

Antal jägmästare............ 12 20 9 27 32

Antal forstmästare.......... 36 30 30 22 11

Summa 48 50 39 49 43

Siffrorna utvisa enligt vad styrelsen framhåller, en sammanlagd anställning

av i medeltal omkring 9 jägmästare eller forstmästare per årsklass, varvid

den starka ökningen av jägmästare, som utexaminerats efter år 1920 (födelseår

efter 1895), tydligt framträder.

Vidkommande det framtida behovet av högre skogsmän har styrelsen anfört

följande:

Söker man till ledning för organisationsfrågans bedömande analysera den

hittillsvarande efterfrågan på högre skolad arbetskraft, kan konstateras förekomsten

av dels ett permanent behov, vilket i regel tillgodoses genom fastare

anställning i allmän eller enskild tjänst, dels ock vissa tillfälliga behov, som

betingas av mera oförutsedda situationer av i regel ekonomisk innebörd.

Även kan urskiljas ett slags halvpermanent behov, som ofta är av säsongartad

karaktär och som visserligen tämligen regelbundet infinner sig, ehuru

merendels på olika tider för olika skogsägare. Till sistnämnda kategori höra

t. ex. kartläggning samt taxering av skogstillgångarna, som ofta pläga företagas

med 10- å 20-åriga intervaller.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

Såsom exempel på tillfälliga behov kan främst anföras den stora efterfrågan

på skogsmän, som förefanns under och strax etter världskriget, då den

rådande högkonjunkturen ingav förhoppningar örn möjligheten att i hög

grad intensifiera skogsbruket. Denna efterfrågan förstärktes också av den

tillfälliga verksamhet, som hedrevs av 1917 års bränslekommission.

Märkligt nog har den nuvarande lågkonjunkturen föranlett en liknande

behovsstegring, ehuru av helt andra orsaker och sammanhängande med de

rikliga anslag, vilka stat och kommuner ställt till förfogande för arbetslöshetens

bekämpande. I den mån dessa anslag användas till skogsdikningar

och andra skogsförbättringar i speciellt skogsvårdsstyrelsernas regi, har ett

stort antal skogsmän naturligt nog funnit sysselsättning vid planläggning och

ledning av dessa arbeten, men även på en del icke skogliga arbetsfält hava

ett flertal skogsmän engagerats — t. ex. som arbetsledare vid vägbyggen

o. dyl. under statens arbetslöshetskommissions ledning eller som ledare för

arbetsläger för ungdom m. m.

Av en händelse kom denna kristidsbetonade efterfrågan att till tiden sammanfalla

med en omorganisation av domänverket, föranledd av förändrad

lagstiftning angående skogar i lappmarken jämte ecklesiastika skogar och

häradsallmänningar, vilket medfört entledigande av äldre befattningshavare

och nyanställning av personal i yngre årsklasser. Då dessa omläggningar

dessutom erfordrat en del organisatoriska arbeten av delvis engångsnatur

samt medfört upptagande av en del arbeten, vilka i avvaktan på omorganisation

fått anstå, har efterfrågan speciellt på yngre jägmästare under 1934

års sommar överstigit tillgången, varför ett ej ringa antal forstmästare kommit

till användning å arbetsfält, för vilka jägmästare önskats. Samtidigt

hava åtskilliga från Kloten utexaminerade skogsmästare anlitats för uppdrag,

vilka tidigare brukat utföras av jägmästare eller forstmästare. Som

ett exempel på nu rådande efterfrågan å säsongarbetskraft må anföras, att

tillräckligt antal sökande icke anmält sig till assistentbefattningar under

skogshögskolans sommarövningar, trots att dessa platser ledigförklarats två

gånger. Upplysningsvis kan anföras, att enbart ändringarna i organisationen

samt statens åtgärder för arbetslöshetens bekämpande under sommaren

1934 berett en längre eller kortare tillfällig anställning åt ett 80-tal jägmästare

samt ett 50-tal forstmästare, motsvarande omkring 13 procent av kårens

sammanlagda numerär. Endast ett pär år tidigare eller vid utbrottet av den

sista ekonomiska krisen torde ungefär motsvarande antal högre utbildade

skogsmän samt ett långt större antal med lägre utbildning haft de allra största

svårigheter att finna en mot utbildningen svarande sysselsättning.

De anförda exemplen torde vara tillräckliga för att påvisa dels de ytterligt

starka variationerna i behovet av tillfällig arbetskraft, dels ock svårigheten

eller omöjligheten att genom ändrad utexaminering från högskolan

tillgodose ett dylikt varierande behov. Då utbildningen för högre personal

tager minst 4 å 5 år i anspråk, och då möjligheten att hastigt utöka elevantalet

i varje enskild kurs är begränsad av undervisningstekniska skäl, måste

en större ökning av personalbehovet ske successivt samt förutses åtminstone

ö å 8 år i förväg. Även örn ett sådant förutseende vore möjligt, löper

man risken att, pä sätt sorn skedde under högkonjunkturen i samband med

världskriget, misstaga sig beträffande den konstaterade efterfrågans permanenta

natur med konsekvens, att ett stort antal personer lockas in på en

bana, vilken under mera normala konjunkturer icke kan erbjuda lämpliga

försörjningsmöjligheter.

De hittills vunna erfarenheterna måste sålunda tala för, att den högre

skogsundervisningen varken kan eller bör organiseras för mötande av tillfälligt

inträffande maximibehov utan för det på längre sikt konstaterade permanenta

behovet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

Härvid bör dock tillbörlig hänsyn tagas till vad som här benämnts halvpermanent

behov, vilket i rätt stor utsträckning hittills fyllts på så sätt, att

de från högskolan nyutexaminerade under viss aspiranttid utfört en del löpande

arbeten med skogsindelningar och deltagande som underbefäl i avverkningar

och flottningar m. m., varvid de förvärvat praktisk erfarenhet

och meriterat sig för mera krävande anställningar av fastare natur.

Antalet fasta tjänster, som rekryteras från nu ifrågavarande yrkesutbildning,

anges i betänkandet sålunda (beträffande beräkningsgninden se betänkandet

sid. 78):

Jägm.

Forstm.

Summa

st.

procent

Domänverket .............................

232

232

23.2

Skogsundervisning och försöksväsende (Utanför domän-

verket) ..........................

17

2

19

1.9

Ecklesiastika skogar..............................

16

2

18

1.8

Div. allm. skogar och verk .........................

15

7

22

2.2

Skogsvårdsstyrelserna ...................

77

4

81

8.1

Enskilt skogsbruk inkl. flottning, skogsbrandsförsäkr.

och skogsägarföreningar m. m.......................

110

151

261

26.0

Summa fastare tjänster

467

166

633

63.2

Ytterligare finnas nu av högre utbildad aktiv personal1

191

CO

i-

369

36.8

Summa aktiva 658

1 Eläri ingå 15 st. våren 1934 nyutexaminerade jägmästare.

344

1,002

100.0

Av tablån framgår, anför styrelsen vidare, att antalet fastare tjänster inom

det egentliga skogsbruksområdet endast skulle uppgå till omkring 63

procent av nuvarande kårens totala numerär.

Söker man beräkna det årliga behovet av ersättare till i tablån redovisade

633 mera fasta tjänster, så visar åldersfördelningen, att de nuvarande tjänsteinnehavarna

icke nått fastare anställning förrän vid något över 30 års ålder.

Antages avgång ur tjänsten äga rum vid fyllda 63 levnadsår, erhålles en genomsnittlig

fastare tjänstetid av endast 32 år med en dessförinnan förlagd

aspiranttid på omkring 5 år. Härur erhålles den genomsnittliga normala

storleken av åldersklasserna mellan 31 och 63 år till 633:32 = 19.8, vilken

siffra på grund av påräknad dödlighet mellan utexaminering och uppnådd

medelålder bör höjas med omkring 11 procent, då en normal rekryteringssiffra

av 22 Per år erhålles. Fördelat enligt samma proportioner, som de nuvarande

tjänsteinnehavarna utvisa, skulle årsbehovet utgöra omkring 16 jägmästare

och 6 forstmästare.

Styrelsen påpekar vidare, att det under här gjorda antaganden låter sig

deduceras, att en normal personalstock bibehåller sin storlek, om årliga utexamineringen

utgör 3 procent av totalnumerären. Man kan därför omvänt

beräkna samma totalnumerär ur den normala rekryteringen till 22: 0.03 =

733 man, av vilka sålunda 100 stycken utgöras av de omkring fem årsklasser,

som enligt gjorda antaganden skulle befinna sig i aspirantåldrarna.

Av denna deducering framgår, att den erhållna rekryteringssiffran av 22

årligen är att betrakta som ett minimum, då den endast tager hänsyn till

det antal, som beräknas finna anställning som tjänstemän för administrativa

ändamål eller i skogsbruket. Då man emellertid kan antaga, att en viss

mindre del av de utexaminerade liksom hittills komma att övergå till andra

yrken eller till mera fri förvärvsverksamhet inom eller på sidan om skogs
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

31

bruket, måste utexamineringen i motsvarande grad överskrida den beräknade

minimisiffran. Höjes antalet till exempelvis 25 per år eller samma belopp,

som vid högskolans inrättande beräknades för endast jägmästarkursen, elier

som under sista decenniet från båda kurserna i medeltal faktiskt utexaminerats,

så skulle detta antal så småningom leda till uppkomsten av en aktiv

numerär på omkring 830 man, vilken siffra med 100 man överstiger det beräknade

antalet tjänsteinnehavare med tillhörande aspiranter, men understiger

den nuvarande numerären med omkring 170 man. Antages siffran 25

per år motsvara det normala och långfristiga rekryteringsbehovet, torde

vissa abnormiteter hos åldersfördelningen dock förorsaka, att variationer

kring detta medeltal ej kunna undvikas, varför den faktiska utexamineringen

torde komma att röra sig mellan de ungefärliga gränsvärdena 20 och 30

per år.

Svenska f or st mäst ar förbundet har anfört bland annat följande.

Styrelsen beräknar i betänkandet den behövliga nyrekryteringen av högre

utbildad skoglig personal till 25 per år för en numerär på sammanlagt 830.

Denna siffra torde utan tvekan kunna sägas vara allt för låg. Vid sin beräkning

över antalet befattningar för högre skogligt utbildade utelämnar

styrelsen den betydande faktor, som utgöres av de högre skogliga befattningar,

som ej innehavas av jägmästare och forstmästare, men som i framtiden

otvivelaktigt till en del lämpligen kunna besättas med högre skogligt utbildade.

Vidare tager styrelsen medvetet inga hänsyn till »tillfälliga behov».

Det var dock förefintligheten av en icke alltför knappt begränsad högre utbildad

skoglig personal, som möjliggjorde och möjliggör sådan personals

användning som förmän vid de senaste årens statliga åtgärder till arbetslöshetens

hävande. År 1934 inträffade brist på högre skogligt utbildade trots

tillvaron av över 1,000 jägmästare och forstmästare i aktiv ålder.

Enligt av styrelsen framlagda beräkningar erfordras för bibehållande av

kårens numerär en årlig nyrekrytering på 3 procent. För den nuvarande

högskoleutbildade skogsmannakårens del skulle detta innebära behovet av

en årlig tillströmning av 30 nyutexaminerade. Som 1934 års exempel utvisar,

tar denna beräkning ingalunda helt hänsyn till »tillfälliga behov» och,

vad viktigare är, därutöver tillkomma de utökade platsmöjligheter, som en

del högre skogliga befattningar, besatta av andra än högskoleutbildade, i

framtiden kunna erbjuda. En efter Schagers matrikel av år 1929 gjord förteckning

över direktörer, disponenter, skogschefer, skogsförvaltare, skogsinspektorer,

assistenter, flottnings- och tumningschefer, distriktschefer och inspektörer

för tumning och flottning, tjänstemän hos skogsförsäkringsföretag

och i föreningar samt konsulterande i skogsbyråer visar, att av nämnda befattningshavare,

som äro 617 till antalet, endast 218 eller något över en tredjedel

utgöras av jägmästare och forstmästare, därav 82 jägmästare och 136

forstmästare. Att ett ökat antal av dessa befattningar lämpligen kunna tillsättas

med jägmästare eller forstmästare är otvivelaktigt. Det sagda torde

klart och ovedersägligt visa, att den av styrelsen gjorda beräkningen av behovet

av högre skogligt utbildade är alltför låg. Förbundet vill som sin mening

uttala, att, om en begränsning befinnes lämplig, en årlig utexaminering

av 30—35 jägmästare och forstmästare torde utgöra ett minimum, vilket

även motsvarar de senaste 10—15 årens faktiska utexaminering från båda

högskolekurserna.

I förut omförmälda, av inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga

den 1 september 1935 avgivna betänkande med undersökningar och förslag

i anledning av tillströmningen till de intellektuella grkena har ersättningsbehovet

för jägmästare under de närmaste 5 å 10 åren beräknats till högst 11

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Departements
chefen.

personer per år eller till endast hälften av den avgång, som styrelsen för

skogshögskolan beräknat. Sakkunniga visa på den ojämna åldersfördelningen

och framhålla, att allt efter som förskjutning sker mot högre åldrar, ersättningsbehovet

kommer att stiga från det för närvarande omedelbart erforderliga

antalet av 11 per år till det av styrelsen beräknade antalet av omkring

det dubbla.

Vid den inom jordbruksdepartementet verkställda utredningen har ifrågavarande

spörsmål icke varit föremål för vidare behandling. I P. M. har

förutsatts, att rekryteringsbehovet för den närmaste framtiden kan beräknas

icke komma att årligen understiga 20 eller överstiga 30 personer.

Enligt en detaljerad utredning angående åldersfördelningen av de nu i allmän

och enskild tjänst anställda jägmästarna, vilken av förenämnda sakkunniga

åberopats, kommer ersättningsbehovet för jägmästare att, då utexaminering

från skogshögskolan enligt den nya ordningen kan ske för första

gången, uppgå till omkring 10 personer, för att sedermera under två decennier

stiga till omkring 15, vilket motsvarar en elevantagning av respektive 15

och 20 personer årligen. Härtill kommer ersättningsbehovet för forstmästare.

En elevantagning till den nya kursen vid skogshögskolan, som är avsedd att

direkt ersätta det successivt uppstående behovet av högre utbildad skogspersonal,

skulle sålunda redan under den första femårsperioden av den omorganiserade

högskolans verksamhet uppgå till omkring 20 personer per år. Vad

beträffar behovet på längre sikt av arbetskraft med ifrågavarande utbildning

synes man knappast kunna räkna med att det skall överskrida det antal,

som motsvarar en årlig elevantagning av 30 personer, även örn vissa anställningar,

som nu innehavas av personer utan högre skoglig bildning, skulle

besättas med sådana. III.

III. Förutbildning och inträdesfordringar till skogshögskolan.

1. Teoretiska förkunskaper.

I fråga om teoretiska förkunskaper för inträde vid skogshögskolan gäller

för närvarande

beträffande jägmästarkursen:

att sökande skall förete betyg om avlagd studentexamen å reala linjen

med minst vitsordet godkänd i ämnena tyska, matematik, biologi, fysik och

kemi såväl i muntlig prövning som i skriftlig prövning, där sådan förekommer,

eller ock betyg om godkänd fyllnadsprövning i nyss angivna ämnen i

enlighet med därom gällande bestämmelser, samt

beträffande forstmästarkursen:

att sökande skall förete antingen betyg om avlagd realexamen med minst

vitsordet godkänd i ämnena matematik, biologi, fysik och kemi, eller bevis

om härmed fullt jämförliga kunskaper, eller ock avgångsbetyg från någon

statens skogsskola med betyget berömlig i ämnena skogsskötsel, matematik

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

33

och naturlära eller från statens fortsättningsskola vid Kloten nied goda vitsord

i såväl fackämnena som de grundläggande ämnena, i vartdera fallet

jämte särskilt intyg av vederbörande skolföreståndare om sökandens synnerliga

lämplighet för fortsatt skogsmannautbildning ävensom intyg av lektor

vid allmänt läroverk eller examinator i realexamen, att sökanden äger

de kunskaper i modersmålet, matematik, biologi, fysik och kemi, som erfordras

för minst betyget godkänd i dessa ämnen i realexamen. Den sist

nämnda av de tre angivna vägarna till forstmästarkursen har anlitats i ett

enda fall av en sökande, som genomgått fortsättningsskolan. Med skogsskola

som enda fackliga skolunderbyggnad har ännu ingen vunnit inträde

vid forstmästarkursen.

Vad beträffar de teoretiska förkunskaperna för den nya kursen vid skogshögskolan

har i avgivna utredningar och yttranden anförts bland annat följande.

Lärarrådet har ansett, att studentexamen å reala linjen bör utgöra den nor- Utredning

mala grundval, varå den skogliga undervisningen skall uppbyggas. Härmed ge^jJ^s''

bör jämställas examen, avlagd å linje vid tekniskt gymnasium efter komplett styrelse.

tering av vissa i examen ej ingående ämnen. Den nu stadgade fordran på

godkänt vitsord i tyska bör med hänsyn till numera gällande regler för

ämnesval vid gymnasierna ersättas med krav på godkänt vitsord i tyska

eller engelska språken, dock att det andra språket skall ha medtagits till

näst högsta klassen. Lärarrådet har vidare uttalat, att i särskilda fall aven

andra vägar böra kunna leda till skogshögskolan^ nämligen i de fall, då° sökande

med lägre kompetens än studentexamen å reala linjen genom lång,

mycket väl vitsordad praktik styrkt sig äga särskilda personliga förutsättningar

för yrket. Av dylika sökande, som enligt lärarrådet icke skulle behöva

genomgå den förberedande kursen, synes böra krävas kunskaper, som

motsvara godkänt studentbetyg å reala linjen i matematik, biologi och

kemi samt den muntliga delen av fysiken. Lärarrådet har emellertid understrukit,

att lärarrådet bör erhålla vidsträckt befogenhet att fritt bedöma en

dylik aspirants såväl intyg om förkunskaper som lämplighet för vinnande

av direkt inträde vid högskolan.

Redan under föregående avdelning har angivits den ställning, som styrelsen

för skogshögskolan intagit till här förevarande spörsmål. Styrelsens

förslag i detta avseende innebär, att för inträde till skogshögskolan vitsord i

avgångsexamen från specialkursen vid Vilan skola anses likvärdiga med motsvarande

vitsord i studentexamen å reallinjen samt att specialkursens stadgar

ändras i sådan riktning, att kursen blir tillgänglig även för aspiranter till

skogshögskolan.

Av yttrandena över betänkandet inhämtas.

Domänstyrelsen har uttalat, att högskolestyrelsens förslag i fråga örn fordringar

för inträde vid skogshögskolan öppnar mycket vidgade möjligheter

för icke-studenter att vinna inträde. Styrelsen bär ej annan erinran i princip

mot högskolestyrelsens förslag i detta hänseende än att genomgång av den

förberedande kursen vid Garpenberg stiidse bör ingå bland villkoren lör inträde

vid skogshögskolan med hänsyn just till den utgallring av för skogsvrket

ej lämpliga aspiranter, som sker vid denna kurs. Domänstyrelsen tillstyrker,

att förslaget i övrigt lägges till grund för utformande av nya stadgar

för högskolan.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har framfört den uppfatt
Bihang

till riksdagens protokoll 10.16. 1 sami. Nr 136. 2

Yttranden

över högskolestyrelsens

betänkande.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

Inom

departementet

utarbetad

P. M.

ningen, att man måste ställa höga krav på utbildningen vid skogshögskolan,

vilket som regel förutsätter, att inträdessökande avlagt studentexamen, men

förordar dock, i likhet med högskolestyrelsen, att även icke-studenter må

på vissa villkor vinna inträde vid högskolan. Centralrådet har emellertid

funnit fortsättningsskolans inordnande som ett led i förutbildningen till skogshögskolan

mindre lyckligt. Centralrådet anser, att icke-studenter skola, oberoende

av den grundläggande skolutbildning de förskaffat sig, obligatoriskt

hava genomgått skogsskola för att kunna komma i fråga för vidare utbildning

vid högskolan. Likaså anser centralrådet, att samtliga aspiranter skola

genomgå den förberedande kursen vid Garpenberg. Endast härigenom får

man ett fast grepp på rekryteringen till högskolan. Genom villkoret om

skogsskola bör av kategorien icke-studenter de svagaste individerna och de

för yrket mindre viii lämpade på ett relativt tidigt stadium kunna utmönstras,

varjämte de, som med erforderliga vitsord för fortsatt högre utbildning

avlagt examen vid skogsskola, men ej nå fram till högskolan, kunna falla

tillbaka på sin skogvaktarkompetens. Med fordran på att alla, som inträda

vid högskolan, skola genomgå förberedande kursen vid Garpenberg,

beredes möjlighet för enhetligt bedömande och en efter enhetliga principer

företagen sovring av elevmaterialet, som enligt centralrådets mening

bör vara av stort värde.

Lärarrådet har i yttrande över betänkandet föreslagit, att den specialkurs

i matematik, som enligt förordningen den 21 december 1934 (nr 620) inrättats

vid läroverkens gymnasier, skall föreskrivas som villkor för inträde

vid skogshögskolan.

Under en föregående avdelning har Svenska trävaruexportföreningens ställningstagande

till nu förevarande fråga berörts. Utöver vad därvid återgivits

har föreningen uttalat följande. För en konservativ uppfattning är naturligt,

att högskoleundervisningen bygges på studentexamen. Enligt föreningens

mening har likväl denna examens allmänna pensum länge varit överbelastat

och dessutom föga tidsenligt för dem, som vilja ägna sig åt praktisk verksamhet.

I en tid, då trängseln kring utkomstmöjligheterna för de unga blivit

allt mera förtätad, synes man böra kraftigt inrikta sig på att icke onödigt

försvåra dessa möjligheter. Med stöd av erfarenhetens vittnesbörd torde man

kunna utgå från att icke blott praktiskt dugliga utan även teoretiskt skickliga

skogsmän skola kunna utbildas på grundvalen av realexamen. Vid sidan av

studentexamen torde alltså realexamen med det tilläggsmått av kunskaper,

som må finnas oavvisligt, böra anses räcka för vinnande av inträde i den

fackskola, som skogshögskolan torde hava till uppgift att i främsta rummet

vara, och eventuellt erforderlig komplettering torde böra få inhämtas, där

så bäst för den enskilde kan åstadkommas.

Svenska skogsmästarförbundet har beträffande utbildningen vid nämnda

specialkurs framhållit, att då avsevärda garantier för lämplighet redan vid

inträdet till specialkursen erhållits för dem, som genomgått fortsättningsskolan,

det syntes vara med rättvisa och billighet överensstämmande, örn det i

skogshögskolans stadgar jämväl intoges bestämmelser örn, att en viss del av

antalet platser vid förberedande kursen i första hand förbehölles sökande

utan studentexamen och finge besättas med studenter endast i det fall, att

tillräckligt antal sökande utan studentexamen ej anmälde sig. I

I den inom jordbruksdepartementet utarbetade P. M. anföres följande.

Fordringarna på teoretiska förkunskaper hos de studerande vid skogshögskolan

måste ställas jämförelsevis höga. Uppenbarligen måste av dylik studerande

fordras, att han har tillfredsställande förmåga, att behandla modersmålet,

han bör vidare kunna tillgodogöra sig facklitteratur på främmande

språk och äga sådana kunskaper, att han kan följa undervisningen vid skogs
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

35

högskolan utan alltför vittgående kompletteringar. Med undantag för botanik

kommer sålunda ingen som helst propedeutisk undervisning att meddelas

vid skogshögskolan, varigenom studietiden därstädes nära nog i sin

helhet kan ägnas åt högskolans egentliga undervisningsändamål. Slutligen

torde få anses önskvärt, att den studerande är i den utsträckning, som av

ålder fordrats för administrativ verksamhet, orienterad i allmän-kulturellt

avseende.

I likhet med vad gäller för lantbrukshögskolan synes alltså beträffande

de teoretiska förkunskaperna böra såsom norm ehuru ej som villkor uppställas

studentexamen. Sålunda böra fordras kunskaper beträffande modersmålet,

tyska eller engelska, biologi med hälsolära, matematik, fysik och kemi

motsvarande minst betyget godkänd i studentexamen, varav i fråga om

de tre sistnämnda å reallinjen. I ämnet matematik synes emellertid även

böra krävas, att den specialkurs inhämtas, varom beslutats enligt kungörelsen

den 21 december 1934 (nr 626) angående ändrad lydelse i vissa delar av

förnyade stadgan för rikets allmänna läroverk. Därjämte skall i det av nyssnämnda

främmande språk, vari betyg över studentkunskaper icke företes,

fordras kunskaper, motsvarande fordringarna för flyttning till det fyraåriga

gymnasiets näst högsta ring.

Beträffande frågan, i vilken ordning vederbörande skola ha att styrka

sina teoretiska förkunskaper, synes böra gälla, att detta i vanliga fall bör

ske genom företeende antingen av betyg örn avlagd studentexamen jämte

flyttningsbetyg till gymnasiets näst högsta ring, eller av betyg örn avlagd

teknisk studentexamen å tekniskt-ekonomiska linjen jämte intyg om kunskaper

motsvarande minst betyget godkänd i studentexamen i ämnet biologi

med hälsolära eller av avgångsbetyg från den till folkhögskolan Vilan

förlagda specialkursen för lantbruksstuderande. Med betyg i examen från

sistnämnda kurs synes böra likställas betyg, som erhållits vid i laga ordning

företagen fyllnadsprövning till dylik examen.

Det synes icke uteslutet, att personer i särskilda fall kunna hava i annan

ordning, än nu nämnts, förskaffat sig tillräckliga förkunskaper för inträde

vid skogshögskolan. Högskolans styrelse synes därför böra äga rätt att medgiva

inträde utan hinder av att vederbörande icke avlagt studentexamen

eller avgångsexamen från specialkurs. För närvarande torde det emellertid

bereda stora svårigheter för sådana personer att styrka sin kompetens på

sätt, som kan av styrelsen godtagas. På grund härav synes, i samband med

utarbetande av stadgar för skogshögskolan, böra närmare undersökas, huruvida

icke genom ändring av gällande stadgar för rikets allmänna läroverk

möjligheter kunna beredas den, som avlagt realexamen men ej studentexamen,

att i vanlig ordning undergå fyllnadsprövning till sistnämnda examen

i ämnena modersmålet, tyska, engelska, biologi med hälsolära, matematik,

fysik och kemi.

Av vederbörande skolmyndigheter bar förklarats hinder icke möta för

aspiranter till skogshögskolan att vinna inträde vid den till folkhögskolan

Vilan förlagda specialkursen för lantbruksstuderande. Förefintligheten av

denna kurs torde få anses i avsevärd mån underlätta möjligheterna för icke

studenter att nå fram till studierna vid skogshögskolan.

Undervisningsavgiften vid specialkursen utgör sålunda endast 150 kronor

för läsår, varjämte obemedlad elev kan befrias från avgift, medan mindre

bemedlad kan erhålla nedsättning. Vidare stå på vissa villkor stipendier av

statsmedel till förfogande för obemedlade och mindre bemedlade elever och

utgå dessa, alltefter bebovsgraden, med respektive 35, 20 och 15 kronor

för månad av läsår.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

Emellertid måste vissa villkor uppställas för skogsstuderandes inträde vid

kursen.

Enligt för kursen gällande reglemente hava för lantbruksstuderande följande

inträdesvillkor föreskrivits:

1) att hava fyllt 19 år;

2) att hava genomgått och erhållit avgångsbetyg från

a) antingen statsunderstödd lantmannaskolas huvudkurs eller längre

kurs;

b) eller kurs vid av staten upprättad eller understödd lantbruksskola;

3) att dels i nämnda avgångsbetyg hava erhållit minst betyget med beröm

godkänd i jordbrukslära och husdjurslära, dels ock kunna förete intyg från

föreståndaren för den skola, som utfärdat avgångsbetyget, om lämpligheten

för fortsatta lanthruksstudier; samt

4) att

a) antingen hava genomgått andra årskurs vid statsunderstödd folkhögskolas

huvudkurs samt kunna förete

dels av nämnda skolas föreståndare i samråd med dess lärarråd lämnat

vitsord örn att hava i sagda årskurs åtnjutit och med nit och intresse deltagit

i undervisningen i modersmålet och dess litteratur, historia, samhällskunskap,

matematik, biologi och fysik samt engelska eller tyska,

dels ock, på sätt specialkursens rektor efter lärarrådets hörande bestämmer,

intyg om kunskaper i svenska språkets grammatik

b) eller hava avlagt realexamen

c) eller kunna förete sådant vitsord om kunskaper, jämförliga med dem

sistnämnda examen avser att bibringa, som godkännes av specialkursens rektor

efter lärarrådets hörande.

Därest skogsstuderande skola beredas tillträde till kursen, synes detta

endast behöva föranleda ändringar i de under punkterna 2) och 3) uppställda

antagningsvillkoren.

För skogsstuderande bör sålunda i stället för kurs vid lantmannaskola eller

lantbruksskola krävas att hava genomgått och erhållit avgångsbetyg från

någon statens eller därmed jämförlig skogsskola samt att i nämnda avgångsbetyg

hava erhållit i svenska språket och matematik minst betyget med beröm

godkänd samt i de skogliga fackämnena skogs- och fältmätning, skogsskötsel,

skogsuppskattning, skogsindelning samt skogsteknologi med byggnads-

och dikningslära genomsnittligt i såväl teoretiska kunskaper som praktiska

arbeten minst betyget med nöje godkänd. Vidare synes böra stadgas

som inträdesvillkor för specialkursen, att sökande skall förete intyg från föreståndaren

för den skogsskola, som utfärdat avgångsbetyget, att han är synnerligen

lämplig för vinnande av högre skoglig utbildning.

Beträffande reglementets bestämmelser i övrigt för specialkursen synes,

för tillgodoseende av de skogsstuderandes intresse, ändring påkallad i fråga

om tiden för lärokursen, som för närvarande omfattar två läsår, vardera under

tiden 1 november—31 augusti nästföljande år.

De studerande, som över skogsskola söka vinna inträde vid skogshögskolan,

tillhöra med avseende å sina teoretiska förkunskaper två huvudgrupper

nämligen dels elever, som avlagt realexamen, dels elever, vilkas allmänna skolunderbyggnad

inskränker sig till folkskola, eventuellt kompletterad med kurs

vid folkhögskola eller lantmannaskola. Beträffande båda grupperna gäller,

såsom av det följande framgår, att de studerande redan vid avslutandet av

skogsskolans kurs äga sådant mått av praktiska färdigheter, att ytterligare

praktik ej är erforderlig för inträde vid skogshögskolans förberedande kurs.

I syfte att undvika en onödig försening av den under alla förhållanden mycket

omfattande utbildningstiden för ifrågavarande studerande, böra kurserna

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

37

vid de särskilda utbildningsanstalterna om möjligt jämkas på sådant sätt, att

något så när bekväm anslutning kan vinnas såväl från skogsskolan (avslutning

30 september) till specialkursen vid Vilan (början 1 november) som

från sistnämnda kurs (avslutning 31 augusti) till skogshögskolans förberedande

kurs (början 10 juli). Att den tvååriga specialkursen avslutas till

början av juli månad är av största betydelse för båda de nämnda grupperna

av studerande. Däremot är det i regel endast de studerande, som avlagt

realexamen, vilka hava intresse av att specialkursen ej tager sin början

före den 30 september, då skogsskolans kurs avslutas. Övriga studerande

hava nämligen i regel att genomgå en andra årskurs vid folkhögskola, innan

de äro behöriga att vinna inträde vid specialkursen.

Av gjorda överväganden framgår, att läroåret för skogshögskolans förberedande

kurs ej lämpligen kan framflyttas, och en förskjutning av läroåret

vid skogsskolorna synes ej heller kunna ifrågasättas med hänsyn till de särskilda

skäl, vilka föranlett dess framflyttande innevarande år en halv månad

(värnpliktstjänstgöring). Man torde därför vara nödsakad överväga, huruvida

icke en omläggning av specialkursens läsår kan genomföras.

Innan förutsättningarna för en dylik lösning av frågan upptagas till behandling,

må här framhållas, att man för närvarande icke torde kunna ifrågasätta

att inrätta en särskild specialkurs för skogsstuderande, varigenom de

nu påtalade olägenheterna eljest kunnat undvikas. Antalet studerande vid

lantbrukshögskolan är för närvarande fastställt till högst 25, och vid skogshögskolan

beräknas samma antal studerande årligen komma att antagas. Vid

sådant förhållande torde de studerande vid båda högskolorna, som före inträdet

genomgå specialkursen, icke kunna bliva flera än högst c:a 25, vilket

antal kan, om än med någon svårighet, emottagas av den nuvarande specialkursen

vid Vilan.

Specialkursen, vars plan och villkor för undervisningen tillrättalagts för

fortsatt utbildning vid en praktisk högskola, synes såvitt möjligt icke böra

emottaga andra elever än sådana, som kunna väntas vinna inträde vid någon

av de båda högskolorna. I första hand inställer sig då spörsmålet örn sådan

kontroll av elevantagningen till kursen, att utbildningen endast hålles tillgänglig

för dem, som med hänsyn till personliga förutsättningar och tillströmningen

till de båda högskolorna ha stora utsikter att bliva antagna till studerande

vid någon av dessa. Erfarenheterna från kursens hittillsvarande

verksamhet lära ha givit vid handen, att de fordringar på kvalificerade betyg

från lantmanna- eller lantbruksskola, som nu gälla för inträde, jämte övriga

inträdesfordringar för kursen icke äro en pålitlig regulator i detta avseende.

Någon förbättring härvidlag torde icke heller vara att vänta med hänsyn

till det stora antalet skolor av skilda slag, från vilka betygen härröra. På

grund härav har fråga uppstått örn inläggande i specialkursen av en kortare,

förberedande kurs med karaktär av provkurs, vid vars slut de elever, som

icke äga förutsättningar för fortsatt utbildning avskiljas. Ett sådant urval

bland de sökande till högskolorna på detta tidiga stadium torde vara av stort

värde icke'' endast ur de synpunkter, som förut anförts, utan även med hänsyn

till undervisningens bedrivande vid specialkursen.

Därest nu den förberedande kursen anordnas före det första läsåret vid

specialkursen, kan undervisningen under andra läsåret avslutas i juni månad.

Därigenom tillgodoses de skogsstuderandes intresse av en god anslutning

till skogshögskolan. För dem, som över lantmanna- eller lanlbruksskola silka

inträde vid lantbrukshögskolan, kan den ifrågasatta anordningen betyda en

försämring såtillvida, att det tillfälle lill ett halvt års praktik mellan folkhögskolans

andra årskurs och specialkursen, som nu förefinnes, ersättes med

möjligheten att erhålla praktik under ej fullt 5 månader mellan specialkursen

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

YHanden

över P. M.

och lantbrukshögskolan, vari vårpraktik ej kan ingå. Det synes emellertid föga

sannolikt, att detta kan medföra några svårare olägenheter för studerande,

som förut under många år deltagit i praktiskt jordbruksarbete.

Det har tidigare gjorts gällande, att en förlängning av specialkursen vore

erforderlig. Den förberedande kursen kan lämpligen anordnas på sådant

sätt, att en dylik förlängning vinnes utan annan tidsförlust för de lantbruksstuderande,

som ej avlagt realexamen och ej heller genomgått folkhögskolas

andra årskurs, än den nyss omnämnda minskningen av praktiktiden. På

samma gång uppstår möjligheten att avkorta kursen något för de elever, som

med kvalificerade betyg avlagt realexamen, genom att befria dessa från deltagande

i den förberedande kursen. Lämpligen bör härför fordras att hava

vid avlagd realexamen i originalbetyg förvärvat minst med beröm godkänd

i modersmålet, matematik och ett främmande språk. För de skogsstuderande

är nämnda förhållande av stor betydelse, enär de, som avlagt realexamen,

endast därigenom kunna — såsom motsvarande grupp bland de lantbruksstuderande

— kompenseras för sina föregående, längre skolstudier

genom ett års tidsvinst vid den fortsatta utbildningen.

En allmän vinst av en på nämnda sätt utvidgad undervisning vid specialkursen

synes vara, att de folkskolebildades möjligheter att göra sig gällande

i konkurrensen med dem, som avlagt kvalificerad realexamen, därigenom

ökas.

Av angivna skäl föreslås, att specialkursen vid Vilan omlägges på följande

sätt. Eli förberedande kurs anordnas nied början 1 maj, då folkhögskolornas

andra årskurs nyss avslutats, och nied avslutning den 31 augusti. Ansökan

om inträde till kursen skall av alla, som önska åtnjuta undervisning vid specialkursen,

ingivas till styrelsen för kursen före viss dag i april månad, därvid

sökande, som enligt vad förut sagts kan erhålla befrielse från förberedande

kursen, skall i ansökan angiva, huruvida han önskar sådan befrielse.

Därest han vid ansökningstillfället är lärjunge vid lantbruks- eller lantmannaskola

eller vid skogsskola, må han före bestämd dag i oktober månad

komplettera sin ansökan med avgångsbetyg från dylik skola. Styrelsen för

kursen antager elever till förberedande kursen till så stort antal, att efter

verkställt urval vid förberedande kursens slut de kvarvarande från nämnda

kurs jämte de sökande, som inneha kvalificerad realexamen, tillsammans

bilda en första årsklass av lämplig storlek. Det första läsåret omfattar lika

med nu tiden 1 november t. o. m. 31 augusti följande år. Andra läsåret tar

sin början 1 november, vilket heller icke innebär någon förändring av den

nuvarande ordningen, men avslutas förslagsvis den 10 juni nästföljande år.

Specialkursen, sorn nu har en längd av 20 månader, kommer i sådant fall att

omfatta: med förberedande kurs 21 månader 10 dagar och utan förberedande

kurs 17 månader 10 dagar.

Över utredningsmännens förslag i förevarande delar ha följande yttranden

avgivits.

Domänstyrelsen, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund, lärarrådet

vid skogshögskolan samt jägmåstarföreningarna lia tillstyrkt förslaget.

Styrelsen för skogshögskolan har uttalat, att tillvaron av endast en väg från

skogsskola till skogshögskolan förenklar saken för dem, som utan studentexamen

vilja söka inträde vid högskolan. Styrelsen anser emellertid, att de

i dess betänkande framlagda skälen för anordnande av tre alternativa utbildningslinjer

för icke-studenter äro så bärande, att vid utformande av detaljföreskrifter

i denna del styrelsens förslag borde kunna vinna beaktande.

Lärarrådet vid specialkursen för lantbruksstuderande vid Vilans folkhögskola

har framhållit bland annat, att anordnandet av förberedande kurs till

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136■

39

specialkursen skulle medföra fördelar särskilt med hänsyn till att ett urval

bland eleverna kunde ske redan elter 4 månader samt att kurstiden bleve

förlängd för vissa elever. Lärarrådet bar dock gjort gällande, att även inläsning

av den nuvarande lärokursen bör i viss omfattning börja under den

förberedande kursen främst i ämnena matematik, fysik, kemi och biologi.

Det blir därför nödvändigt, att i flertalet fall låta även personer med realexamen

genomgå den förberedande kursen. Emellertid kunna studerande,

som avlagt realexamen med sådana kvalificerade betyg, som i P. M. föreslagits,

intagas i första årsklassen efter godkänd tentamen i samband med förberedande

kursens avslutning, vilken tentamen även bör omfatta de delar

av gymnasiets lärokurs, som enligt blivande undervisningsplan skall läsas

under den förberedande kursen. Lärarrådet bär tillstyrkt den i P. M. föreslagna

omorganisationen med följande ändringar:

1. För inträde i specialkursens första årskurs bör normalt fordras flyttning

från den förberedande kursen. Sökande, som avlagt realexamen med

vitsordet med beröm godkänd i originalbetyget i modersmålet, matematik och

ett främmande språk, må dock efter prövning kunna antagas till elev i första

årsklassen utan att lia genomgått den förberedande kursen.

2. Tiden för avgångsexamen från specialkursen framflyttas från den 10

juni till den 20 juni.

Styrelsen för specialkursen, som i yttrande över betänkandet angående

omorganisation av den högre skogsundervisningen tidigare tillstyrkt förslaget,

att specialkursen skulle göras tillgänglig för aspiranter till skogshögskolan

och att godkänd avgångsexamen från denna kurs finge medföra rätt

till inträde vid nämnda högskola, har på av lärarrådet angivna skäl tillstyrkt

de av lärarrådet föreslagna ändringarna.

Skolöverstyrelsen, som i yttrande över det av styrelsen för skogshögskolan

framlagda betänkandet i princip intet haft att erinra mot att specialkursen

vid Vilans folkhögskola anlitades även för skogsstuderande, har med anledning

av de i P. M. framlagda förslagen örn vidsträcktare möjligheter till särskild

prövning för studentexamen för dem, som avlagt realexamen, samt

beträffande omorganisation av nämnda specialkurs anfört i huvudsak följande.

I samband med omorganisationen av gymnastiska centralinstitutet medgavs

genom kungörelse den 22 juni 1934 (nr 354) rätt för dem, som avlagt

realexamen eller förvärvat s. k. normalskolekompetens, att undergå särskild

prövning enligt fordringarna för studentexamen i ämnena fysik, kemi och

biologi med hälsolära. De sakkunnigas förslag innebär, att denna rätt skulle

utsträckas så att möjlighet skulle öppnas att komplettera betygen i realexamen

efter fordringarna i studentexamen i samtliga realskolans kunskapsämnen

utom kristendomskunskap, franska, historia med samhällslära samt

geografi. Redan då det gällde att införa rätt lill dylik prövning allenast i

tre ämnen, uttalades inom överstyrelsen tvekan örn lämpligheten av den

ifrågasatta reformen. Då ännu ingen efterprövning enligt den nyssnämnda

kungörelsen ägt rum, har någon erfarenhet om bestämmelsens praktiska

verkningar icke kunnat vinnas. Överstyrelsen anser sig emellertid böra framhålla,

att i de ämnen, som kräva ett laborativt arbetssätt, särskilt fysik och

kemi, värdet av genom dylik efterprövning uppvisade kunskaper, vilka av

naturliga skäl i regel torde komma att inhämtas endast genom läroböcker,

torde bli ganska ringa. Den tvekan, som förefanns rörande lämpligheten att

medge ifrågavarande efterprövningsrätt i tre ämnen för att öppna vägen till

gymnastiska centralinstitutet för realskoliter, måste inför det nu föreliggande

förslaget alt utsträcka kompletteringsrälten till ytterligare fyra av realskolans

ämnen, göra sig starkare gällande. Det tordt'' ligga i sakens natur att en på

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 1.36''.

detta sätt förvärvad kompetens inte är jämförlig med en vanlig studentexamen,

där kunskaperna i ett flertal ämnen måste redovisas vid samma tillfälle.

Örn förslaget antages, torde man lia alt räkna med att krav komma att

resas på att även andra fackhögskolor skola göras tillgängliga för inträdessökande,

som endast avlagt en på ett eller annat sätt kompletterad realexamen.

Det torde svårligen kunna förebringas några mera vägande skäl för

att uppställa studentexamen som villkor för tillträde till övriga fackhögskolor,

vid vilka studentexamen för närvarande utgör villkor för inträde, då man

icke kräver denna examen av dem, som vid skogshögskolan skola utbildas

till jägmästare.

Det framlagda förslaget, som i själva verket innebär ett sönderbrytande

ay studentexamen, måste alltså sägas innebära så vittgående konsekvenser

på olika områden, att en mera allsidig utredning borde företagas, innan förslaget

genomföres. Då emellertid tiden ej medgivit för överstyrelsen att nu

verkställa någon dylik utredning och då principen redan är genomförd beträffande

gymnastiska centralinstitutet, anser sig överstyrelsen, som finner

det betydelsefullt, att möjlighet icke helt betages dem, som avslutat sina

egentliga skolstudier med realexamen, att vinna högre teoretisk utbildning

för skoglig verksamhet, icke under föreliggande förhållanden böra motsätta

sig förslaget.

Vad angår frågan örn den föreslagna omläggningen av specialkursen vid

Vilans folkhögskola har överstyrelsen, sedan överstyrelsens förut återgivna

yttrande över det av styrelsen för skogshögskolan avgivna betänkandet avlåtits,

ägnat arbetsresultatet vid specialkursen särskild uppmärksamhet och

därvid kommit till den uppfattningen, att kursen i sin nuvarande form väl

fyller den uppgift, för vilken kursen kommit till, nämligen att meddela personer,

som vuxit upp vid jordbruket, kunskaper för inträde vid lantbrukshögskolan

och mejeriinstitutets högre kurs. Överstyrelsen finner sålunda

med hänsyn härtill skäl icke för närvarande föreligga att påyrka en omläggning

eller förlängning av specialkursen. Den föreslagna omläggningen skulle

sålunda helt bli en följd av den nya uppgift, som kursen skulle övertaga.

Ur pedagogisk synpunkt utgör förlängningen en fördel, då den möjliggör

en mindre pressad arbetstakt. I ekonomiskt avseende kommer däremot omläggningen

att medföra en försämring, i det att såväl eleverna som staten

komma att få vidkännas ökade kostnader. För elever, som ha lång resväg,

kommer ökningen i resekostnader att bli betydande, då ett avbrott i kursen

på omkring 14 dagar göres vid midsommartiden och eleverna därför för genomgång

av den förberedande kursen skulle få bekosta fyra resor mellan

hemmet och kursorten. Man torde inte heller kunna bortse från den även

av de sakkunniga påpekade olägenhet, som ligger däri, att de studerande,

som över lantmanna- eller lantbruksskola och folkhögskolas andra årskurs

söka inträde vid lantbrukshögskolan, betagas möjligheten att erhålla vårpraktik

det år, då de börja i den förberedande kursen. Ytterligare en olägenhet

ligger däri, att under maj och förra delen av juni månad tre »klasser»

skulle komma att arbeta samtidigt vid specialkursen. Med hänsyn till

önskvärdheten att i den förberedande kursen, som skulle utgöra en provkurs,

anlita samma lärare som i de båda andra klasserna måste lärarna under

nämnda tid, då även avgångsexamen skall äga rum, åtaga sig en synnerligen

tung arbetsbörda.

Enligt reglementet för kursen må antalet elever i varje årsklass utgöra

högst 25. Erfarenheten har emellertid visat, att, åtminstone när det gäller

undervisning i matematik och naturvetenskapliga ämnen, elevantalet i varje

klass vid kursen icke bör överstiga 20. Elevantalet har under de sex år

kursen varit i verksamhet i medeltal uppgått till 17.2 i första och 12.4 i andra

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

41

årsklassen. Om man räknar med 20 elever per klass och samma tillströmning

av elever i fortsättningen, skulle sålunda för den nya kategorien av elever

endast 2 å 3 platser stå öppna; om man räknar med 25 elever i varje

klass skulle 7 å 8 nya elever kunna få utrymme. Det är sant, att avgångsprocenten

ur första årsklassen är rätt liög, och det är väl sannolikt, att denna

procent skulle bli mindre, om en förberedande kurs införes, men då det icke

torde finnas några hållpunkter för att bedöma, huru många aspiranter till

skogshögskolan som kunna tänkas välja denna utbildningsväg, synes det icke

för närvarande möjligt att med någon visshet avgöra, örn kursen kan anses

tillräcklig för även det nya ändamål, som nu är ifrågasatt. Utom för lantbrukshögskolan

och skogshögskolan har man även att räkna med att kursen

alltjämt skall lämna utbildning för inträde vid mejeriinstitutets högre

kurs; för närvarande lära tre elever i första årsklassen förbereda sig för

fortsatta studier vid detta institut.

Av dem, som under de fyra senaste åren vunnit inträde vid lantbrukshögskolan,

ha 8 per år eller drygt hälften kommit från specialkursen. Antalet

studerande vid högskolan är för närvarande fastställt till 25 men lär beräknas

bliva något högre i framtiden (30). Även om antalet av sådana studerande

vid lantbrukshögskolan och skogshögskolan, som genomgå specialkursen,

icke skulle bli större än 25, vilket synes överstyrelsen sannolikt, följer

dock icke därav, att den nuvarande kursen har tillräcklig kapacitet för

att fylla samtliga tre ändamål, för vilka den efter omläggningen skulle avses.

Även i framtiden nödgas man förutsätta en viss avgång under utbildningstiden;

dessutom torde kunna antagas, att 1—3 elever årligen komma att gå

till mejeriinstitutets högre kurs. Man torde därför näppeligen kunna räkna

med att kursen — utan anordnande av parallellundervisning i flertalet läroämnen

— kan förse de båda högskolorna tillsammans med mera än 15 (vid

en intagning i första årsklassen av 20) och högst 20 inträdessökande. För

att icke alltför många platser vid kursen skola berövas de lantbruksstuderande,

torde det alltså böra föreskrivas, att en viss del av platserna, exempelvis

två tredjedelar, skola förbehållas den kategori studerande, för vilken

kursen ursprungligen inrättats.

Såsom nämnts har en undersökning givit vid handen, att specialkursen i

sin nuvarande omfattning och organisation väl motsvarar det ändamål, för

vilket den tillkommit. Då den föreslagna omläggningen, enligt vad förut visats,

är förenad med åtskilliga olägenheter, och då det synes ovisst, huruvida

icke den nya organisationen utan en dubblering av åtminstone första årsklassen

skall få alltför ringa kapacitet, hyser överstyrelsen stor tvekan, om

det kan vara välbetänkt att redan nu ombilda specialkursen för ett ändamål,

som ligger utanför dess egentliga syfte.

överstyrelsen har vidare påpekat möjligheten att anordna en särskild specialkurs

för de skogsstuderande, exempelvis vid något folkskoleseminarium,

överstyrelsen vill emellertid icke bestrida, att även den lösning, som föreslagits

av de sakkunniga, är möjlig, och vill därför, särskilt med hänsyn till

att specialkursens styrelse och lärarråd i huvudsak tillstyrkt omläggningen,

icke motsätta sig den föreslagna omorganisationen av kursen. Dock anser

sig överstyrelsen därvid böra framhålla följande önskemål.

Den förberedande kursen, som bör fortgå utan något liingre avbrott,

synes kunna inskränkas till 31/2 månader. Undervisningsplanen för den

förberedande kursen bör läggas så, att arbetet koncentreras till realskolans

kurser och därutöver omfattar en del av gymnasiets kurs endast i tre ämnen,

liimpligast matematik, fysik och ett främmande språk, nämligen det,

som vederbörande elev ämnar välja till huvudspråk i kursen.

Studerande med pä föreslaget sidi kvalificerade realexamensbetyg böra

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

kunna vinna inträde i specialkursen utan genomgång av den förberedande

kursen genom prövning i matematik och fysik samt tyska eller engelska.

Dylik prövning bör dock enligt överstyrelsens bestämda mening icke ske

året före kursens början utan bör — bland annat för att möjliggöra en rättvis

jämförelse mellan de båda kategorierna av aspiranter till kursen — försiggå

i samband med avslutningen av den förberedande kursen. Örn denna kurs

förlägges så, att den avslutas omkring mitten av augusti, torde de elever

vid skogsskolorna, som önska pröva, utan större svårighet kunna beredas

behövlig ledighet från arbetet vid skogsskolorna, som avslutas först den 30

september.

Beträffande kostnaderna för omorganisationen av kursen har styrelsen

för kursen beräknat, att den för de särskilda kostnader, som bli förknippade

med kursens förlängning, bör dels få upptaga en särskild avgift av 75

kronor per elev i den förberedande kursen, dels erhålla en gottgörelse av

staten för lokalhyra om 1,000 kronor, utöver det belopp av 1,000 kronor,

som av Kungl. Majit i proposition till innevarande riksdag begärts som

bidrag till lokalhyra för kursen. Därest stipendier av statsmedel skola utgå

till deltagarna i den förberedande kursen efter samma grunder, som nu sker

inom specialkursen, och antalet deltagare begränsas till högst 25 samt den

förberedande kursen kommer att pågå under högst 3 V2 månader, torde

för ändamålet ett belopp av 1,750 kronor per år böra beräknas, varemot

anslaget pä grund av förkortningen av lästiden för andra årsklassen kan

minskas med 600 kronor; för stipendieändamål bör alltså anslaget till specialkursen

höjas med 1,150 kronor. Enligt reglementet skola vid kursen

tvenne lärare vara fast anställda. Genom särskilda beslut av Kungl. Majit

har emellertid dispens meddelats från denna bestämmelse, varje gång för

ett läsår, och undervisningen har hela tiden uppehållits med vikarier

eller timlärare. Skulle tjänsterna komma att tillsättas och arbetstiden förlängas

på föreslaget sätt, måste tydligen en höjning av lärarlönerna komma

till stånd. Då emellertid även för läsåret 1936/1937 räknats med att lärartjänsterna

skola uppehållas med timlärare, anser överstyrelsen sig här

kunna inskränka sig till att beräkna kostnaderna under den förutsättningen,

att den nuvarande anordningen med timlärare bibehålies. Om så sker, skulle

enligt överstyrelsens beräkning, sedan omläggningen genomförts, kostnaderna

för timlärarlönerna ökas med 2,400 kronor årligen. Till rektor för kursen

utgår för närvarande ett arvode av 300 kronor. Då detta arvode redan med

nuvarande anordning måste anses mycket lågt och då rektor i följd av omläggningen

genom den förberedande kursen och prövningsförfarandet samt

kursens förlängning tydligen får avsevärt ökat arbete, synes en höjning av hans

arvode påkallat, överstyrelsen anser, att arvodet bör sättas till 500 kronor.

Den årliga kostnadsökningen efter genomförande av omläggningen blir då

(1,000 + 1,150 + 2,400 + 200 =) 4,750 kronor.

Styrelsen för lantbrukshögskolan har såsom eget yttrande åberopat ett av

lärarrådet vid högskolan avgivet yttrande, vari lärarrådet anslutit sig till de

förslag beträffande omorganisation av specialkursen vid Vilans folkhögskola,

som förordats av skolöverstyrelsen.

Svenska trävaruexportföreningen har uttalat att, då det efter prövning icke

funnits möjligt att medgiva realskolebildade direkt inträde till skogshögskolan,

det är önskvärt att det blir verklighet av den av sakkunniga dem

anvisade vägen till inträde genom fyllnadsprövning.

Svenska forstmästarförbundet har gjort gällande, att de två vägar, som

anvisats för realskolebildades inträde till högskolan, praktiskt taget innebära

krav på studentexamens kunskaper och att de verka starkt penningoch

tidskrävande. Förbundet ifrågasätter, huruvida de teoretiska inträdes
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

43

fordringarna verkligen behöva ställas så höga som skett. Trots strävanden

i motsatt riktning måste de sägas fortfarande vara av den natur, att aspiranterna

sovras nästan uteslutande efter sin allmänna skolunderbyggnad

och icke efter sin lämplighet för praktiskt skogsbruk.

Undervisningen vid skogshögskolan skall enligt den plan, jag i det före- Departementsgående

förordat, hädanefter meddelas endast vid en studielinje, vars ändamål

skall vara att utbilda praktiska yrkesmän samt därjämte förbereda dem,

som ämna vid högskolan bedriva fortsatta vetenskapliga studier, för dylik studieverksamhet.

Det framgår av vad jag i fortsättningen kommer att anföra

om utbildningens allmänna läggning och de krav, som ur olika synpukter

böra ställas på studiearbetet vid skogshögskolan, att undervisningen redan

från början måste hållas på en nivå, som åtminstone i de mera betydelsefulla

ämnena bör motsvara det kunskapsmått, studentexamen på realgymnasiet

lämnar. Av denna anledning och med hänsyn till de inträdesfordringar,

som gälla för övriga högskolor, anser jag, att för inträde vid skogshögskolan

i princip bör fordras studentexamen med de betygsfordringar i vissa ämnen,

som av utredningsmännen angivits, ävensom — på sätt i P. M. likaledes

föreslagits — företeende av betyg över kunskaper motsvarande fordringarna

för flyttning till det fyraåriga gymnasiets näst högsta ring i det av ämnena

tyska eller engelska, vari betyg över studentkunskaper ej företes.

Emellertid föreligger för skogshögskolans del, där utbildningen i första

hand avser meddelande av kompetens för praktisk skogsförvaltning, goda

skäl att, i viss överensstämmelse med reglerna för inträde vid tekniska högskolan

och lantbrukshögskolan, icke uppställa studentexamen som ovillkorlig

fordran för inträde. Jag får i detta avseende hänvisa till vad jag i en

föregående avdelning uttalat om betydelsen av att inträde till den ändrade

jägmästarutbildningen vid skoghögskolan underlättas för sådana för yrket

lämpade ynglingar, som avslutat sin allmänna skolbildning på ett lägre plan

än studentexamen. Vid den inom departementet företagna utredningen har

särskild uppmärksamhet ägnats åt denna fråga. Därvid har utformats en

studielinje, som leder till skogshögskolan över folkskola, skogsskola, folkhögskola

och specialkursen vid Vilans folkhögskola. Jämväl för dem, som avsluta

skolstudierna med realexamen, har man sökt öppna en väg till skogshögskolan,

särskilt med hänsyn till den omständigheten, att realexamen hittills

haft en större betydelse för skogsyrket än för de flesta andra grenar av teoretisk

eller praktisk utbildning, enär forstmästarkursen, som genom nu förevarande

organisationsförändring skulle upphöra, i regel bygger på den allmänna

skolbildning, realexamen lämnar.

Vad först angår realexamen som allmän underbyggnad för högre skoglig

utbildning vill jag framhålla, att kompetensen hos en mycket stor del av dem,

som avlagt nämnda examen, ingalunda torde vara särskilt lämpad som grund

för sådan utbildning, åtminstone icke när det gäller studier vid en högskola.

Den i detta sammanhang framförda uppfattningen, att en direkt anslutning

av högre skoglig utbildning till realexamen borde särskilt eftersträvas, kan

jag därför ej biträda. Däremot torde det förhålla sig så, att många yng
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majlis proposition nr 136-

lingar med goda förutsättningar för högre skoglig utbildning avsluta sina

skolstudier med realexamen vid högre allmänt läroverk eller — sannolikt

oftare — vid någon av de talrika realskolor, som icke meddela högre kompetens,

antingen av ekonomiska skäl eller på grund av håg för praktiskt

arbete. För dem bör man söka i skälig grad underlätta inträdet vid skogshögskolan.

I P. M. ha föreslagits två vägar, som skulle leda från realexamen till skogshögskolan.

Den ena skulle föra till högskolan genom förvärvande av sådana

kunskaper i vissa ämnen, som nyss angivits för inträdessökande, vilka avlagt

studentexamen, därvid kunskaperna i de sex ämnena modersmålet, tyska

eller engelska, biologi med hälsolära, matematik (allmän kurs och specialkurs),

fysik och kemi, skulle styrkas genom särskild prövning enligt fordringarna

för studentexamen. Skolöverstyrelsen, som visserligen hyst vissa betänkligheter

av principiell art mot förslaget att de, som avlagt realexamen,

skulle berättigas att undergå särskild prövning i förenämnda ämnen enligt

fordringarna för studentexamen, har icke motsatt sig förslaget. Då jag är

viss om, att de, som på angivet sätt kunna förvärva studentkunskaper i

nämnda ämnen, i regel äga samma förutsättningar att bedriva studier vid

skogshögskolan som studenter med motsvarande kompetens i ämnena, vill

jag tillstyrka, att sådan kompetens, som nu är ifråga, skall — vid sidan av

studentexamen — medföra behörighet för inträde vid högskolan. I samband

med utfärdande av stadgar för skogshögskolan bör därför den särskilda

prövningsrätten för studentkompetens utsträckas att omfatta samtliga

här omförmälda ämnen, vari sådan kompetens skulle kunna fordras.

Den andra av utredningsmännen föreslagna vägen, som även anvisats av

skogshögskolans lärarråd och styrelse, skulle föra de realskolebildade över

skogsskolan till specialkursen vid Vilans folkhögskola, vilken, på samma

sätt som den nu bereder väl kvalificerade elever från de lägre lantbruksundervisningsanstalterna

till inträde vid lantbrukshögskolan, skulle möjliggöra för

de bästa eleverna vid skogsskolorna att vinna inträde vid skogshögskolan efter

förvärvande av i huvudsak samma formella kompetens som skulle krävas av

nyssnämnda grupp av inträdessökande, vilka ej avlagt studentexamen. Jag

har redan i det föregående framhållit, att jag anser en sådan väg för fortbildning

böra öppnas för skogsskolornas elever. I likhet med utredningsmännen

anser jag icke lämpligt att nu anordna en särskild specialkurs för de skogsstuderande,

enär det är tvivelaktigt om antalet av dessa, åtminstone till en

början, blir så stort, att en dylik åtgärd är försvarlig och den nuvarande specialkursen

tillsvidare synes kunna bereda utrymme för såväl lantbruks- som

skogsstuderande. För tillgodoseende av de lantbruksstuderandes intresse

torde kunna föreskrivas, att viss del av antalet elevplatser vid specialkursen,

exempelvis sextio procent, skall stå till nämnda studerandes förfogande.

Därest de skogsstuderande skola kunna på ett ändamålsenligt sätt inpassa

specialkursen i den för dem gällande studieordningen, måste emellertid en

omläggning av kursen ske, som bland annat innebär inrättande av en förberedande

kurs till densamma. Lärarrådet och styrelsen för specialkursen ha

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

45

med några jämkningar tillstyrkt utredningsmännens förslag i detta avseende.

Skolöverstyrelsen, som ansett att omläggningen skulle vara förenad med vissa

olägenheter, har likväl icke motsatt sig förslaget men ifrågasatt vissa ytterligare

jämkningar av organisationen. Den föreslagna förändrade planen för

specialkursen i av skolöverstyrelsen godkänd form synes visserligen medföra

olägenheter för de lantbruksstuderande i vissa avseenden, bland annat

något ökade kostnader för eleverna, men då den i andra hänseenden innebär

en obestridlig förbättring av den nuvarande ordningen, främst genom det tidiga

urvalet och förlängningen av undervisningstiden, samt därjämte möjliggör

kursens gemensamma utnyttjande för lantbruks- och skogsstuderande, vill

jag tillstyrka densamma. För dem, som med goda vitsord avlagt realexamen

och sedermera, likaledes med goda vitsord, genomgått skogsskola, beredes

härigenom tillfälle att efter ytterligare studier under knappt två år vinna

inträde vid skogshögskolan.

I fråga om organisationen av den förberedande kursen i övrigt vill jag

framhålla, att elevernas kostnader böra nedbringas så långt lämpligen kan

ske. Kursavgiften synes sålunda kunna bestämmas till 25 kronor. Stipendier

torde icke böra utgå till andra elever vid nämnda kurs än dem, som

fortsätta utbildningen vid specialkursen. Dessa elever synas kunna vid inträdet

i första årsklassen av specialkursen retroaktivt tilldelas stipendium för

den förberedande kursen enligt samma grunder som nu gälla för specialkursens

elever.

Enligt förslag, som avgives i det följande, skulle den nya organisationen

av specialkursen träda i kraft från och med läsåret 1937/1938, vilket innebär,

att den förberedande kursen, som skulle taga sin början den 1 maj 1937,

komme att pågå under två månader av nästkommande budgetår. Med hänsyn

till formen för utbetalande av bidrag till specialkursen, synes emellertid

lämpligt, att hela anslaget för 1937 års förberedande kurs upptages för budgetåret

1937/1938. Det nu framlagda förslaget angående organisationen av

specialkursen vid Vilans folkhögskola föranleder sålunda icke ändring av det

i statsverkspropositionen för nästkommande budgetår äskade anslaget för

ifrågavarande ändamål.

2. Praktiska förkunskaper.

För inträde vid skogshögskolans jägmästarkurs äro särskilda fordringar i

fråga örn praktik ej uppställda, och vid urval bland inträdessökande må hänsyn

till sådan praktik ej tagas. Den praktiska utbildning, som lämnas vid

förberedande kursen, har ansetts tillfyllest. För inträde vid forstmästarkursen

fordras intyg av fackman örn verksamt och väl vitsordat deltagande i till

skogsbruket hörande praktiska arbeten under minst 22 månader, i vilken tid

dock ej lärokurs vid skogsskola må inräknas, och skola bland till inträdesberättigade

i främsta rummet de utväljas, vilka äga bästa vitsorden med hänsyn

till såväl kunskaper som lämplighet och praktik.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Utredning Lärarrådet har ingående diskuterat de skäl, som kunna andragas för och

ge%?m. slc03s- mot praktisk förutbildning före den förberedande kursen, som i sig innefatstyrelse.

8 tar cl> lika praktiska övningar. Lärarrådet har därvid, med hänvisning till

olägenheterna av den alltför långa förpraktik, som på grund av rådande förhållanden

i realiteten kommit att gälla för forstmästarkursen, framhållit, att

fri förpraktik visserligen måste tillmätas vissa förtjänster även för högre

skogspersonals utbildning, men att den i regel med hänsyn till såväl effektivitet

som tidsåtgång är väsentligt underlägsen systematiskt ordnad förpraktik

av t. ex. det slag, som i Sverige infördes redan år 1886, då Ombergs skogsskola

apterades för dylikt ändamål och som vid skogshögskolans tillkomst

omändrades till den nuvarande förberedande kursen å Garpenberg. Lärarrådet

har emellertid funnit en viss kortare obligatorisk praktik före den förberedande

kursen ändamålsenlig och har därom anfört följande.

Redan länge har frivillig sådan praktik uppmuntrats från högskolans sida,

och flertalet elever hava också följt dessa råd, så alt de under eller efter skoltiden

deltagit i praktiska skogsarbeten under tider, växlande från några månader

till ett eller annat år. Detta ger vederbörande tillfälle dels till självprövning

beträffande håg och fallenhet för skogsmannayrket, dels ock till ett

stärkande av sina fysiska krafter samt av företagsamhet, självständighet och

ansvarskänsla, allt till stor fördel för den framtida utbildningen å skogsmannabanan.

Med dylik praktik har värnpliktstjänstgöring under utbildning

till reservbefäl i viss mån visat sig jämförbar, varför påbörjande elier

fullgörande av sådan tjänst före inträdet likaledes uppmuntrats. Emellertid

hava med sådan frivillig praktik och tjänstgöring förbundna fördelar ej vid

utbildningens bedrivande kunnat tillfullo utnyttjas, så länge vissa elever kunnat

direkt från avlagd studentexamen vinna inträde vid kursen. Dessa senare

elever befinna sig nämligen vid tiden i fråga ofta i såväl fysiskt och psykiskt

hänseende i en depressionsperiod, vartill hänsyn måste tagas åtminstone under

de första månaderna av förberedande kursen.

Beträffande sådan förpraktiks längd anser lärarrådet det önskvärt, att elev

under första året efter studentexamen medhinner såväl den obligatoriska

praktiken, som första omgången värnpliktsövningar. Då dessa senare börja

omkring 15 juni och vid infanteriet fortgå till 20 december (för vissa andra

trupper till mitten av oktober), kan högst ett halvt års praktik medhinnas

samma år, vilket i regel bör fordras för inträde vid högskolan. Då emellertid

skogspraktik är svår att erhålla kring jul och nyår, d. v. s. omedelbart

efter militära tjänstgöringens slut, synes viss jämkning i tiden önskvärd,

nämligen dels så, att ansökningstidens utgång framflyttas från nuvarande

20 juni till 30 juni samt kursens början från 5 till 10 juli, dels ock så att

rektor i stadgarna bör bemyndigas att medgiva avkortning i praktiktiden med

högst en månad för den, som styrker sig hava fullgjort värnplikt i vapentjänst

med utbildning till reservbefäl.

Med anledning av ett av föreningen jägmästare i enskild tjänst avgivet förslag

örn införande av omkring 17 månaders förpraktik, varav dock omkring

11 månader .skulle få fullgöras efter den förberedande kursen, har lärarrådet

påpekat, att redan stipulerandet i stadgarna av viss kortare förpraktik samt

hänsyntagande till därvid förvärvade vitsord spontant borde leda till att

aspiranter söka meritera sig med längre praktik än den föreskrivna, så snart

detta bet innes underlätta inträdet vid kursen under eventuellt återkommande

hård konkurrens om platser. Genom att vid intagningen tillmäta praktiktiden

och praktikbetygen större eller mindre vikt kan sålunda utvecklingen

i viss mån efter önskan ledas i ena eller andra riktningen, utan att den obligatoriska

praktiktiden behöver göras särskilt lång. Även må erinras örn att

flertalet elever, som ej hindras av värnplikt, bruka söka sig ut i frivillig prak
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

47

tik under sommaren elter förberedande kursens slut, då de medhinna 4 å

4j/2 månads arbete, innan höstterminen vid högskolan börjar.

Styrelsen för skogshögskolan har understrukit önskvärdheten av att den

obligatoriska praktiktiden för studenter ej sattes allt för lång, ty därigenom

försenades den utexaminerades tillträde till den egentliga förvärvsverksamheten,

varjämte utbildningen fördyrades för de studerande. Styrelsen biträder

därför lärarrådets förslag angående en obligatorisk förpraktik för

studenter av minst 6 månaders längd med den jämkning, som lärarrådet förordat.

För icke-studenter, vilka genomgått skogsskola eller fortsättningsskola,

behöver däremot, anser styrelsen, inga särskilda fordringar uppställas

på praktik utöver den. som förvärvats före eller vid nämnda skolor.

I sitt särskilt avgivna yttrande har direktören Ekman anfört, att den

av styrelsen föreslagna obligatoriska förpraktiken enligt hans förmenande

vore allt för knappt tilltagen och horde omfatta minst ett år, under vilken

tid den sökande borde kunna få tillfälle att deltaga i alla slag av skogssysslor.

Den erfarenhet och rutin, som förpraktiken gåve, torde vara nödvändig

för skogsmannens blivande verksamhet, och det borde utan tvivel vara lättare

för ynglingen att utföra detta arbete än för den utexaminerade jägmästaren.

Ur yttrandena över högskolestyrelsens förslag inhämtas följande. Yttranden

Domänstyrelsen har anslutit sig till direktören Ekmans särskilda yttran-"1''^ tiögskolede

och föreslagit en obligatorisk förpraktik i skogliga arbeten av minst ett betänkande.

år. Först därigenom skulle aspiranten tillföras en mera allsidig inblick i

praktiskt hänseende uti de inom skogsbruket under de olika årstiderna vanligast

förekommande arbetena.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förband har med avseende på vad

styrelsemajoriteten uttalat föreslagit den ändringen beträffande studenter,

att den obligatoriska praktiktiden bestämmes till minst eli år. Centralrådet

anser det vara av största vikt att eleverna vid kursens början besitta en mot

dylik praktik svarande erfarenhet om förhållandena inom skogsbruket.

Denna praktik bör på lämpligt sätt organiseras och kontrolleras, så att vederbörande

verkligen erhålla inblick i de förhållanden, varunder skogsbruket

arbetar. Vidare bör den regelrätt omfatta utförandet av olika slag av skogsarbeten,

så att eleverna icke vid förberedande kursen behöva bibringas dylik

färdighet. Där skulle man alltså kunna inskränka sig till erforderliga prövningar

härutinnan, och sålunda få mera tid disponibel för det egentliga studiearbetet.

Centralrådet, som ansett att, oavsett skolutbildningen, skogsskolan bör för

icke-studenter vara obligatorisk för inträde vid högskolan, har vidare uttalat,

att praktiktidens längd i viss utsträckning bör anpassas efter skolutbildningen.

För ynglingar med endast folkskola torde sålunda före skogsskolan kunna

fordras en praktiktid av minst tre år, under det att för den, som avlagt realexamen,

praktiktiden bör kunna begränsas.

Lärarrådet har beträffande förpraktiken för de aspiranter, som efter avlagd

realexamen över specialkursen men utan skogsskolebildning vinna inträde

vid högskolan, i yttrande över styrelsens betänkande föreslagit, att ett program

för praktikens bedrivande uppgöres samt att ledaren av denna praktik,

vilken bör ilga högre skoglig utbildning, enligt särskilt formulär attesterar

praktiktidens utnyttjande. I huvudsak likartade bestämmelser anser lärarrådet

böra gälla för den praktik av minst 6 manders längd, som såväl av

lärarråd som styrelse föreslagits som obligatorisk flir att efter studentexamen

vinna inträde vid den förberedande kursen å Garpenberg. Såsom motiv för

denna obligatoriska förpraktiks begränsning till (> månader framstår enligt

lärarrådets mening önskvärdheten av, att icke'' de utexaminerades tillträde

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

till egentlig förvärvsverksamhet i allt för hög grad försenas. De fördelar,

som den av herr Ekman föreslagna 1-åriga praktiken skulle innebära, måste

uppenbarligen vägas mot de genom densamma uppkommande olägenheterna,

vilka bestå dels i ett ett-årigt försenande av utträdet i förvärvsverksamhet,

dels i att dröjsmålet mellan studentexamens avläggande och inträdet vid den

egentliga högskolekursen ökas från 2 till 3 år, varigenom risk uppstår, att de

i gymnasiet förvärvade kunskaperna förflyktigas och de teoretiska studiernas

återupptagande försvåras.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare, länsjägmästare!öreningen, föreningen

jägmästare i enskild tjänst och de extra jägmästarnas förbund ha

i gemensamt avgivet yttrande framhållit, att värdet av en så kort förpraktik

som 6 månader vore tämligen ringa. Önskvärt vore örn under alla förhållanden

— även om studietiden härigenom på grund av värnplikttjänstgöringen

skulle förlängas — såväl sommar- som vinterpraktik stipulerades som inträdesfordran.

Framför allt syntes sådana praktiska arbeten, som mötte

svårigheter att anordna under kurserna, exempelvis flottningsarbeten, höra

obligatoriskt ingå i förutbildningen. Även praktik i lantmäteritekniska arbeten

torde böra föreskrivas för inträde vid den förberedande kursen, då härigenom

viss tid kunde vinnas vid denna, vilken tid exempelvis kunde komma

ämnet skogsskötsel tillgodo.

Inom Utredningsmännen anföra i meromnämnda P. M. i fråga om måttet av

departementet praktiska förkunskaper till en början, att uppställandet av vissa minimi
utarbetad

.

p. M. fordringar i fråga om allmän praktik saknar betydelse tor dem, som tomt

genomgått någon statens skogsskola. För inträde vid skogsskola fordras,

att sökande företer vitsord örn minst två års skogspraktik. Då undervisningen

vid skogsskola ger fog för att även betrakta dess genomgång som

praktisk verksamhet, kunna alltså de aspiranter till skogshögskolan, vilka

genomgått skogsskola, vid de högre skogliga studiernas påbörjande förutsättas

hava en förpraktik av minst tre år. Vidare anföres:

En förpraktik av dylik längd torde emellertid icke lämpligen kunna föreskrivas

för studenter. En sådan praktiktid skulle nämligen medföra stora

olägenheter för nu ifrågavarande kategori av skogsstuderande, samtidigt som

den näppeligen skulle skänka fördelar i en grad, motsvarande de studerandes

därmed förenade uppoffringar i tid och kostnader. Vid utexaminering

från högskolan skulle dessa i regel komma att uppnå så hög ålder, att vid

utträdet i det praktiska livet vissa anpassningssvårigheter kunna tänkas

uppstå. Vidare torde i detta sammanhang böra beaktas, att skogshögskolans

huvudändamål skall vara att utbilda praktiska yrkesmän, vilka efter

avlagd examen bliva i tillfälle och under alla förhållanden komma att behöva

att å underordnade platser och under erfaren ledning sätta sig in i den

praktiska verksamheten. Ett uttryck härför är domänstyrelsens föreskrifter

om att civiljägmästare, som önskar vinna inträde i domänverket, dessförinnan

skall under två år tjänstgöra som aspirant å vissa revir. Som villkor

för inträde vid skogshögskolan synes sålunda icke lämpligen böra föreskrivas

flerårig praktik.

Ä andra sidan synas skäl tala för införande av fordran på en kortare

praktiktid, förslagsvis 1 år. Lika med vad föreslagits beträffande inträdesfordringarna

för statens skogsskolor synes praktiken för den, som önskar

vinna inträde vid skogshögskolan, obligatoriskt böra inrymma genomgång av

kolarskola, vilket, förutom att detta bör bliva till gagn för den studerandes

praktiska utbildning, även medför den fördelen, att undervisningen i praktisk

milkolning kan slopas vid skogshögskolan och dess förberedande kurs.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

49

I övrigt synes beträffande denna praktik böra gälla, att den till en tid av

minst två månader bör bestå av arbete vid sågverk eller annat därmed jämförligt

träförädlingsverk och till fyra månaders längd av arbete inom sådan

statlig eller enskild skogsförvaltning, med vilken skogshögskolans rektor för

ändamålet träffat överenskommelse örn skogsstuderandes emottagande. Avsikten

härmed är att på sådant sätt åstadkomma viss kontroll av praktiktidens

användning. Då denna kontrollerade praktik närmast torde böra bestå

i utförandet av olika slag inom skogsarbetet förekommande arbeten, såsom

huggning och tillredning av olika virkessortiment, aptering, röjning, dikning,

väg- och kojbyggnad eller dylikt, torde vederbörande förvaltares kontroll

av samma ej behöva bliva särskilt betungande. För att ernå sådan enhetlighet

med avsende på praktiktidens utnyttjande, som för skogshögskolans ledning

kan möjliggöra en gradering av sökandes till högskolan lämplighet för

yrket i praktiskt hänseende, torde vederbörande praktikanter, med avseende

på ifrågavarande 4 månaders tjänstgöring, böra vara skyldiga att föra dagbok

över sitt arbete, varjämte överenskommelse torde böra träffas med cheferna

för de lokalförvaltningar, varå praktikanterna arbeta, att intyg skall

lämnas beträffande detta arbete enligt visst av skogshögskolans rektor fastställt

formulär. Praktikant bör om möjligt avlönas enligt å orten gällande

ackordspriser för skogsarbeten. Han bringas därigenom i nära kontakt med

de svårigheter, som utmärka varje slag av arbete, och erhåller en god grund

för bedömning av prestationer.

På nu skisserade sätt torde det vara möjligt för skogshögskolans ledning

att öva sådant inflytande på förpraktikens gestaltning, att denna blir av

verkligt värde för studierna å högskolan, vilka kunna härefter avpassas. Om

praktikfordringarna fastställas i överensstämmelse med vad nu föreslagits,

har ansetts möjligt att i viss utsträckning inskränka på den tid, som i skogshögskolans

förberedande kurs anslagits till grovarbeten.

Förutom de fördelar, villkoren örn viss kvalificerad förpraktik direkt innebära

för skogshögskolans undervisningsordning, torde den även mera allmänt

sett kunna bliva av icke ringa värde för de skogsstuderande. Om ettårig

praktiktid utnyttjas på sätt nu antagits, torde den vara ägnad att giva

vederbörande den skogsvana och förtrogenhet med förhållandena inom det

praktiska skogsbruket, som de näppeligen hittills kunnat tillägna sig genom

de praktiska arbetena på Garpenberg. An mindre hava de där blivit i tillfälle

att på önskvärt sätt komma i beröring med skogsbrukets och träindustriens

arbetare. För blivande arbetsledare inom skogsbruket måste emellertid

anses vara av vikt, att de lära känna dessa arbetare och deras förhållanden,

vilket bäst torde kunna ske, örn de bliva i tillfälle därtill under

sin praktiktid.

Av i huvudsak de skäl, som nu anförts, synes en förpraktik av 1 år böra

uppställas som obligatoriskt villkor för students inträde vid skogshögskolan.

Därutöver bör fordras, att den, som erhållit godkänt avgångsbetyg från förberedande

kursen, i största möjliga utsträckning använder den tid av 2V2—4

månader, som på grund av tillämpade undervisningstider måste förflyta mellan

förberedande kursens avslutning och början av första terminen vid skogshögskolan,

till att ytterligare förkovra sina praktiska färdigheter före de teoretiska

studierna vid högskolan genom arbete, som i det följande benämnes

specialpraktik. Emellertid finnes anledning överväga, huruvida icke det praktikår,

som föreskrives för inträde vid högskolan, bör kunna fördelas på sådant

sätt, alt även denna praktik delvis kan fullgöras efter den förberedande

kursen.

Den, sorn efter avlagd studentexamen skall vid skogshögskolan utbildas till

Bihang lill riksdagens protokoll 19116. 1 sand. Sr 136. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

jägmästare, har enligt här framlagt förslag att före första terminen vid högskolan

dels deltaga i praktiska arbeten under 1 år, dock att praktik, som 1''nilgjorts

under gymnasietiden, i viss utsträckning må kunna tillgodoräknas härför,

dels med godkända betyg genomgå den förberedande kursen, dels ock

fullgöra nyss berörda specialpraktik. Vidare har han i regel att fullgöra åtminstone

första tjänstgöringen av honom åliggande värnpliktstjänstgöring.

För en och annan av de sökande kräves därjämte tid för fyllnadsprövning i

något eller några ämnen. Med hänsyn till den fysiska träning, som värnpliktstjänstgöringen

skänker, är det i allmänhet ett önskemål att denna i huvudsak

fullgöres före förberedande kursen. Av den praktik, som föreskrives, måste

under alla förhållanden kursen vid kolarskola samt den 4 månader långa

praktiken vid skogsförvaltning, vilken i huvudsak avser deltagande i grovarbeten,

vara fullgjorda före inträdet vid förberedande kursen. Stannar man

emellertid därvid, bereder man möjlighet för dem, som vilja ägna sig åt yrket,

att i den mån deras ansökningshandlingar kunna förskaffa dem tillträde till

förberedande kursen, redan l1/,, år efter studentexamen erhålla besked, huruvida

utbildningen står öppen för dem. Studerande, som sålunda vunnit inträde

vid förberedande kursen efter en praktiktid av sammanlagt omkring (1

månader och sedermera antagits till fortsatt utbildning, har att efter nämnda

kurs fullgöra återstående praktik, högst 6 månader, saint att därjämte förskaffa

sig den förutnämnda specialpraktiken.

Flera skäl kunna andraga* för uppskjutande på sådant sätt av en del av

praktiken till ett mognare stadium i utbildningen. Särskilt den föreskrivna

praktiken vid sågverk torde kunna bättre tillgodogöras efter genomgången

av den förberedande kursen. De under skoltiden inhämtade kunskaperna

hållas bättre vid liv om den förberedande kursen sålunda inlägges i mitten av

den period örn c:a 31/2 år, sorn normalt skulle förflyta mellan studentexamen

och första terminen vid högskolan. Vidare medför friheten att i viss utsträckning

gruppera praktiken omkring förberedande kursen stora möjligheter att

på ett för vars och ens behov lämpat sätt utnyttja förheredelsetiden för högskolan

med hänsyn till bland annat erforderlig fyllnadsprövning, förefintliga

möjligheter att erhålla praktik och eventuell önskan att fullgöra värnplikt vid

specialvapenslag, t. ex. artilleriet, ingenjörstrupperna eller trängen, där tjänstgöringstiderna

för närvarande icke lämpligen kunna inpassas före förberedande

kursen. Vad särskilt angår den nu nämnda värnpliktstjänstgöringen

må framhållas, att densamma ur utbildningssynpunkt synes vara av sådant

värde, att uppskov med värnpliktens fullgörande till efter förberedande kursen

i sådant fall torde vara motiverat.

I fråga om den omnämnda specialpraktiken må till en början framhållas,

att de elever, som med godkända vitsord lämna förberedande kursen, redan

nu i regel utnyttja den följande lediga sommaren för fortsatt praktik, ofta

efter anvisning av lärarna vid nämnda kurs. Det synes lämpligt att denna

mellantid, som ur utbildningssynpunkt är särskilt värdefull, fast infogas i

utbildningen och örn möjligt ordnas så att eleverna få utföra arbeten mera

självständigt. I sådant syfte kunna lärarna vid förberedande kursen förmedla

anställning av eleverna hos skogsägare eller bereda dem tillfälle till lämpliga

studier. Arbetena böra avse exempelvis deltagande i skogsindelning och

taxering, anställning vid stämplingsförrättning, deltagande i planläggning av

vägbyggnad och dikning, arbete eller studier vid träförädlingsverk m. m. och

helst beröra något speciellt område av utbildningen, som tilldragit sig elevens

särskilda intresse. Den fördjupning av studierna i ett par ämnen vid skogshögskolan,

som enligt i det följande framställt förslag skall krävas av samtliga

studerande, kan sålunda lämpligen börja redan bär genom praktiskt ar
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136. 51

bete eller studier i ett ämne, där eleven har för avsikt att förvärva högre

betyg.

Vad angår fordringar å förpraktik för de inträdessökande, som icke äro

studenter och icke heller genomgått skogsskola, synes denna grupp av inträdessökande

böra inneha praktik under minst två år av ungefärligen samma

beskaffenhet som förpraktiken för de inträdessökande till skogsliögskolan,

vilka genomgått skogsskola.

Samtliga elever böra vara skyldiga att efter genomgång av förberedande

kursen och före högskolans första termin fullgöra specialpraktik under tre

månader, såvida icke repetitionsmöte, sjukdom eller annat laga förfall förhindrar

fullgörandet före den tidpunkt, då elev eljest är berättigad påbörja

sina studier vid högskolans första termin. Vid början av nämnda termin skall

elev avlämna skriftlig redogörelse för vad han under specialpraktiken uträttat

och iakttagit till rektor, som överlämnar redogörelsen till vederbörande

facklärare.

De särskilda fordringar i fråga om beskaffenheten av förpraktiken till

skogsliögskolan, som i det föregående uppställts för studenter, föranleder för

deras del, som genomgått skogsskola, endast föreskrift, att dylik inträdessökande

skall fullgöra den för samtliga elever föreskrivna specialpraktiken, som

för här ifrågavarande sökande skall omfatta bland annat två månaders arbete

vid sågverk eller annat därmed jämförligt träförädlingsverk, försåvitt

icke sökande tidigare fullgjort motsvarande praktik.

I samband med införande av fordran på praktik för inträdessökande till

skogshögskolan synas reglerna för antagning av elever böra ändras på sådant

sätt, att det nu föreskrivna urvalet av sökande med ledning endast av företedda

vitsord örn kunskaper ersättes med antagning av de sökande, som inneha

de bästa vitsorden om kunskaper och i övrigt befinnas lämpligast. Det

bör här anmärkas, att vitsorden från en praktik örn minst 6 månader, som

ordnats på sätt här föreslagits, jämte företedda studentbetyg eller motsvarande

skolbetyg i allmänhet torde vara tillräckliga för att någorlunda rättvist

skilja de inträdessökande. Enär en praktik, som är mycket längre än den

stadgade tiden av ett år, av flera skäl i regel ej är önskvärd, bör praktik utöver

ett år, endast om den är särskilt värdefull och väl vitsordad, räknas som

en merit vid ansökan örn inträde till skogshögskolan.

De yttranden, som avgivits över P. M., äro i fråga om praktiska förkunskaper

till skogshögskolan av i huvudsak följande innehåll.

Domänstyrelsen har anfört, att strävan efter praktisk utbildning ej bör föranleda

en förlängning av den tid, som för närvarande förflyter från studentexamens

avläggande till avslutandet av studierna vid skogshögskolan. Till

förebyggande av en sådan förlängning anser styrelsen föreskrift böra meddelas

bland annat därom, att viss del av den praktiska utbildning, som utredningsmännen

avsett skola förläggas emellan den förberedande kursen vid

Garpenberg och studierna vid huvudkursen, ej skall vara obligatorisk. Praktisk

utbildning i kolning före förberedande kursen kan medföra väsentliga

kostnader för eleverna, varför styrelsen hyser tvekan beträffande vad i P. M.

härom föreslagits.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har uttalat, att den föreslagna

uppdelningen av praktiken skulle avsevärt försvaga dess stora värde

för högskolestudierna. Centralrådet kan ej tillstyrka en nedsättning av den

före förberedande kursen fordrade praktiktiden under ett år.

Med hänsyn till att det för den enskilde praktikanten kan uppstå svårigheter

erhålla tillfälle till sysselsättning i praktiksyfte vid sågverk eller andra

Y t frandén

över P. M.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

jämförliga träförädlingsanläggningar, vill centralrådet tillika föreslå, att den

av utredningsmännen föreslagna praktiken härutinnan skall ordnas genom

skogshögskolans försorg samt att den. för att bliva till största gagn för eleverna,

skall fullgöras som specialpraktik efter genomgång av Garpenbergskursen.

En för verksamheten i det praktiska skogsbruket så betydelsefull

praktik som den i förädlingsverk torde säkerligen lämna ökad behållning,

om vederbörande elev dessförinnan åtnjutit den undervisning, som är avsedd

att lämnas vid förberedande kursen å Garpenberg.

Lärarrådet vid skogshögskolan har framhållit, att även då ingen praktik

varit stipulerad, värnplikt, betygskomplettering, reservofficersexamen o. dyl.

verkat fördröjande. Under de senaste 15 åren har inträde vunnits omedelbart

efter studentexamen av 8 procent, ett år därefter av 35 procent, två år därefter

av 31 procent och tre år därefter eller senare av 26 procent. Det genomsnittliga

dröjsmålet för inträde har för årskurserna 1931—1935 utgjort 1.5 år och

den därunder förvärvade praktiken i medeltal 4.7 månader. Den angelägnaste

reformen beträffande förutbildning är enligt lärarrådets mening införandet

av en förpraktik av sådan beskaffenhet och sådan minimilängd, att ingen

elev, såsom hittills stundom inträffat, av brist på träning och skogsvana kommer

att verka störande på utbildningen av den kurs han tillhör. Efter en utförlig

motivering uttalar lärarrådet sedermera, att lärarrådet i princip vidhåller

sitt förslag i fråga om praktik men kan modifiera det på sådant sätt,

att 9 månaders praktik bör fordras före inträde vid skogshögskolans huvudkurs,

av vilka minst 6 (5) böra fullgöras före förberedande kursen.

Beträffande arten av förpraktiken anser lärarrådet, att det visserligen är

lämpligt, att anvisningar meddelas om bästa sättet att utnyttja praktiktiden,

men att sådana anvisningar icke böra beslutas av statsmakterna utan meddelas

av högskolans myndigheter. Även andra former av praktik böra godkännas

än dem, som nämnas i P. M.

Lärarrådet motsätter sig icke förslaget örn fordran på kolarskola för inträde.

I sådant fall måste emellertid staten inrätta så många kontrollerade

kolarskolor, att ingen, som anmält sig, förvägras inträde.

Styrelsen för högskolan har i ett längre uttalande bland annat påpekat

de stora kostnader en längre praktik medför samt svårigheterna i övrigt att

erhålla den ordnade praktik, som i P. M. förordats. Styrelsen har vidare föreslagit,

att den, som icke fullgjort första årets värnpliktstjänstgöring, skall

före förberedande kursen lia fullgjort 11 månaders praktik, däri kolarskola

må inbegripas, samt att den, som fullgjort sådan värnpliktstjänstgöring av

minst 6 månaders längd, må kunna antagas till elev vid kursen med 5 månaders

skoglig praktik, kolarskola inbegripen. I båda fallen böra sökande få

tillgodoräkna sig praktik, som fullgjorts under de två sista skolårens sommarterminer.

Förslaget om specialpraktik under 3 månader har tillstyrkts av styrelsen.

Dock är det enligt styrelsens mening oundgängligen nödvändigt att

komplettera denna föreskrift med bestämmelser i syfte att för de elever, som

själva icke kunna skaffa sig tillfälle till sådan praktik, bereda möjlighet att

vid statligt sågverk eller å revir, som av domänstyrelsen för sådant ändamål

anvisas, fullgöra denna del av sin praktiska tjänstgöring. Vidare måste, såsom

i P. M. förutsättes, intagas bestämmelse därom, att den, som på grund

av värnpliktstjänstgöring är förhindrad att fullgöra denna praktik, må befrias

därifrån, ty eljest skulle den komma att för de studerande i stor utsträckning

medföra nödvändigheten att uppskjuta den andra värnpliktstjänstgöringen

till studietidens slut.

Reservanten i styrelsen, direktören Ekman, har icke kunnat biträda

styrelsens förslag om praktiktidens längd. Utbildningstiden kan enligt reser
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

53

vantens mening icke göras kortare även med den av styrelsen förordade obligatoriska

praktiktiden, därest icke någon inskränkning i undervisningen vid

huvudkursen kan ske. Reservanten erinrar, att enligt lärarrådets yttrande

tid bör beräknas för kompletteringsläsning i vissa ämnen, men att detta

icke skett i det av styrelsen framlagda förslaget. Göres detta, kunna

sex månaders förpraktik, kompletteringsläsning och vissa värnpliktsövningar

icke medhinnas inom loppet av ett år efter avlagd studentexamen. Även

enligt styrelsens förslag måste man sålunda normalt räkna med en tid av

minst två år mellan avlagd studentexamen och inträdet vid Garpenberg. Under

dessa två år bör medhinnas ett års förpraktik, kompletteringsläsning och

fullgörandet av de två första värnpliktstjänstgöringarna. Fullgöres värnplikten

på detta sätt, torde hinder icke möta för genomförandet av obligatorisk

tre månaders specialpraktik. Reservanten vidhåller sitt yrkande på minst

ett års väl utnyttjad praktik före inträdet vid förberedande kursen, vilket han

anser vara en av förutsättningarna för att de uppdragna riktlinjerna för utbildningen

skola kunna följas. Mot förslaget om specialpraktik under tre

månader har reservanten intet att erinra.

Svenska trävaruexport föreningen har bland annat anfört följande. Jämförd

med den mångåriga praktiska utbildning, som kommit forstmästareleverna

till del, innan dessa börjat sina högskolestudier, är den föreslagna

förpraktiken mycket obetydlig. Forstmästarkårens erkända rutin och praktiska

duglighet äro till huvudsaklig del förvärvade under den långa förpraktiken

i skogsindustriens tjänst. Med hänsyn till den vikt föreningen fäster

vid dessa egenskaper kan föreningen ej finna annat än att den föreslagna

förpraktiken är väl knappt tilltagen. Men om föreningen ändock av skäl, att

den teoretiska utbildningen för de studerande ej må alltför länge fördröjas

efter avlagd studentexamen, icke motsätter sig förslaget i denna del, sker det

endast under den bestämda förutsättningen, att den föreslagna tiden blir effektivt

utnyttjad och bästa möjliga kontroll däröver utövas ävensom att

den förberedande kursen vid Garpenberg inriktas på en verkligt praktisk utbildning.

Föreningen understryker härvid särskilt vad de sakkunniga uttalat

örn vikten av att de skogsstuderande komma i verklig och intim beröring med

skogsarbetarna, att de själva få känna arbetets tyngd och svårigheter, nied

dem dela dessa samt få känning av arbetarnas förhållanden.

Föreningen, som anser att fördelar ej kunna vinnas genom uppskjutande

av halva praktiken till tiden efter den förberedande kursen, förordar föreskrift,

att den ettåriga praktiken skall vara fullgjord före nämnda kurs.

Jägmästarföreningarna tillstyrka det i P. M. framlagda förslaget beträffande

förpraktik men förorda föreskrift även örn lantmäteriteknisk praktik,

varigenom undervisningen vid förberedande kursen i skogs- och fältmätning

skulle kunna inskränkas.

Svenska forstmästarförbundet har ansett två års skogspraktik, omfattande

alla säsonger, utgöra ett minimikrav för inträde vid skogshögskolans förberedande

kurs.

Den svenska högre skogsundervisningen har redan långt före tillkomsten Departementtav

skogshögskolan varit organiserad efter principen att den praktiska verk- cAc/''’«- samhet, som erfordras för undervisningens tillgodogörande och utbildningen

i övrigt, skall förvärvas vid undervisningsanstalt. Såväl de skogsskolor, vilka

under skogsinstitutets senare verksamhetsår förberedde för inträde vid institutet,

som skogshögskolans förberedande kurs lia haft till uppgift att för
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

skaffa eleverna en lämplig skogspraktik under sakkunnig ledning och kontroll,

och fordran på praktik har icke varit uppställd för inträde vid dessa

kurser. Till en början gjorde sig emellertid en sådan konkurrens örn inträde

gällande, att eleverna till skogsinstitutets förberedande skolor icke desto

mindre vid inträdet merendels redan fullgjort en mångårig förpraktik. De

intagningsbestämmelser, som infördes för skogshögskolan, medgåvo emellertid

— i motsats till tidigare gällande föreskrifter — intet hänsynstagande till

sådan förutbildning. Denna omständighet jämte det förhållandet, att antalet

inträdessökande efter krigsåren starkt nedgått, har resulterat i att många

sökande vunnit inträde utan praktisk förutbildning. För de senaste 17 åren

har förpraktiken i medeltal för elev utgjort 5 månader.

Det torde av utredningen i ämnet framgå, att den förberedande kursen,

som i många avseenden utgör en lämplig form för praktisk utbildning, ej

fullständigt kan ersätta fri praktik. Detta finner jag helt naturligt. De inträdessökande

böra lämnas tid för självprövning i praktiskt skogsarbete och

för stärkande av sin fysiska utveckling före den gemensamma utbildningens

början. Men det är ej mindre viktigt att blivande skogsförvaltare — ledare

av alla de detaljarbeten i skogen, som tillhöra varje skogsförvaltning —

före de egentliga utbildningsåren vid skolorna själva förvärva erfarenheter

från skogen genom utförande av skogsarbeten, som för dem i närmare beröring

även med skogsarbetarna. En sådan personlig kontakt med arbetarna

och arbetet synes mig vara nödvändig för den, som skall efter eget omdöme

bestämma arbetssvårigheter och prestationer och som representant

för arbetsgivare träffa avtal om arbetenas utförande. Vad härutinnan anförts

bland annat av utredningsmännen och svenska trävaruexportföreningen

synes mig värt beaktande.

I fråga örn praktikens längd och anordnande föreligga ett flertal skilda

förslag. Med hänsyn till den betydelse jag tillmäter en grundlig, praktisk

förutbildning för skogsyrket, anser jag att praktikens längd bör —• såsom

samstämmigt yrkas av institutioner och föreningskorporationer utom skogshögskolan

— uppgå till minst ett år. De motiv för en kortare praktisk förutbildning,

som andragits av skogshögskolans lärarråd och styrelse, synas mig

i jämförelse med de anförda synpunkterna vara av underordnad betydelse.

Visserligen kommer den obligatoriska ettårspraktiken att för många

— dock icke alla —• försena utbildningen med ett år i förhållande till de

av lärarrådet och styrelsen för högskolan framlagda förslagen, men denna

uppoffring torde väl uppvägas av de fördelar en mera grundlig, praktisk

förutbildning medför både för högskolans undervisning och de studerandes

kommande verksamhet.

För det i P. M. framförda förslaget om frihet för studerande att i viss omfattning

fullgöra praktiken efter förberedande kursen kunna givetvis flera

skäl anföras, främst att eleverna därigenom kunna lättare anpassa sin utbildning

till personliga önskemål och möjligheter att ordna praktik, fyllnadsprövningar,

värnplikt m. m. Förslaget medför emellertid också olägenheter.

Elevmaterialet vid den förberedande kursen skulle sålunda alltjämt komma

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

55

att förete rätt starka variationer nied avseende på praktisk erfarenhet och

skogsvana. Varje år skulle en grupp av de vid kursens slut godkända eleverna

omedelbart vinna inträde vid huvudkursen, medan en annan del måste

under ytterligare ett år förbereda sig för den fortsatta utbildningen. Årskurserna

under den egentliga studietiden komme därför att mera slumpvis sammansättas

av elever från olika årgångar vid förberedande kursen, varav torde

uppstå växlingar i årskursernas inbördes storlek, som kunde bliva till förfång

för undervisningen.

Det kan även befaras, att den ifrågasatta anordningen skulle med hänsyn

till arten av den fria praktiken medföra mindre önskvärda följder. Den praktik,

som förvärvas efter den förberedande kursen, torde nämligen bliva förmanspraktik

mer än praktik i skogsarbeten. Helt visst har även sådan träning

sin stora betydelse, men denna kan av de unga skogsmännen också

förvärvas efter avlagd examen. Den grundläggande arbetspraktiken åter

fullgöres bäst redan före den förberedande kursen. Härvid måste jag dock

göra ett undantag. Den sågverkspraktik, som må fordras av eleverna, synes,

såsom utredningsmännen förordat och centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund särskilt understrukit, böra uppskjutas till ett senare stadium i utbildningen.

Jag vill därför tillstyrka, att den ettåriga arbetspraktiken skall

fullgöras före förberedande kursen samt att den i P. M. föreslagna specialpraktiken

mellan förberedande kursen och huvudkursen skall obligatoriskt

utgöras av verksamhet vid sågverk eller därmed jämförlig träförädlingsanläggning

under en tid av minst 2 månader. Med hänsyn till de i utredningen

påpekade svårigheterna att förvärva dylik praktik bör det ankomma på skogshögskolan

att efter avtal med innehavare av sådana industriella anläggningar,

varom här är fråga, bereda praktiktillfällen för de studerande, som icke själva

kunna skaffa sig tillträde till lämplig arbetsplats.

Vad beträffar beskaffenheten av den ettåriga förpraktiken anser jag, att

den i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som framlagts i P. M.,

bör obligatoriskt innefatta dels kolarskola, dels arbete under 5 månader inom

sådan enskild eller statlig skogsförvaltning, med vilken skogshögskolans rektor

för ändamålet träffat överenskommelse om mottagande av skogsstuderande.

Föreskrift härom torde böra inflyta i stadgarna för högskolan. Med

anledning av jägmästarföreningarnas förslag om föreskrift rörande lantmäteriteknisk

praktik vill jag framhålla, att dylik praktik säkerligen kan

vara till nytta för utbildningen vid skogshögskolan, och att viss hänsyn till

sådan tjänstgöring därför kan tagas vid bedömande av inträdesansökan. Däremot

torde krav på lantmäteriteknisk praktik icke lämpligen böra uppställas,

så mycket mindre som den av föreningarna antydda tidsbesparingen vid förberedande

kursen, som skulle kunna uppstå därigenom, lärer bliva ganska

ringa.

De närmare förslag örn kontroll av praktiken, som i P. M. föreslagits, torde

bliva föi''emål för vidare övervägande i samband med utfärdande av stadgar

och föreskrifter i övrigt för högskolans verksamhet. I detta sammanhang

vill jag framhålla, att skogspraktik, som bedrives redan under gymnasietiden,

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

givetvis ofta kan vara av värde för utbildningen. På rektor vid skogshögskolan

torde böra ankomma att avgöra i vad mån dylik praktik må kunna

tillgodoräknas för inträde vid skogshögskolans förberedande kurs.

Det återstår att behandla den praktiska förutbildningen för dem, som med

annan teoretisk kompetens än avlagd studentexamen söka inträde vid skogshögskolan.

Vad härvid först angår de sökande, som tidigare genomgått skogsskola,

ansluter jag mig till den i P. M. uttalade uppfattningen, att särskilda

fordringar icke böra uppställas för deras del. Däremot måste krav på förpraktik

införas för dem, som ej avlagt studentexamen och ej styrkt sin praktiska

kompetens genom skogsskoleutbildning. Jag biträder även i dessa avseenden

utredningsmännens förslag om fordran på tvåårig praktisk utbildning

av ungefärligen samma beskaffenhet som i det följande uppställes för sökande

till skogsskolorna (B IV: 2).

Slutligen vill jag tillägga, att det av mig förordade kravet på sågverkspraktik

under minst 2 månader mellan förberedande kursen och huvudkursen givetvis

bör gälla även de sistnämnda grupperna av studerande vid skogshögskolan.

3. Övriga inträdesfordringar.

Vad angår de inträdesfordringar till skogshögskolan, som böra uppställas

utöver de krav på vissa teoretiska och praktiska förkunskaper, vilka behandlats

i de två närmast föregående avdelningarna, torde här endast böra beröras

frågan om åldersgränsen för inträde.

Styrelsen för skogshögskolan har därom anfört, att någon jämkning i den

för studenter gällande maximiåldern för inträde vid jägmästarkursen, vilken

nu bestämts till 24 år, icke kan anses erforderlig för dem, som icke genomgått

skogsskola eller fortsättningsskola. Däremot borde maximiåldern för

övriga inträdessökande skäligen bestämmas till 27 år. I

I P. M. anföra utredningsmännen härom följande. För de skogsstuderande,

vilka välja vägen till skogshögskolan över skogsskola och specialkursen vid

Vilan, kan en maximiålder om 24 år anses väl låg. Även örn, såsom i P. M.

angående den lägre skogsundervisningen föreslagits, minimiåldern för inträde

vid skogsskola sänkes med ett år från 20 till 19 år, är därmed icke sagt, att

inträde vid skogsskola kan vinnas vid denna ålder. Konkurrensen om tillgängliga

platser kan med ett stort antal sökande bliva hård, vilket kan medföra

försening i studierna även för dem, som avse att fortsätta sina studier för

att söka inträde vid högskolan. Med närmaste avsikt att för ifrågavarande

kategori av studerande i skälig grad hålla vägen öppen till högskolan torde

därför maximiåldern för inträde vid skogshögskolans förberedande kurs för

samtliga inträdessökande böra bestämmas till 26 år.

Departements- Då en höjning av åldersgränsen för inträde till skogshögskolan kan vara

chefen. påkallad icke endast för dem, som över specialkursen vid Vilans folkhögskola

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

57

söka inträde, utan även för sökande, som på andra, tidskrävande studievägar,

t. ex. genom fyllnadsprövningar i vissa ämnen, förvärva kompetens för

inträde, synes höjningen av inträdesåldern böra givas generell giltighet. En

höjning med två år till 26 år torde i regel vara tillfyllest, varför jag förordar

utredningsmännens förslag i detta avseende.

IV. Undervisningens organisation.

1. Förberedande kurs.

a. Läroår och undervisningsplan.

Lärarrådet vid skogshögskolan har, i syfte bland annat att även under sena

vårar kunna medhinna vissa kulturarbeten, föreslagit sådan reglering av den

förberedande kursens terminer, att de skulle omfatta första terminen 10 juli—

15 december och andra terminen 10 januari—10 juni (nu gällande tider 5 juli

—15 december och 15 januari—25 maj).

Lärarrådet har vidare föreslagit, att ämnet affärsbokföring skulle överflyttas

till förberedande kursen och i samband därmed något utökas, varjämte

övningar i affärskorrespondens och skrivelsers uppsättande borde kunna medhinnas.

Däremot har lärarrådet avstyrkt ett av föreningen jägmästare i enskild

tjänst framställt förslag om förläggning av hela undervisningen i jaktvård

med jaktkunskap och fiskevård till förberedande kursen. Svårigheter

skulle enligt lärarrådets mening möta mot överflyttande av högskolans dyrbara

och skrymmande åskådningsmaterial i detta ämne till Garpenberg, varjämte

det torde bliva omöjligt att utom Stockholm förvärva lämplig lärare

i ämnet. De assistenter med jägmästarutbildning, som tjänstgjorde å förberedande

kursen, måste nämligen väljas från andra synpunkter än undervisningsförmåga

i och intresse för jakt och fiske, och annan lärarkraft torde ej heller

å orten kunna uppbringas.

Styrelsen för skogshögskolan har biträtt vad lärarrådet sålunda föreslagit.

I P. M. har beträffande undervisningen vid förberedande kursen anförts

följande.

Med hänsyn till omfattningen av de kurser och övningar, som enligt i det

följande framställda förslag lämpligen böra förläggas till förberedande kursen,

torde kursens arbetsår behöva utnyttjas så långt som möjligt. ^ Genom

omläggning av kursens arbetsplan vinnas visserligen lättnader i några avseenden,

men i stället komma vissa praktiska delar av undervisningen att

bättre tillgodoses, varjämte kursens plan utvidgas med ett nytt ämne. På

grund härav torde vårterminen böra utsträckas 5 dagar längre än av styrelsen

föreslagits eller till den 15 juni. Under tiden mellan sistnämnda dag och

den 10 juli torde betygsättning för den avgående kursen samt elevantagning

och övriga förberedelser för den nya kursen väl medhinnas. Ävenså torde

lärarpersonalens ferier med nämnda inskränkning alltjämt kunna anses tillfredsställande.

Det har visat sig lämpligt och erforderligt att inställa undervisningen vid

kursen några dagar under pågående terminer, bl. a. i samband med påskhelgen.

I regel har sådan ledighet åstadkommits genom övertidsarbete. Lämp
-

Utr edning

genom slcogahögskolans

styrelse.

Inom

departementet

utarbetad

P. M.

opaginerad Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

ligen bör föreskriften om läroår kompletteras på det sätt, att undervisningen

må genom beslut av rektor vid skogshögskolan inställas under högst 10 dagar

under läroåret.

Den förberedande kursen inrättades vid skogsbögskolans tillkomst från år

1915 och avsågs att ersätta den förberedande skogsskolekursen vid Omberg

eller Kloten samt den praktik, som gemenligen förvärvades före genomgången

av nämnda skolor. Den var ursprungligen planlagd sorn en feni månader

lång kurs, huvudsakligen förlagd till skogen, en form av ordnad praktik nied

erforderliga propedeutiska föreläsningar inlagda. Kursen, som även har till

sylte att sörja för ett gott urval av elever till skogshögskolan, erhöll emellertid

redan från början en väsentligt längre utsträckning — omkring 9 månader.

Ehuru vissa delar av de ämnen, som föreläsas vid skogshögskolan, numera

överflyttats tili den förberedande kursen, har kursens praktiska läggning i

stort sett väl tillvaratagits.

Genom införande av obligatorisk praktik före den förberedande kursen blir

det givetvis nu möjligt att i ej oväsentlig utsträckning beskära de delar av

dess program, som avse själva utförandet av skogsarbeten. Men det är samtidigt

angeläget understryka, att kursen alltjämt bör i första hand utnyttjas

för praktiska övningar och teoretisk undervisning i ämnen, där den teoretiska

och praktiska behandlingen lämpligen bör följas åt. Den föreslagna omläggningen

med avseende på den praktiska förutbildningen åsyftar nämligen icke

blott att bereda eleverna en fysisk förträning och tillfälle till självprövning

eller att vinna utrymme för flera ämnen vid den förberedande kursen utan

över huvud taget att åstadkomma en förbättrad praktisk grundval för undervisningen

och elevernas framtida verksamhet. Från denna synpunkt sett

synes det önskvärt, att vid den förberedande kursen de praktiska övningarna

i huvudämnena kraftigt utökas samt alt undervisningen i de tre mindre ämnen

vid skogshögskolan, vilka äro särskilt praktiskt betonade, nämligen jordbruksekonomi,

jakt och jaktvård samt fiskevård, i sin helhet förlägges till

denna kurs.

Den nuvarande undervisningen vid skogshögskolan i jordbruksekon

o m i, som omfattar en teoretisk kurs av 40 timmar, åtföljd av några dagars

exkursioner vid kursens slut, torde på grund av sin allmänna planläggning

ej kunna lämna några bestående intryck av jordbruksnäringen och dess

arbetsförhållanden. Studerande, som icke deltagit i praktiskt jordbruksarbete,

torde i regel sakna möjligheter att tillgodogöra sig en längre teoretisk

undervisning i detta ämne, även örn den avslutas med vissa praktiska demonstrationer.

Skola grunderna för ett praktiskt ämne kunna genom undervisning

nödtorftigt delges sådana elever, bör det inlärda undan för undan

praktiskt demonstreras och eleverna därjämte hava tillfälle till jämlöpande

praktiska studier. Visserligen kan det sägas, att ifrågavarande undervisning

icke är avsedd att meddela mera ingående kunskaper i jordbrukslära eller

kompetens för handhavande av jordbruksförvaltning. Den syftar ej längre

än till grundläggandet av sådan kännedom örn jordbrukets produktion och

ekonomi, som är nödvändig för bedömande av skötsel och avkastningsförhållanden

vid mindre jordbrukslägenheten Även med en sådan begränsning av

ämnet kan emellertid det praktiska underlaget för studierna icke undvaras.

Därest undervisningen i jordbruksekonomi förlägges till förberedande kursen

vid Garpenberg, där staten bedriver eget jordbruk, torde den med tillgodoseende

av dessa synpunkter kunna anordnas på följande sätt.

Undervisningen omfattar 20 föreläsningar och 52 övningar, tillsammans 72

timmar, vartill komma 18 timmars föreläsningar och studier i betesvård. Den

tor ämnet anställde specialläraren inleder undervisningen under en veckas tid

på eftersommaren med förslagsvis 10 timmars föreläsningar jämte erforder
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

59

liga demonstrationer samt anvisar lämplig lärobok och den kurs, som skall

till viss tidpunkt på våren ha genomgåtts av eleverna. En av de ordinarie lärarna

vid skolan övertager därefter handledningen av studierna, som utövas

vid besök ute på jordbruksområdet eller i ladugård en å två timmar i veckan

men under en del av vintern lämpligen inställes. Pa våren avslutas undervisningen

av specialläraren med en veckas föreläsningar, demonstrationer och

tentamina. Möjligen böra tentamina förläggas till en tredje, senare period. I

undervisningen skola ingå övningar i hållande av arrendeuppskattning, laga

syn och ekonomisk besiktning. I samband därmed finnes tillfälle att förbereda

den kommande undervisningen i husbyggnadslära genom att fästa elevernas

uppmärksamhet på betydelsefulla byggnadsdetaljer och ge dem praktiska

råd ifråga örn reparations- och underhållsarbeten.

I jakt och j a k t v å r d samt fiskevård är undervisningen för närvarande

uppdelad på förberedande kursen och den fortsatta utbildningen vid

skogshögskolan. Vid förstnämnda kurs ägnas 50 timmar åt skytte, 50 timmar

åt jakt, 55 timmar åt jaktvård samt 22 timmar åt jaktbevakning. Skogshögskolans

undervisning omfattar i dessa ämnen dels 9 timmars föreläsningar i

samband med skogszoologien, dels 12 timmars föreläsningar i tillämpad jaktvård

och fiskevård samt 3 exkursionsdagar. Enär exkursionerna lämpligen

böra förläggas till Garpenberg och bärande skäl icke torde kunna andragas

för bibehållande av den korta teoretiska undervisningen vid skogshögskolan

i Stockholm, synes det lämpligt, att all undervisning i ärnnet överflyttas till

förberedande kursen, där tyngdpunkten under alla förhållanden måste vara

förlagd. Genom minskning av jaktbevakningen och möjligen även förberedande

övningar torde sådan tidsvinst kunna ernås, att fullständiga kurser i

ämnet kunna meddelas efter en mindre utvidgning av förberedande kursens

undervisning i jakt- och jaktvård samt tillägg av undervisning i fiskevård med

20 timmar. Lämpligen kan under någon av terminerna vid högskolan inläggas

någon demonstration av jaktvårdsanläggningar i Stockholmstrakten i

samband med en eller ett par specialföreläsningar i ämnet.

De förskjutningar i undervisningsplanen, som i övrigt funnits önskvärda,

framgå schematiskt av följande jämförelse mellan nuvarande och föreslagen

timplan för undervisningen vid förberedande kursen.

Ämne

Nu tillämpad timplan

Föreslagen timplan

Föreläsn

o övn. på

läro ninet

Prakt,

övn o.

exkurs.

Summa

Föreläsn.

o. övn. på

läro rum:t

Prakt,

övn. o.

exkurs.

Summa

Skogs- och fältmätning........

Skogsteknologi ................

Skogsuppskattning.............

Skogsskötsel ..................

Jordbruksekonomi med betesvård

Jakt och jaktvård.............

Fiskevård ....................

Kartritning...................

152

156

102

10

152

409

491

ISO

ISO

177

561

647

232

190

177

152

150

170

100

10

20

20

10

120

390

430

130

300

70

160

10

540

6"0

230

310

90

180

20

120

Summa

572

1387

1 959

609

1 490

2 090

Härtill komma skidåknings- och orienteringsövningar, lägerarbeten, skogsutrustning,

idrott m. m. i den omfattning tiden medger. Utom timplanen

häller en läkare dessutom några kortare demonstrationer i olycksfallsvurd.

Av jämförelsen framgår, att den tämligen oväsentliga ökning av det totala

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

antalet undervisningstimmar, som skett till följd av kurstidens förlängning

med 20 dagar, till större delen tillagts de praktiska övningarna. Dessa tilllämpningsövningar

ha emellertid utvidgats i väsentligt större omfattning än

av timplanen framgår, enär all tid, som inbesparats genom slopande av den

praktiska kolningsundervisningen vid kursen samt genom minskning av för

grovarbeten anslagen tid, därutöver kommit dessa övningar till godo.

Beträffande undervisningen i de särskilda ämnena må framhållas följande.

1 ämnet skogs- och fältmätning förkortas kursen något genom

minskning av tiden för vissa prov i enklare mätningsarbeten. Beträffande

detta ämne synes jämväl kunna erinras, att eleverna ej böra betungas med

inköp av dyrbar uppsättning av diopterinstrument och stativ, för vilken de

i framtiden i regel ej hava användning. Dylik materiel bör tillhandahållas

av skolan. Från skogsteknologiens arbetsplan avföres all undervisning

i kolning, omkring 160 timmar, samt en del av huggnings- och dikningsarbetena,

omkring 50 timmar. Däremot anslås tid till deltagande i utdrivningsarbete

och virkestransporter. Apteringsarbetenci ökas, och till arbeten

i sågverk och exkursioner till träförädlingsverk ställes väsentligt ökad

lid till förfogande. Vidare förutsättes, att större uppmärksamhet skall ägnas

åt inmätning av virke och flottning genom deltagande under minst en vecka

i tumning vid älv och flottningsarbete. Slutligen bör i samband med de

praktiska studierna i virkeskännedom inläggas ytterligare några föreläsningar

om de vanligare sortimenten samt specialsortimenten, kompletterade med

övningar och kalkyler rörande sortimentens värde, apteringstabeller m. m.

Den praktiska delen av ämnet skogsskötsel beredes större plats genom

ökad tid för skogsodlingsarbeten och exkursioner men framför allt genom

fördubbling av den till stämpling sövningar anslagna tiden. Erforderliga

övningar i kartritning kunna enligt från överassistenten vid kursen

inhämtade uppgifter medhinnas på kortare tid än som nu är anslagen

till ämnet.

Innehållet av de ämnen vid skogshögskolan, vari all undervisning förlagts

till förberedande kursen, kan i korthet karakteriseras sålunda:

Skogs- och fältmätning. Skogsmätning med tillhörande instrumentlära,

innefattande linjestakning, linjemätning, kompassgång, vinkelmätning

och avfattning. Fältmätning med tillhörande instrumentlära, innefattande

mätning med diopter, distanstub och teodolit samt avvägning och upprättande

av avvägningsprofiler. Transportering av kartor, arealräkning och

konstruktion av stomkartor.

Jordbruksekonomi. De olika jordarterna och deras egenskaper.

Jordarternas bearbetning och förbättring. Jordens avdikning och gödsling.

Växtföljder. Allmän och speciell våxtodling. Vården av ängar och betesmarker.

Jordbrukets driftskostnader och räntabilitet.

Jakt- och fiskevård. Skytte med hagel- och kulgevär. Olika

jaktsätt, jakthundsraser och grunderna för deras skötsel och dressyr. Egentlig

jaktvård med demonstration av fångstredskap samt anordnande av foderplatser

och vårdnad i övrigt av det vilda. Fiskarter, fiskodling. Vård av

fiskevatten samt olika slag av fiske.

Kartritning. Bitning av skogskartor.

I fråga örn sättet för undervisningen, som hittills synes lia lämnat ett gott

resultat, må endast framhållas, att förutsättningarna för dess bedrivande

komma att väsentligt förbättras, då samtliga elever, tack vare den obligatoriska

praktiken, redan från början äro förtrogna med de enklare, skogliga

begreppen.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

61

I yttrandena över P. M. har i huvudsak följande anförts.

Domänstyrelsen har intet haft att erinra mot den föreslagna förlängningen

av undervisningstiden men hyser tvekan beträffande överflyttningen av vissa

ämnen till kursen, då denna överflyttning anses kunna bliva till förfång

för den praktiska utbildningen. Styrelsen hyser också betänkligheter mot

avförandet från kursen av undervisningen i kolning, vilken dock enligt styrelsens

åsikt kan inskränkas.

Lärarrådet vid skogshögskolan kan ej biträda förslaget om ytterligare

förlängning av kursen, då en frist av minst en månad, innan ny kurs börjar,

måste anses önskvärd för att lärarna skola medhinna betygssättning för avgående

elever, intagning av nya elever samt åtnjutande av ferier, m. m. Lärarrådet

anser vidare, att den naturliga ordningsföljden för undervisningens

bedrivande skulle i vissa avseenden brytas genom förslaget om överflyttning

av undervisningen i jordbruksekonomi till förberedande kursen. En förbättring

härvidlag kan emellertid enligt lärarrådets mening uppnås, om jämväl

undervisningen i byggnadslära och byggnadsritning överflyttas till kursen,

därvid övningarna i byggnadsritning kunde sammanföras med kartritningen

och tilldelas en tid av 20 timmar. Med detta tillägg tillstyrker lärarrådet

ifrågavarande förslag. Undervisningen i jaktvård och fiskevård anser lärarrådet

böra behållas vid huvudkursen med 6 timmar i vartdera ämnet, vilket

lärarrådet även finner betingat av den omständigheten, att undervisningen i

dessa ämnen delvis bygger på undervisningen i zoologi. Undervisningen i

nämnda två ämnen kan också enligt lärarrådets uppfattning bedrivas rationellare

i Stockholmstrakten än vid Garpenberg.

Styrelsen för skogshögskolan ifrågasätter, huruvida icke den föreslagna

utökningen av lärotiden kommer att medföra för hård pressning. Den föreslagna

undervisningen i jordbruksekonomi och husbyggnadslära torde kunna

ordnas på föreslaget sätt, ehuru det enligt styrelsens mening sannolikt

varit bättre att använda den vunna tiden för utvidgad skoglig praktik. Styrelsen

är däremot av den bestämda uppfattningen, att den föreslagna överflyttningen

av jakt- och fiskevård icke är någon förbättring.

Jägmästarföreningarna lia tillstyrkt de i P. M. föreslagna ändringarna

beträffande förberedande kursens undervisningsplan.

De synpunkter på den förberedande kursen, som av utredningsmännen anförts,

vill jag för min del biträda. Jag tillstyrker därför slopandet av kolningen

från kursens studieplan samt överflyttningen av ämnet jordbruksekonomi

från huvudkursen till den förberedande kursen. Ej heller mot lärarrådets

förslag örn förläggning till förberedande kursen jämväl av undervisningen

i husbyggnadslära finner jag något att erinra.

Frågan huruvida föreläsningar i tillämpad jaktvård och fiskevård med av

lärarrådet föreslagna 6 timmar vardera skola förläggas till förberedande

kursen eller till huvudkursen synes mig vara av mindre betydelse. Jag har

dock intet att erinra emot att nämnda antal undervisningstimmar förläggas

till huvudkursen. Ämnet jakt och jaktvård bör emellertid som betygsämne

avslutas vid den förberedande kursen, där ganska omfattande undervisning

och övningar skulle företagas även enligt högskolestyrelsens förslag.

Vid huvudkursen synas ämnena jaktvård oell fiskevård kunna införas som

kursämnen. Vad till sist beträffar undervisningen i de skogliga huvudämnena

biträder jag utredningsmännens förslag örn utvidgad undervisning i skogs
-

Yttranden

över P. M.

Departement

chefen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

U tredning

genom skogshögskolans

styrelse.

teknologi och skogsskötsel särskilt i fråga om praktiska övningar. Den förberedande

kursen synes efter dessa ändringar kunna bättre än hittills utnyttjas

för den praktiska undervisningen vid skogshögskolan.

Den av mig nu godkända regleringen av undervisningen föranleder vissa

jämkningar i den av utredningsmännen schematiskt upprättade studieplanen.

Överflyttningen av husbyggnadsläran till förberedande kursen uppväges

delvis genom minskning av den för jakt- och fiskevård anslagna tiden

och torde i övrigt få kompenseras genom inskränkning bland annat av övningarna

på lärorummet i skogsteknologi och skogsuppskattning samt av för

utbildningen mindre viktiga, praktiska övningar.

Emellertid förefaller den vid förberedande kursen nu tillämpade studieplanen,

vars omfång i huvudsak överensstämmer med ramen för den i P. M.

intagna, reviderade timplanen, på det hela taget vara rätt hårt belastad. Jag

förutsätter därför, att vid den närmare utformning av studieplanens detaljer,

som lärer ankomma på högskolans styrelse och lärarråd efter samråd med

kursens föreståndare, jämväl överväges, huruvida undervisningstiden i de

särskilda ämnena kan i någon mån beskäras.

Med hänsyn till det förhållandevis dryga arbetsprogrammet vid förberedande

kursen finner jag önskvärt, att den i P. M. förordade förlängningen

av lärotiden kan komma till stånd. De betänkligheter mot förslaget, som

framförts av högskolans lärarråd och styrelse, synas närmast betingas av

uppfattningen, att kursens lärare icke skulle erhålla tillräcklig tid för vissa

åtgärder och arbeten som behövde företagas mellan årskurserna, ävensom

för ferier. Emellertid synes ett från utbildningssynpunkt lämpligt anordnande

av läroåret kunna förenas med en god lösning av lärarnas semesterfråga,

därest möjligheterna att i viss omfattning bereda lärarna ferier under

pågående lärokurs tillvaratagas. Det torde sålunda icke möta allvarligare

hinder att bevilja en av lärarna semester under några veckor i omedelbart

sammanhang med uppehållet mellan kurserna samt att även under andra

tider av lärokursen, exempelvis då undervisningen i större omfattning omhänderhaves

av speciallärare, permittera någon eller några av lärarna.

b. Bestämning av elevantal, elevantagning samt prövningsförfarande.

Lärarrådet har beträffande det lämpliga antalet studerande vid skogshögskolan

uttalat, att väsentligt olika meningar därvidlag gjort sig gällande.

Från vissa håll har, anför lärarrådet, hävdats, att den högre skogsutbildningen

vore så speciellt inriktad, att densamma endast medförde ytterst begränsade

förvärvsmöjligheter utom det egentliga fackområdet, varför utexamineringen

endast borde täcka det förefintliga, mera direkta behovet av

högre skogspersonal. Däremot har av andra anförts, att det allmännas enda

uppgift bestode i att giva därtill hågade personer möjlighet att förvärva

fullgoda skogliga fackkunskaper, medan tillträdet till denna undervisning

borde vara fritt inom ramen av undervisningsanstaltens kapacitet på liknande

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

63

sätt som allmänt tillämpas vid universiteten. Vare sig man ansluter sig till

den ena eller den andra av dessa synpunkter, måste det dock enligt lärarrådets

mening beaktas, att vid en förestående omorganisation ej större eller

dyrbarare undervisningsapparat tillskapas eller bibehålies, än som ett förefintligt

eller beräknat behov kan anses kräva.

Lärarrådet har vidare anfört, att Kungl. Majit ej bör fastställa den årliga

kontingent, som får till högskolan antagas, utan det genomsnittliga antal,

som under en längre följd av år (t. ex. 5 år) högst bör från högskolan utexamineras.

Inom ramen av dylik av Kungl. Majit på längre sikt fastställd normalplan

böra högskolans lärarråd och styrelse lia viss frihet att på lämpligt

sätt fördela den årliga antagningen till Garpenberg med hänsynstagande till

avgång (genom kuggningar etc.) liksom ock till vid högskolan tillgängliga

utrymmen samt för undervisningens bedrivande tillgängliga medel m. m.

Härigenom vinnes bland annat den fördelen, att Kungl. Majit ej behöver besväras

i en del frågor, som för den allmänna planens genomförande äro av

oväsentlig betydelse, varjämte tilloppet till högskolan kan smidigare regleras

än hittills varit möjligt.

1 detta sammanhang har lärarrådet berört ännu en antagningsfråga, nämligen

det av de skogsundervisningssakkunniga föreslagna och efter 1915 tilllämpade

systemet att intaga till Garpenberg långt större antal, än som sedan

skall vinna fortsatt utbildning, detta i avsikt att efter första terminens slut

kunna välja bland ett stort antal, så att endast de mest lämpliga skulle få tillträde

till vårterminens undervisning samt till högskolan. Detta urvalssystem

kunde enligt lärarrådets åsikt bättre försvaras, när elev kunde vinna inträde

genast efter studentexamen, då tidsförlusten för dem, som ej fingo fortsätta,

endast utgjorde ett halvt år. Med godtagande av här tidigare gjorda förslag

örn förpraktik, blir emellertid samma tidsförlust ett och ett halvt år,

varför lärarrådet nu föreslår, att antalet »övertaliga» högst väsentligt reduceras,

men att systemet i övrigt bibehålies. Som bidragande orsak till detta

ändringsförslag har lärarrådet anfört, att de stora »provkurserna» verka i

hög grad fördyrande genom behovet av extra assistenthjälp under höstterminen,

ökad instrumentuppsättning, ökade anslag till hantlangning m. m.

samt ökade bostadsutrymmen jämte därtill hörande möblering o. s. v.

Stgrelsen för skogsliögskolan har till alla delar tillstyrkt lärarrådets nu

återgivna förslag. Den nuvarande antagningsprincipen bör dock enligt styrelsens

mening alltjämt bibehållas. Beträffande bestämningen av elevantalet

anser styrelsen förslaget i princip innebära, att tillträdet till den egentliga

högskolekursen i viss mån skulle lämnas fritt inom en ram, som av

Kungl. Majit bestämmes med hänsyn till det antal, som dels bekvämt vid

högskolan kan på en gång undervisas, dels ock kan anses motsvara ett på

längre sikt beräknat behov av högre utbildad personal.

Reservationsvis har /. d. landshövdingen Ringstrand anfört följande.

Enligt nu gällande stadgar för skogsliögskolan bestämmer Kungl. Majit

antalet elever vid skogsliögskolan. Det synes kunna starkt ifrågasättas, huruvida

en bestämmelse av denna innebörd är, sedd ur undervisningssynpunkt,

lämplig. Väl måste det medgivas, alt kampen örn utkomstmöjligheterna

för dem, som genomgått skogsliögskolan, därigenom underlättas, men

detta är väl knappast ett mål för undervisningen. Dess mål borde väl snarast

vara att inom ramen för de betingelser, som anställda lärarinafter, lokalutrymmen,

till buds stående undervisningsmateriel och andra undervisningstekniska

synpunkter utstaka, meddela största möjliga antal elever en full
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Inom

departementet

utarbetad

P. M.

god utbildning. Sedan lärer arbetsmarknadens tillgång på platser bliva den

naturliga regulatorn på antalet av dem, som söka erhålla den högre skogsutbildning,

som staten lämnar. Den utvidgning av undervisningen, som nu föreslås,

gör de från skogshögskolan utexaminerade eleverna skickade att åtaga

sig uppgifter även inom andra arbetsområden än den rena skogshushållningen.

Och örn de till ett sådant verksamhetsfält skulle medföra en del skoglöf

vetande, kan detta väl knappast vara ägnat att minska värdet av deras

där utförda arbete.

I P. M. anföres i nu förevarande avseende följande.

Beträffande elevantal vid skogshögskolans jägmästarkurs gäller för närvarande,

att Kungl. Maj:t efter av styrelsen för skogshögskolan för två år

lramåt avgivet förslag bestämmer dels det antal elever, som må antagas vid

den förberedande kursen, dels ock det antal, som må antagas till fortsatt

utbildning. Sedan under senare år frågan örn skogshögskolans omorganisation

blivit föremål för utredning, ha förslag och beslut i detta avseende

återkommit årligen.

Elever till förberedande kursen antagas av skogshögskolans rektor. Under

kursens hösttermin bedömas elevernas arbeten och färdigheter under övningarnas

gång. Vid terminens slut erhålla eleverna av rektorn och överassistenten

utfärdat betyg, som upptager skogsmätning, fältmätning, ritning,

skogsarbeten, anlag för arbetsledning och uppförande. Bland dem, som erhållit

godkända vitsord, antagas av jägmästarkursens lärarråd för fortsatt

utbildning så stort antal, som fastställts av Kungl. Majit. Därvid skall hänsyn

tågås dels till studentbetygen i matematik, biologi, fysik och kemi, dels

till de från kursen erhållna vitsorden örn kunskaper och fallenhet för skogsmannens

yrke. Den, som erhållit godkända vitsord men ej antagits, är berättigad

att ånyo vinna inträde vid förberedande kursen.

Av 218 till kursen under de 6 åren 1919—19241 antagna elever ha 8 lämnat

kursen under höstterminens lopp, 20 underkänts vid samma termins slut och

25 eller 13 procent av de vid höstterminens slut godkända ej fått direkt fortsätta

utbildningen. Ungefär hälften av sistnämnda antal har emellertid begagnat

sig av möjligheten att vinna återinträde följande år. Det har därvid

visat sig, att de, som funnit sig i att ännu en gång genomgå första halvårets

kurs vid Garpenberg, på grund av förvärvad rutin haft lätt att hävda sig i

konkurrensen med de nya eleverna och praktiskt taget undantagslöst blivit

vid nästa hösttermins slut antagna till fortsatt utbildning. Urvalet för fortsatt

utbildning bland de godkända har därför uppgått till endast omkring

6 procent och i realiteten därjämte varit föga rationellt, enär det ingalunda

är givet, att det varit den bättre delen av de godkända men icke antagna, som

återkommit. I den mån dessa elever första gången uteslutits på grund av

bristande mognad, har anordningen likväl hittills haft någon uppgift att

fylla. Införes obligatorisk förpraktik, torde den emellertid komma att sakna

berättigande.

På nu anförda skäl föreslås i P. M., att den nuvarande uppdelningen av de

prövade eleverna i tre grupper: 1) godkända och till fortsatt utbildning antagna,

2) övriga godkända och 3) underkända, ersättes med indelning av eleverna

i två grupper: a) för fortsatt utbildning lämpliga och b) för fortsatt

utbildning mindre lämpliga. Elever, som tillhöra förra gruppen, fullfölja

omedelbart utbildningen; för övriga är den fortsatta utbildningen stängd. Vid

en dylik reformering av urvalsförfarandet måste likväl skapas garantier för

1 Under åren 1925—1934 har antalet inträdessökande varje år understigit det antal, som

bestämts att antagas till fortsatt utbildning.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

65

att denna uppdelning av eleverna kan i praktiken rättvist genomföras. Därför

bör avgången bland de vid förberedande kursen antagna eleverna icke

vara på förhand bestämd utan kunna av styrelsen för skogshögskolan regleras

med hänsyn till kvaliteten hos eleverna i ifrågavarande kurs, vilket ock

föreslagits av skogshögskolans lärarråd och styrelse. Det synes sålunda,

framhålles det i P. M., angeläget att skapa så smidiga bestämmelser angående

antagning av elever, att de inträdessökandes antal och kvalifikationer ett

visst år kunna påverka såväl antalet av dem, som för året antagas till kursen,

som antalet av dem, vilka efter ådagalagda anlag och kunskaper skola

vid höstterminens slut antagas till fortsatt utbildning. Följande system för

antagning torde enligt P. M. fylla de uppställda kraven.

På förslag av styrelsen för skogshögskolan bestämmer Kungl. Maj:t det

högsta antal studerande, som under närmaste 5-årsperiod får utbildas vid

skogshögskolan. Reglering i övrigt av elevantalet ankommer på skogshögskolans

styrelse, som har att därom fatta beslut dels i samband med rektors

antagning av elever till förberedande kursen, dels i samband med lärarrådets

antagning av elever till fortsatt utbildning efter första terminens slut.

I vad mån styrelsen må till lärarrådet överlämna sin beslutanderätt i ena

fallet eller i båda torde böra närmare övervägas.

Med avseende på grunderna för elevantagningen framhålles i P. M. ytterligare

följande.

Av de till förberedande kursen antagna eleverna böra endast sådana utmönstras,

som äro mindre lämpliga för jägmästarutbildning. De vitsord från

den ordnade praktiken, vilka hädanefter finnas tillgängliga vid prövningen

av inträdesansökningarna, ge möjlighet till en preliminär bedömning av

elevmaterialet redan vid detta tillfälle. Utvisa ansökningshandlingarna en genomgående

god kvalitet på de sökande, kan det ett visst år befinnas lämpligt

att för fortsatt utbildning beräkna ett något högre antal än det för 5-årsperioden

bestämda årsmedeltalet. Tyda ansökningshandlingarna åter på en

sämre årgång, bör ett mindre antal elever beräknas fortsätta studierna.

De här föreslagna anordningarna för antagning av elever till skogshögskolan

torde på det hela taget lämna större garantier för ett gott urval än

det nuvarande systemet kan ge och samtidigt genom avspänning i konkurrensen

skapa sundare arbetsförhållanden under första halvåret av den förberedande

kursen.

En konsekvens av föreslagna ändringar beträffande elevurvalet är, att den

detaljerade betygssättningen vid höstterminens slut blir överflödig. Beslut

om antagande till fortsatt utbildning kan av lärarrådet fattas utan att särskilt

betyg utfärdas. Föreståndaren för förberedande kursen bör emellertid

vid detta tillfälle, liksom vid övriga lärarrådets avgöranden, som angå kursen,

ingå som ledamot av lärarrådet. Önskar elev, som icke antages till fortsatt

utbildning, erhålla bevis om förvärvade kunskaper i skogs- och fältmätning,

vilket emellanåt förekommit, vitsordas hans kunskaper i detta ämne på ett

lämpligare sätt genom utfärdande av särskilt intyg därom än genom företende

av fullständigt terminsbetyg.

Ur yttrandena i denna del må återgivas följande.

Domänstyrelsen har anfört, att förslagen örn bestämning av elevantal och

antagning av clever till fortsatt utbildning synas ägnade att skapa större säkerhet

för erhållande av ett gott elevmaterial vid skogshögskolan.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sand. Nr 136. 5

Yttranden

över P. J/.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 136■

Departementschefen

.

Jägmästarföreningarna ha hänvisat till ett av de extra jägmästarnas förbund

i annat sammanhang avgivet yttrande. Däri har förbundet bland annat

uttalat att, huru önskvärt det ur vissa synpunkter än kunde förefalla

med en till antalet så jämn utexaminering som möjligt, tidpunkten likväl

med hänsyn till nuvarande förhållanden i fråga om tillgång och efterfrågan

på arbetskraft, åldersfördelning och sannolik avgång nn m. knappast kunde

anses lämplig för en övergång till »normalrekrytering» vid skogshögskolan

under de närmaste åren. I någon mån torde först det »missgrepp», som den

starkt utökade antagningen till högskolan under högkonjunkturen utgjorde,

böra tillrättas, innan tiden vore inne att, såsom styrelsen förordat, bestämma

elevantalet med hänsyn till behovet på lång sikt av ifrågavarande arbetskraft.

Spörsmålet om reglering av tillströmningen till de intellektuella yrkena

har nyligen behandlats i ett tidigare omförmält sakkunnigutlåtande (stat. off.

utr. 1935: 52). Vad särskilt angår skogshögskolan har, såsom av den lämnade

redogörelsen framgår, lärarrådet vid skogshögskolan icke intagit någon

bestämd ställning till denna fråga, under det att inom styrelsen för högskolan

skilda meningar kommit till uttryck. Utan att föregripa de åtgärder för

reglering av antalet studerande vid högskolorna, som från statsmakternas

sida kunna komma i fråga, torde följande allmänna riktlinjer kunna anges

för skogshögskolans antagning av studerande.

För den högre skogsundervisningen har en spärranordning alltid tillämpats

genom bestämning av elevantalet med hänsyn ej endast till undervisningstekniska

förhållanden utan även till det beräknade behovet av jägmästare

och forstmästare. Den nya organisationsform för skogshögskolan,

som av mig förordats, innebär i och för sig en anpassning till behovet av

högre utbildade skogsmän genom de två kursernas sammanförande till en.

Även örn utbildningen vid skogshögskolan enligt den förändrade organisationsformen

kan tänkas öppna ett vidare verksamhetsfält för de utexaminerade

än tillförne, lärer den på mångåriga studier byggda, speciella kompetens,

som högskolan måste lämna, knappast kunna medföra särskilda kvalifikationer

för uppgilter, som ligga utanför skogsbrukets administration och

förvaltning. En utbildning, som till omfattningen begränsades endast av högskolans

resurser, skulle vid sådant förhållande kunna innebära, att staten

regelmässigt och avsiktligt ombesörjde utbildning av överflödig arbetskraft

i syfte att åstadkomma ett konkurrensförhållande. Den sistnämnda synpunkten

finner jag berättigad endast såtillvida, att ett tillfälligt uppstående

överskott av utbildad arbetskraft ej må tilläggas alltför stor betydelse vid

bestämning av antalet nya studerande vid skogshögskolan. Inom ramen för

det antal, som av högskolan lämpligen kan antagas, bör antalet studerande

sålunda bestämmas huvudsakligen med ledning av det normala ersättningsbehovet

av personal med ifrågavarande utbildning. I fråga örn storleken av

detta ersättningsbehov får jag hänvisa till vad därom i en föregående avdelning

(A II) anförts.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

67

Utredningsmännens förslag beträffande förfarandet för bestämning av antal

studerande vid skogshögskolan och urval bland förberedande kursens

elever ha ej mött invändningar i de avgivna yttrandena. Då förslagen synas

välgrundade, vill jag för min del biträda desamma.

2. Huvudkurs.

a. Allmänna synpukter.

Styrelsen för skogshögskolan har givit uttryck åt den uppfattningen, att

den allmänna kursens huvuduppgift måste anses vara att meddela lämplig

utbildning i och för såväl statlig som enskild förvaltningstjänst samt att

kursens allmänna utbildningsnivå icke borde understiga den nuvarande jägmästarkursens.

Dock borde undervisningsordningen för denna kurs ej oförändrad

läggas till grund för den föreslagna enhetskursens utbildningsprogram

utan borde mer eller mindre genomgripande förändringar genomföras

i avsikt att mera än hittills giva undervisningen en teknisk-ekonomisk inriktning.

— Genom slopande eller minskande av undervisningen i vissa

ämnen av mindre aktuell art borde tid vinnas för utökning eller nyinförande

av vissa mera viktiga ämnen, så att den sammanlagda studietiden icke behövde

förlängas. En annan åtgärd, syftande mot samma mål, borde bestå

däruti, att genom ändring i de nuvarande bestämmelserna för tentamina och

examen söka koncentrera elevernas studiearbete på vissa ämnen av större

vikt samt minska arbetet på inträngandet å vissa andra ämnesområden av

så att säga fyllnadsnatur.

I utredningsmännens P. M. har följande anförts.

Den fortsatta utbildningen av dem, som genomgått den förberedande kursen,

benämnes i det följande skogshögskolans huvudkurs. I denna under- P ^

visning skola ingå huvuddelen av den teoretiska jägmästarutbildningen ävensom

de ytterligare praktiska demonstrationer och övningar, som erfordras

för att de studerande skola kunna tillgodogöra sig den teoretiska undervisningen

och förvärva nödig färdighet i upprättande av förslag och planer till

inom skogsbruket förekommande arbeten av skilda slag. Enär sistnämnda

tillämpningsövningar väl medhinnas under två somrar och huvudkursen

under inga omständigheter kan bliva kortare än två år, blir den för teoretisk

undervisning erforderliga tiden avgörande för hela huvudkursens längd.

Huvudkursen skall hava till ändamål att dels meddela kompetens för

handhavande av större skogsförvaltning eller fullgörande av därmed jämställda

arbetsuppgifter inom skogsbruket dels giva en grundval för eventuellt

fortsatta studier. Redan utbildningen för förstnämnda värv måste på

grund av de mångahanda, skiftande uppgifter, som möta utövaren av skogsmannens

yrke, gripa över åtskilliga naturvetenskapliga ämnen och praktiska

arbetsområden. Den mångsidiga utbildningen och de teoretiska kunskaper,

som i varje ämne anses erforderliga för förvärvande av nämnda kompetens,

betinga den undre gränsen för utbildningstidens längd. Ehuru det ur

många synpunkter kan anses önskvärt, att de studerande vid huvudkursen

delges ett mera fylligt kunskapsmått, är det med hänsyn till kursens uppgift

att utbilda arbetskraft för det praktiska skogsbruket nödvändigt att i

huvudsak begränsa undervisningen till den angivna utbildningsnivån. De

U iredning

genom skogshögskolans

styrelse.

Inom

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr lod
-

Yttranden

över P. M.

studerande skola sålunda bibringas tillräckliga kunskaper i de grundläggande

ämnena samt därtill skogligt vetande, som i huvudsak innefattar kännedom

om resultaten av den skogliga forskningen och erfarenheterna från den praktiska,

skogliga verksamheten, i den mån kännedomen därom är av verklig

betydelse för det tidsenliga, praktiska skogsbruket. I överensstämmelse härmed

upptager den studieplan, som längre fram föreslås, undervisningstimmar

till antal, som ansetts motsvara minimikurser i de till skoglig förvaltarutbildning

hörande ämnena.

Här må genast tilläggas, att en sådan begränsning av undervisningen ingalunda

är liktydig nied en sänkning av högskolans utbildningsnivå. Det synes

t. o. m. möjligt att genom anställning i ökad omfattning av skickliga lärare

och medhjälpare till dessa, anskaffande av bättre hjälpmedel för undervisningen

med flera åtgärder, syftande till en rationell undervisning, som

bygger på elevernas självverksamhet, vinna en i vissa avseenden förbättrad

utbildning inom den på nämnda sätt begränsade ramen för undervisningen.

Det har nyss sagts, att den skogliga utbildningen är mångsidig. Den karakteriseras

emellertid även därav, att den praktiska kompetens, den skall

lämna, måste grundas på ingående kunskaper i ett flertal naturvetenskapliga

ämnen, som gripa in i varandra och därjämte skjuta långt in i den tillämpade

undervisningen. Friktionen mellan de grundläggande ämnena kan i

viss utsträckning elimineras genom ämnenas sammanförande till större undervisningsenheter,

men i stort sett är undervisningens uppdelning i ämnen,

sorn äga starkt inbördes samband, ofrånkomlig. Till belysande härav må

framhållas, att redogörelse för mera karakteristiska marktyper och beståndsformer

lämnas vid undervisningen i marklära, skogsbotanik och skogsskötsel

samt beträffande försumpade marker jämväl vid undervisningen i skogsdikning

samt att de tillämpade skogsvårdsåtgärderna behandlas under marklära,

skogsskötsel samt skogsuppskattning och skogsindelning. Skola de

studerande kunna bibringas klara begrepp i dessa utomordentligt viktiga

delar av undervisningen, måste ämnenas innehåll i vissa stycken utformas

efter samråd mellan flera lärare. Ett villkor för åstadkommande av gott resultat

av utbildningen är därjämte, att lärarna vid undervisningens bedrivande

hålla intim kontakt med varandra. Genom i det följande framställt

förslag örn utarbetande av kompendier i varje ämne torde detta samarbete

underlättas.

Av de sålunda bestämda ämneskurserna föreläsas under de två första terminerna

i huvudsak propedeutiska kurser och grundläggande ämnen samt

de förberedande delar av huvudämnena, som lämpligen böra ha inhämtats

före de första praktiska övningarna. De tredje och fjärde terminerna ägnas

till övervägande del åt huvudämnena. Med viss av utredningsmännen närmare

angiven undervisningsintensitet torde den teoretiska undervisningen

kunna avslutas redan med den fjärde terminen. Emellertid återstå då vissa

resor och övningar, som tillhöra förvaltarutbildningen. Tentamina i huvudämnena

måste för övrigt under alla förhållanden ske under den följande

hösten. I syfte att ej onödigt forcera studierna under fjärde terminen synes

därför lämpligt att anordna en av föreläsningar mindre belastad femte termin.

Större delen av denna sista termin kan i sådant fall avsättas för elevernas

självverksamhet i form av de studerandes specialisering på sina huvudämnen,

utarbetande av examensarbeten samt tentamina, varvid avgångsbetyg

från skogshögskolan erhålles före terminens utgång. Därigenom vinnes,

att utbildningstiden för jägmästare något förkortas, enär för närvarande

jämväl en sjätte termin i regel tages i anspråk för sistnämnda arbeten.

De över P. M. avgivna yttrandena äro i förevarande avseende i huvudsak

av följande innehåll.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

69

Domänstyrelsen ifrågasätter, huruvida ej den föreslagna ökningen av tiden

för vissa undervisningsgrenar, huru önskvärd den i och för sig än må vara,

kan komma att ställa alltför stora krav på såväl lärarpersonalen som eleverna.

En alltför stark forcering av undervisningsarbetet kan givetvis för

utbildningen bliva till men, ej minst genom de hinder den reser mot självstudier.

Lärarrådet påvisar, att utredningsmännens förslag innebär, att antalet obligatoriska

undervisningstimmar ökas från nuvarande 21.3 per vecka till 24.6

per vecka, och att de praktiska övningarna ökas från 26 till 33 veckor. Om

man därtill beaktar, att eleverna från vårterminens början den 15 januari

till höstterminens slut den 20 december skulle åtnjuta ferier endast under

påskveckan samt i september under 3 veckor första året och 4 veckor det andra,

måste den arbetsbörda, som enligt P. M. skulle påläggas eleverna, betecknas

som synnerligen betungande, detta desto mer som ferierna både

vid julen och i september endast äro nominella, då största delen av denna

tid måste ägnas åt tentamensläsning samt uppgörande av reseberättelser

m. m.

Samma erinran kan, framhåller lärarrådet, göras beträffande de lärare,

som skola leda sommarövningar och studieresor. Lärarrådet kan ej underlåta

att uttrycka starka betänkligheter mot förslagets genomförande i oförändrat

skick, då detsamma ej blott kommer att väsentligen förhindra den

elevernas självständiga studieverksamhet, som utredningsmännen riktigt nog

beteckna som en integrerande del i en högskolemässig utbildning, utan även

i liög grad försvåra den vetenskapliga verksamhet, som måste krävas av en

lärare, örn han skall kunna följa och själv bidraga till utvecklingen på det

område, inom vilket hans undervisning faller.

Lärarrådet har emellertid bemärkt, att dessa synpunkter ej varit främmande

för utredningsmännen, då dessa betecknat sin undervisningsplan som ett

maximiprogram, vilket skulle tillåta en avsevärd minskning av föreläsningarnas

och övningarnas antal, i den mån lämplig handbokslitteratur och

andra hjälpmedel ställas till förfogande vid undervisningen. Enligt lärarrådets

mening är en viss reducering i angiven riktning nödvändig redan från

början, men därutöver måste det anses önskvärt, att även utnyttja den femte

lästerminen på ett rationellare sätt än i P. M. föreslås. Under denna termin

skulle nämligen enligt förslaget tentamina i huvudämnena »under alla förhållanden»

äga rum och de studerande vara »berättigade att undergå tentamen

under hela terminen». Lärarrådet anmärker härtill först, att enligt

hittills vunnen erfarenhet en elev, som vill grundligt intränga i sina ämnen,

icke kan medhinna att på den korta tiden av 21/-’ månader i tillräcklig grad

bereda sig för tentamina i 4 huvudämnen (skogsskötsel, skogsuppskattning,

skogsteknologi och skogsekonomi) samt i förvaltningslära, detta desto mindre

som han enligt förslaget blir tvingad att för erhållande av avgångsbetyg i

några huvudämnen bedriva specialstudier. Härtill kommer, att en obegränsad

tentamensskyldighet under femte terminen ej rimligen kan åläggas

vederbörande lärare, vilka samtidigt måste bedriva en omfattande undervisning

på andra kurser. Uppenbarligen lia utredningsmännen insett, att

den föreslagna tentamensordningen även kommer att bereda eleverna svårigheter,

varför de föreslå, att för dem »sorn av skilda anledningar icke

hinna avsluta sin utbildning i normal ordning bör rätt stadgas att under

loppet av hela den följande vårterminen undergå tentamen». Lärrarådet

biträder detta uttalande, men är samtidigt övertygat örn, att denna i förslaget

som ett undantag betecknade tentamensordning i realiteten kommer

att bli den normala. På grund av denna sin övertygelse anser lärarrådet

önskvärt, alt i lämplig omfattning en överflyttning av undervis
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

ningstimmar från speciellt fjärde till femte terminen äger rum. En sådan

överflyttning är desto mera nödvändig, som vissa föreläsningar direkt böra

ansluta sig till under andra sommarterminen genomgångna övningsmoment

i och för erhållande av en följdriktig undervisning. Av sistnämnda anledning

torde också en del andra förändringar i den av utredningsmännen föreslagna

fördelningen av undervisningen på olika terminer bliva nödvändig,

men då detta är en sådan schemateknisk fråga, som högskolans styrelse på

förslag av dess lärarråd årligen har att ordna, anser lärarrådet ej nödigt att

här närmare ingå på densamma.

Beträffande övningstidens användning föreslår lärarrådet, att endast vissa

särskilt viktiga övningsmoment obligatoriskt skola genomgås av alla elever,

men att därutöver viss tid under speciellt andra sommarterminen göres

disponibel för mera speciella arbeten av olika slag, som kunna tjäna till underlag

för erhållande av de kvalificerade betyg i vissa huvudämnen, som i

annat sammanhang föreslås.

Avdelningsföreståndarna vid statens skogsförsöksanstalt lia framhållit, att

en förutsättning för att anstalten skall kunna befordra skogshushållningens

utveckling inom landet är att landet äger en skogsmannakår, som på grund

av sin skogsvetenskapliga hildning förmår tillägna sig de vunna resultaten

och tillämpa dem i praktiken, vilket är nödvändigt, även örn anstalten, allteftersom

frågorna bli lösta, kan komma att utöva en direkt rådgivande verksamhet.

Föreståndarna förutsätta därför, att undervisningen vid den omorganiserade

skogshögskolan ej kommer att medföra en lägre vetenskaplig bildningsstandard

än den, som för närvarande bibringas de studerande vid skogshögskolan.

Styrelsen för högskolan har vidhållit sitt förslag och ansett utökningen av

undervisningsplanen betänklig med hänsyn till en liögskolemässig undervisning

och de studerandes självverksamhet.

Direktören Ekman har i reservation till styrelsens yttrande anfört, att

de i P. M. uppdragna riktlinjerna för undervisningen vid skogshögskolan,

med de mindre ändringar i detaljerna, som kunna anses påkallade, i stort

sett tillgodose de krav på utbildning av våra skogsmän i praktiskt-ekonomiskt

hänseende, som alltmer göra sig gällande.

Devart.emerits- Ur de skilda krav på den nya skogshögskolans yrkesutbildning, som framchefen.

forts från olika håll, kan i stort sett utläsas en gemensam strävan att med

forstmästarkursens praktiska läggning förena teoretiska studier, som äro

mera djupgående än de nuvarande studierna vid forstmästarkursen och i vissa

avseenden mera ändamålsenligt inriktade än jägmästarkursens teoretiska utbildning.

Lägges härtill fordran på att utbildningen skall kräva så små uppoffringar

som möjligt med hänsyn till arbetskraftens utnyttjande i det praktiska

skogsbruket, torde de allmänna anspråken på den reformerade yrkesutbildningen

vid skogshögskolan i huvudsak vara angivna.

Utredningsmännen ha för sin del löst den föreliggande uppgiften genom

omgestaltning av jägmästarkursen på sådant sätt, att de praktiska övningarna

kraftigt utökas och de teoretiska studierna koncentreras. Detta skulle

möjliggöras bland annat därigenom, att mindre uppmärksamhet ägnas biämnen

och mera oväsentliga avsnitt av de större ämnena, att undervisningen

i alla viktigare ämnen grundas på självstudier av kompendier, läroböcker

eller annan litteratur samt att lärarpersonalen utökas. Genom de nämnda

åtgärderna skulle så mycket kunna vinnas inom den nuvarande jägmästar
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

71

kursens undervisningsplan att det vore möjligt att samtidigt förbättra och

förkorta den teoretiska utbildningen. Studieåren borde samtidigt i största

möjliga utsträckning tagas i anspråk för tillämpningsövningar i skogen, vilka

vore av den största betydelse ej endast för demonstration av meddelade kunskaper

utan även för inövning av färdighet vid vissa förvaltningsgöromål.

Den kritik, som riktats mot nämnda förslag, synes i främsta rummet göra

gällande, att de studerandes ledigheter skulle bliva för korta samt deras arbetsbörda

alltför stor på grund av den föreslagna ökningen av antalet undervisningstimmar.

Erinringarna mot den av utredningsmännen föreslagna studieordningen

torde kunna föranleda vissa jämkningar av den i P. M. intagna planen för

de praktiska övningarna. Till denna fråga återkommer jag i följande avdelning.

I övrigt synes det i P. M. framlagda förslaget till studiernas allmänna

ordnande i stort sett väl tillgodose de framställda anspråken på undervisningens

planläggning. Enligt mitt sätt att se frågan är längden av de

teoretiska studierna vid en högskola beroende mera av den förmåga de studerande

kunna äga att genom självstudier under lärarnas ledning och stimulans

— bibringad vid föreläsningar, övningar och på flera andra sätt —

under viss tid tillägna sig erforderligt vetande och kvalifikationer i övrigt

än av möjligheterna att medhinna ett bestämt antal föreläsningar. Antalet

obligatoriska undervisningstimmar per vecka förefaller för övrigt icke avskräckande,

även om all obligatorisk undervisning inställes under den femte

terminen. Vid sådant förhållande och i betraktande av lärarrådets erinran

örn den alltför korta tiden för tentamensläsning i de avslutande ämnena, anser

jag, att utredningsmännens förslag om den obligatoriska, teoretiska undervisningens

avslutning med fjärde terminen bör realiseras redan från början.

Skulle lärarrådet och styrelsen för högskolan finna, att en allmän nedskärning

av föreläsningstimmarnas antal, exempelvis med genomsnittligt tio procent,

bör omedelbart genomföras för underlättande av denna reform, har

jag för min del intet att erinra däremot. Vad jag nu anfört bör icke utgöra

hinder för anordnande under viss tid av femte terminen av seminarieövningar,

avseende studiearbete, som utförts i samband med föregående sommars

övningar, eller av fria föreläsningar, därvid tillfälle även kan erbjuda sig att

sammanfatta erfarenheterna från de föregående sommarövningarna. Ej

heller bör det förhindra de studerande, som till äventyrs önska ytterligare

fördjupa sina kunskaper i vissa ämnen, att tentera i sådana större ämnen

även under den följande vårterminen.

Med anledning av lärarrådets erinran mot lärarnas i P. M. föreslagna tentamensskyldighet

under hela femte terminen vill jag framhålla, att hinder

icke synes böra möta för avsättande av vissa tentamensperioder även under

denna termin, övriga delar av terminen böra slå till de studerandes förfogande

för självstudier.

Den närmare innebörden av studieplanens reformering framgår av följande

avdelning, till vilken jag nu övergår.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

Utredning

genom skogshögskolans

styrelse.

b. Undervisningsår och undervisningsplan.

Lärarrådet vid skoghögskolan har hänvisat till ett av lärarrådet år 1925

framlagt förslag till omläggning av undervisningen, som i huvudsak innebär

följande ändringar i studieordningen:

1. Viss utökning och omläggning av de praktiska sommarövningarna, speciellt

beträffande ämnet skogsskötsel;

2. Inskränkning av antalet föreläsningar för beredande av ökad tid till självstudier

för eleverna i samband med reglering av vissa grundläggande ämnens

undervisningstid i förhållande till de egentliga huvudämnena;

3. Bättre tillgodoseende av undervisningen i speciellt skogsekonomi, men

även i vissa andra ämnen av särskild betydelse;

4. Överförande till förberedande kursen av någon del av den nu till högskolan

förlagda undervisningen;

5. Omförande av statlig tjänsteexpedition till i examen icke obligatoriskt

ämne.

Av dessa förslag har punkt 4 behandlats i det föregående, och en del andra

reformer hava åtminstone partiellt genomförts i de senaste årens undervisningsplaner

för jägmästarkursen. Lärarrådet framhåller, att, när det gäller

att uppgöra förslag till undervisning vid den allmänna högskolekursen, här

berörda önskemål visserligen fortfarande böra bliva i huvudsak vägledande,

men att såväl de nuvarande två kursernas ifrågasatta sammanslagning som

ock den gångna tidens utveckling på skogshushållningens område jämte under

tiden vunna erfarenheter beträffande skogsundervisningen framtvinga hänsynstagande

jämväl till en del nya synpunkter, vilka föranleda vissa jämkningar

och tillägg i lärarrådets omnämnda tidigare förslag.

Vad först de praktiska övningarna beträffar, ha dessa, uttalar lärarrådet,

i ämnet skogsskötsel från och med 1928 väsentligt utökats genom bedrivande

av stämplingsövningar etc. med yngre kursen i Norrland jämte i anslutning

därtill företagen studieresa till mera lärorika norrländska skogsbruk. På

grund av de gynnsamma erfarenheter, som härvid under gångna åren vunnits,

föreslås denna anordning till bibehållande jämväl i fortsättningen. Den

tidigare föreslagna ökningen av samma övningar genom deras påbörjande

redan i mitten av maj bör enligt lärarrådets mening fullföljas.

Lärarrådet föreslår vidare vissa omläggningar av de praktiska övningarna,

vilka i huvudsak upptagits i det utvidgade program för dessa övningar, som

framlagts av utredningsmännen.

Vid planläggning av de teoretiska studierna vid högskolan har lärarrådet

nu ansett sig böra gå något längre beträffande den i punkt 2 tidigare uttalade

önskan att inskränka antalet föreläsningar för möjliggörande av ökad

självverksamhet från elevernas sida. Från representanter för elevkåren har

nämligen, framhåller lärarrådet, uttalats önskemål om skyldighet för varje

elev att under studietiden inleda och försvara åtminstone en seminarieövning

i något huvudämne för att därigenom bland annat erhålla ökad förmåga till

vetenskaplig självverksamhet samt utnyttjande av tillgänglig litteratur och

andra källor liksom ock vana att yttra sig i offentlig diskussion. Detta enligt

lärarrådets mening synnerligen beaktansvärda önskemål sällar sig emellertid

till redan i inledningen omnämnda krav på utökade och fördjupade

studier i skogsekonomi, vartill kommer ett behov att upptaga skogsad

ministration och liandelslära såsom helt eller delvis nya ämnen

i undervisningsplanen. Att genomföra dessa utökningar inom ramen för

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130-

73

nu gällande studietid utan en samtidig reducering av minst motsvarande omfattning

på andra håll är enligt lärarrådets åsikt varken lämpligt eller ens

möjligt, så vida samtliga ämnen, vari undervisning sker, allt fortfarande skola

ingå som obligatoriska i slutexamen. o

I fråga om undervisningen i de särskilda ämnena nämner lärarrådet mledatt

följande ämnen böra bliva helt eliel i huvudsak oförändrade,

nämligen marklära, botanik, klimatologi, jordbruksekonomi, den teoretiska

delen av skogsskötseln samt affärsbokföring, vilket senare ämne redan tidigare

ansetts böra överflyttas till förberedande kursen.

I sitt år 1925 framlagda förslag har lärarrådet utförligt motiverat, att ämnet

skogsekonomi borde beredas en fastare ställning vid skogshögskolan

och föreslagit, att ämnet borde göras till ett självständigt läroämne, vilket

varmt förordats såväl av högskolans styrelse som av domänstyrelsen. Lärarrådet

föreslår nu inrättande av professur i nämnda ämne. — Lärarrådets förslag

rörande ämnesomfattning m. m. återgives närmare i det följande under

avdelning A IV: 5, b. .

Ämnet skogsadministration är, anför lärarrådet, så tillvida nytt

som hittills endast förekommit en kortare frivillig kurs på omkring 12 timmar,

benämnd »förvaltningskunskap». Tiden 36 limmar är tidigare löreslagen,

men böra härtill läggas 10 timmars övningar å lärorummet. Ämnet

bör giva en redogörelse för organisation och arbetssätt hos viktigare i landet

arbetande administrativa eller förvaltande skogliga organ av såväl allmän

som enskild natur. Vidare böra genomgås sådana lagar och författningar

av mera social natur, med vilka en förvaltande skogsman kommer i daglig

beröring, samt frågor rörande arbetar- och arbetsgivarorganisationer m. m.

Den hittills meddelade undervisningen i domänverkets tjänsleexpedition bör

helt slopas även som frivilligt ämne vid högskolan. Tillfälle till övning i

tjänsteexpedition torde nämligen i tillräcklig utsträckning förefinnas för

aspiranter å tjänst i domänverket under de två praktiska aspirantår, som

domänstyrelsen i sitt nya organisationsförslag anser böra åläggas alla blivande

tjänstemän i verket.

Som ett helt nytt ämne, om vars upptagande på schemat jämväl elevkarens

representanter gjort framställning, föreslår lärarrådet undervisning i hand

e 1 s 1 ä r a. Ämnet, som förslagsvis bör tillmätas 30 föreläsningstimmar,

synes först böra giva en kort handelsgeografisk översikt över såväl den inhemska

som utländska handeln främst med skogsprodukter men också med

andra viktigare råvaror och halvfabrikat. Huvudvikten bör dock läggas pa

meddelande av lagstadgade eller annars gängse handelsbruk beträffande

köpe- och leveransavtal, kvantitets- och kvalitetsbestämmelser, befraktningar,

försäkringar, reklamationer, betalningsvillkor m. m. Även böra genomgås

metoder för handelns och andra företags finansiering genom banker och

andra kreditförmedlande verk och institutioner, handeln med värdepapper,

börsväsendets organisation etc. Likaså torde här beröras kommunikationsväsendet

samt post- och telegrafväsendet. Beträffande handelsrätten föreläsas

de viktigare kapitlen av läraren i lag- och författningskunskap, men pa

handelsläran torde böra komma vissa tillämpningar av sagda lagar liksom

ock vissa speciallagar såsom växel- och checklag, lag om handelsböckers

förande samt konkurslagen m. m.

Ämnet s k o g s t e k n o 1 o g i med byggnads- och avdiknings1

ä r a omfattar en rad tämligen skiftande discipliner av var för sig synnerlig

vikt inom skogsbruket. Flera av dessa, såsom t. ex. transportteknik, vagbyggnadslära

och skogsdikning, lia därtill under senare år varit föremål för

ökad aktualitet och stark utveckling. Detta har medfört, att den tid, som

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

hittills i undervisningsplanen stått till buds för behandling av denna ämnesgrupp,

visat sig alltmera knapp och i behov av utökning. På grund av relativt

rikhaltig och god handbokslitteratur på området har dock behovet av

utökning gjort sig mindre starkt gällande beträffande den teoretiska undervisningen

än i fråga om de praktiska övningarna. Lärarrådet föreslår därför

nu endast en ökning av tiden för de praktiska övningarna, vilken ernås dels

därigenom, att övningarna i kolning helt överflyttas till Garpenberg och dels

därigenom att tiden för deras bedrivande vid högskolan förlänges med 6

dagar.

Undervisningen i lag- och författningskunskap har lärarrådet

i sin skrivelse 1925 beräknat minskad från nuvarande 91 tili 80 timmar.

Då lärarrådet föreslagit, att vissa speciella lagar och författningar borde

hänvisas till respektive specialfack, bör enligt lärarrådets mening ämnet hädanefter

kunna ytterligare minskas till högst 75 timmar.

Till slut finnes en ämnesgrupp, som kan sammanfattas under det gemensamma

namnet skogszoologi, vilken i förening med jaktkunskap och

jaktvård sedan gammalt upptagit och alltjämt upptager ett betydande utrymme

på nuvarande jägmästarkursens schema, nämligen ej mindre än 150

timmar å lärorummet, vartill komma exkursioner. Ämnet är för närvarande

uppdelat på två lärare, varvid föreståndaren för skogsförsöksanstaltens entomologiska

avdelning undervisar i skogsentomologi med 47 föreläsningar,

14 iaborationer och några dagars exkursioner. Med hänsyn till nödvändigheten

att beskära vissa ämnen för vinnande av nödigt utrymme för andra,

som därav äro i större behov, har lärarrådet emellertid i sitt tidigare yttrande

föreslagit en minskning i denna undervisning till respektive 31 och 11 timmar,

vilket förslag nu vidhålles.

Ämnesgruppens övriga del föreläses av föreståndaren för högskolans zoologiska

institution med 46 timmar allmän och vertebratzoologi samt 46 timmar

jaktkunskap med jakt- och fiskevård.

Lärarrådet framhåller, att kännedomen om det högre djurlivet i våra skogar

och framför allt i den mån detta djurliv kan ha inverkan på skogshushållningen

förvisso är av allra största betydelse för skogsmännen. Likaså

mäste det anses vara ett betydande allmänintresse, att personer, vilka direkt

eller indirekt handha skötseln av den ojämförligt största delen av rikets

landareal, besitta sådana kunskaper örn jakt- och fiskevård, som krävas för

ett rationellt eller i vissa fall kanske mera naturvårdsbetonat utnyttjande av

jakten och fisket. Inför de krav på utökning av undervisningen i rena yrkeskunskaper,

som nu måste uppställas, föreslår lärarrådet sänkning i den för

zoologiska ämnen hittills använda undervisningstiden.

Med hänsyn till att studentkursen i allmän zoologi under senare år väsentligt

förbättrats, finner lärarrådet undervisningen i detta ämne kunna utan

olägenhet beskäras. Huvudvikten vid undervisningen bör läggas vid vertebratzoologien

och dess praktiska tillämpning inom skogsbruket. Då jaktoch

fiskevård bli de väsentligaste tillämpningsområdena, som komma att

kräva huvudparten av undervisningstiden, anser lärarrådet dessutom, att

hela ämnesgruppen bör sammanföras under ett huvudbetyg och att för

densamma tillmätes en undervisningstid av 70 föreläsningstimmar. Härtill

böra komma c:a 3 dagars exkursioner i Stockholmstrakten för studiebesök

å revir med rationellt ordnad jaktvård och vid fiskerianstalter. Ämnesgruppens

namn skulle bli vertebratzoologi med jakt- och fiskevård.

Styrelsen för skogshögskolan har i huvudsak anfört följande.

Enligt nu gällande stadgar skall en fullständig lärokurs omfatta tre höstterminer

(15/10—20/12) och två vårterminer (V2—10/5), samtliga avsedda för

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

föreläsningar och övningskurser i Stockholm, vartill komma två sommarterminer

av omkring tre månaders längd samt avsedda för praktiska övningar

i samband med arbeten i skogen samt för resor. Härutöver komma

i början och slutet av varje termin tentamensperioder, vilkas längd bestämmes

i den för varje år av styrelsen fastställda undervisningsordningen. Utöver

denna obligatoriska studietid hava eleverna brukat använda en tredje

vårtermin till examensarbeten och sluttentamina i huvudämnena samt till

mera fria studier. . .

I undervisningstidens sammanlagda längd samt gruppering pa terminer har

styrelsen nu ingen ändring att föreslå. Dock hava vissa förändringar i de

olika terminernas längd av lärarrådet föreslagits i avsikt att något utöka

tiden för praktiska övningar i skogsskötsel och skogsteknologi med motsvarande

förkortning av vårterminen. Ävenså har det visat sig av tekniska

skäl önskvärt, att tentamensperioderna inräknas i respektive terminers

längd med en bestämmelse att högst visst antal dagar av terminen må anslås

till tentamina. Styrelsen föreslår följande terminsindelning för den nya

enhetskursen: tre höstterminer, omfattande tiden 1 oktober 20 december,

två vårterminer tiden 10 januari—15 maj, av vilken tid högst 4o dagar per

läsår få anslås till tentamina, samt dessutom två sommarterminer, den första

av omkring 3V2 samt den andra av omkring 3 månaders längd. Preliminärt

torde man kunna räkna med att efter detta förslag höstterminens undervisning

kommer att pågå omkring 9 samt vårterminens omkring 12 veckor.

I fråga om sommarterminernas disposition samt reglering av undervisningsplanen

har styrelsen i allt väsentligt anslutit sig till lärarrådets förslag.

Vad särskilt angår det nya ämnet skogsekonomi skall under en följande avdelning,

A IV: 5, lämnas en redogörelse för styrelsens synpunkter på ämnesomfattningen.

Styrelsen har i nu förevarande avseende ytterligare anfört

följande.

Såväl minskningen i den teoretiska undervisningen som ökningen av de

praktiska arbetena är genomförd i avsikt att befordra möjligheten till självverksamhet

från de studerandes sida i form av självständiga utredningar, seminarieövningar

eller specialarbeten m. m. Da det från snart sagt samtliga

svenska högskolors studentkårer framkommit önskemål om dylika förändringar

samt påpekanden av innehåll, att utgivandet av läroböcker och kompendier

bör kunna tillåta betydande inskränkningar i antalet obligatoriska

föreläsningar, kommer styrelsen att alltjämt hava sin uppmärksamhet riktad

på dessa frågor samt undersöka möjligheten för ytterligare reducering av

antalet föreläsningar i och för befordrande av den mera fria studieverksamheten

med koncentration på de egentliga huvudämnena.

Till sist har styrelsen uttalat, att den anordning av studiearbetet, som genomförts

vid lantbrukshögskolan i syfte att koncentrera studierna till de viktigare

ämnena, vore av så stort intresse, att undersökning borde ske, i vad

mån liknande metod kunde genomföras även vid skogshögskolan. De principer

för undervisningens bedrivande, som av styrelsen sålunda antytts, ha

i väsentliga delar varit vägledande för den närmare utformning av undervisningsordningen

vid skogshögskolan, som utarbetats inom jordbruksdepartementet

och framlägges i det följande.

En av reservanterna i styrelsen, direktören Ekman, har anfört följande.

Styrelsen har vid flera tillfällen uttalat, att den nuvarande utbildningsnivån

vid jägmästarkursen icke får sänkas. Vad styrelsen avser härmed fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 136■

Yttranden

över högskolestyrelsens

betänkande.

går dock ej klart. I det förslag till undervisningsplan, som uppgjorts, har

visserligen förutsatts minskat utrymme för den teoretiska undervisningen,

exempelvis i allmän zoologi, som helt skall utgå, samt i vertebratzoologi

m. m. Man frågar sig dock, om icke flera minskningar i den rent teoretiska

undervisningen kunna vidtagas och den besparade tiden användas till ämnen,

som äro av praktisk betydelse. Om vid en sådan omvärdering större

plats beredes de för det praktiska skogsbruket viktigare ämnena, synes ett

sådant resultat innebära en höjning av utbildningsnivån. Allt vetande är för

visso av värde, men vid en facklig högskola bör undervisningen icke belastas

med mera av det teoretiska vetandet än vad som är nödvändigt för fackmannen,

i detta fall skogsmannen. Som exempel på en onödig — även om i detta

fall kanske mindre kännbar —- belastning av elevernas minne och tid är det

för undervisningen i handelslära angivna programmet. Enligt detta skall

undervisning lämnas bland annat i gängse handelsbruk samt handelns finansiering.

Det kan ifrågasättas, örn kunskapen därom ökar hans kompetens

att sköta skog.

Ur yttrandena över högskolestyrelsens förslag må återgivas följande.

Domänstyrelsen har tillstyrkt, att högskolestyrelsens förslag till reglering

av studieplanen vid skogshögskolan, som bland annat åsyftar ökning av de

praktiska arbetena i skogen, lägges till grund för utarbetande av närmare

föreskrifter.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har ansett, att den av lärarrådet

och styrelsen framlagda utredningen örn högskolans undervisningsordning

borde i lämplig utsträckning kompletteras under medverkan av det

praktiska skogsbrukets målsmän. Ur allmänna synpunkter har centralrådet

framhållit, att undervisningen bör koncentreras på de skogliga huvudämnena,

att antalet föreläsningstimmar bör begränsas, samt att för realiserande

av sistnämnda önskemål, särskilda åtgärder böra vidtagas för att underlätta

utgivandet av läroböcker.

Lärarrådet har bland annat framhållit, att en propedeutisk kurs bör anordnas

i botanik, samt, med anledning av vad direktören Ekman i sin reservation

anfört örn den föreslagna undervisningen i handelslära, framhållit,

bland annat, att skötandet av skog eller skogsförvaltning icke blott tar sikte

på produktion av virke utan även omfattar produkternas ekonomiska utnyttjande

genom försäljning.

Sveriges skogsägareförbund har uttalat, alt det i åtskilliga hänseenden ej

kan biträda förslaget till läroplanens avvägning. Förbundet ställer sig tveksamt

till det föreslagna ämnet skogsekonomi och understryker vikten av att

undervisningen i skogsteknologi bättre tillgodoses med hänsyn lill ämnets

betydelse för det praktiska skogsbruket.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare m. fl. föreningar ha i gemensamt

yttrande anfört följande beträffande undervisningens bedrivande. Undervisningen

bör koncentreras, vilket kan ske på två väsentligt olika vägar. Inriktar

man sig på en nedskärning av de olika lärokursernas omfattning, möjliggöres

helt naturligt en nedsättning i antalet timmar för respektive ämnen.

Men en koncentration kan också ske genom en omläggning i sättet för undervisningens

bedrivande. När det ej gäller huvudämnena, där givetvis självständig

verksamhet från elevernas sida är både önskvärd och lämplig, torde

undervisningen bäst intensifieras genom ofta återkommande förhör på genomgångna

partier av de olika kurserna. Den nuvarande undervisnings
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

77

formen med föreläsningar och en enda tentamen i hela ämnet skulle alltså i

viss utsträckning ersättas med en vid andra fackskolor sedan länge tillämpad

metod. Man torde på detta sätt, enligt vad erfarenheten visat, kunna vinna

önskad reduktion i timantal utan avkortning i kurserna, örn nämligen detta

senare ej skulle anses lämpligt. Likaledes torde omfattningen av kursen i

ett ämne kunna utvidgas utan ökning av den härför beräknade tiden. Föreningarna

ha vidare ansett, att klirnatologien bör nedskäras till hälften och

ämnet skogszoologi helt utgå. Den på detta sätt frigjorda tiden bör komma

markläran till godo.

I den inom jordbruksdepartementet utarbetade P. M. göres undervisnings- Inora

ordningen vid högskolan till föremål för ingående behandling. Ehuru beslut * ''utarbetad

av riksdagen icke torde erfordras i åtskilliga av där berörda frågor och ej P- M.

heller Kungl. Majit synes böra i denna ordning taga ställning till vissa där

behandlade spörsmål, synes likväl lämpligt, att den inom departementet sålunda

uppgjorda preliminära studieplanen bringas till riksdagens kännedom.

I P. M. anföres härom följande.

Undervisningsåret vid skogshögskolan synes alltjämt böra indelas i två

terminer och en praktisk övningstid på sommaren. De tre höstterminerna

torde, om tentamensperioderna enligt förslag av styrelsen för högskolan inräknas

i terminerna, böra omfatta tiden 1 oktober—20 december (nu: 15

okt.—20 dec.) och de två vårterminerna 15 januari—15 maj (nu: 1 febr.—

10 maj). Under de två första undervisningsåren böra högst 40 dagar per

undervisningsår anslås till tentamensperioder, som med vissa modifikationer

lämpligen förläggas till terminens början och slut. Under den tredje höstterminen

(femte terminen) böra de studerande vara berättigade att undergå

tentamen under hela terminen. För dem, som av skilda anledningar icke

hinna avsluta sin utbildning i normal ordning, bör rätt stadgas att under loppet

av hela den följande vårterminen undergå tentamen i ämne, tillhörande

grupp l1 samt förvaltningslära.

De praktiska övningarna pågå enligt nuvarande ordning under två somrar

från början av juni till slutet av augusti. Tillsammans omfatta dessa övningar

156 effektiva dagar, varav U9 dagar för de ämnen, som enligt här framställt

förslag alltjämt skulle föreläsas vid huvudkursen. Styrelsen för skogshögskolan

har tillstyrkt av lärarrådet avgivet förslag om sådan utsträckning

av övningarna att de skulle komma att omfatta i allt 181 effektiva dagar,

varav i 74 dagar för nämnda ämnen.

Såsom framgår av det följande torde en förlängning av den praktiska utbildningen

i vissa ämnen vara av behovet påkallad. Då härtill kommer, att

träning i praktiska arbeten, särskilt stämplingsövningar, under de former,

som kunna tillämpas vid ifrågavarande övningar, är av stort värde för elevernas

snara nyttiggörande inom det praktiska skogsbruket, torde för dessa

övningar böra tagas i anspråk all tid mellan terminerna, som ej bör disponeras

för ferier, tentamensläsning el. d. På grund härav föreslås sommarövningarna

att omfatta: den första, tiden 15 maj till omkring 10 september

och den andra, tiden 15 maj lill 1 september. De praktiska övningarna vid

huvudkursen kunna därigenom utsträckas lill att omfatta sammanlagt 195

effektiva dagar.

1 Se sid. 80.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

I det följande lämnas en schematisk framställning av huru studierna kunna

komma att ordnas vid skogshögskolans huvudkurs. De praktiska övningarnas

utnyttjande ansluter sig till förslag, som framläggas i det följande.

Dessa övningars samt exkursionernas omfattning anges inom parentes i antal

effektiva dagar.

l:a term.

10/10—2°/12 Föreläsningar och övningar. Exkursioner i skoglig marklära (1)

och skogsbotanik (3).

2:a term.

15/j —*ij1 Tentamensperiod. Deltentamina i skoglig marklära och

skogsbotanik.

25/j —S0/4 Föreläsningar och övningar. Exkursion i skoglig morklara (1).

x/# —u/5 Tentamensperiod. Deltentamen i skogsuppskattning

och skogsindelning. Rättslära. Under denna

tentamensperiod hållas exkursioner i skogszoologi (3).

Första årets sommarövningar.

16/6 — s/6 Praktiska övningar i skogsskötsel vid förläggning i södra Sverige

(13). Exkursioner i skoglig marklära (2).

6/6 —22/, Praktiska övningar i skogsuppskattning (13), skoglig morklara (4),

skogsskötsel (21) och skogsbotanik (2) i Norrland.

23/7 —27/7 Studieresa i Norrland med professorerna i skogsskötsel och skogs
botanik

(4).

28/7—«/„ Praktiska övningar i Bjurfors i skogsdikning (11), 1 bgggnadslära

(5), skoglig marklära (4), skogsbotanik (8), jämte särskild vägkors

(7).

3:e term.

x/10— 9/10 Tentamensperiod. Sluttentamina i skoglig marklära och

skogsbotanik.

10/10—15/12 Föreläsningar och övningar.

16/12—2%2 Tentamensperiod. Skogszoologi.

4:e term.

15/j —24/x Tentamensperiod. Deltentamen i skogsskötsel.

25/l —30/4 Föreläsningar och övningar. I slutet av februari företages en 6

dagars studieresa i virkesdrivning m. m.

1/5 —14/6 Tentamensperiod.

Andra årets sommarövningar.

15/5 —27/5 Studieresa rörande flottning och träförädlingsindustri (10) med

professorerna i skogsteknologi och skogsbotanik.

28/6 —6/, Praktiska övningar vid Malingsbo och angränsande trakter i

skogsdikning (8), vägbyggnad (4), sågning (13) samt exkursioner

i skogsteknologi (5).

7/, —w/18 Praktiska övningar vid Malingsbo samt på enskilda skogar i

Bergslagen och Dalarna i skogsindelning (14), skogsvärdering (4)

och skogsskötsel (20).

20/s —31/8 Studieresa i södra Sverige med professorerna i skogsskötsel och

skogsbotanik (9).

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

79

5:e term.

1/ll)—20/12 Föreläsningar och övningar under en kortare del av terminen,

lämpligen i dess mitt. Tentamina under hela terminen i

skogsskötsel (sluttentamen), skogstek nologi

och skogsdikning, skogsuppskattning och

skogsindelning (sluttentamen), skogse honom i

samt förvaltningslära.

Skogshögskolans schema för jägmästarkursen upptager för närvarande

sammanlagt 17 obligatoriska ämnen samt 1 frivilligt ämne (förvaltningskunskap).

I samtliga obligatoriska ämnen utdelas betyg efter avhållen tentamen.

Denna starka splittring av utbildningen inbjuder de mera läsbegåvade

till en mer eller mindre planlös betygsjakt, vars resultat icke svarar mot det

på studierna nedlagda arbetet. Det torde böra övervägas, huruvida icke en

mera helgjuten utbildning och samtidigt en mera ändamålsenlig inriktning

av de fördjupade studierna kan vinnas genom omarbetning av studieplanen

eller andra ändringar i högskolans undervisningsordning.

På grund av utbildningens syftemål och den kompetens, den är avsedd att

skänka, kan redan från början fastslås, att den allt övervägande delen av ämnena

måste vara obligatorisk. Man kan vidare antaga, att den specialisering

som kan befinnas önskvärd, icke lämpligen sker genom upptagande av studier

i flera frivilliga ämnen, som ligga utanför ramen eller i gränsområdena av den

normala förvaltarutbildningen, utan genom fördjupade studier i ämnen, tillhörande

utbildningens centralare delar. Härav torde följa, att samtliga ämnen,

som uppföras på huvudkursens schema, böra vara obligatoriska.

De studerande, som utexamineras från skogshögskolan, möta icke alla

samma problem och arbetsuppgifter i sin framtida tjänstgöring. Det svenska

skogsbruket arbetar under rikt skiftande former. En följd härav är, att det

statliga skogsbruket i vissa avseenden ställer andra krav på förvaltaren än det

enskilda. Även inom samma organisation kunna mycket olika kompetenskrav

gälla för likartade tjänster, beroende på produktions- och avsättningsförhållanden,

befintlig träindustri, jordbruksförvaltning m. m. I skogsvårdsstyrelsernas

tjänst inriktas den utexaminerade jägmästaren snabbt på beståndsvård

samt. vissa administrativa frågor, som sammanhänga med uppsikten över vården

av enskilda skogar. Stiftsjägmästarnas tjänstgöring är påverkad av den

särskilda tillsyn över den ecklesiastika fastighetsförvaltningen, som ankommer

på stiftsnämnderna. Till sist må framhållas, att det skogliga försöksväsendet

givetvis har användning för forskare, som under sin utbildningstid inriktat sig

var och en på ett område, som tilldragit sig hans särskilda intresse.

En specialisering redan under utbildningen genom anordnande av särskilda

studielinjer erbjuder emellertid för skogshögskolans del vissa svårigheter. Utredningsmännen

föreslå i stället följande åtgärder, avsedda att tillgodose specialiseringskravet

på ett mindre stelt och för skogsbruket bättre lämpat sätt.

Undervisningsämnenas antal samt föreläsningskurser begränsas till vad som

anses .strängt nödvändigt för utbildningen av en skogsförvaltare inom det

större skogsbruket. Vissa mindre betydelsefulla ämnen, som likväl icke kunna

utgå ur utbildningen, undantagas från betygssättning. I fråga om övriga ämnen

fordras för erhållande av betyget med beröm godkänd eller högre betyg

utförande av vissa arbeten, grundade på specialstudier, eller inhämtande i

varje ämne av särskilda tilläggskurser, som utarbetas av vederbörande lärare

eller av honom angivas med hänvisning till viss litteratur. Avgångsbetyg från

huvudkursen tilldelas endast den, sorn erhållit högre betyg i något eller några

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr iso
-

ny huvudämnena enligt förslag, som framlägges i det följande (grupp 1).

Härigenom framtvingas en specialisering på ett eller två huvudämnen. Genom

den omläggning av övriga ämnen, som sker, vinnes emellertid därjämte en

koncentration av de fördjupade frivilliga studierna vid huvudkursen till ämnen,

som med hänsyn till högskolans allmänna ändamål äro lämpade för

djupare inträngande. På detta sätt torde de studerandes särskilda anlag och

intressen tillvaratagas för en ändamålsenlig specialisering utan att deras behörighet

till tjänster i skogsbruket begränsas. Det frivilliga inhämtandet avfördjupade

kunskaper i examensämnena bör så mycket som möjligt underlättas.

Den här framlagda allmänna planen för undervisningen vid skogshögskolans

huvudkurs har i P. M. föranlett följande förslag beträffande ordnandet

av undervisningen vid kursen.

All undervisning i det praktiska ämnet jordbruksekonomi överflyttas,

såsom vid behandling av den förberedande kursen föreslagits, till denna

kurs. Undervisningen i bokföring, som är rent teoretisk, synes i stället böra

kvarbliva vid huvudkursen. Ämnet skogszoolog i bör lämpligen innesluta

skogsentomologi, som i samband därmed beskäres. De tre ämnena

marklära, geologi och mineralogi samt klimatologi höra sammanslås till ett

stort grundläggande ämne skoglig marklära, till vilket också från

ämnet kemi överföres undervisningen i fysikalisk kemi. Den allmänna botaniken

uppgår som propedeutisk kurs i ämnet skogsbotanik. Ämnet

skogsekonomi gestaltas på sätt styrelsen för skogshögskolan föreslagit.

Ur ämnet skogsteknologi utbrytes husbyggnadsläran som särskilt

ämne. Lag- och författningskunskap ersättes med ämnet rättslära, och

det föreslagna nya ämnet skogsadministration utbytes mot en fylligare behandlad

förvaltningslära, som även innefattar mera allmänt tillämpliga

delar av det nuvarande ämnet tjänsteexpedition samt vissa för en skogsförvaltare

lämpade delar av det föreslagna ämnet handelslära.

Av de 12 ämnen, som efter nu föreslagna ändringar i gällande undervisningsplan

skulle ingå i undervisningen vid skoghögskolans huvudkurs (se bilaga)

äro 3, nämligen husbyggnadslära, organisk och teknisk kemi samt

bokföring, av sådan natur, att samtliga studerande böra i ämnena delges endast

viss, gemensam kurs. Ämnena torde efter mönster av lantbrukshögskolan

lämpligen benämnas kursämnen. Studierna böra här ej drivas längre än

till vissa grundläggande kunskaper, avpassade efter utbildningens syfte. Genom

förhör kontrolleras, att samtliga studerande följt och inhämtat kursen.

Undervisningen i ämnesgruppen bör handhavas av speciallärare.

Endast i återstående 9 ämnen, vilka här kallas examensämnen, kunna fördjupade

studier medföra högre betyg. Denna ämnesgrupp uppdelas med hänsyn

till ämnenas natur och betydelse i tre grupper enligt följande schema.

Grupp 1: Skogsskötsel, skogsteknologi och skogsdikning, skogsuppskattning

och skogsindelning samt skogsekonomi.

Gruppen omfattar de egentliga huvudämnena vid skogshögskolan. Varje

ämne bör företrädas av professor.

Grupp 2: Skoglig marklära och skogsbotanik.

Gruppen omfattar grundläggande ämnen av stor betydelse. Kurserna äro

till omfånget fullt jämställda med huvudämnena. Ämnena böra företrädas

av professorer.

Grupp 3: Skogszoologi, rättslära och förvaltningslära.

Skogszoologien tillhör på grund av sitt innehåll och sin allmänna läggning

rätteligen grupp 2. Vid den i detta sammanhang föreslagna revisionen av un
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

81

dervisningen har detta ämne, såsom av det följande framgår, bildats av nya,

föga bearbetade delar av zoologien, vilka ännu ej nått den utveckling, att de

kunna beredas större utrymme i undervisningen, samt av det nuvarande ämnet

skogsentomologi. Sistnämnda ämne är i och för sig icke att betrakta som ett

större grundläggande ämne för huvudkursen och kan, med hänsyn till den

ställning ämnet intar vid försöksanstalten, ej heller ur forskningssynpunkt beredas

större plats vid skogshögskolan. Skogszoologien synes därför för närvarande

ej böra jämställas med ämnena i grupp 2. De övriga ämnena i grupp 3

äro, med hänsyn till huvudkursens ändamål att utbilda skogsförvaltare, av stor

praktisk betydelse. Vetenskaplig forskning i ämnena kan dock ej ifrågakomma

vid skogshögskolan. Undervisningen i gruppens ämnen bör ombesörjas av

speciallärare.

Vad härefter angår undervisningsämnenas innehåll torde de kurser, som

ingå i ämnena enligt den nya grupperingen, i stark förkortning kunna angivas

på följande sätt:

Skogsskötsel. Skogsskötselns ekonomiska och biologiska förutsättningar.

De olika trädslagens beståndsegenskaper. De olika växtplatsernas

natur och egenskaper med hänsyn till skogsskötseln, speciellt till föryngringen.

Skogsbeståndets åstadkommande medelst självsådd och skogsodling. De beståndsvårdande

huggningarna. Speciella former av skogsskötsel.

De fördjupade kurserna för högre betyg beröra särskilt olika behandlingssätts

inverkan på värdeproduktionen under skilda förhållanden.

Skogstek nologi och skogsdikning. Virkets tekniska egenskaper

och åtgärder för deras förbättrande. Virkessortiment. Avverkning,

utdrivning och transport av virke. Inmätning av virke. Flottning och flottledsbyggnader.

Sågverksindustri. Tillverkning av pappersmassa. Kolning

i mila och ugn. Bekämpande av skogseld, byggnad av skogsvägar. Skogsdikning.

De fördjupade kurserna för högre betyg böra avse några av ämnets mera

betydelsefulla delar, såsom virkeskännedom, sortimentslära och mätningsteknik,

transportteknik och sågverksindustri samt eventuellt även vägbyggnad

och skogsdikning.

I ämnet anordnas en specialkurs på 20 timmar, avsedd att meddela behörighet

som syneförrättare vid syn enligt vattenlagen. Eventuellt bör denna

specialkurs anordnas vartannat år och sålunda inläggas i undervisningen

vid huvudkursen under sista delen av 2:a och 4:e terminerna.

Skogsuppskattning och skogsindelning. Matematisk statistik

med sannolikhetskalkyl, fellära och korrelationsberäkningar. Uppskattning

av bestånds och skogars virkesmassa och sortimentssammansättning.

Metoder för beräkning av skogens tillväxt i massa och värde. Skogsindelningsmetoder

samt beräkning av avkastningens storlek, sortimentssammansättning

och värde.

De fördjupade kurserna böra bl. a. beröra de genom tillväxt och avverkning

förorsakade förändringarna i virkesförrådets storlek och sammansättning.

Skogsekonomi. Nationalekonomiens grunder med huvudvikten lagd

vid prisbildningsläran och kännedom om produktionsfaktorerna. Skogsekonomisk

historia. Nationalekonomiens tillämpning på skogsbruket, innefattande

bl. a. skogsbrukets arbetslöner och arbetsförhållanden, socialpolitiska

frågor, som beröra skogsbruket, skoglig statistik samt skogsbrukets

ställning i folkhushållningen. Skogsvärderingslära. Skogsbrukets organisations-

och driftsformer (skoglig statik), dess avkastning och förräntning

samt kalkylteknikens användning. I erforderliga delar utvecklas skogsbrukets

ekonomiska samband med de virkesförbrukande industrierna.

Bihang lill riksdagens protokoll 19116. 1 saini. Nr 136.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

De större kurserna böra omfatta de viktigare, tillämpade delarna av ämnet,

såsom skogsbrukets avkastning och förräntning, skoglig statistik, kalkyltekniken

inom skogsbruket, värderingsläran samt skogsbrukets organisationsformer.

Skoglig marklära. Marklärans mineralogiska och geologiska

grunder, särskilt de lösa jordlagrens geologi. Klimatet och dess roll för den

skogliga ståndorten. Kolloidkemi. Markens fysikaliska, kemiska och biologiska

egenskaper. Humusbildning och humusformer. Skogsmarksklassifikation

och bonitetsförändringar. Markens och marktillståndets betydelse

för beståndsvård och beståndsföryngring. Torvmarkerna.

De större kurserna böra innefatta en allmän fördjupning av kunskaperna

i ämnet med huvudvikten lagd vid ämnets tillämpning på skogsskötsel.

Skogsbotanik. Växternas livsformer. Ärftlighet, proveniens och

acklimatisering. Den svenska vegetationens invandrings- och utvecklingshistoria.

De olika växtsamhällenas karakteristik och utbredning. Skogsträdens

morfologi och biologi. Skogsträdens och virkets viktigaste skadegörare

bland växterna och deras bekämpande.

De fördjupade kurserna böra omfatta bland annat svamparna som skadegörare

på växande träd och tillrett virke.

De allmänna läroverkens gymnasiekurser i biologi, som vid skogshögskolans

inrättande voro fastställda genom 1909 års undervisningsplan för gymnasiet

(sv. förf. samling nr 28/1909), ha genom nya undervisningsplaner för

rikets allmänna läroverk år 1928 (sv. förf. samling nr 252/1928) och år 1933

(utfärdad av skolöverstyrelsen), starkt beskurits särskilt i fråga om undervisningen

i botanik. På grund härav torde det bliva erforderligt att vid

skogshögskolan anordna en propedeutisk kurs i allmän botanik. Kursen

bör förutom undervisning på samma nivå som gymnasiets undervisning i

ämnet före 1928 omfatta en del av det vid högskolan nu förelästa ämnet allmän

botanik. I övrigt sammanföres detta ämne med ämnet skogsbotanik.

Skogszoologi. Samspelet mellan djurliv och skogsproduktion, innefattande

skogens skadegörare bland djuren (insekter, fåglar, däggdjur) och

deras bekämpande, för skogen nyttiga djur och deras levnadsvanor, villebrådslära

m. m. Skyddande av skogens djurliv ur natursynpunkt.

Ämnets större kurser synas på grund av den omläggning i ämnet, som i

detta sammanhang skett, tillsvidare huvudsakligen få begränsas till skogsentomologien.

Av den tidigare zoologien har större delen av systematiken ansetts böra

utgå och ersättas med en mera praktisk kännedom om djurens liv i skog

och skogsmark och deras betydelse för skogsproduktionen. Endast ett avsnitt

av detta ämne är för närvarande närmare bearbetat, nämligen skogsentomologien,

som huvudsakligen sysslar med insekterna som skadegörare

på växande skog och tillrett virke. För detta ämne är inrättat en särskild avdelning

vid statens skogsförsöksanstalt. Vid skogshögskolan torde ämnet

därför icke böra beredas större utrymme än dess betydelse för utbildning av

skogsförvaltare kräver. Med hänsyn härtill har skogsentomologien ansetts

böra ingå i det större ämnet skogszoologi med omkring halva det timantal

skogsentomologien för närvarande omfattar.

Rättslära. Allmän rättslära. Utförligare behandling av de delar av

civilrätten, som beröra skogsbruk och fastighetsförvaltning, främst skogslagstiftning,

samt därjämte bland annat lantfastigheternas natur och registrering,

jorddelning, ägofred, förvärv och försäljning av fast och lös egendom,

virkesmätning, panträtt, nyttjanderätt till fast egendom, vågrätt, vattenrätt,

jakt- och fiskerätt samt beskattningsrätt.

De större kurserna böra upptaga djupare inträngande i något avsnitt av

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 136-

83

skogslagstiftningen, t. ex. angående enskilda skogar, eller mera ingående

kännedom om ämnets viktigare delar.

Ämnet är av teoretisk natur och grundläggande för förvaltningsläran.

I vissa delar behandlas tillämpningen av ämnet även under andra ämnen än

förvaltningsläran, såsom skogslagstiftningsfrågor under skogsskötsel, vattenrätt,

vågrätt och virkesmätning under skogsteknologi och skogsdikning

o. s. v.

Förvaltningslära. Den inre tjänsten inom skoglig förvaltning i

statlig och enskild ägo, såsom organisation av förvaltningsarbetet, kassa- och

virkesbokföring med bokslut, ekonomisk företagskontroll samt kontorsorganisation

och expeditionstjänst. Rättslärans tillämpning inom praktisk

skogsförvaltning i de avseenden, som ej behandlas i annat sammanhang,

därvid särskild vikt lägges vid upprättande av handlingar såsom köpe- och

arrendeavtal rörande fastigheter, skattedeklarationer, föreningar av skilda

slag m. m. Anställning av arbetare, kollektivavtal. Virkesmarknaden och

angränsande råvarumarknader. Skogsbrukets kreditförhållanden. Gängse

handelsbruk vid försäljning av virke, såsom köpeavtal och leveransbestämmelser,

betalningsvillkor, befraktning, försäkring m. m.

De större kurserna innefatta ett djupare studium av ett särskilt företags

arbetsformer, exempelvis domänverket, samt utvidgning av kunskaperna i

ämnets övriga delar.

Organisk och teknisk kemi. Organisk kemi med mera ingående

behandling av kolhydrater och de kemiska processer, som äro grundläggande

för tillverkning av pappersmassa och papper samt destillationsprodukter

ur trä.

Husbyggnadslära. Materialkännedom. Utförande av enklare bostads-

och ekonomihus med särskilt uppmärksammande av inrednings- och

underhållsarbeten vid ekonomihus.

Bokföring. Bokföringens rättsliga grunder. Bokföringsmetoder och

bokföringssystem med närmare behandling av den dubbla bokföringen.

Kapitalbokföring, avskrivningar m. m. Upprättande av bokslut.

I den obligatoriska undervisningen vid huvudkursen bör därjämte ingå

en serie örn 5 å 6 föreläsningar i ämnet naturskydd under tid, som är

tillgänglig för specialföreläsningar vid högskolan.

En sammanställning över ämnenas nu föreslagna gruppering samt den tid,

som enligt P. M. skulle anslås till teoretisk och praktisk undervisning i varje

ämne, torde få såsom bilaga 1 fogas till statsrådsprotokollet.

Med beaktande av de synpunkter rörande undervisningens ordnande, som

anförts i det föregående, skulle undervisningen vid högskolans huvudkurs

komma att bedrivas efter en av utredningsmännen uppgjord studieplan.

Denna överensstämmer i sina huvuddrag med en av mig i det följande godkänd

studieplan, vilken torde få såsom bilaga 2 fogas till statsrådsprotokollet,

och till vilken jag torde få hänvisa.

I P. M. anföres beträffande förstnämnda studieplan följande.

I fråga örn studieplanen för huvudkursen må till en början erinras, att

den är uppgjord med förutsättning, att den kurs, som i varje ämne erfordras

för betyget godkänd, föreläses tämligen fullständigt. Detta bör emellertid

i regel icke vara erforderligt. Därest fullständiga och goda kompendier

eller läroböcker finnas tillgängliga i varje ämne, synas föreläsningarna folden

ordinarie kursen kunna inskränkas och i stället i viss utsträckning ut
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Majlis proposition nr 136.

bytas mot kortare föreläsningsserier över särskilda avsnitt av ämnet, som ligga

utanför den ordinarie kursen. Särskilt synas förberedande delar, omfattande

bland annat ämnenas historiska utveckling, kunna inhämtas uteslutande

från kompendier. Då i det följande föreslås åtgärder för anskaffande

av nämnda, för en högskolemässig undervisning oumbärliga hjälpmedel i

de ämnen, där de nu saknas, torde man vara berättigad förutsätta, att föreläsningstimmarna

skola kunna minskas i flera ämnen icke oväsentligt under

de i studieplanen angivna timantalen. Härigenom torde föreläsningarna så

småningom kunna avslutas tidigare och studietiden därmed ytterligare förkortas

för dem, som äro av förhållandena tvingade att offra så litet som

möjligt på utbildningen. Det bör härvid framstå som ett mål för stabiliseringen

av undervisningen vid huvudkursen, att all teoretisk undervisning

skall utan forcering kunna avslutas med fjärde terminen. De studerande

skulle då ha möjlighet att lämna högskolan redan under loppet av följande

höst. Genom en sådan utveckling främjas samtidigt de fria studierna och

de studerandes specialisering på särskilda ämnen.

Beträffande planläggningen av studierna i de särskilda ämnena har i P. M.

anförts i huvudsak följande.

I skogsskötsel torde det nuvarande antalet föreläsningstimmar

(omkring 100) få anses fullt tillräckligt. Så småningom synes även en förkortning

av föreläsningarna i den ordinarie kursen kunna påräknas. De

praktiska övningarna i ämnet, som under senare år utvidgats, ha av lärarrådet

och styrelsen ansetts alltjämt otillräckliga, och förslag har därför framlagts

örn ytterligare ökning av denna övningstid. Lärarrådet har sålunda föreslagit

anordnande av ytterligare praktiska övningar under några veckor

från mitten av maj det första undervisningsåret, vilka borde omfatta skogskulturer

och vård av yngre bestånd m. m. och av klimatiska skäl förläggas

till mellersta och södra Sverige.

Utan tvivel bereder tillgodogörandet av teoretiska föreläsningar större

svårigheter i ämnet skogsskötsel än i något annat vid skogshögskolan företrätt

ämne, varför ämnet relativt sett bör ha den längsta praktiska övningstiden.

Härtill kommer, att undervisningen vid skogshögskolan måste -—- i

motsats till vid de mera lokalt betonade skogsskolorna — anordnas så, att de

studerande komma i närmare kontakt med åtminstone de viktigaste av alla

de skilda skogliga problem, som i olika delar av vårt vidsträckta land möta

skogsmannen. Under en del av första sommarens övningar demonstreras

den norrländska skogsskötselns problem vid skogshögskolans fasta förläggning

i Rörström, beläget vid inlandsbanan på Kramfors aktiebolags marker

i Västernorrlands län, samt under studieresa i Norrland. De praktiska övningarna

i skogsskötsel på Garpenberg i Dalarna under förberedande kursen

samt den tid, som under huvudkursen ägnas åt ämnet vid Malingsbo i

Bergslagen, torde giva eleverna en god inblick i den mellansvenska skogsskötsel

sådan den i sina bättre former framträder i statens och de större enskilda

företagens skogsbruk. De sydsvenska skogarna uppvisa kanske den

rikaste växlingen av ståndorter och skogstyper. Den praktiska undervisningen

i detta avsnitt av skogsskötsel!! inskränker sig för närvarande till en studieresa

under 9 dagar. Visserligen torde blott en mindre del av dem, som

examineras från skogshögskolan, komma att syssla med de säregna beståndsvårdsfrågor

nämnda skogar stundom erbjuda, särskilt på lövskogsskötselns

område, men det synes likväl önskvärt, att de studerande komma i något närmare

beröring med sydsvenska skogsförhållandena än vad för närvarande

sker. Utan att förringa värdet av de praktiska demonstrationer, som äga

rum under resor och exkursioner, torde man kunna säga, att sådana övningar

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

85

på elevstadiet icke kunna ersätta deltagande i arbeten vid en fast förläggning,

då det gäller att praktiskt inlära beståndsvård. De nya övningar, som

lärarrådet ifrågasatt, synas därför icke böra anordnas vid någon av de fasta

förläggningarna i Bergslagen utan i sydligare trakter, exempelvis på bättre

skogsmarker i Småland.

Vid val av de nya övningsskogarna gives möjlighet att förbättra den nuvarande

utbildningen även i ett annat avseende. Den praktiska undervisningen

i skogsskötsel i mellersta och södra Sverige är nu förlagd huvudsakligen

till skogar, som under lång tid varit föremål för skogsvård, vilket undervisningstekniskt

medför den fördelen, att beståndens tidigare utveckling i allmänhet

kan tämligen väl rekonstrueras. Utmärkande för dessa skogar är

därjämte, att de i regel varit föremål för den mera schematiska skogsdrift,

som utvecklades i Bergslagens skogar under trycket av brukens speciella

behov av virke och träkol. I sin framtida verksamhet komma emellertid en

väsentlig del av de studerande — i främsta rummet de, som komma i skogsvårdsstyrelsernas

tjänst — att arbeta med mellan- och sydsvenska skogar av

helt andra typer, särskilt bland de mindre skogsbrukens och hemmanens

skogar. Här äro beståndstyper och behandlingsformer väsentligt skiljaktiga

från bruksskogarna och de praktiska lärdomarna från dessa skogar i mindre

grad tillämpliga. Det synes därför lämpligt, alt de ifrågasatta ytterligare

övningarna i skogsskötsel om möjligt förläggas till sydsvenska skogar i bondehand

eller av liknande typer och omfatta röjning och stämpling, företrädesvis

i yngre skog och lövskog. I samband därmed torde tillfälle även erbjuda

sig att ingå på föryngringsproblemen för ifrågavarande skogar. Övningarna

torde utan större svårighet kunna såsom tillfälliga förläggningar

ordnas med bistånd exempelvis av en skogsvårdsstyrelse. För att bereda

tillfälle till undervisning i behandling även av mellansvenska skogar av här

ifrågavarande typer synas de nuvarande övningarna i skogsskötsel vid Malingsbo

under medverkan av någon skogsvårdsstyrelse i viss utsträckning

böra förläggas till bondskogar i mellersta Sverige.

Undervisningen i ämnet föreslås i enlighet härmed att omfatta föreläsningar

under 2:a, 3:e och 4:e terminerna med tillsammans 100 timmar jämte

praktiska övningar och studieresor mellan 2:a och 3:e och efter 4:e terminen

enligt den plan, som angivits i det föregående. De studerande böra såsom

hittills avgiva berättelse över resan till sydsvenska skogsbruk samt utföra

en mindre specialundersökning.

Ämnet skogsteknologi med byggnads- och avdikningslära är synnerligen

vittomfattande, och en uppdelning av ämnet har tidigare ifrågasatts. Av

skäl, som sammanhänga med frågan om tillgängliga lärarkrafter och behandlas

i det följande i samband med detta spörsmål, föreslås emellertid

för närvarande endast utbrytning av ämnet husbyggnadslära, som har föga

gemensamt med den egentliga skogsteknologien och med fördel behandlas

som ett särskilt ämne. Huvudämnet torde lämpligen benämnas skogsteknologi

o c h skogsdikning. Enär ingående kunskaper och färdigheter

i virkets avverkning, transport och förädling är en grundförutsättning

för en skogsförvaltares förmåga av rationell, ekonomisk skogsdrift, är

ämnet av utomordentlig betydelse för dennes utbildning. Ehuru dess plats

i undervisningen på grund härav redan nu är starkt framträdande, synes ämnet

böra i vissa delar ytterligare tillgodoses. I samband därmed böra de

praktiska övningarna i kolning kunna avföras från huvudkursens program,

sedan krav på avgångsbetyg från kolarskola införts bland inträdesfordringarna

lill skogshögskolan. I stället inlägges en 7 dagars kurs i vägbyggnad,

varom förslag även framställts av lärarrådet, samt studier och övningar under

13 effektiva dagar i virkesförädling vid sågverk, övningarna synas

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

kunna tillgå på det sätt, att de studerande — ej för många samtidigt -— vid

statens sågverk i Skinnskatteberg efter överenskommelse med sågverksförvaltningen

sysselsättas med virkes- eller sågverkstekniska uppgifter, som

tvinga dem att följa tillverkningen eller vissa delar av densamma. Önskvärt

vore att tillfälle också kunde beredas de studerande att deltaga i klingsågning

av virke, en förädlingsgren, som på grund av sin alltmer växande

betydelse om möjligt bör studeras under utbildningstiden. Med hänsyn till

ämnets vikt anses ytterligare omkring 25 föreläsningar böra ställas till förfogande

för utvidgning av kursen i allmän och speciell sortimentslära, transportteknik

samt virkesjörädling. Den teoretiska kursen i skogsdiknina utökas

något. Vidare torde den specialkurs för utbildning av syneförrättare

vid skogsdikning, som under flera år hållits vid skogshögskolan, nu böra inläggas

i det ordinarie programmet för huvudkursens undervisning i nu ifrågavarande

ämne, dock alltjämt som en specialkurs. Till sist må anmärkas,

att särskilda studier äro avsedda att bedrivas över virkeslagring och virkesskgdd

i samband med undervisningen i skogsbotanik.

Studierna i skogsteknologi och skogsdikning skulle i enlighet härmed bedrivas

på följande sätt. Under 2:a terminen föreläses diknings- och vägbyggnadsläran.

De följande sommarövningarna innefatta övningar i skogsdikning

(11 dagar) samt vägkurs (7 dagar). Föreläsningarna fortsätta under

3:e terminen med övriga delar av ämnet, varjämte övningstimmar äro

anslagna för utarbetande av under sommaren uppgjorda förslag i de båda

genomgångna detaljämnena. Under den 4:e terminen, lämpligen i slutet av

februari, företages såsom nu en 6 dagars resa för studier i utdrivning av

virke m. m., varöver berättelse skall avgivas. Samma termin avslutas den

teoretiska undervisningen, i allt 140 föreläsningar och 20 övningstimmar, med

återstående föreläsningar samt den specialkurs, som nyss omnämnts. Efter

nämnda termin företages en flottnings- och industriresa (10 dagar), varefter

vidtaga övningar i vägbyggnad (4 dagar) och skogsdikning (8 dagar) samt

studier och, örn möjligt, även arbete i sågverksdrift (13 dagan. För utarbetande

till 5:e terminen återstå sedan en skogsdikningsplan, ett vägbyggnadsförslag

samt berättelse över den under sommaren företagna resan.

I fråga om undervisningen i skogsuppshäftning och skogsind

el ning ifrågasättes i huvudsak icke annan ändring än som följer av

skogsvärderingslärans och den skogliga statikens utbrytning ur ämnet. Omfattningen

av de praktiska övningarna föreslås oförändrad. Under l:a och

2:a terminerna genomgås grunderna av skogsuppskattnings- och skogsindelningsläran.

Därefter vidtager under den första sommaren praktiska övningar

i Norrland under 13 dagar. Ämnets huvudkurs föreläses under de

3:e och 4:e terminerna Därjämte är under dessa två terminer tid anslagen

till utarbetande av indelningsförslag och andra arbeten. Totala antalet föreläsningar

är 100 och antalet övningstimmar 40. Den sista sommaren äga

praktiska övningar i ämnet rum vid Malingsbo under 14 dagar. Före höstens

tentamen skall den under sommaren uppgjorda skogsindelningsplanen

vara utarbetad.

Någon närmare planläggning av undervisningen i skogse k onomi torde

ej böra ske nu. Ämnet synes emellertid lämpligen böra föreläsas under

senare delen av huvudkursen och upptages förslagsvis med i allt 90 föreläsningar

och 30 övningstimmar samt 4 dagars praktiska övningar i skogsvärdering

andra sommaren.

Den skogliga markläran bör, lika med de nuvarande ämnen, varav

det nya ämnet sammansatts, föreläsas under de två första terminerna.

Den kurs i fysikalisk kemi, som ingår i ämnet, bör genomgås på ett tidigt

stadium, enär den ligger till grund jämväl för vissa delar av skogsbotaniken.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

87

övningarna på lärorummet utökas med 30 timmar för praktiskt inlärande av

jordundersökningsmetoder, ett led i undervisningen, som torde bidraga avsevärt

till förståelsen av markproblemen och icke saknas vid motsvarande

undervisning vid lantbrukshögskolan och tekniska högskolan eller grannländernas

högre skogliga undervisning. I övrigt antages undervisningstiden för

den skogliga markläran motsvara den tid, som nu är anslagen för de fyra ämnen,

varav den bildats, och bör sålunda utgöra 100 föreläsningar och 40 övningstimmar.

Likväl anses en ej obetydlig tidsvinst kunna komma den tilllämpade

markläran till godo genom sammanarbetande av dessa ämnen till

en enhetlig, på skogliga ståndortsförhållanden inriktad kurs. Under terminerna

beräknas 2 exkursioner i geologi företagas. Den första sommaren anordnas

dels såsom nu en resa under 4 dagar i Norrland, samt markstudier

vid Bjurfors, som utökas från 3 till 4 dagar, dels 2 dagars markstudier vid

den nya förläggningen i södra Sverige.

Redan tidigare har redogjorts för den propedeutiska kurs, som bör ingå

i ämnet skogsbotå ni k. Skogsbotaniken föreslås att i övrigt utökas med

10 föreläsningar över lagringsskador och virkesskydd, ett viktigt gränsområde

mellan skogsbotaniken och skogsteknologien, som odlats genom forskningar

under senare år och nu bör tillgodoses på undervisningsschemat. I

samband därmed anslås 15 övningstimmar till mikroskopering för studium

av vedens struktur och dess förstöring genom olika svampmycel.

Undervisningen inledes med den propedeutiska kursen (40 timmars föreläsningar

och 10 timmars övningar), som bör ges i sådan koncentrerad form,

att påbyggnaden i ämnet kan taga sin början snarast möjligt. Under lia och

2:a terminerna föreläses huvudkursen med 80 föreläsningar och 60 övningstimmar.

I lia terminen inläggas 3 exkursionsdagar i ämnet.

I syfte att ernå ett praktiskt åskådliggörande av den skogsbotaniska undervisningen

även i norrländska skogsförhållanden, särskilt för demonstration

av tekniska skador, såsom vattved och lagringsskador samt olika slag

av rotrötor, torde 2 dagars skogsbotaniska övningar böra införas vid norrlandsförläggningen

under första sommaren, varjämte professorn i ämnet bör

i lämplig omfattning deltaga såväl i den studieresa, som företages från nämnda

förläggning, som i andra sommarens flottnings- och industriresa. De

skogsbotaniska exkursionerna vid Bjurfors under 8 dagar av första sommaren,

omfattande studier av markvegetation, svampar, rötor och växtsamhällen,

upptagas oförändrade.

Planen för undervisningen i skogszoologi har redan förut berörts.

Undervisningen utgör 50 föreläsningar och 10 övningstimmar under 2:a och

3:e terminerna. Under tentamensperioden i slutet av 2:a terminen hållas

3 exkursioner i ämnet.

Rätt slär an föreläses under lia och 2:a terminerna med sammanlagt

70 föreläsningar. Förvaltningsläran synes lämpligen böra avsluta

utbildningen och torde i likhet med skogsekonomien utan större olägenheter

tillsvidare kunna dragas över till 5:e terminen. Undervisningen, som utgör

60 föreläsningar och 40 övningstimmar, fördelas sålunda på 4:e och 5:e terminerna.

Undervisningen i organisk och teknisk kemi ligger till

grund såväl för skogsbotaniken som de under skogsteknologien behandlade

kemiska träförädlingsprocesserna. Ämnet bör med hänsyn till skogsbotanikens

plats pä schemat läsas tidigt och på grund av det låga timantalet, 20

föreläsningstimmar, lämpligen koncentreras till första terminen.

Undervisningen i bokföring, beräknad till 40 timmar, utgör ett förberedande

avsnitt av förvaltningsläran och bör planläggas i samråd med den,

som handhar undervisningen i sistnämnda ämne.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

Yttranden

iver P. M.

Ur de yttranden, som avgivits över P. M., inhämtas bland annat följande.

Domänstyrelsen tillstyrker förslaget om undervisningsämnenas sammanförande

och fördelning uti examensämnen och kursämnen, vilket förslag är

ägnat att åvägabringa större reda uti undervisningsplanen. Styrelsen tillstyrker

jämväl, att åtgärder vidtagas för anordnande av en fast förläggning för

praktiska övningar även inom landets sydligare delar.

Lärarrådet vid skogshögskolan har föreslagit, att ämnena jaktvård och fiskevård

tilldelas 6 föreläsningstimmar vardera, och 2, respektive 1 exkursionsdagar

samt att undervisningen i bokföring minskas från föreslagna 40 timmar

till 30 timmar. Den i P. M. föreslagna, mycket hårda beskärningen av

undervisningen i ämnet skogszoologi med skogsentomologi kan lärarrådet ej

tillstyrka. I första rummet framhålles, att det åtminstone för närvarande icke

synes möjligt att förvärva någon lärare, som behärskar hela denna ämnesgrupp,

då en zoologisk skolning av denna art aldrig direkt förvärvas vid

universitet och högskolor. Vidare anföres, att undervisningen i skogsentomologi

allt sedan skogshögskolans tillkomst hestritts av föreståndaren för

skogsförsöksanstaltens entomologiska avdelning, vilken denna skyldighet åvilar

enligt för skogsförsöksanstalten gällande stadgar. Då denne representerar

den högsta sakkunskap, som på detta område nu står att finna, anser lärarrådet

att för närvarande inga skäl föreligga att skogsentomologien skulle

inordnas under ämnet skogszoologi. Emellertid framhålles, att lärarrådet

tidigare föreslagit en begränsning av undervisningen i ämnet till 31 föreläsningar,

11 övningstimmar och 3 exkursionsdagar, vilket lärarrådet fortfarande

anser sig böra vidhålla. Då undervisningen i den egentliga skogszoologien

helt nyligen efter förslag av högskolans lärarråd och styrelse varit

föremål för Kungl. Maj:ts prövning, finner lärarrådet ingen anledning att nu

åter företaga förändringar i detta läroämne. Tanken att all zoologisk undervisning

vid högskolan borde sammanföras under en gemensam lärare, tillika

föreståndare för zoologiska institutionen i dess helhet, måste dock enligt lärarrådet

anses vara rationell och böra göras till föremål för ny prövning,

därest möjligheter till dess förverkligande framdeles skulle yppa sig.

Det i P. M. föreslagna sammanförandet av geologi med mineralogi, klimatologi

samt viss del av kemien med markläran till ett enda ämne, skoglig

marklära, tillstyrker lärarrådet livligt till omedelbart genomförande. Även

förslaget örn införande av en propedeutisk kurs i botanik tillstyrkes av lärarrådet.

Lärarrådet har slutligen föreslagit anordnandet av en kortare kurs, behandlande

åtgärder mot olycksfall i arbete.

Styrelsen för skogshögskolan har bland annat ifrågasatt, huruvida den

jämförelsevis betydande ökningen av skogsteknologien och skogsbotaniken

och den motsvarande minskningen av skogszoologien äro fullt berättigade.

Styrelsen har vidare ansett, att klimatologi ej bör ingå i skoglig marklära.

För undervisningen i klimatologi bör enligt styrelsen förvärvas en för undervisning

lämplig kraft, som är aktivt verksam på det klimatologiska området.

Styrelsen håller före, att det på detta sätt finnes utsikt att kunna framkalla

ett ökat intresse bland meteorologer och klimatologer för gagnande studier

över lokalklimatet i våra skogar.

Beträffande skogszoologien anför styrelsen samma synpunkter som lärarrådet.

Styrelsen anser, att den särskilda sakkunskapen hos professorn i

skogsentomologi vid skogsförsöksanstalten bör utnyttjas för undervisningen.

Slutligen förordar styrelsen sitt tidigare framlagda förslag om handelslära

som ett fristående ämne, enär det torde möta svårigheter att finna lämplig

lärare, som behärskar såväl förvaltningslära som handelslära, samt införande

av några frivilliga föreläsningar i fornminnesvård.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Jägmästarföreningarna framhålla, att den intensifiering av undervisningen

vid skogshögskolan, som kan sägas vara ett genomgående drag i utredningsmännens

förslag, förefaller att i vissa hänseenden hava drivits något väl

långt. Föreningarna påvisa sålunda, att intet uppehåll gjorts mellan våroch

sommarterminerna, om tentamensperioderna skola kunna utnyttjas.

Detta förhållande torde enligt föreningarnas mening med hänsyn till elevernas

utrustning för sommarens arbeten innebära vissa olägenheter, vilka emellertid

måhända kunna avhjälpas genom någon förskjutning av tiderna å det

uppställda schemat.

Föreningarna uttala vidare, att de livligt understödja de ändringar i under - visningsplanen, som i P. M. föreslagits. Föreningarna äro emellertid tveksamma,

huruvida den föreslagna minskningen av undervisningen i rättslära

är berättigad samt förorda en begränsning av den propedeutiska kursen i

skogsbotanik, vilken kan möjliggöras genom kompendiestudier. Den härigenom

vunna tidsbesparingen framhålles kunna komma annat ämne tillgodo

eller medverka till realiserandet av det av utredningsmännen uttalade

önskemålet om föreläsningarnas avslutande redan under fjärde terminen.

Den allmänna revision av huvudkursens schema, som föreslagits i P. M., Departements
.

.. chefen•

synes ändamålsenligt genomförd. Jag förordar därför vad av utredningsmannen

föreslagits beträffande ämnesgrupperingen med den jämkning, som föranledes

av att undervisningen i husbyggnadslära överflyttas till förberedande

kursen samt att jaktvård och fiskevård upptagas som kursämnen vid huvudkursen.

Omfattningen av de särskilda ämnena kommer jag att i vissa

avseenden beröra i det följande.

Likaledes finner jag välbetänkt att, såsom av utredningsmännen föreslagits,

icke genomföra en starkare specialisering av utbildningen vid skogshögskolan

än som kan vinnas genom uppställande av fordran på kvalificerade

betyg i något eller några av de viktigaste ämnena. Till denna fråga skall jag

återkomma i följande avdelning. Jag vill här endast framhålla, att seminariearbete

är en värdefull undervisningsform, som lämpligen kan, på sätt

lärarrådet föreslagit, infogas som ett ied i specialiseringen av studierna.

Den studieplan för huvudkursen, vilken i enlighet med vad jag förut anfört

torde få såsom bilaga 2 fogas till statsrådsprotokollet, har upprättats på

grundval av utredningsmännens förslag med de jämkningar beträffande vissa

ämnen, som av mig i det följande förordas. Det framgår av vad jag i det

föregående anfört örn studieplanens allmänna omfång, att den här meddelade

planen lämpligen kan underkastas en allmän reduktion beträffande timantalet

i samband med den närmare utformning och justering, som givetvis ankommer

på skogshögskolans lärarråd och styrelse.

Mot den av styrelsen för skogshögskolan föreslagna indelningen i terminer

och tentamensperioder, som även upptagits av utredningsmännen, har

jag ingen annan erinran än den, som i det föregående (A IV: 2 a) framställts

beträffande studierna under den femte terminen.

Den i P. M. framlagda planen för undervisningen vid huvudkursen, som i

viktiga delar bygger på förslag från skogshögskolans lärarråd och styrelse,

synes på många punkter innebära väsentliga förbättringar. Genom vidgat

program för undervisning i ämnena skogsskötsel, skogsteknologi och skogs
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

dikning samt skogsbotanik med rikare praktisk utbildning och i vissa avseenden

även utökad timplan böra de studerande erhålla bättre insikter i

åtskilliga av skogsbrukets viktigaste praktiska frågor och därmed ökade förutsättningar

för ett framgångsrikt arbete i yrket. Därjämte har studieplanen

riktats med en ny ämnesgrupp, skogsekonomi—förvaltningslära, den senare

innefattande jämväl handelslära. Till viss omfattning ingå ämnena i spridda

delar i den nuvarande undervisningen. Införandet av de nya ämnena med en

på de skogsekonomiska spörsmålen och deras praktiska tillämpning direkt

inriktad undervisning betyder otvivelaktigt en avsevärd förstärkning av de

studerandes kompetens för skoglig förvaltningstjänst. Ämneskomplexets

klyvning i delar, som lämpa sig för fristående behandling, erbjuder emellertid

vissa svårigheter. Enär dessa särskilt sammanhänga med lärarfrågan i

ämnena, torde jag här få inskränka mig till att konstatera, att jag på grunder,

som skola närmare utvecklas i samband med övriga lärarfrågor (A IV:

5 b), för min del godkänner den ämnesfördelning och ämnesbeskrivning, som

i P. M. föreslagits.

Även de skäl, som från skilda håll anförts för den i P. M. föreslagna sammansättningen

av ämnena skoglig marklära och skogszoologi, finner jag

övertygande, då ämnena från skoglig synpunkt måste betraktas som lämpliga

undervisningsenheter.

Vad vidare angår den teoretiska undervisningens omfattning i de särskilda

ämnena, anser jag de erinringar, som framställts mot den i P. M. framställda

studieplanen, i vissa fall böra föranleda mindre jämkningar. Med anledning

härav har i bilagan de av utredningsmännen föreslagna undervisningstimmarna

å ena sidan ökats för skogszoologi med 20 timmar och å andra sidan

minskats för skogsbotanik (propedeutisk kurs) samt för bokföring med 10

timmar vardera. Därjämte ha de ändringar, som påkallats av den förordade

omläggningen beträffande husbyggnadslära samt jakt- och fiskevård, införts

i studieplanen.

Jag har intet att erinra mot införande av någon undervisning i åtgärder

mot olycksfall i arbete samt i fornminnesvård, som lämpligen bör givas formen

av ett antal för skilda årskurser gemensamma, frivilliga föreläsningar.

I övrigt finner jag vad i P. M. anförts om ämnenas innehåll och studiernas

bedrivande i stort sett väl ägnat att ligga till grund för den närmare utformning

av stadgar och föreskrifter, som ankommer på Kungl. Majit och skogshögskolans

styrelse.

Vad till sist beträffar det i P. M. framlagda programmet för de praktiska

övningarna vill jag framhålla, att detaljerade föreskrifter i detta avseende

icke kunna fastställas i detta sammanhang. Skogshögskolans styrelse och

lärarråd böra därvidlag lämnas frihet att med hänsynstagande bland annat

till undervisningstekniska förhållanden, som svårligen låta sig bedöma utifrån,

närmare bestämma studieordningen. Den av utredningsmännen utarbetade

planen för övningstid i varje ämne synes emellertid i sina huvuddrag

väl avvägd och torde böra tjäna till ledning för övningarnas planlägg
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 136-

91

ning med de jämkningar, som kunna erfordras för avbrott i studiearbetet,

beredande av tillfälle för specialisering på vissa ämnen och dylikt.

Lärarrådet har i ett under föregående avdelning infört uttalande gjort

gällande, att det för sommarövningarna uppställda programmet skulle bliva

alltför betungande även för lärarna i de ämnen, där en mera omfattande

praktisk undervisning förekommer. Anledningen härtill skulle vara den, att

professorerna i dessa ämnen icke kunde beredas den i P. M. beräknade ledigheten

-— minst tre veckor — under pågående sommarövningar, därför

att ett flertal övningar måste dubbleras på grund av elevantalets storlek. Med

anledning härav vill jag framhålla att, då i vart och ett av ifrågavarande ämnen

tre lärarkrafter ställas till förfogande, varav två fasta och en tillfällig,

jag förutsätter, att övningarna skola kunna anordnas utan dubbelarbete för

professorerna. De här berörda förhållandena böra icke hindra, att studietiden

effektivt utnyttjas för praktiska övningar, så långt det är förenligt med

en rationell studieordning för eleverna.

c. Examen och betyg.

I den inom jordbruksdepartementet upprättade P. M. ha utredningsmännen

anfört följande i fråga om prövningarna vid skogshögskolan.

Prövning med bedömning av kunskaper äger för närvarande rum i alla

vid skogshögskolan obligatoriska ämnen. Avgångsbetyg utfärdas för elev,

som erhållit godkända vitsord i alla ämnen. Avgångsbetyget upptager, förutom

nämnda ämnen, de två ämnen (skogs- och fältmätning med avvägning

samt kart- och byggnadsritning med kartskrift), i vilka betyg erhållits

från förberedande kursen. I de tre huvudämnena tilldelas betyg såväl i teoretiska

som praktiska kunskaper.

Utredningsmännen ha beträffande de av dem föreslagna, förändrade reglerna

anfört:

I de ämnen, som i P. M. benämnas kurscimnen, skall studerande följa undervisningen

i meddelad kurs samt, därest han genom förhör eller andra prov

under kursens förlopp finnes hava nöjaktigt inhämtat densamma, erhålla intyg

därom. I samtliga examensämnen undergår studerande tentamen. Redan

nu tillämpas i något ämne uppdelning av prövningen på två deltentamina.

Sedan undervisningsämnena enligt här framställda förslag i viss utsträckning

sammanförts till mera omfattande ämnen, torde det i flera fall visa

sig lämpligt att avsluta undervisningen i en avgränsad del av ämnet med en

tentamen på den genomgångna kursen. En sådan anordning, som underlättar

en jämnare fördelning av studierna vid huvudkursen, torde visa sig särskilt

ändamålsenlig i fråga om ämnena skoglig marklära och skogsbotanik.

I överensstämmelse med vad i P. M. anförts angående specialisering av studierna

vid huvudkursen bör för avgångsbetyg från sådan kurs med avseende

å ämnen, tillhörande grupp 1, krävas minst vitsordet med beröm godkänd

antingen i såväl teoretiska som praktiska kunskaper i ett av ämnena skogsskötsel,

skogsteknologi och skogsdikning samt skogsuppskattning och skogsindelning

eller i teoretiska kunskaper i två ämnen. Därjämte fordras att studerande

erhållit godkända vitsord i övriga examensämnen samt erhållit föreskrivna

intyg i de tre kursämnena.

I avgångsbetyget från skogshögskolan bör på lämplig plats särskilt angivas

de vitsord, som vid avgången från den förberedande kursen tilldelats elev

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

i ämnena skogs- och fältmätning, jordbruksekonomi och betesvård, jakt- och

jaktvård samt kartritning.

Vad utredningsmännen sålunda anfört har föranlett lärarrådet vid skogshögskolan

att uttala, att lärarrådet i princip ansluter sig till den föreslagna reformen

men ej är berett att nu taga ställning till förslagets alla detaljer. Då

de kvalificerade betygen otvivelaktigt utgöra ett uttryck för vederbörande

elevs speciella läggning och studieintresse, böra enligt lärarrådet även betygen

i skoglig marklära och skogsbotanik få räknas till godo. Vidare anser

lärarrådet, att kvalificerade betyg böra förvärvas i minst tre ämnen, tillhörande

grupperna 1 och 2, varav ett får avse praktiskt arbete. Därest högsta

vitsord erhålles i ett ämne, bör kvalificerat betyg endast i ytterligare ett vara

erforderligt.

DePctofen"**'' ^en kar ^öresla8na fordran på vissa kvalificerade betyg bör enligt min

mening ha till ändamål att tvinga varje studerande att närmare intränga i

något mera betydelsefullt avsnitt av undervisningen och därigenom ådagalägga

sina speciella anlag och intressen. Däremot synes uppställandet av

vissa betygsfordringar för erhållande av avgångsbetyg i och för sig mindre

ändamålsenligt. På grund härav vill jag förorda, att vitsordet med beröm

godkänd skall, på sätt av utredningsmännen föreslagits, krävas endast beträffande

två ämnen eller ämnesdelar. Jag har intet att erinra mot lärarrådets

förslag att ett av de två kvalificerade betygen får avse ämne, tillhörande

grupp 2.

För vinnande av överensstämmelse med de regler, som gälla bland annat

för tekniska högskolan och lantbrukshögskolan, synes huvudkursen böra avslutas

med civiljägmästarexamen, som berättigar till titeln civiljägmästare,

därvid såsom examensfordringar skola gälla angivna fordringar för avgångsbetyg

från huvudkursen.

3. Skogsvetenskapliga studier.

Under utredningen har framhållits, hurusom krav på utbildning vid skogshögskolan

av skogliga vetenskapsmän vid flera tillfällen rests bland annat

av domänstyrelsen i dess refererade skrivelse år 1924. Med anledning av

denna skrivelse avgav lärarrådet vid skog shög skolan i två yttranden år 1925

förslag till anordnande av skoglig licentiatexamen samt inrättande

av en skoglig doktorsgrad. I sitt yttrande den 6 februari 1926 hänvisade

styrelsen för skog shög skolan till lärarrådets utredning och förslag samt förklarade

sig livligt tillstyrka anordnandet av en sådan högre skogsvetenskaplig

utbildning, som av lärarrådet föreslagits. I skrivelse den 18 december

1929 förklarade sig även domänstyrelsen biträda detta förslag till utvidgning

av skogshögskolans verksamhet, dock med framhållande av, att en

längre praktisk verksamhet före den högre examens avläggande syntes styrelsen

önskvärd.

Utredning ge- Skogshögskolans lärarråd har i skrivelsen den 26 oktober 1933 angående

Xögskolans omorganisation av den högre skogsundervisningen förklarat sig övertyslyrel&e.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

93

gat, att med de ökade erfarenheter, som under de gångna åren ytterligare

vunnits, och med den förstärkning av lärarkrafterna, som av lärarrådet

nu förordats, skogshögskolan kommer att bliva än mera skickad att på

ett tillfredsställande sätt genomföra den avsedda utvidgningen av undervisningen

i högre skogsvetenskaplig riktning. Lärarrådet föreslår emellertid

en viss inskränkning i det tidigare framlagda förslaget, nämligen så till

vida, att rätt för skogshögskolan att förläna skoglig doktorsgrad alltjämt

bör stå som ett eftersträvansvärt mål, men att det tillsvidare bör vara nog,

örn rätt beviljas vissa studerande att där avlägga skoglig licentiatexamen. I

de stadgar, som komma att utfärdas, bör sålunda intagas en allmän bestämmelse

att licentiatexamen kan få avläggas, medan närmare föreskrifter

angående villkoren för en dylik examens avläggande böra utfärdas i en

särskild stadga.

Lärarrådet har därjämte hänvisat till att lärarrådet tidigare föreslagit

fordran på minst ett års praktisk verksamhet inom skogsbruk eller skogsindustri

efter huvudkursen men före licentiatexamens avläggande.

Styrelsen för skogshögskolan har i sitt betänkande bland annat anfört

följande.

Beträffande möjligheterna till avläggande av högre skogsvetenskaplig

examen vill styrelsen påpeka, att Sverige bland mera betydande skogsländer

nu hör till de få, där dylik examen icke kan avläggas. Så t. ex. finnes

i Finland en allmän forstexamen, som i regel tager 3 V2 å 4 år i anspråk

och som även i övrigt mycket nära sammanfaller med vår nuvarande jägmästarutbildning.

Därutöver finnas emellertid två mera rent vetenskapliga

linjer, ledande till forstkandidat respektiver licentiatexamen, den senare

medförande rätt att efter disputation erhålla skoglig doktorsgrad. Under

tiden 1914—1925 erhöllo ej mindre än 16 personer sådan doktorsgrad, och

under sista decenniet har ytterligare ett antal doktorer kreerats.

Även i Norge hava vid lantbrukshögskolan i Aas skogsmän erhållit doktorsgrad,

varvid svenska skogsmän anmodats att tjänstgöra som sakkunniga.

Förutom i Mellan-Europa, där doktorsgrad länge kunnat förvärvas,

finnas sedan någon tid även i Amerika flera möjligheter till dylik vetenskaplig

påbyggnad av den normala skogliga utbildningen.

Enligt styrelsens mening föreligger även i vårt land ett behov av liknande

fortsatt utbildning dels för rekrytering av lärarkrafter eller tjänstemän

för försöksverksamhet m. m., men dels också i ändamål att befordra den

skogsvetenskapliga forskningen överhuvud. Genom sådana fortsatta specialstudier

skulle också ett för alla parter gagnande samarbete kunna etableras

mellan skogshögskolan och andra fackhögskolor, såsom tekniska högskolan,

handelshögskolan samt Stockholms högskola och eventuellt även

med universiteten och utländska fackhögskolor. Därvid kan tänkas att

betyg, erhållet i visst ämne vid en högskola, där sagda ämne kan anses väl

företrätt, skulle kunna få räknas den studerande tillgodo i examen även vid

annan högskola. Även örn sådant tillstånd icke lämnas, kunna dock alltid

vissa specialstudier förläggas till den läroanstalt, som har de bästa resurserna

i detta hänseende. Styrelsen vill också erinra, att vid statens skogsförsöksanstalt

vissa goda arbetsmöjligheter erbjudas, varom bland annat de

ofta förekommande besöken av utländska studerande bära klart vittne.

Skogshögskolans styrelse känner sig övertygad örn lämpligheten av att vid

högskolan inrätta en högre vetenskaplig examen och vill för sin del biträda

lärarrådets förslag, att denna bör utgöras av en skoglig licentiatexamen,

med förhoppning att skogshögskolan senare även skall erhålla rätt att utdela

skoglig doktorsgrad.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Y ttranden

över högskolestyrelsens

betänkande.

Inom departementet

utarbetad

P. M.

Då det torde vara ett allmänt intresse att dylika fortsatta studier på allt

sätt befordras, vill styrelsen meddela sin avsikt att, när så framdeles dräves,

hemställa örn särskilda stipendiers beviljande för dem, som vid högskolan

bedriva studier för högre examen.

Den ene reservanten inom styrelsen, /. d. landshövdingen Ringstrand, har,

med hänvisning till att ämnet skogsekonomi borde bliva föremål för en

genomförd vetenskaplig bearbetning, innan det kunde medtagas i en så

vetenskapligt betonad examen som skoglig licentiatexamen samt att det

vöre ovisst om och när ämnet marklära komme att företrädas av professor,

uttalat, att det icke syntes lämpligt att frågan om anordnande av licentiatexamen

vid skogshögskolan nu upptoges till prövning. Såsom ytterligare

skäl för denna mening har reservanten anfört att, då förslaget örn en

licentiatexamen väl ytterst syftade till införande av en skoglig doktorsgrad,

det vid behandlingen av denna senare fråga kunde böra tagas under övervägande,

huruvida ej rättigheten att disputera för vinnande av doktorsgrad

borde, såsom vid tekniska högskolan, föregås av förprövning för disputation.

I så fall bleve licentiatexamen obehövlig.

Direktören Ekman har anfört, att han intet hade att erinra mot att fortsatta

studiemöjligheter i skogliga ämnen bereddes dem, som efter avlagd examen

vid skogshögskolan önskade bedriva studier, och att skoglig licentiatexamen

finge avläggas. Reservanten har dock hyst tvekan, huruvida skogshögskolans

nuvarande lärarkrafter hade tid övrig för dylik undervisning

samt ifrågasatt, huruvida icke undervisningen till äventyrs kunde och borde

förläggas till universiteten eller annan högskola.

Redan i en föregående avdelning har meddelats, att förslaget örn inrättande

av en skoglig licentiatexamen vid skogshögskolan tillstyrkts bland annat

av domänstyrelsen, kanslern för rikets universitet samt centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund.

Lärarrådet har med anledning av förstnämnda, inom högskolans styrelse

framförda reservation framhållit, att ett uppskjutande till en oviss framtid

av detta ärendes avgörande komme att medföra betänkliga konsekvenser

bland annat av den anledningen, att när samtliga nuvarande professorer vid

högskolan inom de närmaste 10 å 15 åren komme att uppnå pensionsåldern,

svårigheter att erhålla lämpliga efterträdare med erforderlig vetenskaplig

skolning kunde väntas uppstå.

Utredningsmännen ha i meromnämnda P. M. erinrat, att skogshögskolans

andra stora uppgift, sådan den enligt gällande stadgar angivits i föreskriften

örn jägmästarkursens ändamål, är att utveckla skogsvetenskapen

på nationell grund. Utredningsmännen ha vidare hänvisat till de riktlinjer för

skogshögskolans forskning i samarbete med statens skogsförsöksanstalt, vilka

angivits av vederbörande departementschef vid högskolans tillkomst år 1912,

och ytterligare anfört följande.

Forskningsuppgifterna inom den skogliga vetenskapen äro snart sagt obegränsade,

och de båda anstalterna kunna bedriva sina studier och undersökningar

fritt och självständigt men likväl icke utan kontakt och samverkan

med varandra. De laboratorier och den bättre utrustning i övrigt,

varöver skogsförsöksanstalten förfogar, bör i mån av utrymme kunna disponeras

av forskare vid högskolan. Även det material, som försöksanstalten

med sina större resurser under många år insamlat och ständigt förnyar, sy
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

95

nes, i den mån anstalten ej själv bearbetar detsamma eller förbereder dess

utnyttjande inom en nära framtid, kunna disponeras av högskolan för studier

i samarbete med anstalten. Högskolan torde å sin sida vara beredd att

med alla medel, som står densamma till buds, bistå försöksanstalten i dess

verksamhet. Därest någon närmare reglering av denna samverkan mellan

försöks- och undervisningsanstalterna skulle vara erforderlig, torde sådan

ankomma på den gemensamma styrelsen.

Av skäl, som tidigare angivits, är det ofrånkomligt, att de studerande vid

huvudkursen i det väsentliga ställas utanför forskningsarbetet vid högskolan.

Icke desto mindre lär denna högskolans verksamhet komma också dem

till godo. Ty en lärare, som under ständigt forskningsarbete söker utveckla

sitt ämne, förskaffar sig merendels förutsättningar att lämna en klar och

rik framställning av de särskilda spörsmålen, även om undervisningen måste

till sitt omfång bestämt avgränsas. Vid de fördjupade studierna i huvudkursens

mera betydelsefulla ämnen samt genom de specialföreläsningar,

som anordnas för samtliga studerande vid högskolan, torde de studerande

vid huvudkursen därjämte komma i direkt beröring med aktuella skogliga

forskningsproblem.

I fråga örn den vetenskapliga utbildning, som vid sidan av fackutbildningen

skall ankomma på skogshögskolan, har i P. M. påpekats, att i gällande

stadgar för högskolan är föreskrivet, att tillfälle bör beredas dem,

som genomgått fullständig jägmästarkurs och önska ägna sig åt skogsvetenskaplig

forskning, att, i den omfattning lärarkrafter, undervisningsmateriel

och utrymme det medgiva, under vederbörande lärares ledning utbilda sig

härutinnan (§ 15). Önskar studerande erhålla vitsord om sina studier, skall

lärarrådet medelst protokollsutdrag meddela vitsord såväl angående teoretiska

kunskaper, ådagalagda vid muntlig eller skriftlig tentamen, som ock

angående av den studerande utarbetad skogsvetenskaplig avhandling (§ 16).

Detta sätt att ordna de fria, vetenskapliga studierna vid skogshögskolan

torde enligt utredningsmännen numera allmänt betraktas som mindre tillfredsställande.

Utredningsmännen framhålla, att de erbjudna möjligheterna

till fortsatt vetenskaplig forskning också anlitats i mycket ringa grad, samt att

med anledning härav från flera håll och vid upprepade tillfällen framförts

krav på sådan ändring av formen för dessa studier, att en högre skogsvetenskaplig

examen, benämnd skoglig licentiatexamen, skulle få avläggas vid

skogshögskolan. Med hänvisning i övrigt till de motiv för nämnda förslag,

som i samband därmed framlagts — senast av styrelsen för skogshögskolan

-— anföres i P. M. vidare följande.

Den skogliga vetenskapen är ung och behovet av forskningsarbete stort.

De särskilda, vetenskapliga problemen äro ofta svåra att renodla på grund av

den mångfald faktorer av olika slag, som påverka skogsproduktionen. Möjligheterna

att vinna resultat genom fältförsök äro — i jämförelse med förhållandena

inom jordbruket — starkt begränsade till följd av den långa omloppstiden

inom skogsbruket. Uppgifterna för den skogliga forskning, som

för närvarande bedrives vid statens skogsförsöksanstalt, vid skogshögskolan

och av intresserade skogsmän landet runi, äro därför både många och svåra.

Den nuvarande ordningen för skogsvetenskapliga studier vid skogshögskolan

uppmuntrar knappast till förvärvande av vetenskaplig kompetens. Men

den skogliga försöksverksamheten kräver, i vilken form den än bedrives, till
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

gång till skogsmän av vetenskaplig läggning, som genom särskilda studier

tillägnat sig kännedom om vetenskapliga metoder och utvecklat sina anlag för

forskning. För rekrytering av befattningar vid skogsförsöksanstalten och vid

skogshögskolan men även för de privata undersökningar, som enskilda personer

eller större skogsföretag önska utföra, behövas skogsmän, som förvärvat

förutsättningar att på egen hand utföra olika slag av undersökningar i för

skogsbruket betydelsefulla frågor. Man måste räkna med att starkt ökade

krav komma att ställas på skogsförsöksanstaltens rådgivande verksamhet, och

det är därför ej blott rekryteringen av de nuvarande tjänsterna vid anstalten,

som kräver beaktande. Anstalten måste fullfölja utvecklingen av sin verksamhet

till en skogsbiologisk, vetenskaplig tjänst för det praktiska skogsbruket.

Endast i sådan egenskap kan anstalten rätt tjäna sitt syfte och själv erhålla

de impulser, som äro nödvändiga för ett fruktbärande arbete på detta

område. En förutsättning härför är emellertid att anstalten på ett eller annat

sätt förfogar över tillräcklig, för vetenskaplig verksamhet kvalificerad personal,

som kan av anstalten dirigeras till undersökningar, där anstaltens bistånd

påkallas. I detta sammanhang synes även böra framhållas, att den tekniska

forskningen på det skogliga området, som ännu väntar på sin organisation,

så småningom med nödvändighet kommer att kräva utövare, som utom den

högre skogliga utbildningen förskaffat sig mera djupgående insikter i de rent

tekniska frågorna. Man torde kunna våga antagandet, att de framkomliga

vägarna för befrämjande av ett förbättrat ekonomiskt tillgodogörande av

skogsprodukterna skola kunna klarare skönjas, sedan den skogstekniska

forskningen fått bättre fäste vid skogshögskolan genom införande av en högre

skogsvetenskaplig examen i ifrågavarande ämne.

Utredningsmännen framhålla vidare, att skogshögskolans huvudkurs i allt

väsentligt måste anordnas med hänsyn till det praktiska skogsbrukets krav.

Examen från nämnda kurs kan därför ej anses giva allmän kompetens för

skogsvetenskaplig forskning. Det synes utredningsmännen på grund härav

vara lämpligt, att den förberedelsetid till den skogliga licentiatexamen, som

av alla för frågan intresserade påyrkats, företrädesvis tages i anspråk för att

gereda de studerande en närmare kännedom om skogsvetenskapliga undersökningsmetoder

och arbetssätt på marken och i laboratoriet. För dem, som

valt skogsbiologiska eller skogsmatematiskt betonade ämneskombinationer,

torde, framhålla utredningsmännen, en sådan praktiskt vetenskaplig underbyggnad

kunna lämnas under en förberedande tjänstgöring vid statens skogsförsöksanstalt,

under det att svårigheter möta mot uppdragande av normer

för den särskilda förberedelsen för dem, som ägna sig åt skogstekniska frågor.

Den praktiska verksamheten är emellertid för denna grupp av studerande

av dominerande betydelse och en särskild vetenskaplig skolning stundom

mindre nödvändig.

I anslutning till anförda synpunkter föreslås, att studerande, som avlagt

examen från skogshögskolans huvudkurs och önskar vidare utbilda sig för

avläggande av skoglig licentiatexamen, skall, därest en lämplig förutbildning

för den ämneskombination, som den studerande valt, kan vinnas vid skogsförsöksanstalten,

under en tid av minst ett år tjänstgöra såsom amanuens

vid anstalten.

Amanuens vid skogsförsöksanstalten bör av anstaltens chef eller vederbörande

avdelningsföreståndare anvisas de arbetsuppgifter och särskilda uppdrag

han har att utföra för anstaltens räkning, varvid iakttages, att arbetet

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

97

skall vara instruktivt och medföra god träning i vetenskaplig metodik. För

antagande till amanuens fordras, att den utexaminerade under studietiden

vid högskolan ådagalagt fallenhet och intresse för vetenskaplig forskning,

varom intyg skall utfärdas av rektor. Amanuensplatser ställas endast till

förfogande för nu nämnt ändamål men böra kunna anordnas till så stort

antal, som anstaltens utrymme medgiver, därest sökande före den 1 augusti

nästföregående år, med företeende av nämnda intyg, hos chefen för skogsförsöksanstalten

anhåller örn förordnande som sådan amanuens. Anställning

som amanuens må innehavas under en tid av ett år, samt, beroende

på prövning av chefen för skogsförsöksanstalten, under ytterligare ett år,

därest examen ej avlagts före utgången av denna tid. Studerande, som under

den tid han tjänstgjort som amanuens kunnat idka studier för licentiatexamen,

bör äga rätt att under nämnda tjänstgöring undergå tentamen i

till examen hörande ämne. Examen må dock ej avläggas före utgången av

det första tjänstgöringsåret.

Den föreslagna tjänstgöringen vid anstalten erbjuder fördelar även ur en

annan synpunkt. Därigenom ställes nämligen billig arbetskraft till anstaltens

förfogande, som kan, jämte anstaltens ordinarie personal, utnyttjas för sådan

förbindelsetjänst och sådana uppgifter, som i det föregående berörts, till

fromma för anstaltens verksamhet.

Studerande, som efter avlagd examen vid huvudkursen önskar avlägga

skoglig licentiatexamen med annan ämneskombination ån nyss angivits, bör

under en tid av minst ett år vara praktiskt verksam inom skogsbruk eller

träindustri i tjänstgöring, som kan av lärarrådet vid skogshögskolan godkännas

som förpraktik för sådan examen. För studier inom vissa delar av

skogsteknologien torde arbete vid statens provningsanstalt utgöra en lämplig

förutbildning. Enligt från anstalten inhämtade upplysningar kan vid anstalten

kostnadsfritt bedrivas självständigt arbete med självvalda arbetsuppgifter.

Vad i föregående stycke sagts om tentamina och examen bör givetvis

gälla även för nu ifrågavarande grupp av studerande. De studerande

av denna grupp torde ofta få svårt att erhålla avlönad anställning, som lämpar

sig som förutbildning till vetenskapliga studier. Det synes därför angeläget,

att sådan studerande även under denna tid kan bliva delaktig i de

för studerande vid högskolan anslagna stipendiemedlen, därvid bör kunna

erhållas något högre belopp än som utdelas till studerande vid huvudkursen.

Härav torde i sinom tid påkallas höjning av de för stipendier vid högskolan

anslagna medlen.

I samband med den utbyggnad av de vetenskapliga studierna vid skogshögskolan,

som här föreslås, bör beträffande amanuensinstitutionen vid skogshögskolan

sådan ändring genomföras, att ifrågavarande befattningar kunna,

i den omfattning förhållandena medgiva, utnyttjas i den vetenskapliga forskningens

tjänst på samma sätt som vid vissa andra högskolor för närvarande

sker. Man torde sålunda kunna förutsätta, att lärarrådet i regel skall finna

lämpligt, att binda dem, som vid skogshögskolan bedriva fortsatta skogsvetenskapliga

studier, fastare till verksamheten vid högskolan genom att anställa

dessa studerande som amanuenser vid de särskilda institutionerna, i vilket

fall arvoden givetvis böra utgå efter liknande grunder, som tillämpas för

motsvarande befattningar vid andra högskolor. Frågan örn amanuensbefattningarna

vid skogshögskolan behandlas närmare i det följande.

Den skogliga licentiatexamen synes, såsom av lärarrådet vid skogshögskolan

föreslagits, böra omfatta tre ämnen. De ämnen vid skogshögskolan,

som få medtagas i sådan examen, böra utgöras av de sex större ämnen, som

vid högskolan företrädas av professorer, d. v. s. de två första grupperna av

examensämnen. Även skogszoologien torde så småningom nå den utveckling,

Bihang lill riksdagens protokoll 19116. 1 sand. Nr 13g. 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 136■

Yttranden

över P. M.

att den bör medtagas som ämne i licentiatexamen. För djupare inträngande

i nämnda ämnen torde det ofta vara erforderligt, att den studerande bedriver

studier i något grundläggande ämne vid universitet eller annan högskola.

I denna fråga bör i samband med utarbetande av stadga för den skogliga

licentiatexamen kontakt sökas mellan skogshögskolan samt Stockholms

högskola, universiteten och möjligen tekniska högskolan för utrönande av

i vilken form studierna vid sistnämnda undervisningsanstalter lämpligen böra

bedrivas.

Sammanställningen av ämnen från skogshögskolan och andra högskolor

i ämneskombinationerna för licentiatexamen torde bliva av betydelse även

därigenom, att en kontakt slutes mellan högskolorna, som kan bliva av värde

för det vetenskapliga arbetet vid skogshögskolan.

I fråga örn reglerna för ämnesval föreslås i P. M., att i ämneskombination

skall ingå såväl grundläggande som tillämpade ämnen samt minst ett av

skogshögskolans fyra huvudämnen (grupp 1) och högst ett av sådana ämnen,

som ej föreläsas vid skogshögskolan.

I P. M. har därjämte förslag lämnats beträffande de ämneskombinationer,

som enligt utredningsmännen borde fastställas av Kungl. Majit. Tillstånd

att avlägga licentiatexamen i annan än sålunda fastställd ämneskombination

skulle emellertid kunna meddelas av lärarrådet vid högskolan.

Enligt P. M. bör vidare ett av de ämnen i kombinationen, som förekommer

vid skogshögskolan, utgöra huvudämne. I detta ämne bör examinand vid

tentamen ha förvärvat betyget minst med beröm godkänd samt lia författat

en avhandling. I övriga ämnen fordras godkänt betyg. Ingår ämne, som

tenterats vid annan högskola, skall i detta ämne ha förvärvats minst betvget

med beröm godkänd för filosofie kandidatexamen. Ytterligare anföres:

De skogsvetenskapliga studierna böra bedrivas under ledning av vederbörande

professor men i övrigt fullständigt fritt. För studerande, som idka

dylika studier, men även för studerande vid huvudkursen bör i lämplig omfattning

anordnas special föreläsningar i skogliga ämnen. I det föregående har

föreslagits, att den obligatoriska undervisningen i naturskydd skall ske i

form av dylika föreläsningar. Även de specialföreläsningar, som ej äro obligatoriska,

böra anordnas med en viss regelbundenhet, lämpligen på lördagar,

och huvudsakligen avses för dem, som bedriva skoglig forskning, och studerande

vid huvudkursens tre sista terminer, vilka i övrigt icke åtnjuta undcrvisning

dessa dagar. Skogshögskolans lärare och docenter stå till förfogande

för sådant ändamål, och praktiska skogs- eller industrimän synas stundom

lämpligen kunna förvärvas som föreläsare. I första rummet böra emellertid

de skogliga forskarna vid skogsförsöksanstalten stå till tjänst med redogörelser

och resuméer över anstaltens forskningsresultat och föreläsningsserier i ämnen,

som äro föremål för anstaltens särskilda intresse. Samarbetet i denna

forin mellan rikets två skogliga forskningshärdar bör stärkas och utvecklas till

ömsesidig båtnad för det praktiska skogsbruket och den vetenskapliga forskning,

som hämtar sina uppgifter från skogsbrukets arbetsfält.

I yttranden över P. M. har i huvudsak följande anförts.

Domänstyrelsen, som ej har något i princip att erinra mot utredningsmännens

förslag, uttalar önskemålet, att frågan örn beredande av möjlighet för

skogliga studerande att förvärva doktorsgrad måtte, efter erforderlig utredning,

småningom bringas till sin lösning.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj:ts proposition nr 136.

99

Centralrådet för skogsvdrdsstyrelsernas förbund har tillstyrkt utredningsmännens

förslag i nu ifrågavarande delar.

Lärarrådet vid skog shög skolan har med anledning av förslaget, att under

vissa förutsättningar ett års förutbildning skall ske vid försöksanstalten, anfört,

att lärarrådet såtillvida kan dela utredningsmännens uppfattning, som det

måste anses synnerligen önskvärt, att åt dem, som förbereda sig för skoglig

licentiatexamen, arbets- och studiemöjligheter stå till förfogande även vid

institutioner utanför högskolan, i första hand vid statens skogsförsöksanstalt.

Dock finner lärarrådet det av många skäl olämpligt, att bestämmelserna

härom ges en så kategorisk form, som de fått i detta förslag. Lärarrådet

framhåller, att det knappast kan förutsättas, att exempelvis skogsförsöksanstalten

i obegränsad omfattning skall kunna mottaga studerande och

handleda deras arbeten, då en sådan uppgift med skäl kan befaras komma

att verka i hög grad störande på anstaltens egna arbeten. Dessutom måste

det betecknas som en brist, att den lärare, som en gång skall examinera i

licentiatexamen, genom denna anordning avhändes möjligheten att direkt

följa och lära närmare känna den studerande i hans arbete. Det synes lärarrådet

i så fall mera rationellt, att den, som förbereder sig för licentiatexamen,

skaffar sig vetenskaplig skolning som amanuens vid skogshögskolan i det

ämne, åt vilket han vill ägna sina studier. Lärarrådet erinrar, att utredningsmännen

även själva pekat på möjligheten av en dylik anordning. Förslaget

att amanuens, som bedriver licentiatstudier, skall på sätt utredningsmännen

föreslå åtnjuta ett högre arvode än ordinarie elev, som innehar amanuensbefattning,

och att särskilda stipendiemedel ställas till förfogande för

dem, som bereda sig för licentiatexamen, finner lärarrådet vara väl motiverat.

Avdclningsföreståndarna vid statens skogsförsöksanstalt lia till en början

lämnat en redogörelse för anstaltens verksamhet och därvid bland annat

påvisat, att anstaltens tjänstemän genom skrifter, talrika föredrag vid möten

och exkursioner och undervisning vid högskolan bekantgöra sina resultat

och göra dem fruktbärande i praktiken, ävensom att direkt rådgivande verksamhet

utövats av anstalten, vars sakkunskap jämväl anlitats på andra vägar.

Avdelningsföreståndarna anföra vidare, att det framlagda förslaget örn viss förutbildning

vid anstalten för den skogliga licentiatexamen nog kan bliva av betydelse

såväl för anstalten som för hela vår skogshushållning, men att det för

sitt genomförande kräver en grundlig omprövning. Den föreslagna tjänstgöringen

vid anstalten bör ej bliva obligatorisk för dem, som lia en ämneskombination,

motsvarande några eller något vid anstalten representerade ämnen.

En sådan tjänstgöring må anordnas, när så kan finnas lämpligt, och må i

första hand gå ut på att införa vederbörande i de vetenskapliga undersökningsmetoder,

som användas vid anstalten. Huruvida tjänstgöringen kan

utsträckas till utförande av viss undersökning må bero på överenskommelse

mellan professorn i ämnet vid skogshögskolan och vederbörande avdelningsföreståndare.

Arvode till amanuenserna bör utgå först efter en eller annan

månads prövotid. Skola arvoden utbetalas av anstalten, måste särskilda medel

anvisas såväl för amanuensarvoden som för reseersättningar och andra

kostnader.

Styrelsen för skogshögskolan har ansett det obestridligt, att skogsförsöksanstalten,

i den mån det är möjligt, bör användas för utbildning och studier,

men att härvid i första hand måste beaktas, alt därvarande professorer och

tjänstemän icke betungas på ett sätt, som förrycker deras eget vetenskapliga

arbete. Alt även universitet och högskolor eller andra institutioner kunna behöva

tågås i anspråk för de vetenskapliga studierna, finner styrelsen tydligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1^0 Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

Svenska tråvaruexportföreningen tillstyrker anordnande av skoglig licentiatexamen.

DePch^fenntS'' ^edan * en föregående avdelning har jag uttalat, att skogshögskolans uppgifter

borde innesluta, förutom meddelande av den praktiska yrkesutbildning,

som avslutas med civiljägmästarexamen, även fostrande av vetenskapsmän

på det skogliga området. Det är givet, att jägmästarutbildningen, som vad de

teoretiska studierna beträffar bör bedrivas på liknande sätt och med samma

medel som vid universitet och övriga högskolor, skall utgöra en god grund för

fortsatta vetenskapliga studier. Större fordringar få emellertid i detta hänseende

icke ställas på utbildningen. Då behovet av skogligt utbildade personer

med förmåga att vetenskapligt behandla och analysera skogliga problem och

forskningsuppgifter i detta sammanhang blivit på ett övertygande sätt ådagalagt,

anser jag införandet av en högre skoglig examen vara en åtgärd, som

icke längre bör uppskjutas. Jag finner också lämpligt, att den, i analogi med

agronomie licentiatexamen vid lantbrukshögskolan, gestaltas som en skoglig

licentiatexamen. Däremot torde rättighet för skogshögskolan att utdela doktorsvärdighet

för närvarande bliva av mindre värde för den skogliga forskningen.

Huruvida skogshögskolan i sinom tid bör erhålla rättighet att utdela

sådan värdighet är en fråga, som kan påverkas av erfarenheter från licentiatexamen

och som därför tillsvidare bör lämnas öppen.

Innan jag går att något närmare beröra gestaltningen av den skogliga licentiatexamen,

vill jag beträffande den skogliga forskningsverksamheten i riket

helt allmänt framhålla följande. Såvitt framgår av uttalanden från på området

sakkunniga institutioner och skogsmän erbjuder såväl insamling som

bearbetning av material för den skogliga forskningen större svårigheter än på

många andra vetenskapliga forskningsfält. Även lösningen av mera begränsade

problem, som kunna vara av betydelse för skogsbruket, kräva ofta brett

lagda studier och en mångårig försöksverksamhet. I betraktande härav framträder

en intim samverkan mellan alla på området verksamma krafter såsom

synnerligen betydelsefull. Jag ansluter mig i denna fråga till vad utredningsmännen

därom anfört. Såsom torde framgå av vad från skogsförsöksanstaltens

sida framhållits i ämnet är det också för anstaltens framtida verksamhet

och fortsatta utveckling angeläget, att anstalten nu stöder den utvidgade

forskningsverksamhet, som för skogshögskolans del kan bliva en följd av införandet

av en vetenskaplig examen.

I de tidigare förslagen om skoglig licentiatexamen förutsattes allmänt, att

den, som önskade efter avslutade studier vid huvudkursen avlägga licentiatexamen,

skulle fullgöra praktisk verksamhet i skogsbruket eller inom skogsindustri

under viss tid. Utredningsmännen Ira såtillvida företrätt en annan

uppfattning, att de ansett att denna praktik borde, i den mån så kunde ske,

ersättas med verksamhet i skogligt försöksarbete, som kunde införa de studerande

i vetenskapliga metoder för insamling och bearbetning av försöksmaterial.

I sådant syfte borde som villkor för avläggande av licentiatexamen uppställas

fordran på ett års tjänstgöring som amanuens vid skogsförsöksanstalten

för dem, som vid anstalten kunde vinna lämplig förutbildning för den

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

101

valda ämneskombinationen. Häremot ha invändningar rests av lärarrådet

vid skogshögskolan och föreståndarna vid anstalten, som ansett, att dylik

tjänstgöring visserligen skulle vara värdefull men ej borde utgöra ett villkor

för examens avläggande.

Förslaget örn viss praktisk verksamhet före licentiatexamen torde avse

att göra de studerande förtrogna med de problem, som möta i den praktiska

yrkesutövningen, innan de fullfölja sin vetenskapliga utbildning. Det i P. M.

framlagda förslaget tar ävenledes sikte på att de studerande skola komma i

beröring med aktuella detalj spörsmål inom skogsbruket men åsyftar därjämte

att genom arten av tjänstgöringen ge de studerande en lämplig förutbildning

för vetenskapligt forskningsarbete. Avsikten synes icke ha varit

att förlägga licentiatarbetet till försöksanstalten, vilket som regel ej heller

torde vara lämpligt. För egen del ansluter jag mig till tanken, att den, som

ämnar efter avlagd civiljägmästarexamen bedriva fortsatta studier vid skogshögskolan,

skall före licentiatexamens avläggande under någon tid lämna

studiearbetet. För vinnande av detta syfte förordar jag, att som villkor för

avläggande av skoglig licentiatexamen endast uppställes fordran på verksamhet

under ett år inom praktiskt skogsbruk eller träförädlingsindustri eller

ock vid anstalt för skoglig eller träteknisk försöksverksamhet. Med hänsyn

till den för vissa studiegrenar särskilt lämpliga förutbildning, som kan lämnas

vid statens skogsförsöksanstalt, tillstyrker jag därjämte, att möjligheter

att fullgöra förutbildningen vid nämnda anstalt tillskapas i huvudsak på sätt

utredningsmännen föreslagit, men med iakttagande av vad avdelningsföreståndarna

vid anstalten erinrat beträffade viss kortare förberedande tjänstgöring

utan ersättning. I övrigt biträder jag utredningsmännens förslag beträffande

förutbildning för licentiatexamen liksom även det i P. M. framlagda

förslaget om utnyttjande av amanuensbefattningarna vid skogshögskolan för

de följande egentliga licentiatstudierna vid högskolan.

Reglerna för den skogliga licentiatexamen torde ej behöva mera ingående

behandlas i detta sammanhang. Såväl skogshögskolans lärarråd och styrelse

som utredningsmännen ha ansett, att den skogliga licentiatexamen bör omfatta

tre ämnen. Motivet för denna, för en högre vetenskaplig examen ovanliga

bredd, torde vara att söka i det bland annat av utredningsmännen

flerstädes berörda förhållandet, att djupare inträngande i de skogliga och

skogsbiologiska ämnena i regel kräver en grundlig underbyggnad även i rent

naturvetenskapliga ämnen. Jag är emellertid principiellt av den uppfattningen,

att en licentiatexamen icke bör omfatta flera än två ämnen. I den

mån de särskilda ämneskombinationerna fordra studier i andra ämnen, torde

styrelsen kunna i samband med Kungl. Maj:ts fastställande av stadga för licentiatexamen

erhålla bemyndigande att utfärda närmare föreskrifter om i

vilken ordning vederbörande har att styrka för licentiatexamen erforderliga

grundläggande kunskaper i andra ämnen än de utvalda licentiatämnena.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

Departements
chefen.

4. Fortbildnings- och specialkurser.

Utredningsmännen ha i P. M. anfört följande.

Såväl lärarrådet vid skogshögskolan som styrelsen för högskolan ha framhållit

önskvärdheten av att fortbildningskurser alltjämt komma att

avhållas vid högskolan. Det är givetvis angeläget, att skogshögskolans lärare

ställa sig till förfogande, och att högskolans resurser i övrigt kunna anlitas

för anordnande av dylika kurser. Emellertid synes det olämpligt att,

såsom lärarrådet ifrågasatt, anordna sådana kurser varje år. Utbytet av

denna form av vidare utbildning torde därigenom kunna bliva mindre och

intresset för kurserna slappas. Å andra sidan synes det mindre tilltalande att

helt överlämna denna fortbildning åt det enskilda initiativet. Det torde därför

vara lämpligt, att den skogliga fortbildningen omhändertages av styrelsen

för skogshögskolan. Bland styrelsens åligganden torde sålunda böra inryckas

skyldighet att i samråd med lärarna vid högskolan vid lämpliga tidpunkter,

förslagsvis minst vartannat år, undersöka förutsättningarna för anordnande

av fortbildningskurs genom hänvändelser till personalföreningar, företag

och enskilda, som kunna ha intresse av kursen. Det skulle givetvis därjämte

alltjämt stå var och en fritt att väcka förslag om sådan kurs, vilket bör ske

hos styrelsen. Därest styrelsen finner, att fortbildningskurs lämpligen bör

komma till stånd, göres framställning därom till Kungl. Majit.

I det föregående har föreslagits, att en specialkurs i skogsdikning och

tillhörande ämnen skall infogas i den ordinarie undervisningen vid skogshögskolans

huvudkurs.

Jägmästarföreningarna ha uttalat förhoppningen, att inordnandet av specialkurser

i skogsdikning i huvudkursen ej skall beröva redan utexaminerade

jägmästare möjligheten att förskaffa sig de kunskaper och kvalifikationer,

vilka nämnda specialkurs avser att meddela.

I särskild framställning den 8 november 1935 har styrelsen för skogshögskolan

anhållit, att i statförslaget för budgetåret 1936/1937 måtte upptagas

ett belopp av 1,000 kronor för bestridande av en för jägmästar kur sen

anordnad specialkurs i och för meddelande av kompetens som syneförrättare

vid skogsdikning. Med denna framställning har överlämnats en skrivelse

från skogshögskolans rektor, varav framgår, att centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund vid förfrågan meddelat, att enligt dess mening en

vidare omfattning av kursen med tillträde även för redan från skogshögskolan

utexaminerade skogsmän icke kunde anses påkallad.

Jag ansluter mig till vad utredningsmännen i denna fråga anfört. Högskolestyrelsens

förslag örn anordnande av en specialkurs under nästkommande

budgetår synes böra bifallas. Jag kommer i det följande att hemställa

örn medelsanvisning för ändamålet. Med hänsyn till vad centralrådet

för skogsvårdsstyrelsernas förbund i ärendet anfört torde skäl ej föreligga

att vidtaga särskilda åtgärder för att bereda redan utexaminerade jägmästare

tillträde till kursen.

5. Lärare, docenter och amanuenser,

a. Förberedande kurs.

Lärare vid den förberedande kursen äro en Överassistent (tjänsteman å

extra stat i lönegraden B 26), ledare av kursen, samt två assistenter, vilka äro

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

103

extra befattningshavare och avlönas med av styrelsen till respektive 6,390

kronor och 5,850 kronor bestämda arvoden från ett expensanslag till praktiska

övningar. När elevantalet är stort, erfordras stundom tillfälligtvis ytterligare

en extra assistent. Därjämte pläga professorerna i de tre skogliga

huvudämnena vid skogshögskolan årligen hålla några föreläsningar av propedeutisk

natur.

Enär anställnings- och löneförhållandena för nu nämnda lärarpersonal

varit föremål för behandling av 1935 års riksdag (IX H. T. 1935 p. 140) och

därvid även i vissa delar reglerats, finner jag ej erforderligt att nu referera

den tidigare behandlingen av hithörande frågor.

Styrelsen för skogshögskolan har i ett i betänkandet intaget förslag till stat

för skogshögskolan upptagit de båda assistentbefattningarna som extra ordinarie

befattningar i lönegraden B 21.

Lärarrådet har i yttrande över styrelsens förslag bland annat anfört, att,

därest högskolan ej kunde bereda sina assistenter samma tryggade ställning

som domänverket, man måste räkna med att assistenterna skulle, då tillfälle

bjödes, lämna högskolan, som därigenom riskerade att förlora lärarkrafter

just vid den tidpunkt, då de efter förvärvad erfarenhet kunde göra undervisningen

den största nytta. Lärarrådet har vidare utvecklat, hurusom assistenterna

vid förberedande kursen kommit att med åren anföidros allt flera

viktiga undervisningsuppgifter.

Ytterligare framhåller lärarrådet, att styrelsens förslag till reglering av

ifrågavarande assistenttjänster skulle för nytillträdande assistenter medföra

en väsentlig försämring i löneavseende mot vad hittills gällt. Erfarenheten

från gångna år hade påvisat stora svårigheter för högskolan att förvärva och

behålla yngre lärarkrafter av mera framstående duglighet. En lösning vore

att inrätta en förste assistentbefattning i lönegraden B 23, då begynnelselönen

å B-ort skulle utgöra 5,736 kronor eller ungefär samma belopp som

för nytillträdande assistent. Lärarrådet förordade emellertid, att i stället

ett extra anslag av 1,000 kronor ställdes till styrelsens förfogande för reglering

av de löner, som enligt styrelsens förslag komme att utgå, med hänsyn

till de arbetsuppgifter, som anförtroddes varje assistent. Anordningen

skulle vara särskilt lämplig för det fall, att ingen av assistenterna lämpligen

kunde undervisa i t. ex. polygonmätning utan annan lärarkraft måste tagas

i anspråk därför.

Utredningsmännen lia i P. M. anfört följande.

Samtliga lärare hava intill innevarande år varit anställda som extra med

arvoden, som icke bestämts enligt löneplan. Anledningen härtill är, att den

förberedande kursen från begynnelsen icke avsågs att bliva helårskurs, varför

lärarna icke ansågos böra vara årsanställda. Redan från början erhöll

kursen emellertid en permanent organisation, som med åren blivit allt fastare.

Denna utveckling har visat sig synnerligen förmånlig för undervisningsresultatet

och de förslag, som i P. M. framställts beträffande undervisningen

vid kursen, kunna ej medföra avsedda resultat med mindre utvecklingen

fullföljes genom kursens inlemmande i skogshögskolans fasta organisation.

Undervisning av den natur, som numera bedrives vid kursen, bör

nämligen icke anförtros åt tillfällig, växlande personal. I detta avseende må

följande framhållas.

Enligt stadgarna för skogshögskolan skall undervisningen i det enda ämne,

som från början icke var av rent propedeutisk natur, nämligen skogs- och

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr lod
-

fältmätning, ankomma på överassistenten. Så småningom har emellertid

till förberedande kursen överflyttats flera avsnitt av viktiga ämnen, varjämte

lärokurserna utvidgats. Undervisningstimmarnas antal i skogs- och fältmätning

äro fördubblade och en viktig del av skogsuppskattningsläran, nämligen

instrumentläran och uppskattningen av det enskilda trädet, har helt

överflyttats till förberedande kursen. Vidare har högskolan i demonstrationssylte

övertagit skötseln av ett område om 700 hektar av Garpenbergs kronopark,

dock icke med avseende på redovisningen. Dessa omständigheter

ha framtvingat en uppdelning av de viktigaste arbetsuppgifterna mellan överassistenten

och den äldste assistenten. Den förre handhar sålunda för närvarande

ledningen av kursen samt undervisningen i skogsuppskattning,

skogsmätning samt delar av skogsskötsel!!, under det att den senare självständigt

bedriver undervisningen i fältmätning, skogsteknologi, delar av

skogsskötseln m. m. Sistnämnde lärare har alltså icke en assistents uppgifter

och skyldigheter. Han tjänstgör som huvudlärare vid en högre praktisk

skola.

Frågan örn anställningsform och löneplacering för lärarna vid skogshögskolans

förberedande kurs var föremål för statsmakternas behandling i samband

med prövningen av staten för högskolan för budgetåret 1935/1936.

Överassistenten vid kursen blev därvid placerad som befattningshavare å

extra stat i lönegraden B 26. Vad angår övriga assistenter vid skogshögskolan

beslöts, att befattningarna tillsvidare skulle bibehållas såsom arvodestjänster.

Det torde framgå av vad nu anförts, att den ena av de nuvarande assistentbefattningarna

vid den förberedande kursen icke bör betraktas som en

assistentbefattning. Befattningen, som lämpligen benämnes biträdande

lärare, är närmast jämförbar med ämneslärarna vid Alnarps lantbruks-,

mejeri- och trädgårdsinstitut, och torde sålunda böra placeras i lönegraden

B 24. Befattningen som Överassistent synes i samband därmed böra ersättas

med befattning som föreståndare i den lönegrad, befattningen nu tillhör,

eller B 26. Vad slutligen angår löneställningen för den yngre assistenten,

synes ifrågavarande befattning, såsom styrelsen för högskolan och allmänna

civilförvaltningens lönenämnd föreslagit, böra vara extra ordinarie i

lönegrad B 21.

I fråga örn rekryteringen av lärarbefattningarna och den därmed intimt

förbundna frågan om lämplig anställningsform för dessa, torde böra erinras,

att särskilt assistentbefattningarna i allmänhet betraktas som passagetjänster.

Det bär dock rått oklarhet i fråga om de befattningar, till vilka en lärare

vid förberedande kursen har utsikt att vinna befordran. Så länge en väg till

andra, lika högt eller högre avlönade tjänster ej anvisats de lärare, som icke

anses böra kvarstanna på sina befattningar till pensionsålderns inträde, är

lärarfragan emellertid otillfredsställande ordnad. Till lösningen av denna

fråga svnes endast domänverket, som för övrigt självt tillgodogör sig en stor

del av utbildningsresultatet vid skogshögskolan, kunna lämna verksamt bistånd.

Det synes sålunda önskvärt att mellan domänstyrelsen och styrelsen

för skogshögskolan överenskommes dels att domänstyrelsen skall,” i den

mån så lämpligen kan ske, bereda lärarna vid förberedande kursen tillfälle

att genom tjänstgöring å förordnande, vartill de äga nödig kompetens

(jägmästarbefattning, assistentbefattning m. m.), förvärva kvalifikationer

för högre tjänster inom verket, dels ock att ifrågavarande lärare må,

alltefter innehavd kompetens och övriga kvalifikationer, med samma rätt

som domänverkets befattningshavare ifrågakomma till lediga tjänster inom

domänverket. Härvid måste likväl tillses, att lärarnas anställningsform icke

försvarar deras utnyttjande inom domänverket. I detta avseende bör gälla,

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

105

att anlitande för viss tjänstgöring av lärare vid förberedande kursen icke får

medföra större kostnad för domänverket än den lämpliga arbetskraft, som

för ändamålet slår till förfogande inom verket.

Befattningarna som föreståndare och biträdande lärare kunna med hänsyn

till arbetets art och omfattning sägas vara av ordinarie typ. Den sistnämnda

befattningen bör emellertid icke lämpligen vara sluttjänst, och även

i fråga om föreståndartjänsten kan tveksamhet råda örn lämpligheten av att

karakterisera densamma som sluttjänst genom dess uppförande på ordinarie

stat. Sedan befattningshavare å extra stat numera medgivits pensionsrätt

och frågan örn familjepension för sådana befattningshavare jämväl kan väntas

bliva löst på ett tillfredsställande sätt inom den närmaste tiden, synas

betänkligheter ej böra möta mot uppförande av ifrågavarande två befattningar

på extra stat.

Vid förberedande kursen erfordras enligt föreliggande förslag speciallärare

i jordbruksekonomi och betesvård, jaktvård och fiskevård. Undervisningen

i de två förstnämnda ämnena torde eventuellt kunna handhavas

av dep lantbrukslärare, som enligt särskild promemoria angående den lägre

skogsundervisningen skulle anställas vid skogsbruk skursen. För föreläsningar

och demonstrationer i jaktvård och fiskevård torde lämpliga konsulenter

kunna förvärvas.

I yttrandena framhålles följande.

Statskontoret har anfört, att med hänsyn till den tjänstgöring, som är förenad

med den ena assistentbefattningen, ämbetsverket icke anser sig böra

göra någon invändning mot den för denna befattning föreslagna lönegradsplaceringen.

I fråga om den andra assistentbefattningen uttalar statskontoret,

att enligt gemenligen tillämpad praxis icke-ordinarie tjänstemän i B 21

och högre lönegrader inom allmänna civilförvaltningen pläga inrättas på

extra stat.

Domänstyrelsen har intet erinrat mot vad i P. M. föreslagits beträffande

lärarna vid förberedande kursen.

Lönenämnden har i fråga om inrättande vid förberedande kursen av en

befattning som biträdande lärare i lönegraden B 24 å extra stat hyst någon

tvekan, huruvida tillräckliga skäl finnas att bereda ifrågavarande befattningshavare

den föreslagna relativt höga löneställningen, men finner sig likväl

icke böra motsätta sig förslaget.

Lärarrådet har anslutit sig till utredningsmännens förslag, som lärarrådet

anser innebära en bättre lösning av lärarfrågan vid förberedande kursen än

vad lärarrådet tidigare föreslagit.

Styrelsen för skogshögskolan har intet haft att erinra mot utredningsmännens

förslag.

Överassistenten vid den förberedande kursen har i särskild skrivelse gjort

gällande, alt föreståndarbefattningen vid kursen bör uppföras å ordinarie

stat bland annat av följande skäl, nämligen att arbetsuppgiften är så maktpåliggande,

att den ej kan anförtros åt tillfällig arbetskraft, att utsikter eljest

ej förefinnas att behålla innehavaren över hans hästa år, samt att befattningen

bör bliva ett eftersträvat mål för de yngre liirarkrafterna, som först då

kunna med större allvar ägna sig åt lärarkallet.

Mot ändring av beteckningen för överassistentbefattningen till föreståndare Departementshar

jag intet att invända. Den ställning till frågan örn anställningsformen chefen.

för ifrågavarande befattningshavare, som intagits såväl av skogshögskolans

lärarråd och styrelse som utredningsmännen, torde vara grundad på uppfatt
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Utredning

genom slcogshögskolana

styrelse.

ningen, att tjänsten ej bör konstitueras på sådant sätt, att ombyte av innehavare

kan förhindras. Med hänsyn härtill anser jag mig icke kunna förorda

befattningens uppförande på ordinarie stat.

I P. M. har föreslagits inrättande av en befattning som biträdande lärare å

extra stat i lönegraden B 24. Enär förslaget synes väl motiverat, vill jag för

min del biträda detsamma.

En assistent vid kursen har i P. M. upptagits som extra ordinarie tjänsteman

i lönegraden B 21. Mot lönegradsplaceringen ha invändningar ej riktats.

Statskontoret har däremot ifrågasatt, huruvida befattningen ej lämpligen

borde uppföras å extra stat. Den extra ordinarie anställningsformen

torde emellertid vara mera lämpad för ifrågavarande befattningshavare, som

lätt bör kunna frigöras från sin befattning för tillfällig eller mera varaktig

tjänstgöring i domänverket. Jag biträder med anledning härav utredningsmännens

förslag i frågan.

Vidare förordar jag anlitande av speciallärare i ämnena jordbruksekonomi

med betesvård samt husbyggnadslära. Örn möjligt bör undervisningen i hela

detta ämneskomplex anförtros åt samma lärare.

Slutligen vill jag framhålla, att jag tillmäter den föreslagna samverkan mellan

domänstyrelsen och styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt

i fråga om lärarnas tjänstgöringsförhållanden och möjligheter till

befordran stor betydelse för den förberedande kursens verksamhet. Då domänstyrelsen

intet erinrat mot anordningen, förutsätter jag, att en överenskommelse

av asyftad innebörd kan komma till stånd mellan berörda myndigheter.

b. Huvudkurs och skogsvetenskapliga studier.

Lärarrådet vid skogshögskolan har i sitt förslag den 26 oktober 1933 närmare

berört frågan om lärarkrafter vid högskolan beträffande tre ämnen,

nämligen skogsteknologi, skogsekonomi och marklära. 1 fråga om skogsteknologien

har lärrarådet uttalat att, då vederbörande professor redan nu

vöre mycket hårt belastad med undervisning, en utökning av den teoretiska

undervisningen endast kunde ske genom att vissa delar av ämnet övertoges av

annan speciallärare. Lärarrådet ville dock ej nu föreslå en sådan förändring,

utan förväntade att en sadan i viss utsträckning kunde i framtiden komma

till stånd, då högskolan fått någon lämplig docent i ämnet.

I ämnet skogsekonomi måste enligt lärarrådets mening en ordinarie professur

inrättas, i likhet med vad som skett vid alla större europeiska skogshögskolor.

Lärarrådet framhåller härutinnan:

Lärarrådet har i sin skrivelse år 1925 föreslagit, att ämnets huvudstomme

skulle utgöras av föreläsningar i nationalekonomiens grunddrag samt i kalkylteknik

och skoglig statik med sammanlagt 55 timmar, varvid den nationalekonomiska

översikten skulle överflyttas från nuvarande ämnet skogspolitik

samt stackell från den i ämnet skogsuppskattning och skogsindelning ingående

skogsvärderingsläran. Av vissa skäl synes det emellertid önskvärt att

nu giva ämnet skogsekonomi något vidare omfattning. Sålunda vill lärarrådet

påpeka, att de nationalekonomiska studierna speciellt beträffande jord
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kunol. Maj.ts proposition nr 136-

107

ränta, kapitalränta och prisbildning m. m. äro grundläggande för den tillämpade

skogsvärderingsläran, varför alla dessa ämnesgrenar väl lämpa sig för

behandling i ett sammanhang. Då härtill kommer, att professorn i skogsuppskattning

m. m. nu är belastad med ej mindre än omkring 9 veckotimmars

föreläsningar och övningar å lärorummet samt omkring 3 månaders

praktiska övningar å fältet eller sammanlagt avsevärt mera än någon annan

lärare, vill lärarrådet nu föreslå, att även den tillämpade skogsvärderingsläran

överflyttas å den nya professuren i skogsekonomi.

I sitt tidigare åberopade yttrande av år 1925 ställde lärarrådet sig tveksamt,

huruvida den rest av det nuvarande ämnet skogspolitik och skogsstatistik,

som återstode sedan den nationalekonomiska delen överförts till den

föreslagna professuren i skogsekonomi, fortfarande borde bibehållas som

självständigt läroämne eller eventuellt sammanslås med annan närsläktad

ämnesgren. Då emellertid det återstående ämnet endast skulle omfatta 25

föreläsningar med huvudvikten lagd på skogsbrukets ekonomiska historia

samt på skogsbeskattning och andra liknande, ekonomiskt betonade delar av

skogspolitiken, och då det vidare på tidigare angivna skäl måste anses önskvärt,

att antalet läroämnen med ty åtföljande självständiga tentamina och

betyg i möjligaste mån reduceras, föreslår lärarrådet nu, att skogspolitiken

slopas som självständigt läroämne och i sin helhet överföres till professuren

i skogsekonomi, varvid tiden bör kunna inskränkas till högst 20 föreläsningstimmar.

Beträffande lärarrådets ställning till markläran hänvisas till referat i det

följande (sid. lil).

Det förslag, som avgivits av styrelsen för slcogshögskolan, innebär i fråga

om lärarkrafter vid högskolan, att en ny professur inrättas i ämnet skogsekonomi,

samt att de fyra professorer, som nu finnas vid högskolan, och de

två professorer vid försöksanstalten, vilka nu undervisa vid högskolan, fortfarande

skola meddela undervisning till i stort sett samma utsträckning som

tidigare. Däremot skulle, efter genomförd omorganisation, användning icke

finnas för de extra lärare, vilkas ämnen utgå ur undervisningsprogrammet,

samt ej heller för nuvarande två ordinarie och en extra ordinarie lektor, som

undervisa vid forstmästarkursen, alldenstund dessa senare lärare representera

samma ämnesgrupper som professorerna. Styrelsen anför följande.

Den ojämförligt viktigaste och mest trängande reformen i den blivande cnlietskursens

undervisning berör den ämnesgrupp, som med ett sammanfattande

namn lämpligen kan kallas skogsekonomi. Vid den nuvarande forstmästarkursen

förekommer ingen som helst självständig undervisning i detta

ämne, och vid jägmästarkursen är ämnet splittrat på dels det av en extra lärare

företrädda ämnet skogspolitik och skogsstatistik, dels ock den av en professor

företrädda ämnesgruppen skogsuppskattning och skogsindelning med

skogsvärderingslära och skoglig statik. Redan då förslag till den nya högskolans

organisation förelädes 1912 års riksdag, väcktes tva motioner om utredning

i syfte att bereda eleverna vid skogshögskolan en tillfredsställande

undervisning i nationalekonomi. Sedermera hava såväl högskolans lärarråd

som styrelse i sina yttranden över domänstyrelsens skrivelse av den 4 oktober

1924 med utförlig motivering understrukit vikten av, att skogsekonomi upptages

som ett självständigt läroämne vid högskolans jägmästarkurs. Sedan

frågan om sammanslagning av högskolans båda kurser till en enhetlig högskolekurs

av lärarrådet nu förordats, har lärarrådet ansett det nödvändigt

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 136■

T ttr anden

över hög skole

styrelsens

betänkande.

att utveckla sitt tidigare förslag till yrkande örn inrättande av en ny professur

i ämnet skogsekonomi.

Liknande professurer finnas sedan länge vid flertalet utländska läroanstalter.

Så t. ex. är en särskild professur i skogspolitik inrättad i Finland, trots

att den skogliga undervisningen därstädes är förlagd till universitet, diir nationalekonomien

är självständigt företrädd. Då behovet av bättre ordnad

undervisning i ekonomi allt sedan högskolans tillkomst varit allmänt erkänt,

och då den nu föreslagna utbildningen på en enhetlig kurs medför dels avsevärda

besparingar för statsverket, dels ock fördelen, att en förbättrad undervisning

kan komma samtliga studerande vid högskolan tillgodo, vill högskolans

styrelse på det livligaste understödja förslaget örn inrättande av cn professur

i ämnet skogsekonomi.

Likaså biträdes förslaget, att stommen i den nya professuren bildas av nuvarande

ämnet skogspolitik och skogsstatistik med däri ingående nationalekonomi

och skogsekonomisk historia. Då nationalekonomiens prisbildningslära

bildar underlaget för skogsvärderingsläran och den skogliga statiken, kan

det från mångå synpunkter anses lämpligt, att jämväl dessa senare ämnen

överflyttas på den nya professuren. Därigenom tvingas nämligen den nya

professurens innehavare att ständigt hålla sig i nära kontakt med den teoretiska

ekonomiens tillämpning i det praktiska näringslivet, vilket mäste anses

oundgängligen nödvändigt vid en så praktiskt inriktad fackundervisning, som

den skogshögskolan avser att bibringa. Många nu synnerligen omstridda

ekonomiska lärosatser få också på denna väg möjlighet att bliva prövade

med avseende pa sin praktiska tillämplighet, vilket bör verka klarläggande

för såväl statens som den enskilda skogsägarens skogspolitik. Genom

överflyttning av vissa delar av den ämnesgrupp, som nu företrädes av professorn

i skogsuppskattning och skogsindelning, vinnes också den fördelen,

att dennes nuvaiande alltför stora undervisningsskyldighet i lämplig utsträckning

minskas. För erhållande av lämpligt underlag för skogsuppskattnings.

rån bör dock med sistnämnda professur förbindas undervisningsskyldighet

i matematisk statistik, i vilket ämne den nuvarande professorn givit ett antal

föreläsningar, ehuru dessa legat utanför det ursprungliga undervisningsprogrammet.

Ur yttrandena över högskolestyrelsens förslag må återgivas följande.

Statskontoret har tillstyrkt förslaget om inrättande av en professur i skogsekonomi

med hänsyn till angelägenheten av att ökat utrymme vid undervisningen

bereddes åt ekonomiska synpunkter.

Domänstyrelsen har livligt tillstyrkt nämnda förslag under framhållande

av att, med hänsyn till utvecklingen på skogsbrukets område, det vore önskvärt,

att förslaget snarast möjligt genomfördes.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har funnit goda skäl tala

för inrättande vid skogshögskolan av en professur i skogsekonomi. Även för

inrättandet av en professur i marklära och geologi kunde starka motiv anfreas-.

. Centralrådet vågade förutsätta, att båda dessa spörsmål bleve föremal

för ingående prövning vid den ytterligare utredning av frågan, centralrådet

för sin del ansett erforderlig.

Norrlands skogsvårdsförbund som uppmärksammat, att undervisningen i

marklära, geologi och klimatologi enligt styrelsens förslag alltjämt skulle

handhavas av extralärare,^ har medgivit, att denna anordning medförde

stora fördelar, särskilt i fråga örn undervisningen i marklära, när undervisningen

i sistnämnda ämne anförtroddes åt en professor vid försöksanstalten.

Da det emellertid vöre i hög grad ovisst, örn samma anordning i fortsätt
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

109

ningen kunde bibehållas, sedan den förenämnda professorn vid uppnådd pensionsålder

år 1939 avgått, syntes det förbundet angeläget, att för undervisningen

i detta ämne inrättades en mot ämnets vikt och betydelse svarande

lärostol. Särskilt genom senare tiders forskning på marklärans område

hade vunnits en hel del synnerligen betydelsefulla resultat, som vore ägnade

att i hög grad befrukta den praktiska skogsvården. Fortsatt forskning på

området kunde därför förväntas komma att leda till lösande av en hel del

ännu oklara, viktiga frågor av samma natur. Då ämnet i fråga sålunda

måste anses vara av grundläggande betydelse för skogsvården och lärostol i''

marklära vid högre skogliga läroanstalter i andra länder ansetts böra besättas

med en professor, syntes det förbundet väl motiverat, att en sådan

lärostol inrättades även vid skogshögskolan. Under sådana förhållanden

torde professuren lämpligen böra omfatta jämväl de med markläran intimt

sammanknutna ämnena geologi och klimatologi.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare m. fl. föreningar ha uttalat, att

markläran under senare år erhållit en dominerande betydelse såsom det

grundläggande vid studiet av snart sagt alla frågor, berörande skogens föryngring

och vård, vilket intimt sammanhängde med den verksamhet, som

icke minst från svenska forskares och skogsmäns sida under de sista 15—20

åren bedrivits. Det syntes föreningarna synnerligen önskvärt, att företrädaren

för detta ämne vid vår enda högre skogliga utbildningsanstalt genom

inrättandet av en professur i facket gåves en sådan ställning och sådana

möjligheter, att undervisningen och en fortsatt forskningsverksamhet kunde

bliva fullt tryggade. Professuren torde härvid lämpligen även böra omfatta

undervisningen i geologi och klimatologi.

I utredningsmännens P. M. har lärarpersonalen behandlats för vart och

ett av ämnena vid huvudkursen. Innehållet i P. M. i denna del återgives i

det följande, därvid för varje ny befattning inom parentes angives den tidpunkt,

då innehavarens undervisning börjar enligt av mig tillstyrkt studieplan

(bilaga 2) och förordade övergångsbestämmelser.

För undervisning i skogsskötsel vid skogshögskolan finnes för närvarande

en professor, som undervisar vid jägmästarkursen, och en av de

å ordinarie stat uppförda lektorerna —- tillika lektor i skogsuppskattning och

skogsindelning -—- som undervisar vid forstmästarkursen. Undervisningen

i ämnet kommer vid den nya huvudkursen, som skall ersätta båda nämnda

kurser, att bliva krävande även av den anledningen, att praktisk undervisning

bedrives i ämnet ej mindre än närmare tre månader av undervisningsåret.

Denna undervisningsform är nämligen i skogsskötsel särskilt betungande,

därför att den fordrar ständig oell ofta individuell handledning

från lärarens sida. överhuvud taget torde undervisningen vid huvudkursen

icke lämpligen kunna handhavas av en lärare, men sannolikt av en professor

och en assistent jämte tillfälligt biträde under de praktiska övningarna.

Under nu rådande förhållanden synes undervisningen lämpligen böra handhavas

av professorn i ämnet med biträde, företrädesvis under de praktiska

övningarna, av nyssnämnde lektor. Därjämte erfordras under tiden 15

maj—20 augusti biträde av en assistent, som i lämplig omfattning även

skall vara läraren i skogsuppskattning och skogsindelning behjälplig vid

den praktiska undervisningen i detta ämne.

Undervisning i skogsteknologi med byggnads- oell avdikningslära meddelas

för närvarande vid jägmästarkursen av en professor oell vid forstmästarkursen

av den andre av de å ordinarie stat uppförda lektorerna, vilken till
-

Inom

de partementet

utarbetad

P.M.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Mn] ts proposition nr 136.

lika handhar undervisningen i skogs- och fältmätning vid sistnämnda kurs.

Undervisningen i motsvarande ämne vid den nya kursen, s k o g s t e k n o1

o g i och skogsdikning, torde bliva synnerligen omfattande och krävande

och kan ej handhavas av en lärare. Såsom i det föregående har antytts,

skulle också en uppdelning av det rika och skiftande ämnet sannolikt

kunna med fördel genomföras. Skäl kunna å andra sidan andragas för bibehållande

av hela ämnet under ledning av en professor, som biträdes av en

assistent i ämnet. Frågan örn vilken av dessa anordningar, som bör äga

företräde, är i nuvarande läge blott av principiell innebörd och kan förbigås,

enär dess lösning icke inverkar på den aktuella organisationen av undervisningen

i ämnet. Den för närmaste tiden mest rationella uppdelningen av

undervisningsskyldigheten vinnes nämligen helt säkert bäst genom överenskommelse,

som tar hänsyn till den nuvarande professorns och lektorns

ådagalagda intresse och förvärvade specialkunskaper i de särskilda delarna

av ämnet. Fördelningen av undervisningsskyldigheten, som bör avse såväl

den teoretiska som den praktiska undervisningen, synes böra fastställas

av högskolans styrelse och ske på sådant sätt, att de praktiska övningarna

kunna genomföras med biträde endast av en assistent under tiden 1 juni

—10 september. I den särskilda specialkurs, som tillhör ämnet, bör ingå

ett antal föreläsningar av två speciallärare (våren 1940) i vattenrätt och

syneförfarande, den förre med juridisk kompetens, den senare lantbruksingenjör.

Vid jägmästarkursen handhaves undervisningen i skogsuppskattning

och skogsindelning av en professor, som på grund av sin

nuvarande tjänstgöring som rektor vid skogshögskolan i undervisningen biträdes

av en assistent. Lärarfrågan torde därigenom för ifrågavarande ämnes

del vara löst på ett lämpligt sätt, och ingen annan ändring föreslås härutinnan,

än att assistenten bör biträda jämväl vid undervisningen i de delar

av skogsekonomien, som överföras från här ifrågavarande ämne.

De skäl för inrättande av en professur (oktober 1939) i skogse honom i,

som anförts av lärarrådet, styrelsen för skogshögskolan samt i ett flertal avgivna

yttranden i frågan, torde vara så klarläggande, att behovet av denna

lärostol här icke behöver närmare utvecklas.

Det är uppenbart, och har förut ofta framhållits, att skogsbruket såsom

näringsgren arbetar under säregna ekonomiska villkor, vilket gör att erfarenheter

från studiet av andra grenar av näringslivet endast i mycket begränsad

omfattning kunna tillämpas i skogsekonomiska diskussioner. En

förbättrad kännedom om skogsbrukets ekonomiska struktur, bland annat

i fråga om dess inpassning i folkhushållningen och avkastningens fördelning

på olika inkomsttagare, ger ökade möjligheter att bedöma verkningarna av

sådana ingripanden från det allmännas sida, som beröra denna näringsgren,

och skapar därmed bättre förutsättningar för skogspolitiska åtgärder. För

närvarande är hela detta område i huvudsak föga genomarbetat. Särskilt

må emellertid framhållas vikten av att undersöka skogsbrukets ställning i

förhållande till andra näringsgrenar, hur arbetslönerna inom skogs- och

jordbruk, trävaruhantering och pappersindustri konstitueras och att studera

den reflexverkan, som i detta hänseende kan uppstå gentemot de andra

näringsgrenarna. Jämförelser med angränsande länder kunna även giva en

god bakgrund för bedömandet av det egna landets problem.

Ett viktigt avsnitt i den skogsekonomiska forskningen måste ägnas skogsbrukets

omkostnader, vilka -— sedan bruttopriset bestämts av faktorer, som

i stort sett ligga utom ramen för vår egen påverkan — bliva bestämmande

för skogsbrukets ekonomi. Härvidlag böra var för sig undersökas omkost
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136. lil

naderna inom storskogsbruket och inom det till jordbruk i regel anslutna

mindre skogsbruket.

Inom driftsekonomien erfordras vidare vissa kompletterande undersökningar

rörande möjligheten att genom beståndsvårdande huggningar påverka

värdetillväxten hos skogsbestånd samt undersökningar rörande kapitalkontroll

och räntabilitet. Man kan t. ex. efterfråga, vilken sammansättning av virkesförrådet

i dimensionshänseende, som under vissa yttre ekonomiska betingelser

ger det bästa ekonomiska utbytet. Det gäller då tydligen att beräkna dels

värdet av den erhållna avkastningen, dels även värdet av själva skogskapitalet.

Undersökningar rörande produktionsförloppet på längre sikt äro även

av behovet påkallade. Sålunda måste under olika förhållanden produktionstiden

för skilda dimensioner och sortiment närmare utredas.

Ävenså bör produktionen av skilda trädslag och sortiment studeras mot

bakgrunden av den inhemska konsumtionen och marknadsprognoser för de

länder, som importera svenska träprodukter. Undersökningar på det skogsekonomiska

området ställa därför även krav på kännedomen örn den produktion

och konsumtion av virke i andra länder, som kan påverka skogsbrukets

utveckling i vårt eget land.

Assistenten i skogsuppskattning och skogsindelning torde böra biträda vid

undervisningsämnets propedeutiska delar av matematisk natur (delar av

skogsvärderingsläran), i varje fall intill dess den tillträdande professorn hunnit

närmare planlägga och genomarbeta ämnet.

Frågan örn lärare i ämnet skoglig marklära torde böra behandlas

något utförligare, enär olika meningar här gjort sig gällande i de framställda

förslagen. Lärarrådet har i sitt förslag den 26 oktober 1933 framhållit,

att en professur med tiden bomme att visa sig önskvärd i ämnesgruppen

marklära, geologi och klimatologi, vilka ämnen med hänsyn till de problem,

som skogsskötseln uppställde, bildade ett naturligt sammanhängande forskningsområde.

Vinsten av en enda lärare i detta forskningsgebit finge anses

betydande och medförde även för elevernas studiearbete vid högskolan en

uppenbar lättnad. Beträffande tidpunkten för denna omläggning har lärarrådet

pekat på det tillfälle, då nuvarande föreståndaren för skogsförsöksanstaltens

naturvetenskapliga avdelning komrne att avgå med pension. Under

uttalande, att frågan intimt berörde även arbetet vid nämnda försöksanstalt,

har lärarrådet emellertid ej gjort frågan »tilt föremål för något formligt

förslag». Med anledning av lärarrådets yttrande må här anmärkas, att den av

lärarrådet anvisade tidpunkten för omorganisationen inträffar redan i januari

1939.

Skogsskötsel^ två viktigaste hjälpvetenskaper äro läran om ståndorten,

d. v. s. förutsättningarna för skogsproduktionen i fråga om mark- och klimatförhållanden,

samt skogsbotanik, speciellt läran örn skogsträdens och svamparnas

livsbetingelser. Det framgår av vad i det föregående anförts, att slåndortsläran

vid skogshögskolan nu icke är föremål för en enhetlig behandling

utan inläres i form av fysikalisk kemi, geologi och mineralogi, klimatologi

samt marklära. Sistnämnda ämne bygger på de tre förenämnda ämnena.

Någon fullständig sammanfattning av ståndortsförhållandcna lämnas sålunda

ej förrän i den tillämpade undervisningen i skogsskötsel.

Det vill synas som örn undervisningen i vart och ett av de grundläggande

ämnena redan från början borde tillrättaläggas med hänsyn till det särskilda

syfte undervisningen vid skogshögskolan i värjo sådant ämne är avsedd att

tjäna. Vad geologien angår, torde den vid skogshögskolan icke få betraktas

som ett självständigt, grundläggande ämne. Ämnet utgör i skogshögskolans

undervisning i sjiiIva verket blott en utbruten del av den skogliga markläran.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Majda proposition nr 136-

Dess behandling som fristående läroämne är därför mycket olämplig och kan

inbjuda till en bredare undervisning i ämnet än utbildningen vid skogshögskolan

kräver. Klimatologien är visserligen icke att betrakta uteslutande som

hjälpmedel till den egentliga markläran, men den del av detta stora, allmänna

ämne, som bör tillhöra skogshögslcolans studieplan, är å andra sidan så ytterst

begränsad och nära förbunden med övriga ståndortsförhållanden, som

behandlas under ämnet marklära, att även upptagandet av klimatologien som

ett särskilt läroämne måste anses olämpligt. Redan fordran på en lämplig

begränsning och uppläggning av varje ämne bör sålunda föranleda, att de

nu nämnda ämnena ställas under gemensam ledning. Härför talar ytterligare

den omständigheten, att stora fördelar därigenom vinnas i undervisningstekniskt

hänseende. Den nuvarande undervisningen i marklära måste

på alla punkter anknyta till förut meddelad undervisning i andra ämnen, som

i stor omfattning rätteligen höra hemma inom marklärans område. De många

skarvarna förorsaka lätt glapprum i undervisningen eller dubbelläsning. Det

erbjuder även svårigheter att med hjälp av kunskaper, som delgivits eleverna

i brottstycken, åstadkomma den samlade och överskådliga bild av förutsättningarna

för skogsproduktionen, som undervisningen i marklära skall ge.

Man är heller icke berättigad förutsätta, att speciallärare, vilkas huvudsakliga

arbetsfält äro förlagda inom andra institutioner än skogshögskolan, för framtiden

skola ägna de i nämnda ämnesgrupp särskilt fordrande pedagogiska

uppgifterna det stora och intresserade arbete, som de ovillkorligen kräva.

Till sist må i fråga örn grupperingen av nämnda ämnen endast tilläggas,

att förut anförda synpunkter synas lia varit erkända redan vid skogshögskolans

inrättande, enär det i frågan år 1908 avgivna sakkunnigeförslaget upptog

en professur i ämnet marklära med geologi och klimatologi. På grund av

det låga antalet undervisningstimmar, som upptagits i ämnet, ansåg vederbörande

departementschef emellertid »åtminstone för närvarande ej motiverat»

att upprätta professur för marklära. Den i stället fastställda anordningen

med uppdelning av ämnet och anlitande av tjänstemän vid skogsförsöksanstalten

som lärare, vilken alltjämt tillämpas, torde sålunda närmast

vara att betrakta som en mera tillfällig övergångsform.

Undervisningsskyldigheten i det sammansatta ämne, som benämnts skogig

marklära, är i fråga örn teoretisk undervisning fullt jämförlig med de fem

andra mera betydande ämnen vid skogshögskolan, vari professurer inrättats

eller i detta sammanhang föreslagits. Beträffande ämnets betydelse för skogsskötsel

ina följande anföras.

I skogsbruket är produktionen — i motsats till förhållandena inom jordbruket

— helt beroende av markens naturliga beskaffenhet. Skogsmannen

måste äga en ingående kunskap örn ståndorterna och känna förloppet av markens

fysikaliska, kemiska och biologiska processer för att kunna bedöma,

huru olika skogliga ingrepp återverka på marken, vilken kan både förbättras

och försämras genom hans åtgärder. Dessa omständigheter ha med åren

blivit alltmera framträdande i samma mån som vid skogsförsöksanstalten bedrivna,

resultatrika forskningar på marklärans område kunnat hasla ljus över

skogliga problem. Vid snart sagt alla huggningar i skog med mer eller

mindre otillfredsställande marktillstånd — och hit torde den större delen

av landets skogsmarker böra räknas — måste frågan örn markens reaktion

lör huggningen tillmätas stor betydelse och ofta vara avgörande för ingreppets

styrka. I särskild grad gäller detta huggningar för naturföryngring, där

nian i främsta rummet syftar till åstadkommande av naturlig frösådd och

goda groningsförhållanden på marken. Sedan föryngring på naturlig väg

blivit alltmera eftersträvad i det moderna skogsbruket, har frågan örn skogs
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

113

markens beskaffenhet och tillstånd trätt i förgrunden och utgör nu ofta den

praktiske skogsvårdarens svåraste problem.

Därmed äro de viktigaste skälen för anordnande vid skogshögskolan av en

professur (oktober 1938) i skoglig marklära i korthet angivna. Unga forskare

kunna icke väntas ägna sig åt detta viktiga forskningsområde, med mindre

en lärostol inrättas i ämnet, och denna måste, på grund av ämnets betydande

roll i den högre skogliga utbildningen, knytas till skogshögskolan.

Beträffande undervisningen i skogsbotå nik må erinras, att undervisningen

i de nuvarande ämnena allmän botanik och skogsbotanik vid jägmästarkursen

handhaves av en professor, samt att undervisningen i botanik

vid forstmästarkursen skötes av en lektor på extra stat, som jämväl handhar

undervisningen i marklära med geologi och klimatologi vid samma kurs.

Ämnet skogsbotanik vid den nya huvudkursen är i fråga om antal undervisningstimmar

det största ämnet och jämte skogsteknologien tillika det huvudämne,

som vid översynen av studieplanen erhållit det största tillskottet i undervisningstimmar.

Anledningen härtill är, såsom förut framhållits, dels att

kursen på det elementära stadiet måst utökas, dels ock att vissa tillämpningsstudier

inlagts i ämnet. Då övningstimmarna till större delen måste

dubbleras vid den nya huvudkursen med dess stora elevantal, torde undervisningen

i ämnet icke lämpligen kunna handhavas av professorn ensam.

Därest denne skall kunna få tid övrig för de stora forskningsuppgifter, som

rymmas inom ämnet, måste en assistent (oktober 1938) ställas till hans förfogande.

Till närmare motivering härav må följande anföras.

Skogsbotaniken, den andra av skogsskötselns tvenne hjälpvetenskaper,

samarbetar på ett speciellt och för det praktiska skogsbruket synnerligen betydelsefullt

område med skogsteknologien, nämligen i fråga örn tekniska

skador å virke, betingade av felaktigheter i träet eller alstrade av svampsjukdomar.

Sedan åtskilliga år tillbaka har vetenskaplig forskning på detta

område bedrivits vid skogshögskolan i samarbete mellan professorerna i

skogsteknologi och skogsbotanik samt dåvarande docenten vid skogshögskolan,

numera professorn vid Uppsala universitet E. Melin. För budgetåret 1927/

1928 anvisades ett belopp av 9,000 kronor såsom arvode till Melin för fullföljande

av vetenskapliga forskningar, avseende orsakerna till och botemedlen

mot s. k. blåyta på virke samt frågan om marksvamparnas roll vid vissa

biologiska sönderdelningsprocesser i skogsmarken. Även för budgetåren 1928/

1929, 1929/1930 samt 1930/1931 har samma belopp anvisats för ändamålet,

varjämte Melin tilldelats ett rockefellerstipendium för studier i Förenta staterna

av blåytans bekämpande i brädgårdar. De vunna resultaten, som i

väsentlig grad bidragit till kännedomen örn svamparnas skadegörelser på

virke, lia framlagts i flera av förenämnda forskare publicerade undersökningar.

Behovet av fortsatta forskningar på detta vidsträckta område är

givetvis alltjämt .starkt framträdande. Det gäller här i främsta rummet analyserande

och bekämpande av rotrötor samt svampskador på upphugget och

förädlat virke, som årligen vålla skogsägarna och träförädlingsindustrierna

omfattande förluster. Förutsättningar för vidare studier och undersökningar

på detta forskningsfält finnas endast vid skogshögskolan. Det är med hänsyn

till den stora ekonomiska betydelsen för landet av de skador, nian här söker

bekämpa, ett måttligt krav att professorn i ämnet befrias från sådan undervisning

och handledning vid huvudkursen, som lämpligen kan ombesörjas av

annan lärare.

Ämnet skogszoologi bör föreläsas av en speciallärare (januari 1939).

I ämnet rättslära bör en speciallärare (oktober 1938) bandhava undervisningen.

Ehuru ämnet är upplagt efter ungefärligen samina plan som

Bihang lill riksdagens protokoll Hilia. 1 sand. Nr 136. 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr loo
-

den nuvarande undervisningen i lag- och författningskunskap, kräves en väsentlig

omgestaltning av undervisningen med hänsyn till dess huvuduppgift

att lägga grunden för undervisningen i det nya ämnet förvaltningslära. Läraren

hör tillsättas i så god tid, att fullständigt kompendium i ämnet kan

föreligga utarbetat vid undervisningens början. Timplanen för rättslära har

nämligen beräknats något stramare än för övriga ämnen av det skälet, att

ämnets natur medger en omedelbar och snabb organisation av undervisningen.

För undervisningen i förvaltningslära bör som speciallärare (oktober

1939) örn möjligt förvärvas en praktiskt verksam skogsman med erfarenhet

från statlig eller enskild, praktisk skogsförvaltning, lämpligen omfattande

även träförädlingsrörelse och handel med skogsprodukter av skilda

slag. Kan lämplig innehavare, som fyller dessa behörighetsfordringar, icke

erhållas i Stockholm, torde undervisningen kunna koncentreras till två kortare

perioder inom de båda terminer, då undervisningen i ämnet enligt studieplanen

skall bedrivas.

Speciallärare böra även anställas i kursämnena organisk och teknisk

kemi (oktober 1938) samt bokförin g (oktober 1938).

Behöriglxetsforclringarna för skogshögskolans professorer (§ 48 i gällande

stadgar) synas i flera avseenden alltför detaljerat angivna och genom sin snäva

utformning stundom ägnade att försvåra tjänsternas besättande med lämpliga

innehavare. Det synes ändamålsenligt att, såsom vid utfärdande år 1932

av stadgar för Iantbrukshögskolan skett, behörighetsfordringarna ersättas med

allmänna regler för tjänsternas tillsättande, vilka ange på vad sätt jämförelse

mellan de sökande skall ske. Samma regler, som fastställts för nämnda högskola,

torde därvid lämpligen böra föreskrivas jämväl för skogshögskolan.

Vid befordran till professorsbefattning skall sålunda tagas hänsyn i första rummet

till ådagalagd vetenskaplig skicklighet i de ämnen, som befattningen omfattar,

men även till förmåga att meddela vetenskaplig undervisning, ådagalagd

genom provföreläsningar eller på annat sätt, samt för de tillämpade

ämnena jämväl till erfarenhet vunnen vid praktisk verksamhet inom befattningens

område. Befinnas sökande jämställda i nämnda avseenden, må hänsyn

tagas även till tjänsteålder.

Vid skogshögskolan finnas två docenturcr, som äro förenade med docentstipendier

på 6,000 kronor vardera. Beträffande dessa med stipendier förenade

docenturer, vilka för närvarande kunna fästas vid vilket ämne eller

vilken ämnesdel som helst, föreslås, att de skola avse var och en ett av de sex

ämnena i grupperna 1 och 2 och flytta på sådant sätt, att samtliga nämnda

ämnen i sinom tid kunna draga nytta av desamma. Det synes likväl olämpligt

att uppställa särskilda regler för cirkulation mellan ämnena. Därest omständigheter

skulle inträffa, som påkalla tillhandahållande av flera docentstipendier,

lärer det ankomma på styrelsen för högskolan att i särskild ordning

göra framställning i sådan fråga.

Bland eleverna vid skogshögskolans jägmästarkurs utses enligt nuvarande

organisation av lärarrådet åtta amanuenser att biträda vid undervisningen i

jägmästarkursen och vid vården av högskolans samlingar. Av amanuenserna

beredas tre fri hostad vid skogshögskolan. övriga erhålla arvode, som för

närvarande utgör 360 kronor för år.

Förut har framhållits, att amanuensbefattningarna i viss utsträckning torde

komma att tagas i anspråk för deras del, som idka skogsvetenskapliga

studier vid högskolan, och därvid förenas med ett arvode efter liknande grunder

som de, vilka gälla för motsvarande befattningar vid andra högskolor,

eller således något högre än nuvarande amanuensarvode cad högskolan. Utnyttjas

ej befattningarna på angivet sätt, synas de alltjämt böra innehavas av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO
-

US

studerande vid huvudkursen nied samma förmåner, som för närvarande gälla.

Antalet amanuenser synes lämpligen böra såsom hittills vara åtta, varav sex

för vart och ett av ämnena i grupperna 1 och 2 samt två för annat ämne

eller för dubblering av amanuenssyssla i ämne, där skogsvetenskapliga studier

bedrivas av mer än en studerande. De föreslagna, ändrade reglerna

för amanuensbefattningarna komma att så småningom förorsaka höjning av

anslaget till arvoden åt amanuenser.

De över P. M. avgivna yttrandena innehålla med avseende å lärarna vid

huvudkursen i huvudsak följande.

Statskontoret uttalar, att ämbetsverket ej vill motsätta sig att de föreslagna

professurerna inrättas med hänsyn till skogsundervisningens betydelse

för landets skogsvård och därtill knutna intressen av skilda slag. Beträffande

de två föreslagna e. o. assistentbefattningarna i lönegraden B 21 hänvisar

ämbetsverket till sitt uttalande om en liknande befattning vid förberedande

kursen. Slutligen ifrågasätter ämbetsverket behovet av särskilda

assistenter under sommarövningarna, då lektorer stå till förfogande för undervisningen.

Domänstyrelsen anser avgörande skäl tala för inrättande av professur

även i skoglig marklära i betraktande av utvecklingen på skogsbrukets och

den skogliga forskningens område.

Lärarrådet vid skogshögskokm har livligt tillstyrkt inrättande av en professur

i skoglig marldära med den ämnesomfattning, som föreslagits i P. M.

Vidare har lärarrådet kraftigt understrukit behovet av assistenter i skogsskötsel,

skogsteknologi och skogsdikning samt skogsbotanik ävensom vitsordat,

att den nuvarande assistentbefattningen i skogsuppskattning och skogsindelning

även för framtiden blir behövlig. Även förslaget att lektorerna i

skogsskötsel och skogsteknologi skola tillsvidare övertaga de arbetsuppgifter,

för vilka motsvarande assistentbefattningar äro avsedda, biträdes av lärarrådet.

Avdelningsföreståndarna vid statens skogsförsöksanstalt ha i fråga om den

föreslagna professuren i skoglig marklära anfört följande. Den nuvarande

anordningen, då marklära föreläses av en avdelningsföreståndare och geologi

av en Överassistent vid anstalten, är till hela sin karaktär ett provisorium.

Så länge den skogliga markläran ännu var en ung vetenskap och man

visste rätt litet örn den svenska skogsmarken, var en dylik anordning utan

tvivel på sin plats. Markläran har emellertid på de sista årtiondena visat en

ovanligt rask och rik utveckling. Den torde för närvarande kunna betraktas

som ett av de allra viktigaste, grundläggande ämnena för en blivande

skogsman. En utvidgning och en samtida konsolidering av undervisningen

i marklära är nödvändig och för med sig att den härmed förenade arbetsbördan

svårligen kan påvila föreståndaren för den naturvetenskapliga avdelningen.

Härtill kommer, att denna föreståndarbefattning i framtiden

kan tänkas bliva besatt med en forskare, som specialiserat sig på en annan

del av denna avdelnings arbetsområde än markläran. Från anstaltens synpunkt

förordas därför inrättandet av den nämnda professuren.

Inrättandet av en dylik professur bör ej inverka på anstaltens framtida

verksamhet. Markläran bör på grund av det omfattande forskningsarbete

den kräver alltjämt lia en viktig plats på anstaltens arbetsprogram, även sedan

en särskild professur i ämnet inrättats vid skogshögskolan.

Föreståndarna tillstyrka även inrättandet av en professur i skogsekonomi.

Under framhållande, att professorn i skogsekonomi icke kan lösa vissa av de

Yttranden

över P. M.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Majlis proposition nr 136.

i P. M. skisserade uppgifterna — produktionsundersökningarna — på egen

hand, utan på detta område är beroende av att försöksanstaltens grundläggande

undersökningar förts så långt, att endast tillämpningar återstå, vilka

emellertid äro ytterst viktiga för den skogliga undervisningen.

Styrelsen för skogshögskolan har anfört att, ehuru styrelsen ansett att professur

bör inrättas i skoglig marklära, styrelsen likväl tidigare ej framlagt något

formellt förslag därom. Emellertid är det givetvis till fördel om denna sak

nu ordnas i huvudsak så, som i P. M. föreslagits. Styrelsen framhåller dock,

att det i regel torde bliva omöjligt att finna en person, som med professorskompetens

behärskar alla de i P. M. uppräknade ämnesgrenar, som skulle

tillhöra professuren, vilket utgör ett ytterligare skäl till de av styrelsen förut

anförda för att icke inrymma fysikalisk kemi och klimatologi i professuren.

Måhända kan också vid professurens tillsättande tvist uppstå beträffande det

inbördes värdet av meriter i de olika ämnen, som skulle tillhöra professuren.

Svenska trävaruexportföreningen har ifrågasatt, huruvida icke bestämmelserna

örn behörighet för professur kunna inskränkas till att omfatta endast

föreskrift, att vid befordran till sådan befattning hänsyn skall tagas

till vetenskaplig skicklighet, undervisningsförmåga samt, vad beträffar de

tillämpade ämnena, praktisk verksamhet inom befattningens område.

Svenska forstmästarförbundet har livligt förordat den föreslagna professuren

i skoglig marklära. Enligt förbundets mening är uppdelandet av det

viktiga och heterogena ämnet skogsteknologi på två professurer därnäst en

aktuell åtgärd.

partements- Ett genomgående drag i den plan för skogshögskolans organisation, som

chefen. framlagts i P. M., synes vara en strävan att ställa personal till förfogande

för undervisnings- och forskningsuppgifter på alla punkter, där en mera betydelsefull

förbättring av utbildningen och högskolans verksamhet över huvud

taget kan vinnas genom sådana åtgärder. Förslaget innebär sålunda

inrättande av två nya professurer, utnyttjande av två övertaliga lektorer

för underlättande och i någon mån också utvidgande av undervisningsverksamheten

inom vissa huvudämnen samt anställande av en assistent i ett annat,

större ämne. Jag delar uppfattningen, att frågan örn tillräckliga arbetskrafter

är av särskild betydelse vid en koncentrerad praktiskt-vetenskaplig

utbildning och att berättigade krav, som i detta hänseende kunna framställas

för skogshögskolans del, nu icke få undanskjutas. Beträffande de särskilda

spörsmålen får jag anföra följande.

I fråga om undervisningen i skogsskötsel har under utredningen gjorts gällande

att, förutom professor i ämnet, ytterligare en lärare eller assistent skulle

vara av behovet påkallad. Enär, såsom av den följande behandlingen

av frågan framgår, en lektor med kompetens i ämnet tillsvidare kommer att

stå till förfogande för uppgifter, som sammanhänga med undervisningen i

ämnet, finner jag icke skäl att för närvarande överväga frågan om inrättande

av en särskild befattning för berörda uppgifter. Då samma förhållanden

äro rådande i ämnet skogsteknologi och skogsdikning, föreligger icke heller

här anledning att nu närmare ingå på den reglering av undervisningen i ämnet,

som i framtiden kan visa sig erforderlig. Ämnets stora omfattning torde

emellertid böra föranleda en uppdelning av undervisningsskyldigheten

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

117

redan nu. Jag förutsätter därför, att styrelsen för högskolan efter samråd

med professorn och lektorn i ämnet träffar anstalter för en sådan reglering

av undervisningen.

Förslaget om inrättande av en professur i skogsekonomi är i de på denna

punkt samstämmiga yttrandena väl motiverat. Jag förordar därför inrättandet

av en dylik professur med den ämnesomfattning, som framgår av den

i det föregående angivna beskrivningen över ämnet skogsekonomi (A IV: 2 b).

Ämnet innefattar de teoretiska grundvalarna för skogsbrukets centrala ekonomiska

problem och därjämte den praktiska tillämpningen i vissa begränsade

delar. För andra avsnitt av ämnet faller tillämpningsläran under övriga huvudämnen.

Slutligen bygger undervisningen i förvaltningslära i stor omfattning

direkt på skogsekonomien och är i vissa delar så nära förbunden med

sistnämnda ämne, att svårigheter att uppdraga gränsen mellan ämnena torde

kunna uppstå.

Förvaltningsläran sammanhänger på grund av sin natur av sammanfattande

praktiskt läroämne mycket nära även med andra delar av utbildningen.

Den skall sålunda lämna redogörelse för och inöva förfarandet vid

tillämpningen av åtskilliga lagar och förordningar, vilkas teoretiska behandling

faller under rättsläran. Enligt utredningsmännens förslag skulle den

därjämte omfatta även undervisning i handelslära, medan styrelsen ansett

att handelsläran borde utgöra särskilt ämne.

Med hänsyn till samhörigheten mellan de ämnen, som nu nämnts, torde

splittring av undervisningen så mycket som möjligt böra undvikas. Mot en

längre gående uppdelning av ämneskomplexet än i P. M. föreslagits talar

även den omständigheten, att undervisningen i handelslära enligt min mening

bör erhålla en strängt avgränsad omfattning och i huvudsak endast avse

sådana delar av ämnet, som äro av större betydelse för trävaruhandeln.

Jag förordar därför den i P. M. föreslagna ämnesindelningen, men vill betona,

att även den kräver samverkan mellan lärarna i de skilda ämnena. Jag

förutsätter sålunda, att undervisningen i förvaltningslära planlägges av professorn

i skogsekonomi och i erforderliga delar utformas i samråd med läraren

i rättslära. Därest läraren i förvaltningslära icke skulle kunna åtaga

sig undervisningen i den speciella handelsläran, har jag intet att erinra mot

att, såsom styrelsen för högskolan förordat, speciallärare anlitas för sistnämnda

undervisningsuppgift, men bör undervisningen i sådant fall i samråd

med läraren i förvaltningslära inarbetas i sistnämnda ämne.

För inrättande av professur i skoglig marklära ha ävenledes starka skäl

anförts från flera håll, varför jag tillstyrker förslaget. Med anledning av

vad styrelsen för skogshögskolan anfört beträffande omfattningen av den

skogliga markläran vill jag framhålla, att den undervisning i klimatologi och

fysikalisk kemi, som skall meddelas de studerande i samband med undervisningen

i skoglig marklära, endast omfattar vissa elementära delar av nämnda

ämnen och därför ingalunda kräver att läraren innehar professorskompetens

i desamma. Professuren i skoglig marklära skall sålunda icke innefatta

fysikalisk kemi och klimatologi, vilka vid skogshögskolan äro av hjälpäm
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

Departements
chefen.

nens natur. Det synes likväl lämpligt, att ifrågavarande undervisning underordnas

professorn i skoglig inarklära, vaiägenom den kan avvägas och inordnas

under huvudämnet på samma sätt som övrig, förberedande undervisning

till den skogliga markläran.

Behovet av en assistentbefattning i skogsbotanik synes väl vitsordat. Med

inrättandet av befattningen bör dock tillsvidare anstå, enär de uppgifter, som

skulle vara förenade med densamma, enligt i det följande framställt förslag

tillsvidare torde böra anförtros åt lektorn å extra stat vid skogshögskolan.

För assistenten i skogsuppskattning och skogsindelning bör lämpligen tillämpas

samma anställningsform som för assistenten vid förberedande kursen,

varför jag förordar befattningens upptagande som extra ordinarie. Statskontorets

erinran örn behovet av assistenter under sommarövningarna torde ej

kunna föranleda indragning av dessa tjänster med hänsyn till de stora årskurser,

som beräknas bliva intagna, samt det koncentrerade arbetet under

sommarövningarna.

Utredningsmännens förslag om skogsentomologiens inordnande under

skogszoologien finner jag ändamålsenligt. Därest lämplig lärare, som behärskar

hela ämneskomplexet, till en början icke skulle kunna förvärvas, torde

intet vara att erinra mot att den skogsentomologiska undervisningen inom

ämnet tillsvidare bestrides på sätt hittills skett.

Anställning av speciallärare i rättslära, förvaltningslära, organisk och teknisk

kemi, jaktvård, fiskevård, bokföring samt vattenrätt och syneförfarande,

ävensom för föreläsningar i naturskydd, åtgärder mot olycksfall i arbete samt

fornminnesvård föranleder ingen erinran från min sida.

Anledning synes icke föreligga att, på sätt föreslagits av svenska trävaruexportföreningen,

för skogshögskolan fastställa andra regler ifråga örn besättande

av professur än dem, som visat sig lämpliga vid lantbrukshögskolan.

Slutligen må tilläggas, att de i P. M. hävdade principerna för anställning

av docenter och amanuenser vid skogshögskolan icke föranleda någon erinran

från min sida.

6. Läroböcker och kompendier.

Utredningsmännen ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om läroböcker

och kompendier vid skogshögskolan. Enligt P. M. krävas särskilda åtgärder

för befrämjande av utarbetandet av dylika hjälpmedel för undervisningen.

Utredningsmännen hänvisa i detta avseende till det av dem framförda förslaget

om inställande av elevantagningen till skogshögskolan ett år, varigenom

lärarna skulle beredas tillfälle att syssla med ifrågavarande arbete.

Centralrådet för skogsvårdsstgrelsernas förbund och jägmästarföreningarna

tillstyrka de åsyftade åtgärderna.

Tillgång till kompendier eller lämpliga läroböcker i föreläsningsämnena

är enligt min mening i regel en viktig förutsättning för en högskolemässig,

på de studerandes självverksamhet byggd utbildning och synes vid nu ifrågavarande

fackutbildning därjämte vara av betydelse för sammangjutning

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

119

av utbildningens särskilda delar. Jag finner för den skull angeläget, att denna

fråga bringas till en tillfredsställande lösning i samband med omorganisationen

av skogshögskolan. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att,

exempelvis vid utfärdande av övergångsbestämmelser till den förändrade organisationen,

överväga, huruvida åt styrelsen för skogshögskolan bör lämnas

särskilt uppdrag att i samråd med vederbörande lärare planlägga och övervaka

utarbetandet av sådana hjälpmedel för undervisningen.

7. Studievillkor och stipendier.

Styrelsen för skogshögskolan har med hänvisning till att elevmaterialet vid

den nya enhetskursen i genomsnitt torde bliva mindre lyckligt lottat i ekonomiskt

hänseende föreslagit en höjning av stipendiemedlen vid högskolan

från 3,000 kronor till 3,500 kronor.

I P. M. föreslås under anförande av samma motiv höjning av stipendiemedlen

till 5,000 kronor. I samband därmed har det nu utgående anslaget

till studieunderstöd, 500 kronor, uteslutits. Ävenledes framhålles, att ytterligare

förhöjning av stipendieanslaget blir erforderligt, i den mån stipendiemedlen

tagas i anspråk jämväl för dem, som studera för skoglig licentiatexamen.

Lärarrådet vid skogshögskolan har anfört, att understöden vid fortsatta

studier fylla ett verkligt behov, varför lärarrådet föreslagit, att ett anslag

på 1,000 kronor skall utgå till sagda ändamål.

I överensstämmelse med de regler, som gälla för lantbrukshögskolan, synes Departement*- understöd för fortsatta vetenskapliga studier vid skogshögskolan böra utgå chefeni

form av stipendier från det gemensamt anvisade stipendieanslaget. Vad

angår storleken av ifrågavarande anslag, torde detta tillsvidare, intill dess

studerande från Vilans specialkurs vinna inträde vid skogshögskolan, böra

beräknas till 4,000 kronor.

8. Tjänstepersonal.

I fråga om tjänstemännen vid skogshögskolan har styrelsen för högskolan

anfört följande.

Vid högskolans tillkomst ägde rektor att för expeditionsgöromålens bestridande

anställa ett skrivbiträde, varjämte en kamrerare ställdes till hans

förfogande för förande av högskolans räkenskaper samt för biträdande å

rektorsexpeditionen. Denna kamrerarebefattning sköttes till en början som

bisyssla, varvid täta personalombyten skedde. Då denna anordning befanns

vara synnerligen olämplig, sammanslogs tjänsten med liknande befattning

vid ståtens skogsförsöksanstalt, så att en för högskolan och anstalten gemensam

kamrerare från och med år 1921 anställdes mot ett arvode,

som helt utgår från högskolans stat.

Denne tjänsteman har nu att bära ansvaret för utbetalning och redovisning

av omkring V2 million kronor statsmedel samt att dessutom sköta expe
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Majds proposition nr 136-

dition, föra matriklar och vårda arkiv, tjänstgöra som sekreterare i lärarråd

samt biträda med tillsyn, vård och anskaffning av högskolans inventarier och

annan egendom m. m. Då vid skogslörsöksanstalten ungefär samma uppgifter

åligga kamreraren, har denne nu full tjänstgöring av mycket krävande

art, varför upprepade framställningar gjorts från högskolans myndigheter

med instämmande av skogsförsöksanstaltens föreståndare, att kamrerarebefattningen

skulle omföras till ordinarie tjänst, på det att de båda institutionerna

skulle lia utsikt att mera varaktigt få tillgodogöra sig den erfarenhet

angående olika angelägenheter, som endast under en varaktig tjänstgöring

kan förvärvas. I statförslag till 1932 års riksdag hemställde sålunda

högskolans rektor och styrelse, att kamrerarebefattningen skulle uppföras

som ordinarie tjänst med placering i lönegrad B 21. Såväl statskontoret

som vederbörande statsråd anförde, att skäl onekligen förefunnes för befattningens

omförande till ordinarie, men det svåra tidsläget ansåges mana

till försiktighet beträffande inrättande av nya ordinarie befattningar, varför

med den ifrågasatta omföringen av tjänsten borde något anstå.

Då tjänsten i fråga är av ej blott varaktig utan dessutom mycket krävande

natur föreslår styrelsen, att kamreraren vid omorganisationen uppföres som

ordinarie med placering i lönegrad B 21 och med lönen upptagen på skogshögskolans

stat.

Styrelsen erinrar i samband med detta förslag därom, att den övriga personalen

vid högskolan, nämligen preparatorn, vaktmästaren-maskinisten samt

port- och planteringsvakten, gent emot vilka kamreraren i viss grad intager

en överordnad ställning, alltsedan högskolans tillkomst äro anställda som

ordinarie samt att kamreraren under långa tider, då högskolans rektor och

försöksanstaltens föreståndare tjänstgöra å annan ort, ensam måste ombesörja

flertalet löpande ärenden.

Lönenämnden har i sitt yttrande över betänkandet anfört följande.

När lönenämnden år 1933 hade att avgiva yttrande angående kamrerarebefattningens

inplacering i lönegrad, förelåg icke någon anledning att bereda

kamreraren högre löneställning än han förut innehaft. Och då nämnden år

1934 hade att yttra sig angående överförande till extra ordinarie anställning

av vissa med arvoden avlönade befattningshavare vid skogshögskolan, gällde

det närmast att skapa förutsättningar för ifrågavarande tjänstemäns inordnande

under det nya civila tjänstepensionsreglementet. Ej heller i detta sammanhang

förefanns anledning att bereda vederbörande någon löneökning.

När nu fråga är före att uppföra sagda befattning å ordinarie stat, torde

en värdering av densamma i lönehänseende böra ske med hänsyn till den

lönegradsplacering, som andra liknande befattningar erhållit. Styrelsen för

skogshögskolan har föreslagit densammas inplacering i 21 lönegraden. Lönenämnden

finner visserligen skäl föreligga, att ifrågavarande kamrcrartjänst

i samband med dess upptagande å högskolans ordinarie stat höjes i

lönegrad. Lönenämnden anser sig dock icke kunna biträda styrelsens förslag

härutinnan. Under erinran örn att den hos statens provningsanstalt

anställde kassören och räkenskapsföraren är hänförd till lönegrad B 20, vill

nämnden för sin del föreslå, att kamreraren vid skogshögskolan placeras i

denna lönegrad.

Erinras må, att frågan om kamrerarens löneplacering var föremål för övervägande

vid 1935 års riksdag. I statsverkspropositionen till nämnda riksdag

(IX H. T. p. 140) upptogs kamrerarebefattningen i enlighet med därom av allmänna

civilförvaltningens lönenämnd då framställt förslag såsom extra ordi
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

121

narie i 19:e lönegraden. Med anledning härav hemställdes i en inom riksdagen

väckt motion (II: 228), att sagda tjänsteman måtte såsom extra ordinarie

befattningshavare placeras i 21:a lönegraden. Jordbruksutskottet anförde

härom i sitt utlåtande nr 1 (sid. 90), att då riksdagen icke utan synnerliga

skäl ansåge sig böra frångå lönenämndens av Kungl. Maj:t tillstyrkta

förslag samt då vid övergången till de nya bestämmelserna skulle, enligt

vad departementschefen anfört, tillses, att den nuvarande innehavaren av

befattningen icke genom övergången lede minskning i sina omedelbart dessförinnan

innehavda löneinkomster, utskottet icke funnit sig höra biträda motionen.

Riksdagens beslut blev också i enlighet härmed. Kamreraren vid

skogshögskolan tillhör alltså från och med budgetåret 1935/1936 19:e lönegraden

av den för extra ordinarie befattningshavare gällande löneplanen.

Utredningsmännen ha i sin P. M. upptagit kamrerarebefattningen i lönegraden

B 20. Beträffande tjänstepersonalen i övrigt anföres följande.

Under de tider, då elevantalet vid förberedande kursen varit stort, lia de

tre årsanställda lärarna måst anlita hjälp för biträde med diverse lärarsysslor,

såsom organisation av övningar m. m. För detta ändamål har en extra

assistent plägat anställas. Sedan båda utbildningslinjerna vid skogshögskolan

sammanslagits till en, och samtliga studerande vid högskolan således

måste genomgå den förberedande kursen, torde behovet av extra biträde

bliva konstant. Emellertid bör denna hjälp kunna lämnas på ett mera rationellt

sätt, örn i stället för extra assistent anställes ett expeditionsbiträde

med skogvaktarkompetens, åt vilken lärarna kunna överlämna sådant

biträdesarbete, som de nu måste själva utföra. Expeditionsbiträdets

uppgifter böra sålunda omfatta bokföring, biträde med inköp till elevhushållet

och av utrustning till eleverna, skötsel av trädgård och plantskola,

förande av journaler och statistik, utskrift av rapporter och dagordningar,

revision av provytor, biträde vid jakt- och fiskevård m. m. Under senare år

har en från kursen utexaminerad elev någon tid biträtt med dylikt arbete,

vilken anordning emellertid icke är tillfredsställande och med de föreskrifter

om tjänstgöring mellan förberedande kursen och skogshögskolan, som i det

föregående föreslagits, överhuvud taget ej längre möjlig. Expeditionsbiträdet

synes lämpligen böra vara e. o. befattningshavare i 7:e lönegraden, motsvarande

e. o. kronojägare vid domänverket. Intill dess lämplig innehavare

förvärvats och prövats i tjänsten, synes anställning böra ske som extra befattningshavare

i samma lönegrad.

Gårdskarlen vid Garpenberg åtnjuter för närvarande arvode med

1,800 kronor jämte ett ålderstillägg av 126 kronor. Befattningen är av permanent

natur, och särskilda skäl för dess bibehållande som extra saknas.

Den torde därför böra överföras på ordinarie stat i samma lönegrad som

eldare och expeditionsvakt eller i lönegrad B 5.

På grund av att vaktmästarsysslan vid högskolan är förenad med befattningen

som maskinist, finnes ingen tjänsteman vid högskolan, som ständigt

är till bands för sådana biträdessysslor som emottagande av bud, lämnande

av meddelande m. m. Enär endast särskilda telefonlinjer men ingen telefonväxel

finnes vid högskolan, lia de, som besöka högskolan eller genom telefon

söka förbindelse med någon av lärarna, ofta svårt att komma i kontakt

med vederbörande. Med anledning härav föreslås att en telefonist och maskinskriverska

anställes vid skogshögskolan under terminerna eller omkring

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

Departements
chefen.

9 månader av året med uppgift jämväl att tillhandagå högskolans befattningshavare

samt besökande med meddelanden och upplysningar m. m. Nu

utgående anslag lill renskrivningshjälp, övertidsersättning m. m., omkring

600 kronor, torde i samband därmed kunna nedsättas till halva beloppet.

I yttranden över P. M. har i huvudsak följande anförts.

Statskontoret har icke funnit sig kunna biträda förslaget örn ordinarie anställning

av gårdskarlen vid förberedande kursen. 1 fråga örn kamrerarebefattningen

har ämbetsverket icke funnit skäl föreligga att, sedan riksdagen

så nyligen som 1935 fattat beslut i ärendet, frågan nu upptages till övervägande.

Mot anställande av expeditionsbiträde vid förberedande kursen

som extra ordinarie i 7:e lönegraden har ämbetsverket intet att erinra men

understryker att befattningshavaren till en början bör anställas som extra.

Med anledning av förslag örn anställande av telefonist och maskinskriverska

viss del av året, har statskontoret ifrågasatt, huruvida icke gemensam telefonväxel

lämpligen kunde anordnas för högskolan, skogsförsöksanstalten och

möjligen även andra närliggande institutioner.

Lärarrådet vid skogshögskolan har oförbehållsamt vitsordat behovet av

expeditionsbiträde vid förberedande kursen. Expeditionsgöromålen vid kursen,

vilka, förutom egentlig expeditionstjänst, omfatta bland annat handhavande

av elevernas kooperativa hushåll, inköp av instrument och utrustning

till eleverna samt registrering av försöksverksamhet, ha blivit alltmer betungande

för lärarna, varför dessa ofta helt eller delvis måst avstå från sina

ferier för att medhinna dessa arbeten. Förslaget biträdes därför av lärarrådet.

Förslaget örn anställande av biträde vid högskolan i Stockholm har

lärarrådet livligt tillstyrkt.

Ehuru löneställningen för den vid skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt

anställde kamreraren varit föremål för övervägande och reglering

så sent som vid föregående års riksdag, finner jag likväl lämpligt att ifrågavarande

befattning, som otvivelaktigt fyller ett permanent behov, i samband

med den nu förevarande allmänna översynen av skogshögskolans organisation

definitivt regleras. Jag biträder därför förslaget om befattningens uppförande

på ordinarie stat och tillstyrker den av lönenämnden och utredningsmännen

förordade placeringen i lönegraden B 20.

Det nu väckta förslaget örn uppförande på ordinarie stat av en gårdskarl

vid den förberedande kursen framfördes jämväl i statförslaget för skogshögskolan

för budgetåret 1935/1936. Jag fann mig då icke kunna biträda förslaget

under framhållande av att den nuvarande gårdskarlen torde komma i åtnjutande

av pensionsrätt enligt för arbetare gällande särskilda bestämmelser,

utan att någon reglering av hans tjänsteställning därför behövde vidtagas

(IX H. T. p. 140). Jag finner ej nu anledning frångå den ståndpunkt, jag

sålunda tidigare intagit i frågan. Det torde alltså ankomma på styrelsen för

skogshögskolan att vidtaga åtgärder för att den nuvarande gårdskarlen må

beredas pensionsrätt enligt nämnda bestämmelser.

De motiv, som anförts för anställande av ett icke-ordinarie expeditionsbiträde

i 7:e lönegraden vid förberedande kursen, synas mig styrka, att behov

härav föreligger. Befattningshavaren bör till en början anställas som

extra. Ej heller har jag något att erinra mot anställning av en telefonist

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 136.

123

och maskinskriverska vid skogshögskolan under de tider, då undervisningen

är förlagd till Stockholm. Lämpligheten av att vid skogshögskolan anordna

gemensam telefoncentral för högskolan och statens skogsförsöksanstalt torde

i samband därmed böra av styrelsen undersökas.

V. Styrelse.

Styrelsen för skogshögskolan har beträffande sammansättningen av styrelsen

anfört följande.

Enligt det av 1906 års undervisningssakkunniga framlagda organisationsförslaget

borde en för samtliga statens skogliga undervisningsanstalter gemensam

styrelse inrättas, vilken skulle bestå av fem personer med chefen

för domänstyrelsen samt högskolans rektor som självskrivna ledamöter,

medan återstående tre skulle utses av Kungl. Maj:t. När sedermera en för

skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt gemensam styrelse kom till

stånd, vilken dock icke skulle befatta sig med den lägre skogsundervisningen,

förändrades styrelsens sammansättning därhän, att varken högskolans rektor

eller anstaltens föreståndare tillerkändes medlemskap i denna styrelse,

där de nu endast äro föredragande.

Häri synes den förändringen böra vidtagas, att föredragande i styrelsen

i stadgarna tillerkännes rätt att i händelse av avvikande mening få denna

på av honom formulerat sätt antecknad till protokollet.

I P. M. anföra utredningsmännen bland annat följande.

För att styrelsen skall kunna på bästa sätt tjäna sitt ändamål fordras i

främsta rummet, att dess storlek och sammansättning är sådan, att den kan

så allsidigt som möjligt representera de grupper, vilka äro intresserade i

högskolans verksamhet eller kunna på andra grunder gagna dess utveckling.

Antalet ledamöter i styrelsen synes vara tillräckligt. Vad angår dess sammansättning

torde chefens för domänstyrelsen plats i högskolans styrelse alltjämt

vara motiverad icke endast ur synpunkten av domänverket som rikets

största företag inom skogsbruket och förvaltare av de flesta av skogshögskolans

övningsområden utan även med hänsyn till den anknytning mellan

högre och lägre skogsundervisning, som därigenom vinnes. Vad angår sammansättningen

av styrelsen i övrigt torde kunna förutsättas, att Kungl. Majit

skall vid utseendet av ledamöter tillse, att de intressen och praktiska förhållanden,

som böra öva inflytande på utbildningen vid skogshögskolan, bliva

representerade i styrelsen.

Därutöver fordras emellertid, att styrelsens samtliga ledamöter i sitt arbete

uppehålla intim kontakt med verksamheten vid skogshögskolan. Lämpligen

sker detta genom att styrelsens ledamöter tid efter annan avlägga besök vid

högskolan och dess fasta förläggningar i landsorten. Endast på sådant

siitt kunna ledamöterna tillägna sig tillräcklig, personlig kännedom om högskolans

arbetssätt och undervisning för att bedöma, huruvida utbildningen

vid högskolan är ändamålsenligt ordnad och väl tjänar sitt syfte.

Vid utarbetande av nya stadgar för skogshögskolan synes born övervägas,

huruvida dessa synpunkter lämpligen kunna i något avseende påverka dessas

utformning.

Rektor bör som föredragande deltaga i alla styrelsens sammanträden samt

tillerkännas rätt att låta till protokollet anteckna avvikande mening.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Av yttrandena inhämtas:

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har intet haft att erinra

mot vad utredningsmännen föreslagit.

Styrelsen för skog shög skolan har i fråga örn styrelsens sammansättning

och funktion gjort gällande, att bibehållande av den nuvarande ordningen

utgjorde den bästa, för att icke säga den enda garantien för att styrelsen

skulle på allt sätt söka befrämja högskolans och skogsförsöksanstaltens

bästa, vare sig det skedde vid sammanträden med styrelsen, överläggningar

med lärare, besök vid högskolan eller dess förläggningar, allt efter som den

prövade sådant erforderligt. Att lämna detaljerade eller summariska föreskrifter

i sådant hänseende torde ej hjälpa saken, örn en styrelse mot all

förmodan skulle sakna intresse för det ändamål, varför den blivit tillsatt.

DeVTh^nU'' Ändrade bestämmelser rörande styrelsens sammansättning lia i detta sammanhang

icke ifrågasatts. Ej heller jag finner anledning påkalla dylika.

Vad i P. M. anförts om ledamöternas personliga beröring med högskolans

verksamhet synes vara framsprunget ur en önskan att säkerställa en intim

kontakt mellan styrelsens samtliga ledamöter och läroanstalten. Det torde

ankomma på Kungl. Maj :t att undersöka de vägar, som möjligen kunna vara

framkomliga för tillgodoseende av nämnda önskemål.

VI. Årliga kostnader för den högre skogsundervisningen.

De kostnadsberäkningar, som på tidigare stadier av ifrågavarande ärendes

beredning verkställts av lärarrådet vid skogshögskolan samt högskolans styrelse,

lämnas här åsido, enär de i väsentliga delar vila på förutsättningar, som

icke överensstämma med det av mig förordade förslaget.

I P. M. angående den högre skogsundervisningen har följande utredning

rörande de årliga kostnaderna framlagts.

Kostnaderna för den förberedande kursen beräknas som följer, därvid

avlöningen åt tjänstemännen å ordinarie och extra stat upptagits efter högsta

förekommande löneklass. Pensionsavdrag hava ej frånräknats.

Avlöningsstat:

Föreståndare B 26, e. stat.................................. kronor

Biträdande lärare B 24, e. stat............................. »

Assistent B 21, e. o. (2 ålderstillägg)........................ »

Expeditionsbiträde B 7 e. o................................. »

Gårdskarl B 5............................................. »

Speciallärare i jordbruksekonomi och betesvård, jaktvård samt

fiskevård................... »

8,340

7,380

5,370

2,070

2,574

1,400

Summa kronor 27,134.

Beräknat dyrtidstillägg med 10 procent 2,700 kronor.

Omkostnadsstat:

1. Reseersättningar m. m.

Eleverna förläggas för närvarande under omkring en månad vid förberedande

kursens början i tält vid Pålsbenning på Garpenbergs kronopark, där

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 136-

125

förberedande övningar bedrivas. Så länge dessa övningar äro ordnade på den

kronopark, där skolans huvudförläggning är belägen, synas traktamenten till

lärarna böra utgå med samma belopp som vid vistelse vid fast förläggning

eller med 6 kronor för dag.

Fasta lärares resor och traktamenten......................... kronor 2,000

Speciallärares » » ......................... » 400

Summa kronor 2,400.

2. Expenser.

Bränsle, lyse, vatten........................................ kronor 5,000

övriga expenser (renhållning, städning, skrivmaterial, telegram och

telefon, inköp av möbler, skriv- och räknemaskiner, m. fl. inventarier,

bokinköp, bindning av böcker och handlingar m. m.)... » 2,500

Summa kronor 7,500.

3. övriga utgifter.

Praktiska övningar (hantlangning, studieresor, frakter).......... kronor 2,700.

Kostnaderna för byggnadernas underhåll, vilket ombesörjes av byggnadsstyrelsen,

redovisas ej här, då de icke röna inverkan av de framställda förslagen.

De totala utgifterna för den förberedande kursen med undantag av sistnämnda

kostnader för byggnader utgöra sålunda:

Avlöningsstat.............................................. kronor 27,134

Omkostnadsstat

1. Reseersättningar m. m................... kronor 2,400

2. Expenser............................... » 7,500

3. Övriga utgifter.......................... » 2,700 » 12,600

Summa summarum kronor 39,734

Beräknat dyrtidstillägg (10 procent) ......................... » 2,700.

För huvudkursen samt de skogsvetenskapliga studierna vid skogshögskolan

beräknas följande kostnader, därvid hänsyn ej tagits till pensionsavdrag.

Avlöningsstat:

6 professorer B 30........................................ kronor

2 lektorer, B 26, på övergångsstat.......................... »

2 helårsassistenter, e. o., B 21 (2 ålderstillägg)............... »

Speciallärare i vattenrätt, syneförfarande, rättslära, förvaltningslära,

skogszoologi, husbyggnadslära, kemi, bokföring... »

1 assistent vid praktiska övningarna i skogsskötsel m. m. 16/6—

2% samt 1 assistent i praktiska övningarna i skogsteknologi

m. m. 1/e—10/8, tillsammans 67a månader å 500 kronor..... »

2 docentstipendier......................................... »

5 amanuensarvoden (3 amanuenser åtnjuta bostadsförmån i st.

f. arvode).............................................. »

1 kamrerare, B 20........................................ »

1 kanslibiträde (biblioteksamanuens), B 7................... »

1 telefonist och maskinskriverska i 9 månader............... »

1 trädgårdsmästare och preparator, B 10.................... »

1 vaktmästare och maskinist, B 7.......................... »

1 port- och planteringsvakt, B 5........................... »

Biträde åt vaktmästare och maskinist...................... »

71,640

20,040

12,840

10,050

3,250

12,000

1,800

7,212

3,300

1,400

4,104

3,486

3,144

800

rr.

il

opaginerad Kontrollera mot PDF

126

Departements

chefen.

Utredning

genom skogshögskolans

styrelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

Övertidsersättning m. m.....

kronor

8nn

Arvode till rektor.......

1

» » styrelsens sekreterare..............

» » bibliotekarie...........

»

1,440

400

4,994

Provisoriskt dyrortstillägg........

»

^ , Summa

Beräknat dyrtidstillägg (10 procent).....

kronor

»

163,700

13,500.

Omkostnadsstat:

1. Reseersättningar m. m.........

kronor

10,000

98 nnn

2. Expenser............

3. Övriga utgifter

reseersättning åt styrelsen................. kronor 1 500

resestipendier åt lärare............... » 1000

stipendier åt studerande.............. » 5 000

praktiska övningar och resor.............. » 10 000

»

17,500

Summa kronor 55,500.

i De sammanlagda utgifterna för huvudkurs och skogsvetenskapliga studier

utgöra sålunda:

Avlöningsstat............................................. kronor 163,700

Omkostnadsstat

1. Reseersättningar m. m.................. kronor 10,000

2. Expenser.............................. » 28,000

3. Övriga utgifter......................... » 17,500 » 55,500

Härtill dyrtidstillägg

Summa summarum kronor 219,200

.................. » 13,500.

De sammanlagda årliga kostnaderna för skogshögskolan beräknas i P. M.

sålunda efter omorganisationen till (39,734 + 219,200 =) 258,934 kronor

jämte dyrtidstillägg (2,700 + 13,500 =) 16,200 kronor eller, oavsett dyrtidstillägg,

i runt tal 259,000 kronor.

Utöver de erinringar, som behandlats i den föregående framställningen,

ha några anmärkningar icke riktats mot det i P. M. framlagda statförslaget.

De ändringar av det i P. M. framlagda organisationsförslaget, som jag

i det föregående förordat, föranleda följande jämkningar i kostnadsberäkningen.

Avlöning till gårdskarl vid förberedande kursen minskas med 500

kronor. Avlöning till assistent vid huvudkursen med 6,420 kronor utgår,

varemot avlöning åt en lektor å extra stat med 9,540 kronor tillkommer.

Tillsvidare minskas stipendieanslaget med 1,000 kronor från 5,000 kronor till

4,000 kronor. De av utredningsmännen beräknade årliga kostnaderna skulle

sålunda ökas med omkring [9,540 — (500 + 6,420 + 1,000) =] 1,600 kronor

till 260,600 kronor. VII.

VII. Övergångsförfarande.

I fråga om övergången till den förändrade organisationen för skogshögskolan

har styrelsen för skogshögskolan bland annat anfört, att vid bestämmande

av tidpunkten för upphörande av den undervisning, som meddelas vid forst
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

127

mästar kursen, torde böra beaktas, att för inträde till denna kurs fordras

en förpraktik, som enligt stadgarna fixerats till minst 22 månader, men som

på grund av rådande konkurrens om inträde under senare år i medeltal

uppgått till omkring 60 å 70 månader. Billigheten måste därför anses fordra,

att de, som under längre tid förberett sig för inträde vid kursen, ej helt avstängas

från möjligheten att fullgöra sin påbörjade utbildning.

Efter en kalkyl över det antal till inträde berättigade personer, som väntas

under de närmaste åren uppträda som sökande, har styrelsen föreslagit,

att ytterligare två årskurser skola intagas, så att sista kursen tager sin början

den 1 februari 1937 med beräknad avgång från högskolan vid årsskiftet

1938—1939.

Styrelsen har vidare föreslagit, att de nya bestämmelserna örn förpraktik

m. m. för inträde till högskolans förberedande kurs första gången skola

tillämpas vid den intagning av elever, som skall ske i juni månad 1937. Under

förmälan att, om så sker, den första kurs, som helt utbildats efter nu

föreslagna nya bestämmelser, kommer att utexamineras våren 1941, har styrelsen

vidare anfört:

Då emellertid den nuvarande jägmästarkursen i utbildningsliänseende befunnits

behäftad med vissa tidigare angivna brister, kan det icke anses lämpligt

att dröja med avhjälpandet av dessa brister, ända till dess en fullständig

övergång till den nya arbetsformen hunnit ske, utan böra flertalet av de

föreslagna reformerna successivt genomföras, så snart statsmakternas beslut i

ärendet föreligga, samt i den mån omläggning kan ske utan fara för att en

redan påbörjad utbildning äventyras med hänsyn till sitt följdriktiga genomförande.

I samma mån som omorganisationen fortskrider, komma 9 av högskolans

nuvarande lärare att ej kunna beredas motsvarande sysselsättning inom den

nya läroplanens ram, nämligen 6 extra lärare, 1 extra lektor samt 2 ordinarie

lektorer.

På ett undantag när innehava samtliga extra lärare sin lärarbefattning

som bisyssla vid sidan om annan fastare anställning i statens tjänst, varför

några särskilda kompensationsåtgärder ej torde kunna ifrågasättas för dessa

lärare vid övergång till den nya organisationen. Härifrån utgör den nuvarande

extra läraren i jordbnrksekonomi så tillvida ett undantag, som han

numera icke innehar annan tjänst. Genom särskilt riksdagsbeslut är han

emellertid redan tillförsäkrad pension för tidigare innehavda lärarbefattningar

vid Ultuna och lantmäteriundervisningen, och enligt samma beslut är

han berättigad till pension, när han avgår från sin nuvarande tjänst vid

skogshögskolan, där han undervisar vid både jägmästar- och forstmästarkurserna.

Den extra lektorsbefattningen inrättades genom beslut av 1918 års riksdag

och innehaves av filosofie doktorn Bertil Halden, som vid forstmästarkursen

undervisar i botanik jämte marklära, geologi med mineralogi samt

klimatologi, varjämte lian vid jägmästarkursen biträder vederbörande professor

vid ledandet av laborationerna i botanik.

Lektor Halden, som är född 1889, tillträdde sin nuvarande befattning år

1919, varför han sålunda vid omorganisationens slutförande innehaft tjänsten

i 20 år samt uppnått 50 års ålder. Hans lön utgår å extra stat efter

lönegrad B 26 med en grundlön av 8,124 kronor samt en slutlön av 9,540

kronor.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 126■

Y Itranden

över hågslcolettyreleens

betänkande.

Ytterligare må upplysas, att förslag tidigare förelegat om den extra lektorsbefattningens

omförande till ordinarie, för vilket förslag bland annat

högskolornas löneregleringskommitté uttalat sig, och att lektor Halden genom

särskilda Kungl. Maj:ts beslut tillerkänts ställning som extra ordinarie

befattningshavare samt medgivits rätt att tillgodoräkna sig tjänstgöringen

vid högskolan som provår vid sökande till ordinarie lektorsbefattning vid

rikets allmänna läroverk och folkskoleseminarier. Formellt sett bör sålunda

Halden kunna ifrågakomma vid tillsättande av andra statens lektorsbefattningar,

av vilka inalles lärer finnas 13 stycken, som avse den ämneskombination,

vilken ingår i lektor Haldens licentiatexamen.

Enligt vad styrelsen inhämtat, äro emellertid de reella förutsättningarna

för övergång till sådan ny befattning ytterst små, i det att flertalet tjänster

tämligen nyss erhållit nya befattningshavare, så att avgång med pension

före 1940 endast beräknas för en enda och före 1950 endast för 4 nuvarande

lektorer. Då härtill kommer, att lektor Halden på ett synnerligen förtjänstiullt

sätt dels fullgjort honom åliggande lärarverksamhet vid högskolan, dels

också i form av vetenskapligt arbete — speciellt inom den på skogsbruket

tillämpade geologien och markläran — utvecklat det ämnesfack, där han

undervisat, vore det önskvärt att han kunde bevaras åt skogsundervisningen.

Örn detta icke kan ske genom att för honom inrätta en personlig lektorstjänst

i den av styrelsen föreslagna organisationen, måste det anses förenligt med

billighet och rättvisa, att han vid omorganisationen likställes med de båda

ordinarie^ lektorerna, d. v. s. tillerkännes rätt att kvarstå med nuvarande

löneförmåner, intill dess han kan finna annan motsvarande befattning i

statens tjänst.

Styrelsen förmenar, att Halden kan inom den av styrelsen förordade organisationen

åläggas undervisningsskyldighet, som motiverar hans bibehållande

vid hittillsvarande lönegrad. Så länge Halden kvarstår i tjänst, bör

han därför enligt styrelsens mening fortfarande vara lektor å extra stat i

lönegraden B 26, dock med åläggande för honom att underkasta sig de förändringar

i den nuvarande tjänstgöringsplikten, som framdeles kunna bliva

föreskrivna.

Högskolans nuvarande två ordinarie lektorer i lönegraden B 26, jägmästarna

G. Kinnman och H. Carbonnier, äro födda 1885 respektive 1879 och

uppnå sålunda stadgad pensionsålder år 1950 respektive 1944, d. v. s. omkring

12 resp. 6 år efter det att forstmästarkursens undervisning beräknats

upphöra. För dessa lärare kan arbete endast i begränsad omfattning beredas

inom ramen av den av styrelsen föreslagna organisationen.

Då lektorerna som ordinarie måste anses berättigade att oberoende av

eventuell omorganisation bibehållas vid tillerkända löneförmåner, föreslår

styrelsen, att båda överföras till övergångsstat, så snart undervisningen vid

den nuvarande forstmästarkursen upphör, dock med bibehållen tjänstgöringsskyldighet

vid högskolan, så länge de ej erhållit annan likvärdig befattning.

övergångsåtgärderna hava i yttranden, som avgivits över betänkandet, berörts

endast av statskontoret och lönenämnden.

Statskontoret har anfört, att statskontoret icke kunde biträda förslaget örn

Haldens bibehållande vid lektorsbefattningen, då denna vore uppförd på

extra stat och följaktligen borde kunna indragas vid omorganisation. Det

förefölle också, som om Halden i varje fall i viss utsträckning skulle kunna

beredas sysselsättning såsom extra lärare. Statskontoret ville erinra därom,

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 136>

att Halden vid tidpunkten för en blivande omorganisation torde innehava

pensionsrätt.

Lönenämnden har icke ansett sig böra framställa någon erinran mot ifrågavarande

förslag under förutsättning, att Halden även inom den nya organisationens

ram erhölle full sysselsättning vid högskolan.

I P. M. anföres i fråga örn övergången till den förändrade organisationen, Inom

att den av styrelsen för skogshögskolan föreslagna tidpunkten för forstmästarkursens

upphörande synes lämpligt vald. Därest ett större antal väl P. M.

meriterade sökande skulle anmäla sig till inträde vid de två sista elevantagningarna

i december 1935 och 1936, torde åtgärder böra vidtagas för antagande

nämnda år av ett något större antal elever vid ifrågavarande kurser

än eljest avsetts.

Vidare anföres:

De ändringar av undervisningen vid förberedande kursen samt skogshögskolans

huvudkurs, som föreslagits i det föregående, äro så genomgripande,

att omläggningen vid skogshögskolan i huvudsak måste genomföras successivt,

i den mån utbildningen fortskrider vid en kurs, som från början varit

underkastad de nya bestämmelserna. Med hänsyn till att fordran på 1-årig

praktik införes, innefattande bland annat genomgång av kolarskola, kan den

nya ordningen vid förberedande kursen ej förverkligas förrän tidigast från

sommaren 1937. Vid huvudkursen kan den ändrade studieplanen tillämpas

från l:a terminen hösten 1938. Vissa ändringar kunna dock genomföras

tidigare.

Emellertid tala vissa skäl för inställande av en årskurs vid skogshögskolan

i samband med övergången till den nya organisationen. Enligt de nya

reglerna för elevantagning komma normalt 3 4/2 år att förflyta mellan studentexamen

och inträdet vid högskolans huvudkurs, under det att denna

förberedelsetid, varunder jämväl värnplikten fullgöres, för närvarande är

2 Va år. Härav följer, att en årsantagning av elever måste inställas vid övergången

till den nya ordningen, såvida man icke är beredd att under någon

tid göra ett svagare urval bland de inträdessökande. I praktiken skulle det

i huvudsak sannolikt ställa sig så, att studentmaterialet från år 1936 skulle

få lämna elever till två årskurser vid skogshögskolan. Det synes i betraktande

av antalet inträdessökande till skogshögskolan år 1936 icke uteslutet, att

antalet inträdessökande år 1937 på denna grund kan komma att understiga

det antal elever, som skall antagas, varigenom den första årskursen, som

underkastas de nya bestämmelserna, icke endast skulle bliva av sämre genomsnittskvalitet

än övriga kurser, utan därtill mindre än högskolans organisation

förutsätter.

Men även andra omständigheter synas anvisa inställandet av en kurs som

en lämplig övergångsåtgärd. Omorganisationen kräver både för den förberedande

kursens del och beträffande huvudkursen åtskilliga förberedelser.

Vad förstnämnda kurs angår, böra i samband med övergången vissa arbeten

komma till utförande, vilka icke medhinnas under tid, då undervisning

pågår eller under de korta ferierna. Härmed avses särskilt arbeten, som

sammanhänga med det anvisade övningsområdet samt provytearbeten. vilkas

utförande hinge varit ett önskemål. Ävenså kan utarbetandet av kompendier

anses påkallat i några ämnen. De särskilda förberedelser för huvudkursen,

som nyss antytts, avse huvudsakligen utarbetandet av kompendier

och läroböcker. Det torde vara ovisst, huruvida den föreslagna, för
Bihnng

till riksdagens protokoll litti G. 1 sami. Nr 136. 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Yttranden

över P. M.

ändrade organisationen kan redan från början fungera på ett fullt tillfredsställande

sätt, såvida icke goda kompendier finnas tillgängliga i varje ämne.

Slutligen må här erinras om att situationen på arbetsmarknaden för skogsmän

är sådan, att den ifrågasatta åtgärden ej kan väntas medföra brist på

arbetskraft.

De organisationsförändringar, vilka skulle kunna genomföras snabbare

än den allmänna organisationen i dess helhet, äro ändrade bestämmelser för

specialkursen vid Vilans folkhögskola, bestämning av elevantal och antagning

av elever till fortsatt utbildning samt åtgärder för besättande av nya befattningar.

De ändrade bestämmelserna för specialkursen vid Vilans folkhögskola

böra gälla från och med år 1937, under det att de föreslagna reglerna

tor elevantal och elevantagning vid skogshögskolans förberedande kurs böra

gälla de första årskurser, som efter statsmakternas beslut i ärendet där påbörja

sin utbildning. I fråga om anställning av nya befattningshavare erinras

om att vid behandling av varje sådan befattning i det föregående angivits,

vid vilken tidpunkt innehavaren skall träda i tjänst. Därav framgår,

att god tid står till förfogande för befattningarnas tillsättande med kompetenta

lärarkrafter, därest åtgärder vidtagas härför omedelbart efter statsmakternas

beslut i frågan.

Beträffande de lärare, som bliva övertaliga genom den föreslagna omorganisationen,

torde åtgärder behöva vidtagas endast beträffande de 2 ordinarie

lektorerna vid forstmästarkursen. Ifrågavarande befattningar synas i

samband med forstmästarkursens indragning böra överföras till övergångsstat

med tjänstgöringsskyldighet. Såsom framgår av vad förut anförts beräknas

lektorernas arbetskraft tillsvidare kunna utnyttjas i den nva organisationen.

Vad angår lektorn å extra stat synes dennes berättigade intressen tillgodoses,

därest han erbjudes den i skogsbotanik föreslagna assistentbefattningen.

I yttranden över P. M. har i huvudsak följande anförts angående övergångsåtgärder.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har intet haft att erinra

mot utredningsmännens förslag.

Lönenämnden har anfört, att den icke funnit anledning frångå den ståndpunkt

i fråga om lektor Haldens löneförmåner, som nämnden intagit i förut

refererade yttrande.

Lärarrådet vid skogshögskolan har i huvudsak anfört följande. Mot inställandet

av 1936 års kurs talar bland annat det förhållandet, att riksdagens

beslut ej torde kunna föreligga förrän i april eller maj 1936, d. v. s. endast

en eller annan månad innan antagningen till kursen skall ske. Ett omedelbart

inställande måste under sådana förhållanden anses obilligt ej blott gentemot

dem, som under innevarande år berett sig för inträde vid nästa årskurs

utan ännu mera mot dem, vilka sökte redan år 1935, men då förvägrades

inträde av brist pa utrymme. Enligt de förfrågningar, som redan

inkommit till rektor, finnes det anledning förvänta, att aspiranter till ett

antal ungefär motsvarande dubbla årskontingenten, vilka avlagt studentexamen

år 1935 eller tidigare samt kompletterat betvg och förvärvat viss

praktik, stå beredda att söka inträde till 1936 års förberedande kurs. Till

ledning för en preliminär bedömning av dessa aspiranters sannolika kompetens

kan anföras, att bland 20 till årets kurs antagna, endast 2 avlagt studentexamen

innevarande ar och saknade förpraktik. För övriga 18 stveken

hade i medeltal två år förflutit efter avlagd studentexamen, och deras

redovisade praktiktid uppgick till i medeltal 5.2 månader. Med hänsyn till

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

131

anförda omständigheter måste lärarrådet sålunda bestämt avstyrka förslaget

om inställande av 1936 års kurs.

Beträffande den därpå följande kursen ligger saken något annorlunda

till. Därest riksdagen fattar beslut i ärendet år 1936, torde utformandet av

nya stadgar taga så lång tid i anspråk, att eventuella aspiranter tidigast

på våren 1937 kunna få kännedom örn de definitiva kompetensfordringarna

för inträde, varför de ej före kursens början skulle hinna förvärva den eventuellt

föreskrivna kvalificerade praktiken. Speciellt skulle genomgående av

kolarskola ej kunna medhinnas, såvida detta ej skett redan föregående höst

eller en ny, till våren förlagd kolningskurs hinner inrättas redan år 1937.

Teoretiskt sett skulle den nya undervisningsplanen ej kunna tillämpas tidigare

än från och med 1938 års kurs och skulle sålunda vissa motiv förefinnas

för inställande av kursen 1937.

Emot en sådan åtgärd talar emellertid dels det starkt ökade tilloppet avsökande,

dels också den starkt ökade avgång av jägmästare, som kommer att

äga rum med början på 1940-talet. Sålunda finnes anledning förvänta, att

ett betydande antal aspiranter, som ej kunna mottagas 1936, komma att

stå över till 1937, då de få god tid att enligt principbeslutet i riksdagen inrikta

sig enligt de nya kompetensfordringarna, trots att definitiva stadgar ej omedelbart

föreligga. Möjligen kunna dock vissa övergångsbestämmelser bliva

nödiga i avsikt att även bereda inträde för dem, som i ett eller annat, mindre

betydelsefullt hänseende ej kunnat helt fylla de nya stadgarnas kompetensfordringar.

Ett inställande av 1937 års kurs kan enligt lärarrådets mening endast leda

till en stark anhopning av sökande till den därpå följande kursen, med ty åtföljande

betänkliga konsekvenser i form av förspilld tid och kostnad för ett

ej ringa antal unga män på sätt erfarenheten från flera tidigare tillfällen

visat. Vidare kan den motsedda, ökade avgången av nuvarande tjänstemän

tänkas framtvinga en motsvarande ökning av de därpå följande årskurserna,

vilket i sin tur skulle medföra ett återupprepande av flertalet av sådana

för undervisningen mycket störande moment, om vilka den gångna tidens

misstag i sagda hänseende nogsamt bära vittne.

Beträffande utredningsmännens motiv om fördelarna för vissa lärare avett

års minskad undervisningsskyldighet, vill lärarrådet påpeka, att dessa

fördelar skulle bliva illusoriska, då flertalet huvudlärare bedriva undervisning

på samtliga årskurser, varför ledigheten skulle inskränkas till endast

ett par veckotimmar. Den enda vägen till mera ostört vetenskapligt arbete är

därför någon tids tjänstledighet, varvid t. ex. de ledigblivna lektorerna kunna

tänkas som vikarier. På sålunda anförda skäl vill lärarrådet avstyrka

varje inställande av högskolans ordinarie utbildningsarbete.

Vad angår lektor näldens ställning finner lärarrådet, att det måste anses

rätt och billigt, att Halden, vilken sedan år 1919 bedrivit en synnerligen förtjänstfull

verksamhet som lärare vid högskolan, icke kommer i sämre ställning

än de på övergångsstat överförda ordinarie lektorerna, av vilka den

ene har långt kortare tjänstetid än Halden. Lärarrådet uttrycker vidare,

med framhållande av att Halden enligt den nya organisationen skulle få en

mera omfattande tjänstgöring än den han hittills haft, sin livliga förhoppning,

att näldens ställning ordnas på sätt lönenämnden tillstyrkt.

Stitelsen för skogshögskolan har bland annat anfört följande. Förslag

örn inställande av en årskurs har vid tidigare tillfällen varit uppe ehuru då

av annan anledning, nämligen trängseln på skogsmannabanan. Styrelsen

har motsatt sig en sådan åtgärd på grund av de stora rubbningar i undervisningen,

som därav skolat bliva en följd, och har då i stället föreslagit

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Departementschefen.

minskning av årskurserna. Emot förslaget om inställande av en årskurs

kunna tungt vägande erinringar göras. Helt allmänt måste sägas, att det

är en allvarlig sak att helt borttaga undervisningen för en hel årskurs av studerande.

Att göra det vid ett universitet vore väl knappast tänkbart, och

ett förslag i denna riktning skulle vid vilken annan högskola som helst förvisso

mötas med starka invändningar. Ynglingar, som berett sig för inträde

på en viss levnadsbana, skaffat sig förutsättningar genom praktik och komplettering

av betyg, skulle se sina förhoppningar gäckade och förlora ett helt

år på sin blivande utbildning. Särskilt skulle ju detta gälla dem, som berett

sig för inträde vid skogshögskolan våren 1936.

Ett ytterligare skäl för att årsklasserna 1936 och 1937 böra antagas vid

skogshögskolan anser styrelsen vara, att den sista forstmästarkursen beräknas

bliva utexaminerad hösten 1938. Det måste förutsättas, att behov av

skogsmän föreligger 1939, 1940 och 1941 i samma utsträckning som hittills,

varför ett inställande av en årskurs skulle medföra svårigheter att fylla rekryteringsbehovet.

Jäg mästar föreningarna uttala, att de ha all anledning understryka de motiv,

styrelsen för högskolan anfört för lektor Haldens bibehållande vid nuvarande

löneförmåner, vilket förslag av föreningarna förordas.

Jag biträder förslaget om antagning av elever till forstmästarkursen sista

gången till årskursen 1937/1938. Enär elevantalet vid nämnda årskurs torde

böra regleras med viss hänsyn till antalet kvalificerade inträdessökande,

synes lämpligt, att frågan om elevantalet vid kursen underställes Kungl.

Majit först i samband med antagning av elever till kursen i december 1936.

Vad angår förslaget om inställande av en årskurs vid skogshögskolan vill

jag först framhålla, att denna fråga lärer kunna prövas utan hänsyn till

behovet av högre, skoglig arbetskraft, enär omfattningen av skogshögskolans

verksamhet torde kunna regleras lika bra eller bättre genom en svagare

eller starkare begränsning av den normala elevantagningen under en följd

av år som genom fullständigt inställande av antagningen ett visst år. Den

föreslagna åtgärden synes sålunda böra bedömas med hänsyn till dess berättigande

som övergångsåtgärd. Därest tillströmningen till skogsmannabanan

för närvarande är stadd i sådan kraftig ökning, att för inträde väl

kvalificerade sökande kunna påräknas under vart och ett av den ändrade

organisationens första verksamhetsår och omläggningen även i övrigt kan

genomföras direkt utan att störningar uppstå, synes inställning av en elevantagning

icke vara erforderlig. Då skogshögskolans lärarråd och styrelse

ansett sig kunna konstatera, att nämnda förhållanden äro rådande och rektorn

vid skogshögskolan hos mig ytterligare bekräftat, att det starkt ökade

tilloppet till jägmästarbanan kan väntas utesluta de olägenheter övergången

eljest måste medföra, anser jag mig icke böra förorda den ifrågasatta övergångsåtgärden.

De nya reglerna för bestämning av elevantal samt för urvalsförfarandet vid

förberedande kursen torde kunna genomföras omedelbart och sålunda bliva

gällande redan för antagning av studerande innevarande år. Åtgärder för

anordnande av kolarskolor böra ävenledes vidtagas redan år 1936, varom

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136. 133

jag kommer att avgiva förslag vid den följande behandlingen av den lägre

skogsundervisningen.

övriga organisationsförändringar vid skogshögskolan böra träda i kraft

med verksamhetsåret 1937/1938, beträffande studieplanen på det sätt, att

ändringarna genomföras successivt i den mån utbildningen fortskrider för

de studerande, som år 1937 intagas till förberedande kursen. Vad angår de

två nya professorsbefattningarna får jag erinra, att undervisningen enligt den

nya studieplanen kommer att taga sin början i skoglig marklära i oktober

1938 och i skogsekonomi i oktober 1939. Åtgärder för tillsättande av professurerna

i dessa ämnen böra, såvitt möjligt, vidtagas i så god tid, att professorerna

kunna vara beredda att övertaga undervisningen vid de angivna tidpunkterna.

Jag biträder förslaget om överflyttning av de två ordinarie lektorsbefattningarna

vid skogshögskolan till övergångsstat, därvid lektorerna skola vara

skyldiga underkasta sig den tjänstgöring, som i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag i det föregående därom anfört kan bliva dem anvisad

av styrelsen för högskolan. Överflyttningen bör träda i tillämpning den 1

juli 1937.

Av de särskilda skäl, som andragits för lektorn B. Haldens bibehållande

vid innehavda löneförmåner, vill jag, då lönenämnden intet haft att däremot

erinra, för min del tillstyrka, att lektorsbefattningen å extra stat vid

skogshögskolan skall behållas vid högskolan, så länge nuvarande innehavaren

kvarstår i tjänst, under förutsättning, att Halden underkastar sig den

ändrade tjänstgöring, som i det föregående angivits, samt fullgör de undervisningsuppgifter

i övrigt, som styrelsen för högskolan kan finna skäligt

ålägga honom.

Vid övergången till den nya organisationen torde böra gälla, att tjänsteman

icke må lida minskning i den sammanlagda löneinkomst, som han för

närvarande eller i fråga örn befattning, som reglerats av statsmakterna, vid

övergången till den nya organisationen uppbär, vilken bestämmelse bör avse

även de årsanställda icke-ordinarie befattningshavarna med hänsyn till den

fasta tjänstgöring ifrågavarande befattningshavare under en längre följd

av år innehaft.

Den förordade omläggningen av specialkursen vid Vilans folkhögskola

torde böra genomföras år 1937, varigenom den första förberedande kursen

skulle taga sin början i maj nämnda år.

Slutligen må för översiktlighetens skull här införas den personalförteckning

för skogshögskolan, som torde bliva gällande, sedan av mig förordade

ändringar i skogshögskolans organisation trätt i tillämpning:

Befattning Lönegrad

Tjänstemän d ordinarie stat.

6 professorer ................................................ B 30

1 kamrerare .................................................. B 20

1 trädgårdsmästare och preparator .............................. B 10

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Befattning Lönegrad

1 kanslibiträde................................................ B 7

1 vaktmästare och maskinist.................................... B 7

1 port- och planteringsvakt .................................... B 5

Tjänstemän å övergångsstat.

2 lektorer .................................................... B 26

Tjänstemän å extra stat.

1 lektor ...................................................... B 26

1 föreståndare för förberedande kursen.......................... B 26

1 biträdande lärare vid förberedande kursen...................... B 24.

VIII. Anslagsbehovet för budgetåret 1936/1937.

För skogshögskolan är enligt beslut av 1935 års riksdag för budgetåret

1935/1936 uppfört dels ett förslagsanslag å 169,100 kronor, som disponeras

enligt följande av Kungl. Majit och riksdagen fastställda

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis.. kronor

2. Avlöningar till tjänstemän å extra stat, förslagsvis...... »

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit ............................................ ■»

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar m. m............. kronor 54,600

b) Avlöningsförhöjning m. m., förslagsvis _2,000 »

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän, förslagsvis.............................. »

79.300

17.300

13,500

56,600

2,400

Summa kronor 169,100;

dels ett förslagsanslag å 62,500 kronor, som disponeras enligt följande av

Kungl. Majit den 20 juni 1935 fastställda

Omkostnadsstat.

Utgifter:

1. Reseersättningar, förslagsvis ........................ kronor

2. Expenser, förslagsvis .............................. »

3. övriga utgifter:

a) Resestipendier åt lärare, förslagsvis .. kronor 500

b) Stipendier åt elever, förslagsvis...... » 3,000

c) Studieunderstöd för vetenskaplig forskning,

förslagsvis .................. » 500

d) Kurs i förvaltningskunskap, förslagsvis » 700

e) Praktiska övningar för eleverna, förslagsvis

.......................... » 12,600 »

12,500

32,800

17,300

Summa kronor 62,600.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

135

Särskilda uppbördsmedel:

Avgifter för elektriskt ljus ............................ kronor_100

Nettoutgift kronor 62,500.

Vid sidan av dessa anslag bestridas kostnaderna för dyrtidstillägg från ett

för nämnda huvudtitel uppfört gemensamhetsanslag.

Styrelsen för skogshögskolnn har med skrivelse den 7 september 1935 överlämnat

förslag till avlönings- och omkostnadsstat samt gjort hemställan örn

medelsanvisning för nästa budgetår. Därav inhämtas bland annat följande.

Avlöningsstatens tre första poster, avlöningar till tjänstemän

å ordinarie stat, avlöningar till tjänstemän å extra

stat samt arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. M a j : t, ha upptagits till samma belopp som i

den för löpande budgetår fastställda staten eller med respektive 79,300 kronor,

17,300 kronor och 13,500 kronor.

Under anslagsposten för avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal ha upptagits 50,500 kronor till grundavlöningar

m. m. -—- löpande budgetår 54,600 kronor -— samt 6,000 kronor till a v 1 öningsförhöjning

m. m. — löpande budgetår 2,000 kronor. Ändringarna

äro föranledda därav, att styrelsen i enlighet med därom samtidigt

avgivet förslag upptagit två assistenter och en gårdskarl vid förberedande

kursen ävensom en assistent vid högskolan såsom extra ordinarie tjänstemän.

Avlöningsstatens sista post, särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän, har upptagits med

2,600 kronor mot 2 400 kronor för nu löpande budgetår.

Omkostnadsstaten har av styrelsen upptagits med oförändrade belopp.

Av en jämförelse mellan skogshögskolans stat före och efter den med Departementsbudgetåret

1935/1936 genomförda ändrade uppställningen av riksstaten chefenframgår,

att styrelsen i samband med berörda ändring uppdelat ett tidigare

med 2,400 kronor utgående anslag till utgifter för styrelsen på sådant sätt, att

l, 440 kronor, utgörande arvode åt sekreteraren, upptagits å avlöningsstaten,

under det att det återstående beloppet, 960 kronor, fått ingå i det med 32,800

kronor upptagna anslaget till expenser å omkostnadsstaten. Enär emellertid

av nämnda belopp örn 960 kronor 200 kronor avse renskrivning m. m.

och 700 kronor resekostnader, synes sådan ändring böra vidtagas i staterna

för högskolan, att dels den i avlöningsstaten under anslagsposten avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal upptagna delposten för grundavlöningar

m. m. ökas med 200 kronor, dels i omkostnadsstaten anslagsposten reseersättningar

ökas med 700 kronor till 13,200 kronor och anslaget till expenser

minskas med 900 kronor till 31,900 kronor. Anslagsposten reseersättningar

synes böra uppdelas på reseersättningar till styrelsen och reseersättningar

till lärare.

Den reglering av vissa befattningar, varom styrelsen framlagt förslag i

samband med avgivandet av statförslag, har av mig behandlats i det före
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr in
-

gående. I den mån jag därvid förordat dylik reglering, torde den böra genomföras

i samband med omorganisationen i övrigt av skogshögskolan och

sålunda icke påverka staten för nästkommande budgetår. Med anledning

härav torde — förutom den höjning av posten för grundavlöningar m. m.

med 200 kronor, varom nyss nämnts — i högskolans avlöningsstat för budgetåret

1936/1937 ej böra göras annan ändring, jämfört med vad nu gäller,

än att i anslutning till de i årets statsverksproposition angivna grunderna

för provisoriskt dyrortstillägg, anslagsposten särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän upptages till 4,100 kronor.

Till avlöningar vid skogshögskolan under nästa budgetår skulle sålunda

behöva anvisas ett belopp av (79,300 + 17,300 + 13,500 + 56,800 + 4,100 —)

171,000 kronor.

Vad omkostnadsstaten för skogshögskolan angår torde för anordnandet

av den specialkurs för meddelande av kompetens som syneförrättare, vilken

jag i det föregående (A IV: 4) tillstyrkt, erfordras ett belopp av 1,000 kronor.

I övrigt torde medelsbehovet böra beräknas på enahanda sätt som för

innevarande budgetår med den ändring allenast, som följer därav, att såsom

jag nyss anfört, 200 kronor böra överföras till avlöningsanslaget. Omkostnadsanslaget

för skogshögskolan — för innevarande budgetår upptaget

till 62,500 kronor — torde sålunda böra för nästa budgetår fastställas till

(62,500 + 1,000 — 200 =) 63,300 kronor.

Jag erinrar, att i årets statsverksproposition under nionde huvudtiteln,

punkt 151 och 152, beräknats ett avlöningsanslag av 171,700 kronor och ett

omkostnadsanslag av 62,500 kronor. Olikheterna mellan de sålunda beräknade

och de av mig nu förordade beloppen bero dels på omräkningen av

styrelsens statförslag med hänsyn till att någon reglering av tjänster ej skall

företagas för nästkommande budgetår, dels på överföringen av omförmälda

belopp 200 kronor från omkostnads- till avlöningsanslaget, dels ock därpå, att

kostnaderna för den föreslagna specialkursen, 1,000 kronor, i statsverkspropositionen

förutsatts skola bestridas från avlöningsanslaget, medan den nu av

mig medtagits bland omkostnaderna.

B. Den lägre skogsundervisningen.

I. Nuvarande organisation och tidigare reformförslag.

I det av styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt den 7

december 1934 avgivna betänkandet med förslag till omorganisation av den

högre skogsundervisningen har jämväl lämnats historik över utvecklingen

av den lägre skogsundervisningen och tillkomsten av de nuvarande organisationsformerna.

Det torde därför här vara tillfyllest att i detta avseende hänvisa

till vad i nämnda betänkande anföres om skogsskolorna (sid. 17—20)

samt forlsättningsskolan vid Kloten (sid. 20—27). Även i fråga om den nu
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

137

varande organisationen lämnas i nämnda betänkande vissa uppgifter. Jag

finner emellertid lämpligt att därutöver återge den framställning av utbildningen

vid skogsskolorna och fortsättningsskolan samt av tidigare framkomna

förslag till utbildningens reformering, som innefattas i utredningsmännens

P. M. rörande den lägre skogsundervisningen. Däri anföres följande.

För utbildning av kronojägare, länsskogvaktare, skogvaktare eller därmed

jämförliga förmän inom skogsbruket finnas fyra skogsskolor förlagda till

statsrevir, nämligen Hällnäs i Västerbottens län, Bispgårdens i Jämtlands län,

Bjurfors i Västmanlands län och Kolleberga i Kristianstads län. Skolornas

ändamål är enligt gällande bestämmelser att meddela insikt och färdighet

i skogshanteringen till den utsträckning, som erfordras för tjänstgöring såsom

kronojägare eller skogvaktare eller därmed jämförlig förmansställning

inom skogsbruket. Utom dessa statliga skolor finnas vid Gammelkroppa i

Värmlands län Värmlands och Örebro läns förenade skogvaktare- och kolar - skolor, som uppehållas med anslag från jernkontoret, vissa landsting, hushållningssällskap

och skogsvårdsstyrelser samt enskilda skogsägande bolag.

Skogvaktarskolan, som är ettårig och avsedd att utbilda skogvaktare för

Bergslagens bruksskogar samt i huvudsak endast antager elever från Värmlands

och Örebro län, lämnas i fortsättningen å sido.

Vid statens skogsskola är föreståndaren (lönegrad B 25) tillika förvaltare

av skolreviret, som i regel är av väsentligt mindre omfattning än övriga revir

i domänverket. Föreståndaren biträdes i skötseln av skolan och reviret av en

underlärare och assistent (lönegrad B 20), vilken liksom föreståndaren har

jägmästarutbildning. Därjämte är vid varje skogsskola anställd en vid

skogsskola utbildad skogsrättare (lönegrad B 12), som i huvudsak handhar

undervisning av förberedande natur och ledning av praktiska övningar, samt,

i mån av behov, extra skogsrättare.

Lärokursen är ettårig och omfattar tiden 16 oktober—30 september med

uppehåll 24 dagar vid helgerna.

Till lärjungar antagas i mån av utrymme sökande, som uppfylla vissa i

stadgan angående den lägre skogsundervisningen den 1 mars 1935 (nr 49)

angivna fordringar i fråga om ålder, hälsotillstånd, värnpliktsförhållanden,

förkunskaper och praktik samt därjämte vid särskild inträdesprövning blivit

godkända. Vid inträde skall lärjunge bland annat äga kunskaper, som

motsvara avgångsbetyg från 6-årig folkskola -— beträffande rättskrivning

och räkning med vitsordet med beröm godkänd — samt hava under minst

två år som arbetare deltagit i de vanligast förekommande skogsarbetena.

Inträdesprövning äger ruin omedelbart före kursens början och omfattar två

dagars prov med skrivning efter uppläsning, provräkning samt vissa praktiska

prov.

Undervisning och husrum äro kostnadsfria. Mathållningen ombesörjes

och bekostas av eleverna själva. Samtliga elever erhålla stipendier med lika

belopp (för närvarande 250 kronor). Elevernas kostnader för genomgående

av kurs utgöra, sedan stipendiemedlen fråndragits, för närvarande omkring

550 kronor (inberäknat slitage av cykel, kläder m. m.).

Skolorna administreras och övervakas av domänstyrelsen. Vederbörande

Överjägmästare är inspektör för skogsskola.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Elevantalet bestämmes för varje år av Kungl. Majit efter förslag av domänstyrelsen.

De senaste åren har det totala antalet lärjungar bestämts efter

ett beräknat maximiantal av 15 lärjungar vid varje skola. För lärokursen

1935/1936 är det totala antalet lärjungar dock fastställt till 70 vid de 4 nu

verksamma skolorna, vilket torde utgöra det högsta antal elever, som skolorna

för närvande kunna utbilda.

Elevfrekvensen under senare år framgår av följande sammanställning.

Å

r

1928

1929

1930

1931

1932

1933

1934

1935

Inträdessökande....................

102

102

101

118

93

73

73

118

För inträdesprövning tillstädeskomna ..

75

84

81

93

86

65

66

99

Vid inträdesprövning godkända......

65

70

72

73

75

51

58

72

Vid inträdesprövning underkända ....

10

14

9

20

11

14

8

27

Återtagna ansökningar efter godkända

prov.............................

1

1

1

—

2

1

3

—

Hänvisade till skogsskola vid:

Hällnäs..........................

15

15

14

16

14

9

19

18

Bispgården ......................

14

14

15

15

15

15

17

18

Bjurfors..........................

13

12

14

12

12

—

—

16

Omberg ..........................

12

14

14

15

18

15

—

—

Kolleberga........................

10

14

14

15

14

11

19

18

Summa

64

69

71

73

73

50

55

70

I fråga om den undervisning, som nu bedrives vid skogsskolorna, ha

några genomgripande förslag till jämkning eller omläggning tidigare icke

framställts av för undervisningen intresserade arbetsgivare- eller personalgrupper

bortsett från vissa vid personalföreningarnas möten diskussionsvis

framförda förslag örn förbättring av undervisningsplanen. Sedan frågan om

omorganisation av den högre skogsundervisningen under de senare åren

aktualiserats, ha emellertid i samband därmed från skilda håll framställts

krav på utvidgning av skogsskolornas undervisningsplan, stundom förenade

med yrkande om indragning av fortsättningsskolan. Ävenledes har i detta

sammanhang förslag framkommit om hela skogsundervisningens förläggande

under en gemensam styrelse.

År 1916 inrättades på förslag av domänstyrelsen en fortsiittningsskola till

skogsskolorna. Denna förlädes, utan anknytning till skolrevir, till Kloten i

Västmanland, där lokaler blivit tillgängliga genom indragning av en skogsskola

i samband med omläggning av den högre skogsundervisningen. Verksamheten

bestrides, liksom beträffande skogsskolorna, helt av anslag å riksstaten.

Fortsättningsskolan avser enligt förenämnda stadga (nr 49/1935) att meddela

»insikt och färdighet i skogshanteringen till den utsträckning, som erfordras

för vissa förmansställningar inom skogsbruket, för vilka högre utbilning

än skogsskola är önskvärd». Lärarpersonalen utgöres av en föreståndare

(extra stat B 26) och en underlärare (extra stat B 21) samt stundom

viss del av året anställd repetitör, samtliga med jägmästarutbildning. Den

omkring Kloten belägna kronoparken användes som demonstrationsskog,

varjämte studieresor företagas.

Lärokursen är ettårig och omfattar tiden 16 oktober—30 september med

uppehåll 24 dagar vid helgerna.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 136.

139

Undervisningsordningen för skogsskolorna och fortsättningsskolan framgår

i stort av följande sammandrag.

Skogsskolorna

Antal timmar

Fortsättningsskolan

Antal timmar

Lektioner

och övn.

å läro- rummet

Arbeten i

skogen, ex- kursioner

och studie- resor

Summa

Lektioner

och övn.

å läro- rummet

Arbeten i

skogen, ex- kursioner

och studie- resor

Summa

Grundläggande ämnen

90

90

70

70

30

15

45

30

10

40

Marklära med geologi

25

20

45

45

10

55

20

10

30

20

10

30

140

140

170

_

170

Skogs- och fältmätning

20

180

200

30

200

230

Fackämnen

80

630

710

100

450

550

Skogsuppskattning och

50

200

250

80

230

310

Skogsteknologi med väg- byggnads- och dik-

80

450

530

240

300

540

Jakt samt jakt- och

20

60

80

15

50

65

5

20

25

_

_

Jordbrukslärans grun-

30

40

70

Författningskännedom.

Bevakningstjänstgöring

m. tjänste-exp. och

bokföring m. m.....

25

50

:

25

50

60

40

_

60

40

Kart- och byggnadsrit- ning m. kartskriftJ..

80

_

80

70

_

70

Summa

715

1,585

2,300

1,000

1,300

2,300

Inträdesfordringarna vid fortsättningsskolan innefatta, förutom bestämmelser

om maximiålder och hälsotillstånd, fordran på avgångsbetyg från

skogsskola samt intyg om skogspraktik under minst ett år efter skogsskolan

genomgående. Till följd av ojämn tillströmning till skolan bär under

senare delen av skolans tillvaro ett stort antal sökande med realexamen eller

motsvarande kompetens antagits till skolan (1929—1933: 38 procent), de

flesta med dispens från fordran på skogsskolekompetens.

Undervisningen är kostnadsfri och husrum fritt. Mathållningen ombesörjes

och bekostas av eleverna. Stipendier utdelas till samtliga elever med lika

belopp (för närvarande 250 kronor). Elevernas totala kostnader för genomgående

av kursen utgöra, sedan stipendiemedlen frånräknats, omkring 500

kronor, inberäknat böcker, slitage av kläder m. m.

Skolan står under domänstyrelsens administration och övervakning.

För de sex senaste årskurserna, som utexaminerats under åren 1927—

1934, har antalet sökande varit 81 och antalet utexaminerade 61 eller i medeltal

för kurs respektive 13.5 och 10.2.

1 Vid fortsättningsskolan »Jakt- och fiskevård».

* » » »Kart- och byggnadsritning».

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Tidigare

förslag och

yttranden.

Ett år 1927 utfört försök till omläggning av undervisningen vid Kloten

från ettårig fortsättningsskola till korta specialkurser i huvudsakligen skogstekniska

ämnen måste avbrytas på grund av bristande anslutning. Verksamheten

vid fortsättningsskolan har sedermera upptagits till behandling av

styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt samt skogshögskolans

lärarråd i samband med utredning örn den högre skogsundervisningen.

Skolans utbildningsresultat och berättigande bedömes på skilda håll

mycket olika, vilket torde sammanhänga med att de skogsskoleutbildades

intresse för skolan under senare år varit förhållandevis svagt, och att skolan

i stället kommit att övertaga en del närmast för skogshögskolan avsett elevmaterial.

Framkomna förslag ha endast avsett antingen indragning av skolan

eller skolans bibehållande med oförändrad undervisningsplan.

I P. M. har till sist även erinrats örn den undervisning i skogshushållning,

som bedrives vid andra utbildningsanstalter än de rent skogliga, därvid

bortsetts från den skogliga undervisning, som ingår i vissa utbildningslinjer

vid fackhögskolor. Därom har följande anförts.

Undervisning i skogshushållning meddelas även vid lantbruks- och lantmannaskolor,

i regel dock endast under 5 till 50 timmar, motsvarande 1—- 5 procent av det totala antalet undervisningstimmar vid kursen. Vid driftsledarkursen

vid Alnarp meddelas sådan undervisning omkring 100 timmar,

varav omkring 50 timmar användas för exkursioner under 6 dagar. Två i

skogsbygd belägna lantmannaskolor, Bollnäs i Gävleborgs län och Kyrkerud

i Värmlands län, ha emellertid en mera skogsbetonad undervisningsplan,

Bollnäs från år 1923 och Kyrkerud från dess inrättande 1922. Antalet för

skogsundervisning disponerade timmar utgör vid nämnda skolor omkring

200. Hälften av denna tid utnyttjas för exkursioner eller övningar i skogen.

Kostnaderna för skogsundervisningen vid lantmannaskolorna bestridas i

stor utsträckning av skogsvårdsstyrelserna, vilkas tjänstemän också i allmänhet

handhava undervisningen. Vid nämnda två skogsbetonade lantmannaskolor

bekostas skogsundervisningen i huvudsak av vederbörande

skogsvårdsstyrelser.

Slutligen må erinras, att i den upplysningsverksamhet, som bedrives av

skogsvårdsstyrelserna, ingår anordnandet av kortare kurser i gallring, skogsodling

m. m., vilka äro avsedda att bibringa mindre skogsägare eller arbetare

någon insikt och teknisk färdighet i vissa detaljarbeten inom skogsbruket.

II.

II. Den lägre skogsundervisningens ändamål samt lämpliga

anordnande.

Av vad tidigare anförts torde framgå, att frågan om den skogliga fortsättningsskolans

bestånd och organisation ingående behandlats i utredningar och

yttranden rörande den högre skogsundervisningen samt att jämväl skogsskolornas

organisation av åtskilliga myndigheter och sammanslutningar berörts

i nämnda sammanhang. Vad därvid framhållits har i viss omfattning

redan återgivits under inledningen samt avdelningen A I, vartill jag

hänvisar. I syfte att komplettera den sålunda lämnade redogörelsen lämnar

jag här till en början ett kort referat av vad därutöver anförts om den

lägre skogliga utbildningens organisation i de utredningar, som verkställts

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136. 141

av skogshögskolans lärarråd och styrelse, samt i de däröver avgivna yttrandena.

Lärarrådet vid skogshögskolan, som icke upptagit frågan om skogsskolornas

organisation, har ansett att fortsättningsskolan

borde bibehållas. Lärarrådet har icke föreslagit andra ändringar i fråga

om sistnämnda utbildningsanstalt än att inträdesfordringarna borde skärpas

enligt närmare avgivet förslag —- varvid även realskolebildade skulle efter

tre års skogspraktik kunna vinna inträde — lärarbefattningarna regleras

och föras på ordinarie stat, förläggningsfrågan vinna en bättre lösning, anslagen

till studieresor och stipendier höjas samt behovsprövning införas för

de senare.

Beträffande den ställning till frågan, som intagits av reservanterna i lärarrådet,

hänvisas till redogörelsen under A I.

Styrelsen för skogshögskolan har i sitt betänkande framhållit, att röster

höjts för övergång till tvåårig skogsskola men uttalat, att det under

nuvarande förhållanden från många synpunkter torde vara olämpligt att i

full utsträckning genomföra en sådan organisation. Däremot funnes många

skäl som talade för att möjlighet till en grundligare utbildning bereddes en

viss del av de från skogsskolorna utexaminerade, och ingen tvekan torde

råda om att en fortsättningsskola utgjorde den lämpligaste formen

för meddelande av dylik utökning av kunskapsmåttet. Därigenom kunde

nämligen ett urval ske, så att i huvudsak skogvaktarkårens mest energiska,

dugliga och begåvade medlemmar komme i åtnjutande av fortsatt utbildning,

varigenom skogsbruket bereddes möjlighet att draga ökade fördelar

av dessa personers arbetskraft.

Styrelsen har därjämte avgivit förslag till reformering i vissa avseenden

av utbildningen vid fortsättningsskolan, vilka i stort sett överensstämma med

lärarrådets förslag. Av större betydelse för bedömande av utbildningsformen

är endast förslaget örn inträdesfordringar, som bland annat innebär,

att inträde skall kunna vinnas icke endast av den, som genomgått skogsskola,

utan även av den, som med godkända vitsord i matematik, fysik och

biologi avlagt realexamen samt därjämte enligt intyg av fackman bland annat

deltagit i praktiska skogsarbeten under minst två år.

Med anledning av lektor Carbonniers i det föregående återgivna förslag

(A I), som bland annat slöder sig på den uppfattningen, att driftskostnaderna

vid fortsättningsskolan icke skulle stå i rimligt förhållande till det vid undervisningen

uppnådda resultatet, har styrelsen uttalat, att skolans nedläggande

för statsverket skulle medföra en relativt liten besparing och att för

eleverna den tvååriga fackutbildningen skulle vinnas mot en mycket låg kontant

uppoffring. Slutligen har styrelsen påpekat, att utexamineringen från fortsättningsskolan

i regel icke medför någon ökad trängsel inom ett eventuellt

förut överfullt yrke, alldenstund elevmaterialet vid skolan mestadels redan

tidigare inträtt i yrket, varför skolans uppgift endast kan anses bestå i att

göra de utexaminerade bättre skickade att utföra de arbetsuppgifter, som

ofta redan förut ålegat dem eller legat inom räckhåll. Skulle möjlighet till

bättre anställningsförhållanden efter skolans genomgående icke stå till buds,

böra enligt styrelsens mening åtminstone samina möjligheter till försörjning

finnas, som yrket tidigare erbjöd, d. v. s. skolans verksamhet kan icke anses

leda lill uppkomsten av något skogsmannaproletariat.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

En reservant inom styrelsen, /. d. landshövdingen Ringstrand, har anfört,

att anordnandet av en tvåårig skogsskola vore värt en undersökning.

På den kår, som utbildades vid skogsskolorna, vilade ett stort ansvar. Vid

stigande intensitet i skogsskötseln måste mycket detaljarbete av stor betydelse

överflyttas på dess medlemmar från de högskoleutbildade ledarna.

En höjning av bela denna kårs utbildningsstandard måste därför vara av

stor betydelse både för skogsskötseln såsom sådan och för det ekonomiska utbytet

av densamma, detta bland annat därigenom, att förvaltningen kunde

förbilligas, örn de skogsskoleutbildade i gemen gjordes skickade att övertaga

större uppgifter än dem, som nu åvilade dem. Det borde lia varit en

uppgift för styrelsen att närmare undersöka möjligheten av skogsskoleundervisningens

utvidgande på ett sådant sätt, att alla vid dessa skolor utbildade

komme på samma nivå i avseende på kunskaper som de nuvarande

s. k. skogsmästarna. — När förslaget om fortsättningsskolans inrättande

framlades, hade såsom skäl härför angivits, att genom densamma

skulle för de mest begåvade och för skogsmannayrket lämpligaste av skogsskolornas

lärjungar i hög grad underlättas möjligheten att skaffa sig ökad

kompetens. Styrelsen lämnade emellertid nu meddelanden, som tydde på

att denna fortsättningsskolans uppgift väsentligen förfelats. Under perioden

1930—1933 hade ett betydande antal av de intagna eleverna — till synes

nära 40 procent — utgjorts av ynglingar, som ej genomgått skogsskola. Av

de inträdessökande hade 23 efter avlagd realexamen förut sökt vinna inträde

vid forstmästarkursen. Huruvida svenskt skogsväsende härigenom erhållit

något gagneligt tillskott i arbetskraft vore en öppen fråga. När styrelsen

nu emellertid föresloge, att fortsättningsskolan skulle bibehållas, och att den

skulle stå öppen för såväl dem, vilka genomgått skogsskola med vissa kvalificerade

betyg, som ock för dem, vilka avlagt realexamen med vitsordet

godkänd i matematik, fysik och biologi och kunde förete intyg om ett verksamt

och väl vitsordat deltagande uti de till skogsbruket hörande praktiska arbetena,

så vöre reservanten ej övertygad om att icke fortsättningsskolan därigenom

förlorade sin karaktär av påbyggnad på skogsskolan. Det kunde

nämligen befaras, att vid tävlan mellan sökande av de båda kategorierna de

från skogsskola utgångna komme att stå tillbaka för dem, som hade att

åberopa sig på en längre och grundligare skolundervisning. Om ett sådant

resultat av styrelsens förslag bleve till fromma för skogsbruket vore svårt

att avgöra; att det emellertid innebure ett uppgivande av det ursprungligen

uttalade syftet med fortsättningsskolan vore däremot uppenbart.

Centralrådet för skogsvårdsstgrelsernas förbund har ansett, att en tvåårig .

utbildning vid skogsskola kunde vara onödigt lång och att frågan tarvade

ytterligare utredning. Centralrådet har vidare skisserat en lösning av

de organisatoriska svårigheter, som kunde tänkas uppstå, om det vid den

utredning rörande den lägre skogsundervisningen, som enligt centralrådets

mening vore påkallad, skulle befinnas önskvärt att förlänga studietiden vid

skogsskolorna utöver ett år men ej upp till två år. — Ytterligare uttalar

centralrådet, att centralrådet hyste den uppfattningen, att fortsättnings
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

143

skolan icke borde bibehållas. Förutom den av centralrådet redan givna

motiveringen för den skogliga undervisningens begränsning till två linjer —

här återgiven under avdelningen AI — ville centralrådet, som skäl för sitt

ställningstagande i denna fråga, ytterligare endast erinra om, att resultaten

av skolans sjuttonåriga verksamhet hittills knappast kunde anses särskilt

gynnsamma. Häremot kunde förvisso göras gällande, att man i sin bedömning

mindre borde låta sig påverkas av förhållandena sådana de varit,

än av de möjligheter för en god insats på skogsundervisningens område, som

genom det föreliggande förslaget till äventyrs kunde bliva tillskapade för

skolan. Härtill måste emellertid centralrådet anföra, att centralrådet icke

ansåge styrelsemajoritetens förslag rörande fortsättningsskolans inordnande i

undervisningssystemet lyckligt. Särskilt hade de föreslagna reglerna för skolans

användande som förberedande kurs till skogshögskolan bidragit till

denna centralrådets uppfattning.

Sveriges skogsägareförbund har framhållit, att det större enskilda skogsbruket

icke hade något särskilt behov av de från fortsättningsskolan

utexaminerade. Överskogvaktartjänster vore en befattningsgrupp, som helt

vore ställd på avskrivning. Denna mellangrad komme att försvinna eller

hade praktiskt taget redan försvunnit. I förvaltartjänst komme de från Kloten

utexaminerade endast att användas i ringa omfattning. Det enskilda

skogsbruket behövde dugliga skogvaktare och önskade en god utbildning åt

alla dessa. För en mellangrad mellan skogvaktare och förvaltare funnes hos

det stora flertalet arbetsgivare icke någon plats. I detta sammanhang ville

förbundet meddela, att flera skogsbolag till förbundet anmält, att de av rent

tillmötesgående mot arbetslösa och behövande skogsmästare låtit sådana få

tillfällig anställning såsom avmätare eller annat. Denna humanitära åtgärd

finge ej statistiskt tagas som bevis för, att bolagen hade behov av eller

särskilt önskade använda personer med avgångsbetyg från fortsättningsskolan.

Förbundet funne sig böra uttala, att sådana personer icke kunde räkna

med att inom det större enskilda skogsbruket erhålla andra befattningar än

vanliga skogvaktartjänster. Det vore därför —- från det enskilda skogsbrukets

synpunkt — felaktigt att införa fortsättningsskolan som en permanent

mellangrad i vårt skogliga undervisningssystem.

Svenska trävaruexportföreningen har funnit det antagligt, att den undervisning,

som bedreves vid s k ogss bölorna, kunde vara i behov av någon

förlängning eller av förbättring i vissa hänseenden. Frågan hade en alldeles

särskild betydelse därutinnan, att, helst om kursen vid skogsskolorna

förlängdes och förbättrades, fortsättningsskolan vid Kloten med

största sannolikhet vore eller skulle bliva överflödig och således kunde utan

skada indragas. Denna fortsättningsskola, först i sen tid tillkommen på

förslag av domänstyrelsen, hade i icke ringa grad mistat sin ursprungliga

karaktär med hänsyn till elevmaterialet. Domänverket hade icke intresse av

de från skolan utexaminerade. På grund av uttalanden från det enskilda

skogsbrukets män ville det synas, alt icke heller för dem fortsättningsskolan

fyllde någon egentlig uppgift. Alt dess förläggning till Kloten ur flera syn
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

punkter vore olämplig hade i betänkandet framlyst såsom ett obestridligt

Faktum, och att en tvåårig kurs vid skogsskolorna skulle bliva mer effektiv

än resultatet av den tvååriga studietiden vid skogsskola och fortsättningsskola

med dess repetitions- och dubbelläsning torde knappast kunna jävas.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare m. fl. personalföreningar ha uttalat,

att den av högskolestyrelsen framförda och utförligt motiverade tanken

på en förbättrad fortsättningsskola vid Kloten eller eventuellt

å annan förläggningsort torde erbjuda flera påtagliga fördelar. Såsom den

främsta vinningen finge man kanske räkna, att en sådan kurs på ett helt

annat sätt än med nuvarande förhållanden vore möjligt skulle bereda tillfälle

för de begåvade och dugliga att komma framåt och ernå den högsta

skogliga utbildningen. Huruvida de av styrelsen uppdragna riktlinjerna och

vägarna härför vore de mest ändamålsenliga, torde emellertid endast några

års erfarenhet av den nya kursens verkningssätt kunna avgöra. Den nuvarande

»Kloten-kursens» verksamhet hade till största delen infallit under så

exceptionella tider, att några mera vittgående slutsatser ej kunde dragas

härur.

Svenska forstmåstarförbundet har framhållit, att diskussionen omkring

fortsättningsskolan vid Kloten aktualiserade frågan om förbättrade former

för den skogliga utbildningen på folkskolans grund. Med en förbättring av

undervisningen vid skogsskolorna bleve fortsättningsskolans

svaga berättigande än mera uppenbart. Styrelsen tangerade i föreliggande

betänkande denna ytterligt viktiga fråga om skogsutbildning på folkskolans

grund men ville ej närmare beröra problemet. Avsedd att möjliggöra ökad

utbildning för »de mest begåvade och för skogsmannayrket lämpligaste av

skogsskolornas lärjungar» skulle fortsättningsskolan enligt betänkandet även

få till uppgift att möjliggöra skoglig utbildning för de realskoleutbildade.

Men denna tillströmning av realskolebildade till fortsättningsskolan skulle

komma att allvarligt äventyra de folkskoleutbildades berättigade krav på

bästa möjliga skogliga utbildning.

Svenska skogsmästarförbundet har beträffande undervisningen vid skogsskolorna

framhållit, att denna torde kunna avsevärt förbättras inom

nuvarande tidsram. Därest skogsskolornas kurser gjordes obligatoriskt tvååriga,

hade man anledning förvänta, att elevmaterialet komme att förändras.

För närvarande vöre det i stor utsträckning sönerna till kronojägare

och skogvaktare, som valde fädernas yrke, varjämte många unga skogsarbetare,

söner till torpare, lantbrukare m. fl. sökte sig till skogsskolorna, då

utbildningen därstädes dels vore av den art, att den hade samhörighet med

deras från barndomen förvärvade praktiska insikter, dels ställde sig förhållandevis

billig. Bleve kursens kostnader obligatoriskt fördubblade vore det

högst troligt, att skogsskolornas elever komme att rekryteras från mera burgna

hem.

Beträffande realexamen som grund för skoglig fackutbildning har förbundet

anfört följande.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

145

Enligt förbundsstyrelsens mening övervärderas realexamen av såväl reservanten

i styrelsen, landshövdingen Ringstrand, som forstmästarkursens lärare.

Det kunskapsmått, den bibringar i de ämnen, som hava betydelse

för den fackliga undervisningen, är ingalunda så stort, att det på något vis

ställer realskoliterna i särklass gent emot de från skogsskolan utexaminerade

ynglingarna, och detta blir alldeles särskilt fallet, därest de av styrelsen föreslagna

fordringarna på vissa minimibetyg från skogsskolan bliva genomförda.

Fortsätlningsskolans lärarråd har uttalat, att svårigheterna, i den

mån de förekomma, att samundervisa realskoliter och ynglingar med skogsskoleutbildning

vanligen ej förorsakas av de skogsskoleutbildade elevernas

felande teoretiska kunskaper utan av realskoliternas bristande praktiska insikter.

Realexamen är numera intet onödigt stort förkunskapsmått ens för

inträde vid skogsskola. Från skogsskolorna erhållna upplysningar giva vid

handen, att de elever därstädes, som avlagt realexamen, hava full sysselsättning

under skolåret. Det gäller ju här en fackutbildning, där realskoliterna

vanligen endast hava mera påtaglig nytta utav sina förkunskaper i matematik

och svenska språket.

I fråga örn den föreslagna, förändrade fortsättningsskolan har

förbundet, i likhet med lärarrådet vid skogshögskolan, ansett, att de inträdessökande,

som ej genomgått skogsskola, borde hava fullgjort minst tre års

praktik, samt att en viss del av antalet platser vid skolan borde förbehållas

de skogsskoleutbildade.

Svenska skogvaktarförbundet har i en i detta sammanhang till Kungl.

Majit ingiven skrivelse bland annat framhållit, att den lägre skogsundervisningen

vore i behov av omdaning och därom anfört bland annat följande.

Med all erkännsamhet och uppskattning av vad som gjorts för att utnyttja

den ettåriga sko g sskolans möjligheter, framstår det likväl såsom ett

faktum, att utbildningen icke numera täcker de fordringar, som tjänstgöringen

uppställer. En förlängning av skogsskoletiden är nödvändig, och därutinnan

framstår införandet av tvåårig kurs såsom det enda rationella. För

ernåendet av ett fullt tillfredsställande utbildningsresultat erfordras icke

blott den kvantitativa utökning av det teoretiska kunskapsmått, som under

ett andra läroår kan vinnas, utan fastmer framstår det såsom en nödvändighet

att genom fördjupade studier av de särskilt viktiga och svårbemästrade

huvudämnena samt betydligt vidgade fältexemplifieringar bibringa eleverna

kunskaper, vilkas mognad garanterar deras rätta användning för lösningen

av de komplicerade problem, som detaljarbetet i skogen städse erbjuder.

Här förutsättes, att skogsskoleeleverna allt fortfarande tagas ur samma

samhällsskikt, som hittills varit tället. Med detta torde också uppenbara fördelar

vara förbundna, emedan det blivande lägre skogsbefälet bör, helst ifrån

ungdomsåren, hava varit intresserat för skogen och stått i nära kontakt med

de manuella skogsgöromålen. Om således inträdesfordringarna för skogsskolorna

ej ändras, utgör även detta ett skäl till kursens förlängning. Då

måste även fortsättningsvis räknas med att övervägande delen av de nyantagna

står ganska främmande för det allvarliga och i viss mån forcerade studiearbete,

som den ettåriga kursen kräver. För eleverna torde de första månaderna

vid en skola av förevarande art knappast kunna få anses annat än

som en förberedelsetid. Säkert är, att en alltför väsentlig del av den ettåriga

undervisnings liden förflyter, innan elev med genomsnittlig begåvning på ett

tillfredsställande sätt kan tillgodogöra sig lektionernas innehåll.

Bihang lill riksdagens protokoll 19116. 1 sami. Nr 136.

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Inom

departementet

utarbetad

P. M.

En omständighet, som särskilt kraftigt aktualiserat skogsskoleutbildningens

nutida otillräcklighet och framhävt nödvändigheten av den lägre skogsundervisningens

omorganisation utgör den under senare år mångenstädes genomförda

koncentrationen av skogsförvaltningarnas organisationsapparat. I syfte

att minska administrationskostnaderna lia skogsbrukets förvaltande tjänstemannastaber

genom sammanförande av förut självständiga förvaltningar

undergått högst betydande personalreduceringar. Denna allmänna strävan

efter att nedbringa skogsförvaltningarnas lönekonto har ej heller lämnat det

lägre skogsbefälet oberört. Även inom denna grupp ha likaledes indragningar

av personal med därav nödvändiggjorda sammanslagningar av tjänstgöringsdistrikt

blivit i högst betydande omfattning företagna. Således är

t. o. m. fördubbling av distrikten ingalunda ovanlig. Härigenom lia icke

blott de olika distriktsgöromålen kvantitativt ökats, utan också nya ansvarsbetungande

skyldigheter och befogenheter automatiskt överflyttats på förvaltningens

närmaste företrädare ute i skogen.

Beträffande fortsätt ning sskolan anser förbundet, att dess verksamhet

under de gångna åren helt säkert betytt ganska litet. Den kan ej

heller framdeles annat än i ringa män påverka yrkesutvecklingen. Skogarnas

rätta vård och skötsel fordra, att icke allenast några få utan alla skogsskötsel^

befattningshavare i ansvarsställning erhålla de kunskaper, som vid

tvåårig utbildning kunna ernås. Såsom ett medel att vinna insikt om vad

som genom ettårig överbyggnad på nuvarande skogsskolekursen kan uppnäs,

har dock fortsättningsskolan givit värdefull vägledning.

Skogvaktarförbundets skrivelse utmynnar i hemställan om åtgärder för

anordnande på sådant sätt av tvåårig skogsskola, att det ena utbildningsåret

förlägges till annan del av landet än det andra.

I P. M. anföres rörande den lägre skogsundervisningens ändamål följande.

Det svenska skogsbruket kräver tjänstemän av två huvudgrupper: förvaltare

och arbetsförman, de förra för organisations- och det egentliga förvaltningsarbetet,

de senare för utövandet till väsentlig del av den direkta

arbetsledningen inom en skogsförvaltning. Även de övervakande skogsvårdsorganen,

skogsvårdsstyrelserna, ha bruk för tjänstemän av två slag,

vilka med hänsyn till erforderlig skoglig utbildning nära sammanfalla med

nämnda grupper inom skogsbruket. Det är den lägre skogsundervisningens

främsta uppgift att tillgodose behovet av förmän — inom de skogliga företagen

såväl som inom skogsvårdsstyrelserna — och att sörja för att deras

utbildning väl motsvarar de uppgifter, som ställas på arbetsförmän inom

det tidsenliga större och mindre skogsbruket. Detta ändamål lia skogsskolorna

tjänat — såvitt av den allmänna bedömningen av deras verksamhet

framgår —- med i stort sett mycket gott resultat. Under sådana förhållanden

synes en allmän reformering av skogsskolorna, som innebär en

mera väsentlig utvidgning av läroplanen, icke vara av behovet påkallad.

Redan av denna anledning torde den fördubbling av lärotiden till tvåårig

kurs, som från några håll påyrkats, icke vara lämplig. En dylik omorganisation

skulle dessutom medföra risk för fördyring av arbetskraften, som därigenom

kunde bliva mindre lämpad för de förmansbefattningar, skogsskolornas

elever äro avsedda att rekrytera. Studietidens förlängning med en kortare

tid utöver ett år skulle möta sådana organisatoriska svårigheter, att ej heller

denna åtgärd torde böra allvarligt övervägas, med mindre ett starkt behov

av utvidgade lärokurser gjort sig gällande, vilket ej kan anses vara förhållandet.

Därför torde andra förändringar i skogsskolornas verksamhet nu ej

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13G.

147

böra eftersträvas än sådana förbättringar, som kunna genomföras inom ramen

för den ettåriga utbildningstiden och med fasthållande av undervisningens

ändamål att utbilda arbetslörmän inom skogsbruket.

Å andra sidan måste man taga i betraktande, att skogsbrukets alltjämt stigande

intensitet och de skogsägande företagens strängt ekonomiska skötsel

undan för undan öka kraven på en fullgod skogvaktare. Detta föranleder

till ständigt aktgivande på att utbildningstiden noga tillvaratages och inriktas

på de ämnen, som för den skogliga förmannen äro de betydelsefullaste.

Utredningsmännen ha emellertid ansett, att även andra uppgifter än utbildning

av skogliga förmän måste anförtros åt den lägre skogsundervisningen.

Härom anföres i P. M. följande.

Utbildning av förvaltare eller — med ett från industrien lånat ord —

driftsledare inom skogsbruket sker enligt nu tillämpade regler endast vid

skogshögskolans två kurser, jägmästar- och forstmästarkurserna. De lägre

utbildningsformerna äro endast avsedda för utbildning av arbetsförmän

inom skogsbruket. Till grund för detta system ligger uppfattningen, att de

problem, som möta en skogsförvaltare, ofta äro av sådan art, att endast

den, som äger den allmänna överblick över förvaltningens olika delar, som

den högre utbildningen avser att skänka, kan komma tillrätta med dem.

Även den omständigheten, att snart sagt varje åtgärd inom ett skogligt företag

i ett eller annat avseende påverkar företagets framtida avkastning, har

föranlett till ställande av höga fordringar särskilt på förvaltarens kunskaper

örn de faktorer, som bestämma skogsproduktionen. Dessa synpunkter äga

alltjämt berättigande för det statliga såväl som för det enskilda skogsbruket.

De gälla för förvaltningsenheter av alla storleksordningar endast nied den

begränsningen, att det mindre skogsbruket ej ställer samma krav som det

större på förvaltarens förmåga att behärska och snabbt ordna ekonomiska

förbindelser och organisera arbeten.

För det enskilda småskogsbruket i hemmansägarens eller annan mindre

jordägares hand har under årens lopp ett allt starkare behov av skoglig

fackkunskap gjort sig gällande i samma mån som intresset för skogsvårdande

åtgärder vaknat och förståelsen för åtgärdernas ekonomiska betydelse trängt

igenom. Det är helt naturligt, att detta behov i första hand kommit att tillgodoses

av skogsvårdsstvrelsernas tjänstemän, vilkas ständigt ökade arbetsuppgifter

för biträde vid småbrukarnas skogsvårdsåtgärder bära vittne örn

denna utveckling. Emellertid äro skogsvårdsstyrelsernas möjligheter att biträda

enskilda skogsägare begränsade. Deras uppgifter äro i delta avseende

inskränkta till rådgivande verksamhet i fråga örn skogsskötsel!!, som enligt

gällande föreskrifter i huvudsak innefattar »sakkunnig hjälp eller anvisning

för tillämnad avverkning eller i avseende å skogsmarks behandling». Det

egentliga förvaltningsarbetet, såsom organisation av drivningar och andra

tekniska arbeten, avsättning av virke m. m., faller helt utom ramen för styrelsernas

verksamhet. Här har det allmänna ansetts sakna anledning att bispringa

de särskilda skogsägarna. De äro i detta avseende hänvisade till

sin egen förmåga eller det biträde av fackmän de kunna lia tillfälle anlita.

Bortsett från de rena jordbruksbygderna i några av rikets sydligaste landskap

omfatta de mindre egendomarna, hemmanen och hcmmansdelarna, i

regel både jord- och skogsbruk. Ej mindre än hälften av landets totala

skogsmarksareal i enskild ägo är fördelad på förvaltningsenheter av jord

och skog, vilkas åkerareal uppgår till högst 100 hektar eller vilkas taxeringsvärde

utgör högst 200,000 kronor. För ägarnas eller förvaltarnas jordbruksutbildning

är numera väl sörjt. Den ofta från barndomen förvärvade färdigheten

i jordbruksarbete kan kompletteras genom undervisning vid landets

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

omkring 50 lantmannaskolor, som avse »att bibringa kunskap i grunderna

för lanthushållningens utövande med huvudsakligt avseende å förhållandena

vid medelstora och mindre jordbruk». Lantbruksskolorna — till antalet

12 — utbilda jordbruksförman och praktiska jordbrukare. Den vid Alnarp

inrättade driftsledarkursen slutligen har till uppgift att utbilda driftsledare

inom det större eller mindre jordbruket. Frånsett de i allmänhet ytterst kortfattade

och otillfredsställande kurser i skogshushållning, som meddelas vid

nämnda, för utbildning av jordbrukare avsedda skolor, samt de kurser

skogsvårdsstyrelserna anordna, står ingen skoglig utbildning dessa jord- och

skogsbrukare till buds. Med hänsyn till de betydande skogsområden, ifrågavarande

mindre egendomar representera, torde detta förhållande vara förtjänt

av uppmärksamhet från det allmännas sida.

En del av de hemman och egendomar, som här avses, anlita för skogsförvaltningen

biträde av högskolebildad skogsman. Det synes emellertid

uteslutet, att ifrågavarande skogsägare skola vara i tillfälle att i någon mera

betydande omfattning ordna förvaltningsfrågan på sådant sätt. De ha icke

alltid lätt att komma i beröring med de oftast i allmän tjänst eller av skogsägande

bolag anställda, fackutbildade skogsförvaltarna, eller ock lägga kostnaderna

för anlitande av sådan sakkunnig hjälp hinder i vägen. 1 stället

anlitas de betydligt talrikare och mera lättåtkomliga förmännen med skogsskoleutbildning,

kronojägare och skogvaktare av skilda slag, i stor utsträckning

till förvaltningsuppdrag, för vilka deras utbildning icke kvalificerat

dem. Ej sällan torde denna tendens sammanhänga med fördelen för det

mindre skogsbruket att kunna anställa förvaltare och skogvaktare i en person.

Enär sålunda de små skogsägarna på goda grunder ofta söka lösa

sin förvaltningsfråga genom anlitande av skogsskoleutbildade tjänstemän,

synes man böra överväga, huruvida icke en del av dessa böra sättas i tillfälle

att förskaffa sig sådan ytterligare fackkunskap, att de bliva skickade

att fullgöra mindre krävande förvaltningsuppdrag.

Svårigheterna för de mindre skogsägarna att vid försäljning av virke göra

sig gällande i konkurrensen med de större företagen lia under senare år

föranlett dem att sammansluta sig till organisationer, s. k. skogsägareföreningar,

nied främsta uppgift att tillvarataga medlemmarnas försäljningsintressen.

Även om dessa föreningar från begynnelsen inriktats på ordnandet

av de mindre skogsbrukens avsättningsförhållanden och jämväl i fortsättningen

komma att i huvudsak ägna sin verksamhet åt erövrandet av

nya marknader för det mindre skogsbrukets produkter, kan en vidare utveckling

av denna form för skoglig kooperation redan skönjas. Det gemensamma

saluförandet av virket framtvingar standardisering av sortimenten.

På de flesta håll måste väsentligt större omsorg ägnas åt virkets aptering och

behandling. Mätning och uppskattning av rotstående försäljningsposter kräva

ökad uppmärksamhet. Ej ens de egentligt skogsvårdande åtgärderna,

såsom utstämplingen av virket, kunna i längden bliva opåverkade av företagens

anslutning till större försäljningsorganisationer. I själva verket ha

skogsägareföreningarna också på sitt program upptagit biträde vid sådana

göromål inom skogsbruket, som falla utanför ramen av skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet. Här växer fram ett nytt behov av skoglig arbetskraft

— biträden vid skogsägareföreningarna — som kanske till en del kan fyllas

av de högskolebildade skogsmännen, men som sannolikt måste i huvudsak

tillgodoses med lägre utbildade fackmän.

Det synes framgå av de förhållanden, som nu berörts, att det inom landets

skogsbruk förefinnes ett icke oväsentligt och med åren alltmer framträdande

behov av skogligt utbildade personer, som de nuvarande utbildnings
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

149

linjerna icke kunna tillgodose. För utbildning av förvaltare inom det mindre

skogsbruket, för godsens och hemmanens skogar, kräves en lägre förvaltningslinje,

som vid sidan av ett fördjupat studium av skogsskolornas fackämnen

ger ett rikligare kunskapsstoff i praktiskt-ekonomiska frågor och

en vidare blick för sammanhanget mellan alla åtgärder, som inbegripas

under skogsförvaltning. Utbildningen bör särskilt taga sikte på att förena

de skogliga och jordbrukstekniska fackkunskaperna. Jordbrukare med viss

grundläggande skoglig bildning böra beredas tillfälle att där förskaffa sig

förbättrade skogliga kunskaper. De från skogsskola examinerade förmännen

böra å andra sidan vid den för deras del planerade fortbildningen erhålla

en rätt grundlig orientering i jordbrukets förhållanden, enär den fortsatta

utbildningen väsentligen är avsedd för skogvaktare, som erhålla anställning

som förvaltare vid mindre egendomar, där skogs- och jordbruksförvaltningarna

icke lämpligen kunna skiljas.

På sådant sätt tillrättalagd kan den ifrågasatta utbildningen bliva av stort

värde jämväl för vissa tjänster, som nu rekryteras från skogsskolorna. För

länsskogvaktarna, som givetvis icke taga befattning med de egentliga förvaltningsspörsmålen

vid de egendomar de i sin tjänstgöring besöka, är en inblick

i sådana frågor likväl ofta till ovärderlig hjälp i tjänsteutövningen. En närmare

kännedom om jordbrukets förhållanden kan därjämte bidraga till en

intimare kontakt med de små skogsägarna. Även för anställning som kronojägare

i domänverket och skogvaktare i det större skogsbruket kan den ytterligare

utbildning, som här skulle lämnas, bland annat i fråga om jordbruksskötsel,

i särskilda fall utgöra en lämplig och önskvärd förstärkning av

skogsskolekompetensen.

Till sist må framhållas, att den skogliga utbildningslinje, som här föreslås,

i särskild grad är ägnad att bidraga till spridningen av skogliga kunskaper.

De, som efter avslutad utbildning syssla med förvaltningsuppgifter på de

små egendomarna och hemmanen eller i annan verksamhet, komma helt

säkert i stor utsträckning i nära beröring med praktiskt verksamma personer,

framför allt jordbrukare, som kunna intresseras för skogens rätta vård

och nyttiggörande.

Utredningsmännen föreslå, att den nu förordade nya utbildningslinjen organiseras

som en ettårig kurs benämnd skogsbrukskurs, med ändamål

att meddela erforderlig utbildning för förvaltningsuppdrag inom det mindre

skogsbruket. Utredningsmännen anse, att kursen av skäl, som nyss angivits,

bör kunna mottaga såväl från skogsskola utexaminerade elever, vilka från

skolan erhållit mycket goda vitsord, som jordbrukare, vilka likaledes med

mycket goda vitsord genomgått skogsbetonad lantmannaskola eller erhållit

annan jordbruksutbildning, som inrymmer åtminstone de första grunderna

av skogliga kunskaper, förslagsvis undervisning i skogshushållning under

sammanlagt minst 200 timmar. I P. M. anföres vidare härom:

Den planerade utbildningen vid en skogsbrukskurs av två grupper av studerande,

av vilka den ena tidigare erhållit skoglig undervisning i förhållandevis

ringa omfattning, kan bereda vissa svårigheter av undervisningsteknisk

art. Man måste därför i första hand fordra, att de inträdessökande, som endast

erhållit lantbruksutbildning, under viss tid deltagit i skogsarbeten. För

att den skogliga utbildningstiden icke skall bliva för lång för dessa elever och

den dem anvisade utbildningsvägen därmed illusorisk, få de skogliga utbildningsåren

dock ej bliva för många. Av dem, som genomgått lantmannaskola,

torde böra fordras två års skogspraktik och av deni, som utexaminerats från

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

driftsledarkursen, ett års skogspraktik. Vidare erbjuder sig en möjlighet till

utjämning av förkunskaperna hos de två grupperna elever i den omständigheten,

att skogsbrukskursens undervisningsplan bör upptaga en ganska omfattande

kurs i jordbrukslära, beräknad till 100 föreläsningstimmar och 20

övnings- och demonstrationsdagar. Därest detta ämne för de lantbruksutbildade

eleverna utbytes mot förberedande lektioner och övningar i de egentliga

skogsämnena, och läroåret anordnas på sådant sätt, att denna del av undervisningen

kan förläggas till kursens början, blir det möjligt att åstadkomma

en rätt väsentlig förbättring av ifrågavarande elevers skogliga kunskaper.

Denna förberedande skogsundervisning för dem, som över jordbruksskolor

vinna inträde vid kursen, kan givetvis ej syfta till att bereda dessa elever

skogsskolekompetens. Dess uppgift måste begränsas till att komplettera elevernas

skogliga förkunskaper på sådant sätt, att de kunna tillgodogöra

sig den efterföljande gemensamma undervisningen i de skogliga ämnena. Kursens

mål är sålunda icke en fullständig sammansmältning av elevmaterialet

och meddelande av en enhetlig kompetens ens i nämnda huvudämnen. En

dylik likriktning är på grund av den ingående specialutbildning av olika slag,

som varje grupp erhållit före inträdet vid kursen, varken möjlig eller lämplig

och med hänsyn till kursens praktiska syfte ej heller erforderlig.

Skogsbrukskursen bör på samma sätt som skogsskolorna vara så nära som

möjligt anknuten till en skogsförvaltning. Därtill fordras, alt den är belägen

i närheten av lämplig jordbruksförvaltning. Den bör därför förläggas antingen

till någon av de nu verksamma skogsskolorna, där demonstrationsjordbruk

finnes tillgängligt, eller ock till en på lämplig plats anordnad ny skogsförvaltning.

Ehuru kursen ej har till direkt syfte att tillgodose något domänverkets

behov, synes likväl lämpligt att anordnandet av kursen anförtros åt

domänstyrelsen, som torde äga de bästa förutsättningarna för att ordna organisations-

och lärarfrågorna. Vid samråd med domänstyrelsen har framkommit

förslag om anordnande av kursen vid Skinnskattebergs herrgård i Västmanland.

Beträffande inträdesfordringar för kursen har i P. M. utöver föreslagna

krav på praktisk förutbildning förutsatts, att såväl de, som vinna inträde från

skogsskola, som de, vilka tidigare erhållit viss jordbruksteknisk utbildning,

skola förete kvalificerade betyg från respektive skolor. Vidare anföres:

De för lantbruksstuderande uppställda fordringarna för åtnjuten undervisning

i skogshushållning fyllas för närvarande endast av dem, som genomgått

någon av de två skogsbetonade lantmannaskolorna. Krav på förbättrad undervisning

i nämnda ämne lia emellertid under senare år gjort sig starkt gällande,

och man torde kunna förvänta, att den skogliga undervisningen skall bättre

tillgodoses vid en omorganisation av den lägre lantbruksundervisningen. Vid

avfattningen av här ifrågavarande inträdesfordringar har närmast avsetts,

att inträde vid skogsbrukskursen skall kunna vinnas, förutom av skogsskoleutbildade,

dels av dem, som genomgått skogsbetonad lantmannaskola, dels av

dem, som genomgått lantbruksskola i norra och mellersta Sverige jämte driftsledarkurs.

Sistnämnda väg till skogsbrukskursen förutsätter, att undervisningen

vid några lantbruksskolor ökas till omkring 100 timmar, vilket vid

flera skolor torde vara av förhållandena påkallat. Det synes också önskvärt,

att flera lantmannaskolor i Norrland bliva mera skogligt betonade samt att

samma omläggning vidtages beträffande en eller ett par lantmannaskolor i

södra Sveriges skogsbygder.

Ur den i P. M. framlagda planen för undervisningen vid skogsbrukskursen

må följande meddelas.

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

Läroåret bör av skäl, som förut angivits, börja vid en för jordbruksundervisning

lämplig tidpunkt, förslagsvis den 1 juli. Kursplanen, som omfattar

670 föreläsningstimmar, 380 övningstimmar på lärorummet samt 104 dagar

för praktiska övningar torde böra innehålla följande ämnen:

Botanik. Avsnitt av växtfysiologien, som särskilt anknyter till skogens och

den odlade jordens botaniska problem. Skogsträdens och jordbruksväxternas

skadegörare bland växterna och deras bekämpande. ° _ ..

Zoologi. Djurlivets betydelse för skogs- och lanthushållningen, särskilt

med hänsyn till skadegörelser och deras bekämpande.

Morklara. De lösa jordarterna. Vittring och jordmansbildnmg. Skogsmarkerna

och deras bonitetsförändringar. Speciell jordbruksmarklära.

Skogsskötsel. Fördjupning av skogsskolan kurs. Huggnings- och foryngringsproblemen

ur synpunkten av en god värdeproduktion. Kvalitetsförbättrande

åtgärder. Fröförsörjnings- och proveniensfrågor. Bekämpande av

skogseld. Naturskydd. .

Skogsuppskattning. Fördjupning av skogsskolan kurs med kort repetition

av de matematiska grunderna, övningar i användning av de vanligare

uppskattningstabellerna. Bedömning och beräkning av virkesposters sortimentsutbyte

och värde. Metoder för avkastningsberäkning och kapitalkontroll.

Fastighetstaxering. Värdering av skog och skogsmark.

Skogsteknologi. Fördjupning av skogsskolans kurs med undantag av kolning,

flottning samt hägnads- och byggnadslära. Övningar i avverkningars

planläggning och organisation. Sortiments- och apteringslära. Virkespriser.

Studier av virkesförädling, särskilt genom deltagande i cirkelsagmng

eller annan därmed jämförlig träförädling.

Jordbruks- och husdjurslära. Jordbrukets allmänna grunder. Kortare

specialundervisning i växtodlingslära, redskapslära samt husdjurs- och

mjölkhushållningslära.

Betesvård. Anläggning och vård av betesmarker. Hägnader.

Bgggnadslära. Byggnadsmaterialier. Inredning av lantbruksbyggnader.

Underhåll av byggnader. Enklare förslag till ekonomibyggnader.

Skogsekonomi. Prisbildningslära. Skogsbrukets produktionsmedel och

organisation. Drifts- och arbetsledning. Skogsbrukets räntabilitet. Drittskalkyler.

Skogsbrukets kreditförhållanden. Kollektivavtal. Skogsägare- och

skogsarbetareföreningar samt andra föreningar inom skogsbruket. Det allmännas

åtgärder för skogsbrukets befrämjande. „ ..

Lantbruksekonomi. Samma undervisningsplan som i föregående amne,

tillämpad på jordbruket. Där så lämpligen kan ske anordnas gemensam undervisning

i vissa delar av de båda ämnena. Under alla förhållanden mäste

lärarna i skogsekonomi och lantbruksekonomi samråda för undvikande av

dubbelläsning. , . , ....... ....

Bokföring. Övningar i dubbel bokföring. Kassa- och virkesbokformg for

skogsbruk. Upprättande av bokslut för mindre skogs- och jordbruksegendom.

Försäljningsteknik (offerering, fakturering m. m.). ,

Rättslära, översikt av de delar av civilrätten, som särskilt beröra skogsoch

jordbruket och deras praktiska tillämpning såsom vattenrätt, vagar,

hägnad, jakt och fiske, jorddelning, arbetarskydd, arbetstid och olycksfall i

arbete, härbärgesinspektion, arrendelagstiftning, köp av fast egendom, åverkan

m. m. Kommunalkunskap och skattelagstiftning. Särskild vikt bor laggas

vid upprättandet av handlingar, såsom köpe- och arrendekontrakt, skattedeklarationer,

övningar i arrendeuppskattningar samt syneförrättnmgar.

Jakt- och fiskevård. Föreläsningar och demonstrationer över åtgärder tor

jakt- och fiskevård.

opaginerad Kontrollera mot PDF

152

Yttranden

över P. M.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

Undervisningen torde böra omfatta föreläsningar eller lektioner, vilka i de

ämnen, där en något så när fyllig undervisning meddelats i av eleverna tidigare

genomgångna läroanstalter, i största möjliga utsträckning utbvtas mot

övningar och demonstrationer. Dylik praktisk träning bör under alla förhållanden

fylla den övervägande delen av arbetsprogrammet. Eleverna böra

uppmuntras till självstudier, som äro avsedda att rymmas inom arbetsplanen,

och lärarna ägna särskild uppmärksamhet åt studieledning av eleverna,

innefattande i undervisningen inlagda kontrollerande förhör. Diskussioner

anordnas lämpligen i skogliga spörsmål.

Den för exkursioner anvisade tiden utnyttjas delvis för resor till förädlingsverk,

skogs- och jordbruk, m. m.

Ledningen av kursen bör handhavas av en föreståndare, tillika revirförvaltare.

Därjämte anställes en biträdande lärare och assistent samt en lantbrukslärare

ävensom speciallärare i botanik och zoologi samt vägbyggnadslära.

Lämpliga konsulenter anlitas för föredrag samt demonstrationer i jaktoch

fiskevård.

De årliga kostnaderna för kursen beräknas av utredningsmännen till 31,800

kronor jämte engångskostnad för utarbetande av läroböcker eller kompendier.

Härtill komma kostnader för iordningställande av byggnader, anskaffning

av inventarier m. m.

Den nuvarande, mera provisoriskt anordnade fortsättningsskolan

vid Kloten avses att nedläggas i detta sammanhang. Det är emellertid angeläget

att understryka, att skogsbrukskursen ej är avsedd att ersätta fortsättningsskolan,

vilken syftar till utbildning av mera kvalificerade arbetsförmän

inom skogsbruket. Fortsättningsskolans indragning är närmast beroende

av att behovet av förmän med den utbildning fortsättningsskolan lämnar

synes vara mindre framträdande.

I över P. M. avgivna yttranden har i huvudsak framkommit följande.

Domänstyrelsen har beträffande fortsättningsskolan anfört: Utrednings
männen

uttala, att behovet av förmän inom skogsbruket med den utbildning,

som meddelas vid fortsättningsskolan, synes vara mindre framträdande.

Å andra sidan framhäva de behovet för förvaltningen av mindre

egendomar av sådan utbildning, som skogsbrukskursen avser meddela. Styrelsen,

som väl finner fog föreligga för utredningsmännens uppfattning i sistangivna

hänseende, anser emellertid, att nämnda fortsättningsskola tillgodosett

intressen och alltjämt fyller uppgifter, som ej må underskattas. Styrelsen

har emellertid förutsatt, att ändringar i undervisningsordningen m. m.

vid denna skola skulle vidtagas.

I fråga örn skogsbrukskursen anser styrelsen, att organisationen kommer

att medföra svårigheter av undervisningsteknisk art. Vidare kommer föreståndarens

uppgift att bli i hög grad krävande, då den förenas med revirf

ör val tansy ssHa, varmed styrelsen emellertid ej vill hava sagt, att ej ett försök

i förevarande hänseende skulle kunna göras. Beträffande inträdesfordringarna

bör kravet på skogspraktik för elever från lantmannaskola kunna sättas

till blott ett år, och böra även elever från icke skogsbetonad lantmannaskola

beredas tillträde till kursen.

Sammanfattningsvis anser styrelsen, att en skoglig undervisningslinje, förlöpande

i ett läge mellan skogshögskolans och skogsskolornas, även för framtiden

lärer vara av behovet påkallad. Så vitt styrelsen kan finna, kunna de

önskemål i utbildningshänseende, som legat till grund för förslaget om skogsbrukskursens

inrättande, i väsentlig grad bliva tillgodosedda, därest undervisningsplanen

vid fortsättningsskolan, i samband med dess förflyttning till

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 136.

153

Skinnskatteberg, ändras i sådan riktning, att den lämnar från skogsskole^

examinerade lärjungar utbildning i jordbruks- och husdjurslära till sådan

omfattning, att de må bliva skickade att åtaga sig mindre förvaltningsuppdrag,

avseende — givetvis — i första hand skogsbruk, men ock, ehuru till

mindre utsträckning, lantbruk. För lantbruksundervisningen bör därvid

speciallärare anlitas. I den mån, å andra sidan, personer med föregående lantbruksutbildning

önska förvärva mera ingående kunskaper uti skogsbruket,

bör emellertid tillfälle härtill kunna för dem, efter förutgången skoglig praktik

under ett år, stå öppen vid denna skola, förslagsvis vartannat eller vart

tredje år. Under sådana läroår bör dock någon jämkning i undervisningsplanen,

med hänsyn till lärjungarnas förutbildning, kunna vidtagas.

Skolöverstyrelsen har beträffande ordnandet av den lägre skogsundervisningen

helt allmänt uttalat, att undervisningens uppdelning på kolarskolor,

skogsskolor, skogsbrukskurser och specialkurser synes från undervisningssynpunkt

synnerligen lämplig. Överstyrelsen har därjämte anfört vissa

synpunkter på frågan örn administrationen av ifrågavarande undervisning,

vilka återgivas i det följande under avdelning B VI.

Lantbruksstyrelsen har anfört, att utbildningstiden vid skogsskolorna förefaller

väl kort och ifrågasatt, huruvida skolorna icke böra, i likhet med lantbruksskolorna,

göras tvååriga, därvid även undervisning i jordbruks- och husdjurslära

bör intagas i undervisningsplanen.

Beträffande skogsbrukskursen har styrelsen ansett den gemensamma undervisningen

för elever med så olika föregående utbildning vara ur pedagogisk

synpunkt felaktig, varför styrelsen ej kunnat tillstyrka skogsbrukskursen

i den form, som föreslagits i P. M. En förbättrad skoglig undervisning

för dem, som genomgått lägre lantbruksskolor, anser styrelsen dock av behovet

påkallad, och för de lägre skolorna torde denna fråga bli föremål tor

övervägande. För dem, som utexaminerats från driftsledarkursen, kan tänkas

en skoglig fortbildningskurs, förlagd till lämpliga skogsegendomar.

Centralrådet för skogsvdrdsstyrelsernas förbund har beträffande den föreslagna

reformeringen av skogsundervisningen överhuvud taget uttalat, att de

framlagda förslagen äro av stort värde och ägnade att avsevärt förbättra

den nuvarande utbildningen. I fråga om skogsbrukskursen har centralrådet

framhållit följande. Centralrådet finner behovet av en dylik kurs icke till fullo

ådagalagt. Centralrådet kan förty icke tillstyrka förslagets genomförande i nu

framlagt skick. Centralrådet har tidigare givit uttryck ät den åsikten, att

trots den mångfald av olika arbetsuppgifter, vårt lands skogsmän hava att

handlägga, för svenskt skogsbruk endast erfordras tjänstemän av två utbildningsgrader,

nämligen jägmästare-förvaltare och skogvaktare-bevakare.

Genom att personer med skogsskoleutbildning genomgå skogsbrukskursen

skulle en förvaltarekategori uppstå, sorn intar en mellanställning i förhållande

till sagda utbildningsgrader. Centralrådet kan icke finna, att detta är påkallat

utan vidhåller sin i denna fråga tidigare uttalade uppfattning. Av

samma anledning får centralrådet bestämt tillstyrka den av utredningsmännen

föreslagna indragningen av fortsättningsskolan vid Kloten.

Det synes ej heller som örn skogsbrukskursen i regel vore lämplig utbildningslorm

för ägare eller förvaltare av mindre egendomar, hemman och

hemmansdelar. För dessa personers vidkommande erfordras i främsta rummet

skoglig undervisning på bred front, fördelad på ett stort antal utbildningsanstalter

oell meddelad till minsta möjliga kostnad och tidsutdräkt för

eleven. För dylika jordbrukare står för närvarande skoglig utbildning åtminstone

i någon män lill buds vid lantbruks- och lantmannaskolor samt

vid av skogsvårdsstyrelserna anordnade kurser. Med undantag för vissa lant
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

mannaskolor, som arbeta efter en mera skogsbetonad undervisningsplan, äro

de kurser i skogshushållning, vilka meddelas vid omförmälda, för utbildning

av jordbrukare avsedda skolor, emellertid ytterst kortfattade och otillfredsställande.

Centralrådet är likväl av den meningen, att förevarande skogliga

utbildningsbehov, förutom genom skogsvårdsstyrelsernas kursverksamhet,

bör tillgodoses av jordbruksskolorna i fråga. Centralrådet förutsätter

härvid, att skogsundervisningen vid dessa skolor, då traktens skogliga förhållanden

giva anledning därtill, tillmätes betydligt större utrymme än vad nu

i regel är fallet, önskvärdheten av att skogsbrukets krav i detta hänseende

vinna beaktande måste kraftigt understrykas.

Däremot talar åtskilligt för att en kurs av skogsbrukskursens karaktär har

ett ändamål att fylla i fråga örn beredande av utbildningsmöjligheter åt

ägare eller förvaltare av gods och andra större eller medelstora jordbruksegendomar,

vilkas skogar ej äro av den storlek, att de kunna ställas under

självständig förvaltning. För personer av denna kategori torde ej ens en utvidgad

skogsundervisning vid lantbruks- eller lantmannaskolor alltid vara

tillfyllest. På privat initiativ hava vid några tillfällen kortare kurser av

det slag, varom nu är fråga, med goda resultat blivit anordnade på en sydsvensk

skogsegendom, Rödjenäs i Jönköpings län. Kursernas mål har varit

att inom mycket begränsad tidrymd och i största utsträckning med praktiska

övningar och demonstrationer lämna undervisning rörande de viktigaste

grunderna för skogens ekonomiska utnyttjande och vård. Om denna undervisningsform

kan mera fast infogas i organisationen för den skogliga utbildningen

i vårt land, har centralrådet för sin del intet att erinra häremot.

Lärarrådet vid skogshögskolan har ansett, att formen ettårig skogsskola

bör bibehållas i huvudsaklig överensstämmelse med den organisationsform,

som efter lång vunnen erfarenhet och successiva förbättringar redan föreligger,

och som för övrigt otvivelaktigt visat sig väl fylla de utbildningsanspråk,

som kunna ställas på förmän i allmänhet inom svenskt skogsbruk.

Med anledning av förslaget om inrättande av skogsbrukskurs har lärarrådet

uttalat följande. Lärarrådet är för sin del övertygat om såväl att en

påbyggnad på skogsskolorna är önskvärd som ock att genom det allmännas

försorg böra beredas större möjligheter än som nu står till buds för ägare

och brukare av de nära 50 procent av landets skogsareal, vilka äro kombinerade

med jordbruk, till inhämtande av kunskaper örn den rationella vården

av den betydande produktionsform, som skogsbruket representerar. Angående

detta första behov behöver lärarrådet nu endast hänvisa till sin tidigare

motivering för bibehållande av den nuvarande fortsättningsskolan, alldenstund

dessa motiv även kunna anses gälla den del av den föreslagna skogsbrukskursen,

som avser fortsatt utbildning av skogliga fackmän. Att kursen

även skulle bliva jordbruksbetonad är enligt lärarrådets mening att betrakta

som en förbättring, då även inom storskogsbruket jordbruket å vissa håll i betydande

utsträckning ingår i förvaltningstjänsten. Då lärarrådet tidigare motiverat

utökad kurs även för vissa länsskogvaktartjänster, vilkas innehavare

i stor utsträckning gentemot den jordbrukande befolkningen står i mera rådgivande

ställning, håller lärarrådet före, att samarbetet mellan en hemmansägare

och en i jordbruksfrågor orienterad länsskogvaktare i många fall bör

kunna underlättas t. ex. vid lösandet av sådana frågor, som beröra ett rationellt

ordnande av betesfrågan samt uttagande av husbehovsvirke m. m.

Vad åter angår frågan örn förbättrad och utökad skogsbruksutbildning åt

jordbrukare med större skogsmarker anser lärarrådet detta behov väl styrkt

dels av det förhållandet, att utbildning i viss utsträckning förekommit på

privat initiativ, men dels ock av de förfrågningar, som rätt ofta ingå till

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

155

skogshögskolan, speciellt från blivande ägare av kombinerat skogs- och jordbruk,

angående möjligheten att på ej alltför lång tid inhämta nödiga kunskaper

på skogsbrukets område. Denna omständighet har ju också beaktats vid

uppgörande av högskolans nuvarande stadgar på så sätt, att högskolan kan

mottaga s. k. extra elever, som efter eget val kunna följa den ordinarie

undervisningen. Vidare har högskolans styrelse velat beakta samma fråga

genom förslaget att dylika elever i mån av utrymme även skulle få mottagas

vid den förberedande kursen.

Det kan emellertid ingalunda påstås, att dessa redan befintliga, respektive

av styrelsen föreslagna vägar äro ägnade att på tillfredsställande sätt lösa

utbildningsfrågan på skogsbrukets område för flertalet ägare av större egna

skogar, ty därtill är högskolans undervisning alltför fackbetonad samt alltför

utsträckt till tiden, varför en direkt för detta klientel anordnad skogsbrukskurs

måste anses som en långt rationellare lösning.

Örn lärarrådet sålunda i princip vill förorda inrättandet av skogsöda

jordbrukskurser, ställer sig dock lärarrådet tveksamt inför den organisationsform,

som i P. M. skisserats. Framför allt gäller denna tveksamhet

det undervisningstekniskt lämpliga i att samundervisa personer med så

skilda förkunskaper som skogsskole- och lantmannaskoleunderbyggnad.

Uppenbarligen ha även utredningsmännen känt stark tveksamhet i samma

hänseende, varför de föreslå, att samundervisningen först skulle taga sin

början efter några månader, under vilken första tid separat undervisning

borde meddelas skogsmännen på jordbruksområdet, medan de jordbruksutbildade

under samma tid skulle undervisas i skogsbrukets mera elementära

grenar. För samundervisningens möjliggörande föreslås dessutom, att de

jordbruksutbildade under minst två (i vissa fall minst ett) år skulle hava

praktiserat i skogsbruk.

Även om det ej kan anses otänkbart, att det på detta sätt förberedda och

utvalda elevmaterialet kan erhålla nödig homogenitet, hyser lärarrådet dock

av flera skäl starka betänkligheter mot en sådan anordnings lämplighet.

Lärarrådet vill därför ifrågasätta, om det ej vore lämpligare, att denna

skogsbrukskurs åtminstone försöksvis anordnades så, att vid samma skola med

enahanda lärarpersonal alternerande antoges ena året skogsskoleutbildade

elever och ett annat år elever med lantbruksutbildning. De förra eleverna borde

bibringas dels en fördjupad teoretisk utbildning i de rent skogliga ämnena,

främst kanske beträffande själva skogsskötseln, dels ock en mera ekonomibetonad

lantbruksundervisning samt därjämte undervisning i sådan förvaltningslära

m. m., som kunde vara lämplig för kombinerade skogs- och jordbruksegendomar.

För den senare kategorien däremot borde undervisningens

huvudvikt läggas på de mera skogsteknologiskt betonade delarna av skogshushållningen

— skogsprodukternas tillgodogörande och försäljning •— medan

åter undervisningen i skogsvårdsdetaljer huvudsakligen borde koncentreras

på praktiska övningar. Undervisningen i förvaltningskunskap m. m.

borde däremot bli enahanda för de båda kategorierna.

Som motiv för en sådan anordning vill lärarrådet bland annat framhålla,

att det från utbildningssynpunkt visserligen kan vara ett önskemål, att de

Jantbruksutbildade eleverna lia viss skogspraktik före inträdet vid skogsbrukskursen,

men det synes lärarrådet mindre lämpligt att direkt stipulera sådan

av ett par års längd som villkor för inträde, lin dylik bestämmelse skulle

nämligen otvivelaktigt på ett mindre önskligt sätt begränsa utnyttjandet av

kursen i fråga. Det förefaller nämligen otänkbart, att personer, som flera

år arbetat vid jordbruk och därefter genomgått lantbruksskola eller annan

dylik utbildning, skulle släppa kontakten med sitt yrke för att under ett

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj.ts proposition nr 13G.

pär år ägna sig åt skogsarbete i och för vinnande av inträde vid en skogsbrukskurs.

Om däremot skogsundervisningen vid kursen för denna kategori

av elever lägges så, att den praktiska och teoretiska undervisningen ständigt

gå hand i hand, torde utan längre förpraktik under en ettårig utbildningstid

kunna erhållas resultat av stort värde. Huvudvikten beträffande

skogsundervisningen för denna kategori av elever bör nämligen läggas vid

de skogsteknologiska delarna av ämnet, alldenstund en skogsägare numera

i alla delar av landet kan påräkna råd och biträde från skogsvårdsstyrelse

beträffande mera skogsvårdsbetonade frågor men däremot icke i frågor

rörande avverkningens utförande, aptering, försäljning, inmätning, m. m.,

där lian måste lita till egna kunskaper för erhållande av ett gott ekonomiskt

resultat.

Till slut vill lärarrådet även framkasta en tanke på, att vid den planerade

skolan försöksvis anordna skogsbrukskurser av kortare längd än ett år, alldenstund

det för många jordbrukare kan ställa sig omöjligt med allt för

lång frånvaro från sin egendom. I mån av tillopp till kursen skulle t. ex.

två kurser av ungefär 5 å 6 månaders längd under samma år kunna komma

i fråga.

Styrelsen för skogshögskolan har uttalat, att en utvidgning av tiden för

undervisningen vid skogsskolorna av flera skäl icke bör ifrågasättas. Vidare

har styrelsen framhållit, att det utbildningsbehov utredningsmännen velat

tillgodose med skogsbrukskursen är viktigt och förtjänt av beaktande. Styrelsen

erinrar, att även styrelsen i sitt betänkande beaktat detsamma, bland

annat genom förslag om antagande av tillfälliga elever vid skogshögskolans

förberedande kurs samt anför vidare: Den föreslagna samundervisningen vid

en gemensam kurs av lantbruks- och skogsskolebildade är vansklig. Ett

närmare övervägande, vilket torde vara nödvändigt, leder sannolikt till kursens

uppdelning på två linjer. För de skogsskolebildade kan behovet av

fortsatt utbildning fyllas vid fortsättningsskolan, möjligen utökad med undervisning

i jordbruks- och husdjurslära samt betesvård. För den andra kategorien,

som huvudsakligen skulle komma från mera skogsbetonade lantmannaskolor,

synas två vägar stå öppna. Antingen skulle man öka skogsämnena

vid dessa skolor och utsträcka denna undervisning till flera sådana

skolor. På det sättet skulle man nå ett vida större antal än med den föreslagna

kursen, till vilken frekvensen med skäl måste antagas bliva ringa, icke

minst av den anledningen, att för inträde fordras två års skogspraktik. Denna

tid torde lämpligen böra nedsättas till ett år. Eller ock måste man inrätta

en särskild kurs för de lantbruksutbildade, vilken naturligtvis kan förläggas

till samma plats som den andra kursen och låta denna kurs komma

till stånd vissa år, t. ex. vart tredje år, då givetvis den andra s. k. skogsbetonade

kursen skulle inställas.

Det av styrelsen förut omnämnda och i dess betänkande av december 1934

gjorda förslaget beträffande skogsutbildning för ägare och förvaltare av

jordbruk måste då förfalla och har ju för övrigt endast varit avsett att ifrågakomma

för ett mycket begränsat antal.

Styrelsen för lantbrukshögskolan har anfört, att den delar de sakkunnigas

uppfattning, att det föreligger ett behov av ökade möjligheter till skogsutbildning

för blivande egna jordbrukare och lantbruksbefäl, vilka ofta komma i

kontakt med skogstekniska och skogsekonomiska frågor, rörande vilka de

sakna tillräcklig kännedom för att rätt kunna bedöma och avgöra dem. Likaså

skulle en grundläggande orientering i jordbruksdriftens detaljer för blivande

skogvaktare vara av värde för deras framtida verksamhet.

Den här föreslagna skogsbrukskursen är emellertid enligt styrelsens mening

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

157

icke den rätta vägen för uppnående av dessa mål. Det kan icke vara riktigt

och möjligt att i en gemensam kurs sammanföra elever med så olikartad

förutbildning, som här ifrågasatts. Av de lantbruksbildade skulle krävas två

respektive ett års skogspraktik för elever från lantmannaskola respektive

driftsledarkursen vid Alnarp samt därjämte åtnjuten undervisning i skogshushållning

under sammanlagt minst 200 timmar, vilken senare fordran för

närvarande endast kan uppfyllas av elever från två skogsbetonade lantmannaskolor

i Norrland. Dessa krav på skoglig förutbildning göra det föga antagligt,

att lantbruksutbildade män skulle söka sig till den föreslagna skogsbrukskursen,

men även om så skulle vara fallet, torde det bli stora svårigheter

att ordna gemensam undervisning för dessa och för de enbart skogsutbildade

män, som från skogsskolorna skulle vilja genomgå kursen. Huruvida skäl

föreligga för att anordna kursen enbart för den senare kategorien elever

torde ligga utanför styrelsens uppgift att bedöma, men den synes då böra

utformas såsom en fortsättningskurs för skogsskolorna. För att meddela

blivande jordbrukare ökade insikter i skogsfrågor torde kurserna i dessa

ämnen vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna böra ökas och kompletteras

med praktiska demonstrationer.

Sveriges skogsägareförbund har funnit utredningsmännens förslag till organisation

av de lägre skogsskolorna och undervisningen där ändamålsenligt

och har intet att erinra däremot. Jämväl förslaget om indragning av

fortsättningsskolan har förbundet biträtt. Denna skola är enligt förbundet

icke av behovet påkallad för det enskilda skogsbrukets vidkommande.

I fråga örn skogsbrukskursen har förbundet gjort följande uttalande. Förbundet

finner de av de sakkunniga anförda skälen för inrättandet av denna

kurs bärande samt får därför försöksvis tillstyrka deras förslag även i denna

del. Emellertid vill förbundet därvid erinra örn, att kompetensen i förvaltningstjänst

bos de från denna kurs idexaminerade ej får överskattas. Då

avsikten med skogshögskolans enhetskurs nu säges vara att ernå en effektiv

skogsförvaltarutbildning, hade det otvivelaktigt varit riktigast, om skogsbrukskursen

angivits utbilda personer, avsedda för inspektorstjänst vid gods

och smärre egendomar, ävensom ägare av mindre skogsbruk. Det bör dessutom

framhållas, att denna utbildningsform ej är avsedd för det medelstora

och större skogsbruket, vilket alltjämt kommer att behöva och kräva högre

sakkunskap.

Svenska trävaruexportföreningen har anfört följande. Man synes nied skäl

kunna antaga, att förslaget beträffande utbildningen vid skogsskola, trots

att utbildningstiden fortfarande satts till blott ett år, skall medföra ett avsevärt

förbättrat resultat, särskilt genom kraven på skärpt förutbildning, ökad

icke minst genom den utvidgade kolarskolan, och genom ett förbättrat undervisningsresultat.

Då, enligt vad de sakkunniga uppgivit, studietidens ytterligare

förlängning skulle medföra stora organisatoriska svårigheter, torde vara

klokt att avvakta verkningarna av de nu föreslagna reformerna för att sedermera,

örn det skulle visa sig att inför de ständigt ökade kraven på skogliga

insikter hos kronojägare och skogvaktare m. fl. utbildningen vid de lägre

skogsskolorna blir otillräcklig, må tagas i övervägande den ytterligare förlängning

och förbättring av undervisningen, som kan finnas nödvändig. Föreningen

vill alltså för sin del förorda de för förslagets genomförande uppdragna

grundlinjerna rörande skogsskolekursen.

Vad beträffar skogsbrukskursen finner föreningen kursens dubbla uppgift

innebära en svaghet, varigenom utbildningen och kompetensen torde

bli lidande för båda grupperna av elever. För skoglig utbildning av enskilda

jord- och skogsbrukare, vilkas egendomar icke kunna antagas bliva anslutna

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

lill större enheter, där förvaltningen kan uppdragas åt högre utbildad arbetskraft,

synes en skogsbrukskurs kunna bliva till gagn, men härvid kan ifrågasättas,

huruvida icke en sådan kurs bör utformas såsom en överbyggnad på

någon lantbruks- eller lantmannaskola eller kanske några sådana skolor.

Om det emellertid befinnes, att bästa lösningen för en skogsbrukskurs Milden

av de sakkunniga anvisade, vill det synas föreningen, att en sådan kurs,

öppen endast för jordbruksutbildade, kan vara ägnad att fylla ett icke ringa

behov. Det säger sig självt, att en sålunda lagd kurs bör hava till syfte att

bibringa och sprida skogliga kunskaper inom jordbrukskretsar, samt att öka

intresset för skogens vård. Så lagd torde den icke behöva förutsätta någon

större skoglig förpraktik.

Svenska forstmcistarförbundet har uttalat, att genom förslaget örn omläggning

av skogsskolornas organisation möjliggöres en betydelsefull förbättring

av skogsundervisningen på folkskolans grund, samt anför vidare: Från flera

håll har tidigare framförts tanken på en till 2 eller 11/2 år förlängd skogsskola.

En tvåårig skogsskola — måhända onödigt lång — skulle nog bli

alltför ekonomiskt betungande för sitt klientel; upprättandet av en l1/2-årig

skola erbjuder åter stora organisatoriska svårigheter. Förbundet finner därför

de skäl vägande, som ha bestämt utredningsmännen att nu stanna inför

en fortfarande ettårig, på andra sätt förbättrad skogvaktarutbildning.

Fortsättningsskolan är enligt forstmästarförbundet obehövlig, varför dess

indragning av förbundet tillstårkes. Vad angår skogsbrukskursen finner förbundet

dess sammanförande av elever med helt olika yrkesinriktning olämpligt.

Den av utredningsmännen eftersträvade stärkta skogsutbildningen för

jordbrukare torde säkrare och enklare kunna nås inom den nuvarande skogsöda

jordbruksundervisningens ram. Mera effektivt skulle t. ex. bli, att en

jordbrukare efter lantbruks- eller lantmannaskola genomgick en vanlig skogsskola.

För flertalet jordbrukare kan nödigt stärkande av skogsutbildningen

troligen enklast erhållas genom vidgat utrymme för de skogliga ämnena å

jordbruksskolornas undervisningsschema. Denna sista möjlighet har framhållits

av utredningsmännen.

Huvudmålet för den påtänkta skogsbrukskursen är emellertid utbildning av

förvaltare av mindre skogsbruk, förvaltare, som även kunna leda arbetet vid

de med skogsbruken ofta förenade jordbruken. Utredningsmännen uttala

om dessa förvaltare, att de problem, som kunna möta dem i deras verksamhet,

»ofta äro av sådan art, att endast den, som äger den allmänna överblick

över förvaltningens olika delar, som den högre utbildningen avser att skänka,

kan komma till rätta med dem». Enligt forstmästarförbundets åsikt kan

det icke karakteriseras som annat än farlig optimism att tro, att detta viktiga

ändamål skulle kunna uppnås med den föreslagna splittrade, ettåriga skogsbrukskursen.

En kurs av dylik utformning anser sig förbundet icke kunna

tillstyrka.

Svenska skogsmästarförbundet har anfört: Det svenska skogsbruket är enligt

förbundets mening bäst betjänt av en ettårig skogsskola med en därpå

byggd frivillig fortsättningskurs. I fråga om sistnämnda kurs skulle den av

utredningsmännen föreslagna skogsbrukskursen i vissa fall bereda sämre

möjligheter till skoglig vidareutbildning än den nuvarande fortsättningsskolan.

Även om denna författningsenligt är avsedd att utbilda förmän, torde

densamma efter erforderliga kompletteringar av undervisningsplanen väl

kunna tillgodose de syften, utredningsmännen avse att ernå. Den föreslagna

undervisningen i lantbruk vinnes bäst genom att de skogsmän, som ha behov

av ökade insikter därom, besöka en lantmanna- eller lantbruksskola. Den

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

159

föreslagna splittringen av undervisningen vid den enda skogliga fortbildningsanstalten

är mycket betänklig. Den föreslagna skogsbrukskursen ger icke

de skogsskoleutbildade skogsmännen samma möjligheter till fackmässig vidareutbildning,

som för närvarande står lantbrukets män lill buds. Paritet

härutinnan bör finnas och torde lättast ernås genom att fortsättningsskolan

bibehålies och dess undervisningsplan omarbetas i syfte att göra de utexaminerade

eleverna skickade att sköta jämväl de befattningar, skogsbrukskursen

avser att fylla.

Därest skogsbrukskursen skulle komma till stånd, anser förbundet att inträde

bör medgivas personer, som antingen genomgått skogsskola eller driftsledarkursen

vid Alnarp. Sökande med sistnämnda förutbildning synas lämpligen

böra ha två års skogspraktik, kvalificerad på samma sätt som inträdespraktik

för skogsskola. Personer, som genomgått lantmanna- eller liknande

lantbruksskola och önska genomgå kurs för att skaffa sig skogliga insikter

för skötseln av egen skog, böra givas tillfälle att i mån av utrymme bevista

den föreslagna kursen såsom extra elever utan rättighet att undergå tentamen

eller erhålla betyg.

Sveriges kronojägareförbund har — under yrkande att den lägre skogsundervisningen

borde grundligt reformeras genom inrättande av tvååriga

skogsskolor för elever med folkskolebildning samt indragning av fortsättningsskolan

—• bland annat uttalat, att kronojägarna vore otillräckligt utbildade

samt att vid all annan verksamhet användning av dåligt utbildad arbetskraft

ansåges vara oekonomisk. Vidare har förbundet anfört följande.

Skogsskolorna äro sannolikt de enda utbildningsanstalter, sorn, i stort sett,

ännu stå på samma nivå som vid sekelskiftet. När man jämför vad som

under de sista 30 åren förbättrats i fråga om den högre skogsundervisningen,

kan man med allt skäl undra, örn det är avsett att skogsförmännens kategori

så småningom skall uppgå i skogsarbetarnas och arbetsledningen utövas av

enbart högskolebildade tjänstemän. Vi tro dock, att väl utbildade förmän

fortfarande ha en uppgift att fylla i ett ekonomiskt välskött skogsbruk och

anse därför, att staten bör draga försorg om, att förmännens utbildningsnivå

hålles i höjd med tidens krav. Skogsförmännen böra få en utbildning, som

gör dem skickade att bibehålla sin ställning och fylla sin uppgift även i nutida

skogsbruk.

Förbundet avstyrker förslaget örn inrättande av skogsbrukskurs. Därest

den nuvarande fortsättningsskolan nedlägges, därför att den icke har någon

uppgift att fylla, torde enahanda förhållande även komma att bli skogsbrukskursens

öde. Skillnaden mellan en lantbruksbetonad skogsbruksskola och

en skogsbetonad lantbruksskola eller lantmannaskola torde bli rätt svår att

för allmänheten definiera. Med nu rådande tendens att steg för steg förbättra

skogsundervisningen vid lantbruks- och lantmannaskolor föreligger ej

behov av någon skoltyp av föreslagen art. Den kombinerade skogs- och jordbruksförvaltaren

torde därtill vara en ganska enstaka företeelse än så länge.

Svenska skogvakt ar förbundet har — ehuru förbundet funnit utredningsmännens

i det följande återgivna förslag örn arbets- oell besoldning vid skogsskolorna

äga vissa förtjänster framför den nuvarande ordningen — emellertid

förklarat, att förbundet icke kunde i alla delar finna det tillfredsställande.

Förbundet anför bär jämte:

Förslagets stereotypa klassificering av skogvaktartjänsten till endast förmanskap

är föråldrad och läcker på långt när ej de krav, som numera allmänt

ställas på en skogvaktartjänst. Det är ett grundfel att sätta likhetstecken

mellan arbetsförman och skogvaktare. Den senare är såväl i privat

skogsbruk som inom skogsvårdsstyrelscrna endast till en del arbetsför
-

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Majda proposition nr 136.

man, men handhar desto oftare sysslor av annan och åtskilligt mera krävande

natur. Skogvaktaren har inom sitt verksamhetsområde oftast de egentliga

arbetsförmännen under sig såsom ledare för gallrings-, planterings-,

röjning-, apterings-, tumnings- och övriga drivningsarbeten o. s. v., medan

han själv utövar tillsynen över angivna arbeten och är sysselsatt med andra,

förr till de förvaltande hörande sysslor. Samma synpunkter gälla länsskogvaktare,

som likaledes lia förmän av olika slag under sig, ehuru de

också själva deltaga i dylika arbeten i viss utsträckning. Av de skogsskoleutbildade

synes det vara kronojägarna, som, enligt dem gällande instruktion,

ha sin självständiga verksamhet inom svenskt skogsbruk starkast beskuren,

ehuru tendens i annan riktning under senare tid även inom statens

skogsbruk kunnat spåras. Enligt förslaget till den lägre skogsundervisningens

omorganisation anses den nuvarande undervisningen vid skogsskolorna, »såvitt

av den allmänna bedömningen av deras verksamhet framgår», tjäna sitt

ändamål »med i stort sett mycket gott resultat». Detta kan vara sant, så länge

skogvaktarnas uppgifter begränsas till förmanskap i överensstämmelse med

förslagets mening. Emellertid kan i detta sammanhang påpekas det förhållandet,

att ett ämne som arbetsledning saknats, ehuru skolans uppgift varit

att utbilda endast »arbetsförman».

Örn nu, trots endast ettårig skogsskoleutbildning, det stora flertalet skogvaktare

visat sig gå i land med avsevärt större arbetsuppgifter än vad skogsskolan

avsett, är detta icke enbart den nuvarande utbildningens förtjänst.

Utom det, att flera eller färre år i regel få offras för vinnande

av stadga och fördjupning av vad skogsskolan delgivit, står den

skogsskolebildade mången gång inför uppgifter i sin tjänsteutövning,

då han är ytterst oviss örn hur han skall handla. Det är vid sådana

tillfällen, sorn den ansvarskännande tjänsteinnehavaren intensivast känner,

att den utbildning skogsskolan lämnat är i hög grad otillräcklig. Att sedan

kritiken på ort och ställe av en verkställd åtgärd måhända icke av den

inspekterande förvaltaren blir alltför svår, beror oftast på de skogliga problemens

i många fall omdebatterade och komplicerade natur. Kvar står

emellertid det faktum, att »låt-gå»-systemet i större eller mindre utsträckning

måste få komma till användning, så länge den lägre skogsundervisningen

icke medger bättre tillgodoseende av det kunnande, skogvaktarens

tjänsteutövning kräver, än förslaget ger.

Förbundet anser, att kostnaderna för eleverna för en tvåårig skola skulle,

därest kolarskolan inlägges i kursen, knappast överstiga kostnaden för den

av utredningsmännen föreslagna reformerade ettåriga skolan med den av

dem förutsatta förutbildningen, samt att det kan befaras, att realskolekompetens

bleve nödvändig, därest skogsskoleaspirant skall mäkta följa med

och nöjaktigt smälta den lärdom, som enligt förslaget skulle inrymmas i en

ettårig kurs. Den svenska skogsvården tillgodoses ej på ett tillfredsställande

sätt genom utredningsmännens förslag om skogsskolornas organisation. Den

tvååriga skogsskolan utgör ett oeftergivligt villkor för de lägre skogsstjänstemännens

tidsenliga utbildning.

Sedan förslag örn skogsbrukskursens förläggning till Skinnskattebergs

herrgård i \ ästmanland framförts av utredningsmännen, har jag uppdragit

åt byggnadsstyrelsen att i samråd med domänstyrelsen och utredningsmännen

utarbeta förslag till erforderliga byggnadsarbeten vid förläggning av

skogsbrukskursen till nämnda herrgård, vilken tillhör ett av staten år 1934

inköpt komplex av fastigheter och lyder under domänverkets förvaltning.

Byggnadsstyrelsen har med anledning härav den 16 januari 1936 avgivit

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

161

begärt förslag, innefattande ritningar med tillhörande kostnadsberäkning

över erforderliga byggnadsarbeten vid herrgårdens huvudbyggnad, som avsetts

att inrymma skolans lokaler. Därav framgår bland annat, att kostnaden

för byggnadens iordningställande för ifrågavarande ändamål beräknas

uppgå till 80,000 kronor.

Kostnaderna i övrigt för anordnande av skogsbrukskursen vid Skinnskattebergs

herrgård framgår av en av domänstyrelsen den 18 januari 1936 avlåten

skrivelse, varav följande inhämtas. Anordnande av bostäder åt lärarna

samt iståndsättande av park och trädgård beräknas medföra en kostnad av

23,000 kronor. Styrelsen anför, att det nyinköpta jordbruket befinner sig i

dåligt skick vad beträffar såväl jordens, ekonomibyggnadernas och arbetarbostädernas

beskaffenhet som levande och döda inventarier. Styrelsen förklarar

sig ha haft för avsikt att föranstalta örn styckning och försäljning av

den åkerjord, som nu föreslås att behållas för demonstrationsändamål. På

grund härav anser styrelsen, att statens domäners fond bör erhålla ersättning

för de utgifter, som uppkomma vid jordbrukets bibehållande i kronans

ägo. Ersättningen beräknas sålunda:

anskaffning av inventarier samt iståndsättning av åkerjord

m. m......................................... kronor 49,400,

varav 10,900 kronor i engångskostnad och 38,500 kronor

fördelade på 7 år,

iståndsättande av för jordbruket erforderliga ekonomibyggnader

och arbetarbostäder .......................... » 53,800.

Härtill kommer ersättning för driftsförlust, som beräknas uppstå under

en 7-årig övergångstid och enligt domänstyrelsens mening bör, beräknad efter

vederbörligt bokslut, ersättas domänfonden i efterskott.

I samband därmed har styrelsen framhållit, att, därest en fortsättningskurs

alltjämt skulle kvarbli vid Kloten, väsentliga kostnader uppkomma för

iståndsättning av dåvarande byggnader för bostäder åt elever och lärarpersonal.

Utredningsmännen ha beräknat kostnaderna för möbler, övriga inventarier

m. m. för skolans behov till 10,000 kronor, därvid fortsättningsskolans

samlingar och i viss omfattning även dess övriga inventarier antagits kunna

överflyttas till skogsbrukskursen.

De totala kostnaderna för skogsbrukskursens anordnande, utöver det årliga

medelsbehovet, skulle sålunda vid kursens förläggning till Skinnskatteberg

uppgå till (80,000 + 23,000 + 49,400 + 53,800 + 10,000=) 216,200

kronor jämte eventuell ersättning till domänfonden för driftsförlust vid jordbruket.

Den lägre skogsundervisningens ändamål har varit att utbilda arbetsledare Departement

och forman for skogsbruket, därvid man genom anordnande av en särskild chefen''

fortsättningsskola även inriktat sig på att i viss utsträckning utbilda skogsmän

av högre kvalificerad förmanstyp. Undervisningens framtida uppgifter

skola enligt de intresserades samstämmiga uppfattning fortfarande i

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 136.

11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

främsta rummet innefatta utbildning av skogliga förmän vid en skogsskolelinje.

Delade meningar lia däremot kommit till synes i frågan, huruvida

den lägre skogsundervisningens uppgifter skola sträcka sig längre. Domänstyrelsen,

skogshögskolans lärarråd och styrelse m. fl. lia ansett, att även

den nuvarande fortbildningen för de skogsskolebildade bär beaktansvärda

uppgifter att fylla. Utredningsmännen lia pekat på ett hittills obeaktat behov

av förvaltare inom det mindre skogsbruket, som enligt deras mening

delvis borde tillgodoses genom vidare utbildning av skogvaktare, och åtskilliga

av dem, som yttrat sig i frågan, lia anslutit sig till denna ståndpunkt.

I andra yttranden åter har gjorts gällande, att skogsbrukets behov av tjänstemän

inskränker sig till två utbildningsgrader, nämligen dels vid högskola

utbildade förvaltare och dels vid skogsskola utbildade förmän, varvid man

utgått från att den förra kategorien skulle vara tillräcklig för att tillgodose

alla inom skogsbruket föreliggande behov av förvaltare. Såsom motiv härför

har bland annat anförts, att skogar i olika ägares hand och av skilda

storleksordningar kräva samma vård och förvaltning. Kvalifikationerna hos

ledarna av driften och förmännen vid olika typer av skogar skulle därför

vara enahanda, så långt de betingas av den skogliga fackbildningen. Man

räknar då även med att de vid skogshögskolan utbildade förvaltarna och de

skogsskolebildade skogvaktarna under en förberedande verksamhet tjänstgöra

i ställning, underordnad de befattningar respektive utbildningslinjer

rekrytera, varigenom de erhålla inblick i och erfarenhet av de särskilda förhållanden,

som prägla vars och ens framtida arbetsfält. Av utredningen örn

den högre skogsundervisningen torde även ha framgått, att, ehuru de, som

utexamineras från skogshögskolan, gå till tjänstgöring av mycket växlande

beskaffenhet, någon särskild utbildning för de olika anställningarna icke

lämpligen kan ske, utan måste de för varje slag av arbete nödvändiga kvalifikationerna

förvärvas under den praktiska verksamheten. Enligt denna

meningsriktning, som bland annat företrätts av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund, skulle den lägre skogsundervisningens verksamhet sålunda

inskränkas till en enhetlig skogsskoleutbildning.

I ett avseende torde meningsutbytet örn den lägre skogsundervisningen ha

givit klart besked. En särskild utbildningslinje för mera krävande förmansbefattningar,

d. v. s. med det ändamål, som den nuvarande fortsättningsskolan

enligt gällande stadga skall tjäna, är icke av behovet påkallad. De, som

icke desto mindre önska fortsättningsskolans bibehållande, synas anse, att

skolan skall lämna en allmän skoglig utbildning, som innebär en fördjupning

av skogsskolans kurs, huvudsakligen för rekrytering av vissa andra

befattningar, som kunna kräva högre kompetens än skogsskolan lämnar,

exempelvis skogsbiträde vid statens skogsförsöksanstalt, skogsrättare vid

skogsskola, biträde vid enskild skogsförvaltning — i den mån dylika befattningar

lämpligen besättas med särskilt utbildad personal — vissa länsskog>

aktar tjänster m. fl. Sedan utredningsmännen i detta sammanhang ansett sig

kunna konstatera, att ett behov av lägre utbildad, skoglig arbetskraft förefinnes

för omhändertagande av förvaltningsbestyr vid mindre skogsegendo
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

163

mar, ha förespråkarna för fortsättningsskolans bibehållande allmänt förordat

sådan omläggning av undervisningen vid skolan, att denna lämpligen

skulle kunna tillgodose även detta behov.

Vad som i frågan från skilda håll anförts har icke övertygat mig örn att

en särskild utbildningslinje är erforderlig för de mera obestämda syften, vilka

angivits som motiv för fortsättningsskolans bestånd. Då vidare den nuvarande

fortsättningsskolan synes vara ur demonstrationssynpunkt mindre lämpligt

belägen och disponera över så bristfälliga lokaler, att enligt uppgift av domänstyrelsen

väsentliga kostnader skulle uppkomma för skolbyggnad och

bostäder, även om den nuvarande förläggningsorten skulle bibehållas, anser

jag att skolan i detta sammanhang bör indragas.

Den fråga, som väckts av utredningsmännen med förslaget om inrättande

av skogsbrukskurs, är av komplicerad natur. Jag har redan förut erinrat

om att, ehuru behovet av den avsedda fortbildningen för skogvaktare vitsordats

från olika håll, några av dem som yttrat sig i frågan ej ansett detta

behov tillfullo ådagalagt. Däremot torde fullständig enighet råda därom,

att en skoglig fortbildningskurs bör anordnas för sådana innehavare eller

förvaltare av jordbruksegendomar med mindre skogsbruk, vilka förut erhållit

lantbruksutbildning. Den föreslagna, gemensamma utbildningen av

de två skilda grupperna av elever bar emellertid på sina håll väckt betänksamhet.

Med anledning härav vill jag framhålla, att svårigheterna i detta

avseende enligt min mening väsentligt överdrivits. Man synes även lia förbisett,

att, då fråga är örn gemensam utbildning vid en avslutande fortbildningskurs

av mera mogna personer, som samtliga genomgått en grundläggande,

praktisk fackutbildning, det gemensamma, fria studiearbetet av män

ur skilda, men varandra närliggande yrken kan ge ett rikare utbyte än eljest.

Denna synpunkt kan i varje fall icke vara utan betydelse, då det gäller

en utbildningskurs, som bland annat avser att skänka jordbrukare en

skoglig-förvaltningsteknisk utbildning och skogsmän — förutom samma

förvaltningstekniska utbildning -— en viss insikt i jordbruksekonomiska frågor.

Emellertid står frågan om en skoglig förvaltningskurs för jordbrukare

i nära samband med ordnandet av den skogliga undervisningen vid våra

lägre lantbruksundervisningsanstalter. Det är känt, att denna undervisning

mångenstädes, särskilt vid vissa skolor i större skogsbygder, är av alltför

ringa omfattning, vilket också i föreliggande utredning från många båll understrukits.

Sedan flera år har frågan örn den lägre lantbruksundervisningens

omorganisation stått på dagordningen. Jag bar för avsikt alt inom den närmaste

tiden föranstalta örn vidare utredning härutinnan, därvid den skogliga

undervisningen vid ifrågavarande skolor givetvis också bör bliva föremål

för övervägande. Det finnes anledning antaga, alt undervisningen i

skogshushållning vid nämnda skolor därvid skall bliva tillgodosedd på ett

betydligt mera effektivt sätt än vad för närvarande är fallet. Jag finner under

sådana omständigheter lämpligt, att resultatet av en dylik reformering

av den skogliga utbildningen vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

avvaktas, innan man för jordbruksförvaltarnas del definitivt tar ställning

till frågan om en sådan ytterligare skoglig-förvaltningsteknisk utbildning,

som av utredningsmännen föreslagits. Kanske skall man då kunna bättre

överblicka även lämpligheten av att meddela en del skogvaktare någon förvaltningsteknisk

skolning — eventuellt i förening med viss jordbruksteknisk

utbildning — genom anordnande av skogsbrukskurs eller annan kortare

fortbildningskurs för skogvaktare, som genomgått skogsskola och därjämte

förskaffat sig jordbrukstekniska kunskaper, t. ex. vid lantmannaskola. Denna

fråga, som väckts först under utredningen inom departementet och vars

nu föreslagna lösning kräver högst avsevärda kostnader, synes i varje fall

icke vara mogen för omedelbart avgörande. Jag kan därför för närvarande

ej föreslå åtgärder i nu angivet syfte.

Av angivna skäl vill jag förorda, att den lägre skogsundervisningen tillsvidare

koncentreras till en utbildningslinje för skogvaktare, nämligen skogsskolorna.

Det i P. M. framlagda förslaget beträffande organisationen av skogsskolorna

innebär, på sätt av det följande torde komma att framgå, väsentliga

förbättringar av utbildningen i olika hänseenden, en omständighet, som i sin

mån bidrager till att minska behovet av fortsatt utbildning för dem, som utexaminerats

från skolorna. Från några håll, bland annat från sammanslutningarna

av kronojägare samt skogvaktare i enskild tjänst, ha framförts

önskemål om ytterligare förbättring av undervisningen, som skulle möjliggöras

genom utsträckning av lärotiden till två år. Som motiv härför har

anförts, att den nuvarande utbildningen skulle vara otillräcklig för den tjänst,

som numera ankommer på skogvaktarna. De organ, som företräda skogsvårdsstyrelserna

och skogsägarna, synas emellertid anse, att de kvalifikationer

den nu föreslagna utbildningen kan lämna äro tillfyllest för de uppgifter,

som anförtros ifrågavarande befattningshavare, varom erfarenheterna om

skogspersonalens tjänstgöring torde hava lämnat besked. För egen del vill

jag framhålla, att en tvåårig utbildningstid, som skulle öka statens kostnader

för skogsskolornas verksamhet med närmare 100,000 kronor årligen, även

för eleverna otvivelaktigt måste medföra avsevärt högre utbildningskostnader

än den i P. M. föreslagna utbildningen. En sådan fördyring bör icke utan

starka skäl genomföras. Det förefaller ej osannolikt, att, därest den tvååriga

utbildningstiden infördes, de skogsskolebildade kunde komma att inom

det enskilda skogsbruket delvis ersättas av arbetskraft med lägre eller

ingen skoglig utbildning, en utveckling, som ur det svenska skogsbrukets synpunkt

vore olycklig. Jag finner därför övertygande skäl tala för genomförande

tillsvidare av det i P. M. framlagda förslaget om en förbättrad utbildning

inom ramen för en ettårig skolkurs. Skulle den framtida utvecklingen

av skogsbruket och dess organisationsformer komma att ställa sådana krav

på de befattningshavare, som rekryteras från skogsskolorna, att icke heller

den nu föreslagna, förbättrade utbildningen kan meddela erforderlig kompetens,

torde frågan om förlängning av utbildningstiden vid skogsskolorna åter

böra upptagas till prövning.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

165

lil. Behovet av lägre utbildade skogsmän och elevantalet vid

skogsskolorna.

Av den redogörelse för de lägre skogsskolorna, som lämnats i betänkandet

angående omorganisation av den högre skogsundervisningen framgår bland

annat, att antalet dylika skolor under senare delen av 1800-talet utgjorde

4 för att i samband med skogsvårdens snabba utveckling under 1900-talets

första decennier ökas till 8 och därefter åter nedgå till 4. Antalet utexaminerade

utgjorde omkring sekelskiftet cirka 70 och steg under åren 1915—

1924 till omkring 130. För närvarande utgör elevantalet vid de fyra i verksamhet

varande skolorna omkring 70. I fråga örn elevfrekvensens variationer

under de senaste åren hänvisas till den tablå, som införts i det föregående

under avdelningen B I. Vid den enskilda skogsskolan vid Gammelkroppa

utexamineras årligen omkring 20 elever.

Med ledning av de visserligen mycket bristfälliga uppgifter om aktivt ^ep^j^nts''

tjänstgörande skogvaktare och kronojägare, som äro tillgängliga, samt erfarenheterna

av arbetsmarknadens förmåga att upptaga personal med dylik

utbildning, kan ersättningsbehovet på längre sikt för ifrågavarande tjänstemän

mycket grovt anges till 100. Jag har icke ansett lämpligt att nu söka

åstadkomma någon närmare utredning angående det antal skogvaktare, som

årligen bör tillföras arbetsmarknaden. På grund av svårigheten att för

nämnda förmansgrupp beräkna det långfristiga behovet av fast anställda

tjänstemän samt de talrika anställningar av skogliga förmän, som äro av

mera tillfällig natur men icke desto mindre motsvara ett permanent behov

av skogsskolebildad arbetskraft, kan en dylik utredning knappast lämna

några säkra resultat. För prövningen av frågan örn undervisningsform och

utbildningens allmänna planläggning torde det för övrigt i nu ifrågavarande

avseende vara tillfyllest att konstatera, att skogsbrukets behov av skogsskolebildad

personal är av den storleksordning och den art, att utbildningen

måste ske vid flera skolor, förlagda till skilda delar av landet.

Enligt gällande ordning regleras tillströmningen till skogvaktarbanan

genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen om inrättande eller indragning

av skogsskolor samt genom årliga beslut av Kungl. Majit om elevantalet

vid skolorna. Reglering av antalet skolor har skett senast år 1934, då en

av de fem dåvarande skolorna på förslag av domänstyrelsen indragits (r.

skr. nr 265).

I analogi med det av mig förordade förfarandet för bestämning av antal

studerande vid skogshögskolan torde Kungl. Majit böra överlämna åt domänstyrelsen

att bestämma årsantagningen av elever till varje skola inom

ett av Kungl. Majit för en femårsperiod fastställt antal. Bestämningen av

elevantalet synes lämpligen kunna ske i samband med inträdesprövningarna.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

IV. Skogsskolornas organisation.

1. Allmänna synpunkter.

I P. M. framhålles, att skogsskolan bör, med hänsyn till de praktiska färdigheter,

skolan är avsedd att ge, och den direkta tillämpning av bibringade

teoretiska kunskaper den skall lämna, genom intim kontakt vara förbunden

med en skogsförvaltning. I detta avseende anse. utredningsmännen den nuvarande

anordningen med skogsskola och mindre revir inom domänverket

under gemensam ledning synnerligen lämplig, då därigenom beredes tillfälle

ej blott till demonstrationer och praktiska övningar utan jämväl till elevernas

deltagande i revirförvaltningens aktuella arbeten.

Undervisningen bedrives, anföres vidare i P. M., vid de skilda skolorna

icke efter ett enhetligt schema. Domänstyrelsen har ansett olämpligt att

binda lärarna genom föreskrifter om undervisningens planläggning i detalj,

vilka på grund av de olikartade förhållanden, under vilka skolorna arbeta,

kunnat få ogynnsamma verkningar. Föreståndarna äga därför frihet att

med iakttagande av utav domänstyrelsen utfärdade bestämmelser om varje

lärares undervisningsskyldighet, de särskilda ämnenas omfattning samt den

för varje ämnes teoretiska och praktiska behandling anslagna tiden, ordna

undervisningen på sätt de finna ändamålsenligt. I stort sett är emellertid

undervisningen vid skolorna ordnad efter följande schema.

Den första tiden ägnas i huvudsak åt de grundläggande ämnena svenska

språket och matematik samt något eller några av övriga förberedande ämnen,

såsom botanik, marklära samt skogs- och fältmätning. Av fackämnena påbörjas

skogsteknologien tidigt, huvudsakligen genom lektioner och praktiska

övningar i kolning, vilka avslutas under hösten. Tyngdpunkten av undervisningen

i huvudämnena är givetvis förlagd till våren. Teoretisk och praktisk

undervisning fortgå så långt som möjligt parallellt under hela lärotiden

i det dubbla syftet att snabbt inöva tillämpningen av meddelade kunskaper

och bereda omväxling i det för eleverna ovana läsarbetet. Under kolningen

på hösten, en del av vinterns avverkningssäsong samt sommaren ägnas tiden

huvudsakligen åt praktiskt arbete och övningar. Praktik i de egentliga grovarbetena

utövas under mycket kort tid för varje slag av arbete.

I anslutning till det nu sagda anföres i P. M. ytterligare:

Av vad förut nämnts synes framgå, att drivande och dugliga lärare ha

stora möjligheter att inom den givna, allmänna ramen för undervisningen

vinna mycket goda resultat. Hur detaljerade föreskrifter örn undervisningen,

som därutöver än lämnas, torde utbildningsresultatet likväl ytterst komma an

på lärarnas förmåga att organisera undervisningen, att meddela kunskaper

och att intressera eleverna för arbetsuppgifterna. Med detta sätt att se kommer

uppgiften att pröva skogsskolornas verksamhet att begränsas till utredning

om ändamålsenligheten av de föreskrifter, som nu reglera verksamhetens

allmänna planläggning.

I den mån särskilda önskemål rörande undervisningen kommit till uttryck

av dem, som påyrkat utvidgning av läroplanen, synas dessa avse förbättrad

och större träning i skogsvårdsåtgärder, särskilt stämplingsarbeten samt vissa

tekniska skogsarbeten. Det torde också vara en höjning av de utexami
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Mcij.ts proposition nr 136-

ncrades kvalifikationer just i dessa avseenden, som skulle komma deras framtida

arbetsfält bäst tillgodo, vare sig deras verksamhet blir torlagd till en

skogsförvaltning eller en skogsvårdsstyrelse.

Utredningsmännen lia i överensstämmelse med angivna ståndpunkt vid

prövningen av organisationen särskilt undersökt möjligheterna att genom förbättring

av förutsättningarna för verksamheten bereda utrymme for fördjupade

studier och bättre träning i nämnda ämnen. Fyra vägar att nå detta

syfte ha av dem ägnats särskild uppmärksamhet, nämligen förbättrad kontroll

av förkunskaper, förbättrad praktik, rationalisering av undervisningen

genom anlitande i viss utsträckning av ämneslärare samt anskaffande i okad

omfattning av läroböcker och kompendier. Därjämte ha utredningsmännen

ansett att möjligheterna att begränsa undervisningen i svenska språket och

matematik borde undersökas. Vad därom i P. M. anförts finnes återgivet

under nästföljande avdelning samt under avdelningen B IV: 4.

I yttrande över P. M. har Sveriges kronojägareförbund beträffande den

allmänna planläggningen av undervisningen vid skogsskolorna i huvudsak

anfört:

De sakkunniga äro uppenbarligen felorienterade, då de uttaia, att

de särskilda önskemål rörande undervisningen, som kommit till uttryck,

synas avse förbättrad och större träning i skogsvårdsåtgarder,o särskilt stamplingsarbeten

och vissa tekniska skogsarbeten. Detta framsta an tydligare,

då de till undersökning upptaga frågan om framkomliga vägar tor begränsning

av den hittills anslagna tiden för undervisning i svenska språket

och matematik. Bland de lägre skogsmännen är den meningen dock

allmän, att den anslagna tiden för svenska språket och matematik ar otillräcklig

och bör utökas till minst dubbla antalet timmar. Till detta kommer,

att undervisningen i dessa ämnen också är undermålig och till en del handhaves

av lärare, som icke äro sina ämnen mäktiga. Med all aktning tor

betydelsen av god och ökad undervisning i stämpling och skogstekmska arbeten

förefaller det oss, att de sakkunniga, örn de varit i någon man

hörda för skogsförmännens önskningar, hellre bort förorda åtgärder, som

ledde till större enhetlighet i denna undervisning vid de olika skogsskolorna.

Skogsskolornas anknytning lill skolrevir finner jag vara en lämplig anord- Dep^,^enti

ning, som alltjämt bör bibehållas.

Jag ansluter mig till de allmänna synpunkter rörande undervisningen vid

skogsskolorna, som anförts av utredningsmännen. Visserligen torde förmågan

att behandla svenska språket i många fall bliva av ej ringa betydelse

i de skogsskolebildades framtida tjänstgöring, men den tid, som för närvarande

är anslagen till ämnet, synes vara lulu tillräcklig, och jag hai icke

något att erinra mot en viss beskärning av densamma, därest det undervisningsresultat,

som för närvarande vinnes, skulle kunna ernås på kortare tid

genom anlitande av ämneslärare. Jag vill till jämförelse meddela, att undervisningen

i ämnena svenska språket och matematik, som vid skogsskolorna

nu omfattar respektive 90 och 140 timmar, vid den ettåriga kursen vid lantbruksskolan

vid Alnarp omfattar respektive 40 och 56 timmar samt vid den

tvååriga kursen vid samma skola respektive 100 timmar jämte 16 timmai

opaginerad Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

för välskrivning — och 136 timmar. Ifrågavarande undervisning är sålunda

vid skogsskolorna av ungefärligen samma omfattning som vid den tvååriga

lantbruksskolan. Härvid är emellertid att märka, att vad skogsskolorna angar

inträdesfordringarna beträffande teoretiska förkunskaper ansetts kunna

sättas något högre än den allmänna standard, som gäller för de tvååriga lantbruksskolorna

utan att inträdet nämnvärt försvåras för mera försigkomna

ynglingar ur skogsarbetarnas led.

Den förevarande reformeringen av skogsskolorna synes sålunda i

främsta rummet böra taga sikte på förbättring av elevernas fackkunskaper,

en synpunkt, som icke återfinnes i kronojägareförbundets yttrande men med

styrka framförts av skogvaktarförbundet i dess under en föregående avdelning

(B II) återgivna yttrande. Med anledning av kronojägareförbundets

anmärkning om bristande enhetlighet i de skilda skolornas fackundervisning

vill jag framhålla, att saväl den skogsbiologiska som den skogstekniska utbildningen

i viss mån måste vara lokalbetonad vid skolorna. Vidare må

nämnas, att jag i det följande ämnar förorda till genomförande ett av utredningsmännen

framlagt förslag, att inspektionen av skolorna skall centraliseras

till domänstyrelsen.

2. Förkunskaper, övriga inträdesfordringar samt

inträdesprövning.

Inom ^d behandlingen i P. M. av de teoretiska förkunskaper, som böra krävas

aV de inträdessökande till skogsskola, framhålles till en början, att skogsVlp.

ai^ skolornas undervisning i de förberedande ämnena svenska språket, matematik,

botanik och zoologi bygger direkt på den 6-åriga folkskolan enligt

någon av formerna A och B (undervisningsplanen för rikets folkskolor den

31 oktober 1919). För inträde vid skogsskola fordras därför intyg av examinerad

folkskollärare, att sökande efter företagen prövning vid tiden för

ansökningens ingivande äger det mått av kunskaper, som erfordras för

erhållande av avgångsbetyg från sådan skola med minst vitsordet med beröm

godkänd i rättskrivning och räkning eller ock betyg örn avlagd realexamen.

Vidare erinras i P. M., att undervisningen vid skogsskolorna i ämnena svenska

språket och matematik upptager ej mindre än 32 procent (13 procent + 19

procent) av hela lärokursens sammanlagda timantal på lärorummet (lektioner

och övningar) och i vart och ett av dessa ämnen större timantal än i

något annat vid skolorna företrätt ämne, varvid dock är att märka, att undervisningen

i matematik delvis innefattar en begynnande fackutbildning genom

övning i lösande av på skogsbruket tillämpade uppgifter (yrkesproblem).

Det har under sådana förhållanden synts utredningsmännen angeläget att

undersöka framkomliga vägar för begränsning av undervisningen i nämnda

läroämnen. Därom anföres i P. M. följande.

Det ligger närmast till hands att höja kompetensfordringarna för inträde i

de grundläggande ämnena, t. ex. genom att såsom inträdesfordran föreskriva

företeende av betyg från kurs vid folkhögskola eller möjligen lantmannaskola.

Man löper dock därigenom risken att försvåra inträdet för de ekono
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

109

miskt sämst ställda inträdessökandena av arbetarlyp, vilka ofta utgöra det

bästa materialet för arbetsförmän i skogsbruket. I detta sammanhang erinras

om det av 1934 års folkskolesakkunniga utarbetade och numera för riksdagen

framlagda förslaget örn införande av 7-årig skolplikt, som emellertid ej kan

medföra verkningar för skogsskolornas del förrän tidigast åren 1942 eller

1943.

Vidare är det känt att ynglingar, som vid 13 års ålder avsluta sin skolgång

— bortsett från de två kortare kurserna i fortsättningsskolan — i allmänhet

glömma en stor del av de kunskaper de inhämtat i skolan, innan de uppnå

20-årsåldern. Den förut omnämnda prövningen inför examinerad folkskollärare

vid tiden för ansökningens ingivande är avsedd att giva säkerhet för

att de sökande på lämpligt sätt återhämtat förlorade kunskaper och i erforderlig

utsträckning förbättrat dem.

Sedan utredningsmännen konstaterat, att det nämnda sättet att kontrollera

de sökandes kunskaper i svenska språket och matematik ej fungerat

tillfredsställande, lia de föreslagit, alt i dess ställe skall anordnas en frivillig

förprövning av de sökandes kunskaper i nämnda ämnen, till vilken jag i

det följande återkommer, samt en skärpt intrådesprövning till skogsskolan.

Beträffande inträdesprövningen anföres vidare sammanfattningsvis följande.

Sistnämnda prövning bör göras mera omfattande och sträcka sig över 3 å

4 dagar, varigenom även vinnes fördelen av en säkrare bedömning av elevernas

färdigheter och handlag. Följande plan torde lämpligen kunna tillämpas

för prövningen:

Svenska språket: skriftprov efter föresägning, uppsatsskrivning samt muntligt

förhör i språklära.

Matematik: provräkning samt muntligt förhör.

Geografi och naturkunnighet: muntligt förhör.

Praktiska prov.

Skriftprov och provräkning böra för vinnande av viss enhetlighet vid skolorna

bestämmas av domänstyrelsen. Övriga prov i svenska språket, matematik

samt geografi och naturkunnighet utföras, därest så finnes lämpligt,

med biträde av examinerad folkskollärare. För godkännande bör fordras,

att sökande vid prövningen ådagalagt kunskaper i de tre prövningsämnena,

som motsvara avgångsbetyg från folkskolans sjätte klass med minst vitsordet

med beröm godkänd.

Genom de praktiska proven, som anordnas av facklärarna, beredas lärarna

tillfälle att kontrollera i vad mån de sökande kunnat tillgodogöra sig förpraktiken.

Dessa böra få visa sina färdigheter att hantera yxa, såg och andra

redskap. Deras blick för skog och virke prövas genom föreläggande av

enklare gallringsuppgifter eller andra prov, vilkas lösande bero av mognad

och omdöme mera än av teoretiska kunskaper. Proven, som lämpligen

omfatta 1 å 2 dagar, torde kunna ge en utmärkt ledning, när det gäller att

avgöra, vilka av de vid inträdesprövning godkända inträdessökande, som i

första rummet böra antagas till utbildning.

I fråga om förpraktik lia utredningsmännen erinrat örn att för närvarande

är stadgat, att sökande skall hava under minst två år nied goda vitsord

som arbetare deltagit i samt förvärvat god kunskap örn och färdighet i de

vanligast förekommande skogsarbetena samt vidare framhållit följande.

Den för praktiken stadgade minimitiden torde få anses tillräcklig under

förutsättning, alt den utnyttjas lill förvärvande av färdighet i alla vanligare

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

skogsarbeten, såsom stämpling, avverkning, kolning, dikning och helst även

flottning. Veterligen är de sökandes praktik emellertid icke alltid så allsidig

som önskvärt vore. Inträde har likväl ofta icke vägrats av denna anledning,

om vederbörande i övrigt väl fyllt inträdesfordringarna. Enär emellertid

de svenska skogsskolorna — i motsats till de 2-åriga finska skolorna —

icke kunna disponera någon mera avsevärd tid för utförande av det egentliga

grovarbetet i skogen och färdighet i dessa stycken är ett oeftergivligt

villkor för en god arbetsförman, synes det erforderligt att uppställa vissa

minimikrav beträffande deltagande som arbetare i vart och ett av de viktigaste

arbetena, kompletterade med bestämmelse, att intyg örn sådant deltagande

skall vara vitsordat av skogligt utbildad fackman. Den minsta praktiktiden

för varje slag av arbete torde lämpligen böra utgöra: för stämpling

2 månader, för huggning och tillredning av olika virkessortiment 4 månader,

för utdrivning av virke 1 månad, för aptcring 1 månad samt för dikning eller

vägbyggnadsarbete 1 månad.

Det synes ur flera synpunkter önskvärt, att de inträdessökandes förpraktik

ordnas på sådant sätt, att man har anledning påräkna sakkunnig kontroll

och ledning av arbetet. I särskild promemoria rörande omorganisation

av den högre skogsundervisningen bar en dylik anordning föreslagits beträffande

de inträdessökande till skogshögskolan. Det möter emellertid väsentligt

större svårigheter att tillämpa denna anordning för skogsskolornas del.

Bland de många skäl, som tala mot ett försök i sådan riktning, må nämnas

det stora antalet sökande, ökade kostnader för dessa samt svårigheter, som

möta på grund av konkurrens om arbetet vid förvaltning, som mottager

praktikanter i större antal. Domänstyrelsen synes emellertid böra tillhandahålla

ett gemensamt betygsformulär samt direkt eller genom skolorna sprida

detta till dem, som ämna söka inträde vid skogsskola. Det kan möjligen

så småningom visa sig lämpligt att införa fordran på intyg enligt sådant

formulär för den stadgade minimitiden av 9 månader för deltagande i särskilda

arbeten.

Kolningsarbetet intager vid skogsskolan en särställning såtillvida, att det

icke kan inläras utan att eleverna beredas tillfälla att själva handhava och

utan avbrott följa arbetet under en längre tid. Kolningsundervisningen är

därför mycket tidskrävande — omkring en månad viel varje kurs ägnas

i huvudsak åt kolning — och verkar därjämte förryckande på det övriga

arbetet. Det skulle medföra ett väsentligt förbättrat utrymme för något

eller några andra ämnen, örn det egentliga kolningsarbetet kunde helt

överflyttas från skolhusen till praktiktiden. Omläggningen kan utan svårighet

på ett effektivt sätt genomföras genom att bland inträdesfordringarna

införes fordran på avgångsbetyg från kolarskola.

Kolarskolor inrättas för närvarande årligen dels vid Gammelkroppa i

Värmland med understöd av vissa landsting och hushållningssällskap samt

jernkontoret, dels i män av behov vid Bispgårdens skogsskola i Jämtland

med understöd av riksstatsanslag samt av jernkontoret. Kurserna, som från

början voro avsedda att meddela arbetare färdighet i kolning men sedan

många år huvudsakligen utnyttjas av dem, som förbereda sin utbildning till

skogvaktare, börja vanligen 15 augusti eller 1 september och pågå omkring

7 veckor. Undervisningen är kostnadsfri. Den sammanlagda kostnaden

för genomgående av kolarskola har under senare år utgjort 80—100 kronor

(mat, böcker m. m.) jämte kostnad för resor till och från skolan samt för

kläder. Stipendier utdelas till samtliga elever med från 25 till 80 kronor vid

Gammelkroppa, beroende på av respektive landsting och hushållningssällskap

för ändamålet anslagna medel, och 30 kronor vid Bispgården.

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

Åtskilliga av de till skogsskolorna inträdessökande lia redan nu genomgått

kolarskola. Även om kolningen för närvarande ej har samma betydelse

för skogsbruket som tidigare, torde den del av praktiktiden, som tillbringas

vid kolarskola, vara mycket viii använd, ej endast därför att de blivande

arbetsförmännen där erhålla en bättre insikt i kolningsarbetet än vad

skogsskolorna kunna ge, utan även med hänsyn till de vissa skogsarbeten

utmärkande, primitiva förhållanden, under vilka kolningsarbetet bedrives,

och den bedömning av elevernas lämplighet för skogsarbete, som där kommer

till stånd. Eleverna bo nämligen i kolkojorna och deltaga i alla med

kolning sammanhängande arbeten, såsom iordningställande av bottnar, inresning

av veden, kolning, rivning och dämning, ävensom uppförande av

kojor. I regel bilda två elever ett lag, som ombesörjer kolningen av en mila.

Dessutom sysselsättas eleverna med gallrings- och huggningsarbeten och erhålla

därvid kortfattad undervisning i grunderna för beståndsvårdande huggningar.

De avgångsbetyg, som eleverna erhålla vid kursens slut, kunna säkerligen

tjäna till ledning vid bedömning av de inträdessökande vid skogsskolorna

bättre än de flesta andra praktikbetyg.

Inom södra Sveriges skogsbruk, där träkol har ingen eller ringa avsättning,

är kolningen ofta ett okänt begrepp. Emellertid kan en kurs vid kolarskola

i mellersta Sverige ge en skogspraktikant från dessa delar av landet

en vidare blick på skogliga förhållanden och därmed bättre förutsättningar

för att tillgodogöra sig undervisningen vid skogsskola. På grund

av denna omständighet och de särskilda förhållanden, som förut berörts,

torde den praktik, som utbildningen vid kolarskola ger, vara till gagn även

för de elever, som i sitt framtida arbete aldrig komma att syssla med kolning,

och för verksamheten vid den skogsskola, där sådana elever vidareutbildas.

Från jernkontorets sida är kolarskolas införande som obligatorisk

förpraktik till skogsskola ett gammalt önskemål.

Av den lämnade skildringen av kolarskolornas verksamhet torde framgå,

att skolorna i sin nuvarande gestaltning äro väl lämpade som förpraktik

till skogsskola. Med några mindre jämkningar av kolarskolans arbetsplan

skulle den emellertid kunna bliva av ännu större betydelse för skogsskoleutbildningen.

Det synes sålunda önskvärt, att huggningsarbeten, som här

bedrivas under ständig instruktion och kontroll, kunde försiggå i större omfattning

och att eleverna i samband därmed bereddes en något fylligare

orientering och övning i gallring och andra beståndsvårdsarbeten. Vidare

bör det tillfälle kolarskolan erbjuder att på ett tidigt stadium av utbildningen

nå de blivande skogvaktarna utnyttjas för att göra klart för dem, vilka

kunskaper i de grundläggande, allmänna ämnena, som fordras för inträde

vid skogsskola, och därigenom uppmuntra dem att genom självstudier i dessa

ämnen fylla eventuella brister. I detta syfte böra vid .skolan inläggas några

frivilliga övningar i svenska språket och matematik. Lärarna kunna med

ledning av dessa prov, som givetvis icke betygsättas och ej heller på annat

sätt påverka avgångsbetyget från kolarskolan, lämna eleverna råd och anvisningar

i vad mån och på vad sätt de böra förkovra sina kunskaper i de

teoretiska ämnena. I samband med nu föreslagna ändringar i kolarskolans

läroplan synes lärotiden böra något förlängas till att omfatta en tid av 2

månader. För att den sålunda föreslagna, något utvidgade kolarskolan ej

skall bliva en betungande förpraktik till skogsskola synes ett något större

stipendiebelopp, förslagsvis 40 kronor, böra tilldelas samtliga elever, som

icke besitta sådana teoretiska förkunskaper, som fordras för inträde vid

skogshögskolan.

Därest den sålunda föreslagna anordningen skall kunna genomföras utan

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

T Uranien

över P. M.

att tillträdet till skogsskola nämnvärt försvåras, måste flera kolarskolor inrättas.

^ I särskild promemoria angående den högre skogsundervisningen

föreslås, att avgångsbetyg från kolarskola skall uppställas som villkor jämväl

för inträde till skogshögskolans förberedande kurs. Det antal praktikarde„r’

som årligen söka utbildning vid kolarskola, skulle därför komma att

uppgå till minst 100 stycken. Kolarskolornas sammanlagda kapacitet torde

därför böra utökas till omkring 125 elever per år med möjligheter till ytterligare,

tillfälliga utvidgningar.

I samband med den här föreslagna ändringen av inträdesfordringarna till

skogsskola bör den tid, som vid sådan skola ägnas åt ämnet kolning, starkt

beskäras. Undervisningen omlägges därvid till att i huvudsak omfatta endast

planläggning av kolningsarbeten.

Inträdessökandes ålder får enligt nu gällande bestämmelser ej understiga

20 eller överstiga 30 år. För de elever, som erhålla möjlighet att efter skogsskolan

fortsätta sin utbildning vid skogshögskolan på sätt föreslagits i promemoria

angående den högre skogsundervisningen, är det av stor vikt att

kunna påbörja utbildningen vid skogsskola så tidigt som möjligt, och en

sänkning av inträdesåldern med 2 år skulle med hänsyn härtill vara önskvärd.

Vid en ålder av 18 år torde en yngling, som tränats i skogsarbeten,

i regel vara kroppsligen fullt utvecklad. Däremot torde han mera sällan

äga den allmänna mognad, som erfordras för att kunna tillgodogöra sig undervisningen

på bästa sätt. Det torde därför ej vara rådligt att sänka inträdesåldern

mer än ett år eller till 19 år.

Emellertid äger enligt gällande värnpliktslag den, som icke avlagt studentexamen

eller förvärvat viss annan kompetens (årsklassen B), ej rätt att

inskrivas till värnpliktstjänstgöring vid tidigare ålder än 20 år. Därest inträdesåldern

till skogsskola sänkes, kan därför bestämmelsen örn företeende

av utdrag ur inskrivningsbok rörande värnpliktsförhållanden ej äga generell

giltighet. För den, som icke undergått inskrivning, torde sistnämnda

bestämmelse därför lämpligen böra ersättas med fordran på intyg från den

militärläkare, som utfärdat föreskrivet läkarbetyg, att sökanden med hänsyn

till sin kroppsutveckling och kroppskonstitution skulle vid inskrivningsförrättningen

lia förklarats vapenför och duglig till all krigstjänst.

Av yttrandena inhämtas i förevarande avseende följande.

Domänstyrelsen anför, att av de sökande, som rent formellt fyllt fordringarna

för antagning till skogsskolelärjunge, hade vid inträdesprövningarna

under åren 1928/1935 underkänts sjutton procent, varav syntes framgå, att

genom prövningarna, såsom dessa hittills anordnats, en rätt stor grupp sökande,

vilka synts mindre lämpliga för undervisning vid skogsskola, förvägrats

antagning. Det vore ej osannolikt, att den nu föreslagna, skärpta prövningen,

efter vars införande det i stadgan omförmälda intyget eller beviset

ej skulle bliva erforderligt, kunde komma att — till fördel för skogsskoleundervisningen

— egga de sökande till förvärvande av bättre teoretiska förkunskaper,

innan de anmälde sig såsom sökande. Den nu föreslagna utvidgade

inträdesprövningen komme givetvis att för de sökande medföra något

ökade kostnader. Styrelsen hade emellertid för sin del ej något att erinra

emot införandet av en dylik prövning i huvudsaklig anslutning till utredningsmännens

förslag. I samband härmed borde föreskrifterna örn intyg

beträffande vissa teoretiska förkunskaper avföras ur stadgan. Det torde

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

173

alltjämt böra ankomma å styrelsen att meddela närmare föreskrifter angående

prövningen. Styrelsen hade ej heller något att erinra mot förslaget

örn fördelning av praktiken på vissa slag av skogsarbeten m. m., vilket

borde lända undervisningen till godo. Genomförandet av förslaget krävde

mindre ändring av stadgan. I övrigt torde det alltjämt böra ankomma på

styrelsen att meddela erforderliga närmare föreskrifter om denna utbildning.

Vad angår undervisningen i kolning anför domänstyrelsen:

Frågan om inställande av den sedan gammalt bedrivna undervisningen i

kolning vid skogsskolorna har tidigare varit uppe. Redan år 1927 framfördes

till styrelsen önskemål härom från järnkontorets sida. Väl inseende

att genom en sådan anordning ökad tid för andra undervisningsämnen vid

skogsskolorna skulle stå att vinna har styrelsen dock ej ansett sig böra vidtaga

åtgärder för tillgodoseende av detta önskemål. Styrelsen har befarat,

att de strängare villkor för inträde vid skogsskola, som kravet på utbildning

vid kolarskola innebure för de inträdessökande, skalle föranleda en betydande

minskning av antalet sökande på grund av de kostnader, som härigenom

skulle uppkomma för den väsentliga del av dem, som haft sitt hemvist långt

från de områden -— Bergslagen och Jämtland — där kolarskolor varit inrättade.

Bortsett från den skogliga utbildning i övrigt, som må kunna förvärvas

vid en kolarskola. lärer betydelsen av sådana skolor numera, med hänsyn ej

blott till förbrukning av skogskol utan även till de huggningssätt, som tilllämpas,

vara avsevärt mindre än tidigare varit fallet. Av domänverkets kronojägare

tjänstgöra betydligt mera än halva antalet å skogar, där kolning

ej förekommer. Den stora grupp av från skogsskolorna examinerade lärjungar,

vilka såsom länsskogvaktare tjänstgöra hos skogsvårdsstyrelser, torde

ej heller hava direkt befattning med kolningsarbete. Enligt styrelsens

uppfattning kan det starkt ifrågasättas, huruvida ej utbildning vid kolarskola,

i stället för att föreskrivas såsom villkor för inträde vid skogsskola,

bör betraktas såsom en särskild angelägenhet för sådana från skogsskolorna

examinerade lärjungar, som hava för avsikt att vinna anställning å skogsförvaltning,

där kolning ingår bland förekommande arbeten. Med hänsyn

såväl härtill som till den omständigheten, att en obligatorisk utbildning i kolning

före inträde vid skogsskola skulle förorsaka ökade kostnader ej blott

för statsverket — genom tvånget att anordna flera kolarskolor inom skilda

delar av landet — utan även för de sökande själva, anser sig styrelsen, som

visserligen biträder förslaget om inställande, i huvudsak, av undervisningen

i kolning, ej kunna tillstyrka utredningsmännens förslag i detta hänseende.

Efter en närmare motivering av den nuvarande lägsta åldersgränsen för

inträde vid skogsskola har styrelsen slutligen uttalat, att styrelsen på grund

av de skäl, som förestavat utredningsmännens förslag om sänkning av den

nu föreskrivna minimiåldern, anser sig böra biträda detsamma.

Skolöverstyrelsen har särskilt fäst sig vid det föreslagna sättet alt råda

bot på bristerna i förkunskaper i svenska språket och matematik, brister, vilka

enligt överstyrelsens mening försvårade all yrkesundervisning, som av olika

skäl måste förläggas till en ålder, som med åtskilliga år skilde sig från den

ålder, vid vilken avgång skedde från den förberedande allmänna skolan, i

detta fall i regel folkskolan med dess påbyggnad fortsättningsskolan. Den

hittills vid skogsundervisningen följda praxis, att för inträde i skogsskola

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

skulle företes intyg om kunskaper och färdigheter i de nyss berörda ämnena,

motsvarande minst betyget med beröm godkänd vid avgångsexamen från

folkskolan, syntes överstyrelsen icke hava kunnat garantera önskad jämnhet

i fråga om elevmaterialet. Detta måste anses helt naturligt, då uppfattningen

om vad som borde krävas för nämnda betygsgrad säkerligen vore ytterst

vag. Det av de sakkunniga föreslagna tillvägagångssättet syntes då vara

mycket ändamålsenligare och mera lämpat efter skogsskoleaspiranternas allmänna

inställning.

Centralrådet för skogsvårdsstgrelsernas förbund har ansett, att utbildningen

vid den föreslagna, något utvidgade kolarkursen torde vara av sådan

allmän betydelse för skogsskoleundervisningen, att kursen borde krävas som

förutbildning. Vidare har centralrådet anfört följande.

För att elever, som erhålla möjlighet att efter skogsskolan fortsätta sin utbildning

vid skoghögskolan, må kunna påbörja utbildningen vid skogsskola

så tidigt som möjligt, hava utredningsmännen ifrågasatt en sänkning av inträdesåldern

till 19 år. Centralrådet finner detta förslag mindre lämpligt.

Skogsskolornas huvuduppgift är dock att utbilda skogvaktare, och skolornas

verksamhet bör i första hand tillrättaläggas med hänsyn härtill. Erfarenheten

torde hava visat, att ynglingar under 20 år merendels icke äga den kroppsliga

utveckling och andliga mognad, som erfordras för att kunna på bästa sätt

tillgodogöra sig utbildningen. Deras utsikter att efter genomgången skogsskola

vinna anställning som arbetsledare lära jämväl förstärkas, därest de

motsvara större anspråk på mognad och omdöme. Centralrådet hyser därför

den åsikten, att nuvarande bestämmelse om en minimiålder av 20 år bör

bibehållas även i den nya organisationen. Inom centralrådet har framhållits,

att detta ej behövde utgöra hinder för att studerande, vilka nöjaktigt styrka

sin avsikt att, därest de vinna kompetens härför, fortsätta sin utbildning vid

skogshögskolan, må kunna tillåtas inträda vid skogsskola redan vid en ålder

av 19 år.

Lärarrådet vid skogshögskolan har anfört:

För skogsförmän inom de ej oväsentliga delar av landet, där kolning bedrives,

är en noggrann kännedom örn denna hantering ett oeftergivligt villkor,

och denna kännedom är minst lika viktig som flera andra skogsteknologiska

detaljer, som ingå i undervisningen vid skolan. Icke förty kan den givetvis

utbrytas från den undervisning, som nu meddelas vid skogsskolan, och bibringas

vid särskilda kolarskolor, under förutsättning nämligen, att undervisningen

behöver utökas i övriga ämnen. Åtgärden kommer emellertid att

medföra en viss stegring i såväl vederbörande elevers utbildningskostnad som

i kostnaderna för statsverket. För att erhålla garantier att utbildningen i kolning

härigenom ej blir underlägsen den, som nu erhålles vid skogsskolorna,

måste nämligen dessa kolarskolor stå under enahanda statlig kontroll och

ledning som själva skogsskolorna.

För en ändamålsenlig rekrytering av förmanskåren inom skogsbruket är

det av synnerlig vikt, att de personer, som vinna inträda vid skogsskolorna,

ha praktisk läggning och anlag för arbetsledning. Man kan t. o. m. våga

påstå, att dessa egenskaper hos arbetsförmän äro viktigare än kunskaperna

i de teoretiska ämnen, svenska och matematik, som nu ingå i inträdesproven

till skogsskola.

För närvarande kan sökande till skogsskola i regel endast styrka sin praktiska

lämplighet genom privatintyg, vilka för de sökandes inbördes bedömande

äro av mycket tvivelaktigt värde, då dessa intyg ofta måste utfärdas

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

175

av personer, som lia en önskan att hjälpa vederbörande fram. För en gradering

av de sökande efter deras större eller mindre lämplighet för skogsskolcutbildning

kan däremot dessa kolarskolor, framför allt örn desamma i

någon mån utökas med enklare praktiska kurser i vissa skogsvardsarbeten

såsom de sakkunniga jämväl föreslagit — bli av ytterligare värde. Sovringen

av de sökande till skogsskola skulle då i viss mån kunna ske efter

erhållna praktiska vitsord från dessa kolarskolor, varefter man genom särskild

inträdesprövning endast behöver konstatera tillfredsställande kunskapsmått

i matematik och svenska språket. Nu anförda betydelse av kolarskolorna

accentuerar sålunda ytterligare behovet av enhetlig kontroll och ledning

av dessa skolors verksamhet.

Styrelsen för skogshögskolan är enig med utredningsmännen om betydelsen

av kunskap i kolning för den, som utexamineras från skogsskola, även

om enligt styrelsens mening icke alla de utexaminerade i sin blivande verksamhet

lia behov av denna kunskap. Vidare anför styrelsen:

Arbetet vid en kolarskola eller på annan plats, dit denna undervisning må

förläggas, medför samtidigt en ökad insikt i skogsarbetet, som kan vara av

stort värde. Svårigheten med genomgång av kolarskola före skogsskola framträder

emellertid på ett annat sätt, nämligen däruti, att alla som söka inträde,

måste genomgå kursen och underkasta sig därmed förenade kostnader,

sålunda även de många, som icke erhålla inträde vid skogsskolan på grund

av bristande utrymme, bristande kunskaper eller andra orsaker. De liesta

av dessa få kanske aldrig någon nytta av den genomgångna kolarskolan. Härtill

kommer, att staten vid en sådan anordning måste se till att kolarskolor

i tillräckligt antal finnas för att bereda utrymme för icke blott dessa ynglingar

utan även, enligt förslaget i P. M., för det antal, som skall söka inträde

till Garpenberg, kanske ett 50-tal. Då det därvid, efter vad erfarenheten

visat, kan inträffa, att mycket stora variationer i antalet sökande kunna förekomma,

försvåras bedömandet av i vilken utsträckning kolarskolor åro erforderliga.

Dessa olägenheter förekomma icke, örn kolningsundervisningen

bibehålies vid skogsskolan.

Svenska forstmästarförbundet har anfört, att införande av obligatorisk

kolningskurs före inträdet vid skogsskolorna vore en värdefull reform, som

medförde en icke betydelselös tidsvinst på skogsskolornas schema. Denna inträdesfordran

gällde sedan flera år vid skogsvaktarskolan i Gammelkroppa.

Svenska skogsmästarförbundet har anslutit sig till i P. M. framlagda förslag

beträffande inträdesfordringar, förkunskaper och inträdesprov.

Sveriges kronojägare förbund har anfört, att den föreslagna förprövningen

vid kolarskolorna i verkligheten ledde till att dessa skolor finge karaktär av

preparandkurser för inträde vid skogsskolorna. Det syntes under sådana

förhållanden endast vara en naturlig utveckling, alt skogsskolorna med ens

organiserades tvååriga, tiden för kolarskolan inbegripen, och med inträdesprövningar

i ungefär samma form som vid seminarierna. Den skärpning i villkoren

om föregående skogspraktik, som utredningsmännen föresloge och varemot

förbundet ingenting hade alt invända, möjliggjorde, att inträdesprövning

i färdighet att utföra skogsarbeten icke vidare vore behövlig.

Det av utredningsmännen framförda förslaget, att för inträde vid skogsskola

skall fordras genomgången kurs vid kolarskola, har i avgivna yttran
-

Departemenls
chefen.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

Inom

departementet

utarbetad

P. M.

den i allmänhet tillstyrkts. Domänstyrelsen har emellertid med hänvisning

till kolningsarbetets numera tämligen inskränkta betydelse för skogsbruket

icke biträtt förslaget. Styrelsen synes därvid icke ha tagit hänsyn till kolarskolans

betydelse som allmän förberedelse för inträde vid skogsskola, vilken

kanske i främsta rummet legat till grund för förslaget och varit avgörande

för dem, som anslutit sig till detsamma. Samtidigt som eleverna meddelas

färdighet i själva kolningsarbetet erhålla de vid den enligt förslaget utvidgade

kolarskolan träning i huggnings- och beståndsvårdsarbeten under kompetenta

lärares ledning. Deras förmåga att finna sig tillrätta under primitiva för

hållanden ställes på prov. Kolningsarbetet synes även vara i särskild grad

ägnat att uppamma goda förmansegenskaper, såsom förmåga att med ständig

uppmärksamhet övervaka ett arbete samt snabbt och effektivt lösa uppkommande

praktiska problem. Den frivilliga förprövningen i svenska språket och

matematik torde säkerligen avsevärt bidraga till förbättring av skogselevernas

teoretiska förkunskaper. Slutligen bör den bedömning av eleverna, som kan

äga rum vid kolarskolorna, vara av ett visst värde för elevantagningen i samband

med inträdesprövningen. Jag finner för min del dessa fördelar väl

försvara de utgifter, som anordnandet av kolarskolor medföra för staten.

Några mera betydande kostnader för skogsskoleaspiranterna torde icke behöva

uppkomma, då genomgång av en två månaders kolarskola enligt vunna

erfarenheter kan beräknas föranleda en utgift av 40 till 60 kronor jämte

resekostnad för elev, som erhållit stipendium. Kurser vid kolarskola böra

emellertid anordnas till sådant antal, att de sökande, vilka med hänsyn till

sina förutsättningar för inträde vid skogshögskolan eller skogsskola skäligen

böra beredas plats, kunna mottagas, och på sådana platser, att resekostnaderna

för eleverna icke kunna bli betungande. Med hänsyn till den enkla

organisation, som dylika kurser kräva, torde större svårigheter icke möta i

dessa avseenden. Jag förordar därför uppställandet av fordran på avgångsbetyg

från kolarskola för inträde vid skogsskola.

Stipendium bör lämpligen tilldelas elev vid kolarskola, som icke avlagt

studentexamen, med föreslaget belopp, 40 kronor.

Utredningsmännens förslag om ordnad praktik i övrigt samt om inträdesprövning

till skogsskolan ha i yttrandena gemenligen vunnit anslutning. Då

förslagen synas ägnade att åstadkomma ett jämnare elevmaterial med bättre

förutsättningar för utbildningen vid skogsskolan utan nämnvärd höjning av

de teoretiska inträdesfordringarna, biträder jag desamma.

Likaledes förordar jag den föreslagna sänkningen av minimiåldern för inträde

vid .skogsskola, vilken av skäl, som andragits av utredningsmännen,

synes önskvärd och knappast torde vara förenad med några större risker för

intagande av omogna elever.

3. Undervisningens planläggning och bedrivande.

I P. M. ifrågasättes icke någon omläggning av undervisningsåret vid skogsskolorna,

som av domänstyrelsen reglerats från och med läroåret 1935/1936

och nu omfattar tiden 16 oktober—30 september. Utredningsmännen ha ej

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

heller ansett erforderligt att verkställa detaljgranskning av undervisningsplanen

för skolorna, som fastställts av domänstyrelsen år 1934. De lia emellertid

föreslagit följande mera betydelsefulla ändringar i fråga om undervisningens

bedrivande och därom anfört:

I skogsteknologi med byggnads- och dikningslära

vinnes rätt avsevärd tid (omkring 120 timmar) genom den föreslagna inskränkningen

av kolningsundervisningen. Denna tid bör överflyttas till

andra delar av det stora och viktiga ämnet skogsteknologi. Enär närmare

bestämmelser saknas för fördelning på ämnets särskilda delar av den enligt

undervisningsplanen till ämnet anslagna tiden, torde vid de skilda skolorna

för närvarande något olika tid anslås för delämnena. En närmare fördelning

av den frigjorda tiden kan därför ej ske i detta sammanhang utan bör,

därest den överhuvud taget bör fastställas centralt, efter närmare övervägande

utföras av domänstyrelsen. Det synes likväl lämplig^ att här understryka

betydelsen av en fyllig undervisning och god övning i några delar av ämnet,

som torde kunna tillgodoses vid skogsskolorna bättre än vad för närvarande

sker.

En skogvaktare bör såsom arbetsförman fullständigt behärska tekniken

för användning av de vanligare skogsredskapen. Den färdighet, med vilken

skogsarbetarn förstår att hantera yxa och såg och den skötsel han ägnar

redskapen, är i regel av utomordentlig betydelse för arbetsresultatet. Dåliga

redskap ge klen arbetsprestation och dålig virkesbehandling. Här brister

det ofta, därför att förståelse för vikten av en ständig tillsyn av redskapen

under pågående arbete saknas. Det bör ankomma på skogvaktaren att kontrollera,

att ingen anmärkning kan riktas mot redskapen och deras vård,

samt att vid behov lämna instruktioner och råd i dessa avseenden. Vid

skogsskolan böra nämnda synpunkter inskärpas vid instruktioner och övningar

i redskapens handhavande.

Grundläggande för virkets behandling i skogen och i viss mån även för

stämplingens utförande är kännedomen örn det förädlade virkets beskaffenhet

och värde. Utan erfarenhet örn utfall i sågad vara av dimensioner och

kvalitéer blir apteringen i skogen blott och bart ett hantverk, där virkesvärdet

underkastas slumpvisa förändringar. Med noggrann virkeskännedom

och träning i bedömning av sortimentsutfall och dess värde kan en apterare

som regel utvinna väsentligt högre virkesvärden. Det ligger på grund

härav stor vikt uppå, att apteringen utföres med omsorg och sakkännedom,

och ansvaret för att så sker vilar i första hand på skogvaktarna. En mycket

väsentlig del av skogsskolans undervisning måste därför inriktas på studier

av virkesutfall vid sågverk, och varje skogsskola^ bör vara i tillfälle att

på platsen meddela sådan undervisning. I de fall, då sågverk ej finnes vid

skogsskolan, synas därför åtgärder böra vidtagas för anskaffande eller förhyrning

av cirkelsåg till skolan, varigenom även vinnes en förbättring av

undervisningen i virkesförädling. 1 samband härmed må understrykas betydelsen

av träning under noggrann tillsyn i aptering och inmätning av virke

samt bedömning oell utsyning av för olika ändamål erforderligt husbehovsvirke.

För ett intensivt bedrivande av den skogstekniska undervisningen icke endast

i nu nämnda delar utan även i övrigt, såsom beträffande utdrivning och

transport av virke samt vägbyggnad och dikning, talar särskilt den omständigheten,

att skogvaktarna i allmänhet äro hänvisade att handhava dessa

arbeten mera självständigt än de egentliga skogsvårdsarbetena, där förvaltare

Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. Nr 136. lii

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

Yttranden

över P. M.

och assistenter ha större möjligheter att hålla hand över arbetenas utförande

eller själva utföra dem.

I den mån de åtgärder för rationalisering av undervisningen, som bär föreslås,

kunna medföra ytterligare tidsbesparing, bör undervisningen i skogsskötsel

utvidgas med praktiska övningar i beståndsvård och stämplingars

utförande.

Lärjungarna vid skogsskolorna erhålla för närvarande icke någon undervisning

i arbetsledning, vilket torde vara en brist i den nuvarande undervisningsplanen.

I syfte att förbättra utbildningen till förmanskap synes därför lämpligt

att det nu upptagna ämnet bevakningstjänstgöring med tjänsteexpedition

och bokföring m. m., som i huvudsak upptar studium av tjänstgöringsbestämmelser,

bokföring, förande av journaler samt rapportskrivning, utvidgas till

ett större ämne benämnt arbetsledning med tjänstekunskap. Undervisningen

i detta ämne bör, förutom arbetsledning, avtal och arbetarförhållanden i övrigt,

omfatta orientering och övning i en skogvaktares alla tjänstegöromål

i huvudsak enligt nyss angivna definition för ämnet bevakningstjänstgöring

m. m., som samtidigt avföres från undervisningsplanen.

Från skogsskolorna företagas för närvarande studieresor till trakter med

skogar av andra typer än dem, som äro representerade på skolreviret, och

industriella verk, såsom sågverk och massafabriker. På grund av knapp medelstillgång

ha dessa resor emellertid vid flera skolor måst begränsas, stundom

till utflykter under en eller ett par dagar till ett sågverk eller en massafabrik

eller till närbelägna trakter med liknande skogstyper som dem, skolreviret

kan uppvisa. Ehuru det icke är nödvändigt eller ens lämpligt att

skogsskolorna söka lämna en skoglig utbildning, som ger inblick i skogsvården,

sådan den bedrives under alla de skiftande förutsättningar, som

råda i skilda delar av landet, måste likväl utbildningen vid en skola så gott

sig göra låter grundas på de skogliga förhållandena inom hela det ofta ganska

vidsträckta område, där skolans elever gemenligen erhålla sitt framtida

arbetsfält. På grund härav böra större möjligheter beredas för undervisningens

förläggande till annan plats än skolreviret, huvudsakligen genom

studieresor, men i något fall kanske också genom uppehåll en tid vid lämpliga

övningsskogar, ett förfarande, som redan nu tillämpas vid den sydligaste

skolan, Kolleberga skogsskola, där skolrevirets skogar äro rätt egenartade.

Med hänsyn till bär anförda synpunkter torde visst anslagsbelopp böra ställas

till skogsskolornas förfogande för resor.

I detta sammanhang må understrykas vikten av att tillräckliga hantlangningsmedel

anvisas för skogsskolorna. Lärotiden är nu i viss omfattning

betungad med mindre instruktivt hantlangningsarbete, vilket så mycket som

möjligt bör undvikas.

För studieresor och hantlangning ytterligare erforderliga medel ha i P. M.

beräknats till omkring 2,500 kronor.

De avgivna yttrandena innehålla i fråga om undervisningens planläggning

och bedrivande i huvudsak följande.

Domänstyrelsen anför: Genom inställande, i huvudsak, vid skogsskolorna

av kolningsundervisningen vinnes tid för undervisning i andra undervisningsgrenar.

Utredningsmännen framföra i anslutning härtill vissa önskemål

i fråga örn undervisningen i skogsteknologi med husbyggnads- och dikningslära

samt skogsskötsel. De uttala i detta sammanhang, att, i de fall,

då sågverk ej funnes vid skogsskola, åtgärder syntes böra vidtagas för anskaffande

eller förhyrning av cirkelsåg till skola. I den mån dessa önskemål

ej redan äro tillgodosedda vid tillämpningen av nuvarande undervisnings
-

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

ordning, har styrelsen intet att erinra emot, att närmare föreskrifter härutinnan

meddelas, vilket, såsom hittills varit fallet, torde böra ske genom styrelsens

försorg.

Styrelsen har ej något att erinra emot utredningsmännens förslag om införande

av ämnet »arbetsledning och tjänstekunskap», avsett att i huvudsak

ersätta nuvarande ämnet »bevakningstjänstgöring med tjänsteexpedition och

bokföring».

Kostnaderna för studieresor och hantlangning pläga utgå av de s. k. expens-

och underhållsmedlen, varmed vid de fyra skogsskolorna bestridas

dels årligen återkommande kostnader för i huvudsak ved, lyse, renhållning,

anskaffning och underhåll av inventarier, demonstrationssamlingar, böcker

och tidskrifter m. m. samt studieresor för lärjungarna, dels ock kostnader

för kurser i enklare sjukvård. 1 statförslag för budgetåret 1936/1937 i fråga

om vissa anslag under riksstatens nionde huvudtitel har styrelsen under rubriken

»ersättning till statens domäners fond för utgifter för statens skogåsskolor

m. m.» upptagit expens- och underhållsmedlen för samma budgetår

till samma belopp som för budgetåret 1935/1936 eller till 16,000 kronor. Givetvis

är det ur undervisningssynpunkt av fördel, örn ökade expens- och underhållsmedel

för ifrågavarande syfte kunna beredas. Styrelsen, som av givna

skäl städse sökt iakttaga återhållsamhet i fråga om dessa utgifter, får

emellertid framhålla, att den av utredningsmännen ifrågasatta ökningen med

2,500 kronor skulle utgöra ett välkommet tillskott å anslaget. Styrelsen får

för sin del tillstyrka utredningsmännens förslag härutinnan.

Svenska skogsmästarförbundet tillstyrker utredningsmännens förslag beträffande

undervisningens organisation.

Jag har intet att erinra mot vad i P. M. föreslagits beträffande utvidgning- Depariementsen

av undervisningen i skogsskolan viktigaste ämnen samt införande av che!<>n
ämnet

arbetsledning och tjänstekunskap. Även förslagen om ökade anslag

för studieresor och hantlangning vid skolorna vill jag förorda med hänsyn

till vad utredningsmännen och domänstyrelsen därom anfört.

4. Lärare.

I P. M. framhålles i fråga örn lärarkrafterna vid skogsskolorna, att vid Inom

dessa skolor torde i högre grad än vid de flesta andra skolor gälla, att lärårnas

duglighet bestämmer undervisningens nivå. Fortsättningsvis anföres P.M. j

följande.

Det synes vid sådant förhållande angeläget, att i främsta rummet föreståndarbefattningen

är i lönehänseende placerad på sätt, som motsvarar de höga

fordringar på kunskaper, vitalitet och arbetsförmåga man bör ställa på innehavaren.

Varom icke kan förvärvandet av en god förmåga till en föreståndarbefattning

stundom bliva i alltför hög grad beroende av tillfälligheter.

Att föreståndarna vid skogsskolorna (B 25) placerats en lönegrad under jägmästare

(B 26) torde sammanhänga med att man önskat underlätta passage

från föreståndarbefattningarna, vilka ansetts icke böra vara sluttjänster. Det

torde också i regel vara till fördel för undervisningen, örn nya krafter kunna

taga vid exempelvis vart 10:de eller vart 15:de år. Emellertid har från och

med år 1935 för domänverkets vidkommande företagits en sådan ändring i

reglerna för befattningarnas återbesättande, att rörligheten hos föreståndarna

befordras bättre genom deras uppfattning i lönegraden B 26 än genom deras

bibehållande i närmast lägre lönegrad. Samtliga befattningar i bland annat

lönegraden B 26 tillsättas nämligen numera av domänstyrelsen medelst kon
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Majlis proposition nr 136-

stitutorial på befattning i ifrågavarande lönegrad, varefter placering i viss

tjänstgöring sker likaledes genom beslut av styrelsen. Styrelsen har i samband

med ifrågavarande ändring tillagts vidsträckt befogenhet i fråga om

placering och förflyttning av tjänsteman i viss lönegrad. Enär ett stort antal

jägmästartjänster samtidigt förenats med särskilda lönetillägg, skulle en

föreståndare, som placerats i lönegraden B 26, ändock ha anledning att frivilligt

söka förflyttning till annan tjänst. Föreståndarbefattningarna synas

sålunda numera kunna utan olägenhet hänföras till samma lönegrad som

jägmästare, dit befattningarna med hänsyn till erforderliga kvalifikationer

rätteligen böra. Föreståndarna torde alltså härefter böra konstitueras till

befattningshavare i lönegrad B 26 med förordnande att tills vidare tjänstgöra

som föreståndare vid viss skogsskola och jägmästare i tillhörande skolrevir.

Med hänsyn till vad i det följande anföres beträffande organisationen

av föreståndarebefattningen torde denna i allmänhet icke bliva förenad med

sådant lönetillägg, som kan komma jägmästare i mera svårskött revir inom

domänverket till del. Skulle ett skolrevir likväl i de avseenden, som fälla

utslaget vid klassificering av reviren, och med särskild hänsyn tagen till

verksamheten vid skolan anses i svårsköttliet vara jämförligt med någon

av de två högre klasserna av revir, är det emellertid rimligt, att föreståndaren

erhåller lönetillägg enligt samma grunder, som för närvarande gälla

för övriga förvaltare av revir inom domänverket. Härav påkallas dock ej

ändring av de för domänverket gällande lönebestämmelserna.

Den närmare planläggningen av undervisningen vid skogsskolorna är, såsom

av det föregående framgår, i väsentlig grad överlämnad åt skolornas

föreståndare. Dugliga och initiativkraftiga föreståndare ha därför stora möjligheter

alt åstadkomma goda utbildningsresultat genom smidig anpassning

av undervisningen till de särskilda förhållanden, som utmärka skogsbruket

inom skolans verksamhetsfält, genom en strängt genomförd organisation av

utbildningen med ändamålsenlig avvägning av den teoretiska och praktiska

undervisningen under varje arbetsdag och lärokursen i dess helhet, genom

att låta lärjungarna taga del av och följa arbetena inom skolreviret och överhuvud

taget genom att ägna stort intresse åt skolan och dess verksamhet.

För föreståndaren vid en skogsskola måste verksamheten vid skolan vara

den större uppgiften och skötseln av skolreviret den mindre. Skolreviren

böra därför vara så avpassade, att de icke taga föreståndarens tid alltför

mycket i anspråk och, därest svårigheter möta mot en lämplig avvägning av

reviren, synes föreståndaren böra befrias från befattning med en del av förvaltarsvsslorna

genom anställande av assistent i reviret.

Beträffande underlärartjänsterna, vilka i fråga om såväl anställningsform

som löneplacering äro fullt jämställda med övriga assistentbefattningar i domänverket,

ifrågasättes ingen annan ändring än att tjänsternas benämning

utbytes mot biträdande lärare.

I fråga om skogsrättarbefattningarna lia förslag tidigare framställts om

befattningarnas uppflyttning i lönegrad. Sålunda ha 1920 års organisationsoch

avlöningssakkunniga föreslagit höjning av befattningarna en lönegrad,

motsvarande uppflyttning till lönegraden B 13. I samband med domänverkets

omorganisation lia skogsrättarna hemställt, att tjänsterna skola uppflyttas

till lönegraden B 16. Lönen till skogsrättare är för närvarande omkring

18 procent högre än kronojägares lön (B 9). Med hänsyn till vikten

av att dessa få men viktiga befattningar besättas med dugliga oell i övrigt särskilt

lämpade kronojägare, torde befattningarnas uppflyttning till lönegraden

B 13 vara befogad. Att befattningshavarnas återgång till praktisk revirtjänstgöring

därigenom ytterligare motverkas, synes ej böra tillmätas större

vikt. Det torde stundom betraktas som en fördel, att en duglig skogsrättare,

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

181

som förskaffat sig stor rutin i handhavandet av elevernas övningar och biträdande

i övrigt i skolans alla angelägenheter, kvarstannar på befattningen,

medan de högre lärarna växla.

Med hänsyn till den stora betydelsen av att skogsrättarna hålla sina praktiska

kunskaper levande och äro förtrogna med den tjänstgöring, som åligger

en skogvaktare inom det tidsenliga skogsbruket, torde man kunna förutsätta,

att domänstyrelsen i lämplig omfattning bereder tillfälle till praktisk

tjänstgöring för skogsrättarna och tillser att dessa begagna sig av sådana

möjligheter. De vikariat på skogsrättarbefattningarna, som därvid uppkomma,

medföra visserligen i någon mån olägenheter för undervisningen, men

torde å andra sidan vara till stor fördel för en god rekrytering av ifrågavarande

tjänster. Befattningens nuvarande benämning, som med hänsyn till

innehavarens åligganden är olämplig, föreslås att ersättas med Övningslärare.

De extra skogsrättarna torde i anslutning till nyssnämnda namnförändring

böra benämnas extra Övningslärare.

I vissa ämnen synas, delvis efter mönster från andra skolor av liknande

typ, speciallärare böra anlitas. Men hänsyn till att skolorna äro rätt avsides

belägna, måste undervisningen i sådana ämnen lämnas i form av en koncentrerad

kurs. Sålunda bör undervisningen i ämnet fiskevård anförtros

åt fiskerikonsulent, som under 3 å 4 dagar håller föredrag och demonstrationer.

Även i jaktvård torde föreläsningar och demonstrationer

av lämplig konsulent kunna anordnas. Den till skogsteknologi hörande vägbyggnadsläran

fordrar en rätt ingående behandling av fackman, därest

lärjungarna skola inhämta grunderna för byggnad av ej blott skogsvägar

utan även enklare automobilvägar. Då en stor del av de från skolorna utexaminerade

under sin verksamhet komma att syssla med dylika arbeten,

synes det lämpligt att en kurs i vägbyggnad hålles under ledning av en fackman

med biträde av läraren i skogsteknologi. Vidare torde h u s byggnadskrav

som ävenledes utgör ett avsnitt av skogsteknologien, böra föreläsas

och demonstreras av byggnadskonsulent eller annan lämplig fackman under

förslagsvis 4 dagar. I olycksfallsvård gives redan nu vid varje

skola en specialkurs om 3 dagar av sjuksköterska, som Röda Korset ställer

till förfogande för ändamålet. I det mindre väsentliga ämnet trädgårdsskötsel

bör 1 eller 2 dagars demonstration av trådgårdsmästare kunna anordnas.

Bestämmelser örn anlitande av speciallärare i de nyss uppräknade ämnena

böra meddelas i stadgan rörande skolornas verksamhet. Åt domänstyrelsen

synes dock böra överlämnas att, i de fall då lärare vid skola specialiserat

sig på något av här ifrågavarande ämnen, föreskriva, att undervisningen

i ämnet skall ankomma på denne.

I P. M. har därjämte upptagits frågan om anlitande av speciallärare (ämneslärare)

även i ett par av de grundläggande ämnena, svenska språket och

matematik. Under hänvisning till den i P. M. verkställda utredningen örn

möjligheterna att förbättra undervisningen i de egentliga fackämnena vid

skogsskolorna genom åtgärder för beredande av bättre förkunskaper hos de

inträdessökande i de grundläggande ämnena lia utredningsmännen framhållit,

att samma syfte kunde ytterligare främjas, därest en rationalisering

av undervisningen i sistnämnda ämnen skulle kunna genomföras. Det vöre

utan vidare klart, att en väl kvalificerad ämneslärare på grund av sin pedagogiska

utbildning och träning i regel hade större förutsättningar än en

skogsman att på kort tid bibringa eleverna vissa elementära kunskaper, sär
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Majlis proposition nr 136.

Yttranden

över P. M.

skilt i svenska språket, även om den senare skulle ha läggning för ämnet,

vilket icke alltid kunde antagas vara fallet. Sannolikt vore också, att facklärarnas

särskilda kunskaper och kompetens kunde bättre utnyttjas, om de

befriades från ifrågavarande undervisning och bereddes tillfälle att i stället

i större utsträckning ägna sig åt förberedelserna för fackundervisning,

revirskötsel m. m. Den tanken hade därför tidigare framkastats, att ämneslärare

borde anlitas i de två förberedande ämnena svenska språket och

matematik.

Efter diskussion av möjligheterna att vinna en förbättring av undervisningen

genom anställande av ämneslärare i ifrågavarande ämnen föreslå

utredningsmännen, att undervisningen i svenska språket vid en eller flera

årskurser vid en skogsskola försöksvis överlämnas åt en skicklig ämneslärare,

som kan förvärvas för uppgiften.

I yttranden över P. M. har följande anförts örn lärarkrafterna vid skogsskolorna.

Statskontoret har uttalat, att anledning till erinran mot förslaget om uppfattning

av föreståndarna till 26 :e lönegraden knappast syntes föreligga, då

ifrågavarande tjänstemän samtidigt vore förvaltare av skolreviren. De sakkunnigas

förslag i vad det avser uppflyttning av skogsrättarbefattningarna

vid de lägre skogsskolorna från 12 :e till 13 :e lönegraden har statskontoret

däremot icke kunnat biträda. Innehavare av dylik befattning skulle genom

en sådan placering komma att erhålla en alltför gynnad ställning i förhållande

till ordinarie kronojägare vid domänverket.

Domänstyrelsen har anfört: Styrelsen delar ej helt utredningsmännens

uppfattning i fråga om lämpligheten av skogsrättarnas kvarstående intill

pensionsålderns inträde å sådan befattning. Lärarverksamhet av detta slag

kräver av sin utövare ett ihärdigt intresse, som på grund av arbetets egenart

ej alltid behörigen vidmakthålles under en längre följd av år. Fall hava

ock inträffat, då skogsrättare, trots därav föranledd minskning i avlöning,

på egen begäran förordnats och konstituerats å befattning såsom kronojägare.

Styrelsen, som visserligen anser önskvärt, att skogsrättare erhåller en

avlöningsförhöjning, får emellertid framhålla önskvärdheten av att denna

höjning tillerkännes dem under en form, som ej verkar alltför försvårande

å deras förflyttning till lägre avlönad kronojägarbefattning, där sådan förflyttning

finnes vara ur undervisningssynpunkt lämplig. Styrelsen föreslår

på grund härav, att skogsrättare, som hädanefter förordnas, placeras i samma

lönegrad, B 9, som kronojägare med rätt till särskilt lönetillägg, motsvarande

skillnaden mellan lönerna i lönegraderna B 9 och B 13, samt att

skogsrättare, som, efter förordnande, nu tjänstgöra å sådan befattning, under

kvarstående i lönegraden B 12, tilldelas särskilt lönetillägg, motsvarande

skillnaden mellan lönerna i lönegraderna B 12 och B 13. I övrigt biträder

styrelsen utredningsmännens förslag i fråga om beteckning och löneställning

för de nuvarande befattningarna som föreståndare, underlärare, skogsrättare

och extra skogsrättare.

Utredningsmännens förslag om anlitande av speciallärare i vägbyggnadslära,

husbyggnadslära, fiskevård, jaktvård och trädgårdsskötsel har styrelsen

funnit sig böra för sin del biträda, därest anslag härtill kunna anvisas. Detta

innebär ett vidare fullföljande av den anordning, som sedan flera år vidtagits,

nämligen anlitande av speciallärare för undervisning i olycksfallsvård

vid skogsskolorna och i vägbyggnadslära vid Klotens fortsättningsskola.

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Beträffande den föreslagna anställningen av ämneslarare i svenska språket

anser styrelsen, att undervisningen i svenska språket innefattande

bland annat uppsatser och redogörelser angående skogliga iakttagelse! med

kritik över ämnesdisposition m. m. — står i nära samband med den un ervisning

för övrigt, som bedrives av skogsskolornas standia_ lar ar kraf ter.

Undervisningen i svenska språket måste för blivande skogsförman anses

vara av mindre vikt än huvuddelen av annan åt deni vid skogsskolorna

meddelad undervisning. Även örn undervisning av skicklig amneslarare ma

kunna medföra en bättre undervisning i svenska språket i och for sig, kan

det befaras, att därvid en viss dualism i undervisningen uppkommer, vilken

måhända ej blir till båtnad för undervisningen i dess helhet. Styrelsen, som

håller före att nuvarande anordning med undervisning i svenska språket av

skogsskolornas ständiga lärarpersonal tillfredsställer skallra anspråk, anser

sig sålunda ej böra tillstyrka utredningsmännens förslag i detta avse
-

Skolöversty reisen har framhållit, att beteckningen Övningslärare inom det

allmänna skolväsendet avser lärare i s. k. övningsämnen. Inom den yrkesundervisning,

som sorterar under överstyrelsen, har beteckningen undviki s

för att icke undervisningen i de ämnen, som väsentligen avse praktiska arbetsuppgifter,

skall bliva underskattad. Överstyrelsen har med hänsyn härtill

föreslagit, att beteckningen Övningslärare utbytes mot den mom den

övriga yrkesundervisningen allmänt gängse beteckningen yrkesläraie.

Lärarrådet vid skogshögskolan, som ej tror att anlitande av ämneslarare

i svenska språket kommer att från undervisningssynpunkt medföra någon

rationalisering, har likväl ingen väsentlig erinran mot den föreslagna tor
-

söksundervisningen.

Lönenämnden har uttalat, att ur undervisningens synpunkt vissa fördelar

torde vara att vinna genom en uppflyttning av skogsskoleforestandarna tilt

jägmästares lönegrad. Härigenom torde nämligen större möjlighet erbjuda

sig att för det dubbla uppdraget såsom skolföreståndare och förvaltare av

skolreviret vinna lämpliga och dugande arbetskrafter bland den personal,

som gjort sig förtjänt av eller redan erhållit befordran till revirförvaltare.

Rent sakligt syntes det ej heller oskäligt, att de större krav, som under förutsättning

av ett genomförande av de utav de sakkunniga ifrågasätta förbättringarna

i undervisningsverksamheten bomme att ställas på skogsskolornas

föreståndare, motsvarades av någon förbättring i löneställningen.

Lönenämnden anser sig salunda icke hava anledning att framställa någon

erinran mot att föreståndare för skogsskola, tillika förvaltare av tillhörande

skolrevir, hänföres till 26 :e lönegraden.

I betraktande av de ökade krav på undervisningen vid skogsskolorna, som

de sakkunniga förutsätta såsom erforderlig och nödvändig, har lönenämnden

icke ställt sig avvisande till förslaget, att skogsrättartjänsten, som i fortsättningen

skulle benämnas Övningslärare, uppflyttades i 13 :e lönegraden.

Svenska skogsmästarförbundet har ansett, att övningslärarna bolde placeras

i 16:e lönegraden med hänsyn till den vikt, som borde tillmätas läi artjänster

vid fackskolor.

Sveriges kronojägare!örbund har tillstyrkt anlitande av amneslarare med

högre kompetens än folkskollärare.

■lag ansluter mig till de synpunkter, som utredningsmännen anfört i frågapepaHemeniaom

föreståndarbefattningen vid skogsskola. Denna befattning synes sålun- chefen.

da sorn regel böra vara förenad nied en förvaltartjänst, som icke hindrar

innehavaren att ägna sina bästa krafter åt skolan, och vad anställnings- och

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

löneförhållandena beträffar vara jämställd med jägmästare i övriga revir.

Jag tillstyrker därför, att nämnda befattning placeras i 26:e lönegraden enbgt

det för domänverket gällande avlöningsreglementet. På grund av skolrevirens

i regel ringa omfattning torde särskilt lönetillägg enligt för jägmästare

gällande bestämmelser, vilka äro tillämpliga jämväl för nu ifrågavarande

befattningar, ej kunna ifrågakomma annat än undantagsvis.

Mot ändring av beteckningen för underlärartjänsten till biträdande lärare

har jag intet att erinra.

Uppflyttningen av skogsrättarbefattningen från 12:e till 13:de lönegraden

finner jag i likhet med domänstyrelsen och lönenämnden skälig i betraktande

av de undervisningsuppgifter, som åligga befattningshavarna. Emellertid

synes det, särskilt med hänsyn till vad domänstyrelsen därom anfört, angeläget

att i samband därmed tillse, att sådana anställningsförhållanden råda

för dessa tjänstemän, att man kan utan hinder av föreskrifter och, om möjligt,

även utan påverkan av billighetsskäl eller eljest tjänsten ovidkommande

hänsyn verkställa ombyte av innehavare, som anses lämpligen böra förflyttas

till annan tjänst inom domänverket antingen för en kortare tjänstgöring

eller för befattningshavarens återstående tjänstetid. Domänstyrelsen bör alltså

äga fria händer att, när skäl därtill förekomma, förflytta skogsrättare till

tjänstgöring exempelvis som kronojägare, kassör eller dylikt med bibehållen

lön, vilket väl i regel torde ske efter tjänstemannens hörande. Nu gällande

instruktion och avlöningsreglemente för domänverket lägga icke hinder i

vägen för ett sådant förfarande. Det torde ankomma på domänstyrelsen att,

om förhållandena därtill föranleda, då dylik befattningshavare på nämnt

sätt stadigvarande förflyttas, göra framställning hos Kungl. Majit örn medgivande

att tillsätta befattningen med ordinarie innehavare utan hinder därav,

att antalet dylika befattningshavare — för närvarande fastställt till 4 -— därigenom

kommer att överskridas.

Skolöverstyrelsen har mot den föreslagna nya beteckningen för skogsrättartjänsten

anmärkt, att den inom det allmänna skolväsendet är av annan innebörd

än här avses, samt föreslagit benämningen yrkeslärare. Då denna

benämning icke karakteriserar skogsrättarbefattningen i förhållande till

övriga lärare på skilda befattningar inom skogsundervisningen, och då vidare

de synpunkter överstyrelsen anlagt på beteckningen Övningslärare

knappast äro tillämpliga inom nämnda undervisning, vill jag lika med domänstyrelsen

förorda den föreslagna namnförändringen för skogsrättare och

extra skogsrättare till Övningslärare och extra Övningslärare.

I P. M. framställt förslag om anlitande av speciallärare i vissa ämnen får

jag tillstyrka.

Till sist vill jag uttala, att vad i avgivna yttranden anförts mot anlitande

av ämneslärare i svenska språket icke övertygat mig örn att ifrågavarnde

undervisning, även örn den i någon utsträckning kan bliva fackbetonad,

lämpligast handhaves av biträdande lärare med jägmästarutbildning, vilka

i regel ej torde besitta annan kompetens för uppgiften än den, som en

många år tidigare avlagd studentexamen kan skänka. På grund härav fin
-

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

ner jag lämpligt, att ett försök med anlitande av ämneslärare kommer till

stånd på sätt utredningsmännen föreslagit.

5. Läroböcker och kompendier.

I P. M. framhålles, att undervisningen vid en lägre fackskola icke kan bedrivas

lika fritt som vid en högre skola. Kurserna mäste i detalj genomgås

på lärorummet. Det vore sannolikt att bristande tillgång på läroböcker

och kompendier därför icke medförde så stora olägenheter vid en skogsskola

som vid en högskola. Ändock hade vid skogsskolorna en sådan brist gjort

sig mycket kännbar. I de ämnen, där goda kompendier eller läroböcker ej

funnes, måste diktamen i stor utsträckning ske, varigenom tid onödigtvis förspilldes.

Med ledning av uppgifter, som lämnats av föreståndarna för skogsskolorna,

hade en sammanställning av använda läroböcker och kompendier

verkställts. Därav framginge, att behov av för skogsskolorna utarbetade

läroböcker eller kompendier förelåge för ämnena skogsskötsel, skogsuppskattning

och skogsindelning, författningskännedom, marklära och klimatologi,

vissa delar av skogsteknologien, skogsbotanik samt arbetsledning och

tjänstekunskap.

Med hänsyn till den tidsbesparing och förbättring av undervisningen, som

tillgång till goda och för kursen väl avpassade kompendier medförde, har

det synts utredningsmännen angeläget, att åtgärder snarast möjligt vidtoges

i detta syfte. På grund härav ha utredningsmännnen föreslagit, att ett anslag

av 7,000 kronor skulle ställas till domänstyrelsens förfogande för utarbetande

under år 1936 av erforderliga läroböcker eller kompendier genom

lämpliga fackmän, som styrelsen kunde förvärva för uppgiften.

Domänstyrelsen har biträtt utredningsmännens förslag örn anvisande av

medel för utarbetande av läroböcker och kompendier under förutsättning, att

anslaget må av styrelsen tillsvidare kunna disponeras jämväl under åren

1937 och 1938.

Enär tillhandahållandet av för undervisningen vid skogsskola väl \ömp^.åDepartementshandbokslitteratur

eller kompendier avsevärt underlättar undervisningen till chetenfromma

för utbildningen, anser jag lämpligt, att ifrågavarande litteratur i

erforderlig utsträckning nu kompletteras. Jag vill därför tillstyrka, att medel

ställas till förfogande för ändamålet på sätt under anslagsberäkningen för

nästkommande budgetår i det följande angives. V.

V. Fortbildnings- och specialkurser.

I P. M. har även frågan örn särskilda, kortare fortbildnings- och specialkurser

för skogsskoleutbildade upptagits. Beträffande specialkurser har därvid

erinrats om att den undervisning i vägbyggnad, som hädanefter skulle

lämnas vid skogsskolorna under medverkan av särskild fackman, skulle

erhålla formen av en mera koncentrerad kurs. Denna undervisning torde

böra utnyttjas även för fortbildning på sådant sätt, att skogvaktare, som

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Departements
chefen.

Inom

departementet

utarbetad

P. M.

tidigare genomgått skogsskola, där sådan specialutbildning icke förekommit,

finge till visst, för varje skogsskolekurs begränsat antal deltaga i denna

specialkurs. Alla kostnader för vistelsen vid skolan skulle givetvis bestridas

av dessa extraelever själva. I den mån logi ej kunde beredas vid skolan,

ålåge det dem att själva anskaffa sådant. Om möjligt borde de däremot inackorderas

i de ordinarie lärjungarnas kosthåll.

I fråga örn allmänna fortbildningskurser, ha utredningsmännen bland annat

erinrat om den viktiga roll, som möten och exkursioner, anordnade av

skogsvårdsstyrelserna, skogsmännens föreningsorganisationer och skogsägarföreningarna,

spelade för uppehållande och förkovran även av skogsmännens

kunskaper. De ha vidare hänvisat till att de särskilda, större företagen

plägade för de egna skogvaktarnas del tillgodose samma ändamål genom

exkursioner och möten.

Slutligen har i P. M. uttalats, att det icke syntes finnas anledning att

på detta område söka åstadkomma någon mera enhetlig utbildning. Det

torde tvärtom förhålla sig så, att de studier och övningar, som här avsåges,

i regel kunde fylla sitt ändamål först då de anordnades med hänsyn

tagen till varje personalgrupps särskilda behov av vidgade kunskaper,

vare sig fråga vore om vidare utbildning i en speciell riktning eller införande

av lämpliga skogsvårds- och arbetsmetoder inom en viss skogsförvaltning.

På grund härav torde statsmakterna för närvarande ej böra vidtaga särskilda

åtgärder för anordnande av fortbildningskurser för de skogsskoleutbildade

förmännen inom skogsbruket.

I avgivna yttranden ha erinringar ej framställts mot vad i P. M. anförts.

Jag ansluter mig till utredningsmännens synpunkter. I den mån åtgärder

från statsmakternas sida kunna erfordras för skogvaktares tillträde till

specialutbildningen i vägbyggnad vid skogsskolorna torde sådana böra vidtagas

av Kungl. Majit efter anmälan av domänstyrelsen.

VI. Styrelse och inspektion.

Redan i det föregående har jag under avdelningarna B IV: 1 och B IV: 2

återgivit några uttalanden, som beröra administrationen av den lägre skogsirndervisningen.

Till komplettering av utredningen örn handhavandet och

inspektionen av ifrågavarande undervisning får jag ytterligare meddela följande.

Utredningsmännen, som ansett, att domänstyrelsen borde handhava den

lägre skogsundervisningen, ha i P. M. uttalat, att skäl visserligen kunde

andragas mot en sådan anordning. Den förutsatte en under skilda styrelser

splittrad skogsundervisning, enär skolreviren icke lämpligen kunde utbrytas

ur domänverket för att läggas under en särskild styrelse för rikets

skogsundervisning och en tänkbar samförvaltning av skogsskole- och revir
-

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

187

komplexen mellan den ifrågasatta styrelsen och domänstyrelsen icke heller

syntes ändamålsenlig. Ehuru principiellt mindre tilltalande torde skogsundervisningens

uppdelning på två administrationer vara lämplig. Icke

endast de tidigare anförda organisationssynpunkterna talade härför. Även

lärarfrågan löstes lättast och sannolikt även bäst, örn till de kombinerade

lärår- och förvaltartjänsterna kunde utväljas för undervisning särskilt lämpade

jägmästare eller assistenter i domänverket. För en god lösning av denna

viktiga fråga torde domänstyrelsen äga större förutsättningar än varje

annan styrelse på grund av det stora material, varöver den förfogade och de

möjligheter styrelsen numera disponerade i fråga örn befordran eller placering

i annan ordning av tjänstemän. Den nuvarande inspektionen av skogsskolorna

genom fyra skilda inspektörer syntes emellertid mindre rationell.

Visserligen torde som nu föreståndaren i sin egenskap av revirförvaltare böra

vara underställd över jägmästaren. Men skogsskolorna utbildade i betydande

omfattning skogliga förmän, vilkas uppgifter icke komme att falla inom

domänstyrelsens verksamhetsområde och därjämte understundom ställde

andra krav på förmännen än de uppgifter, som vore kronoj ägarna anförtrodda.

I särskild grad gällde detta de hos skogsvårdsstyrelserna anställda länsskogvaktarna,

men även tjänstgöringen för skogvaktarna i det privata

skogsbruket kunde i ett eller annat avseende vara av annan art än inom

domänverket. Det kunde på grund härav övervägas, örn icke styrelsen för

själva skolan borde anordnas på annat sätt t. ex. genom en av domänstyrelsen

tillsatt lokalstyrelse. Till denna borde förutom vederbörande Överjägmästare

och skolans föreståndare, vilka torde böra vara självskrivna och

fungera såsom respektive ordförande och sekreterare, utses förslagsvis tre

skogsmän i orten, vilka kunde förmedla kontakten med nämnda verksamhetsfält

och ge impulser till sådana förbättringar av undervisningen, som därav

påkallades. Att skolan på detta sätt erhölle en ständig förbindelse med det

lokala skogsbruket genom män, som följde dess arbete och intresserade sig

för dess resultat, torde vara värdefullt även av den anledningen, att de skilda

skolornas verksamhet måste regleras med hänsyn till de mycket olika klimatiska

förhållandena vid de skilda skolorna. Dessa tre ledamöter syntes

lämpligen böra utgöras av en länsjägmästare, en inom det privata skogsbruket

anställd skogsman med högre utbildning samt en skogsskoleutbildad

skogvaktare. Med en dylik sammansättning av styrelsen torde utan svårighet

kunna uppdragas en lämplig skiljolinje mellan överjägmästarens och

lokalstyrelsens befogenheter. Inspektionen över skogsskolorna borde utövas

av domänstyrelsen genom den byråchef i styrelsen, som föredroge ärenden

rörande skogsskolorna.

Ur yttrandena inhämtas följande.

Domänstyrelsen har beträffande förslaget om införande av lokalstyrelser

vid skogsskolorna anfört:

Det torde möta betydande svårigheter att uppdraga gränsen mellan domänstyrelsens

och berörda lokalstyrelsers befogenheter. Styrelsen måste därför

avstyrka detta förslag. Däremot anser styrelsen, att det syftemål, utred
-

Yttranden

över P. JU.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

ningsmännen med detta förslag velat vinna, skulle i väsentlig grad bliva

tillgodosett, därest skogsmän i orten kunde kallas att såsom vittnen närvara

vid avgångsexamina vid skogsskolorna. Ersättning till vittnena härför, beräknad

enligt allmänna resereglemente!, ävensom för ofrånkomlig representation

vid sådana tillfällen från föreståndarnas sida torde för år kunna beräknas

till 1,000 kronor. Styrelsen föreslår alltså, att ett anslag om, tillsvidare,

1,000 kronor för år måtte anvisas till bestridande av kostnaderna för

inkallelse av examensvittnen vid statens skogsskolor m. m.

Skolöverstyrelsen har uppdragit en jämförelse mellan arbets- och demonstrationsobjekten

vid de yrkesskolor, som äro underställda överstyrelsen, och

de skogliga yrkesskolorna och därom uttalat, att, medan det vid skolor för

hantverk och industri i stort sett endast vore en kostnadsfråga av ej alltför

stora dimensioner att i anslutning till skolan anordna produktiv verksamhet

av det slag, som yrket avsåge, och en ganska enkel försäljningsorganisation

i allmänhet vöre tillräcklig för produkternas avsättande på affärsmässigt

sätt, motsvarande förhållanden vid den lägre skogsundervisningen ställde

sig något annorlunda. Arbetsobjektet, skogen, vore ofantligt skrymmande

och krävde därtill en väl organiserad försäljningsorganisation. Överstyrelsen

har vidare anfört följande.

Då nu just det ämbetsverk, som handhar statens skogstillgångar, av dessa

utan olägenhet kan avsätta vissa revir till arbetsobjekt för skogsundervisningen

och inom detta verk finnes en fullt färdig försäljningsorganisation,

så är det tydligt, att den lämpligaste anordningen för hithörande undervisnings

administrerande är, att denna liksom hittills ställes under samma

verk som skötandet av statens skogstillgångar. En sådan anordning synes så

mycket mer ändamålsenlig, som det i det väsentliga är för att fylla samma

ämbetsverks behov av kvalificerad arbetskraft, som staten gör uppoffringar

för skogsundervisningens ordnande.

Ett annat vägande skäl till ett dylikt ordnande av den lägre skogsundervisningens

administration berör lärarfrågan. En svårighet, som litet emellan

framträder inom yrkesundervisningen, särskilt i fråga örn lärare i de praktiska

arbetsämnena, är, huru dessa skola kunna hålla sig i nivå med det

praktiska yrkeslivets utveckling, då de helt äro bundna vid skolan. Det är

ej säkert, att de i bredd med sitt skolarbete kunna bereda sig tillräckliga

tillfällen att följa med den oavbrutna utveckling, som det praktiska yrkeslivet

är underkastat. Genom den sammankoppling av den lägre skogsundervisningen

och statens affärsmässiga skogsbruk, som redan nu tillämpas

och som enligt sakkunnigbetänkandet bör fortfara, möjliggöres, att erforderliga

lärare i de praktiska ämnena kunna givas transport och befordringsmöjligheter,

vilka bliva till gagn för undervisningen genom den cirkulation

mellan lärarkallet och de rent praktiska yrkesuppgifterna i skogsbrukets

tjänst, som därigenom framkallas. En dylik cirkulation skulle vara mycket

svårare att uppnå, om undervisningen och skogsbruket i stort administrerades

var för sig. överstyrelsen finner det sålunda i hög grad befrämjande för

undervisningens rätta bedrivande, att lärarna inrangerats i det för domänverket

gällande avlöningssystemet, så att både engagerande av lärare och av

dessa eventuellt önskade överflyttningar till det rent praktiska arbetet må

kunna försiggå utan att hithörande anställningsåtgärder behöva hava formen

av övergång från ett arbetsområde till ett annat.

Med hänsyn till de praktiska omständigheter, som överstyrelsen här

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

189

berört, anser sig överstyrelsen icke böra förorda, att den lägre skogsundervisningen

administrativt sammanföres med den lägre yrkesundervisningen

i övrigt, även om principiella skäl kunde synas tala för en sådan anordning.

Något uttalande i denna riktning har icke heller gjorts av de sakkunniga,

men överstyrelsen har dock med det sagda velat klargöra sin ställning till

frågan.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har beträffande de föreslagna

lokalstyrelserna uttalat, att sådana styrelser säkerligen torde kunna

verksamt bidraga till att skogsskolorna på bästa sätt tjänade sitt syfte. Centralrådet

ville dock härutinnan framhålla önskvärdheten av att vederbörande

skogsvårdsstyrelse bemyndigades att utse en av styrelsens ledamöter. Det

förhållandet, att — såsom jämväl utredningsmännen framhållit — skolorna

i betydande omfattning utbildade skogliga förmän, vilkas uppgifter ej komme

att falla inom domänstyrelsens verksamhetsområde utan förlädes till, framför

allt, skogsvårdsstyrelserna och det privata skogsbruket, kunde anföras

som motiv härför.

Styrelsen för skog shög skolan har anfört:

Styrelsen anser, att det knappast kan bliva till någon fördel med inrättande

av särskilda lokalstyrelser för skogsskolorna. Här måste ju, såsom ock i

P. M. anföres, den närmare planläggningen av undervisningen i väsentlig

grad vara överlämnad åt skolornas föreståndare. För närvarande äro respektive

Överjägmästare inspektörer, vilket i P. M. anses vara irrationellt,

enär det blir flera olika inspektörer, men denna omständighet förbättras icke,

om man har en lokalstyrelse för varje skola med vederbörande Överjägmästare

som ordförande. Med en sådan anordning blir förhållandet mellan

domänstyrelsen, under vilken skolorna skola lyda, och dessa styrelser icke

klart utrett.

Jag finner övervägande skäl tala för att administrationen av den lägreDepartementsskogsundervisningen

alltjämt anförtros åt domänstyrelsen. Styrelsens upp- cAe^e"*

gifter i detta avseende böra jämväl omfatta anordnande i erforderlig utsträckning

av kolarskolor i egen regi, genom försorg av skogsvårdsstyrelse eller på

annat lämpligt sätt. Verksamheten vid kolarskolorna bör stå under domänstyrelsens

kontroll och inspektion. Genom samråd med ledningen för Värmlands

och Örebro läns av jernkontoret kontrollerade kolarskolor vid Gammelkroppa

torde domänstyrelsen kunna genomföra enhetliga grunder för

verksamheten vid samtliga kolarskolor i riket.

Det synes ändamålsenligt, att även andra arbetsgivare för de blivande skogvaktarna

än domänverket bringas i kontakt med verksamheten vid skogsskolorna

och erhålla intresse för deras arbete. Detta lärer icke effektivt

kunna genomföras på annan väg än genom att representanterna för ifrågavarande

grupper tilldelas vissa befogenheter beträffande skolverksamheten, vilka

emellertid torde kunna begränsas på sådant sätt, att de icke nämnvärt

tynga administrationen. Jag förordar därför införandet av lokalstyrelser för

skogsskolorna, som böra tillsättas av domänstyrelsen. Närmare föreskrifter

örn lokalstyrelsernas sammansättning och befogenhet torde böra utfärdas av

Kungl. Majit efter förslag av domänstyrelsen.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

VII. Årliga kostnader för den lägre skogsundervisningen.

Kostnaderna för den lägre skogsundervisningen bestridas för närvarande

av domänfonden, som efter förslag av domänstyrelsen beredes ersättning

härför genom anslag å riksstaten. Kostnaderna för budgetåret 1935/1936

framgå av följande sammanställning.

Skogs-

skolorna

Fortsättn.

skola

Kolar-

skola

Summa

kronor

kronor

kronor

kronor

1. Avlöningar..............

49,200

15,500

—

64,700

2. Dyrtidstillägg...........

5,200

1,300

—

6,500

3. Övriga utgifter..........

4. Särskilt anslag till kolar-

37,800

8,400

46,200

skola vid Bispgården...

—

—

1,400

1,400

Summa kronor

92,200

25,200

1,400

118,800.

Det av mig förordade förslaget beträffande den lägre skogsundervisningens

ordnande medför, att anslagen till fortsättningsskolan uteslutas samt att

å andra sidan följande kostnadsökningar inträffa.

1. och 2. Avlöningar och dyrtidstillägg. De föreslagna uppflyttningarna

av föreståndarbefattningarna vid skogsskolorna från 25:e till

26 :e lönegraden samt av skogsrättarbefattningarna vid samma skolor från

12:e till 13:e lönegraden beräknas medföra en kostnadsökning av 3,000

kronor.

För speciallärare vid skogsskolorna i vägbyggnadslära, husbyggnadslära,

fiskevård samt trädgårdsskötsel beräknas en kostnad av tillsammans 4,000

kronor.

Organisationsförändringarna föranleda sålunda en ökning av anslagsposterna

avlöningar och dyrtidstillägg med 7,000 kronor.

3. övriga utgifter. I vad mån ytterligare medel för hantlangning

och studieresor erfordras vid skogsskolorna är svårt att nu närmare beräkna.

Förslag torde i detta avseende böra efter vidare utredning lämnas av

domänstyrelsen i samband med de årliga förslagen till ersättningsanslag.

Preliminärt beräknas här en kostnadsökning av 2,500 kronor.

4. Särskilt anslag till kolarskola vid Bispgården. Den

sammanlagda kostnaden för de nya kolarskolorna beräknas uppgå till 9,500

kronor varav 2,500 kronor för stipendier.

Med hänsyn till att medelsanvisningen för fortsättningsskolan bortfaller

komma de totala, årliga kostnaderna för den lägre skogsundervisningen sålunda

enligt här förordade organisationsförslag att minskas med (25,200 —

7,000 — 2,500 — 9,500 =) i runt tal 6,000 kronor.

Till de årliga kostnaderna kommer en engångskostnad av 7,000 kronor för

utarbetande av läroböcker och kompendier.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

191

VIII. Övergångsförfarande.

I P. M. har beträffande övergångsåtgärder föreslagits, att åtgärder borde

vidtagas under år 1936 för anordnande under samma år av flera kolarskolor.

Därjämte borde enligt utredningsmännen den föreslagna försöksundervis - ningen i svenska språket vid en skogsskola påbörjas med läroåret 1936/1937,

för vilket ändamål ett belopp av högst 1,000 kronor borde ställas till förfogande.

Det syntes därför erforderligt, att medel för täckande av nämnda

kostnader anvisades genom anslag på riksstaten för budgetåret 1936/1937.

De föreslagna bestämmelserna om ändring beträffande skogsskolornas organisation

borde träda i kraft från och med läroåret 1937/1938.

Domänstyrelsen har i skrivelse den 19 februari 1936, med förmälan att

styrelsen av angivna skäl ansett sig böra fr. o. m. den 7 januari 1936 förflytta

en skogsskoleförståndare till annan tjänstgöring inom domänverket,

hemställt, att ifrågavarande befattningshavare måtte överflyttas till övergångsstat

i 25:e lönegraden med tjänstgöringsskyldighet.

Fortsättningsskolans verksamhet synes lämpligen böra upphöra med avslutningen

av läroåret 1936/1937.

Med hänsyn till att de i vissa lönegrader nyinrättade befattningarna vid

statens skogsskolor tillkommit genom reglering av nu befintliga tjänster synas

befattningarna i regel böra besättas utan ledigförklarande av desamma. Det

torde därför vara Kungl. Maj:t obetaget medgiva, att sådan nyinrättad befattning

må besättas utan ledigförklarande. Jag finner skäligt, att ifrågavarande

lönereglering för lärarpersonalen — och i samband därmed förändringarna

i fråga örn beteckning av tjänster — träder i kraft den 1 juli 1936,

enär regleringen, som icke föranletts av de av mig förordade ändringarna

i skolorganisationen, böra betraktas som en del av den allmänna översynen

av domänverkets lönestat år 1934, som icke kunnat behandlas förrän i samband

med nu förevarande undervisningsfråga. Den av domänstyrelsen omförmälde

innehavaren av en befattning som skogsskoleföreståndare synes

samtidigt böra överflyttas till övergångsstat i 25:e lönegraden med tjänstgöringsskyldighet,

varigenom nämnda befattning kan, till fördel för skolverksamheten,

återbesättas med ordinarie innehavare. Ändringarna beträffande

skogsskolornas organisation böra i övrigt träda i kraft från och med läroåret

1937/1938.

Under innevarande år torde åtgärder böra vidtagas för anordnande av

kolarskolor samt den förordade försöksundervisningen i svenska språket. IX.

IX. Anslagsbehovet för budgetåret 1936/1937.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under nionde huvudtiteln,

punkt 153, föreslagit riksdagen, att, i avbidan på proposition i ämnet, till

ersättning till statens domäners fond för utgifter för statens skogsskolor m. m.

Departements

chefen.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

för budgetåret 1936/1937 beräkna ett förslagsanslag av 195,300 kronor. Vid

ärendets föredragning anförde jag, att domänstyrelsen för sagda budgetår

beräknat ersättningsanslag till domänfonden för utgifter för statens skogsskolor,

fortsättningsskolan vid Kloten och kolarskolan vid Bispgården med

tillsammans 184,800 kronor. Jag framhöll vidare, att omorganisationsförslaget

kunde väntas föranleda en ökning av ifrågavarande belopp med 10,500

kronor.

Domänstyrelsens beräkning av anslagsbehovet ter sig, jämförd med för

innevarande budgetår anslagna medel, på följande sätt:

Statens skogsskolor

Domänstyrelsens

förslag för budg.- året 1936/1937

kronor

Anslag för

budgetåret

1935/1936

kronor

1. Avlöningar.........................

..... 46,500

49,200

2. Övriga utgifter

Expenser och underhåll............

.....16,000

16,000

Elevstipendier å 250 kr............

.....17,500

15,000

Rese- och traktamentsersättn. för

rättarna........................

skogs-

..... 1,000

1,000

Kostnader för underhåll av byggnader

m. m. 9,500

5,800

3. Dyrtidstillägg......................

..... 5,200 95,700

5,200 92,200

Fortsättningsskolan vid Kloten

1. Avlöningar m. m.

Avlöningar m. m..................

.....14,000

15,500

Inspektörens rese- och traktamentsersättn. 250

300

Elevstipendier å 250 kr............

...... 3,750

3,000

2. Övriga utgifter

Expenser och underhåll ...........

..... 4,300

4,300

Byggnads- och reparationsarbeten ..

..... 1,000

800

3. Dyrtidstillägg......................

..... 1.200 24.500

1,300,25,200

Kolarskolan vid Bispgårde n.........1,400_1,400

Summa kronor 121,600 118,800.

Därjämte har domänstyrelsen hemställt örn anvisande av medel för vissa

byggnadsarbeten vid skogsskolorna. Vid Bispgårdens skogsskola planerar

styrelsen sålunda ombyggnad av skogsskolan och föreståndarbostaden jämte

anordnande av värmeledning och sanitetsanläggning samt en del mindre

arbeten i lärarbostaden och ekonomibyggnaderna för en beräknad kostnad

av 34,000 kronor. Vid Kolleberga skogsskola planerar styrelsen ombyggnad

och anordnande av värmeledning, vattenledning och avlopp i skolbyggnaden,

föreståndar- och underlärarbostaden, reparationsarbeten i skogsrättarbostaden

och ekonomibyggnaden samt ändringsarbeten å badstuanläggningen för

en beräknad kostnad av 29,200 kronor.

Byggnadsstyrelsen har i yttrande över domänstyrelsens anslagsberäkning

anfört, att mot de planerade ombyggnads- och reparationsarbetena vid statens

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

193

skogsskole^ vid Bispgården och Kolleberga från styrelsens sida intet annat

vore att erinra, än att de angivna kostnadssummorna, såvitt styrelsen utan

besök på platsen kunde bedöma, syntes knappt beräknade.

Mot domänstyrelsens anslagsberäkning för löpande utgifter för skogs- Departementsskolorna,

vilka angivits i förestående sammanställning, har jag intet att er- thelen.

inra. Jag tillstyrker även utförandet av de särskilda byggnadsarbeten vid

Bispgårdens och Kolleberga skogsskolor, vilka föreslagits av domänstyrelsen.

För ifrågavarande byggnadsändamål torde ett särskilt reservationsanslag böra

anvisas med av domänstyrelsen beräknat belopp. Skulle, såsom byggnadsstyrelsen

ifrågasatt, medlen visa sig otillräckliga, lärer domänstyrelsen kunna

göra framställning örn fyllnadsanslag till ett följande budgetår.

De förslag, som av mig i det föregående förordats, föranleda följande ök
-

ningar av de av domänstyrelsen upptagna beloppen:

a) för förhöjning av avlöning och dyrtidstillägg för befatt
ningshavare

vid skogsskolorna för tiden 1 juli—31 december

1936 (1,300 + 100 =)........................ kronor 1,400

b) för försöksundervisning i svenska språket vid en skogsskola » 1,000

c) för anordnande av kolarskolor och för stipendier åt elever

vid dylika skolor .................................. » 9,500

eller i allt .......................................... » 11,900

Vidare torde för utarbetande av kompendier m. m. för skogsskolorna särskilda

medel erfordras under några år framåt. För detta ändamål synes

domänstyrelsen emellertid tills vidare kunna förskottera medel ur domänfonden

inom ramen för den beräknade kostnaden av 7,000 kronor, varefter

styrelsen har att, då anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål kan närmare

överblickas, hos Kungl. Maj:t göra framställning om anvisande av ersättningsanslag

härför.

Till statens domäners fond torde sålunda för nästkommande budgetår

böra utgå

dels ett förslagsanslag av 133,500 kronor, som disponeras sålunda:

Avlöningar, förslagsvis (46,500 + 1,300 + 1,000 + 14,000=) kronor 62,800

Dyrtidstillägg, förslagsvis (5,200 + 100 + 1,200=) ...... » 6,500

övriga utgifter, högst (16,000 + 17,500 + 1,000 + 9,500 +

250 + 3,750 + 4,300 + 1,000=) .................... » 53,300

Kolarskolor (1,400 + 9,500=) ........................ » 10,900

Summa kronor 133,500;

dels ett reservationsanslag av (34,000 + 29,200 =) 63,200 kronor för vissa

byggnadsändamål vid skogsskolorna.

Förslagsanslaget avser ersättning för utgifter under kalenderåret 1936

med undantag av det för kolarskolor beräknade beloppet, som hänför sig

till utgifterna under budgetåret 1936/1937.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 136

13

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

1) besluta, att skogshögskolan och statens skogsskolor

skola omorganiseras i huvudsaklig överensstämmelse med av

mig i det föregående tillstyrkta förslag;

2) besluta, att fortsättningsskolan vid Kloten skall indragas;
3)

besluta, att i den vid avlöningsreglementet för domänverket

fogade tjänsteförteckningen skola upptagas följande

befattningar, nämligen

i 13:e lönegraden: Övningslärare och

i 26:e lönegraden: skogsskoleförståndare;

4) besluta, att ur samma tjänsteförteckning skola utgå

följande befattningar, nämligen

ur 12:e lönegraden: skogsrättare och

ur 25:e lönegraden: skogsskoleföreståndare;

5) besluta, att från och med den 1 juli 1936 skall till

övergångsstat för domänverket överflyttas en skogsskoleföreståndare;
6)

godkänna följande avlöningsstat för skogshögskolan

för budgetåret 1936/1937:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis ...................... kronor 79,300

2. Avlöningar till tjänstemän å extra stat,

förslagsvis ........................ » 17,300

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t .............. » 13,500

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

:

a) Grundavlöningar m. m. kronor 54,800

b) Avlöningsförhöjning

m. m., förslagsvis...... » 2,000 » 56,800

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis » 4,100

Summa kronor 171,000;

7) till Skogshögskolan: Avlöningar för budgetåret 1936/

1937 anvisa ett förslagsanslag av ........ kronor 171,000;

8) till Skogshögskolan: Omkostnader för samma budgetår

anvisa ett förslagsanslag av ............ kronor 63,300;

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

195

9) till Ersättning till statens domäners fond för utgifter

för statens skogsskolor m. m. för samma budgetår anvisa

ett förslagsanslag av.................... kronor 133,500;

10) till Ersättning till statens domäners fond för bygg
nadskostnader

vid vissa skogsskolor för samma budgetår anvisa

ett reservationsanslag av ............ kronor 63,200;

11) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig förordade grunder vidtaga erforderliga

åtgärder för tillsättande av befattningar vid skogshögskolan

samt utfärda de övergångsbestämmelser i övrigt, som

vid genomförande av förberörda omorganisation må erfordras.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

P. Gullstrand.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

Bilaga 1.

Undervisningen vid skogshögskolan enligt nuvarande plan, enligt förslag

av styrelsen för skogshögskolan samt enligt i P. M. framlagt förslag.

Teoretisk undervisning

Praktisk underv.

Ä m

n e

Nuvarande

studieplan

Av styrelsen

föreslagen

studieplan

I P. M.

föreslagen

studieplan

Nuva-

rande

Av

styrel-

sen

före-

I P. M.

före- slagen

slagen

un-

ders7.

Nuvarande eller av

styrelsen föreslagen

I P. M. föreslagen

beteckning

före-

läsn.

övn.

före-

läsn.

övn.

före-

läsn.

övn.

visn.

un-

derv.

beteckning.

a 1

t i m

i n t

mar

antal dagar

Exauiensämnen.

Grupp 1.

Skogsskötsel .

Skogsskötsel

104

—

102

—

100

—

43

56

67

Av skogsteknol. med

Skogsteknol. o.

byggn. o. avdikn.

lära......

skogsdikn.

94

25

93

38

140

20

52

58

64

Av skogsuppskattn.

Skogsuppskattn.

100

40

27

32

27

o. skogsindelning

o.skogsindeln.

102

40

93

51

Av skogsuppskattn.

o. skogsindelning

Skogspolitik och

>Skogsekonomi

36

18.

93

30

90

30

4!

4

4

skogsstatistik . .

66

-1

-i

Grupp 2.

Marklära.....

|

44

—

48

-1

5

61

Geologi och mine- ralogi .....

(Skoglig mark- l lära

30

10

32

13

100

40

5

4

12

Klimatologi. . . .

18

—

18

-

—

-I

Av kemi.....

1

8

—

8

-1

—

-1

Skogsbotanik . . .

Allmän botanik. .

jskogsbotanik

50

40

33

27

48

36

361

27 r

120

70

8

i}

13

Grupp 3.

Allm. o. vertebral

\

zoologi.....

.Skogszoologi

49

—

''50

250

10

—

3

Skogsentomologi .

Lag- och författa.

1

42

14

30

12)

3

3/

kunskap ....

Rättslära

91

—

72

—

70

—

—

—

—

Förvalta, kunsk. .

Tjänsteexp.....

(Förvaltnings- 1 lära

12

36

8 36

312)

60

40

—

—

Handelslära . . .

• —

—

30

—

—

Jordbruksekonomi

Jaktkunskap med

44

—

42

—

4_

—

4

4

4_

jakt- o. fiskevård

12

—

12

—

4_

—

3

3

4_

Kursämnen.

Av skogsteknol. m.

byggn. o. avdikn.

Husbyggnads-

lära......

lära

9

16

9

16

10

30

2

2

5

Av kemi.....

Org. och tekn.

19

—

19

—

20

—

—

—

—

kemi

Bokföring ....

Bokföring

9

18

4 (10)

4 (30)

—

40

—

—

—

Summa

915

219

871

235

860

320

6156

3181

195

1,134

1.106

1,180

1 Ämnet kallat skogszoologi. — 2 En annan del av ämnet till förberedande kursen. —

8 Ämnet kallat skogsadministration. — 4 Till förberedande kursen. — 6 Varav 7 i jordbruksekonomi

och jaktkunskap.

Anm. Den av departementschefen i sina huvuddrag godkända studieplanen avviker i följande

avseenden från ovanstående, i P. M. föreslagna: skogszoologi ökning med 20 föreläsningstimmar,

skogsbotanik minskning med 10 föreläsningstimmar, husbyggnadslåra överföres till förbered, kursen,

bokföring minskning med 10 övningstimmar, jakt- och fiskevård tillägges med 10 föreläsningstimmar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 2.

Schematisk studieplan för skogshögskolans huvudkurs.

-_-

lia term.

2:a term.

3:e term.

4:e term.

Samtliga terminer

Timmar i veckan1

5:e term.

Summa

A lii n e

höst

vår

höst

vår

höst

|

Höst

Vår

Höst

Vår

1

3

4

5

«

7

8

9

10

11

Examensämnen.

Grupp 1.

Skogsskötsel............

—

40

30

T, 30

t2

100 (-)

30

70

3.3

5.8

Skogsteknologi och skogsdikning . . .

20

40 (20)

60

20 2

T

140 (20)

40 (20)

80

20 2

6.7

8.3

Skogsuppskattning och skogsindelning

30

30 T,

20 (20)

20 (20)

t2

100 (40)

50 (20)

50 (20)

7.8

5.8

Skogsekonomi...........

—

—

40 (10)

50 (20)

T

90 (30)

40 (10)

50 (20)

5.6

5.8

Grupp 2.

Skoglig marklära..........

O

»—<

o

»o

T, 50 (30)

t2

—

—

100 (40)

50 (10)

50 (30)

7.8

6.7

Skogsbotanik............

30 (20)1

30 (10)8

T, 50 (40)4

t2

110 (70)

30 (20)3

30 (10)

50 (40)

7.8

4.48

10.8

Grupp 3.

Skogszoologi............

—

50 (10)

20 T

—

—

70 (10)

20

50 (10)

2.2

5.0

Rättslära.............

40

30 T

—

—

—

70 (-)

40

30

4.5

2.5

Förvaltningslära..........

—

—

20 (20)

40 (20)

T

60 (40)

20 (20)

40 (20)

4.5

5.0

Kursiiinnen.

Org. och teknisk kemi.......

20

—

—

—

—

20 (-)

20

—

2.2

—

Jakt- och fiskevård.........

—

—

—

10

—

10 (-)

—

10

—

—

Bokföring.............

-(30)

—

—

—

—

- (30)

- (30)

—

3.3

—

Summa

200 (70)

270

270 (80)

350

1 170 (70)

240

230 (60)

W

—

870 (280)

370 (140)

~510

500 (140)

ÖäÖ

—

—

1 För vederbörande lärare, inberäknat övningstimmar. — 2 Specialkurs. — 3 Propedeutisk kurs i allmän botanik. — 4 Dubbleras för lärarna. ®

Anm. Antalet föreläsnings- och övningstimmar anges i avrundade tiotal. Övningstimmar anges inom parentes. T betecknar normal tidpunkt

för tentamen, T, och T, samma tidpunkt för deltentamina.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Majlis proposition nr 136-

Innehålls förteckning.

Sid.

Inledning........................................................... 1

A. Den högre skogsundervisningen.................................. 8

I. Den högre skogsundervisningens ändamål och grunderna för verksamheten

vid skogshögskolan ................................. 8

Utredning genom skogshögskolans styrelse sid. 8. — Yttranden över högskolestyrelsens

betänkande sid. 17. — Inom departementet utarbetad P. M. sid. 22.

— Yttranden över P. M. sid. 23. — Departementschefen sid. 24.

II. Behovet av högre utbildade skogsmän och antalet studerande vid

skogshögskolan.............................................. 27

Utredning genom skogshögskolans styrelse sid. 27. — Departementschefen sid. 32.

lil- Förutbildning och inträdesfordringar till skogshögskolan........... 32

1. Teoretiska förkunskaper................................... 32

Utredning genom skogshögskolans styrelse sid. 33. — Yttranden över högskolestyrelsens

betänkande sid. 33. — Inom departementet utarbetad P. M.

sid. 34. — Yttranden över P M. sid. 38. — Departementschefen sid. 43.

2. Praktiska förkunskaper................................... 45

Utredning genom skogshögskolans styrelse sid. 46. — Yttranden över högskolestyrelsens

betänkande sid. 47. — Inom departementet utarbetad P. M.

sid. 48. — Yttranden över P. M. sid. 51. — Departementschefen sid. 53.

3. Övriga inträdesfordringar.................................. 56

Departementschefen sid. 56.

IV. Undervisningens organisation.................................. 57

1. Förberedande kurs....................................... 57

a. Läroår och undervisningsplan........................... 57

Utredning genom skogshögskolans styrelse sid. 57. — Inom departementet

utarbetad P. M. sid. 57. — Yttranden över P. M. sid. 61. —

Departementschefen sid. 61.

b. Bestämning av elevantal, elevantagning samt prövningsför
farande.

............................................. 62

Utredning genom skogshögskolans styrelse sid. 62. — Inom departementet

utarbetad P. M. sid. 64. — Yttranden över P. M. sid. 65. —

Departementschefen sid. 66.

2. Huvudkurs.............................................. 67

a. Allmänna synpunkter.................................. 67

Utredning genom skogshögskolans styrelse sid. 67. — Inom departementet

utarbetad P. M. sid. 67. — Yttranden över P. M. sid. 68. —

Departementschefen sid. 70.

b. Undervisningsår och undervisningsplan................... 72

Utredning genom skogshögskolans styrelse sid. 72. — Yttranden över

högskolestyrelsens betänkande sid. 76. — Inom departementet utarbetad

P. M. sid. 77. — Yttranden över P. M. sid. 88. — Departementschefen

sid. 89.

c. Examen och betyg.................................... 91

Departementschefen sid. 92.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

199

Sid.

3. Skogsvetenskapliga studier................................. 92

Utredning genom skogshögskolans styrelse sid. 92. — Yttranden över högskolestyrelsens

betänkande sid. 94. — Inom departementet utarbetad P. M.

sid. 94. — Yttranden över P. M. sid. 98. — Departementschefen sid. 100.

4. Fortbildnings- och specialkurser............................ 102

Departementschefen sid. 102.

5. Lärare, docenter och amanuenser........................... 102

a. Förberedande kurs........................ 102

Departementschefen sid. 105.

b. Huvudkurs och skogsvetenskapliga studier................ 106

Utredning genom skogshögskolans styrelse sid. 106. — Yttranden över

högskolestyrelsens betänkande sid. 108. — Inom departementet utarbetad

P. M. sid. 109. — Yttranden över P. M. sid. 115. — Departementschefen

sid. 116.

6. Läroböcker och kompendier............................... 118

Departementschefen sid. 118.

7. Studievillkor och stipendier................................ 119

Departementschefen sid. 119.

8. Tjänstepersonal.......................................... 119

Departementschefen sid. 122.

V. Styrelse.................................................... 123

Departementschefen sid. 124.

VI. Årliga kostnader för den högre skogsundervisningen.............. 124

Departementschefen sid. 126.

VII. Övergångsförfarande......................................... 126

Utredning genom skogshögskolans styrelse sid. 126. — Yttranden över högskolestyrelsens

betänkande sid. 128. — Inom departementet utarbetad P. M.

sid. 129. — Yttranden över P. M. sid. 130. — Departementschefen sid. 132.

VIII. Anslagsbehovet för budgetåret 1936/1937 ....................... 134

Departementschefen sid. 135.

Den lägre skogsundervisningen................................... 136

|I. Nuvarande organisation och tidigare reformförslag................ 136

II. Den lägre skogsundervisningens ändamål samt lämpliga anordnande 140

Tidigare förslag och yttranden sid. 140. — Inom departementet utarbetad P. M.

sid. 146. — Yttranden över P. M. sid. 152. — Departementschefen sid. 161.

III. Behovet av lägre utbildade skogsmän och elevantalet vid skogssko
lorna.

..................................................... 165

Departementschefen sid. 165.

IV. Skogsskolornas organisation................................... 166

1. Allmänna synpunkter..................................... 166

Departementschefen sid. 167.

2. Förkunskaper, övriga inträdesfordringar samt inträdesprövning.. 168

Inom departementet utarbetad P. M. sid. 168. — Yttranden över P. M.

sid. 172. — Departementschefen sid. 176.

3. Undervisningens planläggning och bedrivande................ 176

Inom departementet utarbetad P. M. sid. 176. — Yttranden över P. M.

sid. 178. — Departementschefen sid. 179.

4. Lärare.................................................. 179

Inom departementet utarbetad P. M. sid. 179. — Yttranden över P. M.

sid. 182. — Departementschefen sid. 183.

5. Läroböcker och kompendier............................... 185

Departementschefen sid. 185.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

Sid.

V. Fortbildnings- och specialkurser .............................. 185

Departementschefen sid. 186.

VI. Styrelse och inspektion....................................... 186

Inom departementet utarbetad P. M. sid. 186. — Yttranden över P. M. sid.

187. — Departementschefen sid. 189.

VII. Årliga kostnader för den lägre skogsundervisningen .............. 190

VIII. Övergångsförfarande.......................................... 191

Departementschefen sid. 191.

IX. Anslagsbehovet för budgetåret 1936/1937 ....................... 191

Departementschefen sid. 193.

Departementschefens hemställan...................................... 194

366376. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:247 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående skogsundervisningens omorganisation. s. 3 i texten
  2. JoU 1936:68 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående skog sundervisningens omorganisation jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten