Sök i Ratio Lex

Angående anslag till lantmäteristgrelsen m. m

1936-03-06 · 62 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 61 av 62 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:138, Angående anslag till lantmäteristgrelsen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

1

Nr 138.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till lantmäteristgrelsen

m. m.; given Stockholms slott den 6

mars 1936.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag,

om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1936.

1 sami.

Nr 138.

t

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj.ts proposition nr 138-

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 14 februari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,

Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam

beredning med t. f. chefen för justitiedepartementet samt chefen för finansdepartementet

:

Vid anmälan den 3 januari 1936 av de frågor, som tillhöra regleringen

för budgetåret 1936/1937 av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel,

anförde jag, på sätt det vid 1936 års statsverksproposition fogade utdraget

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för sagda dag utvisar, beträffande

frågan örn anslag för budgetåret 1936/1937 till lantmäteristyrelsen (punkterna

171 och 172), att inom justitie- och jordbruksdepartementen pågått utredning

av frågan om ordnandet av överinseendet över städernas och de stadsliknande

samhällenas jorddelning, mätningsväsen och fastighetsregistrering

samt att förslag därvid framkommit att överinseendet över berörda verksamhetsområden

skulle förläggas till lantmäteristyrelsen. Jag framhöll, att

härigenom dels fastighetsregisterkommissionens verksamhet, dels vissa arbetsuppgifter,

som för närvarande tillkomme kammarkollegiet och länsstyrelserna

beträffande jordregistret, skulle överflyttas till lantmäteristyrelsen. För

förslagets genomförande skulle därför erfordras viss förstärkning av arbetskrafterna

vid lantmäteristyrelsen.

I enlighet med av mig gjord hemställan föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att

i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd,

för budgetåret 1936/1937 beräkna anslagen för ifrågavarande ändamål så
-

lunda:

Lantmäteristyrelsen:

Avlöningar, förslagsanslag ............................ kronor 261,200

Omkostnader, förslagsanslag .......................... » 82,500.

Vidare har på mitt förslag i statsverkspropositionen under nionde huvudtiteln

(punkt 182) i avbidan på den proposition i ämnet, som kan varda riksdagen

förelagd, till Bidrag till städer och vissa andra samhällen för upprättande

av fastighetsregister m. m. för budgetåret 1936/1937 beräknats ett förslagsanslag

av 15,000 kronor.

Jag anhåller nu att få ånyo anmäla dessa anslagsfrågor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

3

1. Inledning.

Inledningsvis vill jag först något beröra den nuvarande organisationen av

tillsynen över jorddelning, mätningsväsen och fastighetsregistrering såväl

på landet som i stad.

Den för lantmäteristyrelsen med underlydande befattningshavare och anstalter

utfärdade instruktionen (lantmäteriinstruktionen) den 11 november

1927 (nr 407) innehåller bestämmelser i bland annat följande hänseenden.

Lantmäteristyrelsen åligger att, i enlighet med instruktionen samt i lag och

särskilda författningar givna föreskrifter, utöva tillsyn dels över jorddelningsväsendet

och övriga grenar av rikets lantmäteriväsen till den del tillsyn däröver

ej tillkommer annan ämbetsmyndighet, dels över arbetet med uppläggande

och förande av jordregister, dels ock över statens reproduktionsanstalt. Det

åligger styrelsen vidare att på begäran av domstol eller administrativ myndighet

verkställa utredning och meddela utlåtande samt lämna råd och upp

lysningar i frågor, som ligga inom området för styrelsens verksamhet; dock att

styrelsen, där begäran gjorts av underdomstol eller administrativ myndighet,

äger uppdraga åt vederbörande överlantmätare eller åt befattningshavare

inom styrelsen att besvara framställningen.

Styrelsen utgöres av en generaldirektör och chef samt såsom ledamöter tre

byråchefer. Byråcheferna förestå var sin byrå, nämligen administrativa byrån,

lantmäteribyrån och utredningsbyrån. Å de särskilda byråerna inom

lantmäteristyrelsen skola i allmänhet handläggas följande ärenden:

å administrativa byrån: ärenden angående utfärdande, ändrande eller upphävande

av allmän författning, ärenden angående styrelsens och underlydande

staters organisation, personal och ekonomi samt ärenden angående till styrelsens

disposition ställda medel, allt i den mån ej i instruktionen annorlunda

angives;

å lantmäteribyrån: ärenden angående styrelsens uppsikt över jorddelningsväsendet,

övriga ärenden av lantmäteriteknisk natur, ärenden rörande fastighetsregister

ävensom ärenden angående statsbidrag till lantmäteriförrättningar;
å

utredningsbyrån: ärenden angående utredningar och utlåtanden, som begärts

av offentlig myndighet.

övriga ärenden handläggas å administrativa byrån i den mån generaldirektören

ej för visst ärende eller viss grupp av ärenden annorlunda bestämmer.

Beträffande särskilt handläggningen inom lantmäteristyrelsen av ärenden

rörande städer och stadsliknande samhällen stadgas i arbetsordningen för

styrelsen bland annat följande.

Å de olika byråerna skola i byråchefs ställe följande ärenden handläggas

och föredragas:

Av byrådirektören å lantmäteribyrån:

1) ärenden angående städer och stadsliknande samhällen, bland vilka här

särskilt angivas uppgifter enligt 1 § i fastighetsregisterförordningen, ärenden

rörande mätningsmannakompetens, statistiken rörande mätningsverksamheten

i städer och stadsliknande samhällen, ärenden rörande taxa å mätningsarbeten

inom samhälle, som här avses, och ärenden rörande de registerkartor,

som förvaras hos styrelsen;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 138•

2) följande ärenden rörande mätningsteknik, nämligen ärenden angående

a) införskaffande av uppgifter rörande triangelpunkter, lämpliga för anslutning

eller inpassning av nya mätningar,

b) granskning av inkomna planer rörande triangel- och polygonmätningar

och därav föranledda åtgärder,

c) framställning om beräkning av koordinater för triangelpunkter i olika

projektionssystem,

d) förfrågningar rörande lämplig anordning vid planläggning av finmätning

o. d.,

e) införskaffande av uppgifter rörande utgångspunkter för avvägning,

f) handhavande av till styrelsen inkomna kartor och koordinatförteckningar

till utförda triangelmätningar.

Byrådirektören å lantmäteribyrån åligger att föra följande liggare:

1) över städer och samhällen å landet, där den för städerna gällande ordning

för bebyggande skall iakttagas, samt områden å den egentliga landsbygden,

för vilka fastställts byggnadsplan eller utomplansbestämmelser eller

för vilka jämlikt äldre bestämmelser Konungen förordnat, att stadsplan skall

upprättas, eller meddelat särskilda föreskrifter med avseende å byggnadsverksamhetens

ordnande, skolande denna liggare tillika utgöra sådan förteckning

över mätningsmän, varom förmäles i 3 § kungörelsen nr 900/1920,

2) över städer och samhällen, för vilka skola föras fastighetsregister såsom

för stad,

3) över uppgjorda förteckningar över kartor och handlingar, som avses

i 1 § 4) i fastighetsregisterförordningen,

4) över ansökningar om behörighet såsom mätningsman i stad,

Nämnde byrådirektör åligger jämväl att föra förteckning över och omedelbart

efter utgången av varje år vidtaga åtgärd för publicering jämlikt Kungl.

Maj:ts brev den 8 april 1927 av de av Kungl. Maj:t för varje år fastställda

taxor för vissa mätningsarbeten m. m. ävensom att förvara till styrelsen inkommande

registerkartor.

I fråga om tillsynen över städernas och de stadsliknande samhällenas mätning

sväsen återfinnas gällande bestämmelser i kungörelsen den 31 december

1920 (nr 900) med vissa föreskrifter om mätningsväsendet i rikets städer,

sådan nämnda kungörelse lyder enligt kungörelserna den 22 december 1927

(nr 477) och den 20 november 1931 (nr 373). Enligt nämnda kungörelser

utövas tillsynen över mätningsväsendet inom stad eller samhälle å landet,

där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, av

byggnadsnämnden. Beträffande förrättningar, som verkställas enligt 6 kap.

lagen om fastighetsbildning i stad, åligger det lantmäteristyrelsen att hava

överinseendet över tillämpningen av samma lag och tillkommer det härvid

styrelsen, bland annat, att utfärda allmänna anvisningar med därtill hörande

modeller och formulär, att på begäran meddela råd och upplysningar, samt

att, örn anledning till anmärkning förekommer, vidtaga de åtgärder, som för

vinnande av rättelse erfordras.

Enligt 7 kap. 14 § lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad skall arbetet med första uppläggandet av fastighetsregistret stå under

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138-

5

överinseende av en kommission, benämnd fastighetsregisterkommissionen,

bestående av tre personer, vilka utses av Konungen. Kommissionen har särskilt

att övervaka, att ej arbetet med registerkartans upprättande och registrets

uppläggande fördröjes. Vidare har kommissionen att övervaka registrets

förande intill dess överinseendet över registret övertages av annan myndighet.

Närmare föreskrifter angående kommissionens åligganden och befogenheter

äro angivna i instruktion den 8 mars 1918 (nr 131), sådan denna

lyder enligt kungörelserna den 12 november 1923 (nr 397), den 15 oktober

1926 (nr 434) och den 12 maj 1927 (nr 160). Sedan arbetet med registrets

uppläggande blivit i huvudsak avslutat för rikets städer ävensom övriga

samhällen, för vilka skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade

bestämmelser, skall överinseendet från kommissionen övertagas av den

myndighet, som i allmän lag bestämmes.

Den närmare tillsynen å arbetet åligger för varje stad dess magistrat. Berörda

åliggande skall i Stockholm fullgöras av Överståthållarämbetet och för

stad under landsrätt av länsstyrelsen, som äger att erhålla nödigt bistånd

av stadsstyrelsen. Beträffande samhälle å landet, för vilket Konungen förordnat,

att fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser skall

föras, gäller i tillämpliga delar i fråga om tillsynen över fastighetsregisterarbetet

vad för stad under landsrätt är stadgat.

Jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 12 maj 1933 är antalet tjänstemän å ordinarie

stat hos lantmäteristyrelsen bestämt på följande sätt:

Befattning Lönegrad

1 generaldirektör ............................................ A 3

3 byråchefer ................................................ B 30

3 byrådirektörer ............................................ B 26

1 arkivarie ................................................. B 24

2 byråingenjörer ............................................ B 21

1 registrator ................................................ B 21

1 kassör och bokhållare ...................................... B 14

1 arkivbiträde .............................................. B 10

1 förste expeditionsvakt ...................................... B 7

2 kanslibiträden ............................................ B 7

2 expeditionsvakter .......................................... B 5

2 kontorsbiträden ............................................ B 4.

De för lantmäteristyrelsen fastställda staterna för budgetåret 1935/1936

äro av följande utseende:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis. . kronor 141,900

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar m. m.............kronor 60,100

b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslags
-

vis

5,400

65,500

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän:

a) Tillfällig löneförbättring, förslagsvis. . kronor 5,000

b) Provisoriskt dyrortstillägg, förslagsvis » 5,000 kronor 10,000

Summa kronor 217,400.

Omkostnadsstat.

1. Reseersättningar, förslagsvis ........................ kronor 6,000

2. Expenser, förslagsvis ................................ » 72,200

3. Publikationstryck, förslagsvis ........................ » 4,300

4. övriga utgifter: Kostnader vid inspektioner, förslagsvis.. » 2,500

Summa kronor 85,000.

Beträffande avlöningsstaten har föreskrivits, att den under avlöningar till

icke-ordinarie personal upptagna anslagsposten till grundavlöningar m. m.

skall tills vidare från och med budgetåret 1935/1936 disponeras med följande

fördelning:

Personal inom styrelsen .............................. kronor 38,400

» för arkivaliernas hos lantmäteristyrelsen förteckning

och förvaring ........................ » 12,100

» för renovation av kartor för lantmäterikontoren i

länen .................................... » 4,500

» för kopiering av vissa kartor för lantmäterikonto
ret

i Vänersborg .......................... » 5,100

Summa kronor 60,100.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 18 juni 1927 och den 21 november 1930

må tillsvidare hos lantmäteristyrelsen anställas högst sju amanuenser. Ersättning

till sådan amanuens må utgå med högst 3,200 kronor för år, under villkor

dock att sammanlagda avlöningen till nämnda sju amanuenser ej överstiger

21,000 kronor.

I samband med omkostnadsstatens fastställande har Kungl. Maj:t den 20

juni 1935 föreskrivit

dels att från anslagsposten till reseersättningar icke må utan Kungl. Maj:ts

medgivande bestridas kostnader för tjänsteresor, omförmälda i 7 och 8 §§

lantmäteriinstruktionen, till högre belopp än 5,000 kronor,

dels att av anslagsposten till expenser må tagas i anspråk följande be
-

lopp, nämligen för

bränsle, lyse och vatten, förslagsvis .................... kronor 5,000

övriga expenser, högst ................................ » 67,200,

dels att anslagsposterna publikationstryck och övriga utgifter: kostnader

vid inspektioner icke må utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas.

För fastighetsregisterkommissionens verksamhet finnes för budgetåret

1935/1936 upptaget under andra huvudtiteln ett reservationsanslag å 32,000

kronor (II G 3).

Av nämnda anslag utgår bland annat ersättning till kommissionens leda
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138■ 7

möter, revisionssekreteraren H. A. Sjögren, stadsingeniören i Stockholm O.

Myrberg och byråchefen i lantmäteristyrelsen G. Palm, samt hos kommissionen

anställd extra personal med följande beräknade belopp:

Revisionssekreteraren Sjögren, i egenskap av ordförande och

verkställande ledamot ............................... kronor 14,100

Stadsingeniören Myrberg (ersättning utgår med 25 kronor

för sammanträde) .................................. » 200

Byråchefen Palm, i egenskap av ledamot och sekreterare. ... » 2,400

1 amanuens ......................................... » 2,400

1 skrivbiträde ....................................... » 2,900.

övriga omkostnader för kommissionens verksamhet hava beräknats på

följande sätt:

Inspektionsresor ..................................... kronor 3,000

Expenser ............................................ » 5,000

Publikationstryck .................................... » 1,000

Betjäning ............................................ » 1,000.

Med hänsyn till att fastighetsregistret beräknades föreligga upplagt för

samtliga städer och andra samhällen under budgetåret 1934/1935 uppdrog

Kungl. Maj:t den 21 april 1933 åt generaldirektören och chefen för kammarkollegiet

Lennart Berglöf att inom justitiedepartementet biträda med

verkställandet av utredning av spörsmålet om ordnandet av å ena sidan tillsynen

över fastighetsbildning och fastighetsregistrering över huvud taget

samt å andra sidan den rättsliga vården samt förvaltningen av kronans fastigheter.

Sedan utredningen i förstnämnda del avslutats, har utredningsmannen

den 27 december 1934 avgivit en promemoria angående tillsynen

över fastighetsregistreringen och fastighetsbildningen (st. off. utr. 1935:4).

I promemorian har på anförda skäl hemställts:

att för överinseendet över jorddelningen jämte mätningsväsendet ävensom

fastighetsregistreringen på landet och i stad nybildas ett ämbetsverk,

benämnt rikets jorddelningsverk, i vilket lantmäteristyrelsen och fastighetsregisterkommissionen

skola uppgå,

att för rikets jorddelningsverk fastställes organisation samt personalförteckning

ävensom avlönings- och omkostnadsstat i överensstämmelse med

vad i promemorian föreslagits,

att vad i lag eller författning stadgats med avseende å lantmäteristyrelsen

skall gälla om rikets jorddelningsverk,

att rikets jorddelningsverk skall äga att besluta rörande fastighets upptagande

i eller uteslutande ur jordregistret såsom självständig enhet och att

namn å fastighet i och för dess registrering skall åsättas av rikets jorddelningsverk

i de fall, dylik namnsättning för närvarande ombesörjes av kammarkollegiet,

samt av vederbörande överlantmätare i de fall, namnsättning

nu sker genom länsstyrelse,

att jordeboken icke skall föras, utom såvitt angår räntor och avgälder,

vilka icke tillhöra staten eller äro av staten anslagna och varom enligt vad

särskilt är stadgat anteckning skall göras i jordeboken,

att hos kammarkollegiet skall föras liggare över rikets indelning i härad

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

och, där härad ej finnes, tingslag, vilken liggare jämväl skall innehålla uppgift

angående de inom varje härad eller tingslag belägna socknar, samt

att rikets jorddelningsverk och tillsvidare statens reproduktionsanstalt

■skola höra under justitiedepartementet, dock att frågor om allmänna medel

till lantmäteriförrättningar samt i samband därmed beslutade åtgärder avseende

jordbrukets förkovran fortfarande skola handläggas under jordbruksdepartementet.

över promemorian hava yttranden avgivits av kammarkollegiet, lantmäteristyrelsen,

byggnadsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, fastighetsregisterkommissionen,

allmänna civilförvaltningens lönenämnd, Överståthållarämbetet,

rikets samtliga länsstyrelser, svenska stadsförbundet, svenska

kommunaltekniska föreningen, svenska landskommunernas förbund, föreningen

Sveriges häradshövdingar, föreningen Sveriges stadsdomare och

svenska teknologföreningen, som överlämnat yttranden av två av föreningens

avdelningar nämligen dels avdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst

dels ock svenska arkitektföreningen.

Därjämte hava genom respektive länsstyrelser överlämnats yttranden från

länsarkitekterna i Stockholms län, i Uppsala, Södermanlands och Gotlands

län, i Blekinge, Kalmar och Kronobergs län, i Älvsborgs och Skaraborgs län

samt i Värmlands och Örebro län ävensom från överlantmätarna i Stockholms,

Södermanlands, Hallands, Älvsborgs och Värmlands län samt häradsskrivaren

i Svartsjö fögderi.

Genom överståthållarämbetets och länsstyrelsernas försorg hava tillika magistrater,

byggnadsnämnder, stadsfullmäktige i städerna och kommunalfullmäktige

respektive kommunalstämmor i köpingarna samt municipalfullmäktige

respektive municipalstämmor i municipalsamhällen med fastighetsregister

såsom för stad eller där den för städerna stadgade ordning för bebyggande

eljest skall iakttagas beretts tillfälle att yttra sig, och hava yttranden

inkommit från 89 städer, 29 köpingar och 76 municipalsamhällen ävensom

från 23 landskommuner.

Sveriges häradsskrivarförening, som jämväl beretts tillfälle att avgiva yttrande,

har icke begagnat sig därav.

Den 15 juni 1935 har chefen för justitiedepartementet efter bemyndigande

av Kungl. Majit tillkallat arbetschefen vid rikets allmänna kartverk fil. lic.

C. A. V. Hernlund att såsom sakkunnig biträda inom justitiedepartementet vid

den fortsatta behandlingen av frågan om tillsynen över fastighetsregistreringen

och fastighetsbildningen. Med hänsyn till de härunder gjorda övervägandena

har utredningen ansetts lämpligen böra slutföras inom jordbruksdepartementet.

Då jag nu går att närmare redogöra för förevarande ärende, har jag funnit

det ur överskådlighetssynpunkt lämpligt att under särskilda avdelningar

behandla dels frågan örn tillsynen över mätningsväsendet, jorddelningen och

fastighetsregistreringen inom städerna och de stadsliknande samhällena,

dels frågor om jordeboken och jordregistret, dels den organisation, som föranledes

av den av mig förordade lösningen av berörda spörsmål, dels ock

slutligen anslagsfrågorna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138-

9

2. Tillsynen över mätningsväsendet, jorddelningen och fastighetsregistreringen

inom städer och stadsliknande samhällen.

Frågan om tillsynen över städernas mätningsväsen, jorddelning och fastighetsregistrering

har tidigare varit föremål för omfattande utredningar vid

skilda tillfällen, och olika förslag hava framförts till frågans lösning. Det

torde i detta sammanhang icke vara erforderligt att i detalj redovisa alla

dessa förslag och skälen för desamma, utan torde härutinnan kunna hänvisas

till den redogörelse, som lämnats dels i 1928 års sakkunnigbetänkande

med förslag till stadsbyggnadslag (st. off. utr. 1928:5 s. 395—412), dels i

sammandrag av yttranden över nämnda sakkunnigbetänkande (st. off. utr.

1929:38 s. 189—208).

För klarläggande av frågans innebörd torde emellertid vara nödvändigt

att i korthet något beröra dels gällande lagstiftning i fråga örn jorddelning

och fastighetsregistrering på landet och i stad, i den del lagstiftningens

bestämmelser kunna inverka på ett bedömande av frågan om tillsynens

lämpliga anordnande, dels de huvudförslag till frågans lösning, som framkommit,

och de skäl, som därvid ansetts särskilt tala för de olika förslagen.

Jorddelningen och fastighetsbildningen på den egentliga landsbygden

regleras i första hand av lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord

å landet. Förrättningsverksamheten enligt denna lag utföres i allmänhet av

lantmäteriets tjänstemän och slår under vederbörande överlantmätares tillsyn

och övervakning. Inom samhälle, där den för städerna gällande ordning

för bebyggande skall iakttagas, samt inom område för vilket fastställts byggnadsplan

eller utomplansbestämmelser eller jämlikt äldre lag förordnats, att

stadsplan skall upprättas, eller meddelats särskilda föreskrifter med avseende

å byggnadsverksamhetens ordnande eller för vilket godkänts avstyckningsplan,

får enligt jorddelningslagen avstyckning för bostadsändamål eller för

beredande av plats för industriella anläggningar eller i annat liknande syfte

företagas även av annan person än lantmätare, såvida han äger behörighet

såsom mätningsman i stad.

Fastighetsregistreringen för landsbygden äger rum i enlighet med bestämmelserna

i förordningen den 13 juni 1908 (nr 74) angående jordregister och

handhaves av överlantmätarna.

Överinseendet över såväl jorddelningen som fastighetsregistreringen å

landsbygden utövas av lantmäteristyrelsen.

Inom städerna sker jorddelning och fastighetsregistrering i enlighet med

bestämmelserna i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) örn fastighetsbildning i stad.

Förrättningar inom stad kunna verkställas av i stadens tjänst anställd mätningsman

eller, där sådan ej finnes, av till sådan befattning behörig person,

som på förslag av byggnadsnämnden förordnas av länsstyrelsen att i

staden tjänstgöra såsom förrättningsman för tomtmätning eller avstyckning.

Bestämmelser angående behörighet såsom mätningsman i stad återlinnas i

2 kap. 2 § fastighetsbildningslagen. Förordnande att verkställa lörrättning

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

enligt 6 kap. samma lag skall meddelas stadens mätningsman, där denne är

lantmätare, så ock, ändock att han icke är lantmätare, där samtliga sakägare

föreslagit honom till förrättningsman.

Tillsynen över stads mätningsväsen utövas, på sätt redan framhållits, av

byggnadsnämnden och överinseendet beträffande förrättningar enligt 6 kap.

fastighetsbildningslagen tillkommer lantmäteristyrelsen.

Överinseendet å fastighetsregistreringen inom stad har, såsom nämnts, på

grund av bestämmelserna i 7 kap. 14 § fastighetsbildningslagen hittills handhafts

av fastighetsregisterkommissionen, men förutsättes enligt nämnda paragraf

skola övertagas av annan myndighet, sedan registrets uppläggande i

huvudsak blivit avslutat, något som numera är fallet.

Beträffande de stadsliknande samhällena är frågan örn tillämpning av den

för landsbygden eller den för städerna gällande jorddelningslagstiftningen

beroende av huruvida för samhället skall föras jordregister eller fastighetsregister

enligt de för stad meddelade bestämmelser. Inom samhälle på landet,

där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas,

skall enligt 7 kap. 17 § fastighetsbildningslagen, där Konungen därom förordnar,

fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser föras.

För sådant samhälle kommer all fastighetsbildning att ske enligt den för

stad gällande lagstiftningen. För övriga samhällen kommer lagen om delning

av jord å landet att tillämpas vid fastighetsbildningen, dock att även i

dylikt samhälle, varest finnes tomtindelning såsom i stad, 2 kap. fastighetsbildningslagen

är tillämpligt. Detsamma gäller även annat område å landet,

varest finnes tomtindelning såsom i stad.

För de stadsliknande samhällena blir tillsynen över jorddelningen olika

ordnad allt efter som de för landet eller de för stad gällande bestämmelser

skola tillämpas. Inom ett samhälle med fastighetsregister såsom för stad utövar

byggnadsnämnden tillsynen över hela förrättningsverksamheten och

lantmäteristyrelsen överinseendet över förrättningar enligt 6 kap. fastighetsbildningslagen.

Inom ett samhälle med jordregister utöva lantmäterimyndigheterna

tillsyn och överinseende utom i fråga om tomtmätningsförrättningar

inom tomtindelat område.

I verkligheten utövas emellertid, trots de nuvarande otillfredsställande bestämmelserna

på området, en rätt omfattande granskningsverksamhet av

överlantmätarna även beträffande förrättningar enligt fastighetsbildningslagen.

I fråga örn dylika förrättningar inom stad under landsrätt samt inom

annat samhälle plägar nämligen den fastställande myndigheten — Konungens

befallningshavande eller vederbörande ägodelningsrätt ■— som regel remittera

ärendena till överlantmätaren för lantmäteriteknisk granskning före fastställelsen.

Det torde böra framhållas, med hänsyn till den i viss mån svävande gräns

som uppdragits beträffande jorddelningslagens och fastighetsbildningslagens

tillämpningsområden, att i båda lagarna motsvarande bestämmelser finnas till

reglerande av förrättningsverksamheten och därmed jorddelningen för bostads-

eller annat bebyggelseändamål. Ur bebyggelsesynpunkt äro sålunda

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

11

numera båda lagarna lika betryggande i fråga om regleringen av fastighetsbildningen

till förhindrande av olämplig samhällsutveckling.

Till belysande av den omfattning, i vilken jorddelningslagen å ena sidan och

fastighetsbildningslagen å den andra kommer till tillämpning vid jorddelning

inom samhällen och bebyggelseområden i övrigt, har en sammanställning

upprättats, angivande antalet samhällen, planområden och föreskriftsområden

av olika slag samt deras arealer inom de skilda länen, vilken sammanställning

torde få såsom Bilaga A fogas till statsrådsprotokollet. Sammanställningen

är upprättad med stöd av den officiella statistiken samt, vad beträffar

plan- och föreskriftsområdena, enligt från lantmäteristyrelsen inhämtade

uppgifter.

Av tabellen framgår, att inom 114 städer, 44 köpingar och 60 municipalsamhällen

med en sammanlagd areal av 282,993 hektar fastighetsbildningen

registreras enligt de för stad meddelade bestämmelser, under det att inom 6

köpingar, 152 municipalsamhällen, 68 stadsplane- och 118 byggnadsplaneområden

samt 268 föreskriftsområden med en sammanlagd areal av 205,486

hektar fastighetsbildningen redovisas i jordregistret. Inom landet i övrigt,

där fastighetsbildningen sålunda icke är bunden av plan- eller byggnadsföreskrifter

av något slag, omfattande en landareal av 40,535,523 hektar, sker registreringen

av fastighetsbildningen i jordregistret.

Beträffande frågan huruvida behov av ett statligt överinseende förefinnes

med avseende å städernas och de stadsliknande samhällenas mälningsväsen,

jorddelning och fastighetsregistrering i likhet med vad som är fallet för den

rena landsbygden synes att döma av föreliggande yttranden i frågan numera

knappast föreligga några delade meningar. De skilda uppfattningarna gälla

endast sättet för tillsynens lämpliga anordnande och särskilt vilken myndighet,

som bör utöva densamma.

Då sistnämnda fråga varit den, varom meningsbrytningarna mest rört sig,

torde denna här böra först behandlas.

a. Frågan om myndighet för det statliga överinseendet.

Vid framläggandet av tidigare förslag i ämnet hava bland nu befintliga ämbetsverk

såsom tillsynsmyndighet ifrågasatts lantmäteristyrelsen eller byggnadsstyrelsen.

Därjämte hava vid behandlingen av frågan örn den framtida

tillsynen över städernas fastighetsregister olika förslag framkommit, såsom

att för ändamålet inrätta en särskild avdelning inom justitiedepartementet

eller att göra kammarkollegiet till överinseendemyndighet. Dessa senare

förslag torde emellertid här kunna lämnas ur räkningen. Förslagen torde

nämligen på sin tid framställts säkerligen mest med hänsyn till den möjlighet,

som därigenom vid olika tilllällen förelegat att bibehålla tillsynen

över fastighetsregistreringen under samma personliga ledning som tidigare

inom fastighetsregisterkommissionen. Den sakliga kritik dessa iörslag underkastats

och icke minst den omständigheten, att enighet torde råda därom,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 138-

att sambandet mellan mätningsväsendet, jorddelningen och fastighetsregistreringen

inom städerna är så starkt, att tillsynen över dessa tre verksamhetsområden

bör handhavas av en och samma myndighet, torde klart hava ådagalagt

dessa förslags olämplighet.

Vad angår förslaget om lantmäteristyrelsen såsom

tillsynsmyndighet har till förmån för detta förslag åberopats, att

lantmäteristyrelsen redan utövade tillsynen över jorddelningen å landsbygden,

vari ju inginge ett stort antal stadsliknande samhällen, samt handhade

fastighetsregistreringen (jordregistret) för landsbygden. Vidare Ilar framhållits,

att mätningsväsendet och jorddelningen inom städerna vore ur mätningsteknisk

och legal synpunkt av enahanda art som på landsbygden och

att förrättningsverksamheten sköttes, särskilt inom de stadsliknande samhällena,

i stor utsträckning av lantmäteristyrelsen underställd personal. Ytterligare

har anförts, att fastighetsregistret enligt de för stad meddelade bestämmelser

tjänade samma ändamål som jordregistret för landsbygden, och

att samma spörsmål av juridisk och kameral natur framträdde vid handläggandet

av ärenden rörande båda registren. Överlantmätarna i länen vöre

samtidigt i allmänhet registerförare inom de stadsliknande samhällen, för

vilka fördes fastighetsregister såsom för stad. Med hänsyn till det sålunda

förefintliga nära sambandet mellan lantmäteriets uppgifter i berörda hänseenden

och verksamheten på motsvarande områden inom städerna'' har den

statliga tillsynen över städernas mätningsväsen, jorddelning och fastighetsregistrering

synts naturligt infoga sig i lantmäteristyrelsens nuvarande verksamhetsområde.

Såsom skäl mot lantmäteristyrelsen såsom tillsynsmyndighet

har å andra sidan framförts, att jorddelningen i städerna tjänade annat

ändamål än jorddelningen på landet och att styrelsen därför skulle stå relativt

främmande för städernas behov och önskemål i föreliggande fall.

För förslaget om byggnadsstyrelsen såsom tillsynsmyndighet

har ansetts tala, att denna styrelse hade överinseendet över

stadsplane- och byggnadsväsende! och att på grund härav och den betydelse,

som stadsplanen ägde såsom grundval för fastighetsbildningen för bostadsändamål,

samma myndighet lämpligen även borde kontrollera mätningsverksamlieten

och jorddelningen inom städerna. Vidare har anförts, att för

byggnadsnämnderna, som utövade den närmaste tillsynen över och ledningen

av städernas såväl stadsplane- och byggnadsväsen som mätnings- och

jorddelningsväsen, det skulle vara till fördel att en och samma myndighet

utövade den statliga tillsynen över samtliga dessa verksamhetsområden. Då

byggnadsstyrelsen redan hade överinseendet över stadsplane- och byggnadsväsendet

i riket, har därför detta synts vara en anledning att även förlägga

tillsynen över mätnings- och jorddelningsväsendet till denna styrelse. Det

nära sambandet mellan jorddelningen och fastighetsregistreringen har sedan

anförts såsom skäl för att även fastighetsregistreringen inom städerna borde

förläggas under byggnadsstyrelsen. Å andra sidan har emellertid framhållits,

att uppgiften vore helt främmande för byggnadsstyrelsens egentliga

nuvarande verksamhet, som avser byggnadsväsende! och det därmed sam

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

13

manhängande stadsplaneväsendet, och att den erforderliga mätningstekniska,

kamerala och juridiska sakkunskapen på området saknades inom ämbetsverket.

På grund av den kritik, som framförts mot att byggnadsstyrelsen bleve tillsynsmyndighet

över berörda arbetsområden, har från stadshåll alternativt

ifrågasatts, att ett särskilt ämbetsverk skulle inrättas för ändamålet och

att till detta skulle läggas även tillsynen över stadsplaneväsendet genom överflyttning

av byggnadsstyrelsens stadsplanebyrå. Man har härigenom sökt

åstadkomma, att å ena sidan det framförda önskemålet skulle kunna realiseras

om sammanförande av tillsynen över stadsplane-, mätnings-, jorddelnings-

och fastighetsregisterväsendet inom städerna under en statsmyndighet

och att å andra sidan städernas intresse på dessa områden skulle speciellt

tillgodoses. Då man emellertid väl insett svårigheten att inskränka en

dylik styrelses verksamhet enbart till städerna, har avgränsningen mot lantmäteristyrelsens

verksamhet beträffande jorddelning och fastighetsregistrering

ansetts böra ske på sådant sätt, att alla samhällen med fastighetsregister

såsom för stad även skulle i berörda hänseenden underställas den nya styrelsen.

Förutsättningen torde vidare hava varit, att hela stadsplaneväsendet

skulle, oberoende av vilka samhällen det gällde, sortera under den nya styrelsen.

Förslaget innebär sålunda beträffande det stora flertalet av stadsliknande

samhällen, nämligen för alla sådana där fastighetsbildningen registreras

i jordregistret, att stadsplanefrågorna skulle handläggas av en styrelse,

det nya ämbetsverket, under det att mätnings-, fastighetsbildnings- och

fastighetsregistreringsärendena skulle sortera under en annan styrelse, lantmäteristyrelsen.

Nyssberörda förslag rörande möjligheterna att ordna överinseendet över

städernas och de stadsliknande samhällenas mätnings-, jorddelnings- och

fastighetsregisterväsen hava ingående behandlats i den av generaldirektören

Berglöf utarbetade promemorian, till vilken härutinnan må hänvisas.

Ur förenämnda promemoria angående tillsynen över fastighetsregistreringen

och fastighetsbildningen inhämtas vidare följande.

Med hänsyn särskilt till det nära sambandet ur såväl teknisk som legal

synpunkt mellan mätningsväsendet och fastighetsbildningen å ena sidan

inom städerna och de stadsliknande samhällena, å andra sidan på landsbygden

samt den oupphörligt pågående utvecklingen av nya bostadsområden och

samhällen på landsbygden har utredningsmannen funnit en uppdelning av

dessa verksamhetsområden på olika tillsynsmyndigheter icke vara ägnad

att läggas till grund för administrativa anordningar på ifrågavarande område.

Detsamma gällde sättet för fastighetsregistreringen såsom grund för

en dylik uppdelning. Registreringen av fastighetsbildningen i elt samhälle

med fastighetsregister såsom för stad och i ett samhälle, för vilket föres jordregister

med tomtbok, vore i själva verket i sak fullt likartad. Alt under sådana

förhållanden uppdela tillsynen över de båda slagen av fastighetsregister

på olika myndigheter syntes utan mening. På grund av det nära sam
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

band som bestode mellan fastighetsregistreringen på landet och i stad, vilken

tillgodosåge identiskt samma ändamål, samt mellan registrering och

fastighetsbildning, därav den förra fortlöpande redovisade den senare, syntes

den tillsynsmyndighet, som omhänderhade ärenden tillhörande det ena

av dessa verksamhetsområden böra ombesörja överinseendet även över det

andra. Av i huvudsak dessa skäl har utredningsmannen föreslagit, att all

mätning, jorddelning och fastighetsregistrering såväl på landsbygden som

inom städer och stadsliknande samhällen skulle förläggas under ett ämbetsverks

ledning och tillsyn. Stommen i detta nya ämbetsverk skulle bildas av

lantmäteristyrelsen, däri fastighetsregisterkommissionen skulle upptagas. Det

nya verket har föreslagits med hänsyn till sin uppgift skola benämnas rikets

jorddelningsverk.

En förutsättning för den föreslagna organisationen har av utredningsmannen

angivits vara, att, såvitt anginge fastighetsbildningen, mellan å ena sidan

vad som vore av planläggningsnatur eller rörde fastighets rätta utformning

för bebyggelse och sålunda borde bibehållas under byggnadsstyrelsen

samt å andra sidan vad som vore av mätningsteknisk natur eller berörde

fastighetsbildningens rättsliga sida och på grund därav skulle hänföras under

det nybildade ämbetsverket kunde dragas en så bestämd gräns, att olägenheter

icke vid ärendenas behandling uppkomme. Utredningsmannen har ansett,

att denna förutsättning förelåge. En tydlig skillnad gjorde sig nämligen

enligt utredningsmannens mening gällande mellan stadsplaneväsen och

planteknik, å ena sidan, samt mätningsväsen och mätningsteknik, å den andra.

Det vore en vanlig företeelse, att ett ärende granskades från olika synpunkter

av olika myndigheter. Detta tillämpades redan inom vissa delar av ifrågavarande

områden, i det länsstyrelserna över förslag till olika slag av planer

samt tomtindelning och avstyckning å landet plägade höra såväl vederbörande

länsarkitekt som vederbörande överlantmätare.

Av yttrandena över promemorian framgår, att alltjämt meningsskiljaktigheter

föreligga beträffande frågan örn den lämpliga tillsynsmyndigheten och

att alltjämt ungefär samma synpunkter framträda som vid tidigare behandling

av frågan. Å ena sidan tillstyrkes det framlagda förslaget under åberopande

av det nära sambandet mellan motsvarande arbeten på fastighetsbildningens

och fastighetsregistreringens område på landsbygd och i stad, å andra

sidan åberopas, att stadsplaneväsende och fastighetsbildning stöde i sådant

samband med varandra, att tillsynen boede förenas hos byggnadsstyrelsen

eller hos en fristående för ändamålet inrättad styrelse.

Till belysande av städers och samhällens inställning till förslaget lämnas

här en summarisk sammanställning rörande av byggnadsnämnderna avgivna

yttrandens fördelning på olika slag av samhällen, där den för städerna gällande

ordning för bebyggande skall iakttagas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

15

Köpingar

M:en

Köpingar

M:en

Summa

Städer

med fastighets-

samhäl-

register såsom

med jordregister

len

för stad

Tillstyrkt förslaget .............

30

23

25

1

46

125

» byggnadsstyrelsen ....

43

5

3

—

1

52

> fristående styrelse ....

11

—

—

—

—

11

Avstyrkt......................

5

—

—

—

1

6

Ej avgivit yttrande............

25

16

32

5

83

161

Summa

114

44

60

6

131

355

Inom landets 114 städer samt 44 köpingar och 60 municipalsamhällen med

fastighetsregister såsom för stad hava sålunda byggnadsnämnderna i 59

städer, 5 köpingar och 3 municipalsamhällen avstyrkt förslaget, varvid 43

släder samt de 5 köpingarna och de 3 municipalsamhällena förordat byggnadsstyrelsen

såsom tillsynsmyndighet. Inom 16 av de 59 här såsom avstyrkande

upptagna städerna hava dock avvikande mening från byggnadsnämndernas

uppfattning framkommit, i det stadsfullmäktige i en stad, magistrat

jämte stadsfullmäktige i två städer, magistraten i tolv städer samt kommunalborgmästaren

i en stad tillstyrkt förslaget. Helt avstyrkande föreligger sålunda

beträffande städerna egentligen endast från 43, och i 12 av dessa hava

stadsfullmäktige ej yttrat sig.

Av de stadsliknande samhällena med jordregister — 6 köpingar och 131

municipalsamhällen — hava två municipalsamhällen avstyrkt förslaget.

Av länsstyrelserna hava 21 tillstyrkt förslaget, 2 uttalat sig för ytterligare

utredning och, med hänvisning till stadsplaneväsendets betydelse för fastighetsbildningen,

mot organisationens ordnande enligt utredningsmannens förslag

samt 1 tillstyrkt byggnadsstyrelsen såsom tillsynsmyndighet. Därjämte

har Överståthållarämbetet tillstyrkt förslaget, dock under ifrågasättande av

överflyttning av stadsplanebyrån i byggnadsstyrelsen till det föreslagna nya

jorddelningsverket och därmed förläggande av stadsplaneväscndet under

detta verk. I samma riktning torde länsstyrelen i Blekinge län få anses hava

uttalat sig.

Av de myndigheter, vilka närmast beröras av den ifrågavarande organisationsfrågan,

nämligen kammarkollegiet, lantmäteristyrelsen, byggnadsstyrelsen

och fastighetsregisterkommissionen, hava de tre förstnämnda tillstyrkt

förslaget under det att fastighetsregisterkommissionen ansett ytterligare utredning

höra företagas, varvid frågan örn ett särskilt verk för tillsynen över

mätningsväsendet och fastighetsregistreringen inom städerna och de därmed

i registreringsavseende likställda samhällena borde övervägas. Fastighetsregisterkommissionen

är emellertid icke enig i denna uppfattning, då en av

dess tre ledamöter, byråchefen Palm, med hänvisning bland annat till sin

mångåriga verksamhet inom såväl lantmäteriet som fastighetsregisterkom
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

missionen och den därigenom vunna erfarenheten på de berörda verksamhetsområdena,

bestämt förordat det framlagda förslaget.

Bland de särskilda sammanslutningar, som hörts i frågan, hava svenska

landskommunernas förbund, med hänvisning särskilt till de stadsliknande

samhällenas förhållanden, föreningen Sveriges häradshövdingar och föreningen

Sveriges stadsdomare tillstyrkt förslaget, under det att svenska stadsförbundet,

svenska kommunaltekniska föreningen samt svenska teknologföreningen,

vars yttrande utarbetats av föreningens avdelning för väg- och

vattenbyggnadskonst, avstyrkt förslaget med förordande av att ett särskilt

ämbetsverk skulle inrättas för ändamålet.

Det torde även böra omnämnas med hänsyn till frågans angivna samband

med stadsplaneväsendet, att två länsarkitekter tillstyrkt förslaget och tre

länsarkitekter avstyrkt detsamma, de sistnämnda med förordande av byggnadsstyrelsen

såsom tillsynsmyndighet.

I de tillstyrkande yttrandena hava i allt väsentligt samma synpunkter på

frågan framförts som de i den sakkunniges utredning framlagda. Det torde

därför saknas anledning att här närmare redogöra för de särskilda yttrandenas

innehåll. I ett avseende har dock framförts avvikande mening från

den sakkunniges förslag, nämligen beträffande det föreslagna ämbetsverkets

namn. Sålunda hava lantmäteristyrelsen, statskontoret, länsstyrelserna i

Uppsala, Älvsborgs, Skaraborgs, Västmanlands och Norrbottens län samt

svenska landskommunernas förbund framhållit, att det föreslagna verket

skulle få väsentligen samma uppgifter som den nuvarande lantmäteristyrelsen,

och därför ifrågasatt huruvida skäl kunde anses föreligga att förändra

verkets sedan länge använda och hävdvunna namn till rikets jorddelningsverk.

Riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd,

vilka allenast yttrat sig över förslaget ur organisatorisk synpunkt, hava även

framfört samma synpunkter i namnfrågan.

Med hänsyn till att såväl tidigare som i flera av de nu avgivna yttrandena

med avstyrkande av det framlagda förslaget byggnadsstyrelsen framförts

såsom lämplig överinseendemyndighet torde dock anledning föreligga att

särskilt redogöra för det av nämnda styrelse avgivna yttrandet, i vilket som

redan nämnts styrelsen förordar en lösning enligt de av utredningsmannen

framlagda riktlinjerna. Då emellertid härvid i allt väsentligt de i de avstyrkande

yttrandena anförda synpunkterna bliva bemötta, torde dessa först

böra något ytterligare beröras.

Huvudskälet för avstyrkande har, såsom redan nämnts, i allmänhet varit

uppfattningen, att fastighetsbildningen inom städerna till sitt innehåll i första

hand avsåge ett genomförande av fastställd stadsplan och att därför övervakningen

av fastighetsbildningen borde ske av samma myndighet som handhade

överinseendet över stadsplaneväsendet. Man har därför såsom tillsynsmyndighet

föreslagit antingen byggnadsstyrelsen, som nu handhar

sistnämnda uppgift, eller ock ett särskilt ämbetsverk, till vilkets uppgifter

skulle hänföras överinseendet över såväl stadsplaneväsendet som städernas

mätningsväsen, fastighetsbildning och fastighetsregistrering, sålunda vad man

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

17

Ilar velat kalla ett speciellt verk för övervakning av stadsbyggandet i dess

helhet. Vidare har framhållits, att byggnadsnämnderna, som ju redan utöva

den närmare tillsynen över stadsplaneväsen, mätningsväsen och fastighetsbildning

i städerna, helst borde vara underställda en statlig myndighet i hela

sin verksamhet och att av denna anledning det framlagda förslaget vöre ur

städernas synpunkt mindre lämpligt. Det har även gjorts gällande, att sammanförandet

av städernas kommunalt organiserade mätnings- och jorddelningsväsen

med landets statligt organiserade lantmäteriväsen under gemensamt

överinseende skulle kunna medföra en onödig inskränkning i städernas

kommunala självbestämningsrätt i fråga om organisationens och verksamhetens

ordnande och i varje fall kunna giva anledning till meningsbrytningar

mellan statliga och kommunala intressen.

Från mätningsmannahåll och mätningsmännen representerande sammanslutningar

har framhållits, att det icke vore lämpligt ur de yrkesutövares

synpunkt, på vilka det ankomme att verkställa den övervägande delen av

de arbeten, som tillhörde stadsbyggandet, nämligen väg- och vattenbyggnadsingenjörerna,

om någon del av yrkesutövningen komme under tillsynskontroll

av myndighet, vars arbete huvudsakligen vore inriktat på andra uppgifter.

Härvid har även gjorts gällande, att fastighetsbildningen för bostadsändamål

eller därmed likartade syften vid samhällsbildningen till övervägande del

handhades av ingenjörer och att därför anledning icke förelåge att vid organisationen

av överinseendet taga särskild hänsyn till lantmätarnas verksamhet

på ifrågavarande område. Under åberopande av upprättad statistik över

utförda förrättningar inom städer och samhällen har man ansett styrkt, att

lantmätarnas verksamhet härutinnan närmast vore att betrakta såsom bisysslor

vid sidan av statstjänsten.

Slutligen har påpekats såsom olämpligt att en överinseendemyndighet, som

mätningsmännen i organisatoriskt hänseende ej vore underlydande, skulle

kunna utöva en disciplinär myndighet över dem.

Byggnadsstyrelsen har i sitt nyssberörda yttrande ingående behandlat

de principiella spörsmål, som sammanhänga med ordnandet av föreliggande

tillsynsfråga, samt därvid i huvudsak anfört följande.

Mera allmänt hade tidigare den meningen gjorts gällande, att stadsplaneväsendet

på ett intimt och oupplösligt sätt sammanhängde med fastighetsbildning

och mätningsväsen. Från stadssamhällenas sida och från företrädarna

för de tekniker, som sysslade med städernas mätningsväsen, hade alltifrån

början ett bestämt motstånd rests mot varje förslag alt förlägga den statliga

tillsynen över detta mätningsväsen till lantmäteristyrelsen, då därigenom befarats

ett ogynnsamt inflytande från denna myndighets sida vid behandlingen

av hithörande frågor. Däremot hade från dessa teknikers sida gjorts gällande

att det vore lämpligare om tillsynen förlädes till byggnadsstyrelsen med

hänsyn till dess befattning med rikets stadsplaneväsen.

Icke minst hade byggnadsstyrelsen tagit verksam del i sistnämnda strävanden.

Den huvudsakliga anledningen härtill vore icke det förmenta sambandet

mellan mätningsväsen och stadsplaneväsen i och för sig ulan fastmer

en önskan att komma i närmare kontakt med de mätningsmän, som inom

stadssamhällena i regel även finge tjänstgöra såsom byggnadsnämndernas

Diliang lill riksdagens protokoll 11)36. 1 sami. Nr 138. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 138•

sakkunniga biträden vid handläggning av byggnads- och stadsplanefrågor.

Före 1926, då till fastighetsbildningslagen och jorddelningslagen fogades

bestämmelser innefattande fordran på särskild avstyckningsplan för tillstånd

till avstyckning av lägenheter för bland annat samhällsliknande bostadsbebyggelser,

hade nämligen icke ens stadssamhällenas byggnadsnämnder

några möjligheter att reglerande inverka på fastighetsbildningen i städernas

yttre områden, åtminstone icke i annan mån än genom medverkan till sådana

områdens intagande i stadsplanen, vilket emellertid av ekonomiska skäl

oftast stötte på svårigheter och därigenom fördröjdes eller helt omöjliggjordes.

Icke heller hade byggnadsnämnderna någon befogenhet att befatta

sig med byggnadsverksamheten utanför ett stadsplanelagt område i annat fall

än då särskilda föreskrifter eller utomplansbestämmelser funnes fastställda.

Men enbart med tillhjälp av dylika bestämmelser och i brist på stöd av en

planmässig jorddelning förmådde byggnadsnämnderna icke mycket inverka

på själva bebyggelsen eller förhindra, att även inom dylika utomplansområden

bebyggelsen alltjämt bleve allt annat än tillfredsställande.

Bristerna i nämnda hänseende förvärrades givetvis därigenom, att byggnadsnämnderna

i alltför liten omfattning haft tillgång till biträde av sakkunniga

på stadsbyggnadsväsendets område. Ehuru behovet av viss kompetens

hos den som anlitades såsom mätningsman tidigt erkänts och sedan tillkomsten

av 1917 års fastighetsbildningslag blivit lagfästad, hade behovet av kvalificerad

biträdeshjälp vid handläggning av på byggnadsnämnds prövning

beroende byggnads- och stadsplanefrågor först blivit beaktat i 1931 ars byggnadsstadga.

Förhållandena hade därför varit sådana, att ända till för ett

par år sedan i stort sett endast de större och några av de medelstora städerna

haft stadsarkitekt till sitt förfogande. I övriga stadssamhällen hade däremot

byggnadsnämndernas tekniska biträdeshjälp i regel endast bestått av den

obligatoriska mätningsmannen — stadsingenjör eller lantmätare — och resultatet

av byggnadsnämndernas tillsyn över respektive samhällens jorddelning

och bebyggelse hade därför huvudsakligen blivit beroende av i vad mån

denne tjänsteman eller förrättningsman även haft erforderliga kvalifikationer

att kunna bedöma och befordra att den blivande stadsbebyggelsen skedde

på ett planmässigt och i övrigt tillfredsställande sätt. Härmed ville byggnadsstyrelsen

icke hava sagt att icke en god stadsbyggnadsutveckling även förekommit

inom orter, där icke stadsarkitekt funnits. Det vöre emellertid med

hänsyn till de övervägande dåliga erfarenheterna av den å ett stort antal orter

förefintliga bristen av sakkunskap på stadsbyggnadsväsendets område som

byggnadsstyrelsen tidigare funnit det särskilt angeläget och ur det allmännas

synpunkt mest gagneligt om tillsynen över mätningsväsendet m. m. kunnat

förläggas till styrelsen. Genom att komma i närmare kontakt med fastighetsbildningen

utanför städernas icke stadsplanelagda delar hade styrelsen ansett

sig även kunna erhålla möjlighet att i viss mån utöva nyttigt inflytande på

fastighetsbildningen inom respektive orter i deras helhet.

Ehuru byggnadsstyrelsen fortfarande ansåge, att tillsynen över städernas

mätningsväsen väl borde kunna organiseras inom styrelsen, ville dock styrelsen

icke förneka, att de senare årens lagstiftning på stadsbyggnadsväsendets

område gjort denna tillsynsangelägenhet för byggnadsstyrelsens vidkommande

mindre nödvändig. Den statliga uppsikten och tillsynen (iver de delar

av byggnadsnämndernas verksamhetsområde som avsåge det egentliga

stadsbyggnadsväsendet vore numera reglerade genom de i 124 § 1 och 2 inom.

byggnadsstadgan intagna instruktionsbestämmelserna för byggnadsstyrelsen,

respektive länsstyrelserna. De befogenheter och skyldigheter, som däri angåves,

torde emellertid icke kunna nöjaktigt utövas med mindre en omfattande

inspektionsverksamhet bedreves särskilt från länsstyrelsernas sida. Hitin
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

19

tills hade en sådan inspektionsverksamhet för åtminstone flertalet länsstyrelsers

vidkommande ännu icke varit möjlig, på grund av avsaknaden av sakkunnig

biträdeshjälp i erforderlig utsträckning. Denna brist torde dock kunna

anses avhjälpt, alltefter som den av 1935 års riksdag beslutade utvidgade

och förbättrade länsarkitektorganisationen hunnit bliva genomförd.

För dem, som omtattade den meningen, att städernas mätnings- och fastighetsbildningsväsen

stöde i oupplösligt samband med deras stadsplaneväsende.

vilken omständighet skulle utgöra det huvudsakligaste skälet för kravet

på en särställning tor tillsynen av städernas mätningsväsen, borde det även

stå klart, att sådant samband i så fall i minst lika hög grad förefunnes med

avseende å alla orter med samhällelig bebyggelse, oberoende av örn denna

reglerades efter stadsplan, byggnadsplan, styckningsplan eller med enbart utomplansbestämmelser.

Skulle den ifrågasatta kontrollen över mätnings- och

fastighetsbildningsväsendet alltså förbindas med rent stadsbyggnadsmässiga

hänsyn, hade de åsyftade mindre byggnadsorterna minst lika stort behov

av sådan kontroll, ja till och med mera än åtminstone de större stadssamhällena.

Under sådana förhållanden och alltjämt med utgångspunkt från sambandet

mellan bland annat mätningsväsen och planläggning funnes alltså

ingen anledning att begränsa tillsynen av stadsmätningsväsendet till enbart

städer och stadsliknande samhällen eller närmare bestämt till endast de av

dessa senare, beträffande vilka fastighetsregister skulle föras. Arten av registerföringen

syntes här vara utan betydelse.

Beträffande fastighetsbildnings- och mätningsväsendets förhållande till

olika slag av planläggning för samhällelig bebyggelse hade utredningsmannen

kommit till det resultatet, att en bestämd gräns syntes kunna dragas

mellan å ena sidan vad som i fråga om fastighetsbildningen vore av planläggningsnatur

eller rörde fastighets rätta utformning för bebyggelse samt å

andra sidan vad som vöre av mätningsteknisk natur eller berörde fastighetsbildningens

rättsliga sida.

Denna uppfattning vore i överensstämmelse med byggnadsstyrelsens mening

och torde numera till yttermera visso kunna anses vara lagfästad genom

den nya byggnadslagstiftningen. Det syntes därför, som om tiden nu

kunde vara inne att äntligen avfärda talet örn fastighetsbildnings- och mätningsväsendets

oupplösliga samband med stadsplaneväsendet. Ett fasthållande

vid denna uppfattning överensstämde icke med det moderna stadsplaneväsendets

utveckling och nuvarande nivå eller med andra ord det nutida

stadsplanebegreppet. Sä länge diskussionen om den statliga tillsynen

över städernas mätningsväsen utgått ifrån, att denna tillsyn måste sammankopplas

med tillsynen å rikets stadsplaneväsen, ville det förefalla som

om förstnämnda tillsynsangelägenhet icke kunnat betraktas enbart ur sakliga

synpunkter.

För stadsbyggnadsväsendet i dess helhet hade denna uppfattning av stadsplanens

rätta natur även varit mindre lycklig och inverkat hämmande på

dess allmänna kvalitativa utveckling i olika delar av landet. Styrelsen ansäge

sig därför böra i det följande något mera ingående redogöra för själva

stadsplanebegreppet, sådant detta under senare årtionden kunde sägas hava

blivit utformat. Föreställningen örn mätningsväsendets intima sammanhang

med stadsplaneväsendet vore av gammalt ursprung och härledde sig

från de tider, då inga fordringar ställdes på stadsplanen såsom en plan

för den blivande bebyggelsen, utan stadsplanen mera syntes hava betraktats

såsom uteslutande en ytindelningsplan med huvudsaklig uppgift att ligga

till grund för gatornas utstakning på marken. Stadsplanen förväxlades då

oftast med mätningskartan, och stadsplanearbetet betraktades såsom en

angelägenhet, huvudsakligen förbehållen mätningsmannen. Resultatet hade

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 138•

därför i regel blivit schematiska ytindelningsplaner, där någon egentlig hänsyn

icke tagits till markområdenas blivande användningssätt. Det vöre icke

så underligt om stadsplaneringen då ansetts vara en med mätningsväsen och

jordindelning huvudsakligen sammanhörande angelägenhet.

Att denna uppfattning alltjämt fortlevat torde närmast sammanhänga med

frågan om erforderliga kvalifikationer hos de tjänstemän, som företrädesvis

stått till byggnadsnämndernas förfogande. Av ekonomiska skäl hade de

mindre stadssamhällena i allmänhet åtnöjt sig med att i sin tjänst endast

hava en tekniskt utbildad tjänsteman, som då handhaft alla samhällets kommunaltekniska

arbeten och därjämte varit byggnadsnämndens biträde vid

till dess handläggning hörande byggnads-, stadsplane-, tomtindelnings- och

mätningsfrågor. Då behovet av teknisk sakkunskap vöre mest påtagligt

inom mätningsmannafacket och då särskild kompetens dessutom sedan 1917

varit obligatorisk vad beträffade mätningsmän, bleve detta givetvis bestämmande

vid valet av tjänsteman, oaktat byggnadsnämndens huvudsakligaste

verksamhet måste anses ligga på det rena husbyggandets område och den

sakliga granskningen av hithörande ärenden därför bort anförtros person

med arkitektutbildning. Helt naturligt bleve även stadsplanefrågorna bandlagda

av denna byggnadsnämndens ende tekniske tjänsteman, oavsett huruvida

eller i vad mån han besutte några förutsättningar härför.

Först vid en mycket sen tidpunkt i ett stadssamhälles utveckling eller då

samhället nått en sådan tillväxt och storlek att den kunnat inrangeras under

begreppet medelstor svensk stad hade i allmänhet frågan örn specialisering

av byggnadsnämndernas sakkunniga biträdeshjälp föranlett att anställandet

av stadsarkiktekt som biträde åt byggnadsnämnd ansetts böra ifrågakomma.

Sedan stadsarkitekttjänst inrättats hade denne befattningshavare givetvis

från stadsingenjören-mätningsmannen övertagit tillsynen över byggnadsväsende!,

under det att stadsplanefrågorna vanligen alltjämt handhafts av mätningsmannen,

även om de särskilda stadsplaneförslagen sedermera blivit

utarbetade av eller i samråd med stadsarkitekten eller av utomstående fackmän.

Att så blivit förhållandet- torde främst berott på att det legat närmast

till hands att använda den förut befintliga och till stadsingenjörskontoret oftast

anslutna kartritningspersonalen för uppritning och renritning av till förekommande

stadsplaneförslag hörande kartor.

Berörda förhållande torde vara närmaste anledningen till att den åsikten

alltjämt fortlevat att städernas stadsplanearbeten företrädesvis vöre en stadsingenjören-mätningsmannens

angelägenhet, och icke minst torde detta vara

en bidragande orsak till den ännu ofta förekommande förväxlingen mellan

stadsplaneväsen och mätningsväsen samt uppfattningen örn dessas odelbara

sammanhang. Vid en fullt saklig behandling av alla till en byggnadsnämnds

verksamhetsområde hörande frågor skulle det emellertid snart visa

sig, att varken själva stadsplanerandet eller några andra stadsbyggnadsfrågor

behövde anses stå i något egentligt sammanhang med fastighetsbildningseller

mätningsväsendet. Icke heller tomtindelningarna behövde längre bliva

annat än verkställighetsåtgärder för mätningsmannens vidkommande, då anvisningar

om den avsedda fastighetsindelningen och bebyggelsen skulle finnas

angivna å stadsplanekartan eller åtföljande terrängkarta vid stadsplanens

fastställelse. I annat fall torde anvisningar om de blivande tomtgränserna

givas å den särskilda kvarterskarta, vilken i sin egenskap av förstudie

till det blivande bebyggandet tillhörde byggnadsnämndens byggnadssaklcunniges

uppgifter.

Begreppen torde numera få anses vara fullt klarlagda genom 1931 års lagstiftning

— stadsplanelagen den 29 maj 1931 och byggnadsstadgen den 20

november 1931. 1 samband med en ingående revidering hade stadsplanen*

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138-

21

gen utbrutits från fastighetsbildningslagen, och genom att av 1 kap. i sistnämnda

lag endast bibehölles de bestämmelser örn tomtindelning, som sammanhängde

med fastighetsbildning och mätningsväsen torde en bestämd skiljelinje

få anses vara dragen mellan lagstiftningen angående städernas fastighetsbildning,

representerad av den beskurna fastighetsbildningslagen, och

stadsbyggnadslagstiftningen, representerad av stadsplanelagen och byggnadsstadgan.

Byggnadsstyrelsen ville i detta sammanhang hänvisa till följande i ett av

särskilda sakkunniga den 19 juni 1933 avgivet betänkande med förslag till

förbättrad utbildning i stadsplanekonst gjort uttalande angående mätningsväsendets

och fastighetsbildningens förhållande till stadsplaneväsendet: »Visserligen

måste allt stadsplanearbete taga hänsyn till föreliggande förhållanden

av denna art i den mån så kan ske utan åsidosättande av andra viktigare

hänsyn. Den till mätningsväsendet även hörande rena mätningstekniken har

givetvis en viktig uppgift, då det gäller anskaffandet av ett tillfredsställande

kartmaterial, utan vilket underlag ett gott resultat av arbetet med en stadsplan

äventyras. Sedan stadsplanen utarbetats och fastställts, måste mätningstekniken

också komma till användning vid planens utstakning och vid

tomtindelningar. Men med dessa funktioner har mätningstekniken också

fyllt sin uppgift i stadsbyggandet, och den har alltså intet utrymme i själva

stadsplanearbetet.»

Några svårigheter att uppdraga en bestämd gräns mellan arbetet med städernas

stadsplaner och mätningsarbetet förefunnes icke. Det för stadsplanearbetet

behövliga kartmaterialet — grundkarta eller terrängkarta — och

härför erforderliga mätningar tjänade även andra kommunaltekniska ändamål.

Viktigast för planarbetet vöre att terrängkartan vore tillförlitlig. Det

senare stadsplanearbetet bleve sedan ett från terrängkartearbetet fullkomligt

oberoende kompositionsarbete.

Den naturliga uppdelningen mellan en byggnadsnämnds tre tekniska verksamhetsgrenar

vore alltså mätningsväsendet å ena samt stadsplane- och byggnadsväsendet

å andra sidan. Stadsplanen vöre först och främst och till sina

huvudsakliga delar en plan för städernas bebyggelse och intimt sammanhängande

därmed.

Handläggning av frågor rörande stadsbyggnadsväsen och fastighetsbildning

hos länsstyrelserna torde där redan kunna anses hava fått sin sakliga uppdelning,

i det alf ärenden rörande planläggnings- och byggnadsfrågor granskades

av länsarkitekten och ärenden rörande fastighetsbildningsfrågor handlades

av överlantmätaren. I de fall, då ärendena vore av beskaffenhet att beröra

bådas tjänsteområden, såsom exempelvis tomtindelningsärenden och avstyckningsärenden,

skedde granskningen av dem bägge. Länsarkitektens granskning

verkställdes då givetvis ur planläggnings- och byggnadssynpunkt och

överlantmätarens ur mätningsteknisk och fastighetsbildningssynpunkt.

I den mån länsstyrelsen vore den fastställande myndigheten, vilket bland

annat vore fallet beträffande förslag till tomtindelningar och avstyckningar,

vilka förslag granskades ur plan- och byggnadssynpunkt av länsarkitekten,

ansåge sig byggnadsstyrelsen varken böra eller behöva därutöver utöva någon

uppsikt. Då sådana ärenden sammanhängde med den övervägande delen av

städernas mätnings- och fastighetsbildningsväsen och i dessa hänseenden

granskades av överlantmätaren, syntes det byggnadsstyrelsen, som om den

statliga tillsynen beträffande .särskilt dessa delar av mätningsväsendet även

borde kunna inskränkas till att bliva mycket litet märkbar för städernas vidkommande.

Det torde kunna ifrågasättas, huruvida den icke kunde anses

vara helt obehövlig i de större och medelstora stadssamhällena, där ifrågavarande

arbeten utfördes av skickliga oell erfarna mätningsmän.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

Det syntes därför byggnadsstyrelsen, som om frågan, var den statliga tillsynen

över städernas mätningsväsen lämpligast borde förläggas, numera kunde

anses vara en fråga av ringa betydelse för städernas byggnadsnämnder

och de tjänstemän, som handhade städernas mätningsfrågor, blott den statliga

tillsynen icke sträckte sig längre än vad som kunde anses av behovet

påkallat. Styrelsen funne sig i detta hänseende kunna helt instämma i följande

av en inom svenska stadsförbundet tillsatt beredning i yttrande över

1928 års stadsbyggnadslag gjort uttalande angående ifrågavarande tillsynsmyndighet

och dess förläggning: »Beredningen håller för sannolikt, att betydelsen

av den tvistiga frågan på olika håll i viss mån överdrivits. Utan att

avse att närmare ingå på spörsmålet vill beredningen uttala den uppfattningen,

att det för kommunernas del bör vara skäligen likgiltigt till vilken eller

vilka myndigheter den tillsyn, som må befinnas erforderlig, blir förlagd, allenast

säkerhet vinnes, att vederbörande tillsynsmyndighet är för sin uppgift

kompetent och, vilket är lika viktigt, har verklig förståelse för betydelsen av

att den kommunala verksamheten får i tillräcklig mån utvecklas i frihetens

och självstyrelsens tecken, obunden av tryckande, i detalj gående kontroll.»

På grund av vad byggnadsstyrelsen sålunda anfört hade styrelsen icke något

att erinra mot det i promemorian upptagna förslaget till ordnandet av det

statliga överinseendet över städernas mätningsväsen och fastighetsregistrering.

I samma riktning som byggnadsstyrelsen har svenska arkitektföreningen,

vilken utgör en avdelning av svenska teknologföreningen, uttalat

sig och därvid särskilt understrukit, att under alla förhållanden vid ordnandet

av ifrågavarande tillsynsfråga organisationen måste så utformas, att

tillsynen över byggnadsväsendet och stadsplaneväsendet bomme att liksom

hittills utövas av en myndighet.

Departements■ Den verkställda utredningen samt däröver avgivna yttranden synas klart

chefen. gjva yjjj handen, att mätningsväsendet, jorddelningen och fastighetsregistreringen

inom städerna hava ett så nära samband med varandra, att samma

myndighet bör utöva det statliga överinseendet över dessa tre verksamhetsområden.

I denna del torde numera också föreligga full enighet. Mätningsoch

kartläggningsarbetena äro närmast att betrakta såsom förarbeten till den

följande jorddelningen, och fastighetsregistreringen utgör den för lagfartsoch

inteckningsväsendet erforderliga systematiska registreringen av de förefintliga

och genom den fortlöpande jorddelningen nytillkommande fastigheterna.

Samma synpunkter hava också varit avgörande vid ordnandet av tillsynen

över motsvarande verksamhetsområden på landsbygden. Mätningsarbeten,

jorddelning och fastighetsregistrering stå här under gemensamt överinseende

av lantmäteristyrelsen.

Även mellan stad och land föreligger emellertid på ifrågavarande arbetsområden

ett nära samband. Mätningarna utföras efter samma tekniska

grunder. Skillnaden är endast, att mätningarna inom stad med hänsyn till

markvärdena som regel måste verkställas på sådant sätt, att större noggrannhet

i mätningsresultaten uppnås än vad som i allmänhet fordras beträffande

arbeten på den rena landsbygden. Detta är dock ett förhållande, som icke

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138-

23

enbart gäller städerna utan även alla mindre samhällen och områden, där

en tätare bebyggelse förekommer. Jorddelningens primära uppgift att under

betryggande former tillskapa nya fastigheter för olika ändamål är densamma

vare sig fastighetsbildningen verkställes i stad eller på landet. I båda fallen

avses att enligt gällande lag med hänsynstagande till såväl det allmännas

som den enskildes rätt bestämma de nya fastigheterna till gränser och innehåll,

så att för framtiden tvister undvikas om ägande- eller besittningsrätten.

Fastighetsregistreringen har likaledes samma syfte, vare sig det gäller införande

av en fastighet i jordregistret för landet eller i ett fastighetsregister,

upprättat enligt de för stad gällande bestämmelser. Även om detaljföreskrifterna

och formerna i vissa avseenden skilja sig från varandra, äro

principerna överensstämmande, och ändamålet med registren är i båda fallen

detsamma, nämligen att utgöra grundvalen för fastighetsböckernas uppläggande

och förande.

Nu nämnda förhållanden torde redan i och för sig tala för att överinseendet

över mätnings-, jorddelnings- och fastighetsregisterväsendet såväl på landet

som i stad förlägges till en och samma myndighet, på sätt utredningsmannen

föreslagit. Den naturliga lösningen synes då vara, att den statliga

myndighet, som redan har överinseendet över berörda verksamhetsområden

för landsbygden, nämligen lantmäteristyrelsen, anförtros samma uppgift

även beträffande städerna. Till frågan, i vilken utsträckning ett dylikt

överinseende kan anses erforderligt för städernas del, skall jag senare återkomma.

Mot nämnda lösning av spörsmålet har nu som tidigare från städernas sida

gjorts gällande, att fastighetsbildningen i städerna såsom i första hand avseende

tillskapandet av fastigheter för bebyggelseändamål och dylikt borde

stå under överinseende av samma myndighet som hade att övervaka stads - planeväsendet. Med hänsyn till nyssberörda samband mellan mätnings-,

jorddelnings- och fastighetsregisterväsendet har därför föreslagits, att överinseendet

häröver i sin helhet skulle förläggas till byggnadsstyrelsen eller till

ett särskilt nybildat verk, till vilket byggnadsstyrelsens uppgift rörande stadsplaneväsendet

då skulle överföras. Förslaget bygger på den uppfattningen,

att stadsplanemyndigheten för att säkra en ur planläggnings- och bebyggelsesynpunkt

sund samhällsutveckling även måste övervaka såväl det mätningstekniska

som det legala förfaringssättet vid jorddelningen. För att vederlägga

denna uppfattning skulle måhända vara tillräckligt att enbart hänvisa till

det yttrande, vilket lämnats av byggnadsstyrelsen och såsom klarläggande

för hela frågans innebörd här förut utförligt återgivits. Då emellertid en

liknande uppfattning tidigare uttalats av riksdagen i samband med behandlingen

av Kungl. Maj:ts förslag till lantmäteriets omorganisation år 1920

(R. skr. nr 321), tillåter jag mig ytterligare framhålla följande.

Nyssnämnda uttalande av riksdagen innebar, att det på grund av det nära

sambandet mellan å ena sidan stadsmätningar av olika slag och å andra

sidan stadsplancväsendct borde tillkomma byggnadsstyrelsen och ej, såsom

föreslagits av Kungl. Majit, lantmäteristyrelsen att utöva uppsikt över stä
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

demas mätningsväsende. Frågan ställdes emellertid på framtiden. — Vid

tiden för 1920 års riksdagsbehandling pågingo utredningsarbeten rörande ny

såväl stadsplanelagstiftning som jorddelningslagstiftning. Nackdelarna av en

jorddelningslagstiftning, som i huvudsak lämnade jordägarna fria händer

att utan hänsyn till blivande planering inom städer och samhällen elier till

en begynnande samhällsbildning på landsbygden påkalla uppstyckning av

sina fastigheter, hade allt mer framträtt. Kravet på bättre kontroll av jorddelningen

ur planläggnings- och bebyggelsesynpunkt hade blivit allt kraftigare.

Stadsplane- och byggnadsväsendets representanter, såväl statliga som

kommunala myndigheter, sågo därvid ingen möjlighet att komma till rätta

med dessa problem på annan väg än att giva byggnadsstyrelsen såsom överinseendemyndighet

över stadsplane- och byggnadsväsende även ett direkt

inflytande på fastighetsbildningen inom städer och samhällen. Samtidigt

bedrevs en stark agitation från städernas kommunala tjänstemän mot lantmäteriets

verksamhet på nu ifrågavarande område, varvid man gjorde gällande

att skulden till olämpliga styckningar för bostadsändamål läge hos

lantmäteriets tjänstemän, som angåvos vara inkompetenta för uppgiften. Man

identifierade felgreppen ur planeringssynpunkt på fastighetsbildningens område

med lantmäteriets verksamhet utan att betänka, att lagstiftningen omöjliggjorde

för lantmätaren att motsätta sig utförande av styckningar enligt

jordägarnas önskningar och att konkurrensen mellan jordägarna vid exploateringar

medförde i denna del allt annat än önskvärda resultat, då man snarare

ville förhindra än medverka till ett samarbete även vid styckningar av

till varandra gränsande områden. Under sådana förhållanden och med den

inställning man hade, särskilt inom städerna, som mest hade känning av den

s. k. kåkstadsbebyggelsens uppkomst och därav följande plantekniska oen

ekonomiska svårigheter vid stadsplaners uppgörande och genomförande, var

det ganska naturligt att man motsatte sig förläggandet av tillsynen över städernas

mätningsväsen under lantmäteristyrelsen och förordade ett sammanknytande

av nämnda uppgift med byggnadsstyrelsen såsom stadsplaneväsendets

centrala uppsiktsmyndighet.

Förhållandena äro emellertid nu helt annorlunda. Ny stadsplanen och

byggnadsstadga hava utfärdats och ny jorddelningslag har tillkommit. Genom

de bestämmelser, som därvid fastslagits, har tillskapats den möjlighet,

som tidigare saknats, att förhindra en ur planläggningssynpunkt olämplig

jorddelning. Jag erinrar i förevarande hänseende särskilt om de rörande

avstyckning inom område, som är av intresse ur bebyggelse- eller samhällsbildningssynpunkt,

upptagna stadgandena i 19 kap. lagen örn delning av jord

å landet samt i 5 kap. lagen om fastighetsbildning i stad.

Genom nämnda i jorddelnings- och fastighetsbildningslagarna införda

bestämmelser har dels förrättningsmannen blivit skyldig tillse, att avstyckning

icke verkställes på sådant sätt att bebyggelseplaner av olika slag eller

byggnadsföreskrifter motverkas, dels byggnadsnämnd, där sådan finnes, satts

i tillfälle att vara representerad vid förrättningarna samt jämväl på annat

sätt följa fastighetsbildningen och göra sina synpunkter gällande, dels lärn
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

25

näts i länsstyrelsens hand både att pröva avstyckningarnas lämpliga utförande

ur bebyggelsesynpunkt och att vid behov påfordra planläggning av område,

som avses skola exploateras för bostadsändamål eller liknande syfte. Med

den ortsorganisation till stadsplaneväsendets och byggnadsväsendets övervakande,

som numera tillskapats genom länsarkitektinstitutionen och ytterligare

utvecklats genom beslut av 1935 års riksdag, torde också länsstyrelserna

och byggnadsstyrelsen såsom den centrala överinseendemyndigheten på ifrågavarande

område hava erhållit det instrument, som tidigare saknats i fråga

om ett effektivt övervakande av fastighetsbildningen ur bebyggelsesynpunkt

och kontroll att lagstiftningens föreskrifter härutinnan efterföljas.

Något behov för stadsplane- och byggnadsväsendets myndigheter att pröva

verkställda förrättningar i mätningstekniskt avseende eller ur legal jorddelningssynpunkt

föreligger sålunda numera icke. Det lärer ej heller kunna

bestridas, att prövningen av förrättningarna ur dessa synpunkter bäst sker

genom lantmäterimyndigheterna, som härför äro speciellt inrättade och hava

den största erfarenheten på detta arbetsområde. Såsom redan framhållits

har också byggnadsstyrelsen -— som under de förhållanden, vilka tidigare

voro rådande, varit anhängare av ett inordnande av mätningsväsendet i städer

och stadsliknande samhällen under styrelsens tillsyn — nu tillstyrkt utredningsmannens

förslag. Byggnadsstyrelsens yttrande rörande problemställningen

i frågan synes klarlägga det förändrade läge, vari frågan om

tillsynen över städernas och de stadsliknande samhällenas mätningsväsen,

jorddelning och fastighetsregistrering kommit, sedan byggnads- och stadsplaneväsendet

genom den nu gällande lagstiftningen beretts de möjligheter

till inflytande, som tidigare saknats. Påståendet om nödvändigheten av gemensamt

överinseende över stadsplaneväsendet och mätningsväsendet i städerna

torde därmed vara utan grund och närmast att anse såsom ett uttryck

för en föråldrad uppfattning i frågan, en kvarleva från en tid då förhållandena

vörö helt andra än nu.

De förslag, som framförts till frågans ordnande med byggnadsstyrelsen

eller ett fristående verk såsom tillsynsmyndighet över mätningsväsendet, jorddelningen

och fastighetsregistreringen inom städer och de stadsliknande samhällen,

för vilka föres fastighetsregister såsom för stad, kunna ej heller på

ett tillfredsställande sätt lösa frågan vare sig ur organisatorisk synpunkt eller

ur saksynpunkt. Byggnadsstyrelsens uttalande i dess yttrande, att, örn nämnda

verksamhetsområden skulle anses stå i oupplösligt samband med stadsplaneväsendet

i fråga om städer och stadsliknande samhällen, måste ett sådant

samband i lika hög grad förefinnas med avseende å alla byggnadsorter

med samhällelig bebyggelse, oberoende av örn denna regleras efter stadsplan,

byggnadsplan, avstyckningsplan eller enbart utomplansbestämmelser,

måste tydligt nog giva vid handen, att de framförda skälen för en lösning

med uppdelning av ifrågavarande tillsyn på två myndigheter efter en så godtycklig

grund som arten av samhällets fastighetsregistrering äro ohållbara och

att en sådan lösning icke kan vara till gagn för samhällsutvecklingen i stort.

Ett nära samarbete under gemensam ledning mellan alla arbetande krafter

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 138-

å jorddelningens område kommer därjämte säkerligen att verka mer befruktande

på utvecklingen och leda till ett bättre resultat för samhällsbildningen

i dess helhet, än den splittring som skulle bliva en följd av en uppdelning av

tillsynen på området på två skilda myndigheter.

Även ur organisationssynpunkt innebär en dylik uppdelning av överinseendet

betydande olägenheter. Lantmäteristatens personal skulle nämligen

i sin verksamhet i stor utsträckning komma att lyda under två olika överinseendemyndigheter.

Sålunda äro inom de köpingar och municipalsamhällen,

för vilka föres fastighetsregister såsom för stad, överlantmätarna i allmänhet

registerförare. Av tillgängliga uppgifter framgår, att av dessa 104

köpingar och municipalsamhällen för närvarande endast fyra hava till registerförare

personer, som icke tillhöra lantmäteristaten. Likaså tjänstgör lantmäteripersonalen

i stor utsträckning såsom förrättningsmän vid jorddelningen

inom städer och andra samhällen. Om man endast tager hänsyn till förrättningsverksamheten

enligt lagen om fastighetsbildning i stad, är verksamheten

uppdelad å lantmätare och ingenjörer på följande sätt.

Antal samhällen, inom

rättningsmännen

vilka för- äro

Slag av samhälle

lantmätare

ingenjörer

lantmätare

och Ingen- jörer

Summa

Städer................................

27

78

9

114

Köpingar med fastighetsregister såsom

för stad............................

32

7

5

44

Municipalsamhällen med fastighetsregister

såsom för stad......................

52

7

1

60

Köpingar med jordregister ............

6

—

—

6

Municipalsamhällen med jordregister____

112

7

—

119

Summa

229

99

15

343

Man har velat göra gällande särskilt från de tekniska sammanslutningarna,

att en dylik uppdelning av tillsynen över jorddelningen för bebyggelseändamål

skulle vara av föga betydelse med hänsyn till den ringa omfattning,

i vilken sådan jorddelning ägde rum genom lantmäteriets tjänstemän i förhållande

till den verksamhet, som utövades av de kommunala mätningsmännen.

Dylika påståenden bottna tydligen i en obekantskap med verkliga förhållandena

och torde hava framkommit på grund av missuppfattning av den

statistik, som förefinnes rörande mätnings- och jorddelningsverksamheten

inom städer och stadsliknande samhällen. Med ledning av den föreliggande

statistiken för verksamheten under 1933 har av lantmäteristyrelsen i dess

yttrande framlagts följande tablå rörande omfattningen av verksamheten

och dennas fördelning mellan lantmätare och mätningsmän.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

27

Antal för- rättningar

Procent

Kostnader

kronor

Procent

För hela landet ......................

9,394

539,594

Därav belöper på: lantmätare..........

1,921

20.4

128,542

23.8

ingenjörer..........

7,473

79.6

411,052

76.2

För hela landet minskat med

Stockholm, Göteborg och Malmö ____

7,331

365,879

Därav belöper på: lantmätare..........

1,921

26.2

128,542

35.1

ingenjörer..........

5,410

73.8

237,337

64.9

För hela landet minskat med

städer (15 st.) med över 25,000 invånare

5,710

278,426

Därav belöper på: lantmätare..........

1,887

33.0

127,184

45.7

ingenjörer..........

3,823

67.0

151,242

54.3

För hela landet minskat med

städer (39 st.) med över 10,000 invånare

3,726

196,328

Därav belöper på: lantmätare..........

1,738

46.5

118,988

60.5

ingenjörer..........

1,988

53.5

77,340

39.5

För hela landet minskat med

alla städerna (114 st.) ..............

1,902

115,620

Därav belöper på: lantmätare..........

1,304

68.6

92,866

80.3

ingenjörer..........

598

31.4

22,754

19.7

Av kostnadsuppgifterna, vilka säkrare än antalet förrättningar torde giva

uttryck för den verkliga arbetsprestationen, framgår, huru ingenjörernas

verksamhet från att vara, om alla städer medräknas, mer än tre gånger så

stor som lantmätarnas, redan om de 15 största städerna frånräknas blir endast

obetydligt större än lantmätarnas. Om de 39 städer, som hava mer än

10,000 invånare, ej medräknas, utgör lantmätarnas verksamhet 60 procent

av berörda mätningsverksamhet. Frånräknas alla städerna är lantmätarnas

verksamhet den fyrdubbla mot ingenjörernas.

I den tillgängliga statistiken över lantmäteriets verksamhet föreligger ej

någon särskild uppgift rörande lantmätarnas verksamhet enligt jorddelningslagen

vid fastighetsbildningen för bostadsändamål. En viss uppfattning om

storleksordningen av denna verksamhet kan emellertid erhållas av antalet

fastigheter, som tillkommit i jordregistret under senare år. Från lantmäteristyrelsen

hava följande uppgifter erhållits i berörda hänseende.

Antalet fastigheter med en areal i hektar av

Summa

0.0—0.26

0.26—1.00

över 1.00

1933 ........................

13,656

4,800

6,867

25,323

1934 ........................

15,099

5,753

6,979

27,831

Medeltal

14,378

5,276

6,923

26,577

1 procent av licia antalet

54

20

26

100

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

Fastigheterna under 0.25 hektar kunna betraktas såsom rena bostadsfastigheter,

fastigheterna mellan 0.26—1.00 hektar såsom lägenheter av egnahemstyp

samt fastigheterna över 1.00 hektar såsom mera jordbruksbetonade fastigheter.

I huvudsak tillkomma nämnda mindre fastigheter genom avstyckningsförrättningar

enligt jorddelningslagen. Det torde därför vara av intresse

i detta sammanhang att här meddela några uppgifter rörande omfattningen

av denna verksamhet.

Förrättningsmän

Antal förrätt- ningar

Antal nybildade

fastigheter

Arvode

kronor

Lantmätare: 1933 ........

15,877

21,493

964,816

1934 ..............

17,839

23,511

1,017,752

Ingenjörer: 1933 ..............

198

439

16,307

1934 ..............

177

583

19,810

De anförda siffrorna torde giva en god bild av den storleksordning, i vilken

fastighetsbildningen för bostads- och bebyggelseändamål samt andra liknande

syften sker genom lantmäteriets verksamhet. I stället för att vara en

obetydlighet, såsom från mätningsmannahåll gjorts gällande, är den betydligt

större, ja sannolikt ungefär dubbelt så stor som mätningsmännens verksamhet

inom hela landet, medräknat även alla de större städerna.

Härav framgår, att förläggandet av överinseendet över mätnings- och jorddelningsväsendet

inom städerna och de stadsliknande samhällen, för vilka

skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser, under

byggnadsstyrelsen eller under en särskild styrelse icke medför det resul

tat, som avsetts med detta förslag, nämligen att stadsplaneväsendet och fastighetsbildningen

för samhällsbildande ändamål skulle ligga under gemensam

ledning. Hela den omfattande fastighetsbildningen av nämnda art enligt

den för landsbygden gällande jorddelningslagstiftningen skulle fortfarande

stå utanför denna gemensamma ledning. Ett överförande av även denna

jorddelning under exempelvis byggnadsstyrelsens överinseende skulle å

andra sidan innebära, att större delen av hela lantmäteriets verksamhet

skulle undantagas från lantmäteristyrelsens ledning. En sådan uppdelning

av rikets lantmäteriväsen kan ur organisatorisk synpunkt icke godtagas och

skulle i verkligheten innebära tillskapandet av två lantmäteristyrelser, vilket

även ur ekonomisk synpunkt skulle medföra väsentligt ökade kostnader.

Örn det framförda önskemålet angående gemensam ledning för stadsplaneväsendet

och fastighetsbildningen för bebyggelseändamål skulle realiseras,

skulle enda möjligheten härtill ur organisatorisk och ekonomisk synpunkt

vara, att tillsynen över stadsplaneväsendet förlädes tillika med all jorddelningsverksamhet

under en med hänsyn till de nya arbetsuppgifterna helt omorganiserad

lantmäteristyrelse. Vägande invändningar kunna dock göras mot

en dylik organisation. Liksom förslaget att tillskapa ett särskilt ämbetsverk för

stadsplaneväsendet och städernas mätnings-, fastighetsbildnings- och fastig
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13S
-

29

lietsregistreringsväsen skulle denna organisation medföra den väsentliga nackdelen,

att överinseendet över stadsplaneväsendet bleve skilt från tillsynen över

byggnadsväsendet. Såväl byggnadsstyrelsen som svenska arkitektföreningen,

vilka båda äro representanter för sakkunskapen på området, har bestämt

hävdat, att tillsynen över dessa så intimt sammanhängande verksamhetsgrenar

ur både praktisk, saklig och ekonomisk synpunkt måste omhänderhavas av

samma myndighet. Ett ytterligare viktigt skäl mot förslaget synes ligga

däri, att det nya ämbetsverkets arbetsuppgifter skulle överspänna så omfattande

och, ehuru i samband med varandra stående, likväl vart för sig speciella

områden, att det knappast vore ur arbetssynpunkt rationellt. Svårigheter

skulle säkerligen uppstå att för ett dylikt verk finna en lämplig chef,

som åtminstone i någon mån behärskade de olika delarna av verkets arbeten.

En annan omständighet, som även ingiver betänkligheter och skulle medföra

stora praktiska svårigheter vid förslagets realiserande, är den fullständiga

ombildning av lantmäteriets centrala ledning, som skulle bliva en följd av

den nya organisationen. Tyngdpunkten måste nämligen i ett dylikt ämbetsverk

ligga på stadsplanearbetena samt fastighetsbildningen för bebyggelseändamål

och dylikt.

Det förefaller också som om den sist antydda utvägen till lösning av frågan

örn tillsynen över städernas mätnings-, jorddelnings- och fastighetsregistreringsväsen

med dess konsekvenser av fullständig omläggning beträffande

den statliga förvaltningen på såväl lantmäteriväsendets som stadsplaneväsendets

område måste anses föga av behovet påkallad, då en för alla

intressen fullt acceptabel lösning bör på ett betydligt enklare sätt kunna uppnås

efter huvudsakligen de linjer, som framförts av utredningsmannen och

mot vilka inga bärande skäl kunnat anföras. En fördel i detta förslag ligger

också däri, att lösningen följer de principer, som för närvarande gälla i

fråga om uppdelningen i administrativt hänseende av å ena sidan byggnadsväsendet

och stadsplaneväsendet, å andra sidan mätnings-, jorddelningsoch

fastighetsregistreringsväsendet. En dylik uppdelning lärer bäst stå i

överensstämmelse med hela den statliga administrationens uppbyggnad samt

den genom 1931 års stadsplanelagstiftning uppdragna bestämda skiljelinjen

mellan å ena sidan lagstiftningen angående fastighetsbildningen och å andra

sidan stadsbyggnadslagstiftningen. Det erforderliga samarbetet i frågor,

där de olika verkens arbetsområden beröra varandra, kan givetvis åstadkommas

genom instruktionsbestämmelser örn gemensam behandling av sådana

ärenden.

Jag ansluter mig av anförda skäl till utredningsmannens förslag, att överinseendet

över städernas och de stadsliknande samhällenas mätnings-, jorddelnings-

och fastighetsregistreringsväsen förlägges till samma myndighet,

som utövar tillsynen å rikets lantmäteriväsen och jordregistret, samt att överinseendet

över stadsplaneväsendet bibehålies under byggnadsstyrelsen. Förstnämnda

myndighet har av utredningsmannen föreslagits skola benämnas

rikets jorddelningsverk. Då emellertid de arbetsuppgifter, som enligt förslaget

skulle tilläggas verket utöver de lantmäteristyrelsen redan tillkommande,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

äro likartade med lantmäteristyrelsens nuvarande arbetsuppgifter, synes anledning

saknas att i detta sammanhang göra någon ändring i lantmäteristyrelsens

hävdvunna benämning. Jag förordar alltså, att ifrågavarande överinseende

förlägges till lantmäteristyrelsen och att styrelsen omorganiseras

för övertagande av berörda uppgift.

b. Frågan om det närmare anordnandet av överinseendet.

Jag övergår härefter till frågan om vilka befogenheter och åligganden som

böra tilläggas lantmäteristyrelsen vid utövandet av överinseendet över ifrågavarande

verksamhetsområden inom städerna och de stadsliknande samhällena.

Vad först angår fastighetsregistreringen har utredningsmannen i sin förenämnda

promemoria utgått från att fastighetsregisterkommissionens åligganden

och befogenheter borde i allt väsentligt överflyttas på den nya överinseendemyndigheten.

I ett avseende har dock föreslagits ändring. Med hänsyn

till den utveckling, som skett på fastighetsregistreringens område, har

ifrågasatts, huruvida kommissionen enligt 5 § i dess instruktion tillkommande

rätt att återkalla förordnande för förrättningsman för upprättande av registerkarta

eller för registerförare borde i fortsättningen tillerkännas överinseendemyndigheten.

Enligt utredningsmannens uppfattning borde denna befogenhet,

i överensstämmelse med i allmänhet gällande ordning, tillkomma

allenast den myndighet, som hade att utfärda förordnande som nyss sagts,

eller sålunda länsstyrelsen.

Rörande tillsynen över jorddelningen och mätningsväsendet anför utredningsmannen

bland annat:

Vidkommande omfattningen av en tillsyn av förevarande slag syntes under

densamma böra ingå dels tillämpningen av författningarna angående jorddelnings-

och mätningsväsendet i samhällena, såvitt anginge mätningstekniska

synpunkter eller fastighetsbildningens rättsliga sidor, dels ock sådana

mätningsåtgärder inom samhällena som, utan att falla under nämnda författningar,

för blivande fastighetsbildning och mätningar vore av grundläggande

betydelse, såsom triangel- och polygonmätningar av samhällsområden.

Vid organisationen av tillsynen hade man att taga hänsyn till de i städerna

och landssamhällena rådande särskilda förhållandena. De legala mätningsförrättningarna

i samhällena verkställdes av befattningshavare anställda i

samhällets tjänst. Till följd av den ställning de sålunda intoge och ordningen

för förrättningarnas handläggande syntes tillsynen icke kunna bygga

på en redovisning av förrättningarna motsvarande den, som vid förrättningar

enligt jorddelningslagen skedde till överlantmätare och lantmäteristyrelsen.

övervakningen över förrättningar enligt stadsbestämmelserna borde

begränsas till att ske genom inspektion från den centrala myndighetens

sida samt upplysande och rådgivande verksamhet, vartill skulle komma utfärdandet

av anvisningar rörande förrättningars tekniska utförande och dylikt.

Skulle anledning till anmärkning förekomma mot förrättningsman,

skulle tillsynsmyndigheten hava att vidtaga de åtgärder till rättelses vinnande,

som i anslutning till de allmänna författningarna och den inom

samhället gällande disciplinära ordning beträffande befattningshavare stöde

till förfogande. Givet vore att inspektionsverksamheten i främsta rummet

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138■

31

komme att inriktas på de mindre samhällena. Beträffande de större av dem,

särskilt de största städerna, där mätningsväsendet vore synnerligen väl organiserat,

skulle tillsynsmyndighetens betydelse ligga i den tillgång till råd

och upplysningar samt möjlighet till större enhetlighet i stadsmätningsarbetet

inom landet som genom tillsyningsmyndigheten kunde beredas.

1 detta sammanhang torde jag också få upptaga en fråga, som under den

tidigare behandlingen av tillsynen över städernas mätningsväsen varit föremål

för utredning, nämligen huruvida och i vilken omfattning en särskild

mätning sstadga för städerna kan anses erforderlig.

I samband med förut omnämnda förslag till 1920 års riksdag angående

lantmäteriets omorganisation berördes även frågan örn utfärdande av en mätningsförordning

och dennas tillämpningsområde. Härvid avsågs, att den

sedermera utfärdade förordningen den 17 december 1920 (nr 850) angående

sättet för utförande av vissa mätningsarbeten m. m. (mätningsförordningen),

vilken bland annat äger tillämpning vid all mätning i samband med förrättningar

enligt den för landet gällande jorddelningslagstiftningen, skulle tilllämpas

jämväl vid förrättningar av fastighetsbildande natur samt vid grundläggande

kartläggning inom städerna. Förordningen har också på sin tid utarbetats

med utgångspunkt härifrån och dess bestämmelser äro därför uppdelade

på två huvudavdelningar den ena rörande »finmätning» och huvudsakligen

avsedd att komma till tillämpning inom städerna och de stadsliknande

samhällena, den andra rörande »vanlig mätning» och avsedd att tillämpas på

den egentliga landsbygden. På grund av att frågan om tillsynen över mätningsväsendet

i städerna vid 1920 års riksdag, såsom redan nämnts, ställdes på

framtiden har emellertid mätningsförordningen icke gjorts tillämplig på städerna

annat än i fråga om förrättningar enligt 6 kap. fastighetsbildningslagen,

beträffande vilka lantmäteristyrelsen redan då tillerkändes överinseendemyndighet.

I yttrandena i ärendet hava nu liksom tidigare under den långvariga och

omfattande behandling, för vilken frågan varit föremål, farhågor yppats,

att det statliga överinseendet skulle komma att i onödan inskränka den kommunala

självbestämningsrätten på området. Särskilt hava dessa farhågor

gällt de mera organisatoriskt betonade spörsmålen såsom de kommunalt

anställda mätningsmännens ställning i förhållande till överinseendemyndigheten

i disciplinärt hänseende samt överinseendemyndighetens befogenhet att

utfärda föreskrifter, som skulle kunna medföra omfattande ändring i hävdvunnen

praxis och sedan länge använda formulär och modeller vid mätningars

utförande, kartors upprättande och förrättningars handläggning. Det

har därför framhållits, att överinseendemyndighetens uppgift i främsta rummet

borde vara av rådgivande art samt att överinseendet borde inriktas på

en mera allmän tillsyn av lagars och författningars tillämpning och av mätningsarbetenas

utförande med erforderlig noggrannhet.

Jag biträder uppfattningen, att de åligganden och befogenheter beträffan- Depir''.emenisde

fastighetsregistreringen, som fastighetsregisterkommissionen nu har, böra chefen.

i huvudsak oförändrade överflyttas på lantmäteristyrelsen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

Vad angår jorddelningen och mätningsväsendet i städer och andra samhällen

torde de farhågor, vilka på sina håll yppats, att genom statligt överinseende

å denna verksamhet kommunernas självbestämningsrätt skulle onödigtvis

beskäras, hava uppkommit därigenom, alt i tidigare förslag utgångspunkten

för detta överinseende i stort sett varit den vid jorddelningen

på landet genomförda detaljerade kontrollen över verksamheten. Med det

av utredningsmannen skisserade sättet för tillsynens anordnande torde de

invändningar bortfalla, som sålunda tidigare kunnat göras. Ur allmän synpunkt

lärer anledning ej finnas att gå längre i övervakningen av verksamheten

inom städerna än att trygghet vinnes, att mätning och kartläggning

utföras med erforderlig noggrannhet och på ändamålsenligt sätt samt att de

fastighetsbildande förrättningarna verkställas enligt gällande lagar och författningar,

så att rättssäkerheten vid fastighetsbildningen ej äventyras. I

anslutning till vad utredningsmannen föreslagit torde tillsynen därför böra

bygga på att liksom hittills byggnadsnämnderna i städer och stadsliknande

samhällen i första hand ansvara för organisationen av mätningsarbetena och

dessas utförande på fullgott sätt. Överinseendemyndigheten bör sedan mera

allmänt övervaka, att detta också blir fallet, samt genom råd och upplysningar

verka för att, där brister iakttagas, dessa bliva avhjälpta och rättade.

Utfärdandet av mätningsföreskrifter för städerna och de stadsliknande

samhällena torde sålunda böra ankomma på vederbörande kommunala myndigheter.

Angelägenheten av att vissa minimifordringar i fråga örn noggrannhet

vid mätningars utförande iakttagas torde kunna tillgodoses genom

en bestämmelse att all mätning inom städerna och de stadsliknande samhällena

skall utföras på sådant sätt, att de noggrannhetsfordringar, som

föreskrivas i 1920 års mätningsförordning beträffande »finmätning», bliva

uppfyllda. Då detaljföreskrifterna skola meddelas av vederbörande byggnadsnämnd,

kan sålunda för städer med välorganiserat mätningsväsen och

egna mätningsmän redan hävdvunnen praxis på ifrågavarande område alltjämt

följas, örn med hänsyn till markpriser eller eljest så anses erforderligt,

kunna högre noggrannhetsfordringar fastställas än i mätningsförordningen.

För de mindre städerna och de stadsliknande samhällena kunna

byggnadsnämnderna besluta antingen att tillämpa de föreskrifter, som angivas

i 1920 års mätningsförordning och därtill av lantmäteristyrelsen utfärdade

verkställighetsföreskrifter, varigenom säkerhet vinnes, att de uppställda

noggrannhetsfordringarna komma att uppnås, eller ock att genom sakkunnig

person låta utarbeta erforderliga bestämmelser. För alla de samhällen, där

lantmätare äro verksamma som förrättningsmän — och dessa äro ju det

stora flertalet — är givet, att 1920 års mätningsförordning och därtill hörande

verkställighetsföreskrifter komma att som regel tillämpas, då förrättningsmannen

redan är van vid detta i sin övriga verksamhet.

Med utgångspunkt från här angivna principer för överinseendemyndighetens

uppgift i förhållande till mätningsväsendet i städerna och byggnadsnämndens

ställning såsom närmast ansvarig tillsynsmyndighet samt med

ledning av redan nu gällande kungörelsen den 31 december 1920 (nr 900)

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138■

33

med vissa föreskrifter om mätningsväsendet i rikets städer ävensom fastighetsregisterkommissionens

instruktion den 8 mars 1918 (nr 131) har —

efter hörande av lantmäteristyrelsen — förslag till kungörelse i ämnet utarbetats

inom jordbruksdepartementet. I kungörelsen hava upptagits bestämmelser

ej blott rörande mätningsväsendet utan även, under en särskild avdelning,

angående fastighetsregisterväsendet. Även i sistnämnda hänseende

gäller det att reglera förhållandet mellan en statlig myndighet samt kommunala

myndigheter och befattningshavare. Genom att den statliga myndighetens

uppgifter och befogenheter angivas i en särskild kungörelse och ej i

vederbörande verks instruktion, torde för de kommunala myndigheterna och

befattningshavarna bättre överskådlighet vinnas över bestämmelserna i fråga.

Det sålunda uppgjorda förslaget till kungörelse med vissa föreskrifter om

mätningsväsendet och fastighetsregister väsendet i rikets städer torde få såsom

bilaga B fogas till statsrådsprotokollet. Beträffande de närmare bestämmelserna

i förslaget torde få framhållas följande.

Den i det föregående angivna fördelningen av uppgifterna med avseende

å mätningsväsendet mellan lantmäteristyrelsen och vederbörande byggnadsnämnd

har uttryckts i 1 § 1 och 2 mom. sålunda, att det statliga överinseendet

å mätningsväsendet skall ankomma på lantmäteristyrelsen medan

den närmare tillsynen därå skall handhavas av byggnadsnämnden.

Lantmäteristyrelsens uppgifter angivas närmare i 2 §. Härvid har fastslagits,

att övervakningen av lagstiftningens tillämpning skall ske genom inspektion,

varigenom understrukits överinseendets allmänna karaktär. I vad

mån i särskilt fall förrättnings handläggning och utförande erfordra teknisk

prövning av överlantmätare eller eventuellt av lantmäteristyrelsen före fastställelse,

har givetvis vederbörande fastställelsemyndighet att avgöra. Någon

föreskrift i denna del synes icke erforderlig, och lantmäteristyrelsen har icke

tillerkänts någon rätt att påfordra dylik granskning, detta särskilt med hänsyn

till från stadshåll framfört önskemål. Ur samma synpunkt har någon

bestämmelse motsvarande stadgandet i 2 § av gällande kungörelse rörande

mätningsväsendet i fråga om rätt att infordra förrättningshandlingar till förrättningar

enligt 6 kap. fastighetsbildningslagen icke medtagits i förslaget,

och hava dessa förrättningar sålunda i övervakningshänseende jämställts

med andra legala förrättningar. Möjlighet att inlåna kartor och handlingar

från byggnadsnämnd vid exempelvis avgivande av utlåtande i visst ärende,

som är föremål för behandling inom verket på grund av remiss eller dylikt,

föreligger givetvis alltid.

I sista stycket av 2 § intagen bestämmelse rörande tillvägagångssättet för

det fall att lantmäteristyrelsen har anledning till erinran mot förrättningars

handläggning eller eljest mot mätningsväsendets ordnande inom stad svarar

mot föreskrifterna beträffande byggnadsnämnds åligganden i 3 § 1 mom.

sista stycket och 2 mom. Härvid hava alla beslut rörande disciplinära åtgärder

i anledning av kommunalt anställd mätningsmans eventuella fel eller

försummelser i tjänsten lagts under byggnadsnämndens prövning, varvid

för varje stad gällande bestämmelser i ämnet skola tillämpas. Detta synes

Bihang lill riksdagens protokoll WIIG. 1 sami. Nr 138. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

bäst stå i överensstämmelse med mätningsmännens ställning som kommunala

tjänstemän under byggnadsnämnden och torde därjämte utesluta anledning

till missljud vid överinseendets utövande inom särskilt de större och

medelstora städerna samt i samarbetet mellan lantmäteristyrelsen och mätningsmännen.

Den kommunala självbestämningsrätten blir även på detta

sätt ytterligare understruken.

För den händelse av länsstyrelsen förordnad förrättningsman för tomtmätning

eller avstyckning icke är anställd i stadens tjänst, saknar byggnadsnämnd

disciplinär myndighet över förrättningsmannen. För dessa fall har

enligt 8 § av kungörelseförslaget lantmäteristyrelsen tillagts befogenhet att

vidtaga åtgärder, som kunna föranledas av förrättningsmannens sätt att

handhava ifrågavarande uppgifter. De förordnade förrättningsmännen äro

i allmänhet lantmätare och sålunda i sin verksamhet i övrigt redan underställda

samma myndighet.

Byggnadsnämndens åligganden rörande mätningsväsendet hava närmare

angivits i 3 §. Avfattningen har skett på sådant sätt, att samtidigt därigenom

definierats de skyldigheter, stad skall hava att iakttaga beträffande mätningsväsendet

och de noggrannhetsfordringar, som vid mätning i stad skola

uppfyllas.

Förslagets föreskrifter angående fastighetsregisterväsendet överensstämma

i allt väsentligt med motsvarande bestämmelser i fastighetsregisterkommissionens

nuvarande instruktion, därvid kommissionens uppgifter förutsatts

skola i stället handhavas av lantmäteristyrelsen. Då enligt 7 kap. 14 § fastighetsbildningslagen

överinseendet å fastighetsregistret skall, sedan arbetet

med registrets uppläggande avslutats, övertagas av den myndighet, som i

allmän lag bestämmes, har emellertid i kungörelseförslaget icke beträffande

överinseendet å fastighetsregisterväsendet upptagits någon föreskrift, motsvarande

stadgandet örn överinseendet å mätningsväsendet i 1 § 1 mom. Förslag

till lag i ämnet framlägges av chefen för justitiedepartementet.

Bestämmelser av det innehåll, som angives i kungörelseförslaget, torde

få utfärdas av Kungl. Majit i administrativ väg. Genom att förslaget fogas

till statsrådsprotokollet i detta ärende beredes riksdagen emellertid tillfälle

att taga del av detsamma. Skulle framdeles ändringar av större betydelse

med avseende å överinseendemyndighetens ställning till de kommunala myndigheterna

finnas böra ske, lärer Kungl. Majit även då vilja giva riksdagen

tillfälle att yttra sig.

3. Jordeboken och jordregistret.

I samband med frågan om fastighetsregistreringen har utredningsmannen

upptagit till behandling spörsmålet om jordebokens nuvarande uppgifter och

i vad mån jordebokens fortsatta förande kan anses erforderligt. Av utredningen

(sid. 22—40) framgår bland annat följande.

Utredningsmannen framhåller, att den huvuduppgift såsom grundskatteregister,

vilken ursprungligen tillkom jordeboken, genom grundskatternas av
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

35

skrivning i överensstämmelse med 1885 och 1892 års riksdagars beslut och

i övrigt ändrade förhållanden i stort sett bortfallit och att jordeboken är för

tillgodoseende av de ändamål, den för närvarande i övrigt tjänar, i hög grad

otidsenlig.

Vad särskilt angår jordebokens uppgift att vara grundläggande dokument

såsom register över fastighetsbeståndet på landsbygden, har, enligt vad utredningsmannen

erinrar, denna numera övertagits av jordregistret. Alla de i

jordeboken förekommande upplysningar, vilka äro av betydelse för redovisning

av fastighetsbeståndet samt i samband därmed fastigheternas kamerala

natur och skattetal, hava enligt givna föreskrifter oförändrade överförts till

jordregistret. Jordregistret är därjämte väsentligt fullständigare än jordeboken

i redovisningen av fastighetsbeståndet, då i jordregistret upptagas samtliga

vid jorddelning eller jordavsöndring uppkomna fastighetsenheter, under

det att jordeboken endast redovisar de odelade enheterna (jordeboksenheterna),

såsom hemman, kvarnar, fisken, torp och andra lägenheter. Utredningsmannen

anför, att redovisningen av nämnda fastighetsenheter i såväl jordebok

som jordregister innebure en dubbelföring, som väl må hava varit motiverad

vid tiden för jordregistrets tillkomst och uppläggande men knappast

längre borde fortgå. Efter tillkomsten av det nuvarande, på jordeboken grundade

jordregistret med dess fullständiga redovisning av jordeboksenheterna

syntes ett bibehållande av jordeboken såsom fastighetsregister vara obehövligt.

De från jordeboken överförda uppgifterna och redovisningen i övrigt av

fastighetsenheterna hava alltsedan jordregistrets tillkomst, i anslutning till

bestämmelserna i § 27 jordregisterförordningen samt kammarkollegiets allmänna

uppdrag såsom ansvarigt för jordebokens förande, varit föremål för

kammarkollegiets granskning och prövning. Det väsentliga i denna kammarkollegiets

uppgift har varit prövningen av frågor rörande fastighets upptagande

såsom självständig jordeboksenhet. Det huvudsakliga arbetet härutinnan

har dock numera fullgjorts. Tiden har därför synts utredningsmannen

vara inne för genomförande av en sådan förenkling, att jordregistret

även i sitt förhållande till jordeboken komme att betraktas såsom ett

självständigt register, vars vidare uppläggande och förande i alla delar ombestyras

under en tillsynsmyndighets ledning. Detta förutsätter sålunda, att

kammarkollegiets nuvarande prövning av frågor om felaktigheter, som ännu

må förefinnas beträffande redovisningen av äldre enheter, överflyttas till den

centrala tillsynsmyndigheten över jordregislret.

Förutom nämnda prövning rörande fastighets upptagande eller avförande

såsom självständig enhet i jordregistret förutsättes av utredningsmannen, att

tillsynsmyndigheten över jordregistret även skulle hava att övervaka, att

fastighetsenheterna i registret upptagas med rätta namn, därvid i namnet

anses ingå även det ordningsnummer, varmed fastighet skall betecknas, samt

rätt skattetal och jordnatur. Namnsättningen sker för närvarande dels genom

kammarkollegiet och dels genom vederbörande länsstyrelse; av sistnämnda

myndighet sker namnsätlning i de särskilda fall, som omförmälas

i jordregisterförordningen 9, 14 och 16). Då enligt utredningsmannens

förslag jordeboken skulle upphöra att förås såsom register över fastighetsenheterna,

skulle länsstyrelserna frigöras från deras nuvarande arbete därmed.

Den befattning med förvaltningen av statens egendomar, som förut

tillkommit länsstyrelserna, har redan i väsentliga delar upphört. Länsstyrelsernas

möjlighet att i förevarande hänseende följa fastighetsförhållandena

hava även härigenom i hög grad minskats. Under sådana förhållanden

har det synts utredningsmannen lämpligare, alt åt överlantmätarna, som i

länen omhänderhava tillsynen över fastighetsbildningen samt jordregistrets

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S.

förande, uppdrages den befogenhet, som enligt jordregisterförordningen nu

tillkommer länsstyrelserna beträffande namnsättningen. Det har synts honom

även kunna ifrågasättas att i samtliga de fall, då namnsättning ifrågakommer,

sålunda även där kammarkollegiet för närvarande beslutar, överlämna

avgörandet åt överlantmätaren. Vid namnsättningsärendens handläggning

har emellertid, enligt vad utredningsmannen framhåller, understundom

visat sig ur språkliga samt traditions- och andra synpunkter vanskligt

att avgöra dessa ärenden, varvid i tveksamma fall yttrande plägat inhämtas

från ortnamnskommissionen. På grund härav samt för beredande

av möjlighet till en enhetlig behandling har utredningsmannen ansett önskvärt,

att en central prövning av viktigare namnfrågor bibehölles och att därför

den befogenhet, som enligt jordregisterförordningen (§§ 9, 16 och 27)

nu tillkommer kammarkollegiet, överflyttades till tillsynsmyndigheten över

jordregistret. Detta har även ansetts böra gälla i övriga fall, då kammarkollegiet

nu har att såsom övervakare av jordeboken bestämma rörande fastighetsenhets

namn.

Beträffande frågor i övrigt, som sammanhänga med jordebokens förande

och kammarkollegiets befattning därmed, avses ingen ändring i nu gällande

bestämmelser skola ske. Sålunda avses alltjämt skola höra under kammarkollegiets

handläggning ärenden rörande avsöndring, då besvär över länsstyrelses

fastställelsebeslut anförts, frågor rörande ändring i fastighets skattetal

samt ärenden sammanhängande med hemmans jordnatur och därav

beroende rättigheter och skyldigheter.

Jordeboken utgör, anför utredningsmannen vidare, det enda centrala register,

som finnes beträffande den publika jorden. Såsom register i sådant

hänseende är jordeboken dock, enligt vad utredningsmannen framhåller, en

mycket ofullständig urkund. Ny förteckning över kronans fasta egendom

har därför synts honom påkallad. Lösningen av denna fråga har utredningsmannen

emellertid funnit ligga på sidan av frågan om jordebokens fortsatta

förande. Utredningsmannen uttalar såsom sin avsikt att upptaga detta ämne

till behandling i samband med fullgörande av den del av utredningsuppdraget,

vilken avser den juridiska representationen för den publika fasta egendomen

och vilken ännu icke medhunnits.

Beträffande de flesta fast egendom åvilande avgälder av skilda slag, vilka

icke äro av grundskatts natur, såsom skattefrälseräntor, avgälder av avsöndrade

lägenheter, hospitalsräntor, landskyld, landgille och särskild ränta

av de s. k. halländska kyrkohemmanen, göres anteckning i jordeboken rörande

deras upphörande och vissa andra förändringar. Utredningsmannen

finner det av vissa skäl kunna vara önskvärt, att dessa förhållanden angåves

i fastighetsboken vid vederbörande fastighet, såsom exempelvis sker

beträffande fastighet åvilande annuitet för lån från odlingslånefonden och

för förskott för avlösning av frälseränta. Då den ofullständiga kännedom

man äger örn ifrågavarande avgälder syntes göra deras uppförande i fastighetsböckerna

olämpligt samt avgäldernas försvinnande inom en närmare

framtid vore att förvänta, har utredningsmannen dock funnit någon förändring

tillsvidare icke böra vidtagas beträffande det officiella förtecknandet av

dem och de förändringar, som vidkommande dem sker. I detta hänseende

skulle sålunda jordeboken fortsätta att föras, dock att anteckning i jordeboken

knappast vidare skulle erfordras rörande avgäld från avsöndrad lägenhet,

vid det förhållande att förefintligheten av sådan avgäld och densammas

avlösning skola angivas i jordregistret.

I jordregistret, som föres länsvis, redovisas fastighetsenheterna sockenvis. I

jordeboken äro fastighetsenheterna likaledes upptagna sockenvis och socknarna

sammanförda häradsvis. Förändring i sockenindelningen genom flytt
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

37

ning av område från socknen eller överflyttning dit av område från stad eller

annan socken iakttages såväl i jordeboken som i .jordregistret. Anteckning rörande

kapellag eller kapellförsamling, som må finnas inom en socken, anmärkes

i jordeboken vid de fastigheter, vilka tillhöra kapellaget. Likaså sker där

anteckning rörande församlingas uppdelning i särskilda kyrkobokföringsdistrikt.

Motsvarande anteckningar göras ej i jordregistret. Utredningsmannen

har funnit tillvaron av en urkund angivande häradsindelningen vara av betydelse

bland annat vid handläggningen av indelningsärenden. Därest jordeboken

icke längre skall förås såsom urkund i sådant avseende, har ersättning för

densamma synts honom erforderlig. Han har därför föreslagit, att kammarkollegiet,

som i första hand har att utreda och behandla frågor rörande

ändring i rikets indelning, skulle åläggas att föra liggare över häradsindelningen,

upptagande de för närvarande i jordeboken för länet redovisade

härad eller tingslag, där härad ej finnes, samt för ett vart härad eller tingslag

de socknar, som äro därinom belägna. I liggaren skulle sedan införas

de förändringar, som göras beträffande härads och sockens omfattning och

gränser. Skulle för särskilda myndigheter föreligga behov av ytterligare

uppgifter beträffande olika indelningsenheter, såsom exempelvis kommunalförbund,

kyrkobokföringsdistrikt och kyrkliga samfälligheter, skulle vederbörande

myndighet hava att själv gå i författning örn uppläggande av förteckningar

däröver.

I yttrandena över utredningsmannens förslag hava de hörda myndigheterna,

i den mån de överhuvud taget ingått på frågan rörande jordeboken och

därmed sammanhängande spörsmål i fråga örn jordregistret, tillstyrkt desamma.

Därvid har emellertid av kammarkollegiet framhållits dels att, örn

till vederbörande överlantmätare överflyttades den befogenhet med avseende

å namnsättning å fastighetsenheter, vilken för närvarande tillkomme länsstyrelsen,

skyldighet borde stadgas för överlantmätaren att i förekommande

fall inhämta yttrande av sakkunnig myndighet rörande nybildning av fastighetsnamn,

dels att den föreslagna liggaren över häradsindelningen i riket

borde innehålla uppgifter rörande jämväl andra indelningsenheter, såsom

kommuner, municipalsamhällen, församlingar, kapellag, kyrkliga samfälligheter

ävensom kyrkobokförings- och skoldistrikt.

Av vad utredningsmannen anfört framgår, att jordebokens fortsatta fö- Departementarande

såsom ett register över fastighetsenheterna (jordeboksenheterna) nu- cheIen‘

mera saknar betydelse, sedan det väsentligt fullständigare jordregistret, upptagande

även samtliga vid jorddelning eller jordavsöndring uppkomna särskilda

fastigheter, blivit upplagt och föres. Jag biträder alltså den sakkunniges

förslag örn upphörande av jordebokens vidare förande såsom register

över fastighetsenheterna.

Då jordeboken enligt gällande bestämmelser skall ligga till grund för enheternas

upptagande i jordregistret, äger kammarkollegiet, såsom ansvarigt

för jordebokens förande, viss prövningsrätt i fråga om fastighets upptagande

eller avförande såsom självständig registerenhet. Vidare åligger det kollegiet

enligt förordningen den 13 juni 1908 (nr 74) angående jordregister

att i viss utsträckning åsätta den benämning, under vilken fastighet skall

upptagas i jordregistret. I och med upphörande av jordebokens fortsatta

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 138•

förande föreligger, såsom utredningsmannen framhållit, ingen anledning att

bibehålla kammarkollegiets befattning i berörda avseenden, utan böra kollegiets

nuvarande åligganden härutinnan, i den mån central prövning av dessa

ärenden erfordras, överflyttas till den myndighet, som i övrigt redan handhar

tillsynen över jordregistret, nämligen lantmäteristyrelsen.

Enahanda är förhållandet beträffande länsstyrelsernas nu förefintliga prövningsrätt

i vissa fall rörande namnsättning av fastighet, därom bestämmelser

återfinnas i jordregisterförordningen §§ 9, 14 och 16. Jag delar utredningsmannens

mening, att, sedan förandet av jordeboken i berörda hänseenden

upphört, kammarkollegiets och länsstyrelsernas befattning med

jordregistret beträffande fastighets uppförande i eller avförande ur registret

eller åsättande av benämning eller namn å nytillkommen fastighet i registret

bör upphöra och övertagas av lantmäterimyndigheterna, som redan i övrigt

handhava jordregistrets förande. Den centrala myndigheten, lantmäteristyrelsen,

bör härvid givetvis handlägga alla frågor av principiell innebörd. De

frågor, som hittills handlagts av kammarkollegiet rörande fastighets upptagande

i eller avförande ur jordregistret, böra sålunda handhavas av lantmäteristyrelsen,

varvid även benämning å nytillkommen enhet bör åsättas

av styrelsen. I övriga fall rörande fastställande av benämning å fastighet,

som skall överföras till särskilt upplägg i jordregistret, synes för vinnande

av minsta omgång i dylika ärendens behandling överlantmätarna böra tillläggas

beslutanderätt. Med hänsyn till vad kammarkollegiet framhållit därom,

att nybildning av namn borde ske under sakkunnig myndighets kontroll,

torde dock böra stadgas den inskränkning i överlantmätarnas befogenhet,

att då i benämning icke ingår tidigare jordeboksnamn eller namn, åsatt

av kammarkollegium eller lantmäteristyrelsen, namnfrågan bör underställas

lantmäteristyrelsens prövning, varvid styrelsen i tveksamma fall bör i namnfrågan

höra sakkunnig myndighet. Beträffande fastställande av namn, som

icke skall ingå i fastighets registerbeteckning, böra överlantmätarna erhålla

befogenhet att besluta. Genom den föreslagna anordningen torde överflyttningen

av berörda ärenden från kammarkollegiet till lantmäteristyrelsen

medföra en relativt obetydlig ökning i sistnämnda styrelses arbetsuppgifter,

så mycket mer som de mera tidskrävande ärendena enligt jordregisterförordningen

på grund av sin natur böra efter hand minska i antal.

Enligt utredningsmannens av mig efter samråd med chefen för finansdepartementet

biträdda förslag skall jordeboken fortfarande föras vad angår

räntor och avgälder, vilka icke tillhöra staten eller äro av staten anslagna och

varom enligt vad särskilt är stadgat anteckning skall göras i jordeboken.

Någon ändring i gällande bestämmelser härutinnan synes, såsom utredningsmannen

funnit, icke för närvarande böra vidtagas.

Då den kamerala sockenindelningens verkliga innehåll för framtiden endast

kan framgå av det i jordregistret införda fastighetsbeståndet och då alla

ändringar i sockenindelningen bliva registrerade i jordregistret, som därjämte

för varje socken angiver, till vilket härad densamma hör, blir jordregistret

den enda urkund, som i detalj kan redovisa sockenindelningens in
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

39

nehåll och därmed även härads- respektive tingslagsindelningen. Den liggare

över häradsindelningen, som av utredningsmannen föreslagits skola

föras inom kammarkollegiet, kommer alltså att till sin karaktär utgöra en

minnesliggare, av vilken på ett samlat ställe kan inhämtas alla beslut angående

förändringar, som en socken undergått sedan liggarens tillkomst. En

dylik liggare skulle givetvis hava sin betydelse ej blott för kammarkollegiet,

som närmast handlägger ärenden rörande indelningsändringar, utan

även för administrationen i övrigt. Det torde emellertid av vad jag anfört

framgå, att bestämmelse om dylik liggare icke bör utfärdas annat än som en

föreskrift i kammarkollegiets instruktion eller arbetsordning.

Ett beslut angående upphörande i allt väsentligt av jordebokens förande

torde påkalla vissa mindre ändringar i fastighetsbildningslagen, jorddelningslagen,

lagen den 18 juni 1926 (nr 327) om vad iakttagas skall i avseende å

införande av lagen örn delning av jord å landet samt lagen den 18 juni 1926

(nr 336) om sammanläggning av fastigheter på landet. Förslag härutinnan

framläggas av chefen för justitiedepartementet.

I övrigt äro de frågor rörande jordeboken och jordregistret, jag här berört,

i huvudsak av den art, att en lösning av desamma enligt nu angivna grunder

endast fordrar vissa ändringar i administrativt utfärdade författningar.

Jag har emellertid funnit mig böra så ingående som här skett redogöra för

dessa spörsmål med hänsyn till den inverkan de kunna hava i fråga om lantmäteristyrelsens

organisation.

4. Lantmäteristyrelsens organisation.

Jag övergår nu till frågan örn den ändrade organisation för lantmäteristyrelsen,

som torde påkallas i anledning av de här tidigare framlagda förslagen

till ordnandet dels av överinseendet över städernas mätnings-, jorddelnings-

och fastighetsregisterväsende samt dels av frågorna angående jordebok

och jordregister.

Enligt utredningsmannens förslag skulle lantmäteristyrelsen organiseras

på fem byråer, nämligen administrativa byrån, utredningsbyrån, landsbyrån

(nuvarande lantmäteribyrån), stadsbyrån och fastighetsregisterbyrån. För

överinseendet å städernas och de stadsliknande samhällenas mätningsväsen,

jorddelning och fastighetsregistrering har sålunda föreslagits en utökning av

lantmäteristyrelsens organisation med två nya byråer, den ena för mätningsväsen

och jorddelning (stadsbyrån), den andra för fastighetsregistrering

(fastighetsregisterbyrån). Till sistnämnda byrå har härvid avsetts skola från

den nuvarande lantmäteribyrån inom styrelsen överföras även ärendena rörande

jordregistret.

Stadsbyrån skulle bestå av en byråchef, en byråingenjör och en amanuens.

Å fastighetsregisterbyrån skulle tjänstgöra en byråchef, en byrådirektör, en

amanuens och ett kanslibiträde, de två sistnämnda överflyttade från sty
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

relsens nuvarande lantmäteribyrå, där för närvarande arbetet med registerkartornas

ajourhållning utföres samt i övrigt ärenden rörande städer och

stadsliknande samhällen handläggas inom lantmäteristyrelsen. Härutöver

har beräknats, att ett extra ordinarie skrivbiträde skulle anställas för de

ökade skrivgöromålen i sammanhang med den nya organisationen.

Förutom nyss angivna överflyttning av en amanuens och ett kanslibiträde

från lantmäteribyrån till den nya fastighetsregisterbyrån har föreslagits, att

byråingenjörsbefattningen å lantmäteribyrån skulle indragas, men att i stället

skulle beräknas, att tre amanuenser i allmänhet skulle tjänstgöra å denna

byrå mot nu två amanuenser.

Av de över förslaget avgivna yttrandena inhämtas följande.

Lantmäteristyrelsen har förklarat sig i sak icke hava något att erinra mot

förslaget. Emellertid har styrelsen framhållit, att vissa berättigade önskemål

förelåge — oberoende av den ifrågasatta omorganisationen — särskilt

rörande fördelningen av den kvinnliga personalen på ordinarie och ickeordinarie.

Då dylik personal i sistnämnda ställning förekomme i flerdubbelt

antal mot den ordinarie, har styrelsen funnit en utjämning härvidlag

vara av behovet påkallad. Styrelsen har i detta sammanhang överlämnat en

från föreningen kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten gjord

framställning i samma ämne, vari hemställes att i personalstaten måtte —

utöver nuvarande två ordinarie kanslibiträden (B 7) och två ordinarie kontorsbiträden

(B 4) — upptagas ytterligare en kansliskrivare (B 11), fyra

kanslibiträden (B 7) och fyra kontorsbiträden (B 4), i stället för av utredningsmannen

föreslagen utökning med endast ett kanslibiträde (B 7).

Fastighetsregisterkommissionen har, för den händelse en organisation av i

huvudsak det slag, som av utredningsmannen föreslagits, skulle anses böra

genomföras, påyrkat, att ärenden rörande jordregister icke borde hänföras

till fastighetsregisterbyrån, utan att denna byrå borde enbart syssla med

stadsfastighetsregistren och frågor rörande fastighetsbildningen inom städer

och stadsliknande samhällen. Motivet härför har av kommissionen i främsta

rummet angivits vara, att även om en gemensam styrelse för land och stad av

föreslagen art inrättades, det syntes kommissionen önskvärt, att stadsmätningsväsendet

och stadsfastighetsregistreringen erhölle en mera självständig

ställning inom verket, då det icke torde kunna beredas något rum för stadsmäteriet

inom de kontrollerande institutionerna ute i länen. Kommissionen

har i detta sammanhang uttalat, att örn fastighetsregisterbyrån endast avsåges

för ärenden rörande stadsfastighetsregistret befattningshavarna där måhända

kunde inskränkas till en byråchef och en byråingenjör. I övrigt har

kommissionen betonat vikten av att ledningen av de föreslagna stads- och

fastighetsregisterbyråerna lades i händerna på befattningshavare med särskild

kännedom om städernas förhållanden på nu ifrågavarande arbetsområden,

sålunda i främsta rummet representanter för stadsmätningsmännen.

Vidare framhålles att icke blott med hänsyn till de nya arbetsuppgifter, .som

skulle tillföras lantmäteristyrelsen, utan även till de nuvarande arbetsuppgifterna

inom styrelsen verkets chef borde vara juridiskt utbildad. Då detta

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

41

för närvarande icke vore fallet, torde under den nuvarande generaldirektörens

ämbetstid den juridiska expertisen få tillgodoses därigenom, att för någon

av befattningshavarna å fastighetsregisterbyrån eller stadsbyrån fordrades

dylik utbildning.

Statskontoret har uttalat, att den föreslagna omorganisationen av verket på

fem byråer kunde lämna rum för vissa erinringar med hänsyn till den relativt

ringa personal, som skulle ingå i åtminstone en av byråerna. Ämbetsverket

har dock icke ansett sig böra motsätta sig en sådan organisation.

Riksräkenskapsverket har ifrågasatt lämpligheten av att en särskild byrå

— utredningsbyrån — omhänderhade ärenden angående utredningar och utlåtanden,

som begärts av offentlig myndighet. En dylik organisation torde

knappast förefinnas inom andra ämbetsverk, där utredningar och utlåtanden

i stället fördelades på vederbörande fackavdelningar. Ett ytterligare skäl för

slopande av utredningsbyrån funne riksräkenskapsverket ligga i det förhållandet,

att en hel del utredningar enligt förslaget skulle framdeles utföras för

verkets räkning av kammarkollegiet. Vid indragning av utredningsbyrån

borde viss besparing kunna vinnas därigenom, att de för denna byrå avsedda

befattningshavarna kunde nedflyttas i lägre lönegrader än som föreslagits.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har funnit tvekan kunna råda,

huruvida en organisation av den omfattning, som av utredningsmannen föreslagits,

kunde anses oundgänglig. Särskilt i betraktande av den föreslagna

personaluppsättningen på de olika byråerna ville det förefalla, som örn vissa

av dem knappast skulle bliva av den storleksordning, som en organisationsenhet

av byrås natur i allmänhet intoge inom de centrala ämbetsverken. Det

syntes böra övervägas, huruvida icke en mera ordinär byråindelning skulle

kunna åstadkommas genom att exempelvis de ärenden, som avsåges skola

tillhöra utredningsbyrån, fördelades å de andra byråerna i syfte att begränsa

antalet byråer inom det ombiidade ämbetsverket lill fyra. En annan utväg

skulle vara att sammanföra lands- och stadsbyråerna till en byrå. — Beträffande

den föreslagna byrådirektörsbefattningen å fastighetsregisterbyrån

har lönenämnden uttalat, att, då denna skulle i allo komma att motsvara

sekreterare med föredragningsskyldighet vid centralt ämbetsverk, befattningens

benämning torde böra bliva sekreterare. Lönenämnden hade vidare

uppmärksammat, att oaktat antalet byråer inom lantmäteristyrelsen skulle

enligt omorganisationsförslaget utökas med två, antalet ordinarie biträdesbefattningar

skulle ökas med allenast ett kanslibiträde, varjämte en extra

ordinarie skrivbiträdesbefattning avsåges skola inrättas. Enligt vad lönenämnden

inhämtat funnes för närvarande hos lantmäteristyrelsen anställda

17 extra ordinarie och ett antal extra kvinnliga befattningshavare. Omkring

hälften av de extra ordinarie hade en anställningstid i verket av tio år eller

mera. Billigheten syntes därför kräva, alt något antal av de nuvarande

icke-ordinarie biträdesbefattningarna uppfördes å ordinarie stat, däri inbegripen

den föreslagna nya extra ordinarie skrivbiträdesbefattningen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S
-

Med anledning av de erinringar, som sålunda framkommit, har frågan om

lantmäteristyrelsens organisation underkastats ytterligare omprövning inom

jordbruksdepartementet. Resultatet härav föreligger i en inom departementet

utarbetad promemoria i ämnet. Häri anföres i huvudsak följande.

Den uppgift, som skulle tillkomma lantmäteristyrelsen i fråga om överinseendet

över städernas mätningsväsen och jorddelning, skulle huvudsakligen

bliva av rådgivande natur och torde, även under förutsättning av en

relativt omfattande inspektionsverksamhet för erhållande av den allmänna

överblicken över mätningsverksamhetens anordnande, knappast kunna påfordra

mer än en kvalificerad arbetskraft i föredragandes ställning. Att för

denna arbetsuppgift tillskapa en fristående byrå torde därför icke kunna

ifrågakomma, åtminstone icke förr än erfarenheten givit vid handen, att

verksamheten blivit av större omfattning än som nu kunde beräknas.

Det torde sålunda i första hand böra övervägas, till vilken av de i utredningsmannens

förslag upptagna övriga byråerna den föreslagna stadsbvråns

arbetsuppgifter lämpligen borde förläggas. Med hänsyn till den administrativa

byråns och utredningsbyråns speciella uppgifter torde icke någon av

dessa byråer kunna ifrågasättas att övertaga den föreslagna stadsbyråns uppgift.

De alternativ, som kunde ifrågakomma, vore sålunda sammanförande

av antingen landsbyrån och stadsbyrån till en byrå — ett alternativ som

framförts av allmänna civilförvaltningens lönenämnd — eller ock stadsbyrån

och fastighetsregisterbyrån till en byrå. Det förra alternativet skulle innebära,

att av de tre av utredningsmannen föreslagna lands-, stads- och fastighetsregisterbyråerna

skulle bildas två byråer, den ena för mätningstekniska

spörsmål, frågor örn nybildning av fastigheter samt ärenden rörande statsbidrag

till lantmäteriförrättningar, den andra för fastighetsregistreringen. Byråerna

skulle handlägga respektive grupper av ärenden, vare sig det gällde

land eller stad. Enligt det andra alternativet skulle i stället tillskapas en

särskild byrå (stadsbyrån) för alla ärenden rörande städerna och de stadsliknande

samhällena samt en byrå (landsbyrån) för ärenden angående den

egentliga landsbygden.

Det förra alternativet kunde teoretiskt sett synas bäst uppdraga gränserna

mellan de båda byråernas arbetsuppgifter, men det senare alternativet torde

hava större förutsättningar att åstadkomma en ur praktisk arbetssynpunkt

ändamålsenlig organisation. Såsom fastighetsregisterkommissionen i sitt

yttrande i annat sammanhang framhållit, torde det vara ett önskemål vid

organisationens genomförande, att inom det gemensamma verket för all mätning,

jorddelning och fastighetsregistrering såväl på landet som i stad dock

stadsmätningsväsendet och stadsfastighetsregistreringen finge en relativt självständig

ställning och sina speciella målsmän med särskild kännedom örn

städernas förhållanden och önskemål. En särskild stadsbyrå gåve otvivelaktigt

större möjligheter att i detta hänseende tillgodose städernas intressen.

Sammanförandet av överinseendet över såväl mätningsväsendet som fastighetsregistreringen

inom städerna till en byrå medförde likaledes, om byråns

personal på lämpligt sätt rekryterades bland kvalificerade mätningsmän med

erfarenhet även örn fastighetsregistreringen — många mätningsmän vore även

registerförare — större möjligheter att utnyttja samma personal vid utövande

av överinseendet och tillsynen över båda de två verksamhetsområdena. Härigenom

kunde organisationen göras mindre och kostnadsbesparingar även vinnas

vid inspektionerna, vilka av en och samma person kunde utföras beträffande

såväl mätningsväsendet som fastighetsregistreringen. Det torde

ur städernas synpunkt även vara att föredraga, att inspektionerna på detta

sätt sammanfördes och att icke särskilda inspektioner vid olika tillfällen

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

43

behövde ske å ena sidan av fastighetsregistret och å andra sidan av förrättningsverksamheten.

Det torde också vara otvivelaktigt, att en samtidigt

utförd inspektion skulle bliva av större värde, då ju fastighetsregistreringen

blott vore ett upptagande i fastighetsregistret av de genom fastighetsbildningen

uppkomna och genom mätningen till sitt innehåll bestämda nya enheterna.

Med hänsyn till dessa skäl hade i departementsförslaget upptagits en särskild

stadsbyrå inom lantmäteristyrelsen för de uppgifter, som skulle tilläggas

styrelsen beträffande städernas och de stadsliknande samhällenas mätnings-

och registreringsförhållanden. Som en följd av denna utformning av

organisationen och för att lämna största möjliga frihet att på stadsbyrån

anställa stadsmätningsmän, borde givetvis ärenden rörande jordregistret liksom

hittills handläggajjpå lantmäteribyrån, vars benämning torde böra ändras

till landsbyrån. En dylik uppdelning av jordregisterärendena och övriga

fastighetsregisterärenden på skilda byråer hade även av fastighetsregisterkommissionen

påyrkats.

Under angivna förutsättningar torde personalbehovet för stadsbyrån kunna

beräknas på följande sätt.

Fastighetsregisterkommissionens nuvarande verksamhet hade av utredningsmannen

beräknats motsvara full arbetstid för en byråchef, en amanuens

och ett skrivbiträde. I denna verksamhet inginge i viss utsträckning

en rådgivande verksamhet beträffande andra spörsmål än registreringsärenden

och delvis hänförande sig till mätningsväsendets område. Då emellertid

upplysts, att av brist på personal inspektionen av registren fått i någon

mån eftersättas, torde nyss angivna personal enbart kunna beräknas erforderlig

för kommissionens nuvarande egentliga uppgift. Härutöver skulle för

stadsbyrån erfordras personal för ajourhållning av registerkartorna, vilket

nu ej skedde hos kommissionen utan hos lantmäteristyrelsen. För detta arbete

hade utredningsmannen beräknat en amanuens, vars halva arbetstid

redan nu åtginge för granskning m. m., samt ett kanslibiträde för ritarbetets

utförande. Slutligen skulle till stadsbyrån höra de ärenden i övrigt rörande

städerna, som förekomme på den nuvarande lantmäteribyrån och

vilka handlades av byrådirektören på nämnda byrå, nämligen ansökningar

angående behörighet såsom mätningsman i stad, förslag till taxor för mätningsarbeten

m. m. inom stad, besvär över förrättningar inom stad m. m.,

i medeltal för de senaste sex åren ett 50-tal ärenden om året. Omkring en

sjättedel av nämnde byrådirektörs arbetstid torde för närvarande åtgå härtill.

För dessa ärendens handläggning, för erforderlig inspektionsverksam

het på mätningsväsendets område samt för en vidgad rådgivningsverksamhet

torde en kvalificerad arbetskraft i byrådirektörs ställning vara erforderlig.

Då det även beträffande de manliga biträdande arbetskrafterna på byrån

borde förutsättas, att yngre ingenjörer skulle kunna anställas, torde ur

rekryteringssynpunkt en av de två amanuenser, som enligt vad nyss nämnts

beräknats erforderliga för stadsbyråns arbete, böra givas byråingenjörs

ställning.

Stadsbyrån skulle sålunda bestå av en byråchef (B 30), en byrådirektör

(B 26), en byråingenjör (B 21) och en amanuens (18 e. o.). Därjämte skulle

för stadsbyrån erfordras två kvinnliga biträden. Av dessa befattningar vore

byråchefs- och byrådirektörsbefattningarna ävensom den ena kvinnliga biträdestjänsten

nya.

Beträffande den föreslagna landsbyrån hade av utredningsmannen beräknats,

att densamma skulle bestå av en byråchef, en byrådirektör, tre amanuenser

och ett skrivbiträde. För närvarande vore — nied bortseende från

den amanuens och det kanslibiträde, som enligt vad förut sagts skulle över
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 138-

flyttas till stadsbyrån — å lantmäteribyrån tjänstgörande en byråchef, en

byrådirektör, två amanuenser och ett skriviträde. Å byrån funnes även uppförd

en byråingenjörsbefattning, vilken för närvarande hölles vakant och

tillsvidare ersatts med en av de två amanuenser, som nyss nämnts.

Med den organisation, som nu föreslagits, skulle utöver de arbetsuppgifter,

som enligt utredningsmannens förslag skulle åvila landsbyrån, tillkomma

jordregisterärendena, vilka, såsom för närvarande vöre fallet, skulle handläggas

på denna byrå. Det skulle därför möjligen kunna ifrågasättas, att en

förstärkning i arbetskrafterna skulle erfordras utöver vad utredningsmannen

föreslagit. I förhållande till nuvarande arbetsuppgifter å lantmäteribyrån

syntes dock detta knappast vara nödvändigt. Såväl byrådirektören som en

av de två amanuenserna (förutvarande byråingenjören) vore delvis sysselsatt

med ärenden, som för framtiden skulle handläggas å stadsbyrån, och

likväl hade i utredningsmannens förslag upptagits en amanuens mer än för

närvarande vöre fallet på byrån. Det torde vidare vara möjligt att i någon

utsträckning utnyttja stadsbyråns personal för en del mätningstekniska ärenden

även från landsbyrån. Vad anginge överflyttningen av vissa jordregisterärenden

från kammarkollegiet till lantmäteristyrelsens landsbyrå, torde detta

knappast behöva medföra någon .större ökning i arbetsbördan, då dels redan

nu dessa ärenden torde remitteras för yttrande till lantmäteristyrelsen och

dels förutsattes, att de utredningar, som ur jordebokssynpunkt kunde erfordras,

skulle alltjämt verkställas i kammarkollegiet efter remiss från lantmäteristyrelsen.

Dylika ärenden torde också på grund av sin natur kunna

beräknas successivt minska i antal.

Landsbyrån skulle sålunda bestå av en byråchef (B 30), en byrådirektör

(B 26) och tre amanuenser. Till envar av dessa sistnämnda torde, på sätt

gällde beträffande lantmäteristyrelsens nuvarande amanuenser, få utgå

arvode med högst 3,200 kronor för år. Ytterligare skulle vid landsbyrån

tjänstgöra ett kvinnligt biträde. Någon ny befattning skulle ej behöva tillskapas

vid lantmäteristyrelsen genom denna anordning.

Vad slutligen anginge den administrativa byrån och utredningsbyrån,

torde någon ändring i personalsammansättningen icke på grund av den nu

föreslagna utvidgningen av styrelsens arbetsuppgifter vara direkt påkallad.

Det torde emellertid i detta sammanhang böra framhållas, att enligt fastighetsregisterkommissionens

uttalade mening juridisk expertis erfordrades hos

överinseendemyndigheten för den rådgivande och övervakande verksamheten

å fastighetsregistreringens område. Det torde även med hänsyn till lantmäteristyrelsens

nuvarande arbetsuppgifter vara önskvärt, att juridisk sakkunskap

funnes företrädd inom verket. I lantmäteristyrelsens instruktion

lunnes angivet, att en av styrelsens byråchefs- eller byrådirektörsbefattningar

kunde besättas med person, som vore behörig att förvalta domarämbete.

Härmed hade avsetts, att antingen byråchefen eller byrådirektören å administrativa

byrån skulle kunna vara jurist. Att icke ett ovillkorligt stadgande

örn juridisk kompetens för en av dessa befattningar uppställts, torde vara

beroende på att som regel verkets chef varit en högt kvalificerad jurist och

sålunda själv kunnat lämna den erforderliga juridiska expertis, som för

verkets arbeten varit behövlig. Fastighetsregisterkommissionen hade förordat,

att verkets chef alltid borde vara juridiskt utbildad och att, då detta

för närvarande icke vore fallet, under den nuvarande generalidrektörens ämbetstid

den juridiska expertisen finge tillgodoses därigenom, att för någon

av de nytillkommande befattningarna föreskreves fordran på juridisk kompetens.

Fordran på juridisk utbildning för lanmäteristyrelsens chef syntes

dock icke kunna uppställas, då detta skulle innebära en inskränkning i

det fria valet av lämpligaste innehavare av detta ämbete. För den erforder
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

45

liga juridiska expertisen inom verket borde därför sörjas genom att i instruktionen

för lantmäteris ty reisen stadgades att en av byråcheferna eller

byrådirektörerna alltid skulle innehava juridisk kompetens, varvid borde

förutsättas att denne skulle vara placerad å administrativa byrån, som bland

annat hade att handlägga remisser i lagärenden och i övrigt ärenden angående

utfärdande, ändrande eller upphävande av allmän författning. I betraktande

av lantmäteristyrelsens nuvarande sammansättning torde dock

med ett dylikt stadgande böra tillsvidare anstå. Vad anginge den av fastighetsregisterkommissionen

anvisade utvägen, att en av de nytillkommande befattningarna

skulle besättas med en jurist, syntes densamma vara mindre

lämplig med hänsyn till förslaget nied en gemensam stadsbyrå för överinseendet

och inspektionsverksamheten över såväl mätningsväsendet som fastighetsregistreringen

inom städerna. Denna organisation och de skäl, som

för densamma anförts, gåve vid handen, att både byråchefen och byrådirektören

å stadsbyrån borde vara väl kvalificerade stadsmätningsmän med

erfarenhet även å fastighetsregistreringens område. Olägenheterna av att

juridisk sakkunskap sålunda tillsvidare komme att saknas inom lantmäteristyrelsen

torde emellertid motverkas därav, att såsom byråchef å utredningsbyrån

tjänstgjorde en av fastighetsregisterkommissionens nuvarande ledamöter,

byråchefen Palm, med mångårig erfarenhet örn såväl kommissionens

verksamhet som de inom fastighetsregistreringen uppkommande spörsmålen.

Ärenden av mera invecklad art på fastighetsregistreringens område

finge vid behov handläggas i samarbete mellan stadsbyråns chef och chefen

å utredningsbyrån.

Vad anginge behovet av kansli- och kontorsbiträden samt icke-ordinarie

personal torde böra erinras att i lantmäteristyrelsen för närvarande vore

anställda såsom ordinarie tjänstemän 2 kanslibiträden (B 7) och 2 kontorsbiträden

(B 4), såsom e. o. tjänstemän 2 i lönegraden 11, 2 i lönegraden 7,

3 i lönegraden 6 och 9 i lönegraden 4 samt såsom extra tjänsteman ett skrivbiträde

i lönegrad 3. Den disproportion mellan antalet ordinarie och ickeordinarie

kvinnliga tjänstemän, som sålunda förelåge, hade påtalats ej blott

av befattningshavarna själva utan även av allmänna civilförvaltningens lönenämnd,

som förordat, att en del av de extra ordinarie tjänstemännen måtte

överflyttas å ordinarie stat, så mycket mer som över hälften av dem varit

i tjänst i mer än 10 år. Tjänstetiden för vissa av de extra ordinarie uppginge

till mer än 17 år. Av de 17 icke-ordinarie tjänstemännen torde minst G få

anses utföra arbeten, som icke för framtiden bleve bestående inom styrelsen,

åtminstone icke i den omfattning som för närvarande vore fallet. Tillädes

den befattning såsom e. o. skrivbiträde, som av utredningsmannen föreslagits

skola inrättas, skulle sålunda av 18 icke-ordinarie sannolikt 12 komma att

för framtiden erfordras. Föreningen kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten

hade hemställt örn en utökning av de ordinarie tjänsterna med

en i B 11, fyra i B 7 och fyra i B 4. Denna framställning syntes motiverad

med hänsyn till såväl de extra ordinarie tjänstemännens långa tjänstetid som

deras arbetsuppgifter. Den föreslagna kansliskrivarbefattningen (B 11) påfordrades

lör administrativa byrån. Av de sex kanslibiträdena, som vid bifall

till förslaget skulle förefinnas, torde'' kunna beräknas i allmänhet bliva placerade

ett på vardera av stads- och landsbyråerna, ett i kassakontoret, ett i

arkivet samt två å ritkontoret. Av de sex kontorsbiträdena torde böra beräknas

tre å skrivavdelningen, två å ritkontoret och ett i registratorskontoret.

över det sålunda inom departementet utarbetade organisationsförslaget har

lantmäteristyrelsen avgivit infordrat yttrande. Styrelsen har härvid i huvudsak

anslutit sig till förslaget.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S
-

Lantmäteristyrelsen har sålunda bland annat framhållit, att, därest med

hänsyn till de tidigare föreslagna byråernas storleksordning det skulle finnas

stå i bättre överensstämmelse med inom statsförvaltningen eljest tillämpad

praxis att organisera ämbetsverket på allenast fyra byråer, den i promemorian

föreslagna byråindelningen vore den lämpliga. Med en dylik organisation

måste enligt styrelsens mening förutsättas, att chefen för den föreslagna

stadsbyrån ägde behörighet såsom mätningsman i stad samt besutte ingående

erfarenhet i fråga örn städernas mätnings-, jorddelnings- och fastighetsregisterväsen.

Genom organisationen av ämbetsverket på fyra byråer bortfölle en befattningshavare

i byråchefsgrad, vilken enligt det tidigare förslaget skulle vara

juridiskt utbildad. Med hänsyn till vad fastighetsregisterkommissionen såväl

i detta sammanhang som tidigare framhållit angående behovet av att allmän

juridisk sakkunskap vore företrädd i ledningen av fastighetsregisterarbetet

och då det även för andra grenar av styrelsens verksamhet kunde vara önskvärt,

att sådan allmän juridisk sakkunskap funnes företrädd inom styrelsen,

syntes de starkare skälen tala för ett vidhållande av den i utredningsmannens

förslag tillsyneskomna mening att juridisk sakkunskap borde vara företrädd

inom den nu föreslagna stadsbyrån. Styrelsen holle därför före, att byrådirektörsbefattningen

å stadsbyrån såsom regel borde besättas med juridiskt

utbildad person. Vid sådant förhållande och med hänsyn till den för stadsbyrån

avsedda omfattande inspektionsverksamheten rörande mätnings- och

registreringsväsendet samt vikten av att därvid jämväl å byrån hava tillgång

på kvalificerad mätningstekniker hade styrelsen ansett den å byrån föreslagna

byråingenjörstjänsten icke böra placeras i lägre lönegrad än B 24.

Mot den i övrigt för stadsbyrån avsedda personaluppsättningen hade styrelsen

intet annat att erinra, än att det knappast torde bliva till fyllest med endast

en amanuens, varför i fall av behov möjlighet till sådan biträdeshjälp borde

stå till buds från annan byrå.

Beträffande den föreslagna landsbyrån har lantmäteristyrelsen gjort gällande,

att genom de från kammarkollegiet överflyttade jordregisterärendena,

vilka uppginge till ett antal av över fyrahundra för år, byråns arbetsuppgifter

skulle ökas, även om hänsyn toges till att de nu å lantmäteribyrån handlagda

ärendena rörande städer och stadsliknande samhällen ävensom arbetet med

registerkartornas ajourhållning skulle överflyttas till den nya stadsbyrån.

Med hänsyn till såväl sagda från kammarkollegiet överflyttade ärenden som

lantmäteribyrån redan nu åvilande arbetsuppgifter —- särskilt då den genom

brist på erforderliga arbetskrafter i allt för hög grad eftersatta inspektionsverksamheten

— kunde ifrågasättas en utökning av den blivande landsbyråns

personal med en byrådirektör. För att emellertid i görligaste mån undvika

kostnadsökning och i avvaktan på närmare erfarenhet rörande omfattningen

av de från kammarkollegiet överflyttade arbetsuppgifterna, hade styrelsen

stannat vid ett bibehållande av den å byrån nu förefintliga byråingenjörstjänsten

och ett utbyte av en av de tre föreslagna amanuenserna mot ett ordinarie

kanslibiträde. A detta biträde skulle då överföras en stor del av det förberedande

arbete, som erfordrades i fråga örn de till ett antal av över fyratusen

för år uppgående statsbidragsärendena och som nu i avsevärd utsträckning

sysselsatte en amanuens. Den blivande landsbyrån borde därför bestå av en

byråchef (B 30), en byrådirektör (B 26) och en byråingenjör (B 21), varjämte

borde beräknas minst två amanuenser samt två kvinnliga biträden.

Genom vad sålunda föreslagits, skulle möjligen kunna ifrågasättas någon

minskning beträffande det i promemorian föreslagna antalet amanuenser inom

styrelsen, men funne styrelsen, med hänsyn till icke blott att det för landsoch

stadsbyråerna beräknade antalet amanuenser eller tre måste anses tilltaget

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138-

47

i underkant, utan jämväl därtill, att inom administrativa byrån en amanuens

under så gott som halva året måste tagas i anspråk för vikariat vid semester

och annan ledighet för tre andra byråns befattningshavare samt en arkivarie,

att för styrelsens verksamhet borde bibehållas det föreslagna antalet av sju

amanuenser.

Ehuru styrelsen räknat med större kanslibiträdeshjälp å landsbyrån än vad

i promemorian angivits och de stadigvarande göromålen å kassakontoret utan

tvivel krävde avsevärt mera biträdeshjälp än det därtill avsedda ordinarie

kanslibiträdet, ansåge styrelsen sig icke kunna för närvarande påyrka, att

som regel större totalt antal kvinnliga biträdesbefattningar beräknades än vad

i promemorian föreslagits.

Vid ifrågavarande yttrandes avgivande har inom lantmäteristyrelsen anmälts

avvikande mening av byråchefen Bagger-Jörgensen, som ansett att styrelsen

bort påyrka ytterligare en tjänsteman i föredragandes ställning å den föreslagna

landsbyrån. Enligt reservantens mening skulle sålunda den av lantmäteristyrelsen

föreslagna byråingenjörstjänsten å landsbyrån utbytas mot

en byrådirektörstjänst. Såsom skäl härför åberopas dels den ökade arbetsbördan

genom de från kammarkollegiet överflyttade jordregisterärendena,

dels särskilt behovet av ökad inspektion av jorddelningsverksamheten å landsbygden

och i samband med prövning av ansökningar om statsbidrag erforderliga

undersökningar på ort och ställe.

Av de skäl, som i den inom departementet utarbetade och nyss återgivna Departementspromemorian

anförts, anser jag lantmäteristyrelsen böra organiseras på fyra chefen.

byråer, en administrativ byrå, en utredningsbyrå, en landsbyrå (förutvarande

lantmäteribyrån) samt en nyinrättad stadsbyrå.

Beträffande ärendenas fördelning mellan dessa byråer ansluter jag mig

till den i nyssnämnda promemoria angivna.

Arbetsuppgifterna bliva sålunda oförändrade i fråga om den administrativa

byrån och utredningsbyrån.

Till landsbyrån hänföras de till nuvarande lantmäteribyrån hörande

uppgifterna utom ärenden rörande städer och stadsliknande samhällen samt

arbetet nied ajourhållningen av registerkartorna och därmed sammanhängande

ärenden. Å nämnda byrå skola alltså, liksom hittills varit fallet, handläggas

ärenden angående jordregistret och till följd härav även de jordregisterärenden,

som enligt vad jag tidigare tillstyrkt skola från kammarkollegiet

överflyttas till lantmäteristyrelsen i och med upphörande av jordebokens

förande.

Den nyinrättade stad sbyrån skall handhava alla på lantmäteristyrelsen

ankommande uppgifter rörande städernas och de stadsliknande samhällenas

mätnings-, jorddelnings- och fastighetsregisterväsen. Till denna byrå

skola alltså höra dels fastighetsregisterkommissionens nuvarande uppgifter,

dels de inom lantmäteristyrelsen nu å lantmäteribyrån handlagda ärenden

rörande städer och stadsliknande samhällen, häri inbegripen även ajourhållningen

av registerkartorna, samt dels den nytillkomna uppgiften alt utöva

överinseendet över städernas och de stadsliknande samhällenas mätningsväsen

och jorddelning.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

Vad angår stadsbyrån har i departementspromemorian för denna byrå

beräknats en byråchef (B 30), en byrådirektör (B 26), en byråingenjör (B

21), en amanuens (18 e. o.), ett kanslibiträde (B 7) och ett kontorsbiträde

(B 4). Härvid har förutsatts, att båda de kvalificerade föredragandena skulle

vara tekniskt utbildade med behörighet såsom mätningsman i stad och med

ingående kännedom örn såväl städernas mätningsväsen som fastighetsregistrering.

Med en dylik kompetens hos de båda föredragandena skulle inspektion

kunna verkställas av en person samtidigt beträffande en stads såväl

mätningsväsen som fastighetsregistrering, varigenom inspektionsverksamheten

både ur saksynpunkt och kostnadssynpunkt bäst skulle kunna

ordnas. Ehuru jag delar den uppfattningen, att allmän juridisk sakkunskap

bör finnas företrädd inom lantmäteristyrelsen och att därför en av styrelsens

byråchefer eller byrådirektörer bör vara juridiskt utbildad, synes mig

i detta sammanhang icke böra instruktionsmässigt stadgas, att för framtiden

byrådirektören å stadsbyrån skall innehava juridisk kompetens. Även om

det vid omorganisationens genomförande skulle befinnas lämpligt att då

utse en jurist till byrådirektör å stadsbyrån, kan detta icke vara ett tillräckligt

skäl att för framtiden organisera byrån efter denna eventualitet. Jag

finner mig därför icke kunna tillstyrka lantmäteristyrelsens förslag örn placering

av byråingenjörstjänsten å stadsbyrån i lönegrad B 24, utan förordar

det förslag till byråns organisation, som i promemorian angivits.

Den föreslagna landsbyrån har i promemorian beräknats skola bestå av

en byråchef (B 30), en byrådirektör (B 26), tre amanuenser — avlönade enligt

nu för dylika befattningar hos lantmäteristyrelsen gällande grunder —- samt ett kvinnligt biträde (B 4). Denna organisation av byrån överensstämmer

i huvudsak med det av utredningsmannen framlagda förslaget. Det är

emellertid att märka att utredningsmannen förutsatt, att jordregisterärendena

icke skulle handläggas å denna byrå. Ifrågavarande jordregisterärenden

torde framdeles med hänsyn till deras natur allt mer minskas i antal.

På grund härav och då, enligt vad jag i det föregående föreslagit, av dessa

ärenden namnärendena i stor utsträckning skulle komma att behandlas enbart

av överlantmätarna, kunde anledning föreligga att icke göra ändring i det i

departementspromemorian upptagna förslaget utan tillsvidare avvakta närmare

erfarenhet rörande utvecklingen av lantmäteristyrelsens arbete i berörda

avseende. Med hänsyn till vad lantmäteristyrelsen anfört angående föreliggande

brist å arbetskrafter för utövande av styrelsens allmänna överinseende

över jorddelningen på landsbygden samt för verkställande av undersökningar

på ort och ställe i samband med behandlingen av ärenden rörande

statsbidrag till lantmäteriförrättningar har jag emellertid funnit mig icke

böra motsätta mig, att personalen å ifrågavarande byrå ökas med en byråingenjör

i lönegraden B 21.

Av de skäl lantmäteristyrelsen anfört tillstyrker jag vidare, att totala antalet

amanuenser bibehålies vid nuvarande sju. Härvid förutsättes, att den

å stadsbyrån tjänstgörande amanuensen i allmänhet skall vara ingenjörsutbildad

och avlönas enligt lönegraden 18 för extra ordinarie befattningsha
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

49

vare saint att övriga sex amanuenser skola avlönas enligt för lantmäteristyrelsens

amanuenser nu gällande grunder.

Den kvinnliga personalen inom lantmäteristyrelsen består, såsom framhållits,

av endast fyra ordinarie befattningar mot 17 icke ordinarie. I anslutning

till vad i departementspromemorian anförts tillstyrker jag, att av

sistnämnda befattningshavare nio överföras till ordinarie stat och uppföras

en såsom kansliskrivare i lönegrad B 11, ffra såsom kanslibiträden i lönegrad

B 7 och fyra såsom kontorsbiträden i lönegrad B 4.

Registratorn i lantmäteristyrelsen är för närvarande upptagen i lönegrad

B 21. I överensstämmelse med vad som gäller i ett flertal ämbetsverk, torde

i samband med omorganisationen denna tjänst böra upptagas i lönegrad B

14. Den nuvarande innehavaren av registratorstjönsten torde härvid böra

uppföras å övergångsstat. Så länge sistnämnde befattningshavare kvarstår

å tjänsten bör den å ordinarie stat upptagna registratorsbefattningen hållas

obesatt.

Antalet ordinarie befattningshavare vid lantmäteristyrelsen skulle i enlighet

med vad jag nu anfört, om registratorsbefattningen medräknas, bestäm
-

mas på följande sätt:

Befattning Lönegrad

1 generaldirektör ............................................ A 3

4 byråchefer ................................................ B 30

4 byrådirektörer ............................................ B 26

1 arkivarie .................................................. B 24

3 byråingenjörer ............................................ B 21

1 registrator ................................................ B 14

1 kassör och bokhållare ...................................... B 14

1 kansliskrivare .............................................. B 11

1 arkivbiträde .............................................. B 10

1 förste expeditionsvakt ...................................... B 7

6 kanslibiträden ............................................ B 7

2 expeditionsvakter .......................................... B 5

6 kontorsbiträden ............................................ B 4.

Härtill skulle komma å övergångsstat:

1 registrator ................................................ B 21.

Anledning att på grund av de uppgifter med avseende å mätningsväsende

och fastighetsregistrering, som skulle tillkomma en sålunda omorganiserad

lantmäteristyrelse, överföra ifrågavarande ämbetsverk från jordbruksdepartementet

till justitiedepartementet torde knappast föreligga. Ämbetsverkets

arbete skulle alltjämt i viktiga delar komma att beröra intressen, vilka närmast

falla inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde. Härtill kommer,

att det icke lämpligen torde låta sig göra att till justitiedepartementet

överflytta de anslagsfrågor avseende understöd åt jorddelningsväsendet, som

nu höra under nionde huvudtiteln. Att handlägga nämnda frågor inom ett

departement och frågor örn anslag till lantmäteristyrelsen inom ett annat,

synes å andra sidan icke tillfredsställande. Jag förordar alltså, att hittills

tillämpad ordning i berörda hänseenden bibehålies.

Hilland Ml riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 138.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

5. Anslagsfrågor.

I skrivelser den 30 augusti och den 5 september 1935 har lantmäteristgrelsen

under förutsättning av oförändrad organisation beräknat erforderliga

avlönings- och omkostnadsanslag för styrelsen för budgetåret 1936/1937 till

respektive 221,700 kronor och 74,000 kronor. Förstnämnda belopp överstiger

motsvarande belopp för innevarande budgetår med 4,300 kronor, vilken

ökning helt hänför sig till anslagsposten för provisoriskt dyrortstillägg.

Det för omkostnader beräknade beloppet understiger omkostnadsanslaget

för innevarande budgetår med 11,000 kronor. Minskningen avser expenskostnaderna,

vilka av lantmäteristyrelsen upptagits till 61,200 kronor mot

72,200 kronor i nuvarande omkostnadsstat. Styrelsen anför härutinnan:

Med hänsyn till de ökade lokalutrymmen, som genom skedd om- och

tillbyggnad av styrelsens hus erhållits, torde utgifterna för bränsle, lyse och

vatten komma att öka. Lantmäteristyrelsen hade ansett sig böra beräkna

denna ökning till omkring 2,000 kronor, varför anslagsposten för detta ändamål

för nästa budgetår torde behöva upptagas till omkring 7,000 kronor.

Även utgifterna för renhållning och städning, vilka för innevarande budgetår

beräknats till 7,500 kronor, torde av enahanda anledning komma att ökas

med omkring 1,500 kronor, vilken ökning dock torde kunna täckas av besparing

å posten till bokinköp m. m. Då för nästa budgetår icke syntes behöva

räknas med någon anskaffning i större utsträckning av stålskåpsinredning

till lantmäteristyrelsens arkiv, hade styrelsen med hänsyn härtill ansett

sig kunna nedbringa utgifterna för övriga expenser med omkring 13,000

kronor. Anslagsposten för övriga expenser torde alltså för budgetåret 1936/

1937 kunna sänkas till 54,200 krom. Hela anslagsposten till expenser komme

härigenom att för samma budgetår uppgå till (7,000 + 54,200 =) 61,200

kronor mot 72,200 kronor för innevarande budgetår.

I den inom jordbruksdepartementet utarbetade promemorian beräknades

med utgångspunkt från den däri föreslagna organisationen av lantmäteristyrelsen

ett avlöningsanslag av 253,500 kronor och ett omkostnadsanslag av

82,500 kronor. Avlöningsanslaget avsågs skola fördelas å följande poster,

nämligen: avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat 191,200 kronor, grundavlöningar

m. m. till icke-ordinarie personal 44,700 kronor, avlöningsförhöjningar

m. m. till icke-ordinarie personal 2,600 kronor, tillfällig löneförbättring

4,500 kronor och provisoriskt dyrortstillägg 10,500 kronor. Omkostnadsanslaget

beräknades efter följande fördelning å olika ändamål: reseersättningar

10,000 kronor, expenser 65,000 kronor, publikationstryck 5,000 kronor

och övriga utgifter 2,500 kronor.

Lantmäteristyrelsen har i sitt över nämnda promemoria avgivna yttrande

ej framställt erinran mot berörda anslagsberäkningar i vidare mån än som

följer av de av styrelsen föreslagna ändringar i promemorians organisationsförslag,

för vilka tidigare redogjorts.

Departements- Såsom antalet befattningshavare å ordinarie stat av mig i det föregående

chefen. tillstyrkts torde anslagsposten till avlöningar åt dylika befattningshavare i

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138-

51

lantmäteristyrelsens avlöningsstat för budgetåret 1936/1937 böra upptagas

till enahanda belopp som det i nyssnämnda promemoria föreslagna eller

191,200 kronor. Härvid hava dels å befattningarna belöpande pensionsavdrag

frånräknats, dels ock något belopp ej medräknats för den nya registratorstjänsten,

vilken, på sätt förut nämnts, tillsvidare bör hållas obesatt.

För innehavaren av den nuvarande registratorsbefattningen bör under

en anslagspost för avlöning till tjänsteman å övergångsstat beräknas ett belopp

av 7,400 kronor.

Vad angår avlöningarna till icke-ordinarie personal torde den för innevarande

budgetår för detta ändamål beräknade anslagsposten å 65,500 kronor,

varav till grundavlöningar m. m. 60,100 kronor och till avlöningsförhöjningar

m. m. 5,400 kronor, kunna — efter av mig tillstyrkt överflyttning till

ordinarie stat av nio kvinnliga biträdesbefattningar ■—- för budgetåret 1936/

1937, såsom i förevarande promemoria föreslagits och av lantmäteristyrelsen

lämnats utan erinran, upptagas till 47,300 kronor, varav till grundavlöningar

44,700 kronor och till avlöningsförhöjningar 2,600 kronor. Härvid

har hänsyn tagits till den omständigheten, att en av styrelsens sju amanuenser

beräknats skola vara ingenjörsutbildad med avlöning enligt lönegrad 18

för extra ordinarie tjänstemän.

I avlöningsstaten för budgetåret 1935/1936 är för särskilda löneförmåner

till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän upptaget ett belopp av 10,000

kronor, varav 5,000 kronor till tillfällig löneförbättring och 5,000 kronor till

provisoriskt dyrortslillägg. Det för tillfällig löneförbättring avsedda beloppet

torde på sätt i promemorian föreslagits kunna för budgetåret 1936/1937

minskas med 500 kronor till 4,500 kronor, då dylik löneförbättring endast

torde komma att utgå till sex av lantmäteristyrelsens amanuenser i stället

för tidigare till sju. Till provisoriskt dyrortstillägg torde i anslutning till

de i statsverkspropositionen tillstyrkta grunderna för beräkning av sådant

tillägg under budgetåret 1936/1937 böra för den omorganiserade lantmäteristyrelsen

upptagas ett belopp av 10,800 kronor.

I enlighet med vad sålunda anförts skulle till avlöningar för lantmäteristyrelsen

för budgetåret 1936/1937 böra beräknas ett belopp av (191,200 +

7,400 + 44,700 + 2,600 + 4,500 + 10,800 =) 261,200 kronor.

Till omkostnader för lantmäteristyrelsen torde för nästa budgetår i överensstämmelse

med det i departementspromemorian upptagna, av lantmäteristyrelsen

utan erinran lämnade förslaget böra beräknas 82,500 kronor. Den

föreslagna omorganisationen påfordrar vissa lokalutrymmen för den nya

byrån inom lantmäteristyrelsen. Enligt vad jag inhämtat från styrelsen

torde emellertid de efter den nyligen verkställda till- och ombyggnaden av

ämbetsverkets byggnad tillgängliga lokalerna inom fastigheten förslå för

ändamålet.

Erinras må slutligen att under en följd av år å riksstaten under andra huvudtiteln

upptagits anslag till bidrag till städer och vissa andra samhällen

för upprättande av fastighetsregister m. m. enligt bestämmelserna i 7 kap.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

19 § fastighetsbildningslagen och i anslutning därtill i administrativ ordning

utfärdade särskilda författningar rörande ifrågavarande bidragsverksamhet.

I samband med att fastighetsregisterkommissionens uppgifter övertagas av

lantmäteristyrelsen och därmed komma att tillhöra jordbruksdepartementets

förvaltningsområde, torde nämnda anslag böra överföras till nionde

huvudtiteln. Såsom inledningsvis anförts har i statsverkspropositionen på

mitt förslag för budgetåret 1936/1937 för ändamålet beräknats ett belopp av

15,000 kronor. Jag tillstyrker, att nämnda belopp nu anvisas. Erforderliga

ändringar i omförmälda administrativa författningar torde sedermera

vidtagas av Kungl. Majit.

Såsom framgår av vad jag tidigare anfört lära de förslag, jag i det föregående

i skilda hänseenden framlagt, medföra vissa ändringar i gällande författningar

av beskaffenhet att böra vidtagas i den ordning, varom förmäles i

§ 87 regeringsformen. Med slutligt beslut i förevarande ämne torde därför

böra anstå till dess de sålunda på föredragning av chefen för justitiedepartementet

beroende lagförslagen hunnit undergå vederbörlig granskning i lagrådet.

Jag anhåller alltså att få ånyo upptaga ärendet, sedan nämnda granskning

avslutats.

Slutligen hemställer jag, att utdrag av statsrådsprotokollet får tillställas

lagrådet till kännedom vid nyssnämnda granskning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifall.

Ur protokollet:

Ragnar Odhnoff.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 138■

Län

Städer

Köpingar

Muni-

med fastighets- register såsom

för stad

med jordre- gister såsom

för stad

med fastighets- register såsom

för stad

Antal

Areal

Antal

Areal

Antal

Areal

Antal

Areal

Stockholms stad ............

1

13,708

_

—

—

—

—

—

Stockholms län..........

9

8,824

4

2,863

—

—

11

2,057

Uppsala > ..........

2

2,717

1

339

—

—

1

60

Södermanlands > ..........

7

15,693

1

217

—

—

3

643

Östergötlands > ..........

7

24,813

1

1,265

—

—

2

591

Jönköpings > ..........

8

10,704

1

1,071

1

271

4

719

Kronobergs > ..........

1

895

4

3,243

—

—

5

780

Kalmar > ..........

6

9,576

5

1,235

2

34

3

714

Gotlands > ..........

1

2,435

—

—

—

—

—

—

Blekinge > ..........

4

2,972

—

—

1

11

—

—

Kristianstads > ..........

4

3,245

3

483

1

200

3

426

Malmöhus > ..........

8

19,268

3

401

-

—

8

1,584

Hallands > ..........

5

5,631

—

—

—

—

1

840

Göteb. o. Bohus • ..........

7

18,229

1

126

—

—

2

563

Älvsborgs > ..........

6

16,908

2

540

—

—

2

564

Skaraborgs > ..........

7

12,995

3

365

—

—

—

—

Värmlands > ..........

4

13,220

2

290

—

—

1

201

Örebro > ..........

4

4,898

2

966

—

—

1

129

Västmanlands » ..........

4

22,332

—

—

1

146

—

—

Kopparbergs > ..........

5

5,580

4

940

—

—

1

270

Gävleborgs » ..........

3

13,275

5 .

2,127

—

—

—

—

Västernorrlands > ..........

4

7,990

—

—

—

—

3

1,082

Jämtlands > ..........

1

3,576

—

—

—

—

5

730

Västerbottens > ..........

2

3,373

2

555

—

—

1

1,706

Norrbottens > ..........

4

8,626

—

—

—

—

3

825

Summa

114

251,483

44

17,026

6

662

60

14,484

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

55

Bilaga A.

cipalsamhällen

Planområden

Föreskriftsområden

med jon

med byggnads- stadga

register

övriga

med stadsplan

med byggnads- plan

med byggnads- löreskrifter

med utom- p lans-

bestämmelser

Antal

Areal

Antal

Areal

Antal

Areal

Antal

Areal

Antal

Areal

Antal

Areal

12

1,641

—

—

33

4,615

9

186

6

4,620

11

45,750

—

—

—

—

3

223

2

132

6

457

—

—

3

370

—

—

4

280

3

95

1

60

4

2,195

3

709

1

23

3

415

—

—

2

653

—

—

2

312

—

—

7

992

13

670

36

5,192

3

472

3

467

—

—

1

4

11

1,073

16

6,350

4

690

1

62

—

—

—

—

1

170

9

2,637

21

8,483

1

108

—

—

—

—

2

385

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

5

460

5

2,700

19

17,370

24

3,825

—

—

1

48

—

—

4

1,250

2

227

10

1,503

—

—

—

—

4

422

19

2,151

13

2,140

—

—

—

—

—

—

2

361

5

793

5

937

13

4,916

28

2,510

1

24

3

134

14

20,875

—

—

3

335

—

—

2

284

16

2,802

1

950

1

91

8

724

2

104

5

529

5

509

2

218

4

537

4

569

1

78

—

—

1

7

—

—

5

4,330

7

2,278

—

—

—

—

3

1,213

1

95

3

1,771

3

381

—

—

1

188

3

264

2

425

3

1,155

5

650

—

—

1

3

2

28

6

2,671

7

3,242

1

200

—

—

2

150

9

1,550

6

1,040

1

30

3

266

—

—

—

—

4

515

5

855

7

12,065

—

—

—

—

1

480

8

1,050

1

35

3

184

10

3,664

1

53

2

130

2

105

2

219

2

866

3

798

—

—

1

33

10

918

1

50

—

—

119

23,778

33

2,768

68

8,398

118

13,049

150

54,296

118

102,535

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

Bilaga B.

Förslag

till

kungörelse med vissa föreskrifter om mätningsväsendet och fastighetsregisterväsendet

i rikets städer.

Härigenom förordnas som följer:

Avdelning I.

Örn mätningsväsendet.

1 §•

1 mom. Det statliga överinseendet å stads mätningsväsende ankommer

på lantmäteristyrelsen.

2 mom. Den närmare tillsynen å stads mätningsväsende utövas av byggnadsnämnden.

3 mom. över ärenden, som angå stad, skola hos lantmäteristyrelsen föras

särskilda diarier och registratur, och skola akter rörande stadsjord förvaras

sammanförda för varje stad och skilda från andra akter.

2 §•

Vid utövandet av i 1 § 1 mom. angivna överinseende åligger det lantmäteristyrelsen
att

genom inspektion övervaka tillämpningen av lagen den 12 maj 1917

(nr 263) örn fastighetsbildning i stad, lagen den 18 juni 1925 (nr 334) om

rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet

område, lagen den 29 juni 1926 (nr 352) om enskilda vägar samt 27 §

byggnadsstadgan i fråga om förrättningars eller åtgärders mätningstekniska

och formella handläggning,

att utfärda allmänna anvisningar till vägledning vid nyssnämnda förrättningars

verkställande,

att på begäran meddela råd och upplysningar samt utlåtanden i mätningsväsendet

rörande frågor,

att på framställning av byggnadsnämnd upprätta program för triangelmätning

eller därmed sammanhängande grundläggande kartläggning av

stads område och utöva kontroll över dylika mätnings- och kartläggningsarbeten,

att med ledning av de jämlikt 3 § 3 mom. från byggnadsnämnderna inkomna

uppgifter föra förteckning över mätningsmännen samt

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

57

att, om anledning till erinran förekommer beträffande tillämpningen av

ovannämnda lagar eller av i denna kungörelse under avdelning I givna föreskrifter,

hos vederbörande byggnadsnämnd påkalla åtgärder, som för vinnande

av rättelse erfordras.

3 §•

1 mom. Vid utövandet av i 1 § 2 mom. angivna tillsyn åligger det byggnadsnämnd

särskilt att övervaka

att stadens mätningsväsende är på tillfredsställande sätt organiserat,

att förrättningar handläggas utan onödigt dröjsmål och i enlighet med vad

som föreskrivits i lag och för staden gällande författningar i övrigt angående

stads mätningsväsende,

att mätning och kartläggning utföras enhetligt och på ett för framtiden

betryggande sätt samt med minst sådan noggrannhet, att i förordningen den

17 december 1920 (nr 850) angående sättet för utförande av vissa mätningsarbeten

m. m. (mätningsförordningen) meddelade noggrannhetsfordringar

rörande finmätning uppfyllas,

att för mätning, beräkning och kartläggning fastställas erforderliga föreskrifter,

formulär och modeller,

att diarium, som i 4 § 1 mom. omförmäles, noggrant föres samt att årsredogörelse,

som avses i 4 § 2 morn., i tid avlämnas,

att kartor och handlingar rörande förrättningar och mätningsväsendet i

övrigt väl vårdas och förvaras på sätt i 5 § 1 mom. föreskrives,

att i stadens tjänst anställd mätningsman på tillfredsställande sätt fullgör

sina åligganden samt

att, om erinran i fråga om mätningsväsendets ordnande inom staden göres

av lantmäteristyrelsen, erforderlig rättelse vidtages.

2 mom. Det ankommer på byggnadsnämnden att, om i stadens tjänst

anställd mätningsman begår fel eller försummelse i tjänsten, i enlighet med

de inom staden gällande bestämmelser i ämnet vidtaga de disciplinära åtgärder,

som därav kunna föranledas.

3 mom. Byggnadsnämnden åligger att till lantmäteristyrelsen insända uppgift

å i staden anställd mätningsman. I samband därmed skall, då fråga

ej är om lantmätare, meddelas upplysning om de kunskapsprov den avlagt,

som uppgiften avser, samt örn den verksamhet på mätningsväsendets område,

han utövat.

Vid ombyte av mätningsman eller tillsättande av ny sådan skall uppgift,

som nyss sagts, omedelbart insändas till lantmäteristyrelsen.

4 §•

/ mom. Rörande tomtindelning, förrättningar enligt lagen om fastighetsbildning

i stad, lagen örn rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa

under nyttjanderätt upplåtet område samt lagen örn enskilda vägar ävensom

arealavmätningar skall av mätningsman föras diarium, varav framgå tiden,

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

då ärendet inkommit, uppdragsgivarens eller sökandens namn, förrättningens

eller åtgärdens beskaffenhet, förrättningsmannens namn samt tiden, då arbetet

börjats och slutats, karta och handlingar utgivits till sakägare, akten

överlämnats till myndighet och redovisning skett jämte aktens arkivnummer,

så ock kostnad, som skall gäldas av sakägare.

1 sådant diarium må även upptagas andra mätningsförrättningar än nu

nämnts, verkställda av mätningsman i stad.

2 mom. Med ledning av diarium, som i 1 mom. avses, skall enligt vid denna

kungörelse fogat formulär1 före den 1 februari till lantmäteristyrelsen

insändas redogörelse, utvisande verksamheten under nästföregående år.

5 §•

1 mom. Där ej Konungen på särskild framställning annorlunda förordnar,

skola kartor och handlingar rörande stadsplan, stomplan, utomplansbestämmelser,

byggnadsplan, som enligt 73 § stadsplanelagen gäller för stad, avstyckningsplan,

föreskrifter med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande,

som jämlikt äldre lag meddelats, tomtindelning, förrättning, som verkställts

enligt lagen om fastighetsbildning i stad, lagen om rätt i vissa fall för

nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område eller lagen

om enskilda vägar, arealavmätning så ock kartor och handlingar rörande

andra mätningsförrättningar, som angå ägogränser eller eljest äro av

större och mera grundläggande betydelse för stadens mätningsväsende, på

stadens bekostnad under byggnadsnämndens tillsyn förvaras i brandfri

lokal.

Saknas tillgång till brandfri lokal, åligger det byggnadsnämnden att till

lantmäterikontoret i länet överlämna kopior och avskrifter av kartor och

handlingar, som nu sagts, dock att denna bestämmelse icke gäller

a) karta eller handling, varav exemplar finnes å lantmäterikontoret eller

till följd av meddelade bestämmelser skall av förrättningsmannen redovisas

dit;

b) tomtkarta, som upprättats före den 1 januari 1918; samt

c) karta och handlingar rörande stadsplan, varav exemplar förvaras hos

byggnadsstyrelsen, stomplan, utomplansbestämmelser eller byggnadsplan.

2 mom. över ärenden, som angå stad, skola i lantmäterikontoret i länet

förås särskilda diarier och registratur, och skola förrättningsakter rörande

stadsjord förvaras sammanförda för varje stad och skilda från andra akter.

6 §.

Mätningsman åligger att till byggnadsnämndens arkiv redovisa akter rörande

tomtmätning, gränsbestämning enligt lagen om fastighetsbildning i

stad samt avstyckning snarast möjligt och senast sex månader efter det förrättning

vunnit laga kraft eller fastställts av vederbörande myndighet.

1 Här uteslutet.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

59

Beträffande förrättningar, som utföras enligt 6 kap. lagen om fastighetsbildning

i stad, lagen örn rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa

under nyttjanderätt upplåtet område samt lagen om enskilda vägar, skall,

där de verkställas av mätningsman i stad, i tillämpliga delar gälla vad i 68 §

lantmäteriinstruktionen finnes stadgat i fråga örn redovisning.

V §•

Vad i 1—6 §§ stadgas örn stad skall äga motsvarande tillämpning i avseende

å köping eller municipalsamhälle, där den för städerna gällande ordning

för bebyggande skall iakttagas, dock ej i fråga om förrättningar enligt den

för landsbygden gällande jorddelningslagstiftningen.

8 §•

Vad i 2—4 samt 6 §§ sägs om mätningsman i stad skall även gälla inom

stad, köping eller municipalsamhälle förordnad förrättningsman för tomtmätning

eller avstyckning; dock att stadgandet i 3 § 2 mom. skall äga tilllämpning

å sådan förrättningsman endast i det fall, att han är i vederbörande

samhälles tjänst anställd.

Har förrättningsman, som i första stycket avses men som icke är i vederbörande

samhälles tjänst anställd, begått fel eller försummelse i sin verksamhet,

ankommer det på lantmäteristyrelsen att vidtaga de åtgärder, som

därav kunna föranledas; och skall därvid vad i 10 och 11 §§ är stadgat beträffande

förrättningsman för upprättande av registerkarta äga motsvarande

tillämpning.

Avdelning II.

Om fastighetsregisterväsendet.

9 §•

Vid handhavande av överinseendet å stads fastighetsregisterväsende åligger

det lantmäteristyrelsen

att i enlighet med i lag och särskilda författningar givna föreskrifter utöva

tillsyn över fastighetregistreringen inom städerna,

att avgiva utlåtanden i frågor rörande fastighetsregister för stad,

att genom inspektion övervaka arbetets behöriga utförande såväl vid upprättande

av registerkarta och fastighetsregisters uppläggande som fastighetsregisters

förande,

att genom utfärdande av exempel och föreskrifter vägleda arbetet,

att meddela råd och upplysningar på begäran av förrättningsman för upprättande

av registerkarta och av registerförare,

att föra liggare över förrättningsmän och registerförare samt över fortgången

av arbetet, där sådant pågår i fråga örn registerkartas upprättande

och fastighetsregisters uppläggande, samt

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 138-

att enligt inkomna rekvisitioner försända blanketter för registreringsarbetet

och föra anteckningar häröver.

Vad i 1 § 3 mom. stadgas skall i tillämpliga delar även gälla ärenden och

akter rörande fastighetsregisterväsendet.

10 §.

Lantmäteristyrelsen äger, när skäl därtill anses föreligga, hos länsstyrelsen

göra framställning om återkallande av förordnande att vara förrättningsman

för upprättande av registerkarta eller registerförare. Innan länsstyrelsen

fattar beslut i anledning av sådan framställning skall yttrande i ärendet inhämtas

från magistraten eller, beträffande stad utan magistrat, från stadsstyrelsen.

Lantmäteristyrelsen äger genom lämpligt vite tillhålla förrättningsman

för upprättande av registerkarta och registerförare att fullgöra sin skyldighet

beträffande upprättande av registerkarta och fastighetsregisters uppläggande.

För underlåtenhet i fullgörandet av eljest givna föreskrifter äger lantmäteristyrelsen

jämväl förelägga förrättningsman som nyss sagts och registerförare

lämpligt vite. Vite må ej sättas högre än 200 kronor.

Vitén, som på grund av bestämmelserna i denna paragraf ådömas, tillfalla

kronan.

11 §•

Finner lantmäteristyrelsen, att förrättningsman för upprättande av registerkarta

eller registerförare eller ämbets- och tjänsteman eller myndighet,

som har befattning med fastighetsregistreringen, gjort sig skyldig till fel eller

försummelse, äger verket förordna om den felandes ställande under åtal vid

vederbörlig domstol. Skall målet upptagas av underrätt, förordne länsstyrelsen

efter anmälan av lantmäteristyrelsen åklagare att åtalet anhängiggöra

och utföra. Av utslag eller beslut i mål, som anhängiggjorts enligt förordnande

av lantmäteristyrelsen, skall ett exemplar inom åtta dagar efter den

dag, å vilken utslaget eller beslutet meddelades, insändas till styrelsen av

åklagare vid underrätt, advokatfiskal i hovrätt eller föredragande hos Kungl.

Maj :t.

12 §.

Vad i 9—11 §§ stadgas angående stad skall i tillämpliga delar även gälla

köping eller municipalsamhälle, för vilket skall föras fastighetsregister enligt

de för stad meddelade bestämmelser.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1936, då instruktionen den 8

mars 1918 (nr 131) för fastighetsregisterkommissionen och kungörelsen den

31 december 1920 (nr 900) med vissa föreskrifter om mätningsväsendet i

rikets städer skola upphöra att gälla.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

61

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam

beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen:

Den 14 februari 1936 anmälde jag för Kungl. Maj:t frågan om överflyttning

på lantmäteristyrelsen av de uppgifter, som för närvarande ankomma

på fastighetsregisterkommissionen, ävensom frågan om medelsanvisning till

lantmäteristyrelsen för nästa budgetår och andra med berörda överflyttning

sammanhängande spörsmål. Emellertid erinrade jag, att med fattande av

slutligt beslut i ärendet borde få anstå till dess vissa på föredragning av chefen

för justitiedepartementet beroende lagförslag hunnit undergå vederbörlig

granskning i lagrådet. Denna granskning har nu slutförts, såsom framgår

av protokollsutdrag, återgivet i Kungl. Maj:ts proposition nr 139. Därvid

har ej förekommit något som utgör hinder för fullföljande av de av mig

anmälda frågorna på sätt jag tidigare tillstyrkt. Av lagrådet beträffande

spörsmålet om jordebokens fortsatta förande gjord erinran, att frågor örn

upptagande i jordeboken av fiskeri alltjämt böra behandlas i nu gällande ordning,

torde beaktas vid utfärdandet av de författningsbestämmelser i ämnet,

därom det lärer ankomma på Kungl. Maj:t att i administrativ ordning

besluta.

Under åberopande av vad jag förut i skilda hänseenden anfört, får jag alltså

hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1) för lantmäteristyrelsen fastställa följande

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

1 generaldirektör ................................ A 3

4 byråchefer .................................... B 30

4 byrådirektörer ................................ B 26

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

Befattning Lönegrad

1 arkivarie...................................... B 24

3 byråingenjörer ................................ B 21

1 registrator .................................... B 14

1 kassör och bokhållare.......................... B 14

1 kansliskrivare ................................ B 11

1 arkivbiträde .................................. B 10

1 förste expeditionsvakt .......................... B 7

6 kanslibiträden ................................ B 7

2 expeditionsvakter .............................. B 5

6 kontorsbiträden .............................. B 4

Tjänstemän å övergångsstat.

1 registrator .................................. B 21;

Anm. Den på ordinarie stat upptagna registratorsbefattningen skall

hållas obesatt, så länge den på övergångsstat uppförde registratorn kvarstår

i tjänst.

2) godkänna följande avlöningsstat för lantmäteristyrelsen,

att tillämpas tillsvidare från och med budgetåret 1936/1937:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis...................... kronor 191,200

2. Avlöning till tjänsteman å övergångsstat,

förslagsvis...................... » 7,400

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar m. m. kronor 44,700

b) Avlöningsförhöjningar

m. m., förslagsvis .. » 2,600 » 47,300

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän:

a) tillfällig löneförbättring,

förslagsvis .... kronor 4,500

b) provisoriskt dyrortstill
lägg,

förslagsvis .... » 10,800 » 15,300

Summa kronor 261,200;

3) till Lantmäteristyrelsen: Avlöningar för budgetåret

1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 261,200;

4) till Lantmäteristyrelsen: Omkostnader för budgetåret

1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av...... kronor 82,500;

5) till Bidrag till städer och vissa andra samhällen för upp
rättande

av fastighetsregister m. m. för budgetåret 1936/1937

anvisa ett förslagsanslag av .............. kronor 15,000.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 138-

63

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Allan Tigerschiöld.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:341 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser örn centralkassor för jordbrukskredit m. m., d s. 1 i texten
  2. JoU 1936:81 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till lantmäteristyreisen m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten