Sök i Ratio Lex

Angående avstående i vissa fall av mark från kronoegendomar eller upplåtande av nyttjanderätt eller servitutsrätt till sådan mark

7 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:14, Angående avstående i vissa fall av mark från kronoegendomar eller upplåtande av nyttjanderätt eller servitutsrätt till sådan mark

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 14-

1

Nr 14.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avstående i vissa

fall av mark från kronoegendomar eller upplåtande av

nyttjanderätt eller servitutsrätt till sådan mark; given

Stockholms slott den 20 december 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20

december 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, kommunikations-,

ecklesiastik- och handelsdepartementen anför chefen för jordbruksdepartementet,

statsrådet Sköld:

I skrivelse den 16 februari 1935, nr 35, har riksdagen anmält, att riksdagen

bifallit vad Kungl. Majit i proposition den 31 december 1934, nr 13, föreslagit

angående avstående i vissa fall av mark från kronoegendomar eller

upplåtande av nyttjanderätt eller servitutsrätt till sådan mark. Riksdagens

sålunda meddelade beslut — vilket innefattar bemyndigande att i de avsedda

fallen utan riksdagens börande på vissa villkor giva förordnande i sagda

ämnen — har Kungl. Majit i cirkulär den 15 mars 1935 (nr 56) meddelat de

centrala förvaltningsmyndigheter, vilka äga vård och inseende över kronan

tillhörig fast egendom, till kännedom.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 14.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunni. Mcij.ts proposition nr 14-

Dylikt bemyndigande har av riksdagen meddelats under en följd av år

tor ett år i sänder. Det genom 1935 års riksdags beslut givna bemyndigandet

gäller för tiden 1 juli 1935—30 juni 1936. Liknande bemyndigande torde

nu böra äskas för ytterligare ett års tid.

I detta sammanhang torde böra tagas under övervägande en i samband

med den år 1934 beslutade nya väglagstiftningen uppkommen fråga örn viss

utvidgning av bemyndigandets innehåll. Härutinnan må anföras följande.

Enligt lagen den 12 maj 1917 om expropriation kan annan än kronan tillhörig

fastighet eller särskild rätt därtill tagas i anspråk genom expropriation för

bland annat allmän väg på landet eller i stad. Förut omförmälda, av riksdagen

lämnade bemyndigande innebär bland annat att —- då för ändamål, för vars

tillgodoseende enligt gällande lag annan än kronan kan förpliktas att efter

expropriation avstå fastighet eller upplåta nyttjanderätt eller servitutsrätt,

erfordras att kronan tillhörig mark tages i anspråk — förordnande örn avstående

av marken eller upplåtande av nyttjanderätt eller servitutsrätt till

densamma må, utan riksdagens särskilda hörande, meddelas i vissa fall av

Kungl. Majit och i övriga fall av den centrala förvaltningsmyndighet, under

vars vård och inseende fastigheten står. De Kungl. Maj:ts avgörande förbehållna

fallen äro, såvitt här är av intresse, sådana, där jordområde, som

skall avstås eller vartill särskild rätt skall upplåtas, är bebyggt eller överstiger

fem hektar eller i värde uppgår till mer än tvåtusen kronor. Vidare

gäller enligt ifrågavarande bemyndigande alt för mark eller särskild rätt,

som sålunda avstås eller upplåtes, lösen eller ersättning skall som regel utgå

på sätt i lagen om expropriation är föreskrivet. Såsom undantag härifrån

stadgas bland annat, att, där fråga är örn anläggande eller f ö r ä n dr

i n g av allmän väg, medgivande må, örn så prövas lämpligt, lämnas dels,

därtill att mark, som står under kronans omedelbara disposition eller tillhör

någon av de under bruk eller bergverk för nödigt skogsfång upplåtna allmänningar

eller någon av de genom domänstyrelsens försorg utarrenderade

kronoegendomar, vilka icke upplåtits till stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond,

må avstås eller upplåtas utan annan ersättning till kronan

än att, därest och i den mån å marken växande skog ingår i överlåtelsen

och det icke finnes skäligt annorlunda medgiva, ersättning för sådan skog

skall utgå efter vederbörande myndighets bestämmande, dels ock därtill att

för företaget må kostnadsfritt begagnas å kronans ägor belägna kalk- och

stenbrott samt grustäkter, som kunna vara disponibla.

Något stadgande, motsvarande det sist angivna, beträffande underhåll

av väg innehåller bemyndigandet ej. Bestämmelser i sådant hänseende äro

emellertid för närvarande meddelade i annat sammanhang. Sålunda stadgas

i 33 § första stycket lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet, att å kronans allmänning må sand, grus eller

sten till vägs underhåll utan ersättning tagas efter vederbörande skogstjänstemans

anvisning. Vidare har efter riksdagens börande (1905: prop. nr 22;

R. skr. nr 127) genom kungörelse den 2 juni 1905 (nr 34 s. 17) angående

rättighet till hämtning av väglagningsämnen från kronans jordbruksdomä
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr liner

förordnats, att väghållningsskyldig skall vara berättigad att, där domänstyrelsen

prövar sådant kunna ske utan olägenhet för dylik egendom, för

allmän vägs underhåll å egendomens mark taga sand, grus eller sten samt

att någon ersättning för väglagningsämnenas värde därvid ej må beräknas.

Ifrågavarande förordnande har beaktats i förordningen den 22 juni 1934

(nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom, 4 §

1 mom. fjärde stycket och 5 §. däri stadgats, att vid upplåtelse av sand-,

grus- eller stenlag nödig hänsyn skall tagas till den rätt att å egendomens

mark taga sand, grus eller sten, som må tillkomma väghållningsskyldig.

Genom lagen den 7 juni 1934 om allmänna vägar, som träder i kraft den 1

januari 1937, upphäves 1891 års lag angående väghållningsbesvärets utgörande

på landet. I 1934 års lag har någon bestämmelse, motsvarande nyss angivna

stadgande i 33 § av 1891 års lag, icke upptagits.

I det betänkande av 1929 års vägsakkunniga (stat. off. utr. 1932: 21), som

ligger till grund för 1934 års lag, anfördes beträffande förevarande spörsmål

(sid. 92), att de sakkunniga ansåge, att det medgivande av riksdagen,

som enligt vedertagen ordning årligen utverkades för Kungl. Majit eller central

förvaltningsmyndighet att för vissa ändamål, däribland anläggande eller

förändring av allmän väg, avstå kronan tillhörig mark eller upplåta nyttjanderätt

eller servitutsrätt till densamma, lämpligen borde sa utvidgas, att

därigenom bereddes möjlighet för väghållare att även till vägs underhåll erhålla

grus eller andra ämnen från kronan tillhörig mark; under sådana

förhållanden hade någon bestämmelse härutinnan ej av de sakkunniga

upptagits i lagförslaget.

I yttrande över de vägsakkunnigas förslag erinrade domänstyrelsen, att

man beträffande all offentlig verksamhet numera eftersträvade att låta inkomst-

och utgiftsposter framträda renodlade. Vad de sakkunniga anfört

angående hämtning av väghållningsämnen å kronans mark stöde däremot

främmande för den affärsmässighet, vilken vore en nödvändig förutsättning

för såväl enskild som statlig förvaltning. Styrelsen åberopade följande avstyrelsen

i skrivelse den 5 februari 1929 gjorda uttalande i samband med

hemställan, att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder för ändring av gällande

författningar därhän, att domänfondens fastigheter i fråga om skyldighet

att avstå sand, grus eller sten till allmän vägs underhåll bleve likställda med

enskilda fastigheter:

Genom de mångfaldiga arbetena å våra vägars förbättring, som blivit en

följd av den alltmera stegrade trafiken å desamma, bade den avgiftsfria

hämtningen av väglagningsämnen å kronans fastigheter tagit en allt större

omfattning.

Fråga hade uppstått att med hänsyn till de värden, det har gadde tor domänverket,

rättigheten till avgiftsfritt förfogande för det allmänna vägunderhållet

av väglagningsämnen borde upphöra. _

Erfarenheten hade ock givit vid handen, att grustag, som upplätes å jordbruksdomän,

ej sköttes i överensstämmelse med de föreskrifter, som meddelades.

och i varje fall ej omhänderhades på det för grustäktens bästa ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 14-

nyttjande lämpligaste sättet, trots att av styrelsen vid medgivande av grustäkt

å jordbruksdomän detaljerade bestämmelser lämnades örn vad vid

grushämtning vore att iakttaga rörande grustagets skötsel.

Det hade även visat sig, att grushämtningen å kronoparkerna, vilken med

avseende å det bortförda grusets värde hade den ojämförligt största betydelsen,

i regel skedde på ett mindre tillfredsställande sätt. Till väglagningsämnen

ej tjänligt material forslades icke undan och grustagningen skedde

planlöst inom det utstakade området på de ställen, där gruset med minsta

besvär kunde åtkommas. Stora delar av grustagen bleve så att säga endast

skummade, under det att dugliga väglagningsämnen funnes på djupet. Även

i andia avseenden medförde grushämtningen å kronans fastigheter avsevärda

olägenheter bland annat genom den skada, som uppstode å växande

skog.

Det syntes ock med fog kunna ifrågasättas, huruvida ett fortsatt avgiftsfritt

upplåtande av rätt till väglagningsämnen av den art, varom här vore

fråga, kunde vara förenligt med domänverkets ställning såsom affärsdrivande

verk. Genom det sätt, varpå ifrågavarande stadgande av de väghållningsskyldiga

numera utnyttjades, berövades domänfonden årligen

tillgångar av icke ringa betydenhet. De väghållningsskyldiga erhölle i själva

verket indirekt anslag av staten, utan att domänfonden erhölle någon

motsvarande gottgörelse.

Alla skäl talade därför enligt styrelsens mening för upphörandet av de

vaghållningsskyldigas ifrågavarande rätt. Därest åt väghållarna skulle lämnas

särskilda bidrag, borde detta ske i annan ordning, därvid styrelsen tilläte

sig erinra om de bidrag, som väghållningsdistrikten erhölle av bilskattemedlen.

Slutligen finge styrelsen framhålla, att någon motsvarande rätt som den

nu ifrågavarande icke tillkomme de väghållningsskyldiga beträffande de

ecklesiastika fastigheterna.

Domänstyrelsen erinrade vidare, att liknande synpunkter som de av styrelsen

i förenämnda skrivelse framhållna gjorts gällande av, bland andra,

socialiseringsnämnden i dess år 1930 avlämnade utredning och förslag rörande

domänverkets omfattning, uppgifter och organisation ävensom de sakkunniga

för avgivande av förslag till ändrade grunder för domänverkets bokföring.

Vid den anmälan av ärendet inför Kungl. Majit den 17 november 1933,

som föregick propositionen nr 21 till 1934 års riksdag med förslag till lag

om allmänna vägar m. m. anförde chefen för kommunikationsdepartementet

(sid. 145 i propositionen), att han beträffande frågan om hämtning av

väghållningsämnen å kronan tillhörig mark vore ense med de sakkunniga

därutinnan, att väglagen icke borde innehålla några bestämmelser i ämnet.

Emellertid borde Kungl. Majit eller av Kungl. Majit utsedd myndighet äga

möjlighet att, där så utan olägenhet kunde ske, upplåta rätt för väghållare

att till vägs saväl byggande som underhall taga dylika ämnen å kronomark.

I överensstämmelse härmed syntes pa sätt de sakkunniga föreslagit en utvidgning

böra äga rum av förenämnda bemyndigande för Kungl. Majit

eller central förvaltningsmyndighet att för vissa ändamål avstå kronan tillhörig

mark eller upplåta nyttjanderätt eller servitutsrätt till densamma, och

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majds proposition nr 14-

borde i samband därmed avgöras frågan huruvida ersättning tor väghållningsämnena

skulle lämnas.

Riksdagen gjorde ej erinran mot vad sålunda anförts (skr. nr 225).

Rättigheten att kostnadsfritt för underhåll av allmän väg taga sand, grus Departementseller

sten å kronomark är av mycket olika värde i olika trakter, beroende pa

tillgången därstädes av dylika väglagningsämnen. På sina håll medför sålunda

rättigheten en kanske betydande lättnad i väghållningsbesväret, utan

att skattetrycket även med bortseende från förevarande förmån är särskilt

tyngande, medan den inom andra distrikt med mahända högre vägskatt

är till ingen eller ringa nytta. Riktigast synes vara att väghållningsdistrikten

bliva jämställda i förevarande hänseende och att alltså förmånen i fråga

bringas att helt upphöra. Även de skäl domänstyrelsen anfört torde tala

härför. Jag förordar således, att någon bestämmelse, motsvarande stadgandet

i 33 § första stycket av 1891 års lag ej vidare meddelas och att i överensstämmelse

härmed 1905 ax*s kungörelse förklaras skola upphöra att gälla

från och med den 1 januari 1937, då 1934 års väglagstiftning träder i kraft.

Det torde ankomma på Kungl. Maj:t att, därest erinran fran riksdagens sida

ej möter, meddela beslut i sistnämnda avseende.

Det bemyndigande från riksdagen, som Kungl. Majit årligen plägar utverka

och vilket enligt vad jag tidigare anfört nu torde böra förlängas, lärer

redan med nuvarande lydelse få anses innefatta rätt för Kungl. Majit respektive

den centrala förvaltningsmyndighet, under vars vård och inseende vederbörande

kronofastighet står, att för väghållningsändamål medgiva sand-,

grus- eller stentäkt från fastigheten mot ersättning. Med den ståndpunkt,

jag nyss intagit, skulle någon ändring härutinnan salunda icke erfordras.

Erinras må härvid, att, såvitt angår kronofastiglieter under domänstyrelsens

förvaltning, styrelsen jämväl i annan ordning tillagts befogenhet att i den

mån så prövas lämpligt mot ersättning upplåta bland andra sådana rättigheter,

varom här är fråga, nämligen genom förordningen den 22 juni 1934

(nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom och förordningen

den 10 maj 1935 (nr 157) angående grunder för förvaltningen av

vissa kronoskogar.

Ur synpunkter, liknande dem jag framhållit till stöd för yrkandet om upphävande

av rätten till kostnadsfritt begagnande av kronans grus-, sand- eller

stenlag för vägunderhåll, kunde ifrågasättas att borttaga jämväl den möjlighet

att utan ersättning erhålla mark m. m. för väganläggning eller vägförändring,

som förenämnda bemyndigande nu lämnar. Emellertid anser jag

mig ej kunna föreslå en dylik långt gående ändring i hittillsvarande praxis

på detta område. Skäl kunna tala för att i exempelvis sådant fall då enskilda

jordägare funnit eller skulle hava funnit ett vägföretag vara av den

betydelse, att de själva gratis eller lill nedsatt pris ställt mark eller byggnadsämnen

till förfogande, jämväl kronan bidrager på likartat sätt. Men

även andra fall kunna tänkas förekomma, då det med hänsyn till förhållandena

kan finnas önskligt och rimligt, att kronan salunda medverkar till

opaginerad Kontrollera mot PDF

” Kungl. Maj.ts proposition nr 14

företaget. Jag tillstyrker alltså, att där med hänsyn till särskilda omständigheter

sa prövas skäligt kostnadsfri upplåtelse för anläggande eller förändring

av väg må kunna medgivas även i fortsättningen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att för tiden 1 juli 1936—30 juni 1937

dels medgiva, att, då för ändamål, för vars tillgodoseende

enligt gällande lag annan än kronan kan förpliktas att efter

expropriation avstå fastighet eller upplåta nyttjanderätt eller

servitutsrätt därtill, erfordras, att kronan tillhörig mark tages

i anspråk, förordnande om avstående av marken eller

upplåtande av nyttjanderätt eller servitutsrätt till densamma

må, utan riksdagens hörande i varje särskilt fall, meddelas:

a) av Kungl. Maj :t, där fråga är om avstående eller upplåtande

av mark för järnväg eller elektrisk anläggning eller

där jordområde, som skall avstås eller vartill särskild rätt

skall upplåtas, är bebyggt eller överstiger fem hektar eller i

värde uppgår till mer än tvåtusen kronor; samt

b) i övriga fall av den centrala förvaltningsmyndighet, under

vars vård och inseende fastigheten står;

dels ock besluta:

1) att för mark eller särskild rätt, som sålunda avstås eller

upplates, lösen eller ersättning skall med nedan angivna undantag

utgå efter ty i lagen örn expropriation är föreskrivet

och till beloppet bestämmas

a) i de fall, då Kungl. Maj:t beslutat örn markens avstående

eller upplåtande, såvitt ej Kungl. Maj:t finner skäligt

förordna om ersättningens bestämmande av sådan nämnd,

som omförmäles i lagen om expropriation, av tre gode män,

av vilka länsstyrelsen i länet och sökanden, var för sig, utse

en och domaren i orten den tredje; Kungl. Maj:t dock obetaget

att, då fråga är allenast om begagnande av mark för

ändamål, som förut nämnts, utan att marken avstås, besluta

om ersättningens bestämmande på sätt Kungl. Maj:t prövar

lämpligt; samt

b) i fråga örn sådan mark eller särskild rätt, om vars avstående

eller upplåtande central förvaltningsmyndighet förordnat,

av samma myndighet;

2) att i fråga örn mark, som är avsedd att användas för

framdragande av elektrisk ledning, utom vad under 1) stadgas

jämväl föreskrifterna i lagen den 27 juni 1902, innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skola

lända till efterrättelse;

3) att, där Kungl. Maj:t lämnat kommun, enskild person

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 14-

1

eller bolag tillstånd att inom liket anlägga järnväg eller där

fråga är om anläggande eller förändring av allmän väg, medgivande

må, där så med hänsyn till särskilda omständigheter

prövas skäligt, lämnas ej mindre därtill att mark, som står

under kronans omedelbara disposition eller tillhör någon av

de under bruk och bergverk för nödigt skogsfång upplåtna allmänningar

eller någon av de genom domänstyrelsens försorg

utarrenderade kronoegendomar, vilka icke upplåtits till stuterierna

eller Vadstena krigsmanshusfond, må avstås eller

upplåtas utan annan ersättning till kronan än att, därest och

i den mån å marken växande skog ingår i överlåtelsen och

det icke finnes skäligt annorlunda medgiva, ersättning för sådan

skog skall utgå efter vederbörande myndighets bestämmande;

än även därtill att för företaget i fråga må kostnadsfritt

begagnas sådana å kronans ägor belägna kalk- och stenbrott

samt grustäkter, som kunna vara disponibla; samt

4) att vad sålunda stadgats icke har avseende å de fall, då

rätt eller plikt att lösa kronan tillhörig mark följer av bestämmelse

i allmän lag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Ros.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. JoU 1936:19 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avstående i vissa fall av mark från kronoegendomar eller upplåtande av nyttjanderätt eller servituts s. 1 i texten
  2. Rskr. 1936:80 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående i vissa fall av mark från kronoegendomar eller upplåtande av nyttjanderätt e s. 6 i texten