Sök i Ratio Lex

Angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk m. m

1936-02-28 · 126 sidor, varav 119 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 119 av 126 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:141, Angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

1

Nr 141.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående förändring i

avseende å löneställning och antal beträffande vissa

ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk m. m.;

given Stockholms slott den 28 februari 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

ä Stockholms slott den 28 februari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Leo anför:

Till Kungl. Maj :ts prövning föreligga dels av vederbörande verksstyrelser

framlagda förslag om ändringar i klassindelningen av trafikanstalterna vid

post- och telegrafverken samt statens järnvägar, dels ock åtskilliga av samtliga

styrelser för kommunikationsverken eller från personalhåll gjorda framställningar,

som huvudsakligen avse ändring i löneställning eller antal be
Bihang

till riksdanens protokoll 1936. 1 sami. Nr lil. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

träffande vissa ordinarie befattningar eller grupper av befattningar vid de

skilda verken.

Beträffande frågan örn förändrad klassindelning av trafikanstalterna vid

post- och telegrafverken samt statens järnvägar är det min mening att inom

kort föreslå Kungl. Maj:t att låta verkställa en utredning rörande ändrade

grunder för klassificering av berörda trafikanstalter. Emellertid har jag med

hänsyn till omständigheter, som av den följande redogörelsen torde framgå,

ansett mig böra tillstyrka, att de av verksstyrelserna framlagda förslagen

till ändringar i klassindelningen redan nu upptagas till prövning.

Vidkommande övriga förslag och framställningar har, enligt vad jag inhämtat,

chefen för finansdepartementet för avsikt att inom den närmaste

framtiden anmäla frågan om en allmän översyn av avlöningsbestämmelserna

och lönegradsplaceringen för statens befattningshavare. Med hänsyn

härtill har jag i regel icke funnit mig kunna tillstyrka framläggande till innevarande

års riksdag av sådana förslag och framställningar, som gå ut

på införande i avlöningsreglementets tjänsteförteckning av nya befattningskategorier

eller inrättande inom redan befintliga befattningsgrupper av ytterligare

ett antal befattningar i syfte endast att bereda förbättrad löneställning

för vissa ordinarie befattningshavare, utan har med prövningen av dylika

lönespörsmal ansetts böra ansta till nyssnämnda allmännna översyn. I de

fall åter, där den äskade höjningen i lönegrad av en ordinarie befattning motiverats

med att befattningen under årens lopp tillförts nya eller vidgade arbetsuppgifter,

eller där med inrättandet av ny ordinarie befattning avsetts

att bereda ordinarie anställning åt icke-ordinarie personal med motsvarande

löneställning eller där behov föreligger att inrätta en helt ny ordinarie

befattning, ävensom i några enstaka fall, där särskilda skäl för en förhöjd

lönegradsplacering förebragts, har jag i huvudsak ansett de framställda

yrkandena nu böra komma under bedömande.

Jag övergår nu till de skilda framställningarna och gör därvid början med

dem, som avse

Förändrad klassindelning av vissa trafikanstalter vid postoch

telegrafverken saint statens järnvägar.

Gällande klassindelning m. in. Innan jag ingår på föreliggande förslag till

förändrad klassindelning av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken

samt statens järnvägar, torde jag i korthet få redogöra för gällande klassindelning

av sagda trafikanstalter samt för vad som efter densammas genomförande

ur hithörande synpunkter inträffat.

Nu gällande klassindelning av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken

samt statens järnvägar grundar sig på den allmänna omklassificering

av dessa trafikanstalter, som genomfördes genom beslut av riksdagen år

1926 (proposition nr 184 och riksdagens skrivelse nr 213). Genom berörda

klassificering, som grundade sig på ett av kommunikationsverkens lönenämnd

den 26 september 1925 avgivet förslag och som var baserad på 1923

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

3

års trafiksiffror, ernåddes, i olikhet mot vad tidigare varit fallet, enhetlighet

i huvudgrunderna för klassindelningen såtillvida, som en för alla verken

gemensam princip lades till grund för särskiljandet i klasser av de olika anstalterna,

sedan dessa ordnats i löpande följd med tillämpning av poängskalor

med olika byggnad för olika verk men med den gemensamma uppgiften

att för varje ökning i poängtalet angiva en för samma skala likformig

stegring av stationsföreståndarens arbete och ansvar. Däremot var det av

naturliga skäl icke möjligt att sinsemellan enhetligt värdesätta de trafikfaktorer,

som inom de särskilda verken ansetts vara av betydelse för klassindelningen.

I fråga om beräknandet av det poängtal, som skall angiva stationsföreståndarnas

arbete och ansvar, förfares olika vid olika verk.

Vid statens järnvägar och postverket utgår man från ett för varje station

ur de olika trafikfaktorerna med tillämpning av vissa konstanta reduktionstal

beräknat trafiktal, angivande den stationen åvilande sammanlagda arbets-

och ansvarsbördan. Poängvärdet av föreståndarens andel i berörda

arbete och ansvar erhålles därigenom, att trafiktalet divideras med ett s. k.

ledningstal, motsvarande det på visst sätt beräknade matematiska värdet av

å stationen placerade, i arbetsledningen deltagande arbetskrafter. Härtill

kommer beträffande statens järnvägar visst poängtillägg för allmän inspektion

och nattjänst.

I fråga om telegrafverket åter bestämmes föreståndarens poängtal på det

sätt, att varje i poängberäkningen ingående trafikfaktor medräknas till sitt

grundvärde upp till den gräns, vid vilken stationsföreståndaren normalt

ansetts vara i behov av kvalificerad medhjälpare inom det ifrågavarande arbetsområdet

(»brytpunkten»). Ovanför denna gräns ingår vederbörande faktor

med reducerat värde i förhållande till beskaffenheten av den hjälp, som

ansetts normalt böra stå föreståndaren till buds.

De trafikfaktorer, som inom de särskilda verken ansetts vara av betydelse

för klassindelningen, äro för närvarande följande:

Vid postverket:

1) Antalet avgångna oassurerade brevpostförsändelser samt nummerexemplar

av abonnerade tidningar vid postkontoret.

2) Antalet avgångna oassurerade postsaksförsändelser och postanvisningar

vid postkontoret och underlydande postanstalter.

3) Antalet avgångna rekommenderade försändelser och oassurerade paket

vid postkontoret.

4) Antalet avgångna assurerade försändelser vid postkontoret.

5) Avgångna assurerade försändelsers angivna värde vid postkontoret.

6) Antalet ankomna värdeförsändelser vid postkontoret.

7) Antalet utbetalade postanvisningar vid postkontoret och underlydande

postanstalter.

8) Inbetalade postanvisnings- och prenumerationsmedel vid postkontoret

och underlydande postanstalter.

9) Utbetalade postanvisnings- och tidningsmedel vid postkontoret och underlydande

postanstalter.

10) Bestridda omkostnader (såsom avlöningar, hyror etc.).

11) Postkontorets egen uppbörd av frankotecken och avgifter för utgivarekorsband,

7, av underlydande postanstalters frankoteckensuppbörd, 7„

av influtna befordrings- m. fl. avgifter för tidningar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

12) Underlydande personal vid postkontoret och inom det underlydande

postområdet.

13) Influtna stämpelmedel.

14) Antalet inbetalade skattepostanvisningar.

15) Inbetalade skattepostanvisningsmedel.

16) Antalet utbetalade skattepostanvisningar.

17) Antalet folkpensionsutbetalningar.

18) Utbetalade folkpensionsmedel.

19) Antalet omsättningar i postsparbanken.

20) Omsatta medel i postsparbanken.

Vid telegrafverket:

1) Underlydande personal.

2) Telegraf trafiken.

3) Rikstrafiken.

4) Trafiken inom lokal- och landsnäten.

5) Abonnemangsrörelsen.

6) Understationerna.

7) Antalet taxeområden inom redovisningsområdet.

8) Uppbörds- och räkenskapsväsendet.

9) Antalet utfärdade arbetsorder.

10) Anläggnings- och underhållsarbetet.

11) Nattjänst.

Vid statens järnvägar:

1) Antalet personal i medeltal per dag.

2) Antalet tåg i medeltal per dag.

3) Antalet avvikande linjer.

4) Antalet utgångståg i medeltal per dag.

5) Antalet till- och avkopplade godsvagnar i medeltal per dag.

6) Antalet biljetter per år.

7) Antalet expeditioner per år.

8) Antalet telegram (även transito-) per år.

9) Antalet resgodskolli (även omlastade) per år.

10) Antalet omlastade styckegodsvagnar per år.

11) Totaluppbörd per år.

12) Efterkrav, såväl avsända som mottagna, per år.

De poänglatituder, som vid de olika klasserna tillämpas, äro följande:

Vid postverket. Vid telegrafverket Vid statens järnvägar

Klass 1 B............ 200 och däröver 340—425 240 och däröver

> 2 160—199 272-339 192-239

> 3 120—159 204—271 '' 144—191

> 4 70—119 140-203 84—143

> 5 ............ 35—69 98—139 42—83

> 6 ............ lägre än 35 lägre än 98 23—41.

De av statsmakterna år 1926 godkända klassificeringsgrunderna hava vid

flera tillfällen blivit föremål för erinringar.

Redan mot lönenämndens förslag av år 1925 framställdes åtskilliga anmärkningar

av verksstyrelserna. Sålunda fann generalpoststyrelsen införandet

av ledningstalet innebära en icke nödvändig komplicering av metoden

för klassificeringen. Järnvägsstyrelsen riktade såg huvudsakligen mot en

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lil.

5

av förslagets grundtankar, nämligen att stationsföreståndarens andel i stationsledningsarbetet

skulle stå i omvänt förhållande till antalet honom underställda

befälspersoner, samt anförde, att enligt styrelsens mening det förliölle

sig så, att stationsföreståndare!! å en station, där man ansett sig böra

placera en större uppsättning av befälspersonal, utförde ett mera kvalificerat

arbete än å en station, där befälsuppsättningen vore mindre. Även telegrafstyrelsen

fann mycket vägande erinringar kunna göras mot grundtankarna

i lönenämndens förslag.

I det vid berörda proposition nr 18b fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för den 20 februari 1926 anförde departementschefen,

bland annat, att frågan huruvida de av lönenämnden använda beräkningsmetoderna

innebure den riktigaste värdesättningen av stationsföreståndarens arbete

och ansvar givetvis kunde vara föremål för delade meningar. Särskilt syntes

användningen av det enligt nämndens metod beräknade ledningstalet under

vissa förhållanden kunna bliva missvisande. Under alla omständigheter

hade det varit önskvärt, örn man kunnat finna en klassificeringsmetod, som

med större lätthanterlighet förenat möjlighet till smidigare anpassning efter

de olika verkens egenart. Oavsett huruvida sålunda nämndens förslag i vissa

delar kunde giva anledning till erinran, innebure detsamma dock enligt departementschefens

mening ett beaktansvärt steg för uppnående av ett enhetligt

klassificeringssystem vid ifrågavarande verk. Med hänsyn till vad sålunda

och i övrigt anförts fann departementschefen förslaget kunna utan ytterligare

utredning i huvudsak läggas till grund för en ändrad klassindelning

av ifrågavarande trafikanstalter men förutsatte därvid, att de till grund för

förslaget liggande beräkningsgrunderna icke fastsloges såsom för framtiden

bindande. När på grund av ändrade trafikförhållanden eller eljest en omklassificering

framdeles påkallades, syntes därför utredning böra ske, huruvida

och i vad mån jämkning av berörda grunder kunde vara behövlig. I

fråga örn anstalter av sådan klass, att föreståndarbefattningarnas antal icke

underställdes riksdagen, syntes det därjämte böra tillkomma Kungl. Majit

att i samband med prövningen av personalstaterna vidtaga de smärre jämkningar

i klassindelningen, som kunde finnas påkallade.

Jämväl riksdagen fann de av verksstyrelserna gjorda erinringarna mot lönenämndens

förslag icke kunna frånkännas berättigande men framhöll såsom

en förtjänst hos förslaget, att en enhetlig metod kunnat utfinnas och

tillämpas för bestämmande av gränserna mellan de olika klasserna vid de

särskilda verken och detta utan mera väsentliga rubbningar i de vid varje

särskilt verk förefintliga trafikfaktorerna inbördes. Att märka vore ock,

att vid den föreslagna klassindelningen ett försök blivit gjort att avväga varje

särskild anstalts placering i klass, icke såsom förut efter det samlade trafikarbetet

å anstalten utan i förhållande till den del av samma arbete, som åvilade

anstaltens föreståndare. Riksdagen fann sålunda övervägande skäl tala

för att de föreslagna nya grunderna av riksdagen godtoges såsom grund för

den förestående omklassificeringen samt uttalade, att, därest framdeles efter

vunnen erfarenhet de nya klassificeringsgrunderna skulle visa sig i viisent
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

liga delar vara i behov av jämkningar eller omarbetning, det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att därutinnan föranstalta om utredning och för

riksdagen framlägga de förslag, som därav kunde föranledas.

I skrivelse den 4 februari 1927 hemställde järnvägsstyrelsen, att det till

grund för 1926 års klassificering liggande systemet icke vidare måtte tillämpas

vid statens järnvägar utan att i stället det tidigare vid verket använda

systemet med vissa angivna jämkningar måtte komma till användning. Till

stöd härför anfördes huvudsakligen, att 1926 års system vore behäftat med

sådana brister, att allt för stora variationer uppkomme från år till år, beroende

på att andra faktorer än den, som enligt styrelsens mening därvid borde

vara utslagsgivande, nämligen trafikens omfattning, tillåtits utöva ett obehörigt

inflytande.

Lönenämnden avstyrkte framställningen under uttalande, att tillräcklig

erfarenhet borde avvaktas, innan en revision av klassificeringsgrunderna

vidtoges, varjämte lönenämnden framhöll önskvärdheten av att det nya

systemet under någon tid finge förvärva erforderlig stadga och fasthet.

Genom beslut den 14 april 1927 fann Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsens berörda

framställning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I skrivelser respektive den 22 september, den 10 november och den 20 november

1931 framlade generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen

förslag till omklassificering av trafikanstalterna vid respektive verk.

Generalpoststyrelsen framhöll därvid, att postverkets rörelse sedan 1923 i avsevärd

grad stegrats dels genom en allmän uppgång och dels genom att verket

tillförts nya arbetsuppgifter. I de förhållanden, på vilka gällande klassindelning

vilade, hade så betydande förändringar skett, att en grundligare

översyn av denna framstode såsom ett trängande behov. Även telegrafstyrelsen

uttalade, att styrelsen med hänsyn till den starka utveckling, som karakteriserat

telegrafverkets rörelse under de senare åren, funnit det önskligt, att

en ny klassificering av telegrafstationerna komme till stånd, samt framhöll,

att behovet härav gjorde sig så mycket starkare gällande, som gällande klassindelning

grundade sig på trafiksiffror för ett så tidigt år som 1923. Jämväl

järnvägsstyrelsen ansåg tiden vara inne att genomföra en ny klassificering,

därvid styrelsen bland annat framhöll, att gällande system för klassificeringen

för statens järnvägars vidkommande vore till sina verkningar mindre

tillfredsställande.

Förslagen, vilka särskilt beträffande postverket och statens järnvägar

byggde på principer avvikande från grunderna för 1926 års klassificering,

inneburo, att vissa trafikanstalter skulle uppflyttas och vissa andra nedflyttas

i klass.

I häröver den 19 december 1931 respektive den 18 januari 1932 avgivna

utlåtanden förordade kommunikationsverkens lönenämnd och statens organisationsnämnd

ett uppskov med den föreslagna omklassificeringen.

Lönenämnden, som vitsordade utvecklingen av rörelsen sedan år 1923 särskilt

vid post- och telegrafverken samt tillkomsten av nya rörelsegrenar vid

postverket, framhöll, att tvekan syntes kunna råda, huruvida under dåvarande

statsfinansiella förhållanden en anordning borde vidtagas, som medförde

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

7

ökade utgifter för verken, även om dessa relativt sett icke kunde sägas vara

av större betydenhet. Vidare vore att märka, att de framlagda förslagen till

omklassificering såsom tillkomna under beaktande av tidslägets krav på

största möjliga sparsamhet i förvaltningen icke kunnat i allo tillgodose de

från personalhåll gjorda yrkandena på en mot förändringarna i trafikrörelsens

omfattning svarande klassindelning. Därjämte förtjänade att tagas i

beaktande, att såväl generalpoststyrelsen som järnvägsstyrelsen i sina respektive

förslag på betydelsefulla punkter frångått de till grund för 1926 års

klassificering liggande principerna.

För den händelse Kungl. Maj:t funne tillräckliga skäl föreligga att på

grundval av de av verksstyrelserna avgivna klassificeringsförslagen förelägga

1932 års riksdag proposition angående ny klassindelning av ifrågavarande

verks trafikanstalter ansåg sig lönenämnden böra ingå på en detaljgranskning

av sagda förslag, och förordade lönenämnden desamma till genomförande,

dock med vissa smärre jämkningar beträffande postverket och statens

järnvägar.

Statens organisationsnämnd anförde, att enligt nämndens uppfattning de

föreslagna omklassificeringarna av post- och telegrafverkens trafikanstalter

skulle, därest de då genomfördes, kunna föregripa inom nämnden pågående

utredning rörande möjligheten att i ökad omfattning använda gemensamma

lokaler och gemensam personal för post- och telegrafverken m. m., vartill

komme, att den ifrågasatta omklassificeringen i stort sett innebure en lönereglering

uppåt för vissa befattningshavare men att under rådande statsfinansiella

läge dylika löneregleringar inom andra grenar av statsförvaltningen

icke ansetts böra äga rum.

I samband med anmälan inför Kungl. Maj:t den 19 februari 1932 av vissa

kommunikationsverken berörande lönefrågor m. m., som borde föreläggas

samma års riksdag, anförde min företrädare i ämbetet bland annat (proposition

nr 146), att även om ett visst behov av en allmän omklassificering förelåge,

det med hänsyn till vissa omständigheter, som av lönenämnden och organisationsnämnden

i deras utlåtanden angivits, icke syntes vara lämpligt att

för det dåvarande vidtaga en dylik omklassificering, vilken vad post- och

telegrafverken beträffade skulle kunna föregripa pågående utredning om

ökat samarbete mellan dessa verk. Departementschefen förordade därför,

att med klassificeringsfrågans lösning finge anstå någon tid. Ett sådant uppskov

och avvaktande av mera normala förhållanden syntes vara ägnat att

möjliggöra ett bättre utgångsläge för en enhetlig och rättvist verkande klassindelning

av trafikanstalterna i fråga. Emellertid, framhöll departementschefen

tillika, borde ett uppskov icke hindra att, där särskilda skäl gjorde

förändring i klassindelningen beträffande viss eller vissa befattningar oundgängligen

nödvändig, fråga om sådan förändring upptoges till prövning i

varje särskilt fall.

Vad departementschefen sålunda anfört föranledde icke något uttalande

från riksdagens sida (skrivelse nr 166).

Sedermera fann Kungl. Maj:t genom beslut den 27 januari 1933 ifrågavarande

förslag jämte vissa i anslutning därtill gjorda framställningar icke föranleda

någon Kungl. Majlis vidare åtgärd.

Föreliggande förslag. 1 skrivelser den 28 augusti respektive 11 september

1935 hava generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen framlagt förslag till om
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

klassificering av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken. Med anledning

härav hava posttjänstemånnens förening och postmåstareföreningen

i särskilda till Kungl. Majit ingivna skrifter hemställt, att utöver vad generalpoststyrelsen

föreslagit ett antal postkontor måtte uppflyttas i klass.

Vidare har järnvägsstyrelsen i skrivelser den 30 september 1935 med förslag

till personalstat vid statens järnvägar för år 1936 samt den 30 oktober

1935 angående inrättande av vissa befattningar inom 21 :a och högre lönegrader

vid nämnda järnvägar framlagt förslag till vissa ändringar i klassindelningen

av statens järnvägars stationer. Med anledning härav har centralstyrelsen

för statens järnvågars befälsförbund i en till Kungl. Majit ingiven

skrift hemställt om uppfattning i klass av, utöver de av järnvägsstyrelsen

föreslagna stationerna, ett antal stationer, som enligt förbundets uppfattning

på grund av sitt poängtal vore därtill berättigade, och har järnvägsstyrelsen

avgivit utlåtande över sistnämnda framställning den 14 november 1935.

över samtliga nu avgivna förslag och framställningar har lönenämnden

avgivit utlåtande den 3 december 1935.

Vad till en början beträffar behovet av en allmän omklassificering

anför generalpoststyrelsen, att sedan år 1931 rörelsen och förhållandena

inom postverket ytterligare utvecklats och att ett vidare uppskov

med en grundlig revision av klassificeringen icke läte sig längre försvara.

Alltså och då frågan örn ökat samarbete mellan post- och telegrafverken —

örn den än icke finge betraktas såsom avförd från dagordningen — dock numera

finge anses vara i ett sådant läge, att den icke kunde få utgöra giltigt

skäl för ytterligare uppskov med en allmän omklassificering av postverkets

trafikanstalter, hade styrelsen ånyo upptagit denna fråga till utredning. Styrelsen

anför vidare, att en allmän bild av utvecklingen inom postverket under

tiden sedan 1923 erhölles genom följande sammanställningar:

Inkomster och penningförmedling1.

1923

1934

Skillnad

Miljoner kronor

%

Inkomster:

frankoteckensuppbörd (+ frankostämpling)........

50.1

56.5

+ 12.8

postavgifter för tjänsteförsändelser................

3.9

4.9

+ 25.6

befordringsavgifter för masskorsband..............

0.4

1.2

+ 200. o

» » postabonnerade tidningar ..

3.9

4.5

+ 15.4

* » utgivarkorsband............

1.6

2.6

+ 73.3

övriga inkomster................................

6.1

15.6

+ 155.7

Summa

65.9

85.3

+ 29.4

In- och utbetalade medel:

vid postkontor (med underlydande postanstalter)

omsatta medel i postanvisnings- och postgiro-

rörelsen (girerade belopp ej medräknade)........

1,038.1

6,304.8

+ 507.3

abonnemangsavgifter för tidningar och tidskrifter ..

15.4

13.9

- 9.7

postsparbanksmedel..............................

83.5

426.0

+ 410.2

utbetalade folkpensionsmedel ....................

35.8

74.8

+ 108.9

inbetalade kronoskattemedel......................

92.7

116.3

+ 25.5

influtna medel för försålda radiolicenser..........

—

5.6

Summa

1,265.5

6,941.4

+ 448.5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Antal postförsändelser in. m.

1923

1934

Skillnad

Miljoner kronor

%

Antal inlämnade postförsändelser:

374.8

556.9

+ 48.6

9.5

9.6

+ 1.1

18.0

12.61

23.2/

+ yö.9

exemplar av postabonnerade tidningar............

242.2

0.9

234.5

5.7

- 3.2

+ 533.8

1.6

2.7

+ 68.8

2.6

2.5

- 3.8

0.6

—

Postanstalter och landsvä

^postlin jer.

1923

1934

Skillnad

%

244

237

— 2.9

» övriga fasta postanstalter (postombud inräknade)

Landsvägspostlinjer:

3,45(5

677

3,999

715

+ 15.7

+ 5.6

linjernas längd, kilometer ............

14,523

5,813,500

2,646

39,621

20,633

12,268,429

+ 42.1

+ 111.0

lantbrevbäring: antal linjer......................

3,149

55,975

+ 19.0

+ 41.3

postförda kilometer................

9,864,500

15,595,959

+ 58.1

Generalpoststyrelsen anför härefter:

Inkomsterna hava ökats från omkring 65.9 miljoner till omkring 85.3

miljoner eller med drygt 29 °/o, men denna ökning är dock obetydlig vid

jämförelse med ökningen av de förmedlade kontantbeloppen. Dessa hava

stigit från 1,265 miljoner till 6,941 miljoner eller med omkring 450 °/o. Hela

penningomsättningen uppgår sålunda till omkring 7 miljarder, in- och utbetalade

i otaliga småposter. För kontrollen över dessa oerhörda belopps

riktiga redovisning svara i första hand postmästarna, och detta innebär en

stor ökning av deras ansvar på denna punkt. Det förtjänar observeras, att

antalet postkontor icke ökats under perioden, men väl något minskats, under

det att antalet poststationer, postombud och lantbrevbärare, d. v. s. antalet

av dem, som postmästarna hava att övervaka och kontrollera, ökats avsevärt.

På grund av dessa förhållanden har en ökad inspektionsskyldighet

måst påläggas postmästarna. Dessa hava vidare numera, på grund av ändrade

organisatoriska förhållanden och därmed ökade skyldigheter, att sluta

avtal om handhavandet av underlydande poststationsföreståndarbefattningar

av klasserna 1—8 ävensom om lantbrevbäringar, postföringar och syssla

som postombud. Linjernas ökade antal, ökade längd, ökning av antalet turer,

men framför allt landsvägstrafikens motorisering hava ställt icke blott större

utan också delvis helt nya krav på postmästarna, som hava att följa utvecklingen

på dessa områden med ständig uppmärksamhet för postföringsanslagens

bästa utnyttjande till allmänhetens tjänst. Generalpoststyrelsen tror

sig icke behöva ytterligare utveckla detta, utan är övertygad om att de framlagda

siffrorna och nyss gjorda korta text till dem må tillräckligt belysa de

förhållanden, som grunda styrelsens bestämda åsikt, att en allmän klassificering

av postkontoren nu är en ofrånkomlig nödvändighet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

Telegrafstyrelsen anför, att de av departementschefen i propositionen nr

146 år 1932 anförda skälen för ett uppskov numera icke torde utgöra hinder

för en allmän omklassificering av telegrafverkets stationer. Med hänsyn

härtill och då verkets rörelse under de senaste åren karakteriserats av en

oavbruten och snabb utveckling, funne styrelsen det starkt av behovet påkallat,

att en dylik klassificering nu komme till stånd, att tillämpas från och

med den 1 juli 1936. Den nuvarande klassindelningen grundade sig på trafik-

och personalsiffror för år 1923 och återspeglade sålunda förhållanden,

som vore helt olika de nuvarande.

För att belysa stegringen i verkets rörelse under åren 1923—1934 har styrelsen

lämnat följande uppgifter:

Skillnad

År 1923

År 1934

absolut

%

Centralstationer....................

146

129

- 17

- 11.65

Understationer .....................

4,179

5,731

+ 1,552

+ 37.13

Samtalsapparater ..................

390.98a

602,205

+ 211,216

+ 54.02

Lokal- och landssamtal ............

538,417,242

830,194,271

+ 291,777,029

+ 54.19

Rikssamtal:

inländska........................

33,064,349

45,702,577

+ 12,638,228

+ 38.22

utländska........................

550,565

893,375

+ 342,810

+ 62.26

Summa

33,614,914

46,595,952

+ 12,981,038

+ 38.61

Taxerade telegram:

inländska........................

2,755,005

2,456,018

298,987

- 10.85

utländska........................

3,504,520

2,527,907

- 976,613

- 27.86

Summa

6,259,525

4,983,925

- 1,275,600

- 20.37

Radiolicenser ......................

_

733,190

733,190

_

Kilometer lokal- och landsledningar

530,184

864,634

+ 334,450

+ 63-08

Kilometer riksledningar ............

204,712

477,252

+ 272,540

+ 133.13

Telegrafverkets totala inkomst, kronor

82,049,361

107,979,718

+ 25,930,357

+ 31.6

Personal vid de stationer, som före-

stås av telegrafkommissarier......

5,005

5,514

+ 509

+ 10.16

Vad beträffar statens järnvägar, har järnvägsstyrelsen, i motsats till vad

fallet var år 1931, icke nu funnit skäl att framlägga förslag till någon mera

allmän omreglering av järnvägsstationernas klassificering utan inskränkt

sig att föreslå allenast ett mindre antal förändringar i klassindelningen, nämligen

höjning i klass på grund av stegring i trafiken ävensom tillkomsten i

vissa fall av nya och för stationsföreståndaren krävande arbetsuppgifter samt

sänkning i klass på grund av fortsatt nedgång, av icke tillfällig natur, i trafiken

eller, tillfölje genomförandet av vissa tekniska anordningar (såsom

t. ex. införandet av obevakad körning), minskad betydelse såsom station i

säkerhetshänseende. Denna styrelsens inställning torde till en del hava sin

grund däri, att sedan 1926 års klassificering genomfördes tämligen omfattande

förändringar i järnvägsstationernas klassificering efter hand ägt rum,

i det att årligen, och särskilt under de senaste åren, ett betydande antal järnvägsstationer

blivit upp- eller nedflyttade i klass, i vissa fall även helt indragna

och lagda under annan station. Till följd av den översyn över klass
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

indelningen vid statens järnvägar, som sålunda år för år verkställts och som

närmast gått ut på att tillgodose de på grund av växlingarna i stationernas

trafikrörelse m. m. uppkommande, mest trängande önskemålen om jämkningar

i klassindelningen, har givetvis för statens järnvägars vidkommande

behovet av en mera allmän omklassificering icke gjort sig märkbart i samma

grad som vid de båda övriga verken. Emellertid torde det förnämsta

skälet till att ett förhållandevis stort antal järnvägsstationer, som till följd

av trafikstegring eller andra orsaker numera uppvisa poängsiffror, vilka med

tillämpning av gällande klassificeringsgrunder skulle berättiga dem till uppfattning

i högre klass, icke upptagits i järnvägsstyrelsens föreliggande förslag,

vara att söka i den omständigheten, att ifrågavarande grunder enligt

styrelsens mening icke giva möjlighet till en rättvis och riktig värdering av

stationsföreståndarnas arbetsuppgifter. I sitt förenämnda utlåtande den 14

november 1935 över statens järnvägars befälsförbunds framställning framhåller

järnvägsstyrelsen detta såsom orsaken till den återhållsamhet, styrelsen

i sitt förslag iakttagit, samt tillägger, att styrelsen fördenskull måst —

sedan poängtalen uträknats — verkställa en gallring, så att stationsklassificeringen

icke komme att verka förryckande på det inbördes förhållandet

mellan stationerna. Styrelsen ansåge sig nämligen icke kunna medverka

till att stationer med alldeles uppenbar olikhet i arbetsbörda för stationsföreståndarna

inrymdes inom samma klasser endast av det skälet, att ett i flera

avseenden otillfredsställande klassificeringssystem gåve de ifrågavarande

stationerna likvärdiga poängtal. Styrelsen erinrar om de anmärkningar,

styrelsen tidigare riktat mot det år 1926 godtagna klassificeringssystemet,

men framhåller samtidigt, att med den erfarenhet, de senare åren givit, styrelsen

icke längre ansåge sig böra helt vidbliva sitt ar 1931 framlagda nya

system för stationsklassificeringen, enär detsamma innebure vissa bristfälligheter.

Inför de allvarliga brister, som ovedersägligen vidlådde det nuvarande

klassificeringssystemet, och på grund av de olägenheter för tjänsten,

som detsamma i flera avseenden vållade, har styrelsen hemställt, att åtgärder

måtte av Kungl. Majit snarast vidtagas för åstadkommande av ett annat stationsklassificeringssystem,

mera ägnat än det nuvarande att motsvara fordringarna

på ett rättvist verkande och praktiskt användbart sådant. Örn en

utredning i sådant syfte beslutas, torde, framhåller styrelsen, vid densamma

böra framstå såsom en fråga i allra främsta planet, huruvida det överhuvud

taget kunde vara möjligt att åstadkomma och bibehålla ett för samtliga tre

trafikverk gemensamt och ur den praktiska tjänstens synpunkt riktigt och

i övrigt tillfredsställande system. Med hänsyn till järnvägstjänstens speciella

förhållanden, exempelvis den för järnvägen säregna och ansvarsfulla

säkerhetstjänsten, stöde styrelsen för sin del mycket tvivlande rörande möjligheten

och även lämpligheten av gemensamt klassificeringssystem.

Vidkommande frågan örn klassificeringens omfattning anför

generalpost styrelsen följande:

Före 1926 hade en allmän klassificering av postkontoren senast ägt rum

1915. Under 1920 hade emellertid införts postanstalter av en ny form mel
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

lan postkontor och poststationer, kallade postexpeditioner, nied stationsmästare

såsom föreståndare. Frågan om införande av dessa nya postanstalter

hade först framförts såsom ett led i en strävan att bereda bättre befordringsmöjligheter

för tjänstemän, tillhörande postiljonsgraderna. Härutöver hade

kommunikationsverkens lönekommitté på sin tid särskilt framhållit, att genom

poststationers utbytande mot postexpeditioner allmänheten skulle bliva

bättre betjänad. I sitt förslag den 26 september 1925 angående klassificering

av kommunikationsverkens trafikanstalter anförde lönenämnden beträffande

dessa postexpeditioner — då kallade postexpeditioner av klass 1 — att

några av dem nått en sådan utveckling, att deras föreståndare skäligen syntes

böra tillhöra en högre lönegrad än den de då tillhörde, den 12:e. Då

därtill kom, att vissa postkontor av klass 4 hade så låga poängtal, att de icke

längre borde tillhöra nämnda klass utan borde nedflyttas i en lägre sådan,

hade lönenämnden tagit under övervägande, huruvida då icke borde inrättas

en ny klass av postanstalter mellan postkontoren av klass 4 och postexpeditionerna

av klass 1. Lönenämnden föreslog, att i 16:e lönegraden vid postverket

skulle inrättas en ny befattningsgrupp med benämning stationsmästare

av klass 5, i samband varmed de dittills varande stationsmästarna av

klass 1 namnförändrades till stationsmästare av klass 6. I sitt då utarbetade

klassificeringsförslag hade lönenämnden såsom undre gräns för postkontoren

av klass 4 satt ett poängtal av 70, och eftersom 9 av de dåvarande postkontoren

av klass 4 icke nådde upp till detta poängtal, så föreslog lönenämnden,

att dessa 9 postkontor (de hade i allmänhet icke några underlydande

poststationer) måtte hänföras till gruppen postexpeditioner av klass 5. Till

denna grupp ansågos vidare höra hänföras de fem största av de dåvarande

postexpeditionerna av klass 1, och de därefter återstående postexpeditionerna

av denna klass (fem stycken) hänfördes till klass 6. Gränsen mellan

postexpeditionerna av klass 5 och 6 sattes vid 35 poäng. På så sätt kom

1926 års klassificering att omfatta förutom postkontoren jämväl postexpeditionerna

av klass 5 och 6.

Under år 1922 hade emellertid enligt beslut av riksdagen inrättats även

postexpeditioner av lägre klass än den dåvarande klass 1, nämligen postexpeditioner

av klass 2 och 3, av vilka de första inrättades för tiden från

och med den 1 juli 1923. Stationsmästarna vid dessa postexpeditioner rekryteras

huvudsakligen från poststationsföreståndarkåren, och genom inrättande

av dessa stationsmästartjänster hade förverkligats ett av 1920 års

postkommitté i betänkande den 10 oktober 1921 framlagt förslag i syfte att

bereda ett antal poststationsföreståndare en fastare ställning i verket. Kommittén

hade härvid närmast tänkt på föreståndare för de största poststationerna,

och som dessa i regel förestodos av kvinnor, upptogos stationsmästarbefattningarna

av klass 2 och 3 i lönestaten såsom avsedda uteslutande för

kvinnliga tjänstemän. Dessa postexpeditioner, vilka 1926 erhöllo benämningen

postexpeditioner av klass 7 och 8, lämnades emellertid utanför 1926 års

klassificering.

Det inbördes förhållandet mellan å ena sidan postexpeditioner av klass 5

och 6 och å andra sidan postexpeditioner av klass 7 och 8 är nu på grund

av utvecklingen detsamma, som det 1926 var mellan postkontoren av klass

4 och de dåvarande postexpeditionerna av klass 1 och vilket då påkallade

dessa senare postexpeditioners klassificering i sammanhang och fortsättning

med postkontorens klassificering. Åtskilliga av postexpeditionerna av

klass 7 och 8 hava alltså nu ett sådant poängtal, att de böra utbytas mot

postexpeditioner av klass 5 eller 6. Vidare hava åtskilliga poststationer en

så omfattande rörelse, att de nu rätteligen höra utbytas mot postexpeditioner.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

13

Vid utgången av år 1934 funnos 28 postexpeditioner av klass 5 och 13

utav klass 6. Utav stationsmästartjänsterna av klass 5 innehades 12 av

tjänstemän med postexpeditörs- eller postassistentsutbildning, och det torde

väl i fortsättningen befinnas lämpligt, att vissa av postexpeditionerna av

klass 5 förestås av tjänstemän med åtminstone postexpeditörsutbildning. Men

oavsett detta är det uppenbart, att det ovan omnämnda syftet med postexpeditionerna

av klass 6 och i viss mån även klass 5, att bereda tjänstemännen

i postiljonsgraderna ökade befordringsmöjligheter, icke i någon större grad

förverkligats.

När de första postexpeditionerna (de av klass 1) inrättades och sedan utökades

och uppdelades på två klasser, klass 5 och 6, skedde det, såsom redan

är sagt, dels genom att ett antal små postkontor av klass 4 förändrades

till postexpeditioner och dels genom att ett antal större poststationer förvandlades

till postexpeditioner. Eftersom alla postanstalter befinna sig i en

praktiskt taget oavbruten tillväxt, finns det självfallet snart icke ett postkontor

av den litenhet, att dess förändring till postexpedition kan sättas

ifråga. Denna väg att skapa postexpeditioner är snart icke vidare framkomlig.

Den andra vägen återigen (vilken lönekommittén hade i tankarna, då den

framhöll, att allmänheten bleve bättre betjänad genom poststationers utbyte

mot postexpeditioner) har blivit i viss mån spärrad genom de utanför klassificeringen

stående postexpeditionerna av klass 7 och 8. Redan med avseende

härå är det nödvändigt för att bringa reda och fasthet i hithörande förhållanden,

att postexpeditionerna av klass 7 och 8 tagas med i beräkning

vid den nu ifrågasatta klassificeringen. Det är vadare i hög grad önskvärt

ur en annan synpunkt. Stationsmästarnas av klass 7 och 8 löneställning

var på grund av enskild motion föremål för prövning av 1934 års riksdag.

Motionen innebar, att stationsmästare av klass 8 skulle uppflyttas från femte

till sjunde lönegraden och stationsmästare av klass 7 från sjunde till tionde.

Statsutskottet yttrade i sitt utlåtande i anledning av motionen endast, att enlig

vad utskottet inhämtat generalpoststyrelsen hade för avsikt att framkomma

med förslag örn en förbättrad löneställning för ifrågavarande befattningshavare,

vid vilket förhållande åtgärd från riksdagens sida icke syntes påkallad.

Detta blev också riksdagens beslut. Generalpoststyrelsen hyser den

bestämda uppfattningen, att de ifrågavarande stationsmästarna hava en för

låg lönegradsplacering. Förhållandet med dem är således alldeles detsamma

som det, vilket generalpoststyrelsen 1931 anmälde råda i fråga om postmästarna

av klass 1 A samt överpostmästarna. Deras placering å löneskalan

motsvarar icke vikten och ansvaret av dem åvilande arbetsuppgifter.

Detsamma gäller även vissa andra tjänster inom verket. Beträffande samtliga

nu nämnda eller avsedda tjänsters uppflyttning i lönegrad gäller, att

den är så trängande, att den snart icke längre kan undanhållas Kungl. Maj:ts

och riksdagens prövning. När det då kommer att gälla stationsmästarbefattningarnas

av klass 7 och 8 värdesättning, är det av betydelse att man

nu, genom att låta dem innefattas i klassificeringen, skapar en så fast grund

som möjligt att bygga ett riktigt omdöme på.

Generalpoststyrelsen kommer alltså till den slutsatsen, att den nu ifrågasatta

klassificeringen bör omfatta, förutom postkontoren och postexpeditionerna

av klass 5 och 6, jämväl postexpeditionerna av klass 7 och 8.

Vad slutligen angår grunderna för klassificeringen, anför

generalpoststyrelsen, att styrelsen, med hänsyn till vad lönenämnden i sitt

utlåtande över styrelsens år 1931 avgivna klassificeringsförslag yttrat, sär
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

skilt i fråga om beräkningsgrunderna, efter verkställd undersökning funnit

sig kunna till grund för den nu föreslagna klassificeringen lägga de vid 1926

års klassificering godtagna principerna, dock med vissa kompletteringar, innefattande

dels några smärre ändringar i enhetstalen för nuvarande trafikfaktorer,

dels ock tillägg av några nya trafikfaktorer, nämligen antalet försålda

eller förnyade radiolicenser, influtna radiolicensmedel, antalet ankomna vanliga

brevförsändelser, antalet ankomna exemplar av postabonnerade tidningar,

uppbörd av tjänsteförsändelser samt antalet postgirokonton. Däremot har styrelsen

icke ansett postdiligenstrafiken böra såsom trafikfaktor inverka på

klassificeringen. Då diligenslinjer lydde under endast 14 av de 239 postkontoren,

vore diligenstrafiken icke för närvarande och syntes väl heller aldrig

bliva en allmän postal företeelse, utan vore den i mycket en rörelse vid sidan

av och i viss mån främmande för den allmänna poströrelsen. Styrelsen, som

ansåge det dittills anlitade förfarandet att giva postmästarna vid diligenspostkontoren

ersättning för genom diligenstrafiken ökat arbete och ansvar i

form av gratifikation böra frångås, har i stället framlagt förslag örn sådan

ändring av 38 § avlöningsreglementet, att arvode av det slag, som där omnämnes,

skulle utgå till ifrågavarande postmästare. Med anledning härav

har Kungl. Maj:t genom brev den 18 oktober 1935 bemyndigat generalpoststyrelsen

att tills vidare, i den mån så prövas skäligt och så länge postdiligenslinje

icke ingår såsom faktor vid postkontorens klassificering, från den i

postverkets driftkostnadsstat upptagna anslagsposten till gratifikationer m. m.

till postmästare vid sådant postkontor, under vilket postdiligenslinje lyder,

utbetala särskild ersättning med högst 400 kronor för år.

Telegrafstyrelsens förslag till klassificering grundar sig på i stort sett samma

principer som 1926 års klassificering med tillägg av ytterligare en trafikfaktor,

nämligen rundradiorörelsen.

Såväl generalpoststyrelsen som telegrafstyrelsen hava, såsom i det använda

klassificeringssystemet förutsättes, genom uppskattning fastställt det poängtal,

som bör utgöra övre gränsen för trafikanstalt av klass 1 B, samt därefter

med användande av samma metoder som vid 1926 års klassificering uträknat

de övriga klassgränserna. Med höjning av vissa gränstal hava följande gränsbestämningar

erhållits för de olika klasserna:

Postverket Telegrafverket

Mass Poäng Poäng

IB.................................. 295-350 360—450

2 .................................... 240—294 288—359

3 .................................... 195—239 216-287

4 .................................... 135—194 149—215

5 .................................... 95—134 104—148

6 .................................... 55—94 lägre än 104

7 .................................... 45—54 —

8 .................................... 35—44 —

Därjämte framhålla de bägge verksstyrelserna, att liksom vid 1926 års och

även tidigare klassificeringar skett särskilt bedömande måste ske beträffande

vissa trafikanstalter, vid vilka särskilda förhållanden, vilka icke komme till

uttryck i poängberäkningen, vore rådande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. l\Iaj:ts proposition nr 141.

15

Lönenämnden erinrar, att trafikrörelsen vid ifrågavarande verk redan år

1931 ansågs hava nått en sådan utveckling, att en revision av klassindelningen

var av behovet påkallad, ehuru densamma av särskilda anledningar

då befanns böra få anstå. Sedan dess hade, anför nämnden vidare, behovet

av en omklassificering ytterligare accentuerats. Att för post- och telegrafverkens

vidkommande en allmän omklassificering framstode såsom önskvärd

syntes nämnden icke kunna bestridas.

I anledning av vad järnvägsstyrelsen anfört har lönenämnden berört grunderna

för gällande klassificering samt därvid anfört:

Lönenämnden torde härvid till en början få erinra, att nämnden vid avgivande

i förenämnda framställning till Kungl. Majit den 26 september 1925

av förslag till det klassificeringssystem, som ligger till grund för ifrågavarande

klassificering, framhöll, hurusom vid de förberedande undersökningar,

som inom nämnden gjorts i och för utarbetande av nämnda förslag

och som närmast avsett förhållandena vid statens järnvägar, vissa principiella

erinringar framkommit mot användandet av det vid statens järnvägar

dittills tillämpade klassificeringssystem, då det gällde att inordna stationsföreståndarna

för de olika stationerna uti de i avlöningsreglementet^ förekommande

särskilda stationsklasserna. Sålunda hade påpekats, att då sistnämnda

system icke toge hänsyn därtill, att en allt efter stationens storlek

mycket varierande del av arbetet utfördes av tjänstemän, som vore stationsföreståndarens

medhjälpare vid stationsledningsarbetets utförande, det icke

vore möjligt att med anlitande enbart av de i systemet ingående indexskalorna

omvärdera ett visst masstal för en trafikfaktor till ett tal, angivande vederbörande

stationsföreståndares arbete och ansvar. Exempelvis hade stationsföreståndaren

erhållit samma poängtal för ett visst antal till- och avkopplade

vagnar, vare sig det gällde arbete å en första klassens station eller å en

station av lägre klass, sålunda utan hänsyn till det biträde av andra tjänstemän

vid arbetets ledning och övervakande, som stöde stationsföreståndaren

till buds. Då samma förhållande rådde beträffande samtliga faktorer, hade

det synts uppenbart, att de erhållna summa-poängtalen icke kunde anses

såsom fullt riktiga uttryck för respektive stationsföreståndares arbete och

ansvar. Ett på rationella grunder uppbyggt klassificeringssystem borde vidare

möjliggöra angivandet, efter vissa bestämda normer, av gränserna mellan

de olika klasserna, så att dessa icke komme att, mer eller mindre godtyckligt,

fastställas allenast med ledning av praktisk erfarenhet. Huru viktig och

oumbärlig på området denna än vore, borde den icke ensam tillmätas utslagsgivande

betydelse på den väsentligaste punkten i ett system, grundat

på siffermässiga beräkningar. Det dåvarande klassificeringssystemet vid

statens järnvägar syntes ur dessa synpunkter närmast karaktäriseras såsom

ett med ledning av trafikfaktorernas masstal »på känn» verkställt sammanförande

av stationerna till de olika klasserna.

Vid utarbetandet av lönenämndens förslag lämnades de dittills använda

beräkningsgrunderna för fastställandet av en stations sammanlagda trahktal

_d v. s" bestämmandet av vissa faktorer för de arbets- och ansvarsområden,

som i allmänhet falla in under stationstjänsten och dessas avvagande i förhållande

till varandra — i huvudsak orubbade. Såsom en huvudsynpunkt

tillkom emellertid att för varje station finna relativt riktiga siffermässiga

uttryck för, å ena sidan, det på stationen förekommande totala stations edningsarbetet

och, å andra sidan, den därstädes för ändamalet tillgängliga

arbetskraften. Av förhållandet mellan dessa båda tal ansågs framgå den

på stationsföreståndaren fallande delen av det arbete och det ansvar, varom

bär är fråga. Det på dessa huvudprinciper uppbyggda klassificeringssy
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

stemet, för vars grundtankar och närmare utformande utförligt redogjorts

i förberörda framställning den 26 september 1925, ansågs av nämnden i princip

riktigt och användbart för en klassificering ej blott av järnvägsstationerna

utan även av postkontoren och — i vissa hänseenden — även av telegrafstationerna.

Efter att hava erinrat, att anmärkningar mot gällande klassificeringssystem

framförts såväl av järnvägsstyrelsen tidigare och i styrelsens förenämnda

utlåtande den 14 november 1935 som även inom lönenämnden vid behandlingen

av förevarande ärende, anför lönenämnden, att de gjorda anmärkningarna

i huvudsak kunde sammanfattas på följande sätt:

I främsta rummet bär befälsuppsättningen vid de olika trafikanstalterna

ansetts öva allt för stort inflytande på klassificeringen. Sålunda har framhållits,

att de faktorer, som äro bestämmande för poängtalen, alltför mycket

komme att variera med fluktuationerna i trafikrörelsen och de härav tid

efter annan påkallade och vidtagna ändringarna i personalförhållandena,

utan att i verkligheten stationsföreståndarens arbete och ansvar i motsvarande

mån förändrats. Särskilt har påpekats, att det s. k. ledningstalet, som

avser att utgöra det siffermässiga uttrycket för de i stationsledningsarbetet

deltagande arbetskrafterna, verkade alltför gynnsamt beträffande vissa mindre

stationers föreståndare, med få eller inga biträdande tjänstemän i ledningsarbetet.

Men även i fråga om stationsföreståndarna å större stationer

har ledningstalet ansetts verka otillfredsställande därigenom, att stationens

placering i klass ej sällan bleve väsentligen beroende av den högre eller

lägre tjänstegraden för en eller annan i stationens ledningstal ingående tjänsteman.

Även mot värderingen av de i klassificeringssystemet ingående särskilda

faktorerna hava erinringar framställts. Sålunda har ifrågasatts, huruvida

poängberäkningen av sådana faktorer som penninguppbörd och medelsomslutning

vore vid de olika verken riktigt avvägda. Därjämte har anmärkts,

att beräkningen av faktorn »personal» skedde efter skiftande grunder vid

de särskilda verken. Såsom en brist i systemet har ock betecknats den omständigheten,

att den ansvarsfulla säkerhetstjänsten vid statens järnvägar

lämnats strängt taget utanför de på klassificeringen inverkande faktorerna.

Slutligen har såsom en allmän olägenhet med de nuvarande klassificeringsmetoderna

framhållits, att desamma icke vore ägnade att åvägabringa den

stabilitet i klassificeringssystemet, som kunde anses önskvärd till undvikande

av altför täta sänkningar och höjningar i klass av olika trafikanstalter.

Lönenämnden anför vidare, att på grund av de allvarliga anmärkningar,

som sålunda till följd av vunnen erfarenhet rörande det nuvarande klassificeringssystemets

praktiska tillämpning riktats mot detsamma, lönenämnden

ansett sig böra understödja det av järnvägsstyrelsen väckta förslaget om en

allmän utredning för ernående av ett förbättrat system. Lönenämnden vågade

visserligen icke hysa den förhoppningen, att ett för samtliga verk fullt

lämpat, enhetligt klassificeringssystem stöde att utfinna. Genom den ifrågasatta

utredningen kunde det emellertid förväntas bliva klarlagt, huruvida

sådana modifikationer i det nuvarande gemensamma systemet läte sig genomföra,

att de påtalade bristfälligheterna och ojämnheterna i detsamma

bleve i huvudsak eliminerade, eller huruvida —- såsom järnvägsstyrelsen

närmast syntes åsyfta — en återgång borde ske till de före år 1926 rådande

förhållandena på området, med fristående klassificeringssystem vid de sär
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 141.

17

skilda verken eller åtminstone vid statens järnvägar. I varje fall borde det

utredningsorgan, som tillsattes för ändamålet, erhålla sådan sammansättning,

att de tre verken däri bleve representerade.

På grund av vad sålunda anförts har lönenämnden förordat, att den ifrågasatta

utredningen måtte med det snaraste igångsättas.

Lönenämnden anför härefter, att med den ståndpunkt, nämnden sålunda

intagit till utredningsfrågan, nämnden övervägt, huruvida icke, i avvaktan på

utredningens resultat, med genomförande av de av verksstyrelserna nu föreslagna

ändringarna i trafikanstalternas klassindelning borde tillsvidare anstå,

men att nämnden därvid kommit till den bestämda uppfattningen, att en sådan

ordning icke vore att förorda. Härom yttrar lönenämnden:

Såsom redan anförts i det föregående, har från såväl generalpoststyrelsen

som telegrafstyrelsen med styrka framhållits angelägenheten av en omedelbar

omklassificering av dessa verks trafikanstalter. Med den snabba utveckling,

som verken i fråga uppvisa, lärer ock ett nytt uppskov med omklassificeringen

icke kunna ske utan avsevärda olägenheter för dem. Jämväl vid ett flertal

av statens järnvägars stationer har en avsevärd ökning i trafikrörelsen gjort

sig märkbar, vilken rättvisligen påkallar en justering av klassindelningen.

De motiv, som år 1931 främst talade för klassificeringsfrågans ställande på

framtiden, nämligen hänsyn till de statsfinansiella förhållandena, synas vid

nu rådande relativt gynnsamma konjunkturer ej heller längre kunna åberopas

såsom tillfyllestgörande skäl för ett fortsatt uppskov med omklassificeringen.

De av generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen nu framlagda klassificeringsförslagen

innebära vissa ändringar i de vid den senaste klassificeringen

tillämpade poängskalorna. Såsom en provisorisk anordning har lönenämnden

ej velat förorda någon direkt ändring i dessa förslag. Uppenbart är emellertid,

att den omklassificering, vars omedelbara genomförande lönenämnden

vill förorda, icke bör ske på ett sätt, som skulle kunna föregripa en blivande,

på modifierade eller helt nya klassificeringsgrunder baserad reglering av

postkontorens samt telegraf- och järnvägsstationernas klassindelning. Med

hänsyn till den förestående klassificeringens i viss mån provisoriska karaktär

och då generalpoststyrelsens och telegrafstyrelsens klassificeringsförslag såsom

direkt anslutande sig till de utvunna poängtalen var för sig ga ut pa

en höjning i klass av ett relativt stort antal postanstalter respektive telegrafstationer,

har lönenämnden ansett sig icke utan vissa beskärningar kunna

förorda ifrågavarande förslag till genomförande. Vid dessa beskärningar

hava i regel anstalter med de lägsta poängsiffrorna enligt den av vederbörande

verksstyrelse tillämpade gränsdragningen mellan klasserna fått Qvarstanna

i de klasser, vilka de nu tillhöra. Endast i enstaka fall och där så pa grund

av från vederbörande verk inhämtade upplysningar ansetts skäligt och riktigt,

har avvikelse skett från denna princip.

Å andra sidan har nämnden beträffande järnvägsstyrelsens förslag tunni!

vissa förbättringar däri vara av omständigheterna motiverade.

Särskilda gttranden hava avgivits av ledamöterna J. E Lindblad och G.

Wold samt suppleanten V. Petrelius med instämmande av ledamoten G. Mattelin.

0

Lindblad och Petrelius hava förklarat sig biträda lönenämndens ståndpunkt

beträffande postverket respektive statens järnvägar ur synpunkten att

icke äventyra ett ytterligare uppskov nied frågans behandling.

Bihang lill riksdagens protokoll 10116. 1 sand. Nr 141.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

Ledamoten Wold har på anförda skäl uttalat som sin mening, att mot de av

lönenämnden förordade höjningarna i klass av trafikanstalterna vid postverket

och statens järnvägar svarade telegrafstyrelsens förslag obeskuret,

varför han yrkade bifall till sistnämnda förslag utan jämkningar.

Departe- Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava åtskilliga anmärkningar

mentschefen. under årens lopp riktats mot det nu gällande, år 1926 godkända klassificeringssystemet.

Dessa anmärkningar gå främst ut på att befälsuppsättningen

vid de olika trafikanstalterna övat alltför stort inflytande på klassificeringen,

och hava i sådant hänseende särskilt framhållits de olika otillfredsställande

verkningar, som metoden med det s. k. ledningstalet haft. Vidare hava erinringar

framställts mot värderingen av de i klassificeringssystemet ingående

särskilda faktorerna, därvid bland annat framhållits, att säkerhetstjänsten

vid statens järnvägar knappast hade någon inverkan på klassificeringen.

Slutligen har påpekats, att med nuvarande klassificeringsmetoder erforderlig

stabilitet i klassificeringssystemet icke ernåtts, med påföljd att täta upp- och

nedflyttningar i klass av trafikanstalter icke kunnat undvikas, särskilt i fråga

om statens järnvägar.

Om alltså redan år 1926 vissa farhågor uttalades rörande det då godkända

klassificeringssystemets blivande verkningar, så synes med den erfarenhet,

som under de gångna tio åren vunnits av systemet, dessa farhågor hava

blivit i stort sett besannade. Då alltså nuvarande klassificeringssystem icke

kan anses fullt tillfredsställande, finner jag mig böra ansluta mig till de framställda

yrkandena om åtgärder för vinnande av förbättrade förhållanden på

ifrågavarande område. I sådant syfte är det, såsom inledningsvis antytts, min

avsikt att inom kort utverka Kungl. Majrts bemyndigande att tillkalla sakkunniga

för att verkställa utredning rörande ändrade grunder för klassificering

av trafikanstalterna vid ifrågavarande verk ävensom avgiva de förslag,

vartill utredningen må föranleda.

Vid sådant förhållande uppställer sig den frågan, huruvida i avbidan på

nyssnämnda utredning någon förändring i trafikanstalternas klassindelning

nu bör vidtagas. Lönenämnden har på anförda skäl ansett så böra ske. Härutöver

må framhållas, att en mera allmän omklassificering av post- och telegrafverkens

trafikanstalter trots verkens starka utveckling på grund av omständigheterna

icke kommit att vidtagas under tio år. Med hänsyn till vad

sålunda anförts har jag funnit mig kunna förorda, att en dylik åtgärd såsom

en anordning av mera provisorisk natur vidtages på grundval av nu gällande

klassificeringsprinciper, därvid jag lika med lönenämnden ansett mig

böra förorda verksstyrelsernas förslag med vissa jämkningar.

Jag övergår härefter till detaljerna i verkstyrelsernas förslag till ändringar

i klassindelningen av trafikanstalterna. Beträffande de delar av förslagen,

i vilka jämkningar påyrkats av personalorganisationer och lönenämnden,

skall här närmare redogöras; i övrigt torde få i huvudsak hänvisas till handlingarna

i ärendet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts prooosition nr 141.

19

Postverket. Generalpoststyrelsens förslag innefattar uppfattning

i klass av tillhopa 79 postanstalter.

överpostmästarklass. Generalpoststyrelsen anför, att till denna

klass fortfarande skulle vara hänförda huvudpostkontoren i Göteborg och

Malmö, för vilka postkontor nu lika litet som år 1926 någon poängberäkning

verkställts. Med anledning härav hemställa posttjänstemännens förening

och postmåstarföreningen, att till överpostmästarklass måtte uppflyttas jämväl

Stockholms bangårdspostkontor och postkontoret Stockholm 1, varjämte

sistnämnda förening hemställer örn dylik uppflyttning i klass av postkontoren

Borås 1, örebro 1, Hälsingborg 1 och Uppsala 1. — Löne nämnden har

avstyrkt de av föreningarna gjorda framställningarna på denna punkt.

Klass 1 A. Bland de 12 postkontor, som generalpoststyrelsen föreslagit

till uppflyttning från klass 1 B till klass 1 A, äro postkontoren Stockholm 6,

5 och 4, vilka visserligen på grund av sina poängtal (338, 324 respektive 310)

icke skulle föras till högre klass än 1 B men med hänsyn till den omfattande

brevbäring, som utginge från dessa kontor, och till föreståndarnas krävande

arbetsuppgifter syntes böra höjas till klass 1 A. Däremot har styrelsen med

hänsyn till ovissheten om rörelsens storlek framdeles icke föreslagit uppflyttning

till klass 1 A av postkontoret Stockholm 7, oaktat dess poängtal uppgår

till 418. — Men anledning härav hemställa posttjänstemännens förening och

postmåstarföreningen, att sistnämnda postkontor måtte uppflyttas till klass

1 A. — Lönenämnden, som anser postkontoren Stockholm 4, 5 och 6 böra i

avvaktan på resultatet av utredningen om förändrat klassificeringssystem

bibehållas i klass 1 B, tillstyrker i övrigt icke uppflyttning i klass i vidare

mån än enligt generalpoststyrelsens förslag.

Klass 1 B. Generalpoststyrelsen har föreslagit uppflyttning från klass 2

till denna klass av tillhopa 21 postkontor. Lönenämnden har, med utgångspunkt

från att postkontor med poängsiffra av 299 och därunder lämpligen

syntes böra tills vidare bibehållas i klass 2, förordat sådan ändring i förslaget,

att postkontoret Stockholm 8 (298 poäng) samt postkontoren i Oskarshamn,

Sala, Västervik, Katrineholm och Skara (299, 299, 298, 295 respektive

295 poäng) skulle kvarbliva i klass 2. Däremot tillstyrker lönenämnden förslaget

örn uppflyttning trots poängtalet 297 till klass 1 B av postkontoret i

Borlänge, enär detsamma efter av den av generalpoststyrelsen i förevarande

sammanhang föreslagna indragningen av postkontoret i Säter syntes ur klassificeringssynpunkt

bliva fullt jämförbart med vissa postkontor av klass 1 B.

Klass 2. Enligt generalpoststyrelsens förslag skulle till denna klass uppflyttas

22 postkontor, varav 21 från klass 3 och ett, postkontoret i Stomman,

från klass 4. —- Lönenämnden anser postkontor med en poängsiffra av 249

och därunder eller alltså postkontoren i Köping, Malung, Åsele och Ronneby

(249, 245, 245 respektive 244 poäng) lämpligen böra bibehållas i klass 3 samt

postkontoret i Stomman (244 poäng) uppflyttas allenast till klass 3. Däremot

tillstyrker nämnden förslaget beträffande postkontoren i Kil och Alvesta

(246 respektive 244 poäng) med hänsyn till de särskilda arbetsuppgifter,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

som åvila postmästarna vid dessa kontor på grund av respektive orters betydelse

såsom i postalt hänseende viktiga järnvägsknutpunkter.

Klass 3. Generalpoststyrelsens förslag innebär uppfattning från klass

4 till klass 3 av tillhopa 20 postkontor. — Lönenämnden anser de tre i poäng

lägst stående postkontoren i Vadstena och Vimmerby (båda 202 poäng)

samt postkontoret Stockholm 10 (200 poäng) böra bibehållas i nuvarande

klass liksom jämväl postkontoret Stockholm 11 (207 poäng), med hänsyn

till att verkningarna av sistnämnda kontors flyttning från tidigare läge icke

ännu läte sig överblicka. Slutligen skulle, såsom förut omförmälts, enligt

lönenämndens mening postkontoret i Storuman inplaceras i klass 3.

Klass 5. Till denna klass skulle enligt generalpoststyrelsens av lönenämnden

tillstyrkta förslag från klass 6 uppflyttas 4 postexpeditioner.

Nedflyttning i klass. Generalpoststyrelsen har föreslagit nedsättning

i klass av tillhopa 15 postanstalter. Sålunda har bland annat ifrågasatts

nedflyttning av postkontoret i Säter (159 poäng) från klass 4 till

postexpedition av klass 5 samt av postexpeditionen i Gränna (72 poäng)

från klass 5 till klass 6. Beträffande postkontoret i Säter anför styrelsen,

att kontoret, i sig själv jämförelsevis litet, hittills försvarat sin plats såsom

postkontor på grund av att det hade underlydande poststationer. I samband

med postmästarens avgång med pension med utgången av år 1935

vore det avsett att förlägga dessa poststationer under annat postkontor, varvid

postkontoret i Säter kunde indragas i sådan egenskap. — Med anledning

härav hava stadsfullmäktige i Säter och Gränna på anförda skäl hemställt

om ifrågavarande postanstalters bibehållande i nuvarande klass. — Lönenämnden

har icke haft någon erinran att framställa mot generalpoststyrelsens

förslag på denna punkt.

Beträffande slutligen klasserna 6—8 anför generalpoststyrelsen följande:
I

och med omklassificeringen skulle fyra postexpeditioner av klass 6 (Hagfors,

Hagalund, Spånga och Ödeshög) uppflyttas till postexpeditioner av klass

5. Sju postexpeditioner av klass 5 (Vindeln, Marstrand, Fränsta, Gränna, Norberg,

Mariefred och Molkom) skulle nedflyttas till klass 6. Av postexpeditionerna

av klass 7 och 8 äro omkring 25 stycken så stora, att de böra anförtros

åt stationsmästare av klass 5 (3 stycken) eller 6 (22 stycken), och bland

poststationerna finnas flera än detta antal, vilka med hänsyn till rörelsens

omfattning böra utbytas mot postexpeditioner. För postexpeditionerna av

särskilt klass 6, 7 och 8 bliver den nu nödvändiga klassificeringen av så

genomgripande verkan, att det framstår såsom självklart, att den icke kan

i hela sin omfattning genomföras omedelbart. Såsom skett vid tidigare klassificeringar

torde vid den nu förestående klassificeringen ändringar, vilkas

omedelbara genomförande skulle — på grund av att anstaltens föreståndare

bleve nödsakad oförberedd flytta till annan ort — åsamka honom allt för

kännbara personliga olägenheter, böra genomföras successivt allteftersom möjligheter

erbjuda sig till en mjuk och sansad övergång. Följaktligen är det

icke nu möjligt att bestämt angiva det antal av stationsmästartjänster i de

skilda klasserna, vilka böra upptagas i postverkets stater för tiden från och

med den dag, den 1 juli 1936, då omklassificeringen skulle tillämpas. Detta

lärer heller icke vara oundgängligt. På riksdagens prövning är icke beroende

annat avgörande än i fråga örn antalet befattningar i lägst 21 :a lönegraden,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

21

alltså, i vad angår den nu föreliggande frågan, beträffande lägst postmästarbefattningarna

av klass 2. Det torde icke desto mindre vara i sin ordning, att

klassificeringsförslaget i hela sin uppläggning framlägges för riksdagen, på

det att riksdagen må, då den skall fatta ställning till den del, vilken närmast

ankommer på dess godkännande, kunna överblicka och bedöma delen i sitt

större sammanhang. På liknande sätt skedde 1926 med postexpeditionerna

av klass 6, för vilka ett poängtal då var beräknat, samt beträffande postexpeditionerna

av klass 7 och 8, vilka då icke poängberäknats. Lönenämnden

yttrade, efter det den föreslagit, att de dåvarande stationsmästarna av

klass 1, 2 och 3 borde namnförändras till stationsmästare av klass 6, 7 och 8,

att frågan om antalet av de anstalter, som borde förestås av befattningshavare

i dessa grupper, icke upptagits till behandling i samband med den

då föreliggande frågan om enhetlig klassificering, utan finge den frågan

bliva föremål för särskild prövning. Kungl. Maj:t har också därefter allt

efter framträdande behov medgivit befattningar inom dessa grupper.

Då, såsom förut omförmälts, utredning rörande ändrade grunder för

klassificering av ifrågavarande tre affärsverks trafikanstalter är avsedd

att inom den närmaste tiden igångsättas, torde ändringar i klassindelningen

icke nu böra vidtagas i större omfattning än som kan ske utan att föregripa

en blivande, på andra principer grundad klassindelning. Med hänsyn härtill

har jag vid prövning av generalpoststyrelsens föreliggande förslag icke ansett

mig böra förorda dess genomförande i större utsträckning än lönenämnden

tillstyrkt.

Vad beträffar frågan om ändrad placering i klass av nuvarande postexpeditioner

av klass 7 och 8 samt utbyte av poststationer mot postexpeditioner,

torde av skäl, som generalpoststyrelsen anfört, spörsmålen om dylika

förändringar samt därav föranledda ändringar i antalet av vissa stationsmästarbefattningar

lämpligen böra, efter förslag av generalpoststyrelsen,

efter hand prövas av Kungl. Majit i samband med personalstaterna för

postverket eller eljest.

Telegrafverket. Telegrafstyrelsen har föreslagit uppfattning i klass av tillhopa

41 stationer samt nedflyttning i klass av 2 stationer.

Lönenämnden har tillstyrkt förslaget, dock med vissa jämkningar beträffande

uppflyttningarna i klass.

Skiljaktig mening har, såsom förut omförmälts, uttalats av ledamoten, byråchefen

G. Wold, som på anförda skäl ansett, att telegrafstyrelsens förslag

till höjning i klass bort obeskuret förordas till genomförande.

Klass 1 A. Telegrafstyrelsen bär föreslagit uppfattning från klass

1 B till denna klass av stationerna i Halmstad och Jönköping (484 respektive

460 poäng).

Lönenämnden har på denna punkt anfört följande:

Lönenämnden torde i anledning härav inledningsvis få erinra, hurusom

vid genomförande av gällande lönereglering för kommunikationsverken telegrafkommissarierna

av klass 1 A hänfördes till löte —- nuvarande 26:e -— lönegraden

eller till samma lönegrad som överpostmästarna samt överinspektörerna

vid statens järnvägar. Vid avgivande den 26 september 1925 av förslag

lill nu gällande klassificering framhöll lönenämnden, hurusom det vid

klassificeringsfrågans behandling inom nämnden gjorts gällande, att telegraf
-

Departe
mentschefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Departe
mentschefen.

kommissarierna av klass 1 A närmast vore jämförliga med föreståndare för

de större järnvägsstationerna och postkontoren av klass 1. Det hade därför

ifrågasatts, huruvida icke i samband med den tillämnade omklassificeringen

en jämkning nedåt borde vidtagas i löneställningen för telegrafkommissarierna

av klass 1 A, detta särskilt i betraktande av att från och med

den 1 juli 1925 mellan förutvarande 16:e och 15:e lönegraderna tillkommit en

ny lönegrad, den 25:e, vartill motsvarighet tidigare saknats och till vilken

nämnden funnit sig böra föreslå uppfattning av de mest betydande postmästar-

och stationsinspektorsbefattningarna av klass 1. Lönenämnden hade

dock icke funnit sig för det dåvarande böra föreslå en dylik jämkning, då denna

fråga närmast vore av lönereglerings natur, men förutsatte dock nämnden,

att densamma framdeles komme att upptagas till förnyat övervägande.

I anslutning till lönenämndens allmänna uppfattning rörande begränsning

av föreslagna uppflyttningar i klass av trafikanstalter får lönenämnden föreslå,

att telegrafstationen i Halmstad, som i avseende å poängtalet är fullt

jämförbar med vissa i nämnda klass nu placerade telegrafstationer och som

ingick i telegrafstyrelsens år 1931 avgivna, av nämnden tillstyrkta klassificeringsförslag,

nu uppflyttas till klass 1 A. Beträffande åter telegrafstationen

i Jönköping anser lönenämnden, att denna bör bibehållas i klass 1 B.

Klass 1 B. Telegrafstyrelsens förslag innefattar uppfattning till denna

klass från klass 2 av 5 stationer. Lönenämnden anser stationerna i Skövde,

Vänersborg och Filipstad, vilkas poängtal (365, 363 respektive 360) ligga

nära den undre gränsen för klass 1 B (360 poäng), böra tills vidare bibehållas

i klass 2.

Klass 2. Till denna klass föreslår telegrafstyrelsen skola från klass 3

uppflyttas 5 stationer. Lönenämnden tillstyrker förslaget utom beträffande

stationerna i Hultsfred och Klippan (båda 288 poäng), vilka tills vidare syntes

böra bibehållas i klass 3.

Klass 3. Enligt telegrafstyrelsens förslag skulle 8 stationer uppflyttas

från klass 4 till klass 3. Lönenämnden anser stationerna i Ljusdal och Värnamo

(238 respektive 233 poäng) fortfarande böra tillhöra klass 4.

Klass 4. Telegrafstyrelsen föreslår uppflyttning från klass 5 till denna

klass av tillhopa 15 stationer. Häremot har lönenämnden ingen annan erinran

att göra än att stationen i Vadstena (151 poäng), som ligger nära den

undre poänggränsen (149) för klass 4, enligt nämndens mening fortfarande

bör tillhöra klass 5.

Såsom av det föregående inhämtas, har lönenämnden avstyrkt telegrafstyrelsens

förslag i vad det avser uppflyttning i klass av, bland andra, telegrafstationerna

i Skövde och Ljusdal. Beträffande stationen i Skövde är

emellertid att märka, att densamma redan före 1926 års klassificering i

många år tillhört klass 2 samt att sedan sistnämnda år dess redovisningsområde

dels utökats genom att de självständiga stationerna i Hjo och Karlsborg

indragits och deras redovisningsområden lagts under Skövde station,

dels ock i övrigt undergått en stark utveckling. I fråga om stationen i Ljusdal

må nämnas, att densamma under en följd av år med sitt poängtal legat

över den undre gränsen för klass 3 samt att dess nuvarande poängsiffra

överstiger nämnda gräns med ej mindre än 22 poäng. Då i betraktande av

dessa omständigheter berörda stationers uppflyttning redan nu till högre

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

23

klass icke synes komma att föregripa den blivande utredningen rörande ändrade

klassificeringsgrunder, har jag ansett mig kunna, utöver vad lönenämnden

tillstyrkt, förorda telegrafstyrelsens förslag om uppflyttning i klass jämväl

av stationerna i Skövde och Ljusdal.

Statens järnvägar. Järnvägsstyrelsens förslag innefattar uppflyttning i klass

av tillhopa 25 stationer samt nedflyttning i klass av sammanlagt 13 stationer.

Sålunda skulle enligt förslaget uppflyttas från klass 1 B till klass 1 A 3

stationer, från klass 2 till klass 1 B 3 stationer, från klass 3 till klass 2 5 stationer,

från klass 4 A till klass 3 1 station, från klasserna 4 B och 5 till klass

4 A 6 stationer, från klass 6 till klass 5 3 stationer och från trafikplats till

station av klass 6 4 stationer.

Med anledning härav har centralstyrelsen för statens järnvågars befälsförbund

hemställt, att ytterligare ett antal stationer, som på grund av sina

poängtal syntes berättigade till placering i högre klass än den nuvarande,

måtte uppflyttas i klass, nämligen till klass 1 A 15 stationer, till klass 1 B 8

stationer, till klass 2 10 stationer, till klass 3 8 stationer samt till klass 4 A

5 stationer.

I sitt förut omförmälda utlåtande den 14 november 1935 över befälsförbundets

framställning har järnvägsstyrelsen på skäl, som förut angivits, avstyrkt

densamma.

Lönenämnden har anfört följande:

Lönenämnden har vid sin granskning icke kunnat undgå att finna det mindre

tillfredställande, att medan generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsens

förslag så gott som uteslutande grunda sig på de utvunna poängtalen, järnvägsstyrelsens

förslag i stor omfattning bortser från de utslag beträffande

höjningar i klass, som poängberäkningarna lämnat. Lönenämnden har emellertid

med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen anfört i sitt utlåtande över förbundets

framställning icke ansett sig annat än i vissa enstaka fall kunna föreslå

förbättringar i styrelsens förslag. De uppflyttningar, som lönenämnden

sålunda vill ifrågasätta och som grunda sig på inhämtade upplysningar

rörande vederbörande stationsförståndares arbetsuppgifter, äro följande.

Till de järnvägsstationer, som skola uppflyttas till klass 1 A, bör enligt

lönenämndens mening även hänföras Uppsala Central (344 poäng). Trafikrörelsen

vid stationen har under senare år avsevärt ökats, vartill kommer, att

stationsföreståndaren erhållit ökade arbetsuppgifter genom att Uppsala Norra

station inordnats under stationen.

Laxå järnvägsstation (244 poäng), som för närvarande tillhör klass 2, har

ansetts bland de i denna klass placerade stationerna vara den, som med hänsyn

till graden av svårskötthet bör, utöver de av järnvägsstyrelsen föreslagna,

i första hand erhålla uppflyttning vid en mera omfattande omklassificering

av järnvägsstationerna. Lönenämnden föreslår fördenskull stationens placera

i klass 1 B.

Förutom de järnvägsstationer, som av järnvägsstyrelsen föreslås skola uppflyttas

till klass 2, anser lönenämnden, att även stationerna i Härnösand (208

poäng) och Långsele (196 poäng) böra hänföras till samma klass. Båda stationerna,

som nu tillhöra klass 3, anses ställa stora krav på stationsföreståndaren.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

Slutligen vill lönenämnden förorda, att den nu klass 6 tillhörande järnvägsstationen

i Ljungskile (46 poäng) höjes till klass 5. Denna station har att,

förutom den vid stationen normalt förekommande trafiken, sommartid ombesörja

en avsevärd turisttrafik.

Mot de av järnvägsstyrelsen föreslagna sänkningarna i klass av vissa järnvägsstationer

har lönenämnden icke funnit skäl att framställa erinran.

Departe- Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som synas föreligga för uppmentschefen.

flyttning i klass av de av lönenämnden härtill förordade ytterligare fem stationerna

vid statens järnvägar, och då en dylik åtgärd icke synes verka föregripande

på den blivande utredningen rörande ändrade klassificeringsgrunder,

har jag ansett mig böra tillstyrka, att, utöver vad järnvägsstyrelsen

föreslagit, jämväl berörda fem stationer nu uppflyttas i närmast högre

klass.

Fråga om förbättrad löneställning för vissa trafikanstaltsföreståndare. I

samband med frågan om förändrad klassindelning av trafikanstalterna vid

post- och telegrafverken samt statens järnvägar hava förenämnda personalorganisationer

framfört vissa spörsmål, som mera äro av lönereglerings

natur.

Så hava posttjänstemännens förening och postmästarföreningen hemställt

örn uppflyttning av överpostmästartjänsterna från 26:e till 27:e lönegraden

samt av postmästartjänsterna av klass 1 A från 25:e till 26:e lönegraden.

Centralstyrelsen för statens järnvägars befälsförbund har hemställt, att

frågan om överinspektörernas löneställning (nu 26:e lönegraden), vilken syntes

för låg, upptoges till prövning. Järnvägsstyrelsen anser sig ej kunna tillstyrka

en dylik höjning annat än i större sammanhang.

Lönenämnden erinrar, att liknande framställningar, som av berörda personalorganisationer

inom postverket gjorts i anledning av 1931 års klassificeringsförslag,

av nämnden avstyrktes med hänsyn till den allmänna revision

av tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet, som kunde förväntas

bliva verkställd i samband med den slutliga prövningen av 1928 års lönekommittés

förslag. Lönenämnden anför, att enligt nämndens mening föreliggande

frågor borde prövas först i samband med en blivande mera allmän

revision av tjänsteförteckningen, varför föreningarnas framställningar i förevarande

hänseende icke borde för närvarande föranleda någon Kungl.

Maj :ts åtgärd.

Departe- Då föreliggande, av omförmälda personalorganisationer väckta spörsmål

n pn t so h pf pn •• ^

aro av beskaffenhet att böra bedömas i samband med den blivande allmänna

översynen av avlöningsbestämmelserna för statens befattningshavare, torde

desamma icke nu böra föranleda någon Kungl. Majrts åtgärd.

Sammanfattning. Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle beträffande

antalet trafikanstalter inom de olika klasserna — bortsett från klasserna

7 och 8 vid postverket och trafikplatserna vid statens järnvägar —

vidtagas de ändringar, som framgå av följande sammanställning:

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

25

Postverket

Telegrafverket

Statens järnvägar

Klass

Nuva-

rande

antal

Bli-

vande

antal

Skill-

nad

Nuva-

rande

antal

Bli-

vande

antal

Skill-

nad

Nuva-

rande

antal

Bli-

vande

antal

Skill-

nad

Överpostmästare, telegrafkom- missarie av klass 1A respek- tive överinspektör..........

2

2

11

12

+ 1

3

3

1 A..........................

10

19

+ 9

—

—

—

6

10

+ 4

IB..........................

32

38

+ 6

18

19

+ 1

26

26

—

2............................

53

53

—

22

23

+ 1

14

17

+ 3

3............................

69

68

-1

19

23

+ 4

31

24

- 7

4 (4 A vid S. J.).............

73

55

-18

17

24

+ 7

60

63

+ 3

4 B (vid S. J.)................

—

—

—

—

—

—

12

10

- 2

5............................

31

30

- 1

23

14

-9

124

124

—

6............................

12

16

-f 4

16

11

- 5

199

196

— 3

Summa

282

2811

-i

120

126

—

475

4732

— 2

Antalet uppflyttningar och nedflyttningar i klass vid de olika verken skulle

vid bifall till vad jag förordat bliva följande, därvid motsvarande avvikande

siffror enligt verksstyrelsernas förslag angivas inom parentes:

Från klass

Till klass

Post-

verket

Telegraf-

verket

Statens

järnvägar

Uppflyt

1B.....................

t n i n g a r

1A ....................

9(12)

17 (21)

17 (21)

17 (21»)

1 (2)

4(3)

2 ......................

1 B ....................

3(5)

4(3)

3 ......................

2 ......................

3(5)

7(5)

4 (4 A vid S. J.) ........

4 B ...

3 ......................

7(8)

1

4 A ....................

2

5 ......................

4 (4 A vid S. J.)........

5 ......................

_

14 (15)

4

6 ......................

4

6

4(3)

Trafikplats..............

6 ......................

—

—

4

Summa

64 (79)

34 (41)

30 (25)

N e d f l y

IB ....................

ttningar

2 ......................

1

2 ......................

3 ......................

2

_

_

3 ......................

4 (4 A vid S. J.)........

6 ......................

2

_

1

3 ......................

1

_

_

4 (4 A vid S. J.)........

4 ......................

5 ......................

2

_

3

Poststation..............

1

_

_

5 ....................

6 ......................

7

1

3

6 ......................

Trafikplats..............

—

6

Summa

Nettoförbättringar

15

40 (64)

2

32 (39)

13

17 (12)

’ Skillnaden beror på att ett postkontor skulle sänkas till poststation.

2 Skillnaden beror på att till trafikplatser skulle nedflyttas 6 stationer av klass 6 men att

endast 4 trafikplatser skulle uppflyttas till stationer av klass 6.

8 Ett av dessa postkontor har av generalpoststyrelsen föreslagits uppflyttat till klass 2.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

Enligt inom vederbörande verk verkställda beräkningar skulle ett genomförande

av de av mig förordade ändringarna i klassindelningen av verkens

trafikanstalter medföra en årlig kostnadsökning, oberäknat dyrtidstillägg, av

i runda hundratal kronor:

vid postverket ........................................ kronor 26,000

» telegrafverket .................................... » 16,500

» statens järnvägar .................................. » 12,300

Summa kronor 54,800.

Postverket.

Inrättande av en särskild avdelning för postsparbanken och postgirorörelsen

samt av en befattning såsom postsparbanksclief m. m. I skrivelse

den 18 december 1935 har generalpoststyrelsen framlagt förslag till vissa organisatoriska

förändringar beträffande styrelsen samt till förändring i avseende

å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid

postverket. Styrelsen har därvid till en början uppehållit sig vid styrelsens

femte byrå, som handhar postsparbanken och postgirorörelsen, samt byråchefens

å nämnda byrå tjänste- och löneställning. Styrelsen anför, att frågan

om denne befattningshavares löneställning under senare år flera gånger

varit föremål för statsmakternas prövning samt att styrelsen ansett tiden för

ett närmare övervägande av denna fråga lämplig nu, då befattningen vore

vakant och en prövning således kunde företagas utan att någon viss tjänstemans

personliga intressen berördes.

Beträffande postsparbankens och postgirorörelsens utveckling anför styrelsen

till en början följande:

Under den tid, som förflutit, sedan postsparbanken genom beslut av 1922 års

riksdag med ingången av år 1923 införlivades med postverket såsom en

särskild byrå i generalpoststyrelsen, har postsparbankens rörelse företett en

mycket stark utveckling, vilken närmare belyses av nedanstående siffror.

1923

Antal motböcker.................................. 696,000

Insättningar, antal................................ 644,000

» belopp, kronor ...................... 47,479,000

Uttagningar, antal................................ 289,000

» belopp, kronor ...................... 35,971,000

Vid slutet av året innestående behållning, kronor____ 135,000,000

1934

1.809.000

2.859.000

223.904.000

2.803.000

202.117.000

473,000,000

Det ekonomiska resultatet av postsparbankens verksamhet har under dessa

år förbättrats, och postsparbanken uppvisar numera ett betydande överskott.

För år 1933 levererades till postverket icke mindre än 5 miljoner kronor och

för år 1934 3 miljoner kronor.

Postgirorörelsen, vilken infördes i Sverige med ingången av år 1925, förlädes

jämlikt statsmakternas beslut till samma byrå i generalpoststyrelsen,

som handhade postsparbanken. Postgirorörelsen vann mycket snart en stor

tillslutning. Antalet kontoinnehavare, vilket vid utgången av det första verksamhetsåret

utgjorde 5,000, uppgick vid utgången av år 1934 till cirka 73,000.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

27

Antalet omsättningar (insättningar och uttagningar) utgjorde sistnämnda år

inemot 40 miljoner och dessas belopp omkring llV2 miljarder kronor.

Med den starka ökningen av antalet bokförda poster i postsparbanken och

postgirorörelsen hava den med bokföringen sysselsatta personalen och även

tjänstemännen med arbetsuppgifter av kontrollerande och övervakande art

måst successivt ökas. Å femte byrån tjänstgöra för närvarande omkring

875 personer.

Generalpoststyrelsen anför, att utvecklingen av nämnda rörelsegrenar redan

för flera år sedan föranledde överväganden angående löneställningen för den

för dessa rörelsegrenar närmast ansvarige byråchefen.

Beträffande denna fråga torde här få erinras om följande.

I en vid 1930 års riksdag väckt motion (II: 221) hemställdes, att riksdagen

— under uttalande av önskvärdheten av att utredning, på sätt i motionen förordats,

rörande byråchefens å generalpoststyrelsens femte byrå löneställning

m. m. bomme till stånd — måtte besluta tillerkänna dåvarande innehavaren

av befattningen, byråchefen J. Döss, utöver lönen såsom byråchef, ett årligt

»personligt arvode» å 6,000 kronor, att tills vidare utgå, så länge Döss kvarstode

i sin befattning såsom närmaste chef för postsparbanken och postgirorörelsen

och annorlunda ej rörande nämnda befattning blivit beslutat.

I yttrande häröver den 10 mars 1930 anförde generalpoststyrelsen, att byråchefernas

i generalpoststyrelsen liksom i övriga statens affärsdrivande verk

löneställning vore i behov av en väsentlig förbättring samt att styrelsen förutsatte,

att en av cheferna för affärsverken i skrivelse den 8 mars 1930 begärd

utredning örn sagda byråchefers löneställning och anställningsform snarast

bomme till stånd. I avvaktan härpå syntes dock frågan om byråchefens å

generalpoststyrelsens femte byrå löneställning böra redan då prövas särskilt

för sig, och tillstyrkte styrelsen avlöningsförhöjning åt nämnde byråchef med

4,000 kronor. I fråga örn personlig ersättning åt byråchefen Döss erinrade

styrelsen, att Kungl. Majit den 20 juni 1924 såsom ersättning för organisationsarbete

i samband med postsparbankens inordnande i postverket tillerkänt

Döss en gratifikation av 3,000 kronor, samt framhöll, att därest Döss

ansåges böra tilldelas någon ytterligare ersättning, denna borde med lämpligt

belopp utgå såsom engångsersättning. Postsparbanksfullmäktige instämde

i styrelsens förslag om lönetillägg å 4,000 kronor, samt ansågo riktigt,

att den ifrågasatta engångsersättningen bestämdes till 10,000 kronor.

Kommunikationsverkens lönenämnd fann sig med hänsyn bland annat till

de konsekvenser, som ett bifall till förslaget örn årligt lönetillägg skulle medföra

beträffande andra byråchefsbefattningar inom statsförvaltningen,

icke kunna tillstyrka ett dylikt lönetillägg men ansåg^ vägande skäl föreligga

för engångsersättning i form av gratifikation åt byråchefen Döss. Lönenämndens

ordförande och en ledamot ifrågasatte en kombinerad lösning med

såväl årligt lönetillägg som en gratifikation.

Riksdagen (skrivelse nr 174) fann sig icke kunna tillstyrka årligt lönetilllägg

men anhöll hos Kungl. Majit, att Döss måtte för utfört organisationsarbete

inom generalpoststyrelsens postsparbanks- och postgirobyrå tillerkännas

en ytterligare gottgörelse med belopp, som Kungl. Majit skulle äga att

fastställa.

Genom brev den 3 juli 1930 tillerkände Kungl. Hajd Döss för utfört organisationsarbete

beträffande postgirorörelsen en särskild gottgörelse av 9,000

kronor.

I skrivelse den 16 mars 1931 hemställde byråchefen Döss, att Kungl. Majit

måtte till nämnda års riksdag avlåta proposition om förändring av hans hy
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

råchefsbefattning till en befattning med ett arvode av minst 17,000 kronor

eller, därest saken ansåges böra definitivt ordnas först vid 1932 års riksdag,

i avvaktan därpå för år 1931 tilldela honom en särskild gottgörelse av

5,000 kronor.

Generalpoststyrelsen anförde i utlåtande den 18 mars 1931, att sedan styrelsens

förenämnda yttrande den 10 mars 1930 intet inträffat, som kunde föranleda

styrelsen att intaga en annan ståndpunkt till frågan än den i sistnämnda

yttrande angivna, detta så mycket mindre som riksdagens beslut helt överensstämde

med styrelsens beslut i ämnet. Styrelsen kunde således för sin

del icke tillstyrka, att frågan om löneställning för Döss utbrötes ur sitt naturliga

sammanhang med frågan örn andra byråchefers löneställning. Därest

det emellertid ansåges lämpligt att i avvaktan på utredning och beslut i sistnämnda

fråga tilldela Döss en särskild gottgörelse för år 1931, hade styrelsen

intet att erinra mot att dylik gottgörelse med lämpligt belopp tillerkändes

honom.

Statskontoret och lönenämnden avstyrkte framställningen under framhållande

av att frågan om ifrågavarande byråchefs löneställning syntes böra

lösas först i samband med utredning örn löneställningen för andra byråchefsbefattningar

inom statsförvaltningen.

Döss’ framställning ledde icke under år 1931 till något Kungl. Maj:ts beslut.

I skrivelse den 5 mars 1932 hemställde postsparbanksfullmäktige, att förslag

måtte avlåtas till 1932 års riksdag om förbättrad tjänste- och löneställning

för byråchefen å femte byrån. Fullmäktige anförde därvid, att det syntes

böra övervägas, huruvida icke bemälde tjänsteman borde hava överdirektörs

tjänsteställning, varjämte fullmäktige framhöllo, att det för de intressen,

fullmäktige hade att tillvarataga, vore likgiltigt, om byråchefen Döss erhölle

personligt lönetillägg eller hans befattning uppflyttades i högre löneställning

men att huvudsaken vore, att han erhölle skälig lön.

Generalpoststyrelsen vidhöll sin år 1931 uttalade uppfattning. Lönenämnden

anförde bland annat, att en lösning av frågan örn den rätta löneställningen

för ifrågavarande byråchef enligt nämndens mening vore av sådan betydelse,

att spörsmålet åter snarast borde bliva föremål för särskild utredning,

och tillstyrkte lönenämnden i avvaktan på resultatet av en sådan utredning

en gratifikation åt Döss av 4,000 kronor.

Genom beslut den 22 april 1932 uppdrog Kungl. Maj:t åt generalpoststyrelsen

att verkställa utredning i fråga om ändring — utan rubbning i styrelsens

organisation i övrigt — av tjänste- och löneställningen för omförmälde byråchef

ävensom att till Kungl. Maj :t inkomma med det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

Med skrivelse den 7 oktober 1932 inkom generalpoststyrelsen med utredning

i ämnet. Styrelsen anförde därvid, att enligt styrelsens mening befattningen

såsom byråchef å styrelsens femte byrå vore av mycket stor vikt och

krävde stora kvalifikationer av befattningens innehavare. Styrelsen hade

emellertid icke kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning, huruvida denna

befattning kunde anses i kvalitativt hänseende intaga en särställning vid jämförelse

med motsvarande befattningar i styrelsen i övrigt och ännu mindre

givetvis huruvida den vore mera krävande än vissa andra befattningar i

samma lönegrad inom andra affärsdrivande verk eller inom andra grenar

av statsförvaltningen. Styrelsen funne vissa skäl tala för att frågan om löneställningen

lör byråchefen å femte byrån upptoges till prövning i sammanhang

med en mera omfattande prövning av lönerna för vissa befattningar i

ledande ställning inom statstjänsten och särskilt inom kommunikationsverken.

Skulle emellertid Kungl. Majit finna, att föreliggande lönefråga borde

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lål.

29

utbrytas ur sitt sammanhang med övriga likartade frågor och i avvaktan på

en mera omfattande utredning i dessa frågor avgöras för sig, hade styrelsen

intet att erinra däremot. Vidkommande formen för förhöjd löneställning åt

denna tjänst syntes befattningen i avvaktan på dylik utredning lämpligen

böra bibehållas i 30 :e lönegraden men förenas med ett visst årligt arvode

därutöver, vilket syntes böra avvägas så, att det sammanlagda lönebeloppet

komme att stå i lämpligt förhållande till verkschefens och dennes ställföreträdares

löner.

Lönenämnden anförde i utlåtande den 23 november 1932, att enligt nämndens

mening en omändring av ifrågavarande byråchefstjäst till en genom förordnande

på viss tid tillsatt befattning visserligen skulle kunna anses motiverad

med hänsyn till de speciella krav, som måste ställas på befattningens

innehavare såsom närmaste ledare under verkschefen av postsparbanken och

postgirorörelsen. Med hänsyn emellertid till att generalpoststyrelsen uttalat

sig för en anordning med särskilt lönetillägg och att postsparbanksfullmäktige

ansåge formen för löneförbättring likgiltig, blott byråchefen Döss erhölle

skälig lön, hade lönenämnden ansett sig böra stanna för att förorda ett särskilt

personligt lönetillägg åt Döss å 3,000 kronor för år.

Statens organisationsnämnd fann frågan om ändrad löneställning för ifrågavarande

byråchef icke böra företagas till avgörande annat än i samband

med det av affärsverkens styrelser år 1930 väckta spörsmålet om en allmän

omprövning av löneställningen för byråcheferna i dessa verk.

Genom beslut den 16 mars 1934 fann Kungl. Majit vad sålunda förekommit

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Generalpoststyrelsen anför nu, att initiativen i frågan om byråchefens å

femte byrån löneställning tidigare tagits av andra för frågans lösning intresserade

än styrelsen samt att anledningen till att frågan på detta sätt så att

säga upptagits utifrån syntes ligga däri, att beträffande chefen för postsparbanken

en jämförelse med de löner, som i allmänhet utginge i det enskilda

förvärvslivet, läge nära till hands. Styrelsen ansåge sig därför böra först

undersöka, vilken löneställning som med denna utgångspunkt vore skälig

och vilken organisation som för ernående av denna löneställning vore lämplig.

Härom anför styrelsen:

Postsparbanken är Sveriges största sparbank. Någon uttömmande redogörelse

för lönenivån för direktörer i enskilda sparbanker kan givetvis icke

framläggas. Styrelsen har sig dock bekant, att i vissa sparbanker med en

större stad eller ett län som verksamhetsområde direktören åtnjuter lön med

20.000 å 25,000 kronor årligen. Den tjänsteman, vilkens löneställning nu är

i fråga, är emellertid närmaste chef icke blott för postsparbanken utan även

för postgirorörelsen. Den betalningsförmedling, som verkställes genom denna

rörelsegren, torde vara jämförlig nied den, som utövas av en affärsbank.

Örn dessa rörelsegrenar ombesörjdes av ett enskilt företag, skulle säkerligen

verkställande direktören i ett sådant företag åtnjuta en lön, som

överstege även den högsta lön, som staten betalar lill någon verkschef. Då

emellertid staten för tjänstemän i chefs- eller liknande ställningar alltid fastställer

väsentligt lägre avlöningar än dem, som för likartat arbete idgå i det

enskilda förvärvslivet — där en jämförelse är möjlig att verkställa, torde

man kunna uppskatta chefslönen i statsförvaltningen till högst 50 °/o av den,

som utgår i enskilda företag —- kan med denna utgångspunkt eli arvode av

18.000 kronor anses vara en skälig löneställning för ifrågavarande tjänsteman.

Då i statsförvaltningen i allmänhet löneställningen är ett uttryck för tjäll
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

steställningen, lärer en avlöning av nyss nämnd storleksordning icke kunna

tillkomma den för postsparbanken och postgirorörelsen närmast ansvarige

tjänstemannen i oförändrad tjänsteställning såsom byråchef. I den förut

berörda framställningen från postsparbanksfullmäktige i förevarande ärende

ifrågasättes också, huruvida icke nämnda tjänsteman borde hava överdirektörs

tjänsteställning.

Generalpoststyrelsen anför, att styrelsen ansett sig böra överväga, huruvida

en förändring av byråchefsbefattningen å femte byrån till överdirektörsbefattning

skulle vara ändamålsenlig och vilka organisatoriska ändringar borde genomföras

i samband därmed. Av olika skäl, bland annat den omständigheten,

att man icke under alla förhållanden torde kunna räkna med att den,

som kunde anses äga förutsättningar att bedöma de frågor, som sammanhängde

med postsparbanken och postgirorörelsen, samtidigt ägde kunskaper

och erfarenhet i de många skiftande ärenden, med vilka styrelsen i övrigt

hade att taga befattning, har styrelsen emellertid funnit sig icke kunna tillstyrka,

att denna organisationsform genomföres.

Styrelsen övergår härefter att undersöka möjligheten av postsparbankens

och postgirorörelsens organiserande såsom

en från byråindelningen fristående avdelning inom

styrelsen samt anför därvid följande:

När frågan om löneställningen för byråchefen å generalpoststyrelsens femte

byrå hittills varit föremål för prövning, synes man hava utgått från den förutsättningen,

att postsparbanken och postgirorörelsen fortfarande skola ingå

som en byrå i styrelsen. Denna uppfattning har varit förklarlig, då ju postsparbanken

så sent som år 1922, efter att under ett årtionde hava utgjort

ett särskilt ämbetsverk, åter införlivades med generalpoststyrelsen och då

postgirorörelsen, vilken infördes med ingången av år 1925, enligt statsmakternas

beslut förlädes till samma byrå som postsparbanken. Då för dessa båda

rörelsegrenar valts denna organisationsform, förelåg säkerligen icke anledning

antaga, att de skulle komma att utvecklas så starkt, som fallet sedermera

blivit. Med den omfattning, denna verksamhet numera nått, synes den emellertid

icke lämpligen böra fortfarande kvarstå inom den under andra förutsättningar

givna ramen. Med hänsyn till dessa rörelsegrenars ställning i

postverket finnes icke heller något behov att bibehålla dem såsom en byrå i

styrelsen.

Vad först angår postsparbanken, så har denna enligt kungl, förordningen

angående postsparbanken den 21 juni 1922 till ändamål att befordra sparsamheten

genom att under statens garanti till förräntning mottaga penningar.

Insättningar och uttagningar förmedlas genom samtliga postanstalter, vilka

således tjäna som filialkontor till postsparbanken. Bokföringen å motboksägarnas

konton av insättningar och uttagningar måste enligt sakens natur

skötas av ett centralkontor.

Motboksägarnas förbindelser med postsparbanken ombesörjas således av

postanstalterna, där postsparbanksgöromålen ingå i det dagliga löpande postarbetet.

I postsparbanksrörelsen förekommande in- och utbetalningar av

medel redovisas i postanstalternas räkenskapshandlingar jämsides med andra

medel, som förekomma för in- och utbetalning i postverkets övriga rörelsegrenar,

och äro föremål för kontroll i enahanda ordning som dessa medel.

Medan vid lokalförvaltningen postsparbanksgöromålen handläggas gemensamt

med övriga med den egentliga poströrelsen sammanhängande uppgifter,

äro i centralförvaltningen de ärenden, som angå postsparbanken, till

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

31

huvudsaklig del skilda från övriga ärenden, med vilka styrelsen Ilar att taga

befattning. Vissa av postsparbanksrörelsen föranledda ärenden handläggas

dock i samma ordning som övriga ärenden, vilka avgöras av styrelsen. De

tjänsteföreskrifter, som postanstalterna följa vid handläggningen av postsparbanksgöromål,

utfärdas sålunda av styrelsen på föredragning av byråchefen

å tredje byrån, givetvis efter samråd med byråchefen å femte bvrån.

Dessa föreskrifter bliva sällan underkastade några ändringar. Andra ärenden,

som kräva samarbete mellan femte byrån och andra byråer, förekomma

relativt sparsamt.

I instruktionen för generalpoststyrelsen (svensk författningssamling nr 189/

1930) § 22 äro uppräknade vissa ärenden, vid vilkas handläggning samtliga

byråchefer såvitt möjligt skola vara närvarande. Medan flertalet av de ärenden

av förenämnda slag, som föredragas av chefen för en byrå, äro av direkt

intresse för övriga byråer och även ofta föranleda samråd med dessa, hava

dessa ärenden sällan någon beröring med postsparbankens intressen, liksom

dessa senare ligga vid sidan om de uppgifter, som övriga byråer hava att

fullgöra. De ärenden, som föredragas av byråcheferna å övriga byråer, hänföra

sig nämligen till de uppgifter, som åligga styrelsen i dess egenskap av för

postverkets ledning ansvarig myndighet, under det att tyngdpunkten i byråchefens

å femte byrån uppgifter ligger i ärenden angående placering av i

postsparbanken och postgirorörelsen innestående medel, med vilka ärenden

övriga byråer icke taga någon som helst befattning, samt i de speciella uppgifter,

som sammanhänga med ledningen av postsparbanken, såsom propaganda,

samarbete med andra sparbanker i frågor av gemensamt intresse för

sparverksamheten och liknande. Vid handläggningen av ärenden angående

medelsplaceringen består styrelsen av generaldirektören, postsparbanksfullmäktige

samt byråchefen å femte byrån, tillika föredragande. Då fråga är

om ändring i förordningarna angående postsparbanken eller angående postgirorörelsen,

skola i behandlingen ytterligare deltaga den eller de byråchefer,

som generaldirektören tillkallar.

Innan postsparbanken med ingången av år 1923 åter införlivades med postverket,

stod postsparbanken under en särskild styrelse, bestående av generaldirektören,

tre utanför verket stående ledamöter samt chefen för postsparbanken,

då benämnd postsparbanksdirektör. Den nuvarande organisationsformen

skiljer sig således föga från den förut tillämpade. Detta förhållande har sin

naturliga förklaring i beskaffenheten av de ärenden, i vilka beslut skola

fattas. I fråga örn postsparbanken äro finansfrågorna de avgjort viktigaste,

helt skilda från de uppgifter, som i övrigt åligga styrelsen. Handläggningen

av förstnämnda ärenden kräver sakkunskap på andra områden än handläggningen

av de sistnämnda, och styrelsen har också enligt instruktionen

i förra fallet en annan sammansättning än i det senare.

Mellan postsparbanksärendena å ena sidan och övriga på styrelsens handläggning

ankommande ärenden å andra sidan förefinnes sålunda icke någon

sådan samhörighet, att postsparbanken på grund därav bör ingå som en byrå

i styrelsen. Om hänsyn foges endast till olikheten i uppgifter och därav följande

olikheter i fråga örn ärendenas handläggning och avgörande, skulle

postsparbankens ledning kunna skiljas från postverket. Några praktiska fördelar

skulle emellertid icke vinnas härav. Den förening av postsparbanken

och postgirorörelsen, som nu består, utgör dessutom ett avgörande hinder för

en sådan åtgärd.

I motsats till postsparbanken är nämligen postgirorörelsen en postal rörelse,

som måste utövas i anslutning till postverkets övriga verksamhet, och

detta icke endast vid lokalförvaltningen utan liven vad beträffar ledningen.

Postgirorörelsens utveckling påverkar nämligen i så hög grad utvecklingen av

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

verkets rörelse i övrigt, att ledningen av postgirorörelsen icke lämpligen kan

utövas av ett annat organ än det för postverket i övrigt ansvariga. Med

postsparbanken har postgirorörelsen icke någon närmare samhörighet. Postgirorörelsen

är liksom postanvisningsrörelsen ett organ för verkställande av

likvider. Medan belopp, som likvideras genom postanvisning, i regel icke

innestå i postverket längre tid, än som motsvarar befordringen från avsändare

till adressat, kommer en del av de belopp, som omsättas i postgirorörelsen,

att under längre tid stå till postverkets förfogande. Ät dessa medel kan

givas en räntebärande placering. Frågor angående placeringen av dessa medel

kunna givetvis, såsom fallet för närvarande är, lämpligen handläggas av

samma organ, som handhar dessa frågor för postsparbankens vidkommande.

Detta förhållande betingar emellertid icke i och för sig, att ärenden angående

postgirorörelsen handläggas på samma byrå, som handhar postsparbanken.

Då emellertid dessa båda rörelsegrenar en gång förenats till samma

byrå, hava de efter hand vuxit samman, så att de icke nu skulle kunna skiljas

utan betydande organisatoriska förändringar och avsevärda kostnader.

Styrelsen anser sig således böra utgå ifrån att postsparbanken och postgirorörelsen

även framgent skola vara förenade under samma ledning.

På sätt här förut nämnts, sysselsättas för närvarande å femte byrån omkring

875 personer. En avsevärd del av denna personal —- över 400 arbetskrafter

— tages i anspråk enbart för bokföringen i postgirorörelsen. Detta

arbete, vilket till övervägande del utföres med hjälp av maskiner, är icke av

den beskaffenhet, att det nödvändigt behöver utföras å samma avdelning,

som utövar ledningen av verksamheten, eller ens hos styrelsen. I åtskilliga

främmande länder utföres kontobokföringen å särskilda, utanför centralförvaltningen

stående kontor. Denna organisationsform har såtillvida företräde

framför den i Sverige tillämpade, som i dessa länder verksamhetens

ledning icke behöver taga befattning med den löpande driften utan kan odelat

ägna sig åt de centrala uppgifterna i verksamheten. Styrelsen har därför

övervägt, huruvida kontobokföringen i postgirorörelsen lämpligen skulle

kunna förläggas till ett fristående kontor, som skulle ställas under ledning

av en för utförandet av detta arbete ansvarig föreståndare. Då emellertid

för närvarande personalen i avsevärd omfattning anlitas såväl för postsparbankens

som för postgirorörelsens bokföring, skulle en sådan anordning medföra

ökade kostnader för personal. Enligt styrelsens mening föreligga således

icke förutsättningar för att avskilja kontobokföringen i postgirorörelsen

från motsvarande arbete i postsparbanken. Då sistnämnda arbete icke

lämpligen kan avskiljas från den centrala ledningen av postsparbanken, torde

man böra räkna med att ledningen av postsparbanken och postgirorörelsen

samt bokföringen i dessa båda rörelsegrenar tills vidare skola vara förlagda

till en och samma avdelning hos styrelsen.

Styrelsens femte byrå skiljer sig, såsom i det föregående sagts, i viktiga

hänseenden från övriga byråer. Medan på sistnämnda byråer handläggas de

ärenden, som ankomma på styrelsen i dess egenskap av för postverket i dess

helhet ansvarig myndighet, och det i de olika rörelsegrenarna förekommande

löpande arbetet i allt väsentligt utföres av andra under styrelsens ledning

stående organ, är i vad angår postsparbanken och postgirorörelsen enbetydande

del av det löpande arbetet förlagd till själva byrån. Ifrågavarande

arbete sysselsätter för närvarande en personal av omkring 850 personer.

Med den ökning av postsparbankens och postgirorörelsens verksamhet, som

kännetecknat de senaste åren och som icke visar tecken till avmattning,

torde denna personal rätt snart komma att överstiga 1,000. Redan nu är

emellertid antalet tjänstemän väsentligt större än i två så stora ämbetsverk

som riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen tillsammans. Administra
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

33

tiva uppgifter, vilka intaga en central plats i övriga byråers åligganden,

förekomma å femte byrån i mindre omfattning, varemot denna byrå har att

svara för de betydelsefulla ärendena angående placeringen av i nämnda rörelsegrenar

innestående medel.

Generalpoststyrelsen anför, att den särställning, postsparbanken enligt sin

natur intoge i postverkets organisation och som jämväl postgirorörelsen erhållit,

syntes styrelsen föranleda, att åt den avdelning inom styrelsen, som

handhade dessa verksamhetsgrenar, gåves en annan ställning än den, som benämningen

byrå innebure. Efter prövning av olika alternativ hade styrelsen

funnit, att inrättandet av en särskild, inom styrelsens ram men utanför byråindelningen

stående avdelning, förslagsvis benämnd bankavdelning

e n, innebure den lämpligaste organisationen. Chefen för denna avdelning

borde lämpligen benämnas postsparbankschef. Då löneskalan för

ordinarie befattningshavare, som tillsattes medelst konstitutorial, icke sträckte

sig till ett för en sådan befattning skäligt belopp, syntes befattningen böra

tillsättas allenast på förordnande för viss tid, en anordning, som även ur

andra synpunkter kunde anses ändamålsenlig.

Beträffande postsparbankschefens löne- och tjänsteställning

yttrar styrelsen följande:

Frågan om lämpligt arvode för postsparbankschefen synes böra bedömas

med huvudvikten lagd på hans åligganden i fråga om medelsplaceringen.

Denna är av mycket stor omfattning. I postsparbanken och postgirorörelsen

innestå för närvarande mer än 600 miljoner kronor. Vid behandlingen av

frågor angående medelsplaceringen deltaga i generalpoststyrelsens sammanträden

de tre fullmäktige i postsparbanken. Ehuru styrelsen således har tillgång

till en framstående sakkunskap vid avgörandet av dylika ärenden, är

det givetvis av stor betydelse, att jämväl föredraganden äger förutsättningar

att bedöma frågor av finansiell natur.

Av särskild vikt är, att föredraganden själv vakar över att medelsplaceringarna

verkställas så, att postsparbanken kan utan svårighet och utan förlust

möta de krav, som på grund av inträdande förändringar i ränteläget eller

av annan anledning kunna komma att ställas på banken. Föredraganden,

vilken bättre än övriga i behandlingen av dessa frågor deltagande äger möjlighet

att kontinuerligt följa förhållandet mellan insättningar och uttagningar

och bedöma innebörden av förekommande förskjutningar i detta förhållande,

bör vara i stånd att bära huvudansvaret för medelsplaceringarna med

hänsyn till likviditeten.

Vidare måste det självfallet ankomma på föredraganden att taga initiativ

till lämpliga medelsplaceringar. Under de senaste åren med deras rikliga penningtillgång

och därav följande svårigheter att finna lämpliga föremål för

placeringar har denna uppgift ställt mycket stora krav på föredragandens insikter,

intresse och vaksamhet.

Föredraganden måste jämväl med uppmärksamhet följa det allmänna

ränteläget och taga initiativ till de förändringar beträffande inlåningsräntan i

postsparbanken, som härav påkallas.

Postsparbankschefen skulle vidare hava överinseendet över kontobokföringen.

Även med det kvalificerade biträde, han härvid skulle erhålla genom

inrättande av den kontorschefstjänst, varom styrelsen i det följande framlägger

förslag, komma givetvis de frågor, som sammanhänga med den talrika

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr lil.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

personalen och den omfattande och dyrbara maskinella utrustningen, att förorsaka

chefen för avdelningen ett avsevärt arbete.

Såsom här förut nämnts, hör ledningen av postgirorörelsen organisatoriskt

samman med postverkets ledning i övrigt. I viss mindre utsträckning äro

även postsparbanksärendena av denna natur. Postsparbankschefen bör i

enlighet härmed icke ställas utanför behandlingen av övriga på styrelsens

handläggning ankommande ärenden. Vid behandlingen av sådana ärenden

skulle han ingå som ledamot i styrelsen. I vilken omfattning han

skulle deltaga i handläggningen av sådana ärenden, torde böra i huvuddrag

bestämmas av Kungl. Majit i instruktionen för generalpoststyrelsen samt i detaljer

av generalpoststyrelsen i arbetsordningen eller, för det enskilda fallet,

av generaldirektören.

Ehuru, såsom i det föregående berörts, befattningen såsom chef för bankavdelningen

icke kan förutsättas i allmänhet kunna förenas med uppdraget

att vara generaldirektörens ställföreträdare, torde det icke kunna anses uteslutet,

att sistnämnda uppdrag kan anförtros åt postsparbankschefen lika väl

som åt annan ledamot i styrelsen. Där så icke skulle bliva fallet, skulle postsparbankschefen

komma att i vissa hänseenden bliva underställd nämnda

tjänsteman. Med hänsyn till behovet av överensstämmelse mellan tjänsteställning

och löneställning torde postsparbankschefen icke kunna placeras i högre löneställning

än byråchef, som är generaldirektörens ställföreträdare. Då sådan

byråchef, vilken uppbär ett särskilt arvode av 2,000 kronor för år, i regel torde

hava uppnått högsta avlöningen såsom byråchef och sålunda uppbära en

sammanlagd löneinkomst av omkring 14,000 kronor, synes för postsparbankschefen

ett arvode med sistnämnda belopp kunna komma i fråga. Visserligen

finner styrelsen detta arvode — lika väl som avlöningarna till övriga

tjänstemän i ledande ställning — väl blygsamt med hänsyn till det med befattningen

förenade ansvaret och till i det enskilda förvärvslivet utgående

löner till jämförliga tjänstemän. Av skäl, som förut berörts, lärer emellertid

en högre löneställning icke för närvarande kunna fastställas utan en genomgripande

omorganisation, vilken ur andra synpunkter icke kan anses tillfredsställande.

Generalpoststyrelsen anför slutligen, att styrelsen med förevarande förslag

icke velat taga ståndpunkt till frågan, huruvida den föreslagna anställningsformen

lämpade sig även för andra tjänstemän med ledande ställning i post

verket, eller till frågan om den avlöning, som lämpligen borde utgå till sådana

tjänstemän. Vid en reglering av lönerna för tjänstemän på ledande poster i

de affärsdrivande verken borde även frågan om löneställningen för postsparbankschefen

tagas under ny omprövning. Styrelsen ville därför för sin del

betrakta det föreslagna arvodet, 14,000 kronor, för nämnde tjänsteman såsom

provisoriskt och avsett att utgå, intill dess statsmakterna fattat beslut med anledning

av den utredning, som kunde komma att verkställas i övriga närliggande

lönefrågor.

Styrelsen övergår härefter till den personal i övrigt i 2 1 : a och

högre lönegrader, som skulle erfordras å bankavdelningen, samt

föreslår i sådant hänseende inrättandet av en ny befattning i 28:e lönegraden,

benämnd kontorschef, samt nedflvttning av den nuvarande sekreterarbefattningen

i 26 :e lönegraden å femte byrån till sekreterartjänst i 24 :e lönegraden

ävensom indragning av notariebefattning. Till stöd för dessa förslag yttrar

styrelsen följande:

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

35

På sätt i det föregående omnämnts, tiar femte byrån att verkställa kontobokföringen

i postsparbanken och postgirorörelsen, ett arbete, som, åtminstone

vad girorörelsen beträffar, icke i och för sig är av beskaffenhet att

behöva utföras hos styrelsen, övervakandet av detta arbete samt behandlingen

av de frågor, som uppkomma i samband med bokföringen, taga en

betydande del av byråchefens tid och krafter i anspråk. För en omsorgsfull

och betryggande handläggning av de kvalitativt mycket betydelsefulla

ärendena, avseende verksamhetens ledning samt medelsplaceringen, blir behandlingen

av förut nämnda frågor i hög grad hindrande. Den arbetsbörda,

byråchefen å femte byrån för närvarande har, är på grund härav alltför

betungande. Den förändrade ställning i gencralpoststyrelsens organisation,

som enligt föreliggande förslag chefen för nämnda verksamhetsgrenar skulle

komma att intaga, medför givetvis ingen ändring i detta förhållande.

Av skäl, som i det föregående anförts, finner sig styrelsen icke kunna förorda,

att bokföringen i postsparbanken och postgirorörelsen helt avskiljes

från ledningen av dessa verksamhetsgrenar. Däremot böra åtgärder vidtagas

för att befria chefen för avdelningen från de många frågor angående

kontobokföringen och dispositionen av den därmed sysselsatta personalen,

med vilka han för närvarande har att taga befattning.

Bokföringsposternas antal (insättningar och uttagningar) utgör för närvarande

i medeltal per dag i postsparbanken 20,000 och å postgirokontoret

150,000. Det omsatta beloppet uppgår till i postsparbanken omkring lVa

miljon kronor och å postgirokontoret 55 miljoner kronor, likaledes i medeltal

per dag. Med detta stora arbetsmaterial är det givetvis oundvikligt,

att fel och oregelbundenheter dagligen uppstå, beroende av åtgärder från

motboksägares respektive kontoinnehavares sida eller av felföringar av bokföringspersonalen.

I den mån dylika fel och oregelbundenheter beröra flera

olika underavdelningar av byrån, måste givetvis härav uppkommande

frågor handläggas av någon ovanför respektive avdelningar stående tjänsteman.

Då arbetsmaterialet inlöper ojämnt, användes viss del av personalen växelvis

å olika avdelningar inom byrån. Sjukdomsfall och andra tjänsteförhinder

för befattningshavare å dessa avdelningar föranleda jämväl dagligen

en viss omgruppering av personalen.

Bortsett från byråchefen finnes för närvarande icke någon tjänsteman,

som äger befogenhet att bestämma örn de frågor, som uppkomma i samband

med bokföringen, eller om dispositionen av personalen.

Den å byrån placerade sekreteraren har under de senaste åren till viss del

varit sysselsatt med nu nämnda ärenden och, då byråchefen varit upptagen

av sammanträden eller eljest varit förhindrad, stundom även avgjort

dem. Sekreteraren har således i praktiken varit den, som närmast övat

tillsyn över det dagliga, löpande arbetet. Tyngdpunkten i hans arbete har

kommit att ligga i de uppgifter, som på större kontor i allmänhet åligga

kontorschef, ehuru formellt sett ansvaret för hans åtgöranden vilat på

byråchefen. Med den utveckling, postsparbanken och postgirorörelsen numera

tagit, kan en sådan befattning icke undvaras, och .styrelsen har haft

för avsikt att, även örn nämnda verksamhetsgrenar skulle kvarstå som en

byrå i .styrelsen, föreslå inrättandet av en kontorschefstjänst.

Kontorschefen .skulle bära det närmaste ansvaret för kontobokföringen

och äga avgöra i samband med denna uppkommande frågor, sorn icke

äro av beskaffenhet att påkalla chefens för avdelningen eller styrelsens

prövning. Ilan skulle vidare äga besluta örn bokföringspersonalens placering

till tjänstgöring, örn kortare ledigheter för denna personal, om inkallande

av reservpersonal m. m. I fråga örn de för kontohokföringen nöd
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majlis proposition nr 141.

vändiga maskinerna skulle kontorschefen ansvara för deras användning,

underhåll och vård. För bokföringen erforderliga blanketter, materialier

och förbrukningsartiklar skulle han äga an^affa. Vissa frågor skulle han

även förediuga i styrelsen.

Kostnaderna för postsparbanken och postgirorörelsen äro i hög grad beroende

av det sätt, på vilket personal och maskiner utnyttjas. För handhavandet

av den stora personalen krävas särskilda personliga förutsättningar.

Med hänsyn till det arbete och ansvar, som sålunda skulle åvila kontorschefen,

och till de krav, som måste ställas på befattningens innehavare,

synes denna befattning icke böra placeras i lägre tjänsteställning än 28 :e

lönegraden.

Inrättandet av kontorscliefsbefattningen skulle från chefen för avdelningen

avlyfta åtskilligt arbete. Såsom förut nämnts, har sekreteraren redan

nu till dels fullgjort uppgifter, likartade dem, som kontorschefen skulle

fullgöra. I viss utsträckning har han även biträtt byråchefen vid förhandlingar

med andra statliga institutioner ävensom kommunala organ örn användning

av postgirorörelsen, med utredningar i ärenden angående denna

rörelse och postsparbanken, i vilka styrelsen haft att avgiva yttranden eller

utlåtanden, med uppsättande av viktigare skrivelser och liknande. Med de

arbetsuppgifter, kontorschefen skulle erhålla, kan denne tjänsteman icke

beräknas medhinna nyssnämnda uppgifter, vilka jämväl organisatoriskt

skulle komma att ligga vid sidan av hans egentliga arbete. I den mån sekreteraren,

vilken har en alltför stor arbetsbörda, icke kunnat lämna byråchefen

erforderligt biträde med nämnda uppgifter, har den ene av de å byrån

placerade notarierna fått fullgöra dessa. Då chefen för avdelningen givetvis

bör äga tillgång till ett kvalificerat biträde för de viktigare ärenden,

som sammanhänga med verksamhetens ledning, kan den nuvarande sekreteraretjänsten

icke indragas. Med hänsyn till att dess innehavare framdeles

icke skulle taga någon befattning med frågor angående kontobokföringen

eller personalen och hans uppgifter således bliva begränsade till utrednings-

och liknande arbeten, torde emellertid tjänsten, vilken för närvarande

är placerad i 26:e lönegraden, kunna nedflyttas till 24 :e lönegraden.

Sekreteraren borde då övertaga vissa ärenden, som för närvarande beredas

av notarierna, samt i viss utsträckning även föredraga dem. Den ena

notarietjänsten skulle i samband härmed indragas. I den mån förstärkning

av arbetskrafterna för bestridande av dessa göromål skulle erfordras,

torde behovet kunna tillgodoses med befattningshavare i lägre tjänsteställning

än notarie.

Lönenåmnden har beträffande förslaget örn en särskild bankavdelning med

en postsparbankschef såsom föreståndare anfört följande:

Vid den prövning, lönenåmnden på grund av remissen ägnat generalpoststyrelsens

föreliggande framställning, har det synts nämnden, att postsparbanksrörelsen

och postgirorörelsen numera nått en sådan utveckling och rent

organisatoriskt kommit att intaga en sådan särställning, att bärande skäl

kunna anses föreligga för att lösgöra byrån för postsparbanks- och postgiroärenden

från den övriga byråorganisationen och ombilda densamma till en

mera fristående avdelning inom styrelsen. För en sådan anordning synas

framför allt tala de egenartade uppgifter, som åligga femte byrån såsom organ

för placeringen av de stora penningebelopp, vilka omsättas inom postsparbanken

och i postgirorörelsen, d. v. s. uppgifter i viss omfattning liknande

dem, som förekomma inom en enskild sparbank.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lil.

37

Vad angår anställnings- och avlöningsförhållandena för chefen å den nya

bankavdelningen, torde lönenämnden få erinra därom, att nämnden tidigare

uttalat sig för anordningen med en genom förordnande tillsatt chef för postsparbanks-

och postgirorörelsen. Sålunda anförde nämnden i utlåtande den

23 november 1932 över ett av generalpoststyrelsen avgivet förslag angående

förbättrad löneställning för byråchefen å styrelsens femte byrå, att en omändring

av ifrågavarande byråchefstjänst till en genom förordnande på viss

tid tillsatt befattning enligt nämndens mening kunde anses motiverad med

hänsyn till de speciella krav, som måste ställas på innehavaren av denna befattning

i hans egenskap av närmaste ledare under verkschefen av postsparbanksverksamheten

och postgirorörelsen. Att emellertid lönenämnden vid

sagda tillfälle stannade för att förorda ett alternativ, innebärande tilldelande

av ett personligt lönetillägg till den enligt löneplanen utgående lönen åt den

dåvarande innehavaren av tjänsten, berodde närmast på att generalpoststyrelsens

dåvarande förslag utmynnat i en sådan lösning av lönefrågan.

Lönenämnden har sålunda redan tidigare angivit sin uppfattning rörande

den anställningsform, som lämpligen bör komma till användning i fråga örn

chefen å den avdelning inom styrelsen, där postsparbanks- och postgiroärendena

handläggas. Nämnden anser sig icke hava anledning att nu frångå

denna uppfattning, särskilt som ifrågavarande tjänsteman i fortsättningen

avses skola utöva chefsskapet å en i jämförelse med övriga byråer mera fristående

avdelning inom styrelsen. Nämnden torde ock få erinra, hurusom

på andra håll inom statsförvaltningen en del innehavare av byråchefstjänster

ansetts intaga en sådan särställning, att förordnandesystemet å dem kommit

i tillämpning. Såsom exempel härpå må erinras örn förrådsdirektören

och verkstadsdirektören inom järnvägsstyrelsen, chefen för byggnadsbyrån

inom byggnadsstyrelsen m. fl.

Det skulle visserligen kunna göras gällande, att med ifrågavarande byråchefsbefattnings

ombildande till förordnandetjänst borde anstå i avvaktan på

den utredning av frågan örn byråchefernas i de af får sdrivande verken löneställning

och anställningsform, varom hemställan gjorts i förenämnda skrivelse

till Kungl. Majit från cheferna för dessa verk. Då emellertid byråchefsbefattningen

å femte byrån för närvarande är vakant och inom närmaste

tiden bör besättas med ordinarie innehavare, synas förhållandena kräva en

omedelbar omreglering av befattningen.

Vid avgivande av förslag till det arvode, som bör fastställas för chefen för

bankavdelningen inom generalpoststyrelsen, bär styrelsen utgått från att hans

löneinkomst icke hör överstiga den lön, som tillkommer byråchef, som tilllika

innehar uppdrag såsom generaldirektörens ställföreträdare, d. v. s. omkring

14,000 kronor. Emellertid har styrelsen icke ansett det uteslutet, att

sistnämnda uppdrag kunde komma att anförtros jämväl åt postsparbankschefen.

Dennes sammanlagda årliga löneinkomst skulle under nu angivna

förutsättning komma att uppgå lill omkring 16,000 kronor. Lönenämnden

vill såsom sin mening uttala, alt de tjänsteåligganden, som avila den för postsparbanken

och postgirorörelsen närmast under verkschefen ansvarige tjänstemannen,

äro av den betydelsefulla och från styrelsens övriga administrativa

verksamhet artskilda natur, att han bör mera odelat ägna sig at arbetet

inom sitl speciella verksamhetsområde. Uppdraget såsom generaldirektörens

ställföreträdare skulle nödga honom alt i betydande omfattning följa

handläggningen av ärendena jämväl inom styrelsens övriga avdelningar —

byråerna — och på så sätt föranleda en icke önskvärd splittring i hans arbetsuppgifter.

Också har generalpoststyrelsen i sin skrivelse bland annat

på nu anförda skäl avvisat tanken på att chefen för hankavdelningen erhölle

ställning såsom överdirektör och souschef i styrelsen, varigenom han skulle

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

bliva självskriven ersättare för verkschefen. Lönenämnden håller sålunda

före, att postsparbankschefen bör vara utesluten från möjligheten att erhålla

förordnande såsom generaldirektörens ställföreträdare. Med hänsyn till de

höga kvalifikationer, som måste krävas av chefen för bankavdelningen, för

att han skall kunna på ett insiktsfullt och förutseende sätt fullgöra sina åliggande

särskilt i vad de avse den för postverket så viktiga medelsplaceringen,

bör hans arvode sättas relativt högt. Under erinran, att lönenämnden i utlåtande

den 18 december 1935 över järnvägsstyrelsens den 30 oktober 1935

gjorda framställning angående inrättande av vissa högre tjänster förordat ett

arvode av 16,000 kronor för verkstadsdirektören i järnvägsstyrelsen, anser

sig nämnden böra föreslå, att arvodet till postsparbankschefen bestämmes

till enahanda belopp. Att vid bifall till detta nämndens förslag postsparbankschefens

arvode skulle — i motsats till vad generalpoststyrelsen

åsyftat — komma att överstiga löneförmånerna för sådan byråchef

i generalpoststyrelsen, som erhållit förordnande att vara generaldirektörens

ställföreträdare, synes nämnden icke vara av avgörande betydelse

för arvodesfrågans bedömande. Exempel på en dylik lönerelation finnes redan

nu inom statsförvaltningen. Därest arvodet bestämmes på nyss angivet

sätt, torde ej heller anledning förefinnas att, såsom styrelsen uttalat, betrakta

detsamma allenast såsom provisoriskt i avvaktan på resultatet av den ifrågasatta

utredningen angående anställnings- och löneförhållandena för de affärsdrivande

verkens byråchefer.

Vidkommande den föreslagna nya kontorschefsbefattningen anför lönenämnden,

att nämnden funne den ifrågasatta lönegradsplaceringen för denna

befattning väl hög i betraktande av den löneställning, som tillkomme befattningshavare

i närmast liknande ställning vid kommunikationsverken i övrigt.

Det kunde sålunda nämnas, att föreståndarna för vissa kontor inom

järnvägsstyrelsen vore placerade i 26 :e lönegraden. Lönenämnden föreställde

sig, att en placering av kontorschefstjänsten i 27 :e lönegraden skulle tills

vidare och i avvaktan på närmare erfarenhet rörande arbetsuppgifterna i

denna helt nya befattning bereda den blivande innehavaren skälig ersättning.

Mot förslaget örn sekreterarbefattningens nedflyttning till 24 :e lönegraden

och indragning av en notarietjänst i samband med omorganisationens genomförande

har lönenämnden förklarat sig intet hava att erinra.

Departe- Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava övervägandena röranmentschefen.

de löneställningen för byråchefen å generalpoststyrelsens femte byrå, vilken

byrå handhar postsparbanken och postgirorörelsen, hittills resulterat i att

den förste innehavaren av berörda byråchefsbefattning vid ett par tillfällen

personligen tillerkänts en engångsersättning för arbetet med nämnda rörelsegrenars

organiserande inom postverket. Anledningen till att själva byråchefsbefattningen

icke givits en förbättrad löneställning torde huvudsakligen vara

den, att trots utvecklingen inom omförmälda rörelsegrenar denna fråga ansetts

icke böra prövas isolerat utan i samband med spörsmålet om löneställningen

för byråcheferna i allmänhet vid statens affärsdrivande verk och jämväl

inom statsförvaltningen i övrigt. Med hänsyn till den ytterligare utveckling,

postsparbanks- och postgirorörelserna företett, och då ifrågavarande byråchefsbefattning

genom den siste innehavarens avgång numera blivit vakant,

har generalpoststyrelsen emellertid ansett tiden vara inne att vidtaga en om
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr lil.

reglering av denna befattning och i samband därmed en organisatorisk ändring

av postsparbanks- och postgirorörelserna.

Postsparbanks- och postgirorörelserna hava, på sätt generalpoststyrelsen

framhållit, sedan åren 1923 och 1925, då postsparbanken införlivades med

postverket respektive postgirorörelsen infördes i Sverige, företett en utveckling,

som vid nämnda tidpunkter väl näppeligen kunnat förutses. Därtill

kommer, att dessa rörelsegrenar måste anses intaga en särskild ställning inom

postverket, bland annat därutinnan att inom desamma det löpande arbetet,

i motsats till vad förhållandet är inom övriga rörelsegrenar, till stor del fullgöres

å byrån och icke vid lokalförvaltningarna. Med hänsyn till nu anförda

omständigheter synes åt den centrala förvaltningen av postsparbanks- och

postgirorörelserna böra givas en i organisatoriskt avseende annan ställning

inom styrelsen än den nuvarande, och jag finner mig i sådant hänseende böra

förorda generalpoststyrelsens förslag, att ifrågavarande rörelsegrenar utbrytas

ur den vanliga byråindelningen och bilda en särskild avdelning inom styrelsen.

Vad beträffar befattningen såsom chef för den nya avdelningen synes det

i betraktande av de fordringar, som särskilt på grund av de viktiga ärendena

rörande medelsplaceringen måste ställas på befattningens innehavare,

vara motiverat, att anställningsform och löneställning skilja sig från de för

byråchefer nu gällande. Med hänsyn härtill och då det ej utan olägenhet

torde kunna anstå under längre tid med att med ordinarie innehavare besätta

den för närvarande vakanta chefsbefattningen, finner jag mig böra

utan avvaktan på den blivande allmänna översynen av avlöningsbestämmelserna

för statens befattningshavare tillstyrka, att den nuvarande byrachefsbefattningen

å femte byrån redan innevarande år utbytes mot en befattning

såsom postsparbankschef med förordnande på viss tid.

Vidkommande härefter den nya befattningens löneställning har generalpoststyrelsen

föreslagit ett arvode av 14,000 kronor, därvid styrelsen förutsatt,

att postsparbankschefen jämväl skulle kunna erhålla uppdrag såsom generaldirektörens

ställföreträdare samt att arvodet skulle utgå till dess statsmakterna

fattat beslut i anledning av den utredning, som kunde komma att

verkställas rörande lönerna för tjänstemän på ledande poster inom affärsverken.

Lönenämnden åter har ansett, att postsparbankschefen borde vara

utesluten från möjligheten att erhålla förordnande såsom verkschefens ställföreträdare,

samt med hänsyn till arbetsuppgifternas krävande art och under

erinran, att nämnden i anledning av framställning från järnvägsstyrelsen förordat

ett till 16,000 kronor förhöjt arvode för verkstadsdirektören vid statens

järnvägar, föreslagit, att jämväl arvodet för postsparbankschefen skulle bestämmas

till detta belopp, vilket arvode enligt nämndens mening icke borde

betraktas såsom provisoriskt i avvaktan på blivande löneutredning. Med anledning

härav vill jag framhålla, att generalpoststyrelsen icke torde böra betagas

möjligheten att undantagsvis, där omständigheterna så påkalla, kunna

lämna uppdraget såsom generaldirektörens ställföreträdare jämväl åt postsparbankschefen.

Vidare vill jag här förutskicka, att jag, såsom i det följande

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

närmare omförmäles, i avvaktan på den blivande allmänna översynen av avlöningsförfattningarna

ansett mig icke böra förorda någon höjning av arvodet

för verkstadsdirektören vid statens järnvägar. Även med hänsyn härtill

finner jag mig icke kunna tillstyrka, att detta arvode nu bestämmes till

högre belopp än 14,000 kronor.

Vad slutligen angår övriga befattningar å den nya bankavdelningen, synes

det.erforderligt, att postsparbankschefen för att kunna mera odelat ägna sig

åt de viktigare ärendena, särskilt medelsplaceringarna, erhåller biträde av en

kvalificerad kraft för överinseendet av kontobokföringen och personalen å

avdelningen m. m. Med hänsyn härtill och då i samband med inrättande för

sådant ändamål av en ny befattning den nuvarande, vakanta sekreterarbefattningen

i 26 :e lönegraden kan utbytas mot en sekreterartjänst i 24 :e lönegraden

samt en notariebefattning kan indragas, vill jag tillstyrka styrelsens förslag

om inrättande av en kontorschefstjänst. I fråga örn löneställning torde

emellertid i avvaktan på erfarenhet rörande befattningens arbetsuppgifter densamma

böra placeras i 27 :e lönegraden.

En ny sekreterarbefattning i 24:e lönegraden m. lii. I sin skrivelse den

18 december 1935 har generalpoststyrelsen framlagt förslag till vissa ändringar

beträffande fördelningen mellan styrelsens andra och fjärde byråer

av därstädes förekommande ärenden samt dessa ärendens beredning och

föredragning ävensom i samband därmed inrättande av en sekreterarbefattning

å fjärde byrån.

Till andra byråns handläggning höra nu ärenden angående kapitalökningsanslag

och förnyelsefond för postverket, postverkets fastighetsförvaltning

ävensom anskaffande av för verket erforderliga lokaler i allmänhet

samt postlokalers uppvärmning, belysning och städning, postverkets fartyg,

postverkets industriella drift (verkstad, garage med automobilverkstad i

Stockholm, blankettryckeri med bokbinderi samt frimärkstryckeri), centralupphandlingen

av inventarier och förbrukningsartiklar, ävensom disposition,

underhåll, redovisning och avskrivning av dylika effekter, postverkets frimärks-,

persedel- och blankettförråd, anskaffande och tillhandahållande av

frankotecken, kvittens- och svarskuponger, ficksparbössor, diligensbiljetter

samt statsstämplar, anskaffande av uniformsbeklädnad, stämpelväsendet, telefonabonnemang,

postmuseum samt slutligen ärenden angående läkarvård,

tillämpning av resereglemente!, traktamenten vid tjänstgöring å annan ort

än stationsorten, flyttningskostnader, understöd åt f. d. poststationsföreståndare

och lantbrevbärare samt livräntor.

Å fjärde byrån handläggas ärenden angående inkomstberäkning

och driftkostnadsstater för postverket, upprättande av verkets huvudräkenskaper

jämte tillhörande bokslut, upprättande av ekonomiska uppgifter och

räkenskapssammandrag, postverkets medelsförvaltning och kassaväsen samt

kontroll däröver, revision av distrikts- och lokalförvaltningarnas räkenskaper

med undantag av postsparbanks- och postgirorörelserna, avräkningar avseende

postverkets ersättning för postsparbanksrörelsens handhavande samt

övriga kostnader för postsparbanken ävensom kostnaderna för postgirorörelsen,

avräkningar beträffande genom postverket försålda radiolicenser och inkasserade

tullavgifter, avräkningar och likvider med utländska postförvaltningar,

postverkets bestyr med skatteuppbörd, i den mån dessa ärenden icke

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lil.

41

handläggas å tredje byrån, utbetalning av folkpensioner, ersättning för felaktigt

utbetalda postanvisnings- och postgiromedel m. m., avskrivning av

postverkets fordringar i vissa fall, postverkets pensionsfond och undcrstödskassa

m. m.

Beträffande ärendena å andra byrån anför generalpoststyrelsen, att

av desamma fastighetsärendena under senare år kommit att intaga en alltmer

framträdande plats. Härom yttrar styrelsen:

Postverket äger för närvarande, bortsett från områden avsedda till landningsfält

för flygplan, 78 fastigheter, representerande ett sammanlagt bokfört

värde av omkring 35 miljoner kronor. I verkets egna byggnader inrymmas

lokaler för generalpoststyrelsen, postverkets verkstad samt 58 postkontor

och 2 postexpeditioner. Antalet till uthyrning avsedda bostads-, kontors-

och butikslägenheter i verkets fastigheter uppgår till över 600.

Det är givet, att detta stora fastighetsbestånd föranleder ett avsevärt arbete.

Före den under år 1927 genomförda omorganisationen av generalpoststyrelsen

och postdirektionerna hade postdirektörerna att öva tillsyn

över fastigheternas i landsorten underhåll, att verkställa besiktning

av fastigheterna samt att besluta örn reparationsarbeten inom

en viss kostnadsram. För att åstadkomma en enhetlig och likformig

handläggning av härtill hörande ärenden blev fastighetsförvaltningen under

nämnda år helt centraliserad till styrelsen.

Jämsides med fastighetsärendena handläggas å andra byrån frågor om

förhyrande av för postverket erforderliga lokaler i allmänhet samt postlokalers

uppvärmning, belysning och städning. Antalet för postanstalterna

förhyrda lokaler uppgår för närvarande till 474. Även dessa ärenden äro

av betydande omfattning och vikt.

Med den förberedande behandlingen av ovan nämnda ärenden sysselsättas

för närvarande tre tjänstemän i respektive 20 :e, 17 :e och ll:e lönegraderna

med tjänstemannen i 20 :e lönegraden, en kontrollör, såsom närmast ansvarig

för ärendenas beredning, varefter de av byråchefen föredragas i styrelsen

i den mån han icke själv äger avgöra dem. På grund av det stora

antalet fastighetsärenden erfordras nu förstärkning av den därmed sysselsatta

personalen. Med hänsyn till ärendenas ekonomiska betydelse har styrelsen

övervägt inrättandet av en ny befattning i högre löneställning än 20 :e

lönegraden, vilkens innehavare skulle svara för beredningen av dessa ärenden

och för det dagliga arbetet inom fastighetsavdelningen.

Den nuvarande ordningen medför emellertid så till vida ett dubbelarbete,

sorn dessa ärenden beredas av nämnda avdelning och därefter föredragas

eller avgöras av byråchefen. I detta hänseende skulle inrättandet av en ny

befattning icke innebära någon ändring. Däremot skulle, örn dessa ärenden

överflyttades till handläggning av sekreteraren med biträde av annan

personal, sekreteraren kunna i styrelsen föredraga en betydande del av de

fastighets- och liknande ärenden, som byråchefen för närvarande har att

föredraga, varvid för handläggning av denne skulle av ärenden av detta

slag återstå sådana, som äro av större ekonomisk betydelse, såsom om förvärv

av fastighet, nybyggnader och större ombyggnader av fastighet och

liknande. Styrelsen har således för avsikt att låta sekreteraren övertaga

beredningen av nämnda ärenden samt, i viss omfattning, även föredragningen

av dessa.

Sekreteraren å andra byrån har emellertid för närvarande till åliggande

att bereda och i styrelsen föredraga ärenden angående läkarvård, tillämpning

av resereglementet, traktamenten vid tjänstgöring å annan ort än sta
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

tioneringsorten, flyttningskostnader samt angående understöd åt f. d. poststationsföreståndare

och lantbrevbärare m. fl. ävensom angående livräntor.

Dessa ärenden äro av den omfattning, att de taga sekreterarens tid nära

nog helt i anspråk. För vissa utredningsarbeten bär han dessutom biträde

av annan personal. Ifrågavarande ärenden äro emellertid icke av samma

natur som övriga till andra byråns handläggning hörande ärenden. Att

de likväl hittills behandlats å denna byrå, beror därpå, att andra byrån före

den under år 1927 genomförda omorganisationen handhade ekonomiska ärenden

i allmänhet, till vilka nämnda ärenden äro att hänföra. Då övriga

ekonomiärenden nämnda år överflyttades till fjärde byrån, medan nämnda

ärenden angående läkarvård m. m. kvarlämnades å andra byrån, var anledningen

härtill, att sekreteraren å andra byrån, som ägde goda förutsättningar

att fortfarande liksom förut handlägga sistnämnda frågor, icke ansågs

lämpligen kunna övertaga andra arbetsuppgifter, vilket skulle hava blivit

nödvändigt, därest dessa ärenden överflyttades till annan byrå. Skulle

jämväl sekreteraren hava överflyttats till fjärde byrån, hade det icke kunnat

undvikas, att han måst i viss utsträckning övertaga för honom nya arbetsuppgifter,

varför icke heller denna anordning ansågs lämpligen kunna genomföras.

Generalpoststyrelsen framhåller, att styrelsen med hänsyn till vikten av att

tillförsäkra ärendena angående förvaltningen av postverkets fastigheter, förhyrande

av postlokaler m. m. en mera rationell handläggning och samtidigt

bereda byråchefen erforderlig lättnad i hans för närvarande alltför omfattande

föredragningsskyldighet numera funne det ofrånkomligt att, därest

dyrare anordningar skulle kunna undvikas, låta sekreteraren övertaga beredningen

och, i viss omfattning, föredragningen av dessa och överflytta

ärendena angående läkarvård, ersättning för tjänsteresor, traktamenten vid

tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten, flyttningskostnader ävensom

angående livräntor till fjärde byrån, dit de på grund av såväl organisatoriska

skäl som lämplighetshänsyn borde vara förlagda. Vidare vore det

avsett att till den av styrelsen föreslagna nya trafikbyrån överflytta ärenden

angående understöd åt f. d. poststationsföreståndare och lantbrevbärare

m. fl.

Styrelsen yttrar härefter:

Genom den här ovan berörda anordningen skulle därjämte vinnas den

fördelen, att sekreteraren vöre väl förtrogen med en viktig del av byråns

arbetsområde. Han skulle därjämte biträda byråchefen med handläggningen

av andra mera betydelsefulla ärenden och således vara skickad att

vid förfall för byråchefen fullgöra dennes åligganden.

Den nuvarande sekreteraren kan emellertid icke övertaga nu nämnda

fastighets- och liknande ärenden. Hans hälsotillstånd har under senare år

varit mindre tillfredsställande, och han har nödgats i betydande utsträckning

begagna sig av sjukledighet. Under åren 1933, 1934 och 1935 har

han sålunda varit sjukledig icke mindre än respektive 118, 68 och 244 dagar.

Någon annan utväg föreligger icke än att överflytta förenämnda sekreterare

till övergångsstat och att under hans återstående tjänstetid anvisa honom

annat lämpligt arbete.

På sätt förut nämnts, har sekreteraren för beredningen av de ärenden,

som föredragits av honom, haft hjälp av en biträdande tjänsteman. Denne,

en postassistent, kan vid ärendenas överflyttning till andra byråer indragas.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Vidkommande ärendena å fjärde byrån anför generalpoststyrelsen

följande:

Den omorganisation av generalpoststyrelsen, som på styrelsens förslag ar

1927 beslutades av Kungl. Majit och riksdagen, medförde, att fjärde byrån

fullständigt ändrade karaktär. Från byrån överflyttades nämligen ombudsmansexpeditionen

till första byrån och reklamationskontoret till tredje byrån.

I stället överfördes postverkets huvudkassa samt de bokförings- och revisionsavdelningar,

som tidigare tillhört andra byrån, till fjärde byrån, vilken därjämte,

likaledes från andra byrån, övertog upprättandet av inkomst- och utgiftsstater

samt handläggningen av övriga ärenden av allmänt ekonomisk

natur. På grund av denna genomgripande omläggning och då omorganisationen

icke skulle fullständigt genomföras förrän vid dåvarande chefens för

fjärde byrån avgång från tjänsten den 1 maj 1930 — intill vilken tidpunkt

en från andra byrån överflyttad byrådirektörstjänst skulle uppehållas å fjärde

byrån — förelågo givetvis stora svårigheter att avgöra, vilken personaluppsättning,

som framdeles kunde erfordras å fjärde byråns kansli. Med hänsyn

härtill ansåg generalpoststyrelsen sig vid omorganisationsförslagets upprättande

i förevarande hänseende allenast böra föreslå, att en förste kontrollör

placerades å kansliet.

Enär omfattningen av de arbetsuppgifter, som åvila chefen för fjärde byrån,

omöjliggjorde, att han personligen kunde utöva den omedelbara tillsynen

och kontrollen över kassa- och räkenskapsväsendet, måste emellertid detta

arbete uppdragas åt den förste kontrollör, som ursprungligen avsetts för fjärde

byråns kansli. Denna åtgärd ansågs desto mera lämplig, som å ifrågavarande

förste kontrollörsbefattning hade placerats en förste aktuarie å övergångsstat,

vilken ägde goda insikter i fråga om postverkets räkenskapsväsende,

men däremot icke var förtrogen med sådana utredningsarbeten,

uppsättandet av skrivelser och övriga expeditioner, som förekomma å

kansliet.

Förutom åliggandet att närmast under byråchefen utöva tillsyn över den

del av göromålen å fjärde byrån, som avser kassa- och räkenskapsväsendet,

har åt denne förste kontrollör uppdragits att förestå utrikes paketrevisionen

jämte revisionen av räkenskaper avseende tullavgifter för med post infört

gods samt att handlägga ärenden angående överskott och brister vid postanstalterna

samt beträffande familjepensionsavgifter för kvinnliga tjänstemän

m. m.

Å fjärde byråns kansli äro för närvarande placerade en kontrollör och en

förste postassistent. Förste postassistenten är huvudsakligen sysselsatt med

ärenden angående byråns personal, som uppgår till omkring 165 personer,

samt den förberedande handläggningen av ersättningsärenden avseende postanvisnings-,

postgiro- och postförskottsrörelserna. Å kansliet förekomma omfattande

utredningar i ekonomiska frågor, särskilt i samband med uppgörandet

av inkomstberäkningar och driftkostnadsstatförslag lör postverket samt

i och för fastställandet av postverkets ersättning för postsparbanks- och postgirogöromålen

m. m. Vidare kräva de från byråns revisionsavdelningar för

prövning överlämnade anmärkningsmålen ofta ingående utredningar och

undersökningar, innan desamma kunna upptagas till slutligt avgörande. Detta

gäller även i fråga örn sådana folkpensionsärenden, vilka på grund av att de

äro av principiell eller eljest mera invecklad art icke slutbehandlas a vederbörande

avdelning. För detta utredningsarbete jämte uppsättandet av beslut

och skrivelser i viktigare ärenden står för närvarande endast en tjänsteman

till byråchefens förfogande, nämligen den å byråns kansli placerade kontrollören.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Styrelsen anför, att omfattningen och betydelsen av det arbete, som utfördes

å fjärde byråns kansli, numera krävde, att en sekreterare anställdes

å denna byrå. Härigenom skulle även styrelsens önskemål att i högre

grad än vad som med nuvarande personalstyrka vore möjligt följa och övervaka

anslagsdispositioner och övriga ekonomiska angelägenheter kunna tillgodoses.

Beträffande den nye sekreterarens anställande och arbetsuppgifter anför

styrelsen slutligen följande:

Vid sina tidigare överväganden i denna fråga har generalpoststyrelsen beräknat,

att med anställandet av sekreterare å fjärde byrån skulle kunna anstå,

intill dess den nuvarande innehavaren av förste kontrollörstjänsten å kassa-

och räkenskapsavdelningen avgår ur tjänst, vilket inträffar den 1 maj

1938. Under tiden dessförinnan skulle då å fjärde byråns kansli i mån av

behov tjänstgöra tillfällig förstärkning av lämplig kvalificerad arbetskraft.

Styrelsens avsikt har nämligen varit, att sekreteraren skulle, förutom det viktigaste

kansliarbetet, övertaga vissa av de göromål, som för närvarande utföras

av nämnde förste kontrollör, samt att förste kontrollörens övriga arbetsuppgifter

skulle övertagas av annan personal å byrån. Medelst en sådan

omläggning har det ansetts möjligt att indraga förste kontrollörstjänsten i

samband med sekreterartjänstens inrättande.

Genom överflyttningen till fjärde byrån av en avsevärd del av de ärenden,

som sekreteraren å andra byrån för närvarande handlägger med biträde av

övrig kanslipersonal å sagda byrå, inträder emellertid en så stor arbetsökning

för fjärde byrån, att med sekreterartjänstens inrättande ej längre kan

anstå. Huruvida det på grund av de nytillkommande göromålen kan befinnas

nödvändigt med en ersättare — vid vederbörandes avgång — för den

förste aktuarie å övergångsstat, som för närvarande uppehåller förste kontrollörstjänsten

å kassa- och räkenskapsavdelningen, kan icke bedömas förrän

någon tids erfarenhet vunnits av den föreslagna göromålsöverflyftningen från

andra till fjärde byrån. Då i alla händelser den eventuellt behövliga arbetskraften

kan sättas i lägre grad än förste kontrollör, synes nämnda förste kontrollörstjänst

redan nu kunna avföras ur postverkets personalstat.

Sekreteraren å fjärde byrån skulle erhålla synnerligen omfattande och krävande

arbetsuppgifter. Han skulle nämligen hava att bereda ärenden av allmänt

ekonomisk natur såsom beträffande postverkets inkomstberäkningar

och driftkostnadsstater, avräkningar beträffande postsparbanks- och postgirogöromålens

handhavande, ärenden angående postverkets pensionsfond och

familjepensioneringen samt revisions- och folkpensionsärenden av större vikt

och betydelse. Vidare skulle han handlägga ärenden angående överskott och

brister vid postanstalterna samt beträffande läkarvård, tillämpning av resereglementet,

traktamenten vid tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten

och flyttningskostnader, vilka ärenden jämväl skulle av honom föredragas i

styrelsen. Därjämte skulle han fungera som byråchefens närmaste man och

ställföreträdare.

På innehavaren av denna sekreterartjänst måste ställas krav på god insikt

i postverkets ekonomiska förhållanden och räkenskapsväsende samt ingående

författningskännedom, särskilt beträffande avlönings- och pensionsbestämmelser

samt i fråga om den allmänna folkpensioneringen. Generalpoststyrelsen

har emellertid icke ansett sig böra föreslå högre lönegradsplacering än i

24 :e lönegraden.

Lönenämnden har med hänsyn till den kvalificerade arten av de göromål,

som skulle handläggas av den nye sekreteraren å fjärde byrån, för
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

45

ordat bifall till generalpoststyrelsens förslag härutinnan. Styrelsens förslag

i övrigt på denna punkt har icke föranlett något uttalande från nämndens

sida.

Generalpoststyrelsens förslag i fråga om ärendena å andra byrån synes Departemig

ändamålsenligt, och vill jag med hänsyn härtill och i betraktande av mentschefenföreliggande

förhållanden tillstyrka, att den nuvarande sekreterarbefattningen

i 26:e lönegraden å sagda byrå avses för beredning och, i viss omfattning,

föredragning av ärenden rörande postverkets fastigheter och förhyrda lokaler

m. m. samt att den nuvarande innehavaren av befattningen uppföres

å övergångsstat och befattningen besättes med ny innehavare.

Vad beträffar fjärde byrån, äro de arbetsuppgifter, som numera ankomma

på byråns kansli, mångskiftande och jämväl krävande samt skulle genom

den ifrågasatta överflyttningen från andra byrån av ärenden rörande läkarvård

m. m. ytterligare utökas. Med hänsyn till såväl omfattningen som

arten av de ärenden, som sålunda skulle handläggas å kansliet, synes det

motiverat, att ifrågavarande byrå i likhet med styrelsens övriga byråer erhåller

en kvalificerad arbetskraft, som jämväl kan vara byråchefens närmaste

man och ställföreträdare. Jag finner mig därför böra tillstyrka, att

för sådant ändamål inrättas en ny sekreterarbefattning i 24 :e lönegraden.

Vid bifall härtill skulle en förste kontrollörsbefattning samt en postassistenttjänst

kunna indragas.

Två nya aktuariebefattningar. Generalpoststyrelsen har i skrivelse den

28 augusti 1935 samt i sin förut omförmälda skrivelse den 18 december 1935

framlagt förslag om inrättande av två nya befattningar, den ena i 22:a lönegraden

och den andra i 21:a lönegraden, samt avsedda såsom föreståndare,

den förra för postverkets expedition för försäljning av frankotecken till samlare

och den senare för postmuseum.

Beträffande expeditionen för frankoteckensf örsäljning

anför styrelsen följande:

Under januari 1928 öppnades i Stockholm en särskild expedition för försäljning

av frankotecken till samlare. Den är förlagd under postkontoret

Stockholm 1 samt förestås av en kontrollör. Redan från första början visade

allmänbeten livligt intresse för expeditionen och tog flitigt dess tjänster i

anspråk. Örn expeditionens arbetsuppgifter och verksamhet torde följande

närmare upplysningar böra lämnas. Såsom av själva namnet framgår är expeditionens

uppgift att försälja frankotecken till samlare. Försäljningen inskränker

sig givetvis icke till kontantförsäljning vid disken utan sker också

under form av effektuerande av ingångna skriftliga rekvisitioner, i stor omfattning

från utlandet. Expeditionen har i sammanhang därmed utvecklat

sig till en fullständig upplysningsbyrå uti filatelistiska frågor, som angå

svenska frankotecken överhuvud taget, och dit vända sig i sadant hänseende

i betydlig utsträckning filatelistiska sammanslutningar, enskilda samlare och

frimärkshandlande såväl inom som utom riket. Föreståndaren bär härvid

att föra en omfattande skriftväxling med kunder inom och utom riket. Genom

rundskrivelser till föreningar och enskilda samlare hållet han dem underrättade

örn de förändringar, som ske beträffande frimätkenas färge!,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

papper, tryck o. s. v., förändringar, som gå den stora allmänheten förbi, men

som för samlare äro av stort intresse. Han måste genom uppsatser i in- och

utländska facktidskrifter väcka intresse för de svenska märkena och med

de stora utländska firmorna underhålla ständig skriftväxling, då det är av

vikt för dessa firmor att erhålla besked för sina specialsamlare om differenser

i de olika upplagorna, örn nya plåtar och så vidare. Dessutom har han att

genom de utländska tidskrifterna följa förändringar och nyheter inom filatelien.

Vid lämpliga tillfällen brukar han vidare, för att stimulera intresset,

hålla föredrag inom de svenska frimärksföreningarna; och han har att avgiva

förslag i frågor, som beröra expeditionens verksamhet, såsom ifråga om

frimärken, datumstämplar och liknande.

De göromål sålunda, som krävas av expeditionens föreståndare, äro icke

av allmän postal karaktär. De förutsätta särskilt förvärvade kunskaper utöver

eller vid sidan av de vanliga fackkunskaperna Föreståndaren måste

äga en grundlig kännedom om frimärkenas historia, framställning samt egenskaper.

Härutöver erfordras — såsom torde framgå av nyss lämnade meddelande

om arten av hans sysslor — särskilda personliga förutsättningar för

att rörelsen må lämna ett gott resultat. Av efterföljande siffror framgår

omfattningen av expeditionens verksamhet:

Å r

Uppbörd

kronor

Inkomna

skriftliga

rekvisitioner

1928 .................

112,455

2,475

1929 ......................

99,382

1,109

1930 ..........................

128,734

2,997

1931 .....................

116,027

3,034

1932 .......................

118,786

3,746

1933 .................

109,932

3,292

1934 ...........................

119,984

4,408

1935 ''/i—8% ....................

103,523

4,414

Uppbörden är sålunda ganska betydande och är lika stor och större än

den lokala uppbörden vid åtskilliga postkontor av klass 2.

De ordinarie personalomkostnaderna för expeditionen uppgå till 10,770

kronor för år. Vid särskilda tillfällen kan någon personalförstärkning vara

erforderlig, detta dock undantagsvis. Under år 1934 anlitades sålunda icke

någon förstärkning. Som lokal åt expeditionen är upplåtet utrymme i anslutning

till postkontorets Stockholm 1 lokaler. Hyresvärdet av detta utrymme

beräknas till omkring 800 kronor per år.

Rörelsen lämnar sålunda ett förhållandevis stort överskott.

Expeditionens nuvarande föreståndare, en kontrollör, innehar 20 :e lönegraden.

Denna lönegrad anser generalpoststyrelsen emellertid vara för låg,

om skälig hänsyn tages till verksamhetens omfattning och säregna art. Ett

gott resultat är, såsom av det sagda torde framgå, i allra högsta grad beroende

på föreståndarens personliga förutsättningar, på hans intresse och energi

samt på hans kunskaper och erfarenhet inom rörelsens områden. För förvärvandet

av grundlig sådan erfarenhet och kunskap krävas år av intresserat

arbete. De rätta personliga förutsättningarna kunna svårligen förvärvas.

Den nuvarande föreståndaren fyller i hög grad de krav, som måste ställas

på befattningens innehavare, och det är till största delen tack vare hans

stora duglighet och intresse för uppgiften, som expeditionen vunnit det förtroende

den har och lämnar ett så gott ekonomiskt resultat. Bortsett från

de här nämnda rent sakliga förutsättningarna för befattningens höjande i

lönegrad, är en sådan uppfattning synnerligen önskvärd för att den nuva
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

47

rande föreståndaren, vilken det i förekommande fall skulle bliva mycket

svårt att ersätta, skall finna med sin egen fördel förenligt att kvarbliva vid

befattningen. Då expeditionen, som ovan sagts, är en avdelning av postkontoret

Stockholm 1, läge närmast till hands att höja kontrollörst jönsten till en

förste kontrollörstjänst (22:a lönegraden).

Emellertid hava expeditionens verksamhet och uppgifter intet gemensamt

med postkontorets Stockholm 1 verksamhet. Nästan alla ärenden, som ankomma

på expedition, dryftas och handläggas redan nu utan förmedling

av postmästaren i direkt samarbete mellan å ena sidan expeditionen samt a

andra sidan postdirektionen i Stockholms distrikt eller generalpoststyrelsen,

och expeditionen fungerar således redan nu som en i det stora hela självständig

expedition. Det är därför lämpligt, att den definitivt skiljes från

postkontoret Stockholm 1 och förvandlas till ett självständigt postkontor (på

detta sätt är denna sak ordnad i vissa främmande länder), att förestås av en

särskild postmästare. Den viktiga lösningen av frågan bör då bli den, att

den nuvarande kontrollörsbefattningen icke utbytes mot en förste kontrollörsbefattning

utan mot en postmästartjänst av klass 2.

Vidkommande postmuseum yttrar styrelsen följande:

De första åtgärderna för åstadkommande av ett svenskt postmuseum vidtogos

år 1893. Nämnda år fäste nämligen generalpoststyrelsen postförvaltarnas

uppmärksamhet på lämpligheten av att till postverkets persedelförråd

inleverera sådana vid postanstalterna obehövliga föremål, som ansågos vara

av något värde för ett blivande postmuseum. En i samband med det första

nordiska posttjänstemannamötet i Stockholm år 1903 anordnad postutställning

gav ökad näring åt tanken på inrättande av ett permanent postmuseum,

och år 1906 öppnades detta museum uti lokaler i posthuset vid Lilla Nygatan

i Stockholm, där det fortfarande är inrymt.

Under de nära 30 år, som förflutit sedan postmuseum öppnades, hava museets

samlingar ökats i mycket hög grad. Efter att ursprungligen hava varit

uppdelade i två avdelningar, den historiska avdelningen och modellsamlingen,

äro postmuesi samlingar numera fördelade på följande 14 avdelningar,

nämligen: posttransportmedel till lands; posttransportmedel till sjöss;

luftpost; fastigheter; uniformer; interiör från äldre postkontor; kassaförvaringsrum,

brevstämplingsmaskiner m. m.; brevlådor och skyltar; svensk post

i Finland, Östersjöprovinserna etc.; personhistoria; brev och postförordningar;

frankotecken och stämplar; brott och olyckor; utländska avdelningen.

Det nu använda utställningsutrymmet omfattar 23 större och mindre rum

med en sammanlagd golvyta av omkring 800 kvadratmeter. Beträffande

värdet av museets samlingar må nämnas, att enbart frankoteckenssamlingen

av filatelister värderats till inemot 1 miljon kronor.

Av det anförda torde framgå, att postmuseum numera är av betydande

omfattning. I själva verket kan museet i fråga örn de postala samlingarnas

storlek tävla med Reichspostmuseum i Berlin, och det överträffas icke av något

annat postmuseum i hela världen. På grund av samlingarnas art äga desamma

ett icke allenast postalt utan även mera allmänt kulturellt intresse.

Uppskattningen av museet från allmänhetens sida har också successivt ökats,

vilket torde i viss mån belysas därav, att antalet besökande stigit från 1,847

personer år 1915 till 0,340 personer år 1934 samt under första hälften av

år 1935 utgjort inemot 5,000 personer.

Den starka utveckling, som postmuseum företett, är givetvis i hög grad

beroende på den välvilja, som från både .statens och enskildas sida visats

museet i form av anslag respektive donationer och understödsverksamhet.

Vad anslagen beträffar, må anföras, att Kungl. Majit allt ifrån museets (ill
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

blivelse ställt visst årligt belopp — ursprungligen 1,000 kronor och numera

5,000 kronor — till generalpoststyrelsens förfogande för inköp av sådana

föremål och effekter, som kunna befinnas vara av värde för museet. I fråga

örn donationerna torde det vara tillfyllest att nämna de omfattande och

värdefulla frimärkssamlingar, som överlämnats till postmuseum av direktören

Hans Lagerlöf, New York, greve E. von Rosen, Rockelsta, ministern

Harald Bildt, Kairo, marindirektören F. Arsenius, Stockholm, professorn A.

Levin, Stockholm samt grosshandlaren Fredrik dorchimont, Göteborg. Understödsverksamheten

slutligen bedrives av den för nära tio är sedan bildade

föreningen »Postmusei vänner», som bland annat utverkat medgivande att

av lotterimedel disponera ett belopp av 15,000 kronor för inköp av föremål

för postmuseum.

Föreståndarskapet för postmuseum omhänderhades ursprungligen av den

notarie hos generalpoststyrelsen, som hade till huvuduppgift att förestå postverkets

undervisningsanstalt. För sin befattning med museet uppbar han

särskild ersättning av 900 kronor för år. Från och med den 1 maj

1913 genomfördes den ändringen i museets organisation, att åt sekreteraren

å generalpoststyrelsens andra byrå uppdrogs att utan särskild ersättning vara

föreståndare för postmuseum. Det den dåvarande innehavaren av sekreterartjänsten

sålunda meddelade uppdraget utövades sedermera av honom, även

sedan han utnämnts till förste intendent hos generalpoststyrelsen, ända till

hans i början av år 1935 timade frånfälle. Under framhållande av den betydelse,

som föreståndarens personliga insats haft för museets förkovran,

samt det avsevärda arbete, som föreståndaren måst ägna museet vid sidan

av sin tjänst, hemställde generalpoststyrelsen i skrivelse till Kungl. Majit

den 14 mars 1924 om bemyndigande att lill museiföreståndaren utbetala ersättning

med 600 kronor per år. Sådant bemyndigande lämnades även genom

Kungl. Maj: ts beslut den 9 maj 1924.

Ehuru museets föreståndare i avsevärd utsträckning använt sin tjänstefria

tid — kvällstimmar, sön- och helgdagar samt delvis även semesterledigheter

— till de göromål, som äro förenade med skötseln av postmuseet, har det sedan

åtskilliga år varit nödvändigt att för detta ändamål anlita biträden. Så

har personalen å förste intendentens expedition i icke ringa utsträckning biträtt

med dylika göromål, varjämte en annan hos styrelsen placerad tjänsteman,

som äger stort intresse för museets angelägenheter och goda förutsättningar

att handhava dem, tid efter annan befriats från en del av honom

eljest åliggande göromål för att biträda med skötseln av museet. Här ifrågavarande

göromål hava således redan förut krävt en arbetstid, fullt ut motsvarande

en hel arbetskraft.

Att i fortsättningen överlåta åt någon tjänsteman att vid sidan av annan

tjänstgöring sköta postmuseet låter sig icke göra, därest museets omfattande

samlingar skola på ett betryggande sätt vårdas och vidmakthållas. Det kan

med en sådan anordning icke heller förväntas, att vederbörande tjänsteman

skall hava intresse och krafter till övers för de arbetsuppgifter, som äro

förenade med hans ordinarie tjänst. Det måste under sådana förhållanden

anses vara ur alla synpunkter mest ändamålsenligt att åt en ordinarie tjänsteman

anförtro ansvaret för skötseln av postmuseet och att härför inrätta

en särskild befattning.

På innehavaren av den föreslagna befattningen måste givetvis ställas krav

på kunskaper i även andra ämnen än dem, med vilka en tjänsteman i allmänhet

i sin tjänst kommer i beröring. Han måste således vara väl förtrogen

med postverkets historia och de allmänna villkor och förutsättningar,

under vilka posten arbetat under olika tidsperioder. Av stor vikt är jämväl,

att samlingarna icke endast vårdas utan även ordnas på ett ur museala

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 141.

49

synpunkter tillfredsställande sätt. Föreståndaren måste jämväl tillvarataga

alla möjliglieter att utöka samlingarna och fördenskull samarbeta med olika

organ inom postverket samt med likartade institutioner såväl inom Sverige

som i utlandet.

Med hänsyn till de krav, som ur olika synpunkter måste ställas på föreståndaren

för postmuseum, kunde det ligga nära till hands att för denna

befattning ifrågasätta en jämförelsevis hög placering på löneskalan. Då det

emellertid här är fråga om en ny befattning och styrelsen icke har någon

erfarenhet att åberopa för ett yrkande på befattningens placering i någon

viss lönegrad, finner sig styrelsen böra stanna vid att föreslå den lägsta

placering, som enligt styrelsens mening lämpligen kan ifrågakomma för en

dylik tjänst, nämligen i 21 :a lönegraden. Befattningen torde böra benämnas

arkivarie.

Vid anställande på sätt förut angivits av föreståndare med uteslutande

uppgift att handhava postmuseum skulle givetvis den förenämnda, genom

Kungl. Maj:ts beslut den 9 maj 1924 medgivna särskilda ersättningen till

föreståndaren för postmuseum upphöra att utgå.

Löneniimnclen har anfört följande:

Lönenämnden har i anledning av remissen avlagt besök å expeditionen för

försäljning av frankotecken till samlare i ändamål att erhålla närmare kännedom

om de arbetsuppgifter, som ankomma på expeditionens föres tändare.

Nämnden har därvid närmast kommit till den uppfattningen, att dessa knappast

kunna anses vara av så kvalificerad art, att de i och för sig motivera

någon egentlig förhöjning i den löneställning, han för närvarande intager.

Emellertid har generalpoststyrelsen i sin skrivelse framhållit, att ett gott ekonomiskt

resultat av den å här ifrågavarande expedition bedrivna försäljningsrörelsen

vore i högsta grad beroende av att föreståndaren besutte de för uppgiften

erforderliga personliga förutsättningarna. Den nuvarande föreståndaren

fyllde i hög grad de krav, som måste ställas på befattningens innehavare.

En uppflyttning i lönegrad av tjänsten vore synnerligen önskvärd för att den

nuvarande föreståndaren, vilken det i förekommande fall skulle bliva mycket

svårt att ersätta, måtte finna det med sin fördel förenligt att kvarbliva vid befattningen.

Med hänsyn till önskvärdheten av att ombyte av innehavare å ifrågavarande

tjänst ej sker alltför ofta, har lönenämnden icke velat ställa sig helt avvisande

till frågan om en förbättring i sagda föreståndares tjänste- och löneställning.

Nämnden håller emellertid före, att inrättandet för nämnda föreståndare

av en postmästartjänst icke kan anses erforderligt eller lämpligt,

helst som sagda tjänstetitel för närvarande är förbehållen föreståndare för

stora postanstalter med deras skilda grenar av poströrelsen omspännande

verksamhet. Enligt lönenämndens mening skulle genom utbyte av kontrollörstjänsten

mot en befattning i 21 :a lönegraden ifrågavarande föreståndares

löneförhållanden bliva på ett lämpligt och skäligt sätt ordnade. Erinras må

i detta sammanhang, att föreståndaren för postverkets frimärkstryckeri innehar

tjänste- och löneställning såsom aktuarie (21 :a lönegraden). Organisatoriskt

sett torde frimärksexpeditionen lämpligen kunna inordnas såsom en

särskild avdelning under någon byrå i generalpoststyrelsen, varvid expeditionens

föreståndare lämpligen torde kunna erhålla tjänstetiteln aktuarie.

Lönenämnden vill emellertid hava uttalat, att vid den nuvarande innehavarens

avgång från befattningen frågan om tjänstens lönegradsplacering bör

tagas under förnyad omprövning.

Lönenämnden får alltså förorda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

inrättande från och med den I juli 1936 av en ny aktuariebefattning vid post
Bihang

till riksdagens protokoll WIIG. 1 sami. Nr lil. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Departe
mentschefen
-

verket samt att Kungl. Majit, under förutsättning av riksdagens bifall till sådant

förslag, beslutar om indragning av en kontrollörsbefattning vid samma

verk.

Lönenämndens ledamöter hava jämväl avlagt besök å postmuseum och

sökt bilda sig ett omdöme rörande föreståndarens arbetsuppgifter. Om ock

vissa skäl kunna anföras för inrättande för museets föreståndare av en tjänst

i 21 :a lönegraden, torde dock enligt nämndens mening en kontrollörsbefattning

kunna åtminstone tillsvidare anses för ändamålet tillfyllest. Lönenämnden

får fördenskull på det sätt förorda bifall till styrelsens förslag angående

löneställning för postmuseets föreståndare, att för honom inrättas en befattning

såsom kontrollör i 20:e lönegraden. Därest emellertid skäl skulle anses

föreligga att hänföra befattningen till 21 :a lönegraden, vill lönenämnden framhålla,

att benämningen »aktuarie» enligt nämndens mening är att föredraga

framför »arkivarie», vilken sistnämnda benämning synes giva en felaktig

uppfattning om befattningens natur.

De goda resultat, som uppnåtts vid frankoteckensförsäljningen, synas vara

att tillskriva de personliga förutsättningarna hos den nuvarande föreståndaren

för denna rörelse. Med hänsyn härtill och till den av generalpoststyrelsen

understrukna angelägenheten av att ifrågavarande befattning alltjämt

kommer att vara besatt med en sålunda kvalificerad innehavare, vill jag

ej motsätta mig, att ifrågavarande tjänst utbytes mot en befattning med något

högre löneställning.

Vidkommande föreståndarskapet för postmuseum framgår det av styrelsens

utredning, att vården av museets numera omfattande samlingar icke

längre på ett tillfredsställande sätt kan utövas såsom bisyssla. Jag finner

mig därför böra tillstyrka, att för liandhavandet av denna uppgift inrättas

en särskild befattning vid postverket.

Beträffande lönegradsplaceringen för ifrågavarande två föreståndarbefattningar

vill jag framhålla, att deras innehavare måste besitta vissa insikter

vid sidan av de vanliga postala fackkunskaperna, särskilt inom filatelien.

Med hänsyn härtill och till de förutsättningar i övrigt, som måste fordras

av de båda specialavdelningarnas föreståndare, anser jag mig kunna förorda

de nya befattningarnas placering i 21 :a lönegraden, och torde deras innehavare

lämpligen böra benämnas aktuarie.

Vid bifall till vad sålunda förordats skulle dels en kontrollörsbefattning

kunna indragas, dels ock den särskilda ersättningen av 600 kronor årligen

till föreståndaren för postmuseum upphöra att utgå.

Fråga om inrättande av en särskild byrå för trafikärenden. I sin skrivelse

den 18 okober 1935 har generalpoststyrelsen framlagt förslag örn den nuvarande

första byråns uppdelning på två byråer, en personalbyrå och en

trafikbyrå. Innan jag ingår härpå, må här erinras om följande.

Första byrån är för närvarande organiserad på två avdelningar, personalavdelningen

med därtill hörande ombudsmansexpedition, undervisningsanstalt,

militärassistentsexpedition och en för hela styrelsen gemensam renskrivningsexpedition,

samt trafikavdelningen. Byråchefen har till åliggande,

förutom huvudansvaret för byrån i dess helhet, att förestå personalavdel
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

51

ningen, varå finnes placerad bland andra en sekreterare i 26:e lönegraden,

medan trafikavdelningen förestås av en byrådirektör, som föredrager eller

i förekommande fall själv meddelar beslut i sagda avdelnings ärenden.

Före år 1910 funnos för handläggning av personal- och trafikärenden två

byråer, en kansli- (personal-) och en trafikbyrå. Vid 1909 års omorganisation

av postverket sammanslogos dessa båda byråer till en byrå, den nuvarande

första byrån, och i samband med omorganisation av distriktsförvaltningarna

genomfördes från och nied år 1910 en decentralisation av åtskilliga

ärenden från generalpoststyrelsen till postdirektionerna.

För att bereda minskning i byråchefens å första byrån arbetsuppgifter

framlades efter hemställan av generalpoststyrelsen för riksdagen 1918 förslag

örn inrättande av en byrå för trafikärenden (proposition nr 385). Förslaget

avslogs av riksdagen, som ifrågasatte, örn icke genom decentralisering

av åtskilliga mindre viktiga ärenden generalpoststyrelsens arbetsmängd

skulle kunna i ej ringa mån begränsas.

Med anledning av detta riksdagens uttalande genomfördes från och med

den 1 februari 1919 ytterligare decentralisation av ärenden från generalpoststyrelsen

till distriktsförvaltningarna samt från dessa till lokalförvaltningarna

(postmiistarna).

I syfte att bereda lättnad i byråchefens å första byrån arbetsbörda hemställde

generalpoststyrelsen i skrivelse den 23 september 1921, att dåvarande

sekreterartjänsten för trafikärenden å sagda byrå måtte utbytas mot en byrådirektörsbefattning,

åt vars innehavare skulle uppdragas att närmast bära

ansvaret för arbetet å byråns trafikavdelning samt att allt efter ärendenas

vikt antingen självständigt avgöra eller ock inför styrelsen föredraga trafikärendena

med undantag av en del större ärenden av principiell innebörd.

Lönenämnden avstyrkte framställningen under framhållande bland annat,

att berörda spörsmål syntes komma att upptagas till prövning av 1920 års

postkommitté vid dess utredning rörande förekomsten av överkvalificerad

arbetskraft inom postverkets olika förvaltningar. Vid anmälan inför Kungl.

Majit år 1922 (i propositionen nr 195) av ärendet anförde departementschefen,

att ehuru bärande skäl syntes hava framförts för ifrågavarande

framställning, han likväl med hänsyn till vad lönenämnden anfört ansett

förslag i ämnet ej då böra föreläggas riksdagen.

I skrivelse den 18 oktober 1926 återkom generalpoststyrelsen till frågan

samt föreslog, att handläggningen och föredragningen av de trafikärenden

å första byrån, som ej sammanhängde med personalärendena, skulle överlämnas

till byråchefens närmaste man å trafikavdelningen samt att för

sådant ändamål sekreterartjänsten å nämnda avdelning skulle höjas till byrådirektörsbefattning.

— Lönenämnden avstyrkte i utlåtande den 22 november

1926 förslaget. Lönenämnden framhöll därvid, att i betraktande av det

nära sambandet mellan personal- och trafikärendena —- vilket varit den

huvudsakliga anledningen till dessa ärendens sammanförande å en byrå —•

det ur administrativ synpunkt förefölle mindre riktigt att till väsentlig del

frånskilja den senare gruppen av ärenden från byråchefens handläggning.

En dylik anordning skulle icke utan fog kunna betraktas såsom ett första

steg till ett fullständigt särskiljande av ifrågavarande båda ärendesgrupper

genom uppdelning av första byrån i en personalbyrå och en trafikbyrå,

något sorn, åtminstone under dåvarande förhållanden, icke kunde anses förenligt

nied de statsekonomiska synpunkterna och liven av andra anledningar

torde befinnas olämpligt. Beskaffenheten och omfattningen av personaloch

trafikärendena syntes ej heller utgöra tillräcklig grund att frångå den

gällande organisationsformen med två tjänstemän i sekreterarstnllning såsom

föreståndare närmast under byråchefen för respektive avdelningar. Det

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

borde vidare icke förbises, att ett bifall till förslaget säkerligen skulle medföra

krav på liknande uppfattning av motsvarande befattningar vid andra

verk, därvid kunde erinras om att å telegrafstyrelsens trafikbyrå trafik- och

personalavdelningarna förestodes av sekreterare, den ene i 26:e och den andre

i 24:e lönegraden. — I propositionen nr 208 till 1927 års riksdag förordades

en försöksanordning med förordnande för sekreteraren å trafikavdelningen

att tills vidare såsom byrådirektör handlägga och föredraga ifrågavarande

trafikärenden, varvid berörda sekreterarbefattning icke skulle uppehållas.

Däremot uttalades ingen erinran från riksdagens sida.

I skrivelse den 15 april 1930 föreslog generalpoststyrelsen, att den genom

innehavarens befordran till högre tjänst då ledigblivna byrådirektörsbefattningen

å andra byrån, vilken befattning sedan år 1927 övergångsvis varit

överflyttad till fjärde byrån, måtte placeras å första byrån i och för föredragning

av trafikärenden samt att i samband härmed sekreterarbefattningen

för dessa ärenden skulle indragas. Lönenämnden anförde, att trafikärendenas

vikt och omfattning dåmera finge anses motivera berörda sekreterarbefattnings

utbytande mot en byrådirektörstjänst, varför förslaget av nämnden

tillstyrktes. I proposition nr 66 till 1931 års riksdag förordades jämväl förslaget,

och sedan riksdagen godkänt detsamma tillsattes ifrågavarande, å

trafikavdelningen placerade byrådirektörsbefattning från och med den 1 juli

1931 med ordinarie innehavare.

Generalpoststyrelsen anför nu, att byråchefen å första byrån sedan flera

år praktiskt taget icke haft någon lid övrig för trafikärenden, utan att de

egentliga personalärendena tagit hans lid helt och fullt i anspråk. Med de

ständigt ökade krav, som dessa ärenden ställde på personalavdelningen och

byråchefen, hade denne i verkligheten icke något initiativ över för trafikfrågornas

allmänna planerande och kunde ej heller medhinna att öva någon allmän

tillsyn över arbetet inom trafikavdelningen, utan hade allt detta måst

övertagas av byrådirektören, som således svarade för trafikavdelningen alldeles

såsom en byråchef för sin byrå. Med trafikärendena hade byråchefen

praktiskt sett ingen annan befattning än att han några timmar i veckan vore

närvarande vid byrådirektörens föredragningar. Förhållandena hade sålunda

tvungit fram en anordning, svarande mot ett system med en särskild personalbyrå

och en särskild trafikbyrå.

Styrelsen framhåller vidare, att man tidigare, då den nu upptagna frågan

varit under omprövning, allmänt varit ense om att första byrån varit för arbetstyngd

och att någon åtgärd i det syfte, som de vid skilda tillfällen framlagda

förslagen till lösning eftersträvat, vore erforderlig, men också varje

gång ställt den definitiva lösningen på framtiden och för stunden sökt bereda

byrån erforderlig liittnad genom ökad utflyttning till distrikts- och lokalförvaltningarna

av en del ärenden. På denna väg kunde man emellertid nu

icke komma längre. Varken personal- eller trafikavdelningen handlade

andra ärenden än sådana, som måste handläggas centralt antingen på grund

av ärendenas principiella innebörd eller stora ekonomiska räckvidd eller av

nödvändigheten att trygga en likformig behandling av ärendena inom postverket

i dess helhet. Styrelsen lämnar en redogörelse för några av de viktigaste

ärenden, som handläggas av trafikavdelningen, nämligen bestämmandet

av ersättningarna till poststationsföreståndare samt lant- och lådbrevbärare,

ordnandet av järnvägspostbefordringen och ansvaret för postvagnsparken,

postförbindelserna å landsbygden, postdiligenstrafiken samt postbefordringen

luftledes, samt framhåller, att dessa ärenden vore av sådan art,

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

53

att de icke kunde i vidare mån än som redan skett överflyttas till avgörande

av andra organ. Oaktat den decentralisation, som genomförts, vore antalet

ärenden å trafikavdelningen högst betydande. Sålunda utgjorde antalet avbyrådirektören

föredragna ärenden åren 1931 och 1934 samt under tiden 1

januari—10 december 1935, plenimål respektive 77, 92 och 88 samt byråmål

respektive 1,040, 1,272 och 1,291, vartill komme ett stort antal ärenden,

i vilka byrådirektören hade att utan föredragning å styrelsens vägnar meddela

beslut. Antalet å trafikavdelningen diarieförda ärenden utgjorde under

nyssnämnda tidsperioder respektive 2,236, 2,245 och 2,520, varvid vore att

märka, dels alt endast viktigare ärenden diariefördes, dels att ett stort antal

icke diarieförda ärenden påkallade handläggning från byrådirektörens sida,

dels ock att i många fall ett under samma nummer uppfört ärende kunde föranleda

ett flertal utgående skrivelser.

Under erinran, att de anslag, med vilkas handhavande trafikavdelningen

närmast hade att taga befattning, i 1935 års driftkostnadsstat vore upptagna

med ej mindre än cirka 24.5 miljoner kronor, anför styrelsen, att trafikärendenas

betydelse liksom även dessa ärendens antal och omfattning vore av

den storleksordning, att den väl försvarade en ställning i organisationen jämförlig

med den, som andra byråer inom styrelsen intoge på grund av sina

verksamhetsområdens vikt och storlek. Det kunde slutligen i detta sammanhang,

gentemot det i detta ämne mot ett särskiljande av personal- och

trafikärendenas handläggning understundom framförda skälet, att dessa

båda ärendesgrupper ägde ett visst inbördes sammanhang, framhållas att,

på något enstaka undantag när, personalärenden och trafikärenden inom

postverket icke sammanhängde med varandra i högre grad än en mångfald

andra ärenden, som folie inom olika byråers verksamhetsområden och vilka

sålunda krävde samråd mellan två eller flera byråchefer.

Det borde fördenskull, enligt generalpoststyrelsens uppfattning, icke kunna

råda delade meningar om lämpligheten av att vart och ett av de båda stora

inom första byrån nu sammanförda versamhetsområdena borde hava en chef,

som helt finge bära ansvaret för arbetets behöriga gång och som innehade

den tjänstegrad och ställning inom postverkets organisation, vartill hans arbetes

vikt och omfattning berättigade honom.

Generalpoststyrelsen hemställer fördenskull, att förevarande, sedan mera

än 18 år på dagordningen stående organisationsfråga nu måtte bringas till

slutlig lösning och att sålunda en byrå med uppgift att handlägga trafikärenden

måtte inrättas inom styrelsen.

Beträffande de ärenden, som skulle handläggas å den nya trafikbyrån, anför

styrelsen följande:

Inom den föreslagna byråns verksamhetsområde skulle falla de ärenden,

som nu handlades av byrådirektören leir trafikärenden, d. v. s. ärenden

rörande inrättande av fasta postanstalter, diligenstrafik, postföring å landsväg

och sjöledes, postbefordran luftledes, lantbrevbäring, postombud och

ångbåtspostexpedition, postbefordran å järnväg och i sjöpostexpedition —

därvid frågor örn postkupéers och sjöpostexpeditioners personalbestånd fortfarande

skulle behandlas såsom personalärenden — samt anställning- och avlöningsvillkor

för poststationsföreståndare, lantbrevbärare, lådbrevbärare

och postombud samt med dessa jämförlig, tillfälligt anlitad personal.

Ärenden angående lådbrevbärarnas anställnings- och avlöningsvillkor

handlades å trafikavdelningen, medan frågor örn anordnande av lådbrevbäring

för närvarande ankomma på personalavdelningen. Å personalbyrån

skulle framdeles icke handläggas andra ärenden av detta slag än sådana,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

som anginge lådbrevbäring i sammanhang med vanlig lokalbrevbäring. I

övrigt skulle dessa ärenden handläggas å trafikbyrån.

Slutligen skulle från andra byrån till den nya trafikbyrån överflyttas

ärenden rörande understöd åt avgående poststationsföreståndare samt lantoch

lådbrevbärare, varigenom samtliga ärenden rörande denna personals

förhållande till postverket koinme att tillhöra samma byrå.

Vad beträffar personaluppsättningen å den nya trafikbyrån, skulle enligt

styrelsens förslag byrådirektörstjänsten utbytas mot en byråchefsbefattning.

Då redan nu byrådirektören icke medhunne att handlägga och föredraga

samtliga trafikärenden och då han tid efter annan måste företaga

tjänsteresor för inspektion m. m., erfordrades en särskild befattningshavare

såsom byråchefens närmaste man och ställföreträdare, för vilket ändamål

syntes böra inrättas en sekreterartjänst i 24 :e lönegraden. Vid bifall härtill

kunde av de båda å trafikavdelningen placerade notariebefattningarna

den ena helt indragas och den andra utbytas mot en kontrollörstjänst, varvid

dock tills vidare berörda två befattningars innehavare syntes böra uppföras

å övergångsstat. Fullt genomförda skulle de föreslagna förändringarna

medföra en kostnadsökning av omkring 1,900 kronor, oberäknat dyrortsoch

dyrtidstillägg. Däremot skulle desamma icke inverka på personalbeståndet

å personalbyrån, vilket alltjämt skulle utgöras av, förutom byråchefen

å nuvarande första byrån, följande tjänstemän i högre lönegrad än

den 20:e å personalavdelningen, nämligen en byrådirektör och ombudsman,

en sekreterare i 26:e lönegraden (å kansliet), en sekreterare i 24:e lönegraden

(för undervisningsväsendet) samt 2 notarier (en å kansliet och en å ombudsmansexpeditionen).

Löne nämnden har anfört följande:

Det förslag till organisationsförändringar inom första byrån, generalpoststyrelsen

nu framlagt, avser att genomföra den uppdelning av ifrågavarande

byrå på tvenne byråer, vilken nämnden vid avgivande av sitt förberörda utlåtande

den 22 november 1926 förutsåg skola bliva följden av den då ifrågasatta

åtgärden att inrätta en särskild byrådirektörsbefattning för trafikärenden.

De betänkligheter mot att skilja trafikärendena från byråchefens å

första byrån handläggning, åt vilka lönenämnden vid sagda tillfälle gav

uttryck, göra sig enligt nämndens mening gällande även då fråga nu är

före att genomföra en definitiv skilsmässa mellan första byråns tvenne avdelningar,

personalavdelningen och trafikavdelningen, genom deras ombildande

till självständiga byråer.

Även örn en hel del trafikärenden äro av natur att kunna beredas och handläggas

för sig, synas dock trafikärendena i väsentliga delar äga ett sådant samband

med personalärendena, att betydande fördelar måste anses vara förenade

med att beredningen av båda dessa ärendesgrupper ledes av och sammanhålles

under en byråchef.

Enligt generalpoststyrelsens förslag skulle å trafikbyrån beredas frågor

örn anställnings- och avlöningsvillkor för poststationsföreståndare, lantbrevbärare,

lådbrevbärare och postombud samt med dessa jämförlig, tillfälligt

anställd personal, var för sig utgörande betydande grupper av i postverkets

tjänst anlitad personal. Dessa ärenden stå emellertid nära ett flertal av de

å personalavdelningen handlagda ärendena rörande personaluppsättning och

avlöningsförhållanden m. m. för de personalgrupper, som tjänstgöra å de

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

55

under sistnämnda avdelning lydande postanstalterna. Övergång mellan anstalter

av olika slag förekommer ju ock stundom, och även i övrigt synas

förhållandena å över- och underordnade postanstalter delvis löpa parallellt

med varandra. Till följd härav skulle en viss dualism i personalärendenas

behandling kvarstå även efter den föreslagna omorganisationens genomförande.

Det förut av lönenämnden anförda exemplet från telegrafstyrelsen giver

vid handen, att en koncentrering till en och samma byrå av trafikärenden

och personalärenden låter sig väl förena med en ändamålsenligt fungerande

administration. Inom nyssnämnda styrelse handläggas såväl trafikärenden

som personalärenden å en och samma byrå, trafikbyrån, ehuru å särskilda

avdelningar, med sekreterare såsom närmast ansvariga under byråchefen för

arbetets behöriga bedrivande. Under chefen för trafikbyrån lyda ytterligare

tre avdelningar, med sekreterare eller kontrollör såsom föreståndare, ävensom

en militäravdelning och en undervisningsanstalt. Uppenbart är emellertid, att

byråchefen, för att han skall kunna överblicka och följa arbetet inom en sådan

byrås olika avdelningar, måste i betydande omfattning frigöras från sådana

löpande ärenden, som utan olägenhet kunna mera självständigt handläggas

av underlydande befattningshavare.

Det synes lönenämnden icke vara uteslutet, att byråchefens å generalpoststyrelsens

första byrå för närvarande utan tvivel stora arbetsbörda i icke

oväsentlig mån skulle kunna lättas genom att personalärendenas handläggning

i ökad omfattning anförtroddes åt underordnad personal, främst åt

innehavaren av den sekreterarbefattning i 26:e lönegraden, som är tilldelad

byrån. Genom en dylik lättnad skulle byråchefen beredas möjlighet att även

ägna sin uppmärksamhet åt behandlingen av de viktigare trafikärendena.

Såsom styrelsen framhållit, är byråchefen för närvarande i allt fall i tillfälle

att några timmar i veckan vara närvarande vid byrådirektörens föredragning.

Med den av lönenämnden antydda omläggningen av arbetsfördelningen

borde byråchefens befattning med trafikavdelningens viktigare

ärenden kunna icke oväsentligt utvidgas.

Mot generalpoststyrelsens förslag kan slutligen göras den erinran, att de

nya förvaltningsenheter, som skulle uppkomma genom den föreslagna tudelningen

av första byrån, knappast skulle i storleksordning kunna mäta

sig med en byrå av normal omfattning vid kommunikationsverken i allmänhet.

Att märka är, att styrelsens förslag icke innebär någon egentlig personalökning

i jämförelse med nuvarande förhållanden för utförande av de administrativa

uppgifter, som ligga inom ramen för den nuvarande första byrån.

När det gäller verk av kommunikationsverkens struktur, torde det närmast

få anses såsom en fördel, att icke alltför små förvaltningsenheter tillskapas.

Lönenämnden anför, att om lönenämnden sålunda ansett sig av skilda

anledningar icke kunna underlåta att framföra vissa erinringar mot styrelsens

förevarande förslag, nämnden å andra sidan icke förbisett, att den

alltjämt fortgående utvecklingen inom postverkets olika rörelsegrenar kunde

påkalla ändringar av organisatorisk art inom den avdelning av styrelsen,

som hade ledningen av verkets trafikrörelse örn hand. Lönenämnden hade

med det anförda allenast velat uttala, att en så långt gående organisatorisk

åtgärd som den av styrelsen för första byråns vidkommande föreslagna enligt

nämndens mening icke innebure den naturligaste och närmast till hands

liggande åtgärden för ordnandet av byråns arbetsförhållanden och organisation.

Örn emellertid av annan anledning än rådande personalförhållanden

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Departe
mentschefen
-

den av nämnden antydda utvägen icke befunnes framkomlig och den nuvarade

ordningen icke ansåges möjlig bibehålla, ville nämnden icke motsätta

sig styrelsens förslag. Därest en trafikbyrå ansåges böra komma till stånd,

hade lönenämnden ingen erinran att framställa mot att en sekreterarbefattning

i 24 :e lönegraden inrättades å byrån.

Såsom av det föregående inhämtas, hava genom postverkets fortgående

utveckling arbetsuppgifterna å generalpoststyrelsens första byrå under årens

lopp såväl kvantitativt som kvalitativt ökats, så att det slutligen blivit nödvändigt

att överlämna beredningen och föredragningen av trafikärendena till

en särskild tjänsteman å byrån, nämligen byrådirektören å dess trafikavdelning.

Då härigenom byråchefens befattning med trafikärendena efter

hand inskränkts, hava möjligheterna för honom att kunna överblicka dessa

med tiden allt viktigare ärenden mer och mer minskats.

I syfte att åstadkomma ändring i nu angivna mindre tillfredsställande

förhållande har generalpoststyrelsen framlagt förslag örn inrättande av en

särskild byrå för trafikärenden. Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida

i betraktande av det samband, som onekligen förefinnes mellan åtskilliga

trafikärenden och personalärendena, dessa grupper av ärenden lämpligen

böra handläggas å skilda byråer. Vid övervägande av såväl denna som

övriga på frågan inverkande omständigheter har jag ej funnit mig kunna

nu förorda en så vittgående organisationsändring, som styrelsens förslag

innebär. I stället har det synts mig böra undersökas, huruvida icke

den av styrelsen beträffande andra byrån ifrågasatta anordningen att överflytta

vissa ärendens beredning och föredragning på en under byråchefen

stående tjänsteman skulle kunna i större utsträckning än nu synes vara

fallet tillämpas jämväl beträffande personalärendena å första byrån,

varigenom trafikärenden av antytt slag skulle kunna återföras till byråchefens

handläggning. Därest det på grund härav skulle befinnas erforderligt

att vidtaga någon mindre jämkning beträffande personalen å byrån, torde

en dylik åtgärd kunna, örn så erfordras, efter förslag av generalpoststyrelsen

vidtagas av Kungl. Majit. Först om det visar sig, att den av mig nu

antydda utvägen icke leder till önskat resultat, synes efter förnyad utredning

böra övervägas, huruvida andra åtgärder av mera ingripande natur böra vidtagas

för vinnande av bästa möjliga behandling av trafikärendena.

Sammanfattning. Vid bifall till vad jag i det föregående förordat beträffande

postverket skulle 1 § 1 moni. samt 5 § 1 mom. avlöningsreglementet

för tjänstemän vid kommunikationsverken införas en befattning såsom

postsparbankschef med ett arvode av 14,000 kronor samt i den vid avlöningsreglementet

fogade tjänsteförteckningen vid postverket i 27 :e lönegraden

upptagas befattningen kontorschef. Vidare skulle i fråga om antalet

ordinarie befattningar i lönegrader över den 20 :e vidtagas de ändringar, som

framgå av följande sammanställning:

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

57

Arvode

eller

lönegrad

Befattning

Nuva-

rande

antal

Föreslagen

Bli-

vande

antal

Ökning

Minsk-

ning

14,000 kr.

Postsparbankschef........................

—

1

—

1

30 :e

Byråchef] ................................

5

—

1

4

27 :e

Kontorschef..............................

—

1

—

1

26 :e

Sekreterare ..............................

6

—

1

5

i 24 :e

Sekreterare ..............................

1

2

3

22: a

Förste kontrollör ........................

14

—

1

13

21:a

Aktuarie ................................

2

2

—

4

»

Notarie..................................

9

—

1

8

Slutligen skulle antalet kontrollörs- och postassistentsbefattningar vardera

minskas med 1; härom torde Kungl. Maj:t i sinom tid meddela beslut.

Telegrafverket.

Två nya byrådirektörsbefattningar. I skrivelse den 30 augusti 1935 har

telegrafstyrelsen gjort framställning örn inrättande av två nya byrådirektörsbefattningar

(28:e lönegraden), avsedda för föreståndarna för radiobyråns

båda avdelningar, fartygsstationsavdelningen och landstationsavdelningen.

Till stöd härför yttrar styrelsen följande:

Omfattningen av radiobyråns verksamhet och betydelsen av dess arbete

hava med radioteknikens utveckling allt mera ökats. Då byrån år 1916

organiserades, var dess huvudsakliga uppgift att fullborda och sedan omhänderhava

telegrafverkets kuststationer samt att organisera den uthyrningsrörelse

av fartygsradiostationer, som då planerades. Sedan dess hava uppgifterna

allt mera vidgats. Radiotelegrafförbindelsen med Amerika och

europeiska länder hava tillkommit. Rundradiorörelsen har blivit ett arbetsområde

av utomordentlig omfattning och betydelse, och med denna har följt

det betydelsefulla arbetet med radiostömingarnas undertryckande, varjämte

radiobyrån fått att ombesörja flygtrafikens radiobehov.

Radiobyråns arbete, som till övervägande del är av teknisk art, har från

början varit uppdelat på två avdelningar, fartygsstationsavdelningen och

landstationsavdelningen, vilkas verksamhetsområden namnen rätt noggrant

angiva. Fartygsstationsavdelningen har emellertid numera tillförts även arbetet

med mark- och pejlstationerna för flygtrafiken, och till dess arbetsuppgifter

komma att överföras kuststationerna samt deras komplettering och

utökning för radiotelefonändamål.

Landstationsavdelningen handlägger ärenden rörande bland annat de fasta

radiotelegrafförbindelserna, nya rundradiostationers planering och byggande,

befintliga rundradiostationers drift och underhåll samt övriga tekniska

frågor i sammanhang med rundradiorörelsen i Sverige, såsom störningsfrågor

m. m.

I organisatoriskt hänseende utgör radiobyrån icke endast en del av telegrafstyrelsen

ulan har jämväl funktionen som linje- och trafikdistriktsmyndighet

för radionätet.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Sedan år 1920 har fartygsstationsavdelningen föreståtts av en förste byråingenjör

och landstationsavdelningen av en byråingenjör, vilken senare år

1928 erhöll förste byråingenjörs tjänsteställning. Avdelningarnas övriga tekniska

personal, som år 1920 bestod av 2 biträdande ingenjörer, uppgår nu

till 6 linjeingenjörer, 3 ingenjörsassistenter och 6 biträdande, högskolebildade

ingenjörer. Radiodistriktets disponerade kapital, som vid utgången av

1920 utgjorde 2.58 miljoner kronor, vartill kom Karlsborgs radiostations å

telegrafgrenen bokförda kapital av 0.87 miljoner kronor, uppgick vid utgången

av år 1934 till 5.SI miljoner kronor, vartill kommer å telegrafnätet

bokförda 3.61 miljoner kronor för telegrafstationerna i Karlsborg och Varberg.

Inkomsterna voro år 1920 0.51 miljoner kronor och 1934 8.07 miljoner

kronor.

Med hänsyn till den nuvarande omfattningen av radiobyråns verksamhet

och inför väntade nya arbetsuppgifter — bland annat, såsom tidigare

nämnts, den trådlösa telefonens nystartade användning för sjöfarten, den nu

ordnade lufttrafikens ökade krav på radioförbindelser, som enligt statsmakternas

beslut skola omhänderhavas av telegrafverket, rundradions allt mer

växande vikt och betydelse, det alltmer krävande störningsarbetet, televisionen

m. m. — finner styrelsen det ofrånkomligt, att de båda avdelningsföreståndarna

givas en tjänsteställning, som bättre skulle svara mot deras krävande

arbete.

Att styrelsen ej tidigare, trots arbetets ökade omfattning, framkommit

med krav härutinnan beror därpå, att styrelsen velat avvakta resultatet av

rundradiokommitténs arbete. Den organisation av rundradioverksamheten,

som statsmakterna numera beslutat och varigenom verksamhetens fortsatta

bedrivande skall ske å två linjer — den tekniska och programverksamheten

-— kräver med hänsyn till det nödvändiga samarbetet dem emellan en höjning

av den tekniska ledningens inom telegrafverket tjänsteställning, utan

vilken hela denna för statsverket ekonomiskt så gynnsamma verksamhet

skulle lida skada.

Styrelsen föreslår därför, att befattningarna såsom föreståndare för fartygsstationsavdelningen

och landstationsavdelningen å telegrafstyrelsens radiobyrå

höjas från förste byråingenjör i 27:e lönegraden till byrådirektör i 28:e

lönegraden.

Av de två förste byråingenjörstjänster, som vid bifall till detta förslag

skulle bliva lediga, blir den ena erforderlig för den linjeningenjör å landstationsavdelningen,

som närmast skall handha detaljutformningen och byggandet

samt underhållet av de större radiostationerna. Den andra tjänsten

kommer att återgå till förrådsbyrån, från vilken den togs år 1928 och där

den nu icke längre kan avvaras.

De därefter ledigblivande ingenjörstjänsterna — en linjeingenjörstjänst

och en byråingenjörstjänst — äro för radiobyrån behövliga för befordran

av byråns biträdande ingenjörspersonal, utan vilken befordringsmöjlighet

styrelsen icke ser sig i stånd att på tillfredsställande sätt rekrytera ingenjörspersonalen

för radioavdelningen med dess i övrigt begränsade befordringsmöjligheter.

I detta sammanhang vill styrelsen anmäla sin avsikt att överflytta en byråingenjörstjänst

å telegrafstyrelsens trafikbyrå till styrelsens linjebyrå.

Lönenämnden har i utlåtande den 9 december 1935 anfört följande:

Vad först angår frågan örn uppfattning i byrådirektörsgraden av radiobyråns

tvenne förste byråingenjörer får lönenämnden anföra, att den starka utveckling,

som kännetecknar telegrafverkets radiorörelse, och de nya framsteg,

som ständigt göras inom radiotekniken, givetvis pålägga särskilt den på om
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr lil.

59

rådet ledande ingenjörspersonalen nya krävande arbetsuppgifter och ställa

ökade krav på densamma i avseende å kompetens och kvalifikationer. Såsom

närmare framgår av telegrafstyrelsens skrivelse har den verksamhet, som

ledes från radiobyråns tvenne avdelningar, landstationsavdelningen och fartygsstationsavdelningen,

till följd av nämnda utveckling vidgats i flera hänseenden,

och nya uppgifter förutses skola inom den närmare framtiden tillkomma.

I betraktande härav finner lönenämnden skäligt, att föreståndarna

för ifrågavarande avdelningar givas byrådirektörs tjänsteställning, med placering

i 28:elönegraden.

Beträffande förslaget att överflytta den ena av de ledigblivande förste byraingenjörshefattningarna

å telegrafstyrelsens radiobyrå till styrelsens förrådsbyrå

vill lönenämnden erinra, hurusom i det förslag angående styrelsens organisation,

som i proposition nr 394 förelädes 1919 ars riksdag och av riksdagen

godkändes, fanns bland annat upptagen en för för rådsbyrån avsedd förste

byråingenjörstjänst. Enligt vad som framgår av propositionen hade det synts

nödvändigt att på denna post hava tillgång till en ingenjör, helst med merkantil

fallenhet, för att biträda byråchefen särskilt vid de tekniska upphandlingsärendenas

bedömande samt för inspektion av distriktsförråden, på det att

byråchefen, som måste hava överblick över hela den vidlyftiga förradsrörelsen,

icke skulle nödgas allt för mycket fördjupa sig i detaljer. Att emellertid

befattningen då icke blev besatt med ordinarie innehavare utan under en

följd av år hölls vakant, torde hava sammanhängt med rådande befordringsförhållanden

inom verket. Sedan 1928 års riksdag medgivit (skrivelse nr 99),

att sagda vakanta förste byråingenjörstjänst finge disponeras för radiobyran

och en byråingenjörsbefattning i utbyte överflyttas till förrådsbyrån, har sedan

år 1929 en byråingenjör tjänstgjort å sistnämnda byrå såsom byråchefens

ställföreträdare och föreståndare för byråns tekniska avdelning.

Då de motiv, som redan år 1919 ansågos tala för inrättande av en föiste

byråingenjörstjänst å förrådsbyrån, torde kunna sägas på grund av den allmänna

uppgången i telegrafverkets rörelse sedan dess hava vunnit i betydelse,

saknar lönenämnden anledning till erinran mot att förenämnda förste byraingenjörsbefattning

återföres till förrådsbyrån.

Beträffande styrelsens förslag, i vad det avser ianspraktagande av den

andra å radiobyrån ledigblivande förste byråingenjör stjänsten for beredande

av förhöjd löneställning åt en å samma byrås landstationsavdelning tjänstgörande

linjeingenjör ävensom disponerande av linjeingenjörstjänsten och den

å förrådsbvrån ledigblivande byråingenjörsbefattningen i och för åstadkommande

av ökade befordringsmöjligheter åt radiobyråns biträdande ingenjorspersonal,

har lönenämnden med hänsyn till radiobyråns såväl kvantitativt som

kvalitativt starkt ökade arbetsbörda ej heller ansett sig böra framställa någon

erinran.

Då genom statsmakternas nästlidet år fattade besial rundradioverksamheten

skall i huvudsak tills vidare bedrivas på samma sätt som förut, torde

hinder ej längre föreligga att till prövning upptaga frågan örn löneställningen

för den högre ingenjörspersonalen å telegrafstyrelsens radiobyrå. Av den

av styrelsen nu förebragta utredningen torde framgå, att den snabba utvecklingen

av radiorörelsen och de alltjämt fortgående framstegen inom radiotekniken

i förening med nya och vidgade arbetsuppgifter kommit och jämväl

framdeles ytterligare torde komma att medföra allt mera ökat arbete och ansvar

för radiobyrån samt ställa allt större fordringar på särskilt de därstädes

ledande ingenjörernas skicklighet och arbetsförmåga. Med hänsyn till

Departe
mentschefen.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

vad sålunda anförts anser jag mig böra tillstyrka, att de för förståndarna å

radiobyråns båda avdelningar disponerade förste byråingenjörstjänsterna

höjas till byrådirektörsbefattningar.

Vad telegrafstyrelsen föreslagit rörande disposition av vid bifall härtill ledigblivande

förste byråingenjörs-, byråingenjörs- och linjeingenjörsbefattningar

i succession ävensom i fråga om en byråingenjörstjänst å trafikbyrån

har ej heller givit mig anledning till erinran.

En ny linjeingenjörsbefattning. I sin skrivelse den 30 augusti 1935 har

telegrafstyrelsen hemställt om inrättande av en ny linjeingenjörsbefattning

(26:e lönegraden) med placering såsom föreståndare för anläggnings- och

underhållsarbeten vid telefonstationerna i Malmö och Limhamn. Rörande

behovet av denna befattning anför styrelsen följande:

Inom Malmö underhållsområde finnas sedan 1934 tvenne automatiska telefonstationer,

av vilka den ena är belägen i Malmö och nu monterad för

20,200 abonnentnummer, medan den andra är belägen i Limhamn och monterad

för 1,900 nummer. De vid dessa två stationer förekommande anläggnings-

och underhållsarbetena hava före automatiseringen handhafts av den

linjeingenjör, som är föreståndare för den till första linjedistriktet hörande

Malmö stadssektion, vilken omfattar Malmö och Trälleborgs underhållsområden.

Automatstationernas uppförande har delvis skett under direkt ledning

av styrelsens linjebyrå, som för ändamålet ställt arbetskraft till förfogande

och senare, i den mån stationerna färdigställts, medverkat till deras

skötsel och underhåll.

De framtida anläggnings- och underhållsarbetena å nämnda automatiska

telefonstationer, i vilka investerats över 3 miljoner kronor och vilka på grund

av abonnentstockens successiva tillväxt komma att kräva ytterligare kapitalinvestering,

bliva emellertid av sådan vikt och betydelse, att det ansetts

nödvändigt avdela en särskild befattningshavare att förestå desamma. Enär

ifrågavarande stationer i tekniskt avseende samarbeta med riks- och landsstationerna

i Malmö, vilka för närvarande omfatta tillsammans omkring 100

expeditionsplatser, representerande en kapitalinvestering på närmare en miljon

kronor, vore det meningen, att denne befattningshavare även skulle svara

för arbetena å dessa stationer.

Vidare må anföras, att för de automatiska växelstationer och abonnentväxlar,

som anläggas inom linjedistriktet, föreligga åtskilliga ärenden, som

ovillkorligen erfordra specialsakkunnig arbetskraft. Redan nu finnas inom

första linjedistriktet färdiga och under byggnad 10 anläggningar av detta

slag, och deras antal kan med skäl förväntas komma att snabbt tillväxa.

Den ovan angivna i automatisk stationsteknik särskilt sakkunnige befattningshavaren

skulle tills vidare även biträda linjedirektören vid handläggandet

av ärenden av detta slag.

Med hänsyn till de nu anförda förhållandena finner styrelsen det nödvändigt,

att en befattning i linjeingenjörs tjänstegrad (26:e lönegraden) inrättas

för en föreståndare för anläggnings- och underhållsarbetena vid telefonstationerna

i Malmö och Limhamn.

Lönenämnden har anfört, att det betydande arbetsområde, varom här vore

fråga, och de speciella tekniska arbetsuppgifter, som följde av telefonautomatiseringen,

syntes nämnden motivera, att den befattningshavare, som finge

sig anförtrodd ledningen av ifrågavarande anläggnings- och underliållsarbe
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

61

ten, erhölle tjänsteställning såsom linjeingenjör. Under erinran, att befattningshavare

med motsvarande tjänstegöromål i Stockholm och Göteborg

innehade förste linjeingenjörs tjänsteställning, har lönenämnden förklarat

sig tillstyrka bifall till telegrafstyrelsens förevarande förslag.

Även enligt min mening synas de med ifrågavarande föreståndarskap för- Detpajrtcj''

enade arbetsuppgifterna vara av den art och omfattning, att placering i 26 :e

lönegraden av den för ledningen avsedda befattningen är skälig. Jag anser

mig därför böra tillstyrka, att för ändamålet inrättas en linjeingenjörsbefattning.

En ny överkontrollörsbefattning. Telegrafstyrelsen har vidare föreslagit

inrättande av en ny överkontrollörsbefattning (24:e lönegraden), avsedd såsom

föreståndare för rikstelefonbyrån i Stockholm. Till stöd för förslaget

anför styrelsen följande:

Föreståndaren för rikstelefonbyrån i Stockholm innehar för närvarande

förste kontrollörs tjänstegrad (22:a lönegraden). Under denne tjänsteman

äro såsom chefer för byråns olika avdelningar anställda en förste kontrollör

och två kontrollörer, varjämte, för utförande av vissa kvalificerade göromål,

å byrån är placerad en från aktiebolaget Stockholmstelefon övertagen

icke-ordinarie tjänsteman, vars tjänsteställning är närmast jämförlig med

kontrollörs. Den biträdande personalen å byrån utgöres av 181 tjänstemän,

tillhörande lönegraderna 4—17.

Lönegradsplaceringen för ifrågavarande föreståndartjänst fastställdes år

1914. Antalet befattningshavare å rikstelefonbyrån var då 30, och den å

byrån handlagda uppbörden utgjorde omkring 2.5 miljoner kronor per år.

Antalet abonnenter inom redovisningsområdet utgjorde samtidigt omkring

25.000 med 34,000 apparater. Uppbörden å byrån överstiger numera 31 miljoner

kronor per år, och antalet abonnenter inom området uppgår till cirka

158.000 med 190,000 apparater. Den starka ökningen beror till väsentlig del

på införlivandet av aktiebolaget Stockholmstelefons nät med rikstelefonnätet.

Sedan några år tillbaka är redigeringen av rikstelefonkatalogens Stockholmsdel

överflyttad från den centrala katalogredaktionen till rikstelefonbyrån.

Med hänsyn till vikten och omfattningen av det arbete, som påvilar föreståndaren

för rikstelefonbyrån, anser sig styrelsen böra föreslå, att befattningen

ifråga höjes till överkontrollörs tjänstegrad (24:e lönegraden).

Lönenämnden har anfört, att i betraktande av den omfattande arbetsbörda,

rikstelefonbyrån enligt vad telegrafstyrelsen påvisat hade att avverka,

lönenämnden funne giltiga skäl föreligga för att byråns föreståndare erhölle

den förbättring i löneförmånerna, som skulle följa av hans uppflyttning till

överkontrollörsgraden, varför nämnden finge förorda, att åtgärd i sådant

syfte vidtoges.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har sedan ifrågavarande Departeföreståndarbefattnings

nuvarande löneställning bestämdes rikstelefonbyrånsmentschefcn

arbetsbörda starkt ökats, vartill på senare år kommit en ny arbetsuppgift,

nämligen redigeringen av rikstelefonkatalogens Stockholmsdel. Med hänsyn

till det ökade arbete och ansvar, som härigenom kommit alt åvila före
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majlis proposition nr lil.

ståndaren för byrån, synes skäligt, att han erhåller en förbättrad löneställning.

Jag vill därför tillstyrka, att för ändamålet inrättas en överkontrollörsbefattning.

Vid bifall härtill torde en förste kontrollörstjänst kunna indragas.

Två nya avdelningsingenjörsbefattningar. I sin skrivelse den 30 augusti

1935 har telegrafstyrelsen framlagt förslag om inrättande av två nya avdelningsingenjörsbefattningar

(22:a lönegraden) å linjebyråns konstruktionsavdelning.

Till grund för sitt förslag anför styrelsen följande:

Å styrelsens konstruktionsavdelning handläggas numera ett mycket stort

antal arbetsuppgifter i samband med utexperimenterandet och projekteringen

av utrustningar för automatiska telefonanläggningar. Efter att från

början hava för stationerna i Stockholm och Göteborg inköpt automatisk

utrustning från utomstående företag har styrelsen nämligen alltmera övergått

till att för övriga anläggningar i största möjliga utsträckning använda

egna konstruktioner och tillverkningar, vilket medför avsevärda fördelar,

icke minst därför, att man därigenom på bästa sätt kan taga hänsyn till för

telegrafverkets anläggningar säregna omständigheter och krav.

På grund av de automatiska telefonanläggningarnas synnerligen komplicerade

natur och även till följd av den utomordentligt snabba tekniska utveckling

denna anläggningstyp under de senaste åren undergått har det visat

sig, att ett fullföljande av telefonnätets automatisering med användande av

egna konstruktioner kräver avsevärt utökad ritarpersonal ävensom kvalificerade

och specialutbildade konstruktörer och ledare för detaljarbetet.

Visserligen kunna den automatiska telefonins grundläggande principer nu

anses i stort sett klarlagda, men arbetet med de automatiska anordningarnas

anpassning för olika anläggningsfall ävensom med konstruktionernas modernisering

under iakttagande av de ständigt framkommande tekniska förbättringarna

kräva för överskådlig framtid ett oavlåtligt och omfattande utvecklingsarbete.

Bland konstruktionsavdelningens sålunda berörda arbetsuppgifter hava

under de senaste åren tvenne relativt fristående kategorier kunnat avskiljas,

nämligen dels de, som avse automatiska ahonnentväxlar, och

dels de, som avse automatiska telefonstationer för landsbygden.

För att tillmötesgå de allt oftare framställda önskemålen örn till telegrafverkets

nät anslutbara automatiska abonnentväxlar har sedan omkring år

1930 ett omfattande arbete nedlagts på framskapandet av lämpliga växeltyper

av detta slag. För dessa uppgifters lösande avskildes av konstruktionsavdelningens

personal en underavdelning, och förmanskapet för denna har anförtrotts

åt en ingenjörsassistent. I denna befattningshavares åligganden ingår

bland annat även att vid behov övervaka uppmontering och utprovning

av automatiska abonnentväxlar.

I samband med och efter de utredningar, som verkställts av den med Kungl.

Maj:ts bemyndigande i november 1930 tillsatta kommittén för landsbygdens

automatisering, har ett intensivt arbete nedlagts på utarbetandet av lämpliga

automatiska stationsutrustningar för mindre stationstyper ävensom på projektering

av dylika stationer, såväl i anslutning till manuella stationer som

till automatiska nätgrupper. Dessa stationstyper hava befunnits fylla ett

stort praktiskt behov, icke minst genom att de möjliggöra anläggandet av telefonstationer

även på platser, där växelstationsföreståndare icke kunna erhållas.

Från och med år 1931 har på konstruktionsavdelningen funnits avskild

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

63

en underavdelning, som handlagt arbetsuppgifter av hithörande slag. Förmanskapet

för denna specialavdelning har anförtrotts åt en ingenjörsassistent.

Denna befattningshavare har även ålagts att i mån av behov utöva

teknisk tillsyn över uppmonteringen av automatiska växelstationer.

De vunna erfarenheterna giva vid handen, att såväl abonnentanläggningar

som växelstationer i allt större utsträckning komma att automatiseras.

Man måste därför räkna med ett bibehållande för framtiden av de ovan

nämnda underavdelningarna vid konstruktionsavdelningen. Med hänsyn till

vikten av det dem ålagda arbetet och de stora krav, som måste uppställas å

de tjänstemän, som utöva det närmaste förmanskapet, bär det ansetts nödvändigt

att nu bereda dem en mot deras ansvarsfulla arbete svarande högre

tjänsteställning.

Styrelsen föreslår därför, att å linjebyråns konstruktionsavdelning inrättas

två nya avdelningsingenjörstjänster (22:a lönegraden).

Lönenämnden har förklarat sig intet hava att erinra mot bifall till förslaget.

Med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter av teknisk art, som uppenbarligen

ankomma på föreståndarna för ifrågavarande två specialavdelningar

inom linjebyrån, vill jag tillstyrka, att för dessa befattningshavare inrättas

två avdelningsingenjörstjänster.

Inrättande av ordinarie befattningar såsom lokaltelefonist och landstelefonist.

I sin skrivelse den 30 augusti 1935 har telegrafstyrelsen hemställt

örn inrättande av ordinarie befattningar såsom lokaltelefonist och landstelefonist.

Till stöd härför yttrar styrelsen följande:

Växelbordstjänsten vid telefonstationernas lokal- och landsavdelningar har

sedan gammalt bestritts uteslutande av extra tjänstemän, benämnda lokalrespektive

landstelefonister. Dessa befattnigshavares anställnings- och avlöningsvillkor

äro reglerade genom ett mellan telegrafstyrelsen och vederbörande

personalorganisation träffat kollektivt avtal. Den ordinarie anställningsformen

har icke förekommit inom ifrågavarande arbetsområden. Endast

i den mån där anställd tjänsteman nått fram till stadigvarande anställning

vid riksavdelningen och antagits till extra rikstelefonist, har hon kunnat

ifrågakomma till ordinarie anställning och då såsom rikstelefonist i 6:e lönegraden.

Av skilda anledningar och särskilt med hänsyn till den oundgängligen nödvändiga

automatiseringen av lokal- och landsnäten har telegrafstyrelsen tidigare

icke velat ifrågasätta överförande av lokal- och landsavdelningarnas

personal till en fastare anställningsform. Man har nämligen förutsett, att huvudparten

av den vid manuell expedition sysselsatta personalen skulle vid

automatiseringstillfällena bliva övertalig, och erfarenheten har visat, att entledigande

av övertaliga tjänstemän vid dessa tillfällen måst äga rum i betydande

omfattning, särskilt vid de större stationerna.

Automatiseringen av lokalnäten är emellertid nu praktiskt taget fullbordad

i Göteborg och Malmö, och i Stockholm återstår endast en stadsdelsstation

att överföra till automatisk drift. De till nämnda städer hörande landsnätens

automatisering har påbörjats men kommer att pågå i relativt långsamt

tempo, varför några särskilda åtgärder för nedbringande av personalantalet

vid respektive stationers landsavdelningar icke torde behöva vidtagas. Tele
-

Departe
mentscliefen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

grafstyrelsen anser sig under sådana förhållanden nu kunna med tillräcklig

grad av säkerhet beräkna det för framtiden behövliga antalet tjänstemän

i lokaltelefonists och landstelefonists tjänsteställning vid ifrågavarande stationer.

Härmed har vad beträffar dessa stationer den förnämsta anledningen till

bibehållandet av lokal- och landsavdelningarnas hela personal vid den extra

anställningsformen bortfallit. Styrelsen har för den skull under år 1935

överfört ett tämligen betydande antal av dessa avdelningars extra befattningshavare

till extra ordinarie anställning med benämning extra ordinarie lokaltelefonist

respektive extra ordinarie landstelefonist. I samband härmed hava

även de extra rikstelefonisterna vid samma stationer antagits till extra ordinarie

rikstelefonister. De nyinrättade extra ordinarie befattningarna hava

hänförts till respektive 2:a, 4:e och 6:e lönegraderna.

Styrelsen har för avsikt att även å övriga stationer i riket bereda extra

ordinarie anställning åt de där tjänstgörande extra telefonisterna i den mån

dessa beräknas bliva för framtiden behövliga efter fullt genomförd automatisering.

Då de här ifrågakommande extra ordinarie tjänstemännen vid lokal- och

landsavdelningarna äro avsedda att bibehållas i telegrafverkets tjänst till uppnådd

pensionsålder, anser styrelsen rättvisan kräva, att dem i likhet med annan

fast anställd personal i statstjänst beredes möjlighet att erhålla ordinarie anställning

inom sina respektive arbetsområden. För detta ändamål föreslår

styrelsen nyinrättande av ordinarie befattningar såsom lokaltelefonist respektive

landstelefonist med placering, den förra i 2:a och den senare i 4:e lönegraden.

Vid bifall till denna hemställan kommer styrelsen att senare till Kungl.

Majit inkomma med förslag rörande antalet behövliga ordinarie tjänster i de

nya befattningsgrupperna.

Sedermera har telegrafstyrelsen i skrivelse den 28 december 1935 framlagt

förslag om vissa övergångsbestämmelser beträffande de blivande ordinarie

lokal- och landstelefonisterna. Styrelsen anför härom följande:

Såsom nämnts i styrelsens skrivelse den 30 augusti 1935, har styrelsen

överfört ett tämligen betydande antal extra telefonister vid de automatiserade

stationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö till extra ordinarie anställning.

Från början inrättades extra ordinarie befattningar endast i lokaltelefonistgraden

(2:a lönegraden), men det befanns snart nödvändigt att uppflytta

en del av de sålunda antagna extra ordinarie lokaltelefonisterna till anställning

såsom extra ordinarie landstelefonister (4:e lönegraden).

För närvarande finnas vid de nämnda stationerna 147 extra ordinarie

lands- och 873 extra ordinarie lokaltelefonister.

Vid bifall till styrelsens i förenämnda skrivelse framställda förslag om inrättande

av ordinarie lands- och lokaltelefonistbefattningar synes det därför

bliva nödvändigt att bereda åtminstone de äldsta extra ordinarie landstelefonisterna

ordinarie landstelefonisttjänster utan att de förut innehaft ordinarie

lokaltelefonisttjänst.

Såsom framgår av bilagd sammanställning äro av de extra ordinarie landstelefonisterna

68 placerade i löneklass 6 och 30 i löneklass 5. Vid en tillämpning

beträffande dem av bestämmelserna i 11 § avlöningsreglementet för kommunikationsverken

skulle de för löneklassplacering få tillgodoräkna sig endast

den tid utöver tre år, varunder de innehaft landstelefonists tjänsteställning,

medan deras mångåriga lokaltelefonisttid skulle i lönehänseende lämnas

utan avseende. Härigenom skulle de vid ordinariebefordringen få en lön,

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 141.

65

som vore lägre än deras nuvarande och mindre än den, som deras jämnåriga

och yngre kamrater skulle erhålla vid befordran till ordinarie lokaltelefonister.

De sistnämnda skulle nämligen för löneklassplacering få tillgodoräkna

sig hela sin anställningstid utöver tre år i lokaltelefonistgraden.

För att undvika sådant missförhållande synes det bliva nödvändigt att

under en viss övergångstid medgiva extra ordinarie landstelefonist, som erhåller

ordinarie landstelefonisttjänst, att i viss omfattning få för placering

i löneklass tillgodoräkna sig även anställningstid såsom lokaltelefonist.

Detta synes lämpligen kunna ske i den form, att telegrafstyrelsen bemyndigas

att i sådana fall, som här avses, tillgodoräkna vederbörande så stor del

av anställningstiden utöver tre år i lokaltelefonistgraden, som erfordras för

att giva den utnämnda en löneställning, som med högst en löneklass överstiger

den lön, hon skulle hava erhållit, därest hon i stället konstituerats till

lokaltelefonist.

I den mån ordinarie lokaltelefonisttjänster bliva inrättade och landsavdelningens

personalbehov rekryteras från de ordinarie lokaltelefonisternas grupp,

blir ett dylikt medgivande obehövligt, emedan det erforderliga tillgodoräknandet

av lokaltelefonisttid då kommer att ske vid vederbörandes utnämning

till lokaltelefonist och löneställningen vid därpå följande befordringar regleras

genom avlöningsreglementets allmänna bestämmelser angående sneddning

och tillgodoräknande.

Lönenämnden har beträffande förslaget om inrättande av lokal- och landstelefonistbefattningar

anfört följande:

Även lönenämnden anser bärande skäl tala för att den icke-ordinarie telefonistpersonalen

i lands- och lokaltelefonists grad beredes möjlighet till fastare

anställning vid verket än som hittills varit fallet, i den mån densamma

kan förutses bliva behövlig vid verket för framtiden. Såsom telegrafstyrelsen

framhållit, har ock genom den numera genomförda automatiseringen

av telefonstationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö den förnämsta anledningen

till bibehållande av lokal- och landsavdelningarnas telefonistpersonal

vid dessa stationer vid den extra anställningsformen bortfallit, i det att

behovet för framtiden av dylik personal nu kan med tillräcklig grad av säkerhet

beräknas. Under år 1935 har styrelsen överfört ett betydande antal av

den extra lokal- och landstelefonistpersonalen vid nämnda stationer till extra

ordinarie tjänstemän under benämningen extra ordinarie lokaltelefonister respektive

extra ordinarie landstclefonister. Då dessa extra ordinarie tjänstemän

äro avsedda att bibehållas i verkets tjänst till uppnådd pensionsålder, synes

någon olägenhet icke vara förenad med att dylika befattningshavare i viss

omfattning fastare bindas vid verket genom att de uppföras å ordinarie stat.

Enligt vad som för nämnden blivit upplyst, är det styrelsens avsikt att allenast

successivt och i den man sa finnes lämpligt och ändamålsenligt föreslå

överförande på ordinarie stat av befattningshavare tillhörande här ifrågavarande

personalgrupper.

I betraktande av det anförda finner sig lönenämnden kunna understödja

styrelsens förslag om införande i tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet

av befattningarna lokaltelefonist och landstelefonist.

Vad härefter angar de lönegrader, i vilka dessa befattningar lämpligen böra

placeras, får lönenämnden erinra, att nämnden i viss män tagit ställning till

denna fråga redan i samband med avgivande den 8 juni 1925 av utlåtade med

förslag till avlöningsbestämmelscr leir extra ordinarie tjänstemän och aspiranter

vid kommunikationsverken. Beträffande sättet för tillämpning av de i

förslaget intagna nya bestämmelserna angående tillgodoräknande för löne
Ilihang

till riksdagens protokoll llkSC*. I sand. Nr lil. •>

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

klassplacering såsom extra ordinarie tjänsteman av föregående extra anställningstid

anförde lönenämnden, att nämnden i dåvarande sammanhang allenast

torde böra beröra den vid telegrafverket i stor utsträckning förekommande

anordningen att till extra ordinarie befattningshavare med tjänstgöring

i olika grenar av kontorsarbetet förflytta personer inom de såsom extra

tjänstemän anställda och avlönade telefonistgrupperna, såväl lokal- som landsoch

rikstelefonister. Lönenämnden uttalade vidare, att i regel tjänstgöring såsom

lokaltelefonist syntes böra anses likvärdig med befattning såsom extra

ordinarie skrivbiträde samt tjänstgöring såsom landstelefonist likvärdig med

extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning. Till följd härav borde vid sådan

övergång till extra ordinarie anställning, varom fråga vore, dessa befattningshavare,

med tillämpning av de föreslagna bestämmelserna, för placering i löneklass

tillgodoföras tidigare telefonisttjänstgöring enligt de i bestämmelserna

angivna grunder.

I anslutning till vad nämnden sålunda tidigare yttrat i fi''åga om likvärdighet

mellan lokaltelefonisttjänst och landstelefonisttjänst, å ena, samt skrivbiträdesbefattning

(2:a lönegraden) respektive kontorsbiträdesbefattning (4:e

lönegraden), å andra sidan, får lönenämnden förorda styrelsens förslag, att

ordinarie befattning såsom lokaltelefonist hänföres till 2:a lönegraden och

ordinarie befattning som landstelefonist till 4:e lönegraden.

I fråga om de föreslagna övergångsbestämmelserna yttrar lönenämnden:

Såsom styrelsen i sin motivering till förslaget framhållit och lönenämnden

i övrigt i ärendet inhämtat, hava under år 1935 ett betydande antal extra

lokaltelefonister vid de automatiserade stationerna i Stockholm, Göteborg och

Malmö överförts till extra ordinarie lokaltelefonistanställning, varvid de fått

för löneklassplacering i viss omfattning tillgodoräkna sig sin tjänstetid i extra

anställning. Vissa av dessa extra ordinarie lokaltelefonister hava sedermera

befordrats till extra ordinarie landstelefonister och därvid jämlikt bestämmelserna

i 12 § av kungörelsen 1935: 398 kommit i åtnjutande av s. k. suddning.

Till följd härav hava de till extra ordinarie landstelefonist befordrade

blivit placerade i högre löneklass än den för extra ordinarie landstelefonist

gällande lägsta löneklassen. Därest nu styrelsens förslag örn inrättande av

ordinarie landstelefonist- och lokaltelefonisttjänster skulle vinna bifall, skulle

ifrågavarande extra ordinarie landstelefonister, i den mån de bleve befordrade

till ordinarie landstelefonister, komma att — till följd av den begränsade möjligheten

för dem att för placering i löneklass tillgodoräkna föregående tjänstetid

— i de flesta fall få vidkännas löneminskning och i varje fall erhålla

lägre löneklassplacering, än som skulle tillkomma de til! tjänståren jämställda

kamrater, som kvarstannat i den extra ordinarie lokaltelefonistgraden och

inom denna grad vunne ordinarie anställning. Styrelsens förslag åsyftar fördenskull

att åstadkomma en utjämning i löneförhållandena de olika telefonistgrupperna

emellan.

Lönenämnden torde i anledning av remissen till en början få framhålla,

att givetvis även andra möjligheter till undvikande av löneminskning vid

ordinarieblivandet än den av styrelsen ifrågasatta stå de på ordinarie landstelefonistbefattningar

aspirerande extra ordinarie landstelefonisterna öppna.

En sådan möjlighet ligger däri, att vederbörande extra ordinarie landstelefonist

söker och vinner befordran till ordinarie landstelefonisttjänst via den

ordinarie lokaltelefonistgraden. En dylik utväg synes dock omständig och

opraktisk, när det, såsom här är fallet, gäller att bereda ordinarie anställning

åt stora grupper av befattningshavare, vilka förut saknat möjlighet att övergå

till ordinarie tjänst. En annan utväg vore. att Kungl. Majit med stöd av riksdagens

i skrivelse den 3 maj 1932 (nr 172) givna bemyndigande såsom en över
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

G7

gångsanordning medgåve extra ordinarie landstelefonist rätt att efter övergång

till ordinarie anställning bibehållas vid den placering i löneklass, hon

omedelbart dessförinnan innehaft, samt för ytterligare löneklassuppflyttning

tillgodoräkna den tjänstetid intill tre år, hon innehaft denna löneklass. Ett

sådant medgivande skulle emellertid medföra ojämnheter i förhållande till en

annan grupp bland telefonistpersonalen. Såsom för lönenämnden framhållits,

hava nämligen en del förutvarande extra ordinarie landstelefonister blivit befordrade

till ordinarie rikstelefonister och därvid i regel placerats i den för

rikstelefonist gällande lägsta iöneklassen. Det skulle på så sätt kunna inträffa,

att ifrågavarande rikstelefonister, ehuru jämställda i avseende å tjänstår

och tillhörande högre lönegrad än landstelefonists, komme att uppbära

lägre lön än som utginge till de till ordinarie landstelefonisttjänst befordrade.

Då de utvägar, som sålunda närmast erbjuda sig för en utjämning av löneförhållandena

för ifrågavarande telefonistgrupper, icke synas vara att förorda

och styrelsens förslag i varje fall skulle på ett enhetligt sätt ordna de berörda

befattningshavarnas övergång till ordinarie anställning, har lönenämnden,

även om förslaget måste i och för sig sägas innebära ett avsteg från gällande

avlöningsprinciper, ansett sig kunna tillstyrka detsamma.

Såsom av utredningen i ärendet inhämtas, har automatiseringen av landets

tre största telefonstationer nära nog slutförts, varför man numera kan beräkna,

att stadigvarande behov av såväl lokal- som landstelefonistpersonal i viss omfattning

kommer att förefinnas för framtiden. På grund härav komma ej

alla bland denna personal att såsom hittills avgå efter tjänstgöring ett visst

antal år, utan åtskilliga sådana tjänstemän komma att kvarbliva i verkets

tjänst tills de uppnå den för ordinarie rikstelefonist stadgade pensionsåldern,

55 år. Dessa hava också av styrelsen överförts till extra ordinarie tjänstemän.

Då det synes skäligt, att åt ifrågavarande extra ordinarie lokal- och

landstelefonister i viss utsträckning liksom åt de icke ordinarie rikstelefonisterna

beredes möjlighet till ordinarie anställning, anser jag mig böra utan att

avvakta den blivande allmänna översynen av avlöningsförfattningarna förorda,

att för sådant ändamål ordinarie befattningar såsom lokaltelefonist

och landstelefonist nu inrättas med placering i 2:a respektive 4:e lönegraden

och att alltså avlöningsreglementets tjänsteförteckning i anledning härav

kompletteras. Beträffande antalet dylika befattningar torde det få ankomma

på Kungl. Majit att framdeles, efter därom av telegrafstyrelsen avgivet förslag,

meddela beslut.

Vad beträffar telegrafstyrelsens förslag i fråga örn rätt för extra ordinarie

landstelefonist att vid befordran direkt till ordinarie landstelefonist på angivet

sätt få tillgodoräkna sig jämväl viss tjänstgöringstid såsom icke-ordinarie

lokaltelefonist, synes detta förslag innebära det lämpligaste sättet att åvägabringa

en erforderlig utjämning mellan de olika grupperna av telefonister,

varför jag vill biträda detsamma. Därest riksdagen icke däremot uttalar någon

erinran, bär jag därför för avsikt att framdeles tillstyrka Kungl. Kl a j. t att

i förevarande hänseende meddela beslut av den innebörd, som telegrafstyrelsens

förslag avser.

Indragning av två radiokommissariebefattningar. I skrivelse den 19

oktober 1935 med förslag i fråga örn antalet ordinarie befattningar av högst

Departe
mentschefen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

20 :e lönegraden under år 1936 har telegrafstyrelsen hemställt, att befattningarna

såsom föreståndare för Härnösands radiostation samt för Bodens

rundradiostation jämte kuststationen därstädes, å vilka befattningar tjänstgjorde,

å den förra en radiotelegrafist (12:e lönegraden) och å den senare

en telegrafassistent (15:e lönegraden), måtte höjas i lönegrad, befattningen

i Härnösand till telegrafkommissarietjänst av klass 6 (15:e lönegraden) samt

befattningen i Boden till kontrollörstjänst (20:e lönegraden). Vid bifall härtill

kunde två vakanta radiokommissariebefattningar, vilkas innehavare tidigare

tjänstgjort såsom föreståndare för Härnösands radiostation och Bodens

kuststation, indragas, och har styrelsen hemställt, att antalet radiokommissarietjänster

måtte minskas från 7 till 5.

Lönenämnden hade förklarat sig intet hava att erinra mot den föreslagna

lönegradsplaceringen av ifrågavarande föreståndarbefattningar.

Genom brev den 15 november 1935 har Kungl. Maj:t fastställt personalstat

för telegrafverket för år 1936, därvid telegrafstyrelsens förslag rörande omförmälda

föreståndarbefattningars höjning i lönegrad bifallits.

Departe- I anslutning härtill får jag förorda, att ifrågavarande två radiokommismentschefen.

sariebefattningar såsom numera obehövliga indragas och att sålunda antalet

dylika befattningar minskas från 7 till 5.

Fråga om inrättande av en förste kontrollörsbefattning. I sin skrivelse

den 30 augusti 1935 har telegrafstyrelsen hemställt om inrättande av en

förste kontrollörsbefattning (22:a lönegraden). Avsikten härmed är att bereda

förbättrad löneställning åt den kontrollör, som tjänstgör såsom närmaste

man och ställföreträdare åt överkontrollören och föreståndaren för

Stockholms telefonstations landsavdelning. Styrelsen anför, att denne Överkontrollör

för att kunna utöva en fullt effektiv kontroll över de under

Stockholm lydande växelstationernas skötsel måste i mycket stor utsträckning

företaga resor inom redovisningsområdet, att under överkontrollörens

frånvaro hans normala arbetsuppgifter handlades av ifrågavarande kontrollör

samt att denne alltså ständigt måste vara fullt insatt i överkontrollörens

åligganden och kunna självständigt förrätta hans göromål ävensom avgöra

de frågor, som krävde omedelbar åtgärd. Med hänsyn till de krav, som

sålunda måste ställas på denne kontrollör, funne styrelsen det rättvist, att

förste kontrollörs tjänsteställning tilldelades honom.

Lönenämnden anför, att nämnden, som haft tillfälle att inhämta närmare

upplysningar örn ifrågavarande kontrollörs arbetsuppgifter i tjänsten,

i likhet med telegrafstyrelsen funne skäligt, att befattningen förändrades till

förste kontrollörstjänst.

Departe- Även örn kvalificerade arbetsuppgifter i en viss omfattnig kommit att åvila

mentschefen. inneiiavaren av ifrågavarande kontrollörsbefattning, synas dock tillräckliga

skäl icke föreligga att i avvaktan på den stundande allmänna översynen av

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

avlöningsförfattningarna uppflytta befattningen i lönegrad. Med åtgärd i

sådan riktning torde därför böra tillsvidare anstå.

Sammanfattning. I enlighet med vad jag här förordat skulle i avlöningsreglementets

tjänsteförteckning vid telegrafverket upptagas två nya befattningar,

nämligen i 2:a lönegraden lokaltelefonist och i 4:e lönegraden landstelefonist.

Vidare skulle beträffande antalet ordinarie befattningar i lönegrader

över den 20 :e vid telegrafverket vidtagas de ändringar, som framgå

av följande sammanställning:

Lönegrad

Befattning

Nuva-

rande

antal

Föreslagen

Blivande

antal

Ökning

Minsk-

ning

28 :e

Byrådirektör ............................

5

2

—

7

26 :e

Linjeingenjör ............................

24

1

—

25

24 :e

Överkontrollör...........................

5

1

—

6

22: a

Avdelningsingenjör........................

8

2

—

10

>

Förste kontrollör ........................

21

—

1

20

>

Radiokommissarie........................

7

—

2

5

Statens järnvägar.

Indragning av byggnadsbyrån m. m. I skrivelse den 30’ oktober 1935 har

järnvägsstyrelsen framlagt förslag rörande ändring i löneställning och antal

beträffande ett antal ordinarie befattningar i 21 :a och högre lönegrader vid

statens järnvägar m. m. Styrelsen har därvid till en början behandlat dylika

förändringar, som skulle föranledas av utav styrelsen ifrågasatt indragning

av styrelsens byggnadsbyrå. I detta ämne anför styrelsen följande:

För handläggning av ärenden rörande statens järnvägsbyggnader finnes

inom styrelsen en särskild byrå, byggnadsbyrån. Då emellertid tidpunkten

för färdigställandet av beslutade nya statsbanor nu icke är avlägsen, har styrelsen

redan nu i samband med framläggandet av förslag till inrättande av

vissa nya befattningar velat framlägga förslag till avveckling av byrån och

de befattningar inom 21: a och högre lönegrader, som äro anvisade för densamma.

Byggnadsbyrån anses kunna helt indragas från och med den 1 januari 1938,

vid vilken tidpunkt alla arbeten å linjerna kunna väntas vara avslutade. De

järnvägsbyggnaderna berörande ärenden, som då icke hunnit avslutas, anser

styrelsen kunna överflyttas till andra tjänsteställen inom styrelsen. Styrelsen

hemställer alltså, att beslut redan nu måtte meddelas därom, att styrelsens

byggnadsbyrå skall indragas från och med den 1 januari 1938.

De för byggnadsbyrån anvisade befattningarna i 21 :a och högre lönegrader

hava efter hand kunnat minskas, senast genom beslut av 1935 års riksdag,

då en sekreterarbefattning i 24:e lönegraden indrogs, och utgöra för närvarande

en överingenjör, en ombudsman och en byråingenjör. Av dessa

är överingenjörsbefattningen vakant och byrån förestås tillsvidare, såsom ock

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

tidigare för Kungl. Majit anmälts, av en extra byråchef. Överingenjörsbefattningen

kan nu definitivt indragas, och styrelsen hemställer, att så sker. Vad

beträffar ombudsmansbefattningen, vilkens nuvarande innehavare kommer

att avgå med ålderspension i slutet av år 1937, kan även denna då indragas.

Emellertid torde vid nämnda tidpunkt komma att återstå ett antal ärenden

av juridisk natur, berörande järnvägsbyggnaderna, vilka ärenden dock anses

kunna överflyttas till handläggning av den andre ombudsmannen i styrelse,

om denne utrustas med ett biträde i notaries tjänsteställning. Ombudsmansbefattningen

å byggnadsbyrån bör därför från och med den 1 januari

1938 utbytas mot en notariebefattning. Beträffande slutligen byråingenjörsbefattningen

uppehåller dess innehavare redan nu en befattning å

annan byrå. Han anses därför böra överföras på övergångsstat och befattningen

å byggnadsbyrån indragas.

På grund av det anförda har styrelsen hemställt, dels att överingenjörsbefattningen

ävensom byråingenjörsbefattningen å byggnadsbyrån måtte nu

indragas samt innehavaren av sistnämnda befattning uppföras på övergångsstat,

dels ock att, räknat från och med den 1 januari 1938, ombudsmansbefattningen

å samma byrå måtte indragas samt i stället inrättas en notariebefattning.

witschefen Då den enda På§ående statsbanebyggnaden, sträckan Arvidsjaur—JokkD

mokk av inlandsbanan, beräknas bliva fullbordad i slutet av år 1937 samt

någon ny statsbana icke är ifrågasatt, torde byggnadsbyrån inom järnvägsstyrelsen

kunna nedläggas från och med den 1 januari 1938. Jag vill därför

tillstyrka styrelsens förslag om indragning av för statens järnvägsbyggnader

obehövliga befattningar samt örn inrättande i stället av en notariebefattning,

avsedd att placeras hos den generaldirektören direkt underställde

ombudsmannen i styrelsen.

En ny förste byråingenjörsbefattning. I sin skrivelse den 30 oktober

1935 har järnvägsstyrelsen hemställt örn inrättande av en ny förste byråingenjörsbefattning,

avsedd att placeras å verkstadsbyrån. Till stöd för förslaget

yttrar styrelsen följande:

Vid huvudverkstädernas skiljande år 1918 från maskinavdelningen i övrigt

blev såsom närmaste man och ställföreträdare för överingenjören och chefen

för verkstadsdriften en tjänsteman i byrådirektörs tjänstegrad (28:e lönegraden)

förordnad. Denna organisationsform tillämpades till år 1922, då innehavaren

av byrådirektörsbefattningen utnämndes till maskindirektör vid

huvudverkstaden i örebro. Någon efterträdare såsom byrådirektör blev

emellertid ej utsedd utan platsen stod vakant till år 1928, då densamma i

samband med förordnande för en verkstadsdirektör såsom chef för verkstadsdriften

indrogs. I sin motivering för denna ändrade förvaltningsform

anförde järnvägsstyrelsen den omständigheten, att de dåtida brydsamma

ekonomiska förhållandena påkallade inskränkningar inom alla grenar av

verkstadsdriften och därför jämväl borde föranleda ändring i förevarande

avseende.

Då järnvägsstyrelsen nu framlägger förslag till inrättande av en befattning,

vars innehavare skulle fungera såsom assistent och tillfällig ställföreträdare

åt verkstadsdirektören, grundar järnvägsstyrelsen denna sin framställning

på det sakförhållandet, att verkstadsdirektörens arbetsuppgifter blivit

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kunell. Maj:ts proposition nr lil.

så betydande, att lian för en effektiv skötsel av honom påvilande åligganden

till sitt förfogande bör hava en i verkstadsfrågor erfaren och rutinerad ingeniör

såsom biträde vid behandlingen av de verkstadsledningen påvilande göromålen.

Dessutom skulle lian på verkstadsdirektörens uppdrag verkställa

inspektioner av verkstäderna samt vid förfall för honom upprätthålla chefskapet

för verkstadsdriften. . ...

Statens järnvägars verkstadsdrift har under senare åren i rationalisenngssyfte

undergått en genomgripande omändring såväl i hänseende till etablissemangens

anordning som beträffande arbetsplanläggning. I detta avseende

må nämnas verkstadslokalernas löpande aptering och utrustning för en

tekniskt modern och ekonomiserande drift, utarbetande av fullständigt nya

arbetsmetoder jämte detaljplanläggning av arbetet inom verkstäderna, tidsstudiernas

bedrivande m. m. samt en mångfald andra inre organisatoriska

föranstaltningar, såsom förläggningen av verkstädernas huvudbokföring

med för dennas skötsel behövlig personal centralt till verkstadsbyrån under

verkstadsdirektörens direkta överuppsikt. Chefen för verkstadsdriften mäste

kunna få ägna en stor del av sin arbetstid åt frågor i samband med verkstadsväsendets

fortsatta rationalisering, och för att mera ostört kunna grundligt

och metodiskt utarbeta och sätta i verkställighet dylika rationaliseringsåtgärder

är det av vikt, att han äger tillgång till en medhjälpare, som kan

från honom avlasta en del löpande göromål för verkstadsdriftens skötsel.

Genom övertagande av chefsgöromålen under verkstadsdirektörens bortovaro

kunna dessutom genom en hans ställföreträdare en del ärenden vinna

snabbare behandling. Vid verkstadsbyrån finnas nämligen såsom verkstadsdirektörens

närmaste underordnade endast två maskininspektorer (22:a lönegraden),

var och en med sina specialuppgifter och därför mindre förtrogna^

med ärenden hörande till verkstadsledningens centrala förvaltning. De

löpande ärenden av sådan natur, som inkomma under verkstadsdirektörens

bortovaro, bliva därför i regel ej behandlade förrän efter hans återkomst, vilket

givetvis ej kan anses tillfredsställande.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som innehavaren av den ifrågasätta

befattningen skulle komma att få, anser styrelsen, att den bör hänföras till

samma lönegrad _ den 27 :e — som verkstadsföreståndarna vid huvudverk
städerna

(med undantag av Örebro), och hemställer sålunda, att en förste

byråingenjörsbefattning inrättas å styrelsens verkstadsbyrå. I samband härmed

kan elen ena av byrån tilldelade maskininspektorsbefattningar indragas.

Lönenämnden har i utlåtande den 18 december 1935 erinrat, att å samtliga

tekniska byråer inom järnvägsstyrelsen utom verkstadsbyrån funnes

såsom byråchefens närmaste man placerade befattningshavare i förste byråingenjörs

tjänstegrad, varjämte lönenämnden vidare anfört:

Det torde emellertid få anses såsom en brist i verkstadsbyråns nuvarande

organisation, att verkstadsdirektören, vilken har att — förutom att fullgöra

de^på en byråchef i allmänhet ankommande åliggandena att bereda och föredraga

eller ock själv avgöra de till vederbörande byrå hörande ärenden —

därjämte närmast under styrelsen ombesörja den löpande förvaltningen av

huvudverkstäderna samt handhava och övervaka arbeten inom densamma,

icke har till sitt förfogande en arbetskraft med tillräckliga kvalifikationer för

alt verksamt kunna biträda honom i hans viktigare tjänsteåligganden och vid

förfall inträda såsom hans ställföreträdare. Lönenämnden anser sig för den

skull böra tillstyrka styrelsens förslag, att för ändamålet inrättas en förste

byråingenjörstjänst med placering i 27 :e lönegraden och att i samband därmed

en maskininspektorsbefattning å samma byrå indrages.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

mentschefén hänsyn till den starka utveckling, som statens järnvägars verkstads
men

c een.vdsende på senare tid undergått, samt till den ökning i arbetsbördan, som

därigenom inträtt för verkstadsdirektören, torde det var erforderligt, att denne

såsom närmaste medhjälpare och ställföreträdare erhåller en kvalificerad

ingenjör. Jag finner mig därför böra tillstyrka, att för ändamålet inrättas

en förste byråingenjörsbefattning. Vid bifall härtill skulle en maskininspektorsbefattning

indragas.

Två nya sekreterarbefattningar i 26:e lönegraden in. m. I sin skrivelse

den 30 oktober 1935 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag om inrättande

av tre nya sekreterarbefattningar i 26:e lönegraden, avsedda en för ekonomibyrån,

en för utrikes taxebyrån och en för beredning och föredragning av

fraktnedsättningsärendena å inrikes taxebyrån.

Beträffande sekreterarbefattningen å ekonom i byrån anför styrelsen

följande:

Sedan de inom ekonomibyrån handlagda ärendena angående automobiltrafiken

efter hand starkt ökats i antal och tillvuxit i betydelse, erfordras

en sekreterarebefattning för ifrågavarande ärendens beredning.

De inom ekonomibyrån diarieförda ärenden, vilka avse prövning och yttranden

angående ansökningar örn tillstånd till automobiltrafik av natur att

beröra statens järnvägars intressen, hava ökats från ett antal av 80 år 1928

tdl 247 år 1931 och 1,604 år 1934.

Härjämte beredas inom byrån vissa ärenden angående statens järnvägars

egen automobiltrafik, nämligen dels frågor örn anordnande av sådan trafik

eller förvärv av konkurrerande linjetrafikföretag, dels övriga frågor av ekonomisk

natur, i främsta rummet sådana som beröra taxeväsendet i statens

järnvägars ° automobiltrafik. Statens järnvägars omnibuslinjenät, som vid

mitten av år 1933 omfattade ett fåtal linjer med en sammanlagd längd av

258 km., har till följd av gjorda förvärv numera ökats så, att den befarna

vägsträckan uppgår till över 1,000 km. Ytterligare förvärv torde komma

att göras.

Det stora flertalet av ovan nämnda ärenden hava hittills beretts av en

aktuarie i 21 :a lönegraden, som haft sig underställd erforderlig kontorspersonal.

Automobiltrafiken berörande taxefrågor, vilka hittills icke behandlats

av sagda tjänsteman, avses överflyttade till ekonomibyråns avdelning

för automobiltrafikärenden.

I betraktande av de anspråk pa utbildning, skicklighet och omdömesförmåga,

som måste ställas på den tjänsteman, som har att handlägga ifrågavarande

stora och ständigt växande grupp av betydelsefulla ärenden, måste

befattningens placering i 21:a lönegraden anses vara helt otillfredsställande.

Befattningen är otvivelaktigt av sadan natur och kvalifikation, att dess innehavare

bör vara sekreterare, och styrelsen anser, särskilt med hänsyn till det

mått av självständigt arbete, som vid ärendenas beredning på grund av deras

stora antal måste påvila befattningshavaren, att en sekreterarbefattning

i 26 :e lönegraden är motiverad.

I fråga om sekreterarbefattningen å utrikes taxebyrån må erinras,

att järnvägsstyrelsen i skrivelse den 7 maj 1926 anmälde sin avsikt att vidtaga

en avlastning av vissa arbetsuppgifter från inrikes och utrikes taxebyråerna

samt i sådant syfte ifrågasatte vissa ändringar beträffande sagda byrå
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

73

ers personal. Sålunda föreslog styrelsen beträffande utrikes taxebyrån förändring

av den i 24:e lönegraden placerade sekreterartjänsten för godstrafiken

till sekreterarbefattning i 26:e lönegraden, vars innehavare skulle vara

byråchefens närmaste man och ställföreträdare, samt nedflyttning av sekreterarbefattningen

för persontrafiken till notariegrad ävensom indragning av

en extra sekreterarbefattning för godstrafiken. Alternativt ifrågasatte styrelsen

en sammanslagning av de båda taxebyråerna samt inrättande av en befattning

såsom ombudsman för utrikes ärenden.

Vid anmälan inför Kungl. Majit den 24 februari 1928 (i proposition nr

118) av detta förslag förordade departementschefen bibehållandet tills vidare

av de båda taxebyråerna, dock med den inskränkning i personaluppsättningen,

som av järnvägsstyrelsen föreslagits. Däremot ansåg sig departementschefen

i avvaktan på framtida prövning av frågan, huruvida icke den administrativa

apparaten för handläggning av taxeärenden m. m. genom taxebyråernas

sammanslagning eller annorledes skulle kunna ytterligare förenklas,

icke för det dåvarande böra förorda förslaget örn höjning till 26:e lönegraden

av sekreterarbefattningen för godstrafiken å utrikes taxebyrån.

I enlighet härmed framlades icke något förslag härutinnan för riksdagen.

Järnvägsstyrelsen anför nu, att enär utvecklingen visat, att den år 1928

länkta möjligheten till en förenkling av den administrativa apparaten för

handläggning av taxeärenden icke förelåge och då något skäl icke längre förefunnes

för att befattningen såsom byråchefens å utrikes taxebyrån närmaste

man och ställföreträdare skulle vara placerad i lägre lönegrad än motsvarande

befattning å inrikes taxebyrån, styrelsen ansåge, att ifrågavarande

sekreterarbefattning borde höjas till 26:e lönegraden.

Vad slutligen beträffar fraktnedsättningsärendena å inrikes

taxebyrån, anför styrelsen rörande behovet av den för dessa ärendens handläggning

ifrågasatta sekreterarbefattningen följande:

Jämlikt gällande arbetsordning skola fraktnedsättningsärenden rörande

den inrikes godstrafiken handläggas å inrikes taxebyrån och föredragas av

denna byrås chef. På grund av på sin tid — år 1922 —- inträdd anhopning i

göromålen på nämnda byrå vidtogs av generaldirektören den åtgärden att

förordna annan tjänsteman att handlägga och föredraga dessa ärenden. Det

avsågs därvid, att anordningen skulle bliva av endast tillfällig karaktär. Till

följd av de därefter starkt fluktuerande konjunkturförhållandena inom affärslivet

ävensom den konkurrens, som uppstått från andra trafikföretags

sida, visade emellertid arbetet på detta område tendens att öka, varför anordningen

ej kunnat avvecklas utan fortfarande består. Hur stark arbetsökningen

varit framgår därav, att under de närmaste åren efter kriget antalet behandlade

ärenden i regel endast obetydligt översteg 1,000-talet, mot det att

de under de senast förflutna åren uppgått till närmare 4.000 per år. Då denna

arbetsökning helt naturligt även lett till en ökning av arbetskrafterna — - för närvarande sysselsättas 14 tjänstemän — har det också blivit nödvändigt

att upprätta en särskild avdelning för handläggningen av dessa göromål.

Denna avdelning är nu att betrakta endast som formellt knuten till inrikes

taxebyrån. I själva verket intager den en helt fristående ställning, i det alt

avdelningens föreståndare är föredragande direkt — det vill säga utan byråchefen

såsom mellanhand — inför generaldirektören, inför vilken han även

i övrigt är direkt ansvarig för avdelningens behöriga skötsel.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

På grund av de förändrade förhållanden, som inträtt på fraktmarknaden,

har styrelsen nödgats vidtaga vittomfattande åtgärder till skydd för eller utveckling

av statens järnvägars godstrafik och en icke oväsentlig del av härmed

förknippade arbetsuppgifter vila på förenämnda avdelning.

Då allt talar för att nämnda arbetsuppgifter komma att bliva bestående

och även komma att utvecklas, måste det förutses, att avdelningen kommer

att ställas inför ytterligare krav. För att dessa skola kunna tillgodoses pä

ett för järnvägen fruktbringande och för trafikanterna tillfredsställande sätt,

är det nödvändigt, att den för arbetet ifråga ansvarige avdelningschefen och

föredraganden definitivt tilldelas en för arbetets behöriga utförande erforderlig

ställning och befogenhet särskilt i fråga om avdelningens organisation och

skötsel. Av denna anledning anser styrelsen, att det bör inom järnvägsstyrelsen

upprättas en särskild vid annan byrå eller tjänsteställe ej knuten avdelning

av kontors karaktär, lämpligen benämnd »godsfraktkontoret», vars

huvudsakligaste uppgift och åligganden skulle bliva att direkt eller genom

andra härför tillgängliga organ bedriva verksamhet i godstrafikvärvande och

godstrafikbevarande syfte samt att handlägga såväl för denna verksamhet som

av andra orsaker förekommande fraktnedsättningsfrågor av individuell och

tillfällig natur i inrikes godstrafik.

Styrelsen anhåller, att Kungl. Majit måtte bifalla detta förslag.

På grund ej endast av den arbetsökning, som uppstått — vilken ökning

föranletts icke blott av flera förekommande fraktnedsättningsfrågor än tidigare

utan till stor del även av de förenämnda nytillkomna åtgärder, som

styrelsen nödgats vidtaga för godstrafikens främjande — utan även av de

alltmer ökade kraven på affärsskicklighet och rutin hava uppgifterna för

föreståndaren för här ifrågavarande avdelning, för närvarande en sekreterare

i 24 :e lönegraden, emellertid efter hand fått en sådan omfattning och

blivit av den höga kvalitet, att hans löneställning ej längre kan anses

rättvis. Arbetsuppgifterna på avdelningen äro nämligen minst lika maktpåliggande

som de arbetsuppgifter, som handhavas av andra styrelsens kontorsföreståndare,

vilka äro placerade i högre lönegrader. Det må än en gång

frmhållas, att denna tjänst även ställer stora krav på insiktsfullhet och omdömesförmåga.

Fraktnedsättningsfrågorna, av en utomordentligt stor betydelse

för näringslivets män, äro också av mycket stor ekonomisk betydelse

för statens järnvägar, och i regel äro de mycket svårbedömbara på grund av

ständigt växlande varupriser och konkurrensfrakter, ävensom av trafikanternas

inställning till transportfrågorna.

Då på nämnda befattningshavare alltså lagts omfattande, viktiga och högkvalificerade

arbetsuppgifter, vartill kommer det ansvar, som pålagts honom

genom föredragningsskyldigheten, anser styrelsen det både rättvist och skäligt,

att denne sekreterare erhåller en högre tjänsteställning, varför styrelsen

med hänvisning till vad ovan anförts får hemställa, att ifrågavarande tjänst

måtte höjas från nuvarande 24 :e lönegraden till sekreterare i 26 :e lönegraden.

Skiljaktig mening har i fråga örn sistnämnda sekreterarbefattning anmälts

av byråchefen A. Almqvist, som i syfte att bereda inrikes taxebyrån och särskilt

dess byråchef bättre möjlighet att överblicka byråns verksamhetsområden,

bland annat vad beträffade taxenedsättningarna, förordat en återgång

till den före år 1915 rådande organisationen med tre taxebvråer, nämligen en

inrikes godstaxebvrå, en utrikes godstaxebyrå och en persontaxebyrå. Beträffande

den närmare motiveringen för detta förslag torde få hänvisas till

handlingarna i ärendet.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

75

Lönenämnden har anfört, att lönenämnden i likhet med järnvägsstyrelsen

funne löneställningen för den tjänsteman å ekonomibyrån, som handlade

automobilärenden m. m., väl låg, örn hänsyn toges till arten av de göromål,

han hade att utföra. Att uppflytta hans tjänst till 26:e lönegraden syntes dock

icke av omständigheterna påkallat, utan föreställde sig lönenämnden, att

ifrågavarande befattningshavare skulle, åtminstone tills vidare, bliva på ett

skäligt sätt tillgodosedd, örn befattningen föränrades till sekr eter art jänst i

24 :e lönegraden.

I fråga örn sekreterarbefattningen å utrikes taxebyrån har lönenämnden

tillstyrkt järnvägsstyrelsens förslag.

Vidkommande fraktnedsättningsärendena å inrikes taxebyrån har lönenämnden,

som icke ansett sig böra ingå på något bedömande av frågan örn

själva organisationen för dessa ärendens handläggning, anfört, att föredraganden

för dessa ärenden uppenbarligen uppfyllde de år 1925 uppställda

villkoren för placering i sekreterartjänst i 26 :e lönegraden, varför nämnden

icke ville framställa någon erinran mot järnvägsstyrelsen förslag om inrättande

för ändamålet av en dylik befattning.

Med anledning av vad lönenämnden anfört har centralstyrelsen för statens

järnvägars befälsförbund i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift hemställt om

bifall till järnvägsstyrelsens förslag om höjning av förenämnda aktuarietjänst

å ekonomibyrån till sekreterarbefattning i 26 :e lönegraden.

Av utredningen torde framgå, att den aktuariebefattning å ekonomibyrån,

vars innehavare handlägger ärenden rörande automobiltrafiken, genom dels

tidigare arbetsuppgifters starka ökning såväl kvantitativt som kvalitativt,

dels ock tillkomsten av nya arbetsuppgifter i viss mån kan sägas hava förändrat

karaktär. Med hänsyn härtill och till det självständiga arbete, som

denne tjänsteman har att utföra, synes en förbättring i hans löneställning

skälig. Lika med lönenämnden anser jag mig emellertid för närvarande icke

kunna tillstyrka, att befattningen uppflyttas till högre lönegrad än den 24 :e,

och vill därför förorda inrättandet av en sekreterartjänst i nämnda lönegrad.

Vid bifall härtill skulle en aktuariebefattning indragas.

Vidkommande härefter frågan om fraktnedsättningsärendena å inrikes

taxebyrån innebär järnvägsstyrelsens förslag ej blott föreståndarbefattningens

uppflyttning i lönegrad utan jämväl en mindre organisatorisk ändring,

i det att den avdelning, varå dessa ärenden handläggas, skulle ordnas såsom

ett mera självständigt kontor, vilket ej skulle sortera under någon byrå.

Häremot har inom styrelsen reservationsvis anförts, alt genom en dylik anordning

inrikes taxebvråns chef skulle förlora den för honom behövliga mera

ingående kännedomen örn transportförhållandena. Att, såsom reservanten

ifrågasatt, i organisatoriskt hänseende återgå till före år 1915 gällande organisation

med tre olika taxebyråer finner jag mig icke kunna förorda. Jag

utgår emellertid från att den av järnvägsstyrelsen nu föreslagna anordningen

för handläggningen av fraktnedsättningsärenden skall kunna genomföras

på sådant sätt, att den för inrikes taxebyrån önskvärda överblicken

Departe
mentschefen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

över taxeväsendet kan vinnas utan att den erforderliga skyndsamma handläggningen

av berörda ärenden äventyras.

Beträffande härefter frågan om löneställningen för fraktnedsättningsavdelningens

föreståndare framgår av utredningen, att sagda avdelning med

dess mera kommersiellt inställda trafikvärvande och trafikbevarande verksamhet

är av stor ekonomisk betydelse för statens järnvägar samt att ej blott

arbetsbördan ökats utan jämväl nya arbetsuppgifter tillkommit. Med hänsyn

till de alltmer ökade krav, som på grund härav måst ställas på avdelningens

föreståndare, synes det motiverat, att han erhåller en något högre

löneställning. Jag anser mig därför böra tillstyrka, att för ändamålet inrättas

en sekreterarbefattning i 26:e lönegraden.

Vad slutligen angår utrikes taxebyrån, torde, såvitt nu kan bedömas, den

ytterligare förenkling av taxeärendenas handläggning, som år 1928 antyddes

såsom framdeles möjlig, icke kunna genomföras. Med hänsyn härtill och då

i betraktande av ärendenas beskaffenhet befattningen såsom byråchefens

närmaste man och ställföreträdare å ifrågavarande byrå icke lärer böra intaga

lägre löneställning än motsvarande befattning å inrikes taxebyrån, finner

jag mig kunna tillstyrka förslaget örn inrättande å utrikes taxebyrån av

en sekreterartjänst i 26 :e lönegraden.

Två sekreterarbefattningar i 24:e lönegraden. Järnvägsstyrelsen har

vidare hemställt, att de två sekreterarbefattningar i 24 :e lönegraden, som vid

bifall till styrelsens under nästföregående punkt omförmälda förslag skulle

bliva lediga, måtte få disponeras för att bereda sekreterares tjänste- och löneställning

åt två notarier, den ene å drifttjänstbyrån och den andre å godstrafikbyråns

vagnavdelning.

Beträffande den ifrågasatta sekreterarbefattningen å drifttjänstbyrån

anför styrelsen följande:

De arbetsuppgifter, som åligga ifrågavarande notarie å drifttjänstbyrån,

kunna i korthet sammanfattas sålunda:

1) Ärenden rörande reglering av förhållandena mellan statens järnvägar

och enskilda järnvägar i avseende å gemensamt begagnade stationer och bandelar

m. m.

2) Ärenden rörande överföring av transportföremål mellan olika stationer

å samma ort samt angående omlastning av gods från och till smalspårig

järnväg.

3) Ärenden rörande trafikering m. m. av hamn- och sidospår.

4) Ärenden angående taxor och avtal för godsforsling med andra transportmedel

än järnväg.

5) Ärenden angående hotell- och restaurangrörelser, godsförsäkring samt

viss affärsrörelse inom statens järnvägars område.

6) Ärenden angående driften å statens järnvägars automobillinjer.

7) Ärenden angående ti’af^samarbete såväl i avseende på persontrafik som

godstrafik mellan statens järnvägar (inklusive statens järnvägars billinjer)

och andra transportföretag (exempelvis trafiksamarbete med postverkets diligenslinjer

och med anslutande automobillinjer för godsutforsling i linjetrafik

till främjande av systemet från dörr till dörr).

8) Mellanhavanden med statens järnvägars änke- och pupillkassa i av
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

77

seende å arrenderade fastigheter och kassans av vissa speciella statens järnvägars

verksamhetsgrenar härflytande extra inkomster.

9) Uthyrning till utomstående av för drifttjänsten obehövliga fastigheter

och lokaler.

Av ovanstående ärenden, vilka samtliga föredragas direkt för byråchefen,

äro de under 1) angivna av synnerligen invecklad och krävande natur. Dessa

föreningsstationsärenden förutsätta hos den beredande och inför byråchefen

föredragande tjänstemannen förutom ingående fackinsikter jämväl gott omdöme

och förmåga att pröva och bedöma verkningarna i olika avseenden

av ändringar eller nydaningar beträffande dylika gemensamhetsförliållanden.

Det gäller i många fall tillvaratagandet av betydande värden. Det är

härvid av vikt att icke allenast taga hänsyn till den vid tillfället rådande

situationen, utan det gäller kanske ännu mera att göra sig en klar och i

möjligaste mån bärande bild av förhållanden, som ligga framåt i tiden, för

att icke en överenskommelse skall komma till stånd med i det långa loppet

för statsverket mindre gynnsamt ekonomiskt utfall. Vad nyss har sagts

har givetvis gällt jämväl tidigare och kan sålunda icke i och för sig utgöra

skäl för en höjning nu av befattningen i fråga. Vad som föranlett styrelsen

att just nu framföra förslag örn höjd tjänsteställning för utövaren

av här berörda arbetsuppgifter, är den omständigheten, att under de senaste

åren arbetet med föreningsstationsärendena såväl till omfattning som kvalitet

avsevärt ökat. Det slutliga utformandet av överenskommelser, som

skola reglera dylika på flera områden djupt ingripande förhållanden, måste

självfallet föregås av vidlyftiga och invecklade förhandlingar. Härvid liksom

även beträffande övriga ovan uppräknade ärendesgrupper har det ålegat

innehavaren av den berörda notariebefattningen att vid ifrågakommande

förhandlingar med enskilda järnvägsförvaltningar, statens järnvägars distriktsbefäl

och trafikanter i stor utsträckning ensam företräda järnvägsstyrelsen

och alltid i övriga fall närvara såsom sakkunnig. Med denna utveckling

måste tjänsten i fråga otvivelaktigt numera i verkligheten ges en

högre värdesättning än vad dess nuvarande ställning i lönehänseende utvisar.

Då härtill kommer, att till innehavarens tidigare åligganden på senare

tiden även lagts beredningen av ärenden rörande statens järnvägars automobillinjer

i de avseenden, som beröra driften, och då dessa ärenden, i

och med den under året företagna avsevärda utvidgningen av statens järnvägars

verksamhet på nyssnämnda område, ytterligare ökats och framdeles

komma att få en allt större omfattning, får styrelsen föreslå, att för de

arbetsuppgifter, som ankomma på den här ifrågavarande notariebefattningen,

måtte få disponeras den ena av förut berörda sekreterarbefattningar

i 24:e lönegraden. Den notariebefattning, som därvid blir överflödig, föreslår

styrelsen i det följande att disponeras för annan byrå.

I fråga örn behovet av en sekreterarbefattning å gods trafikby råns

vagnavdelning yttrar styrelsen:

Beredning och handläggning av de arbeten, som tillhöra godstrafikbyrån,

äro fördelade på en transport- och en vagnavdelning, vilka vardera nu förestås

av en notarie.

Till beredning och handläggning å byråns vagnavdelning ifrågakomma

bland annat

1) den dagliga fördelningen av godsvagnar och lasttillbehör mellan olika

trafiksektioner, utlåning av vagnar och lasttillbehör till främmande järnvägar

och enskilda personer samt kontroll över och åtgärder för godsvagnsparkens

planmässiga användning,

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

2) förslag till godsvagnparkens förbättring och tidsenliga förnyelse,

3) ärenden, som avse författningar om användning och fördelning av godsvagnar

och lasttillbehör,

4) överenskommelser med svenska och utländska järnvägsförvaltningar örn

ömsesidig användning av godsvagnar och lasttillbehör för transporter i samtrafik,

samt

5) beräkning, sammanställning och kontroll av hyror för användning av

statens järnvägars vagnar och presenningar i inrikes och utrikes samtrafik

och av utländska vagnar och presenningar i samtrafik med Sverige.

För arbetet å nämnda avdelning äro för närvarande 14 tjänstemän av^

delade med en notarie som föreståndare.

Av det anförda framgår, att flera av de ärenden, som handläggas å vagnavdelningen,

äro av synnerlig vikt för den rationella gestaltningen av statens

järnvägars godstransportväsen. Statens järnvägars godsvagnpark omfattar

över 16,000 vagnenheter och motsvarar ett kapital på över 86 miljoner kronor,

frånsett parken av malmvagnar.

Styrelsen har i sitt arbete att förbättra driftsekonomien infört en noggrann

anpassning av godsvagnparkens storlek efter förefintlig transportvolym. Detta

framgår bland annat av följande siffror.

Antal godsvagnsenheter Godsvolym i 1000-tal

A r vid varje års början ton (exklusive lapp
(exklusive

malmvagnar) landsmalm)

1925.............................. 23,832 10,634

1930 .............................. 21,131 10,774

1931 .............................. 20,541 9.836

1932 .............................. 19,978 8.567

1933 .............................. 17,348 8,965

1934 .............................. 16,751 10,519

1935 .............................. 16,441 i)

Samtidigt som trafikvagnparken nedbragts i antal, på sätt här visats, hava

trafikanterna, som till sin fördel gärna söka nyttja konkurrensen mellan de

olika transportmedlen, ställt alltjämt stegrade anspråk i fråga örn rättidig

och tillräcklig vagntilldelning och om lämpliga vagntyper, vilka i all möjlig

mån måste tillgodoses.

Fördelningen av godsvagnar och lasttillbehör är starkt centraliserad till

styrelsens godstrafikbyrå, och det åligger närmast notarien å byråns vagnavdelning

att planlägga och träffa erforderliga anstalter för att de stora

värden, som ligga i godsvagnparken, skola bli väl tillvaratagna och. trafikanterna

på bästa möjliga sätt betjänade. Föreståndaren för denna avdelning

måste därför besitta ingående kännedom om godstrafiken såväl inom

som till och från Sverige och denna trafiks växlingar under olika tider av

året och under näringslivets olika skiften. Han måste vidare stå i ständig

och personlig förbindelse med vagnfördelarna å trafiksektionerna och vid

behov söka samråd även med företrädare för handeln och industrien. Han

intager på sätt och vis en annan ställning än styrelsens övriga notarier. Han

har nämligen att expediera en mängd order och beslut om användningen

av godsvagnar och lasttillbehör, vilka av praktiska skäl icke kunna föredragas

för byråns chef, huvudsakligen av den anledningen, att de måste

meddelas omedelbart, bland annat vid dagliga telefonsamtal med linjebefäl

och trafikanter. På tjänstemannen i fråga ligger därför en stor del av ansvaret

för en riktig och planmässig godsvagnfördelning och han kan verksamt

bidraga till en god driftsekonomi och till en framgångsrik trafikvärvning.

1

1 beräknas till minst 1934 års volym.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

79

Vad här framförts torde visa, att tjänsten såsom föreståndare för godstrafikbyråns

vagnavdelning ställer så stora fordringar på innehavaren, att

densamma bör höjas från notariebefattning till sekreterarbefattning i 24 :e

lönegraden.

Icke endast konkurrensen utan också trafikanternas höjda fordringar på

snabbhet och punktlighet inom transportväsendet hava väsentligt ökat det

dagliga arbetet med att tillgodose beställningarna av godsvagnar och lasttillbehör.

Föreståndaren på godstrafikbyråns vagnavdelning behöver därför en

kunnig och erfaren närmaste man och medhjälpare dels för att själv kunna

få tid till nödig kontroll och till att göra iakttagelser och samråda med linjebefäl

och trafikanter på stationerna, dels i och för beredning av sådana ärenden,

som kräva särskilda undersökningar och förarbeten. Styrelsen anser

därför, att den notariebefattning, som nu finnes på byrån, bör bibehållas.

Däremot kan i successionen indragas en på byrån nu befintlig bokhållar - befattning, vilket styrelsen velat i detta sammanhang omförmäla.

Lönenämnden har anfört, att då det arbete, ifrågavarande notarie å drifttjänstbyrån

hade att utföra, syntes vara av den kvalificerade och ansvarsfulla

art, att det motiverade befattningens förändring till tjänst i den lägre

sekreterargraden, lönenämnden finge tillstyrka bifall till järnvägsstyrelsens

förslag härutinnan.

Beträffande förslaget om en sekreterarbefattning å godstrafikbyråns vagnavdelning

anför lönenämnden, att nämnden visserligen hyst någon tvekan

rörande lämpligheten av detta förslag. Med hänsyn emellertid till att —

enligt vad av järnvägsstyrelsens skrivelse framginge — ifrågavarande notarie

hade att på sitt speciella arbetsområde i betydande omfattning fatta självständiga

beslut hade lönenämnden ansett sig icke böra framställa någon

erinran mot notarietjänstens förändring till sekreterarbefattning.

Vad slutligen angår styrelsens förslag att fortfarande för godstrafikbyråns

räkning få behålla den vid bifall till sistnämnda förslag ledigblivande notariebefattningen

därstädes, har lönenämnden icke funnit sådana skäl anförda

för en dylik anordning, att nämnden kunnat tillstyrka förslaget i denna del,

utan anser lönenämnden berörda notarietjänst böra indragas.

Med anledning härav har centralstyrelsen för statens järnvägars befälsförbund

på anförda skäl hemställt, att järnvägsstyrelsens förslag på denna punkt

måtte bifallas.

Av den lämnade redogörelsen torde framgå, att de med ifrågavarande notariebefattningar

förenade arbetsuppgifterna äro av ej ringa betydelse för

statens järnvägar saint med hänsyn till sin kvalificerade art ställa stora fordringar

på befattningarnas innehavare. För notariebefattningen å drifttjänstbyrån

är detta särskilt fallet beträffande ärendena rörande av statens och

enskilda järnvägar gemensamt begagnade stationer och bandelar, varjämte

är att märka, att befattningen tillförts nya arbetsuppgifter. Beträffande notarien

å godstrafikbyråns vagnavdelning må framhållas, alt denne tjänsteman

måste i stor utsträckning fatta självständiga beslut av ej ringa betydelse

för statsbanornas driftsekonomi.

Med hänsyn härtill synes en höjning av ifrågavarande notariebefattningar

Departe
mcntschelen.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

till sekreterartjänster i 24 :e lönegraden motiverad, och jag vill sålunda tillstyrka

järnvägsstyrelsens förslag därutinnan. Däremot synas tillräckliga

skäl icke nu föreligga att bibehålla den vid bifall härtill ledigblivande notarietjänsten

å godstrafikbyråns vagnavdelning, varför densamma torde böra

indragas.

Två konstruktörsbcfattningar. Järnvågsstgrelsens skrivelse den 30 oktober

1935 innefattar jämväl förslag om inrättande av två konstruktörsbefattningar

(22 :a lönegraden) å maskintekniska byrån, varav den ena skulle erhållas

genom sänkning av en inom den närmaste tiden ledigblivande byråingenjörstjänst.

Härom anför styrelsen:

Vid maskintekniska byrån har det vid den fortgående utvecklingen av

motortekniken visat sig nödvändigt att uppdela det tekniska arbetet på tre

avdelningar — en för motorfordon, ånglokomotiv och boggier m. m., en

för personvagnar, belysnings- och uppvärmningsanordningar m. m. samt en

för godsvagnar och standardiseringsärenden m. m. — var och en med en

förste byråingenjör såsom föreståndare. De härför nödiga befattningarna

finnas redan tillgängliga, ehuru en av dem för närvarande är vakant och

och upprättbålles av en byrådirektör på övergångsstat. Denne skall dock

avgå med pension den 1 oktober 1936 och kan för övrigt vid omorganisationen

inom byrån icke lämpligen anförtros uppgiften såsom föreståndare

för någon av nämnda avdelningar, varför styrelsen nu har för avsikt att

gå i författning om tillsättande av den vakanta befattningen, vilket styrelsen

härmed velat anmäla.

För ett väl avvägt bedrivande av arbetet inom de tre ifrågavarande avdelningarna

äro inalles fem konstruktörer erforderliga, nämligen en på motorfordonsavdelningen

samt två på vardera vagnavdelningen. För närvarande

finnas emellertid endast tvenne konstruktörsbefattningar, den ena avsedd

att placeras på motorfordons- och den andra på personvagnsavdelningen,

närmast för beredning av den stora gruppen ärenden angående vagnarnas

belysning, uppvärmning och ventilation. I och för det ej mindre viktiga,

egentliga konstruktionsarbetet behöver emellertid vardera vagnavdelningen

en konstruktör, varjämte å godsvagnsavdelningen erfordras en konstruktör

för den mycket krävande uppgiften att bereda och sammanhålla standardiseringsärendena

och att leda därmed samhörande konstruktionsarbeten

—- alltså sammanlagt tre konstruktörer utöver de tvenne nu befintliga. På

.samtliga konstruktörer måste kunna ställas mycket höga anspråk dels i fråga

om allmän teknisk kunnighet samt dels och framför allt vad gäller detaljkännedom

beträffande det egna arbetsområdet.

Av förenämnda tre erforderliga konstruktörsbefattningar kan en erhållas

genom sänkning av den byråingenjörsbefattning, som väntas bliva vakant vid

tillsättandet av ovannämnda förste byråingenjörsbefattning, och för en andra

befattning kan tills vidare en annan å byrån placerad byråingenjör disponeras,

vilkens befattning vid framtida vakans kommer att föreslås till sänkning.

För den tredje erforderliga konstruktören föreslås, att en ny befattning

inrättas. Därest föreliggande förslag blir bifallet, kan antalet underingenjörsbefattningar

å byrån ifråga minskas med två.

Lönenämnden har, då den ifrågasatta anordningen uppenbarligen närmast

vore att betrakta såsom en besparingsåtgärd, förordat densammas genomförande.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

81

Då järnvägsstyrelsens förslag synes ändamålsenligt, vill jag tillstyrka detsamma.

Vid bifall härtill skulle alltså en byråingenjörsbefattning och två

underingenjörstjänster indragas.

Två notariebefattningar. I sin skrivelse den 30 oktober 1935 har järnvägsstyrelsen

hemställt, att notaries tjänste- och löneställning (21 :a lönegraden)

måtte beredas två bokhållare, placerade den ene å persontrafikbyrån

och den andre såsom närmaste man och ställföreträdare åt föreståndaren för

inrikes taxebyråns fraktnedsättningsavdelning, samt att för ändamalet matte

dels få disponeras den notarietjänst å drifttjänstbyrån, som vid bifall till det

i det föregående omförmälda förslaget skulle utbytas mot en sekreterarbefattning

i 24 :e lönegraden, dels ock nyinrättas en notariebefattning. Till

stöd för detta förslag yttrar styrelsen följande:

Arbetet å persontrafikbyrån är för närvarande uppdelat i fem

grupper, nämligen allmänna ärenden (d. v. s. frågor örn byråns personal,

ekonomi o. s. v.j, tidtabellsärenden, vagnärenden, reklamärenden och persontransportärenden.

Den närmaste ledningen av dessa grupper utövas, över tidtabellsärendena

av en notarie och över vagnärendena likaledes av en notarie, vilken tillika

har den närmaste ledningen av reklamärendena, över de allmänna ärendena

och persontransportärendena utövas ledningen av förste sekreteraren

med det undantag, som nedan omnämnes.

Till transportärendena höra bland annat ärenden om tillfälliga resor, i

den män dylika ärenden anses böra behandlas centralt.

Denna grupp av ärenden är till antalet betydande och består av följande

slags ärenden: reservering av vagnar eller platser i ordinarie tåg, resor med

beställda extratåg, resor till utställningar, idrottsevenemang och dylikt, av

järnvägen anordnade utflyktståg, sällskapsresor, i samarbete med turistföreningar

m. m. anordnade propagandaresor, såsom vintersportresor, skolungdomens

fjällfärder, tåghemmet i Jämtland, utbytesresor.

Antalet behandlade ärenden örn tillfälliga resor har under de senaste åren

avsevärt ökats, varom följande siffror må anföras:

Antal

Antal utgående

ärenden skrivelser

år 1931|............................ 278 642

» 1932 ............................ 445 951

> 1933 ............................ 559 1,022

, 1934 ............................ 591 1,125

> 1935 C/i—8%).................... 448 760

Antalet tjänstemän, som syssla med dessa ärenden, har i anledning härav

måst ökas. I slutet av 1920-talet var en tjänsteman tillräcklig för bearbetning

av dylika ärenden, år 1932 måste en ny tjänsteman helt och hållet liitdisponeras

härför och från och med år 1934 måste för viss del av året en

tredje tjänsteman insättas i ifrågavarande arbete. Den tidpunkt torde ej

vara avlägsen, då ytterligare arbetskrafter måste användas för ifrågavarande

ärenden, ty under år 1935 har den tillgängliga personalen måst arbeta på

övertid under en avsevärt lång tid av våren och sommaren. Att arbetet sålunda

ökats är en enbart glädjande företeelse. Denna ökning är nämligen

huvudsakligen att tillskriva nya initiativ från järnvägens sida i avseende å

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr lil. 6

Departe
mentschefen.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

researrangemang, varigenom järnvägen utan tvivel tillförts en avsevärd merinkomst.

Bland dessa arrangemang må nämnas de så kallade utflyktstågen,

av vilka år 1934 ordnades omkring 200, medförande omkring 150.000 resande

och inbringande nära 800,000 kronor. Av övriga resor hava sällskapsresorna,

vilken typ av resor förekommit sedan en lång tid tillbaka, år 1934

samlat omkring 12,500 resande och inbringat omkring 240,000 kronor. Återstående

resor omfattade år 1934 omkring 59,000 resande och inbringade omkring

530,000 kronor.

Den närmaste tillsynen över arbetet med ifrågavarande tillfälliga resor

utövades tidigare av förste sekreteraren. I samband därmed att styrelsen

beslöt att ordna propagandaresor i större utsträckning, måste arbete efter

hand i allt större utsträckning anförtros åt en bokhållare å byrån. Med arbetsökningen

löljde nämligen, att tiden blev allt mer upptagen av personliga

besök av allmänheten samt av telefonsamtal i sådan utsträckning, att det var

uteslutet, att förste sekreteraren kunde medhinna detta arbete utan att åsidosätta

andra löpande tjänsteåligganden. I anledning härav har nämnde bokhallare

måst anförtros dels den närmaste tillsynen över gången av arbetet

med tillfälliga resor, dels ock uppgiften att — givetvis i nära kontakt med sina

överordnade — preliminärt förhandla med allmänheten, linjebefälet, tidningar,

turist- och idrottsorganisationer m. fl. angående ifrågasatta researrangemang.

Han har dessutom vid förhandlingar om ordnandet av skolungdomens

fjällfärd representerat styrelsen.

Av den ovan intagna uppgiften över det antal ärenden, som röra tillfälliga

resor, torde framgå, att behandlingen av dessa ärenden kvantitativt sett innebär

en mycket krävande uppgift. Även kvalitativt sett är uppgiften krävande.

Beredningen av nämnda ärenden kräver nämligen ej blott god kännedom

om bestämmelserna för personbefordringen och de undantag, som

styrelsen trän fall till fall tillämpat, utan även praktisk förståelse för det

mångskiftande arbetet å de tjänsteställen, som hava hand om transporternas

slutliga utförande. Dessutom kräves numera, sedan styrelsen medelst nya

initiativ givit reselivet flera nya möjligheter, en affärsmässig inställning

till frågorna ävensom god förhandlingsförmåga.

Styrelsen föreslår därför, att en enligt förestående ledigbliven notariebefattning

överflyttas till persontrafikbyrån, där innehavaren skulle få handläggningen

av berörda ärenden sig pålagd.

Såsom närmaste man och ställföreträdare till föreståndaren för den till inrikes

taxebyrån nu knutna fraktnedsättningsavdelningen

tjänstgör en bokhållare. Styrelsen har, såsom i det föregående anförts, ansett

att avdelningen ifråga bör utbrytas ur byrån ifråga och bliva ett stjälvständigt

kontor, godsfraktkontoret, med en sekreterare i 26:e lönegraden såsom chef.

På dennes närmaste man och ställföreträdare måste ställas stora krav. Han

skall liksom kontorsföreståndaren vara fullt insatt i kontorets alla arbetsuppgifter

och fullt känna till de grunder och principer, vilka följas vid ärenden^

behandling, och bör kunna vid varje tidpunkt övertaga chefskapet

för längre eller kortare tid. Styrelsen anser därför, att en högre tjänsteställning

än hittills bör beredas honom och föreslår att en notariebefattning för

ändamålet inrättas, varvid en bokhållarbefattning kan indragas.

Lönencimnden har anfört, att ifrågavarande två bokhållare visserligen utförde

ett arbete, som väl motiverade deras höjning i lönegrad men att det

å andra sidan syntes nämnden, som om en uppflyttning av dem till 21 :a lönegraden

skulle bereda dem en väl gynnsam löneställning. Nämnden ville för

sin del föreslå, att förenämnda notarietjänst å drifttjänstbyrån indroges samt

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

83

att för beredande av förbättrad löneställning åt omförmälda två bokhållare

i stället inrättades två tjänster inom den nya befattningsgrupp i 20 :e lönegraden,

om vars införande i avlöningsreglementets tjänsteförteckning järnvägsstyrelsen

i sin skrivelse den 30 oktober 1935 framlagt förslag och som

lönenämnden ifrågasatt skola benämnas byråassistent.

Med anledning härav har centralstyrelsen för statens järnvägars befålsförbuncl

hemställt, att ifrågavarande två bokhållartjänster med hänsyn till de

därmed förenade krävande arbetsuppgifterna måtte, såsom järnvägsstyrelsen

föreslagit, uppflyttas till notariegrad. Beträffande bokhållarbefattningen å

persontrafikbyrån har förbundsstyrelsen anfört, att de på statens järnvägars

eget initiativ anordnade utflykts- och sportresorna under år 1935 tillfört statsbanorna

en bruttoinkomst av omkring 1,050,000 kronor, innebärande en ökning

från år 1934 av cirka 150,000 kronor, samt att beträffande sällskapsresor

och andra former av resor på statens järnvägars eller utomståendes

initiativ definitiva siffror för år 1935 ännu ej förelåge men att all anledning

funnes att antaga, att även i fråga om dem en avsevärd ökning ägt rum.

Av vad järnvägsstyrelsen anfört torde framgå, att de arbetsuppgifter, som

åvila ifrågavarande två bokhållarbefattningar, äro av ej ringa betydelse för

statens järnvägars ekonomi. I fråga om bokhållartjänsten å persontrafikbyrån

vill jag därjämte framhålla, att nya arbetsuppgifter tillkommit och att

arbetet blivit alltmera självständigt. Vad beträffar bokhållarbefattningen å

fraktnedsättningsavdelningen, måste innehavaren av densamma såsom föreståndarens

närmaste man och ställföreträdare fullt behärska ärendena och

principerna vid deras handläggning.

Med hänsyn till de krav, som sålunda måste ställas på dessa befattningars

innehavare, och då jag, såsom av det följande inhämtas, icke nu anser

mig böra förorda järnvägsstyrelsens förslag örn inrättande av en ny befattning

i 20:e lönegraden, har jag funnit mig kunna tillstyrka, att, såsom

styrelsen föreslagit, för ändamålet inrättas två notariebefattningar. Vid bifall

härtill skulle en bokhållartjänst indragas.

En ny förste baumgenjörsbcfattning. År 1932 godkände riksdagen en

i proposition nr 146 föreslagen anordning, innebärande, att de i 27 :e lönegraden

befintliga, å distriktskanslierna placerade befattningarna såsom medhjälpare

åt distriktscheferna, till antalet tillhopa 15 (5 förste baningenjörer,

5 förste maskiningenjörer och 5 förste trafikinspektörer), skulle, i den mån

de genom innehavarnas avgång bleve lediga, kunna efter av Kungl. Majit i

varje särskilt fall verkställd prövning tagas i anspråk för beredande av förbättrad

löneställning åt vissa i 26:e lönegraden placerade föreståndare för

distriktens ban-, maskin- och trafiksektioner (baningenjörer, maskiningenjörer

och trafikinspektörer), varvid dylika befattningar i 27:e lönegraden å

distriktskanslierna skulle ersättas med motsvarande antal befattningar i 26:e

lönegraden, vilka förut avsetts för respektive sek t ionsföres tändare.

Beträffande bantjänsten hade Kungl. Majit intill slutet av år 1934 efter

Departe
mentschefen.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr lil.

särskilda framställningar av järnvägsstyrelsen medgivit, att 3 förste baningenjörsbefattningar

å distriktskansli finge på nyss angivet sätt disponeras

för beredande av förbättrad löneställning åt 3 bansektionsföreståndare i 26:e

lönegraden.

I skrivelser den 20 december 1934 och den 23 januari 1935 hemställde

järnvägsstyrelsen bland annat, dels att den å 13:e trafiksektionen (Östersund)

placerade förste trafikinspektörsbefattningen måtte utbytas mot en

förste baningenjörsbefattning, avsedd för föreståndaren för 14:e bansektionen

(Sundsvall) samt en baningenjörsbefattning mot en trafikinspektörsbefattning,

avsedd för föreståndaren för 13:e trafiksektionen, dels ock att den i

26 :e lönegraden placerade befattningen såsom föreståndare för ll:e bansektionen

(Nässjö) måtte uppflyttas till 27:e lönegraden, att härför måtte

få disponeras en då ledigblivande förste baningenjörsbefattning å distriktskansli

samt att till distriktskansli i stället finge överflyttas ledigblivande baningenjörstjänst.

Lönenämnden avstyrkte den ifrågasatta nedflyttningen i lönegrad av föreståndarbefattningen

å 13:e trafiksektionen samt föreslog, att berörda ledigblivande

förste baningenjörsbefattning å distriktskansli foges i anspråk i

första hand för uppflyttning i lönegrad av föreståndarebefattningen å 14 :e

bansektionen, varjämte lönenämnden uttalade, att erforderlig höjning i lönegrad

av föreståndarbefattningen å ll:e bansektionen syntes böra i annan

ordning åvägabringas.

Genom brev den 15 februari 1935 förordnade Kungl. Maj:t, bland annat,

att befattningen såsom föreståndare för 14:e bansektionen finge uppflyttas

till 27:e lönegraden samt att för genomförande av denna förhöjning finge

disponeras en ledigblivande förste baningenjörstjänst å distriktskansli.

Numera äro alltså 4 förste baningenjörsbefattningar å distriktskansli tagna

i anspråk för höjning i lönegrad av föreståndarbefattningar å bansektioner.

I sin skrivelse den 30 oktober 1935 har järnvägsstyrelsen åter upptagit

frågan om uppflyttning i lönegrad av befattningen såsom föreståndare för

11 :e banksektionen samt hemställt, att för sådant ändamål måtte inrättas

en ny förste baningenjörsbefattning. Styrelsen anför härom följande:

Såsom styrelsen i sin förenämnda skrivelse den 23 januari 1935 meddelat

omfattar ll:e bansektionen den starkt trafikerade, numera helt elektrifierade

linjen Mjölby—Hässleholm. Sektionen har en längd av 273.6 km,

därav 80.5 km dubbelspårig bana. Sidospårslängden uppgår till icke mindre

än 125.7 km. Å sektionen finnas ett 30-tal stationer, däribland de stora stationerna

Nässjö och Alvesta. Medelantalet personal under de senaste fem

åren har uppgått till omkring 400, antalet bostadseldstäder utgör omkring

1,100, antalet föreningsstationer uppgår till 6 och antalet anslutande enskilda

järnvägar till 10. Bansektionen i fråga är den enda å de stora huvudlinjerna

från Stockholm till Göteborg och Malmö samt å Västkustbanan, vars

föreståndare ännu icke innehar förste baningenjörs tjänstegrad, ehuru sektionen

till storleken är fullt jämförlig med — i vissa avseenden till och med

något överlägsen — vissa av de sektioner, som förestås av förste baningenjör.

Av de fem förste baningenjörstjänster å distriktskanslierna, vilka vid uppkommen

vakans skulle kunna disponeras såsom sektionsföreståndarbefatt
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

ningar, återstår numera blott en. Innehavaren av denna befattning uppnår

ej pensionsåldern förrän om 10 år. Då emellertid ett uppskov till denna tid

med uppflyttningen av tjänsten såsom föreståndare för den i hög grad arbetstyngda

11 :e bansektionen skulle innebära en påtaglig orättvisa, får styrelsen

hemställa, att en baningenjörsbefattning måtte utbytas mot en förste

baningenjörsbelattning, avsedd för sagda sektion.

Lönenämnden har förklarat sig icke hava någon erinran att framställa

mot järnvägsstyrelsens nu föreliggande förslag.

Då ll:e bansektionen i avseende å arbetsuppgifternas mängd och beskaf- Departe
.

„ .. , .. , ... , , . . mentschefen.

fenhet torde få anses fullt jämförlig med övriga bansektioner a de elektrifierade

huvudlinjerna, vilkas föreståndare äro placerade i 27:e lönegraden,

torde med en uppflyttning av föreståndarbefattningen vid ifrågavarande bansektion

till nyssnämnda lönegrad ej böra längre anstå. Med hänsyn härtill

och då den återstående förste baningenjörsbefattningen å distriktskansli icke

kan för ändamålet disponeras, får jag förorda, att i stället inrättas en förste

baningenjörstjänst.

En ny elektroingenjörsbefattning. I sin skrivelse den 30 oktober 1935

har järnvägsstyrelsen föreslagit inrättande av en ny elektroingenjörsbefattning

(22:a lönegraden). Rörande behovet av denna befattning anför styrelsen

följande:

Antalet elektroingenjörsbefattningar vid statens järnvägar uppgår för närvarande

till 12. Av dessa befattningar disponeras 1 för styrelsen, 1 för vardera

av huvudverkstäderna i örebro och Malmö och 9 för den egentliga

drifttjänsten. Angivet antal elektroingenjörsbefattningar är anpassat efter

behovet vid genomförd elektrifiering enligt det program, som förelåg, då

styrelsen den 29 september 1933 hos Kungl. Majit senast gjorde framställning

om ökning av antalet dylika befattningar. I nämnda skrivelse lämnade

styrelsen en redogörelse för de olika elektroingenjörernas arbetsområden, och

tillåter sig styrelsen därför att nu härutinnan hänvisa till sagda skrivelse.

Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 129 har 1934 års riksdag fattat

beslut om elektrifiering av ytterligare följande statsbanelinjer, nämligen

Laxå—Charlottenberg, Södertälje södra—Eskilstuna med bilinjer samt Uppsala—Gävle.

Enligt föreliggande arbetsplan beräknas elektrifieringsarbetena

å linjen Laxå—Charlottenberg och Södertälje södra—Eskilstuna med bilinjer

bliva avslutade under år 1936 och arbetena å linjen Uppsala—Gävle under

loppet av år 1937.

Tillsynen över de sålunda tillkommande elektriska driftsanläggningarna

blir allt för krävande för att kunna uppdelas mellan de nuvarande elektroingenjörerna

vid I eller II distriktet. En något ändrad uppdelning av dessas

nuvarande arbetsområden blir därför nödvändig, och en ny elcktroingenjörsbefattning

bör inrättas med placeringsort i Kristinehamn för skötseln av

linjen Laxå—Charlottenberg samt angränsande delar av det övriga nätet.

Lönenämnden har icke någon erinran att framställa mot föreliggande förslag.

Då behovet av en ny elektroingenjörsbefattning uppkommit genom av Departestatsmakterna

beslutad ytterligare elektrifiering av statsbanenätet, vill jag mentschefen

tillstyrka järnvägsstyrelsens förslag i denna del.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Inrättande av en expeditionsföreståndarbefattning i 24:e lönegraden. I

sin skrivelse den 30 oktober 1935 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag örn

införande i avlöningsreglementets tjänsteförteckning av en ny befattning i

24;e lönegraden, benämnd expeditionsföreståndare, och har styrelsen hemställt

om inrättande av en dylik befattning, avsedd för föreståndaren för statens

järnvägars resebyrå i Stockholm. Till stöd för förslaget anför styrelsen

följande:

Resebyrån vid Stockholm C har allt sedan sin tillkomst och allt fortfarande

foreståtts av expeditionsföreståndare, d. v. s. tjänsteman i 21:a lönegraden.

Ifi agavarande byra är den ojämförligt största av statens järnvägars resebyråer

och utvecklingen tenderar mot en alltjämt fortskridande utvidgning

i dess verksamhet, vilket också en jämförelse mellan siffrorna för antal

biljetter och uppbörd under de senaste åren visar. För åren 1932, 1933 och

1934 utgjorde nämligen antalet av utav nämnda resebyrå försålda biljetter

respektive 231,090, 235,239 och 272,159 och uppbörden uppgick till respektive

4,432,226, 4,449,869 och 4,883,580 kronor. Personalstyrkan utgjorde under

juli månad 1935 37 personer.

Utom ledningen och ansvaret för denna betydande verksamhet har föreståndaren

jämväl åtskilliga andra kvalificerade arbetsuppgifter, av vilka en

del äro nytillkomna under de senare åren, främst ett betydande reklamarbete

för styrelsens räkning, som förutsätter verklig inlevelse i de mångskiftande

turistiska förhallandena samtidigt som ingående insikter erfordras beträffande

personbefordringsföreskrifterna och förmåga av initiativ i fråga om utfinnandet

av ny former för resors ordnande i för allmänheten attraktiv riktning.

De arbetsuppgifter, som ankomma på ifrågavarande resebyråföreståndare,

äro sålunda väsentliga och mångskiftande. Styrelsen anser fördenskull, att

tjänsteställningen för denne bör höjas till befattning inom 24 :e lönegraden.

Med hänsyn till redan förefintligt stort antal olika befattningar anses icke

lämpligt införa en ny tjänstebenämning, utan det förefaller styrelsen mest

praktiskt att för föreståndaren å resebyrån vid Stockholm C bibehålla tjänstebetecknmgen

expeditionsföreståndare, men införa denna befattning även i

24 :e lönegraden.

Lönenämnden har anfört, att det syntes nämnden, att de av järnvägsstyrelsen

meddelade statistiska uppgifterna rörande resebyråns i Stockholm verksamhet

samt storleken av där anställd personal väl försvarade åtgärden att

uppflytta byråns föreståndare i 24 :e lönegraden, varför lönenämnden finge

tillstyrka bifall till förevarande förslag. Då emellertid, enligt vad nämnden

erfarit, ifrågavarande tjänsteman under de senaste åren av järnvägsstyrelsen

plägat tilldelas en gratifikation av 1,000 kronor med hänsyn till hans i

styrelsens skrivelse såsom bidragande skäl för lönegradsuppflyttningen omförmälda

arbete med reklam för styrelsens räkning, förutsatte lönenämnden,

att sedan han kommit i åtnjutande av ifrågavarande förbättring i löneställningen,

särskild ersättning i form av gratifikation icke vidare tillerkändes

honom.

Av vad sålunda anförts torde framgå, att de arbetsuppgifter, som åvila

föreståndaren för statens järnvägars resebyrå i Stockholm, äro betydande

både till art och omfattning, varjämte de på senare år utvidgats bland annat

med reklamarbete för järnvägsstyrelsens räkning. Skäl synas alltså före
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

87

ligga att giva befattningen såsom föreståndare för denna statens järnvägars

största resebyrå en högre lönegradsplacering. För sådant ändamål har järnvägsstyrelsen

föreslagit inrättande av expeditionsföreståndarbefattning i 24 :e

lönegraden, vilket nödvändiggör införande i avlöningsreglementets tjänsteförteckning

i sagda lönegrad av befattningen expeditionsföreståndare. Även

örn en dylik åtgärd strängt taget borde prövas i samband med den blivande

allmänna översynen av avlöningsbestämmelserna för statens befattningshavare,

bär jag, med hänsyn till att vid ifrågavarande resebyråföreståndares

uppflyttning i lönegrad förenämnda gratifikation icke vidare skulle utgå och

att alltså under denna förutsättning förslagets genomförande under de närmaste

åren icke kommer att medföra någon utgiftsökning för statens järnvägar,

ansett mig kunna tillstyrka föreliggande förslag.

Två nya expeditionsföreståndarbefattningar i 21:a lönegraden. Järnvägsstyrelsens

skrivelse den 30 oktober 1935 innefattar vidare förslag örn inrättande

av två nya expeditionsföreståndarbefattningar (21:a lönegraden), vilka

skulle avses för föreståndarna för statens järnvägars resebyrå i Köpenhamn

samt för en godsexpedition vid Trälleborgs ångfärjestation, benämnd »Trälleberg

gränsen». Till stöd för förslaget yttrar styrelsen.

Resebyrån i Köpenhamn förestås för närvarande av en förste

stationsskrivare. Under år 1934 ändrades den dåvarande sovplatscentralen

till resebyrå, en förändring, som medfört en betydande utvidgning av byråns

verksamhet. En jämförelse mellan siffrorna för försålda biljetter och uppbörd

under första halvåret av vartdera åren 1933, 1934 och 1935 utvisar,

att antalet biljetter utgjort 15,397, 23,779 och 32,925 och uppbörden 220,815,

273,355 och 321,085 kronor. Uppbörden har sålunda från 1933 till 1935 för

ett halvt år ökat med något över 100,000 kronor.

Utom ledningen och ansvaret för själva biljettrörelsen har föreståndaren

att bestrida en omfattande reklamverksamhet för stimulering av resefrekvensen

på Sverige. Detta viktiga arbete kräver gott omdöme och god takt samt

förmåga av initiativ och lätthet att göra sig gällande inom de kretsar, genom

vilka ett mera betydande resandeklientel kan nås. Ställningen som statens

järnvägars representant i ett främmande land ställer också särskilda krav

på innehavaren av ifrågavarande befattning, då han naturligen i de Resta

fall har att på egen hand taga ståndpunkt till och träffa avgöranden i frågor,

som andra motsvarande tjänstemän med tjänstgöring i hemlandet hava

möjlighet att underställa överordnades prövning, innan verkställighet skei’.

Med stöd av vad här anförts får styrelsen föreslå, att den expeditionsföreståndarbefattning

i 2Ira lönegraden, som blir disponibel vid bifall till styrelsens

förut upptagna förslag beträffande föreståndarskapet å resebyrån

vid Stockholm C, måtte anvisas för föreståndaren för resebyrån i Köpenhamn.

Vid Trälleborgs ångfärjestation bestrides arbetet med godstrafiken

till och från utlandet över ångfärjeleden Träleborg—Sassnitz av

en särskild godsexpedition, som benämnes Trälleberg gränsen. Föreståndare

för denna expedition har för närvarande tjänsteställning såsom förste stationsskrivare.

Det åligger denne att fullt självständigt och i taxeringsfragor

direkt lydande under styrelsens utrikes taxebyrå leda och ansvara för allt

härmed förbundet arbete. Trälleberg gränsen är därjämte förmedlare av

korrespondensen mellan sådana svenska och utländska stationer, där direkt

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Departe
mentschefen.

godsexpediering icke kan ske utan så kallad omexpediering i stället måste

företagas. Under de senaste åren har dessutom tillkommit en betydande inlämning

så att säga av nya sändningar. Det är främst speditörerna, som bidragit

härtill genom att taga sändningar till Trälleberg och där fördela dem

på olika mottagningsstationer. Härigenom har Trälleberg tillförts en alldeles

ny verksamhet, betydelsefull för höjning av trafikfrekvensen å ifrågavarande

färjeled men samtidigt medförande ett ganska väsentligt merarbete

och betydande ökning av uppbörden för Trälleberg gränsen. Till jämförelse

kan nämnas, att då uppbörden 1922 utgjorde 175,100 kronor har den 1934

uppgått till 2,600,000 kronor. Antalet expeditioner har mellan samma år

ökat från 29,770 till 99,800 stycken. Med hänsyn till att det största antalet

expeditioner förekommer å utländska listor och fraktsedlar måste dessutom

det arbete, som presteras av Trälleberg gränsen, värdesättas högre än arbetet

å godsexpeditioner med motsvarande antal expeditioner men med övervägande

inhemsk trafik.

Med stöd av vad här anförts föreslås, att en expeditionsföreståndarbefattning

i 21 :a lönegraden måtte anvisas för Trälleberg gränsen.

Därest förestående förslag bifalles kunna två förste stationsskrivarbefattningar

indragas.

Lönenämnden har beträffande föreståndarbefattningen vid resebyrån i

Köpenhamn anfört följande:

Såsom järnvägsstyrelsen påvisat, är statens järnvägars resebyrå i Köpenhamn

numera stadd i stark utveckling, vilken omständighet givetvis ställer

byråns föreståndare inför vidgade arbetsuppgifter i olika hänseenden. En

åtgärd till förbättrande av hans löneställning synes för den skull även lönenämnden

vara av omständigheterna motiverad. Visserligen uppställer sig

här frågan, huruvida en sådan åtgärd skulle komma att medföra konsekvenser

i avseende å löneförmånerna för föreståndarna för statens järnvägars

övriga resebyråer i utlandet — resebyråerna i Berlin och London. Enligt

vad för nämnden blivit upplyst, arbeta emellertid de särskilda resebyråerna

under i viss mån olika betingelser, vadan prövningen av uppkommande lönespörsmål

måste ske från fall till fall och under beaktande av rådande speciella

arbetsförhållanden. I förevarande sammanhang har lönenämnden

icke funnit anledning till erinran mot att förenämnda, å resebyrån i Stockholm

ledigblivande expeditionsföreståndartjänst tages i anspråk för föreståndaren

å resebyrån i Köpenhamn.

Vidkommande föreståndarbefattningen å godsexpeditionen »Trälleberg

gränsen» anför lönenämnden, att med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen anfört

rörande den starka uppgången i godsrörelsen vid ifrågavarande tjänsteställe

och då arbetet därstädes måste med hänsyn till expeditionens egenskap

av förmedlingsort för trafiken till utlandet i mångt och mycket bliva

mera invecklat och tyngande än å en vanlig godsexpedition av motsvarande

storlek, lönenämnden ansåge sig icke hava skäl framställa någon erinran

mot förslaget.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har genom resebyråns i Köpenhamn

utökade verksamhetsområde och rörelsens starka utveckling vidgade

arbetsuppgifter kommit att åvila föreståndaren. Särskilt må beaktas,

att han bedriver en krävande reklamverksamhet, vilket arbete å statens järnvägars

resebyråer i Berlin och London, som jämväl förestås av förste sta
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lil.

89

tionsskrivare, numera ombesörjes av svenska trafikförbundet. I betraktande

av nu anförda omständigheter anser jag mig kunna förorda, att ifrågavarande

förste stationsskrivarbefattning höjes till expeditionsföreståndartjänst i

21 :a lönegraden.

Vad beträffar godsexpeditionen »Trälleberg gränsen», fullgör dess föreståndare

ett mera självständigt arbete, varjämte kraven på honom ökats

genom tillkomsten av en ny arbetsuppgift. Med hänsyn härtill och till det

mera krävande arbetet med den utländska trafiken synes en höjning i lönegrad

av föreståndarbefattningen motiverad. Jag vill därför tillstyrka, att

för ändamålet inrättas en expeditionsföreståndarbefattning i 21 :a lönegraden.

Förändrad anställningsform och löneställning för befattningen såsom

föreståndare för huvudverkstaden i Örebro. Vid huvudverkstaden i Örebro,

som är statens järnvägars största verkstadsanläggning, är föreståndarebefattningen

placerad i 30:e lönegraden med benämningen maskindirektör. Genom

beslut den 18 oktober 1935 har Kungl. Majit beviljat innehavaren av

denna befattning avsked med utgången av sagda månad, vadan sagda befattning

för närvarande är vakant.

I en skrivelse den 30 oktober 1935 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag

om förändrad anställningsform och löneställning för ifrågavarande föreståndarbefattning.

Härom anför styrelsen följande:

Med sitt förslag avser styrelsen att för ledningen av detta betydande statens

järnvägars industriföretag erhålla en anställningsform för chefen, vilken

skall kunna medverka till ett tryggande av de bästa möjliga tekniska och

ekonomiska resultat av företagets drift.

Till belysande av den utveckling, som verkstaden i Örebro undergått sedan

den tid, då föreståndaren för densamma erhöll maskindirektörs grad, må

anföras, att år 1906 centralverkstaden, som huvudverkstaden i Örebro då benämndes,

hade en personaluppsättning av 265 man, under det att 1,100 man

voro anställda vid samma verkstad år 1934.

Ursprungligen omfattade verksamheten därstädes endast reparation av

ånglokomotiv, men på verkstadens program hava successivt upptagits tillverkning

och reparation av en hel del andra för statens järnvägars drift nödvändiga

mäterialier. Bland dessa må nämnas: revision av personvagnar, för vilket ändamål

större byggnadskomplex uppförts, vilka nyligen blivit i den tekniska rationaliseringens

tecken betydligt utvidgade; verkstad för revision av elektriska

lokomotiv; avdelningar för tillverkning av broar och spårväxlar samt för presenningar.

Vid huvudverkstaden är ock för närvarande en verkstad för central

reparation av oljedrivna järnvägsfordon under anordnande. Dessutom äro

verkstadsavdelningar anordnade för central tillverkning och reparation av en

hel del detaljeffekter för hela statsbanenätet. Bland dessa må nämnas verkstäder

för elektriska apparater, tryckluftbromsar, bleckslagerieffekter, skruvkoppel,

buffertar m. m.

Det är tydligt, att ledaren för denna anläggning med dess mångskiftande

tillverkning måste besitta goda chefsegenskaper parade med organisationsförmåga

och teknisk sakkunskap. Denna chefspost bör endast anförtros åt

en förstklassig kraft, vid vars utväljande man icke bör vara bunden vid det

vanliga hänsynstagandet till tjänstålder och examensmeriter.

Styrelsen anser därför, att ifrågavarande befattning, i likhet med verkstadsdirektörens,

är av sådan beska!lenhet, att den bör tillsättas genom förordnande

på viss tid, varvid avlöningen lämpligen bör kunna bestämmas till

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Departe
mentschefen,

samma belopp, som utgår till verkstadschefen vid en annan statlig verkstad

av ungefärligen samma storleksordning som den i Örebro, nämligen telegrafverkets

verkstad i Nynäshamn, eller 15,000 kronor per år. Vad tjänstebeteckningsfrågan

angår får styrelsen föreslå, att befattningen benämnes

verkstadsöveringenjör i analogi med benämningen inom den privata mekaniska

verkstadsindustrien, där chefen för industriföretaget plägar benämnas

direktör (vid statens järnvägar verkstadsdirektör) samt hans närmaste man

och tekniska ledaren för verkstaden överingenjör.

I och med inrättandet av en verkstadsöveringenjörsbefattning kan befattningen

maskindirektör utgå ur tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet.

Lönenämnden har anfört följande:

Obestridligt är, att huvudverkstaden i Örebro undergått en synnerligen

stark utveckling sedan den tidpunkt (år 1907), då den nuvarande maskindirektörsbefattningen

inrättades, och att den numera ombesörjer en verkstadsrörelse

av helt andra mått än tillförene. Uppenbart är ock, att ledningen

av verkstadsdriften och särskilt verkstadsföreståndaren måste motsvara

högt ställda anspråk på chefsegenskaper, organisationsförmåga och teknisk

sakkunskap, för att verkstadsdriften skall kunna giva bästa möjliga resultat

i tekniskt och ekonomiskt avseende. Att på sätt styrelsen föreslagit förändra

maskindirektörsbefattningen till förordnandetjänst med samtidigt höjande av

de med befattningen förenade löneförmånerna synes nämnden vara ägnat

att främja en god rekrytering av befattningen.

Vad det föreslagna arvodet — 15,000 kronor — angår, får lönenämnden

anföra, att sett från den ståndpunkt, nämnden intagit till frågan om verkstadsdirektörens

löneställning, ett arvode av 14,000 kronor skulle kunna betraktas

såsom en ur systematisk synpunkt lämpligare lönenivå för verkstadsöveringenjören

än den av styrelsen föreslagna. Lönenämnden vill emellertid, då

ett högre arvode måhända kan visa sig erforderligt för förvärvande av en

tillräckligt kvalificerad arbetskraft, icke ställa sig avvisande till järnvägsstyrelsens

förslag örn fastställande för verkstadsöveringenjören av ett arvode

av 15,000 kronor.

Av den förebragta utredningen framgår, att statens järnvägars huvudverkstad

i Örebro sedan sin tillkomst undergått en mycket stark utveckling

samt att denna utveckling föranletts icke blott av järnvägsrörelsens allmänna

ökning utan ock till stor del av tillkomsten av nya verksamhetsgrenar

vid verkstaden. Dessa omständigheter i förening med den alltjämt fortgående

rationaliseringen inom själva verkstadsdriften hava självfallet kommit

att ställa allt större fordringar på föreståndaren för verkstaden. För att till

ifrågavarande i tekniskt och ekonomiskt hänseende viktiga befattning, som

nu är vakant, kunna förvärva en högt kvalificerad person synes det erforderligt,

att åt befattningen gives en för sådant ändamål mera lämpad anställningsform.

Jag finner mig därför böra tillstyrka, att denna befattning

i fortsättningen tillsättes genom förordnande på viss tid och att dess innehavare

benämnes verkstadsöveringenjör.

Vidkommande befattningens löneställning synes, även örn intet i och för

sig vore att erinra mot det föreslagna arvodet, 15,000 kronor, verkstadsöveringenjörens

arvode böra ses i jämförelse med arvodet för verkstadsdirektören

vid statens järnvägar, vilket nu är 15,000 kronor. Detta arvode har järn
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

91

vägsstyrelsen föreslagit skola höjas till 17,000 kronor. Av skäl, som i det

följande angivas, har jag emellertid funnit med sistnämnda arvodesförhöjning

böra tills vidare anstå. Med hänsyn härtill torde i avbidan på den slutliga

regleringen av verkstadsdirektörens löneställning böra för verkstadsöveringenjören

fastställas ett efter förstnämnde befattningshavares nuvarande arvode

avpassat lägre arvode, och vill jag i sådant hänseende föreslå ett belopp av

13,000 kronor. Vid bifall till vad sålunda förordats skulle befattningen maskindirektör

utgå ur avlöningsreglementets tjänsteförteckning.

Förändrad benämning å vissa ingenjörsbcfattningar vid huvudverkstäderna.

I samband med sitt förslag rörande föreståndarbefattningen vid

huvudverkstaden i Örebro har järvägsstyrelsen hemställt om förändrad benämning

å vissa ingenjörsbefattningar vid huvudverkstäderna. Härutinnan

anför styrelsen:

Såsom föreståndare för huvudverkstäderna (utom i Örebro) äro för närvarande

placerade förste maskiningenjörer, varjämte även finnas maskiningenjörer

och maskininspektorer. Samtliga dessa benämningar med prefixet

maskin- kunna ej anses utgöra ett adekvat uttryck för vederbörande tjänstemäns

tjänsteuppgift och ställning inom statens järnvägars organisation. Styrelsen

anser det därför önskvärt, att andra tjänstebeteckningar fastställas,

som mera direkt utsäga vad deras innehavare hava till verksamhet. Styrelsen

har som nära tillhands liggande funnit, att ordet »verkstad» lämpligen

bör ingå i dessa tjänstebeteckningar, och får därför föreslå, att i analogi

med den ovan föreslagna befattningen verkstadsöveringenjör i avlöningsreglementets

tjänsteförteckning måtte införas i 27 :e lönegraden befattningen

förste verkstadsingenjör, i 26 :e lönegraden befattningen verkstadingenjör och

i 22 :a lönegraden befattningen verkstadsinspektor. Antalet förste maskiningenjörs-,

maskiningenjörs- och maskininspektorsbefattningar, åt vilka skulle

givas ändrad tjänstebeteckning, utgör respektive 4, 2 och 10.

Lönenämnden har förklarat sig intet hava alt erinra mot förslaget.

Även enligt min mening synes föreliggande förslag böra komma till genomförande,

varför jag tillstyrker detsamma. I enlighet härmed skulle antalet

förste verkstadsingenjörs-, verkstadsingenjörs- och verkstadsinspektorsbefattningar

bestämmas till respektive 4, 2 och 10 samt motsvarande minskning

ske i antalet förste maskiningenjörs-, maskiningenjörs- och maskininspektorsbefattningar.

En verkstadsingenjörsbcfattning. I sin skrivelse den 30 oktober 1935

har järnvägsstyrelsen hemställt örn inrättande av en ny verkstadsingenjörsbefattning

(26:e lönegraden), avsedd för föreståndaren för huvudverkstaden

i Bollnäs. Till stöd härför yttrar styrelsen följande:

Vid huvudverkstaden i Bollnäs, som står under befäl av verkstadsföreståndaren

vid huvudverkstaden Östersund, är såsom platsbefäl en tjänsteman

i maskininspektors tjänstegrad (22 :a lönegraden) anställd. Sedan Bollnäsverkstaden

år 1932 helt omorganiserats med godsvagnsreparationer såsom specialuppgift

och genom införande av taktsystemet vid arbetsutförandet bär

för verkstadens platsföreståndare tillkommit mera kvalificerat och själv
-

Departe
mentschefen.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Departe
mentschefen.

ständigt arbete än förut. Hans nuvarande tjänsteåligganden ansluta sig i

följd härav nära intill en verkstadsföreståndares med förste maskiningenjörs

(förste verkstadsingenjörs) tjänsteställning.

Vid huvudverkstaden i Tomteboda, som sorterar under huvudverkstaden

i Örebro och som till storlek och arbetsomfattning är jämställd med verkstaden

i Bollnäs, är redan den organisationsformen införd, att en tjänsteman

av maskiningenjörs grad (verkstadsingenjör) utövar platsbefälet därstädes.

Av samma skäl anser styrelsen, att samma organisationsform bör tillämpas

vid Bollnäs, varför styrelsen alltså för huvudverkstäderna föreslår inrättande

av en ny verkstadsingenjörsbefattning. Den verkstadsinspektorsbefattning,

som därigenom kan väntas bliva ledig, anses böra disponeras för den tjänsteman,

vilken kommer att förestå och leda arbetet i den nyinrättade avdelningen

vid huvudverkstaden i Örebro för revision och reparation av oljedrivna

fordon, vilken avdelning torde få betydande arbetsuppgifter i anseende

till den snabba utvecklingen av motortrafiken vid statens järnvägar.

För nämnda arbete är nämligen en härutinnan väl förfaren och rutinerad

ingenjör behövlig. Det är dock att förutse, att även denna tjänst snart nog,

när den centrala motorverkstaden kommit till utveckling, måste höjas till verkstadsingenjör.

Lönenämnden har anfört, att mot föreliggande förslag icke syntes vara

något att erinra.

Med hänsyn till att ifrågavarande verkstadsföreståndare genom den år 1932

skedda omorganisationen tillförts nya och mera krävande arbetsuppgifter

torde en högre löneställning för denne befattningshavare få anses skälig. Jag

får därför tillstyrka, att för sådant ändamål inrättas en verkstadsingenjörsbefattning.

Mot styrelsens förslag angående disposition av en vid bifall

härtill ledigblivande verkstadsinspektorsbefattning för huvudverkstaden i

Örebro har jag intet att erinra.

Fråga om förbättrad löneställning för verkstadsdirektörs- och förrådsdirektörsbefattningarna.

I sin skrivelse den 30 oktober 1935 har järnvägsstyrelsen

anfört, att styrelsens förslag örn ändrad anställningsform och förbättrad

löneställning för befattningen såsom föreståndare för huvudverkstaden

i Örebro borde föranleda, att även frågan örn verkstadsdirektörens och

förrådsdirektörens löneställning upptoges till prövning.

Beträffande verkstadsdirektören erinrar styrelsen, att genom beslut av

1917 års riksdag inrättats en befattning såsom överingenjör och chef för statens

järnvägars huvudverkstäder med ett arvode, sorn från och med år 1920

bestämts till 17,000 kronor, att sedan befattningen år 1923 blivit vakant, en

tjänsteman i förste maskiningenjörs grad förordnats att tills vidare i egenskap

av verkstadsdirektör upprätthålla chefskapet för statens järnvägars

verkstadsväsende, därvid avlöning skulle till honom utgå enligt 30:e lönegraden,

samt att genom beslut av 1928 års riksdag för berörda chefskap inrättats

en befattning såsom verkstadsdirektör med förordnande på viss tid

och med ett arvode, som då av sparsamhetsskäl bestämts till 15,000 kronor.

Styrelsen anför vidare, att med hänsyn till den oavbrutet fortgående utveckling,

som verkstadsdriften vid statens järnvägar sedan år 1928 undergått

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

93

icke blott i organisatoriskt utan även i rent materiellt hänseende, det syntes

fullt berättigat, att verkstadsdirektörens arvode nu höjdes till det belopp,

17.000 kronor, som tidigare utgått till den dåvarande överingenjören för huvudverkstäderna.

Härigenom komme jämväl lämplig marginal att förefinnas

mellan arvodena för ledaren av hela verkstadsdriften och för chefen för

den största huvudverkstaden.

Vad angår förrådsdirektören, anför styrelsen, att då denna befattning år

1932 inrättades, densamma i avseende å anställningsform och löneställning

jämställts med verkstadsdirektörsbefattningen samt att ej heller nu någon

anledning till differentiering funnes. Även förrådsdirektörens arbetsuppgifter

hade med den fortgående rationaliseringen och ekonomiseringen inom

statens järnvägars förrådsväsen vuxit såväl kvantitativt som kvalitativt.

På grund av det anförda har järnvägsstyrelsen hemställt, att arvodena för

ifrågavarande två befattningar måtte höjas från 15,000 kronor till 17,000

kronor.

Lönenämnclen har funnit sig icke böra tillstyrka högre arvode för verkstadsdirektören

än som åtnjutes av distriktschef vid statens järnvägar eller

16.000 kronor. Beträffande förrådsdirektören har lönenämnden icke funnit

skäl föreligga att i förevarande sammanhang vidtaga höjning av hans

arvode.

Jag torde få erinra, att till Kungl. Maj:ts prövning föreligga till finansdepartementet

inkomna framställningar om förändrad anställningsform och

förbättrad löneställning för byråcheferna vid statens affärsdrivande verk.

Såsom inledningsvis omnämnts, har chefen för nämnda departement för avsikt

att inom den närmaste tiden föreslå igångsättande av en allmän översyn

av avlöningsbestämmelserna för statens befattningshavare, i sammanhang

varmed nyssberörda framställningar rörande byråchefernas vid affärsverken

anställningsform och löneställning torde komma att upptagas till prövning.

Då föreliggande förslag om förbättrad löneställning för verkstads- och förrådsdirektörerna

torde böra ses i samband med berörda lönespörsmål för

affärsverkens byråchefer och alltså komma under bedömande i omförmälda

större sammanhang, finner jag mig icke kunna tillstyrka, att förslag i ämnet

nu förelägges riksdagen.

Fråga om inrättande av sju nya baninspcktorsbcfattningar. I sin skrivelse

den 30 oktober 1935 har järnvägsstyrelsen jämväl hemställt örn inrättande

av sju nya baninspektorsbefattningar (22:a lönegraden), avsedda att

jämte en redan befintlig dylik befattning användas för att bereda förbättrad

löneställning åt de underingenjörer (20:e lönegraden), som tjänstgöra såsom

sektionsföreståndarnas närmaste man och ställföreträdare å åtta mera arbetstyngda

bansektioner, nämligen l:a, 3:e, 4:e, 5:e, 9:e, 10:c, 15:e och 19 :e bansektionerna.

Till stöd för förslaget har styrelsen anfört, att dessa bansektioners

längd efter hand alltmer utökats, så att banlängden, som år 1915 i medeltal

utgjorde 130,6 km., år 1935 uppgick till 287,2 km., att föreståndarna

Departe
mentschefen.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

för dessa större sektioner numera ej medhunne att, såsom tidigare skett, ensamma

leda och övervaka allt arbete inom respektive sektioner utan att de

måst till mer eller mindre självständig handläggning överlåta en del av arbetsuppgifterna

på sina närmaste män, underingenjörerna, samt att härigenom

ökade krav kommit att ställas på dessa tjänstemän.

Lönenåmnden har tillstyrkt förslaget.

mentschefen^ ^ven om arbetsuppgifterna för ifrågavarande underingenjörer efter hand

‘ blivit mera krävande, synes dock med hänsyn till närmast jämförliga befattningars

i andra verk löneställning och då en allmän översyn av avlöningsbestämmelserna

för statens befattningshavare inom kort torde komma till

stånd, det icke nu böra vidtagas någon höjning i ifrågavarande befattningshavares

löneställning, utan torde därmed böra tills vidare anstå.

Fråga om inrättande av en ny befattning i 20:e lönegraden. Slutligen

har järnvägsstyrelsen i sin skrivelse den 30 oktober 1935 hemställt, att i avlöningsreglementets

förteckning måtte vid statens järnvägar införas en ny

befattning i 20 :e lönegraden med benämningen assistent. Till stöd för förslaget

har styrelsen anfört, att inom styrelsen eller å befälsexpeditionerna vid

linjeförvaltningen icke funnes någon administrativ eller kameral befattning

i nämnda lönegrad, motsvarande kontrollörsbefattningarna vid post- och telegrafverken,

att det emellertid vid flera tillfällen visat sig önskvärt och fördelaktigt

att inom sagda lönegrad hava tillgång till en befattning, som kunde

användas i sådana fall, då notariebefattning (2Ira lönegraden) måste anses

vara väl hög, samt att behov av dylik befattning för närvarande förelåge för

att bereda förbättrad löneställning åt envar av de två förste bokhållare (18:e

lönegraden), vilka tjänstgjorde som närmaste män och ställföreträdare åt

cheferna för kammarkontoret samt för biljett- och blankettkontoret.

Lönenåmnden har förordat inrättandet vid statens järnvägar av en ny

tjänst i 20 :e lönegraden, avsedd för kamerala eller administrativa arbetsuppgifter,

men därvid ifrågasatt, att befattningen skulle benämnas byråassistent.

Departe- Av det anförda torde framgå, att ett visst behov av befattningar i 20 :e lönee

en'' graden för administrativa och kamerala göromål förefinnes vid statens järnvägar.

Frågan om införande i tjänsteförteckningen av en ny befattning synes

emellertid i förevarande fall böra prövas i samband med den blivande allmänna

översynen av avlöningsbestämmelserna för statens befattningshavare.

Med hänsyn härtill och då det av järnvägsstyrelsen anmälda behovet icke

synes trängande, har jag icke ansett mig böra förorda förslag i ämnet till

riksdagen.

Fråga om förbättrad löneställning för vissa befattningshavaregrupper

m. m. I särskilda till Kungl. Majit ingivna skrifter hava framställningar

gjorts av centralstyrelsen för statens järnvägars mästare- och förmansförening

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

95

om visst lönetillägg för verkstadsförman, som i 3 år innehaft högsta löneklassen

inom sin lönegrad (den 10:e), samt av centralstyrelsen för statens

järnvägars banmästareförening örn uppflyttning av förste banmästare och

trädgårdsmästare från 12:e till 15:e lönegraden, av banmästare från 10 :e

till 12:e lönegraden samt av banförman och trädgårdsförman från 7:e till 8:e

lönegraden. Såväl järnvägsstyrelsen som lönenämnden hava i avgivna utlåtanden

avstyrkt framställningarna under framhållande, att förevarande lönespörsmål

syntes böra prövas först i samband med en blivande revision av

avlöningsreglementets tjänsteförteckning.

Vidare har kommunikationsverkens ingenjörsförening hemställt, att förslag

måtte föreläggas riksdagen om uppflyttning en lönegrad av ingenjörsbefattningarna

i 26 :e och 27 :e lönegraderna vid nämnda verk.

Ytterligare har styrelsen för statsbanornas stationsmästare- och kontoristförbund

hemställt, att en kommitté måtte tillsättas för en ingående prövning

av lönespörsmålen i deras helhet för personalen vid statens järnvägar. Jämväl

denna framställning har i avgivna utlåtanden avstyrkts av järnvägsstyrelsen

och lönenämnden, vilka ansett frågan om statsbanepersonalens löner böra

prövas i ett större sammanhang.

Slutligen har järnvägsstyrelsen i skrivelse den 13 januari 1936 framlagt

förslag örn ändrad anställningsform och löneställning för byråcheferna i styrelsen

samt i sådant hänseende hemställt, att berörda befattningar måtte förändras

till befattningar, tillsatta genom förordnande på viss tid samt med benämningen

statsbanedirektörer och med ett arvode av 16,000 kronor för år.

Såväl statskontoret som lönenämnden hava avstyrkt framställningen under

framhållande av att en omprövning av frågan om ifrågavarande byråchefers

liksom övriga byråchefers i statsförvaltningen anställnings- och avlöningsförhållanden

lämpligen syntes böra ske i samband med den översyn av löneförhållandena

inom statsförvaltningen, som inom den närmaste framtiden

torde komma att igångsättas.

Då samtliga de lönespörsmål, som avses i nu omförmälda framställningar,

synas vara av beskaffenhet att böra bedömas i samband med den blivande

allmänna översynen av avlöningsbestämmelserna för de statliga befattningshavarna,

hava sagda framställningar överlämnats till finansdepartementet.

Sammanfattning. I enlighet med vad jag här förordat skulle i 1 § mom. 1

och 5 § 1 mom. avlöningsreglementet upptagas befattningen verkstadsöveringenjör

vid statens järnvägar, i sistnämnda författningsrum jämväl med ett arvode

av 13,000 kronor samt ur 5 § 1 mom. utgå befattningen överingenjör vid

statens järnvägar. Vidare skulle i avlöningsreglementets tjänsteförteckning vid

statens järnvägar upptagas fyra nya befattningar, nämligen i 27 :e lönegraden

förste verkstadsingenjör, i 26 :e lönegraden verkstadsingenjör, i 24 :e lönegraden

expeditionsföreståndare och i 22 :a lönegraden verkstadsinspektor, samt

ur nämnda förteckning i 30 :e lönegraden utgå befattningen maskindirektör.

I antalet ordinarie befattningar i lönegrader över den 20 :e vid statens järn
-

Departe
mentschefen.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

vägar skulle från och med den 1 juli 1936 vidtagas de ändringar, som framgå

av följande sammanställning:

Arvode

eller löne- grad

Befattning

Nuva-

rande

antal

Föreslagen

Blivan- de antal

ökning

Minsk-

ning

17,000 kr.

Överingenjör ............................

1

1

13,000 kr.

Verkstadsöveringenjör ....................

—

1

—

1

30: e

Maskindirektör ..........................

1

—

1

—

27 :e

Förste baningenjör........................

13

1

—

14

>

> byråingenjör ......................

12

1

—

13

»

> maskiningenjör....................

14

—

4

10

>

> verkstadsingenjör..................

—

4

—

4

26:e

Baningenjör..............................

15

—

1

14

*

Byråingenjör .. :........................

12

—

2

10

>

Maskiningenjör ..........................

8

—

2

6

>

Sekreterare ..............................

2

2

—

4

>

Verkstadsingenjör ........................

—

3

—

3

24:e

Expeditionsföreståndare ..................

—

1

—

1

>

Sekreterare ..............................

5

3

2

6

22: a

Elektroingenjör ..........................

12

1

—

13

»

Konstruktör...............................

10

2

—

12

>

Maskininspektor..........................

18

—

11

7

>

Verkstadsinspektor ......................

—

10

—

10

21: a

Aktuarie ................................

5

—

i

4

»

Expeditionsföreståndare ..................

16

2

i

17

Ä andra sidan skulle från och med den 1 juli 1936 antalet underingenjörsbefattningar

och förste stationsskrivarbefattningar minskas vardera med 2

och antalet bokhållarbefattningar med 1; beslut härom torde i sinom tid få

meddelas av Kungl. Maj:t.

Slutligen skulle från och med den 1 januari 1938 antalet ombudsmansbefattningar

minskas från 2 till 1 samt antalet notariebefattningar ökas från

12 till 13.

Statens vattenfallsverk.

I skrivelse den 14 november 1935 har vattenfallsstyrelsen framlagt förslag

rörande vissa ändringar i fråga örn antal och löneställning beträffande ordinarie

befattningar vid statens vattenfallsverk. Styrelsen har därvid till en

början gjort vissa uttalanden beträffande förhållandet mellan antalet ordinarie

och icke-ordinarie befattningshavare vid verket.

Innan jag ingår härpå, torde jag få lämna några uppgifter rörande en särskild

kategori icke-ordinarie befattningshavare vid vattenfallsverket, nämligen

de extra tjänstemännen, och deras löneförmåner.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr lil.

97

Enligt av vattenfallsstyrelsen med stöd av Kungl. Maj:ts den 31 december

1920 givna bemyndigande utfärdade allmänna bestämmelser och avlöningshestämmelser

för extra och tillfälliga tjänstemän vid statens vattenfallsverk

finnas extra tjänstemän av klass I och av klass II. Till klass I hänföras

extra tjänstemän, vilka innehava i huvudsak samma kvalifikationer och erfarenhet,

som i allmänhet krävas av motsvarande eller jämförbara ordinarie

tjänstemän, och vilka anses behövliga under en mera avsevärd tid, och till

klass II sådana, vilkas fortsatta anställning tillsvidare är behövlig. För extra

tjänstemän av klass I äro fastställda två löneplaner, 1 a och 1 b. Lön enligt

den förra planen utgår till tjänsteman, anställd vid byrå hos styrelsen eller

vid permanent lokalförvaltning, och enligt den senare planen till tjänsteman,

anställd vid lokalt byggnadsföretag eller stamlinjebyggnad. Löneplanerna

1 a och 1 b äro uppbyggda i överensstämmelse med den ordinarie löneplanen,

ehuru själva lönebeloppen ligga ungefär 5 respektive 10 procent över den för

ordinarie tjänstemän fastställda lönenivån. Extra tjänstemän av klass II avlönas

enligt en plan, vilken som förebild har den för extra ordinarie tjänstemän

gällande löneplanen.

Vattenfallsstyrelsen anför nu, att under de senare åren från olika håll framkommit

mer eller mindre direkta yrkanden om förändring av relationen

mellan antalet ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän vid statens vattenfallsverk

genom utökning av antalet ordinarie befattningar. Härom yttrar

styrelsen följande:

Sålunda har kommunikationsverkens lönenåmnd i sitt den 1 februari 1930

avgivna utlåtande över 1928 års ekonomisakkunnigas yttrande angående statens

vattenfallsverks organisation och personalbehov anfört, att antalet ordinarie

befattningar vid vattenfallsverket borde anpassas efter det för driftens

normala gång erforderliga behovet —- bottenbehovet. Därest så skedde,

skulle givetvis den icke-ordinarie personalens utsikter att vinna ordinarie

anställning ökas och någon anledning därefter icke förefinnas att, såsom i

viss omfattning förekomme vid nämnda verk, avlöna denna personal enligt

andra och gynnsammare normer än som eljest följdes inom statsförvaltningen.

Lönenämnden har därför såsom sin mening framhållit, att det för extra

tjänstemän av klass I vid statens vattenfallsverk gällande lönesystemet borde,

åtminstone såvitt anginge extra befattningshavare vid vattenfallsstyrelsens

byråer samt vid kraftverken, kanalverken och fastighetsförvaltningen, ersättas

med avlöningsbestämmelser, som överensstämde med de för motsvarande

tjänstemän inom den övriga civila statsförvaltningen gällande regler, samt

alt i samband därmed ökade möjligheter borde beredas den icke-ordinarie

personalen att inom verket vinna ordinarie anställning.

Till den av kommunikationsverkens lönenämnd sålunda uttalade meningen

hava anslutit sig dels statskontoret i utlåtande den 19 mars 1931, dels

ock 1928 års lönekommitté i sitt den 27 maj 1931 avgivna betänkande nied

förslag till avlöningsreglemente för extra ordinarie och extra tjänstemän, tillhörande

den civila statsförvaltningen.

I sitt utlåtande den 20 maj 1935 i fråga örn pensionsrätt för vissa icke-ordinarie

tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverk

har 1934 års avlöningsrevision framhållit, att frågan örn avveckling av

de procentuella lönetilläggen för de icke-ordinarie tjänstemän vid nämnda

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr lil. 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

båda verk, som åtnjöte dylika tillägg, borde upptagas till förnyad prövning

i samband med genomförandet av den ifrågasatta statliga familjepensioneringen.

Därest nämligen det av 1930 års pensionssakkunniga i betänkande

den 20 juli 1934 framlagda förslaget till ordnande av sådan pensionering i

huvudsak komme att av statsmakterna godtagas, skulle den för statens vattenfallsverks

extra tjänstemän vid övergång till ordinarie anställning under

nuvarande förhållanden inträdande skyldigheten att erlägga retroaktiva familjepensionsavgifter

bortfalla och ett av de hinder undanröjas, som ansetts

försvåra en sådan övergång. Därefter anför avlöningsrevisionen:

»Under mellantiden skulle tillfälle beredas vattenfallsstyrelsen att utverka

ökat antal ordinarie tjänster vid verket och ett överförande i ökad omfattning

av extra tjänstemän till ordinarie anställning därigenom möjliggöras.

Att därefter bibehålla extra tjänstemän hos vattenfallsstyrelsen eller vid vattenfallsverkets

permanenta lokalförvaltningar vid deras nuvarande särställning

i lönehänseende kan avlöningsrevisionen icke finna försvarbart.»

Vidare hava överrevisorerna vid statens vattenfallsverk i sin den 24 augusti

1935 avgivna revisionsberättelse anfört, att de icke kunnat undgå att uppmärksamma,

att antalet icke-ordinarie tjänstemän inom verket vore i förhållande

till antalet ordinarie tjänstemän större än som syntes vara lämpligt,

samt för den skull framhållit lämpligheten av att ett större antal icke-ordinarie

tjänster måtte förändras till tjänster på ordinarie stat.

Framställningar i samma riktning hava under åren 1933—1935 även ingivits

till vattenfallsstyrelsen från personalföreningen vid statens vattenfallsverk

och statens vattenfallsverks tjänstemannaförbund.

Vattenfallsstyrelsen erinrar vidare, att vissa åtgärder vidtagits av Kungl.

Majit i syfte att inskränka antalet extra tjänstemän av klass I i vattenfallsstyrelsen

och vid de permanenta lokalförvaltningarna.

Sålunda har Kungl. Majit genom brev den 18 december 1931 i samband

med fastställande av antalet ordinarie befattningar av högst 20:e lönegraden

vid statens vattenfallsverk under år 1932 förklarat Sig förutsätta, att vattenfallsstyrelsen

vidtoge åtgärder för nedbringande i möjligaste mån av antalet

av sådana icke-ordinarie befattningshavare hos styrelsen och de permanenta

lokalförvaltningarna, vilka i befattningar, svarande mot de inom lia—20:e

lönegraden befintliga ordinarie befattningar, åtnjöte löneförmåner såsom extra

tjänstemän av klass I enligt gällande avlöningsbestämmelser för extra och

tillfälliga tjänstemän vid statens vattenfallsverk.

Vidare har Kungl. Majit genom brev den 16 december 1932 och den 10 november

1933 i samband med fastställande av antalet ordinarie befattningar

av högst 20:e lönegraden vid statens vattenfallsverk under åren 1933 och 1934

förordnat, att till innehavare av icke-ordinarie befattning hos vattenfallsstyrelsen

eller vid permanent lokalförvaltning vid statens vattenfallsverk tills

vidare, intill dess Kungl. Majit annorlunda förordnade, icke finge utan Kungl.

Majits medgivande i varje särskilt fall utgå högre löneförmåner än som enligt

av Kungl. Majit meddelade bestämmelser tillkomme extra ordinarie befattningshavare

i motsvarande grad, dock att utan hinder härav innehavare den

16 december 1932 av befattning av ifrågavarande slag fortfarande finge bibehållas

vid honom i samma befattning då tillkommande löneförmåner.

Slutligen har Kungl. Majit, efter förslag av 1934 års avlöningsrevision, genom

brev den 31 maj 1935 fastställt sådana bestämmelser angående civila

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

99

pensionsreglementets tillämpning å extra tjänstemän vid statens vattenfallsverk,

att även extra tjänstemän av klass I i pensionshänseende jämställas

med extra ordinarie tjänstemän.

Efter att hava erinrat, att en framställning av styrelsen om tillämpning av

lönesystemet för extra tjänstemän av klass I å sex dylika tjänstemän även

vid deras befordran till angivna högre befattningar avstyrkts av lönenämnden

i utlåtande den 22 maj 1935, anför vattenfallsstyrelsen vidare följande:

Dessa Kungl. Maj:ts beslut måste anses innebära, att vattenfallsstyrelsens

hittills använda system med extra tjänstemän av klass I ej längre kan annat

än undantagsvis upprätthållas beträffande styrelsens byråer och driftverken.

Då detta system utgjort en oundgänglig förutsättning för den förutvarande

relationen mellan ordinarie och icke-ordinarie personal, kan ej heller denna

relation bibehållas, utan styrelsen blir tvungen att gå in för en starkt ökad

användning av ordinariesystemet.

Såväl med hänsyn till den fortskridande utvecklingen av vattenfallsverkets

rörelse som på grund av Kungl. Maj:ts ovannämnda uttalande år 1931 och

föreskrift år 1932 har vattenfallsstyrelsen emellertid redan under de senast

förflutna åren funnit sig föranlåten att successivt utverka ökat antal ordinarie

befattningar, såsom framgår av följande tabell:

Vid slutet av år

Totala

antalet

tjänste-

män

Antal ord

n a r i e

befattningar

i lönegraderna

förord-

nande-

tjänster

summa

% av hela

antalet

tjänstemän

1—20

21—30

1931 ............................

818

302

42

7

351

42.9

1932 ............................

818

336

43

8

387

47.3

1933 ............................

821

363

44

8

415

50.5

1934 ............................

837

373

47

8

428

51.1

1935 (sept.)......................

856

398

50

8

456

53.3

Denna tabell, i vilken befattningar å övergångsstat icke äro medräknade,

giver vid handen, att de ordinarie befattningarnas ökning till vida övervägande

del hänför sig till lönegraderna 1—20. I skrivelse den 15 oktober 1935

har vattenfallsstyrelsen föreslagit, att antalet ordinarie befattningar i sistnämnda

lönegrader skulle ytterligare ökas med 29.

På grund av vad som enligt det ovanstående förekommit får vattenfallsstyrelsen

nu föreslå dels en relativt stor ökning av antalet ordinarie befattningar

i lönegrader över den 20 :e, dels ock införande i den vid avlöningsreglementet

fogade tjänsteförteckningen av vissa nya befattningar inom lönegraderna

1-—20. 1 sammanhang härmed föreslår styrelsen beträffande ett

mindre antal nu befintliga ordinarie befattningar en sådan höjning av löneställningen,

som styrelsen anser påkallad av verksamhetens utveckling eller

andra särskilda omständigheter.

I fråga örn ett mindre antal andra befattningar, som befunnits kräva ytterligare

utredningar och överväganden, torde styrelsen få tillfälle att under

clt följande år återkomma nied de framställningar, som då finnas vara behövliga.

Lönenämnden har i utlåtande den 21 december 1935 anfört följande:

Då lönenämnden i sitt utlåtande den 1 februari 1930 över 1928 års ekonomisakkunnigas

yttrande angående statens vattenfallsverks organisation och personalbehov

uttalat sig för en utökning av antalet ordinarie befattningar vid

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Departe
mentschefen.

nämnda verk, bär nämnden icke anledning att nu framställa någon principiell

erinran mot de av vattenfallsstyrelsen i den remitterade framställningen

avgivna förslagen, vilka förslag gå ut på uppförande å verkets ordinarie

stat av ett förhållandevis stort antal nya befattningar. Visserligen har,

såsom framgår av den i styrelsens skrivelse intagna tablån över verkets personalbestånd,

under de senaste åren en successiv utökning av antalet ordinarie

tjänstemän ägt rum inom verket, men sagda tablå utvisar även, att

inemot hälften av verkets samtliga tjänstemän allt fortfarande innehar

allenast icke-ordinarie anställning. Att märka är ock, att berörda ökning

i antalet ordinarie tjänstemän till vida övervägande del hänför sig till befattningshavare,

tillhörande l:a—20:e lönegraderna. Då styrelsens föreliggande

förslag till inrättande av nya ordinarie befattningar huvudsakligen

avse tjänster i 21 :a och högre lönegrader, skulle ett bifall till desamma jämväl

medföra en viss utjämning i detta hänseende.

På grund av anförda förhållanden har lönenämnden ansett sig vid behandlingen

av förevarande ärende kunna i huvudsak begränsa sig till en prövning,

huruvida de icke-ordinarie tjänster, som nu föreslås till uppförande å

ordinarie stat, blivit av styrelsen på ett enligt nämndens mening lämpligt

och skäligt sätt inplacerade i lönegrad å den för ordinarie tjänstemän gällande

löneplanen. Emellertid innefattar styrelsens förevarande framställning

jämväl förslag örn uppflyttning i högre lönegrad av vissa å ordinarie

stat redan uppförda befattningar. Enligt vad för nämnden blivit upplyst,

har det nämligen vid den översyn av löneförhållandena för vattenfallsverkets

personal, som föregått framställningens ingivande, befunnits påkallat att beträffande

ett antal sådana tjänster vidtaga höjningar i lönegradsplaceringen.

Lönenämnden inser till fullo, att vid en dylik översyn mindre jämkningar i

lönegradsplaceringen kunna visa sig erforderliga, särskilt som även statens

vattenfallsverk, i likhet med vissa andra kommunikationsverk, befinner sig

under stark utveckling. Även örn lönenämnden nu ansett sig böra av särskilda

skäl förorda ett tillmötesgående av vissa av de yrkanden örn löneuppflyttningar,

som vattenfallsstyrelsen framställt, är lönenämnden emellertid

principiellt av den uppfattningen, att förändringar i tjänsteförteckningen böra

i allmänhet anstå, till dess en mera allmän revision av tjänsteförteckningen

kommer till stånd. Lönenämnden vill i detta sammanhang erinra, att nämnden

i utlåtande den 24 januari 1935 över vattenfallsstyrelsens den 30 november

1934 gjorda framställning angående uppflyttning till högre lönegrad

av vissa befattningar vid statens vattenfallsverk redan uttalat sig rörande

behovet av en dylik allmän revision. Nämnden anförde därvid, att med

hänsyn till att den nuvarande tjänsteförteckningen till sina grunddrag vore

av relativt gammalt datum och härrörde från en tid, då förhållandena vöre

helt annorlunda än nu, och då särskilt vissa av kommunikationsverken sedan

dess undergått en mycket betydande utveckling, nämnden ville — därest

icke en allmän lönereglering kunde förväntas komma till stånd inom en nära

framtid — ifrågasätta, huruvida icke åtgärder borde vidtagas för verkställande

av en revidering av densamma.

Såsom av det föregående framgår, hava under de senare åren åtskilliga

uttalanden gjorts samt jämväl vissa åtgärder vidtagits i syfte att åvägabringa

en bättre proportion mellan ordinarie och icke-ordinarie personal vid statens

vattenfallsverk, därvid särskilt tagits sikte på angelägenheten att söka nedbringa

den ursprungligen för byggandet av verkets anläggningar avsedda

men sedermera i viss utsträckning jämväl för driften använda extra per
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

101

sonalen av klass I. Sålunda må erinras, att Kungl. Majit i de senaste årens

personalstater vid statens vattenfallsverk varje år efter förslag av vattenfallsstyrelsen

fastställt ett ökat antal ordinarie befattningar. För år 1936 har

antalet dylika befattningar i anledning av styrelsens förut omförmälda skrivelse

den 15 oktober 1935 fastställts till 426, motsvarande en ökning med 33

tjänster i förhållande till den för år 1935 fastställda personalstaten. Av

dessa ytterligare beviljade ordinarie tjänster hava de flesta varit avsedda

för beredande av ordinarie anställning åt extra tjänstemän av klass I och II

samt åt extra ordinarie tjänstemän. Den härigenom uppkomna ökningen

av ordinarie befattningar avser emellertid endast befattningar i högst 20:e

lönegraden, medan antalet ordinarie tjänster i högre lönegrader endast utökats

med några enstaka befattningar. Sedan vattenfallsstyrelsen numera

verkställt en översyn rörande personalens vid vattenfallsverket tjänste- och

löneförhållanden, har styrelsen föreslagit inrättandet av ett stort antal nya

ordinarie befattningar jämväl i de högre lönegraderna i syfte huvudsakligen

att bereda ordinarie anställning åt särskilt ingenjörspersonal i 20:e—- 27 :e lönegraderna men i några enstaka fall jämväl för att bereda förbättrad

löneställning åt ordinarie tjänstemän. Då vattenfallsstyrelsens förslag i stort

sett tillgodoser önskemålen om åvägabringande av ökat antal ordinarie befattningar

vid verket, har jag, trots att förslaget, som mest går ut på ändringar

i avlöningsreglementets tjänsteförteckning, på grund härav egentligen

borde prövas i samband med den stundande allmänna översynen av avlöningsbestämmelserna

för statens befattningshavare, ansett mig kunna i huvudsak

tillstyrka detsamma i vad det avser ordinariegörande av icke-ordinarie tjänstemän.

Däremot har med förslaget till den del, detsamma innebär förändringar

i tjänsteförteckningen i avsikt att bereda högre löneställning åt ordinarie befattningshavare,

på ett undantag när synts mig böra anstå till berörda översyn

av avlöningsförfattningarna.

Införande i tjänsteförteckningen av vissa nya befattningar för ingenjörspersonal.

Beträffande frågan örn inrättande av nya ordinarie befattningar

för verkets ingenjörspersonal anför vattenfallsstyrelsen i sin skrivelse den 14

november 1935 följande:

Ingenjörspersonalen vid statens vattenfallsverk tillhör den personalgrupp,

beträffande vilken icke-ordinarie anställningsform tillämpas i den största omfattningen.

Totala antalet hithörande tjänstemän uppgår för närvarande

till 128, varav 16 vid lokala byggnadsföretag. Häremot svarar ett antal ordinarie

befattningar av 35, utgörande endast 311/* % av antalet ingenjörstjänstemän

hos styrelsen och vid de permanenta lokalförvaltningarna.

Ordinarie ingenjörsbefattningar finnas ej vid statens vattenfallsverk i lägre

lönegrad än den 26 :e. Vattenfallsstyrelsen föreslår nu inrättande av dylika

befattningar i 20 :e, 22 :a och 24 :e lönegraderna samt komplettering av avlöningsreglementets

tjänsteförteckning beträffande 26:e och 27:e lönegraderna,

allt i enlighet med nedanstående tabell, i vilken endast för ingenjörspersonal

avsedda befattningar medtagits:

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

r

Lönegrad

Nuvarande tjänsteförteckning

Föreslagen tjänsteförteckning

20 :e

Ingenjör

22: a

Ingenjör

24 :e

Byråingenjör

Distriktsassistent

Maskiningenjör

26 :e

Byråingenjör

Direktörsassistent vid kanalverk

Byråingenjör

Direktörsassistent vid kanalverk

Driftsingenjör

27 :e

Direktörsassistent vid kraftverk

Distriktsingenjör

Driftsingenjör

Förste byråingenjör

Direktörsassistent vid kraftverk

Distriktsingenjör

Förste byråingenjör

Förste driftsingenjör

Dessutom föreslår vattenfallsstyrelsen ökat antal av vissa befattningar, som

nu finnas upptagna i tjänsteförteckningen.

Lönenåmnden har beträffande förslaget att inrätta vissa ordinarie ingenjörsbefattningar

i 24:e lönegraden anfört följande:

Genom den sålunda föreslagna kompletteringen av tjänsteförteckningen till

avlöningsreglementet skulle de ordinarie ingenjörsbefattningarna vid statens

vattenfallsverk komma att å löneplanen korrespondera med motsvarande eller

jämförbara ingenjörsbefattningar vid telegrafverket och statens järnvägar,

med undantag dock vad angår de till inplacering i 24 :e lönegraden föreslagna

befattningarna. Vid sistnämnda båda verk äro nämligen ingenjörsbefattningar

icke inrättade inom 24 :e lönegraden. Vid statens vattenfallsverk

finnas för närvarande anställda ett antal icke-ordinarie ingenjörer —

byråingenjörer, distriktsassistenter m. fl. — vilkas arbetsuppgifter visserligen

icke ansetts berättiga dem till likställighet i lönehänseende med i 26:e lönegraden

placerade ingenjörer men som med hänsyn till deras relativt kvalificerade

och självständiga göromål befunnits böra givas en högre löneställning

än som i allmänhet tillkommer den biträdande, lägre ingenjörspersonalen.

Dessa befattningshavare hava såsom extra ordinarie tjänstemän placerats

i 24:e lönegraden.

Lönenämnden har ansett det vara av betydelse för bedömande av vattenfallsstyrelsens

förslag i förevarande del att erfara, huruvida upptagande i

tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet under statens vattenfallsverk

av ingenjörsbefattningar i 24 :e lönegraden kunde påkalla en motsvarande

åtgärd för telegrafverkets och statens järnvägars vidkommande. För detta

ändamål har lönenämnden i skrivelse till telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen

anhållit om yttrande angående de konsekvenser, som kunde föranledas

av ett bifall till vattenfallsstyrelsens förslag om inrättande av dylika

tjänster.

I den från telegrafstyrelsen såsom svar härå ingångna skrivelsen har anförts,

att styrelsen med hänsyn till den korta tid, som stått till buds för erforderlig

undersökning å ifrågavarande område och för övervägande, måst

inskränka sig till att uttala, att något behov av ingenjörstjänster i 24 :e löne
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

103

graden icke förelåge för telegrafverkets vidkommande, såvitt nu kunde bedömas.

Skulle emellertid en dylik befattning uppföras å telegrafverkets

tjänsteförteckning, skulle densamma enligt styrelsens förmenande med fördel

kunna utnyttjas endast för beredande av befordran utöver 22:a lönegraden

åt sådana ingenjörer med lägre teknisk utbildning (teknisk elementarskola

och därmed jämställd), vilka visade sig skickade alt utföra särskilt

krävande konstruktiva arbetsuppgifter eller vore placerade såsom avdelningsföreståndare.

Järnvägsstyrelsen har i sin svarsskrivelse erinrat örn det förslag rörande

inrättande av en ny konstruktörsbefattning och utbyte av en byråingenjörsbefattning

mot konstruktörstjänst å maskintekniska byrån, som styrelsen

framlagt i skrivelse till Kungl. Majit den 30 oktober 1935, och i anslutning

därtill framhållit, att vid ett bifall till detta förslag och ett framtida utbytande

av ytterligare en byråingenjörsbefattning mot en konstruktörstjänst

någon byråingenjörsbefattning icke skulle finnas placerad å nämnda byrå.

Antalet konstruktörsbefattningar å nämnda byrå skulle därigenom komma

att utgöra fem. Ett bifall till vattenfallsstyrelsens framställning syntes såsom

konsekvens böra medföra, att en konstruktör å vardera av maskintekniska

byråns tre avdelningar uppflyttades till 24:e lönegraden. Därest

vidare vattenfallsstyrelsens förslag örn inrättande av distriktsassistentbefattningar

i 24:e lönegraden skulle vinna bifall, kunde det ifrågasättas, huruvida

icke de vid statens järnvägar i 22:a lönegraden placerade elektroingenjörerna

borde uppflyttas till nämnda lönegrad, enär, såvitt styrelsen

kunnat finna, dessas arbetsuppgifter torde vara i stort sett enahanda dem,

som skulle tillkomma distriktsassistenler.

Av vad sålunda i saken inhämtats synes det lönenämnden framgå, alt åtgärden

att inrätta ingenjörstjänster i 24:e lönegraden vid statens vattenfallsverk

är ägnad att aktualisera frågan om inrättande av dylika tjänster även

för statens järnvägars och måhända även för telegrafverkets ingenjörspersonal

och då närmast för personal med lägre teknisk utbildning, för vilken

för närvarande befattning i 22:a lönegraden i regel förblir sluttjänst.^ Med

hänsyn till uppkommande konsekvenser anser lönenämnden spörsmålet i

fråga vara av den natur att böra närmare undersökas och övervägas i samband

med en blivande revision av tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet,

vilken nämnden förutsätter skola komma till stånd inom den närmaste

framtiden. I den mån icke-ordinarie befattningshavare med de göromål,

som skulle ankomma på innehavarna av de ifrågasatta nya tjänsterna

i nämnda lönegrad, anses böra omedelbart beredas ordinarie anställning,

torde detta tillsvidare kunna ske med anlitande av den föreslagna nya ordinarie

ingenjörsbefattningen i 22:a lönegraden. En sådan anordning skulle

i och för sig icke utgöra hinder för att vederbörande efter ordinarieblivandet

lörordnades till innehavare av extra ordinarie tjänst i 24:e lönegraden.

Mot styrelsens förslag i övrigt har lönenämnden icke uttalat annan erinran

än att den föreslagna benämningen * ingenjör» för de nya ordinarie ingenjörstjänsterna

i 22:a och 20:e lönegraderna med hänsyn till sin allmänna innebörd

syntes mindre ändamålsenlig. Lönenämnden erinrar, att jämförbara

ingenjörstjänster i 22:a lönegraden vid telegrafverket och statens järnvägar

benämnts avdelningsingenjörer respektive baninspektorer, maskininspektorer

m. m. samt att liknande ingenjörstjänster i 20:c lönegraden vid dessa verk

erhållit beteckningen ingenjörsassistenter respektive underingenjörer. Efter

tjänsteställning och arbetsuppgifter anpassade benämningar syntes därför

vara alt förorda jämväl för vattenfallsverkets lägre ingenjörer.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Skiljaktig mening har uttalats av suppleanten i lönenämnden, byråchefen

A. Jacobson, som förklarat sig biträda vattenfallsstyrelsens framställning

oförändrad.

Med anledning av vad lönenämnden anfört beträffande förslaget örn inrättande

av ordinarie ingenjörsbefattningar i 24:e lönegraden har vattenfallsstyrelsen

i skrivelse den 25 januari 1936 anfört följande:

De mot dessa befattningar svarande göromål utföras nu av extra ordinarie

tjänstemän i 24:e lönegraden. Därutöver vill vattenfallsstyrelsen framhålla,

att lönenämnden icke bestritt skäligheten i och för sig av denna lönegradsplacering,

utan att lönenämndens ståndpunkt i fråga om förevarande befattningar

synes vara dikterad enbart av hänsyn till de konsekvenser, som beträffande

telegrafverket och statens järnvägar möjligen kunna föranledas av ett

bifall till styrelsens ifrågavarande förslag.

Ett sådant sakernas tillstånd, att frågor om nyinrättande av ordinarie befattningar

vid ett visst affärsverk göras beroende av möjliga konsekvenser

för andra verk med helt olikartade arbetsuppgifter, kan vattenfallsstyrelsen

icke finna vara tillfredsställande. Styrelsen stärkes härigenom i sitt tvivel

på lämpligheten av de olika affärsverkens sammankoppling i lönehänseende.

Denna synes leda till att man vill pressa fram en likformighet i lönerna även

där det saknas jämförlighet i arbetsuppgifterna. Åtminstone borde sådana

affärsverk, som icke hava monopolställning, hava egna avlöningsreglementen,

såsom förhållandet redan är med domänverket, och dessutom friare former

för lönefrågornas behandling.

Vattenfallsstyrelsen vill vidare påpeka den skillnad, som i fråga örn motiven

föreligger mellan, å ena sidan, vattenfallsstyrelsens och, å andra sidan,

telegrafstyrelsens och järnvägsstyrelsens inställning till spörsmålet om ingenjörstjänster

i 24:e lönegraden. Sistnämnda båda styrelser synas enligt lönenämndens

utlåtande vilja använda nämnda lönegrad huvudsakligen såsom

befordringsgrad för ingenjörspersonal med lägre teknisk utbildning, för vilken

befattning i 22:a lönegraden för närvarande i regel är sluttjänst. Vattenfallsstyrelsen,

som nu icke disponerar några ordinarie ingenjörstjänster i

lägre lönegrad än den 26:e, avser däremot ifrågavarande befattningar i 24:e

lönegraden för sådan ingenjörspersonal med i regel högskoleutbildning, för

vilken med hänsyn till göromålens art och omfattning 26:e lönegraden är

onödigt hög och 22:a lönegraden alltför låg.

Efter att hava ytterligare framhållit några synpunkter beträffande de särskilda

befattningarna i 24 :e lönegraden förklarar sig vattenfallsstyrelsen i

första hand vidhålla sitt förslag angående ifrågavarande befattningar. Därest

detta förslag, anför styrelsen vidare, likväl icke skulle av Kungl. Maj:t anses

böra för närvarande bifallas, syntes grunden för ett dylikt ställningstagande

icke kunna vara annan än den, att en mera allmän revision av avlöningsreglementets

tjänsteförteckning ansåges skola komma till stånd mycket snart.

Vid sådant förhållande ansåge styrelsen det vara att föredraga, att motsvarande

befattningshavare fortfarande, i avbidan på nämnda revision, bibehölles

såsom extra ordinarie tjänstemän i 24:e lönegraden utan att göras till

ordinarie i 22:a lönegraden.

Vidkommande slutligen frågan om benämningen på de nya ordinarie ingenjörsbefattningarna

i 22:a och 20:e lönegraderna anför styrelsen:

Styrelsen har en mångårig erfarenhet av att användningen av beteckningen

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

105

»ingenjör» i tjänsteförteckningen för extra tjänstemän vid statens vattenfallsverk

icke vållat några som helst olägenheter. Den vid telegrafverket

använda benämningen »avdelningsingenjör» för vissa tjänstemän i 22:a lönegraden

utgör en vid statens vattenfallsverk sedan gammalt hävdvunnen beteckning

för vissa byggnadstjänstemän i 26:e lönegraden (dessutom »förste

avdelningsingenjör» i 27:e lönegraden) och lämpar sig sålunda icke såsom

beteckning för befattning i 22:a lönegraden vid sistnämnda verk. Vattenfallsstyrelsen

har icke heller lyckats utfinna någon annan lämplig benämning

för de till 22:a lönegraden hänförda, sinsemellan ganska olikartade

ingenjörsbefattningarna.

De för ingenjörsbefattningar i 20:e lönegraden vid telegrafverket och statens

järnvägar använda beteckningarna »ingenjörsassistent» respektive »underingenjör»

anser vattenfallsstyrelsen vara föga lyckade, särskilt med hänsyn

till sådana äldre och mera självständigt arbetande ingenjörer (ehuru med

lägre teknisk utbildning), som äro att hänföra till denna tjänstegrad. Därtill

kommer, att en del av motsvarande tjänstemän vid statens vattenfallsverk

redan nu inneha tjänstetiteln »ingenjör», samt att beteckningen »biträdande

ingenjör» vid sistnämnda verk sedan länge användes för viss extra

ingenjörspersonal under 20:e lönegraden.

I anslutning till vad jag under nästföregående punkt anfört vill jag förorda,

att de av vattenfallsstyrelsen äskade nya ingenjörsbefattningarna i 20:e, 22:a

och 26 :e lönegraderna införas i avlöningsreglementets tjänsteförteckning

samt att den i nämnda förteckning vid statens vattenfallsverk i 27 :e lönegraden

upptagna befattningen driftsingenjör namnändras till förste driftsingenjör.

Däremot torde med inrättandet av de föreslagna nya ordinarie ingenjörsbefattningarna

i 24:e lönegraden böra anstå, då denna fråga med hänsyn till

dess konsekvenser för de andra kommunikationsverken lämpligen synes böra

prövas i samband med den blivande allmänna översynen av avlöningsbestämmelserna

för statens befattningshavare.

Vad beträffar benämningen på de nya ingenjörstjänsterna i 20:e och 22:a

lönegraderna, har lönenämnden ifrågasatt beteckningar, som mera än titeln

»ingenjör» skulle svara mot befattningshavarnas tjänsteställning och arbetsuppgifter.

Med hänsyn till vad vattenfallsstyrelsen anfört rörande svårigheterna

att finna lämpliga benämningar på ifrågavarande ingenjörsbefattningar

anser jag mig likväl böra förorda, att dessa åtminstone tills vidare erhålla benämningen

ingenjör. Denna namnfråga torde emellertid böra upptagas till

omprövning vid den allmänna översynen av avlöningsförfattningarna.

Tretton nya ingenjörsbefattningar i 27:e oell 2G:e lönegraderna. I sin

skrivelse den 14 december 1935 har vattenfallsstyrelsen hemställt om inrättande

av tillhopa 13 nya ingenjörsbefattningar i 27:e och 26:e lönegraderna.

Av de nya befattningarna i 2 7:e lönegraden äro 6 förste byråingenjörs-,

1 distriktsingenjörs- och 1 förste driftsingenjörsbefattningar.

Beträffande förste byråingenjörs befattningarna erinrar

styrelsen, att för närvarande funnes två dylika befattningar, varav den ena å

kraftverksbyråns förvaltningsavdelning och den andra å samma hyrås anläggningsavdelning.

Av de 6 nya befattningarna skulle å kraftverksbyråns

anläggningsavdelning placeras 3, varav en å utrednings- och upphandlings
-

Departe
mentschefen.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj.ts proposition nr lil.

kontoret, en såsom föreståndare för konstruktionskontoret för elektrisk stationsutrustning

och en såsom föreståndare för husbyggnadskontoret, samt å

byggnadstekniska byrån 3, varav en för arbetena rörande vattenkraftsanläggningar,

en för handläggning av vattenregleringsärenden och en såsom turbinspecialist.

I fråga om de olika befattningarnas arbetsuppgifter anför styrelsen

följande:

Förste byråingenjören vid det till kraftverksbyråns anläggningsavdelning

hörande utrednings- och upphandlingskontoret har till uppgift att verkställa

utredningar och undersökningar, som kräva speciella och högre teoretiska

kunskaper inom elektrotekniken, såsom:

beräkning av längre kraftöverföringar och behandling av därmed i samband

stående problem;

behandling av frågor rörande överspännings- och överströmsskydd;

behandling av belastnings-, uppvärmnings- och spänningsregleringsproblem

beträffande generatorer; samt

provningar av vissa elektriska maskiner och apparater.

Föreståndaren för konstruktionskontoret för elektrisk stationsutrustning

åligger:

att leda och fördela arbetet inom nämnda kontor;

att utarbeta projekt såväl för nya anläggningar som för komplettering och

modernisering av äldre anläggningar vid kraftstationer och understationer;

att utföra viktigare beräkningar och utredningar för konstruktionsarbetet

rörande ovannämnda anläggningar; samt

att granska hithörande ritningar och materialförteckningar.

Beträffande föreståndaren för kraftverksbyråns husbyggnadskontor må

framhållas, att nämnda kontor har till uppgift:

att, i den mån utomstående arkitekt ej anlitas, upprätta ritningar till samt

handhava eller kontrollera uppförandet av och ändringsarbeten å husbyggnader

för kraftverkens sekundär- och tertiärstationer ävensom andra mindre

husbyggnader vid kraftverken;

att i allmänhet ombesörja större underhållsarbeten å kraftverkens husbyggnader;

samt

att handlägga ärenden rörande entreprenader och inköp av vissa slags

byggnadsmaterialier för ovannämnda arbeten.

Förste byråingenjören för vattenkraftanläggningar åligger att, beträffande

honom tilldelade kraftstationsanläggningar samt anläggningar för sjö- och

flodregleringar, med biträde av därtill avdelad personal:

handhava arbetet med planering, beräkning och konstruktion av motsvarande

anläggningars vatten- och byggnadstekniska delar, såväl för nya

anläggningar som för komplettering och modernisering av äldre anläggningar;
utarbeta

tekniska beskrivningar och utredningar, som erfordras i samband

med ansökan om laga tillstånd till vattenkraftanläggningars utförande;

verkställa tekniska undersökningar och utredningar rörande olika anläggningsdetaljers

utförande; samt

handlägga ärenden rörande vissa för ifrågavarande anläggningar behövliga

upphandlingar och entreprenader.

Förste byråingenjören för vattenregleringsärenden åligger:

att beträffande olika sjö- och flodregleringar leda de utredningar, som erfordras

dels för att bestämma lämpliga dämningsgränser, tappningsregler

o. d., dels för att bedöma verkningarna med hänsyn till vattenfallsverkets

kraftförsörjning av olika regleringsåtgärder, dels ock för bestämmande av

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

107

de åtgärder, som böra vidtagas för att i lämplig omfattning minska genom

regleringen uppstående skador å egna och andra strandägares anläggningar;
att

leda de tekniska utredningar, som erfordras för mötande av skadeståndskrav

från strandägare m. fl., samt att i tekniskt avseede svara för den

skriftväxling, som i detta sammanhang erfordras inför vattendomstol;

att närvara vid vattendomstolars sammanträden, syner och undersökningar

såsom vattenfallsstyrelsens tekniske representant för tillvaratagande av

styrelsens intressen;

att beträffande genomförda sjö- och flodregleringar medverka till en riktig

tillämpning av i olika hänseenden föreskrivna kontrollåtgärder, så att

ej den för kraftverkens driftekonomi lämpliga vattenhushållningen kommer

i konflikt med de tappningsföreskrifter, som skola tillämpas med hänsyn till

exempelvis sjöfarts-, flottnings- och strandägareintressen; samt

att successivt följa utvecklingen av de hydrografiska förhållandena i de

vattendrag, som ha intresse för statens vattenfallsverk.

Förste byråingenjören för turbinfrågor har till uppgift:

att vid utarbetande av förslag till nya vattenkraftstationer projektera turbinanläggningarna;
att

utarbeta förslag till modellprovningar i sådana fall, då de önskvärda

turbinuppställningarna äro svårbedömda eller i övrigt ovanliga samt att utföra

eller övervaka provningarna och bedöma erhållna provningsresultat;

att handlägga frågor rörande ombyggnad av äldre turbiner;

att upprätta kontrakt för turbinleveranser och granska turbinleverantörernas

konstruktionsritningar; samt

att kontrollera turbinernas utförande och tillhörande materialier i verkstäderna

och vid monteringen samt leda turbinprovningarna vid leveransproven.

Vidkommande distriktsingenj örstjänsten yttrar styrelsen:

Vid statens vattenfallsverk finnas 6 ordinarie distriktsingenjörer, fördelade

på lika många distrikt vid Trollhätte och Älvkarleby kraftverk. Var och

en av dessa distriktsingenjörer handlägger huvudsakligen kraftförsäljningsoch

abonnentfrågor. Vid varje sådant distrikt finnes en distriktsassistent,

som under distriktsingenjörens inseende väsentligen handhar det löpade arbetet

med distributionsanläggningaras utbyggnad, drift och underhåll. I allmänhet

finnes ytterligare en ingenjör såsom biträde åt såväl distriktsingenjörcn

som distriktsassistenten.

Vattenfallsstyrelsen begär nu ytterligare en ordinarie distriktsingenjörsbefattning,

avsedd för Motala kraftverk. Denna distriktsingenjör har beträffande

kraftförsäljnings- och abonnentfrågor samma funktioner som de andra

distriktsingenjörerna. Motsvarande utbyggnads-, drift- och underhållsarbeten

omhänderhavas däremot i allmänhet av driftsingenjören respektive linjeingenjören.

Å andra sidan har ifrågavarande distriktsingenjör icke till sitt

förfogande någon distriktsassistent eller annan ingenjörshjälp. Han ersätter

emellertid driftsingenjören och delvis även direktörsassistenten vid dessas

frånvaro samt tjänstgör i tur med nämnda tjänstemän såsom vakthavande

ingenjör för driften.

Då härtill kommer, alt Motala kraftverks distributionsområde är till sin

geografiska utsträckning större och, med hänsyn till de komplicerade distributionsförhållandena,

mera svårarbetat än de olika distrikten vid Trollhätte

och Älvkarleby kraftverk, anser vattenfallsstyrelsen ifrågavarande distriktsingenjörsbefattning

vara i huvudsak likvärdig med de övriga.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Vad angår förste driftsingenjörsbefattningen, erinrar styrelsen,

att vid statens vattenfallsverk för närvarande funnes en dylik befattning

(nu benämnd driftsingenjör), avsedd för Motala kraftverk. Rörande behovet

av den nya förste driftsingenjörstjänsten anför styrelsen följande:

Vid kraftverksbyrdns driftsavdelning, varest under föreståndaren, driftdirektören,

icke finnes någon ordinarie ingenjörsbefattning, erfordras emellertid

även en förste driftsingenjörsbefattning. Det skall åligga innehavaren

av denna befattning:

att närmast under driftdirektören leda och övervaka handläggningen av

ärenden rörande driftens anordnande vid kraftverken;

att leda planläggningen och kontrollen av belastningsfördelningen vid de

samarbetande kraftverken och mellan de vakthavande ingenjörerna fördela

de i samband härmed uppkommande arbetsuppgifterna, såsom utarbetande

av samkörningsplaner, planer för aggregatrevisioner m. m., samt övervaka,

att driftsekonomien därvid i möjligaste mån tillgodoses;

att övervaka driftsäkerheten samt i samband därmed ansvara för att erforderliga

instruktioner för undanröjande av driftstörningar utfärdas och

hållas å jour;

att övervaka upprättandet av i samband med kraftverkens drift erforderlig

statistik över driftstörningar m. m.; samt

att fungera såsom ställföreträdare för driftdirektören vid dennes frånvaro.

Nämnda driftavdelning kommer att få sin verksamhet betydligt utvidgad

genom den förestående sammanknytningen mellan centralblocket och de

norrländska kraftverken förmedelst den beslutade norra stamlinjen mellan

Västerås och Porjus.

Av de 5 nya befattningarna i 2 6:e lönegraden äro 1 driftsingenjörsoch

4 byråingenjörsbefattningar.

Beträffande behovet av driftsingenjörsbefattningen anför vattenfallsstyrelsen

följande:

Göromålen vid Trollhätte kraftverks driftavdelning, vilka göromål omfatta

såväl drift- som underhålls- och ombyggnadsarbeten, hava numera en synnerligen

betydande omfattning. Detta beror på dels tillkomsten, vid sidan

av den stora kraftstationen i Trollhättan, av jämväl Lilla Edets och Vargöns

kraftstationer, dels vissa vidtagna vattenregleringsåtgärder, dels ock inledd

samköming med vattenfallsverkets östra kraftsystem och med enskilda

kraftföretag.

Det har därför befunnits nödvändigt att såsom medhjälpare åt driftchefen

ställa till dennes förfogande två mera erfarna ingenjörer, nämligen en driftsingenjör

för de egentliga driftgöromålen och en maskiningenjör för revisionsarbeten

beträffande maskiner m. m., samt dessutom två yngre ingenjörer.

För de båda förstnämnda ingenjörerna begär vattenfallsstyrelsen nu ordinarie

befattningar.

Driftsingenjörens göromål bestå huvudsakligen i att handhava ledningen

av följande driftarbeten, nämligen vattenhushållning, vattenreglering, maskinernas

driftdisposition och anläggningarnas elektriska koppling, detta

sistnämnda beträffande såväl kraftstationer som primärlinjer och sekundärstationernas

högspänningsanläggningar fram till transformatorernas sekundärsida.

Han har även att ordna tjänstgöringen och arbetsfördelningen för

kraftstationernas driftpersonal.

Driftsingenjören omväxlar med de båda yngre ingenjörerna såsom vakthavande

för driften. Vidare har driftsingenjören att biträda driftchefen med

specialutredningar samt att vara ställföreträdare för driftchefen vid dennes

frånvaro.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

109

Med hänsyn till den krävande arten av de göromål, som tillhöra denna

driftsingenjörsbefattning, anser vattenfallsstyrelsen densamma böra placeras

1 26:e lönegraden. I fråga om maskiningenjören återkommer styrelsen i det

följande.

Vad angår byråingen jörsbefattningarn a, erinrar styrelsen, att

för närvarande funnes två dylika befattningar, därav en vid kraftverksbyråns

förvaltningsavdelning och en vid byggnadstekniska byrån. Av de 4 nya befattningarna

skulle en placeras vid kraftverksbyråns förvaltningsavdelning och

därstädes å kraftförsäljningskontoret, två å sagda byrås anläggningsavdelning,

den ena å utrednings- och upphandlingskontoret och den andra å linjekontoret,

samt slutligen en å byggnadstekniska byrån för arbetena med järnoch

maskinkonstruktioner. I fråga om de olika befattningarna och deras arbetsuppgifter

yttrar styrelsen:

Byråingenjören vid kraftförsäljningskontoret åligger att biträda vederbörande

byrådirektör med:

utredningar rörande kostnaderna för kraftens framställning och överföring;

_ ....

utredningar rörande normala krafttaxor för samhällen, industrier m. m.,

för reservkraft till andra kraftföretag o. d.;

utredningar rörande specialtaxor för t. ex. järnvägsdrift, smältverk o. d.;

utarbetande av normala kontraktsbestämmelser och specialkontrakt för

kraftleveranser; samt

granskning av kraftkontrakt, som inkomma från kraftverken för styrelsens

godkännande.

Dessutom har ifrågavarande byråingenjör att övervaka kraftleveranserna

till statens järnvägar.

Byråingenjören vid det till kraftverksbyråns anläggningsavdelning börande

utrednings- och upphandlingskontoret har till uppgift:

att utföra konstruktion av vissa högspänningsapparater, såsom isolatorer,

frånskilja^, kabelgarnityr, linhållare m. m.;

att verkställa teknisk granskning av anbud på högspänningsapparater av

olika slag, kablar, isolatorer m. m.; samt

att ombesörja leveransprovningar av dylik materiel.

Byråingenjören vid linjekontoret har till uppgift:

att verkställa beräkningar i fråga örn kraftledningar, såsom rörande stolpar

av järn, betong eller trä med tillhörande grunder, linor, skyddsanordningar

och diverse tillbehör, samt järnkonstruktioner för utomhusställverk;

att utöva tillsyn över motsvarande konstruktionsarbetens utförande samt

verkställa granskning av underlydande tjänstemäns beräkningar och av ritningar;
att

uppgöra program för och verkställa provning av vissa konstruktioner;

samt

att vara ställföreträdare för linjekontorets föreståndare vid dennes frånvaro.

Såsom vattenfallsstyrelsen framhållit i skrivelse den 28 oktober 1933, hava

vid byggnadstekniska byrån sedan år 1911 varit anställda 1 å 3 ingenjörer

för utförande av järn- och maskinkonstruktioner för statens vattenfallsverks

byggnadsföretag samt för verkstadskontroll och leveransbesiktning av motsvarande

och andra beställningar, för vilkas bedömande maskinteknisk sakkunskap

erfordras. För närvarande och sedan lång lid tillbaka äro minst

2 ingenjörer sysselsatta med dessa och närbesläktade arbetsuppgifter.

Med anledning av nyssnämnda skrivelse inrättades genom beslut av 1934

års riksdag en ordinarie byråingenjörsbefattning för den ene av ovannämnda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Departe
mentschefen.

ingenjörer (proposition nr 122, riksdagens skrivelse nr 114). Då även den

andre ingenjören, vilken såsom extra tjänsteman är placerad i 26 :e lönegraden,

för överskådlig framtid erfordras för ifrågavarande arbete, bör även

för denne ingenjör inrättas en ordinarie byråingenjörsbefattning i nämnda

lönegrad. Under det att innehavaren av den förut inrättade befattningen numera

avses att i huvudsak tjänstgöra såsom materialspecialist för järn och

såsom maskininspektör för färdiga anläggningar, avser den nu ifrågasatta

befattningen huvudsakligen självständigt arbete med nya järn- och maskinkonstruktioner.

Ifrågavarande byråingenjör skall sålunda hava till uppgift:

att projektera och konstruera järnkonstruktioner och maskinella anordningar,

såsom rörliga dammar, luckor, isgrindar, kranar, traverser, broar

o. d., samt därför upprätta leveransprogram och kontraktshandlingar;

att granska leverantörernas arbetsritningar, beräkningar o. d. för maskinella

anordningar;

att utöva verkstadskontroll och leveransbesiktning av ovannämnda järnkonstruktioner

och maskiner; samt

att giva sakkunniga anvisningar åt andra ingenjörer inom byrån, i den

mån dessa hava att utarbeta järnkonstruktioner och ritningar till maskinella

anordningar, samt handlägga dithörande upphandlingsärenden.

Lönenämnden har beträffande de föreslagna befattningarna i 27:e lönegraden

anfört, att samtliga dessa befattningar utom förste driftsingenjörstjänsten

för närvarande vore såsom extra ordinarie tjänster eller extra tjänster av klass

I placerade i 27 :e lönegraden samt att sistnämnda befattningshavare vore såsom

extra ordinarie tjänsteman hänförd till 26:e lönegraden men samtidigt

innehade förordnande å tjänst inom 27:e lönegraden. Med hänsyn till

de tjänsteåligganden, som enligt vattenfallsstyrelsens i framställningen angivna

uppgifter och lönenämnden i övrigt meddelade upplysningar åvilade

innehavarna av befattningarna i fråga, hade nämnden icke funnit någon erinran

vara att framställa mot den för befattningarna föreslagna placeringen i

lönegrad.

Beträffande de föreslagna befattningarna i 26 :e lönegraden anför lönenämnden,

att även här det vore fråga om tjänster — extra ordinarie befattningar

eller extra befattningar av klass I — vilka redan nu funnes inrättade

vid verket och vilka samtliga för närvarande tillhörde 26:e lönegraden. Med

hänsyn till den kvalificerade arten av de göromål, som vore förenade med ifrågavarande

tjänster, ansåge lönenämnden skäligt, att de vid uppförande å ordinarie

stat placerades i 26:e lönegraden.

Då ett stadigvarande behov av ifrågavarande tretton icke-ordinarie ingenjörsbefattningar

synes förefinnas och då vattenfallsstyrelsens förslag icke avser

utökning av antalet tjänstemän överhuvud utan endast ordinariegörande

av sagda, i motsvarande löneställning befintliga befattningar, vill jag tillstyrka,

att de för sådant ändamål begärda tretton ordinarie befattningarna

inrättas.

Ingenjörsbefattningar i 24:e, 22:a och 20:e lönegraderna. Vattenfallsstyrelsen

har vidare föreslagit inrättandet av tillhopa 12 nya ingenjörsbefattningar

i 24 :e och 22 :a lönegraderna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

lil

Av de 7 befattningarna i 24 :e lönegraden äro 2 byråingenjörs-, 3 distriktsassistents-

och 2 maskiningenjörsbefattningar.

Av byråingen jörsbefattningarna skulle den ena placeras å

kraftverksbyråns anläggningsavdelning och den andra å byggnadstekniska byrån.

Härom anför styrelsen följande:

Ifrågavarande byråingenjör vid kraftverksbyråns anläggningsavdelning

sysselsättes dels vid utrednings- och upphandlingskontoret med skiftande göromål,

såsom handläggning av olika upphandlingsärenden beträffande elektrisk

materiel, ombesörjande av vissa statistiska utredningar rörande linjeisolatorer

och strömbrytare för tillgodogörande av driftserfarenheterna vid

nya upphandlingar av dylik materiel m. m., dels ock vid konstruktionskontoret

för elektrisk stationsutrustning med vissa speciella konstruktionsärenden,

särskilt sammanhängande med revisionsarbeten å äldre anläggningar.

Ifrågavarande byråingenjör vid byggnadstekniska byrån tjänstgör såsom

självständig konstruktör för vattenbyggnader, varvid hans arbete huvudsakligen

består i planläggning av anläggningar och konstruktion av anläggningsdelar,

kostnadsberäkningar och arbetsbeskrivningar, utförande av beräkningar

och ritningar för armerade betongkonstruktioner och vissa järnkonstruktioner.

Vidkommande distriktsassistentsbefattningarna yttrar styrelsen:
Såsom

förut omnämnts, finnes en distriktsassistent vid vart och ett av

Trollhätte och Älvkarleby kraftverks 6 distrikt. Det åligger assistent:

att övervaka driften å de till distriktet hörande anläggningarna och handlägga

alla därmed förenade frågor, såsom planläggning och ordergivning beträffande

spänningsreglering, reläinställningar o. d. samt tillsyn över förandet

av driftstatistik m. m.;

att övervaka skötseln av ovannämnda anläggningar samt leda revisions-,

underhålls-, ombyggnads- och nybyggnadsarbeten på dessa;

att deltaga i utförandet av inom distriktet erforderliga tekniska och kommersiella

utredningar; samt

att vara ställföreträdare för distriktsingenjören vid dennes frånvaro och

i mån av behov biträda distriktsingenjören vid underhandlingar med abonnenterna

i kraftförsäljningsfrågor samt därför vara förtrogen med abonnentförhållandena

och hålla sig underrättad örn kraftförsäljningsfrågornas läge.

För distriktsassistentbefattningarna anser vattenfallsstyrelsen en placering

i 24 :e lönegraden vara skäligt avvägd. Styrelsen föreslår emellertid inrättande

för närvarande av endast 3 ordinarie dylika befattningar, enär vissa

av de nuvarande distriktsassistenterna ännu icke torde lia förvärvat tillräcklig

erfarenhet för ordinarie anställning i sådan befattning.

Vad beträffar maskiningenjörsbefattningarna, skulle den ena

avses för Trollhätte kraftverk och den andra för Västerås kraftverk. Rörande

behovet av dessa befattningar anför styrelsen följande:

I det föregående har framhållits, att driftchefen vid Trollhätte kraftverk

har såsom medhjälpare bland andra en maskiningenjör för revisionsarbeten

beträffande maskiner m. m. I Götaälvsstationerna finnas flir närvarande

18 stora maskinaggregat med lika många turbiner och 21 generatorer samt

därtill hörande hjälpmaskineri. I fråga örn maskinutrustning äro Götaälvsstationerna

tillsammantagna lika stora som vattenfallsverkets alla övriga kraftstationer

tillsammans.

För driftekonomien är det av stor vikt, att urdriftsättandet av kraftstatio
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

neraas olika anläggningsdelar genom skador inskränkes till det minsta möjliga.

Härför kräves bland annat en fortlöpande och omsorgsfull revision

av maskinaggregaten, men denna revision bör även ske så snabbt som möjligt,

enär varje förlorad dag vid ett aggregat innebär en minskning i kraftproduktionen,

motsvarande ett värde av cirka 1,000 kronor. Dessutom erfordras

underhåll av kraftstationernas vattenvägar, särskilt rörliga dammar,

avstängningsluckor, isgrindar, tilloppstuber m. m., samt av traverser och

andra lyftanordningar. Det oaktat är det icke möjligt att helt undvika skador

under driften, vilkas avhjälpande kräver sakkunnig behandling och största

möjliga snabbhet.

Beträffande dessa arbeten skall ifrågavarande maskiningenjör verkställa

planläggning och utöva arbetsledning. Detta tager hans mesta tid i anspråk.

Han anlitas dock även för driftgöromål vid semestrar för övriga ingenjörer

vid driftavdelningen.

De mekaniska och ångtekniska delarna av Västerås ångkraftstation äro

mycket omfattande samt fordra en kontinuerlig och sakkunnig kontroll för

att kunna fylla kravet på att hastigt och vid vilken tidpunkt som helst

kunna tagas i drift till sin fulla effekt. Speciellt gäller denna kontroll ångpanneanläggningarna,

som mer än någon annan del inom kraftstationen äro

utsatta för mekaniska påkänningar och slitning.

Det är nödvändigt, att det för tillsyn, underhåll och ombyggnad av nämnda

anläggningsdelar finnes anställd en ingenjör med god teoretisk och praktisk

erfarenhet, särskilt inom ångpanneområdet, och med arbetsledarevana. Han

skall även vara kompetent att handhava de konstruktionsarbeten, som erfordras

för ombyggnads- och utvidgningsarbeten inom ångpanneanläggningarna.

Vid Västerås kraftverk finnes sedan lång tid tillbaka anställd en ingenjör,

vilken handhar de arbetsuppgifter, som ovan sagts. Även dennes befattning

kan lämpligen benämnas »maskiningenjör».

Av de 5 ingenjörsbefattningarna i 2 2:a lönegraden skulle

en placeras vid byggnadstekniska byrån, en såsom föreståndare för Älvkarleby

kraftverks kraftdebitering m. m., en vid Trollhätte kraftverks huvudkontor,

en vid sistnämnda kraftverks linjeavdelning samt en vid Motala kraftverks

linjeavdelning. Härom anför styrelsen följande:

Göromålen för ifrågavarande ingenjör vid byggnadstekniska byrån omfatta

priskalkylering och arbetsbeskrivningar.

Priskalkyleringen består i sammanförande av från arbetsplatserna inkomna

uppgifter örn kostnader, materialförbrukning och arbetstider för olika

arbeten samt bearbetande av dessa uppgifter, så att de kunna läggas till

grund för kostnadsberäkningar för nya anläggningar. Arbetsbeskrivningarna

upprättas för att bibringa kännedom om de vid varje anläggning utförda

anordningarna och dessas funktionerande till den personal, som skall handhava

anläggningarnas drift och underhåll.

För handhavande av båda dessa slag av arbetsuppgifter erfordras såväl

teoretisk sakkunskap inom vattenbyggnadsfacket som praktisk erfarenhet

från verkets arbetsplatser.

Den ingenjör, som tjänstgör såsom föreståndare för Älvkarleby kraftverks

kraftdebitering, har i denna sin egenskap huvudsakligen samma arbetsuppgifter

som motsvarande kontrollör vid Trollhätte kraftverk. Men dels åligger

det ifrågavarande ingenjör dessutom vissa andra göromål, såsom övervakande

av kraftverkets driftstatistik samt diverse utredningar rörande abonnenternas

kraftuttagningar och verkets kraftinkomster, dels behandlar denne

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

113

ingenjör självständigt vissa mera komplicerade debiteringsfrågor, som vid

Trollhätte kraftverk övervakas av direktörsassistenten.

Ifrågavarande ingenjör vid Trollhätte kraftverks huvudkontor har huvudsakligen

till uppgift att förestå det mindre anläggnings-, konstruktions- och

ritkontor, som för Trollhätte kraftverk erfordras i Trollhättan med hänsyn

till:

att vissa detaljkonstruktioner för primär- och understationernas ombyggnader

och utvidgningar lämpligen böra utföras nära arbetsplatsen och icke

vid kraftverksbyråns anläggningsavdelning,

att vissa standardkonstruktioner för understationers nyanläggningar böra

modifieras efter lokala förhållanden, samt

att vid detta kraftverk behöves ett organ, som kan omhändertaga tillfälliga

arbetsuppgifter av olika slag, såsom ordnande av tekniska detaljer vid förråd

och reparationsverkstäder, periodtalsomläggningar hos abonnenter och dylikt.

Trollhätte kraftverks linjeavdelning omhänderhar i huvudsak följande arbetsuppgifter:
ombyggnad

och underhåll av primärlinjer, nybyggnad av större sekundär - linjer samt visst underhåll av stamlinjer;

koncessionsärenden beträffande primär-, sekundär- och tertiärlinjer ävensom

jordägareuppgörelser beträffande samtliga dessa linjer; samt

reparation och underhåll av kraftverkets bostäder samt mindre reparationsoch

ändringsarbeten å stationsbyggnader.

Motala kraftverks linjeavdelning omhänderhar dels samma arbetsuppgifter

som motsvarande avdelning vid Trollhätte kraftverk, dels ock ny- och

ombyggnad samt underhåll av sekundär- och tertiärlinjer ävensom vissa reparations-

och ändringsarbeten å kraftverkets vattenbyggnader.

Föreståndaren för denna avdelning är därjämte icke lika rikligt utrustad

med medhjälpare och underbefäl som motsvarande föreståndare vid Trollhätte

kraftverk, varför dessa båda befattningar kunna anses ungefär likvärdiga,

trots att Motala kraftverks distributionsområde är mindre än Trollhätte

kraftverks.

Slutligen anför vattenfallsstyrelsen beträffande befattningen såsom ingenjör

i 20:e lönegraden, att vid styrelsens byråer och vid de permanenta

lokalförvaltningarna för närvarande funnes anställda 37 icke-ordinarie

ingenjörer i 20:e och lägre lönegrader, av vilka en del syntes böra beredas

ordinarie anställning. Beträffande antalet ordinarie ingenjörsbefattningar

i 20 :e lönegraden vore styrelsen icke beredd att nu avgiva något definitivt

förslag men beräknade, att det komme att röra sig om högst ett tiotal

dylika tjänster.

Lönenämnden har förklarat sig icke hava någon erinran att framställa mot

förslaget om inrättande av 5 ordinarie ingenjörsbefattningar i 22:a lönegraden,

varigenom motsvarande antal såsom extra ordinarie eller extra tjänstemän

av klass I anställda ingenjörer med avlöning i 22:a lönegraden skulle

beredas ordinarie anställning.

Däremot bär lönenämnden med hänsyn till vad nämnden anfört i fråga

örn införande i avlöningsreglementets tjänsteförteckning vid statens vattenfallsverk

av ordinarie ingenjörsbefattningar i 24:e lönegraden ansett sig icke

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr lil.

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr lil.

nu kunna tillstyrka vattenfallsstyrelsens förslag örn inrättande av 7 befattningar

i sagda lönegrad.

Departe- Vad beträffar ifrågavarande 5 ingenjörsbefattningar i 22:a lönegraden,

mentschefen.vjJJ jag av samma sjia]) som un(jer nästföregående punkt anförts i fråga om

där avsedda befattningar, tillstyrka vattenfallsstyrelsens förslag i denna del.

Vidkommande åter de ifrågasatta befattningarna i 24 :e lönegraden, torde

med hänsyn till den ståndpunkt, jag intagit beträffande förslaget om införande

i tjänsteförteckningen av dylika befattningar, inrättande av sådana befattningar

icke nu böra ifrågakomma. Lönenämnden har för sin del ifrågasatt,

att i den mån nuvarande extra ordinarie ingenjörer i 24 :e lönegraden ansåges

böra omedelbart erhålla ordinarie anställning, detta tills vidare kunde

ske med anlitande av ingenjörsbefattningar i 22:a lönegraden med möjlighet

att därvid förordna vederbörande å extra ordinarie tjänst i 24:e lönegraden.

Då emellertid vattenfallsstyrelsen funnit avgörandet av frågan om dessa

tjänstemäns ordinariegörande utan större olägenhet kunna uppskjutas till

den blivande allmänna översynen av avlöningsförfattningarna, finner jag

mig icke böra föreslå, att för sådant ändamål ytterligare ingenjörsbefattningar

i 22 :a lönegraden nu inrättas.

Vad slutligen angår antalet befattningar såsom ingenjör i 20 :e lönegraden,

torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles, efter därom av vattenfallsstyrelsen

avgivet förslag, meddela beslut.

Två nya sekreterarbefattningar i 26:e lönegraden. I sin skrivelse den 14

november 1935 har vattenfallsstyrelsen framlagt förslag om inrättande av

två sekreterarbefattningar i 26:e lönegraden å styrelsens administrativa byrå.

Till stöd för förslaget anför styrelsen följande:

Vid vattenfallsstyrelsens administrativa byrå, som huvudsakligen handlägger

juridiska ärenden, finnas bland annat en ordinarie förste sekreterare i

27 :e lönegraden och en ordinarie sekreterare i 24:e lönegraden. Dessutom

har sedan år 1920 en extra sekreterare varit anställd för handläggning av

juridiska ärenden i allmänhet, vilken sekreterare nyligen erhållit ordinarie

befattning i annat statens verk, varjämte sedan år 1924 finnes ytterligare

en extra sekreterare, som uteslutande varit sysselsatt med de vidlyftiga rättegångarna

angående tillstånd till Vänerns reglering, Göta älvs veckoreglering

samt Vargöns kraftstations anläggning.

Målet angående Vänerns reglering kan förväntas bliva avslutat vid vattendomstolen

under år 1936. I den mån detsamma fullföljes i överinstanserna,

torde slutlig dom däri komma att falla om 4 å 5 år. Härigenom kommer

motsvarande extra sekreterares arbete med detta mål att undan för undan

minskas för att slutligen helt upphöra. Han har emellertid redan börjat

delvis tagas i anspråk såsom ersättare för den ovan omförmälde, ur verkets

tjänst avgångne extra sekreteraren.

Då det skulle vara synnerligen önskvärt att kunna fastare binda vid verket

ifrågavarande sekreterare med hans erfarenhet rörande ett för styrelsen

speciellt och viktigt arbetsområde, och då dessutom erfarenheten utvisat ett

permanent behov av ännu en juridisk sekreterare utöver den nu ordinarie,

får vattenfallsstyrelsen hemställa örn inrättande av ytterligare en ordinarie

sekreterarebefattning vid administrativa byrån.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lil.

115

I detta sammanhang föreslår vattenfallsstyrelsen, att såväl den nuvarande

juridiska sekreterarebefattningen i 24 :e lönegraden som den nu föreslagna

befattningen måtte placeras i 26 :e lönegraden. Till stöd härför får styrelsen

anföra följande.

De juridiska ärendena inom vattenfallsstyrelsen äro av stor och skiftande

omfattning. Härtill bidraga dels de invecklade äganderättsförhållanden i

fråga örn vattendrag, som råda i vårt land, dels ock de vidlyftiga förhandlingar

inför domstol, som erfordras för erhållande av tillstånd av bygga i

vatten. I sistnämnda avseende gäller det ansökningar om tillstånd för vattenfallsstyrelsen

icke endast till anläggande av kraftstationer med tillhörande

dammar utan även till utförande av flod- och sjöregleringar, beträffande vilka

antalet sakägare givetvis kan bliva oerhört stort. I sammanhang härmed uppträda

ofta även äganderättsfrågor med därav föranledda ofta invecklade

rättegångar. Men vattenfallsstyrelsen måste även med uppmärksamhet följa

de ansökningar örn tillstånd att bygga i vatten, som till vederbörande domstolar

ingivas av enskilda, och, för den händelse de tilltänkta åtgärderna inverka

på utnyttjandet av statens vattenfall, inför domstolen bevaka statens

rätt.

Förutom de synnerligen besvärliga frågorna angående förvärvande av vattenfall

och för komplettering erforderliga falldelar förekomma även frågor

angående inköp av fastigheter, erforderliga för kraftstationsanläggningar,

transformatorstationer, personalbostäder m. m.

Härtill komma dels de övriga juridiska ärenden, som sammanhänga med

statens vattenfallsverks affärsverksamhet, såsom kontraktsuppgörelser avspeciell

natur, leveranstvister, som ofta utmynna i kompromissförfarande

eller en omfattande process, kravmål, expropriationsmål, taxeringsärenden

m. m., dels ock sådana ärenden som avgivande av yttrande över förslag till

ny lag eller ändring av gällande lag. En väsentlig del av sin tid få vattenfallsstyrelsens

jurister använda för ingående konferenser med de av verkets

övriga tjänstemän, vilka omhänderhava verkets affärsuppgörelser.

Såsom av ovanstående redogörelse framgår kan det arbete, som utföre^ av

juristerna vid administrativa byrån, till fullo jämställas med arbetet på ett

av landets större advokatkontor. Vattenfallsstyrelsens jurister hava sålunda

att föra talan i mycket omfattande rättegångar av skilda slag samt att biträda

vid affärsuppgörelser inom styrelsens verksamhetsområde. Det må särskilt

framhållas den specialkännedom, vilken kräves för handläggande av vattenprocesserna

och de vattenrättsliga utredningarna.

Vad som ovan sagts gäller jämväl beträffande ifrågavarande båda sekreterare

å administrativa byrån, vilka hava att biträda byråchefen vid handläggningen

av de juridiska göromålen, särskilt bestående däri, att de självständigt

verkställa vattenrättsliga utredningar och efter bemyndigande föra

vattenfallsstyrelsens talan i rättegångar. Därvid hava de ofta såsom motparter

erfarna och skickliga advokater.

På dessa sekreterare har man därför uppställt det kravet, att de elter

erlagd högre juridisk examen förskaffat sig jämväl praktisk erfarenhet genom

förvärvande av tingsmeriter och helst även genom tjänstgöring vid hovrätt

eller å advokatkontor. De för dessa sekreterarebefattningar erforderliga

kvalifikationerna äro sålunda högre än de kvalifikationer, sorn i allmänhet

pläga krävas för sekreterarebefattningar i 24 :e lönegraden inom statsförvaltningen

i övrigt. För att vattenfallsstyrelsen skall för ilragavaiande

befattningar alltid kunna påräkna fullt kvalificerade arbetskrafter, böra de

alltså icke vara placerde lägre än i 26 :e lönegraden.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har i utlåtande den 9 novcmbei

1923, vilket refererats i Kungl. Maj.ts proposition nr 2 till 1925 års riksdag,

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Majda proposition nr 141.

Departe
mentschefen.

yttrat sig angående de allmänna riktlinjer, som böra ligga till grund för bedömande

av spörsmålet örn sekreterare- och andra närstående befattningars

uppfattning i 26 :e lönegraden. Efter att hava närmare karakteriserat vissa

kategorier av sådana tjänster, vilka enligt lönenämndens mening borde hänföras

till 26 :e lönegraden, framhåller nämnden, att en dylik högre tjänsteställning

även undantagsvis vore befogad för vissa tjänster, vilka visserligen

icke kunde hänföras till någon av nyss antydda kategorier, men dock med

hänsyn till särskilda kvalifikationer och krävande arbetsuppgifter vore att

anse såsom fullt jämförliga med sådana tjänster, som ovan nämnts.

Det sålunda senast anförda anser vattenfallsstyrelsen, med hänsyn till vad

ovan sagts, vara fullt tillämpligt å ifrågavarande juridiska sekreteraretjänster

hos styrelsen, vilkas placering i 26 :e lönegraden därför bör vara motiverad.

I samband härmed må även framhållas, att förste sekreteraren vid administrativa

byrån har ett speciellt, fullt avgränsat arbetsområde och att de båda

andra sekreterarna direkt under byråchefen handlägga på dem ankommande

ärenden.

Lönenämnden har anfört följande:

Vad först angår uppflyttning i lönegrad av nämnda ordinarie sekreterare,

framgår av vattenfallsstyrelsens skrivelse — och har detta ytterligare understrukits

under ärendets behandling inom nämnden -— att sekreterarna å administrativa

byrån hava att handlägga en mångfald invecklade och svårlösta

ärenden av juridisk natur, särskilt vattenrättsfrågor, vilkas utredande de

oftast självständigt hava till åliggande. Med hänsyn därtill och under erinran

att exempelvis vattenrättssekreterarna äro placerade i 27:e lönegraden, har

lönenämnden ansett sig icke höra framställa erinran mot att ifrågavarande

sekreterare uppflyttas till 26:e lönegraden. I fråga örn den extra sekreterarbefattningens

inplacering i 26:e lönegraden vid dess uppförande å ordinarie

stat skulle det måhända med visst fog kunna göras gällande, att tillsvidare

en löneställning motsvarande 24 :e lönegraden vore tillfyllest, men har lönenämnden

i betraktande av att någon skillnad i göromålens svårighetsgrad

icke lärer vara att räkna med för de båda ifrågavarande sekreterarna ansett

sig ej heller böra ställa sig avvisande till styrelsens förslag i fråga örn den

extra sekreterarens löneställning efter övergång till ordinarie anställning.

Såsom av vattenfallsstyrelsens framställning inhämtas, hava för handläggning

av de å administrativa byrån förekommande ärendena sedan en

följd av år funnits bland andra tre juridiskt utbildade tjänstemän i 24:e lönegraden,

nämligen en ordinarie sekreterare och två extra sekreterare av klass

I. Sedan den ene av sistnämnda två sekreterare hösten 1935 befordrats till

högre ordinarie befattning i annat ämbetsverk, bestridas samtliga de av tre

sekreterare förut omhänderhavda göromålen nu av de båda återstående sekreterarna,

och enligt vad jag inhämtat skulle så tills vidare bliva förhållandet

jämväl framdeles. Då det synes föreligga ett bestående behov av två sekreterartjänster

å ifrågavarande byrå, vill jag tillstyrka, att den extra sekreterarbefattningen

av klass I uppföres på ordinarie stat.

Vad beträffar ifrågavarande två sekreterares löneställning, framgår av

utredningen i ärendet, att de av dem handlagda ärendena äro talrika och

olikartade samt ställa sådana krav på tjänstemännens kvalifikationer, att en

högre lönegradsplacering för dem synes motiverad. För sådant ändamål

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 14L

117

har vattenfallsstyrelsen föreslagit inrättande av två sekreterarbefattningar i

26:e lönegraden. Detta skulle i sin tur nödvändiggöra införande i tjänsteförteckningen

av dylik sekreterarbefattning vid statens vattenfallsverk. Ehuru

en sådan fråga strängt taget borde prövas i samband med den blivande

alllmänna översynen av avlöningsbestämmelserna för statens befattningshavare,

torde dock, med hänsyn särskilt därtill, att sekreterargöromålen å

administrativa byrån framdeles äro avsedda att tills vidare bestridas av två

i stället för, såsom hittills tre tjänstemän, ifrågavarande lönespörsmål redan

nu böra upptagas till prövning. Därvid anser jag mig böra tillstyrka, att

den nuvarande ordinarie sekreterarbefattningen uppflyttas till 26 :e lönegraden.

Vidkommande den extra sekreterartjänsten, vars innehavare handlägger

bland annat de viktiga ärendena rörande tillstånd till Vänerns reglering,

har jag inhämtat, att denne tjänsteman under senare år för ifrågavarande

arbete, utöver sin lön såsom extra sekreterare av klass I, erhållit

en årlig gratifikation av 1,000 kronor. Då någon skillnad i fråga om göromålens

svårighetsgrad näppeligen lärer kunna göras mellan de båda sekreterarna

å administrativa byrån och då vid den extra sekreterarens uppfattning

i lönegrad berörda gratifikation givetvis icke skulle utgå och alltså under

denna förutsättning förslagets genomförande under de närmaste åren

icke kommer att medföra någon utgiftsökning för verket, har jag ansett

mig kunna förorda, att jämväl den extra sekreteraren såsom ordinarie placeras

i 26 :e lönegraden.

En ny notariebefattning. Vattenfallsstyrelsen bar vidare hemställt örn inrättandet

av en ny notariebefattning å administrativa byrån. Rörande behovet

av sagda befattning anför styrelsen följande:

Å administrativa byrån finnes en ordinarie notariebefattning, vars innehavare

huvudsakligen har att biträda förste sekreteraren med handläggning

av ärenden angående vattenfallsverkets taxeringar och utskylder samt dessutom

utför diverse göromål, som äro av mera administrativ än juridisk

natur.

Inom nämnda byrå förekommer emellertid dessutom vid sidan av de mera

krävande juridiska uppgifterna, som fordra större erfarenhet, även en del

till omfattningen ganska betydande, ehuru gruppvis ensartade arbeten, som

för sin behöriga handläggning fordra insikter i juridik och domstolspraxis.

I främsta rummet äro hit att hänföra ärenden angående lagfarter och servitutsinteckningar

(relaxering och postponering), en stor del mindre expropriationsärenden

rörande kraftledningar, enklare skadeståndsmål och dylikt.

Dessa göromål, vilka huvudsakligen under förste sekreterarens inseende

skötas av en extra notarie, äro, såsom erfarenheten visat, av tämligen konstant

natur. Vattenhdlsstvrelsen får därför hemställa örn inrättande av ytterligare

en ordinarie notariebefattning vid administrativa byrån.

Löncnämnden har anfört, att förslaget icke föranledde erinran från nämndens

sida.

Då stadigvarande behov av två befattningar i notariegraden synes förefinnas

å ifrågavarande byrå och då vattenfallsstyrelsens förslag endast innebär

Departe
mentschefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl.

ordinariegörande av en i samma lönegrad befintlig extra notarie av klass I,

vill jag tillstyrka, att en ny notariebefattning inrättas.

Inrättande av reparatörsbefattningar. Vattenfallsstyrelsen har, under erinran

att ordinarie befattningar såsom förste reparatör (10:e lönegraden)

år 1935 inrättats vid statens vattenfallsverk, anfört, att vid verket funnes

extra reparatörspersonal även i 7:e och lägre lönegrader till ett antal av 45

ävensom 12 extra automobilförare i 7:e lönegraden. En del av nämnda

personal syntes böra beredas ordinarie anställning såsom reparatör i likhet

med vad som vore förhållandet vid telegrafverket och statens järnvägar.

Styrelsen har därför hemställt, att i avlöningsreglementets tjänsteförteckning

måtte vid statens vattenfallsverk i 7:e lönegraden upptagas befattningen

reparatör.

Lönenämnden har förklarat sig icke hava någon erinran att framställa

mot förslaget, varjämte lönenämnden med anledning av vattenfallsstyrelsens

uppgift om förefintligheten vid verket av ett antal extra automobilförare

i 7 :e lönegraden erinrat, att för enbart automobilkörning i regel plägade

anlitas befattningshavare i 6:e lönegraden.

Särskilt yttrande har med instämmande av ledamoten E. Eriksson uttalats

av ledamoten G. Mattelin, som på anförda skäl förklarat sig anse,

att i tjänsteförteckningen borde för alla kommunikationsverken i 7 :e lönegraden

införas en särskild befattning med benämningen automobilförare.

Depante- Då permanent behov av ett visst antal tjänstemän för reparatörsarbeten

synes ioreligga vid statens vattenfallsverk och avsikten med föreliggande

förslag är att ordinariegöra extra personal i samma lönegrad samt då ordinarie

reparatörsbefattningar redan finnas vid de övriga kommunikationsverken,

vill jag tillstyrka, att utan avbidan på den blivande allmänna översynen

av avlöningsförfattningarna sådana befattningar redan nu inrättas jämväl

vid vattenfallsverket. Beträffande antalet dylika befattningar lärer Kungl.

Maj:t framdeles, efter därom av vattenfallsstyrelsen med beaktande av lönenämndens

erinran avgivet förslag, fatta beslut.

Fråga om höjning i lönegrad av befattningen kanalinspektör av klass 1.

Vid statens vattenfallsverk finnas två befattningar i 21 :a lönegraden såsom

kanalinspektör av klass 1, varav den ena är placerad vid Trollhätte kanalverk

och den andra vid Södertälje kanalverk.

I skrivelse den 17 december 1928 föreslog vattenfallsstyrelsen, att kanalinspektorsbefattningen

av klass 1 i Trollhättan skulle förändras till en trafikinspektorsbefattning

i 22 :a lönegraden samt att dåvarande innehavaren

av kanalinspektorsbefattningen skulle överföras å övergångsstat. Såsom

skäl för lönegradsförhöjningen anfördes, att kanalinspektorens arbetsbörda

kraftigt ökats därigenom, att på honom från och med år 1923 överflyttats

de göromål rörande trafikärenden samt kanalens lots- och fyrväsende m. m.,

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

119

som före nämnda tidpunkt bestritts av innehavaren av en med utgången av

år 1922 indragen trafikinspektorsbefattning å extra stat.

Framställningen avstyrktes av såväl lönenämnden som 1928 års ekonomisakkunniga,

därvid lönenämnden uttalade, att, såvitt nämnden kunde finna,

det ingalunda borde vara uteslutet att på andra befattningshavare vid

kanalverket överflytta en del av kanalinspektorens göromål, därest det skulle

finnas nödigt att minska hans tjänsteåligganden.

Vid anmälan inför Kungl. Maid den 7 februari 1930 (i proposition nr 168)

av vattenfallsstyrelsens ifrågavarande förslag anförde departementschefen,

att han i likhet med lönenämnden och ekonomisakkunniga icke funnit tillräckliga

skäl att förorda omförmälda kanalinspektorsbefattnings utbytande

mot en trafikinspektorstjänst i högre lönegrad.

I enlighet härmed avläts intet förslag i ämnet till 1930 års riksdag.

I sin skrivelse den 14 november 1935 har vattenfallsstyrelsen återkommit

till denna fråga samt därvid föreslagit, att båda kanalinspektorsbefattningarna

av klass 1 vid kanalverken måtte under oförändrad benämning uppflyttas

till 22 :a lönegraden.

Beträffande kanalinspektorsbefattningen vid Trollhätte kanalverk erinrar

styrelsen, att sedan den tjänsteman, som år 1928 innehade denna befattning,

avlidit, befattningen erhållit ny innehavare. Styrelsen framhåller, att

det ålåge denne tjänsteman ej endast att vara föreståndare för Trollhättans

kanalstation utan även att handlägga allmänna trafikärenden för hela kanalverket

m. m. Styrelsen lämnar en detaljerad redogörelse för hans arbetsuppgifter

beträffande kanaltrafiken i allmänhet, såsom föreståndare för

Trollhättans kanalstation och kanalverkets lotskontor ävensom i fråga örn

kanalverkets fyr- och utprickningsanordningar, bogserbåtsrörelse och isbrytning,

samt anför vidare, att härav torde framgå, att denne kanalinspektors

åligganden vore så omfattande och krävande, att desamma väl motiverade

befattningens placering i 22 :a lönegraden. Styrelsen framhåller

slutligen, att det av anförda skäl icke läte sig göra att, såsom lönenämnden

tidgare ifrågasatt, överflytta en del av kanalinspektorens göromål på tjänstemän

vid kanalverkets huvudkontor.

I fråga om kanalinspektorsbefattningen vid Södertälje kanalverk anför

styrelsen, att denna befattnings löneställning bestämts, innan kanalen blivit

ombyggd och utvidgad för trafik med större fartyg, att efter utvidgningen

kanaltrafiken kraftigt stegrats, att skötseln av de i samband med ombyggnaden

tillkomna tekniska anordningarna ställde större krav på befälet än

förut samt att ifrågavarande kanalinspektör hade att, förutom de åligganden,

som normalt tillkomme föreståndaren för en kanalstation, såsom platschef

för kanalverket handlägga administrativa och kamerala ärenden ävensom

svara för det löpande underhållet av kanalverkets anläggningar, vartill

komme skötseln av vissa för kanalverkets räkning ej använda fastigheter.

Lönenämnden har anfört, att av vattenfallsstyrelsens redogörelse för ifrågavarande

kanalinspektorers tjänsteåligganden syntes nämnden framgå, att

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

kanalinspektorsbefattningen vid Trollhätte kanalverk vore att anse såsom

mera krävande än motsvarande befattning vid Södertälje kanalverk, varför

skäl syntes nämnden föreligga för att förstnämnda befattning hänfördes

till 22: a lönegraden.

Skiljaktig mening har anförts av suppleanten i lönenämnden, byråchefen

A. Jacobson, som förklarat sig biträda vattenfallsstyrelsens framställning

oförändrad.

Med anledning av vad lönenämnden anfört har vattenfallsstyrelsen anfört,

att enligt styrelsens uppfattning båda kanalinspektorsbefattningarna

av klass 1 vore så avgjort mera krävande än andra befattningar i 21 :a

lönegraden, att en uppflyttning till 22 :a lönegraden av jämväl kanalinspektorstjänsten

vid Södertälje kanalverk vöre fullt befogad, och har styrelsen

till belysning härav hänvisat till en i bilagd promemoria lämnad utförligare

redogörelse för de med sistnämnda befattning förenade arbetsuppgifterna.

Depante- Även om vissa skäl anförts för beredande av en förbättrad löneställning

'' för ifrågavarande befattningshavare, synes det ej påkallat att omedelbart

före den blivande allmänna översynen av avlöningsförfattningarna vidtaga

en av bifall helt eller delvis till vattenfallsstyrelsens ifrågavarande förslag

föranledd ändring i avlöningsreglementets tjänsteförteckning. Med ståndpunktstagande

till förevarande lönespörsmål torde därför anstå till berörda

översyn.

Fråga om inrättande av befattningar såsom förste bokhållare och såsom

stationsmästare i 16:e lönegraden. I sin skrivelse den 14 november 1935 har

vattenfallsstyrelsen slutligen hemställt, att i avlöningsreglementets tjänsteförteckning

måtte införas två nya befattningar, nämligen i 18:e lönegraden

förste bokhållare samt i 16:e lönegraden stationsmästare. Syftet med detta

förslag är närmast att bereda förbättrad löneställning dels för en bokhållare,

vilken tjänstgör såsom förvaltare vid Trollhätte kraftverks förråd,

dels ock för sex stationsmästare i 15:e lönegraden, av vilka 3 tjänstgöra såsom

föreståndare för de mest krävande sekundärstationerna vid verket,

nämligen de vid Göteborg, Södertälje och Norrviken, samt återstående 3

äro placerade vid kraftstationerna vid Motala, Malfors och Sillre.

Lönenämnden har tillstyrkt förslaget örn inrättande av förste bokhållarbefattningar.

Beträffande frågan om inrättande av stationsmästartjänster

i 16 :e lönegraden har lönenämnden anfört, att det ville synas, som örn ifrågavarande

6 stationsmästare intoge en i viss mån mera ansvarsfull ställning

än övriga stationsmästare vid statens vattenfallsverk men att det i förevarande

fall icke syntes förenat med någon större olägenhet att låta med

den ifrågasatta uppdelningen av stationsmästartjänsterna i två lönegrader

anstå till den kommande revisionen av avlöningsreglementets tjänsteförteckning.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

121

Skiljaktig mening har uttalats av suppleanten i lönenämnden, byråchefen

A. Jacobson, som ansett sig böra biträda vattenfallsstyrelsens förslag oförändrat.

Förevarande lönefrågor synas vara av beskaffenhet att böra prövas i

samband med den blivande allmänna översynen av avlöningsförfattningarna.

Med hänsyn härtill och då ett kortare anstånd med frågornas avgörande icke

torde medföra någon olägenhet, anser jag mig icke kunna förorda, att framställning

i ämnet avlåtes till riksdagen.

Sammanfattning. Vid bifall till vad jag sålunda beträffande vissa befattningar

här förordat skulle i avlöningsreglementets tjänsteförteckning vid

statens vattenfalls verk upptagas följande befattningar, nämligen i 27 :e lönegraden

förste driftsingenjör, i 26 :e lönegraden driftsingenjör och sekreterare,

i 22 :a lönegraden ingenjör, i 20 :e lönegraden ingenjör och i 7:e lönegraden

reparatör, samt ur nämnda förteckning i 27 :e lönegraden utgå befattningen

driftsingenjör. Vidare skulle i fråga om antalet ordinarie befattningar

i lönegrader över den 20 :e vidtagas de ändringar, som framgå av följande

sammanställning:

Lönegrad

Befattning

Nuva-

rande

antal

Föreslagen

Blivan- de antal

Ökning

Minsk-

ning

27 :e

Distriktsingenjör..........................

6

1

_

7

>

Förste byråingenjör ......................

2

6

—

8

»

Förste driftsingenjör1 ....................

1

1

—

2

26 :e

Byråingenjör ............................

2

4

—

6

>

Driftsingenjör............................

—

1

—

1

>

Sekreterare ..............................

—

2

—

2

24 :e

Sekreterare ..............................

2

—

1

1

22: a

Ingenjör ''................................

—

5

—

5

21: a

Notarie..................................

3

1

—

4

övergångsanorchiingar m. m. Departementschefens

hemställan.

De av mig i det föregående förordade ändringarna dels i klassindelningen

av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken samt statens järnvägar, dels

ock i övrigt i fråga örn vissa befattningar vid kommunikationsverken synas

lämpligen böra genomföras den 1 juli 1936.

I fråga örn befattningar såsom föreståndare för trafikanstalter, som enligt

mitt förslag skulle nedflyttas i klass, samt befattningar i övrigt, som enligt

sagda förslag skulle indragas, samt även eljest synes det — såsom av den

1 Befattningens benämning är nu driftsingenjör.

Departe
mentschefen.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

föregående framställningen torde framgå — i några fall bliva erforderligt

att uppföra vissa befattningshavare på övergångsstat. Det synes därför lämpligt,

att Kungl. Maj:t jämväl med avseende å befattningar, vilkas antal fastställas

av Kungl. Majit och riksdagen, efter förslag av vederbörande verksstyrelser

årligen tills vidare bestämmer övergångsstatens omfattning.

Då sålunda vissa av de erforderliga övergångsanordningarna kräva riksdagens

medverkan, torde bemyndigande böra utverkas för Kungl. Majit att

utfärda de bestämmelser, som kunna erfordras för genomförande av de föreslagna

ändringarna.

Av vad förut påpekats framgår, att ett bifall till de förordade förslagen

föranleder vissa ändringar i avlöningsreglementet för kommunikationsverken

samt den vid reglementet fogade tjänsteförteckningen. Enligt av riksdagen

förut lämnat bemyndigande äger emellertid Kungl. Majit att i reglementet

och tjänsteförteckningen vidtaga de ändringar, som föranledas av de beslut,

riksdagen i förevarande hänseende kan komma att fatta.

Vad i det föregående förordats föranleder även vissa ändringar i civila

pensionsreglementet samt de vid sagda reglemente som bilaga A och B fogade

förteckningarna. Frågan härom torde senare komma att anmälas av

chefen för finansdepartementet.

På grund av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

Ilo) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli

1936,

alf i 1 § 1 mom. och 5 § 1 mom. avlöningsreglementet den

19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk skola upptagas

befattningarna postsparbankschef vid postverket med ett arvode

av 14,000 kronor samt verkstadsöveringenjör vid statens

järnvägar med ett arvode av 13,000 kronor;

att ur 5 § 1 mom. av nämnda avlöningsreglemente skall

utgå befattningen överingenjör vid statens järnvägar;

att i den vid berörda avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen

skola upptagas följande befattningar, nämligen:
vid

postverket:

i 27:e lönegraden: kontorschef;

vid telegrafverket:

i 2:a lönegraden: lokaltelefonist,

» 4:e » : landstelefonist;

vid statens järnvägar:

i 22:a lönegraden: verkstadsinspektor,

» 24:e » : expeditionsföreståndare,

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

123

i 26:e lönegraden: verkstadsingenjör,

» 27 :e » : förste verkstadsingenjör;

vid statens vatten/allsverk:

i 7:e lönegraden: reparatör,

» 20:e » : ingenjör,

» 22 :a » : ingenjör,

» 26:e » : driftsingenjör, sekreterare,

» 27:e » : förste driftsingenjör;

samt att ur samma tjänsteförteckning skola utgå följande

befattningar, nämligen:

vid statens järnvägar:

ur 30:e lönegraden: maskindirektör;

vid statens vattenfallsverk:

ur 27:e lönegraden: driftsingenjör;

2:o) — med godkännande av den av mig förordade förändrade

klassindelningen av trafikanstalterna vid post- och

telegrafverken samt statens järnvägar — fastställa antalet av

följande befattningar på sätt nedan angives, nämligen:

a) från och med den 1 juli 1936:

vid postverket:

befattningar, som avses i 1 § 1 mom. a vlöningsreglementet:
postsparbankschef

................................ 1;

befattningar, hänförliga till 21: a—3 0 : e

lönegraderna i den vid avlöningsreglementet

fogade t j ä n s t e f ö r t e c k n i n g e n:

aktuarie .......................................... 4

notarie .......................................... 8

förste kontrollör .................................. 13

postmästare av klass 1 B............................ 38

sekreterare i 24 :e lönegraden........................ 3

postmästare av klass 1 A.......................... 19

sekreterare i 26 :e lönegraden ........................ 5

kontorschef ...................................... 1

byråchef ........................................ 4;

vid telegrafverket:

avdelningsingenjör ................................ 10

förste kontrollör .................................. 20

radiokommissarie ............................... 5

telegrafkommissarie av klass 2 ...................... 23

telegrafkommissarie av klass 1 B.................... 19

Överkontrollör .................................... 6

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

linjeingenjör ...................................... 25

telegrafkommissarie av klass 1A .................... 12

byrådirektör ...................................... 7;

vid statens järnvägar:

befattningar, som avses i 1 § 1 mom. avlöningsreglementet:
verkstadsöveringenjör

.............................. 1;

befattningar, hänförliga till 21: a—30 : e lönegraderna

i den vid avlöningsreglementet

fogade t j ä n s t e f ö r te c kn in g e n:

aktuarie .......................................... 4

expeditionsföreståndare i 21 :a lönegraden ............ 17

elektroingenjör .................................... 13

konstruktör ...................................... 12

maskininspektor .................................. 7

stationsinspektor av klass 2 ........................ 17

verkstadsinspektor ................................ 10

expeditionsföreståndare i 24 :e lönegraden.............. 1

sekreterare i 24 :e lönegraden........................ 6

stationsinspektor av klass 1 A ...................... 10

baningenjör ...................................... 14

byråingenjör ...................................... 10

maskingenjör .................................... 6

sekreterare i 26 :e lönegraden ........................ 4

verkstadsingenjör .................................. 3

förste baningenjör ...................,............ 14

förste byråingenjör ................................ 13

förste maskiningenjör .............................. 10

förste verkstadsingenjör ............................ 4;

vid statens vattenfallsverk:

notarie .......................................... 4

ingenjör i 22:a lönegraden .......................... 5

sekreterare i 24 :e lönegraden ...................... 1

byråingenjör ...................................... 6

driftsingenjör...................................... 1

sekreterare i 26:e lönegraden ...................... 2

distriktsingenjör .................................. 7

förste byråingenjör ................................ 8

förste driftsingenjör................................ 2;

b) från och med den 1 januari 19 38:

vid statens järnvågar:

notarie .......................................... 13,

ombudsman ...................................... 1;

samt

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

125

3:o) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser,

som vid genomförande av förberörda ändringar

må erfordras.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Majlis proposition nr 141.

Innehållsförteckning.

Sid.

Inledning ............................................................................ 1

Förändrad klassindelning av vissa trafikanstalter vid post- och telegrafverken

samt statens järnvägar............................................................ 2

Gällande klassindelning m. m. s. 2. Föreliggande förslag s. 7. Postverket s. 19.

Telegrafverket s. 21. Statens järnvägar s. 23. Fråga om förbättrad löneställning

för vissa trafikanstaltsföreståndare s. 24. Sammanfattning s. 24.

Postverket .......................................................................... 26

Inrättande av en särskild avdelning för postsparbanken och postgirorörelsen samt av

en befattning, såsom postsparbankschef m. m. s. 26. En ny sekreterarbefattning

i 24:e lönegraden m. m. s. 40. Två nya aktuariebefattningar s. 45. Fråga örn

inrättande av en särskild byrå för trafikärenden s. 50. Sammanfattning s. 56.

Telegrafverket ...................................................................... 57

Två nya byrådirektörsbefattningar s. 57. En ny linjeingenjörsbefattning s. 60. En

ny överkontrollörsbefattning s. 61. Två nya avdelningsingenjörsbefattningar s. 62.

Inrättande av ordinarie befattningar såsom lokaltelefonist och landstelefonist s. 63.

Indragning av två radiokommissariebefattningar s. 67. Fråga om inrättande av

en förste kontrollörsbefattning s. 68. Sammanfattning s. 69.

Statens järnvägar .................................................................. 69

Indragning av byggnadsbyrån m. m. s. 69. En ny förste byråingenjörsbefattning s.

70. Två nya sekreterarbefattningar i 26:e lönegraden m. m. s. 72. Två sekreterarbefattningar

i 24:e lönegraden s. 76. Två konstruktörsbefattningar s. 80. Två

notariebefattningar s. 81. En ny förste baningenjörsbefattning s. 83. En ny elektroingenjörsbefattning

s. 85. Inrättande av en expeditionsföresténdarbefattning i

24:e lönegraden s. 86. Två nya expeditionsföreståndarbefattningar i 21:a lönegraden

s. 87. Förändrad anställningsform och löneställning för befattningen såsom föreståndare

för huvudverkstaden i Örebro s. 89. Förändrad benämning å vissa ingenjörsbefattningar

vid huvudverkstäderna s. 91. En verkstadsingenjörsbefattning s. 91.

Fråga örn förbättrad löneställning för verkstads- och förrådsdirektörsbefattningarna

s. 92. Fråga örn inrättande av sju nya baninspektorsbefattningar s. 93. Fråga örn

inrättande av en ny befattning i 20:e lönegraden s. 94. Fråga örn förbättrad löneställning

för vissa befattningshavargrupper m. m. s. 94. Sammanfattning s. 95.

Statens vattenfallsverk.............................................................. 96

Inledning s. 96. Införande i tjänsteförteckningen av vissa nya befattningar för ingenjörspersonal

s. 101. Tretton nya ingenjörsbefattningar i 27:e och 26:e lönegraderna

s. 105. Ingenjörsbefattningar i 24:e, 22:a och 20:e lönegraderna s. 110. Två

nya sekreterarbefattningar i 26:e lönegraden s. 114. En ny notariebefattning s. 117.

Inrättande av reparatörsbefattningar s. 118. Fråga om höjning i lönegrad av befattningen

kanalininspektor av klass 1 s. 118. Fråga om inrättande av befattningar

såsom förste bokhållare och såsom stationsmästare i 16:e lönegraden s. 120.

Sammanfattning s. 121.

Övergångsanordningar m. m. Departementschefens hemställan....................121

Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

360814

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:207 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förändring i avseende ä löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattning s. 1 i texten
  2. SU 1936:86 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid postver a1 i texten