Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 126 § 2 mom. faxe ringsförordningen den 28 september 1928

1936-03-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:150, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 126 § 2 mom. faxe ringsförordningen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 150.

1

Nr 150.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 126 § 2 mom. faxe ringsförordningen

den 28 september 1928; given Stockholms

slott den 6 mars 1936.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 126 § 2 mom.

laxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 150—151.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 126 § 2 mom. taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379)1.

Härigenom förordnas, att 126 § 2 mom. taxeringsförordningen den 28

september 1928 skall i nedan intagen del erhålla följande ändrade lydelse:

126 §.

2 mom. Kungl. Majit förordnar för högst fem år i sänder minst nio, högst

tolv i praktiska värv förfarna män med god kännedom om fastighetsförhållandena

i allmänhet att efter kallelse inträda såsom ledamöter i kammarrätten

vid handläggning av mål, som i 1 mom. avses. Av dessa personer skola

minst tre äga sakkunskap beträffande värdering av virke samt skogsmark

och växande skog, minst två beträffande värdering av vattenfallsfastighet,

minst två beträffande värdering av jordbruksfastighet i övrigt och minst två

beträffande värdering av annan fastighet i övrigt. Avgår sådan person under

den tid, för vilken han blivit utsedd, förordnar Kungl. Majit annan person i

hans ställe.

Vad i---i kammarrätten.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, da förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse se SFS 1930 : 50.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén,1 Schlyter, Wigforss, Levinson,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

I 126 § 2 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379),

sådant detta författningsrum lyder enligt förordningen den 21 mars 1930

(nr 50), föreskrives, att Kungl. Maj:t för högst fem år i sänder förordnar

minst sju, högst tio i praktiska värv förfarna män med god kännedom örn

fastighetsförhållandena i allmänhet att efter kallelse inträda såsom ledamöter

i kammarrätten vid handläggning av mål angående fastighetstaxering eller

virkestaxering. Av dessa personer skola minst tre äga sakkunskap beträffande

värdering av virke samt skogsmark och växande skog, minst två beträffande

värdering av jordbruksfastighet i övrigt och minst två beträffande

värdering av annan fastighet.

Enligt 1 mom. av samma paragraf skola vid handläggning i kammarrätten

av mål angående fastighetstaxering eller virkestaxering deltaga tre av rättens

ledamöter, därav minst två ordinarie, av vilka sistnämnda en skall vara

ordförande, samt beträffande fastighetstaxeringsmål två av de i 2 mom. omförmälda

särskilda ledamöterna och beträffande virkestaxeringsmål två av

de i samma mom. omförmälda särskilda ledamöter, vilka äga sakkunskap

beträffande värdering av virke samt skogsmark och växande skog; dock må

utevaro av en av de särskilda ledamöterna icke hindra måls avgörande, därest

tre äro örn slutet ense.

Rörande ersättning till de särskilda ledamöterna i kammarrätten är stadgat

1 145 § 11 mom. taxeringsförordningen. Dylik ledamot, som icke är befattningshavare

i statens tjänst, åtnjuter för tid, varunder han varit inkallad till

tjänstgöring, dagarvode enligt särskilda grunder. Är sådan ledamot befattningshavare

i statens tjänst, skall han för tjänstgöringen åtnjuta, jämte ersättning

för mistade avlöningsförmåner, arvode med belopp som bestämmes

av Kungl. Majit. Även arvoden av sistnämnda slag hava av Kungl. Majit

bestämts att utgå med vissa belopp för dag.

Enligt beslut den 8 december 1933 har Kungl. Majit med stöd av 126 §

2 mom. taxeringsförordningen förordnat tio personer för en tid av fem år,

räknat från den 1 januari 1934, att efter kallelse inträda såsom ledamöter i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

kammarrätten vid handläggning av mål, som i 1 mom. av sagda paragraf

avses. Av de utsedda personerna hava tre uttryckligen angivits äga sakkunskap

beträffande värdering av virke samt skogsmark och växande skog.

Av de andra ledamöterna torde två ansetts hava särskild sakkunskap i fråga

om värdering av jordbruksfastighet i övrigt och återstående fem vara sakkunniga

speciellt beträffande värdering av annan fastighet. Bland sistnämnda

personer besitter en särskild sakkunskap rörande värdering av vattenfall

och vattenkraftverk.

I skrivelse den 16 januari 1936 har presidenten i kammarrätten efter samråd

med ledamöterna å kammarrättens avdelning för handläggning av mål

angående fastighetstaxering och virkestaxering hemställt örn vidtagande av

sådan ändring i 126 § 2 mom. taxeringsförordningen, att dels minst två av

de personer, vilka Kungl. Majit förordnar att efter kallelse inträda såsom

ledamöter i kammarrätten vid handläggning av dylika mål, förklaras skola

äga sakkunskap beträffande värdering av vattenfallsfastigheter, och dels antalet

särskilda ledamöter bestämmes till minst sju, högst tolv. Till stöd för

framställningen har anförts i huvudsak följande.

Vid tillkomsten av nu ifrågavarande stadganden torde behovet för kammarrätten

att äga tillgång till en på värdering av vattenfallsfastighet speciellt

inriktad sakkunskap ej varit så starkt framträdande, enär särskilda bestämmelser

i fråga om vattenfalls taxering, avvikande från de i allmänhet

för taxering av annan fastighet gällande föreskrifterna, då ej funnits. När det

emellertid sedermera visat sig, att värderingen av vattenfallsfastigheter måst

ske efter delvis andra grunder, hade Kungl. Majit, på därom av svenska vattenkraftföreningen

gjord framställning, den 2 oktober 1931 förordnat en beträffande

värdering av vattenfall och vattenkraftverk sakkunnig person att

vara ledamot i kammarrätten vid handläggning av mål angående fastighetstaxering.

Därefter hade ytterligare åtgärder vidtagits för att åt taxeringen av vattenfallsfastigheter

giva ökad stadga och tillförlitlighet, i det att genom lag den

22 juni 1932 (nr 291) under punkt 3 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen

införts speciella, efter vattenkraftstekniska linjer utformade regler rörande

dylik taxering. Vid handläggningen i kammarrätten av mål angående

vattenfalls taxering hade till följd härav den tekniska kunskapen och erfarenheten

på vattenkraftsområdet fått större betydelse än förut. En icke ringa

ökning av såväl antalet som vikten av nämnda mål syntes också kunna konstateras.

Det vore vid sådant förhållande synnerligen önskvärt, att den på

taxering av vattenfallsfastigheter speciellt inriktade sakkunskapen bleve i

kammarrätten representerad av två ledamöter och att sålunda likställighet

skapades mellan vattenfallstaxeringsmålen och övriga fastighetstaxeringsmål.

Behovet av två särskilda ledamöter med sådan sakkunskap framträdde även

ur den synpunkten, att det vid förfall för en dylik sakkunnig vore av vikt,

att annan ledamot med enahanda kompetens funnes att tillgå. Då Kungl.

Majit för tiden intill utgången av år 1938 redan förordnat det i 126 § 2 mom.

taxeringsförordningen angivna maximiantalet särskilda ledamöter, erfordrades

i samband med införande av föreskrift om att två av dessa skulle vara sakkunniga

beträffande värdering av vattenfallsfastighet, jämväl ökning av

nämnda maximiantal; med hänsyn därtill, att möjligheten till förordnande av

ytterligare någon sakkunnig torde böra hållas öppen, torde antalet särskilda

ledamöter böra bestämmas till minst sju, högst tolv.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr 150.

5

De önskemål om ändrade bestämmelser rörande de särskilda ledamöterna

i kammarrätten vid handläggning av fastighetstaxeringsmål, som framförts

av kammarrättens president efter samråd med ledamöterna å dess avdelning

för dylika mål, synas mig beaktansvärda. Jag vill erinra, att förslagets genomförande

icke kommer att medföra ökad utgift för statsverket, enär de särskilda

ledamöternas ersättning utgår i form av dagarvode. En konsekvens

av förslaget torde vara, att minimiantalet särskilda ledamöter höjes från sju

till nio.

Departements
chefen.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ett inom finansdepartementet

utarbetat förslag till förordning om ändrad lydelse av 126 §

2 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379) förelägges

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birger Brandt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:128 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 126 § 2 mom. taxeringsförordningen den 28 sept a1 i texten
  2. BevU 1936:21 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21 s. 1 i texten