Angående återbetalning av stödlån genom förbättringsarbete
1936-03-06 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1936:152, Angående återbetalning av stödlån genom förbättringsarbete
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
1
Nr 152.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående återbetalning av
stödlån genom förbättringsarbete; given Stockholms
slott den 6 mars 1936.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholm slott den 6 mars 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:
På anmodan har centralnämnden för ackordslåneärenden m. m. i skrivelse
den 31 januari 1936 till Kungl. Majit inkommit med förslag till bestämmelser
rörande uppskov med fullbordande av förbättringsarbeten till gäldande av
stödlån.
Vidare har statens egnahemsstyrelse i skrivelse den 26 februari 1936 hemställt
om beredande av möjlighet för vissa egnahemslåntagare att återbetala
stödlån medelst förbättringsarbete.
Innan jag ingår på närmare redogörelse för innehållet i berörda skrivelser,
Bihang lill riksdagens protokoll 19.36. 1 sami. Nr 152—153. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
torde jag få erinra örn vissa gällande bestämmelser rörande stödlånen ävensom
lämna en kort översikt över hittills bedriven stödlåneverksamhet.
Vid 1932, 1933 och 1934 års riksdagar hava anvisats anslag för utlämnande
av ackords- och stödlån till jordbrukare, vilka på grund av rådande jordbrukskris
kommit i ekonomiska svårigheter och varit i trängande behov av
ekonomiskt bistånd.
Enligt de i ämnet utfärdade kungörelserna den 30 juni 1932 (nr 366),
den 21 april 1933 (nr 135) och den 23 mars 1934 (nr 54) kunde stödlån beviljas
för betalning av gäld annorledes än vid ackord eller för anskaffande
av för fastighetens fortsatta brukande oundgängligen nödiga levande eller
döda inventarier. En förutsättning för erhållande av dylikt lån skulle vara,
bland annat, att det syntes sannolikt, att sökanden, om sådant lån erhölles,
skulle kunna fortsätta att driva sitt jordbruk. Stödlånen, vilka ej fingo
överstiga enligt 1932 års kungörelse 1,500 kronor och enligt de två andra
kungörelserna 750 kronor, skulle återbetalas med en sjundedel årligen med
början år 1936 respektive år 1937 och 1938. Där låntagare åtagit sig att
enligt godkänd plan och kostnadsberäkning utföra förbättringsarbete å den
av låntagaren brukade fastigheten, skulle så stor del av lånet, som motsvarade
beräknade kostnaden för arbetet, dock ej mer än 750 kronor beträffande
1932 års lån, anses gulden, då arbetet inom föreskriven tid vederbörligen
utförts. Den tid, inom vilken förbättringsarbete skulle vara utfört,
fick ej bestämmas längre än till dess tre år förflutit från lånets beviljande.
Beträffande lån, som helt eller delvis gäldas genom utförande av förbättringsarbete,
åligger det låntagaren att inom två månader efter den för arbetets
avslutande bestämda tid till länsstyrelsen inkomma med skriftlig, på heder
och samvete avgiven, bestyrkt försäkran, att arbetet vederbörligen utförts.
Länsstyrelsen har att övervaka, att låntagare fullgör sina skyldigheter
i avseende å honom beviljat lån, och äger länsstyrelsen under vissa förutsättningar
uppsäga lånet till omedelbar betalning, enligt 1932 och 1933 års
kungörelser bland annat då det befinnes, att låntagare visat försumlighet
att utföra åtaget förbättringsarbete. Sker uppsägning av lånet, skall, ändå
att ränta eljest ej skolat utgå, å lånet gäldas ränta efter fem procent örn året
från och med uppsägningsdagen.
För behandling av frågor rörande stödlån skall jämlikt förberörda kungörelser
finnas dels en för riket gemensam centralnämnd, dels ock för varje
hushållningssällskaps verksamhetsområde en av Kungl. Majit utsedd lånenämnd.
Centralnämndens uppgifter handhavas numera av centralnämnden
för ackordslåneärenden m. m.
I anledning av beslut vid 1935 års riksdag (skr. nr 96) har Kungl. Majit
vidare den 5 april 1935 utfärdat kungörelse (nr 97) om återbetalning av
stödlån genom förbättringsarbete. I denna kungörelse stadgas, att jordbrukare,
som erhållit stödlån enligt någon av kungörelserna nr 366/1932,
135/1933 och 54/1934 och som skulle helt eller delvis kontant återbetala lånet
men ännu ej fullgjort sådan återbetalning, kunde medgivas att i stället
utföra förbättringsarbete å den av låntagaren brukade fastigheten till ett mot
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
3
det oguldna beloppet svarande värde. Dylikt medgivande finge endast lämnas
under förutsättning, dels att låntagaren funnes förtjänt och på grund av
sina ekonomiska förhållanden i behov därav, dels att det oguldna beloppet
icke understege 100 kronor, samt dels att ansökan örn medgivandet jämte
plan och kostnadsberäkning för tilltänkt förbättringsarbete ingåves till vederbörande
lånenämnd före den 15 juni 1935. I övrigt skulle beträffande
medgivandet iakttagas bland annat, att den tid, inom vilken förbättringsarbete
skulle vara slutfört, icke utsträcktes utöver två år från medgivandets
lämnande samt att beträffande förbättringsarbetet i övrigt skulle lända till
efterrättelse i 1934 års lånckungörelse angående sådant arbete meddelade
bestämmelser.
Vid 1932 års riksdag anvisades, förutom förenämnda anslag till ackordslån
och stödlån till jordbrukare, ett särskilt anslag för utlämnande av stödlån
åt egnahemslåntcigare.
I kungörelse härom den 17 juni 1932 (nr 296) föreskrevs, att innehavare
av jordbrukslån eller bostadslån från egnahemslånefonden kunde under
vissa förutsättningar erhålla stödlån å högst 750 kronor för utförande av
förbättringsarbete å lägenheten, för anskaffande av för lägenhetens fortsatta
brukande nödiga levande eller döda inventarier eller för betalning av överhängande
gäld. Då stödlån beviljades för förstnämnda ändamål — utförande
av förbättringsarbete å lägenheten —- skulle tillika bestämmas viss tid,
högst tre år från lånets beviljande, inom vilken arbetet skulle vara fullbordat;
lånet skulle anses guldet, då arbetet inom föreskriven tid vederbörligen
utförts. Stödlån för anskaffande av för lägenhetens fortsatta brukande nödiga
levande eller döda inventarier eller för betalning av överhängande gäld
skulle däremot återbetalas nied en sjundedel årligen från och med fjärde
året efter utgången av det kalenderår, varunder lånet beviljats. Stödlån kunde
uppsägas till omedelbar betalning, därest det befunnes, att låntagaren använt
lånebelopet för annat ändamål än som avsetts, om han visade försumlighet
att erlägga föreskriven avbetalning eller att utföra åtaget arbete, eller
om sådana förhållanden inträffat, att han med hänsyn till det med lånet avsedda
syftet uppenbarligen icke längre borde få tillgodonjuta lånet. Skedde
uppsägning av lånet, skulle gäldas ränta å detsamma efter fem procent om
året från och med uppsägningsdagen. I övrigt skulle ränta å stödlån icke
utgå. För nu ifrågavarande stödlån, vilka beviljades av hushållningssällskapens
egnahemsnämnder och därefter för godkännande underställdes statens
egnahemsstyrelse, skulle lämnas säkerhet, som låneförmedlaren kunde
godtaga; dock erfordrades ej säkerhet, örn lånet avsåge utförande av förbättringsarbete
och mellan låneförmedlaren och låntagaren bleve överenskommet,
att lånet skulle utbetalas i mån av arbetets utförande.
Enligt från centralnämnden för ackordslåneärenden m. m. inhämtade uppgifter
hava jämlikt 1932—1934 års kungörelser örn ackordslån och stödlån
till jordbrukare beviljats tillhopa 68,080 stödlån örn ett sammanlagt belopp
av 27,970,628 kronor. Till egnahemslåntagare hava enligt vad statens egna
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
hemsstyrelse meddelat beviljats 3,202 stödlån om sammanlagt 1,100,000 kronor,
därav 1,074 lån om tillhopa 398,752 kronor 15 öre till gäldreglering.
Centralnämnden för ackordslåneärenden m. m. har i sin förutberörda skrivelse
— under erinran att den tid, inom vilken förbättringsarbetena för gäldande
av stödlån skulle vara utförda, enligt bestämmelserna i 1932, 1933 och
1934 års kungörelser om ackordslån och stödlån till jordbrukare ej finge bestämmas
längre än till dess tre år förflutit från stödlånens beviljande —
anfört:
Berörda tid hade visat sig i många fall otillräcklig, i det att ett flertal låntagare
gjort framställningar om uppskov med fullbordande av föreskrivna
förbättringsarbeten utöver tre år. Centralnämnden bade icke ansett sig befogad
att medgiva uppskov i dylika fall utan underställt ärendena Kungl.
Maj:ts prövning. På grund av remisser från Kungl. Majit hade centralnämnden
även baft att avgiva utlåtanden över till Kungl. Majit inkomna ansökningar
örn uppskov, som här avsåges. Under hösten 1935 hade handlagts
ett mycket stort antal dylika ärenden, sammanlagt omkring 1,100 stycken.
De låntagare, som begärt uppskov med arbetenas färdigställande, hade i
regel kunnat åberopa sådana skäl för ansökningarna, som enligt centralnämndens
mening bort föranleda bifall till desamma. Det hade synts centralnämnden
vara fullt i överensstämmelse med hjälpverksamhetens syfte,
att låntagarna om möjligt och där så befunnits skäligt bereddes en erforderlig
frist för förbättringsarbetenas slutförande. Centralnämnden hade därför
i det belt övervägande antalet fall tillstyrkt bifall till ansökningarna hos
Kungl. Majit, vars beslut i dittills avgjorda ärenden av nämnda slag stått i full
överensstämmelse med vad centralnämnden hemställt med något enstaka undantag,
där ändring skett allenast i så måtto, att den av centralnämnden föreslagna
uppskovstiden något förkortats.
Centralnämnden hade utgått från att beträffande sådana uppskovsansökningar,
som icke avsåge ett utsträckande av tiden för arbetenas fullbordande
utöver tre år, Kungl. Majits beslut i ärendena icke erfordrades. Ansökningar
av denna art, som insänts till Kungl. Majit, hade även av Kungl. Majit
överlämnats till vederbörande lånenämnder för behandling.
För att ernå förenkling och tidsbesparing vid uppskovsärendenas handläggning
ville centralnämnden föreslå, att åt nämnden överlämnades att pröva
och avgöra ärenden av hithörande art. Bestämmelserna borde enligt centralnämndens
mening så avfattas, att samtliga frågor om uppskov underställdes
centralnämndens prövning, oavsett huruvida ansökningen avsåge ett
utsträckande av tiden för arbetenas fullbordande utöver tre år eller ej.
I ett av centralnämnden i överensstämmelse härmed avgivet förslag till
kungörelse har bland annat intagits den bestämmelsen, att centralnämndens
beslut uti ifrågavarande uppskovsärenden ej finge överklagas ävensom att
kungörelsen skulle vinna tillämpning jämväl å före ikraftträdandet gjorda,
på prövning beroende uppskovsansökningar.
Statens egnahemsstyrelse har till utveckling av sitt förslag örn beredande av
möjlighet till återbetalning genom förbättringsarbete av stödlån till egnahemslåntagare
anfört följande.
Samtliga stödlån till egnahemslåntagare hade beviljats under år 1932.
Första amorteringsåret för sådana stödlån, som kontant skulle återbetalas, infölle
sålunda år 1936.
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
5
Enligt från egnahemsstyrelsen givna direktiv ägde egnahemsnämnderna
medgiva stödlåntagare, som erhållit lån mot skyldighet att återbetala lånet
kontant, att återbetala detsamma genom förbättringsarbete. Denna möjlighet
hade nämnderna begagnat i stor utsträckning. Då emellertid samtliga lån,
som återbetalades med förbättringsarbete, skulle vara slutreglerade med 1935
års utgång, där ej uppskov med arbetets utförande i särskild ordning erhölles,
torde befogenhet för nämnderna att efter 1936 års ingång medgiva låntagare
med kontantåterbetalning att gälda lån genom förbättringsarbete icke
förefinnas. Enligt inom styrelsen verkställd beräkning funnes omkring 200
stödlåntagare, som hade att kontant återbetala stödlån, vilka utestode oreglerade
vid 1935 års utgång. Med stor sannolikhet kunde förutses, att flera av
dessa låntagare icke komme att kunna gälda amorteringarna å stödlånen utan
svårighet, då de jämväl hade att erlägga ränta och amortering å sina egnahemslån.
För ifrågavarande låntagare förelåge sålunda samma intresse som
beträffande övriga jordbrukare föranlett beslutet vid 1935 års riksdag om åtgärder
för beredande av möjlighet för dem att få gälda lånen medelst förbättringsarbete.
Medgivande att utföra förbättringsarbete i stället för kontant återbetalning
borde lämnas allenast efter i varje särskilt fall verkställd prövning, att behov
därav förelåge. Prövningen torde böra ankomma på egnahemsnämnderna.
Med hänsyn till angelägenheten av stödlåneverksamhetens snara avveckling
föresloges, att tiden för ingivande av ansökan örn utförande av förbättringsarbete
begränsades till två månader från utfärdandet av bestämmelser
i ämnet. Det syntes egnahemsstyrelsen vara lämpligt, att tiden för de
nya förbättringsarbetenas fullbordande fastställdes till högst två år efter det
tillstånd till återbetalning genom förbättringsarbete meddelats. Därest uppskov
med arbetets utförande utöver sålunda bestämd tid skulle visa sig vara
erforderligt, syntes det kunna anförtros åt egnahemsstyrelsen att på framställning
i varje särskilt fall medgiva dylikt uppskov.
Under åberopande av vad sålunda anförts har egnahemsstyrelsen anhållit,
att åtgärder måtte vidtagas för möjliggörande av att egnahemslåntagare, som
erhållit stödlån med skyldighet att kontant återbetala hela lånet eller del därav
samt ännu icke verkställt återbetalning, må berättigas att, efter vederbörande
egnahemsnämnds prövning, gälda det till kontant återbetalning fastställda beloppet
genom utförande av förbättringsarbete under villkor att ansökan om
utförande av förbättringsarbete jämte plan och kostnadsberäkning för arbetet
till egnahemsnämnden ingives inom två månader efter det bestämmelser i
ämnet utfärdats, att den tid, inom vilken förbättringsarbete skall vara fullbordat,
ej må bestämmas längre än till dess två år förflutit från det tillstånd
till arbetets utförande av egnahemsnämnden beviljats, med befogenhet likväl
för egnahemsstyrelsen att bevilja uppskov med arbetets utförande, samt att
i övrigt de i kungörelsen nr 296/1932 meddelade bestämmelserna rörande förbättringsarbete
skola lända till efterrättelse.
De åtgärder för lindrande av jordbrukets kreditsvårigheter, som vidtagits Departementsgenom
utlämnande av omförmälda stödlån, hava naturligtvis för låntagarna chefen.
fått ökat värde genom den möjlighet, sorn förelegat, alt helt eller delvis återbetala
lånen genom utförande av förbättringsarbeten å låntagarnas fastigheter.
Medan man å ena sidan måste upprätthålla kravet på att dessa för
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
bättringsarbeten bliva utförda, kan man emellertid å andra sidan icke bortse
från de allvarliga konsekvenser, som i många fall kunna uppstå, därest
till följd av gällande bestämmelser vederbörande låntagare på grund av att
arbetet icke blivit fullbordat inom behörig tid, skulle bliva nödgad att kontant
inbetala lånet. Det stora antalet hittills inkomna ansökningar om uppskov
med fullbordandet av förbättringsarbeten för stödlån synes giva vid
handen, att den tid — högst tre år från lånens beviljande eller i vissa fall
två år från erhållet medgivande om utförande av förbättringsarbete — vilken
stadgats såsom maximum för arbetenas utförande, varit för snävt tilltagen.
Kungl. Maj:t har också i nästan samtliga fall, då uppskov begärts,
funnit skäl föreligga för anstånd, vanligen omkring ett år, med arbetenas
fullbordande.
Under de närmaste åren torde ytterligare ett mycket stort antal uppskovsansökningar
vara att emotse. Prövningen av ifrågavarande ärenden är icke
av den art, att den synes behöva förbehållas Kungl. Majit. Tillfredsställande
garanti för en opartisk och omdömesgill behandling av uppskovsansökningarna
torde erhållas, om avgörandet anförtros vederbörande centrala
lånemyndighet: centralnämnden för ackordslåneärenden m. m. respektive statens
egnahemsstyrelse. I samband därmed synes dessa myndigheter jämväl
kunna tillerkännas befogenhet att för de fall, att arbetena blivit fullgjorda
först efter den föreskrivna tiden, på ansökan pröva, huruvida sistnämnda
omständighet skall utgöra hinder mot att lånen likväl anses helt
eller delvis återbetalda genom arbetenas utförande.
Mot centralnämndens förslag, att beslut i uppskovsärenden icke må överklagas,
har jag intet att invända. Jag vill i detta sammanhang erinra, att
i 1933 och 1934 års lånekungörelser motsvarande förbud stadgats i fråga
om beslut rörande låneansökan, som dragits under centralnämndens prövning.
För överlåtande å centralnämnden och egnahemsstyrelsen av nu berörda
befogenheter torde riksdagens medgivande böra inhämtas. Närmare bestämmelser
i ämnet torde få meddelas av Kungl. Maj:t. Bestämmelserna böra,
på sätt centralnämnden föreslagit, få avse jämväl ansökningar, som gjorts
före bestämmelsernas utfärdande.
Vad angår egnahemsstyrelsens hemställan om vidtagande av åtgärder för
möjliggörande av att vissa egnahemslåntagare finge gälda dem beviljade
stödlån genom utförande av förbättringsarbeten, i anslutning till vad vid
1935 års riksdag beslutats beträffande stödlån jämlikt kungörelser om ackordslån
och stödlån till jordbrukare, synas goda skäl tala för genomförande
av en dylik anordning. Jämväl härför torde riksdagens samtycke erfordras.
Det torde ankomma på Kungl. Maj:t, att, därest erinran från riksdagens
sida ej möter, utfärda närmare föreskrifter i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse
med egnahemsstyrelsens förslag.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
7
att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse med
angivna riktlinjer, meddela bestämmelser rörande återbetalning
av stödlån genom förbättringsarbete.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Allan Tigerschiöld.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1936:130 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående återbetalning av stödlån genom förbättringsarbete. a1 i texten
- JoU 1936:36 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående återbetalning av stödlån genom förbättringsarbete. s. 1 i texten