Sök i Ratio Lex

Angående ytterligare statsunderstöd till torrläggningsförtaget Ätrans reglering i Skaraborgs och Älvsborgs län

1936-03-06 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:153, Angående ytterligare statsunderstöd till torrläggningsförtaget Ätrans reglering i Skaraborgs och Älvsborgs län

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

9

Nr 153.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsunderstöd

till torrläggningsförtaget Ätrans reglering i

Skaraborgs och Älvsborgs län; given Stockholms slott

den 6 mars 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Håns

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,

Vennerström, Leo, Engrerg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Den 31 december 1924 anvisade Kungl. Majit till reglering av ån Ätran

för torrläggning av vattenskadade marker inom Vartofta-Åsaka, Vistorps

och Vårkumla socknar av Skaraborgs län samt Norra Åsarps, Kölaby och

Smula socknar av Älvsborgs län dels statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget

med 59,500 kronor, dels ock lån från odlingslånefonden med 178,500

kronor, varjämte Kungl. Majit fastställde för företaget upprättad arbetsplan.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 153.

Den 11 juni 1927 medgav lantbruksstyrelsen viss ändring i arbetsplanen

och föreskrev i samband därmed, att nyssnämnda statsbidrag och lån skulle

minskas till 58,530 kronor respektive 175,620 kronor.

Vidare har Kungl. Majit till företagets utförande anvisat dels den 27 juni

1927 lån från statens avdikningslånefond med 63,540 kronor, dels ock den

19 april 1929 — under förutsättning att nyssnämnda lån å 63,540 kronor

minskades nied 9,400 kronor till 54,140 kronor —- statsbidrag från statens

avdikningsanslag med 18,050 kronor.

Slutligen beviljade Kungl, Majit den 6 april 1934 till vissa i företaget delaktiga

fastigheter, vilkas ägare icke erhållit del av omförmälda statsunderstöd,

ytterligare såväl statsbidrag från statens avdikningsanslag med 610 kronor

som lån från statens avdikningslånefond med 1,830 kronor.

I en till Kungl. Majit ställd ansökning den 12 december 1934 har styrelsen

för torrläggningsföretaget Ätrans reglering — under åberopande av en utav

statens lantbruksingenjör S. Hallin med biträde av gode män verkställd, den

10 december 1934 dagtecknad utredning — anhållit om befrielse för delägarna

i företaget från skyldighet att återbetala så stor del av omförmälda

till företaget beviljade lån, som svarade mot den del av beräknad jordförbättring,

som respektive delägare icke kunde anses hava kommit i åtnjutande

av, eller alternativt om beviljande för vissa av delägarna av statsbidrag för

vidtagande av sådana åtgärder, att den beräknade jordförbättringen för deras

del uppkomme.

Vidare hava F. Johansson med flera delägare i företaget i skrivelse den

19 december 1934 anhållit, att Kungl. Majit måtte dels bevilja sökandena

uppskov under ett år med erläggande av annuiteter och räntor å lånen, dels

pröva möjligheten av att förekomma lagsökningsåtgärder mot sökandena för

indrivning av förfallna annuiteter och räntor, dels ock bevilja sökandena

största möjliga statsbidrag till avbetalning av lånen.

Sedan häröver remissutlåtanden avgivits av länsstyrelserna i Skaraborgs

och Älvsborgs län gemensamt den 7 mars 1935, därvid länsstyrelserna tillika

haft att taga i övervägande ett från ordföranden i styrelsen för företaget C.

Gustavsson till jordbruksdepartementet inkommet yttrande, av lantbruksstyrelsen

den 3 april 1935 och av statskontoret den 18 maj 1935, har genom

beslut den 31 maj 1935 Kungl. Majit — under förmälan att Kungl. Majit

ville framdeles efter ytterligare utredning i ärendet meddela beslut rörande

framställningarna örn avskrivning av lån eller del därav m. m. —- medgivit

uppskov dels till år 1936 med erläggande av 1934 års annuiteter å de den 31

december 1924 och den 27 juni 1927 beviljade lånen, dels ock till år 1937

med erläggande av 1935 års annuiteter å samma lån.

Härefter hava efter remiss förnyade utlåtanden i ärendet avgivits av länsstyrelserna

i Skaraborgs och Älvsborgs län gemensamt den 30 november

1935, därvid fogats yttranden av lantbruksingenjören Hallin samt landsfiskalen

i Vartofta distrikt, av lantbruksstyrelsen den 30 januari 1936 och av

statskontoret den 25 februari 1936.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

11

Av tillgängliga handlingar inhämtas följande.

Förslag till ifrågavarande företag upprättades vid av lantbruksingenjören

G. Sjöberg åren 1914—1916 hållen syneförrättning enligt lagen den 20 juni

1879 om dikning m. m.

Företaget, som är uppdelat på två från varandra skilda avdelningar, I och

II, och berör omkring 70 fastigheter, omfattar

åker .......................................... 697.63 hektar

annan mark .................................. 217.74 »

Summa 915.37 hektar.

Av den sammanlagda arealen belöpa å avdelning I 441.28 hektar och å avdelning

II 4 74.09 hektar.

Företaget är slutfört. Arbetena hava godkänts av lantbruksstyrelsen den 4

september 1929.

Vid arbetsplanens fastställelse den 31 december 1924 beräknades kostnaden

för avdelning I till 210,831 kronor 58 öre och för avdelning II till 33,196

kronor 57 öre eller sålunda tillhopa till 244,028 kronor 15 öre. I samband

med förut berörda ändring i arbetsplanen den 11 juni 1927 minskades kostnaden

för avdelning I till 206,870 kronor 58 öre. På grund av vissa arbetssvårigheter

uppstod härefter för avdelning I en till 74,333 kronor 71 öre

uppgående merkostnad, i följd varav totalkostnaden för nämnda avdelning,

räntor oräknade, uppgått till (206,870:58 + 74,333:71 —) 281,204 kronor

29 öre. Av kostnaden för arbetena inom avdelning I belöper emellertid å

den till avdelning II hörande marken ett belopp av 24,000 kronor. Den

totala kostnaden för hela företaget, räntor oräknade, har sålunda uppgått

till 314,400 kronor 86 öre. Båtnaden genom företaget uppskattades vid syneförrättningen

till ett värde av 412,287 kronor 90 öre.

Fördelningen på förenämnda båda avdelningar av areal, båtnad, kostnad

och statsunderstöd framgår av följande tabell.

Avdelning

Areal

hektar

Båtnad

kronor

Kostnad

kronor

Statsunderstöd

Bidrag

kronor

Lån

kronor

| I............

441.28

289,279.—

257,204,29

63.060.—

189,190.-

II............

474.09

123,008.90

57,196.57

14,130.—

42.400.—

Summa

915.37

412,287.90

314,400.86

77,190.—

231,590.—

Det till företaget beviljade statsbidraget har utgjort omkring 31 procent

av den år 1924 beräknade kostnaden för företaget.

De beviljade odlingslånen motsvara ett belopp av omkring 429 kronor

för hektar inom avdelning I och ett belopp av omkring 89 kronor för hektar

inom avdelning II. Annuiteten å lånen utgör omkring 28 kronor för

hektar inom den förra och 6 kronor för hektar inom den senare avdelningen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

Genom två gemensamma utslag dels den 15 mars och den 20 april 1934,

dels ock den 19 maj och den 25 juni 1934 hava länsstyrelserna i Skaraborgs

och Älvsborgs län fastställt fördelningen å vederbörande fastigheter av återbetalningen

av de åren 1924 och 1927 beviljade lånen. Därav framgår, att

lånet å 178,500 kronor skall amorteras under åren 1932—1957 och lånet å

54,140 kronor under åren 1934—1959. Plan för återbetalning av det år

1934 beviljade lånet å 1,830 kronor har ännu ej blivit fastställd. Företaget

finnes upptaget i den förteckning över i ekonomiskt trångmål varande torrläggningsföretag,

som intagits i lantbruksstyrelsen till Kungl. Majit den 24

januari 1934 avgivna utlåtande, vilket utlåtande såsom Bilaga A fogats till

Kungl. Majits den 16 februari 1934 till riksdagen avlåtna proposition nr

144 angående ytterligare statsunderstöd till vissa torrläggningsföretag.

Den av styrelsen för företaget till stöd för sin framställning åberopade av

lantbruksingenjören Hallin med biträde av gode män verkställda utredningen

i ärendet innehåller i huvudsak följande.

Vad beträffade den vid syneförrättningen åren 1914—1916 verkställda

jorduppskattningen måste först framhållas, att densamma syntes hava skett

efter avsevärt olika grunder i fråga örn avdelning I och avdelning II. Inom

avdelning I hade sålunda den bättre torvjorden i allmänhet åsatts ett värde

i fullt torrlagt skick av 1,200 å 1,300 kronor per hektar, under det samma

ägoslag och jordmån inom avdelning II åsatts ett motsvarande värde av

600 å 700 kronor per hektar. Ett fåtal ägofigurer inom avdelning II hade

åsatts ett ingångsvärde av 800 kronor per hektar, men dessas beskaffenhet

måste anses motivera ett högre värde än de bästa markerna inom avdelning

I. Vad anledningen till denna stora skillnad i grunderna för uppskattningen

inom de båda avdelningarna varit, hade icke kunnat utrönas. Möjligen

kunde det tänkas, att jorduppskattningen inom avdelning I skett åtskilligt

senare än inom avdelning II och att jordvärdet under mellantiden

hunnit stiga. Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att det ifrågavarande

förhållandet på grund av sättet för kostnadernas fördelning mellan

avdelning I och II icke påverkat deltagningsskyldigheten i företaget.

Resultatet av undersökningen beträffande avdelning I hade blivit, att den

genom företaget uppkommande jordförbättringen måste vid då rådande

jordbrukskonjunkturer och även vid en eventuell måttlig förbättring av dessa

uppgå till ett avsevärt lägre belopp än det år 1916 av synemännen beräknade.

De av Hallin på grundval av undersökningar på marken verkställda

beräkningarna av förbättringsvärdet för avdelning I hade givit till resultat,

att detta värde finge anses uppgå till högst 178,595 kronor mot av

synemännen åsatt förbättringsvärde av 289,279 kronor. Skillnaden mellan

dessa summor, 110,684 kronor, skulle sålunda vara det lägsta belopp, vartill

påräknad men icke erhållen förbättring för avdelning I kunde skattas.

Beträffande avdelning II kunde någon generellt för hög uppskattning av

jordförbättringen icke anses hava ägt rum vid syneförrättningen. Snarare

borde, om paritet med den nya uppskattningen av förbättringsvärdena för

avdelning I skulle ernås, synemännens värden höjas något. Då emellertid

utredningen endast avsåge att utröna, i vad mån av synemännen beräknad

båtnad icke kunde anses hava kommit företagets delägare till godo, torde

det räcka med att påpeka, att synemännens båtnadsberäkning i fråga örn

avdelning II i allmänhet syntes ligga på säkra sidan.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

13

Frans Johansson med flera delägare i företaget hava framhållit, att deras

ekonomiska ställning vore sådan, att de ansåge sig icke kunna fullgöra sina

skyldigheter i fråga örn lånen med mindre dessa nedbringades.

Arbetsstgrelsens ordförande C. Gustavsson har bland annat framhållit, att

det vore omöjligt för vissa delägare i företaget att jämte räntorna på inteckningslån

kunna inbetala annuiteter och räntor jämväl å statslånen.

Läns stp r elser na i Skaraborgs och Älvsborgs län hava i sitt utlåtande den

30 november 1935 andragit bland annat följande.

I ärendet vore ådagalagt, att kostnaden för de till avdelning I hörande intressenterna

kommit att avsevärt överstiga de vid laga syneförrättningen

rörande företaget beräknade kostnaderna för dessa intressenter samt att

jordförbättringen för fastigheter i denna avdelning visat sig icke på långt

när uppgå till det värde, som vid samma förrättning beräknats. De ökade

kostnaderna för företaget hade också av Kungl. Maj:t beaktats såtillvida,

att det omförmälda statslånet å 54,140 kronor med hänsyn till dessa kostnader

anvisats till vederbörandes hjälp. På grund av dessa omständigheter

och då vidare de felaktiga beräkningarna angående kostnaderna för företaget

och jordförbättringen näppeligen kunde läggas intressenterna till last,

funne länsstyrelserna starka skäl tala för att hjälp i erforderlig utsträckning

lämnades från statens sida till samtliga intressenterna i avdelning I.

Av den i ärendet införskaffade utredningen framginge visserligen, att de,

vilka kunde komma ifråga till statligt understöd, vore med avseende å sin

ekonomiska ställning i olika behov av dylikt. Vid frågan om understöd i

förevarande fall syntes emellertid särskild hänsyn böra tagas till den omständigheten

att de vid laga syneförrättningen rörande företaget verkställda

beräkningarna angående företaget slagit fel och därigenom ifrågakomna

intressenter åsamkats svårigheter. På grund därav syntes det länsstyrelserna

var befogat, att dessa komme i åtnjutande av understöd i proportion

till vars och ens andel i företagets avdelning I. Här finge emellertid framhållas,

att icke samtliga deltagare i företaget vore delaktiga i statslånen. I

av länsstyrelserna införskaffad redogörelse rörande intressenternas i torrläggningsföretaget

skulder till enskilda den 31 december 1934 omnämndes, att

fem intressenter icke deltoge i dessa lån men att de dock hade del i de enskilda

lånen.

På grund av den allmänna uppfattning om företagets ekonomiska förhållanden,

som länsstyrelserna sökt bilda sig, syntes ett ytterligare statsunderstöd

till intressenterna i avdelning I till belopp av 60,000 kronor vara skäligt.

I detta sammanhang finge framhållas att, då statsbidrag från statens avdikningsanslag

numera kunde beviljas till hälften av vissa kostnader för torrläggning

m. m., det för företaget i dess helhet redan beviljade statsbidraget

i detta fall utgjorde en förhållandevis mycket låg andel av kostnaderna för

företaget, vilka torde överstiga summan av statsbidraget och statslånen till

detsamma.

Beträffande sättet för tilldelandet av det föreslagna statsunderstödet läge

nära tillhands att i enlighet med styrelsens för företaget framställning låta

vederbörande intressenter komma i åtnjutande av understödet i form av delvis

avskrivning av avdikningslånefondens fordran gentemot dem. Ett dylikt

tillvägagångssätt hade varit vanligt vid tidigare likartade hjälpåtgärder från

statens sida. Länsstyrelserna funne också lämpligt, att i förevarande falt

avskrivning skedde av de intressenters, vilka kunde komma i åtnjutande av

understöd, andelar i annuiteterna för åren 1934 och 1935 å ifrågakomna två

avdikningslån, beträffande vilka Kungl. Majit genom beslut den 31 maj 1935

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

medgivit anstånd med annuiteternas erläggande till år 1936 respektive 1937.

Till den del åter det understöd, som kunde komma att beviljas, överstege

summan av nämnda intressenters andelar i dessa annuiteter ville länsstyrelserna

föreslå, att understödet användes till avbetalning, i den mån det därtill

försloge, av ifrågakomna intressenters förutberörda skulder till enskilda

långivare. Länsstyrelserna förmenade, att vederbörande intressenter bleve

bäst betjänta av en dylik anordning. Med hänsyn till att de statliga lånen

vore fastställda till återbetalning under en lång följd av år på för låntagarna

fördelaktiga villkor måste ju dessa lån för låntagarna kännas mindre besvärande

än ett flertal lån från enskilda borgenärer.

Beträffande företagets avdelning II funne länsstyrelserna ej tillräckliga

skäl föreligga för tillstyrkande av ytterligare statsunderstöd till sistnämnda

del av företaget.

Lantbruksingenjören Hallin har i sitt vid länsstyrelsernas utlåtande fogade

yttrande erinrat därom, att jordförbättringen, såsom förut omnämnts, inom

avdelning I efter nu gällande priser kunde skattas till högst 178,595 kronor

mot av synemännen beräknade 289,279 kronor, motsvarande 61.738 procent

av sistnämnda belopp, samt därefter anfört bland annat följande.

Kostnaderna för företagets utförande hade i verkligheten blivit avsevärt

högre än de ursprungligen beräknade, beroende på flera samverkande omständigheter,

men i första hand på att schaktningsmassorna visade sig vara

av betydligt mera svårgrävd beskaffenhet, än som vid förslagets upprättande

antagits. För delägarna i avdelning I måste sålunda företaget ekonomiskt

anses hava medfört en stor missräkning. Då av utredningen i övrigt framginge,

att åtskilliga av dem befunne sig i beträngt läge, torde det vara nödvändigt,

om betalningsinställelser och exekutiva försäljningar av dessa senares

egendomar skulle kunna undvikas, att ekonomisk hjälp i en eller annan

form åvägabragtes. Därest statshjälp kunde utverkas, syntes den lämpligen

kunna givas formen av en reducering av avdikningslånefondens fordran

i proportion till förenämnda reducering av jordförbättringen, 61.738

procent, eller, då jordvärdena givetvis vore approximativa, förslagsvis till

jämnt 60 procent av det ursprungliga fordringsbeloppet. Ur rättvisans synpunkt

syntes en eventuell reducering av sköldén böra komma samtliga delägarna

inom avdelning I till godo.

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande den 30 januari 1936 anfört:

Av förenämnda sammanställning över fördelningen på avdelningarna I och

II av areal, båtnad, kostnad och statsunderstöd framginge, att företaget ur

ekonomisk synpunkt ställde sig för vederbörande intressenter fördelaktigt

beträffande avdelning II men däremot i hög grad ogynnsamt i fråga örn avdelning

I. Detta komme till uttryck i bland annat elen avsevärt höga låneannuitet,

som räknad per ytenhet åvilade intressenterna i sistnämnda avdelning.

Nämnda låneannuitet, 28 kronor för hektar, överstege väsentligt vad

normalt plägade vara fallet vid torrläggningsföretag, som utförts med understöd

av ifrågavarande lån; sistnämnda annuitet torde nämligen uppgå till

i genomsnitt 12 kronor för hektar. Därtill komme, att, enligt vad som inhämtades

av förut omförmälda, av vederbörande lantbruksingenjör med biträde

av gode män verkställda utredning, de vid syneförrättningen åren

1914—1916 för avdelning I uppskattade jordvärdena uppenbarligen varit

med hänsyn till jordartens beskaffenhet alltför höga. Detta förhållande

framträdde med särskild skärpa, när såsom i utredningen skett jämförelse

gjordes med de för avdelning II uppskattade värdena å liknande jord. Örn,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 153.

15

på sått lantbruksingenjören föreslagit, nedskrivning av de på avdelning I

belöpande statslånen skedde i proportion till båtnadsreduceringen eller till i

lunt tal (30 procent av lånens ursprungliga belopp, skulle lånen komma att

nedgå från 189,ltW kronor till 113,510 kronor eller med 75,680 kronor. Länsstyrelserna

hade på grund av den allmänna uppfattning örn företagets ekonomiska

förhållanden, som länsstyrelserna sökt bilda sig, funnit en nedskrivning

av lånen med 60,000 kronor vara skälig. Efter en dylik nedskrivning

skulle den kvarstående låneskulden komma att motsvara omkring 68 procent

av det ursprungliga skuldbeloppet.

Jämväl lantbruksstyrelsen hyste den uppfattningen, att med hänsyn till

berörda omständigheter någon lättnad borde beredas låntagarna inom den i

företaget ingående avdelningen I. Styrelsen funne jämväl, att eventuell

medverkan från statens sida i sådant syfte lämpligen borde ske genom en

skälig reducering av de statslån, som utgått till sagda avdelning. Mot det i

sådant avseende av länsstyrelserna föreslagna beloppet, 60,000 kronor, vore

från lantbruksstyrelsen sida intet att erinra. För ändamålet syntes motsvarande

belopp böra anvisas från statens avdikningsanslag. De låntagarna

inom ifrågavarande avdelning åvilande annuiteterna skulle genom en dylik

nedskrivning av lånen komma att minskas från för närvarande omkring 28

kronor till omkring 19 kronor för hektar.

I vad den av styrelsen för ifrågavarande regleringsföretag gjorda framställningen

avsåge anvisande av statsbidrag för vidtagande av åtgärder till

utvinnande av för viss del av företaget påräknad jordförbättring finge lantbruksstyrelsen

i likhet med länsstyrelserna avstyrka bifall till densamma.

Lantbruksstyrelsen hemställde, att Kungl. Maj :t ville föreslå riksdagen medgiva,

att till företaget måtte från statens avdikningsanslag ytterligare anvisas

statsbidrag med 60,000 kronor att användas för nedskrivning med motsvarande^

belopp av de andelar av till företaget tidigare beviljade lån från odlingslånefonden

och statens avdikningslånefond, vilka belöpte på den i företaget

ingående avdelningen I.

Statskontoret har i sitt utlåtande den 25 februari 1936 anfört i huvudsak

följande.

Av utredningen i ärendet framginge, att avdelning I av ifrågavarande

regleringsföretag ur ekonomisk synpunkt utfallit synnerligen ogynnsamt för

intressenterna. Detta förhållande bleve, såsom ock lantbruksstyrelsen framhölle,

särskilt skarpt framträdande vid en jämförelse med avdelning II av

företaget.

På grund därav och med hänsyn jämväl till att enligt vad utredningen

gåve vid handen båtnaden av företaget för avdelning I vid syneförrättningen

uppskattats till ett alltför högt belopp, ville statskontoret icke göra erinran

mot att i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag riksdagens medgivande

utverkades till beviljande av statsbidrag från statens avdikningsanslag å

60,000 kronor för nedskrivning av de andelar av till företaget beviljade lån

ur statens avdikningslånefond, vilka belöpte å till avdelning I av företaget

hörande marker.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att efter lantbruksstyrelsens hörande

fastställa fördelningen å de i företaget ingående fastigheterna av det

ytterligare statsbidrag, som sålunda kunde komma att beviljas.

I likhet med övriga i ärendet hörda myndigheter avstyrkte statskontoret

bilall till framställningen, i vad den avsåge anvisande av ytterligare statsbidrag

för åtgärder lill utvinnande av viss beräknad ytterligare jordförbättring.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

16 Kungl. Martts proposition nr 153.

Av utredningen framgår, att kostnaderna för torrläggningen inom avdelning

I av ifrågavarande företag på grund av omständigheter, över vilka delägarna

ej kunnat råda, blivit betydligt högre än vad vid företagets påbörjande

beräknats ävensom att för samma mark båtnaden genom företaget vid syneförrättningen

uppskattats alltför högt. Härigenom har förhållandet mellan

den verkliga kostnaden och båtnaden blivit ett annat än som av intressenterna

kunnat förutses. På grund härav och med hänsyn till den ekonomiska belägenhet,

vari vissa av torrläggningsföretagets delägare befinna sig, finner

jag skäligt, att ytterligare statsunderstöd beredes företaget. Tillräckliga skäl

synas mig dock icke förebragta för lämnande av understöd till utvinnande

av påräknad men ej vunnen båtnad liksom ej heller för understöd till företagets

avdelning II. Beträffande den form och den utsträckning, vari statsunderstödet

nu bör lämnas, ansluter jag mig till vad lantbruksstyrelsen och

statskontoret härutinnan hemställt. Jag tillstyrker sålunda, att till nedskrivning

i skälig grad av de andelar av till företaget beviljade lån ur odlingslånefonden

och statens avdikningslånefond, vilka belöpa å till avdelning

I av företaget hörande marker, må från statens avdikningsanslag anvisas

ett belopp av 60,000 kronor. Det torde, såsom statskontoret anfört, få

ankomma på Kungl. Majit att fastställa bidragsbeloppets fördelning å de i

företaget ingående fastigheterna. Beloppet torde icke böra inräknas i det

belopp, som Kungl. Majit enligt riksdagens medgivande äger för visst år

bevilja jämlikt gällande bestämmelser för avdikningsanslagets användning.

För åtgärdernas vidtagande torde fordras riksdagens samtycke.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till nedskrivning av de till reglering av ån Ätran för

torrläggning av vattenskadade marker inom Vartofta—Åsaka

m. fl. socknar av Skaraborgs län samt Norra Åsarps m. fl.

socknar av Älvsborgs län den 31 december 1924 beviljade

lån från odlingslånefonden samt den 27 juni 1927 och den

6 april 1934 beviljade lån från statens avdikningslånefond

må från statens avdikningsanslag anvisas ett belopp av

60,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Allan Tigerschiöld.

366671. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1936.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:149 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönetillägg åt vissa revirförvaltare i domänverket. s. 5 i texten
  2. JoU 1936:46 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare statsunderstöd till torrläggningsföretaget Ätrans reglering i Skaraborgs och Älvsborgs l s. 4 i texten