Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av vissa kronoegendomar och lägenheter från sådana egendomar

1936-03-06 · 73 sidor, varav 71 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 71 av 73 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:169, Angående försäljning av vissa kronoegendomar och lägenheter från sådana egendomar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

1

Nr 169.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av

vissa kronoegendomar och lägenheter från sådana

egendomar; given Stockholms slott den''6 mars 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt under punkterna l:o—18:o.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anhåller att få underställa

Kungl. Maj:ts prövning vissa ärenden angående försäljning av kronoegendomar

och lägenheter från sådana egendomar, vilka ärenden synts böra

föranleda framställning till riksdagen, samt anför härom följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 169.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

1 :o.

Norrby nr 1 i Stockholms län.

Kronoegendomen 3/4 mantal Norrby nr 1 i Lunda socken av Stockholms län

är jämlikt domänstyrelsens den 10 september 1915 meddelade kontrakt utarrenderad

för tiden 14 mars 1916—14 mars 1936. Ärliga arrendeavgälden

har intill den 14 mars 1927 utgjort 900 kronor. Vid överlåtelse av arrenderätten

från nämnda dag har avgälden höjts till 1,100 kronor.

Kronojordstyckningssakkunniga hava under år 1932 besiktigat egendomen.

Uppskattningsförrättning har hållits å egendomen under år 1935.

Av det vid-förrättningen förda protokollet jämte övriga handlingar i ärendet,

däribland en år 1912 av vikarierande lantmätaren Sven Kullman kopierad

och kompletterad karta jämte beskrivning, inhämtas bland annat:

Egendomen, som är belägen intill allmänna landsvägen Lunda kyrka—

Herrestad, 15 kilometer från Lindholmens järnvägsstation, har Stockholms

stad såsom avsättningsort.

Egendomens areal utgör 44.8220 hektar, därav 34.4600 hektar tomt och åker,

0.0530 hektar äng, 10.2930 hektar avrösningsjord och 0.0160 hektar impediment.

Av åkerjorden bestå 20 hektar av god lermylla. Återstoden är dyjord.

Skogsmark saknas å egendomen. Avrösningsjorden utgöres av betesmark,

vilken emellertid på grund av sin stenbundenhet lämnar ett dåligt och otillräckligt

bete.

Sedan den å kartan angivna lägenheten Tjäderholmen försålts, finnas inga

torp eller lägenheter å egendomen.

Kronans byggnader å egendomen äro genomsnittligt i knappt medelgott

skick.

Egendomen är efter sitt mantal delaktig i Seminghunda häradsallmänning.

Senare års utdelning från allmänningen har utgjort cirka 50 kronor kontant

och 6 å 7 fm3 virke per mantal, allt för år räknat.

Egendomen besväras av två odlingslån, det ena för Sigridsholmssjöns

torrläggningsföretag och det andra för torrläggningsföretaget Vasa—Eka.

Egendomens taxeringsvärde utgör 21,400 kronor, därav 21,300 kronor jordbruksvärde

och 100 kronor skogsvärde.

Med hänsyn till att, därest egendomen ånyo kommer att utarrenderas, det

skulle bliva nödvändigt att få byggnadsbeståndet å egendomen kompletterat

genom inlösen till ett belopp av 9,000 kronor av arrendatorn tillhöriga, å

egendomen befintliga hus, utgörande mangårdsbyggnad jämte fem mindre,

för egendomens behov nödiga byggnader, har uppskattningsnämnden ansett

det vara för statsverket förmånligast att söka få egendomen försåld och föreslagit,

att egendomen skulle avyttras till dess nuvarande arrendator, V.

Holmsten, vilken även förklarat sig villig att förvärva densamma.

Egendomen saknar emellertid skog, varför nämnden jämväl ansett sig

böra förorda, att ett kronoegendomen V2 mantal Stora Söderby nr 3 i Lunda

socken tillhörande, från egendomen helt avskilt utskifte om cirka 13 hektar

skogsmark skulle ingå i försäljningen.

Nämnden har åsatt kronoegendomen Norrby ett saluvärde av 22,500 kronor,

i vilket belopp det kapitaliserade värdet av egendomens andel i Seminghundra

häradsallmänning ingår med 1,200 kronor.

Utskiftet av kronoegendomen Stora Söderby med den å samma skifte växande

skogen har av jägmästaren värderas till 7,700 kronor. Ifrågavarande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

3

saluvärde bär emellertid nämnden funnit vara för högt. Enligt nämndens

mening borde värdet per hektar skogsmark, som av jägmästaren beräknats

till 80 kronor, sänkas med hälften eller till 40 kronor. Vidare borde de av

jägmästaren föreslagna värdena per kubikmeter å de bättre bonitetsklasserna

av skogen sänkas från 7 kronor 50 öre respektive 4 kronor till 6 kronor respektive

3 kronor. Uträknat enligt sistberörda värden skulle utskiftet med

växande skog äga ett saluvärde av 5,800 kronor. Skogen, som huvudsakligen

bestode av gran, vore emellertid, enligt vad nämnden upplyst, innanrutten,

vilket jämväl måste anses inverka på det beräknade värdet, och då arrendator

Holmsten förklarat sig för skiftet vilja erlägga en köpeskilling av

5,500 kronor, har nämnden ansett det vara för kronan förmånligast att till

sistnämnda pris försälja skiftet och tillstyrkt, att skiftet skulle hembjudas

Holmsten mot detta saluvärde.

Det gemensamma saluvärdet för såväl kronoegendomen Norrby som det

kronoegendomen Söderby nr 3 tillhörande utskiftet har vid sådant förhållande

av nämnden beräknats till i runt tal 28,000 kronor, mot vilket saluvärde

Holmsten förklarat sig icke hava något att erinra.

Värderingen av kronoegendomen Norrby har skett under förutsättning, att

egendomen skulle försäljas i det skick, vari den enligt gällande arrendekontrakt

vid arrendetidens slut skulle av arrendatorn överlämnas.

Några föreskrifter rörande egendomens användning eller örn återköpsrätt

för kronan har nämnden icke ansett sig böra föreslå.

Hembudsrätt å båda i försäljningslotten ingående fastigheterna skulle tillerkännas

arrendator Holmsten.

Över jägmästaren har livligt tillstyrkt den föreslagna försäljningen av kronoegendomen

Norrby. Däremot har överjägmästaren ansett, att försäljningen

av det kronoegendomen Stora Söderby tillhörande skogsskiftet skulle göras

beroende av huruvida skälig köpeskilling för nämnda skifte kunde erhållas.

Kunde så icke bliva fallet, ansåg överjägmästaren, att skiftet borde bibehållas

i kronans ägo.

Det av nämnden skiftet åsätta saluvärdet, 5,500 kronor, ansåg sig överjägmästaren

icke kunna godkänna. Enligt den av jägmästaren gjorda uppskattningen

hade ifrågavarande skifte värderats till 7,700 kronor. Överjägmästaren

hade ingen erinran mot de till grund för detta värde liggande, av jägmästaren

föreslagna ståndskogsvärdena. Möjligen skulle, ansåg överjägmästaren,

det av jägmästaren föreslagna markvärdet kunna nedsättas till hälften

och skiftets totalvärde därigenom nedbringas med 400 kronor eller från 7,700

kronor till 7,300 kronor. Sistnämnda värde länn över jägmästaren för sin

del rimligt, helst som det å skiftet varande virkeskapitalet med hänsyn till

skogens ålder skulle till mycket stor del kunna i enskild persons ägo omedelbart

realiseras.

Det bade visserligen, enligt vad överjägmästaren upplyst, varit önskvärt

att, då skogen å skiftet vöre översluten och praktiskt taget orörd, denna före

försäljningen latt undergå en synnerligen välbehövlig genomhuggning. Arrendator

Holmsten hade emellertid, enligt vad överjägmästaren hade sig bekant,

förklarat sig vara spekulant å skiftet endast under förutsättning, alt

skogen såldes sådan den nu befunne sig; och ansåg överjägmästaren, alt arrendator

Holmsten vid sådant förhållande borde för skiftet erlägga en mot

dess verkliga värde svarande köpeskilling. Jägmästaren bar uppgivit, att

skogsmarken å Söderbyskiftet vore av synnerligen god beskaffenhet. Några

större kalytor funnes ej. Att å detta skogsskifte tillämpa lägre markvärde, än

som hittills tillämpats ä mark med samma bonitet, syntes ej lämpligt. Att

skogen till övervägande del bestode av gran, höjde endast priset, då avsättning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Departementschefen.

kunde vinnas jämväl för sulfitved. Jägmästaren hade själv undersökt en hel

del granar och funnit dem ovanligt litet rötskadade.

Domänstyrelsen har med utlåtande den 22 januari 1936 underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört:

I och för sig hade styrelsen icke något att erinra mot uppskattningsnämndens

förslag om en gemensam försäljning av kronoegendomen 3/4 mantal

Norrby nr 1 och det till kronoegendomen 1I2 mantal Stora Söderby nr 3

hörande utskiftet, givetvis dock under den förutsättning, att för de båda

fastigheterna kunde erhållas en köpeskilling, som motsvarade dessa fastigheters

sammanlagda, godtagbara saluvärde.

Mot det värde, som av uppskattningsnämnden åsatts kronoegendomen Norrby,

hade styrelsen ingen erinran. Däremot funne sig styrelsen på de av överjägmästaren

anförda grunder icke kunna godtaga det värde, som av uppskattningsnämnden

åsatts det egendomen Stora Söderby tillhörande skogsskiftet.

Skiftets värde ansåge styrelsen i likhet med överjägmästaren böra beräknas

till 7,300 kronor.

Vid sådant förhållande och då, enligt vad domänintendenten meddelat, vederbörande

spekulanten, arrendator Holmsten, icke vore villig erlägga högre

köpeskilling för utskiftet än den han erbjudit och vilken köpeskilling motsvarade

det av nämnden skiftet åsätta saluvärdet, ansåge styrelsen, att med

försäljning av detta skifte lämpligen borde tillsvidare anstå, helst som skiftet

kunde utan olägenhet i kronans ägo bibehållas, även om övriga delar av

kronoegendomen Stora Söderby vid slutet av den för egendomen gällande

arrendeperioden eller den 14 mars 1936 kunde komma att avyttras.

Nu ifrågavarande försäljning ansåge styrelsen sålunda böra avse allenast

kronoegendomen 3/4 mantal Norrby nr 1.

Domänintendenten hade meddelat, att arrendator Holmsten icke hade någon

erinran mot ett köp av berörda egendom utan att i köpet medföljde det kronoegendomen

Stora Söderby tillhörande utskiftet. Han vore även villig att för

kronoegendomen Norrby nr 1 erlägga en köpeskilling, som motsvarade det

egendomen åsätta saluvärdet eller 22,500 kronor.

Egendomen borde upplåtas med full och oinskränkt äganderätt och försäljas

i det skick, vari den befunne sig. Tillträdet för köparen borde ske den

14 mars 1936.

Såsom omförmälts hade nämnden förordat, att arrendator Holmsten skulle

erhålla hembud vid egendomens försäljning. Då Holmsten emellertid icke

innehaft arrendet under den för erhållande av hembudsrätt stadgade tiden

— Holmsten har icke brukat egendomen längre tid än nio år — torde dylik

rätt ej kunna medgivas honom. För egen del hade styrelsen emellertid icke

något att erinra mot att egendomen till det åsätta saluvärdet försåldes direkt

till Holmsten, som under sin arrendetid väl brukat egendomen.

Därest Holmsten förvärvade egendomen, borde samtliga honom och kronan

tillkommande, på arrendekontraktet grundade rättsanspråk, med undantag

av eventuellt förefintliga anspråk beträffande oguldna arrendeavgälder

och skatter, i och med försäljningen anses vara reglerade.

Köpeskillingen syntes böra erläggas enligt stadgandena i §§ 21 och 22 B

förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av

kronoegendom m. m.; och borde rörande köpet även i övrigt stadgandena i

berörda förordning i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Då jag icke har något att erinra mot det av domänstyrelsen framlagda

försäljningsförslaget, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

5

att kronoegendomen 3/4 mantal Norrby nr 1 i Lunda socken

av Stockholms län må med till egendomen hörande andel i

Seminghundra häradsallmänning mot ett saluvärde av 22,500

kronor försäljas till arrendatorn V. Holmsten under villkor i

övrigt, att egendomen försäljes med tillträde för köparen räknat

från och med den 14 mars 1936, att egendomen försäljes

i det skick, vari den vid tillträdet befinner sig, att, därest

Holmsten förvärvar egendomen, samtliga honom och kronan

tillkommande, på arrendekontrakt örn egendomen grundade

rättsanspråk gentemot varandra, med undantag av eventuellt

förefintliga anspråk beträffande oguldna arrendeavgälder och

skatter, skola i och genom försäljningen anses vara reglerade,

att köparen skall vara skyldig ikläda sig betalningsansvar för

egendomen åvilande andelar i odlingslån för Sigridsholmssjöns

och Vasa—Eka torrläggningsföretag, att köpeskillingen

för egendomen erlägges enligt stadgandena i §§ 21 och 22 B

förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning

i vissa fall av kronoegendom m. m., att i övrigt vid försäljning

av egendomen bestämmelserna i berörda förordning i tillämpliga

delar skola lända till efterrättelse, samt att innehavare

av över egendomen med vederbörligt tillstånd framdragna

elektriska ledningar förbehålles rätt att hava ledningarna

kvarstående utan rätt för köparen till annan ersättning än

gottgörelse av ledningarnas innehavare för skada till följd

av förändring, reparation eller tillsyn av ledningarna ävensom

för skada, som förorsakas å kreatur.

2:o.

Rådmansö kungsgård nr 1 i Stockholms län.

Den 17 maj 1935 förordnade Kungl. Majit med riksdagen (prop. nr 188

punkt 1; R. skr. nr 198), att av kronoegendomen 3 mantal Svinö eller Rådmansö

kungsgård nr 1 i Rådmansö socken av Stockholms län skulle försäljas

12 å en av extra lantmätaren Seth Silén över egendomen år 1918 upprättad

karta med litt. B, C, D, E, H, I, K, L, M, O, P och R betecknade lotter. Därjämte

föreskrev Kungl. Majit, att återstående del av egendomen, vari inginge

bland annat de å förenämnda karta angivna lotterna litt. F eller Sjötorp och

litt. G eller Edsvikstorp, skulle ställas under skogsstatens förvaltning.

Lotterna litt. F och G hava därefter av domänstyrelsen utarrenderats till

den 14 mars 1936 mot en avgäld av 175 respektive 100 kronor.

Sedan överläkaren, professor Birger Lundqvist i Stockholm anhållit att få

förvärva endera eller båda av nyssnämnda lotter, har uppskattningsförrättning

hållits den 6 november 1935. Av handlingarna i ärendet inhämtas bland

annat följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

Båda lotterna liro belägna i västra delen av det till Örbofjärden gränsande

området av egendomen.

Lotten litt F eller Sjötorp innehåller en areal av 21.09 hektar, därav 4.86

hektar tomt och åker, 0.45 hektar äng, 15.40 hektar skogsmark och 1.28 hektar

impediment (vatten och vägar). Litt. G eller Edsvikstorp innehåller en

areal av 45.83 hektar, därav 3.59 hektar tomt och åker, 1.29 hektar äng, 40.85

hektar skogsmark och 0.10 hektar impediment (vatten och vägar).

Lotternas åkerjord, som ligger spridd i oregelbundna fält, består av dels

lermylla och dels sandjord. Dikningsförhållandena äro bristfälliga.

Kronans byggnader å Sjötorp slotten äro gamla, omoderna och primitiva

samt i stort behov av att ersättas med nya. De å lotten Edsvikstorp befintliga,

kronan tillhöriga husen äro ävenledes i synnerligen dåligt skick och i

behov av ombyggnad.

Lotternas jordbruksvärden hava taxerats till 3,500 kronor för lotten Sjötorp

och till 2,100 kronor för lotten Edsvikstorp.

U ppskattningsnämnden, som erinrat, att vid den uppskattningsförrättning,

som föregick försäljningen av omförmälda tolv lotter, nämnden föreslagit,

att lotterna litt. F och G skulle behållas i kronans ägo i avvaktan på spekulanter,

vilka ville inköpa marken mera med hänsyn till dess värde för villabebyggelse

än med hänsyn till brukningsvärde, har livligt tillstyrkt båda

lotternas försäljning till professor Lundqvist. Nämnden har saluvärderat lotten

litt. F eller Sjötorp till 8,775 kronor, därav 4,300 kronor för utmark med

därå växande skog och 2,000 kronor för fiske, samt lotten litt. G eller Edsvikstorp

till 12,865 kronor, därav 10,300 kronor för utmark med därå växande

skog och 1,000 kronor för fiske. Till berörda värde, sammanlagt 21,640

kronor, skulle emellertid även läggas tomtvärde till ett belopp av 3,360 kronor,

varför det gemensamma totalvärdet av nämnden beräknats till 25,000

kronor.

Saluvärderingen har verkställts under förutsättning att lotterna tillträdas

i befintligt skick, därvid kronan skulle gottgöra lotternas respektive arrendatorer

för av dem verkställd höstplöjning. Lotten Sjötorp skulle tillerkännas

rätt till väg över styckningslotten Humlegårdstorp och lotten Edsvikstorp

tillförsäkras enahanda rätt beträffande stvckningslolten Näset.

Överjågmästaren har icke haft något att erinra mot försäljningsförslaget.

Överlantmätaren har förklarat hinder icke föreligga för lotternas avstyckning.

Vid frånskiljandet av lotterna såsom särskilda fastigheter borde emellertid

vattenområden tilläggas dem utanför respektive stränder inom gränser,

som normerades av stadgandet i 12 kapitlet 4 § jordabalken, varjämte lotterna

borde tilläggas fiske inom ifrågavarande vattenområden. Av nämnden

föreslagen servitutsrätt till väg för lotten Sjötorp över Humlegårdstorp och

för lotten Edsvikstorp över Näset vore enligt överlantmätaren möjlig endast

under förutsättning, att Humlegårdstorp och Näset fortfarande utgjorde

integrerande delar av kronoegendomen. Därest Humlegårdstorp och Näset,

som enligt tidigare uppskattningsförrättning vore avsedda att försäljas,

numera vore avyttrade, måste vid en blivande avstyckning av dessa lotter

angivas, att Sjötorp ägde rätt till väg över Humlegårdstorp, samt att Edsvikstorp

ägde liknande rätt beträffande Näset. Skulle Humlegårdstorps och Näsets

ägor icke komma att sträcka sig fram till allmänna landsvägen, måste

de här ifrågavarande lotterna Sjötorp och Edsvikstorp tillerkännas rätt till

den ytterligare väg, som erfordrades för att komma fram till landsvägen.

Med skrivelse den 4 februari 1936 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört följande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1(>(J.

7

För egen del biträdde styrelsen nämndens försäljningsförslag. Lotterna

vore icke lämpliga till egna hem. I lotterna inginge ett skogskapital alltför

stort att kunna lösas av en egnahemsspekulant. Därtill komme, att lotternas

till jordbruk lämpliga areal vore för obetydlig för att en innehavare därav

skall kunna erhålla sin bärgning, med mindre han erhölle sin arbetsförtjänst

i grannskapet. Utsikterna härför torde emellertid, enligt vad nämnden

upplyst, vara små. Förefintliga byggnader å lotterna vore ävenledes av

så dålig beskaffenhet, att en fullständig om- och nybyggnad skulle vara erforderlig.

De lotterna åsätta saluvärdena ansåge sig styrelsen kunna godkänna. Med

hänsyn till lotternas avlägsna belägenhet och dåliga förbindelser funne styrelsen

en exploatering av lotterna till villatomter svårligen kunna utföras,

och då nu en spekulant framträtt, som önskade förvärva bägge lotterna till

åsätta saluvärden, funne styrelsen det vara för statsverket förmånligt att till

denne försälja lotterna.

Lotterna borde upplåtas med full och oinskränkt äganderätt. Några föreskrifter

örn deras användning eller örn återköpsrätt för kronan funne styrelsen

sålunda icke erforderliga.

I vardera försäljningslotten borde ingå det utanför lottens strand liggande

vattenområdet inom gränser, som normerades av stadgandet i 12 kapitlet

4 § jordabalken, ävensom fiske inom samma område.

Lotterna borde försäljas i befintligt skick och med tillträde för köpare

räknat från den 14 mars 1936.

Därest kronan nödgades till arrendatorerna av lotterna utgiva ersättning

för av dem å respektive lotter verkställd höstplöjning, trädesbruk och sådd,

borde köpare i blivande köpehandling tillförbindas ersätta kronan, vad kronan

i sådant hänseende erlagt.

Lotterna borde på sätt av överlantmätaren framhållits tillförsäkras tillfartsvägar

över Humlegårdstorp och Näset ävensom över huvudgårdslotten.

I försäljningsvillkoren beträffande dessa tre styckningslotter hade inryckts

bestämmelser örn att deras köpare skulle vara skyldiga att tåla de servitutsbestämmelser,

som vid avstyckningsförrättning befunnes erforderliga för tillgodoseende

av samtliga styckningslotters å egendomen respektive utfartsvägar.

Köpeskillingen för lotterna syntes styrelsen lämpligen böra erläggas jämlikt

bestämmelserna i §§ 21 och 22 B förordningen den 6 juni 1929 (nr 176)

angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. Rörande försäljningen

borde bestämmelserna i berörda förordning även i övrigt i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

Jag biträder det av domänstyrelsen tillstyrkta försäljningsförslaget och

hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att de å den av extra lantmätaren Seth Silén år 1918 upprättade

kartan över egendomen 3 mantal Svinö eller Rådmansö

kungsgård nr 1 i Rådmansö socken av Stockholms län med

litt. F och G betecknade lotter, Sjötorp oell Edsvikstorp, må

med angivna arealer försäljas till överläkaren professorn Birger

Lundqvist mot ett saluvärde av 25,000 kronor;

skolande vid försäljningen i övrigt gälla, alt lotterna försäljas

med tillträdesrätt räknat från oell med den 14 mars 1936,

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

att lotterna försäljas i det skick, vari de vid tillträdet befinna

sig, att endast kronan tillhöriga hus och anläggningar ingå i

försäljningen, att förbehåll göres för de jämkningar i lotternas

gränser och arealer, som vid avstyckningsförrättning kunna

befinnas erforderliga, att lotterna tillförsäkras rätt till nödiga

utfartsvägar dels över huvudgårdslotten av kronoegendomen,

dels över styckningslotterna Humlegårdstorpet och Näset fram

till allmänna landsvägen, att i vardera försäljningslotten ingår

det utanför lottens strand befintliga vattenområdet inom gräns,

som normeras av stadgandet i 12 kapitlet 4 § jordabalken,

ävensom fiske å nämnda område, att, därest kronan nödgas

till arrendatorerna av lotterna utgiva ersättning för av dem

tilläventyrs verkställd höstplöjning, trädesbruk och sådd, köparen

av lotterna skall vara skyldig gottgöra kronan, vad

kronan i sådant hänseende erlagt, att köpeskillingen för lotterna,

25,000 kronor, skall erläggas jämlikt stadgandena i §§

21 och 22 B förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående

försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m., samt att i

övrigt vid försäljningen av lotterna bestämmelserna i förberörda

förordning i tillämpliga delar skola lända till efterrättelse.

3:o.

Lägenheten Håkansberg (Spånga l3) i Södermanlands län.

Den 30 maj 1919 förordnade Kungl. Majit att, sedan kronoegendomen 1/2

mantal Spånga nr 1 i Lerbo socken av Södermanlands län blivit delad i två

lotter, nämligen litt. A, Håkansberg, om 18.168 hektar, varav 4.28 hektar

tomt och åker, 13.773 hektar skogs- och betesmark samt 0.115 hektar impediment,

ävensom litt. B. Huvuddelen, om 43.654 hektar, varav 14.413 hektar

tomt och åker, 6,146 hektar äng, 22,743 hektar skogs- och betesmark samt

0,352 hektar impediment, dels lotten litt. A skulle upplåtas enligt då gällande

grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från kronoegendomar, och

dels lotten litt. B skulle försäljas å offentlig auktion till den högstbjudande

under de i Kungl. Maj:ts brev den 29 maj 1874 omförmälda villkor med tillträdesrätt

för köpare den 14 mars 1921.

Enligt av länsstyrelsen den 18 april 1921 utfärdat köpebrev försåldes lotten

litt. A eller Håkansberg till Erik Pettersson för en köpeskilling av 13,700

kronor. Sedan vid laga skifte åren 1921 och 1922 å gårdarna Lagmansö och

Spånga utrönts att cirka 3 tunnland skogsmark av lägenheten Håkansberg

tillhörde Lagmansö fideikommiss samt att lägenheten rätteligen innehölle

17.78 hektar förklarade domänstyrelsen jämlikt beslut den 4 april 1924, att

köpeskillingen skulle utgöra 12,542 kronor. Lägenheten har åsatts jordregisterbeteckningen

l3.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169-

9

Lotten litt. 13 inköptes av Sven E. Carlströmer, vilken numera försålt lotten

till Tor Almlöf. Fastigheten har i jordregistret betecknats Spånga l1.

Sedan förenämnde Pettersson avlidit utan att efterlämna andra utmätningsbara

tillgångar än lägenheten Håkansberg samt stärbhusdelägarna efter

Pettersson, vilka saknade tillgångar, till kronan med full äganderätt överlåtit

lägenheten utan ersättning eller gottgörelse av något slag, har Kungl. Majit

och kronan den 21 december 1931 erhållit lagfart å lägenheten. Denna är för

närvarande utarrenderad till bemälde Almlöf för tiden 14 mars 1935—14

mars 1936 mot en årlig avgäld av 75 kronor.

Med anledning av att kronan återbekommit lägenheten föranstaltade domänstyrelsen

om uppskattningsförrättning å densamma den 10 oktober 1931.

En av domänstyrelsen sedermera i skrivelse den 12 juli 1935 gjord framställning

i fråga örn försäljning av lägenheten Håkansberg för en köpeskilling

av 5,850 kronor och med hembudsrätt enligt 11 § förordningen den

6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m. för Almlöf fann Kungl. Majit genom beslut den 16 augusti 1935 icke

föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

I skrivelse den 28 november 1935 har nu Almlöf, under åberopande av,

bland annat, utlåtanden av egnahemskonsulenten Sven Sverke och civiljägmästaren

Nils Olsson, anhållit, att med hembudsrätt få förvärva lägenheten

till åsatt saluvärde och på vanliga betalningsvillkor.

Häröver hava infordrade utlåtanden avgivits dels den 21 december 1935

av domänstyrelsen, som därvid överlämnat en ansökan örn förvärv av lägenheten

från f. d. landshövdingen L. Reuterskiöld ävensom yttrande av vederbörande

domänintendent, dels ock den 20 januari 1936 av statens egnahemsstyrelse.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Lägenheten Håkansberg, som är belägen 1 mil från Vadsbro och Valla

järnvägsstationer och 2 mil från Katrineholms stad, har enligt år 1925 upprättad

karta med beskrivning en areal av 18.496 hektar, varav 4.625 hektar

tomt och åker, 0.07 hektar odlingsmark och 13.801 hektar avrösningsjord.

Byggnaderna äro med undantag av bostadshuset någorlunda tillräckliga för

fastigheten. Bostadshuset är i behov av en genomgripande renovering och

ombyggnad, som torde draga en kostnad av cirka 2,000 kronor.

Lägenheten har saluvärderats till 5,850 kronor, varav 3,300 kronor för

växande skog.

Agronomen Almlöf har uppgivit, att den brukningsvärda åkerjordens ytvidd

å den honom tillhöriga fastigheten Spånga l1 under normala år utgjorde

omkring 15.6 hektar och under vissa år med högre vattenstånd än normalt

i sjön Långhalsen endast omkring 12.3 hektar. Egendomen tillhörde en i

denna landsända ogynnsam storleksordning, mitt emellan å ena sidan det

egentliga småbruket utan arbetsanställda och å andra sidan det mindre heinmansbruket

med minst en årsdräng, säsonghjälp och ladugårdshjälp samt

hållande av minst ett par, helst tre hästar. Då gården kunde reda sig nied

nuvarande arbetskraft, redskap, levande och döda inventarier samt åbyggnader

även efter en ökning av åkerarealen med 4 å 5 hektar, framginge därav,

atl gården för driftens ekonomisering vöre i behov av mera åkerjord.

Därtill komme att Spånga l1 för närvarande och sannolikt för en genera
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

Departements

chefen.

tion framåt saknade för gårdens behov erforderligt husbehovsvirke från egen

skogsmark. Spånga l1 behövde få en fundamental brist i sin självförsörjningsförmåga

fylld genom tillskott av oskövlad skogsmark till tryggande avgårdens

virkeshusbehov. Härför skulle den kvarvarande skogen å lägenheten

Håkansberg lämpa sig mycket väl.

F. d. landshövdingen Reuterskiöld har i egenskap av förmyndare för innehavaren

av Lagmansö fideikommiss, Gabriel Falkenberg, hemställt, att, då

det för avrundandet av ägorna till den under fideikommisset hörande utgården

1 mantal Spånga nr 2 skulle vara av stort värde att förvärva lägenheten

Håkansberg, lägenheten måtte försäljas till Falkenberg för åsatt saluvärde.

Egnahemkonsulenten Sverke har framhållit, att lägenheten Håkansberg

icke vore av den storlek, att en familj kunde erhålla sin fulla bärgning och

sysselsättning därå. Möjligheten att tillköpa jord från angränsande jordägare

måste anses utesluten. Om lägenheten försåldes såsom särskild brukningsdel,

måste en köpare förutsättas äga tillgång till stadigvarande förvärvsarbete

i orten. Möjligheterna härför vöre dock mycket små.

Civiljägmästaren Olsson har uppskattat den avverkningsbara skogen å

Spånga l1 till 56 kubikfamnar, årliga bränslebehovet för hemmansdelen till

25 kubikfamnar samt skogens årliga tillväxt till 15 kubikfamnar. Enligt Olssons

uppfattning skulle det dröja cirka 20 år innan hemmanets stängseloch

bränslebehov kunde täckas från egen skog samt cirka 50 år innan tillräcklig

kvantitet gagnvirke till nödvändiga reparationer och nybyggnader å

hemmanet kunde beräknas produceras å hemmanets egen skog.

Domänintendenten har framhållit, att Spånga l1 innehölle en i förhållande

till byggnadsbeståndet allt för ringa åkerareal. Ej heller skogen å egendomen

vore tillräcklig för dess behov. Dessa olägenheter kunde emellertid

avhjälpas genom att lägenheten Håkansberg tillädes egendomen. Lägenheten

kunde ej giva brukare full försörjning. Möjligheter till extra förtjänster

i orten vore synnerligen små. På grund härav tillstyrkte domänintendenten

Almlöfs framställning. Däremot ansåge domänintendenten det principiellt

olämpligt, att kronan tillhörig egendom försåldes för utökning av storgodsen,

vadan han avstyrkte landshövdingen Reuterskiölds ansökan.

Domänstgrelsen har ansett den lämpligaste dispositionen av lägenheten Håkansberg

vara, att lägenheten försåldes till ägaren av Spånga l1, då lägenheten

på grund av åkerns beskaffenhet ej torde lämna sin brukare full försörjning.

Därest Kungl. Majit ej ansåge sig böra biträda detta förslag, syntes

lägenheten — eftersom 13 § försäljningsförordningen ej kunde anses tilllämplig

å densamma — böra försäljas enligt 15 § sagda förordning och därvid

utbjudas till salu å auktion.

Statens egnahemsstgrelse har, då den Almlöf tillhöriga hemmansdelen syntes

vara i behov av utökad areal, tillstyrkt att lägenheten försåldes med hembudsrätt

för Almlöf.

Med hänsyn till numera upplysta omständigheter av beskaffenhet att inverka

på bedömandet av ifrågavarande försäljningsärende finner jag mig i

likhet med de i ärendet hörda myndigheterna böra tillstyrka den av Almlöf

gjorda framställningen örn förvärv av lägenheten Håkansberg för utökning

av den honom tillhöriga fastigheten Spånga l1. Då emellertid sagda fastighet

torde vara av den storlek, att Almlöf icke kan av Kungl. Majit tillerkännas

hembudsrätt till lägenheten jämlikt 11 § försäljningsförordningen,

bör frågan underställas riksdagens prövning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169■ 11

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att lägenheten Håkansberg eller Spånga l3 i Lerbo socken

av Södermanlands län må försäljas med hembudsrätt för

Tor Ahnlöf enligt 11 § förordningen den 6 juni 1929 (nr 176)

angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. mot

en köpeskilling av 5,850 kronor samt under villkor i övrigt

att fastigheten må tillträdas räknat från och med den 14

mars 1936, att fastigheten försäljes i det skick, vari den kontraktsenligt

skall avlämnas, att endast fastigheten tillhöriga

byggnader och anläggningar ingå i försäljningen samt att innehavare

av elektriska ledningar, som med vederbörligt tillstånd

framdragits över fastigheten, förbehålles rätt att behålla

ledningarna samt nyttja desamma utan rätt för köparen

till annan ersättning än av ledningarnas innehavare för

skada till följd av förändring, reparation eller tillsyn av ledningarna

ävensom för skada, som förorsakas å kreatur.

\ 4:o.

Oppreva nr 1 i Östergötlands län.

Kronoegendomen 1 mantal Oppreva nr 1 med Oppreva nr 2, en utjord, i

Törnevalla socken av Östergötlands län är utarrenderad för tiden 14 mars

1931—14 mars 1941 mot årligt arrende av 1,500 kronor.

I en till domänstyrelsen inkommen ansökning har egendomens arrendator,

Albin Svanberg, anhållit att, då egendomens ladugård och loge voro så angripna

av röta, att de vore nästan oanvändbara och äventyrade gårdens fortsatta

brukande, få nybygga nämnda byggnader i enlighet med av Gustaf Sjunnesson

i oktober 1933 upprättade ritningar med kostnadsberäkning och virkesförslag.

Domänintendenten i länet har avgivit yttrande över ansökningen och därvid

anfört följande.

Nötkreaturshuset, stallet och ladan vore otidsenliga och angripna av röta

i sådan grad, att reparation ej kunde verkställas. Då emellertid kostnadsberäkningen

för nybyggnad ■— oaktat ej beräknats något värde å virke till

byggnaden utan endast upptagits arbetskostnad för virkesförädlingen — slutade

på ett belopp av 27,500 kronor, hade domänintendenten låtit upprätta

nya ritningar och kostnadsförslag till ifrågavarande byggnad. Enligt detta

byggnadsförslag, upprättat av byggnadskonsulenten S. Torgersruud, stannade

kostnaden vid ett belopp av 21,000 kronor. Efter vissa avdrag borde byggnaden

kunna uppföras av arrendatorn mot en ersättning av 17,405 kronor

genom arrendeavkorlning. Då emellertid byggnadskostnaden uppginge till

ett avsevärt belopp jämfört med taxeringsvärdet, som utgjorde 37,400 kronor

för inägorna, ansåge domänintendenten att det borde tagas under över
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

vägande om icke en försäljning ekonomiskt sett vöre det bästa. Arrendatorn

vore icke ovillig att köpa egendomen.

Med anledning av vad domänintendenten sålunda anfört uppdrog domänstyrelsen

åt honom att verkställa såväl salu- som arrendevärdering å egendomen.

På grund härav bär å egendomen hållits uppskattningsförrättning den 11

oktober 1934. Av instrument över nämnda förrättning, ävensom övriga

ärendet tillhörande handlingar, däribland en av förste lantmätaren Joh. Er.

Linder år 1908 över egendomen upprättad karta med beskrivning inhämtas

bland annat följande.

Egendomen, som är belägen 15 kilometer från närmaste stad, Linköping,

och 5 kilometer från närmaste järnvägsstation, Linghem, har en areal av

96.930 hektar, varav 34.321 hektar tomt, trädgård och åker, 1.098 hektar äng

och 61.511 hektar avrösningsjord.

Åbyggnaderna äro med förut nämnda undantag i gott stånd. Åkerjorden

består av lermylla på ler- och sandbotten. Taxeringsvärdet utgör 37,400 kronor

jordbruksvärde och 10,700 kronor skogsvärde. Utdelning från häradsallmänning

beräknas till 30 kronor årligen. Torp och lägenheter finnas ej.

Uppskattningsnämnden har saluvärderat egendomen till 53,500 kronor,

varav 18,000 kronor för skogsmark med växande skog och 600 kronor för

kapitaliserad allmänningsutdelning samt arrendevärderat egendomen till 1,830

kronor.

Nämnden har föreslagit att egendomen måtte försäljas för det åsätta saluvärdet,

då kronan i annat fall bleve nödsakad att å egendomen uppföra byggnader

till ett värde av 15,000 å 20,000 kronor. Det genom nybyggnaden förhöjda

värdet å egendomen skulle icke kunna förräntas genom den högre

arrendeavgift, som sedan kunde åsättas egendomen. Denna borde därför försäljas

och enligt 9 § förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning

i vissa fall av kronoegendom m. m. hembjudas egendomens arrendator,

Albin Svanberg, som sedan den 14 mars 1919 innehaft egendomen å arrende

och väl hävdat densamma.

Arrendator Svanberg har skriftligen förklarat sig villig att mot det åsätta

saluvärdet inköpa egendomen, dock under förutsättning att han finge använda

så stor del av den å egendomen växande skogen, som åtginge till uppförande

av nötkreaturshus, stall och lada, vilka byggnader vore nödvändiga

för egendomens drift.

Vederbörande jägmästare och Överjägmästare hava tillstyrkt försäljningsförslaget.

Domänstgrelsen har med skrivelse den 2 augusti 1935 underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning samt därvid för egen del anfört följande.

Styrelsen biträdde uppskattningsnämndens förslag till egendomens försäljning

på av nämnden anförda grunder. Beträffande det av arrendatorn

uppställda villkoret för inköp av egendomen, nämligen att få uttaga erforderligt

virke till berörda nybyggnad, ansåge styrelsen, att hinder ej borde möta

mot att arrendatorn berättigades att å egendomens skog för nämnda ändamål

avverka behövligt virke, dock endast i den mån en sådan avverkning ej

stöde i strid mot 1923 års skogsvårdslag. På grund av egendomens arrendevärde

vore riksdagens medverkan i försäljningsbeslutet erforderlig.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

13

Med hänsyn till ofrånkomliga nybyggnader å egendomen anser jag i lik-jDepartement*

het med uppskattningsnämnden och domänstyrelsen det för kronan mest för- CÄ«/en>

månligt om en försäljning av egendomen kommer till stånd. Mot de föreslagna

försäljningsvillkoren har jag ej något att erinra.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen 1 mantal Oppreva nr 1 med Oppreva

nr 2, en utjord, i Törnevalla socken av Östergötlands län må

försäljas enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående

försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. för en

köpeskilling av 53,500 kronor och därvid hembjudas egendomens

arrendator, Albin Svanberg, jämlikt 9 § förordningen;

skolande vid försäljningen i övrigt iakttagas, att egendomen

må tillträdas, räknat från och med den 14 mars 1936,

då nu om egendomen gällande arrendekontrakt skall upphöra

att gälla, att egendomen försäljes i det skick den kontraktsenligt

skall avlämnas, att endast kronoegendomen tillhöriga

byggnader och anläggningar ingå i försäljningen, att

köparen Svanberg ej skall äga att i egenskap av arrendator

framställa några ersättningsanspråk mot kronan på grund av

arrendekontraktet, att köparen skall äga att å egendomens

skog avverka erforderligt virke till nybyggnad av nötkreaturshus,

stall och lada, dock endast under förutsättning, att avverkningen

ej står i strid mot 1923 års skogsvårdslag samt att

innehavare av över egendomen med vederbörligt tillstånd

framdragna elektriska ledningar förbehålles rätt att hava desamma

kvarstående utan rätt för köparen till annan ersättning

än av ledningarnas innehavare för skada till följd av

förändring, reparation eller tillsyn av ledningarna, ävensom

för skada, som förorsakas å kreatur.

5:o.

Rönö Kungsgård nr 1 i Östergötlands län.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 5 juli 1935 överfördes från statens domäners

fond till arrendeegnahemsfonden per den 14 mars 1936 vissa delar

av kronoegendomen 4J/4 mantal Rönö Kungsgård nr 1, i Rönö socken av

Östergötlands län.

Å de områden, som sålunda kommit under statens jordnämnds förvaltning,

hava utlagts fem arrendeegnahem, till vilka arrendatorer antagits.

De områden, som ej lämpligen kunna disponeras för arrendeegnahemsändamål,

omfatta, enligt av t. f. distriktslantmätaren Hans Wetterhall gjorda

beräkningar, omkring 126.22 hektar, varav 33.40 hektar åker, 4.22 hektar

tomt och trädgård, 2.34 hektar äng, 51.73 hektar skogsmark, 28.55 hektar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

betesmark och 5.08 hektar vägar, berg, vattentäckta områden och en grusgrop.

I skrivelse den 12 februari 1936 har statens jordnämnd förklarat, att nämnden

vöre av den uppfattningen, att dessa områden i huvudsak borde försäljas.

Dock borde en mindre del — å en skrivelsen bifogad karta betecknad med

litt. C — bibehållas i kronans ägo. Ä detta område funnes nämligen ruindelar

av Rönö gamla biskopsborg, vilka ansåges vara av så stort kulturhistoriskt

värde, att de ej borde övergå i enskild ägo. Å det område, som å nämnda

karta betecknats med litt. D, vore Rönö Kungsgårds manbyggnad belägen.

Denna ansåges i och för sig icke hava något särskilt kulturhistoriskt värde,

men med hänsyn till intilliggande, å litt. C belägna, byggnadsruin borde det

dock vara angeläget för kronan att hava någon bestämmanderätt över de

framtida byggnadsförhållandena därstädes. Området litt. D borde sålunda

få avyttras med äganderätt, men i köpeavtalet borde såsom villkor föreskrivas

förpliktelse för fastighetens innehavare att icke ytterligare bebygga området

och att icke i väsentlig grad utan riksantikvarieämbetets medgivande

förändra den nuvarande huvudbyggnadens yttre. I samband härmed torde

i köpehandlingen även böra inrymmas återköpsrält för kronan enligt lagen

den 20 juni 1924. Inteckning borde sökas till säkerhet för den kronan sålunda

förbehållna återköpsrätten beträffande litt. D, sedan avstyckning verkställts.

Det till försäljning ifrågasatta området borde upplåtas i följande lotter:

Området litt. B, omfattande omkring 1.75 hektar skogs- och betesmark.

I. O. G. T.-logen Manhem, som innehade tomt med därå beläget s. k. ordenshus

omedelbart intill detta område, hade gjort framställning till jordnämnden

att få förvärva detsamma för att där anlägga idrottsplats. Sådan saknades

hittills i Rönö socken. Nämnden funne skäl föreligga för ett bifall till denna

framställning och hade åsatt området ett saluvärde av 500 kronor.

Återstående område, å kartan betecknat litt. A, utgörande tillsammans med

litt. D den egentliga huvudgårdslotten. Denna komme enligt förutnämnda

beräkningar att omfatta ungefär 124 hektar, varav omkring 33.40 hektar

åker.

Ryggnaderna vore tillräckliga, men delvis i behov av ombyggnad.

Jorden vore av relativt god beskaffenhet och väl hävdad. En del av åkerjorden

och stora delar av betesmarken lede emellertid av vatten.

Huvudgårdslotten hade åsatts ett saluvärde av 40,000 kronor, varvid förut

omnämnda köpevillkor och återköpsrätt angående litt. D beräknats.

Nuvarande arrendatorn, Nils Karlberg, som övertagit arrendet å Rönö

Kungsgård år 1931 efter sin fader, vilken innehaft detsamma alltsedan 1907,

borde enligt nämndens mening erhålla hembudsrätt.

Egendomen borde försäljas med tillträdesrätt räknat från och med den 14

mars 1936.

Köpeskillingen borde erläggas kontant å tillträdesdagen eller å annan tid,

varom nämnden kunde överenskomma med köparen.

Detaljvillkoren i övrigt borde lämpligen få fastställas av nämnden.

Skulle arrendatorn ej använda sig av hembudsrätten, torde nämnden få

utbjuda egendomen till hugade spekulanter å sätt, som nämnden funne lämpligt,

och underställa upprättat köpeavtal Kungl. Maj:ts godkännande.

Skulle försäljningen av en eller annan orsak ej bliva klar med tillträde

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

15

den 14 mars 1936, borde nämnden hava befogenhet att tillfälligt utarrendera

egendomen emot den arrendeavgift och på de villkor i övrigt, som

nämnden kunde finna gott bestämma.

Köpeskillingarna för huvudgårdslotten och lotten litt. B borde med avdrag

av försäljningsomkostnader överföras till statens domäners fond och

bokförda värdet å egendomen Rönö hos arrendeegnahemsfonden samtidigt

nedskrivas med köpeskillingsbeloppen.

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien har i skrivelse till statens

jordnämnd förklarat sig beredd att övertaga vården och förvaltningen av

området litt. C. Vid områdets avstyckning borde uppmärksammas att erforderlig

tillfartsväg erhölles till området.

Domänstgrelsen har i infordrat utlåtande den 19 februari 1936 förklarat

sig icke hava något att erinra mot statens jordnämnds förslag.

Jag biträder förslaget om försäljning av lotterna litt. A, B och D. LotternaDepartemenislitt.

A och D, huvudgårdslotten, synas böra försäljas mot det av jordnämn- chefen.

den åsätta saluvärdet 40,000 kronor med hembudsrätt för arrendatorn Nils

Karlberg. Därest Karlberg icke begagnar sig av denna rätt, bör jordnämnden

äga att i huvudsaklig överensstämmelse med föreskrifterna i 1929 års försäljningsförordning

utbjuda huvudgården antingen under hand eller å offentlig

auktion. För nämnda fall torde nämnden böra åläggas att för godkännande

underställa Kungl. Majit det köpeavtal, som därvid kan komma

att upprättas. Lika med nämnden finner jag vidare lotten litt. C med hänsyn

till det stora kulturhistoriska värdet av därå belägna ruiner av Rönö

gamla biskopsborg böra behållas i kronans ägo samt ställas under förvaltning

av vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien. På grund av det kulturhistoriska

intresset torde vid försäljning av den angränsande lotten litt.

D böra till förmån för lotten litt. C göras det servitutsförbeliållet, att lotten

litt. D icke må ytterligare bebyggas eller väsentliga förändringar i den därå

belägna huvudbyggnadens yttre vidtagas utan riksantikvarieämbetets medgivande.

Härigenom torde kulturvärdet hos biskopsgårdens ruiner i erforderlig

grad skyddas. Köpeskillingarna för huvudgårdslotten och lotten litt. B,

beträffande vilken sistnämnda lott jag icke har någon erinran mot försäljningsförslaget,

torde i anslutning till vad nämnden anfört, efter avdrag av

försäljningskostnaderna, tillföras den i statens domäners fond ingående

markinköpsf onden.

Under åberopande av det anförda hemställer jag alltså,

att från 41/* mantal Rönö Kungsgård nr 1 i Rönö socken

av Östergötlands län må, med tillträdesrätt räknad från och

med den 14 mars 1936 försäljas

dels huvudgårdslotten, omfattande de å förenämnda karta

med litt. A och D betecknade områdena, för en köpeskilling

av 40,000 kronor med hembudsrätt för arrendatorn Nils Karlberg,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

dels ock lotten litt. B till I. O. G. T.-logen Manhem, Rönö,

för en köpeskilling av 500 kronor,

att, därest arrendatorn Karlberg ej skulle använda sig av

hembudsrätten, statens jordnämnd må i huvudsaklig

överensstämmelse med bestämmelserna i förordningen den

6 juni 1929 (nr 176) örn försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m. äga utbjuda lotten till salu antingen under

hand eller å auktion samt för godkännande underställa

Kungl. Majit det köpeavtal, som kan komma att upprättas,

samt att förvaltningen och vården av lotten litt. G med

därå befintliga byggnader och byggnadsruiner må överlåtas

å vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien;

skolande vid försäljningen av lotten litt. D genom servitutsförbehåll

till förmån för den i kronans ägo kvarvarande lotten

litt. C stadgas, att förstnämnda lott icke må ytterligare bebyggas

eller väsentliga förändringar i den därå belägna huvudbyggnadens

yttre vidtagas utan riksantikvarieämbetets

medgivande.

6:o.

Kronoparken Nöttja i Kronobergs län.

Sedan fråga uppstått om försäljning av lägenheten Balkarp Bäckagård under

kronoparken Nöttja i Nöttja socken av Kronobergs län, har på domänstyrelsens

föranstaltande uppskattningsförrättning hållits i vederbörlig ordning.

Av handlingarna i ärendet, däribland vid förrättningen fört protokoll och

en av distriktslantmätaren Erik Wigner år 1935 upprättad karta jämte avstyckningshandlingar,

inhämtas i huvudsak följande.

Salulotten har avstyckats och i jordregistret betecknats Balkarp Bäckagård

34.

Den är belägen vid allmän väg, 20 kilometer från Ljungby stad och 10 kilometer

från Hamneda järnvägsstation.

Arealen omfattar 30.6050 hektar, varav omkring 9.32 hektar åker, 2.51 hektar

äng, 14.30 hektar skogsmark och 4.48 hektar impediment.

Lägenheten är att anse såsom jordbruksegnahemslägenhet. Å lägenheten

befintliga byggnader tillhöra kronan. De äro i stort sett i försvarligt skick

samt för lägenhetens behov tillräckliga. Åkerjorden och ängen äro av medelgod

beskaffenhet. Hävden är god. Virkesförrådet har uppskattats till 366

kubikmeter.

Lägenheten är för tiden till den 14 mars 1936 utarrenderad till Martin Johansson

och Ivar Johansson mot ett årligt arrende av 345 kronor. Arrendatorerna

och före dem deras far hava brukat lägenheten sedan år 1929. Den

har städse skötts väl.

Saluvärdet har uppskattats till 8,000 kronor, varav omkring 1,725 kronor

belöpa å skogsmark och skog. Arrendevärdet har beräknats utgöra 380 kro
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169- 17

nor. Av domänverket förskotterade kostnader för avstyckning utgöra 235

kronor 91 öre.

Uppskcittningsnämnden har föreslagit, att lägenheten måtte försäljas enligt

1929 års förordning med tillträdesrätt för köpare den 14 mars 1936. Arrendatorerna

vore präktiga och skötsamma personer, som borde medgivas

hembudsrätt. Då omständigheter, som kunde berättiga arrendatorerna till

hembud ej vore för handen, borde framställning göras hos riksdagen angående

hembudsrätt enligt 9 § förordningen för nämnda arrendatorer. Anledning

förelåge icke att vid försäljningen föreskriva särskilda villkor angående

lägenhetens användning samt återköpsrätt. Skulle likväl föreskrifter

härutinnan anses böra ifrågakomma, borde saluvärdet minskas med 10 procent.

Vid försäljningen borde köparen tillförbindas svara för å fastigheten

3/4 mantal Balkarp Bäckagård för tiden från och med den 1 januari 1936 belöpande

utgifter för Balkarp Mellangårds, Södergårds och Bäckagårds dikningsföretag

av år 1915.

Arrendatorerna hava förklarat sig villiga inköpa lotten på föreslagna villkor.

Vederbörande jägmästare och Överjägmästare hava tillstyrkt försäljningen.

Med skrivelse den 9 januari 1936 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört, att styrelsen för sin del gärna hade

sett, att arrendatorerna kunnat medgivas rätt att inköpa lägenheten, därest

detta kunnat avgöras utan riksdagens hörande. Tillräckliga skäl syntes nämligen

ej föreligga för att underställa ärendet riksdagen. Lägenheten borde därför

utbjudas till salu under hand enligt 13 § förordningen. Styrelsen hade anledning

förmoda, att, därest lägenheten utbjödes till salu, arrendatorerna

komme att av länsstyrelsen antagas till köpare för så vitt de avgåve antagligt

anbud. I övrigt hade styrelsen ej något att erinra mot uppskattningsnämndens

förslag.

I likhet med uppskattningsnämnden anser jag övervägande skäl tala för Departementsförsäljning

av lägenheten till de nuvarande arrendatorerna. Då dessa emel- ^/eralertid

icke kunna i författningsenlig ordning erhålla hembud, torde frågan

få underställas riksdagens prövning.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att lägenheten Balkarp Bäckagård 34 under kronoparken

Nöttja i Kronobergs län må med ett saluvärde av 8,000 kronor

och med tillträdesrätt räknat från och med den 14 mars

1936 försäljas enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176)

angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.

med hembudsrätt för Martin Johansson och Ivar Johansson,

samt under villkor i övrigt,

att lägenheten överlåtes i det skick, vari den vid tillträdet

befinner sig, att i köpet ingå endast kronan tillhöriga, å lägenheten

befintliga byggnader och anläggningar, att köparen

svarar för å fastigheten 3A mantal Balkarp Bäckagård för tiden

från och med den 1 januari 1936 belöpande utgifter för

Balkar]) Mellangårds, Södergårds och Bäckagårds diknings
Bihang

lill riksdagens protokoll 10,30. 1 saini. Nr 160. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

företag år 1915, att köparen betalar av kronan förskotterad

kostnad för avstyckning med 235 kronor 91 öre, samt att,

därest bröderna Johansson förvärva lägenheten, i köpehandling

inryckas bestämmelser om att såväl de som kronan skola

avstå från dem på grund av gällande arrendekontrakt rörande

lägenheten tillkommande anspråk gent emot varandra

i fråga om ersättning för trädesbruk, höstplöjning, sådd och

husröta.

7 :o.

Kronoegendomen Hagbytorp nr 2 i Kalmar län.

Kronoegendomen 5/s mantal Hagbytorp nr 2 i Hagby socken av Kalmar

län har varit utarrenderad för tiden 14 mars 1923—14 mars 1930 mot ett

årligt arrende av 1,825 kronor. Härefter utarrenderades egendomen för tiden

14 mars 1930—14 mars 1950 mot en årlig arrendeavgift av likaledes

1,825 kronor. Sedan egendomens arrendator i december 1931 försatts i

konkurs och borgenärerna i konkursen uppsagt sistberörda arrendeavtal, utarrenderas

egendomen för tiden 14 mars 1932—14 mars 1937 mot ett årligt

arrende av 1,130 kronor.

Med anledning av egendomens arrendeledighet den 14 mars 1930 besiktigades

egendomen år 1927 av kronojordstyckningssakkunniga. Härjämte

har domänstyrelsen på grund av nu löpande arrendeperiods utgång den 14

mars 1937 från vederbörande domänintendent och hushållningssällskaps

egnahemsnämnd införskaffat upplysningar angående egendomens lämplighet

till upplåtelse i egnahemslägenheter och åbolägenheter samt huruvida

efterfrågan å dylika lägenheter funnes i orten. Vidare har å egendomen under

år 1935 hållits uppskattningsförrättning i vederbörlig ordning. Av det över

förrättningen uppgjorda instrumentet jämte en av distriktslantmätare!! J.

Gezelius år 1921 över egendomen upprättad karta inhämtas bland annat

följande.

Egendomen, som är belägen 25 kilometer från Kalmar stad och 4 kilometer

från Kvarnlyckans järnvägsstation, har en areal av 37.934 hektar, varav

20.969 hektar tomt och åker, 16.923 hektar avrösningsjord och 0.042 hektar

impediment.

Åbyggnaderna äro under medelgoda, särskilt på grund av hög ålder. Genom

underhåll hava byggnaderna visserligen hållits i medelgott skick, men

ladugården, logen och ekonomibyggnaden äro så otidsenliga, att det länge

varit tal om nybyggnad av dessa. Boningshuset har genom olika påbyggnader

innan egendomen indrogs till statsverket blivit kallt och föga varaktigt.

Svinhus och källare saknas.

Åkerjorden består av två från varandra skilda skiften, därav hemskiftet,

litt. A, till större delen består av lättlera samt en mindre mossjord på jetterbotten

och utskifta, litt. B, cirka 1.5 kilometer från gården består av

sandmylla på sandbotten, allt så gott som stenfritt.

Utmarkens beskaffenhet är sådan, att den av lantmätaren egentligen hade

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169-

19

bort upptagas såsom ängsmark, enär den utgör ett enda stort betesmarksområde,

litt. C, som är alldeles skoglöst och delvis lämpligt för kultivering,

samt en hel del holmar och skär. Härjämte finnas renarna, figur 25 och

26 å kartan, glest beväxta med enstaka alar och endast användbara till bete

i samband med angränsande åker. Betesmarken är sålunda av god beskaffenhet

och cirka V3 av densamma torde lämpa sig för betesmarksförbättring.

Skogsmark saknas helt. Av träd finnes endast ett fåtal å stranden till

Hagbyån och omkring trädgården.

Fisket i Kalmarsund är gemensamt och utarrenderat till Blekingefiskare.

Den åidiga inkomsten för kronoegendomens del har varierat mellan 350 och

600 kronor. Fisket i Hagbyån saknar ekonomiskt värde.

Samfällighet eller rätt till annan förmån utom fastighetens område finnes

ej.

Taxeringsvärdet utgör 21,500 kronor jordbruksvärde och 10,000 kronor

för annan fastighet, nämligen fisket.

Kronojordstyckningssakkunniga hava anfört följande. Byggnaderna vore

ännu fullt användbara och tillräckliga för behovet. Egendomen borde därför

ånyo utarrenderas under ytterligare en period och kunde därefter lämpligen

försäljas i två lotter, hemskiftet om cirka 13.4 hektar åker och ett

obebyggt utskifte om cirka 7 hektar åker.

Domänintendenten, egnahemsnämnden och Överjägmästaren i Södra distriktet

hava tillstyrkt egendomens försäljning i två lotter, nämligen huvudgården

och en bostadslägenhet.

Uppskattningsnämnden har anfört: Anledningen till att egendomen icke

redan vid förra arrendeuppskattningen föreslagits till försäljning hade varit

den, att egendomen dittills alltid lämnat ett jämförelsevis högt arrende.

Nämnden ansåge emellertid, att byggnaderna vore så gamla, att avsevärda

nybyggnadskostnader vore att förvänta under en ny arrendeperiod; svinhus

och källare måste uppföras, cementgödselstad anläggas och vissa täckdikningsarbeten

utföras. På grund härav ansåge nämnden det vara i kronans

intresse fördelaktigast att realisera egendomen genom att försälja ägofigurerna

nr 5 och 6 å förberörda karta med hembudsrätt för lägenhetsinnehavaren

Ernst Gottfrid Johansson och hela övriga egendomen såsom en

brukningsenhet med hembudsrätt örn möjligt för nuvarande arrendatorn

B. P. T. Jonsson. Efter allt att döma skulle egendomen betinga det högsta

priset genom försäljning å auktion, enär vissa grannar önskade förvärva

densamma, dels för det goda betets skull, och dels för att sammanlägga den

med egna gårdar. Då sådant ur social synpunkt icke kunde förordas, borde,

därest arrendatorns ansökan örn friköp med hembudsrätt icke .skulle

kunna bifallas, egendomen med undantag av bostadslägenheten försäljas

jämlikt 15 § förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i

vissa fall av kronoegendom m. m. och medelst anbudsingivning.

De till försäljning sålunda föreslagna lotterna hade värderats på följande

sätt.

I. Huvudgårdslotten. Ägofigurer å kartan 1—4, 7—47. Areal 37.669

hektar, varav 20.704 hektar tomt och åker, 16.923 hektar avrösningsjord och

0.042 hektar impediment. Saluvärde 28,500 kronor, varav 4,230 kronor för

avrösningsjord och 9,000 kronor för fiskevatten. Arrendevärde 1,300 kronor,

varav 450 kronor för fiske. Saluvärderingen hade skett under förutsättning

att lotten .skulle överlåtas i befintligt skick, men med rätt för arrendatorn

att, diirest lotten skulle upplåtas till annan, utfå ersättning för

höstutsäde med brukning samt vallutsäde och plöjning. Lotten hade salu
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

värderats obetydligt under i orten gängse skäligt pris. Nuvarande arrendatorn,

bemälde Jonsson, hade brukat egendomen sedan år 1932. Därförut

hade gården icke innehafts av hans släkt. Egendomen hade städse skötts

väl. Med anledning härav och då arrendatorn och hans hustru dels voro

två unga och duktiga människor, som här genom kapitalplacering börjat

sin egentliga livsgärning, dels syntes vara synnerligen lämpliga för handhavandet

av en sådan gård, tillstyrkte nämnden hembudsrätt för arrendatorn

jämlikt 9 § första stycket i nämnda förordning. Egendomen borde icke

få försäljas till någon, som förut innehade jordbruksfastighet, utan skulle

den brukas såsom självständigt jordbruk. Jonsson och hans hustru hade

skriftligen förklarat, att de önskade inköpa huvudgården för det föreslagna

saluvärdet.

II. En bostadslägenhet. Ägofigurer å kartan 5 och 6. Areal

0.265 hektar, varav 0.03 hektar tomt och 0.235 hektar åkerjord. Saluvärde

530 kronor. Arrendevärde 20 kronor. Lotten vore bebyggd med bemälde

Johansson tillhörigt boningshus, som lämnade nöjaktig bostad åt en familj.

Med anledning härav borde lotten hembjudas Johansson enligt 10 § förordningen.

Johansson hade skriftligen förklarat sig önska inköpa lotten

för det föreslagna saluvärdet.

Överjägmästaren har förklarat sig icke hava något att erinra mot förestående

försäljningar.

Överlantmätaren har meddelat, att hinder icke torde möta mot avstyckning

av det område, som omfattade ägofigurerna nr 5 och 6 å kartan, blott

detsamma tillförsäkrades rätt till utfartsväg å den området i nordost angränsande,

för delägarna i Hagbytorps skifteslag samfällda väg.

Med skrivelse den 15 februari 1936 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning och därvid för egen del anfört i huvudsak följande.

Styrelsen ansåge i likhet med uppskattningsnämnden, att egendomen

borde försäljas, och hade intet att invända emot att egendomen försåldes i

berörda två lotter, bostadslägenheten med hembud för innehavaren bemälde

Johansson. Vad anginge huvudgårdslotten så hade arrendatorn brukat

denna endast sedan år 1932 och hade alltså vid arrendeperiodens utgång den

14 mars 1937 varit innehavare av egendomen under endast fem år. Med

hänsyn till vad nämnden upplyst och framhållit beträffande arrendatorn

och hans hustru, samt till att Kungl. Maj:t i liknande fall tillstyrkt hembudsrätt

för arrendatorn, ansåge sig styrelsen böra förorda hembudsrätt för

egendomens arrendator vid huvudgårdslottens försäljning. Vid försäljningen

borde dock för att hindra spekulationsköp förbehåll göras om återköpsrätt

för kronan, därest lotten skulle brukas annorledes än som självständig

jordbruksfastighet. Då Jonsson den 14 mars 1937 innehaft arrendet

i fem år borde återköpsrätten begränsas till en tid av fem år. Någon

ändring i lottens saluvärde borde ej föranledas av detta villkor. För försäljningen

fordrades riksdagens tillstånd.

Departements- Jag biträder förslaget om egendomens försäljning. Ehuru arrendatorn

chefen. Jonsson innehaft arrendet för kort tid för att vara författningsenligt hembudsberättigad,

finner jag likväl, att huvudgårdslotten, på av domänstyrelsen

åberopade skäl samt på villkor som av styrelsen föreslagits, bör hembjudas

honom.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 169. 21

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att kronoegendomen 5/s mantal Hagbytorp nr 2 i Hagby

socken av Kalmar län må försäljas enligt förordningen den 6

juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m. i två lotter, nämligen

huvudgårdslotten, örn 37.669 hektar, mot ett saluvärde

av 28,500 kronor med hembudsrätt enligt 9 § förordningen

för egendomens arrendator B. P. T. Jonsson under

förbehåll om återköpsrätt för kronan för en tid av fem år,

räknat från den 14 mars 1937, därest lotten brukas annorledes

än som självständig jordbruksfastighet; samt

en bostadslägenhet om 0.265 hektar -— ägofigurer nr

5 och 6 å en av distriktslantmätaren J. Gezelius år 1921 över

egendomen upprättad karta — mot ett saluvärde av 530 kronor

med hembudsrätt enligt 10 § förordningen för lägenhetens

innehavare, Ernst Gottfrid Johansson; under villkor

tillika

beträffande båda lotterna, ali lotterna må tillträdas

den 14 mars 1937, att endast kronoegendomen tillhöriga

byggnader och anläggningar ingå i försäljningarna, att förbehåll

göres för de jämkningar i gränser, som kunna komma

att bestämmas vid blivande avstyckningsförrättning, att lotterna

försäljas i befintligt skick, samt att innehavare av över

egendomen med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska

ledningar förbehålles rätt att hava desamma kvarstående å

lotterna utan rätt till annan ersättning än av ledningarnas innehavare

för skada till följd av förändring, reparation eller

tillsyn av ledningarna, ävensom för skada, som förorsakas å

kreatur,

beträffande huvudgårdslotten, att därest Jonsson

förvärvar densamma varken han eller kronan efter tillträdesdagen

skall äga framställa några ersättningsanspråk på grund

av nu om kronoegendomen gällande arrendekontrakt för

höstutsäde med brukning, vallutsäde, plöjning eller husröta,

samt beträffande bostadslägenheten, att denna vid

blivande avstyckningsförrättning tillförsäkras rätt till utfartsväg

å den lägenheten i nordost angränsande, för delägarna i

Hagbytorps skifteslag samfällda väg.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

22

8:o.

Horns kungsladugård nr 1 i Kalmar län.

Kronoegendomen 4 mantal Horns kungsladugård nr 1 i Högby socken av

Kalmar län är intill den 14 mars 1936 utarrenderad mot en årlig avgäld av

1,600 kronor. Till egendomen hörande fiske, utom fisket i Hornsjön, är särskilt

utarrenderat intill nämnda dag mot en årlig avgäld av 200 kronor. Sedan

Kungl. Majit med riksdagen den 10 september 1914 medgivit, att, bland

andra, lägenheten Busktorp nr III med en areal av 20.908 hektar och ett saluvärde

av 4,745 kronor 71 öre, varav 2,486 kronor 42 öre skogsvärde, finge

från egendomen upplåtas på närmare angivna villkor enligt kungörelsen den

17 oktober 1913 angående grunder för upplåtande av egnahemslägenheter

från vissa kronoegendomar och med iakttagande av de i Kungl. Majits brev

till domänstyrelsen samma dag meddelade närmare bestämmelser i fråga örn

tillämpningen av berörda grunder samt styrelsen därefter upprepade gånger

vidtagit åtgärder för lägenhetens försäljning utan att sådan likväl kommit

till stånd, har lägenheten utarrenderats intill den 14 mars 1936 mot en årlig

avgäld av 50 kronor. Därjämte äro för tiden intill den 14 mars 1941 tre lotter,

betecknade nr VI, VII och VIII, för kalkstensbrytning utarrenderade till

Sandviks sten- och bildhuggeri mot en årlig avgäld av 375 kronor samt dessutom

1 krona 50 öre för varje kubikmeter bruten kalksten.

Med anledning av den förestående arrendeledigheten hava kronojordstyckningssakkunniga

år 1932 besiktigat egendomen; och har domänstyrelsen från

vederbörande domänintendent och egnahemsnämnd införskaffat upplysningar

angående egendomens lämplighet till upplåtelse i egnahemslägenheter

eller åbolägenheter samt huruvida efterfrågan å dylika lägenheter funnes

i orten. Å egendomen har den 13 december 1934 och den 3 maj 1935 hållits

uppskattningsförrättning i vederbörlig ordning.

Av det över förrättningen uppgjorda instrumentet samt en av distriktslantmätaren

Carl Erik Sjödell år 1933 över egendomen upprättad karta med

tillhörande beskrivning, samt övriga till ärendet hörande handlingar inhämtas

bland annat följande.

Egendomen, som är belägen 50 kilometer från Borgholms stad och 5 kilometer

från hättorps järnvägsstation har en areal av 765.53 hektar, varav

101.834 hektar tomt och åker, 58.417 hektar äng och odlingsmark, 493.517

hektar avrösningsjord och 111.672 hektar vatten.

Å egendomen finnas, förutom lägenheten Busktorp nr III, sju lägenheter,

benämnda Rörslätt (litt. E), Skeppstör (litt. G), Lindnabben (litt. F), Svenstorp

(litt. H), Berget (litt. J), Rörslätt (litt. I) och Kohagslyckan (litt. M), å

vilka — med undantag av lägenheten Rörslätt (litt. I) — äro uppförda lägenheternas

innehavare tillhöriga byggnader.

Kronan tillhöriga byggnader å egendomen äro till större delen mycket

gamla och mindre tidsenliga, ehuru ungefär medelgoda efter Ölandsförhållanden.

Åkerjorden vid huvudgården består av jämförelsevis grund och sandblandad

klappermylla på botten av pinnmo eller kalksten. Jorden är i hög

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169-

23

graci bemängd nied jordfasta stenar oeh stenrös. Å lägenheterna är åkerjorden

ännu sämre och »mycket ömtålig för torka».

Egendomen har icke del i samfällighet eller rätt till annan förmån utom

egendomens område.

Taxeringsvärdet å egendomen utgör 75,000 kronor, varav 71,900 kronor

jordbruksvärde och 3,100 kronor skogsvärde.

Egendomen besväras ej av något odlingslån, men däremot av viss andel

i underhållskostnaden för Hornsvikens sänknings- och avdikningsföretag av

år 1901 och 1910.

Kronojordstyckningssakkunniga hava anfört följande. Den avlägset från

andra kronans jordbruksdomäner belägna egendomen, vars byggnader delvis

befunne sig i knappt medelgott skick, borde försäljas, varvid från egendomen

tidigare försålda lägenheter i möjligaste mån borde kompletteras

med jord från huvudgården och ännu i kronans ägo kvarvarande torp frånstyckas,

varigenom huvudgården bomme att utgöra en försäljningslott. I

den mån förhållandena medgåve, borde de särskilda lotterna tillerkännas

rätt till fiske.

Domänintendenten har anfört: Då det visade sig vara förenat med stora

svårigheter att med hänsyn till jorddelningslagens föreskrifter tillmötesgå

av en mängd personer framställda önskningar örn köp av jord från egendomen,

hade domänintendenten tillsammans med vederbörande revirförvaltare

och distriktslantmätare vid besiktning å marken uppdragit ungefärliga gränslinjer

för lämplig disposition av all egendomens mark.

Enligt detta förslag borde försäljas dels en huvudgårdslott, dels ett större

antal jordbrukslägenheter, bostadslägenheter samt områden avsedda att tillläggas

redan försålda torp. Såsom stamfastighet borde bibehållas hela bergsbrottsområdet

intill Kalmarsund med tillhörande fiskerätt i sundet.

Egnahemsnämnden har meddelat, att nämnden instämde i domänintendentens

förslag angående egendomens disposition, att nämnden i fråga örn

dispositionen av det till egendomen hörande fisket hänvisade till en av

arrendatorn av fisket i Kalmarsund Georg Engström till nämnden avlåten

skrift samt att efterfrågan å egnahemslägenheter, särskilt bebyggda jordbrukslägenheter,

förefunnes å orten.

Vid det över uppskattningsförrättningen upprättade instrumentet hava

fogats följande ansökningar, nämligen

dels av August Andersson örn köp av ett område, som enligt vad domänintendenten

under hand upplyst, motsvarade ägofigurerna nr 272—274

å Sjödells förenämnda karta.

dels av ägarna av lägenheten Ålkistan nr 2 (Horn 1 ’3), stärbhusdelägarna

efter Nils Edvard Nilsson, om att få köpa visst »ålryssjestånd med sjöbodplan,

bete för 10 stycken får å Horns storalvar samt rätt till slåtter och vass

jämte fiskerätt i Hornsjön»,

dels av Oskar Svensson örn klip av närmare angivet betesmarksområde,

benämnt Skogsgärdet och eventuellt därintill beläget »alvarsområde» ävensom

en »landborgsremsa mellan Hessletorp och Berget»,

dels av förenämnde Engström örn köp av ej mindre ali egendomen tillhörande

fiskerätt — inbegripet fisket i saltsjön och Hornsjön tillika med den

jord, som för saltsjöfisket avsöndrats från egendomen, samt Klosterholmen

i Hornsjön — med rätt till erforderliga vägar m. m. än även all egendomen tillbörande

jakträtt, varjämte lingström anhållit, att för den händelse han ej

medgåves alt få köpa eller arrendera fisket i sin helhet, han måtte få köpa

(‘Iler arrendera den del av fisket som undantoges för kronans räkning. Vid

sin ansökning har lingström fogat av fiskcriintcndenten i Södra distriktet

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

avgivet yttrande, vari uttalats, att det för fiskets i Hornsjön rationella utnyttjande

vore bäst, om fiskerätten i sjön kunde läggas i en hand,

dels av Sten Oskar Tryggve Persson om köp av ett markområde, varå han

uppfört en mindre ladugårdsbyggnad,

dels av Hulda Jakobsson om köp av ett område å det s. k. Östergärde i

gränsen intill Kohagslyckan, vilket område hon ämnade bebygga,

dels ock av lägenhetsägaren Carl Lindblom om köp för utökning av honom

tillhöriga lägenheten Ålkistan nr 1 av ett mellan lägenheten och Kalmarsund

beläget område örn cirka 5.5 hektar.

Uppskattningsnämnden har biträtt ett av domänintendenten i samråd med

vederbörande distriktslantmätare och jägmästare uppgjort förslag till disposition

av kronoegendomen och därvid anfört: Förslaget överensstämde i

huvudsak med vad kronojordstyckningssakkunniga föreslagit, med det undantag,

att en å distriktslantmätaren Sjövalls karta med litt. S angiven lott,

innefattande dels ett större alvarsområde med planterad tallskog, dels hela

den s. k. landborgremsan (utom den del därav, litt. R 2 å kartan, som skulle

tillhöra huvudgårdslotten), bestående till större delen av gräsbevuxna kalkstensberg

— raukar och stenbrott — dels ock ali egendomen tillhörande

vatten- och fiskerätt i Kalmarsund och i en norr örn fastigheten Horn l9 belägen

kanal, skulle bibehållas i kronans ägo samt ställas under skogsstatens

omedelbara vård och förvaltning. — Beträffande fiskerätten i Kalmarsund

hade flertalet av såväl ägare av redan från egendomen försålda lägenheter —

nämligen Horn l2, l3, 1*, l5, l6, l7, l8, l9, l10, l11, l12, l13, l14, l15 och l16 ävensom

1 19 (från 1 10) samt 1 17 och 1 18 (från 1ls) — som ock de vilka önskade

köpa i det följande angivna lotter anhållit om rätt till husbehovsfiske i Kalmarsund.

En del av nyssnämnda personer hade kortare eller längre tid idkat

och idkade fortfarande dylikt fiske. Även om det för sagda personer icke

kunde hava något nämnvärt ekonomiskt värde och även om det måste verka

värdenedsättande på kronans ålbottengarnsfiske i sundet, syntes dock ur

billighets- och folkförsörjningssynpunkt ifrågavarande små och dåliga jordbruk

böra förstärkas med sådan fiskerätt. Dylik rätt borde därför tillkomma

icke blott de nu till försäljning föreslagna lotterna — med undantag dock för

lotterna litt. B, C och R. vilka skulle tilldelas fiskevatten i Hornsjön, samt

lotterna litt. I och M -— utan även deni av de egendomen tidigare frånsålda

lägenheterna Horn l2, l3, l4, l6, l8, l9 och l19, vilka av en eller annan anledning

icke kunde tilldelas s. k. tilläggsjord, såvida ägarna av sistnämnda

lägenheter vore villiga att för 50 kronor i ett för allt för varje lägenhet förvärva

ifrågavarande rätt, till vilket pris densamma följaktligen borde hembjudas

berörda lägenhetsägare. I saluvärdet för en var av de försäljningslotter,

med vilka dylik rätt skulle vara förenad, nämligen lotterna litt. D, E.

F, G, H, J, K, L, N, 0 och P, inräknades även nämnda pris. Fiskerätten

borde emellertid för varje lott begränsas på så sätt, att fisket finge bedrivas

med allenast en enda ryssja — ej högre än 1 meter och med ej längre sidoarmar

än 5 meter — eller annat mindre redskap, vilket ej finge utläggas

på närmare avstånd från kronans fiskearrendator tillhörigt bottengarn är

200 meter. Därjämte borde, om möjligt, föreskrivas, att ifrågavarande fiskerätt

finge tillgodonjutas av allenast respektive lägenhetsägare och alltså icke

överlåtas å annan.

Försäljningsförslaget omfattar följande å förenämnda karta angivna

lotter:

Litt. R. huvudgården, motsvarande å kartan ägofigurerna av nr 40, nr

42—50, 53 a—79, 238—250, 298—432 a, 433—450, 451, 456 a, 456 b och

457 med en areal av 504.441 hektar, varav 78.60 hektar åker, 57.787 hektar

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

25

äng, 275.08 hektar avrösningsjord och 92.974 hektar vatten. Saluvärde 60,000

kronor, varav 300 kronor för fiskevatten och 8,676 kronor för ståndskog.

Arrendevärde 1,650 kronor. Med köpet skulle följa å ena sidan skyldighet

att intill 85 procent ansvara för egendomen åvilande andel i underhållskostnaden

för Hornsvikens sänknings- och avdikningsföretag saint å andra sidan

rätt dels att avgiftsfritt å lotten litt. S hämta grus och väglagningsämnen för

huvudgårdens behov dels ock att taga erforderlig väg över samma lott. —

Nämnden har föreslagit, att lotten jämlikt 9 § första stycket förordningen

den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m. måtte hembjudas nuvarande arrendatorn av egendomen, Josef Carlsson,

som sedan den 14 mars 1916 brukat egendomen och därunder skött den

försvarligt. Carlsson hade enligt vad nämnden uppgivit förklarat sig önska

förvärva lotten till ett pris av 50,000 kronor, varjämte Carlsson förklarat

sig villig att avstå från ersättning för höstsädessådd och brukning samt vallutsäde

och höstplöjning mot det, att han sluppe avlämna egendomen efter

laga syn, vartill nämnden tillstyrkte bifall.

Litt. C, jordbrukslägenheten Busktorp, motsvarande å kartan ägofigurerna

nr 13 b, 16 b, 17 b, 18 b, 21 b, 19, 20, 22—39, av 40 samt 41, 51 och 52,

med en areal av 30.487 hektar, varav 2.556 hektar åker, 11.214 hektar vatten

och 16.717 hektar avrösningsjord. Saluvärde 2,300 kronor, varav 100 kronor

för fiskevatten och 900 kronor för ståndskog. Arrendevärde 75 kronor. Med

lotten skulle vara förenad rätt till erforderliga vägar över lotterna litt. R

och S ävensom skyldighet att intill 15 procent ansvara för egendomen åvilande

andel i underhållskostnaden för förenämnda sänknings- och avdikningsföretag,

varjämte fru Anna Miiller, som vore ägare till en å lotten uppförd

gammal stuga, borde tillförsäkras rätt att under sin livstid bebo denna.

— Nämnden har, med förmälan att innehavaren av lotten arrenderat densamma

endast 2 år, föreslagit att lotten försåldes jämlikt 13 § förordningen

den 6 juni 1929.

Litt. E, jordbrukslägenheten Rörslätt, motsvarande å kartan ägofigurerna

nr 92—113 samt 117—128, med en areal av 25.884 hektar, varav 3.997 hektar

åker och 21.8S7 hektar avrösningsjord. Saluvärde 2,400 kronor, varav 50

kronor för fiskevatten och 714 kronor för ståndskog. Arrendevärde 65 kronor.

Med lotten skulle vara förenad rätt till erfoderliga vägar över lotterna

litt. R och S. — Nämnden har förmält, att innehavaren av lägenheten, Josef

Karlsson, brukat densamma sedan år 1926 och därunder skött lägenheten

väl, samt att Karlsson å lotten ägde boningshus, fähus och loge. På grund

därav borde lotten jämlikt 9 § andra stycket förenämnda förordning hembjudas

Karlsson.

Litt. G, jordbrukslägenheten Skeppstör i två skiften, motsvarande å kartan

ägofigurerna nr 129—169 b samt 170—209, med en areal av 29.059 hektar,

varav 8.788 hektar åker och 20.271 hektar avrösningsjord. Saluvärde 4,000 kronor,

varav 50 kronor för fiskevatten och 1,090 kronor för ståndskog. Arrendevärde

120 kronor. Med lotten skulle vara förenad rätt till erforderlig väg

över lotterna litt. R och S. — Uppskattningsnämnden har uppgivit alt innehavaren

av lägenheten, Algot Nilsson, brukat den sedan år 1916 och därunder

skött lägenheten väl, samt att Nilsson å lotten ägde boningshus, fähus

och loge. I anledning därav borde lotten jämlikt 9 § andra stycket förenämnda

förordning hembjudas Nilsson.

Litt. /■’, bostadslägenheten Lindnabben, motsvarande å kartan ägofigurerna

nr 114—lie, med en areal av 0.776 hektar avrösningsjord. Saluvärde 125

kronor, varav för fiskerätt 50 kronor. Arrendevärde 6 kronor. Med lotten

skulle följa rätt till erforderliga vägar över lotterna litt. R och S. — Nämnden

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 169-

har uppgivit, att lotten vore bebyggd med J. G. Söderberg tillhörigt, för stadigvarande

bruk avsett boningshus, som lämnade nöjaktig bostad åt Söderberg

och hans familj. På grund därav förordades, att lotten jämlikt 10 § nyssnämnda

förordning hembjödes Söderberg.

Litt. 11, bostadslägenheten Svenstorp i två skiften, motsvarande å kartan

ägofigurerna nr 210—212 samt 213—220, med en areal av 1.66 hektar, varav

0.48 hektar åker och 1.18 hektar avrösningsjord. Saluvärde 550 kronor,

varav 50 kronor för fiskerätt och 235 kronor för ståndskog. Arrendevärde

25 kronor. Med lotten skulle följa rätt till erforderlig väg över lotterna litt.

R och S. — Nämnden har uppgivit, att lotten vore bebyggd med Fredrik

Ernmark tillhörigt, för stadigvarande bruk avsett boningshus, som lämnade

nöjaktig bostad åt honom och hans familj. På grund därav förordades, att

lotten hembjödes Ernmark jämlikt 10 § omförmälda förordning.

Litt. J, bostadslägenheten Berget, motsvarande å kartan ägofigurerna nr

263—265, med en areal av 0.103 hektar, varav 0.157 hektar åker och 0.036

hektar avrösningsjord. Saluvärde 150 kronor, varav 50 kronor för fiskerätt.

Arrendevärde 7 kronor. Med lotten skulle vara förenad rätt till erforderlig

väg över lotten litt. S. — Nämnden har upplyst, att lotten vore bebyggd

med fyrvaktaren Thure Nilsson tillhörigt, för stadigvarande bruk avsett boningshus,

som lämnade nöjaktig bostad åt honom och hans familj. Med

anledning därav förordades, att lotten jämlikt 10 § försäljningsförordningen

hembjödes Nilsson.

Litt. /, tilläggsjorden Rörslätt (till fastigheten Horn l10), motsvarande å

kartan ägofigurerna nr 221—237, med en areal av 9.042 hektar, varav 2.609

hektar åker och 6.433 hektar avrösningsjord. Saluvärde 950 kronor, varav

35 kronor tor ståndskog. Arrendevärde 35 kronor. Med lotten skulle vara

förenad rätt till erforderlig väg över lotterna litt. R och S. — Nämnden har

uppgivit, att Erik A. V. Karlsson, som ägde angränsande jordbrukslägenheten

Horn l10 örn 11.108 hektar, anhållit att få förvärva lotten; och då

lotten, enligt nämndens mening, lämpade sig för sammanläggning med

Horn l10, som därigenom erhölle en önskvärd jordförstärkning, samt lägenheten

efter sammanläggningen ej bleve större än i 11 § ifrågavarande förordning

föreskreves, förordades, att lotten hembjödes Karlsson.

Litt M, tilläggsjorden Kohagslyckan (till fastigheten Alvidsjö nr 3), motsvarande

å kartan ägofiguren nr 432 b, med en areal av 0.63 hektar äng.

Saluvärde 200 kronor. Arrendevärde 10 kronor. Med lotten skulle vara

förenad rätt till erforderlig väg över lotterna litt R och S, intill dess annan

väg blivit anordnad. — Nämnden har uppgivit, att Sten Oskar Tryggve

Persson, som ägde angränsande jordbrukslägenheten Alvidsjö nr 3, örn 4 å 5

hektar åker, anhållit att få förvärva lotten, som skulle användas såsom

ladugårdsplan. Då enligt nämndens mening lotten lämpade sig för sammanläggning

med Alvidsjö nr 3, som därigenom erhölle önskvärd utvidgning

samt lägenheten efter sammanläggningen ej bleve större än i 11 § förutnämnda

förordning föreskreves, förordades, att lotten hembjödes Persson,

vilken — liksom brukaren av lägenheten, Hulda Jakobsson — icke hade

något att erinra mot saluvärdet ä lotten.

Litt B, tilläggsjord (till fastigheten Horn l13), motsvarande å kartan

ägofigurerna nr 7—9, med en areal av 7.417 hektar, varav 7.387 hektar vatten

och 0.03 hektar avrösningsjord. Saluvärde 100 kronor. Arrendevärde

5 kronor. Med lotten skulle vara förenad rätt att färdas över lotten litt. S.

— Uppskattningsnämnden har uppgivit, att stärbhusdelägarna efter Nils Edv.

Nilsson, vilka ägde angränsande jordbrukslägenheten Horn l13 örn 27.622

hektar, varav 6—7 hektar åker, anhållit att få förvärva lotten; och då, enligt

nämndens mening, lotten lämpade sig för sammanläggning med jord
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 169-

27

brukslägenheten, som därigenom erhölle en önskvärd .jordförstärkning, samt

lägenheten efter sammanläggningen ej bleve större än i 11 § försäljningsförordningen

föreskreves, förordades, att lotten hembjödes slärbhusdelägarna.

Litt. D, tilläggsjord (till fastigheten Horn 1 12), motsvarande å kartan

ägofigurerna nr 84—91, med en areal av 20.54 hektar, varav 0.649 hektar

åker och 19.891 hektar avrösningsjord. Saluvärde 750 kronor, varav 50

kronor för fiskerätt och 114 kronor för ståndskog. Arrendevärde 25 kronor.

Med lotten skulle följa rätt till erforderliga vägar över lotterna litt R och S.

— Nämnden har uppgivit, att Carl Reinhold Olsson, som ägde angränsande

jordbrukslägenheten Horn l12 örn 19.771 hektar, varav 6—7 hektar åker, anhållit

att få förvärva lotten. Då lotten lämpade sig för sammanläggning

med jordbrukslägenheten, som därigenom erhölle en önskvärd jordförstärkning,

samt lägenheten efter sammanläggningen ej bleve större än i 11 §

ifrågavarande förordning föreskreves, förordades, att lotten hembjödes

Olsson.

Litt. K, tilläggsjord (till fastigheten Horn lu) motsvarande å kartan ägofigurerna

nr 286—291, med en areal av 14.19 hektar, varav 0.637 hektar åker

och 13.553 hektar avrösningsjord. Saluvärde 1,100 kronor, varav 50 kronor

för fiskerätt och 478 kronor för ståndskog. Arrendevärde 30 kronor. -—

Nämnden har uppgivit, att Sven Thelander, som ägde lotten angränsande

jordbrukslägenheten Horn l11 örn 23.069 hektar, varav cirka 7 hektar dålig

åker, anhållit att få förvärva lotten; och då, enligt nämndens mening, lotten

lämpade sig för sammanläggning med jordbrukslägenheten, som därigenom

erhölle en önskvärd jordförstärkning, samt lägenheten efter sammanläggningen

ej bleve större än i 11 § förenämnda förordning föreskreves,

förordades, att lotten hembjödes Thelander. Med den efter sammanläggning

bildade fastigheten skulle följa rätt till erforderlig väg över lotterna

litt. R och S.

Litt. L, tilläggsjord (till fastigheten Horn l7), motsvarande å kartan ägofigurerna

nr 284 a—285 b, med en areal av 11.83 hektar avrösningsjord.

Saluvärde 1,200 kronor, varav 50 kronor för fiskerätt och 835 kronor för

ståndskog. Arrendevärde 35 kronor. — Nämnden har uppgivit, att John

Börjesson, som ägde angränsande jordbrukslägenheten Horn l7 örn 12.656

hektar, anhållit att få förvärva lotten; och då, enligt nämndens mening,

lotten lämpade sig för sammanläggning med jordbrukslägenheten, som därigenom

erhölle en önskvärd jordförstärkning, samt lägenheten efter sammanläggningen

ej bleve större än i 11 § förenämnda förordning föreskreves, förordades,

att lotten hembjödes Börjesson. Med den efter sammanläggning

bildade fastigheten skulle följa riitt till erforderlig väg över lotterna litt. R

och S.

Litt. N, tilläggsjord (till fastigheten Horn 1 14), motsvarande å kartan ägofiguren

nr 292, med en areal av 6.515 hektar avrösningsjord. Saluvärde 200

kronor, varav 50 kronor för fiskerätt. Arrendevärde 10 kronor. — Nämnden

har uppgivit, att Karl Andersson, som ägde angränsande jordbrukslägenheten

Horn 1 14 örn 11.170 hektar, varav 5 hektar åker, anhållit att få förvärva

lotten; och dä, enligt nämndens mening, lotten lämpade sig för sammanläggning

med jordbrukslägenheten, som därigenom erhölle en önskvärd jordförstärkning,

samt lägenheten efter sammanläggningen ej bleve större än i

11 ij förenämnda förordning föreskreves, förordades, att lotten hembjödes

Andersson. Med den efter sammanläggning bildade fastigheten skulle vara

förenad rätt lill erforderlig väg (iver lotterna litt. R och S.

Litt. O, tilläggsjord (till fastigheten Horn 1"''), motsvarande å kartan ägofigurerna

nr 293—296, med en areal av 9.965 hektar, varav 0.462 hektar åker

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

och 9.503 hektar avrösningsjord. Saluvärde 650 kronor, varav 50 kronor för

fiskerätt och 223 kronor för ståndskog. Arrendevärde 25 kronor. — Nämnden

har uppgivit, att Erik A. V. Karlsson, som ägde angränsande jordbrukslägenheten

Horn l10 örn 11.108 hektar, anhållit att få förvärva lotten; och då,

enligt nämndens mening, lotten lämpade sig för sammanläggning med jordbrukslägenheten,

som därigenom erliölle en önskvärd jordförstärkning, samt

lägenheten efter sammanläggningen ej bleve större än i 11 § ifrågavarande

förordning föreskreves, förordades, att lotten liembjödes Karlsson. Med

den efter sammanläggning bildade fastigheten skulle följa rätt till erforderlig

väg över lotterna litt. R och S.

Litt. P, tilläggsjord (till fastigheten Horn l5), motsvarande å kartan ägofiguren

nr 297, med en areal av 3.25 hektar avrösningsjord. Saluvärde 120

kronor, varav 50 kronor för fiskerätt. Arrendevärde 5 kronor. -— Nämnden

har uppgivit, att Nils Aug. Andersson, som ägde angränsande jordbrukslägenheten

Horn l5 örn 16.202 hektar åker, anhållit att få förvärva lotten; och

då, enligt nämndens mening, lotten lämpade sig för sammanläggning med

jordbrukslägenheten, som därigenom erliölle en önskvärd jordförstärkning,

samt lägenheten efter sammanläggningen ej bleve större än i 11 §

förenämnda förordning föreskreves, förordades, att lotten hembjödes Andersson.

Med den efter sammanläggning bildade fastigheten skulle vara

förenad rätt till erforderlig väg över lotterna litt. R och S.

Saluvärderingarna hava skett under förutsättning, att lotterna överlåtas

i befintligt skick.

Förbehåll rörande salulotternas användning och om återköpsrätt har

nämnden icke föreslagit. Skulle dylikt förbehåll ändock göras, borde saluvärdena

minskas med 10 procent.

Den av Engström gjorda ansökningen örn rätt att inköpa all fiskerätt till

egendomen har nämnden icke ansett sig kunna tillstyrka.

Det område, som alltså föreslagits skola bibehållas i kronans ägo, lotten

litt. S, motsvarar å kartan ägofigurerna nr 1—6, 10—12, 13 a. 14, 15, 16 a,

17 a, 18 a, 21a, 80—83, 251—262, 266—275 b, 276—281, 282, 283 (fiskläget

litt. a) samt 452, 453, 454 a, 454 b och 455 (vägar). Till denna ägolott skulle

läggas stamfastighetens vatten och grund i Kalmarsund samt fisket i sundet.

Lotten litt. S skulle förbehållas rätt till erforderliga vägar över stamfastigheten

lotten litt. R.

Någon mark för alla eller vissa lotters gemensamma behov har icke avsetts

skola undantagas.

Slutligen har uppskattningsnämnden beträffande samtliga lotter föreslagit,

att rätt till — förutom vägar — vattenplan och fiskläget litt. a borde närmare

bestämmas vid blivande avstyckningsförrättningar.

Fiskeriintendenten har uttalat, att det ur flera synpunkter vore lämpligast,

att hela rätten till fiske i Kalmarsund bibehölles för kronans räkning, varigenom

bland annat bottengarnsfisket bäst utnyttjades. Erhölle nuvarande

eller blivande ägare av från egendomen avstyckade lägenheter rätt att med

vissa redskap bedriva fiske i sundet kunde enligt fiskeriintendentens mening

lätt tvister uppkomma, bland annat därför att redskapstyperna ej sällan

underginge förändringar, varigenom oklarhet kunde uppstå, om ett visst

redskap vore lovligt eller ej.

Fiskerikonsulenten Ahlmér har anfört följande. Egendomen tillhörande

ålfiske i Kalmarsund borde antingen försäljas särskilt eller utarrenderas

som en enhet till en yrkesfiskare under en tid, ej understigande 20 år. I

båda fallen borde med fiskerätten följa ett tillräckligt stort jordområde, avsett

för torkning och skötsel av redskapen, uppdragning av båtar m. m.

De olika ägarna och innehavarna av ifrågavarande jordbruksfastigheter bor
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

29

de tillerkännas rätt att fritt få fiska med rörligt redskap, dock ej närmare

av ålfiskets innehavare utsätta redskap än 200 meter. Allt fiske med fasta

redskap finge endast ske på därtill anvisade platser, som borde bytas fiskarena

emellan varje år. Dessa fasta redskap finge å sundets norra sida ej utsättas

närmare av ålfiskeinnehavaren utsatta redskap än 200 meter. Fiske

av annan än ålfiskets innehavare finge ej ske med bottengarn, ryssja eller

annan fast redskap, som till någon del vöre högre än 1 meter eller försett

med längre sidoarmar än 5 meter. Likaledes vore det ej tillåtligt att medelst

putsning eller på annat sätt skrämma fisken mot redskapen.

Överjägmästaren har förklarat sig anse det av uppskattningsnämnden

föreslagna priset å huvudgården skäligt. Då emellertid nuvarande arrendatorn

av egendomen icke vore villig betala sagda pris och han under de

20 år, han innehaft arrendet, på ett försvarligt sätt skött egendomen, hemställde

överjägmästaren, att med huvudgårdens försäljning tillsvidare finge

anstå och densamma ånyo upplåtas till nuvarande arrendatorn för en tid

av fem år mot en årlig avgäld av 1,650 kronor. Mot försäljningsförslaget i

övrigt hade överjägmästaren icke något att erinra.

Överlantmätaren har anfört följande. Hinder torde möta för bildande av

de med litt. R och S betecknade områdena, då desamma givits en synnerligen

olämplig form. Sålunda komme nordvästra delen av litt. R att genom

det smala området, som å kartan motsvarade ägofiguren nr 454 a, vilket

skulle tillhöra litt. S, avskiljas från litt. R:s övriga ägor samt bestå av dels i

formlig figur utlagda ägor och dels de oformliga ägofigurerna nr 448—450,

456 b och 457 samt delar av nr 451 och 456 a. Vidare komme litt. S att bestå

även av dels nyssnämnda del av ägofiguren nr 454 a, som omslötes av ägor

till litt. R och dels den oformliga ägofiguren nr 453. Förhållandet syntes

lämpligen kunna ordnas så, att de med brun färg å kartan utmärkta områdena

undantoges för samtliga ägolotters gemensamma behov. I övrigt hade

anledning till anmärkning icke förekommit mot ifrågavarande styckningsförslag.

Lantbruksstyrelsen har anfört följande. Beträffande fisket i Kalmarsund

syntes det, såsom fiskeriintendenten i Österhavets distrikt framhållit, för närvarande

lämpligast att hela fisket lades i en hand. Då för övrigt de föreslagna

avstyckningslotterna icke syntes skola nå fram till stranden, torde

några berättigade anspråk icke kunna framställas, att desamma skulle tilläggas

fiskerätt i sundet. Vad anginge Hornsjön, torde de ägolotter, som gränsade

till sjön, böra erhålla fiskerätt i densamma. Här syntes nämligen icke något

yrkesfiskeintresse bigga hinder i vägen för ett dylikt förfarande. Skulle det

sedermera visa sig önskvärt, att ägarna till övriga avstyckningslotter erhölle

viss fiskerätt, torde möjlighet därtill kunna beredas genom överenskommelse

med vederbörande samt beträffande Hornsjön eventuellt liven genom bildande

av gemensamhetsfiske. För övrigt vore det ifråga örn Hornsjön överhuvud

lämpligt att bilda gemensamhetsfiske eller fiskevårdsförening för åstadkommande

av ett rationellt ordnat fiske.

På grund av innehållet i lantbruksstyrelsens utlåtande har domänstyrelsen

anmodat domänintendenten att från dom, som vid uppskattningsförrättningen

föreslagits såsom hembudsberättigade vid försäljning av lotterna litt. D,

F, F, G. II, .1, K, L, N, O och P — med vilka lotter rätt till husbehovsfiske

i Kalmarsund skulle vara förenad — införskaffa skriftliga förklaringar,

huruvida de vore villiga att mot avstående av berörda fiskerätt förvärva lotterna

till dem åsätta pris, minskade med det till 50 kronor för varje lott beräknade

beloppet för rätten ifråga.

Domänintendenten har i anledning härav med eget yttrande til! styrelsen

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 169-

inkommit med förklaringar i ämnet från vederbörande, varjämte domänintendenten

överlämnat en skrivelse från Werner Andersson, vari denne, med

förmälan att han vore 33 år gammal och hade fyra barn samt sedan den 1

mars 1929 arbetat å kronoegendomen, anhållit att få köpa lotten litt. C till

pris, motsvarande lotten åsatt saluvärde, 2,300 kronor.

Av de vid domänintendentens yttrande fogade förklaringarna inhämtas,

att Carl Reinhold Olsson, Josef Karlsson, J. G. Söderberg, Algot Nilsson, J.

Fredrik Ernmark, Erik A. V. Karlsson, Thure Nilsson, Sven Thelander, John

Börjesson, Ivar Petersson, till vilken, enligt vad domänintendenten underhand

upplyst, Karl Andersson sålt fastigheten Horn 1 14, Erik A. V. Karlsson

och Nils August Andersson förklarat, att de icke ville avstå från den vid

uppskattningsförrättningen föreslagna rätten till husbehovsfiske i Kalmarsund,

men att de önskade förvärva lotterna respektive litt. D, E, F, G, H, I,

J, K, L, N, O och P till pris motsvarande lotterna vid förrättningen åsätta

saluvärden, varjämte dels Josef Carlsson förklarat, att han vore villig att för

55,000 kronor köpa lotten litt. R, dels ock Berta och Jenny Nilsson för Nils

Edvard Nilssons stärbhus samt Hulda Jakobsson »enligt fullmakt» förklarat,

att de önskade köpa lotterna litt. B respektive litt. M till pris, motsvarande

lotternas saluvärden.

Domänintendenten har i sitt nyssnämnda yttrande anfört bland annat:

Domänintendenten ansåge, att upplåtelse av ifrågavarande rätt till husbehovsfiske

icke behövde inverka nämnvärt menligt på ålbottengarnfisket, såvida

rätten begränsades på sätt i uppskattningsinstrumentet föreslagits. —

Beträffande den av Werner Andersson gjorda ansökningen torde det knappast

finnas någon möjlighet att genom auktionsförfarande uppnå något högre

pris för lotten litt. C än det Andersson bjudit, och då genom försäljning

av lotten till honom syftet att förhjälpa en duktig arbetare till ett eget jordbrukshem

därigenom tillgodosåges, tillstyrkte domänintendenten bifall till

ansökningen.

Domänstyrelsen har med skrivelse den 20 december 1935 underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning och därvid för egen del anfört:

Domänintendenten hade under hand meddelat, att, då den av August Andersson

gjorda ansökningen avsåge område, som inginge i lotten litt. S, ansökningen

icke kunde tillstyrkas. Därjämte har domänintendenten meddelat,

att ej heller de av Oskar Svensson och Carl Lindblom gjorda framställningarna

ansetts böra tillstyrkas.

Vad egendomen tillhörande fiske i Kalmarsund beträffade anslöte sig .styrelsen

i princip till fiskeriintendentens i Österhavets distrikt och lantbruksstyrelsens

uppfattning, att detta fiske lämpligast borde handhavas av en

person och ifrågasatta upplåtelser av rätt till husbehovsfiske .sålunda icke

äga runi. Emellertid hade vid det förhållandet, att de spekulanter å de av

förenämnda lotter, nied vilka rätt till husbehovsfiske i Kalmarsund föreslagits

skola vara förenad, vore villiga att köpa lotterna allenast under förutsättning

att berörda fiskerätt inginge i försäljningarna, styrelsen ansett sig

böra eftergiva sina principiella betänkligheter mot det i uppskattningsinstrumentet

framlagda förslaget med avseende å sagda fiskerätt. Därest ifrågavarande

spekulanter ansåges böra erhålla berörda rätt, syntes av billighetsskäl

motsvarande rätt jämväl böra upplåtas till förut omförmälda ägare av tidigare

från egendomen försålda lägenheter. För fiskerättens utövande torde

böra föreskrivas de inskränkningar därutinnan, som uppskattningsnämnden

förordat. Ifrågavarande fiskerättsupplåtelser torde böra ske i form av

servitut.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169-

31

Försäljning av lotten litt. B till Nils Edv. Nilssons stärbhus torde nied

hänsyn därtill, att lotten huvudsakligen bestode av vattenområde, icke böra

ske med stöd av den av uppskattningsnämnden åberopade 11 § försäljningsförordningen.

Vidare syntes den till försäljning jämlikt 13 § förordningen föreslagna lotten

litt. C, på grund av vad domänintendenten i sitt sist avgivna yttrande

anfört, böra försäljas till Werner Andersson.

Vad anginge lotten litt. R ville styrelsen icke motsätta sig, att Josef Carlsson

finge köpa lotten till det av honom bjudna priset, 55,000 kronor.

Med hänsyn till de av överlantmätaren i sitt yttrande gjorda erinringarna

beträffande lotterna litt. R och S, torde de å kartan med brun färg angivna

områdena, som bestode av vagmark, fiskeläge (litt. a) och vattenplan (litt.

b) böra undantagas för samtliga ägolotters gemensamma behov. De sålunda

till undantagande föreslagna områdena borde avskiljas, innan avstyckning

av försäljningslotterna ägde rum.

Med hänsyn till den tidsutdräkt berörda avskiljande komme att föranleda,

hade styrelsen träffat anstalter för egendomens skötsel och vård till den 14

mars 1937.

Mot det av uppskattningsnämnden upprättade försäljningsförslaget i övrigt

hade styrelsen icke något att erinra.

Då försäljning av lotten litt. R icke torde kunna ske utan riksdagens medgivande

syntes frågan örn försäljning av övriga lotter jämväl böra underställas

riksdagens prövning.

Härefter har Fredrik Ernmark, som av uppskattningsnämnden föreslagits

skola hembjudas bostadslägenheten Svenstorp (litt. H) om 1.66 hektar, hos

Kungl. Majit hemställt, att salulotten måtte tilldelas större areal, enär han

annars skulle få svårt försörja sig.

Domänstyrelsen har med överlämnande av yttrande från vederbörande domänintendent

den 25 februari 1936 avgivit infordrat yttrande över Ernmarks

framställning.

Domänintendenten har uppgivit, att Ernmark, som vore 62 år gammal och

änkling, arrenderade ett dagsverkstorp under kronoegendomen. Detta torp

hade Ernmark skött på ett sådant sätt, att anmälningar om försumlighet från

hans sida inkommit till domänintendenten vid upprepade tillfällen under de

senaste 15 åren. Ernmark hade dock av barmhärtighetsskäl fått kvarbo å

torpet oaktat han icke fullgjort sin dagsverksskyldighet och oaktat han

därjämte mot lega olovligen intagit främmande betesdjur å kungsgårdens

betesmark. Uppskattningsnämnden hade jämväl ansett sig böra

låta nåd gå före rätt och därför föreslagit, att en del av torpet skulle bilda

en större bostadslägenhet, som Ernmark finge förvärva. Domänintendenten

avstyrkte bestämt framställningen, bland annat med hänsyn till att

lotten litt. H ej kunde utökas med åkerjord utan att minska angränsande

redan förut svaga jordbrukslägenheter.

Domänstyrelsen har hemställt, alt framställningen icke måtte föranleda

någon åtgärd.

I likhet med domänstyrelsen och domänintendenten anser jag, att de nvDepartement»- August Andersson och Carl Lindblom gjorda ansökningarna icke lämpli- chefen.

gen kunna bifallas.

Däremot synes det icke vara omöjligt att i viss mån tillgodose Fredrik

Ernmarks och Oskar Svenssons ansökningar. Sålunda torde lotten litt. H,

avsedd att hembjudas Ernmark, kunna utökas nied mark antingen från

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 169-

huvudgårdslotten litt. R eller från lotten litt. S. Svensson — innehavare

av den 1915 frånsålda lägenheten Horn 1 8 — som i sin framställning bland

annat hemställt att från kronoegendomen få inköpa cirka 5 hektar betesmark,

skulle kunna tillgodoses genom att lotten litt. L, avsedd att försäljas

till utökning av lägenheten Horn 1 7, uppdelades på lägenheterna Horn

1 7 och Horn 1 8 samt nämnda båda lägenheter tilldelades ytterligare betesmark

från lotten litt. R. Jag anser mig dock ej kunna taga slutlig ställning

till dessa frågor utan ytterligare utredning.

Mot det av domänstyrelsen framlagda försäljningsförslaget i övrigt har jag

icke annan erinran att göra än att jämväl lotten litt. I torde böra komma

i åtnjutande av rätt till husbehovsfiske i Kalmarsund. Med hänsyn till

att vid saluvärderingen fiskerätt ej beräknats för lotten bör saluvärdet höjas

med 50 kronor till 1,000 kronor.

För att frågan om kronoegendomens försäljning icke skall mer än nödvändigt

fördröjas genom den ifrågasatta utredningen med anledning av Ernmarks

och Svenssons förenämnda framställningar, torde ärendet utan hinder

av att sagda utredning ännu ej verkställts böra underställas 1936 års

riksdag. Jag förutsätter härvid, att Kungl. Majit, örn erinran från riksdagens

sida ej möter, skall äga företaga de jämkningar i försäljningsförslaget,

som av utredningen kunna föranledas.

Det är min avsikt, att därest riksdagen godkänner förevarande förslag, föreslå

Kungl. Majit att bemyndiga domänstyrelsen att till tidigare försålda lägenheter

upplåta rätt till husbehovsfiske i Kalmarsund mot en engångsavgift

av 50 kronor för lägenhet.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att — sedan kronoegendomen 4 mantal Horns kungsladugård

nr 1 i Högby socken av Kalmar län genom avstyckning

uppdelats i lotter i huvudsaklig överensstämmelse med

vad som angives å den av distriktslantmätaren Carl Erik

Sjödell år 1933 över egendomen upprättade kartan samt lotterna

därvid tilldelats erforderliga utfartsvägar och i överlantmätarens

yttrande avsedda vagmark, fiskläge (litt. a) och

vattenplan (litt. b) avskilts för samtliga ägolotters (alltså

jämväl litt. S:s) gemensamma behov — försäljning från

egendomen må äga rum enligt i huvudsak följande plan,

däri lotterna upptagas sådana de angivits å förenämnda

karta, nämligen

dels enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående

försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.

litt. D med en areal av 20.54 hektar och ett saluvärde av

750 kronor med hembudsrätt jämlikt 11 § förordningen för

Carl Reinhold Olsson,

litt. E, jordbrukslägenheten Rörslätt,, med en areal av

25.884 hektar och ett saluvärde av 2,400 kronor med hem
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 169-

33

budsrätt jämlikt 9 § andra stycket förordningen för Josef

Karlsson,

litt. F, bostadslägenheten Lindnabben, med en areal av

0.776 hektar och ett saluvärde av 125 kronor med hembudsrätt

jämlikt 10 § förordningen för J. G. Söderberg,

litt. G, jordbrukslägenheten Skeppstör, med en areal av

29.059 hektar och ett saluvärde av 4,000 kronor med hembudsrätt

jämlikt 9 § andra stycket förordningen för Algot

Nilsson,

litt. H, bostadslägenheten Svenstorp, med en areal av 1.66

hektar och ett saluvärde av 550 kronor med hembudsrätt

jämlikt 10 § förordningen för Fredrik Ernmark,

litt. I, tilläggsjorden Rörslätt, med en areal av 9.042 hektar

och ett saluvärde av 1,000 kronor med hembudsrätt jämlikt

11 § förordningen för Erik A. V. Karlsson,

litt. J, bostadslägenheten Berget, med en areal av 0.193

hektar och ett saluvärde av 150 kronor med hembudsrätt

jämlikt 10 § förordningen för Thure Nilsson,

litt. K med en areal av 14.19 hektar och ett saluvärde av

1,100 kronor med hembudsrätt jämlikt 11 § förordningen

för Sven Thelander,

litt. L med en areal av 11.83 hektar och ett saluvärde av

1,200 kronor med hembudsrätt jämlikt 11 § förordningen

för John Börjesson,

litt. M, tilläggsjorden Kohagslyckan, med en areal av 0.63

hektar och ett saluvärde av 200 kronor med hembudsrätt

jämlikt 11 § förordningen för Sten Oskar Tryggve Persson,

litt. N med en areal av 6.515 hektar och ett saluvärde av

200 kronor med hembudsrätt jämlikt 11 § förordningen för

Ivar Petersson,

litt. O med en areal av 9.965 hektar och ett saluvärde av

650 kronor med hembudsrätt jämlikt 11 § förordningen för

Erik A. V. Karlsson,

litt. P med en areal av 3.25 hektar och ett saluvärde av

120 kronor med hembudsrätt jämlikt 11 § förordningen för

Nils August Andersson, samt

litt. R, huvudgården, med en areal av cirka 504.441 hektar

för en köpeskilling av 55,000 kronor med hembudsrätt

jämlikt 9 § första stycket förordningen för egendomens arrendator,

Josef Carlsson,

dels ock litt. Ii med en areal av 7.417 hektar och ett saluvärde

av 100 kronor till Nils Edv. Nilssons stärbhus för en

saluvärdet motsvarande köpeskilling samt litt. C med en areal

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 169. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

av 30.487 hektar och ett saluvärde av 2,300 kronor till Werner

Andersson för en saluvärdet motsvarande köpeskilling;

skolande vid försäljningarna i övrigt iakttagas

beträffande samtliga salulotter, att de försäljas i befintligt

skick med tillträdesrätt för köpare den 14 mars 1937, att

endast kronan tillhöriga byggnader och anläggningar ingå i

försäljningarna, samt att innehavare av över egendomen med

vederbörligt tillstånd framdragna elektriska ledningar förbehålles

rätt att hava ledningarna kvarstående å egendomen

samt nyttja desamma utan rätt för köpare till annan ersättning

än av ledningarnas innehavare för skada till följd av förändring,

reparation eller tillsyn av ledningarna ävensom för

skada, som förorsakas å kreatur,

beträffande lotterna litt. D, E, F, G, H, I, J, K, L, N, O

och P att till förmån för en var av dessa lotter å i kronans

ägo kvarvarande lotten litt. S skall läggas servitut örn rätt

för lotterna till husbehovsfiske i kronoegendomen tillhörande

vatten i Kalmarsund, samt att detta fiske får utövas med allenast

en ryssja — ej högre än en meter och ej försedd med

någon längre sidoarm än 5 meter — eller annat mindre fiskredskap,

och att ifrågavarande redskap ej får utläggas på

närmare avstånd från bottengarn, utlagt för kronans eller

vederbörande arrendators av fiskerätten i sundet räkning, än

200 meter,

beträffande lotten litt. B, att förenämnda förordning den 6

juni 1929 skall gälla i tillämpliga delar,

beträffande lotten litt. C, att med lotten skall följa skyldighet

att intill 15 procent ansvara för kronoegendomen åvilande

andel i underhållskostnaderna för Hornsvikens sänknings- och

avdikningsföretag av år 1901 och 1910, att förbehåll göres

örn rätt för fru Anna Muller att under sin livstid hava en

henne tillhörig äldre stuga kvarstående å lotten, förutsatt att

hon själv bebor stugan, samt att förenämnda förordning skall

gälla i tillämpliga delar,

beträffande lotten litt. R, att med lotten skall följa å ena

sidan rätt att avgiftsfritt å lotten litt. S efter anvisning av vederbörande

jägmästare taga grus- och väglagningsämnen för

salulotten litt. R:s behov samt å andra sidan skyldighet att

dels intill 85 procent ansvara för kronoegendomen åvilande

andel i underhållskostnaderna för nyssnämnda torrläggningsföretag,

samt att varken kronan eller köparen av lotten i egenskap

av arrendator av egendomen efter tillträdesdagen skall

äga framställa ersättningsanspråk mot varandra på grund av

arrendeavtalet örn egendomen, med undantag dock för anspråk

å tilläventyrs oguldna arrendeavgälder och skatter för egendomen
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

9:o.

35

Kronoparken Klövdala i Kalmar län.

Genom resolution den 20 juli 1935 har länsstyrelsen i Kalmar län jämlikt

60 § stadsplanelagen den 29 maj 1931 fastställt dels förslag till byggnadsplan

för Järnforsens stationssamhälle i Järeda socken, vilket förslag avgivits

å en av länsarkitekten Olof Lundgren i juni 1934 upprättad karta med

därtill hörande i juli samma år dagtecknad beskrivning, dels ock särskilda

bestämmelser med avseende å sättet för kvarter smarkens användande inom

ifrågavarande område. Förslag till kvarterens indelning i tomter har av

länsarkitekten åskådliggjorts å kartan.

Det sålunda planlagda området omfattar, förutom annat, jämväl viss del

av kronoparken Klövdala i Vimmerby revir.

Sedan under hösten 1935 framställningar inkommit till domänstyrelsen

om förvärv av tomter inom berörda område av kronoparken, har på styrelsens

föranstaltande länsarkitekten Lundgren i samråd med vederbörande

jägmästare uppgjort förslag till de priser per kvadratmeter, som borde gälla

vid försäljning av tomter enligt den av Lundgren verkställda tomtindelningen

ävensom, beträffande ett mindre område, enligt förslag av jägmästaren. Därefter

har jägmästaren, på anmodan av styrelsen, till styrelsen inkommit med

ytterligare utredning i ärendet. Jägmästaren har därvid hemställt, att åtgärder

måtte snarast vidtagas i syfte att möjliggöra försäljning av tomtei

inom det kronan tillhöriga området av stationssamhället.

Av handlingarna i ärendet, däribland avskrift av länsstyrelsens förenämnda

resolution den 20 juli 1935, ett exemplar av den av länsarkitekten Lundgren

i juni 1934 upprättade kartan med viss av Lundgren sedermera föreslagen

ändring samt utdrag av den kartan tillhörande beskrivningen, inhämtas

bland annat följande.

Järnforsens stationssamhälle är beläget 50 kilometer sydsydväst om Vimmerby

och 65 kilometer västnordväst om Oskarshamn kring Järnforsens

station vid järnvägen från Målilla till Vetlanda och invid Emån. Landsvägen

Målilla—Vetlanda, vilken sammanbinder Linköping—Kalmarvägen med

Eksjö—Karlskronavägen, samt en mindre väg till Järeda kyrka och Virserum

passera genom samhället.

En väsentlig bebyggelse har redan uppstått kring stationen och mellan

.stationen och vattenfallen i Emån samt utefter vägen mot Järeda kyrka.

Bebyggelsen visar tendenser att sprida sig åt öster beträffande den del av

området, som är belägen söder om Emån, samt beträffande delen norr örn

Emån i anslutning till befintlig fabriksbebyggelse vid därstädes beläget

vattenfall, där även ny bebyggelse torde kunna påräknas utefter vägen Målilla—Vetlanda.

I kronoparken Klövdala ingår det norr örn Emån belägna området med

undantag av de tidigare försålda lägenheterna Prästnäs l2 och l8. Ifrågavarande

område, som genomflytes av Sällevadsån, sluttar ned mot Emån

men är i övrigt i stort sett jämnt. Det utgöres av åker, äng och backar m. m.

samt skogsmark. Skogen bar delvis genomstämplats år 1935. Å tomterna

kvarlämnad skog är av ringa värde sorn saluskog. Mera värdefull skog finnes

endast å ett för idrottsändamål avsett område.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Arealen, inberäknat mark för allmänna vägar, omfattar omkring 38 hektar.

Häri ingår ej vattenområde i limån.

Området beröres av följande nyttjanderättsupplåtelser.

Arrendelotten Brostugan, omfattande en areal av tillhopa 5.74 hektar (i

huvudsak tomterna 81, 83, 85—89, 126 och 127 enligt förenämnda karta)

jämte kronans rätt för hemmanet Prästnäs nr 1 till vattenkraft och fiske i

Emån, är för tiden från den 14 mars 1920 till den 14 mars 1940 utarrenderad

till aktiebolaget Järnforsens möbelfabrik. Årliga arrendet har utgjort

1,500 kronor, men Ilar enligt medgivande av 1934 års riksdag (prop. nr

94; R. skr. nr 65) från och med den 14 mars 1933 nedsatts till 1,000 kronor.

Å det utarrenderade området — inom tomterna 126 och 127 — finnas ladugård,

hemlighus samt bod med källare, vilka tillböra kronan. Dessutom

finnas å området ett förre disponenten P. W. Johansson tillhörigt boningshus

samt en del industribyggnader, som tillhöra arrendatorn.

Torpet Strömtorpet, omfattande i huvudsak tomterna 1—4, 48—50, 52—

63 och 66—73 samt mellan dessa och Emån belägen del av »Klövdala äng»,

är för tiden till den 14 mars 1938 utarrenderat till Erik Werner Kant mot

ett årligt arrende av 250 kronor. Torpet är bebyggt med kronan tillhöriga

åbyggnader. Kant bar innehaft arrendet sedan den 14 mars 1935. Medlemmar

av hans släkt hava ej förut brukat lägenheten. Spekulation å tomter,

som beröras av arrendet, torde ej vara att påräkna före arrendetidens utgång.

Torpet Åtorpet, som omfattar i huvudsak tomterna 47, 51, 64 och 65 ävensom

västra delen av »Klövdala äng» samt vissa områden av kronoparken utanför

det planlagda området, är för tiden till den 14 mars 1938 utarrenderat

till Oscar Johansson mot ett årligt arrende av 300 kronor. Torpets byggnader

äro belägna å sist nämnda områden. Styrelsen har förordnat förrättningsman

att verkställa saluvärdering för försäljning av torpet. Johansson

har innehaft arrendet under en tid av mer än tio år och torde vara berättigad

till hembud vid torpets försäljning enligt 9 § i 1929 års förordning

(nr 176).

Torpet Rosenäng, omfattande i huvudsak tomterna 90—96, ingår i den

för tiden lill den 14 mars 1936 utarrenderade huvudgården Klövdala. Å

torpet finnas boningshus och ladugård, vilka tillhöra kronan. Dessutom

finnes en arrendatorn tillhörig garagebyggnad, som är avsedd att bortflyttas.

Torpet arrenderas i andra hand av Algot Rydstrand, som brukat detsamma

under cn tid av iner än 20 år. Rydstrand är till sin huvudsakliga

sysselsättning snickeriarbetare. Torpet skall tills vidare upplåtas som hyreslägenhet

under en tid av ett år från den 14 mars 1936 med 3 månaders uppsägning.

Över stadsplaneområdets västra del finnes framdagen en Pauliströms bruk

tillhörig elektrisk högspänningsledning. Dessutom har Järnforsens energiförening

u. p. a. en elektrisk lågspänningsledning framdragen utmed Emån

över västra delen av »Klövdala äng». Sistsagda ledning berör ej tomtmark.

Den väster örn Sällevadsån belägna delen av landsvägen Målilla—Vetlanda

är under ombyggnad. I områdets östra del bar vägen erhållit en annan

sträckning än som ifrågasatts vid byggnadsplanens upprättande. Erforderliga

ändringar i planen hava av länsarkitekten markerats med rött å den

handlingarna bilagda kartan. Fastställelse av berörda ändringar skall enligt

överenskommelse mellan länsarkitekten och jägmästaren sökas av länsarkitekten.

.Jägmästaren har föreslagit vissa villkor för tomternas försäljning. Han har

ansett det ej föreligga anledning att på kronans bekostnad anlägga de smärre

gator, som — utöver befintliga vägar — erfordrades mellan kvarteren. Han

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

37

har därjämte ansett, att kronan tillhörande vattenrätt i Emån, som av arrendatorn

av Brostugan utnyttjades för industriellt ändamål, och som ej kunde

tillgodogöras annat än tillsammans med industritomterna 126 och 127, borde

medfölja vid försäljning av berörda tomter.

Överjägmästaren har ej haft något alt erinra mot jägmästarens förslag.

överlantmätaren har uttalat, att inom det område av samhället, beträffande

vilket länsstyrelsen fastställt byggnadsplan, kronan vore ägare av endast

delar av fastigheterna Klövdala l2 och l3 samt Prästnäs l1, eller hela det

område, som vore beläget norr om Emån med undantag av den från Prästnäs

l1 avsöndrade lägenheten Prästnäs l2 och den från denna lägenhet avstyckade

lägenheten Prästnäs l3, att såväl med Klövdala l2 och l3 som med Prästnäs

l1 följde rätt till vatten och grund utanför dess stränder i Emån och Sällevadsån,

att endast en mindre del av de ägor, som enskilt tillhörde fastigheten

Klövdala l2, inginge i det planlagda området, men att gränsen mot Klövdala

l3 dock skure två byggnadskvarter på sådant sätt, att lämplig indelning i tomter

försvårades, såvida ej sammanläggning verkställdes, att överlantmätaren

därför tillrådde sammanläggning av fastigheterna Klövdala l2 och l3, att

längst i sydväst av det kronan tillhöriga området funnes en för Klövdala l2

och l3 samfälld äng, som sannolikt vore av urf jällsägas natur, och som i norr

gränsade mot Prästnäs l1, att en del av denna äng delvis inginge i de två närmast

norr därom belägna byggnadskvarteren, att lämplig indelning i tomter

av dessa kvarter omöjliggjordes av gränsens nuvarande sträckning, att sammanläggning

enligt nu gällande bestämmelser icke kunde ske mellan Klövdala

nr 1 och Prästnäs nr 1, enär sistnämnda hemman inginge i ett annat

skifteslag än Klövdala, samt att lämpligaste utvägen att ordna förhållandena

i denna trakt vore att genom ägoutbyte ändra gränsen mellan »Klövdala äng»

och Prästnäs l1 så, att denna bomme alt följa kvarters- och tomtgränser.

Med utlåtande den 31 januari 1936 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Majits prövning och därvid anfört, bland annat, följande.

För egen del finge styrelsen meddela, att Kungl. Majit med riksdagen jämlikt

brev den 21 maj 1926 (prop. nr 102 p. 5; R.skr. nr 176 p. 5) medgivit

försäljning dels till aktiebolaget Järnforsens möbelfabrik mot en köpeskilling,

ej understigande 27,300 kronor, av 5.4110 hektar av hemmanet Prästnäs nr 1

jämte till nämnda hemman hörande vattenrätt i Eman samt 0.0550 hektar av

hemmanet Klövdala nr 1 med utjordarna Klövdala nr 1 och 2, dels ock av

lägenheten Trekanten örn 0.5170 hektar enligt då gällande grunder för upplåtande

av egnahemslägenheter från kronoegendomar. Lägenheten Trekanten,

som i enlighet härmed försålts, motsvarade fastigheterna Prästnäs l2 och

l3. Ifrågasatt försäljning till bolaget hade däremot ej kommit till stånd.

Det för försäljningen beräknade saluvärdet utgjorde 2!),300 kronor, varav å

kronans andel i vattenfall samt vattenrätt i Emån belöpte ett belopp av 20,000

kronor, sorn beräknats med hänsyn till det för markområde och vattenrätt då

utgående arrendet, utgörande 1.500 kronor för år. Sedan bolaget avgivit ett

högsta anbud å 27,300 kronor, varav för vattenrätten 18.000 kronor, och samtidigt

meddelat, att bolaget ansåge jämväl detta pris för högt och därför andolie

örn ytterligare nedsättning, bestämdes köpeskillingen till lägst 27,300

kronor. Enligt vad styrelsen inhämtat, vöre bolaget fortfarande villigt inköpa

de områden, varå bolagets anläggningar vore belägna, jämte vattenrätten i

Emån, därest desamma kunde förvärvas för skäligt pris. En avsevärd nedsättning

av priset torde emellertid vara påkallad och även ofrånkomlig, därest

försäljning skulle komma lill stånd, lia vattenfallsstyrelsen i eli den 16

maj 1924 lill Kungl. Majit avgivet utlåtande rörande bolagets då gjorda fram
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Departements
chefen.

ställning om inköp av ifrågavarande vattenrätt uttalat, att kronan —- som i

egenskap av ägare av Prästnäs nr 1 ägde den del av vattenkraften, som belöpte

å Emåns vänstra strand utmed Järnforsen, eller sålunda halva fallet •—

på grund av vattenfallets belägenhet och ringa betydelse saknade intresse att

för kraftverksändamål behålla sin andel i detsamma, och styrelsen, ur de synpunkter

styrelsen företrädde, ej heller hade något intresse av att behålla vattenrätten,

ansåge styrelsen att förhandlingar om densammas försäljning jämte

lämpligt tomtområde — i huvudsak tomterna 126 och 127 — borde

upptagas med bolaget. Därjämte borde undersökas, huruvida bolagets förutvarande

disponent borde beredas tillfälle att inköpa det område av tomt

126, varå det honom tillhöriga boningshuset vore beläget. Vad beträffade försäljning

i övrigt av tomter inom den kronan tillhöriga delen av det planlagda

området hade 12 ansökningar om köp inkommit till styrelsen. Då spekulanterna

önskade inköpa tomterna i syfte att bebygga dem under närmaste tiden,

vore angeläget, att frågan örn försäljning avgjordes så snart ske kunde, enär

i annat fall risk förelåge, att spekulanterna inköpte behövliga tomter inom

andra delar av samhället. Det syntes böra ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma

de närmare villkoren för såväl vattenrättens som tomternas försäljning.

Härtill torde erfordras riksdagens medgivande. Styrelsen hade vidtagit

åtgärder för verkställande av utav överlantmätaren ifrågasatt sammanläggning

av fastigheter och ägoutbyte.

I likhet med domänstyrelsen anser jag, att den del av kronoparken Klövdala

som beröres av byggnadsplanen för Järnforsens stationssamhälle bör försäljas

uppdelad i tomter. Då inom samhället finnes god tillgång jämväl å enskilda

tillhörig tomtmark böra priserna å kronans tomter anpassas efter läget

å tomtmarknaden inom samhället.

Någon överenskommelse om köpeskillingen för de tomter med tillhörande

vattenrätt i Emån, som avsetts skola försäljas till aktiebolaget Järnforsens möbelfabrik,

har ännu icke kunnat träffas. Då det emellertid är angeläget att

vissa andra tomter kunna försäljas snarast möjligt, torde utan hinder härav

ärendet i sin helhet underställas innevarande års riksdag. Jag förutsätter härvid,

att den slutliga prövningen av saluvärden och hembudsrätt överlämnas

till Kungl. Majit, som lärer komma att tillse, att statens intressen vederbörligen

tillgodoses.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den del av kronoparken Klövdala, som beröres av

den av länsstyrelsen i Kalmar län den 20 juli 1935 fastställda

byggnadsplanen för Järnforsens stationssamhälle i Järeda

socken, tomter ävensom till fastigheten Prästnäs nr 1 hörande

vattenrätt i Emån må försäljas under villkor

att köpeskilling erlägges kontant vid köps avslutande, att

upplåtelse av viss tomt ej får ske med mindre Kungl. Majit

förklarat sig ej hava något att erinra mot föreslagen tomtindelning

för det kvarter, inom vilket tomten är belägen, att

kostnaden för upplåten tomts behöriga utstakning å marken

samt avstyckning och övriga nied köpet förenade utgifter be
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

39

stridas av den, till vilken tomten upplåtes, att mark till vägar,

torg, planteringar och allmänna platser kostnadsfritt överlämlämnas

till det blivande samhället, dock att å områdena eventuellt

växande skog skall lösas till fulla värdet, samt att villkoren

i övrigt bestämmas av Kungl. Maj:t.

10:o.

Vessmantorp nr 7 i Kristianstads län.

Kronoegendomen 4/5 mantal Vessmantorp nr 7 litt. Ha i Riseberga socken

av Kristianstads län är utarrenderad till den 14 mars 1936 mot ett årligt arrende

av 1,000 kronor.

Med anledning av förestående arrendeledighet hava kronojordstyckningssakkunniga

år 1932 besiktigat egendomen; och har domänstyrelsen från vederbörande

domänintendent och hushållningssällskaps egnahemsnämnd införskaffat

upplysningar angående egendomens lämplighet till upplåtelse i

egnahemsl ägenheter eller åbolägenheter samt huruvida efterfrågan å dylika

lägenheter funnes i orten. Härjämte Ilar å egendomen den 6 oktober 1933

hållits uppskattningsförrättning i vederbörlig ordning. Av handlingarna i

ärendet, däribland två av distriktslantmätaren John Grenholm upprättade

kartor, den ena av år 1923 och den andra av år 1925, med beskrivningar inhämtas

bland annat följande.

Egendomen, som är belägen 4 kilometer från Ljungbyheds järnvägsstation,

har en areal av 113.149 hektar, varav 17.474 hektar tomt och åker, 27.024

hektar ängs- och odlingsmark, 65.22 hektar skogsmark, 2.747 hektar annan

avrösningsjord och 0.684 hektar torvmossar i två skiften.

Av byggnaderna är boningshuset knappast medelgott, men kan användas

under en ny arrendeperiod, brygghuset medelgott, samt stall- och logebyggnaderna

goda, väl underhållna och i huvudsak tillräckliga för egendomens

behov. Arrendatorn äger själv en äldre byggnad av gråsten, som användes

till svinhus och förvaring av torvströ och ströhalm.

Åkerjorden består av dels sandmylla på sandbotten, och dels dy- och

mossjord på sandbotten. Den är av knappast medelgod beskaffenhet.

Taxeringsvärdet utgör 26,600 kronor, därav 6,200 kronor för skogsmarken.

Kronojordstyckningssakkunniga hava förordat egendomen med dess i allmänhet

mindre goda jord och äldre boningshus till försäljning i en lott.

Domänintendenten har tillstyrkt försäljning av arrendelotten, därest överenskommelse

härom kunde träffas med egendomens arrendator vid blivande

värdering. Eljest borde lotten ånyo utarrenderas. Vid egendomens försäljning

borde skiftet litt. A 3 tilläggas kronoparken, samt rågången mot försäljningslotten

rätas enligt något av de med blyerts å kartan angivna förslagen.

Egnahemsnämnden har tillstyrkt egendomens försäljning i en lott.

Vederbörande skogsstatstjänstemän hava hemställt, att förenämnda skiftet

litt. A 3 måtte undantagas från försäljningen och tilläggas Kolleberga kronopark.

Uppskattningsnämnden, som tagit frågan örn egendomens disposition under

övervägande, har ansett lämpligast, att egendomen ånyo utarrendera
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 169-

des under en kortare tid, förslagsvis tio år, dels på den grund, att nuvarande

arrendatorn icke innehaft arrenderätten längre än sedan 1932 och sålunda

enligt gällande författningar e.j torde kunna tillerkännas hembudsrätt å huvudgården

vid denna lotts försäljning och därför kunde utsättas för att hliva

hemlös, dels därför att arrendatorn hade egen uthusbyggnad å egendomen,

som för honom kunde bliva värdelös vid lottens försäljning till annan person,

och dels därför att den lott, som å 1923 års karta betecknats med litt.

C 2 och varå Kolleberga skolrevir hade fiskdamm, ej med säkerhet kunde

frånstyckas Vessmantorp såsom för sig bestående fastighet.

Nämnden har därför uppgjort förslag till såväl utarrendering som försäljning

av huvudgården och viss del av skogsmarken.

Nämnden har ansett det vara nödvändigt, att, därest huvudgården försåldes,

rågången rätades emellan försäljningslotten och kronoparkslotten. Denna

följde delvis å marken befintliga stengärdesgårdar, vilka icke vore av den

beskaffenhet, att de utgjorde fredgill hägnad.

Beträffande skogsstatstjänstemännens hemställan, att ägolotten litt. A 3

å 1923 års karta vid försäljning av huvudgården skulle överflyttas till kronoparken,

har nämnden till fullo biträtt detta förslag samt föreslagit att jämväl

vid förnyad utarrendering detta område tillädes kronoparkslotten.

För saluvärderingen har distriktslantmätaren Grenholm å 1925 års styckningskarta

inlagt lotterna Ha 1 A, Ha 1 B, Ha 2 och Ha 3. Av dessa skvdle

Ha t B, Ha 2 och Ha 3 utgöra försäljningslotten samt Ha 1 A kronoparkslotten.

Vid uppgörande av förslag till försäljning av huvudgården har nämndens

ordförande efter samråd med vederbörande jägmästare ej funnit nödigt att

från huvudgården undantaga den nu under skogsstaten brukade ägolotten litt.

G 2 å 1923 års karta utan lagt densamma till salulotten.

Huvudgården, omfattande litt. Ha 1 B, Ha 2 och Ila 3 å 1925 års styckningskarta,

motsvarande litt. A 1, A 2, A 4, A 5, C 2 och av C 1 å 1923 års

ägokarta, innehållande en areal av 62.699 hektar, varav 17.474 hektar tomt

och åker, 19.744 hektar ängs- och odlingsmark, 22.05 hektar skogsmark, 2.747

hektar avrösningsjord och 0.684 hektar mossjord, saluvärderades till 34,200

kronor, varav 12,000 kronor för skogsmark med växande skog. Arrendelotten,

innehållande samma arealer, tomt och åker samt odlingsmark som försäljningslotten,

arrendevärderades till 925 kronor.

Vid försäljningen borde kronoparkslotten förbehållas vågrätt över de till

denna lott hörande vägarna, år 1923 års karta betecknade med nr 358, 359,

360 och 361 fram till samfällda vägen nr 45 och 46 å samma karta, ävensom

tillsammans med huvudgården vågrätt över den vid avstyckning av försålda

ägolotten litt. Hb undantagna vägen.

Nuvarande arrendatorn, Otto Jakobsson, hade endast brukat egendomen

sedan år 1932, då lian enligt domänstyrelsens resolution den 30 juli samma

år fick övertaga arrenderätten. Han torde därför enligt gällande författningar

icke kunna tillerkännas hembudsrätt vid lottens försäljning, vilket nämnden

eljest velat tillstyrka, enär arrendatorn under sin arrendetid väl hävdat

egendomen såväl beträffande jordbruket som byggnaderna. Lotten borde

därför utbjudas till salu enligt 13 § förordningen den 6 juni 1929 (nr 176)

angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. lii.

I fråga örn försäljningen bade nämnden icke funnit anledning föreslå föreskrivande

av särskilda villkor angående lottens användning samt återköpsrätt.

Skulle likväl föreskrifter härutinnan anses böra ifrågakomma borde

saluvärdet nedsättas med 10 procent.

Värderingen vore verkställd under förutsättning, att fastigheten överlätes

i det skick, vari den på grund av bestämmelserna i nu örn egendomen gäl
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

41

lande arrendekontrakt skulle av arrendatorn avlämnas, och skulle sålunda

arrendatorn vid försäljning till annan person erhålla ersättning för under

sista arrendeåret verkställd höstplöjning, gräs-, frö- och höstsädessådd samt

trädesbruk.

Överjägmästarcn har tillstyrkt förnyad utarrendering av egendomen under

15 år från den 14 mars 1936 på av uppskattningsnämnden föreslagna

villkor.

Jägmästaren har meddelat, att en å huvudgårdslotten belägen fiskdamm

användes för undervisning i fiskvård vid Kolleberga skogsskola. Det torde

icke möta några svårigheter att med en blivande ägare till lotten träffa överenskommelse

örn fiskdammens bibehållande.

Överlantmätaren har anfört följande. Ifrågavarande egendom, Vessmantorp

72 eller 4/5 mantal Vessmantorp nr 7 hade vid ägostyckning, som fastställts

den 19 december 1925, utbrutits under litt. Ha. Vid förrättningen syntes

ett misstag hava blivit begånget härutinnan, att en inom denna hemmanslott

belägen, vid laga skiftet å Vessmantorps by för delägarnas gemensamma

behov undantagna väg bortglömts. Vägen sträckte sig över Vessmantorp

72 från en punkt något öster örn den samfällda torvmossen å ägoskiftet

litt. Ha 1 i nära nordlig riktning mot Stockaryds ägor. Denna väg kunde

varken avstyckas eller försäljas från enbart Vessmantorp 72.

Den av jägmästaren omnämnda fiskdammen, som å Grenholms år 1923

upprättade karta motsvarades av ägolotten litt. G 2, borde lämpligen behållas

av kronan. Nämnden syntes hava föreslagit lottens försäljning, enär nämnden

befarat, att hinder skulle möta för dess avstyckande till självständig

fastighet. I anledning av vad i ärendet framkommit i denna del, ville överlantmätaren

meddela, att han med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter

ansåge sig äga befogenhet fastställa en förrättning, varigenom lotten

avstyckades för att bilda självständig fastighet, överlantmätaren funne det

mindre lämpligt att låta dispositionsrätten till området bliva beroende av en

framtida överenskommelse med blivande ägare till Vessmantorp.

Utöver vad sålunda anförts funnes enligt överlantmätaren ej någon anledning

till anmärkning mot styckningsförslaget.

Domänstyrelsen har med utlåtande den 24 februari 1936 underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört följande.

Styrelsen ansåge, att någon anledning att bibehålla arrendeegendomen i

kronans ägo icke förefunnes. Egendomen i övrigt borde bibehållas under

domänstyrelsens skogsförvaltning. Mot det föreslagna saluvärdet hade styrelsen

ej något att erinra. Egendomens arrendator Otto Jakobsson hade

arrenderat egendomen endast sedan år 1932 och hade sålunda den 14 mars

1936 arrenderat egendomen under endast fyra år. På grund härav vore

Jakobsson ej hembudsberättigad enligt gällande författning. Med hänsyn

till vad uppskattningsnämnden anfört angående Jakobssons sätt att sköta

egendomen samt till att Kungl. Majit i liknande fall föreslagit hembudsrätt

för arrendator oaktat denne endast innehaft arrende under tre år, ansåge

sig styrelsen böra tillstyrka, att egendomen hembjödes Jakobsson vid dess

försäljning. Härför torde riksdagens medverkan vara erforderlig. För att

förhindra spekulationsköp torde vid försäljning till Jakobsson lämpligen

böra göras förbehåll örn återköpsrätt för kronan, därest lotten brukades annorledes

än som självständig jordbruksfastighet. Återköpsrätten torde med

hänsyn till den lid Jakobsson innehaft arrendet kunna begränsas till sex år.

Någon nedsättning av saluvärdet torde ej böra föranledas av detta villkor.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

På grund av vad överlantmätaren anfört angående lotten litt. G 2 borde

denna ej ingå i köpet. Någon ändring av saluvärdet syntes detta ej böra föranleda.

Departements- Jag biträder det av domänstyrelsen framlagda förslaget till egendomens

chefen, försäljning och hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att av kronoegendomen 4/5 mantal Vessmantorp nr 7 litt.

Ha i Riseberga socken av Kristianstads län må försäljas lotterna

litt. A 1, A 2, A 4, A 5 och del av C 1 å en av distriktslantmätaren

John Grenholm år 1923 över egendomen upprättad

karta med en sammanlagd areal av 62.082 hektar enligt

förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning

i vissa fall av kronoegendom m. m. för en köpeskilling

av 34,200 kronor samt med hembudsrätt enligt 9 § förordningen

för Otto Jakobsson under förbehåll om återköpsrätt för

kronan för en tid av sex år, räknad från den 14 mars 1936,

därest lotten brukas annorledes än som självständig jordbruksfastighet;
under

villkor, att lotten försäljes med tillträdesrätt räknad

från den 14 mars 1936, att lotten försäljes i befintligt skick,

att endast kronoegendomen tillhöriga byggnader och anläggningar

ingå i försäljningen, att förbehåll göres för de jämkningar

i gränser, som kunna komma att bestämmas vid blivande

avstyckningsförrättning, att, därest Jakobsson förvärvar

lotten, varken han eller kronan skola äga framställa ersättningsanspråk

mot varandra på grund av arrendeavtalet,

med undantag dock för till äventyrs oguldna arrendeavgälder

och skatter för egendomen, att återstoden av egendomen, kronoparkslotten,

skall äga att begagna de med ägofigurerna

nr 358, 359, 360 och 361 å 1923 års karta betecknade vägarna

fram till samfällda vägen 45 och 46 å samma karta,

att ifrågavarande salulott och kronoparkslotten skola äga begagna

den vid avstyckningen av försålda ägolotten litt. Hb

undantagna vägen, samt att innehavare av över egendomen

med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska ledningar

förbehålles rätt att hava desamma kvarstående å lotten utan

rätt till annan ersättning än av ledningarnas innehavare för

skada till följd av förändring, reparation eller tillsyn av ledningarna,

ävensom för skada, som förorsakas å kreatur.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

43

ll:o.

Kronoegendomen Biskopstorp nr 1 i Hallands län.

Den 8 mars 1935 förordnade Kungl. Majit, att av kronoegendomen 2

mantal Biskopstorp l3 i Kvibille socken av Hallands län, fyra med respektive

litt. Aa, Aaa, Aaf och Aag betecknade lotter skulle överföras till arrendeegnahemsfonden

från och med den 14 mars 1936, samt föreskrev därvid bland annat,

att statens jordnämnd skulle äga före sistnämnda dag under vissa villkor

vidtaga erforderliga åtgärder för utläggande och bebyggande å lotterna av

arrendeegnahem.

I skrivelse den 28 januari 1936 har statens jordnämnd — med förmälan

att nämnden å angivna lotter utlagt 6 arrendeegnahem, varefter en huvudgårdslott

i anslutning till gårdens byggnader kvarstode —- föreslagit sistnämnda

lotts försäljning.

Vid sin skrivelse har nämnden fogat en karta över samtliga förberörda

lotter ävensom en av vederbörande distriktslantmätare verkställd ägobeskrivning

och arealberäkning beträffande den lott, som utgör den s. k. huvudgården.

På grund av remiss har domänstyrelsen utlåtit sig i ärendet den 7 februari

1936 samt därvid överlämnat från vederbörande domänintendent infordrat

yttrande.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Huvudgården har en total areal av 49.2 hektar, varav 1.5 hektar tomt och

trädgård, 34.8 hektar åker, 4.6 hektar äng, 8.1 hektar avrösningsjord samt 0.2

hektar impediment.

Å lotten befintliga byggnader äro delvis av dålig beskaffenhet och måste

ombyggas.

Marken och byggnaderna hava av statens jordnämnd åsatts ett saluvärde av

42,000 kronor.

I sin förenämnda skrivelse har statens jordnämnd föreslagit följande.

Huvudgården borde försäljas mot det av nämnden åsätta saluvärdet med

hembudsrätt för nuvarande arrendatorn å Biskopstorp Hugo Andersson som

varit arrendator därstädes sedan år 1913. Den borde tillträdas den 14 mars

1936 i befintligt skick, köpeskillingen borde erläggas kontant å tillträdesdagen

eller å annan tid, varom jordnämnden kunde överenskomma med köparen.

Detaljvillkoren för försäljningen borde lämpligen få fastställas av nämnden.

Skulle arrendatorn ej begagna sig av hembudsrätten, borde nämnden få utbjuda

lotten till hugade spekulanter på sätt, nämnden funne lämpligt, samt underställa

det köpeavtal, som därvid kunde komma att upprättas, Kungl. Maj:ts

prövning.

Köpeskillingen med avdrag av försäljningskostnaden borde överföras till

statens domäners fond och bokförda värdet å egendomen Biskopstorp hos arrendeegnahemsfonden

samtidigt nedskrivas med köpeskillingsbeloppet.

Skulle huvudgårdens försäljning ej komma till stånd inom sådan tid, att

tillträde kunde ske den 14 mars 1936, borde nämnden hava befogenhet att

tillfälligt utarrendera densamma mot en arrendeavgift och på villkor i övrigt,

som nämnden lunne lämpligt bestämma.

Domänintendenten har ansett ett försäljningspris av 42,000 kronor för
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

Departementschef

en.

månligt för kronan, särskilt med hänsyn till åbyggnadernas dåliga beskaffenhet,

samt tillstyrkt bifall till nämndens hemställan.

Domänstyrelsen har förklarat sig ej hava någon erinran mot försäljningsförslaget.

Jag biträder jordnämndens förslag om försäljning av ifrågavarande huvudgårdslott

med hembudsrätt för arrendatorn Hugo Andersson. Därest Andersson

icke begagnar sig av denna rätt, bör nämnden äga utbjuda lotten till

salu, under hand eller å offentlig auktion, därvid bestämmelserna i 1929 års

försäljningsförordning synas böra i huvudsak tillämpas. I likhet med nämnden

anser jag, att i detta fall det köpeavtal, som kan komma att upprättas,

bör underställas Kungl. Majit för godkännande. Ävenledes finner jag, i

anslutning till vad nämnden föreslagit, köpeskillingen böra, efter avdrag av

försäljningskostnaderna, tillföras den i statens domäners fond ingående markinköpsfonden.

För försäljningen torde riksdagens tillstånd vara erforderligt.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av kronoegendomen 2 mantal Biskopstorp l3 i Kvibille

socken av Hallands län den å den i ärendet företedda kartan

såsom huvudgård betecknade lotten om 49.2 hektar må försäljas

mot ett saluvärde av 42,000 kronor med tillträde räknat

från och med den 14 mars 1936;

skolande vid lottens försäljning iakttagas, att densamma på

villkor i övrigt, som statens jordnämnd bestämmer, hembjudes

arrendatorn Hugo Andersson, samt att, därest denne ej skulle

begagna sig av hembudsrätten, jordnämnden må i huvudsaklig

överensstämmelse med föreskrifterna i förordningen den 6

juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m. utbjuda lotten till salu antingen under hand

eller å auktion och för godkännande underställa Kungl. Majit

det köpeavtal, som kan komma att upprättas.

12:o.

Kronoegendomen Rödjan nr 1 och Skarvik nr 1 i Göteborgs och Bohus län.

Genom remiss den 9 april 1935 anbefallde Kungl. Majit domänstyrelsen att

avgiva utlåtande över en av Göteborgs stads drätselkammare gjord anhållan,

att Kungl. Majit ville till prövning upptaga frågan örn försäljning till Göteborgs

stad av de delar av kronoegendomen ''/a mantal Rödjan nr 1 och 1/i

mantal Skarvik nr 1 inom Lundby församling av Göteborgs stad med en

areal av omkring 73.89 hektar, som avsåges i ett av drätselkammaren den 5

januari 1932 gjort erbjudande, vilket område drätselkammaren nu vore villig

att hos stadsfullmäktige förorda till inköp åt staden för en köpeskilling av

400,000 kronor.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

45

I skrivelse den 22 januari 1936 har domänstyrelsen — med överlämnande

av ärendet tillhörande handlingar, däribland protokoll över å egendomen

den 17 september 1935 hållen uppskattningsförrättning samt en av distriktslantmätaren

Karl Rydén år 1927 kopierad karta över egendomen ävensom

däröver upprättad beskrivning — yttrat sig i ärendet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Egendomen är utarrenderad för tiden 14 mars 1933—14 mars 1943 mot en

årlig arrendeavgift av dels 51 hektoliter korn och 150 kilogram smör att lösas

med penningar efter senast för länet fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan,

dels därutöver 770 kronor. Den är belägen inom Göteborgs stad

8 kilometer från stadens centrala delar och har en areal av 92.8169 hektar,

varav 31.7987 hektar tomt och åker, 5.25 hektar äng och 55.7682 hektar annan

mark. I denna areal ingår ej ett område om cirka 3.1 hektar, som ställts under

arméförvaltningens disposition, ej heller 0.44 hektar allmänna vägar inom

egendomen.

Egendomens boningshus är i gott skick, arbetarbostaden är också, ehuru

mycket gammal, i relativt gott stånd. Gårdens ekonomibyggnader äro däremot

svaga och otidsenliga. Vissa byggnader tillhöra egendomens arrendator.

Vidare finnes ett boningshus med uthusbyggnad å lägenheten Fridhem,

tillhöriga innehavaren av denna lägenhet, Josef Kaiser. Med undantag av

denna lägenhet finnas inga torp eller lägenheter å egendomen. Lägenheten

Fridhem omfattar endast en mindre tomt. Den är av egendomens arrendator

utarrenderad till bemälde Kaiser för tiden till den 14 mars 1943 mot en

avgäld av 25 kronor till kronan och 25 kronor till egendomens arrendator.

Taxeringsvärdet för egendomen utgör 622,700 kronor.

Uppskattningsnämnden har anfört följande. Göteborgs stad hade begärt

att få förvärva 73.89 hektar utav egendomen, utgörande hela egendomen med

undantag av största delen utav den av länsstyrelsen fridlysta Rya skog, som

omfattade omkring 20 hektar. Sedermera hade förenämnda Josef Kaiser inkommit

med framställning om att direkt av kronan få förvärva den av honom

innehavda tomten om 0.216 hektar, omfattande ägofigur nr 18 å Rydéns

förberörda karta. Vad först beträffade omfattningen av det ägoområde, som

— därest försäljning bomme till stånd — borde upplåtas till Göteborgs stad,

så syntes även den s. k. Rya skog böra ingå i försäljningslotten. Med hänsyn

till den detta område åvilande fridlysningen kunde detsamma för närvarande

icke anses hava något marknadsvärde och kronan syntes icke hava något intresse

av att hava området kvar i sin ägo. För närvarande syntes icke någon

hava uppsikt över det fridlysta området. Örn detsamma däremot komme

över i stadens ägo, torde stadens myndigheter få mera intresse av att tillse

och vårda ägoområdet. Även örn området nu icke hade något marknadsvärde

komme detsamma, därest fridlysningen skulle komma att bliva

hävd, att representera ett icke obetydligt värde. Såvitt nu kunde bedömas,

torde det knappast vara möjligt för kronan alt få fridlysningen återkallad.

Därest försäljning komme till stånd, borde under domänstyrelsens förvaltning

stående del av egendomen försäljas i följande två lotter, nämligen:

I. Huvudgården med Tiga skog. Areal (ungefärlig) 92.6009 hektar, varav

31.5827 hektar tomt och åker, 5.25 hektar äng och 55.7682 hektar annan mark.

Saluvärde, avrundat, 645,000 kronor, varav 63,165 kronor för tomt och åker,

5,250 kronor för äng, 20,000 kronor för skogsmark (Rya skog), 3,576 kronor

för annan avrösningsjord, 7,500 kronor för laxfisket och 545,000 kronor för

tomt- och industrivärde.

Nämnden, som ansåge att en affär till angivna värde borde vara acceptabel

från kronans sida, tillstyrkte, alt Göteborgs stad mot kontant likvid

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

finge förvärva huvudgården för ett belopp av 645,000 kronor. En sak, som

i detta sammanhang icke helt borde förbises, vore, att staden hade möjlighet

att på ett långt smidigare vis än kronan exploatera och upplåta de områden,

som efter hand komme att tarvas för stadens utveckling. Även om

kronan ägde möjlighet att i egen regi upplåta tomter, bleve ett sådant arrangemang

förenat med åtskilliga omkostnader och besvär samt betydligt mera

tungrott än om staden finge hand om exploateringen. Det borde ej heller

fördöljas, att egendomen för närvarande vore en dålig affär för kronan. Mot

en arrendeinkomst av ungefär 1.500 kronor per år torde svara en skatteutgift

på minst 3,000 kronor om året. Vid egendomens försäljning holde bland

annat stipuleras att hemmanets mantal borde åtfölja denna försäljningslott.

Det av arméförvaltningen disponerade området torde därför avstyckas från

stamfastigheten. Kostnaderna för denna avstyckning borde bestridas av staden.

Staden skulle vidare vara skyldig att respektera det mellan domänstyrelsen

och egendomens arrendator, Hjalmar Almfeldts stärbliusdelägare, upprättade

arrendekontraktet för tiden 14 mars 1933—14 mars 1943, varvid staden

alltså borde tillförbindas övertaga samtliga de förpliktelser, som kronan

på grund av kontraktet kunde hava gent emot arrendatorn. Å andra sidan

borde staden äga rätt uppbära de arrendeavgälder, som enligt kontraktet skola

utgå och vilka belöpte å tiden efter tillträdesdagen. Örn den i det följande

föreslagna försäljningen av lägenheten Fridhem komme till stånd, borde staden

vidare förpliktas att hålla egendomens arrendator skadeslös under återstående

delen av arrendeperioden för den inkomst av 25 kronor per år, som

denne genom denna försäljning komme att mista. Staden borde slutligen vara

skyldig att utan något som helst ansvar från domänverkets sida respektera

den enligt länsstyrelsens kungörelse den 12 april 1928 meddelade fridlysningen

av Rya skog. Eventuella över området erforderliga till- och utfartsvägar

för det av arméförvaltningen disponerade området holde av staden kostnadsfritt

upplåtas å plats, som stadens myndigheter borde äga bestämma, varvid

dock skulle iakttagas, att anvisad väg till såväl bredd som sträckning skulle

vara för ändamålet lämplig. Då arealerna icke vore fullt exakta, borde staden

åläggas att tåla de jämkningar däri, som tilläventyrs kunde komma i fråga

vid blivande avstyckning utav de områden, som genom lantmäteriförrättning

skulle komma att avskiljas från egendomen. Försäljningsområdet

skulle i sydost begränsas av ett av staden redan inköpt område — stadsägan

2410 A — och en till enskild tidigare försåld lägenhet, benämnd Wallen.

II. Lägenheten Fridhem. Ägofigur 18 å kartan. Areal 0.216

hektar tomt. Saluvärde 3,240 kronor.

Denna lott hade arbetaren Josef Kaiser och hans hustru Elfrida Kaiser

begärt att få förvärva. Då makarna Kaiser ägde ett å området befintligt boningshus,

som vore avsett för stadigvarande bruk, tillstyrkte nämnden hembud

för makarna Kaiser vid lottens försäljning jämlikt 10 § förordningen

den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m. Mot det föreslagna saluvärdet hade Kaiser förklarat sig icke hava något

att erinra. Örn försäljning av lotten till angivet pris komme till stånd,

borde köparen efter tillträdesdagen vara fri från avgäld till egendomens arrendator.

Lotterna borde av köparna få tillträdas så snart myndigheternas beslut örn

försäljning hunnit meddelas.

Såsom särskilda sakkunniga för värdering av till egendomen hörande hamnsamt

tomt- och och industriområde tillkallade hamndirektören Gust. Edlund

i Malmö och byggnadsingenjören Ernst M. Friman i Göteborg hava i skrivelse

till domänintendenten i länet den 14 oktober 1935 yttrat bland annat följande.

Enligt av de sakkunniga den 19 december 1927 avgivet utlåtande hade

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1G9.

47

ett område av egendomen, som enligt distriktslantmätare!! Rydéns beskrivning

uppgivits hava en areal av totalt 70.S3 hektar eller, örn allmänna vägar

inom området fråndroges, 70.39 hektar, saluvärderats till 880,000 kronor, motsvarande

ett pris av 1 krona 25 öre per kvadratmeter. Efter tillkomsten av

1932 års stadsplanelag, som inom landets stadsområde!! vållat viss .sänkning

av råmarksvärden, borde nämnda, år 1927 åsätta värde nedsättas. Då

därtill komme att, såvitt de sakkunniga kunnat finna, det kunde dröja åtskilliga

år innan området av någon kunde komma att helt utnyttjas som hamnoch

industriområde, borde det för staten vara av viss ekonomisk fördel att

genom snar försäljning få ränteinkomst av en salusumma, som mångdubbelt

överstege det enligt uppgift dåligt förräntade nuvarande jordbruksvärdet. De

sakkunniga tillstyrkte därför försäljning till Göteborgs stad av berörda område

Olli totalt 70.83 hektar till ett pris i ett för allt av 640,000 kronor. De

sakkunniga ansåge detta nedsatta värde så mycket mera skäligt, sorn det i

viss mån borde ligga i statens intresse att befrämja utvecklingen av en stad,

som för rikets handel och sjöfart hade ett utomordentligt värde.

I skrivelse till domänstyrelsen har Göteborgs stads drätselkammare, 2:a avdelningen,

nied överlämnande av yttrande av Göteborgs stads fastighetskontor,

meddelat, att avdelningen vore villig att med styrelsen träffa avtal, varigenom

staden, under förutsättning av Kungl. Maj:ts och stadsfullmäktiges

godkännande, skulle förvärva den del av egendomen, som enligt förberörda

uppskattningsinstrument innehölle en areal av 92,8169 hektar jämte därå befintliga

kronan tillhörande byggnader mot ett pris av 640,000 kronor, och på

de villkor i övrigt, som kunde överenskommas.

Domänintendenten i länet har i yttrande den 8 januari 1936 anfört: Uppskattningsnämnden

hade vid värdering föreslagit ett värde på de områden,

som föreslagits till försäljning till staden, av 645,000 kronor. Drätselkammarens

andra avdelning hade beslutat tillstyrka ett pris av 640,000 kronor. Med

hänsyn till affärens omfattning och den relativt ringa skillnaden mellan det

föreslagna och det bjudna priset, ansåge domänintendenten sig icke böra avstyrka

försäljning till ett pris av 640,000 kronor. Mot ett av stadens fastighetskontor

gjort förslag, att staden borde äga rätt att över det fridlysta området

lå framdraga erforderliga komniunikationsleder hade domänintendenten

ej något att erinra.

I sin förenämnda skrivelse den 22 januari 1936 har domänstyrelsen för

egen del anfört följande.

I skrivelse till Kungl., Majit den 21 maj 1932 hade domänstyrelsen nied

anledning av då av Göteborgs stads drätselkammare ifrågasatt förvärv av

kronoegendomen mantal Rödjan nr 1 och V4 mantal Skarvik nr 1 utlåtit

sig sålunda. Sedan drätselkammaren i Göteborg i skrivelse den 6 april 1920

framställt förfrågan, huruvida Kungl. Majit och kronan vore benägen att avhända

sig ifrågavarande kronoegendom, samt tillika meddelat, att drätselkammaren

i så fall vöre villig träda i underhandlingar angående de närmare

villkoren för egendomens avyttring till staden, bemyndigade Kungl. Majit

jämlikt beslut den 18 december 1925 domänstyrelsen alt, under förutsättning

att Göteborgs stad bestrede kostnaderna, låta verkställa uppskattning av egendomens

saluvärde nied undantag av därå belägna områdena sjöbatteriet Rya

Nabbe och Rya skog. Av instrument över å egendomen den 29 och den 30 november

1927 hållen uppskattningsförrättning, framginge att till försäljning

avsedda områden av egendomen, utgörande sammanlagt 70.58 hektar, uppskattats

efter 1 krona 26 öre per kvadratmeter till ett värde av i runt tal

887,350 kronor. Drätselkammaren hade emellertid, efter inhämtande av

yttranden frän stadens byggnadsnämnd och fastighetskontor förklarat sig

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

hos stadsfullmäktige icke kunna tillstyrka högre köpeskilling för ett något

större område örn 73.89 hektar av egendomen än i runt tal 370,000 kronor,

beräknad efter ett värde av 50 öre per kvadratmeter. Den av drätselkammaren

föreslagna köpeskillingen ansåge domänstyrelsen emellertid i likhet

med länsstyrelsen vara alltför låg för att ett anbud, grundat härå, skulle av

domänstyrelsen kunna förordas till antagande. Då egendomen på grund av

belägenheten vid Göta iilv och i omedelbar närhet till Göteborgs stads hamn

med sannolikhet bomme att i framtiden stiga i värde, hemställde styrelsen,

under framhållande av att några kostnader för nybyggnader å egendomen

icke torde vara att förvänta under närmaste åren, om Kungl. Maj:ts bemyndigande

att från den 14 mars 1933 på förnyat arrende upplåta den under en

tid av tio år.

I anledning härav hade styrelsen den 10 juni 1932 erhållit Kungl. Maj:ts

bemyndigande att föranstalta örn utarrendering av ifrågavarande egendom

under en tid av tio år från och med den 14 mars 1933 och såsom nämnts vore

egendomen nu utarrenderad till den 14 mars 1943.

Det av Göteborgs stad nu föreslagna saluvärdet, 640,000 kronor, ansåge sig

styrelsen kunna tillstyrka, oaktat i köpet enligt anbudet även skulle ingå

den s. k. Ilva skog. Styrelsen ansåge nämligen att så länge Rya skog vore

fridlyst enligt lagen den 25 juni 1909 angående naturminnesmärkens fredande

den ej hade något större värde. Skulle emellertid fridlysningen av någon

anledning komma att upphävas och jämväl denna del av egendomen kunna

disponeras för tomtändamål eller dylikt, torde den bliva lika värdefull som

den övriga marken. Styrelsen ville därför ifrågasätta, huruvida ej vid försäljningen

av Rya skog förbehåll borde göras om rätt för kronan att för sådant

fall enligt lagen den 20 juni 1924 örn återköpsrätt till fast egendom köpa

fastigheten åter. Då förbehåll om återköpsrätt beträffande endast en del av i

köpet ingående fastighet ej kunde göras, borde det till försäljning nu ifrågasatta

området försäljas i två lotter, nämligen Rya skog och området i övrigt,

sedan området genom avstyckning uppdelats i sagda två lotter. Rya skog borde

därvid avstyckas och lotten i övrigt utgöra stamfastighet. Likaledes holde

det av arméförvaltningen disponerade området avstyckas. På grund av vad

styrelsen anfört angående värdet av Rya skog borde saluvärdet å denna ej

sättas högre än 1,000 kronor. Köpeskillingen för återstoden av området

skulle härigenom komma att utgöra 639,000 kronor. Vad beträffade lägenheten

Fridhem syntes styrelsen skäl ej föreligga att försälja denna särskilt for

sig utan borde lägenheten få ingå i köpet. I övrigt hade styrelsen ej något att

erinra mot uppskattningsnämndens förslag.

Departements. Vad i ärendet förekommit synes mig ej utesluta, att vid den föreslagna förchefen.

sanningen av vissa områden av ifrågavarande kronoegendom till Göteborgs

stad lägenheten Fridhem skulle utan olägenhet för staden kunna undantagas

och försäljas för sig. För sådant fall torde lägenheten böra på sätt uppskattningsnämnden

föreslagit jämlikt 10 § försäljningsförordningen hemhjudas

makarna Kaiser, vilka där äga ett boningshus, mot det åsätta saluvärdet

3,240 kronor. Närmare utredning härutinnan torde böra införskaffas av

domänstyrelsen. Mot försäljningsförslaget i övrigt, sådant det förordats av

domänstyrelsen, har jag ej något att erinra. För bifall till detsamma torde

fordras riksdagens samtycke. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att,

om riksdagen ej har något att däremot invända, vidtaga de jämkningar i

förslaget, som kunna föranledas av vad jag nyss ant ört rörande lägenheten

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 169.

49

Fridhem. Kungl. Majit torde härvid jämväl äga godkänna en eventuell försäljning

av lägenheten enligt av mig här angivna grunder.

Jag får alltså nu hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva

att — med de jämkningar, som må föranledas av vad jag

i det föregående anfört — av kronoegendomen V2 mantal

Rödjan nr 1 och J/4 mantal Skarvik nr 1 inom Lundby församling

av Göteborgs stad må till Göteborgs stad försäljas

dels ett område om cirka 70.5 hektar, omfattande ägofigurerna

nr 1—90 å en av distriktslantmätaren Karl Rydén år 1927

kopierad karta över egendomen, mot en köpeskilling av

639,000 kronor, dels ett område om cirka 22.6 hektar, omfattande

ägofigurerna nr 91—96 och av 97 å samma karta

mot en köpeskilling av 1,000 kronor under förbehåll om

återköpsrätt för kronan till detta område under obestämd

tid, därest meddelad fridlysning skulle komma att upphävas,

dock att kronan ej må begagna sig av denna återköpsrätt,

för den händelse fridlysningen för endast vissa mindre delar

av området skulle komma att upphävas för möjliggörande

av kommunikationsleders framdragande;

skolande i övrigt beträffande försäljningarna gälla, att områdena

må tillträdas omedelbart i befintligt skick, att köpeskillingarna

erläggas kontant vid tillträdet till länsstyrelsen, som

har att utfärda köpebrev å lotterna, att gällande nyttjanderättsavtal

örn egendomen skola av staden respekteras, att staden

genom köpet inträder i de rättigheter och skyldigheter,

Kungl. Majit och kronan äger till vederbörande nyttjanderättshavare

å egendomen, att inga enskilda tillhöriga hus och

anläggningar vid egendomen ingå i försäljningen, att vid avstyckningsförrättningen

för egendomens uppdelning i förberörda

lotter och den under arméförvaltningens disposition

stående »Rya nabbe» området om 70.5 hektar skall utgöra

stamfastighet, att kostnaderna för dessa avstyckningar skola

gäldas av Göteborgs stad, att förbehåll göres för de jämkningar

i gränserna, som vid avstyckningsförrättningen kunna

komma att föreskrivas, att staden skall kostnadsfritt upplåta

över områdena erforderlig mark för till- och utfartsvägar

för Rya nabbe å plats, som staden äger bestämma, varvid

dock skall iakttagas, att anvisad väg till såväl bredd som

sträckning skall vara för ändamålet lämplig, att staden ansvarar

för alla på områdena efter tillträdesdagen belöpande

onera och utskylder, att staden skall ensam vidkännas kostnaderna

för lagfart å fånget och andra med köpet förenade

utgifter samt att innehavare av över områdena med vederbörbörligt

tillstånd framdragna elektriska ledningar skola äga

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 169. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

rätt att hava desamma kvarstående utan rätt för staden till

annan ersättning än av ledningarnas innehavare för skada

till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna,

ävensom för skada å kreatur.

13:o.

Erska nr 3 Östergården och nr 4 Bergsgården i Älvsborgs län.

Vid vederbörlig uppskattningsförrättning den 14 november 1932 å kronoegendomen

V2 mantal Erska nr 3 Östergården och nr 4 Bergsgården i Erska

socken av Älvsborgs län anhöll Erska församling att — med närmare angivet

undantag — få köpa ett intill Erska kyrkogård beläget, Erska Lunde benämnt

område av kronoegendomen, och anförde församlingen därvid bland annat

följande.

En å Erska Lunde belägen kulle med därå växande träd utgjorde ett säreget

naturområde, som borde skyddas för all slags åverkan. Sedan några

år tillbaka hade på kullens sydvästra sida anordnats ett grustag, som åte

sig allt längre in i kullen. Icke nog med att grustaget störde det vackra intryck,

som den skogbeklädda kullen gåve, utan snart hotades även uppfartsvägen

till Erska kyrka — vilken väg vöre belägen på blott 15 meters

avstånd från grustagets övre kant — av ras från detsamma. Å nordvästra

delen av kullen funnes ett gravfält från vikingatiden med en mängd gravar.

Detta gravfält vore visserligen fridlyst av länsstyrelsen, med det syntes församlingen,

som om kullen skulle kunna i alla avseenden bäst bevaras, om

den komme i församlingens ägo. Härtill komme, att församlingen behövde

ifrågavarande område av Erska Lunde för utvidgande av såväl sin begravningsplats

som tomten för församlingens småskola.

Uppskattningsnämnden, som ansåg största delen av Erska Lunde kunna

utan skada för egendomen försäljas, föreslog, att av egendomen försåldes —

förutom till vissa personer sju å en av extra lantmätaren Knut Lundblad

åren 1930—1931 kompletterad karta med litt. B—G och IX betecknade lotter

— till församlingen dels av Erska Lunde ett område örn 7.0450 hektar avrösningsjord

med ett saluvärde av 8,000 kronor, vilket område, å kartan betecknat

VII, motsvarade ägofigurerna nr 64, 65 a, 76 b, 79, 82, av 65 b, av

78 och av 81, dels ock ett område, skolhustomten, om 0.4610 hektar avrösningsjord

och äng med ett saluvärde av 500 kronor, vilket område, å

kartan betecknat med litt. H, motsvarade ägofigurerna nr 71—73; och

skulle köpeskillingarna för båda områdena — vilka sålunda utgjorde delar

av Erska Lunde — av församlingen gäldas kontant.

I yttrande över försäljningsförslaget förklarade överlantmåtaren hinder

icke möta mot de föreslagna försäljningslotternas avstyckning, överjägmästaren

anförde, att de till försäljning till församlingen ifrågasatta båda

områdena borde utökas med mark motsvarande å kartan ägofigurerna nr

60, 69 och 74 samt att församlingen borde, innan försäljningen skedde, hava

utverkat fridlysning av lunden, därvid bland annat förbud för grustäkt

därå borde stadgas.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169. 51

I skrivelse den 31 januari 1933 anförde domänstyrelsen därefter bland

annat följande.

Vad beträffade försäljning av det utav nämnden föreslagna området av

den s. k. Erska Lunde, funne styrelsen, att därmed borde anstå i avvaktan

på utredning, varom styrelsen komme att föranstalta, dels huruvida icke

större område än det, som av nämnden föreslagits, lämpligen borde till

församlingen upplåtas, och dels beträffande de närmare villkoren för en

dylik upplåtelse. I samband därmed syntes ock böra anstå med försäljningen

av skolhustomten, vilken angränsade ifrågavarande område och i fråga om

vilkens försäljning styrelsen själv torde vara befogad att träffa avgörande.

Försäljningarna borde således inskränkas till att omfatta allenast lotterna

litt. B—G och IX.

Sedan Kungl. Majit härefter genom beslut den 3 mars 1933 förordnat, att

lotterna litt. B—G och IX skulle försäljas, hava desamma genom länsstyrelsens

försorg blivit försålda. Egendomen i övrigt, med undantag av skolhustomten,

litt. H, och återstoden av Erska Lunde, har utarrenderats för tiden

till den 14 mars 1954. I det härom upprättade kontraktet har egendomens

arrendator berättigats att över den del av Erska Lunde, som vöre belägen

söder om en över lunden i öster och väster gående väg, driva honom tillhöriga

kreatur. Skolhustomten, litt. H, har utarrenderats till församlingen

till den 14 mars 1936 mot en årlig avgäld av 40 kronor.

Med skrivelse den 5 april 1933 har vederbörande domänintendent till domänstyrelsen

inkommit med ett till honom översänt utdrag av protokoll, fört

vid sammanträde med kyrkorådet i Erska församling den 3 februari 1933,

ävensom en skrivelse av kronoegendomens arrendator.

Kyrkorådet bär anhållit, att det markområde av Erska Lunde, vilket vid

uppskattningsförrättningen föreslagits skola försäljas till församlingen, måtte

utökas med ett å en vid protokollsutdraget fogad kartskiss över Erska Lunde

med nr 2 angivet område.

Arrendatorn av egenodomen har förklarat sig för huvudgårdens bästa avstyrka

denna kyrkorådets framställning.

Domänintendenten har ansett sig kunna tillstyrka kyrkorådets framställning

— möjligen med någon mindre jämkning av områdets gräs, där två

å kartskissen angivna vägar mötas i områdets sydöstra hörn — under förutsättning

att å området till förmån för huvudgården Indes servitut, innefattande

rätt till väg och rätt till drivande av kreatur över området, vilken senare

rätt möjligen borde inskränkas till att omfatta endast den del av området,

som vore belägen söder örn förenämnda i öster och väster löpande väg, varjämte

förbehåll borde träffas örn rätt att för huvudgårdens behov taga grus

i förenämnda grustag. Vidare har domänintendenten framhållit, att genom

försäljning av hela Erska Lunde skulle försäljningsområdet gränsa alldeles

intill huvudgårdens byggnader, varjämte dess stafbyggnad komme innanför

det försålda området. Domänintendenten har slutligen föreslagit, att hela

nu ifrågavarande område, varav dock en mindre del av det nordligaste hörnet

borde avsättas till grustag för gemensamt bruk — alltså skoltomten inbegripen

— försåldes såsom en lott till ett pris av 10,000 kronor.

Härefter har domänstyrelsen i skrivelse den 6 juni 1933 till ordföranden i

kyrkorådet meddelat, att styrelsen ansågc, att försäljningsområdet borde er
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

hålla den avgränsning som med rött angivits å en av distriktslantmätaren E.

Blombergsson vidimerad kalk, varvid emellertid dess sydöstra gräns eventuellt

kunde erhålla den sträckning, som å kalken inlagts med streckad linje å

ägofiguren nr 69. Styrelsen har därjämte förklarat sig villig att avyttra området

— som för en eventuell försäljning givetvis borde undergå förnyad uppskattning

på församlingens bekostnad, varvid hänsyn jämväl borde tagas till

värdet av det inom området belägna grustaget — under förutsättning, dels

att församlingen förbunde sig att icke exploatera området för tomtupplåtelser,

dels att kronan och kronoegendomens arrendator erhölle rätt att begagna å

området förefintliga vägar, samt dels att arrendatorn berättigades att över området,

å den del av detsamma som läge söder om den i öster och väster gående

vägen, driva honom tillhöriga kreatur.

I anledning härav har församlingen enligt utdrag av vederbörligt protokoll

den 29 augusti 1933 med uttalande, att ägofiguren nr 69 odelad borde ingå i

försäljningsområdet, godkänt det av styrelsen framlagda försäljningsförslaget

med däri angivna villkor.

Överlantmätaren har härefter förklarat, att hinder icke mötte för avstyckning

till särskild fastighet av nu ifrågavarande område, varvid såsom lämpligast

ur jorddelningssynpunkt förordades, att ägofiguren nr 69 odelad inginge

i styckningslotten.

Sedan domänstyrelsen anmodat domänintendenten att i samråd med vederbörande

jägmästare på församlingens bekostnad verkställa saluvärdering av

ifrågavarande, å förenämnda kalk nied heldragna röda linjer avgränsade område,

har domänintendenten med yttrande den 6 december 1933 till domänstyrelsen

överlämnat ett den 29 november samma år upprättat instrument

över den anbefallda värderingen.

Vppskattningsmännen hava åsatt området ett värde av 15,700 kronor, varav

5,120 kronor för växande skog och 10,000 kronor för tomt- och skönhetsvärde.

Härvid hava uppskattningsmännen framhållit, att om hänsyn skulle

tagas till värdet å de betydande grusmassor, som förekomme inom området,

värdet å detsamma torde bliva så högt, att församlingen knappast torde kunna

lösa området, varför uppskattningsmännen endast räknat med, förutom

det egentliga skogs- och markvärdet, ett visst skönhetsvärde.

Domänintendenten har ansett, att försäljning av ifrågavarande område bleve

till avsevärd skada för kronoegendomen. Det vid förenämnda den 14 november

1932 å egendomen hållna uppskattningsförrättning uppgjorda försäljningsförslaget

skulle i det stora hela kunna tillfredsställa församlingen. I

sitt yttrande den 5 april 1933 hade domänintendenten visserligen efter stor

tvekan ansett sig böra gå med på försäljning av ett utökat område, men en

försäljning av hela Erska Lunde kunde icke under några förhållanden försvaras.

Det av styrelsen framlagda förslaget innebure, förutom att försäljningsområdets

gräns komme att gå för nära inpå kronoegendomens tomt och

byggnader, att mellan huvudgårdens ekonomibyggnader och dess arbetarbostad

ej komme att finnas annan förbindelse än den mycket starkt trafikerade

allmänna vägen. På grund därav och av andra anförda skäl har domänintendenten

ansett sig böra återgå till det vid uppskattningsförrättningen den

14 november 1932 uppgjorda förslaget samt på det bestämdaste motsätta sig

varje utökning av det av nämnden därvid föreslagna försäljningsområdet.

Härefter har arrendatorn av kronoegendomen förklarat sig på det bestäm
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169-

53

daste protestera mot försäljning av Erska Lunde i dess helhet, varemot arrendatorn

förklarat sig icke hava något att erinra mot försäljning av det område

av Erska Lunde, som vid nyssnämnda uppskattningsförrättning föreslagits.

Den del av lunden, som läge mellan landsvägen och den s. k. skolvägen, hade

så stor betydelse för huvudgården, att försäljning av berörda del under inga

förhållanden borde ifrågakomma. I vilket fall som helst borde dock, enligt

arrendatorns förmenande, kronan vid försäljning ovillkorligen förbehållas

rätt att kostnadsfritt för egendomens behov taga grus i befintliga grustag å

ifrågakommande försäljningsområde.

Kyrkoherden G. Strandman har å församlingens vägnar anhållit att få köpa

hela det å lörenämnda kalk med röda begränsningslinjer angivna området.

Över jägmästaren har härefter med bifogande av skrifter från nyssbemälde

Strandman och jägmästaren avgivit förnyat yttrande i ärendet. Därvid har

överjägmästaren med förmälan, att den av domänintendenten och jägmästaren

den 29 november 1933 verkställda värderingen icke gåve uttryck åt Erska

Lundes exploateringsvärde, på angivna grunder uppskattat värdet å det område,

församlingen önskade köpa, till 60,805 kronor 78 öre, varav 51,557 kronor

28 öre för utnyttjningsbart grus å en areal av 6 hektar efter 2,400 kronor

per hektar under 50 år, diskonterat efter 4 procent till nutid. Överjägmästaren

har på anförda skäl ifrågasatt antingen att försälja kullen till församlingen

till ett högsta pris, som denna kunde vara villig betala, under förutsättning

att församlingen förbunde sig att dels icke exploatera området vare sig

för grustäkt eller bebyggelse, dels ock tåla viss fädrift över området, eller att

till enskild för exploatering sälja kullen för exploateringsvärdet, eller ock att

behålla kullen i kronans ägo och successivt utnyttja dess grus- och skogstillgång

samt, i den mån grustäkten framskrede, upplåta tomter från området.

I anledning av över jägmästarens yttrande har Strandman framhållit, att

på ett avstånd av en kilometer från Erska Lunde Lige en liknande grushöjd,

Karlstad Lunde, med en areal av cirka 10 hektar och omkring fyra gånger

större grusmängd än Erska Lundes. Karlstad Lunde med därå växande värdefull

skog hade år 1921 inköpts av Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag

till ett pris av 10,000 kronor. Karlstad Lundes grus vore snarare bättre

än sämre än gruset i Erska Lunde. Därtill Lomme att genom Karlstad Lunde

ginge järnvägsspår, som underlättade lastning av grus från detta grustag, varför

köpare av grus i första hand sökte sig till Karlstad Lunde. Vid jämförelse

med priset å densamma syntes det av domänintendenten och jägmästaren föreslagna

saluvärdet för Erska Lunde, 15,700 kronor, ingalunda vara för lågt.

— Belysande vore att enligt meddelande från järnvägsbolaget grusförsäljningen

från Karlstad Lunde under åren 1923—1934 i medeltal för år uppgått till

endast 370 kronor netto. Skulle över jägmästarens synpunkter vinna beaktande

och Erska Lunde exploateras för grusförsäljning, örn sådan kunde åvägabringas,

Lomme Erska kyrka oell kyrkogård att åtminstone på tre sidor omgivas

av grustag. Den vackra Erska Lunde bleve då ersatt med ett ödsligt

grusområde i vars mitt den nu så vackert belägna kyrkan Lomme att ligga

oskyddad.

Härefter har domänintendenten föreslagit — förutom annat varom domänintendenten

förut i ärendet väckt förslag — alt vid eventuell försäljning av

Erska Lunde området skulle beläggas med servitut av innehåll, att milt framför

kronoegendomens trädgård en minst 10 meter bred markremsa skulle

hållas fri från träd med .större höjd än 21/-1 meter.

Mini utlåtande den 4 februari 1936 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Majlis prövning samt därvid för egen del anfört följande.

Med hänsyn lill de av församlingen framförda synpunkter, vilka synts sty
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Departementschefen.

reisen värda beaktande, ville styrelsen för sin del icke motsätta sig en försäljning

av Erska Lunde i hela den utsträckning, som av församlingen ifrågasatts.

Endast därigenom torde det med områdets förvärvande åsyftade ändamålet

kunna helt uppnås. Därest området försåldes till församlingen på villkor,

bland annat, att till förmån för i kronans ägo kvarvarande del av kronoegendomen

å salulotten Indes servitut dels om rätt att begagna å lotten befintliga

vägar, samt att driva egendomens huvudgård tillhörande djur över lotten

dels ock till skydd för utsikten från huvudgården, torde för jordbruksdelen

av egendomen icke heller några vägande invändningar mot en upplåtelse av

hela lunden kunna göras.

Vad områdets värde anginge torde, med hänsyn till gruskullens höjd över

marken samt till den omständigheten att församlingens kyrka och kyrkogård

vore belägna på kullens högsta punkt, en exploatering av grustaget i den

utsträckning, som av överjägmästaren ifrågasatts, icke lämpligen låta sig

göra. Såsom i ärendet upplysts funnes även mycket stora grusfyndigheter i

trakten ej långt från egendomen. Styrelsen ansåge sig därför och med hänsyn

till ändamålet med upplåtelsen kunna förorda en försäljning av området

för det av domänintendenten och jägmästaren vid uppskattningsförrättningen

den 29 november 1933 beräknade priset, 15,700 kronor.

Enligt styrelsens mening torde emellertid böra tillses, alt områdets utnyttjande

i framtiden för det med förvärvet åsyftade ändamålet bleve vederbörligen

garanterat. Det syntes därför styrelsen lämpligt, att församlingen iklädde

sig förpliktelse att icke exploatera området för bebyggande, grustäkt eller

annat ekonomiskt ändamål, därvid hinder givetvis icke borde möta mot en

eventuell utvidgning av kyrkogården. På därom i skrivelse till ordföranden

i församlingens kyrkoråd gjord förfrågan hade församlingen också vid extra

kyrkostämma den 4 februari 1936 åtagit sig dylika förpliktelser, varjämte

församlingen förklarat sig villig att mot den föreslagna köpeskillingen, 15,700

kronor, samt under de i nyssnämnda skrivelse angivna villkor förvärva området

i fråga. Emellertid torde möjligen försiktigheten bjuda att betryggande

säkerhet för att området icke komme att användas i exploateringssyfte

skapades på så sätt, att kronan förbehölles rätt att under obestämd tid köpa

området åter enligt lagen om återköpsrätt till fast egendom.

Jag tillstyrker på av domänstyrelsen anförda skäl ifrågavarande försäljning

i enlighet med det förslag, styrelsen framlagt, därvid förbehåll bör göras

örn återköpsrätt för kronan under obestämd tid.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av kronoegendomen 1/2 mantal Erska nr 3 östergården

och nr 4 Bergsgården i Erska socken av Älvsborgs län ett

med heldragna röda begränsningslinjer å ett av distriktslantmätaren

E. Blombergsson vidimerat kartutdrag angivet område

(huvuddelen av Erska Lunde) nied en areal av cirka 11.2

hektar och ett saluvärde av 15,700 kronor må försäljas till

Erska församling för en saluvärdet motsvarande köpeskilling

med rätt för kronan under obestämd tid att — för den händelse

det försålda området exploateras för bebyggande, grustäkt

eller annat ekonomiskt ändamål — köpa området åter

enligt lagen om återköpsrätt till fast egendom;

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

55

skolande i övrigt gälla, att området försäljes i befintligt

skick med tillträdesrätt för köpare omedelbart, att köpeskillingen

skall kontant erläggas å tillträdesdagen, att förbehåll

göres för de gräns jämkningar, som vid blivande avstyckning

av området kunna föreskrivas, att i försäljningen icke ingå

några hus eller anläggningar, att till förmån för i kronans

ägo kvarvarande del av kronoegendomen å salulotten lägges

servitut om rätt att dels begagna å lotten förefintliga vägar,

dels driva egendomens huvudgård tillhörande djur

över lotten, dels ock till skydd för utsikten från huvudgården

genom huggningar på församlingens bekostnad

så behandla skogen utefter gränsen mot huvudgårdens

tomt och trädgård på en bredd av minst 15 meter från sagda

gräns att ett mot gränsen jämnt sluttande krontak så småningom

erhålles, att köparen är skyldig att, såvitt salulotten

därav beröres, respektera tidigare i samband med försäljning

jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 3 mars 1933 av sex lotter

— som å en av extra lantmätaren Knut Lundblad under

åren 1929—1931 upprättad och kompletterad karta i tre blad

betecknats med litt. B—G — lotterna tillförsäkrad rätt att

hämta för lotterna erforderligt grus å ett område av ägofigurerna

nr 78, 81, 83 och 84 å sagda karta, varå området utmärkts

med röd begränsningslinje, att. innehavare av över

egendomen med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska

ledningar förbehålles rätt att, såvitt området därav beröres,

hava ledningarna kvarstående å egendomen samt nyttja desamma

utan rätt för köparen till annan ersättning än av ledningarnas

innehavare för skada till följd av förändring, reparation

eller tillsyn av ledningarna ävensom för skada, som

förorsakas å kreatur, samt att i övrigt i tillämpliga delar

skola gälla bestämmelserna i förordningen den 6 juni 1929

(nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m.

14:o.

Äskekärr nr 3 Hansgården i Älvsborgs län.

Kronoegendomen 1 mantal Äskekärr nr 3 Hansgården i Starrkärrs socken

av Älvsborgs län är genom domänstyrelsens den 2 oktober 1925 meddelade

kontrakt utarrenderad för tiden 14 mars 1927—14 mars 1937 mot en årlig

avgäld av 1,620 kronor.

Uppskattningsförrättning har hållits å egendomen under år 1935. Av

handlingarna i ärendet, däribland en av extra lantmätaren J. Gordh år 1917

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

över egendomen upprättad karta med tillhörande beskrivning, inhämtas

bland annat följande.

Egendomen, som är förlagd i tre skiften, hemskiftet, Risveden och Ålfjäll,

och belägen invid Göta älv, 34 kilometer från Göteborg samt 4 kilometer

från Älvängens och Nols järnvägsstationer, innehåller en areal av

78.7510 hektar, därav 25.7760 hektar tomt och åker, 14.2510 hektar äng,

37.9060 hektar avrösningsjord och 0.8180 hektar impediment.

Åkerjorden å hemskiftet, som genomkorsas av en bergås, är genom denna

uppdelad i två skiften, av vilka det närmast älven belägna genomlöpes av

Bergslagsbanan. Jorden består till större delen av mullblandad lättlera på

botten av lera och dy och är i huvudsak av god, delvis även av mycket god

beskaffenhet. Ängen utgöres huvudsakligen av älvland samt användes till

bete. Den egentliga betesmarken är belägen å förenämnda bergås, som

emellertid lämnar ett mycket obetydligt bete. Skogsmarken är belägen

25 kilometer från egendomens huvudgård på den s. k. Risveden. Skogsmarken

är av god beskaffenhet men jämförelsevis svåråtkomlig. Å Ålfjäll

finnes ett mosskifte örn 1.1500 hektar, vilket emellertid torde vara

praktiskt taget värdelöst. Å egendomen finnes en för hela det skifteslag,

vari egendomen ingår, samfälld grustäkt av obetydligt värde. Några självständigt

brukade torp eller lägenheter finnas ej å egendomen. Av kronan

tillhöriga byggnader är boningshuset mycket gammalt och dåligt, drängstugan

fallfärdig samt ladugården knappast medelgod. Egendomens svinhus

är däremot i gott stånd. Utfartsvägen från egendomen är synnerligen

besvärlig. Vägen passerar nämligen i skarpa krökar och backar den bergrygg,

som är belägen mellan allmänna landsvägen och gårdens tomtområde.

Egendomens taxeringsvärde utgör 46,100 kronor, varav 4,200 kronor belöpa

å skog och skogsmark.

U ppskatt ning snämnden har med hänsyn till byggnadsbeståndets svaga

beskaffenhet och de kostnader, som på grund därav inom närmaste tiden

måste nedläggas för nybyggnader å egendomen, funnit en försäljning av

densamma vara för kronan förmånligast. Egendomen har åsatts ett saluvärde

av 36,000 kronor, därav 9,350 kronor för egendomen tillhörande avrösningsjord

med därå växande skog. Arrendevärdet å egendomen har

beräknats till 1,300 kronor.

Vid saluvärderingen har hänsyn tagits till värdet av arrendatorn tillhöriga

källare, rum och skafferi i boningshuset samt elektrisk anläggning,

ävensom till verkställd höstsådd, höstplöjning och frösådd, vilket allt värderats

till 2,000 kronor. Värderingen har i övrigt verkställts under förutsättning,

att egendomen överlämnas i det skick, vari densamma på grund

av det nu om egendomen gällande arrendekontraktet skall av arrendatorn

avträdas.

Nämnden har icke funnit skäl föreslå föreskrifter om särskilda villkor

för egendomens användning eller örn återköpsrätt. Skulle likväl föreskrifter

härutinnan anses påkallade, har nämnden förordat en nedsättning i

saluvärdet med femton procent.

Köpare av egendomen borde förpliktas respektera mellan domänstyrelsen

och vattenfallsstyrelsen träffad överenskommelse rörande ersättning för det

intrång, som skulle komma att förorsakas egendomen genom reglering av

sjön Vänern.

Nämnden har förordat, att egendomen skulle hembjudas egendomens nuvarande

arrendator Ernst Nilsson, som på ett mycket förtjänstfullt sätt skött

densamma. Vid hembudet till Nilsson skulle med anledning av det sätt,

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169. 57

varpå saluvärdet beräknats, värdet minskas med 2,000 kronor eller till

34,000 kronor.

Arrendator Nilsson har skriftligen förklarat, att han önskade inköpa egendomen

till det föreslagna värdet, 34,000 kronor, ävensom att han, därest han

finge förvärva egendomen, avstode från varje honom tillkommande fordran

mot kronan, vare sig grundad på bestämmelser i det om egendomen gällande

arrendekontraktet eller på den omständigheten att han själv bekostat

elektrifiering av egendomen.

Vederbörande jägmästare och Överjägmästare hava tillstyrkt egendomens

försäljning.

Domänstyrelsen har med skrivelse den 16 januari 1936 underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning och därvid för egen del i huvudsak anfört följande.

Styrelsen biträdde uppskattningsnämndens försäljningsförslag.

Egendomen borde upplåtas med full och oinskränkt äganderätt samt säljas

i befintligt skick med tillträde den 14 mars 1937.

Hembud borde vid försäljningen tillerkännas arrendator Nilsson. Nilsson

hade visserligen endast innehaft egendomen sedan den 14 mars 1931,

men dessförinnan hade dock egendomen från år 1906 brukats av hans

fader.

Egendomens saluvärde, som i uppskattningsinstrumentet angivits till respektive

36,000 och 34,000 kronor, hade emellertid, enligt vad som framgått

av en närmare granskning av de till styrelsen överlämnade handlingarna,

kommit att upptagas för lågt, alldenstund vid värdesättningen hänsyn

icke tagits till värdet av en egendomen underlydande lägenhet Botten tillhörande

markareal om 0.8130 hektar inägojord. Med anledning härav hade

styrelsen, efter domänintendentens hörande, funnit sig böra åsätta egendomen

ett med 600 kronor förhöjt värde, vilket värde jämväl godkänts av

Nilsson.

Styrelsen ville tillika anmäla, att egendomen berördes av företaget Vänerns

reglering. Jämlikt ett mellan vattenfallsstyrelsen och domänstyrelsen

träffat avtal hade överenskommits, att ersättningen för skador genom nämnda

reglering å domänfonden tillhörande fastigheter skulle utgå efter de

grunder, som av domstol bleve fastställda för skador av enahanda beskaffenhet

å andra än domänfonden tillhörande fastigheter, dock att ersättningen

skulle beräknas till fulla värdet och utan förhöjning med femtio procent

enligt 9 kapitlet 48 § vattenlagen. Då försäljning av fastigheter under domänstyrelsens

förvaltning icke borde rubba denna överenskommelse, borde

vid försäljningarna förbehåll göras örn att ersättning för eventuella skador

genom Vänerns reglering å fastigheterna skulle utgå i enlighet med vad nyss

nämnts. Enligt meddelande från vattenfallsstyrelsen torde egendomen genom

regleringen åsamkade skador komma att uppgå till alternativt 2,179

eller 1,620 kronor.

Mot försäljningsförslaget, sådant det blivit av domänstyrelsen förordat,Departementshar

jag intet att erinra. Då i försäljningen skola ingå allenast kronan till- diefm.

höriga byggnader och anläggningar, torde saluvärdet böra sättas till 34,600

kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

att den i Älvsborgs län, Starrkärrs socken, belägna kronoegendomen

1 mantal Äskekärr nr 3 Hansgården må mot ett

saluvärde av 34,600 kronor försäljas jämlikt förordningen

den 6 juni 1929 angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m. med hembudsrätt enligt 9 § förordningen för

arrendatorn Ernst Nilsson samt under villkor i övrigt, att

egendomen försäljes med tillträdesrätt för köparen den 14

mars 1937, att egendomen försäljes i det skick, vari den vid

tillträdet befinner sig, att endast kronan tillhöriga hus och

anläggningar ingå i försäljningen, att för skada, som

åsamkas egendomen genom Vänerns reglering, ersättning

skall utgå efter fulla värdet av skadan och bestämmas enligt

de grunder, som av domstol blivit fastställda för skador av

enahanda beskaffenhet å andra än domänfonden tillhörande

fastigheter, dock utan förhöjning av skadeståndsbeloppet med

femtio procent enligt 9 kapitlet 48 § vattenlagen, att köpare

av egendomen i blivande köpehandling skall tillförbindas att

gottgöra kronan, vad kronan kan visa sig hava till egendomens

arrendator utgivit i ersättning för höstplöjning, trädesberedning

och sådd, att, därest egendomen kommer att förvärvas

av Nilsson, varken han eller kronan skall efter tillträdesdagen

äga framställa ersättningsanspråk på grund av

nu om egendomen gällande arrendekontrakt, med undantag

för anspråk på till äventyrs oguldna arrendeavgälder och

skatter, samt att innehavare av över egendomen med vederbörligt

tillstånd framdragna elektriska ledningar skola förbehållas

rätt att hava ledningarna kvarstående och nyttja

desamma utan rätt för köparen till annan ersättning än gottgörelse

av ledningarnas innehavare för skada till följd av

förändring, reparation eller tillsyn av ledningarna ävensom

för skada, som förorsakas å kreatur.

15:o.

Basebo nr 1 i Skaraborgs län.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 15 februari 1935 överfördes från statens

domäners fond till arrendeegnahemsfonden 3A mantal Basebo l1 i Saleby

socken av Skaraborgs län att tillträdas den 14 mars 1936.

Egendomen, som enligt av distriktslantmätaren Tor Hjertquist år 1935

upprättad karta och beskrivning innehåller en totalareal av 160.25 hektar,

har av jordnämnden disponerats sålunda, att åtta arrendeegnahem, betecknade

Basebo litt. Aa—Ah, om sammanlagt 133.93 hektar utlagts, att

ett område om 1.8850 hektar, å vilket riklig tillgång av väggrus är till finnan
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

59

des, utlagts som särskild lägenhet med beteckning Basebo litt. Ai, att sammanlagt

2.24 hektar redovisats som för styckningsdelarna gemensam areal

och att återstoden om 22.1950 hektar kvarstår som stamfastighet och har betecknats

Basebo litt. A.

I skrivelse den 23 december 1935, varöver domänstyrelsen efter domänintendentens

hörande avgivit utlåtande den 21 januari 1936, har statens jordnämnd

anmält, att enligt nämndens mening stamfastigheten litt. A ej lämpligen

kunde disponeras för arrendeegnahem utan borde försäljas för sig.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Hemmansdel litt. A omfattar 22.1950 hektar, varav 19.41 hektar åker och

tomt samt 2.7850 hektar äng och odlingsmark. Åkerjorden är av jämnförelsevis

god beskaffenhet men ej täckdikad. På området finnas tillräckliga byggnader,

vilka dock delvis äro i behov av omedelbar ombyggnad.

Jordnämnden, som åsatt stamfastigheten ett saluvärde av 17,000 kronor,

har föreslagit, att fastigheten för denna köpeskilling hembjödes nuvarande

arrendatorn å Basebo, Torsten Apell, som varit arrendator därstädes

sedan ett tjugutal år tillbaka. Egendomen borde få tillträdas den 14 mars

1936 i befintligt skick. Köpeskillingen borde erläggas kontant å tillträdesdagen

eller å annan tid, varom jordnämnden kunde överenskomma med köparen.

Detaljvillkoren för försäljningen borde lämpligen få fastställas av jordnämnden.

Köpeskillingen med avdrag av försäljningskostnaden borde överföras

till statens domäners fond och bokförda värdet å egendomen Basebo

hos arrendeegnahemsfonden samtidigt nedskrivas med köpeskillingsbeloppet.

Skulle arrendatorn ej önska använda sig av hembudsrätten, borde jordnämnden

få utbjuda egendomen till hugade spekulanter å sätt, som nämnden

funne lämpligt, och underställa upprättat köpeavtal Kungl. Maj:ts godkännande.

Skulle försäljningen av en eller annan orsak ej bliva klar med tillträde den

14 mars 1936, borde jordnämnden hava befogenhet att tillfälligt utarrendera

egendomen emot den arrendeavgift och de villkor i övrigt, som nämnden

kunde finna gott bestämma.

Domänintendenten har meddelat, att han av praktiska skäl ansåge lämpligast,

att försäljningen av lotten litt. A genomfördes av jordnämnden, som

hade kännedom om alla å försäljningen inverkande förhållanden. Det föreslagna

priset förefölle lågt, men kunde därå influera avtal eller villkor, som

motiverade detsamma. Därest arrendatorn ej begagnade sig av hembudsrätten,

borde lotten, om den skulle säljas i öppna marknaden, utbjudas å

auktion på sätt som angåves i förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) om

försäljning av kronoegendom m. m.

Domänstyrelsen har åberopat domänintendentens yttrande.

Jag tillstyrker jordnämndens förslag, att lotten litt. A, må hembjudas ar- Dupartermntarendatorn

Torsten Apell mot ett saluvärde av 17,000 kronor. Därest Apell icke chsfenbegagnar

sig av denna rätt, bör jordnämnden äga att i huvudsaklig överenskommelse

med bestämmelserna i 1929 års försäljningsförordning utbjuda

egendomen till salu, antingen under band eller å offentlig auktion. Det bör

dock åligga jordnämnden att i detta fall för godkännande underställa Kungl.

Majit det köpeavtal, som kan komma att upprättas. Köpeskillingen bör, i

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

anslutning till vad nämnden anfört, efter avdrag av försäljningskostnaderna

tillföras den i statens domäners fond ingående markinköpsfonden.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av kronoegendomen 3/i mantal Basebo nr 1 i Saleby

socken av Skaraborgs län den å distriktslantmätaren Tor

Hjertquists förenämnda karta med litt. A betecknade lotten

må för en köpeskilling av 17,000 kronor och med tillträde

räknat från och med den 14 mars 1936 samt på villkor i övrigt,

som statens jordnämnd bestämmer, hembjudas arrendatorn

Torsten Apell; samt att, därest arrendatorn ej skulle använda

sig av hembudsrätten, jordnämnden må i huvudsaklig

överensstämmelse med bestämmelserna i förordningen den 6

juni 1929 (nr 176) om försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m. äga utbjuda lotten till salu antingen under hand

eller å auktion samt för godkännande underställa Kungl.

Majit det köpeavtal, som kan komma att upprättas.

16:o.

Östbro nr 2 i Värmlands län.

Jämlikt skrivelse till domänstyrelsen den 1 december 1933 förordnade

Kungl. Majit, att av kronoegendomen 2 mantal Östbro nr 2 i Bro socken av

Värmlands län följande lotter, vilka funnos angivna å två av lantmäteriauskultanten

Axel V. Valdemarsson år 1917 kopierade och kompletterade

kartor över Norra och Södra Östbro skulle med tillträdesrätt för köpare

den 14 mars 1934 försäljas, nämligen dels lotten VI med en areal av

omkring 0.0455 hektar till L. P. H. Kvarnström för en köpeskilling av

75 kronor, dels lotten VII med en areal av omkring 0.27 hektar till Gustav

Axelsson för en köpeskilling av 675 kronor, båda köpeskillingarna att

erläggas enligt 22 § B förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning

i vissa fall av kronoegendom m. m., dels ock lotterna VIII med en

areal av omkring 0.27 hektar och ett saluvärde av 675 kronor, IX med en

areal av omkring 0.246 hektar och ett saluvärde av 660 kronor, X med en

areal av omkring 0.25 hektar och ett saluvärde av 640 kronor, XI med en

areal av omkring 0.25 hektar och ett saluvärde av 625 kronor, XII med en

areal av omkring 0.23 hektar och ett saluvärde av 575 kronor, XIII med en

areal av omkring 0.4 hektar och ett saluvärde av 800 kronor och XIV med

en areal av omkring 0.424 hektar och ett saluvärde av 850 kronor genom utbud

under hand jämlikt 13 § förordningen samt lotterna XV med en areal

av omkring 0.416 hektar och ett saluvärde av 870 kronor, XVI med en areal

av omkring 3.322 hektar och ett saluvärde av 1,250 kronor och XVII med

en areal av omkring 1,235 hektar och ett saluvärde av 760 kronor med hem
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

61

budsrätt jämlikt 10 § förordningen för O. A. Johansson till lotten XV samt

jämlikt 11 § förordningen för G. A. Gustavsson till lotten XVI och för O.

P. Lantz till lotten XVII.

Vid försäljningarna skulle i övrigt iakttagas, att lotterna skulle överlåtas i

det skick, vari de vid tillträdet befunno sig, att förbehåll skulle göras för

jämkningar i lotternas gränser eller eljest, vilka kunde komma att föreskrivas

vid avstyckningen, att köparna skulle respektera Bro elektriska distributionsförening

medgiven rätt att hava elektriska ledningar framdragna över

kronoegendomen, i vad sagda rätt berörde de försålda lotterna, att köparna

skulle äga rätt att hämta vatten från en å ägofigur nr 26 enligt förberörda

karta över Södra Östbro belägen källa ävensom rätt till väg från enskilda

vägen Hög—Bro fram till källan, samt att beträffande lotterna VI och VII

i tillämpliga delar skulle gälla bestämmelserna i förenämnda förordning

den 6 juni 1929.

Tillika anbefallde Kungl. Majit domänstyrelsen att — beträffande lotterna

III, IV och V, vilka enligt vederbörande uppskattningsnämnds förslag borde

försäljas med hembudsrätt jämlikt 11 § förordningen för respektive Axel

Olsson, Carl Larsson och K. G. Vall i och för sammanläggning med vissa

av dem förut innehavda lägenheter — inkomma med nytt förslag till område

för lotterna med beaktande därvid av att lotterna tilldelades för sammanläggningen

lämpade mindre områden.

Med anledning av Kungl. Maj:ts berörda beslut hava förenämnda Kvarnström,

Axelsson, Johansson, Gustavsson och Lantz hembjudits lotterna VI,

VII, XV, XVI respektive XVII och hava av dessa lotterna VII, XV och XVI

sålts till respektive Axelsson, Johansson och Gustavsson, under det att Kvarnström

och Lantz förklarat sig icke önska inköpa lotterna VI respektive

XVII, Lantz under förmälan, att landsvägen Bro—Södra Ny komme att vid

vägomläggning genomskära lotten. Däremot önskade Lantz inköpa lottens

hagmark, 0.235 hektar, för 160 kronor.

Vidare hava lotterna VIII—XIV utbjudits till salu i enlighet med försäljningsbeslutet,

men hava några anbud ej avgivits å dessa med undantag för

lotten XIII. Köparen har emellertid ej kunnat fullfölja köpet.

I enlighet med Kungl. Maj:ts berörda beslut uppdrog domänstyrelsen åt

domänintendenten att inkomma med nytt förslag till område för lotterna

III, IV och V med beaktande av att lotterna tilldelades för sammanläggningen

med respektive lägenheter lämpade mindre områden.

Med anledning härav uppgjorde domänintendenten den 7 februari 1934

förslag till utökning av dessa lotter.

I yttrande över detta förslag ifrågasatte överlantmätaren huruvida lotten

III med hänsyn till tilldelningen skogsmark kunde avstyckas.

Sedan från arrendatorn av arrendelotten I, Frans Bäckström, inkommit

ansökan att få inköpa lotten ostyckad, samt sedan utrönts att kostnaderna

för nödig nybyggnad å lotten torde komma att uppgå till närmare 10,000

kronor, uppdrog domänstyrelsen, som ifrågasatte huruvida det ej vore lämpligast,

att hela egendomen försåldes, åt domänintendenten

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

dels alt från vederbörande skogsstatstjänstemän inhämta upplysning huruvida

skogsmarken å den fastighet, som lotten III vore avsedd att tilläggas,

vore av den beskaffenhet, att avstyckning av lotten kunde verkställas enligt

överlantmätarens utredning,

dels uppgöra förslag till saluvärden och försäljningsvillkor rörande lotterna

I och II med de arealer desamma kunde komma att erhålla, lotten I

sedan vissa delar av lotterna III, IV och V, som enligt domänintendentens

förslag den 7 februari 1934 ej skulle ingå i dessa salulotter, samt eventuellt

till försäljning bestämda men ej försålda lotter å Norra Östbro tillagts lotten

I, samt lotten II eventuellt utökad med de salulotter å södra Östbro, som

ej funnit köpare,

dels att avgiva förslag till försäljning av de delar av egendomen, som ej

borde tilläggas lotterna I och II,

och dels å kartorna angiva den sträckning, som landsvägen Bro—Södra Ny

numera erhållit.

Med anledning härav har domänintendenten verkställt värdering å egendomen

den 19 november 1935. Av protokoll hållet vid nämnda förrättning

inhämtas bland annat följande.

Domänintendenten erinrar, att vid förrättningen år 1932 uppskattning i

vanlig ordning verkställts, varvid egendomen uppdelats i 17 försäljningslotter

och ett kronoparksområde. Med hänsyn till att arrendatorn av lotten I

då emellertid ej varit hembudsberättigad vid egendomens försäljning och ej

heller ansett sig vara i stånd att med äganderätt förvärva arrendeområdet,

hade nämnden föreslagit, att lotten måtte hembjudas arrendatorn å arrende

under ytterligare en period. Numera hade arrendatorn emellertid gjort framställning

om att få övertaga lotten med äganderätt. Likaså hade arrendatorn av

lotten II nu förklarat, att han önskade förvärva den av honom arrenderade lotten.

I det förslag, som uppgjordes år 1932, hade vidare föreslagits att ett mindre

område skulle avsättas till kronopark. Vederbörande revirförvaltare hade

dock nu förklarat, att kronan knappast kunde hava något intresse av att

hava ett så pass litet område, som ifrågasatts, kvar i sin ägo. Vidare hade

ytterligare ett par personer begärt att få förvärva mindre områden från egendomen.

Å andra sidan hade en del av de vid uppskattningen år 1932 utlagda

tomterna icke funnit köpare.

Med anledning av de sålunda ändrade förhållandena har domänintendenten

uppgjort följande försäljningsförslag.

Lotten I. Huvudgården till arrendelotten I. Ägofigurer å kartorna: Norra

Östbro: av 2, 3—5, av 6, 7—25, av 26, 31—33, 40—45, av 46, 47—56, av 60,

68—74, av 75, 76—87, av 88, 89—91, av 93, 94, av 95, av 96, 97. Södra

Östbro: 154—163, av 164, 165—199, av 200, av 201 och 205 (206). Areal

128.181 hektar, varav 44.645 hektar tomt och åker, 22.826 hektar äng (delvis

sjöbotten) och 60.71 hektar avrösningsjord. Saluvärde 47,000 kronor, varav

18,000 kronor för avrösningsjord med växande skog. Arrendevärde 1,130

kronor.

Denna lott har brukats av Frans Bäckström sedan den 14 mars 1925.

Då Bäckström under sitt innehav skött densamma mycket bra borde lotten

hembjudas honom enligt 9 § förenämnda förordning. Då värderingen verkställts

med hänsyn tagen till av arrendatorn ägda byggnader, å egendomen

utförd höstsådd m. m., vilka tillhörigheter värderats till 2,700 kronor, borde

han erhålla lotten för 44,300 kronor. Mot det föreslagna priset har Bäckström

förklarat sig icke hava något att erinra.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mctj:ts proposition nr 169-

63

Lotten II. Huvudgården till arrendelotten II. Ägofigurer å kartorna: Norra

Östbro: 1, av 2, av 6, 100—135. Södra Östbro: 1—12, 27—40, 70—91, av 02,

av 93, 94—153, av 200, av 201 och 202—204 a. Areal 143.001 hektar, varav

62.474 hektar tomt och åker, 33.147 hektar äng (sjöbotten) och 47.38 hektar

avrösningsjord. Saluvärde 54,200 kronor, varav 22,100 kronor för avrösningsjord

med växande skog. Arrendevärde 1,450 kronor.

Denna lott har brukats av A. Johansson sedan den 14 mars 1924. Då

Johansson under sitt innehav väl brukat arrendeområdet, borde lotten hembjudas

honom enligt 9 § förordningen. Då lotten värderats med hänsyn tagen

till av arrendatorn därå ägda byggnader, utfört höstbruk m. m., vilka tillhörigheter

värderats till 4,800 kronor, borde han för lotten betala 49,400 kronor.

Härtill korame värdet å den s. k. »ålderdomstomten», som enligt Johanssons

anhållan skulle medfölja lotten, med 1,350 kronor. Saluvärdet bleve härigenom

50,750 kronor. Vid lottens försäljning borde förbehåll göras om

rätt för det från kronoegendonren Stav försålda torpet Jeriko till väg över

ägofigur 100 å Norra Östbro. Denna rätt borde tryggas genom inteckning.

Inom lotten funnes en vattenfallsstyrelsen tillhörig transformator, som borde

undantagas.

Lotten III. Ägofigur å kartan till Norra Östbro: 34—39, 98—99 och 160—- 161. Areal 22.219 hektar, varav 6.69 hektar åker, 0.26 hektar äng och 15.269

hektar avrösningsjord. Saluvärde 6,840 kronor, varav 3,971 kronor för avrösningsjord

med växande skog. Arrendevärde 160 kronor.

Denna lott har Axel Olsson, som äger den från Östbro förut avstyckade

lägenheten Tynäs örn 6 hektar åker och 5 hektar avrösningsjord, begärt att

få förvärva. Då området vore lämpligt att sammanlägga med den av Olsson

förut ägda lotten, borde lotten, hembjudas honom enligt 11 § förordningen.

Mot det föreslagna priset har Olsson ej haft något att erinra. Vid lottens

försäljning borde förbehåll göras örn rätt för den eller dem, som ägde rätt

begagna den med ägofigurerna nr 160 och 161 betecknade vägen, att nyttja

densamma till en bredd av 6 meter, dikena däri inberäknade.

Lotten IV. Ägofigurer å kartan till Norra Östbro: 57—59, av 60, 61—67

och av 75. Areal 1.841 hektar, varav 1.779 hektar åker och 0.062 hektar äng.

Saluvärde 1,100 kronor. Arrendevärde 30 kronor.

Denna lott har Carl Larsson, som äger den från Östbro förut avsöndrade

lägenheten Älvnäs om cirka 1 Vs hektar, begärt att få förvärva. Då området

vore lämpligt att sammanlägga med Larssons förutvarande innehav,

borde lotten hembjudas Larsson enligt 11 § förordningen. Mot det föreslagna

priset har Larsson förklarat sig icke hava något att erinra.

Lotten V. Ägofigurer å kartan till Norra Östbro: av 26, 27—30, av 95,

av 96 och av 155. Areal 1.489 hektar, varav 0.72 hektar åker, 0.144 hektar

äng och 0.625 hektar avrösningsjord. Saluvärde 880 kronor, varav 430 kronor

för avrösningsjord med växande skog. Arrendevärde 20 kronor.

Denna lott har K. G. Vall, som äger den lotten angränsande bostadslägenheten

Norra Östbro l16 och l17 örn tillsammans 0.5 hektar åker och någon

annan mark, begärt att få förvärva. Då lotten lämpade sig för utökning

av Valls förut ägda lägenhet, som efter utökningen torde kunna betraktas som

en mindre jordbrukslägenhet, borde lotten hembjudas Vall enligt 11 § förordningen.

Mot det föreslagna priset har Vall förklarat sig icke hava något

att erinra.

Lotten VI. Ägofigur å kartan till Norra Östbro: av 95. Areal 0.4 hektar

avrösningsjord. Saluvärde 200 kronor. Lotten saknar arrendevärde.

Denna lott har Johannes Nilsson, sorn äger lägenheten Norra Östbro lls

begärt att för utrymmes vinnande få förvärva. Domänintendenten har till
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

styrkt Nilssons ansökning. Mot det föreslagna priset har Nilsson förklarat

sig ej hava något att erinra.

Lotten VII. Ägofigurer å kartan till Södra Östbro: 13, 14, av 15 och av

16. Areal 1.4 hektar, varav 1.17 hektar åker och 0.23 hektar avrösningsjord.

Saluvärde 960 kronor. Arrendevärde 30 kronor.

Denna lott har ägaren av den från egendomen förut försålda bostadslägenheten

Östbro 25 begärt att få förvärva. Då området lämpade sig för

sammanläggning med lägenheten Östbro 2ä, som efter sammanläggningen

torde kunna betraktas som en mindre jordbrukslägenhet, borde lotten hembjudas

ägaren av nämnda lägenhet, O. A. Johansson, jämlikt 11 § förordningen.

Mot det föreslagna priset har Johansson förklarat sig ej hava

något att erinra.

Lotten VIII. Ägofigur å kartan till Södra Östbro: av 26. Areal 0.235 hektar

avrösningsjord. Saluvärde 60 kronor. Lotten saknar arrendevärde.

Denna lott har O. P. Lantz, som äger den från egendomen förut avsöndrade

lägenheten Södra Östbro l17, begärt att för utrymmes vinnande få

förvärva. Domänintendenten har tillstyrkt framställningen. Mot det föreslagna

priset har Lantz förklarat sig ej hava något att erinra. Den å lotten

belägna vattenkällan borde beläggas med servitut till förmån för samtliga

från egendomen upplåtna lotter, varjämte lotterna borde tillerkännas rätt

till väg fram till källan. .

Vid blivande försäljningar borde förutom vad sålunda föreslagits följande

villkor stipuleras.

De lån från nyodlingslånefonden, som åvilade egendomen, borde patoras

försäljningslotterna I och II. Det mellan vattenfallsstyrelsen och domänstyrelsen

träffade avtalet rörande den ersättning, som borde utgivas vid Vänerns

eventuellt blivande reglering borde respekteras av blivande köpare i den

mån de kunde komma att beröras härav. Vidare borde respektive köpare

åläggas respektera såväl Bro elektriska distributionsförening medgiven rätt

att hava elektriska ledningar framdragna över egendomen som telegrafverket

lämnat tillstånd att hava ledningar och kablar över försäljningslotterna.

Lotten II bore slutligen utgöra stamfastighet.

Värderingarna vore verkställda med hänsyn tagen till det skick, varl lotterna

på grund av bestämmelserna i nu om egendomen gällande arrendekontrakt

skulle av arrendatorn överlåtas.

Lotterna borde få tillträdas den 14 mars 1936.

Under förrättningens gång har förenämnda Carl Larsson enträget begärt

att få förvärva det större område, som föreslagits till försäljning åt honom

vid uppskattningsförrättningen i april 1932. Larsson äger förut den fran

Södra Östbro avsöndrade lägenheten Älvnäs om cirka l1/2 hektar åker.

Sorn motiv för sin framställning om ett större jordområde har Larsson framhållit,

att han önskade så pass stort jordbruk, att han därå kunde försörja

sig och sin familj. Enligt uppgift har han vuxna hemmavarande barn. ^Enligt

1932 års uppskattningsinstrument omfattade lotten IV följande ägofigurer

å kartan till Norra Östbro: av 39, 57—91, av 93, 94 och av 99 med

en areal av 16.378 hektar, varav 7.248 hektar åker, 0.55 hektar äng och 8.58

hektar avrösningsjord. Saluvärdet har föreslagits till 7,100 kronor, vilket

pris Larsson förklarat sig villig att erlägga. Arrendevärde 175 kronor.

Enligt detta alternativ komme

lotten I att innehålla 122.224 hektar, varav 39.176 hektar tomt och aker,

22.338 hektar äng och 60.71 hektar avrösningsjord. Saluvärde 43,600 kronor

eller vid hembud till arrendatorn 40,900 kronor, arrendevärde 1,020

kronor,

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

65

lotten III 13.639 hektar, varav 6.69 hektar åker, 0.26 hektar äng och 6.689

hektar avrösningsjord. Saluvärde 4,200 kronor, som dock borde höjas till

4,240 kronor, arrendevärde 160 kronor.

Vid det förhållandet slutligen, att lotten III enligt domänintendentens uppfattning

borde försäljas enligt förberörda förslag av den 7 februari 1934,

skulle denna lott komma att innehålla 7,304 hektar, varav 3.48 hektar åker,

0.26 hektar äng och 3.564 hektar avrösningsjord. Ägofigurer å kartan till

Norra Östbro: 36—38, av 98, 98 a, av 99. Saluvärde 2,200 kronor. Arrendevärde

80 kronor.

Enligt detta förslag, varvid lotten IV skulle erhålla nu föreslagna arealen

av 1.841 hektar, komme lotten I att omfatta 143.096 hektar, varav 47.855

hektar tomt och åker, 22.826 hektar äng och 72.415 hektar avrösningsjord.

Saluvärde 51,640 kronor eller vid hembud till arrendatorn 48,940 kronor.

Arrendevärde 1,200 kronor.

Överlantmätaren har meddelat, att hinder icke syntes möta ur fastighetsbildningssynpunkt

mot något av förberörda förslag, samt vidare framhållit,

att då lotten IV genom att tilldelas en areal av 16.378 hektar, varav 7.248

hektar tomt och åker, bleve tjänlig till jordbruk, utan att lotternas I och III

möjligheter härtill i avsevärd grad därigenom komme att minskas, detta

förslag ur fastighetsbildningssynpunkt vore att föredraga. Beträffande lotten

lil har överlantmätaren härjämte framhållit, att den fastighet, som avsetts

att bildas genom sammanläggning av lotten med Östbro Norra l10

bleve betydligt bättre och mer bärkraftig om lotten erhölle en åkerareal av

6.69 hektar än av 3.48 hektar, som föreslagits i domänintendentens yttrande

den 7 februari 1934.

Domänintendenten har vidare meddelat dels, att landsvägen Bro—Södra

Ny ännu ej påbörjats, varför densamma icke kunnat inläggas å kartorna,

dels att länsstyrelsen från förberörda köpare av lotten XIII, som ej fullföljt

köpet, erhållit underrättelse örn att han under vissa angivna villkor hade

för avsikt att fullfölja köpet. Denna lott hade därför icke medtagits i det

nu uppgjorda förslaget till egendomens uppdelning.

Domänstyrelsen har med utlåtande den 22 januari 1936 underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört följande.

Egendomen vore för närvarande utarrenderad i två lotter, arrendelotten I

och arrendelotten II, för tiden 14 mars 1935—14 mars 1936 mot ett arrende

av 800 kronor för vardera lotten. Styrelsen ansåge, att egendomen lämpligen

borde försäljas och såsom skäl härför ville styrelsen framhålla dels att

rätt avsevärda nybyggnadskostnader besvärade lotten I samt även, fast i

mindre grad, lotten II, dels att ett flertal hembudsberättigade spekulanter

funnes å egendomen, vilka genom försäljning av egendomen uppdelad i

lämpligt antal lotter skulle komma att erhålla bärkraftiga jordbruk, och dels

egendomens avlägsna belägenhet i förhållande till övriga kronoegendomar,

varigenom administrationskostnaderna för egendomen bleve avsevärda.

Det nu föreliggande försäljningsförslaget innefattade tre alternativ. Enligt

samtliga tre alternativ vore lotterna II, V—VIII desamma. För åskådliggörande

av de tre alternativen beträffande lotterna I, lil och IV samt uppskattningsnämndens

förslag av år 1932 hade styrelsen gjort följande uppställning.

Bihang lill riksdagens protokoll 1030. 1 sami. Nr 160.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

Alternativ I

Alternativ II

Alternativ III

Uppskattningsnämn- dens förslag 1932

Lott I . .

44.645 har åker

22.826 > äng

60.71 » avrösn.jord

39.176 har åker

22.338 > äng

60.71 > avrösn.jord

47 855 har åker

22.826 > äng

72.415 » avrösn.jord

38.896 har åker

22.338 » äng

39.8515 > avrösn.jo

S:a areal

128.181 >

122.224 >

143.096 >

101.0855 >

Saluvärdel

(Brutto) J

47,000 kronor

43,600 kronor

51,640 kronor

28,500 kronor

plus växande skog

Lott III .

6.69 har åker

0.26 > äng

15.269 > avrösn.jord

6.69 har åker

0.26 > äng

6.689 > avrösn.jord

3.48 har åker

0.26 > äng

3.564 » avrösn.jord

Se alternativ II

S:a areal

22.219 >

13.639 >

7.304 >

Saluvärde

6,840 kronor

4,240 kronor

2,200 kronor

Lott IV .

1.779 har åker

0.062 > äng

7.248 har åker

0.55 > äng

8.58 > avrösn.jord

1.779 har åker

0.062 » äng

Se alternativ II

S:a areal

1.841 >

16.378 >

1.841 >

Saluvärde

1,100 kronor

7,100 kronor

1,100 kronor

Den fastighet, som lotten III vöre avsedd att tilläggas, hade en areal av

6 hektar åker samt 5 hektar avrösningsjord och den fastighet, som skulle utökas

med lotten IV, hade en areal av 1.5 hektar åker och 0.1 hektar annan

mark.

Domänintendenten hade förordat alternativ III under det att överlantmätaren

syntes tillstyrka alternativ II.

Angående förestående försäljningsförslag ville styrelsen anföra följande.

Med hänsyn till det byggnadsbestånd, som funnes å lotten I hade det

varit önskvärt, att så stor åkerareal som möjligt lades till denna lott. Emellertid

hade ägarna av lägenheterna Tynäs, Axel Olsson, och Älvnäs, Carl

Larsson, vidhållit sina ansökningar, att de av dem innehavda lägenheterna

örn 6 respektive 1.779 hektar åker måtte utökas så, att de bleve bärkraftiga

jordbruk. På grund av det berättigade i dessa ansnråk, ansåge styrelsen,

att lotterna III och IV borde försäljas med arealer enligt alternativ II. Ägaren

av bostadslägenheten Norra Östbro l16 och l17 hade förklarat sig önska

inköpa lotten V med en areal av bland annat 0.72 hektar åker. Angående

domänintendentens förslag i övrigt hade styrelsen ej något att erinra.

Då arrendevärdena å salulotterna I och II överstege 1,000 kronor, torde

riksdagens medverkan till försäljning av dessa lotter vara erforderlig. Enär

försälj ningsfrågan i dess helhet syntes böra lösas i ett sammanhang torde

hela försäljningsvärdet böra underställas riksdagens prövning.

Departements■ Mot försälj ningsf ör slaget, sådant det blivit av domänstyrelsen förordat,

chefen. har jag intet att erinra. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva

att kronoegendomen 2 mantal Östbro nr 2 i Bro socken

av Värmlands län må försäljas enligt förordningen den 6

juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m. i följande lotter, nämligen: lotten I med

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

67

en areal av 122.224 hektar och ett saluvärde av 43,600 kronor,

lotten II med en areal av 143.001 hektar och ett saluvärde

av 55,550 kronor, lotten III med en areal av 13.639

hektar och ett saluvärde av 4,240 kronor, lotten IV med en

areal av 16.378 hektar och ett saluvärde av 7,100 kronor,

lotten V med en areal av 1.489 hektar och ett saluvärde av

880 kronor, lotten VI med en areal av 0.4 hektar och ett

saluvärde av 200 kronor, lotten VII med en areal av 1.4

hektar och ett saluvärde av 960 kronor, samt lotten VIII

med en areal av 0.235 hektar och ett saluvärde av 60 kronor

med hembudsrätt enligt 9 § förordningen för Frans

Bäckström till lotten I och för A. Johansson till lotten II

samt i anslutning till bestämmelserna i 11 § förordningen

för Axel Olsson till lotten III, för Carl Larsson till lotten IV,

för K. G. Vall till lotten V, för Johannes Nilsson till lotten

VI, för O. A. Johansson till lotten VII och för O. P. Lantz

till lotten VIII;

skolande vid försäljningarna i övrigt gälla

dels beträffande samtliga lotter, att desamma

försäljas med tillträdesrätt räknat från och med den 14

mars 1936, att lotterna försäljas i befintligt skick, att endast

kronoegendomen tillhöriga byggnader och anläggningar ingå

i försäljningarna, att förbehåll göres för de jämkningar i

gränserna, som vid blivande avstyckningsförrättning kunna

komma att föreskrivas, att innehavare av över lotterna med

vederbörligt tillstånd framdragna elektriska ledningar, telegraf-

och telefonledningar förbehålles rätt att hava dessa kvarstående

utan rätt för arrendatorn till annan ersättning än av

ledningarnas innehavare för skada till följd av förändring,

reparation eller tillsyn av ledningarna, ävensom för skada,

som förorsakas å kreatur, att köparna skola äga rätt att

hämta vatten från en å ägofigur nr 26 å en till ärendet hörande

karta över Södra Östbro belägen källa, ävensom rätt

till väg från enskilda vägen Hög—Bro fram till källan, samt

att för skador, som kunna åsamkas lotterna genom Vänerns

reglering ersättning skall utgå efter fulla värdet av skadorna,

vilka skola bestämmas enligt de grunder, som av domstol bliva

fastställda för skador av enahanda beskaffenhet å andra än

domänfonden tillhörande fastigheter, dock utan förhöjning

av skadeståndsbeloppet med 50 procent enligt 9 kapitlet 48 §

vattenlagen,

dels beträffande lotterna I och II, att Bäckström

och Johansson därest de begagna sig av hembudsrätten

äga erhålla avdrag å saluvärdet med 2,700 kronor respektive

4,800 kronor, att varken kronan eller köparna i

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

egenskap av arrendatorer skola äga att framställa några ersättningsanspråk

på grund av nu om egendomen gällande

arrendekontrakt med undantag dock för tilläventyrs oguldna

arrendeavgälder och skatter för arrendelotterna samt att

köparna skola gälda annuiteterna å nuvarande arrendelotterna

åvilande odlings- och avdikningslån,

och dels beträffande lotten II att det från

kronoegendomen Stav försålda torpet Jeriko skall äga rätt

att begagna väg över ägofigur nr 100 å kartan över Norra

Östbro, samt att vattenfallsstyrelsen skall förbehållas rätt att

hava en å lotten befintlig transformatorbyggnad kvarstående

och nyttja densamma utan annan ersättning än som angivits

för elektriska ledningar m. m.

17 :o.

Östbro nr 2 i Värmlands län.

I samband med domänverkets omorganisation indrogs Säffle bevakningstrakt.

Då härigenom kronojägarbostället Värmlandsbro, då under kronoegendomen

2 mantal Östbro nr 2 i Bro socken av Värmlands län, ej blev erforderligt

för sitt ändamål, uthyrdes bostället och föranstaltade styrelsen örn

saluvärdering av detsamma.

Bostället avstyckades 1934 och åsattes registerbeteckningen Östbro 26.

Av protokoll, hållet vid uppskattningsförrättning å området den 12 december

1934, inhämtas bland annat följande.

Lägenheten är belägen 0.5 kilometer från Värmlandsbro järnvägsstation.

Areal 1.91 hektar, varav 0.225 hektar åker och 1,685 hektar äng och tomt.

Byggnaderna äro i stort sett i fullt medelgott skick, tillfredsställande underhållna,

samt för egendomens behov tillräckliga.

Trädgården är mindre och har 8 stycken fruktträd. Åkerjorden består av

sandblandad lerjord av god beskaffenhet.

Uppskattnings förrättaren har anfört följande. Några skäl att föreslå annan

form för upplåtelse än försäljning med äganderätt förefunnes icke, och

ej heller hade från brukarens sida önskemål i annan riktning uttalats på därom

gjord förfrågan.

Området hade saluvärderats till 4,600 kronor, varav 842 kronor för ängen

och tomten med därå befintlig skog, samt arrendevärderats till 300 kronor.

Nuvarande hyresgästen, kronojägaren Carl Johan Dunér hade under den

tid — 1918—1934 — då han tjänstgjort å Säffle bevakningstrakt mot fastställt

årligt hyresbelopp bebott bostället. Efter 1934, då Dunér blev överförd

på indragningsstat, hade han förhyrt detsamma. Dunér hade på egen

bekostnad utfört en del inre reparationer av mangårdsbyggnaden och bland

annat inrett ett vindsrum för en uppgiven kostnad av cirka 400 kronor, vilken

utgift dock delvis kompenserats honom. Vidare hade han på egen bekostnad

inrett elektriskt ljus i lägenheten, verkställt nytapetsering och målning

samt under senare år grusat utfartsvägen (35 kronor årligen). För

övrigt hade Dunér på ett synnerligen förtjänstfullt sätt skött bostället.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 169-

69

Dunér önskade förvärva lägenheten men kunde ej trots den förhållandevis

långa tid han bebott densamma beredas hembud enligt förordningen den

6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.,

varför lägenheten borde utbjudas till salu enligt 13 § förordningen, varvid

uppskattningsförrättaren förutsatt att, därest Dunér inlämnade antagligt anbud

å densamma, han borde antagas till köpare, då han torde fylla samtliga

de kvalifikationer, som i berörda 13 § moment b vore stipulerade för köpare.

Anledning att föreslå föreskrivande av särskilda villkor rörande lägenhetens

användning samt återköpsrätt förelåge icke. Skulle likväl föreskrifter

härutinnan anses böra ifrågakomma, borde saluvärdet nedsättas med 10

procent.

Såsom särskilda villkor vid försäljningen borde föreskrivas bland annat

att avstyckningskostnaderna, 75 kronor, skulle gäldas av köparen, att lägenheten

skulle försäljas i befintligt skick samt att i köpet skulle ingå de brandredskap

kronan holle vid lägenheten, men ej de redskap i övrigt, som kronan

ägde förvarade vid lägenheten.

Dunér har förklarat, att han önskade förvärva lägenheten för en köpeskilling

av 4,600 kronor jämte avstyckningskostnaderna.

Vederbörande skogsstatstjänstemän hava förklarat sig ej hava något att

erinra mot ifrågavarande förslag.

Med utlåtande den 22 januari 1936 har domänstyrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört följande.

Någon anledning att bibehålla ifrågavarande lägenhet i kronans ägo förefunnes

ej. Mot det föreslagna saluvärdet hade styrelsen ej något att erinra.

På grund av den tid Dunér innehaft lägenheten dels som boställe, dels som

bostad ansåge styrelsen, att lägenheten borde försäljas till Dunér. Då Dunér

ej vore hembudsberättigad, erfordrades riksdagens medverkan för en försäljning

till honom.

Det av domänstyrelsen framlagda försäljningsförslaget finner jag mig kun- Departemenisna

biträda. Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen med- chefen.

giva,

att förra kronojägarbostället Värmlandsbro eller Östbro

2G, förut under kronoegendomen 2 mantal Östbro nr 2 i

Värmlandsbro socken av Värmlands län, må med en areal av

1.91 hektar försäljas till förre kronojägaren Carl Johan Dunér

för en köpeskilling av 4,600 kronor under villkor, att lägenheten

försäljes med tillträdesrätt räknad från den 14 mars

1936, att köparen skall gälda kostnaderna för lägenhetens avstyckning

med 75 kronor, att endast kronoegendomen tillhöriga

byggnader och anläggningar ingå i försäljningen, att

följande kronan tillhöriga inventarier, nämligen en kustosspruta,

två brandhinkar, en brandstege, en läktstege och en

brandhake ingå i försäljningen, att lägenheten försäljes i befintligt

skick, att varken kronan eller köparen i egenskap av

hyresgäst skall äga att framställa några ersättningsanspråk

på grund av gällande hyresavtal, med undantag dock för tilläventyrs

oguldna avgälder och skatter, att innehavare av över

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

fastigheten med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska

ledningar förbehålles rätt att hava desamma kvarstående

utan rätt för arrendatorn till annan ersättning än av ledningarnas

innehavare för skada till följd av förändring, reparation

eller tillsyn av ledningarna, ävensom för skada som förorsakas

å kreatur, att bestämmelserna i förordningen den

6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m. skola i tillämpliga delar gälla, samt att

köpeskillingen sålunda skall erläggas enligt 21 § och 22 § B

nämnda förordning.

18:o.

Kronoparken Storfors i Norrbottens län.

I skrivelse till domänstyrelsen den 11 oktober 1935 har Bolidens gruvaktiebolag

meddelat, att bolaget läge i underhandling med kommerskollegium

angående eventuellt arrende av kronans jordägarandel i vissa av bolaget inmutade

fyndigheter vid Laver i Älvsby socken av Norrbottens län och att

bolaget, för den händelse dessa underhandlingar ledde till resultat, önskade

förvärva visst kronan tillhörigt, vid sagda fyndigheter beläget område av

kronoparken Storfors i syfte att därstädes uppföra anläggningar för gruvdrift

och malmanrikning samt bostäder m. m. ävensom i anledning härav

anhållit, att styrelsen måtte på bolagets bekostnad föranstalta om värdering

av ifrågavarande område, vilket funnes angivet å en framställningen

bilagd karta, jämte å området växande skog. Vid värderingen borde hänsyn

tagas därtill, att bolaget vid utmålsförrättning den 7 augusti 1933 löst

marken å de inom området befintliga utmålen, å kartan betecknade nr 1—7,

men ej därå växande skog.

Sedan på domänstyrelsens föranstaltande den av bolaget begärda värderingen

verkställts av vederbörande skogstaxator samt överenskommelse träffats

mellan styrelsen och bolaget rörande villkoren för områdets försäljning

till bolaget, har styrelsen i skrivelse den 4 februari 1936 — med överlämnande

av samtliga ärendet tillhörande handlingar, varibland vid förrättningen

upprättat instrument och en av skogstaxatorn J. Mård år 1935 upprättad

karta, varå saluområdet inramats med grön kant, ävensom en av bolaget

till styrelsen ingiven ansökning angående tillstånd att få inköpa berörda område

— underställt ärendet Kungl. Maj:ts prövning.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Ifrågavarande område är beläget omkring 40 kilometer västnordväst Älvsby

järnvägsstation och samhälle samt 15 kilometer sydväst Bredseleby vid

Piteälven. Området, som genom bolagets försorg blivit av lantmätare utstakat,

har en areal av 460.91 hektar, varav 364.40 hektar skogsmark, 61.70

hektar mossar och kärr, 1.35 hektar väg och 5.50 hektar vatten. Återstående

areal, 27.96 hektar, belöper å den inom utmålen belägna marken.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

71

Å området finnes en kronan tillhörig år 1925 uppförd avverkningskoja

jämte intilliggande stall för 8 hästar. Byggnaderna äro i gott skick.

Skogsmarkens bonitet är mer än medelgod för trakten. Medelboniteten

enligt grunderna för 1933 års fastighetstaxering är 1.91 kubikmeter. Befintliga

kärr äro lämpliga för avdikning. Dikningar, berörande såväl myrimpediment

som angränsande försumpad skogsmark, hava utförts under de

senaste 10 åren. Härvid hava rensats omkring 5,900 meter av en genom

området flytande bäck samt nydikats 4,600 meter för en kostnad av sammanlagt

3,000 kronor. Mer än halva arealen utgöres av hårt avverkade områden,

oftast rena kalhyggen, med glest bestånd av fröträd. Inom nämnda hyggestrakter

finnes i syd- och ostsluttningar nöjaktig, delvis vacker självföryngring

av tall. Den väsentliga delen av virkesförrådet förekommer i mogna

och övermogna bestånd av barrblandskog, där tallen förhärskar. Utmålsområdet

är till större delen kalhugget. Ståndskogen här utgöres av fröträd

å hyggen samt mogen och övermogen skog i slutna bestånd.

Virkesförrådet, inbegripet skog å utmålen, har uppskattats till 18,244 kubikmeter.

Härtill komma 1,869 kubikmeter torrskog och råa vrakträd.

Avsättningsförhållandena äro goda. Timmer och massaved utdrivas till

Vistbäcken, tillhörande Piteälvs flodområde.

Värdet av mark och skog med undantag av inom utmålen fallande mark

har uppskattats till 73,000 kronor. Härtill kommer värdet av förenämnda

skogskoja och stall, som beräknats utgöra 1,400 kronor.

Förrättningsmcinnen har föreslagit vissa i uppskattningsinstrumentet närmare

angivna villkor för områdets försäljning.

Vederbörande jägmästare och Överjägmästare hava ansett av förrättningsmannen

beräknade värden godtagbara men föreslagit vissa förbehåll för kronan

vid försäljningen.

överlantmätaren har uttalat, att det till försäljning ifrågasatta området utgjorde

del av fastigheterna Lill-Laver l1 och Storfors 41 samt att hinder ej

syntes möta mot områdets avstyckning.

Bolidens gruvaktiebolag har i skrivelse till styrelsen den 29 januari 1936

förklarat sig villigt inköpa området till ett pris av 74,400 kronor samt på av

domänstyrelsen i övrigt föreslagna villkor, dock med visst av bolaget i skrivelsen

angivet förtydligande.

I sin förenämnda skrivelse den 4 februari 1936 har domänstyrelsen för

egen del anfört, att bolaget, med hänsyn till de ändamål, vartill området vore

avsett att användas, borde medgivas rätt att inköpa detsamma. Mot det

föreslagna saluvärdet hade styrelsen ej något att erinra.

Genom brev den 30 december 1935 har Kungl. Majit uppdragit åt kommerskollegium

att på vissa angivna villkor träffa avtal med Bolidens gruvaktiebolag

om utarrendering till bolaget av kronans jordägarandelar i utmålen

Laver nr 1—7.

På grund härav har kommerskollegium, enligt därifrån lämnad uppgift,

den 30 januari 1936 på förenämnda villkor med bolaget avslutat dylikt kontrakt.

Jag biträder försäljningsförslaget. Därest statsmakterna bifalla detsamma Departements—

riksdagens medgivande torde vara erforderligt — har bolaget att i vanlig chefenordning

söka tillstånd att förvärva området i fråga.

.lag hemställer alltså, alt Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

att av fastigheterna Lill-Laver l1 och Storfors 41 under

kronoparken Storfors i Älvsby socken av Norrbottens län

ifrågavarande område jämte därå belägna utmål nr 1—7,

omfattande en areal av tillsammans omkring 460.91 hektar

och med grön kant angivet å en av skogtaxatorn J. Mård

år 1935 upprättad karta, må försäljas till Bolidens gruvaktiebolag

mot en köpeskilling av 74,400 kronor att tillgodoföras

statens domäners fond samt under villkor i övrigt, att

köpeskillingen erlägges till domänstyrelsen, som har att, så

snart köpeskillingen erlagts, å området utfärda köpebrev, att

området av köparen tillträdes vid köpeskillingens erläggande,

att området överlåtes i det skick, vari det vid tillträdet befinnes,

att i köpet ingå å området befintliga, kronan tillhöriga

byggnader, att i köpet ej ingår kronan tillkommande

jordägarandel vare sig i de av köparen inmutade mineralfyndigheter

inom utmålen Laver nr 1—7 eller i mineralfyndigheter,

som framdeles kunna komma att påträffas inom

det till försäljning avsedda området, dock att bolaget fritages

från ansvar för denna bestämmelses respekterande i

vad gäller från bolaget eventuellt framdeles vidareförsålda

områden, för så vitt i försäljningsavtalet ett motsvarande

förbehåll intagits, att i köpet ej ingå å området utstämplade

träd, att sagda träd må avgiftsfritt kvarstå till den 1 juli

1937, vilken dag desamma skola vara avverkade och bortforslade

från området, att kronan förbehålles rätt att fritt

begagna å området befintliga basvägar och andra vägar

ävensom att för transport av skogsprodukter taga erforderliga

vägar över området, att kronan av köparen erhåller skälig

ersättning för skada, som genom anordningar för slamuppsamling

i en genom området flytande bäck m. m. kan

komma att förorsakas kronans egendom, att köparen är skyldig

att öppethålla inom området befintliga diken och bäckar,

vilka utgöra avlopp för verkställda dräneringar å i kronans

ägo bibehållen mark, eller vidtaga andra anordningar, allt i

sådan omfattning att nöjaktig dränering av ovanför liggande

kronomark möjliggöres, samt att köparen respekterar ett

den 2 september 1935 upprättat avtal, varigenom jakträtten

å den del av kronoparken Storfors, varå området är beläget,

utarrenderats till den 16 maj 1936, i vad berörda avtal avser

saluområdet.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

73

Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen hemställt

de under l:o—18:o här ovan antecknade ärenden.

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämnar bifall

till vad departementschefen hemställt samt förordnar, att till

riksdagen skall avlåtas proposition i ämnet av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Allan Tigerschiöld.

Bihang till riksdagens protokoll 1936.

1 sami. Nr 169.

6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:135 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa kronoegendomar och lägenheter från sådana egendomar. a1 i texten
  2. JoU 1936:42 Utlåtande i anledning av Kungl. Majis proposition angående försäljning av vissa kronoegendomar och lågenheter från sådana egendomar. s. 4 i texten