Angående anslag till särskild folkräkning m. m
1936-03-06 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1936:175, Angående anslag till särskild folkräkning m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 175.
1
Nr 175.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till särskild
folkräkning m. m.; given Stockholms slott den 6
mars 1936.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 6 mars 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om
anslag för budgetåret 1936/1937 till särskild folkräkning m. m. och anför
därvid:
Planläggning och organisation av den särskilda folkräkningen. På min
hemställan avlät Kungl. Majit den 31 maj 1935 proposition (nr 248 )till riksdagen
angående anordnande av särskild folkräkning. Enligt i propositionen
framlagt förslag skulle i överensstämmelse med en av befolkningskommissionen
gjord framställning i ämnet, varöver statistiska centralbyrån yttrat sig,
nämnda folkräkning anordnas dels såsom en allmän folkräkning efter hävdBihang
till riksdagens protokoll 19.16. 1 sami. Nr 175.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
vunnen indirekt metod, dels ock såsom en partiell folkräkning efter direkt
metod, begränsad till omkring en fjärdedel av landets befolkning.
Den allmänna folkräkningen avsågs skola bygga på utdrag för den 31 december
1935 ur församlingsböckerna samt vara begränsad till de viktigaste
demografiska huvuddata (kön, ålder, civilstånd, familjedata).
Den partiella folkräkningen skulle verkställas inom vissa utvalda kommuner,
nämligen dels Stockholm, Göteborg och Malmö, dels ock ett urval av
övriga kommuner av sådan omfattning, att det sammanlagda invanarantalet
i de för undersökning avsedda kommunerna komme att uppgå till omkring
en femtedel av landets befolkning, nyssnämnda storstäders befolkning ej medräknad.
Folkräkningen i denna del skulle vara särskilt inriktad på familjer
eller familjeliknande hushållsförband, på barnen och deras miljö samt på föräldrarna
och deras sociala samt ekonomiska villkor. Uppgifterna skulle inhämtas
genom särskilda husbesökare under besök i hemmen samt sedermera
kompletteras med inkomst- och förmögenhetsuppgifter, hämtade ur skattedeklarationer
och taxeringslängder.
Den särskilda folkräkningen, som i sig innesluter såväl den allmänna folkräkningen
enligt indirekt metod som den partiella folkräkningen enligt direkt
metod, skulle enligt vad i propositionen förordades omhänderhavas av statistiska
centralbyrån i samråd med befolkningskommissionen, därvid centralbyrån
skulle beredas den personalförstärkning, som för arbetenas utförande
bleve erforderlig.
Det framhölls i propositionen, att slutlig ställning till frågan örn sättet för
folkräkningens anordnande borde tagas först efter närmare utredning. Sedan
dylik utredning slutförts, borde det få ankomma på Kungl. Majit att fastställa
plan för undersökningens bedrivande. På Kungl. Majit skulle jämväl ankomma
att utfärda erforderliga föreskrifter rörande övriga med folkräk
ningen sammanhängande frågor.
I skrivelse den 14 juni 1935 (nr 351) anmälde riksdagen, att riksdagen
bifallit propositionen. Mot vad i propositionen föreslagits beträffande folkräkningens
anordnande gjorde riksdagen ingen erinran.
Sedermera hava beträffande ifrågavarande folkräkning förekommit bland
annat följande beslut och åtgärder.
Kungl. Majit har genom beslut den 9 augusti 1935 förklarat, att uppgifter
till den allmänna folkräkningen skulle för hela riket, utom Stockholms stad,
jämlikt kungörelsen den 4 november 1859 meddelas av vederbörande pastorsämbeten
i form av utdrag ur varje församlings församlingsbok och bok över
obefintliga. Uppgifterna, upprättade hushållsvis, skulle för varje person huvudsakligen
avse — förutom namn, födelseår och födelseort — familjeställning
och civilstånd, huruvida vederbörande vore behäftad med vissa lyten,
år för äktenskaps ingående samt år för äktenskaps upplösning.
För Stockholms stad har Kungl. Majit den 20 september 1935 förordnat, att
ifrågavarande uppgifter skulle lämnas av mantalskontoret i Stockholm samt
meddelas på grundval av folkregistret. De upplysningar, som saknades i
Kungl. Maj.ts proposition nr 175.
3
folkregistret, skulle dock, i den mån så läte sig göra, inhämtas från uppgifterna
till mantalsskrivningen för år 1936 samt från vederbörande kyrkoböcker.
I samband härmed har Kungl. Maj:t meddelat vissa bestämmelser rörande
införskaffande av särskilda uppgifter vid nyssnämnda mantalsskrivning.
Sedan numera uppgifter inkommit från pastorsämbetena, hava dessa uppgifter,
i den mån de röra områden där jämväl partiell folkräkning skall ske,
inom statistiska centralbyrån överförts till blanketter avsedda för den partiella
folkräkningen. Härefter vidtager statistisk bearbetning av församlingsboksutdragen.
Plan för den partiella folkräkningen framlades av statistiska centralbyrån
i skrivelse den 13 december 1935. Enligt nämnda plan, som utarbetats i
samråd med representanter för befolkningskommissionen samt efter överläggningar
med särskilda av centralbyrån tillkallade sakkunniga ävensom
med representanter för olika verk och institutioner m. m., skulle den partiella
folkräkningen anordnas på i huvudsak följande sätt:
Vid folkräkningen skulle införskaffas närmare uppgifter örn vederbörandes
yrke och yrkesställning, om skolbildning och yrkesutbildning, om barn inom
äktenskap, såväl levande som döda, örn gift kvinnas yrkesverksamhet under
olika tidrymder av äktenskapet, om hel eller partiell arbetsoförmåga, om
arbetslöshetshjälp samt örn bostadens beskaffenhet m. m. Därjämte skulle
från förefintligt taxeringsmaterial uppgifter införskaffas angående inkomstoch
förmögenhetsförhållanden.
Folkräkningen skulle omfatta dels omkring en femtedel av befolkningen
i stad med mera än 20,000 invånare, däri inberäknat förortsbefolkning utom
stadskommunens område, dels ock hela befolkningen i var femte av rikets
övriga kommuner.
Insamlandet av uppgifterna skulle ske vad besök i hemmen av därtill särskilt
utsedda husbesökare och taga sin början den 6 mars samt vara avslutat
före den 14 mars 1936. Om vid besöket lämplig person icke anträffades,
som kunde lämna de erforderliga upplysningarna, skulle husbesökaren
kvarlämna en hjälpblankett. Å denna hade husföreståndaren tillfälle att
lämna de begärda upplysningarna.
Husbesökarna skulle utses på landet av kommunalnämnderna (eller särskilda
nämnderna underställda organ), som det därjämte skulle tillkomma
att övervaka räkningens utförande och verkställa en första granskning av de
insamlade uppgifterna. I Stockholm skulle räkningen på samma sätt ombesörjas
av Överståthållarämbetet och i övriga städer av magistraten eller stadsstyrelsen.
Därjämte skulle länsstyrelserna utöva en viss kontroll över arbetet
ute i kommunerna. Slutligen borde av statistiska centralbyrån utsedda
personer i så stor utsträckning som möjligt genom besök ute i kommunerna
lämna lokala myndigheter och husbesökare detaljerade upplysningar om arbetet.
För erhållande av uppgifterna örn inkomst och förmögenhet skulle materialet
under juni månad utsändas till länsstyrelserna, som genom särskilt anställd
personal hade att verkställa utdrag ur taxeringshandlingarna. Härefter
skulle materialet återgå till statistiska centralbyrån för slutlig granskning
och bearbetning.
1 samband med framläggandet av nyssberörda plan för (leii partiella folkräkningen
föreslog statistiska centralbyrån, att som komplement till nämn
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
da folkräkning skulle verkställas en särskild undersökning, berörande ett väsentligt
mindre antal personer men innefattande ett antal frågor av mera ingående
natur, såsom angående lyten och varaktigheten av förefintlig arbetsoförmåga,
faderns yrke, arbetslöshet, inkomster från olika inkomstkällor
samt detaljerade uppgifter angående bostaden och dess utnyttjande, rummens
storlek, förefintliga bekvämligheter och hyresbeloppet. Denna intensivundersökning
syntes, framhöll centralbyrån, icke böra utsträckas till mera
än omkring 2 procent av landets befolkning. Den borde utföras i vissa av
den partiella folkräkningen berörda kommuner, samtidigt med denna och
med användande av samma husbesökare och organisation i övrigt.
I anledning av statistiska centralbyråns nyssnämnda skrivelse avgåvos infordrade
utlåtanden av vissa myndigheter (länsstyrelser, magistrater m. fl.)
och sammanslutningar. I allmänhet förordades i yttrandena utvidgad användning
av hjälpblanketter. I sådant hänseende framhölls från flera håll
lämpligheten av, att hjälpblanketter i förväg utsändes till samtliga de hushåll,
som skulle undersökas, för att sedan kunna i ifyllt skick insamlas av
husbesökaren. Denne finge härigenom mera karaktär av uppgiftsinsamlare
än av undersökare.
Kungl. Majit har den 17 januari 1936 utfärdat kungörelse (nr 6) med
vissa föreskrifter rörande partiell folkräkning under år 1936. Samtidigt har
Kungl. Majit förklarat, att beträffande anordnandet av ifrågavarande partiella
folkräkning skulle, jämte bestämmelserna i nämnda kungörelse, i huvudsak
lända till efterrättelse den av statistiska centralbyrån i förenämnda skrivelse
den 13 december 1935 föreslagna planen med de jämkningar i densamma,
som föranleddes av kungörelsens avfattning.
Enligt kungörelsen skall insamlandet av uppgifter för folkräkningen ske
vid besök i hemmen av därtill särskilt utsedda folkräknare. Innan uppgifterna
sålunda insamlas, skola till de hem, vilka komma att besökas, genom
ortsmyndigheternas försorg utdelas eller med posten utsändas hjälpblanketter,
angivande i vilka hänseenden uppgifter skola vid besöken lämnas. Har
hjälpblanketten före folkräknares besök ifyllts av vederbörande, skall folkräknaren
vid besöket genomse blanketten och, örn så visar sig erforderligt,
på grundval av muntliga upplysningar söka komplettera de i blanketten
lämnade uppgifterna. Där hjälpblanketten ej ifyllts, bär folkräknaren att
vid besöket samtalsvis skaffa sig kännedom om de förhållanden, vilka avses
i blanketten, ävensom att å hjälpblanketten eller å medförd huvudblankett
anteckna sålunda erhållna uppgifter. Å hjälpblankett antecknade uppgifter
skola av folkräknaren överföras till huvudblankett.
Uppgifternas insamlande skall enligt kungörelsen taga sin början på landet
den 6 mars och i stad den 16 mars 1936 samt bör vara avslutat på landet
den 13 mars och i stad den 31 mars 1936, dock att statistiska centralbyrån
beträffande kommun på landet må medgiva utsträckning av insamlingstiden.
I övrigt överensstämma kungörelsens bestämmelser i allt väsentligt med
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
5
centralbyråns förslag. I särskild ordning har Kungl. Maj:t samtidigt med
kungörelsens utfärdande meddelat föreskrifter angående bland annat dels åtgärder
till förhindrande av publicering av uppgifter angående inkomst och
förmögenhet, dels skyldighet för länsstyrelserna att å huvudblanketter från
självdeklarationer överföra dylika uppgifter. I anledning av statistiska centralbyråns
förslag i fråga om intensivundersökning har tillika meddelats beslut
angående införskaffande av vissa uppgifter väsentligen rörande bostadsförhållanden
beträffande en del av de av den partiella folkräkningen berörda
hushållsenheterna, dock högst omkring två procent av landets befolkning.
Vidare har Kungl. Majit den 17 januari 1936 meddelat bestämmelser rörande
den personal, som under innevarande budgetår må vara anställd hos
statistiska centralbyrån för den särskilda folkräkningen.
Sedermera har statistiska centralbyrån, i överensstämmelse med stadganden
i förberörda kungörelse, dels fastställt formulär till huvud- och hjälpblanketter,
dels bestämt de orter, vilka vid folkräkningen skola undersökas, samt
den del av befolkningen, som undersökningen å varje särskild ort skall avse,
dels ock vidtagit övriga för folkräkningsmaterialets införskaffande erforderliga
förberedande åtgärder.
Slutligen har Kungl. Majit den 21 februari 1936 bemyndigat statistiska centralbyrån
att för instruktionsverksamhet i samband med den partiella folkräkningen
anställa högst 8 konsulenter, varefter sådan instruktionsverksamhet
anordnats av byrån.
Kostnadsberäkningar. Då befolkningskommissionen förra året gjorde
framställning örn anordnande av särskild folkräkning, framlade kommissionen
samtidigt vissa approximativa beräkningar av de totala kostnaderna folden
ifrågasatta undersökningen. Kommissionen uppskattade därvid kostnaden
för den del av undersökningen, som skulle bestå i en summarisk allmän
folkräkning, grundad endast på församlingsböcker och motsvarande register,
till omkring 650,000 kronor. Den ungefärliga kostnaden för den partiella
folkräkningen uppskattade kommissionen till 600,000 å 700,000 kronor exklusive
tryckningskostnader. Hela folkräkningen skulle enligt kommissionens
beräkningar — om tryckningskostnaderna inräknades — draga en kostnad
av mellan 1.3 och 1.4 miljoner kronor.
Statistiska centralbyrån har i förberörda skrivelse den 13 december 1935 anfört,
att det numera vore möjligt att något säkrare bedöma kostnadernas storlek.
Alltjämt återstode dock, fortsätter ämbetsverket, vissa grenar av arbetet,
som vore mycket svåra att i förväg bedöma, särskilt bearbetningen av materialet
från den partiella undersökningen. Centralbyrån hade dock sökt att så
noggrant som möjligt göra en beräkning av de sammanlagda kostnaderna för
hela räkningen och därvid, bortsett från tryckningskostnaderna för resultatens
publicering, kommit till ett belopp av högst 1.5 miljon kronor.
Anvisande oell disposition av anslagsmedel för budgetåret 1935/1936. Befolkningskommissionen
beräknade i sin förut omförmälda framställning kost
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 175.
naderna under innevarande budgetår för den särskilda folkräkningen på sätt
framgår av efterföljande tablå:
Förarbeten (före årsskiftet 1935/1936):
4 tjänstemän (årslön i medeltal 8,000 kronor) ........ kronor 16,000
10 skrivbiträden (årslön i medeltal 3,000 kronor) ...... » 15,000
Bearbetningen (efter årsskiftet 1935/1936):
8 tjänstemän (årslön i medeltal 8,000 kronor) ........ » 32,000
50 skriv- och räknebiträden (årslön i medeltal 3,000 kronor)
........................................ > 75,000
Husbesökare (arvode i medeltal = 20 öre per undersökt
person) .......................................... » 300,000
Blanketter, tryck o. dyl............................... » 20,000
Lokalhyra .......................................... » 12,000
Diverse och oförutsedda utgifter........................ » 30,000
Summa kronor 500,000.
Statistiska centralbyrån förordade i sitt över befolkningskommissionens
framställning avgivna yttrande, dels att ersättning skulle tillerkännas prästerskapet
för arbetet med församlingsboksutdragen, dels att kostnaderna för
blankettryck och andra expenser skulle bestridas från centralbyråns anslag
till omkostnader samt eventuella utgifter för lokalhyra från statens allmänna
fastighetsfond. varigenom anslagsbehovet för budgetåret 1935/1936 skulle
minskas med sammanlagt omkring 60,000 kronor, dels ock att avlöningsposterna
skulle minskas med i runt tal 40,000 kronor.
I propositionen nr 248 till 1935 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t därefter
riksdagen att för den särskilda folkräkningen för budgetåret 1935/1936 anvisa
två anslag, nämligen ett reservationsanslag å 400,000 kronor till avlöningar
till personal vid särskild folkräkning och ett förslagsanslag å 150,000
kronor till ersättning till kyrkobokförare vid särskild folkräkning. Det förutsattes
i propositionen — förutom att eventuella hyreskostnader skulle påföras
statens allmänna fastighetsfond — att kostnaderna för blankettryck och
andra expenser för folkräkningen skulle bestridas från centralbyråns omkostnadsanslag.
Kungl. Maj:ts förslag bifölls, såsom nämnts, av riksdagen (skrivelse nr 351
år 1935).
Jag övergår nu till att lämna en redogörelse för de dispositionsbestämmelser,
som av Kungl. Maj:t meddelats beträffande nyssberörda tre anslag.
Reservationsanslaget å 400,000 kronor till avlöningar till personal
vid särskild folkräkning må enligt av Kungl. Maj:t i olika
sammanhang meddelade föreskrifter tagas i anspråk för följande ändamål,
nämligen:
1) avlöningar till personal, som inom statistiska centralbyrån användes för
folkräkningen (brev den 17 januari 1936);
2) ersättning åt folkräknare (brev den 17 januari 1936);
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
7
3) dagarvoden till konsulenter för instruktionsverksamhet i samband med
den partiella folkräkningen (brev den 21 februari 1936); samt
4) dagarvoden m. m. åt sakkunniga för biträde vid uppgörande av plan
för den partiella folkräkningen (brev den 20 september 1935).
Beträffande ettvart av dessa utgiftsändamål må lämnas följande närmare
upplysningar.
I fråga om personal, som inom statistiska centralbyrån må användas för
folkräkningen, har Kungl. Maj:t den 17 januari 1936:
a) förklarat, att statistiska centralbyrån skulle äga att förordna lämplig
tjänsteman hos centralbyrån till ledare för den särskilda folkräkningen, tilllika
föredragande inom ämbetsverket av ärenden rörande denna folkräkning;
b)
medgivit, ej mindre att till ledare för den särskilda folkräkningen finge,
utöver honom tillkommande lön, tills vidare under budgetåret 1935/1936 utgå
lönetillägg med belopp, motsvarande den vikariatsersättning, som enligt gällande
avlöningsbestämmelser skulle tillkomma tjänstemannen vid vikariat å
befattning i lönegraden B 30, än även att ifrågavarande lönetillägg finge utgå
jämväl under tid, då befattningshavaren under förordnande åtnjöte semester,
men däremot icke under tjänstledighet för sjukdom eller under annan ledighet;
c)
förklarat, att då ledaren för folkräkningen åtnjöte ledighet och vikarie
för honom förordnades, till vikarien finge utgå lönetillägg motsvarande vikariatsersättning,
som nyss sagts; samt
d) medgivit, att vid den särskilda folkräkningen finge tills vidare under
budgetåret 1935/1936 vara anställda dels två befattningshavare (aktuarier)
med avlöning såsom tjänstemän å extra stat i lönegraden B 21 enligt föreskrifterna
i 1 kap. av kungörelsen den 15 juni 1935 (nr 397) med avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie befattningshavare vid nyreglerade verk inom
allmänna civilförvaltningen, dels högst följande antal extra tjänstemän i härefter
angivna lönegrader enligt 3 kap. av nyssnämnda kungörelse, nämligen
3 amanuenser i 15:e lönegraden, 2 kansliskrivare i Ilie lönegraden, 8 kontorsbiträden
i 4:e lönegraden samt 1 expeditionsvakt i 5:e lönegraden, dels
ock erforderligt antal extra skrivbiträden i 2:a lönegraden enligt 3 kap. av
samma kungörelse.
Beträffande ersättning åt folkräknare har i kungörelsen den 17 januari
1936 (nr 6) föreskrivits, att till sådan skall utgå ersättning av statsmedel med
ett belopp av 20 öre för varje person, om vilken uppgifter införskaffats, dock
med rätt för statistiska centralbyrån att för särskilda orter eller i särskilda
fall på framställning av ortsmyndigheten medgiva förhöjning av ersättningen,
där sådant med hänsyn till arbetets svårighetsgrad, därav föranledd tidsutdräkt
eller andra särskilda förhållanden finnes skäligt. Ersättningen skall
av statistiska centralbyrån, sedan uppgifterna avlämnats till centralbyrån
samt av densamma granskats och godkänts, utanordnas till vederbörande ortsmyndighet,
som bär att till folkräknare utbetala dem tillkommande belopp.
Enligt brevet den 17 januari 1936 må till sådan ersättning, som nu nämnts,
tagas i anspråk sammanlagt högst 300,000 kronor.
Dagarvodet till konsulenter för instruktionsverksamhet i samband med den
partiella folkräkningen skall enligt Kungl. Maj:ts brev den 21 februari 1936
utgöra 15 kronor. För nämnda ändamål må av ifrågavarande anslag tagas
i anspråk sammanlagt högst 2,500 kronor.
8
Kungl. Mai.ts proposition nr 175.
Slutligen hava de sakkunniga, som jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande av
statistiska centralbyrån tillkallats för att inom ämbetsverket biträda vid uppgörande
av plan för den partiella folkräkningen, varit berättigade åtnjuta
dagarvode och övrig ersättning enligt de grunder, som gälla för av Kungl.
Maj:t förordnad ledamot av kommitté.
Kungl. Majit har den 9 augusti 1935 förordnat, att ersättning till kyrkobokförare
skulle för varje församling utgå efter 2 kronor 50 öre för varje påbörjat
100 itai personer, som redovisats å de för den allmänna folkräkningen
avsedda utdragen ur församlingsboken samt boken över obefintliga, under
förutsättning dock att nämnda utdrag inom av statistiska centralbyrån föreskriven
tid insänts till ämbetsverket. Ersättningen skulle av centralbyrån
fastställas för varje församling samt utgå av förslagsanslaget till ersättning
till kyrkobokf örare vid särskild folkräkning.
Statistiska centralbyråns omkostnadsanslag är i
riksstaten för innevarande budgetår uppfört med ett belopp av 148,600 kronor.
Den för ämbetsverket nu gällande omkostnadsstaten har jämlikt Kungl.
Majlis särskilda beslut den 31 maj 1935, den 30 december 1935 samt den
21 februari 1936 följande lydelse:
Omkostnadsstat.
Utgifter:
1. Reseersättningar, förslagsvis ......................... kronor 7,200
2. Expenser, förslagsvis................................ » 128,800
3. Publikationstryck, förslagsvis ......................... » 81,000
4. övriga utgifter, förslagsvis ........................... » 10,500
Summa kronor 227,500
Särskilda uppbördsmedel:
Försäljningsmedel för publikationer .................... kronor 6,000
Nettoutgift kronor 221,500.
Med anledning av att nettoutgiftssumman sålunda avsevärt överstiger anslagsbeloppet
vill jag erinra, att i propositionen nr 248 till 1935 års riksdag
förutsattes, att, därest — såsom i propositionen förordades — expenskostnaderna
för den särskilda folkräkningen överfördes till centralbyråns omkostnadsanslag,
härav måste bliva en följd, att detta anslag finge ej obetydligt
överskridas under budgetåret 1935/1936.
Beträffande de särskilda anslagsposterna i omkostnadsstaten må framhållas,
att av anslagsposten till reseersättningar ett belopp av 7,000 kronor avsetts
huvudsakligen för reseersättningar enligt rese- och traktamentsklassen
II C i allmänna resereglementet åt konsulenterna för instruktionsverksamhet
i samband med den partiella folkräkningen, att av anslagsposten till
expenser ett belopp av 55,400 kronor avsetts för expenskostnader i anledning
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 175.
av den särskilda folkräkningen samt att från anslagsposten till övriga utgifter
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 21 februari 1936 må bestridas gottgörelse
åt representanter för ortsmyndigheter samt åt folkräknare för styrkta
resekostnader i och för inställelse till instruktionsmöten, som anordnas såsom
led i omförmälda instruktionsverksamhet, därvid dock skall iakttagas, att
för resa på järnväg sådan gottgörelse icke må utgå med högre belopp än som
motsvarar avgift för plats i III klass.
Kungl. Majit har föreskrivit, att anslagsposterna till reseersättningar och
övriga utgifter icke må utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas. Vidare
hava särskilda bestämmelser meddelats angående dispositionen av anslagsposten
till expenser.
Anslagsbehov för budgetåret 1936/1937. Beträffande anslagsbehovet för
budgetåret 1936/1937 till den särskilda folkräkningen ävensom till statistiska
centralbyråns omkostnader må anföras följande.
I skrivelse den 30 augusti 1935 har statistiska centralbyrån beräknat medelsbehovet
för nästa budgetår å omkostnadsanslaget, bortsett från omkostnader
vid den särskilda folkräkningen, till 151,500 kronor, vilket i förhållande
till anslagsbeloppet för innevarande budgetår innebär en ökning av 2,900 kronor.
Nämnda ökning har uppkommit sålunda, att för den förestående statistiken
över årets riksdagsmannaval beräknats ett belopp av 3,900 kronor,
varemot omkostnaderna för 1930 års folkräkning ansetts kunna sänkas med
1,000 kronor.
Sedermera har centralbyrån i sin förberörda skrivelse den 13 december
1935 beräknat det av den särskilda folkräkningen föranledda anslagsbehovet
för nästkommande budgetår till sammanlagt 562,000 kronor, varav ett belopp
av 105,000 kronor avser omkostnader.
I årets statsverksproposition upptogos anslaget till avlöningar till personal
vid särskild folkräkning samt statistiska centralbyråns omkostnadsanslag
i riksstatsförslaget med allenast beräknade belopp, därvid det förra
uppskattades till (562,000 — 105,000 =) 457,000 kronor och det senare till
(151,500 + 105,000 =) 256,500 kronor.
Anslagsbehovet för den särskilda folkräkningen, bortsett från expenskostnaderna,
har av statistiska centralbyrån i skrivelsen den 13 december 1935
närmare beräknats på följande sätt:
Personalkostnader (utom dyrtidstillägg) ................ kronor 345,000
Ersättning för å länsstyrelserna verkställda utdrag ur taxe
-
ringsuppgifterna .......................
Ersättning till de kommunala myndigheterna
...... » 60,000
....... » 52,000
Summa kronor 457,000.
Personalkostnaderna hava av centralbyrån beräknats under förutsättning
att vid byrån skulle under nästa budgetår för den särskilda folkräkningen finnas
anställda — förutom mera tillfällig personal — omkring 110 personer
Bihang lill riksdagens protokoll 1036. 1 sami. Nr 175. 2
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 175.
såsom extra skrivbiträden samt i övrigt den personal, som enligt Kungl.
Maj:ts beslut den 17 januari 1936 må under innevarande budgetår vara anställd
vid folkräkningen. Emellertid har centralbyrån bland personalkostnaderna
även inräknat ett belopp av 25,000 kronor för förstärkning av avlöningsanslaget
för budgetåret 1935/1936 samt därvid framhållit, att det för
arbetets snabba bedrivande vore önskvärt, om redan från början anställdes
en något större personal än det för nämnda budgetår disponibla anslaget
medgåve.
Ersättning lill den personal, som vid länsstyrelserna kommer att användas
för verkställande av utdrag ur taxeringsuppgifterna, har beräknats efter
10 öre per inkomsttagare eller förmögenhetsägare, örn vilken uppgifter överföras
till folkräkningsblanketterna.
Vad slutligen angår ersättning till de kommunala myndigheterna, har centralbyrån
ansett nödvändigt, att dylik ersättning lämnas, samt beräknat densamma
efter 4 öre per räknad person. Centralbyrån har funnit önskligt, att
ersättningen kunde utgå redan under innevarande budgetår.
I anledning av statistiska centralbyråns ifrågavarande beräkningar har
statskontoret i utlåtande den 4 januari 1936 anfört bland annat följande:
Huruvida de beräkningsgrunder, som statistiska centralbyrån föreslagit
tor bestammandet av ersättningar för det lokala arbetet och för införskaffande
av uppgifter angående inkomst och förmögenhet, kunna anses skäliga är
givetvis vanskligt för statskontoret att bedöma. Det vill dock förefalla ämbetsverket,
som om den ersättning av 10 öre per inkomsttagare eller förmögenhetsagare,
som föreslås skola utgå till den hos länsstyrelserna anställda
personal, vilken till folkräkningsmaterialet skall överföra vissa uppgifter från
taxermgslängder och deklarationsuppgifter, vore väl högt beräknad. Oavsett
detta synes det ämbetsverket kunna ifrågasättas, örn icke i stället berörda
personal bör anställas mot timersättning, därvid ersättningen torde böra befi1™11™5
till det belopp, som jämlikt 7 § 3 mom. i kungörelsen den 26 juni
lool* / \IT^ triläggsbestämmelser till avlöningsreglementet den 22 juni
1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, vid övertidsarbete må utgå till
betattmngshavare med närmast motsvarande arbetsuppgifter (i förevarande
tätt, såvitt statskontoret kan bedöma, skrivbiträden).
\ ad beträffar frågan om ersättning till de kommunala myndigheterna vill
statskontoret erinra, alt kommunerna pläga påläggas arbetsuppgifter, jämförbara
med de nu ifrågasätta, vid de av staten anordnade hyresräkningarna
och Ieynadskostnadsundersökningarna (jfr sv. ffs. nr 554—555 år 1933)
utan att särskild gottgörelse härför lämnas.
, ftr-f,n.gåen?e’ På sätt centralbyrån föreslagit, av den ordning, som sålunda
tillämpats, kan enligt statskontorets mening medföra konsekvenser
tor framtiden, agnade att ingiva betänkligheter. Endast för det fall att ett
dylikt undantag kan anses motiverat av de särskilda förhållanden, som äro
förknippade med denna utredning, synes fördenskull centralbvråns förslag
i förevarande avseende böra bifallas. *
,kostnac.lsb.eräkningar och anslagsäskanden för budgetåret
1936/1937 undandraga sig i stort sett statskontorets bedömande, så mvcket
mer som närmare redogörelser för byråns kalkyler i fråga örn personalkostnader
och omkostnader icke lämnas i framställningen. Statskontoret vill
Kungl. Maj.ts proposition nr 175.
11
framhålla, att ett överslag av årskostnaderna för den personal, som byrån
tänkt sig skola anställas den 1 februari 1936, giver vid handen, att den
äskade anslagsposten till personalkostnader — med frånräknande av de
25,000 kronor, som avses för innevarande budgetår — betydligt överstiger
vad som erfordras för sagda personals avlönande under nästa budgetår.
Enligt vad till statskontoret uppgivits, är emellertid skillnaden beräknad för
tillfälliga utökningar av personalen.
Slutligen får statskontoret framhålla, att om det för folkräkningsarbetets
behöriga bedrivande skulle visa sig oundgängligen nödvändigt att redan för
innevarande budgetår äga tillgång till ökade medel utöver de för sagda budgetår
anvisade, detta ökade medelsbehov synes — sedan beslut av riksdagen
föreligger om ytterligare anslag för nästa budgetår — kunna tillgodoses därigenom,
att Kungl. Majit förskottsvis av tillgängliga medel ställer till centralbyråns
förfogande erforderligt belopp att efter den 1 juli 1936 ersättas från
nämnda anslag. Vad beträffar gottgörelsen till de kommunala myndigheterna
synes — därest dylik gottgörelse överhuvud taget finnes böra utgå — med
utbetalning därav under alla omständigheter kunna anstå till budgetåret 1936/
1937.
Även i vissa andra yttranden hava uttalanden gjorts i anledning av centralbyråns
beräkningar. Sålunda bar länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasatt,
huruvida det icke vore lämpligt att lämna möjlighet för länsstyrelserna
att anskaffa personal för uppgiftsinsamlandet å landskontoren emot månads-,
dag- eller timersättning. Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit, att
till den person, som vid länsstyrelse utövar ledningen över uppgiftsinsamlandet,
ersättning borde utgå enligt annan grund än till övrig personal. Slutligen
hava Överståthållarämbetet och svenska stadsförbundets styrelse funnit
den föreslagna ersättningen till de kommunala myndigheterna snävt tilltagen.
Överståthållarämbetet har därvid förordat, att ersättningen skulle utgå med
5 öre per räknad person.
Beträffande det av statistiska centralbyrån beräknade beloppet å 345,000 Departementskronor
till personalkostnader under nästa budgetår för den särskilda folk- chelenräkningen
är att märka, att i detta belopp icke inräknats medel för det provisoriska
dyrortstillägg, som enligt numera fastställda grunder skall under
nämnda budgetår utgå till extra tjänstemän. Även örn, såsom statskontoret
antytt, det av statistiska centralbyrån äskade beloppet beräknats med en viss
säkerhetsmarginal, torde likväl försiktigheten bjuda, att beloppet av berörda
anledning höjes, förslagsvis till 360,000 kronor. Detta belopp torde böra
äskas såsom reservationsanslag till avlöningar till personal vid särskild folkräkning.
Därest, såsom centralbyrån befarat, behov att förstärka avlöningsanslaget
för innevarande budgetår uppkommer, torde detta behov kunna tillgodoses
på det sätt, statskontoret förordat. Jag håller dock för sannolikt, att
förstärkning icke skall visa sig erforderlig.
Jag anser vidare, att de kostnader, som uppkomma vid överförande inom
länsstyrelserna av uppgifter angående inkomst och förmögenhet från taxeringshandlingarna
till folkräkningsblanketterna, lämpligen kunna för nästa
budgetår vid anslagsberäkningen uppskattas med utgångspunkt från den av
statistiska centralbyrån förordade ersättningsgrunden. Sedan yttranden och
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
förslag i ämnet inhämtats från länsstyrelserna, torde Kungl. Maj:t framdeles
få bestämma ersättningsgrunderna samt för varje särskild länsstyrelse fastställa
det belopp, som skall ställas till förfogande för arbetet ifråga. Av riksdagen
torde till bestridande av ifrågavarande kostnader böra äskas ett särskilt,
obetecknat anslag å 60,000 kronor.
Vad angår frågan om ersättning till ortsmyndigheter och lokala organ för
arbete och kostnader vid folkräkningsmaterialets insamlande, hyser jag —
i betraktande av ifrågavarande utrednings särskilda karaktär och de
krav, som för ett lyckligt genomförande av densamma måste ställas på ortsorganens
medverkan — i likhet med statistiska centralbyrån den uppfattningen,
att sådan ersättning bör i förevarande fall utgå. I fråga om ersättningens
storlek förordar jag — främst med hänsyn till det ökade besvär
och de ytterligare kostnader, som skyldigheten att utsända hjälpblanketterna
måste medföra för ortsmyndigheterna — att ersättningen bestämmes något
högre än centralbyrån föreslagit, nämligen till i medeltal högst 5 öre per
räknad person. Även för ifrågavarande ändamål torde böra uppföras ett
särskilt anslag, vilket bör hava förslagsanslags natur samt beräknas till
65,000 kronor. I likhet med statskontoret anser jag tillräckliga skäl saknas
att vidtaga anordning för utbetalning av ifrågavarande ersättning före ingången
av nästa budgetår.
Vad slutligen angår omkostnadsanslaget, synes mig anledning ej föreligga
att frångå den beräkning, som beträffande detta anslag framlades i statsverkspropositionen.
Anslaget bör alltså bestämmas till 256,500 kronor. Vid
bifall härtill bör, såvitt nu kan bedömas, omkostnadsstaten för centralby
-
rån för nästa budgetår uppställas på följande sätt:
Utgifter:
1. Reseersättningar, förslagsvis ........................ kronor 200
2. Expenser, förslagsvis .............................. » 181,300
3. Publikationstryck, förslagsvis ...................... » 81,000
Summa kronor 262,500
Särskilda uppbördsmedel:
Försäljningsmedel för publikationer .................... kronor 6,000
Nettoutgift kronor 256,500.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser
rörande dispositionen av här ifrågavarande anslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
att under sjunde huvudtiteln för budgetåret 1936/1937 anvisa
dels
till Statistiska centralbyrån: Avlöningar till personal
vid särskild folkräkning ett reservationsanslag
kronor 360,000,
av
Kungl. Maj.ts proposition nr 175-
13
dels till Statistiska centralbyrån: Kostnader för införskaffande
vid särskild folkräkning av uppgifter angående inkomst
och förmögenhet ett anslag av...... kronor 60,000,
dels till Statistiska centralbyrån: Ersättning till ortsmyndigheter
och lokala organ vid särskild folkräkning ett förslagsanslag
av .......................... kronor 65,000,
dels ock till Statistiska centralbyrån: Omkostnader ett förslagsanslag
av..........................kronor 256,500.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Birger Brandt.
Bihang lill riksdagens protokoll 1936.
1 sami. Nr 175.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1936:260 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till särskild folkräkning m. m. s. 1 i texten