Sök i Ratio Lex

Angående anslag till beredande av billigare biljettkostnader för sjöfolk vid resor till och från hemorten i vissa fall

1936-03-06 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:195, Angående anslag till beredande av billigare biljettkostnader för sjöfolk vid resor till och från hemorten i vissa fall

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 195-

1

Nr 195.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till beredande

av billigare biljettkostnader för sjöfolk vid

resor till och från hemorten i vissa fall; given Stockholms

slott den 6 mars 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Fritjof Ekman.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Ekman, anför efter gemensam beredning

med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen:

I skrivelse den 9 maj 1931, nr 193, anhöll riksdagen, att Kungl. Majit

måtte föranstalta om utredning huruvida och i så fall i vilken mån och på

vilket sätt sjöfolket kunde beredas billigare biljettpriser vid resa på järnväg

från och till hemorten, samt att Kungl. Majit måtte vidtaga de åtgärder,

vartill utredningen kunde föranleda.

Riksdagens skrivelse var föranledd av en inom riksdagen väckt motion

(11:321), i vilken det framhölls, hurusom sjöfolket vore genom sitt yrkes

Hihang till riksdagens protokoll 19.16. 1 sami. Nr 195.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 195-

egenart hänvisat till att tillbringa större delen av sitt liv skilt från hein och

familj. Det syntes motionärerna som örn allt, som kunde göras för att underlätta

sjöfolkets förbindelse med sina hem, borde vidtagas, även örn detta

krävde en del uppoffringar från statens sida. En åtgärd, som syntes betydligt

underlätta förbindelserna mellan sjömännen och deras familjer,

vore en nedsättning av priset på järnvägsresor för sjömännen i motsvarighet

till vad som hade genomförts i England.

I riksdagsskrivelsen framhölls, hurusom det vore ett känt faktum, att de,

som tillhörde sjöfolkets yrkesgrupp, vore bosatta inom olika delar av landet

och ofta hade mycket lång väg till den hamn, där deras fartyg hade sin

hemort eller som fartyget anlöpte vid tid, då möjlighet till besök i hemmet

kunde föreligga. I likhet med motionärerna funne riksdagen det önskvärt,

om dylik möjlighet kunde beredas. Billigare resor torde även kunna

medföra, att sjömännen vid iråkad arbetslöshet sökte sig bort från den dyrare

hamnstaden till hemorten, samt måhända jämväl bidraga till större stadga

i fartygsbesättningarnas sammansättning. Det torde likaledes icke kunna

förnekas, att sjömännen visserligen hade samma skattskyldighet som andra

medborgare, men de förmåner, samhället bjöde, kunde icke i samma grad

tillgodo njutas av sjöfolket. De engelska sjömännen hade genom avtal med

järnvägarna erhållit rätt till viss nedsättning i biljettpriset. Det kunde tänkas,

att något dylikt även kunde genomföras i vårt land. För att få önskad

effekt borde emellertid nedsättningen icke endast gälla statens järnvägar

utan också de enskilda järnvägarna. Vad statens järnvägar beträffade, åtnjöte

redan vissa kategorier resande ofta avsevärd nedsättning i biljettpriset.

Ingen av dessa kategorier kunde dock jämställas med sjömännen.

Riksdagen funne sålunda vissa skäl tala för, att en undersökning gjordes

örn möjligheten att bereda nedsättning i biljettprisen för sjömän. Den ifrågasatta

utredningen syntes böra omfatta införskaffande av upplysningar om,

vid vilka tillfällen förmån av billigare resor borde beviljas, i vilken utsträckning

en dylik förmån kunde tänkas komma till användning samt vilka

ekonomiska konsekvenser för statsverket en dylik åtgärd kunde få.

Sedan Kungl. Majit med anledning härav den 29 maj 1931 anbefallt kommerskollegium

och järnvägsstyrelsen att gemensamt verkställa utredning

rörande det av riksdagen avsedda spörsmålet samt därefter till Kungl. Majit

inkomma med yttrande och det förslag, som kunde av utredningen föranledas,

har kommerskollegium i skrivelse den 15 februari 1936 till Kungl.

Majit inkommit med den sålunda begärda utredningen.

Innan jag ingår på en närmare redogörelse för resultatet av samma utredning,

vill jag lämna några uppgifter rörande de förmåner i fråga örn

fria resor, vilka enligt nu gällande bestämmelser tillkomma svenskt sjöfolk.

Dessa förmåner regleras för vissa fall av bestämmelser i sjömanslagen

samt i fråga om svenskt sjöfolks tjänst å utländska fartyg av överenskommelser

med främmande makter. I samtliga dessa fall avse bestämmelserna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105-

3

de resor, som föranledas av tjänsteavtals upphörande av den ena eller den

andra anledningen. I flertalet fall omfattar den fria resan endast resa till

svensk hamn eller »närmaste svenska hamn». I visst fall — då sjöman på

grund av resans förändring avgår från tjänsten (sjömanslagen 37 §) —

avser den fria resan färd till förhyrningsorten, örn tjänsten frånträdes före

resans början, men eljest färd till avmönstringsorten. I fall av sjukdom

eller skada vid tjänstetidens utgång eller vid avsked omfattar emellertid den

fria resan, med undantag för fall av eget grovt vållande eller förlegad sjukdom

eller skada, resa lill hemorten här i riket på redarens bekostnad. Fri

resa till hemorten på statens bekostnad äger rum då sjömans anställning

upphör till följd av fartygs förolyckande (sjömanslagen 41 §).

Utöver nu angivna fall av fria reseförmåner förekomma bestämmelser i

detta avseende i gällande kollektivavtal mellan Sveriges redareförening och

de ombord anställda. Enligt dessa bestämmelser skall kostnaden för resa,

även vid nyanställning, som företages på rederiets order, ersättas av vederbörande

rederi. Vidare skall styrman eller maskinist, som tjänstgjort ä fartyg

i utomeuropeisk fart i oavbruten följd under en tid av två år utan att

hava besökt Sverige, vid hemresa äga rätt till fri liemförskaffning till Sverige,

dock med viss inskränkning.

Det är alltså endast i ett fåtal fall och under särskilda omständigheter,

som den ombord å fartyg anställde för närvarande erhåller fri resa till sin

hemort.

I såväl motionen som riksdagens skrivelse har hänvisats till att viss rätt

till nedsatta biljettpriser å järnvägarna medgivits de engelska sjömännen.

Enligt vad jag inhämtat innebär denna biljettprisreduktion, att vid resa på

grund av semesterledighet eller fartygs uppläggning vederbörande äger att

å järnväg inom Storbritannien och Irländska Fristaten i första eller tredje

klass färdas från den plats, där hans fartyg vid tillfället befinner sig, till

hemorten och åter för priset av en enkel biljett plus en tredjedel.

I sin förcnämnda skrivelse den 15 februari 1936 har kommerskollegium

anfört bland annat följande:

Kollegium hade berett direktionerna för Stockholms sjömanshus samt för

sjömanshusen i Göteborg och Hälsingborg, Sveriges allmänna sjöfartsförening,

Sveriges redareförening, Stockholms rederiförening, Sveriges segelfartygsförening,

Kanalflottans rederiförening, Sveriges fartygsbefälsförening,

Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska sjömans-unionen och Svenska

eldare-unionen tillfälle att till kollegium avgiva yttrande, huruvida, i vilka

fall och under vilka villkor enligt envar av nämnda vederbörandes mening

reduktion i biljettpris vid resa till och från hemorten tilläventyrs borde beredas

ombord å fartyg anställda även vid andra tillfällen än vid åtnjutande

av semester eller av fartygs uppläggning föranledd ledighet. Från samtliga

dessa sjömanshus och sammanslutningar hade kollegium mottagit svar.

Vidare hade kollegium mottagit en den 9 november 1931 dagtecknad .skrivelse

från järnvägsstyrelsen, som förklarat sig antaga, att kollegium ville avfatta

och i sinom tid expediera det ämbetsverken anbefallda gemensamma

yttrandet, och för sin del framhållit, att den ifrågasatta biljettprisnedsätt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

nindal folie alldeles vid sidan av statens järnvägars egna ekonomiska intressen.

Vid sådant förhållande kunde styrelsen tillstyrka en nedsättning

endast under den förutsättningen att järnvägarna av statsmedel erhölle full

kompensation för den av avgiftslindringen representerade minskningen i

biljettinkomst. — I ett till kollegium avgivet yttrande hade enahanda synpunkter

för de enskilda järnvägarnas vidkommande framförts av Svenska

järnvägsföreningen.

Kommerskollegium hade — vid tiden före järnvägsstyrelsens och Svenska

järnvägsföreningens sålunda deklarerade uppfattning — för sin del utgått

ilrån, att det icke vore uteslutet, att den trafikökning, som de ifrågasatta

åtgärderna direkt syftade till, skulle för järnvägarnas del, statens såväl som

de enskildas, kunna beräknas medföra även ekonomiskt intresse för saken.

De kategoriska tillkännagivanden, som nu förelåge från ansvarigt järnvägshåll,

jävade kollega nyssberörda antagande. Ett tillmötesgående av det motionsledes

i riksdagen framförda yrkandet på nedsatta biljettpriser måste i

anslutning härtill förutsätta särskilt anslag för ändamålet. Detta inbjöde

givetvis till försiktighet vid bedömandet av den utsträckning, i vilken en biljettnedsättning

borde medgivas.

Ur synpunkten av motionens syfte, sådant detta uttryckligen framginge

av den anförda motiveringen, syntes nedsättning av biljettprisen i första

hand böra komma i fråga vid resa till hemorten i samband med semester

eller i fall av hyresavtals upphörande på grund av fartygs uppläggning. I

anslutning härtill borde förmån av biljettprisnedsättning jämväl komma

ifråga då sjöman, ehuru icke semesterberättigad, likväl — med bibehållna

löneförmåner eller eljest — beviljades tjänstledighet för besök i hemmet,

ävensom dä sjöman på grund av sjukdom eller av skäl, som gjorde det till

en välfärdsfråga för honom att bliva fri från anställningen, entledigades från

tjänsten. Dylik nedsättning borde få åtnjutas även vid återinträde i tjänst

i fall som nyss nämnts, därvid, med hänsyn även till semesterbestämmelsernas

utformning i vissa avtal, torde böra förutsättas, att med återinträde

i innehavande tjänst i förevarande avseende jämställdes tillträde av annan

tjänst hos ett och samma rederiföretag. Att biljettprisnedsättningen vid

återinträdet i eller nytillträdandet av tjänst, varom nyss nämnts, icke borde

med nödvändighet förutsätta, att resan skulle företagas just till den hamn,

varifrån hemresan anträddes, följde av vissa faktiska förhållanden, som

närmare berörts i de i ämnet avgivna yttrandena.

Ett medgivande på sätt föreslagits av en prisreduktion jämväl i fråga om

återresa eller däremot svarande resa syntes böra tillmätas särskild betydelse

ur synpunkten av den av riksdagen även antydda möjligheten, att beredande

av billigare resor skulle bidraga till större stadga i fartygsbesättningarnas

sammansättning. Den omständigheten att redarne i praktiken i viss utsträckning

bekostade sjöfolkets resor från förhyrningsorten, vilken väl ofta torde

sammanfalla med hemorten, syntes i och för sig icke böra få utgöra hinder

för nedsättningen i sistnämnda fall.

Däremot ansåge kollegium ur synpunkter, som föranlett motionen, anledning

icke föreligga till medgivande av nedsättning i fråga om resa, som jämlikt

föreskrift i sjömanslagen eller eljest på grund av i författningsväg meddelat

stadgande ålåge redare att bekosta.

Ett generellt medgivande, som i vissa av de till kollegium avgivna yttrandena

ifrågasatts, om biljettprisnedsättning för sjöman vid resa över huvud

taget mellan hamnstad och sjömannens hemort samt åter från hemorten till

hamnstaden kunde kollegium för sin del icke förorda redan i betraktande av

det missbruk av dylik förmån, som därvid skulle kunna ifrågakomma.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195-

5

Långt mindre kunde kollegium biträda vissa sammanslutningars förslag om

förmånens utsträckande jämväl till att omfatta resa mellan olika hamnstäder.

Motiven för en prisnedsättning, sådana de förut återgivits, gjorde sig med

full styrka gällande i stort sett beträffande sjöfolk i längre fart men icke

i fråga om sjömän i niirfart och särskilt icke beträffande sjöfolk i allmänhet

i inrikes fart. I betraktande av den återhållsamhet, som med hänsyn till

svårigheterna att ens med någon grad av säkerhet kunna bedöma de ekonomiska

konsekvenserna för statsverket finge anses vara av nöden beträffande

medgivanden av här ifrågavarande slag, syntes kollegium därför en

kategoriklyvning erforderlig, så att dylikt medgivande åtminstone tills vidare

och intill dess tillräcklig erfarenhet vunnits av de föreskrifter i ämnet, som

kunde komma att meddelas, lämnades endast beträffande sjöfolk i utrikes

fart. Av näraliggande skäl hade kollegium ansett en ytterligare uppdelning

av sjöfolket i olika farter i förevarande avseende icke möjlig. Kollegium

ville därför föreslå, att det förordade medgivandet av viss biljettprisnedsättning

finge komma svenskt sjöfolk i utrikes sjöfart över huvud taget till godo

i föreslagen omfattning. Därvid hade kollegium icke funnit anledning föreslå

undantag i fråga om befälet, befälhavaren inräknad.

I fråga om storleken av prisnedsättningen finge kollegium föreslå, att densamma

bestämdes till hälften av ordinarie biljettpriset för enkel resa i andra

eller tredje klass för vuxen person. Nedsättningen borde få åtnjutas vid

resa såväl å statens som å enskilda järnvägar.

Vad anginge frågan i vilken utsträckning förmånen av nedsatta biljettpriser

i av kollegium föreslagen omfattning skulle kunna tänkas komma till

användning samt vilka ekonomiska konsekvenser för statsverket, som därav

skulle medföras, hade kollegium införskaffat uppgifter från Sveriges redareförening

rörande den omfattning, vari ombord å till föreningen anslutna fartyg

anställda av olika kategorier plägade utnyttja den dem avtalsenligt tillkommande

semesterrätten, samt i vilken utsträckning resor till hemorten vid

dylik ledighet företagits ävensom vilka våglängder dessa resor omfattat. De

i dessa hänseenden inkomna uppgifterna omfattade ungefär halva antalet av

till föreningen anslutna fartyg och avsåge åren 1929 och 1930. Med stöd

av dessa uppgifter hade kollegium ansett sig kunna våga det antagandet, att

beträffande de år undersökningen omfattat omkring 900 sjömän från till

föreningen anslutna fartyg årligen företagit semesterresor till hemorten. Huru

stort antalet anställda — med semesterrätt — å övriga fartyg i utrikes fart

vore, hade kollegium icke kunnat med någon grad av säkerhet avgöra. För bedömandet

av antalet resor till hemorten vid semester beträffande dessa fartyg

saknades alltså varje hållpunkt. Kollegium hade emellertid uppskattningsvis

antagit, att sammanlagda antalet resor av sjömän till hemorten i samband

med semester rörde sig omkring 1,000 per år och att resorna fram och åter

alltså borde beräknas till omkring 2,000. Totalutgifterna för semesterresorna

under ett år hade kollegium med utgångspunkt härifrån beräknat till

omkring 24,000 kronor, varvid kollegium utgått från den förutsättningen,

all resorna i genomsnitt betingade ett pris av 12 kronor. Kollegium hade

vidare ansett, att man skulle kunna räkna med, att en biljettprisnedsättning

med femtio procent skulle medföra en fördubbling av resefrekvensen. Ett särskilt

anslag å 24,000 kronor skulle då erfordras för ändamålet såvitt anginge

semesterresorna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 19Ö
-

Departements
chefen.

Rörande den omfattning i vilken resor förekommit till följd av tjänsteförhållandets

upphörande på grund av fartygs uppläggning eller eljest i

fall, beträffande vilka kollegium förordat biljettprisnedsättning, hade kollegium

icke kunnat vinna någon som helst utredning. Kollegium holle emellertid

före, att ett anslag av tillhopa 50,000 kronor, nyssnämnda belopp av

24.000 kronor inräknat, borde vara till fyllest för genomförandet av samtliga

av kollegium föreslagna biljettprisnedsättningar.

Rörande de kontrollföreskrifter, som skulle erfordras för att förebygga

missbruk av rätten till en eventuell biljettprisnedsättning av ifrågavarande

slag, hade järnvägsstyrelsen i sin förenämnda skrivelse till kollegium anfört,

att tillämpningen av dylika föreskrifter syntes kräva en rätt så vidlyftig apparat.

I anslutning till vad järnvägsstyrelsen och Svenska järnvägsföreningen

härutinnan ifrågasatt, ville kollegium föreslå, att det skulle få ankomma

på järnvägsstyrelsen alt efter samråd med kollegium och verkställande direktören

i Svenska järnvägsföreningen utarbeta sådana föreskrifter. Kollegium

ville även förutsätta, att det skulle åligga järnvägsstyrelsen att, efter

samråd med kollegium och järnvägsföreningens verkställande direktör, föranstalta

örn förandet av sådan särskild statistik rörande anslagets användning,

som kunde erfordras för bedömandet av resefrekvensen inom olika sjöfolkskategorier

m. fl. förhållanden av betydelse i samband med övervägandena

i sinom tid av frågan om fortsatt anslag för ändamålet.

Under åberopande av vad sålunda anförts finge kollegium hemställa, afl

Kungl. Majit måtte till riksdagen göra framställning om anvisande för budgetåret

1936/1937 av ett förslagsanslag å 50,000 kronor för beredande av

nedsättning av biljettpriset för sjöfolk i vissa fall vid resor i andra eller

tredje klass å järnväg, statens eller enskild, i Sverige, att användas i huvudsaklig

överensstämmelse med av kollegium föreslagna grunder.

Statskontoret har i infordrat utlåtande den 2 mars 1936 för sin del icke

kunnat finna tillräckliga skäl anförda för bifall till kommerskollegii i ärendet

gjorda framställning. Därest emellertid Kungl. Majit skulle finna de

framförda önskemålen förtjänta av tillmötesgående, torde — i avvaktan på

närmare erfarenheter angående den omfattning, i vilken sjöfolket komme

att begagna sig av ifrågavarande förmån — det för ändamålet erforderliga

anslaget enligt statskontorets förmenande kunna begränsas, förslagsvis till

25.000 kronor.

De skäl, som i riksdagens ifrågavarande skrivelse anförts för åvägabringande

av billigare biljettkostnader för sjöfolk vid resor till och från hemorten,

finner jag värda allt beaktande, och anser jag mig därför böra tillstyrka,

att åtgärder i sådant syfte nu vidtagas.

Beträffande den utsträckning, i vilken en biljettprisreduktion bör medgivas,

och storleken av sådan reduktion ansluter jag mig i huvudsak till kommerskollegii

förslag. Biljettprisnedsättning bör sålunda endast ifrågakomma

vid resa inom riket för i utrikes fart anställt svenskt sjöfolk och bör

utgå med femtio procent. Sådan nedsättning bör beviljas vid resa till hemorten

i följande fall, nämligen: i samband med semester; i fall av hyresavtals

upphörande på grund av fartygs uppläggning; då sjöman, ehuru

icke semesterberättigad. likväl — med bibehållna avlöningsförmåner eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 195-

7

eljest — beviljas tjänstledighet för besök i hemmet; samt då sjöman pa

grund av sjukdom eller av skäl, som gör det lill en välfärdsfråga för honom

att bliva fri från anställningen, entledigas från tjänsten. Prisnedsättning

bör få åtnjutas även vid återresa från hemorten, för återinträdc i tjänst,

i nyss angivna fall, därvid bör förutsättas, att med återinträde i tjänst jämställes

tillträde av annan tjänst hos ett och samma rederiföretag. Biljettprisnedsättning

bör dock ej ifrågakomma i sådana fall, då det enligt sjömanslagen

eller eljest på grund av i författningsväg meddelat stadgande åligger

vederbörande redare att bekosta sjömannens resa.

Utöver vad nu, i överensstämmelse med kommerskollegii förslag, av mig

förordats, synes enligt min mening förmån av billigare biljettkostnader böra

få åtnjutas jämväl då sjöman för att i här angivna fall komma till och trän

hemorten är hänvisad till en längre resa med fartyg. Jag förordar därför,

att prisnedsättning skall medgivas även vid resa mellan fastlandet och Gotland.

Vidare anser jag den föreslagna förmånen böra inskränkas till att avse endast

resa, som företages i reseklass motsvarande klass lil i allmänna resereglemente.

I likhet med kommerskollegium förordar jag, att det för ändamålet erforderliga

anslaget, som torde böra erhålla förslagsanslags natur, bestämmes

till 50,000 kronor.

Föreskrifter angående anslagets användning torde i sinom tid få utfärdas

av Kungl. Majit efter hörande av kommerskollegium, järnvägsstyrelsen,

Svenska järnvägsföreningen och Ångfartygsaktiebolaget Gotland.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att till beredande av billigare biljettkostnader för sjöfolk

vid resor till och från hemorten i vissa fall för budgetåret

1936/1937 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 50,000 kronor, att utgå enligt de bestämmelser Kungl.

Majit i huvudsaklig överensstämmelse med av mig nu förordade

grunder kan finna gott meddela.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Sehlberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:205 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till beredande av billigare biljettkostnader för sjöfolk vid resor till och frå a1 i texten
  2. SU 1936:78 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till beredande av billigare biljettkostnader för sjöfolk vid resor till och från hemorten i v s. 8 i texten